Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 17

1907-03-04 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:17, Lagutskottets Utlåtande N:o 17

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

1

N:o 17

Ank. till Kiksd. kansli don 4 mars 1907, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående skrifvelse

till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag

till lagbestämmelser mot användande af mutor eller

bestickning vid ekonomiska uppgörelser.

Lagutskottet kar till gemensam behandling förehaft två till utskottet

hänvisade motioner, en, n:o 8, inom Första Kammaren väckt af herr O.

M. Strömberg, och en, n:o 63, inom Andra Kammaren väckt af herr S.

Söderberg i Hobborn.

Herr Strömberg anför i sin motion:

»Af ålder ha svenskarne åtnjutit godt anseende för redbarhet och

ärlighet i affärer, och i stort sedt torde väl ännu detta omdöme i allmänhet

ha sitt berättigande. Men vår tids våldsamma konkurrens på alla

områden, ej minst affärslifvets, har dock — hos oss lika väl som i andra

länder — fört med sig åtskilliga osunda utväxter på detta område, affärer,

som visserligen icke kunna rubriceras såsom redbara, då de afse att

genom mer eller mindre illojala medel skaffa sin utöfvare fördelar på de

redbara affärernas bekostnad. Därigenom ej blott skadas dessa och den

konsumerande allmänheten utan, hvad värre är, genom det sätt, hvarpå

dessa osunda affärstransaktioner verka, bidraga de till demoralisering af

stora lager af vårt folk.

Bih till Likså. Prof. 1907. 7 Samt. 14 Höft. (N:is 17 och 18).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Eu sådan osund utväxt eller rent af kräftskada på affarslifvets område,

som redan nu är i hög grad utbredd, är det s. k. »mut»- eller

»besticknings»-systemet. Detta afser att genom beviljande af fördelar af

något slag (gåfvor, provisioner, lån, o. d.) till eu eller annan hos respektive

kunder anställd person, hvilken genom sin tjänsteställning kan på

något sätt öfva inflytande på principalens beslut i frågan, vinna sitt syfte

och t. ex. skaffa sig eller sin firma leveranser, som, om detta medel ej

användts, rätteligen bort erhållas af en annan.

Hvarje affärsman och industriidkare vet, att detta notsystem under

gröfre eller finare former tagit eu utsträckning, som innebär en allvarlig

fara för allt sundt affärslif, och att man med bästa vilja har ytterst svårt

att värja sig för detsamma. Den redbare affärsmannen blir slagen i konkurrensen

med den mindre nogräknade, som genom detta medel antingen

får leverera en underhaltig vara såsom fullgod och till fullt pris eller i

bästa fall åtminstone alltid föredrages, om betingelserna i öfrigt äro lika,

Kunden, industriidkaren, som ju i många fall måste lita på sin underordnades

utsago och omdöme, får, då denne är mutad, antingen betala för

högt pris för den köpta varan eller mottaga såsom fullgod en sådan af

underhaltig beskaffenhet. Det kan ju tyckas, att han genom själfständiga

inköp utan hänsyn till sina underordnades omdöme skulle kunna

skydda sig härför, men huru lätt är det ej för t. ex. en maskinist (och

vid handeln med maskinförnödenheter är systemet kanske mest vanligt)

att vid skötseln af sin maskin genom en eller annan åtgärd ställa så till,

att åtgången af olja, kol eller andra förnödenheter blir för stor, ja att

maskinen rent af tager skada, såvida han tvingas använda andra än af

honom förordade slag af dessa ämnen. I detta afseende är en industriidkare

i hög grad beroende af sin underordnade personals pålitlighet och

ärlighet; och det är affärsmännens eller agenternas medvetande om denna

personals inflytande, som gör att just denna så gärna utsättes för deras

bestickningsförsök.

Förfaringssättet är mycket olika och lämpadt efter förhållandena.

