Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 19

1907-03-07 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:19, Lagutskottets Utlåtande N:o 19

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

1

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1907, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till

Konungen, med leg äran om framläggande af förslag till

en invandringslag.

Till behandling af lagutskottet har öfverlämnats en inom Första

Kammaren af herr Lithander väckt motion, n:o 25, däruti föreslås, att

Kiksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och om möjligt redan för 1908 års Kiksdag framlägga

förslag till en invandringslag, som hindrade invandring och bosättning

här af sådana individer, hvilka kunde befaras komma att utöfva

en moraliskt och ekonomiskt skadlig inverkan på svenska folket. Till

stöd härför anför motionären till en början:

»Härmed anhåller jag få framlägga en motion i enahanda syfte och

i hufvudsak anslutande sig till min motion n:o 30 af den 6 mars 1906,

beträffande nödvändigheten af en invandringslag i vårt land. Nämnda

motion, hvilken bilägges, åberopar jag i allt.

Jag anser mig ingalunda — såsom här nedan närmare skall påvisas

— sakna fullgoda och tungt vägande skäl för denna min förnyade framställning

i ämnet, utan finner fastmera den föreliggande frågan i ännu

högre grad, än hvad fallet var under förlidet år, nu synas värd sitt

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 15 Häft. (N;o 19.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

störa och synnerliga beaktande och kräfva sin snara och tillfredsställande

lösning, detta senare till följd af en del hithörande nya företeelser, hvilka

jag heder att närmare få påpeka.

Innan jag närmare går att dels vidröra de förut af mig i motionen

i fråga anförda och alltjämt såsom oförändrade kvarstående grundmotiven

till min fjolårsmotion och dels framlägga bevis på de alltjämt ökade, ja,

delvis riksvådliga faror, som den hittills af vederbörande myndigheter

föga eller alls intet hämmade invandringen af främmande oroselement

utan all gensägelse innebär, må det tillåtas mig något dröja vid min

meromnämnda motions öde vid sistförflutna riksmöte.

Den hänvisades till Första Kammarens tillfälliga utskott n:o 1,

och är jag sagda utskotts herrar ledamöter tacksam för det synbara intresse,

de behagade visa mitt framlagda förslag. Äfvenledes står jag i

förbindelse till utskottets herrar ledamöter för den öfversiktliga utredning

af främmande länders lagstiftning med afseende på främlingars invandring

och vistelse i de respektive landen, som lämnas i utskottets

utlåtande n:o 8 af den 7 maj 1906, i synnerhet som dessa utredningar

ju till icke så ringa del bestyrka nödvändigheten af den lagstiftning, jag

för Sveriges vidkommande önskar i ty fall se införd.

Men då utskottet i sitt utlåtande pag. 8 yttrar:

»Under inga förhållanden får utlänning — äfven om han erhållit

nämnda tillstånd (Kungl. Majits medgifvande att här i riket idka handelseller

fabriksrörelse, handtverk eller annan handtering) — idka gårdfarihandel

eller användas såsom biträde vid dylik handel», måste jag mot

denna uppgift inlägga min bestämdaste gensaga, då just eu dylik gårdfarihandel

dagligen pågår i alla delar af riket, och det därtill så Öppet

och allmänt samt i de allra flesta fall alldeles obeskattad, att detta missförhållande

bör vara snart sagdt allom bekant.

Klämmen i utskottets utlåtande blef, som man torde erinra sig, att

min föreliggande motion icke måtte till någon Första Kammarens åtgärd

föranleda. Detta sitt utlåtande stödde utskottet därpå, att Kungl. Maj:t,

med anledning af den då som bäst pågående invandringen af vissa oroliga

folkelement från Finland, Estland och Livland den 27 april 1906

utfärdat ett cirkulär till öfverståthållareämbetet och Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länen angående viss anmälningsskyldighet för främlingar

m. m.

Hvad sålunda föreskrifvits skulle gälla tills vidare under innevarande

(1906) år och torde således nu ha upphört att längre finna sin till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

länkning. Och att bestämmelserna i sagda cirkulär långt ifrån voro

till fyllest för att medföra den därmed åsyftade verkan: eller lugn och

säkerhet för vårt lands egen befolkning och våra institutioner, skall jag

äfven här nedan med färska och talande exempel inför ögonen leda i

ovedersägliga bevis.

Såsom jag redan här ofvan antydt, skulle jag visst icke nu i år

ha framkommit med en med min meromnämnda motion besläktad framställning,

därest jag icke nu som då haft fullt klart för mig, hvilken

oerhörd betydelse den nu pågående utvandringen från Sverige och den

ingalunda förminskade invandringen af främlingar hit innebär för vårt

land, icke blott för närvarande stund, utan äfven för kommande tider,

faror så stora och oöfverskådliga, att fosterlandsvännen måste intagas

af de allvarligaste farhågor och största bekymmer för vårt folks och vårt

lands framtid, därest icke något i tid och med kraft göres för att i

möjligaste måtto förebygga båda dessa osunda och på samhällskroppen

tärande företeelser.

Man har icke utan skäl sagt, att ordspråken äro nationernas visdom.

