Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 25

1907-03-08 · 114 sidor, varav 109 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 109 av 114 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:25, Lagutskottets Utlåtande N:o 25

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

1

N:o 25.

Ant. till Riksd. kansli den 11 mars 1907 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom, lag

om hvad. iakttagas skall i afseende å införande af lagen

om nyttjanderätt till fast egendom, lag om servitut, lag

om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt,

lag om inteckning i tomträtt, lag om ändrad lydelse af

17 kap. 5 och 6 §§ handelshalken, lag om ändrad lydelse

af 42, 43, 100, 105, 113 och 158 §§ utsökning slag en,

lag om ändrad lydelse af 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53,

55, 56 och 57 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i f äst egendom, lag om ändrad lydelse

af 2 och 90 §§ konkurslagen, lag om ändrad lydelse af

1 och 3 §§ i förordningen den 20 november 1845 i afseende

på handel om lösören, som köparen låter i säljarens

värd kvarblifva, lag om ändrad lydelse af 14 §

i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription

och om ärsstämning, lag om ändrad lydelse af 65 § i

lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan afledning

af vatten, lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24

maj 1895 angående hvad till fast egendom är att hänföra

samt lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16

juni 1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter,

inteckningar och andra ärenden, dels ock sex med föranledande

af nämnda proposition väckta ''motioner.

Genom en den 31 december 1906 afbiten proposition, n:o 9, hvilken af

båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under

Bill. till Riksd. Frot. 1097. 7 Sami. 21 Ilåft. (N:o 25.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda förslag

till

l:o) lag om nyttjanderätt till fast egendom;

2:o) lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om

nyttjanderätt till fast egendom;

3:o) lag om servitut;

4:o) lag om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt;

5:o) lag om inteckning i tomträtt;

6:o) lag om ändrad lydelse af 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalken;

7:o) lag om ändrad lydelse af 42, 43, 100, 105, 113 och 158 §§

utsökningslagen;

8:o) lag om ändrad lydelse af 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53, 55, 56

och 57 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom;

9:o) lag om ändrad lydelse af 2 och 90 §§ konkurslagen;

10:o) lag om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i förordningen den 20

november 1845 i afseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens

vård kvarblifva;

ll:o) lag om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862

om tioårig preskription och om årsstämning;

12:o) lag om ändrad lydelse af 65 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan afledning af vatten;

13:o) lag om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående

hvad till fast egendom är att hänföra; samt

14:o) lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni 1875

angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden.

I sammanhang med nämnda proposition har utskottet till behandling

förehaft sex särskilda, i anledning af propositionen väckta motioner, nämligen

:

l:o) af herr J. Retlig (motion inom Första Kammaren n:o 35);

2:o) af herr G. F. Ostberg (motion inom Första Kammaren n:o 40);

3:o) af herr J. Erlansson (motion inom Andra Kammaren n:o 80);

4:o) af herr E. L. Camitz (motion inom Andra Kammaren n:o 175);

5:o) af herr N. A. Nilsson i Malmö ni. fl. (motion inom Andra

Kammaren n:o 178); och

6:o) af herr J. G. Pettersson i Södertälje (motion inom Andra Kammaren

n:o 183).

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 25.

Af dessa motioner afser herr J. Erlanssons förändringar i vissa

hänseenden i 2 kap. af ofvan omförmälda förslag till lag om nyttjanderätt

till fast egendom — hvilket kapitel innefattar bestämmelserna om

arrende —-, och herr N. A. Nilsson m. flis motion vissa ändringar uti de

i 3 kap. af samma förslag innefattade bestämmelserna angående hyra; alla

de öfriga motionerna äro föranledda af förslagets bestämmelser angående

den nya form af nyttjanderättsupplåtelse, som i förslaget benämnes tomträtt.

För bättre öfverskådlighets skull har utskottet funnit lämpligast att

först vid hvarje särskild sådan afdelning af propositionen, som beröres af

någon af motionerna, lämna redogörelse för dessas innehåll.

De vidtomfattande lagförslag, som genom förevarande proposition

blifvit underkastade Riksdagens pröfning, sammanfalla till sitt innehåll

i det närmaste med de lagförslag i ämnet, som utarbetats af lagberedningen.

Genom beslut den 12 januari 1903 uppdrog Kungl. Majit åt lagberedningen

att verkställa omarbetning af jordabalken med därtill hörande

författningar; därvid det lämnades lagberedningen öppet att framlägga

förslag till jordabalk i ett sammanhang eller i särskilda afdelningar. Med

begagnande af denna rätt att afdela förslaget öfverlämnade lagberedningen

i februari 1905 till Kungl. Majit ifrågavarande fjorton stycken lagförslag,

ämnade att till sina hufvuddelar utgöra första afdelningen af den jordabalk,

som skulle träda i stället för den nuvarande jordabalken med därtill

hörande författningar. Denna afdelning omfattar väsentligen lagbestämmelserna

om nyttjanderätt till fast egendom samt om servitut; till dessa

ansluta sig åtskilliga andra, Indika dels afse att rörande den af lagberedningen

föreslagna nya form af tomtupplåtelse (tomträtt) gifva för detta

instituts användning nödiga föreskrifter om rättens inskrifning och om

inteckning däld, dels innefatta förslag till sådana ändringar i särskilda

författningar, hvilka funnits af bestämmelser i ofvanberörda förslag påkallade.

Enligt hvad utskottet inhämtat, är det lagberedningens afsikt att

i den andra afdelning af jordabalken, med hvars utarbetande lagberedningen

för närvarande är sysselsatt, innefatta hufvudsakligen bestämmelserna

angående laga fång till fast egendom samt angående lagfart och inteckning.

1 en tredje och sista afdelning skulle öfriga delar af det till jordabalken

hörande rättsområdet inrymmas; och skulle vid utarbetandet af denna del

de förut framlagda förslagen komma att inordnas under en för alla delarna

gemensam ram.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Den plan, som lagberedningen sålunda uppgjort för ordnandet af

ifrågavarande lagarbete, synes utskottet vara god och väl ägnad att läggas

till grund för den äfven enligt utskottets förmenande välbehöfliga revisionen

af den gällande rätten på ett område, som är att anse såsom ett af

rättslifvets viktigaste. Utskottet finner det vara en riktig utgångspunkt

att söka, såvidt möjligt, bibehålla den gällande balkindelningen, hvilken

kan anses hafva i viss mån ingått i det allmänna föreställningssättet och

därför icke lärer utan tvingande skäl böra uppgifvas. Med lagberedningen

är utskottet ock ense däri, att det vidtomfattande rättsområde, hvartill

jordabalken hänför sig, icke gärna medgifvit framläggandet på en gång af

ett hela detta område omfattande revisionsförslag. Fastmera lärer, såsom

lagberedningen själf yttrar, uppdelningen i särskilda afdelningar medföra

den ingalunda oväsentliga fördelen att vid granskning af en afdelning

kunna komma att gifvas uppslag af betydelse äfven för arbetet med en

följande.

Hvad beträffar den afdelning af jordabalken, som nu framlagts, har

utskottet vid pröfning af de däri ingående särskilda lagförslagen kommit

till den uppfattning att genom dessa lagförslag de uppgifter, som förelegat,

blifvit på ett mycket förtjänstfullt sätt lösta och att förslagens olika

syften blifvit vederbörligen tillgodosedda. De olika rättsförhållanden, som

varit föremål för behandling i förslagen, äro af sådan art, att deras reglerande

är af stor betydelse icke minst i socialt hänseende. I synnerhet

gäller detta om förhållandet mellan jordägare och arrendator och mellan

hyresvärd och hyresgäst; att taga behörig hänsyn till alla de motsatta intressen,

som här måste göra sig gällande, innebär för visso stora svårigheter,

hvilka dock synas vara i förslaget på ett tillfredsställande sätt lösta.

En del bestämmelser har visserligen utskottet funnit sig icke kunna tillstyrka

i oförändradt skick utan beträffande dem förordat vissa förändringar;

dessa äro emellertid, med mycket få undantag, alla af mindre betydande

art. Innan utskottet går att lämna redogörelse för dessa ändringar —

i sammanhang hvarmed utskottet skall tillåta sig att framställa erinringar vid

några paragrafer, i hvilka ändring ansetts icke böra ifrågakomma — torde

lämpligen en kort öfverblick öfver de viktigaste lagförslagens mera väsentliga

innehåll böra förutskickas.

Ö

Af de i propositionen innefattade lagförslagen afse, såsom redan antydts,

hufvudförslagen lag om nyttjanderätt till fast egendom och lag om

servitut.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

5

Hvad först angår nytt janderättsförslaget, innehåller detta dels vissa

allmänna bestämmelser, hänförande sig till alla de slag af nyttjanderätt,

som afses i förslaget, och dels särskilda regler för vissa speciella nyttjanderättsaftal,

nämligen arrende, hyra och tomträtt. På upplåtelse under

stadgad åborätt af hemman eller lägenhet, som tillhör kronan eller allmän

inrättning, äger förslaget icke tillämpning, ej heller omedelbart på nyttjanderätt,

som grundar sig på förhållande af familjerättslig eller offentligrättslig

natur.

Bland de allmänna bestämmelserna märkas särskild! de, som angå

längsta tiden för nyttjanderätts bestånd; i detta hänseende innebär förslaget

i viss mån en nyhet. Härutinnan göres väl i förslaget, likasom nu,

en skillnad mellan land och stad, men med stad likställas i förevarande

afseende vissa samhällen å landet. I fråga om stad skall aftal om nyttjanderätt

till fastighet, som ingår i stadsplan, icke vara bindande utöfver

tjugufem år från det aftalet slöts (för närvarande tio år); hvad sålunda

gäller för stad skall enligt förslaget också gälla i fråga om fastighet i

köping eller å annan ort, där byggnadsstadgan för rikets städer skall tilllämpas.

Beträffande eljest fastighet å landet — eller icke planlagdt område

i stad bibehåller förslaget den nu stadgade tidsbegränsningen af femtio

år (eller, för vissa skogsafverkningsaftal, fem år); äfven rätten att upplåta

jord för nyttjanderättshafvarens lifstid är emellertid bibehållen. De nu

nämnda bestämmelserna angående tidsbegränsning skola icke tillämpas å

upplåtelse, som sker från. kronan, och för tomträtten stadgar förslaget en

särskild maximitid af ett hundra år.

Under begreppet arrende sammanfattar förslaget upplåtelse af jord

såväl för jordbruk som för annat ändamål, såsom till upplagsplats, för

uppförande af eget hus, anläggande af fabrik in. m. Såsom en följd häraf

skulle den särskilda lagstiftningen om afsöndring af jord för viss tid eller

lifstid komma att aflysas. Äfven å jord i stad — obebyggd tomt eller

annan stadsmark — äro förslagets bestämmelser om arrende tillämpliga.

Det i ekonomiskt och socialt hänseende särskildt viktiga jordbruksarrendet

framträder emellertid i förslaget såsom hufvudtypen; i första hand

regleras således detta slag af arrrende. Skriftlig form för aftalet skall icke

vara obligatorisk; dock har i tvenne afsecnden åt det skriftliga aftalet tillerkänts

en rättsverkan, hvilken det muntliga icke medför, nämligen dels

— såsom nedan närmare angifves — i fråga om beståndet af arrenderätt

vid öfverlåtelse af fastigheten och dels sålunda, att jordägaren allenast i

fall aftalet föreligger i skriftlig form äger retentionsrätt för arrendefordringar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Beträffande arrendeförhållandets materiella innehåll äro naturligtvis

de därom föreslagna bestämmelserna i allmänhet dispositiva och kunna

således ersättas genom andra, om hvilka kontrahenterna öfverenskomma.

Allenast i vissa särskilda hänseenden har regeln om aftalsfrihet ansetts

icke böra vinna tillämpning. De tvingande bestämmelser, förslaget sålunda

innehåller, hänföra sig främst till frågan om arrendetiden. Då det måste

anses nödigt, att arrendatorn alltid är försäkrad om en viss tids tryggad

besittning af fastigheten, stadgar förslaget, att arrendeaftalet alltid — irånsedt

lifstidsupplåtelse — skall ingås för viss tid; fideikommissarie, boställshafvare

och annan dylik jordinnehafvare dock obetaget att upplåta jorden

för sin besittnings tid. lakttages ej hvad sålunda bestämts, skall aftalet

anses ingånget för en tid af tern år. I sammanhang härmed stadgas, att

aftalet i allmänhet icke får slutas med förbehåll om rätt för jordägaren

att före den i aftalet bestämda arrendetiden uppsäga aftalet. Allenast i

vissa uttryckligen angifna fall lämnas jordägaren rätt att af särskilda anledningar

hafva aftalet. Dessa anledningar äro hufvudsakligen: arrendatorns

konkurs samt arrenderättens förverkande på grund af vissa i förslaget angifna

kontraktsbrott eller annat otillbörligt förhållande af arrendatorn.

Äfvenledes är det i förslaget jordägaren medgifvet att i aftalet intaga

särskilt förbehåll därom, att i händelse af arrendatorns död arrendeaftalet

skall upphöra att gälla.

Omförmälda syfte tillgodoses äfven därigenom, att förslaget väsentligen

modifierar den nu gällande regeln »köp bryter legostämma». År

arrendeaftalet skriftligen upprättadt och har arrendatorn vid den tid, då

jordägaren öfverlåter fastigheten, redan tillträdt denna, skall aftalet gälla

mot köparen, äfven om förbehåll härom icke gjorts vid öfverlåtelsen och

aftalet icke heller är intecknadt; att denna bestämmelse är af tvingande

natur, motiveras därmed, att, om däremot stridande förbehåll finge gälla,

dylikt förbehåll måhända komme att allmänt intagas i arrendekontrakten

och lagens ordning således icke äga motsvarighet i verkligheten. I sammanhang

härmed må nämnas, att förslaget så till vida sökt bereda arrendator

skydd äfven vid exekutiv försäljning af fastigheten, att det icke, såsom nu

är fallet, för att fastigheten skall utropas med förbehåll om aftalets

bestånd, erfordras, att aftalet är intecknadt eller åtnjuter ogulden köpeskillings

rätt.

