Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående de sociala regeringsärendenas sammanförande under ett statsdepartement m. m.

1907-03-11 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1907:2, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående de sociala regeringsärendenas sammanförande under ett statsdepartement m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets frilåtande Ko 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1907, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kungl. Maj:t angående de sociala regeringsärendenas

sammanförande under ett statsdepartement

m. m.

Uti en inom Andra Kammaren af herr David Bergström väckt, till

konstitutionsutskottet hänvisad motion, n:o 20, i hvilken herr Ernst Beckman

instämt, har motionären föreslagit, att Riksdagen i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t, efter pröfning i samband med

spörsmålet om inrättande af ett nytt statsdepartement för handel, industri

och sjöfart af frågan om de sociala ärendenas sammanförande under ett

statsdepartement, med angifvande jämväl i dess benämning af detta dess

verksamhetsområde, täcktes till Riksdagen afgifva de förslag till grundlagsändringar,

hvartill denna pröfning kan föranleda.

Till stöd för detta sitt förslag har motionären anfört följande.

, Vid de öfverläggningar, som hittills förekommit i Riksdagen om

lämpligaste sättet att åt de sociala ärendena bereda den plats och den omvårdnad,

dem med rätta bör tillkomma inom landets regering, har icke

ringa oklarhet visat sig råda beträffande denna viktiga angelägenhet.

Man har varit ense om, att de sociala frågorna äro af den stora betydelse

för samhället och dess utveckling, att de från statsmakternas sida

böra vara föremål för den största uppmärksamhet och omsorg. Men så

snart det gällt att eftertänka, huru denna allmänna sats skall kunna i

Bill. till Pikset. Prof. 1907. 3 Sami. 2 Höft. (Ko 2) \ 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

handling omsättas, med andra ord huru det hittills otillräckliga och famlande

initiativet från regeringens sida på hithörande områden skall kunna

utvecklas till ett kraftigt, bärande, med säkert öga och säker hand ledt

reforminitiativ, hafva meningar och tycken gått i sär på ett beklagligt vis.

Följden häraf har varit, att man ännu ej ens hunnit våga sig på att hos

Kungl. Maj:t begära en utredning af det viktiga ämnet.

Att det bör ligga i eu mans hand att leda och öfvervaka beredningen

af de sociala regeringsärendena, eller i hvarje fall den största och

hufvudsakligaste delen af dem, och att sedermera föredraga dessa ärenden

inför Konungen, det synes ju böra stå klart för enhvar, som vill och kan

tänka sig in i denna sak. Att som nu splittra sönder denna uppgift på

fem olika departementschefer är ett oting och eu otymplighet från såväl

administrationens som lagstiftningens och det parlamentariska ansvarets

synpunkter.

Det, som emellertid behöfver utredas, det är, dels hvilka ärenden på

grund af sin art och sitt inbördes sammanhang böra hänföras till den

sociala gruppen och fördenskull utskiljas från det'' ena eller andra departementet,

dels också huruvida mängden och omfattningen af dessa regeringsärenden

kräfva tillskapandet af ett särskilt statsdepartement eller om de

lämpligen kunna inordnas under något redan befintligt eller annars tillärnadt

departement, och i sådant fall under hvilket.

En sådan utredning kan endast Kungl. Maj:t verkställa, och för så

vidt man verkligen inser och erkänner behofvet af att dessa mången gång

sjmnerligen svårlösta och på de mest skilda samhällsområden ingripande

fiågoi, som benämnas de sociala, blifva behandlade med nödig sakkunskap

och så enhetligt, som förhållandena kunna medgifva, så bör man också

begära, att densamma ju förr dess hellre varder verkställd. Att i en

angelägenhet af sådan vikt och betydelse som denna helt enkelt slå sig

till ro, i förtröstan på att Kungl. Maj.t ändock styrer allt till det bästa”

höfves icke den svenska Riksdagen.