I afseende på den fara, hvilken jag önskar, att regering och Riksdag

måtte förebygga genom en sträng invandringslag, erinrar jag om det

goda råd, som ligger i det gamla visa ordspråket: »stäm i bäcken, innan

det kommer i ån». Blir vårt land en gång riktigt ymnigt hemsökt af

dåliga folkelement, då är olyckans botande omöjligt.»

Motionären uttalar sig härefter om emigrationen, dess skadliga verkningar

och orsaker. I denna del hänvisar utskottet till motionen.

Däruti anföres slutligen:

»Vända vi oss sedan till vår ostkust, få vi se, huru en invandring

där äger rum, hvilken, ifrån att till en början ha varit endast en obetydlig

rännil, redan vuxit ut till en brusande å och snart hotar att utvidgas

till en förödande störtflod. Men är då inte denna invandring till

fördel för vårt land och lämnar den icke ersättning för det, som väster

ut strömmar ur landet, frågar måhända en och annan, som endast räknar

antal, men ej undersöker det olika värdet. Visst icke! Tvärtom är denna

invandring österifrån af högst skadlig inverkan, och vi skola snart finna,

om vi icke redan funnit det, att sagda invandring är ägnad att fullt ut

inge lika stora bekymmer och farhågor som trots utvandringen. Och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

hurudan är då denna s. k. »ersättning»? I stället för våra friborna, laglydiga

och på allt sätt präktiga söner, ben af vårom benom och blod af

vårt blod, som västerut lämna oss, komma från östern mera eller mindre

och med eller utan skäl förtryckta individer af helt annan ras, religion,

bildning, uppfostran och åskådning än de bos oss rådande och gällande,

individer, som uppvuxit under revolutionära, ja, anarkistiska förhållanden

med dess förakt för lag och ordning och dess ringaktning af andras lif

och egendom, som just är utmärkande för de slaviska folken, med ett

ord moraliskt lågt stående individer, som ej kunna stämplas annat än

som formligt slödder. Säkert är, att det icke är den bästa delen af ryska

folket, som bit invandrar, utan snarare tvärtom.

Denna invandrings faror är af ekonomisk, social och politisk betydelse.

Bland de invandrande finnes en hög procent, bestående af polska

och ryska judar. När dessa, man kan tryggt säga öfver hela världen

illa kända individer, bit invandra, icke ha de då för afsikt att på minsta

sätt främja eller visa tacksamhet mot det land, som så beredvilligt lämnar

dem icke blott en fristad, utan därjämte ett nytt fält för sina spekulationer

i dumheten och beskedligbeten. Sammanslutningen bland dessa judar

är, som man vet, sådan, att de formligen bilda en ren liga, afsedd att

ekonomiskt bekriga det kristna samhället och att suga till sig det af

dem hemsökta landets näring och must. Ingen af dessa judar kommer

bit för att arbeta — har man väl någonsin sett en sådan jude taga ett

spadtag bär? — och ingen af dem presterar bär något produktivt arbete.

Ett är dock visst, att den svenska handeln, särdeles minuthandeln

på landet, undermineras och totalt fördärfvas af dessa parasiter, som

tränga in öfverallt, anlita hela sin ras’ stora förslagenhet, när det gäller

att lura svenska bönder, hvilket går desto lättare, som dessa äro godtrogna

och svaga för allt utländskt.

De svenskfödde bofaste idkarne af minuthandel i städerna och på

landet, som bemöda sig att icke allenast göra hvar man rätt i affärer,

utan ock samvetsgrant betala sina skatter, kunna omöjligen konkurrera

med de ryska och polska judarne, som invandra hit och i stora sammanslutningar

eller band hjälpa och lära hvarandra att drifva sin mera eller

mindre ambulatoriska handel efter alldeles motsatta principer. Ej heller är

det i längden möjligt för redbara och sträfsamma svenska köpmän att uthärda

den fingerade handelsrörelse, som försiggår i förhyrda lokaler under de

falska namnen af realisation för utländska konkursmassor o. dyl., men i

verkligheten är ett af de många utstuderade sätten, som de större och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

de mindre judiska köpmännen i förbund med hvarandra bedrifva. För

dessa invandrande skarors illojala konkurrens böra väl ändå svenska köpmän

skyddas, och man kan därjämte begära, att hela svenska folket måtte blifva

skyddadt för den degenerering, som judeinvandringen förr eller senare medför.

Vi kunna eller böra väl ej längre blunda för händelserna i Ryssland.

Judarna hafva där genom sin omänskliga utsugning af de ryska bönderna

beredt dessa otroliga lidanden och ådragit sig själfva ett outsläckligt hat.

Skola vi icke här göra hvad vi kunna för att hindra ett dylikt

eländes öfverflyttande hit? Det synes mig, som om detta vore för oss

en bjudande plikt och en ren nödvändighet.

I socialt hänseende innebär denna invandring äfvenledes stora faror.

Moralen står, som bekant, på en mycket låg ståndpunkt bland dessa

individer och kan därför lätt sprida sitt gift bland de icke så få härför

mottagliga svenskarne.