Bland de tvingande bestämmelserna äro vidare att märka vissa föreskrifter

i fråga om de arrendeaftal, enligt hvilka det åligger arrendatorn

att för fastigheten utgöra dagsverken till jordägaren (torplegan). Förslaget

hvilar härutinnan på den uppfattningen, att arbetsskyldigheten alltid skall

vara till sitt mått bestämd och att sättet för arbetsskyldighetens uttagande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

7

skall, såvidt möjligt, regleras. Förbehåll i aftalet om skyldighet för arrendatorn

att utöfver fastställdt antal dagsverken på tillsägelse af jordägaren

utgöra sådana är förbjudet och jordägaren har att för hvarje arrendeår

eller för hvarje i aftalet bestämd dagsverksperiod lämna arrendatorn

uppgift å de dagar, då han har att utgöra dagsverken.

Förslaget innehåller däremot icke någon tvingande bestämmelse

i fråga om rätt för arrendator!! att undfå ersättning af jordägaren för

förbättringar å fastigheten. Så till vida åsyftar emellertid förslaget ändring

i gällande rätt, att äfven utan särskild bestämmelse i aftalet arrendatorn

skall äga rätt till ersättning för afhjälpande af verkliga brister å fastigheten

samt till godtgörelse i viss mån för verkställd täckdikning. Dessa

bestämmelser kunna emellertid genom förbehåll sättas ur kraft.

I fråga om fastighetens åbyggnad utgår förslaget från att all underhållsskyldighet

åligger arrendatorn. Någon nybyggnadsskyldighet åligger

honom däremot icke; för det fall att genom vådeld eller annorledes, utan

arrendator^ vållande, byggnad förstöres är däremot jordägaren pliktig att

utan oskäligt dröjsmål bygga nytt.

Angående till- och afträdessyn äro i förslaget upptagna bestämmelser,

afsedda att bringa full klarhet i detta viktiga ämne.

Af särskild vikt är förslagets ståndpunkt med hänseende till det

numera ganska vanliga fall att jordägaren åt arrendatorn utleger kreatur

eller redskap till fastighetens bruk. Är visst värde satt å hvad sålunda

lämnats, är arrendatorn pliktig att under arrendetiden städse å fastigheten

hålla sådana lösören, motsvarande för hvardera slaget i värde hvad han

mottagit. Sådana lösören, som af arrendatorn sättas i stället för dem,

som af jordägaren lämnats, skola utan vidare tillhöra jordägaren.

S. k. sublokation — upplåtelse från arrendator^ sida af fastigheten

eller någon del däraf — medgifves icke utan jordägarens samtycke. Af särskilda

skål har däremot, där ej annat aftalats, arrendatorn medgifvits rätt

i visst fall att öfverlåta arrendet och själf träda ur rättsförhållandet. Detta

är under viss förutsättning fallet, när arrendeaftalet slutits på viss tid

Öfverstigande tjugu år; enahanda rätt tillkommer äfven vid aftal å kortare

tid arrendators stärbhus.

Rätt att i förtid uppsäga arrendeaftalet tillkommer i vissa i lagen

uttryckligen _angifva fall arrendatorn eller jordägaren. Såsom redan

nämnts, är jordägarens rätt att uppstiga aftalet på grund af förverkande

begränsad till vissa i lagen angifva händelser. Särskilt förtjänar framhållas,

att försummelse att erlägga arrende enligt förslaget föranleder arrenderättens

förverkande allenast om arrendatorn utöfver en månad från

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

förfallodagen dröjer med betalningen. För utöfvande af uppsägningsrätt

är viss preskriptionstid stadgad.

En lucka i nu gällande lagstiftning är förslaget afsedt att. fylla genom

de noggranna bestämmelser det innehåller angående ordningen för

verkställande af uppsägning.

Att jordägaren i förslaget tillerkänts en honom för närvarande icke

tillkommande retentionsrätt i arrendatorns lösören till säkerhet för arrendefordringar,

är redan i det föregående nämndt. Denna rätt äger han

dock icke utöfva förr än vid tiden för arrendatorns afflyttning. För bevarande

af jordägarens förmånsrätt för arrendefordringar har han erhållit

rätt att söka arrendatorn i konkurs, om denne tillhöriga lösören utmätas

för annans fordran eller säljas genom s. k. lösöreköp och hvad som återstår

ej räcker till jordägaren.

I fråga om annat arrende än jordbruksarrende — därmed åsyftas

hufvudsakligen alla dessa mindre lägenheter å landet, som för närvarande

upplåtas under form åt afsöndring för viss tid eller för lifstid . skall

hvad som gäller om arrende i det stora hela lända till efterrättelse i till

lämpliga delar. Mellan dylika arrenden och jordbruksarrenden förefinnes

dock den väsentliga skillnaden att hinder icke möter mot att sluta aftal

af förstnämnda slag på obestämd tid (uppsägningsaftal).

Fn dylik ståndpunkt intager naturligtvis förslaget äfven i fråga om

hyresaftal. ’ Förslagets bestämmelser om hyra äro afsedda att tillämpas å

upplåtelser af hus eller del däraf såväl å landet som i stad; undei hyres

aftalet hänföras emellertid äfven sådana fall, då tillika jord upplåtes att

nyttjas i förening med den förhyrda lägenheten.

Den allmänna karaktären af förslaget, såvidt det angår hyra, är att

förslaget afser att genom eu tidsenlig lagstiftning inskränka behofvet att

i den°utsträckning, som i synnerhet under senare tider skett, belasta hyreskontrakten

med detaljerade föreskrifter. Att härvid fortfarande bygga på

full aftalsfrihet kontrahenterna emellan har lagberedningen ansett icke

vara tillrådligt; förslaget åsyftar därför att äfven i hyresaftalet gorå den

inskränkning, som kan anses nödig för en sund utveckling af hyresförhållandet

särskilt i fråga om bostadshyra. Äfven i hyreskapitlet förekomma

därför bestämmelser, som icke skola kunna genom förbehåll såttas

ur kraft. Sålunda har förslaget velat, gifva hyresgäst, som af en eller

annan anledning icke längre har behof af den lägenhet han hyrt, en af

hyresvärdens förgodtfinnande eller godtycke mindre beroende ställning,

än han för närvarande har. Vidare stadgas i förslaget, att, om bostadslägenhet

uppenbarligen är hälsovådlig, hyresgästen äger, ehvad aftalet än

må innehålla, uppsäga detta. Än vidare innehåller förslaget i fråga om

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

hyresaftalets bestånd vid frivillig öfverlåtelse af fastigheten enahanda stadgande

som i fråga om arrende, eller att hyresgäst, som på grund af

skriftligt kontrakt redan tillträdt lägenheten, äger sitta kvar på samma

villkor som förut hyrestiden ut. Slutligen hör hit förslagets bestämmelse

därom, att genom förbehåll i aftalet ej må stadgas annan grund för hyresaftalets

förverkande än som i förslaget angifves såsom förverkandeskäl.

För att vid uteblifven hyresbetalning hyresgäst skall kunna vräkas, fordras,

att han dröjt med hyrans erläggande utöfver två söckendagar efter förfallodagen.

Fardagarna för tillträde och afträde af förhyrd lägenhet skola fortfarande

vara två, nämligen den 1 april och den 1 oktober; och äro noggranna

regler lämnade i syfte att förebygga förvecklingar mellan inflyttande

och afflvttande hyresgäst.

Förslaget innefattar eu utförlig reglering af rättsförhållandet mellan

hyresgäst och hyresvärd för det fall, att lägenheten icke vid tillträdet är i

det skick, hyresvärden utfäst eller eljest hyresgästen skäligen äger

fordra, eller att under hyrestiden lägenheten kommer i annat än vederbörligt

skick. Likaledes återfinnas i förslaget uttömmande bestämmelser

angående hyresgästens skyldigheter i afseende å lägenhetens begagnande

och vård; och har därutinnan förslaget äfven ordnat den viktiga frågan,

i hvad mån hyresgästen är ansvarig för andra personer, som äga tillgång

till lägenheten.

Med arrendeförslaget öfverensstämmer hyresförslaget däri, att uppsägning

af hyresaftal i regel skall ske i viss form och äfven eljest i den

ordning, som för uppsägning af arrendeaftal föreslagits.

I fråga om hyresvärds retentionsrätt stadgar förslaget, att han äger

sådan rätt för hyra, som är förfallen eller som skall erläggas inom närmaste

sex månader.

Särskild uppmärksamhet tillvinna sig de af lagberedningen föreslagna

bestämmelserna angående tomträtt. Lagberedningen framhåller,

hurusom under senaste tid framträdt önskningar om väsentlig modifikation

af den för nyttjanderättsaftals bestånd gällande tidsbegränsning. Man har,

erinrar lagberedningen, yrkat på införande i lag af bestämmelser, som

bereda städer och andra därmed jämförliga samhällen rätt att till bebyggande

upplåta mark under nyttjanderätt för tid, som väsentligt öfverskrede

den för nyttjanderättsaftal i allmänhet medgifna. De skäl, som legat till

grund härför, vore väsentligen två. Dels hade man velat göra det för

samhället möjligt att i egenskap af tomtägare i vidsträckt omfattning befordra

byggnadsverksamheten genom att på billiga villkor upplåta tomter

åt enskilda till bebyggande, dels hade man åsyftat att sålunda kunna, geBih.

till Rihsd. Prof. 1007. 7 Sand. 21 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

nom successivt höjda afgifter för markens begagnande, åt samhället i väsentlig

mån bevara den stegring af markvärdet, som endast i följd af samhällets

egen utveckling inträdde.

Det hufvudsakligaste af hvad förslaget innehåller om tomträtt är

följande. Institutet skall vara ett så att säga municipalt institut, inskränkt

till städerna samt andra platser med en tätare sammanträngd befolkning,

såsom köpingar och municipalsamhällen; det skall vidare afse allenast sådan

inom samhällets planlagda område belägen mark, som är vid tomtindelning

såsom själfständig tomt afskild. Institutet skall vara förbehållet

samhället själft, enskild person skall icke kunna upplåta tomträtt. Äfven

kronan står dock denna upplåtelseform öppen; och under villkor af Konungens

medgifvande må äfven tomt, hörande till fideikommiss eller annan

stiftelse, kunna upplåtas under tomträttsvillkor. Maximitiden för upplåtelsen

är, såsom redan nämnts, etthundra år; äfven en minimitid, tjugusex

år, är föreskrifven. Aftalet skall ovillkorligen ske skriftligen och med

vittnen; samma är förhållandet vid öfverlåtelse af tomträtt. För att tomträtten

må kunna användas såsom pantsäkerhet har ett publiciteissystem

anordnats, därvid grunderna för det allmänna inteckningsförfarandet ansetts

böra komma till användning och således panträttens uppkomst bundits

vid inteckning i tomträtten. Innan sådan inteckning kan meddelas,

skall i särskild ordning hafva skett inskrifning af själfva tomträtten. Reglerna

för sådan inskrifning samt för intecknande af tomträtt äro upptagna

i de särskilda förslagen till lag om inskrifning af tomträtt och af fång till

sådan rätt samt till lag om inteckning i tomträtt. Sedan till säkerhet för

beståndet af tomträtt inskrifning meddelats, skall byggnad eller annan

anläggning, som finnes å tomten, såsom tillbehör hänföras till tomträtten

och följaktligen vara inbegripen i inteckning, som meddelas i denna. Bestämmelser

äro meddelade i syfte att tomträttsaftalet icke skall kunna, inteckningshafvare

till förfång, undergå ändring utan dennes samtycke.

Inteckningshafvaren äger företrädesrätt till dén lösen, som i allmänhet

torde komma att i tomträttsaftalet tillförsäkras tomträttshafvaren vid tomträttens

upphörande. Vid utmätning samt försäljning utmätningsvis eller

under konkurs af tomträtt skall förfaras så, som är föreskrifvet i fråga om

fast egendom.

Genom förslaget till lag om servitut har för första gången i svensk

rätt servitutet blifvit föremål för ett systematiskt lagstiftningsarbete. För

närvarande förekomma i den allmänna lagen endast spridda rättssatser,

som afse servitut. Förslaget är grundadt på det häfdvunna servitutsbegreppet,

eller att å viss fastighet lägges besvär eller last till förmån för annan

fastighet. Någon utsträckning utöfver denna gräns har icke ansetts på
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

11

kallad eller behöflig. Enligt förslaget skall dock servitut kunna stiftas

äfven till förmån för grufva. Till de exempel på servitut, som nämnas i

gällande inteckningsförordning, har med hänsyn till den industriella utvecklingen

i vårt land i förslaget fogats »ledning för öfverförande af kraft».

Särskild uppmärksamhet förtjäna förslagets bestämmelser därom, att domstolen

skall kunna på begäran af den besvärade fastighetens ägare förordna

om servituts förflyttning till annat ställe å fastigheten, därest på

grund af ändrade förhållanden dess bibehållande på förut bestämdt ställe

skulle medföra märkligt men vid fastighetens bruk, samt att domstol jämväl

skall kunna förklara onyttigt servitut förfallet äfvensom förordna om

aflösning af servitut, som väl ej är onyttigt men medför ringa nytta i

förhållande till tungan för den besvärade fastigheten. Dessa bestämmelser

äro afsedda att tillämpas äfven på äldre servitutsförhållanden och äro af

tvingande natur.

De öfriga lagförslagen innefatta förslag till sådana ändringar i särskilda

författningar, som påkallats af bestämmelserna i de lagförslag, för

hvilka nu redogjorts.

Försteget till teg om nyttjanderätt till fast egendom.

1 KAP.

8 §•

Från de i 1 kap. 1 § upptagna bestämmelserna angående längsta tid för

nyttjanderätts bestånd har i förevarande § gjorts undantag för upplåtelse, som

sker från kronan; enligt förslaget är det kronan obetaget att med bindande

verkan upplåta nyttjanderätt för obegränsad tid. Inom utskottet har ifrågasatts,

huruvida icke likartadt undantag borde för visst fall medgifvas äfven för

upplåtelse, som sker från kommun. Det har erinrats, hurusom behof

häraf kunde anses föreligga med hänsyn till sådana fall, då en kommun

önskade att åt någon offentlig institution, hvars syfte icke vore begränsadt

till viss tid, till bebyggande upplåta den därför erforderliga marken

utan att afhända sig äganderätten därtill; exempel härpå erbjöde särskildt

hufvudstaden, hvarest på senare tid åt vissa kyrkoförsamlingar upplåtits

mark för kyrkobyggnader med rätt för församlingen att, så länge

kyrkan funnes där, disponera området i fråga. Hvad sålunda anförts har

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

emellertid synts utskottet icke vara af beskaffenhet att föranleda afvikelse

från förslaget. Erfarenheten visar, att det för städerna i många fall varit

till stort men, att de varit bundna af nyttjanderättsaftal, ingångna under

en tid, då i lag saknades bestämmelser angående längsta tid för beståndet

af dylika aftal i städerna. För de fall, då behof finnes att upplåta nyttjanderätt

för särskildt lång tid, lämnar förslaget kommunen den utvägen

att kunna anlita tomträttsinstitutet, som medgifver upplåtelse för ända till

ett hundra år; för beredande af dispositionsrätt under ännu längre tid

torde upplåtelse under nyttjanderätt icke vara den lämpliga formen. Utskottet

har därför ansett den ifrågasatta ändringen böra förfalla.