Till en början ser det vanligen mer oskyldigt ut, består kanske i en gåfva

till Jul eller Nyår eller en gratifikation efter slutad affär, såsom det heter

»naturligtvis utan att köparen i ringaste mån drabbas däraf» (detta för

att lugna hos mottagaren möjligen uppstående samvetsbetänkligheter); nästa

gång sker det för att få »fortsätta de angenäma förbindelserna», så med

växande belopp i mån af affärens storlek (provision), och därmed är biträdet

i de flesta fall fast och inne på brottets bana. Han kan ej bryta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lag utskottets Utlåtande N:o 17. 3

förbindelsen med den smarte affärsmannen utan risk att hans redan begångna

felsteg skola rapporteras med den antagliga påföljd, att han mister

sin plats, men han kan å andra sidan genom stegrade anspråk på ersättning

för fortsatta tjänster i samma riktning bereda sig afsevärda ekonomiska

fördelar, större i samma mån flere affärsmän af dylikt slag täfla

om hans ynnest och snart sagdt öfverbjuda hvarandra för att få hans förord

för sina varor. Dessa ekonomiska fördelar vinnas nu ej längre på

leverantörens utan på principalens bekostnad, ty af honom måste de naturligtvis

på ett eller annat sätt (underhaltig vara eller högre pris) af

leverantören återvinnas.

Ett talande exempel på detta affärssystem i synnerligen oblyg form

är den i dagarne upptäckta och beifrade s. k. »leveransskandalen vid

flottan», hvaraf framgår, att leveranser af betydande artiklar för flottans

behof ej kunnat erhållas af de erkändt förnämsta affärsfirmorna i branschen,

utan togos af en minuthandlande, som för att vinna sitt mål måste muta

en underordnad och därpå leverera underhaltiga varor. Att tillvägagångssättet

i detta fall var synnerligen groft och därtill förenadt med förfalskning

af anbud m. m. dylikt förringar icke exemplets beviskraft.

Helt visst florerar systemet, om ock under mindre grafva former, i

mycket stor utsträckning vid leveransuppgörelser af olika slag för industriella

och andra behof, och många exempel på dylika bestickningar

skulle kunna anföras. Affärsbiträden fästa t. ex. vid upphandling för

principalens räkning af en vara mindre afseende vid dennas godhet och

prisbillighet än vid den provision, de för egen räkning kunna betinga sig

och hvarom de på förhand hos olika leverantörer göra sig underkunniga;

en förman, som har att yttra sig öfver till inköp föreslagna maskiner,

söker af säljaren betinga sig vissa procent af deras värde i provision för

att förorda inköpet, och då detta ej beviljas, afgifver han utlåtandet

»mindre goda» om dera och afstyrker inköpet; en firma erbjuder »rabatt»

på sina varor, men gör icke erbjudandet till principalen utan till någon

hans underordnade; eller för att vinna försteg framför andra, utan att

dock utsätta sig för beskyllningen att direkt muta kundernas personal,

låter en oljefirrna denna personal veta, att tomkärlen af firman återköpas

— icke till deras verkliga värde af en ä två kronor -— utan till tio kronor

per stycket; o. s. v. i en mängd variationer.

Affärsmännen själfva beklaga sig bittert öfver förhållandet, och frågan,

som behandlats vid åtskilliga tillfällen, var senast före vid Sveriges

Allmänna Handelsförenings årsmöte i Norrköping d. 8 aug. 1906, där den,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

efter en af föreningens sekreterare utarbetad redogörelse för densamma,

underkastades diskussion, därvid bl. a. föreningens ordförande yttrade: »att

det visat sig, att denna verkliga kräftskada, som inträngt bland näringarne,

icke är i aftagande, utan att den tyvärr tilltager», samt framhöll vikten

af att precisera »att såväl de som taga som de som gifva mutor göra sig

skyldiga till fördömliga handlingar och att det är lika omoraliskt att fresta

någon att taga mutor som att emottaga sådana»; hvarefter föreningen beslöt

öfverlämna frågan till sitt förvaltningsutskott för vidare åtgärder till

det ondas motarbetande.

Såsom förut nämnts, är det särskildt inom maskinbranschen, som

oskicket hittills florerat, hvilket ock föranledt ett större antal maskinaffärer

att för ett par år sedan sammansluta sig till en förening med enbart

syfte att motarbeta detsamma ; huruvida detta i någon mån lyckats, är svårt

att säga, men torde vara ganska tvifvelaktigt, då naturligtvis de, som

ville använda systemet, icke anslöto sig till föreningen och således fingo

än friare händer och kunde med än större fördel bedrifva sitt geschäft.

Ännu så länge torde systemet hufvudsakligen söka sina offer bland

innehafvare af mera underordnade platser, men ingen säkerhet finnes för

att det, om det får obehindradt utveckla sig, ej snart sträcker sina polyparmar

äfven till högre lager, och vi kunna kanske snart nog stå det så

ofta omtalade och med rätta klandrade, utbredda mutsystemet i vårt östra

grannland närmare än mången tror.