Och den politiska faran af denna invandring — den är sannerligen

icke den minsta! Jag vill till en början endast påminna om den afen

känd uppviglare här protegerade estisk-livländska kolonien i Stockholms

närhet. Under den skyddande förklädnaden af »sång- och föredragsaftnar»

höllo de fritt flera möten i Folkets hus. Den tillstädesvarande svenska

allmänheten begrep lika litet som vår vid mötena närvarande ordningsmakt

innebörden af dessa sånger och föredrag, hvilka man dock kan

vara viss om voro revolutionära till såväl innehåll som syften. Rekordet

slogs likväl, när den sorgliga och fast otroliga nyheten spred sig, att

en mängd härför särskildt hitresta ryska revolutionärer och anarkister

hade fått hålla en ett par veckor långvarig kongress i Folkets hus, där

det utan all gensägelse stämplades mot ryska regeringen. Hvilken

oerhörd fara för vårt land innebar icke detta, hvilket tungt ansvar ådrog

sig icke den dåvarande regeringen för det den ej varit underkunnig om

denna olagliga kongress och med kraft afstyrt densamma, och hvilket

fattigdomsbevis gaf sig icke hufvudstadens detektiva polis, när kongressen

hållits midt för dess näsa, utan att sagde polis haft väderkorn nog att

uppspåra och anmäla ryssarnas och de svenska socialistchefernas tilltag?

I höstas måste man ju häkta och hemsända några finska vagabonder,

hvilka sysslade med bombtillverkning.och formligen planlagda finsk-ryska

attentat mot ett par af hufvudstadens banker.

Kort tid därefter upptäcktes det, att ett par finnar i Norrtälje planlagt

ett dylikt attentat mot en därvarande bankinrättning.

Och till sist, få vi icke dagligen i pressen läsa notiser om, huru

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lag utskottets Utlutande N:o 19.

vildsinta finnar här i hufvudstaden, i Sundsvall etc. dragit knif mot

svenskar och på andra sätt uppträdt som våldsverkare och fridstörare?

Af det här senast anförda ser man till fullo, huru litet eller alls

intet effektivt Kungl. Maj:ts cirkulär af den 27 april 1906 visat sig.

Och dock åberopades af det tillfälliga utskottet just sagda cirkulär såsom

hufvudskäl för afslag på min förra året väckta motion i ärendet.

Då nu detta temporära cirkulärs bestämmelser emellertid icke längre

existera och det till full evidens visat sig vara till intet gagn, har jag

desto större skäl för att nu framkomma med ett förslag, analogt med

min förra motion i ämnet. I allt öfrigt hänvisar jag till denna.

Jag har härmed, som jag hoppas, fullständigt bevisat, att det är en

oförsvarlig och ödesdiger försummelse vi svenskar begå mot oss själfva

och våra efterkommande, ifall vi fortfarande underlåta att med all den

kraft och med alla de medel, som stå oss till buds, söka hindra fortgången

af ett så skadligt utbyte af folkelement som det, hvilket hos oss

nu dagligen pågår.»

Vid motionen är, såsom bilaga, fogad herr Lithanders åberopade

motion n:o 30 vid nästlidet års riksdag angående skrifvelse till Konungen

i fråga om åvägabringande af tillfredsställande anordningar beträffande

utlänningars invandring till Sverige och vistelse därstädes.

Herr Lithanders ofvannämnda motion vid 1906 års riksdag behandlades,

såsom han i sin förevarande framställning erinrar, af tillfälligt

utskott, som afstyrkte densamma. Uti sitt utlåtande i ämnet lämnade detta

utskott till en början en redogörelse för främlingslagstiftningen såväl i

vissa främmande länder som ock i Sverige, och tillåter sig lagutskottet

att däraf återgifva följande:

»I Norge äro genom lag om anmälan af resande och främlingar den

4 maj 1901 gifna vissa generella bestämmelser i fråga om utlänningars

invandring och vistelse i Korge.

Vill någon, som icke är norsk medborgare, skaffa sig fast hemvist

eller söka sitt uppehälle i Korge, är han jämlikt lagen skyldig att vid

sin ankomst till landet anmäla denna sin afsikt för vederbörande polismyndighet.

Finner polismyndigheten, efter pröfning af främlingens legitimationspapper,

att han äger tillräckliga medel för sitt lifsuppehälle eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

att lian har utsikt att kunna på hederligt sätt försörja sig, tillställer polismyndigheten

honom en s. k. »Opholdsbog», hvilken berättigar honom till

vistelse inom landet. En främling kan utvisas, om han underlåtit att

göra nyssnämnda anmälan; om han hefinnes icke kunna lämna tillfredsställande

upplysningar om sin förmåga att kunna skaffa sig sitt uppehälle;

om han sysslolös stryker omkring, utan att kunna styrka lofligt

förvärf, eller sådana omständigheter föreligga, att anledning finnes att

antaga, det han helt eller delvis skaffar sig sitt uppehälle genom straffbara

handlingar.