Den utredning, till hvars igångsättande jag nu vågar påkalla Riksdagens

intresserade medverkan, behöfver ej med nödvändighet medföra, att

hvartenda ärende, som kan betecknas såsom socialt, kommer att förläggas

till ett och samma departement. Särskilda vägande skäl kunna ju föranleda

därtill, att någon speciell grupp af dylika ärenden får stanna kvar

inom det departement, dit den för närvarande hör. Så har till dömes

fallet blifvit i Frankrike vid upprättandet därstädes af det nya arbetsoch

socialdepartementet med ett särskilt angifvet slag af ärenden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

3

Kedan af det föregående framgår, att jag ej heller förutsätter, att

utredningen med nödvändighet skall leda till inrättande af ett nytt statsdepartement,

uteslutande afsedt för de sociala frågornas handläggande.

Jag tänker mig mycket väl möjligheten, att vi hos oss, liksom i Belgien,

stanna vid att sammanföra de sociala ärendena under ett departement,

hvars chef jämväl svarar för någon annan hufvudgrupp af regeringsärenden.

Men äfven i sådant fall håller jag för visst, att de sociala ärendena skola

bilda en så afsevärd del af den uppgift, som åligger denne departementschef

och detta departement, att i departementets namn också häråt lämpligen

bör gifvas ett uttryck.

Af den allra största vikt synes mig vara, att den fråga, som nu är

å bane, blir vederbörligen utredd i hela dess vidd. Därigenom vinnas de

största utsikterna till en god lösning. Hvarje farhåga för att denna viktiga

fråga skulle på något sätt kunna inveckla och försvåra lösningen af

den betydelsefulla frågan om upprättande af ett nytt statsdepartement för

handel, industri och sjöfart är — därom är jag viss — fullkomligt onödig.

Tvärtom ligger det ju nära till hands, att dessa båda frågor utredas i ett

sammanhang, till båtnad för dem båda.

Såsom ett skäl emot en eventuell utbrytning ur de nuvarande regeringsdepartementen

af de sociala ärendena och dessa ärendens sammanförande

under ett departement har anförts, att man icke kunde tänka sig,

att en enda departementschef skulle kunna äga nödig sakkunskap i alla

de olikartade ämnen, hvarom här vore fråga, och att det fördenskull vore

bättre, att ifrågavarande ärenden, såsom nu, behölles fördelade mellan de

olika statsdepartementen. Denna invändning, hvilken ju fullständigt underskattar

betydelsen på detta såväl som på andra regeringsområden af en

enhetlig ledning med full ansvarskänsla, förbiser tillika, att vid regeringsärendenas

beredning alltid, i enlighet med gällande föreskrifter, följes den

ordning, att ärenden, som i något afseende äro gemensamma för två eller

Hera departement, gemensamt beredas af cheferna för dessa departement.

På så sätt kan ju krafvel på nödig sakkunskap fulleligen tillgodoses, utan

att krafvet på nödig enhetlig ledning därför behöfver eftersättas.

Att beträffande de ärenden, som nu äro i fråga, en dylik ledning är

önskvärd, ja nödvändig, därom borde i dessa tider icke kunna råda mer

än en mening. Man behöfver icke tänka långt för att inse, att det för

alla parter, för arbetsgifvaren såväl som för arbetaren, för landtmannen

såväl som för industriidkare^ samt först och sist för vårt samhälle i dess

helhet är af den yttersta vikt, att på de områden, där verkliga sociala

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstautionsutsliottets Utlåtande N:o 2.

Utskottets

yttrande.

missförhållanden äro rådande, dessa varda snarligen aflägsnade. Det gäller

för oss att skapa arbetsförhållanden och fostra en arbetarstam, som kunna

åstadkomma landets höjande till den materiella utvecklingsgrad, vi alla anse

möjlig och eftersträfvansvärd. Att därhän leda utvecklingen är en stor uppgift,

hvars lösning det åligger landets Riksdag och regering att möjliggöra.»

Spörsmålet om beredande af en mera enhetlig handläggning af de regeringsärenden,

som angå de sociala frågorna, har vid två föregående tillfällen

varit underställdt Riksdagens pröfning.

Uti en vid 1905 års lagtima riksdag inom Andra Kammaren afgifven

motion föreslogs sålunda af herr A. Hedin m. fl., att Riksdagen måtte i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t behagade framlägga

förslag till det tillägg i regeringsformen, att af statsrådets ledamöter en

skulle vara chef och föredragande för arbetarlagstiftningsdepartementet.

