Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande af rätt för tullverket att för införd vara utkräfva ytterligare tull, sedan varan till importören utlämnats.

1907-04-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1907:23, Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande af rätt för tullverket att för införd vara utkräfva ytterligare tull, sedan varan till importören utlämnats.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

1

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 19 april 1907, kl. 2 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående upphörande af rätt för tullverket att för

införd vara utkräfva ytterligare tull, sedan varan till importören

utlämnats.

(l:a A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion n:o 49 har herr É. Röing, med instämmande af tio andra

af kammarens ledamöter, hemställt,

»att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla dels om

upphäfvande af Kungl. Maj:ts nådiga resolution den 19 januari 1757, i

hvad den innefattar rätt för tullverket att inom tre år efter uppbördsårets

förlopp utfordra ytterligare tull, dels ock om införande af sådana

bestämmelser i tullförfattningarne, att tullverket, till följd af förändrad

uppfattning från dess sida rörande den tullsats, som bör tillämpas,, ej

skulle äga rätt att utkräfva ytterligare tull, sedan införd vara till importören

utlämnats.»

Till stöd för berörda förslag anföres följande:

»De nu gällande bestämmelserna, när en varas tullbehandling är

afslutad, eller om tidpunkten, då tullverket ej ytterligare kan utkräfva

tull för eu importerad och förtullad vara, återfinnas i § 49 ^kungliga

resolutionen på städernas allmänna besvär den 19 januari 1757.

Bill. till Riksd. Prof.. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 22 Höft. (N:o 23) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

Denna paragraf har följande lydelse:

’Som det skall hända, att behörige observationer väl varda författade

öfver hvad tullbetjente för ringa kunna hafva beräknat uti deras

specialer, men icke öfver det, som, antingen af förseende eller igenom

befunnen brist i vikt och mål, eller af andra tillfällen och orsaker, för

mycket kan vara påfördt, hvilket förra skall ankomma på förklaring

och betalning flera år efter, alltså hafva vederbörande att hålla noga

hand däröfver det slika öfverbetalningar måge behörigen observerade

och genast ersatta blifva. Beträffande åter de observationer, som härröra

af oberäknad och för ringa uppburen tull för tubbare varor, så

pröfvar Kung!. Maj:t i nåder skäligt, det må tullbetjeningen tillåtas, att

inom Tre år efter uppbördsårets förlopp af vederbörande utfordra och

indrifva sådana utestående och observerade medel, efter hvilken tid ej

någon må hafva makt att sådant påtala eller utfordra utan svare tullbetjenten

själf för slikt förseende’.

Häraf framgår, att först efter förloppet af tre år, efter utgången

af det uppbördsår, under hvilket en vara förtullats, kan eu importör

vara fullt tryggad mot efterdebiteringar på grund af oriktig tullbehandling

från tullverkets sida. För hvarje med näringslifvets behof initierad

person är det uppenbart, att denna bestämmelse är föråldrad och särskild!

för handelns sunda utveckling i hög grad skadlig.

För att visa faran af en bestämmelse som den nu gällande, ber

jag få framdraga tvenne under fjolåret afgjorda tullmål, som berört

Göteborgsfirmor. Vid den motion, n:o 132, rörande inrättande af en

tullteknisk byrå, som jag frambar vid förra årets riksdag, bilade jag

en afskrift af en skrifvelse från firman Peder Mehn & C:o Göteborg

till statsrådet och chefen för finansdepartementet rörande packhusinspektionens

i Göteborg tillvägagångssätt vid tullbehandlingen af ett parti

glutenfoder. Det framgår af nämnda inlaga, att generaltullstyrelsen gaf

firman rätt i sitt yrkande att få omskrifvna parti glutenfoder infört tullfritt.

Herrar Peder Mehn & C:o yrkade sedermera ersättning för alla

de utgifter, som firman haft tillfölje packhusinspektionens tillvägagångssätt

att efter slutad tullbehandling ifrågasätta tull å ett importeradt och

från tullen utlämnadt parti varor och att så godt som tvinga firman,

om densamma med säkerhet ville undgå att betala tull, att återtaga till

Göteborg partiet från de firmor i landsorten, hvilka erhållit detsamma.