Danmark äger en lag angående tillsyn öfver främlingar och resande

m. m. af den 15 maj 1875. Förbjudna att vistas inom landet äro enligt

denna lag dels utländska tattare, musikanter, förevisare af djur och dylikt,

akrobater, jonglörer och andra sådana personer, för så vidt de genom

kringresande vilja söka sitt uppehälle, dels ock andra utländska arbetssökande

personer, för så vidt de ej kunna legitimera sig med af offentlig

myndighet utfärdadt dokument. Utlänningar, som icke äga hemortsrätt

i Danmark och som befinnas sakna tillräckliga existensmedel, äfvensom

personer, hvilka, enligt hvad nyss är nämndt, äro förbjudna att vistas

inom landet, skola genom polismyndigheternas försorg snarast möjligt

sändas eller utvisas ur landet.

Om en utlänning, som icke äger hemortsrätt i Danmark, vill söka

sitt uppehälle därstädes genom handtverk eller annat kroppsarbete eller

såsom tjänstehjon eller, utan att vara legitimerad handelsresande, genom

någon verksamhet, som förutsätter resa eller vandring från ort till annan,

skall han anmäla sig hos polismästaren i den ort, dit han först anländer.

Polismästaren skall då undersöka, om främlingen kan anses vara i tillfälle

att kunna och vilja söka sitt uppehälle genom lofligt arbete; vidare skola

legitimationsdokumenten noga pröfvas; och slutligen skall främlingen

styrka, att han antingen fått löfte om arbete eller tjänst eller att han

äger tillräckliga medel att bestrida sitt nödtorftiga uppehälle under 8 dagar

och därefter äga möjlighet att kunna lämna landet. Finner polismästaren

vid denna pröfning, att främlingen kan tillåtas uppehålla sig i landet

förses han med en »Opholdsbog»; i motsatt fall ombesörjer polismästaren

främlingens sändande eller utvisande ur landet. Har främlingen erhållit

»Opholdsbog», är han skyldig att uppvisa densamma å hvarje ort, som

han, utom för genomresa, passerar. En ny undersökning af ungefär liknande

beskaffenhet som vid utfärdandet af »Opholdsbog» företages då af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

ortens polismästare, hvilken, om han finner främlingen böra få fortsätta

sin resa, förser boken med en anteckning, men i annat fall aflägsnar

främlingen ur landet.

Förutom i nu nämnda fall kan enhvar främling, som ej förvärfvat

hemortsrätt i Danmark eller där ej haft stadigt hemvist minst 2 år, sändas

eller utvisas ur landet på befallning af justitieministern, så snart främlingens

uppförande därtill gifver anledning.

Tyskland äger ingen särskild främlingslag; däremot finnes i »Strafgesetzbuch»

utvisning stadgad såsom en särskild straffpåföljd i vissa fall.

Sålunda medför, enligt § 39, ställande under polisuppsikt den verkan för

en utlänning, att han kan af högre polismyndighet utvisas ur tyska riket.

(Ställande under polisuppsikt är ett straff, som jämte frihetsstraff kan

ådömas för vissa gröfre brott). Vidare kan, jämlikt § 284, en utlänning,

som dömts för yrkesmässigt hasardspel, af polismyndighet utvisas. Slutligen

stadgas i § 362 rättighet för domstol att i vissa fall vid ådömande

af »Haft» (ett slags lindrigt fängelsestraff) i fråga om utlänning förordna,

att han efter utståndet straff skall öfverlämnas till polismyndighet, hvilken

äger antingen hålla honom till tvångsarbete eller utvisa honom ur landet.

De förbrytelser, hvilka bestraffas med »Haft», utgöras hufvudsakligen af

olika former af lösdrifveri.

I fråga om rättighet för utlänning att i Tyskland drifva ambulatorisk!

näringsfång är uti »Gewerbeordnung», § 56 d, stadgadt: »Utlänningar

kunna erhålla tillstånd till ambulatoriskt näringsfång. Bundesrath äger

att därom gifva erforderliga föreskrifter.» De af Bundesrath utfärdade

stadgandena, hvilka, där ej annorlunda särskilt angifvits, hänvisa till

Gewerbeordnungs föreskrifter i fråga om sådant näringsfång, tillerkänna

utlänningar ungefär enahanda rättigheter som infödingar. Enligt Gewerbeordnung

fordras ett af offentlig myndighet utfärdadt, vanligen för hela

riket gällande tillståndsbevis, hvilket äger giltighet högst ett år och kan

när som helst återtagas. Beträffande utlänning gäller emellertid dels den

inskränkningen, att tillståndsbeviset endast afser ett bestämdt mindre område,

dels ock att sådant bevis icke meddelas, om inom området i fråga

icke finnes något behof af det utaf utlänningen utöfvade yrket eller om

ett i förhållande till ortens behof stående antal tillståndsbevis för samma

yrke redan utfärdats. Såsom utöfvare af ambulatoriskt näringsfång anses

enhvar, som utom boningsorten eller dess närmaste omnejd utan fast lokal

för yrkesutöfningen och utan föregående beställning i egen person bjuder

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande No 19. 0

ut varor, söker beställning å varor eller hos andra än köpmän eller på

andra platser än i öppna bodar uppköper varor för återförsäljning, erbjuder

sig att utöfva något handtverk eller slutligen vill utföra musik, förevisningar,

teatraliska föreställningar, utan att därtill erfordras någon högre konstnärlig

utbildning. Från ambulatorisk! näringsfång äro emellertid vissa varor och

yrken uteslutna, sålunda må ej spritvaror, begagnade kläder och lump,

guld och silfver samt fickur, värdepapper och lotterisedlar, explosiva varor

samt vapen, gifter och läkemedel, nipper och bijouterier, glasögon o. d.