2 KAP.

8 §.

Den förut omförmälda, af herr J. Erlansson väckta motionen (n:o

80 inom Andra Kammaren) hänför sig bland annat till denna paragraf;

och innehåller i denna del motionen följande:

»Länge har i vårt land närts längtan efter en bättre tingens ordning,

hvarigenom nyttj anderätten till fast egendom åtnjöte större skydd

än hittills skett. Kungl. Maj:ts proposition, som framlagts för innevarande

Riksdag, tyckes båda, att de gamla oegentligheterna snart skola

vika och gifva rum för nutida lämpliga bestämmelser.

Men här gäller då, liksom vid hvarje lagstiftningsarbete, den

största grundlighet och mångsidighet vid arbetet, så att det kan äga

någon tids bestånd, utan att behöfva göras om året efter dess antagande.

Man måste erkänna det goda arbete och den moderation, som nedlagts

på och i detta lagförslag, men det torde ändock behöfvas en del förändringar

i förslaget, om ej vissa punkter skola blifva orsak till framtida

missnöje.

Jag har särskildt sysselsatt mig med 2 kap. uti propositionen och

tager mig friheten framföra några tankar öfver vissa delar däraf.

1 8 § berättigas arrendator^ om han har öfver tjugu års arrendeaftal,

att lämna från sig arrendet antingen till jordägaren mot skälig

lösen eller, om han ej vill mottaga det, till annan person, med hvilken

jordägaren skäligen kan nöjas. Denna bestämmelse kan visserligen vara

god, men torde i de flesta fall blifva alldeles utan verkan för arrendatorerna.

Redan nu är det, åtminstone i min hemort, högst sällan arren
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

- Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

deaftal gälla öfver tjugu år; den allmännaste tiden för arrenden af jordbruk

är nog femtonåriga kontrakt. Och skulle denna § af Riksdagen

blifva antagen som lag, så är det antagligt, att arrendeaftal, som öfverstege

tjugu år, skulle blifva stora sällsyntheter, och då blefve ju en sådan

bestämmelse blott en lag på papperet utan någon som helst praktisk

betydelse i lifvet. Bör därför icke hvad denna paragraf föreslår

gälla äfven för kortare arrendetid, ja, ända till blott tio år? På en

arrenderad egendom med tioårigt kontrakt kan ju en arrendator under

de första fem åren hafva nedlagt mycket stora kostnader, ja, kanske

hela sin förmögenhet i tanke på att återfå det med ränta under återstoden

af arrendeåren, men sjukdom eller andra särskilda omständigheter

kunna göra, att han icke utan stor förlust kan fortsätta arrendet,

men arrendegifvaren kan, om denna paragraf blir lag, tvinga honom att

fortsätta eller också lämna det utan ringaste godtgörelse för den kostnad

han nedlagt i egendomen.

Hvad lagberedningen nämner i sitt motiv häröfver — att en omtänksam

jordägare måste framför allt söka att i arrendatorns person —

hans vederhäftighet, hans redbarhet och förmåga att sköta jorden — finna

den garanti han behöfver, då det gäller kortare öfverlåtelse än tjugu år

— är ju en sanning. Men denna sanning kan äfven tillämpas, då det

gäller mer än tjuguårig arrendetid. Vill den, som har arrende på öfver

tjugu år, efter fem års brukningstid lämna från sig arrendet, så kan

detta ske; men är han en duglig brukare, så är det väl lika svårt för

ägaren att blifva af med honom efter fem år, som det kan vara att

efter samma tid blifva af med den duglige mannen, som blott har tioårigt

kontrakt. Dessutom kan det ju vara en möjlighet, att huru duglig

arrendatorn än är, så kan det finnas lika, ja, ännu driftigare personer,

som skulle vilja och kunna öfvertaga arrendet, men på grund af

en så lydande § som detta förslag skulle en kinkig jordägare kunna

hindra detta.

Skulle däremot meningen vara den, att vid arrendeaftal öfverstigande

tjugu år denna paragrafs innehåll icke skulle äga tillämpning,

förrän de första tjugu åren af arrendetiden gått till ända, så förfaller

denna sista anmärkning. Men mig synes då detta behöfva framställas

tydligare, så att ingen missuppfattning blefve rådande härom.

Likväl vågar jag vördsamt anhålla om Riksdagens uppmärksamhet

på nödvändigheten af att denna §:s innehåll kommer att tillämpas på

kortare arrendetid, än den i kungl. propositionen föreslagna.»

På grund af hvad motionären sålunda anfört, föreslår han, att i

andra stycket af ifrågavarande paragraf begynnelseorden: »År arrendeaf
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

talet slutet för viss tid öfverstigande tjugu år» skola ändras till: »År

arrendeaftalet slutet för viss tid, ej understigande tio år.»

1 andra stycket af förevarande § är för sådana fall, då arrendeaftalet

slutits för viss tid öfverstigande tjugu år, arrendatorn tillerkänd en villkorlig

rätt att öfverlåta arrendet. Villkoret är, att arrendatorn förut hembjudit

jordägaren att återtaga fastigheten mot lösen men att jordägaren

ej antagit erbjudandet.

Då af paragrafen synes klart framgå, att öfverlåtelserätten icke inträder

först efter utgången af de tjugu åren, har utskottet ansett hvad

motionären anmärkt angående behofvet af förtydligande icke böra föranleda

någon åtgärd. Ej heller i öfrigt har utskottet kunnat biträda motionärens

yrkande. I likhet med lagberedningen håller utskottet före, att

från den allmänna regeln om nödvändigheten af jordägarens samtycke till

öfverlåtelse icke bör medgifvas undantag för andra arrenden än sådana,

som icke kunna anses vara af någon större betydenhet. Vid arrenden af

större betydenhet torde, såsom lagberedningen yttrar, en arrendetid af tjugu

år knappast öfverskridas. Gränsen mellan de fall, som böra hänföras under

den allmänna regeln, och dem, som böra komma under undantagsstadgandet

i förevarande lagrum, synes därför utskottet vara riktigt bestämd,

detta desto hellre som, när aftal slutes för tid öfver tjugu år, det

i regeln icke kunnat ingå i jordägarens beräkning att få behålla arrendatorn

hela tiden. På grund af hvad sålunda anförts, har utskottet lämnat

paragrafen oförändrad.

Inom utskottet har någon tvekan försports, huruvida förslaget innebär

att i sådant fall, då jordägaren återtager fastigheten, skall tillämpas

hvad förslaget i 10 § innehåller angående syn vid afträdande i allmänhet

af arrenderad fastighet och om rätt för den ene eller den andre af kontrahenterna

att på grund af synens resultat undfå ersättning. Att, därest

skiljemännen fastställt visst belopp, som jordägaren har att gälda i lösen,

det därefter icke kan blifva fråga om någon syn, finner väl utskottet

uppenbart, då naturligtvis beloppets bestämmande måste hafva föregåtts

af en pröfning af alla på saken inverkande omständigheter. Men det låter

helt visst tänka sig, att till följd af arrendatorns eftersättande af sina

skyldigheter med hänseende till fastighetens skick detta är sådant, att

skiljemännen måste förklara arrendatorn oberättigad till någon som helst

lösen; härtill inskränker sig i detta fall skiljemännens befogenhet, de äga

således icke afgifva något yttrande därom, att det i stället är arrendatorn,

som ersättningsskyldighet åligger. Äfven i den sålunda förutsatta hän
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

delsen finner dock utskottet, att skiljemännens utlåtande bör anses innefatta

ett slutgiltigt afgörande af kontrahenternas på fastighetens skick

grundade mellan varande. Jordägaren bör så mycket mindre kunna få syn

efteråt, som det ju icke. är uteslutet, att vid synen skulle komma att göras

gällande helt andra åsikter än skiljemännens; men att ett dylikt mindre

tillfredsställande resultat bör förebyggas, synes påtagligt. Har jordägaren,

när hembud gjorts, anledning antaga, att det är på hans sida som ersättningsanspråket.

kommer att stanna, äger han att vägra återtaga fastigheten

samt därefter i vanlig ordning hålla sig till arrendatorn eller annan, som

denne sätter i sitt ställe. På den uppfattning, utskottet nu uttalat, lärer

ock förslaget. vara grundadt; och under denna förutsättning har utskottet

saknat anledning att vid paragrafen göra anmärkning.

9 §•

Vid denna § har herr J. Erlansson i sin förberörda motion anfört:

»I 9 § och 2 stycket står: »Vid lifstidsarrende njute arrendatorns

hustru, där äktenskapet var ingånget innan aftalet slöts, efter mannens

död arrendet till godo, så länge hon förblifver änka; går hon i nytt gifte,

må godsägaren uppsäga aftalet.» Blir detta antaget som lag, kan det

komma att verka mycket orättvist i lifvets praktik. En jordägare har

till exempel två arrendatorer, för hvilka aftalet skedde samtidigt för den

ena å lifstid, för den andra å femtio år, och båda äro gifta \nd aftalets

upprättande. Om tio år dö båda männen efter att hafva nedlagt sin

kraft och förmögenhet på egendomens förbättring. Båda änkorna”gifta

sig. Den, som har arrende på viss tid, kan antingen sitta kvar å arrendet,

om hon vill, eller erhålla skälig lösen för den i egendomen nedlagda

kostnaden och sålunda tillsammans med sin man och sina barn

njuta frukterna af arbetet i det förra äktenskapet. Den, som har arrende

på lifstid, blir uppsagd, och fastän det kanske var med hennes penningar,

som mannen hade förbättrat jordbruket, står hon nu rättslös, och

det beror på jordägarens godtycke, om hon skall få bo kvar eller få

någon ersättning för den förbättring, som hans egendom erhållit genom

hennes penningar. Att tvinga henne att förblifva änka för att hon skall

fa bo kvar är väl litet för hårdt, i synnerhet nu, då det är stor brist på

jordbruksarbetare och sålunda svårt att erhålla den hjälp, hon behöfde

för att till någon fördel bruka jorden, så att hon kunde försörja sina barn

och, om möjligt, återfå något af den kostnad, som nedlagts i den arrenderade

jorden.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

I enlighet härmed har herr Erlansson ansett, att andra stycket i

förevarande § borde erhålla följande lydelse:

»Vid lifstidsarrende njute arrendatorns hustru, där äktenskapet var

ingånget innan aftalet slöts, efter mannens död arrendet till godo så länge

hon förblifver änka. Går hon i nytt gifte, inträder mannen i arrendeaftalets

rättigheter och skyldigheter; dock må agaren vara berättigad att

uppsäga aftalet, så att det upphör att gälla tio år efter detta äktenskaps

ingående.»

I det af motionären anmärkta hänseendet innebär Kungl. Maj:ts förslå^

icke någon afvikelse från nu gällande rätt; och då ifrågavarande stado-ande

med hänseende till det speciella ändamålet med lifstidsupplåtelse

färer få anses vara grundadt i sakens natur, har utskottet ej funnit skäl

att tillstyrka ändring i motionens syfte.

10, 16 och 18 §§.

1 dessa paragrafer har af herr J. Erlansson i hans förut omnämnda

motion vrkats vissa ändringar. Motionären anför:

»Enligt den 10 §:ens lydelse, om den skall blifva lag, kommer nog

verkan att ° blifva densamma som under nuvarande system, om hvilket

läses i lagberedningens motiv: »Systemet leder till stillastående, som har

en naturlig benägenhet att glida öfver i tillbakagång.» Skall det blifva

nåo-ot nämnvärdt bättre än det är, så måste arrendatorn hafva ersättning

icke blott för »afhjälpt brist» utan äfven för förbättring af egendomen.

\nvändnino- af tegelrör vid täckdikning är den enda förbättring, som

enligt detta lagförslag, 17 §, kan erhållas ersättning för. Ett magert

jordbruk kan, i en ort där alla egendomarna stå på samma ståndpunkt,

''icke o-ärna anses som en brist, så att man kan genom höjande .af jordens

bärkraft vänta få godtgörelse. Ett sådant jordbruk kan ju höjas mycket

i afkastningsförmåga, men det kostar mycket arbete och penningar, sa

att en fattig arrendator oftast icke vågar sig på det, då han ej har

utsikt att få ersättning härför. Vid ett arrende kan vara mycket odlingsbar

mark, som genom odling kunde höja egendomens värde; dar kan

vara åkrar,

vara atirar, som arrendatorn gärna ville och kanske kunde göra fria

från sten, men då han ej vid arrendetidens slut kan vänta någon ersättning,

veu, men un uau —----- . 7- il
ning,

så får det bero. I lagberedningens motivering öfver. 17 9 anlöres,

att beredningen ansett lagstadgad rätt till ersättning för jordförbättring

icke kunna i allmänhet tillerkännas arrendatorn, men den har dock

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

funnit sig påkallad göra en afvikelse härifrån för s. k. täckdikning. Och

denna afvikelse har ansetts berättigad på den grund, att de sakkunnige

hafva odeladt godt omdöme om täckdikningens nytta och nödvändighet.

Antagligen kan ingen sakkunnig säga annat, än att det är till nytta för

vårt jordbruk med stenröjning och odling af därtill passande marker, som

i sitt närvarande skick betyda helt litet för jordägaren och för nationalförmögenheten.

Här talas mycket, och det med skäl, om vårt jordbruks

efterblifvenhet, men skola vi i vårt land, som har tämligen många arrendeegendomar,

_ komma framåt, så måste vi, så långt möjligt är, få bort

hindren. Blifva arrendatorerna tillerkända ersättning för gjorda förbättringar,

så har lagstiftningen röjt undan åtminstone ett af dessa hinder.

Af 16 § framgår, att ärrendatorn kan få bygga ett nytt hus i

stället för ett gammalt och vid arrendetidens slut härför tillräkna sig husrötebeloppet,

som vid tillträdet åsattes den gamla mottagna byggnaden,

men så skall han afdraga för befintlig brist å den nyuppförda byggnaden.