I hvilka samhällsklasser än detta moraliska gift får sprida sina fördärfbringande

verkningar, är faran lika stor, och nödigt är tvifvelsutan,

att snara och kraftiga åtgärder vidtagas till dess hämmande.

Äfven i andra länder har man i detta afseende haft sorgliga erfarenheter,

och särskildt i Tyskland och England, där oskicket i en mycket

oroväckande grad tilltagit, har man verkställt vidlyftiga utredningar öfver

förhållandet och sökt finna medel för dess utrotande eller inskränkning.

I England har detta resulterat i en för ändamålet stiftad lag »prevention

of corruption act», som med detta års början trädt i kraft och som stadgar

jämförelsevis stränga straff för såväl den som mottager som den som

gifver eller utlofva!’ mutor.

Lagens hufvudinnehåll framgår af dess § 1, som i öfversättning lyder:

§ 1 mom. 1. Om ett ombud af någon för sig själf eller andra såsom

mutor mottager eller utverkar eller försöker mottaga eller utverka

någon som helst gåfva eller vederlag såsom lockelse eller belöning för att

göra eller underlåta att göra, eller för att efter denna lags trädande i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 17. 5

kraft hafva gjort eller underlåtit att göra någon handling i samband med

sin hufvudmans affärer eller angelägenheter, eller för att gynna eller motverka

eller underlåta att gynna eller motverka någon med afseende på

sin hufvudmans affärer eller angelägenheter; eller

om någon såsom mutor gifver eller förbinder sig att gifva eller erbjuder

någon gåfva eller vederlag till ett ombud såsom lockelse eller belöning

för att göra eller underlåta att göra, eller för att efter denna lags

trädande i kraft hafva gjort eller underlåtit att göra någon handling i

samband med dess hufvudmans affärer eller angelägenheter eller för att

gynna eller motverka eller underlåta att gynna eller motverka någon med

afseende på hufvudmannens affärer eller angelägenheter; eller

om någon med vetskap gifver åt ett ombud, eller om ett ombud

med vetskap, i afsikt att bedraga sin hufvudman, begagnar något kvitto,

räkning eller annan handling, hvari hufvudmannen är intresserad och som

innehåller någon uppgift, som är falsk eller vilseledande eller bristfällig

i väsentligt afseende och som med hans vetskap är afsedd att missleda

hufvudmannen, skall han anses skyldig till lagstridig handling och skall

efter åtal och fällande vara förfallen till fängelsestraff med eller utan

straffarbete för en tid icke öfverstigande två år eller till böter icke öfverstigande

fem hundra pund sterling eller till både sådant fängelsestraff

och böter, eller, efter summariskt fällande, till fängelsestraff med eller

utan straffarbete för tid icke öfverstigande fyra månader eller till böter

icke öfverstigande femtio pund eller till både sådant fängelsestraff och böter.

Mom. 2. I denna lag innefattar ordet »vederlag» allt slags värdefullt

vederlag; ordet »ombud» betecknar hvarje person, som är anställd

hos annan eller handlar å annans vägnar, och ordet »hufvudman» innefattar

arbetsgivare.

Mom. 3. En person anställd i Kronans tjänst eller i någon förening

eller samhälle eller statskommun, provins eller kommunalnämnd eller i

styrelse för någon välgörenhetsförening, är ett ombud enligt denna lag. -—

Såsom synes, äro straffbestämmelserna ganska stränga, då ej blott

böter utan äfven fängelsestraff t. o. m. i förening med straffarbete för

vissa fall stadgas.

Äfven hos oss torde vara nödigt, att dessa missförhållanden blifva

på laglig väg stäfjade, då det ej är att förmoda, att detta, här lika litet

som i England, kan vinnas blott på upplysningens väg, genom enskilda

sammanslutningar eller genom påverkan af allmänna opinionen, hur myc
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

ket än dessa faktorer otvifvelaktigt kunna bidraga till införande af ett

bättre sakernas tillstånd.