Detta yrkande lämnades emellertid utan afseende af såväl kungl. generaltullstyrelsen

som Kungl. Maj:t på grund af bestämmelsexma i berörda

kung!, resolution.

Det andra exemplet är ett framgångsrikt försök af Göteborgs

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

3

tullkammare att af importör utkräfva tulldifferens för förut importerad

vara. En af landets större fabrikanter har importerat en reklamartikel,

bestående af små oframkallade fotografier och för dessa betalt en tull

af kronor 50 per 100 kilo eller den tullsats, som är åsatt fotografier.

I juni i fjol importerade samma fabrikant ånyo ett parti dylika fotografier,

som nu belädes med en tull af kronor 200 per 100 kilo eller samma

tull, som då var åsatt leksaker. Tullbehandlingen öfverklagades hos

generaltullstyrelsen, som dock fastställde densamma. När vederbörande

tulltjänsteman erhöll kännedom om generaltullstyrelsens beslut, utskref

tullkammaren i Göteborg med stöd af 1757 års resolution genast en

tilläggsräkning å ett parti tidigare inkomna fotografier. Fabrikanten

vägrade först betala räkningen, men måste sedermera — visserligen

under protest — betala beloppet och genom öfverklagande söka ändring

hos generaltullstyrelsen. I inlagan till nämnda styrelse heter det bland

annat följande:

Då jag nu tillskrifver kungl. generaltullstyrelsen, så sker detta i

anledning däraf att härvarande packhusinspektion hos mig pretenderat

att erhålla tulldifferensen å ett parti dylika fotografier, hvilka tidigare inkommo

hit och då af härvarande packhusinspektion tullbehandla!^ som

fotografier. Detta förfaringssätt, att packhusinspektionen den ena gången

tullbehandlar eu vara efter en tullsats och en följande gång efter eu

annan, innebär ju nämligen en stor risk, ett stort osäkerhetstillstånd

för importörerna, som därigenom kunna åsamkas stora förluster, och

tyckes det mig, att detta osäkerhetstillstånd borde för framtiden undanröjas.

Denna gång rörde det sig om ett jämförelsevis ringa belopp,

men det kunde ju lika väl hafva varit fråga om en hel skeppslast varor,

i hvilket fall tulldifferensen kunnat representera en förmögenhet. Om

vi då antaga, att en köpman gjort sin kalkyl af varan efter en tidigare

tillämpad lägre tullsats samt på basis af en sådan kalkyl hade sålt ett

väntadt parti, en skeppslast, så kunde ju en förhöjning i tullsatsen (på

samma sätt, som i föreliggande fallet skett, det vill säga utan att tullsatsen

under mellantiden officiel ändrats), kommit att medföra köpmannens

ruin. Om en privat affärsman begår ett misstag, är han ju

skyldig att bära följderna däraf, och det förefaller ju egendomligt, att

kungl. tullverket icke skulle vara skyldigt låta en en gång verkställd

tullbehandling blifva bestående, om nämligen godsemottagaren icke ansett

sig böra öfverklaga densamma, utan skulle vara berättigad att, om

den åsätta och af emottagare!! betalda tullsatsen sedermera anses hafva

varit för låg, presentera och erhålla likvid för tilläggsräkningar. Eu

annan sak är ju, att packhusinspektionen, som anser sig ha begått ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

misstag genom att å ett inkommet varuparti hafva debiterat för låg

tullsats, för varuemottagaren påpekar detta så fort som möjligt till hans

ledning vid fortsatt import af samma vara, men som det nu tyckes vara,

har ju hvarje köpman ett Damoklessvärd svedjande öfver sig i form af

möjliga efterräkningar.

På denna klagan har generaltullstyrelsen dekreterat, att, då tullinspektionen

i Göteborg med stöd af 49 § i Kungl. Maj:ts nådiga resolution

på städernas allmänna besvär den 19 januari 1757 såsom egen

observation hos tullkammaren i Göteborg anmält till uppdebitering ifrågavarande

belopp, utgörande skillnad å tull för förut importerad vara, som

tullbehandlats efter en lägre tullsats, generaltullstyrelsen funnit firmans

förevarande skrift icke till någon styrelsens vidare åtgärd föranleda.