vara föremål för ambulatorisk handel. Bland förbjudna yrken kunna särskilt

nämnas utöfvande af läkekonst af icke legitimerade personer samt

försäljning af varor på afbetalning i särskild! angifna fall. Äfven vissa

personer äro uteslutna från ambulatorisk! näringsfång, t. ex. sådana som

begått osedlighetsbrott eller äro kända för lösdrifveri och dryckenskap.

England har, såsom i motionen nämnts, nyligen erhållit en invandringslag,

»the Aliens Äct» af den 11 augusti 1905. Enligt denna lag får en

immigrant ej landstiga, om kan ej kan visa, att han innehar tillräckliga

medel till eget och familjens uppehälle eller har förmåga att förvärfva

sådana; om han är sinnessjuk eller idiot eller är angripen af sådan sjukdom

eller har sådant lyte, som kan antagas föranleda, att han faller fattigvården

eller samhället till last; om han blifvit dömd för icke politiskt

brott i sådant land, med hvilket England har utlämningstraktat; om slutligen

mot honom utfärdats utvisningsorder enligt nu ifrågavarande lag.

Emellertid må landstigning icke förvägras en immigrant på grund af brist

på medel, om han kan visa, att han sökt sin tillflykt till England för att

undgå politisk eller religiös förföljelse. — Äfven en utlänning, som redan

befinner sig i England, kan genom utvisningsorder af inrikesministern

tvingas att lämna landet, om utlänningen blifvit dömd i England för brott,

som medför frihetsstraff, och domstolen pröfvat lämpligt att utvisningsorder

må utfärdas; om utlänningen, därest han icke vistats öfver 12 månader

i landet, antingen under de tre sista månaderna åtnjutit sådant fattigunderstöd,

som skulle medföra förlust af valrätt till parlamentet, eller påträffats

kringstrykande utan att äga medel till sitt uppehälle, eller bor

tätt hoppackad med andra i osunda bostäder; samt slutligen om utlänningen

blifvit dömd för icke politiskt brott i sådant land, med hvilket

England har utlämningstraktat.

Nu gällande invandringslag för Nordamerikas förenta stater är af den

3 mars 1903. Enligt denna lag är tillträde till landet förvägrad! en

Bill till Riksd. Prof. 1907. 7 Samt. 15 ljuft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

hvar främling, tillhörande någon af följande kategorier: idioter och sinnessjuka,

fattiga; personer behäftade med vissa sjukdomar; personer straffade

för svårare ej politiska brott; polygamister; anarkister eller andra personer

med samhällsvådliga åsikter; prostituerade; personer kvilka under

senaste året antagit erbjudande, kontrakt eller annan öfverenskommelse

om utförande af arbete inom landet; samt slutligen hvarje person, hvars

biljett bekostats af annan, såvida det ej kan visas, att invandraren ej

tillhör någon af förenämnda utestängda kategorier. Genom dessa bestämmelser

hindras dock ej tillträde till landet för sådana facklärda arbetare,

som ej finnas representerade inom landet, samt för skådespelare, artister,

föreläsare, lärare och dylika personer med högre utbildning äfvensom

för tjänstefolk.

Utlänningar kunna inom 2 år efter ankomsten hemsändas, om de

inkommit i landet i strid mot lagen eller om de falla fattigvården till

last på grund af orsaker, som förefunnits före landstigningen.

Hvad slutligen Sverige beträffar, är genom kungl. cirkuläret den 28

maj 1886 angående behandlingen af utlänningar, hvilka här i riket beträdas

med lösdrifveri, stadgadt, att därest utländsk man eller kvinna här

i riket beträdes med lösdrifveri eller genom bettlande, eller sådan förseelse,

som omförmäles i 40 § 5 mom. af kungl. förordningen den 9 juni

1871 angående fattigvården, sådant nämnda mom. lyder genom kungl.

förordningen den 12 juni 1885, gör sig förfallen till behandling såsom

lösdrifvare, må — i händelse det land, till hvilket den ifrågavarande

personen står i undersåtlig! förhållande, är så beläget, att han eller hon

kan dit befordras, utan att under vägen behöfva uppehålla sig å annat

lands område — Körningens befallningshafvande eller öfverståthållareämbetet

draga försorg därom, att personen på lämpligt sätt varder till

sitt hemland återsänd, sedan underrättelse därom dock förut meddelats

vederbörande myndighet å det ställe i nämnda land, dit personen först

ankommer, men att i annan händelse än nu är nämndt, äfvensom i fall

det icke med full tillförlitlighet kan utredas, hvilket land personen tillhör,

frågan om hans eller hennes behandling skall till Kungl. Maj:ts pröfning

öfverlämnas och personen i afbidan därå i häkte förvaras. Med norsk

undersåte skall i ifrågavarande fall förfaras på enahanda sätt, som är

stadgadt om utlänning. Däremot skall beträffande lösdrifvare och tiggare,

som äro ryska eller finska undersåtar, den i anledning af en emellan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19. 11

Sverige och Ryssland afslutad konvention utfärdad kungörelse den 16

april 1861 tillämpas.