Detta skulle kunna arta sig så, att han finge betala för att han hade varit

vänlig och uppfört en behöflig byggnad, som rätt ansenligt höjt värdet å

egendomen till ägarens fördel. Den gamla byggnaden var t. ex. mycket

liten och nästan upprutten, den nya byggnaden är mycket större — men

icke för stor, därför att jordens afkastning har höjts — och den har vid

afträdet stått omkring femton år. Då börjar taket blifva dåligt och behöfver

läggas om. Målningen är försvunnen från väggarna, det måste målas

om. Sålunda kan det husets brister gå till mer än husrötebeloppet kunde

upptagas till för det gamla rucklet. Men no g är det nya huset värdt mera

för ägaren än det gamla.

Jordens afkastningsförmåga kan höjas så mycket, att nya hus behöfva

byggas, om än de gamla få stå kvar, och det kan vara för mycket betungande

för arrendatorn att bygga för egendomen behöfliga hus utan att

erhålla något vederlag härför. I 18 § säges, att sådana hus och vissa

andra förbättringar skola hembjudas till jordägaren för inlösen, men han

har alls ingen skyldighet. Vill han icke lösa det erbjudna, så får arrendatorn

flytta det. Detta ger en ovisshet, som visst icke sporrar till förbättringar.

Man kan invända: äro husen behöfliga, så löser naturligtvis

ägaren dem. I de flesta fall torde så ske, men ägaren är dock i tillfälle

att öfva ett rätt starkt tryck, ty han vet, att i allmänhet är det icke vinst

att flytta uppförda byggnader. Därtill kommer, att om han är en illslug

person, så är det lätt för honom att underhandla så länge med en okunnig

arrendator, att det blir ingen möjlighet för denne att få bort sina tillhörigheter

inom den föreslagna tiden. Skulle så nybyggnaden vara uppförd

af gråstensmurade väggar, så kan huset vara mycket värdefullt för

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sand. 21 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

egendomen, men skall arrendatorn flytta den, så blir nog ingen annan

vinst än mycket arbete och stora utgifter. Dessutom heter det i paragrafen:

»Äro till byggnad eller anläggning ämnen hämtade från fastigheten,

må byggnad eller anläggning ej borttagas, innan värdet af hvad från

fastigheten tagits blifvit ägaren godtgjordt.» Har nu arrendatorn gjort en

åker stenfri och af stenen uppfört ett hus, så äro ämnen hämtade från

fastigheten, men bör månne därför ske godtgörelse till ägaren?»

På grund af hvad sålunda anförts har motionären föreslagit, att

nu ifrågavarande paragrafer måtte erhålla följande ändrade lydelse:

no §.

Arrendatorn åligge att väl häfda jorden samt vårda och underhålla

byggnader och öfriga fastighetens tillhörigheter, så att icke något under

arrendetiden försämras. Bejinnes egendomen vara försämrad under arrendetiden,

vare arrendator härför ersättning sskyldig; hav den däremot förbättrats,

åtnjute arrendatorn ersättning af jordägaren.

Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendatorn skall hållas syn,

när fastigheten tillträdes och när den afträdes; ej må angående fastighetens

skick vid tillträdet eller afträdet bevisning annorledes föras.

16 §.

Vill arrendatorn i annat fall än 15 § afser i stället för byggnad,

som han mottagit, uppföra ny byggnad, ligge kostnaden därför å honom,

där ej öfverenskommelse med jordägaren kan träffas; äge dock,, där byggnaden

uppföres efter plan, som af ägaren godkänts, eller den eljest pröfvas

vara för sitt ändamål lämplig, vid afträdet af ägaren räkna sig till godo

det värde för egendomen, som den nya byggnaden har framför den gamla.

18 §.

Har arrendatorn å fastigheten uppfört annan byggnad än i 14, 15

och 16 §§ afses, eller har han utöfver hvad honom ålegat verkställt plantering

af fruktträd, bärbuskar eller prydnadsträd, äfvensom då vid gammalt

mottaget hus nedlagts mycken kostnad, som ej kan räknas till dess

underhåll utan förbättring, är jordägaren skyldig att vid arrendets slut

ersätta detta, såvida det icke kan anses sakna värde för egendomen. Hafva

ämnen till byggnad eller annan anläggning hämtats frän fastigheten, sä

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25. 19

att dennas värde därigenom minskats, har jordägaren rätt härför erhålla

skäligt afdrag.

Kan ej öfverenskommelse träffas om huru stor ersättningen hör vara

i ena eller andra fallet, så skall det af göras i den ordning, 8 § bestämmer.»

På sätt förut framhållits, intager förslaget i fråga om arrendator^

rätt till ersättning för förbättringar den ståndpunkten, att i brist af annat

aftal arrendatorn allenast tillerkännes dels en i förhållande till nu gällande

lag ökad rätt till ersättning för botande af brister, som vid arrendets tillträdande

befunnits å fastigheten (10 §), och dels under vissa förutsättningar

godtgörelse för verkställd täckdikning (17 §). Med denna ståndpunkt

öfverensstämmer, att arrendator, som i stället för mottagen byggnad

uppfört ny sådan, icke äger fordra ersättning härför i vidare mån än såvidt

husröta, hvarmed den mottagna byggnaden vid tillträdet varit behäftad,

vid afträdet befinnes afhjälpt genom en i dess ställe uppförd, ny byggnad

(16 §), samt att, därest arrendatorn uppfört s. k. öfverloppsbyggnad

eller eljest å fastigheten nedlagt kostnad, som ej ålegat honom, han icke

äger påfordra lösen härför utan allenast äger att inom viss tid bortföra

hvad han sålunda påkostat men som jordägaren vägrat att lösa. I dessa

bestämmelser åsyftar nu motionären sådan ändring, att, om den komme

till stånd, jordägaren finge sig ålagd en så godt som obegränsad ersättningsskyldighet.

En dylik utsträckning af hans skyldigheter! synes utskottet

å ena sidan icke vara påkallad af något verkligt behof och å

andra sidan innebära ett underskattande af jordägarens berättigade intresse.

Enligt utskottets förmenande hafva i lagförslaget båda sidornas

rättmätiga intressen blifvit på ett tillfredsställande sätt mot hvarandra afvägda.

Utskottet har därför ansett, att motionen icke bör föranleda ändring

i förslaget.

11 §•

Utskottet underkänner ingalunda de skäl, som föranledt att funktionen

såsom syneförrättare ansetts böra fortfarande vara förbehållen de tjänstgörande

eller förutvarande nämndemännen. Det vill dock synas utskottet,

som om behörighet i nämnda hänseende borde — på sätt ock inom högsta

domstolen tillstyrkts — tillkomma jämväl ledamöter i ägodelningsrätt samt

gode män vid landtmäteriförrättningar, äfven om de icke äro eller förut

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

vant nämndemän. Det är numera långt ifrån ovanligt — särskildt å vissa

orter — att till nämndemän utses personer, hvilka icke själfva äro jordbrukare

eller eljest besitta den för förrättande af syner nödiga kännedomen

om jordbruksförhållanden. Det kan på grund häraf lätt inträffa,

att tillgången på lämpliga syneförrättare, om sådana få tagas allenast ur

nämndemännens krets, blir väl mycket begränsad. För allmänheten kan

det därför icke vara till annat än stor fördel att få för syners hållande

anlita äfven de jordbrukskunniga män, som erhållit förtroendet att vara

ledamöter i ägodelningsrätt eller skiftesgodemän; och äfven under vanliga

förhållanden vinnes härigenom den fördelen, att jordägaren och arrendator^

då de hafva långt till närmast boende lämpliga nämndemän, i stället

äga att vända sig till i närheten boende personer i nyssnämnda ställning.

Af nu anförda skäl har utskottet i förevarande paragraf vidtagit

ändring i angifna syftet; därvid utskottet funnit det vara i sin ordning

att tillerkänna jämväl förutvarande ägodelningsrättsledamot och skiftesgodman

ifrågavarande behörighet under enahanda villkor, som i sådant hänseende

enligt förslaget gäller i fråga om förutvarande nämndeman.

12 §.

Ändringen i denna paragraf sammanhänger med ändringen i 11 §.

14 §.

För den händelse jordägaren i arrendeaftalet särskildt utfäst att å

fastigheten uppföra byggnad eller eljest försätta fastigheten i visst skick,

men han underlåter att fullgöra utfästelsen, skall enligt stadgande i denna

paragraf arrendatorn äga rätt att för den tid, fastigheten är i bristfälligt

skick, njuta skälig nedsättning i arrendeafgiften. Därest utfästelsen innefattar

skyldighet för jordägaren att först å viss tidpunkt under den löpande

arrendetiden hafva vidtagit så beskaffad åtgärd, som nyss sagts, är det

uppenbarligen förslagets mening, att, om än fastigheten kan sägas hafva

redan vid arrendetidens början varit i bristfälligt skick i det hänseende,

som med utfästelsen afsetts, nämnda rätt för arrendatorn dock icke inträder

förr än jordägaren låtit komma sig någon underlåtenhet till last.

För att emellertid hvarje anledning till missförstånd härutinnan må förebyggas,

har utskottet i första styckets andra punkt tillsatt orden »på

grund af jordägarens underlåtenhet».

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

21

15 §.

Då i denna paragraf stadgas skyldighet för jordägaren att, när genom

vådeld eller annan olyckshändelse byggnad så skadats, att nybyggnad erfordras,

verkställa nybyggnaden, afses därmed, såsom af lagberedningens

motiv framgår, icke blott sådant fall, då den skadade byggnaden måste från

grunden ånyo uppföras; äfven ombyggnad eller en därmed likställd, mera

omfattande reparation kan komma att därunder hänföras. Hvad förslaget

sålunda innebär lärer få anses grundad! på den otvifvelaktigt riktiga tanken,

att man öfverallt i orterna torde hafva en bestämd uppfattning om hvad

som är att hänföra till »nybyggnad» och hvad som faller utanför detta

begrepp. Det förefaller dock utskottet, som om förslaget i denna särdeles

viktiga punkt skulle vinna på att i lagrummet komme att inflyta

ett uttryck, som vore ägnadt att för den allmänna uppfattningen tydligare

än som skett klargöra hvad som är åsyftadt. I detta hänseende har utskottet

ansett, att lagrummet lämpligen bör sålunda ändras, att ordet »nybyggnad»

utbytes mot orden »ny byggnad eller ombyggnad»; af hvilken

ändring följt, att i stället för det på fjärde raden i paragrafen förekommande

ordet »nybyggnaden» bort sättas »byggnaden».

Äfven så till vida har utskottet ansett jämkning i paragrafen erforderlig,

att uttrycket »utan dröjsmål» förändrats till »utan oskäligt dröjsmål»;

detta har skett för att tydligt utmärka, att jordägaren är ansvarig

allenast för sådant dröjsmål med verkställande af honom åliggande byggnadsarbete,

som icke skäligen kan anses vara af de föreliggande förhållandena

påkalladt.

17 §.

Enligt stadgande i denna paragraf äger under vissa förutsättningar

arrendator!! efter verkställd täckdikning uppbära ersättning af jordägaren

med så stor del af kostnaden, som motsvarar värdet af de nedlagda

rören. För att förebygga den möjliga tolkningen, att, i strid mot förslagets

uppenbara syfte, arrendator!! skulle äga anspråk på godtgörelse

jämväl för kostnad, som själfva utförandet af täckdikningsarbetet medfört,

har utskottet ur paragrafen uteslutit de där förekommande orden »de nedlagda».

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

36 §. 7 inom.

I förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af tillagade,

alkoholfria drycker samt svagdricka har viss maltdryck — svagdricka —

i afseende å villkoren för rätt till försäljning likställts med alkoholfria

drycker. Af arrendatorn bedrifven oloflig försäljning af sådan maltdryck

synes då icke heller böra utgöra giltigt skäl till arrenderättens förverkande;

allenast för den händelse försäljningen afser brännvin, vin eller Öl, torde

en så sträng påföljd vara påkallad. I enlighet härmed har 7 mom. i

förevarande paragraf af utskottet ändrats.

39 §.

I anledning af innehållet i denna paragraf har herr J. Erlansson i

sin förut omförmälda motion anfört följande:

»I sista punkten af första stycket i 39 § står: »Hade arrendatorn

ej tillträdt fastigheten när uppsägningen skedde, skall aftalet genast upphöra

att gälla.» Har en person arrenderat en egendom, så måste han

begynna skaffa sig bo innan själfva tillträdesdagen. Detta har beredningen

tänkt på, då i 5 § bestämmes, att arrendatorn har rättighet i

hälften af fastighetens hus fjorton dagar före tillträdesdagen, men enligt

denna paragraf kan han uppsägas den 13 eller 14 mars. Det är ju oneklig^

att om så skedde, kunde det kosta honom ofantliga utgifter och det

vore för sent för honom att arrendera annan egendom för det året.»

Under åberopande häraf hemställer motionären, att tredje punkten

i paragrafens första stycke uteslutes.

Då i motsats mot motionären utskottet anser, att ifrågavarande stadgande

hvilar på fullt riktig grund, och att bifall till ändringsyrkandet

ingalunda skulle verka till fördel för arrendatorn, har utskottet lämnat

paragrafen oförändrad.

40 §.

I denna paragraf har åt domstol inrymts befogenhet att, när arrendator

förpliktas att afflytta, tillika förordna att utslaget må verkställas utan

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

23

hinder däraf, att det icke äger laga kraft; och skall på grund af hänvisning

i 3 kap. 28 § af förslaget detsamma gälla i fråga om hyresgäst.

Jämlikt 42 § utsökningslagen i dess föreslagna nya lydelse får emellertid

dylik verkställighet icke äga rum, med mindre den vinnande ställer pant

eller borgen. På det att icke detta villkor må af vederbörande exekutor

förbises, har en hänvisning till nämnda lagrum i utsökningslagen synts

vara lämplig.

3 KAP.

1 §•

I afseende å denna paragraf, som innefattar bestämmelserna angående

formen för slutande af hyresaftal, hafva herr N. A. Nilsson i Malmö

in. fl. i förut omförmälda motion (n:o 178 i Andra Kammaren) hemställt,

att paragrafen måtte på visst sätt fullständigas. Då emellertid denna hemställan

sammanhänger med andra i motionen gjorda yrkanden, tillåter sig

utskottet att här i ett sammanhang upptaga ifrågavarande motion till behandling

i dess helhet.