Motionen vann emellertid icke konstitutionsutskottets understöd, hufvudsakligen

af det skäl, att utskottet, som med anledning af vid samma riksdag

väckta motioner uti afgifvet utlåtande hemställt, att Riksdagen måtte hos

Kungl. Maj:t göra framställning om utarbetande och framläggande för

Riksdagen af förslag till inrättande af ett nytt statsdepartement, omfattande

handel, industri och sjöfart, icke ansåg det vara lämpligt, att ytterligare

ett departement inrättades för den särskilda gren af lagstiftningsarbetet, som

i motionen afsåga. Utskottets hemställan biträddes ock af båda kamrarna.

Vid 1906 års riksdag upptogs frågan ånyo, fastän i modifierad form,

af herr E. Beckman m. fl. uti en inom Andra Kammaren väckt motion.

Under framhållande, att det vore af behofvet med nödvändighet påkalladt,

att de mångskiftande och för hela samhällets välfärd betydelsefulla s. k.

sociala regeringsärendena sammanfördes under en sakkunnig och enhetlig

ledning, hemställde motionärerna, som ansågo, att en fullständig utredning

borde förebringas rörande det sätt, hvarpå det angifua målet lämpligast

kunde vinnas, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida icke ett särskilt statsdepartement,

hufvudsakligen omfattande sociala ärenden, borde inrättas, samt för

Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.

Uti sitt utlåtande öfver berörda motion instämde visserligen konstitutionsutskottet

med motionärerna däri, att åtgärder borde vidtagas för att

de ärenden, som i motionen afsåges, måtte blifva behandlade med nödig

sakkunskap och så enhetligt, som förhållandena kunde medgifva. Men då

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

5

utskottet i likhet med 1905 års konstitutionsutskott fann en ökning af

statsdepartementens antal hvarken lämplig eller tillrådlig, och då utskottet

dessutom ansåg sig hafva grundad anledning antaga, att de af motionärerna

framhållna synpunkter rörande dessa ärendens behandling skulle vinna

tillbörligt beaktande vid den utredning, hvartill Riksdagens år 1905 aflåta

skrifvelse angående ett nytt departement för handel, industri och

sjöfart torde gifva anledning, hemställde utskottet, att motionen icke måtte

föranleda någon Riksdagens åtgärd. Denna hemställan blef ock af kamrarna

bifallen.

Det torde icke råda mer än en mening därom, att det sätt, hvarpå

de sociala regeringsärendena för närvarande handläggas, icke är ägnadt

att tillförsäkra dem en behandling, som tillfredsställer berättigade kraf på

enhet och planmässighet och som motsvarar deras djupt ingripande betydelse

för samhället och dess utveckling. Såsom motionären erinrat, äro de

sociala regeringsärendena för närvarande fördelade på icke mindre än fem

af statsdepartementen. Under sådana förhållanden är det uppenbart, att

svårigheterna för en sakkunnig och kraftig ledning af dessa ärenden

från regeringens sida skola vara synnerligen stora, liksom ock den tanken

ligger nära, att ingen af statsrådets ledamöter skall känna sig bära särskildt

ansvar för regeringens åtgöranden på det sociala området. Att

ifrågavarande regeringsärenden sålunda fördelats mellan flera af departementen,

finner sin förklaring däri, att de sociala frågorna, som först under

en senare tid i större omfattning blifvit föremål för statsmakternas uppmärksamhet,

i allmänhet hänförts till det departement, med hvilkets öfriga

ärenden de af eu eller annan anledning ansetts äga samband; stundom har

dock omsorgen att någorlunda jämnt fördela arbetsbördan mellan de olika

departementen fått utöfva det bestämmande inflytandet.