Af det ofvan anförda torde framgå, att särskilt köpmännens berättigade

intresse kräfver sådana bestämmelsers införande att icke tullverket,

sedan förtullningen af en vara ägt rum, kan af importören utkräfva

icke förut uppdebiterad tull. Jag vill som ytterligare skäl härför

framhålla, att vi i vårt land — i motsats till med oss i öfrigt jämnställda

stater — äga en tulltaxa med synnerligen oklara och otydliga

bestämmelser samt otillfredsställande specialisering. Däremot äga vi

ingen officiel varuförteckning. Härtill kommer, att, samtidigt som vår

tulltjänstemannakår är synnerligen nitisk, samvetsgrann och i de flesta

fall tillmötesgående mot den trafikerande allmänheten, den dock pregel

är i saknad af tillräcklig varukännedom, beroende bland annat på alltför

små fordringar från statens sida för inträde i tullverket samt bristen

på en praktiskt skött undervisning i tulltekniska frågor, varumuseer i

våra större importhamnar samt utbildade tulltekniska fackmän (reseinspektörer),

hvilka vid ofta återkommande besök kunde lämna råd och

upplysningar rörande varors förtullning. Att under sadana förhallanden

olika tullsatser ofta åsättas eu och samma vara, och detta icke blott af

skilda utan äfven mången gång af samma tullkammare, är ej att undra

på. Mycket ofta är uppfattningen rörande samma sålunda behandlade

vara äfven hos de olika myndigheterna helt olika. Så finner man bland

de sista årens rundskrifvelser från generaltullstyrelsen ändringar och

afvikelse!- från föregående beslut rörande bland annat kabelhållare af

järn, elektrose, konstläder, spelkortskartonger, sandärter, lupiner (frö),

isoleringsband af kautschuk, järnklykor, nickelplattor, vissa sorts skifvor

af kautschuk, fanérskifvor, velocipedlack, black varnish, vissa kautschuksvar.

or, vissa maskiner, askar af papper, jutesäckväf, försedd med en inslagen

röd tråd i kanten, flädersaft, vissa sorts spik, skodon med pfes
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23. 5

sade ornament, asbestpapp, kautschuksträngar, stafvar- och ventilplattor,

vissa sorts kragar och linneväfnad etc. etc.

Mången gång innebära de gjorda ändringarne en mycket stor förändring

af tullsatsen. Exempel härå kan jag framdraga ur den bransch,

i hvilken jag som köpman arbetar. Först dekreterade generaltullstyrelsen,

att black vanish skulle förtullas som fernissa och således draga

en tull af kronor 30 per 100 kilogram, sedermera att den skulle förtullas

som kemiskt-tekniskt preparat, hvilket motsvarar cirka kronor

1: 50 pr 100 kilogram. — A läcker och fernissor är tullsatsen som sagdt

kronor 30 per 100 kilogram. Denna tullsats har mig veterligen undantagslöst

betalts för velocipedlack (Cycle Enamel), tills helt nyligen, då

generaltullstyrelsen helt oförmodadt resolverade, att, som denna vara

efter sex dygn icke hårdnat, den ej kunde användas som fernissa i

vanlig mening, utan skulle förtullas som kemiskt-tekniskt preparat, det

vill säga med 15 procent af varans värde. Generaltullstyrelsen har uppenbart

förbisett den sorts fernissor, som kallas ugnsfernissor, dit nämnda

lack hör, och hvilka fernissor öfver hufvud taget aldrig hårdna eller få

hårdna förrän i ugnsvärme. Generaltullstyrelsens rundskrifvelser i dessa

ämnen bringas ej genom någon dess åtgärd till allmänhetens kännedom,

hvilket skulle vara synnerligen förmånligt för näringsidkarne och, jag

vågar påstå det, äfven för generaltullstyrelsen själf genom den kidtik,

som härigenom mera effektivt kunde öfvas å kungl. styrelsens verksamhet.