Medgifvas måste, att ej oväsentliga svårigheter möta för att kunna

göra en sådan lag fullt effektiv, då det ju ligger i sakens natur att sådana

illojala handlingar så mycket som möjligt af båda parterna hemlighållas,

och det således kan vara svårt nog att erhålla fullgiltiga bevis på

öfverträdelse af densamma, liksom också åtskilliga så att säga mera oskyldiga

former af bestickning finnas, såsom öfverflödande gästvänlighet, förplägnad

o. d., hvilka lagen naturligtvis svårligen kan träffa. Men å

andra sidan är att märka, dels att redan af gammalt finnas i svensk lag

bestämmelser, som stämpla såsom brott, då ämbetsman tager mutor (och

att konstatera detta möter ju samma svårigheter som ofvan anförts), hvilka

bestämmelser väl i sin mån bidragit till den svenska ämbetsmannakårens

nuvarande, så allmänt och rättvist erkända, höga ståndpunkt hvad rättrådighet

och sjanständighet beträffar, dels att lagbestämmelser för mången

utgöra eu kraftig hjälp till motstånd mot onda ingifvelsers utförande, i

det att många personer, som möjligen skulle vilja deltaga i en »mindre

lojal» handling, dock af fruktan eller andra skäl ofta draga sig för samma

handling, om den är förklarad olaglig eller brottslig.

Helt säkert skulle en lagstiftning i ungefär samma riktning som

förut omnämnda engelska på ett synnerligen kraftigt sätt bidraga till utrotande

eller åtminstone stäfjande af dessa missbruk, som från affärsmoralens

synpunkt åstadkomma så mycket ondt och som, om de få ostördt

fortgå, hota att inom kort förgifta hela vårt affärslif och moraliskt skada

stora lager af vårt folk.

Med anledning af hvad jag sålunda anfört tillåter jag därför vördsamt

föreslå,

att Eiksdagen ville besluta hos Kungl. Maj:t anhålla, det Ivungl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och om möjligt för nästa Eiksdag framlägga

förslag till lagbestämmelser mot användande af mutor eller bestickning

vid ekonomiska uppgörelser.»

I motionen hafva instämt herrar P. M. Carlberg, V. Folin, Törel

Magnuson och Alfred SandivaU.

I motionens syfte hafva instämt herrar Hugo Falilén, friherre C. J.

Beck-Friis, Volratli Berg, John Bernström, Alb. Bergström, Gottfr. Olsén

och II. E. Montgomery.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Herr Söderberg yttrar i sin motion:

»Ofta hör man talas om att beklagliga missförhållanden äga rum vid

allehanda leveransuppgörelser för statens behof genom ett klandervärdt provisionssystem.

Det är med stor tvekan jag beslutit mig för att draga

fram denna sak, men jag har låtit mina betänkligheter falla i detta afseende,

ifall något kunde vinnas till förekommande af en osund affärsmoral.

I den mån rikets olika förvaltningsgrenar genom en stegrad utveckling

belastas på mångahanda sätt för anskaffning af materialier till en

mängd nybyggnader för arméns och flottans behof, för utvidgning af rikets

olikartade kommunikationer m. m., är det naturligt, att de centrala ämbetsverken

icke öfverallt förmå utöfva den kontroll öfver det hela som

önskligt vore. Ofta öfverlämnas detta grannlaga och maktpåliggande uppdrag

åt de yngre tjänstemännen, ja till och med åt den extra personalen,

som icke äger den karaktärens fasthet, som erfarenheten i allmänhet skänker.

Det är i högsta grad otillständigt, att personer, som sakna en ekonomiskt

oberoende ställning, utsättas för de svåra frestelser som här åsyftas.

Men det bör jämväl påpekas, att det icke är endast staten, som får

sitta emellan på detta sätt, utan bolag och enskilde, som i någon större

omfattning måste anlita mellanhänder, få ofta vidkännas ganska stora utgifter

genom att det skall betalas både här och där, om affären skall

komma till stånd.

Nu är det klart och är allom bekant, att detta sker endast i största

hemlighet och att stor försiktighet iakttages, hvarför personer, som äro invecklade

i sådant, ofta gälla för att vara mycket hederliga. Häraf framgår

äfven, att svårigheten då det gäller att råda bot för ifrågavarande onda

är så mycket vanskligare och svår, som saken är ömtålig och grannlaga.

Dock böra vi väl ha rätt att tro, att detta samhällslyte i vårt land icke

äger en sådan utbredning, som i en del andra länder; men senare tiders

erfarenhet i vår brottmålshistoria vittnar dock om att saker och ting inträffa,

som borde vara ägnade att skärpa uppmärksamheten.