Såsom skäl för ett bibehållande af de sociala regeringsärendena under det

departement, till hvilkets handläggning de för närvarande i hvarje särskildt

fall höra, har anförts, att de skulle stå i ett oskiljaktigt eller åtminstone

naturligt samband med andra ärenden inom vederbörande departement. Utskottet

vill icke förneka, att det i några fall kan föreftnnas en sådan nära

gemenskap mellan de till ett departement förlagda sociala ärendena och andra

regeringsärenden inom samma departement, att de för att erhålla denjämpligaste

och mest sakkunniga behandling alltjämt böra gemensamt med dessa

handläggas. Men i regel skall otvifvelaktigt statens verksamhet på ifrågavarande

område blifva mera initiativkraftig, planmässig och framgångsrik,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

om frågor af nu afhandlad art i så stor utsträckning, som kan befinnas

lämpligt, sammanföras till gemensam handläggning. Då vidare

de sociala frågorna äro af en vidtgående betydelse för samhällslifvet,

synes det utskottet uppenbart, att statens åtgöranden för lösningen

af dessa frågor böra förberedas på sådant sätt, att den största möjliga

trygghet vinnes för ärendenas sakkunniga bedömande och för tillgripande

af de i hvarje särskildt fall lämpligaste åtgärder. Enligt utskottets uppfattning

ligger det därför makt uppå, att sådana anstalter utan tidsutdrägt

vidtagas, att de sociala regeringsärendenas handläggning blifver anförtrodd

åt därför särskildt ägnade organ. Ett sammanförande af sociala regeringsärenden

i större utsträckning än nu är fallet skall tvifvelsutan, såsom

påkallande en mera mångsidig sakkunskap hos dem, som äga att

förbereda dessa ärenden, lämna större garanti för deras enhetliga och

planmässiga behandling. Ett ytterligare skäl för en dylik anordning finner

utskottet jämväl i den därigenom uppnådda fördelen, att på en af statsrådets

ledamöter kommer att hvila det närmaste och hufvudsakliga ansvaret

för hvad å det sociala området af regeringen göres eller underlåtes.

År det sålunda klart, att de sociala ärendenas förläggande under en

målmedveten, sakkunnig och enhetlig ledning af därför särskildt utbildade

organ är önskvärd!, har man att tillse, hvilka utvägar kunna tillgripas

för att vinna det åsyftade ändamålet. Såsom af ofvan omförmälda,

i ämnet väckta motioner framgår, har man därvid ifrågasatt, att för

dessa ärenden borde inrättas ett särskildt statsdepartement. Denna utväg

finner sig emellertid utskottet åtminstone för närvarande icke kunna förorda.

Såsom utskottet framhållit i sitt vid nästlidet års riksdag afgifna

utlåtande öfver den då föreliggande motionen i ämnet, bör nämligen

en ökning af departementens antal vidtagas med den största varsamhet och

endast i de fall, då ett verkligt behof föreligger. Då härtill kommer,

att 1905 års riksdag, såsom ofvan nämnts, i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhållit om utarbetande af förslag till inrättande af ett nytt statsdepartement,

omfattande handel, industri och sjöfart, synes det än mindre

tillrådligt att hos Kungl. Maj:t göra framställning om en ytterligare ökning

af departementens antal.

En annan utväg för målets vinnande är, att man i vårt land liksom

flerstädes i utlandet förlägger de sociala regeringsärenden, som lämpligen

kunna sammanföras, till en särskild byrå under något af departementen.

Då det emellertid i sakens nu förevarande skick möter synnerligen stora

svårigheter att afgöra, inom hvilket departement dessa regeringsärenden

s. 7 Kontrollera mot PDF

Komtitutionsutskottets Utlåtande K:o 2.

7

lämpligast skola sammanföras, samt den utredning, som för sakens bedömande

är erforderlig, kan utföras endast af Kungl. Maj:t, anser sig utskottet

böra förorda, att Biksdagen i skrifvelse till Ivungl. Maj:t anhåller

om verkställande af utredning i ämnet; och torde genom denna blifva klargjordt,

dels hvilka ärenden genom sin art och sitt inbördes sammanhang

böra hänföras till den sociala gruppen och fördenskull utskiljas från det

departement, dit de för närvarande höra, dels ock huruvida dessa sociala

regeringsärenden lämpligen kunna inordnas under något af de redan

förefintliga departementen eller hellre böra förläggas till det föreslagna

nya departementet för handel, industri och sjöfart. Den utredning, som

sålunda är erforderlig, torde både kunna och böra lämpligast anordnas i

samband med utarbetande af det förslag till sistnämnda departement, om

hvilket Biksdagen redan hos Kungl. Maj:t anhållit.