I motionen anföres:

»Vid innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t framlagt en proposition

med förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom. Detta lagförslag,

som utarbetats af lagberedningen och utgör första delen af dennas

förslag till ny jordabalk, ger i sitt tredje kapitel utförliga och i 31 paragrafer

detaljerade bestämmelser om hyra och hyresaftal, afsedda att ersätta

de torftiga stadganden i detta ämne, hvilka förekomma i joi’dabalken och

några särskilda förordningar. Man kan säga, att här föreligger för första

gången ett förslag till verklig hyreslagstiftning.

Detta förslag betecknar utan allt tvifvel eu afsevärd förbättring i

det nuvarande tillståndet. Utan att gå fastighetsägarens skäliga anspråk

för nära, tillgodoser det hyresgästens berättigade intressen i flere hänseenden,

t. ex. genom bestämmelserna om fardag och uppsägningstid, om

skadestånd i vissa fall, om hälsovådliga lägenheter och om hyresaftalets

bestånd vid fastighetens öfverlåtelse. Äfven i fråga om sublokation har

här någon liten rätt tillmätts hyresgästen, men denna rätt torde i de flesta

fall, trots lagbudets tvingande makt, blifva betydelselös.

Om vi emellertid än kunna erkänna, att det föreliggande förslaget

till ny hyreslag kanske i intet afseende försämrar hyresgästens nuvarande

lott men väl i flere afseenden medför förbättringar, måste vi dock tyvärr

konstatei’a, att det långt ifrån är tillfredsställande. Denna hyreslag har

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

blifvit otillfredsställande, mindre genom hvad den innehåller, än genom

hvad den icke innehåller. Den har blifvit otillfredsställande därigenom,

att dess upphofsman synas ha nöjt sig med att samla, förbättra och utvidga

gamla lagtexter, jämförda med å olika håll använda hyresformulär,

men blundat för de nya former, hvari förhållandet mellan fastighetsägare

och lägenhetsinnehafvare gestaltat sig under trycket af vår tids industriella

utveckling, blundat för de kraf, som denna utveckling ställer på en fullkomligt

ny lagstiftning.

I sin historiska öfversikt af den svenska lagstiftningen angående lega

af jord och hus framhåller lagberedningen, att de båda hufvudarterna af

nyttjanderätt till fast egendom, jordbrukslega och hushyra, kunna sägas

hafva under de århundraden, den svenska rätten varit delad i landsrätt

och stadsrätt, tillhört hvar sitt af dessa rättsområden, och vidare framhåller

den, att jämväl de i 1734 års lag förekommande stadgande!) angående

hyra afse allenast hus och gård i stad. Häri torde vi finna den

närmaste förklaringen, hvarför lagbered nii igen — liksom sedan justitieministern

— vid utarbetandet af det nu föreliggande lagförslaget alls icke

hyst någon tanke på eller åtminstone ej med ett enda ord berört bostadsförhållandena

vid en massa bruk, grufvor, sågverk och andra industriella

anläggningar, där bostaden helt eller delvis ingår i arbetarens lön såsom

ersättning'' för verkställdt arbete. Lagberedningen har nästan uteslutande

haft uppmärksamheten inriktad på hyresförhållandet, sådant det af ålder

utvecklat sig i och blifvit typiskt för städerna. Endast i förbigående och

helt flyktigt erinrar sig lagberedningen, att på landet ej sällan förekommer

upplåtelse af smärre hyreslägenheter, hvarvid upplåtaren liksom vid torplega

betingar sig, att legotagaren skall såsom vederlag utföra dagsverken

åt upplåtaren. Och med hänsyn till dylika upplåtelser är det, som ett

par särskilda stadganden intagits i det föreliggande lagförslaget, det ena

i (i §, där det heter, att skall för lägenheten utföras dagsverken till hyresvärden,

gäller hvad i 2 kap. 7 § sägs (om arrende), och det andra i 23 §,

där det heter, att hyresrätten är förverkad, om hyresgästen, där han på

grund af aftal et skall utföra arbete eller annan tjänstbarhet, undandrager

sig att fullgöra hvad sålunda åligger honom eller vid arbetets utförande

visar tredska. Det är uppenbart, att dessa stadganden, som ställa hyresaftalet

i paritet med torplegan och som därför också bl. a. påbjuda, att

vederlaget, dagsverksskyldigheten, skall på ett rimligt sätt fördelas på årets

veckor, alls icke åsyfta de mångtusende fall, där bostaden ingår i vederlaget

för det dagliga arbetet. Hela arbetarebostadsfrågan i ordets egentligaste

mening har lagberedningen såväl som Kung!. Maj:t, äfven hvad

dess rent privaträttsliga sida beträffar, totalt förbisett. Och dock talar

s. 25 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

25

lagberedningen på mer än ett ställe i sin motivering om hyreslagstiftningens

sociala betydelse. Betecknande är det också, att då lagberedningen

känner sig ha behof att höra sakkunniga i ärendet, inkallar den sju personer,

af hvilka ingen är arbetare och ingen är landtbo.

Mot slutet af förra årets riksmöte framställdes i denna kammare eu

interpellation, där behofvet af en hyreslagstiftning just i fråga om dessa

här åsyftade arbetarebostadsförhållanden påpekades. I nämnda interpellation

framhölls det, hurusom det mångenstädes i vårt land och särskildt

vid fabriks- och grufsamhällen på landsbygden är regel, att arbetsgifvaren

upplåter bostad åt arbetaren i därför uppförda s. k. arbetarbostäder,

under hvilket. namn ofta till människoboningar mindre lämpliga lokaler

anses kunna begagnas. I allmänhet medför anställning vid ett företag

rätt till bostad i dess arbetarbostäder, utan att arbetaren härför erlägger

någon bestämd hyresafgift eller erhåller något hyreskontrakt; och i de fall,

där kontrakt upprättas, göres arbetarens rätt till bostaden illusorisk genom

mångahanda bestämmelser om rätt för hyresvärden-arbetsgifvaren att

bäfva kontraktet och utan iakttagande af laga fardag låta afhysa hyresgästen-arbetaren.

Genom detta sakernas tillstånd är arbetaren i själfva

verket rättslös, är helt öfverlämnad åt och beroende af arbetsgifvarens

godtycke. När han afskedas, går han därmed äfven genast förlustig rätten

till bostaden, hvaraf följer, att i samma stund arbetaren upphör eller nödgas

upphöra med sin anställning, står han också utan bostad. När nu,

såsom allmännast är fallet i landets mellersta och nordliga delar, arbetsgifvaren

(oftast ett bolag) är ägare till all mark på milsvida sträckor kring

fabriken eller bruket, finns det inga enskilda bostäder att tillgå; och då

arbetsgifvaren förbjuder sina arbetare, äfven om utrymme skulle finnas,

att utan hans samtycke hysa andra än familjens medlemmar, kan den afskedade

ofta icke med bästa vilja i världen under den närmaste tiden

skaffa sig ny bostad. Han blir då, när han af brist på annan bostad icke

flyttar, vräkt ur sin innehafda lägenhet utan hänsyn till om han har vilja

och förmåga att betala huslega.

Hur mycket lidande och hur många olyckor, som genom här påpekade

missförhållande tillskyndats tusentals af vårt lands arbetare och

deras familjer, sade interpellanten sig ej kunna uppge, alldenstund vår

statistik ännu ej annoterar olyckor af detta slag. Men han vågade dock

påstå, att dylika tvångsflyttningar, med eller utan vräkning, äro så ofta

förekommande, att ett ingripande från statsmakternas sida till förhindrande

däraf är i hög grad och skyndsamt af nöden.

Det händer emellertid ej sällan, att det här påpekade missförhållandet

urartar från en mera singular till en verklig massföreteelse. 1 vår

Bill. till 1likså. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

tid använda sig arbetsgifvarne likaväl som arbetarne af sin föreningsrätt

till att sammansluta sig i fasta, hela landet omfattande organisationer.

Men medan alla och enhvar betrakta arbetsgifvarnes rätt att sammansluta

sig som en själfklar sak, händer det gång på gång, att arbetarnes likartade

rätt göres illusorisk genom arbetsgifvarnes maktspråk. Den interpellation,

hvarom vi nyss talat, föranleddes som bekant däraf, att sedan

samtliga arbeta re vid Hack myra sulfitfabrik afskedats, därför att de bildat

en förening, hade ett 40-tal af dem blifvit vräkt ur sina bostäder. Detta

tillvägagående år typiskt för vissa arbetsgifvares — särskildt vissa bolags

— sätt att behandla sina arbetare. I en hänsynslös arbetsgifvares hand

blir hans absoluta bestämmanderätt öfver arbetarens bostadsförhållanden

ett fruktansvärdt vapen, hvarmed han kan pressa ner sitt folk i ett tillstånd

af slafvisk underdånighet. Senast för några veckor sedan hotades

tusentals arbetare icke blott med utestängning från arbetsplatsen, som så

många af deras kamrater, utan också med afhysning från bostaden, fastän

de alls icke svikit i sina åtagna förpliktelser, fastän de alls icke stodo i

något personligt konfliktsförhållande till sina arbetsgivare, utan blott därför

att dessa tillhörde en sammanslutning, Svenska arbetsgivareföreningen,

som hade för afsikt att under vissa förutsättningar göra lockout mot sina

sjuttio tusen arbetare. Om lockouten blifvit eu verklighet, skulle de massor

af arbetare, vi här åsyfta, svårligen haft annan utväg än att underkasta sig de

villkor, som arbetsgifvarne föreskrifvit. Ty det hade ej varit dem möjligt

att under närmaste tiden skaffa sig bostäder på annat håll. I själfva verket

är det så, att den s. k. arbetarbostaden mångenstädes blifvit ett bostadsband,

som ger oss tillbaka något af forna tiders lifegenskap i en modern form.

Med full rätt påpekar lagberedningen, att under nuvarande, hälft

laglösa förhållanden, då de i fastighetsägareföreningar sammanslutna hyresvärdarne

begagna sig af mycket detaljerade och till egen förmån affattade

hyresformulär, blir hyresgästen lätt nog underkastad sin medkontrahent

på nåd och onåd. Hvarje hyreslagstiftning måste därför i väsentlig grad

åsyfta att bereda hyresgästen ett välbehöfligt skydd. Men på det vidsträckta

område, där den moderna storindustrien kopplat ihop hyresaftalet

med arbetsaftalet och där i regeln arbetaren-hyresgästen ej vet af annan

rätt än den, som dikteras af arbetsgifvaren-hyresvärdens godtycke, där

har detta kungl. lagförslag icke spår af skydd att erbjuda, fastän här

föreligger eu sak af stor betydelse för land och samhälle. Här om någonstädes

har lagen en uppgift att fylla — ej att stadfästa redan på enskild

väg uppkomna s. k. rättsförhållanden, men att åvägabringa vanlig mänsklig

rättfärdighet på ett fält, där utan lagens ingripande de gröfsta utslag

af despotism och orättfärdighet gång på gång komma till synes.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

27

För att kunna afhjälpa det här påpekade missförhållandet torde det

vara nödigt att skilja hyresaftalet från arbetsaftalet genom att åt det förra

gifva skriftlig form. Skriftliga bytesaftal förekomma visserligen redan

nu på några af de platser, vi här åsyfta, men de äro så affattade, att de

i händelse af arbetets upphörande genast ställa hyresgästen på bar backe.

Skall därför hyresaftalet äga någon reell betydelse, måste det låta legotagaren

komma i åtnjutande af tillräcklig uppsägningstid och laga fardag.

Detta kan ske på det sättet, att hyresbeloppet beräknas och i det skriftliga

kontraktet angifves i penningar för år. Härigenom och i anslutning till

3 kap. 4 § tillerkännes legotagaren en uppsägningstid af tre månader.

Denna tidrymd kan möjligen tyckas vara för högt tilltagen. Men

då man besinnar, att det här gäller massor af människor, att ofta nog

tusentals familjer på en enda plats och på samma gång uppsägas till afflyttning,

då måste man medgifva, att en så lång uppsägningstid behöfs

mer än väl för att bereda dessa människor tillfälle att skaffa sig nya bostäder.

Och lika rimligt och nödvändigt som det är för hyresgäster i

allmänhet att åtnjuta viss uppsägningstid, under hvilken ny bostad hinner

anskaffas, lika nödvändigt är det, att arbetsgifvares hyresgäster tillförsäkras

samma förmån.

I detta sammanhang vilja vi äfven hemställa om ett tillägg till

tredje kapitlets sjunde paragraf. Mycket ofta begagnar sig nämligen

fastighetsägaren af sin rätt att förbjuda sublokafion på ett så hänsynslöst

sätt, att legotagaren beröfvas möjligheten att ens tillfälligtvis hysa en

gäst eller besökande — ja, på många håll har legotagaren till och

med förbjudits att upplåta sin dörr för sina egna barn, då dessa velat

eller varit nödsakade att anlita sina hem. Det behöfver väl knappast

upplysas, att de »husvärdar», som på det sättet uppenbara sin människokärlek,

vanligen tillhöra samma kategori af arbetsgivare, om hvilka denna

motion förut talat. För att åstadkomma en rättelse i berörda afseende

föreslå vi, att i paragrafen inryckes ett förbehåll, som i likhet med de

härstädes allmänt brukliga hyreskontrakten tillförsäkrar legotagaren rätt

att hos sig hysa tillfälliga gäster eller besökande.

På grund af hvad vi sålunda anfört få vi härmed förslagsvis hemställa,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att följande paragrafer i

tredje kapitlet af iagen om nyttjanderätt till fast egendom, hvarom Kungl.

Maj:t gjort nådig proposition, måtte erhålla följande ändrade lydelse:

§ 1. Aftal, hvarigenom hus eller del af hus upplåtes till nyttjande

mot lega, skall upprättas skriftligen, där ej upplåtelsen sker för tid understigande

ett år eller, vid upplåtelse för längre tid, upplåtaren och hyresgästen

annorlunda åsämjas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Vid bruk, grufvor, sågverk, fabriker, verkstäder och andra industriella

inrättningar, där arbetsgivare åt arbetare upplåter bostad, vare

arbetsgifvaren pliktig upprätta skriftligt hyresaftal, däri hyrespriset för lägenheten

beräknas i penningar för år.