För att få någon ledning, huru man bör gå till väga vid motarbetande

af ifrågavarande samhällslyte, som tyckes ha benägenhet att smygande

gripa omkring sig, är det väl här som på alla områden nödigt att lära

känna orsakerna till det onda. Detta låter sig icke göra med mindre än

att vederbörande högre tjänstemän bekväma sig till —- och icke akta det

för varande under sin värdighet — att mera direkt öfvervaka och deltaga

i så viktiga arbeten som anskaffning genom uppköp för statens behof. Den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

byråkratiska högfärden, som behäftar många af våra ämbetsverk, bör aflägsnas,

och praktiskt och enkelt bör hvar och en göra sin plikt. Den

formalistiska minutiösa kontrollen bör lämna rum för en mera omedelbar,

enkel och effektiv sådan, så att det, som bör vara praktiskt arbete, icke

inskränkes till ett förnämt arbete vid skrifbordet. Därigenom skulle ansvarskänslan

högst betydligt skärpas och de vanliga ursäkterna, som ofta

användas genom att skylla på omständigheterna och andra personer, ej så

mycket göra sig gällande.

Af tidningarna har man sett, att England nyligen antagit en lag,

som afser motarbetande af ifrågavarande missförhållande. Som ett praktiskt

folk har detta land velat reagera mot ett oudt, som nästlar in sig

och fördärfvar den sunda konkurrensen. Till denna nya engelska lagförfattning

vill jag hänvisa och håller före, att någonting liknande torde vara

hälsosamt äfven för vårt land.

Det är gifvet, att ansvaret bör träffa både den som bjuder och den

som mottager provision, hvarigenom statens och andra personers rätt tillbakasättes.

Jag tilltror mig icke att framlägga något förslag, utan håller före,

att ett sådant bör utarbetas genom Kungl. Maj:ts försorg, hvarför jag endast

vill framhålla några allmänna synpunkter: att förbudet, som gäller

mottagande af dylika provisioner eller bestickningar, skarpes strängare ju

högre aflönad ämbets- och tjänstemannen är, strängare ju högre samhällsställning

han intar; att lagen jämväl vänder sig med skärpa emot den

firma eller de affärsmän, som tillåta sig sådana knep. Huruvida personer,

som vilja träda fram med bevis mot de brottslige, böra komma i åtnjutande

af någon ersättning härför, torde också jämväl böra tagas i öfvervägande.

Med anledning af hvad jag sålunda i allmänna ordalag dristat anföra,

hemställer jag vördsamt,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning

angående de här ofvan påpekade förhållandena, hvarjämte det täcktes

Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga sådant lagförslag,

som är ägnadt att stäfja det provisions- och bestickningssystem, som förekommer

vid uppgörelser om leveranser, hvarigenom statens och den enskildes

rätt äfventyras.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 17. 9

Gällande strafflag stadgar i 25 kapitlet 5 § straff för ämbetsman, som

tager eller betingar sig mata för att främja orätt i ämbetet eller som eljest

för någon sin ämbetsåtgärd tager eller betingar sig någon belöning eller

spol tel, hvartill han ej är berättigad. De straff, som enligt denna paragraf

kunna ådömas, äro i det förra fallet afsättning jämte ovärdighet att

1 _ rikets tjänst vidare nyttjas, samt i det senare mistning af ämbete på

viss tid eller böter, och kan, där omständigheterna äro synnerligen försvårande,

äfven i detta senare fall dömas till afsättning.

I § 6 af samma kapitel är den ämbetsman, som för egen vinning,

själ! eller genom annan, intalar eller förleder rikets innevånare till sammanskott,