Visserligen har en tulltjänsteman för egen räkning utgifvit en

varuhandbok, i hvilken myndigheternas resolutioner i tullärenden upptagits,

men synes mig kungl. styrelsen böra åläggas att af trycket utgifva

alla dess beslut, som afse en klassificering af viss vara under en

rubrik i tulltaxan.

Då en importör redan i följd af dessa så godt som oafbrutna förändringar

i uppfattningen hos de olika tullmyndigheterna rörande tulltaxans

tillämpning kan bli utsatt för stora obehag och kostnader vid

varors import och förtullning, huru mycket större kan skadan ej bli för

honom, då enligt 1757 års resolution tullverket har rätt till efterdebiteringar

för importerade varor under tre år, efterdebiteringar, som måhända

föranledas af en ändrad uppfattning om den tullsats, som rätteligen bör

tillämpas. Då skulden till den felaktiga förtullningen ej ligger hos

importören, utan hos vederbörande tullmyndighet, kan det ej vara med

billighet och rättvisa öfverensstämmande, att den fullkomligt oskyldige

drabbas af förlusten, utan bör staten bära densamma. Skulle denna

min uppfattning vinna Riksdagens bifall, tillkommer det därpå Kungl.

Maj:t att i tjänstgöringsreglementet och tullstadgan fastställa nya be
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

tryggand0 bestämmelser i detta afseende såväl för tulltjänstemännen

som för staten beträffande sådana fall, då efterdebiteringen. beroende

på felräkning och falska uppgifter från importörens sida vid förtullning

kunna verkställas.

Jag anser alltså, att hvarje importör, som handlat i god tro, bör,

sedan varan af tullverket öfverlämnats åt varuemottagaren till hans fria

disposition, skyddas från efterdebiteringar, grundade på förändrad uppfattning

från tullverkets sida rörande den tullsats, som bör tillämpas.

Som detta spörsmål enligt mitt förmenande är af den största betydelse

för näringsidkarne, skulle det vara önskligt, att afgörandet förbehölles

Konung och Riksdag samt att stadgandet i fråga således finge inflyta i

tulltaxeunderrättelserna i stället för att som nu innehållas i en kunglig

resolution.»

Bevillningsutskottet, som vid detta ärendes behandling ansett

nödigt att från kungl. generaltullstyrelsen erhålla yttrande öfver motionen,

har för sådant ändamål i vederbörlig ordning utverkat Kungl.

Maj:ts befallning till generaltullstyrelsen att till utskottet inkomma med

dylikt yttrande.

I anledning häraf har generaltullstyrelsen uti en den 28 nästlidne

mars dagtecknad skrifvelse anfört följande:

»Det lärer icke kunna bestridas, att enligt ordalydelsen i den af

motionären åberopade § 49 i nådiga resolutionen på städernas allmänna

besvär den 19 januari 1757 tullverket är berättigadt att inom tre år

efter uppbördsårets förlopp af vederbörande importör utkräfva oberäknad

eller för ringa uppburen tull för ett till honom inkommet och utlämnadt

varuparti, icke blott då tullbeloppet för detsamma blifvit på

grund af felräkning eller oriktiga uppgifter om varuvärdet för lågt

beräknad t, utan äfven i det fall att dylik vara, i följd af ändrad uppfattning

rörande den tulltaxerubrik, till hvilken densamma bör hänföras,

sedermera förklarats skola draga en högre tull än den, som tillämpats

å det utlämnade varupartiet. Att i förstnämnda fall denna rättighet

bör tillkomma tullverket, därom synes styrelsen något tvifvel icke böra

råda; och något annat synes icke heller vara af motionären åsyftadt,

ehuruväl detta icke uttryckligen uttalas i den i motionen gjorda hemställan.

Hvad däremot beträffar rätten att efterdebitera tull för ett

inkommet och utlämnat varuparti på grund af sedermera ändrad uppfattning

rörande tullsatsen för vara af samma slag, torde det icke kunna

förnekas, att goda skäl kunna anföras för upphäfvande af denna rätt.