§ 4. Är ej hyrestiden bestämd, skall aftalet upphöra att gälla efter

det uppsägning å någondera sidan skett. Har ej viss uppsägningstid aftalats,

skall lägenheten afträdas:

där hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid, å den fardag,

som inträffar näst efter tre månader från uppsägningen;

där hyran beräknas för månad, fjorton dagar efter uppsägningen,

dock ej förr än å den dag, som genom sitt tal i månaden motsvarar den

för lägenhetens tillträde bestämda dagen, eller, om motsvarande månadsdag

ej finnes, å månadens sista dag;

''där hyran beräknas för vecka, tre dagar efter uppsägningen, dock

ej förr än å den veckodag, som motsvarar den för tillträdet bestämda

dagen; och

där hyran beräknas för kortare tid än vecka, dagen efter det uppsägningen

skedde.

Hvad sålunda stadgats angående uppsägningstid skall jämväl äga

tillämpning å hyresaftal, som är ingånget för bestämd tid, där förbehåll

skett om uppsägning men viss uppsägningstid ej är aftalad.

Den här bestämda uppsägningstiden gälle alltid om de hyresaftal,

som i 1 § 2 mom. af ses, ändå att aftalet innefattar annat förbehåll.

§ 7. Vill legotagaren åt annan än tillfällig gäst upplåta lägenheten

eller del däraf, inhiämte han förut hyresvärdens samtycke till upplåtelsen.

Vägras samtycke utan skälig anledning, eller lämnas ej inom en vecka

efter det framställningen gjordes hyresgästen besked, äge han, ändå att

aftalet innefattar annat förbehåll, uppsäga aftalet. Samtycker hyresvärden

till upplåtelsen, svare ändock hyresgästen till de skyldigheter,. aftalet

ålägger honom, utan så är, att hyresvärden tager den andre för god i hyresgästens

ställe.

Vi tillåta oss äfven hemställa, att lagutskottet, till hvilket denna

motion torde hänskjutas, ville såväl beträffande de tillägg, vi här föreslagit,

och de paragrafer, till hvilka dessa tillägg hänföra sig, som ock

beträffande alla öfriga paragrafer, där det till äfventyra kan vara af nöden,

vidtaga alla de ändringar''och göra alla de tillägg, som vid en närmare

granskning kunna finnas behöfliga för att vinna de syften, som denna

motion afser, nämligen att tillförsäkra det ifrågavarande slaget af lego
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25. 29

tagare dels tillräcklig uppsägningstid och laga fardag, dels rätt att hos sig

hysa tillfälliga gäster».

Såsom i motionen framhålles, förekommer synnerligen ofta, att vid

de industriella inrättningar, som i motionen afses, arbetarne erhålla anställning

på sådant sätt, att anställningen för dem medför rätt till bostad uti

lägenheter, som tillhöra arbetsgifvaren; där detta är förhållandet, är bostaden

att betrakta såsom en del af den ersättning, som tillkommer arbetarne

för deras arbete. Detta samband mellan arbete och bostad har medfört,

att arbetarne icke kunnat göra bostadsrätten gällande längre än själfva

anställningen varar. Med förevarande motion åsyftas nu hufvudsakligen

införande af vissa lagbestämmelser, hvarigenom arbetarnes bostadsrätt skulle

göras till en själfständig sak, så att icke arbetsgifvaren i och med anställningens

upphörande skulle hafva helt och hållet i sin hand att påfordra

arbetarens afflyttning från den af honom bebodda lägenheten. Detta

syfte borde, enligt motionen, vinnas därigenom, att arbetsgifvaren skulle

förklaras vara skyldig att med arbetaren upprätta särskild^ skriftligt

hyresaftal; att för detta aftal alltid skulle, ändå att annat förbehåll blifvit

gjordt, gälla den uppsägningstid, som i förevarande kapitels 4 § är stadgad för

sådana fall, då hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid, d. v. s.

tre månader före fardag; samt att för detta ändamåls vinnande arbetsgifvaren

borde genom uttrycklig bestämmelse i lagen tillförbindas att i

hyresaftalet utsätta viss hyresafgift, beräknad i penningar för år.

Utskottet vill ingalunda bestrida giltigheten af de skäl, som föranledt

motionärerna att söka få i lagstiftningsväg ordnad den viktiga sida

af rättsförhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, som bostadsfrågan

otvifvelaktigt utgör. Men utskottet kan icke dela motionärernas mening

att denna fråga bör ordnas i sammanhang med den nu föreliggande allmänna

hyreslagstiftningen. Väl innefattar lagförslaget vissa bestämmelser

om arbetsskyldighet, som på grund af hyresaftalet kan åligga hyresgästen.

Men härvid är att märka, att hyresrätten dock alltid är det väsentliga,

hufvudsaken, under det att hyresgästens arbetsskyldighet allenast utgör

ersättning, helt eller delvis, för lägenhetens begagnande; mellan arbetsgivare

och arbetare är förhållandet det motsatta, där är arbetet hufvudsaken

och i stället bostaden en del af arbetslönen. Äfven om den rätta

lösningen af arbetarnes bostadsfråga skulle vara att söka på den af motionärerna

anvisade vägen, lära dock icke de därför erforderliga åtgärderna

böra eller kunna vidtagas annorledes än i sammanhang med den allmänna

reglering af det industriella arbetsaftalet, som är så behöflig ocli hvarmed

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottetit Utlåtande N:o 25.

helt visst icke kan anstå länge. Att, såsom motionärerna föreslagit, utmönstra

en särskild sida af detta aftal och göra den till föremål för behandling

i den afdelning af allmänna civillagen, som omfattas af en systematiskt

ordnad jordabalk, synes så mycket mindre möjligt, som för nämnda

frågas riktiga bedömande och ordnande med nödvändighet kräfves en allsidig

utredning af samtliga därpå inverkande omständigheter.

Utskottet tillåter sig påpeka, att för de icke alldeles ovanliga fall,

att arbetsgifvaren med sina arbetare upprättar särskilda hyresaftal för bestämd

tid, dessa aftal naturligtvis komma att regleras af de allmänna bestämmelserna

om hyra, och att sålunda det icke mot stadgandet i 25 § af

förevarande kapitel kommer att vara arbetsgifvaren medgifvet att förklara

hyresaftalet förverkadt af den anledning, att hyresgästens anställning såsom

arbetare upphört.

I motionen beröres äfven eu fråga, som angår hyresaftalet i allmänhet.

Där hemställes nämligen om viss omarbetning af 7 § i förevarande

kapitel i syfte att legotagaren alltid skall vara oförhindrad att åt tillfällig

gäst upplåta sin lägenhet. Rörande denna fråga hänvisar utskottet

till hvad vid 7 § anföres.

7 §•

Förevarande paragraf afser att reglera den viktiga frågan om rätt

för hyresgästen till s. k sublokation, d. v. s. rätt att åt annan upplåta

den förhyrda lägenheten eller del däraf utan att han därmed själf träder ut

ur rättsförhållandet till hyresvärden. I förslaget är denna fråga afgjord

så, att för sådan upplåtelse erfordras hysesvärdens samtycke. Men denne

får dock icke utan vidare förbjuda upplåtelsen; vägrar han utan skälig

anledning sitt samtycke, när sådant begäres, medför detta väl icke, att

hyresgästen blir oförhindrad att göra upplåtelsen, men denne erhåller i

stället rätt att uppsäga hyresaftalet, äfven om annat förbehåll gjorts.

Hvad förslaget sålunda innehåller anser utskottet icke fullt tillfredsställande.

Såvidt fråga är om upplåtelse af lägenheten i dess helhet,

har visserligen utskottet intet att erinra mot förslaget. Vill hyresgästen

lämna ifrån sig hela lägenheten, synes det vara i sin ordning att hyresvärden

äger förbjuda detta, äfven om intet skäligen finnes att anmärka

mot den, till hvilken hyresgästen önskar öfverlämna lägenheten. För

hyresgästens skyddande är i sådant fall tillräckligt sörjdt därigenom, att

det står honom fritt att genast uppsäga lägenheten med rätt att inom

viss kort tid därefter — bestämd enligt reglerna i 4 och 27 §§ ■— blifva

helt och hållet fri från hyresaftalet. För alla sådana fall däremot, då det

af en eller annan anledning är för hyresgästen önskvärdt att kunna upp
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

31

låta någon del af lagenheten åt annan, kommer, om förslaget oförändradt

antages, hyresgästen i en synnerligt ofördelaktig ställning. Visserligen

lärer icke — såsom i herr N. A. Nilssons i Malmö in. fl. förberörda motion

antagits *— förslaget få anses innebära, att det skulle vara hyresgäst

förmenadt att upplåta lägenheten åt tillfällig gäst; men däremot synes

förslaget lägga hinder i vägen för hyresgästen åt annan uthyra rum i

lägenheten, ett eller flera, vare sig rummen lämnas möblerade eller utan

möbler, vare sig upplåtelsen allenast afser att bereda bostad åt annan

person eller därmed tillika afses att denne skall blifva medlem af hyresgästens

hushåll (s. k. inackordering). Denna inskränkning i hyresgästens

befogenhet anser utskottet kunna leda till stort men och stå i strid mot

hvad behofvet i våra dagar krafvel’. En stor del af städernas invånare

äro för sin utkomst hänvisade att mot betalning låta andra personer bebo

viss del af förhyrd lägenhet; och mångenstädes, särdeles i storstäderna,

är det för mindre bemedlade personer förenadt med stor svårighet, för

att icke säga omöjligt, att erhålla dräglig bostad, såvida det icke står

dem öppet att låta andra med sig dela lägenheten. I fråga om upplåtelse

af allenast en del af lägenheten låter det sig i allmänhet icke göra att

uti uppsägningsrätt för hyresgästen finna det verksamma korrektivet mot

obefogad vägran från hyresvärdens sida att samtycka till upplåtelsen.

En sådan rätt är i detta fall för hyresgästen af föga värde, ty hvad han

i regeln är minst betjänt med är att behöfva afflytta från lägenheten.

På grund af det anförda har utskottet funnit sig föranlåtet att i

förevarande paragraf vidtaga den ändringen, att den kommer att äga

tillämpning allenast å sådan sublokation, som afser öfverlämnande till

annan af lägenheten i dess helhet; och har vid sådant förhållande utskottet

ansett det i förslaget använda uttrycket »upplåta lägenheten åt

annan» lämpligen höra utbytas mot »öfverlåta lägenheten till annan».

Att lämna det helt och hållet till hyresgästens fria skön att åt

annan upplåta viss del af den förhyrda lägenheten torde emellertid å

andra sidan icke vara behörigt. Denna rätt får icke missbrukas till

hyresvärdens förfång. Hyresgästen bör icke få i lägenheten inrymma

främmande personer under sådana omständigheter, att det för hyresvärden

kan medföra verkligt men eller obehag; gör han detta, bör otvifvelaktigt

hyresvärden kunna inskrida däremot. Hyresvärden bör i sådant fall äga

att få hyresaftalet förklaradt förverkadt. Härom har utskottet infört bestämmelse

i 23 § 3 inom., hvilket lagrum i sammanhang härmed underkastats

vissa af ändringen i 7 § betingade jämkningar. Att, därest hyresvärden

skulle i aftalet intaga förbehåll om hyresrättens förverkande äfven

i händelse af sublokation undet- sådana omständigheter, att däraf icke kan

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

uppkomma något men för hyresvärden, förbehållet är utan verkan, följer

af den allmänna regeln i 25 § af förevarande kapitel.

Då genom nämnda af utskottet vidtagna ändringar det syfte,. som

Häger till grund för herr N. A. Nilssons i Malmö med fleras hemställan

om ändring i 7 §, blifvit fullt tillgodosedt, föranleder motionen härutinnan

icke till något särskilt yttrande från utskottets sida.

9 §•

I denna paragraf stadgas, att hyresaftalet är förfallet, om före tillträdesdagen

lägenheten genom vådeld eller annorledes blifvit förstörd eller

så skadad, att den icke kan iståndsättas. Såväl af lagberedningens

motiv som af en jämförelse med 10 § framgår, att med uttrycket »så skadad,

att den icke kan iståndsättas» afses skada af så genomgripande art,

att den med hänseende till sina verkningar å hyresaftalet är att likställa

med total ödeläggelse. Då sålunda uttrycket i fråga i själfva verket är

öfverflödigt och, om det får stå kvar, det icke är uteslutet att angående

dess innebörd kan uppkomma missförstånd, har det synts utskottet lämpligast

att ur paragrafen utesluta detsamma.

16 och 17 §§.

Tredje stycket af 16 § har af utskottet ändrats därhän, att det kommer

att afse allenast sådan — i 7 § förbjuden sublokation, som omfattar

den förhyrda lägenheten i dess helhet. I följd häraf och då naturligtvis

hyresgästen alltid bör uti den i 16 § stadgade utsträckning

vara hyresvärden ansvarig äfven för sådana personers görande och låtande,

som af hyresgästen inrymts i lägenheten, har utskottet i första stycket

af paragrafen gjort ett tillägg, hvarigenom dessa personer i berörda hänseende

likställts med hyresgästens husfolk. . n , ,

I 17 § har den där omförmälda, hyresgästen åliggande vardnadsplikten

utsträckts till att omfatta jämväl dem, som af hyresgästen inrymts

i lägenheten.

23 §.

För ändringarna i denna paragrafs 3 mom. har redogjorts vid 7 §.

Äfven paragrafens 4 mom. har bragts till öfverensstämmelse med 7 § i

dess af utskottet föreslagna lydelse.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

4 kap.

I dessa kapitel behandlas det föreslagna nya institutet tomträtt. Såsom

förut nämnts, hafva, med föranledande af vissa där upptagna bestämmelser,

motioner väckts dels inom Första Kammaren af herr J. Rettig

(motion n:o 35) och herr G. F. Östberg (motion n:o 40) och dels inom

Andra Kammaren af herr E. L. Camitz (motion n:o 175) och herr J. G.

Pettersson i Södertälje (motion n:o 183).

I de af herrar Rettig och Camitz väckta motionerna, hvilka äro lika

lydande, anföres:

»Af lydelsen af kap. 4 § 1 om tomträtt i Kung!. Maj:ts nådiga proposition

n:o 9 till Riksdagen med förslag till lag om nyttjanderätt till fast

egendom in. m. framgår, att endast tomt inom det för samhällets bebyggande

planlagda området får ifrågakomma vid upplåtelse enligt det föreslagna

nya rättsinstitutet.

Det vore dock synnerligen värdefullt, om detta rättsinstitut kunde

utsträckas i sådan grad, att det komme att hafva giltighet för donationsjord

äfven utom det för samhällets bebyggande planlagda området.

Ett stort antal af rikets städer hafva nämligen donationsjordar, som

ligga vidt skilda från själfva städerna och sålunda ej kunna ifrågakomma

i och för planläggning, men som synnerligen väl lämpa sig att upplåtas

till bebyggande af enskilda på spridda ställen.