utgift, kostnad eller arbete, underkastad straff, som kan vara afsättning,

mistning af ämbete på viss tid eller böter; i det fall, att han

tager emot dylikt, då det såsom af fri vilja bjudes honom, är han förfallen

till bötesstraff. Vidare stadgas i samma kapitel dels utiS; 16

straff för ämbetsman, som på annat sätt begår förbrytelse i sitt ämbete

eller underlåter sin ämbetsplikt för egen fördel eller för att gynna

ellei skada annan eller eljest till kränkning af allmän eller enskild rätt

eller säkerhet, dels ock uti § 17 straff för ämbetsman, som visar vårdslöshet,

försummelse, oförstånd eller oskicklighet i sitt ämbete. I kapitlets

22 i; hafva dessa stadganden förklarats gälla äfven om dem, som äro

safta att förvalta städers, menigheters eller allmänna af Konungen stadfästade

kassors,.verks eller andra inrättningars eller stiftelsers angelägenheter,

om de tjänstemän, som lyda under ämbets- eller förvaltningsmyndigheterna,

och om andra, som äro förordnade att förrätta ämbete eller

tjänsteärende. Dessa och öfriga bestämmelser uti lagar och författningar

toide vara tillfyllestgörande icke blott ifråga om möjligheten att straffa

ämbets- och tjänstemän samt med dem jämförliga befattningshafvare, som

mottaga mutor eller på annat sätt låta sig besticka, utan äfven beträffande

straff för öfverordnade ämbetsmän, hvilka underlåta att fullgöra dem

åliggande plikt i afseende å kontroll öfver underlydande. Och Riksdagen

synes icke hafva någon anledning att särskildt påminna om tillämpning af

dessa straffbestämmelser eller begära utredning härom.

Men om sålunda enligt gällande lagbestämmelser den, som låter muta

sig, är, om han innehar en ställning, som nyss angifvits, underkastad ansvar,

gar 1 allmänhet den, som utan att vara i dylik ställning mottager

mutor, fri från straff. Han blir dock, om han genom mutors tagande gör

sig skyldig till trolöshet mot sin hufvudman, underkastad ansvar enligt strafflagens

22 kapitel 14 §. Men i öfrigt är icke stadgadt straff för den, som

llih. till Likså. Prof. 1907. 7 Sand. 11 Käft, (Kds 17 och 18). 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

mottager mutor. Ej heller finnes något positivt lagbud, som stadgar straff

för den, som bjuder eller gifver mutor. Och de stadganden, vår lag härom

straff för delaktighet i brott, torde icke vara på bestickaren tillämpliga.

Detta af den anledning, att det brott till hvilket personer i en ämbetsmans

eller tjänstemans ställning genom nämndt förfarande kunna göra sig skyldiga,

betraktas som ett alldeles speciellt slag af brott, nämligen ett rent ämbetseller

tjänstebrott. Den särställning, de skyldige intaga, och i hvilken

brottet begås, samt på grund hvaraf det straffas, omfattar ej den delaktige,

som — utan att befinna sig i berörda ställning eller, om han är i sådan,

utan att gärningen utgör brott i hans eget ämbete eller tjänst anstiftar

eller främjar ett rent ämbets- eller tjänstebrott.

Detsamma är förhållandet då någon är delaktig i en persons handling,

som innefattar trolöshet mot gärningsmannens hufvudman. Äfven

här ''har den brottslige en särställning, i hvilken brottet begås, nämligen

det förtroendeförhållande, som skall råda mellan hufvudmannen och dennes

fullmäktig, och hvilket förhållande vid viss af fullmäktigen företagen handling

kan kränkas. Den, som är delaktig i dylikt brott, men själf ej befinner

sig i samma ställning som gärningsmannen till hufvudmannen, har

genom sin delaktighet i brottet ej gjort sig skyldig till kränkande af

något sitt förhållande till den kränkte af den art, att han därför kan i

brist på lagstadgande straffas.

Vidkommande lagstiftningen i förevarande ämne utomlands, finnas i

Tyskland liknande bestämmelser som hos oss beträffande tagande eller betingande

af mutor utaf ämbetsmän. Men dessutom har nu gällande strafflag0

för Tyskland i §§ 333 och 334 upptagit straffbestämmelser för den,

som för visst ändamål besticker eller försöker att besticka en i viss ställning

stående person. § 333 innehåller, att den, som bjuder, lofvar eller

lämnar en ämbetsman eller en person, tillhörig arméen, eu gåfva eller

andra fördelar för att förmå honom till eu handling, som innebär en kränkning

af hans ämbets- eller tjänsteplikt, skall ådömas fängelse. Vid förmildrande

omständigheter kan straffet stanna vid böter intill 1,500 mark.

I § 334 stadgas tukthusstraff eller, vid förmildrande omständigheter, fängelsestraff

för den, som erbjuder, lofvar eller lämnar eu domare eller med

domare likställd person gåfvor eller andra fördelar för att förmå honom

att till fördel eller nackdel för en part leda eller afgöra en rättssak, hvars

ledande eller afgörande åligger honom.