Genom förenämnda konvention angående ömsesidigt återsändande af

lösdrifvare, tiggare och förbrytare är öfverenskommet bland annat följande:

Lösdrifvare, tiggare eller förbrytare, som, född i kejsardömet Ryssland

eller storfurstendöme! Finland, begifvit sig till Sverige, kan, äfven

utan uttrycklig begäran från ryska regeringen, återsändas till sitt fädernesland,

och bör i detta fall därstädes varda emottagen, såvida han icke

här i landet varit i allmän tjänst anställd eller ock för egen del härstädes

lagligen idkat jordbruk eller annat näringsfång eller därest slutligen

den främmande undersåten icke iugått äktenskap med svensk

undersåte.

Vidkommande frågan om möjlighet för utlänning att här i landet

drifva handelsverksamhet, särskild! ambulatorisk, är att erinra om bestämmelserna

i förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni

1864 med däri senare gjorda ändringar. Enligt 26 § af nämnda förordning

äger ej utlänning här i riket idka handels- eller fabriksrörelse,

handtverk eller annan handtering, för så vidt han ej på ansökning erhållit

Kung!. Maj:ts tillstånd. Under inga förhållanden får utlänning —

äfven om han erhållit nyss nämndt tillstånd -— idka gårdfarihandel eller

användas såsom biträde vid dylik handel. Ej heller får utlänning verkställa

varurealisation eller användas såsom biträde därvid, utan att Kungl.

Maj:t på grund af ingången traktat därtill gifvit lof.»

Efter att häruppå hafva erinrat om lagtima Riksdagens år 1905

skrifvelse n:o 61, däri Riksdagen hos Kungl. Maj:t anhöll, det Kungl.

Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring i förordningen om utvidgad näringsfrihet

den 18 juni 1864, att genom vanlig anmälan om idkande af

handelsrörelse ej måtte förvärfvas rättighet att utan iakttagande af därför

stadgade villkor, idka handel af sådan tillfällig beskaffenhet, som i 10

§ af berörda förordning afsåges (realisation och gårdfarihandel), och efter

att hafva påpekat, hurusom de lagstiftningsåtgärder, hvilka i anledning

af denna skrifvelse kunde förväntas, äfven skulle beröra utlänningar här

i riket, som på i skrifvelsen omförmäldt sätt sökte kringgå lagens bestämmelser

i fråga om rätten att idka ambulatorisk handel, omnämnde

det tillfälliga utskottet, att Kungl. Maj:t, med anledning af då pågående

invandring af vissa oroliga folkelement från Finland, Estland och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

Livland, den 27 april 1906 utfärdat ett cirkulär till öfverståthållareämbetet

och Kung!. Maj:ts befallningshafvande i länen angående viss anmälningsskyldighet

för främlingar in. m., hvilket cirkulär är af följande lydelse:

»Med hänsyn därtill att under de senaste månaderna ett större antal

personer i följd af tilldragelserna i ryska riket därifrån begifvit sig hit

till landet, vilje Vi härmed anbefalla rikets polismyndigheter att förständiga

de främlingar, som af nämnda anledning inkommit till riket eller härefter

anlända, att ofördröjligen hos vederbörande polismyndighet anmäla namn,

yrke och hemort, äfvensom uppgifva ej mindre bostad och förvärfsmöjligheter

här i landet, än ock, där ombyte af bostad sker, den nya bostaden.

Det åligger polismyndigheten att på lämpligt sätt fästa dessa främlingars

uppmärksamhet därpå, att de icke äga någon ovillkorlig rätt att

uppehålla sig här i landet och särskildt äro underkastade risken att varda

utvisade från riket, icke blott om de begå något, som strider mot lag

eller allmän ordning, eller underlåta att fullgöra nämnda anmälningsskyldighet

eller om sig lämna falska uppgifter, utan äfven om de på ett

eller annat sätt blanda sig i här i riket förekommande politiska meningsstrider

eller sociala tvister.

Och har polismyndigheten att, när främling, hvarom här är fråga,

icke ställer sig till efterrättelse hvad sålunda förordnats, därom genast hos

Oss göra anmälan.

Hvad sålunda föreskrifvits, hvilket skall gälla tillsvidare under innevarande

år, hafven I att Eder underlydande polismyndigheter meddela.»