En mycket stor olägenhet, ja, en brist i vår nu gällande lagstiftning

är gifvetvis, om samhället icke är i tillfälle att med för innehafvaren betryggande

garantier upplåta områden af donationsjord till bebyggande.

Det enda nu till buds stående sätt för sådan upplåtelse är arrende

på kortare eller längre tid, högst 50 år.

Detta sätt är naturligtvis i högsta grad otillfredsställande, ty dels

kan innehafvaren icke gifvas betryggande garantier för fortsatt upplåtelse vid

arrendetidens slut och dels kan icke byggnad, uppförd å arrendejord, tjäna

till säkerhet för anskaffande af behöfliga medel i och för bildande af egna

hem. I synnerhet gör sig denna olägenhet kännbar för obemcdlade personer,

som utan underlag af därför nödiga medel önska skaffa sig ett eget hem.

Samhället är ej heller under sådana förhållanden i tillfälle att, vare

sig i socialt eller ekonomiskt afseende, draga den nytta af sin donationsjord,

som under andra förhållanden möjligt och ensidigt vore.

De berättigade betänkligheter, som af vederbörande framhållits emot

upplåtelse enligt det föreslagna tomträttsinstitutet af enskild mark utom

planlagdt område, torde helt och hållet böra bortfalla, då fråga är om städers

donationsjordar.

Bill. till Riksd. Prof. 11)01. 1 Sami. 21 Käft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Gifvet är ock, att samhället, då sådant område som här ifrågasättes,

skall upplåtas, tillser, att det till sina gränser noga bestämmes och kartlägges.

På grund af hvad sålunda anförts, tillåter jag mig föreslå,

det Riksdagen måtte göra sådan ändring i Kungl. Maj:ts nådiga proposition

till Riksdagen med förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom

m. in., att tomträtt måtte komma att hafva giltighet på städers donationsjordar

äfven utom det för samhällets bebyggande planlagda området.

»

Herr J. G. Petterssons motion är af följande innehåll:

»I Kungl. Maj:ts proposition n:o 9 med förslag till lag om nyttjanderätt

till fast egendom in. in. föreslås införandet i vårt rättssystem af ett

nytt institut, tomträtt. Användningen af tomträtten inskränkes i den kungl.

propositionen till a) mark, tillhörig stad, köping eller annat samhälle, där

den för städerna gällande ordning för bebyggande skall tillämpas, samt

inom det för samhällets bebyggande planlagda området, b) kronan tillhörig

tomt inom dylikt område, samt c) sådan tomt, hörande till fideikommiss

eller annan stiftelse. I två motioner har därjämte föreslagits, att med

tomträtt skulle få upplåtas jämväl donationsjord, belägen utom stads planlagda

område. Anledningen till dessa inskränkningar i tomrättsinstitutets

användning bör väl sökas i den uppfattningen, att de missförhållanden,

som framkallat ifrågavarande förslag, uteslutande skulle vara till finnandes

i städer, köpingar och andra dylika samhällen, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall tillämpas. Detta torde emellertid ej

vara fullt riktigt. Visserligen må det vara sant, att det egentligen varit

bostadsbristen i städerna och de stadsliknande samhällena, som närmast

påkallat ifrågavarande kungl. förslag. Men först och främst må härvid

erinras, att sådan bostadsbrist kan förefinnas äfven i en landskommun eller

del af en sådan, för hvilken den för städerna gällande ordning för bebyggande

icke ännu förklarats gällande. Och vidare förekommer inom

landskommunerna bostadsbrist i bemärkelsen brist på egna bostäder, brist

på egna hem. Statsmakterna hafva redan genom åtskilliga åtgärder visat

sig behjärta denna brist, men dessa åtgärder hafva icke ledt till det med

dem åsyftade resultatet. Utan att nu närmare inlåta mig på anledningarna

härtill vågar jag hålla före, att egnahemsrörelsen skulle i viss mån underlättas,

om rätten att på ett visst markområde uppföra en byggnad kunde

erhållas på billigare sätt än genom förvärf af äganderätten till marken.

Detta skulle ske, om äfven landskommuner samt kronan beträffande jord

å landet finge rätt att på samma villkor, som i den kungl. propositionen

medgifvits städer och dylika samhällen, upplåta lämpliga byggnadsplatser

s. 35 Kontrollera mot PDF

Loff utskottets Utlåtande N:o 25.

35

samt eventuellt äfven jordbrukslägenheter under tomträtt. Genom anordnande

af tomträttsupplåtelser äfven på landsbygden skulle för öfrigt

undvikas de svårigheter, som nu vid nyttjanderättstidens slut ofta uppstå

mellan tomtägare och nyttjanderättshafvare.

I synnerhet skulle tomträtten blifva af stor betydelse, när det gällde

att använda kronans domäner å landsbygden för befordrande af egnahemsrörelsen.

Allmänt anses nu, att dessa domäner i större omfattning än

för närvarande sker borde användas till ifrågavarande ändamål. Men på

samma gång kan ej nekas, att vissa olägenheter äro förbundna med att

staten i alltför stor utsträckning afhänder sig själfva äganderätten till

jorden. Staten behöfver vidsträckta jordområden till alla sina skiftande ändamål.

Att vid en viss tid förklara, att staten icke behöfver och icke kan

komma att behöfva den eller den domänen, låter sig knappast göra, ty den

jord, som kan synas för staten obehöflig i dag, kan vara absolut oundgänglig

om 5, 10 eller 20 år. Och exempel finnas ju på att staten

genom expropriation nödgats återförvärfva jord för ett pris, mångdubbelt

högre än det staten erhållit, då den af hände sig jorden i fråga. I samma

mån staten afhänder sig äganderätten till sin jord, i samma mån försvårar

staten för sig själf möjligheten att framdeles till gagn för det icke jordägande

flertalet ordna jordbesittningsförhållandena i samhället. För öfrigt

lär det icke, äfven med användande af den största försiktighet, kunna skapas

garanti mot att de domäner, som staten säljer för att de skola användas

till egnahemstomter, förr eller senare blifva spekulationsobjekt.

På grund af hvad jag nu anfört får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte vidtaga den förändring i den kungl. propositionen

med förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom m. m., att

upplåtelse af tomträtt må kunna ske jämväl af kronan och kommuner

tillhörig jord å landet.»

I den af herr Ostberg väckta motionen yttrar motionären:

»Kungl. Maj:ts förslag att i vår lagstiftning införa tomträttsinstitutet

måste enligt min uppfattning hälsas med den största tillfredsställelse. Det

innebär en återgång till det gamla systemet med s. k. ofria tomter, hvilket

visat sig vara till gagn såväl för enskilda som för det allmänna. Men de

stadganden rörande tomträtten, hvilka Kungl. Maj:t i enlighet med lagberedningens

förslag nu underställer Riksdagens pröfning, synas mig i flera

afseenden mindre tillfredsställande.

I förslaget finnes icke klart angifvet, hvad som menas med tomträtt.

Där finnes stadgadt, hvem som äger rätt att upplåta emot tomträtt

och på huru lång tid tomträttsupplåtelser kunna lagligen ske. Vidare

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

stadgas, att tomträ,ttsaftal skola skriftligen upprättas, att de kunna inskrifvas

hos rätten, om man så önskar, och att på tomten uppförda byggnader

skola anses såsom tillbehör till tomträtten. Men däremot saknas

tydliga bestämmelser angående rättsförhållandet mellan tomtägaren och

tomträttsinnehafvaren. Fastställandet af detta rättsförhållande synes mig

emellertid vara det viktigaste vid ifrågavarande lagstiftning. Det konstitutiva

för tomträtten är just, att densamma är en gentemot jordägaren

själfständig rätt. Så var förhållandet med de ofria tomterna, och detta

måste ock gälla för tomträttsupplåtelser, om de skola kunna få någon

betydelse. Det kan visst synas tilltalande, att den största möjliga frihet

förbehålles kontrahenterna att själfva bestämma villkoren för upplåtelsen,

men dennff frihet bör ej gå så långt, att upplåtaren kan under upplåtelsetiden

upphäfva tomträtten. 1 sådant fall skulle förtroendet för denna form

för jordupplåtelse fullkomligt omintetgöras. Om i upplåtelseaftalet skulle

stadgas, att jordägaren äger återtaga tomten, därest tomthyran ej ordentligt

erlägges eller byggnader ej uppföras och underhållas enligt vissa föreskrifter,

blifver tomträtten till den grad osjälfständig, att inteckning i

tomträtt vore så godt som värdelös. För betryggande af jordägarens rätt

att utfå tomthyra är tillräckligt, att han äger förmånsrätt därför i tomträtten;

han kan låta exekutivt försälja tomträtten för utfående af sin

fordran. Han är ock i tillfälle att få i byggnadsordning intagna betryggande

bestämmelser angående ändamålsenligt byggnadssätt. Men det synes

mig fullkomligt oriktigt, att lagen medger, att i aftalet intagas så kallade

upplösande villkor. Såvidt jag vet, förekomma icke sådana i fråga om

de ofria tomterna. Det skulle uppstå en högst betänklig osäkerhet och

förvirring, om den ena tomten vore upplåten med hvarjehanda förbehåll

af dylik art, men den andra utan förbehåll. Tomträttshafvaren och innehafvare

af inteckningar behöfva framför allt säkerhet för beståndet af den

gjorda upplåtelsen. Jag anser därför, att i lagen bör införas ett uttryckligt

stadgande, att deri som fått tomt åt sig upplåten med tomträtt äger,

sedan tomträtten blifvit lagfaren (eller inskrifven i tomträttsprotokollet hos

den rätt, hvarunder tomten lyder), att nyttja och bebygga tomten utan andra

inskränkningar än dem, som gälla för ägare af tomter, och att han ej kan

skiljas från besittningen däraf i annan ordning än den, som gäller för fast

egendoms afstående för allmänt behof. I öfverensstämmelse härmed bör

föreskrifvas, att i dylikt aftal ej må stadgas, att tomträtten förverkas i

händelse fastställda tomtören ej behörigen erläggas.

I sitt yttrande angående tomträtten uttalar justitierådet Herslow den

meningen, att tomträtten bör betraktas såsom fast egendom. Han påpekar,

att genom tomträttens hänförande till fast egendom skulle en synnerligt

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

37

afsevärd reda och enkelhet i det ifrågavarande rättsinstitutet vinnas.

Denna uppfattning anser jag i hög grad beaktansvärd. Likaväl som de

ofria tomterna alltid ansetts såsom fast egendom och lagfarits såsom sådana,

likaväl kan tomträtten betraktas såsom fast egendom. Detta skulle

gifva önskvärd stadga åt detta rättsinstitut, och det är gifvet, att i sådant

fall inteckning i tomträtt skulle åtminstone i den allmänna uppfattningen

få en helt annan betydelse än som kan blifva fallet, i händelse det nu

föreliggande förslaget skulle godkännas. I öfverensstämmelse härmed borde

i stället för den föreslagna inskrifningen i tomträttsprotokollet bestämmas,

att tomlr ättsupplåtelser skola lagfaras.

En annan svaghet i det nu föreliggande förslaget är enligt min

mening, att inskrifningen icke är obligatorisk. Tomträtten blir därigenom

i högsta grad sväfvande, då det skulle finnas dels inskrifna, dels oinskrifna

tomträtter. Det hade helt visst varit till fördel, om inskrifningen gjorts

konstituerande för rättsinstitutet, så att en upplåtelse ej fått karaktär af

tomträtt, förrän den blifvit inskrifven. Jag anser därför, att i lagen

borde intagas ett stadgande, att den, som erhållit upplåtelse med tomträtt,

skall inom sex månader därefter till rätten ingifva upplät e Is e It a ndi i ngen för

vinnande af lagfart, och att, om detta uraktlåtits, upplåtaren skall äga rätt

att återtaga tomten. I sammanhang härmed borde föreskrifvas, att byggnad

å tomten icke må uppföras, förrän lagfart beviljats.

Det är enligt min uppfattning önskvärdt, att tomträttsinstitutet måtte

kunna få vidsträcktare tillämpning än Kungl. Maj:t nu afsett, så att upplåtelse

af tomträtt må kunna ske jämväl af kronan eller kommuner tillhörig

jord å landet, på sätt herr Jakob Pettersson i motionen n:o 183 i

Andra Kammaren föreslagit, men jag kan medgifva, att det finnes skäl

att afvakta någon tids erfarenhet från städerna, innan man tillåter tomträttsupplåtelser

på landet, där behofvet icke är så starkt, äfven därför att

vanliga arrenden kunna ske på 50 år. Däremot är det angeläget, att städer,

som förvärfvat områden på landet för att tillgodose behofvet af bostäder

för städernas invånare, må kunna göra tomträttsupplåtelser på sådan mark.

Stockholms stad har i sådan afsikt inköpt betydliga områden utom staden,

och det är nödvändigt, att bestämmelserna i lagen blifva sådana, att staden

där kan upplåta tomter med tomträtt. Då det icke synes klart, att lagförslaget

medger staden sådan rätt, bör detta förhållande vid förslagets

granskning särskildt uppmärksammas.

På grund af hvad ofvan anförts får jag vördsamt hemställa, att

Riksdagen måtte för sin del besluta sådana förändringar i Kungl. Maj:ts

förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom m. m., att tomträttsinnehafvares

besittningsrätt blir säkrare betryggad än enligt Kungl. Maj:ts förslag,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

att tomträtt må kunna lagfaras liksom s. k. ofria tomter, och

att sådan lagfart blir obligatorisk, så att en upplåtelse ej medför

tomträtt, förrän den blifvit lagfaren.»

Under det att Herrar Rettigs, C armt z och J. G. Petterssons motioner

allenast åsyfta sådan modifikation i Kungl. Maj:ts förslag, att det nya

institutet måtte kunna komma till användning i vidsträcktare omfattning,

än med förslagets bestämmelser är förenligt, och således hänföra sig endast

till 1 § i förslaget, utmynnar däremot herr Östbergs motion i förslag

därom, att åt själfva tomträttsinstitutet måtte i vissa afseenden gifvas en

annan konstruktion än det erhållit i Kungl. Maj:ts förslag. De yrkanden,

denna motion i sådant hänseende innehåller, synas utskottet icke böra

vinna bifall. Hvad först beträffar yrkandet om införande af föreskrift

därom, att tomträtt skall lika som s. k. ofria tomter vara föremål för

obligatorisk lagfart, hvilar detta yrkande väsentligen på den af motionären

uttalade uppfattningen, att tomträtten bör betraktas såsom fast egendom.