För sin del hyser styrelsen den uppfattning, att det är med billighet

öfverensstämmande, att, sedan ett vid visst tillfälle inkommet varupai''ti

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23 7

tullbehandlats och till vederbörande ägare utlämnats, denne bör, äfven

om vara af samma slag därefter förklarats skola draga högre tull, vara

fritagen från skyldighet att erlägga skillnadstull för det redan tullbehandlade

och utlämnade varupartiet, liksom äfven att den tulltjänsteman,

som verkställt tullbehandlingen, under sådant förhållande icke bör

vara utsatt för risk att i anmärkningsväg kunna få sig ålagdt att godtgöra

tullverket sådan skillnadstull. På grund häraf och ehuru — vid

det förhållande, att såsom ju äfven framgår af motionen, utkräfvande

af skillnadstull i följd af förändrad uppfattning rörande tullsatsen för

en vara endast ytterst sällan förekommit — behofvet af en bestämmelse

i motionens syfte knappast torde kunna anses så trängande, som i

motionen framhålles, har styrelsen för sin del icke något att erinra mot

att sådan ändring i gällande bestämmelser genomföres, att nu ifrågavarande

rättighet för tullverket må bortfalla. Dock bör, enligt styrelsens

åsikt, en bestämmelse i sådant syfte äga tillämpning allenast,

då tullbehandlingen verkligen är afslutad, således icke i det fall, att

tullbehandling af ett varuparti, som mot säkerhet för tullafgifterna utlämnats,

blifvit dragen under högre myndighets pröfning och detsamma

därvid förklarats skola beläggas med högre tull än den, som af den

lokala tullmyndigheten blifvit åsatt.

Därest ett stadgande i motionens syfte varder meddelat, lärer

emellertid konsekvensen fordra, att då tullbehandlingen af ett visst varuslag

ändrats i motsatt riktning, eller så, att detsamma förklarats skola

draga lägre tull än tillförene, ett dylikt beslut icke skall äga tillämpning

på redan tullbehandlade och utlämnade partier af sådan vara.

Jämlikt § 187 i tullstadgan af den 1 juli 1904 gäller, att klagan öfver

lokal tullmyndighets beslut i tjänsten i allmänhet icke är inskränkt till

viss tid, dock att angående tid för återbekommande af tull gäller hvad

särskilt är eller varder stadgadt. De stadganden, som här åsyftas,

äro nådiga brefvet den 15 augusti 1793 och kammarkollegii kungörelse

den 16 september samma år, hvari föreskrifves, »att tiden för återsökande

och restitution af för iiögt beräknad eller öfverbetald tull

vid sjö- och landtullsverket räknas lika eller till natt och år från förtullningsdagen,

det må grunda sig på räkenskapernas revision å samma

tid eller den särskilda anmärkning, hvartill godsägare därinom tror sig

berättigad». På grund af denna bestämmelse har, då ett visst varuslag förklarats

skola draga lägre tull än tillförene, klagomål öfver tullbehandlingen

af inkomna partier af dylik vara, hvilka tullbehandlats och utlämnats

tidigare än beslutet om ändringen, upptagits till pröfning, därest

prof företetts, hvilkas identitet med de tullbehandlade varupartierna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 23.

vitsordats af vederbörande tullmyndighet, hvarvid tullbehandlingen ändiats

till öfverensstämmelse med nämnda beslut och tullskillnaden restitueiats,

allt under förutsättning, att besvären anförts inom natt och år från

förtullningsdagen. Möjligheten att på detta sätt få en lägre tullsats

tillämpad på ett redan tullbehandladt och utlämnadt varuparti samt

skillnaden i tull restituerad — något som vid derå tillfällen skett —

innebär tydligen för importören en förmån, hvarå han emellertid icke

skäligen torde kunna hafva anspråk, sedan hans motsvarande skyldighet

att i det i motionen omförmälda fall gälda skillnadstull bortfallit, i ill

komplettering af ett eventuellt stadgande i motionens syfte erfordras

därför enligt styrelsens åsikt eu bestämmelse i nu antydd riktning.»