Då sålunda Kungl. Maj:t i ett speciellt fall funnit sig äga befogenhet

att, äfven utan särskild lagstiftning i ämnet, vidtaga de åtgärder, som

påkallats af en föga eftersträfvansvärd invandring, samt då myndigheterna,

därest gällande författningar effektivt tillämpades, kunde förhindra

såväl att utländska lösdrifvare kvarstannade i landet, som ock att utlänningar

i allmänhet här i riket befattade sig med realisation och gårdfarihandel,

och då därjämte Riksdagen redan år 1905 uttalat önskvärdheten

af förändrad lagstiftning i ändamål att förhindra ett kringgående

af lagens bestämmelser i fråga om dylik ambulatorisk liandelsverksamhet,

fann det tillfälliga utskottet, som emellertid till fullo behjärtade det med

motionen afsedda syftet, några särskilda åtgärder uti ifrågavarande afseende

från Riksdagens sida icke för det dåvarande erforderliga. Utskottet

afstyrkte alltså motionen, och Första Kammaren godkände denna hemställan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

Bland de olika områden, inom Indika den senare tiden medfört ett

förut knappt anadt uppsving, intager kommunikationsväsendet ett synnerligen

framskjutet rum. Samfärdseln mellan länder, som hittills på grund

af sitt inbördes geografiska läge haft föga eller ingen beröring med

hvarandra, har härigenom väsentligen underlättats, hvaraf och blifvit följden,

att omsättningen af medborgare mellan de olika länderna antagit

intensivare karaktär, och att antalet individer, som för längre eller kortare

tid slå sig ned i främmande land, i väsentlig grad ökats.

Äfven vårt land har icke varit oberördt häraf. Invandringen hit

har på de senare åren antagit ganska afsevärda dimensioner. Enligt den

senast utkomna officiella statistiken (för år 1903), har immigranternas

antal under de sista år, densamma omfattar, uppgått till omkring 7,000

a 8,000 årligen, och det torde vara berättigad anledning antaga, att den

verkliga siffran är betydligt högre, då gifvetvis de till grund för statistiken

liggande officiella uppgifterna ej kunnat omfatta alla invandrare.

Ätt på den allra sista tiden särskildt ryska folkelement i stor omfattning

hit inkommit, torde vara allmänt bekant.

Det är uppenbart, att de folkkategorier, som sålunda invandra, äro

af mycket olikartad beskaffenhet. Ärliga och fullt hederliga förvärfsuppsåt

i förening med oförvållade svårigheter i hemlandet drifva tvifvelsutan

mången att i främmande land söka ett bättre lifsuppehälle. I andra

fall åter är motivet af mindre god beskaffenhet och invandrarens medborgerliga

egenskaper af lägre värde. Att immigrationen kan vara förbunden

med vissa olägenheter för det land, dit den sker, torde ej kunna

förnekas. Utskottet vill ock med afseende å förhållandena hos oss söka

visa, att i några fall så är händelsen.

Ur ekonomisk synpunkt har redan motionären framhållit immigrationens

skadliga verkningar i angifvet fall och antydt, hurusom många hit

invandrande utländingar söka förvärfva sitt uppehälle genom att på ett

mot redbare svenske handelsmän illojalt sätt utöfva en affärsverksamhet,

hvilken ofta ej heller är till den köpande allmänhetens bästa. Invandrande

arbetssökande utlänningar kunna i vissa fall obehörigen bidraga

till att försämra svenske arbetares utsikt till förvärf. Särskildt i de norra

delarna af vårt land besökas kusttrakterna regelbundet hvarje vår af

arbetssökande finnar, hvilka på hösten återvända liera, och lärer denna

invandring, enligt hvad inom utskottet vitsordats, i nyssnämnda afseende

icke vara utan olägenhet. Då de invandrande därjämte oftast sakna hvarje

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 19,

tillgång, är risken betydlig, att de falla fattigvården till last, kvilket också

ofta lärer inträffa.

Såsom ofvan nämnts, tillhöra de som invandra i månget fall ej de

bästa folkkategorierna. Erfarenheten hos oss har ock bekräftat detta.

Oroliga och för lugnet i hemlandet störande individer nödgas ofta utvandra

och då de flesta af de främmande länder, dit de söka inträde,

redan genom lagbestämmelser skyddat sig mot immigranter af denna art,

ligger det i sakens natur, att dessa sämre element uppsöka och öfverskrida

våra för dem öppna gränser. Att utlänningar af sådan beskaffenhet,

som sysslolösa ströfva omkring i landet från ort till annan, skola

utöfva ett dåligt inflytande, lärer vara visst.

Af det sålunda anförda torde framgå, att det föreliggande ämnet

är af icke obetydlig vikt, och att ett tillfredsställande ordnande af invandringen

till landet är eu betydelsefull angelägenhet för lagstiftningen.

Att principiella betänkligheter icke kunna resas mot en invandringslag,

synes utskottet gifvet. Det torde vara eu inom statsrätten allmänt godkänd

sats, att hvarje själfständig stat inom sitt territorium äger den

fullständiga myndigheten att ordna förhållandena med afseende å samtliga

de individer, in- eller utländska, som å dess område uppehålla sig,

och där eu inskränkning i detta ordnande föreligger, har staten frivilligt

genom lagar eller traktater medgifvit densamma. Såsom af den föregående

framställningen synes, hafva ock många främmande länder genom

invandringslagar eller på annat sätt sökt ordna sådana utlänningars förhållanden,

som önska uppehålla sig å främmande områden, och äfven

i vårt land hafva ju vissa bestämmelser i sådant syfte åvägabragts.