Då de sociala regeringsärendena, under hvilket departement de än

komma att hufvudsakligen sammanföras, otvifvelaktigt komma att utgöra

en synnerligen betydande del af detta departements uppgift och i

viss mån sätta prägel på dess arbete, synes det ligga nära till hands att,

såsom motionären jämväl föreslagit, i departementets namn häråt gifva ett

uttryck.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Biksdagen, i anledning af herr Bergströms

förevarande motion, må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t, vid pröfningen af spörsmålet

om inrättande af ett nionde statsdepartement,

eller ett departement för handel, industri och sjöfart,

äfven ville taga under ompröfning frågan om sociala

regeringsärendens sammanförande under ifrågavarande

eller annat departement, med angifvande i benämningen

å departementet af detta dess verksamhetsområde, och

till Biksdagen afgifva de förslag till grundlagsändringar,

hvartill denna pröfning kan föranleda.

Stockholm den 11 mars 1907.

På utskottets vägnar:

TH. av CALLERHOLM.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande K:o 2.

Reservation:

af herr Berg, som anfört:

Ehuru jag delar konstitutionsutskottets åsikt icke blott därom, att de

sociala ärendena äro af sådan betydelse för fäderneslandets välfärd och

lugna utveckling, att statens åtgöranden för deras lösning böra förberedas

på sådant sätt, att den största möjliga trygghet vinnes för ärendenas sakkunniga

bedömande under såvidt möjligt enhetlig ledning, utan äfven därom,

att icke något särskilt statsdepartement bör för dem inrättas, kan jag

dock icke gilla det förslag till riksdagsbeslut, hvartill utskottet kommit,

eller den motivering, som det anfört.

Utskottet föreslår nämligen Riksdagen att i skrifvelse till Kungl. Maj:t

framställa tvenne önskemål: det ena, att Kungl. Maj:t vid pröfningen af

spörsmålet om inrättande af det nionde statsdepartementet för handel,

industri oeh sjöfart, ville taga under ompröfning frågan om sociala regeringsärendens

sammanförande under detta eller annat departement, det andra,

att jämväl i departementets namn detta dess verksamhetsområde måtte

angifvas.

Då det första af dessa önskemål ingriper uti »den närmare fördelningen

af ärendena, departementen emellan, som bestämmes af Konungen

genom en särskild utfärdad, offentligen kungjord stadga» enligt § 6

regeringsformen, så synes detsamma ej falla under konstitutionsutskottets

bepröfvande eller böra af Riksdagen till behandling upptagas, helst då det

finnes grundad anledning antaga, att de af motionären framhållna synpunkter,

i afseende på dessa ärendens behandling och fördelning mellan

departementen, skola vinna tillbörligt beaktande vid den utredning, hvartill

Riksdagens år 1905 aflåtna skrifvelse angående ett nytt departement för

handel, industri och sjöfart torde gifva anledning.

Det ■ andra önskemålet i utskottets hemställan eller frågan om ett

sådant namn på ett blifvande nionde eller annat departement, att det angifver

dess sociala verksamhetsområde, synes icke skäligen kunna hänföras

till högst nödiga eller nyttiga grundlagsändringar enligt riksdagsordningens

bestämmelse. Och likväl utgör denna namnfråga den enda grund, hvarpå

utskottet kunnat grundlagsenlig! upptaga motionen till behandling!

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

9

Lika litet som man inom andra länder hittills inrättat särskilda departement

för de sociala ärendenas behandling, med undantag af Frankrike

s«dan innevarande års början, lika litet har man gifvit de befintliga

departement, hvartill dylika ärenden hänvisats, nya namn, som angifva

detta deras utvidgade verksamhetsområde.