I likhet med i Tyskland har i Norge stadgats straff för den, som

besticker eller försöker att besticka personer i en viss ställning. I Norges

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

11

»Almindelig Borgerlig Strafflov» af den 22 maj 1902 § 128 föreskrifves,

att den, som genom att gifva eller lofva fördelar söker förmå en offentlig

tjänsteman till att rättsstridigt företaga eller underlåta en tjänst ekan Äling

eller som medverkar därtill, skall straffas med böter eller fängelse intill

ett år.

I dessa länder bär man alltså ansett erforderligt att med straff belägga

äfven den, som besticker eller försöker att besticka. Man bar dock

låtit straffpåföljd vid bestickning inträda endast då den mutor emottagande

haft en viss offentlig ställning, och för att bestickaren skall kunna

straffas, måste det ändamål, han vill med bestickningen vinna, innebära

något, som utgör eu kränkning af den eventuellt mutades tjänsteplikt.

Ett undantag därifrån förekommer dock i Norge, hvarest i lagen om brännvinstillverkning

den 28 juni 1887 § 34 det stadgas straff för blotta gifvandet

eller erbjudandet af gåfvor åt kontrollbetjäuingen. I Tyskland

har man dock, allteftersom dess handel och industri växt och nått sin

nuvarande storartade utveckling, fått erfara obehaget af den inom dess

affärslif förekommande användningen af mutor; och försök hafva gjorts

till dettas stäfjande, ehuru lagstiftningen ännu ej ingripit. Detta är däremot

fallet i England, som med sitt sedan lång tid tillbaka rikt utvecklade

handels- och industrilif också längre tid fått röna fördärfvet af det

därstädes inom affärslifvet existerande bestickandet i dess olika former;

och i England har man äfven, i afsikt att förebygga detta, antagit en af den

ene motionären uti hans motion i öfversättning delvis återgifven lag, den

s. k. »Prevention of corruption act» 1906, hvilken vid innevarande års

början trädt i kraft.

Äfven i vårt land, hvarest handel och industri befinna sig i rask

utveckling, torde användandet af bestickning vid vissa slag af ekonomiska uppgörelser

ej sällan förekomma. Därom vittna tydligt förevarande motioner.

Lagutskottet har sig äfven bekant, att inom landet under de senaste åren

bildats eu sammanslutning för firmor inom maskin-, järn- och metallaffärer,

elektriska affärer, skeppsfournerare och mekaniska verkstäder med ändamål

att motarbeta lämnandet af s. k. hemliga provisioner, hvilken association

i från trycket utgifven s. k. rapport sammanfört ett flertal ur verkligheten

hämtade exempel på de olika förmer, i Indika, bestickning äger

rum inom berörda affärsgrenar. Att verklig grund föreligger för farhågan,

att användningen af mutor inom affärslifvet alltmera tilltager, synes äfven

framgå ej mindre af en till lagutskottet ställd skrifvelse från Stockholms

Köpmannaförenings Handelskammare, i hvilken skrifvelse Ilandelskarama
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

ren under framhållande af, att ofoget att medelst mutor vinna ett mål

gripit omkring sig inom vida kretsar af samhället, samt att det för

allmänhetens rättsmedvetande icke syntes stå fullt klart, att detta förfarande

innebure något fördömligt, uttalat sitt litiiga instämmande i motionernas

syfte, än äfven af en liknande till utskottet inkommen skrifvelse

från Skånes handels-, industri- och sjöfartskam mar e. Det synes äfven

utskottet, som om bot för dessa missförhållanden icke kan på enskild väg

vinnas, utan att här föreligger en nödvändighet att för ernående af sundare

förhållanden inom vårt affärslif i lagstiftningen införa straffbestämmelser,

hvarigenom handlingar af ineromnämnd art karakteriseras såsom brott.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att liiksdagen, i anledning af förevarande motioner,

ville besluta i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för .Riksdagen

framlägga förslag till lagbestämmelser mot användande

af mutor eller bestickning vid ekonomiska uppgörelser.

Stockholm den 4 mars 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

%

Herr Cedering har begärt få autecknadt, att han icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:31 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner angående skrifvelse till Kungl. Ma,j:t med begäran om framläggande af förslag till lagbestämmelser mot a a1 i texten