Förut omnämnda cirkulär den 28 maj 1886 samt det den 27 april

1906 utfärdade cirkulär, kvilket enligt cirkulär den 21 sistlidne december

skall gälla tillsvidare under detta år, innehålla de hufvudsakliga bestämmelserna

i förevarande afseende. Men dessa i administrativ väg utfärdade

bestämmelser kunna, äfven om man bortser därifrån att sistnämnda

cirkulär gäller endast tillsvidare under innevarande år, icke

anses tillfyllestgörande för vinnande af det uppställda önskningsmålet.

Enligt 1886 års cirkulär kunna visserligen utlänningar, hvilka inom

landet göra sig förfallna till behandling såsom lösdrifvare, genom polismyndigheternas

försorg återsändas till sitt hemland, i händelse det land,

till kvilket den ifrågavarande personen står i undersåtligt förhållande,

är så beläget, att han eller hon kan dit befordras, titan att under vägen

behöfva uppehålla sig å aunat lands område; och då sådant förhållande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

15

äger rum, sker oek återsändande, åtminstone i de flesta fall. I annan

händelse äfvensom i fall icke med full tillförlitlighet kan utredas, hvilket

land personen tillhör, skall frågan om hans behandling till Kungl. Maj:ts

pröfning öfverlämnas och personen i afbidan därå i häkte förvaras. Det

inses lätt, kvilka svårigheter tillämpningen af dessa sistnämnda föreskrifter

skola förorsaka, särskildt då, såsom ofta för att icke säga oftast

är fallet, den anhållne utlänningen icke ens själf vet eller åtminstone ej

kan förmås tillförlitligt uppgifva, till hvilket land han står i undersåtlig!

förhållande. Myndigheterna måste därför ofta stå alldeles maktlösa mot

alla zigenaresällskap, positivspelare och många andra, hvilka få fritt inkomma

och därefter sträfva omkring i landet, uppehållande sig med mera

eller mindre förstucket tiggeri, till dess de, såsom ofvan är antydt, slutligen

måste af fattigvården omhändertagas. Enda möjligheten att befria

landet från sådan immigration torde vara att genom polismyndigheterna

i rikets gränsstationer hindra dessa för trefnaden inom samhället menliga,

oftast medellösa individer att inkomma. Andra fall, då förhindrande

af tillträde kunde vara önskligt, äro i motionen och här ofvan vidrörda.

Förutnämnda cirkulär den 27 april och 21 december 1906 innehålla väl

föreskrifter om förfaringssättet mot vissa utlänningar, sedan de redan inkommit,

men gifva icke polismyndigheterna befogenhet att, då skäl därtill

kunde förefinnas, vägra tillträde. Ifråga om uppsikt öfver inkomna

utlänningars åtgöranden och verksamhet, där sådan kan vara nödig,

samt polismyndigheternas befogenhet i detta hänseende, finnas inga andra

bestämmelser än de tämligen knapphändiga föreskrifterna uti sistnämnda

cirkulär.

Uppenbarligen bör dock vid lagstiftning uti nu antydd riktning den

största varsamhet iakttagas, så att icke den internationella samfärdseln

obehörigen hindras och försvåras eller dugande och behöfliga arbetskrafter

afhållas från användning inom landet. Därför måste i lag noga bestämmas

och begränsas de fall, då underordnad polismyndighet må vara

berättigad på eget ansvar afvisa utlänning, som vill i riket inkomma,

eller meddela honom tillstånd att under vissa villkor sig här uppehålla.

I vissa fäll torde pröfningen af sådana frågor böra ankomma på öfverordnad

polismyndighet. Kan åter fråga om utlännings behandling på

något sätt beröra landets förhållande till främmande makt, torde i allmänhet,

såsom nu iakttages, sådan fråga böra öfverlämnas till Kungl. Maj:ts

omedelbara pröfning.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lagutskottets inlåtande N:o 19.

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till lagbestämmelser, hvarigenom för

landet skadlig invandring, såvidt möjligt, må hindras,

samt i öfrig! utlänningars inflyttning och bosättning

inom landet på lämpligt sätt ordnas.

Stockholm den 7 mars 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reservation

af herrar Zetterstrand, C. P. Jansson i Edsbäcken, Widm och

]>. P. Er sson:

»Då vi icke funnit lämpligt, att i anledning af ifrågavarande motion

framställning göres om lagstiftning i detta grannlaga ämne, och då

därtill kommer, att vissa administrativa bestämmelser i ämnet redan blifvit

meddelade samt man uppenbarligen måste förutsätta, att regeringen,

hvilken af invandringsfrågan närmast beröres, äfven framgent skall ägna

densamma nödig uppmärksamhet och, därest förhållandena sådant påkalla,

underställa densamma Riksdagens pröfning, hemställa vi,

att förevarande motion ej måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.»

Herrar Cederberg, Lindhagen och Nordin hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:33 Skrifvelse till Konungen med begäran om framläggande af förslag till en invandringslag. s. 5 i texten