Hvad motiveringen angår, förtjänar framhållas, att utskottet i fråga om

inrättande af det föreslagna särskilda departementet för sociala regeringsärendens

behandling på åberopade skäl anför, att det »finner sig åtminstone

för närvarande icke kunna förorda denna utväg» till det åsyftade

ändamålets vinnande. Om än Riksdagen vid bifall till förslaget icke

bör anses hafva därmed för framtiden bundit sin handlingsfrihet i denna

fråga, så torde det dock knappast kunna förnekas, att uttrycket kan tolkas

såsom en viss uppmuntran att hoppas på ett framtida bättre bedömande,

hvilket med all säkerhet skall åberopas som ett slags löfte och möjligen

komma att inverka på blifvande beslut.

Utskottet anför vidare, att det nuvarande sättet för ärendenas handläggning

på flere departement icke är ägnadt att motsvara berättigade kraf

på enhet och planmässighet i deras behandling, samt att svårigheterna för

en sakkunning och kraftig ledning af dessa ärenden från regeringens

sida under dessa förhållanden blifva synnerligen stora, i följd hvaraf dessa

ärenden i så stor utsträckning, som kan befinnas lämpligt, böra sammanföras

till gemensam handläggning.

Dessa påståenden torde emellertid icke vara alldeles oomtvistliga. Erfarenheten

från andra länder torde ej heller gifva obetingadt stöd för deras

giltighet. Utskottet kan icke ens därför åberopa fjolårets konstitutionsutskotts

auktoritet. Detta utskott yttrar nämligen, vid behandlingen af

en med den nu väckta liknande motion, i afseende på önskvärdheten af

enhet och sakkunskap hos den högsta ledningen: »Då man icke rimligen

kan af en departementschef fordra, att han skall vara sakkunnig i hvarje

särskild grupp af ärenden, som höra under det departement han företräder,

torde det af motionärerna uttalade önskemålet om en på samma gång

enhetlig och sakkunnig behandling af ifrågavarande ärenden näppeligen

kunna på den angifna vägen till fullo vinnas. Därjämte kan det ingalunda

tagas för gifvet, att det vore till fördel, om alla ärenden, som kunna anses

tillhöra de sociala frågorna, blefve sammanförda under samma departement.

Sålunda kunna lagstiftningsfrågor, som beröra arbetsförhållanden, icke rätt

bedömas utan noggrann pröfning af deras förhållande till lagstiftningen i

öfrigt, och likaså äro arbetarfrågor, som tillhöra det ekonomiska området,

Bih. till RUcsd. Prof. 1907. 3 Sami. 2 Hctft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

i

10 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

så nära förbi!lidna med frågor, som angå industrien och näringslifvet, att

de ej utan olägenhet kunna förläggas under ett annat departement än det,

som har att behandla frågor om handel och näringar. Man finner också,

att sociala ärenden i utlandet ganska allmänt förlagts till särskilda byråer

under ministerierna. Ifrågavarande ärenden äro i många fall af den beskaffenhet,

att de svårligen kunna utbrytas och handläggas skilda från andra

ärenden, med hvilka. de hafva ett naturligt samband, men som äro sådana,

att do måste inom skilda departement behandlas.»

Liknande uttalanden återfinnas jämväl i Kungl. Maj:ts proposition

till 1899 års riksdag om inrättande af det nya jordbruksdepartementet.

Man synes af dessa förhållanden vara berättigad sluta därtill, att den

sakkunniga och enhetliga ledningen lämpligast skulle vinnas, om de sociala

ärendena gruppvis sammanfördes till de departement, hvarest de med dessa

i naturligt samband stående ärenden handläggas och hvarest härför sakkunniga

organ redan finnas eller böra anordnas.