Utan tvifvel bör det anses vara riktigt, att då tullbeloppet för inkommen

vara på grund af felräkning eller oriktiga uppgifter om varans

värde beräknats för lågt, felande belopp bör kunna från tullverkets sida

utkräfvas. Enligt hvad för utskottet uppgifvits, har med det ifrågavarande

förslaget icke heller åsyftats att borttaga en dylik rätt, om också

den nu föreskrift^ tiden af 3 år efter uppbördsårets förlopp torde vara

onödigt lång och därför utan olägenhet bör kunna afsevärdt förkortas.

Äfven i fråga om sådan underdebitering, som eljest kan hafva berott

på felaktig tillämpning af gällande författningar från tullpersonalens

sida, vore det tvifvelsutan ett missgrepp att utesluta hvarje möjlighet

till framtida rättelse, framför allt med afseende, å sådana fall, där importören

icke varit i god tro. Här rör man sig emellertid på gränsfrågornas

område, där först en närmare utredning lärer kunna angifva,

i hvilka uppenbara fall af felaktig tullbehandling rätt till efterdebitering

bör åt tullverket förvaras. Också härvidlag bör naturligtvis ett

icke allt för långt tidsmått bestämmas, inom hvilket denna rätt far

göras gällande. „ . . c.. ,

Vidkommande däremot rätten att på grund af ändring i förut

tillämpad praxis med afseende å tullbehandlingen af eu vara efterdebitera

tull för ett inkommet och utlämnadt parti varor af samma slag, finner

utskottet lika med motionären och generaltullstyrelsen göda skäl tala

för upphäfvandet af denna rätt. Det kan nämligen icke förnekas och

har i motionen med all tydlighet ådagalagts, att ett utöfvande

af den ifrågavarande rätten kan för vederbörande importörer medföra

olägenheter af sådan art, att densamma icke vidare bör i sin nuvarande

form bibehållas. Utskottet anser sig emellertid hora, i ..likhet med

generaltullstyrelsen, framhålla att, om ifrågavarande rätt för tullverket

borttages, bestämmelser i sådant syfte icke böra äga tillämpning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 23. 9

i annat fall, än då tullbehandlingen blifvit i vederbörlig ordning afslutad.

Likasom å ena sidan varuemottagaren bör under angifven förutsättning

fritagas från skyldighet att erlägga skillnadstull för ett redan

tullbehandladt och utlämnadt varuparti, synes å andra sidan billigheten

fordra, att icke heller vederbörande tulltjänsteman i liknande fall i

anmärkningsväg ålägges att ersätta tullverket felande tullbelopp.

Likaledes anser utskottet, för den händelse bestämmelser, på sätt

nu blifvit ifrågasatt, komma att utfärdas, följdriktigheten kräfva, att i

motsvarande fall, då vid tullbehandlingen af viss vara densamma förklarats

skola draga lägre tull än förut, ett dylikt beslut icke skall äga

tillämpning på redan tullbehandlade och utlämnade partier af sådan

vara. I anslutning till hvad generaltullstyrelsen härom yttrat synes därför

ett stadgande äfven i sist berörda afseende erforderligt.

Bevillningsutskottet, som slutligen anser sig böra uttala, att de

ifrågasatta bestämmelserna lära vara af beskaffenhet att böra i hufvudsakliga

delar af Riksdagen beslutas, har alltså funnit sig böra tillstyrka

en skrifvelse i den af motionären angifna riktning.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herr Röings förevarande

motion, ville besluta att i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa

utredning, i hvad mån ej mindre tullverkets rätt

att för införd vara utkräfva ytterligare tull än äfven

varuägares rätt att återbekomma redan erlagd, för

högt debiterad tullafgift lämpligen må kunna inskränkas,

samt därefter för Riksdagen framlägga de

förslag, hvartill utredningen kan gifva anledning.

Stockholm, den 19 april 1907.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1907. 5 Sami. 1 Afd. 22 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:99 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående upphörande af rätt för tullverket att för införd vara utkräfva yt a1 i texten