I motiveringen finnes slutligen, enligt min åsikt, en anmärkningsvärd

brist, i det utskottet icke berört den för bedömande af den föreliggande

frågan synnerligen viktiga omständigheten, att sedan år 1857 ej mindre

än fyra kungl. propositioner och tretton enskilda motioner, däraf 6 under

perioden 1892—1903, tid efter annan framställts, i syfte att få ett nytt

statsdepartement inrättadt, till hvilket enligt vissa förslagsställares åsikt

skulle förläggas ärenden, som anginge allmänna arbeten, samfärdsel och komraunikationsanstalter

och enligt andra näringsväsendet, samt att Riksdagen

senast i skrifvelse den 11 april 1893 anhöll, att Kungl. Maj:t, efter förnyad

pröfning af frågan om inrättande af ett nytt statsdepartement, täcktes

till Riksdagen afgifva proposition därom, hvarvid Riksdagen framhöll såsom

sin åsikt, att kommunikationsanstalterna borde i främsta rummet komma i

fråga att förläggas till det nya departementet; och då de angelägenheter,

som anginge allmänna arbeten och handel, stode i ett visst inbördes samband

med de ärenden, som rörde den allmänna samfärdseln, hade Riksdagen

för sin del funnit, att det skulle vara önskvärd!, om alla dessa ärenden

kunde sammanföras under ett departement.

Då nu utskottet ansett sig böra upptaga till bepröfvande frågan om

beredande af en mera enhetlig och sakkunnig handläggning af de regeringsärenden,

som angå de sociala frågorna, har det synts mig som om utskottet

jämväl bort framhålla, att Riksdagen på ofvan anfördt sätt vidhölle sin

förut framställda och ihärdigt uttalade åsikt rörande angelägenheten af

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 2.

11

att ärenden, som angå allmänna arbeten och samfärdsmedel, tillförsäkras

en mera betryggande och lämpligare plats inom den högsta administrationen

samt att de blifva sammanförda under ett departement.

En motivering sådan som utskottets skall sannolikt föranleda den

missuppfattningen, att frågan om tillgodoseende af samfärdselns och de

allmänna arbetenas kraf på en kraftig ledning och sakkunnig pröfning

inom den högsta förvaltningen numera vore undanskjuten och föråldrad,

då utskottet i sitt uttalande om de sociala ärendenas handläggning och

fördelning icke framhåller, att nämnda fråga, nu i vida högre grad än för

50 år sedan, kräfver sin lösning, som allt från början sökts i inrättande

af ett samfardselsdepartement. Under väntan därpå kunde man möjligen

inskränka sig till hithörande ärendens öfverförande till eller förenande med

det departement för handel, industri och sjöfart, hvarom Riksdagen hos

Kungl. Maj.t gjort ofvan åberopade framställning.

Så stort samhällets intresse än måste vara för de sociala ärendenas

handläggning på mest betryggande sätt och så nära en del af dem sammanhöra

med ärenden som angå handel och industri, är det dock ännu mer

påtagligt, att de sistnämnda stå i mera naturligt och oskiljaktigt samband

med ärenden, som beröra samfärdseln och allmänna arbeten, enär de stå till

hvarandra i viss mån såsom orsak och verkan. Dessa båda slag af nära

samhörande ärenden böra således i vissa fall gemensamt behandlas med

hvarandra och i vissa fall äfven ett hvart af dem med sådana sociala

ärenden, som med dem äga naturlig samhörighet, oberoende af om de äro

fördelade på olika departement eller icke. Därvid behöfva de icke, om

de rätt fördelas, undantränga eller hindra hvarandras lösning, enär denna

till följd af den gemensamma handläggningen bör kxmna underlättas och

blifva framgångsrik.

På grund häraf har jag vid behandlingen inom utskottet af förevarande

ärende yrkat, att utskottet måtte hos Riksdagen hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 2.

Herr i Glason har begärt få här åntecknadt, att han icke deltagit i detta

ärendes afgörande inom utskottet. . » i < m

''»•■i» Herrar Blomberg, J. F. Nyström, Östberg, B er ger, Kvarn,zelius, Jansson

i Djursätra och friherre Bonde''hafva anhållit om anteckning å utlåtandet

därom, att de på grund af ledamotskap i särskildt utskott varit förhindrade

att deltaga i ärendets behandling. '' 1 : ■ ■ / ■

ii -O ; .::: )\\;\ i i ''■'' J ■'') -• ■. ■" : •''• '' *

Stockholm, Victor Pettersons A.-B. tr., 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:59 Skrifvelse till Konungen angående sociala regeringsärendenas sammanförande under ett statsdepartement m. m. s. 4 i texten