Då emellertid detta betraktelsesätt obestridligen bygger på en fiktion

och redan i följd häraf icke torde förtjäna att läggas till grund förändring

i Kungl. Maj:ts förslag, har utskottet ansett sig icke kunna understödja

ifrågavarande yrkande. Hvad därefter beträffar motionärens yrkande

om ändring i förslaget i syfte att tomträttshafvarens besittningsrätt måtte

blifva säkrare betryggad än enligt förslaget, vill det synas utskottet som

om lagberedningen anfört tillfyllestgörande skäl för obehöfligheten att i

lag upptaga andra normerande bestämmelser än dem, som redan upptagits

i förslaget. Tomträttsinstitutet bör icke, opröfvadt som det är, på förhand

klafbindas genom regler, hvilka måhända, sedan institutet blifvit

pröfvadt, kunde komma att stå hindrande för dess vidare utveckling. Att

i lagen införa särskilda bestämmelser i syfte att bereda skydd mot att

tomträttshafvaren på grund af förverkande eller af annan anledning skiljes

från besittningsrätten i förtid, synes utskottet obehöflig! dels. med hänsyn

därtill att institutet i regel icke skall äga användning enskilda emellan

och dels därför, att ingen lärer vara villig att sluta tomträttsaftal på

villkor, som skulle för honom innebära en verklig fara i angifna hänseendet,

eller att lämna lån mot inteckning i eu tomträtt, hvars, bestånd är

beroende af sådant villkor. A andra sidan synes det vara af vikt för samhället

att kunna, där så skulle behöfvas, göra tomträttens bestånd beroende

af att tomträttshafvaren iakttager viss föreskrift, som . synes nödig

för främjandet af upplåtelsens egentliga syfte, t. ex. förbud för tomträttshafvaren

att använda den å tomten uppförda, byggnaden till uthyrning

mot oskälig hyra.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Lagutskotttets Utlåtande N:o 25.

1 §•

Denna paragraf innehåller, bland annat, att tomträtt må af stad,

köping eller annat samhälle, där den för städerna gällande ordning för

bebyggande skall tillämpas, upplåtas till tomt inom det för samhällets bebyggande

planlagda område, att jämväl kronan äger upplåta tomträtt till

tomt inom område, som nyss sagts, samt att, under viss förutsättning,

äfven till sådan tomt, hörande till fideikommiss eller annan stiftelse, imf

kunna ske upplåtelse af ifrågavarande art.

Utskottet delar den uppfattningen, att ifrågavarande upplåtelseform

bör väsentligen vara förbehållen kronan samt vissa samhällen. Då utskottet

icke heller funnit anledning till anmärkning mot det i förslaget medgifna

undantaget, att jämväl fideikommissarie må kunna, under villkor af

Konungens tillstånd för hvarje särskilt fall, upplåta tomträtt, har utskottet

emellertid velat erinra, att utskottet föreställer sig, att sådant tillstånd

kommer att göras beroende däraf att icke, när upplåtelsetiden går till

ända, dåvarande fideikommissarie blir i tillfälle att för sitt samtycke till

tomträttsaftalets förnyande föreskrifva villkor, som för tomträttshafvaren

kunna blifva öfver höfvan betungande.

dill stöd för att allenast tomt i egentlig mening må kunna utgöra

föremål för tomträttsupplåtelse yttrar lagberedningen, att nödig försiktighet

synes bjuda, att innan upplåtelser för så lång tid, som här är i fråga,

ske, området planlägges och tomtindelning fastställes. Med denna utgångspunkt

har, i betraktande af den nu gällande lagstiftningen angående stadsplan

och tomtindelning, lagberedningen helt visst icke kunnat komma längre,

än att föremålet för tomträttsupplåtelse alltid skall vara tomt inom det till

visst samhälle stad, köping eller s. Ic. municipalsamhälle — hörande,

planlagda jordområdet. För närvarande lärer det nämligen icke låta sig

göra att åvägabringa sådan planläggning och tomtindelning, som afses i

byggnadsstadgan för rikets städer, för andra markområden än som ingå

såsom delar i det till staden, köpingen eller municipalsamhället hörande

området; äger stad mark utanför stadens område, måste, innan planläggning

kan ske å nämnda mark, denna först inkorporeras med staden. Lika

med lagberedningen anser utskottet, att allenast tomt inom planlagdt område

bör kunna utgöra föremål för tomträttsupplåtelse. Institutet är enligt

sin natur väsentligen afsedt för främjande af bättre bostadsförhållanden

å orter med eu större, sammanträngd befolkning. Att, såsom i herr

J. G. Petterssons motion förordats, bereda institutet användning jämväl för

upplåtande af jordbrukslägenheter synes utan olägenhet kunna och böra

anstå till dess institutet visat sina verkningar på det område, för hvilket

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

det egentligen är afsedt. I följd af ofvannämnda uppfattning har utskottet

icke heller kunnat biträda herr J. G. Petterssons motion i hvad den

afser rätt för kronan och landtkommun att under tomträtt upplåta oreglerade

byggnadsplats^1 å landet. Åt samma skäl har utskottet icke kunnat

tillstyrka bifall till herrar diet tigs och Caniitz motioner, såvidt dessa ga

ut på att tomträtt skall få upplåtas äfven till oregleradt område å städernas

dona tionsjorda v. Däremot har utskottet ansett lagförslaget böra undergå

sådan omarbetning, som betingas af möjligheten till en förändrad lagstiftning

i fråga om stadsplan och tomtindelning. Under Riksdagens pröfning

ligger för närvarande ett lagförslag i sådant syfte. Enligt detta förslag

— hvilket innefattas i Kungl. Maj:ts proposition (n:o 26) med förslag till

lag angående stadsplan och tomtindelning in. in. — skall, där å visst område

å landet större byggnadsverksamhet är att förvänta, stadsplan kunna

upprättas för området äfven i det fall, att detta icke ingår eller är afsedt

att ingå i sådant samhälle, för hvilket den för städerna gällande ordning

för bebyggande skall tillämpas (36 §). Härom äger Konungen förordna

på framställning af Konungens befallningshafvande eller ock af områdets

ägare. Berörda proposition innehåller emellertid icke tillika någon bestämmelse

därom, att för område, för hvilket sålunda kan komma att fastställas

plan, äfven skall fastställas tomtindelning i den därför gällande

ordning. I anledning häraf har af herr Sjöcrona väckts motion (n:o

49 inom Första kammaren), däri hemställes om berörda lagförslags

fullständigande! i anmärkta hänseendet. Samma motion innehaller äfven

ett annat yrkande af betydelse för nu förevarande fråga. På sätt

nyss nämnts, afser den åberopade 36 § i lagförslaget om stadsplan

m. in. allenast område å landet. Kändt är, att åtskilliga städer äro i

besittning af stora donationsj ordar, hvilka stundom, ehuru belägna inom

stadens jurisdiktion, ligga på betydligt afstånd från det egentliga stadsområdet.

Såväl den nu gällande som den föreslagna lagstiftningen angående

städernas bebyggande synes utgå från den förutsättningen, att planläggningen

af stadsjord må ske endast i sammanhang med och i anslutning

till den redan befintliga stadsplanen. Häraf kommer ofta att orsakas

hinder mot planläggande af afsides belägen donationsjord eller annan stadsmark.

För undanröjande häraf har i omförinälda motion jämväl framställts

yrkande om ändring i den föreslagna stadsplanelagen i sådant syfte, att

visst område af stads donationsjord eller af annan stadsmaik må kunna

blifva särskildt för sig regleradt. för bebyggande. Kommer en ny lagstiftning

till stånd i enlighet med den omförinälda propositionen och med

iakttagande af de förändringar, hvarom i herr Sjöcronas motion framställts

yrkande, kommer därigenom gifvetvis att beredas utväg till att

s. 41 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

41

tomträttsupplåtelser må kunna i betydligt vidsträcktare omfattning, än

som enligt det förevarande tomträttsförslaget är möjligt, äga rum utan att

det där uppställda villkoret att allenast tomt i egentlig mening får vara föremål

för sådan upplåtelse behöfver uppgifvas. Så t. ex. kan kronan komma i

tillfälle att vid statens järnvägsstationer i allmänhet åt järnvägarnas funktionärer

upplåta tomträtt och blir det möjligt för städerna att å af dem inköpta områden

på landet göra tomträttsupplåtelser oberoende af områdenas inkorporering

med städerna. Vidare kommer syftet med de af herrar Rettig och Camitz

väckta motionerna att så till vida vinnas, att städerna betydligt lättare

komma i tillfälle att å donationsjord eller annan stadsmark upplåta tomträtt.

Slutligen vinnes äfven, att, på sätt herr J. G. Pettersson föreslagit,

jämväl annan landtkommun än köping må kunna begagna sig af den nya

upplåtelseformen.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, har utskottet funnit

lämpligt att så omarbeta 1 § i kapitlet om tomträtt, att lagrummet kan

utan vidare anpassas efter de förändrade förhållanden, som kunna blifva

en följd af en ny lagstiftning angående stadsplan och tomtindelning.

Förslaget till lag om servitut.

l §•

Likasom ingen tvekan råder därom, att inteckning kan meddelas i

fastighet innan ännu någon fordran uppkommit, torde det ej heller möta

hinder att, när tvenne skilda fastigheter ägas af samma person, på grund

af dennes ensidiga utfästelse ett servitut genom inteckning fästes vid den

ena fastigheten till förmån för den andra. Att de i gällande inteckningsförordning

förekommande bestämmelserna angående intecknande af servitut

hänföra sig endast till sådana fall, då ett aftal om upplåtande af servitutsrätt

föreligger, torde få anses utgöra allenast ett uttryck för att ett servitutsförha

Ilande icke kan komma till tillämpning med mindre fastigheterna

befinna sig i olika ägares hand. Det praktiska behofvet har också

föranledt att vid åtskilliga af landets domstolar ofvannämnda uppfattning

gjort sig gällande. Vid dessa förhållanden har utskottet ansett, att den

föreslagna servitutslagen bör erhålla eu affattning, som icke lämnar rum

för antagande, att nämnda uppfattning är oriktig. I sådant syfte har utskottet

omarbetat förevarande paragraf.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Håft.

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

2 och 8 §§.

I följd af de uti 1 § vidtagna ändringarna hafva jämväl 2 och 8

§§ undergått erforderlig jämkning.

Förslaget till lag om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt.

2 §.

Till grund för den här upptagna föreskriften ligger den helt visst

riktiga uppfattningen, att man måste söka förebygga hvarje möjlighet till

rättskollision mellan innehafvare af inteckning i tomträtt med hvad därtill

hör och dem, som äga panträtt eller annan sakrätt i själfva tomten.

Detta syfte är i förslaget tillgodosedt därigenom, att, på sätt i förevarande

paragraf stadgas, inskrifning af tomträtten får meddelas allenast under

förutsättning att tomten är gravationsfri. På grund af detta stadgande

lärer med hänsyn till bestämmelsen i 3 § af 4 kap. i förslaget till lag

om nyttjanderätt till fast egendom hinder möta mot inskrifning af tomrätt

jämväl för den händelse att tomten redan skulle på grund af inskrifning

häfta för annan tomträttsupplåtelse än den ifrågavarande.. Att sådant

öfver hufvud taget är möjligt sammanhänger därmed att enligt grunderna

för den gällande fastighetslagstiftningen ett visst område, om ock vid

tomtindelning afskildt såsom en själfständig tomt, likväl fortfarande kan

utgöra allenast en del af en fastighet och därför icke kan ensamt för sig

blifva föremål för inskrifningsåtgärder. Detta förhållande, som lärer kunna

inträffa så snart fråga icke är om mark inom stads jurisdiktion, medför

att inskrifning af tomträtt till en af de tomter, i hvilka ett visst område

uppdelats, kommer att gravera jämväl alla de öfriga tomterna. Det hinder

för tomträttsinstitutets användning, som, därest förslaget i denna del blefve

lag, otvifvelaktigt skulle uppkomma, bör enligt utskottets förmenande helst

undanröjas utan afvaktande af den revision af gällande bestämmelser angående

fastighetsförhållandena, som är att förvänta. Det vill synas utskottet,

som om den omständigheten att ett visst område är besväradt af flera

inskrifningar för tomträtt, hvilka sinsemellan äga olika förmånsrätt, i själfva

verket icke är af någon betydelse från den synpunkt, som föranledt det i

förevarande § upptagna förbudet mot inskrifning; skulle området eller

någon del däraf gå till exekutiv försäljning, lärer icke den ena tomträtten

s. 43 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

43

mera än den andra vara utsatt för fara att därvid gå under, 1 betraktande

häraf har utskottet i förevarande lagrum vidtagit vissa af nämnda

syfte betingade förändringar.

4 §•

Uteslutet är icke, att framdeles det kan blifva både möjligt och

behöfligt att medgifva upplåtelse af tomträtt till område, som icke utgör

tomt i sträng mening. Vid sådant förhållande har utskottet ansett, att i

förevarande paragraf icke lämpligen bör för angifvande af inskrifningssökandes

skyldighet i afseende å individualisering af tomten användas

alldeles samma uttryck, som i gällande lagfartsförordning finnes begagnadt

i fråga om lagfart å gård och tomt i stad, utan har i stället ett mera

allmänt uttryck i paragrafen införts.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 17 kap. 5 och 6 §§ handefsbalken.

5 och 6 §§.

Från den förmånsrätt för hyresfordran, som enligt stadgande i första

stycket af 5 § tillkommer hyresvärden i hyresgästens konkurs, är sådan

fordran utesluten, som förfallit till betalning tidigare än ett år före konkursens

början. På grund af annat stadgande i förevarande kapitel lärer

enahanda begränsning vara att iakttaga när utmätning skett af de lösören,

hvari ifrågavarande förmånsrätt äger rum. Men då i fråga om den förmånsrätt

till ränta, som tillkommer innehafvare af inteckning i fartyg, i

tredje stycket af förevarande paragraf utmätning uttryckligen omförmäles

jämte konkurs, har för undvikande af möjligt missförstånd äfven första

stycket af paragrafen synts böra i angifna hänseendet kompletteras. Detsamma

har iakttagits i 6 § med afseende å där omförmäld förmånsrätt

för fordran på grund af arrendeaftal.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Förslaget till lag om ändrad lydelse af 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53, 55,

56 och 57 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom.

55, 56 och 57 §§.

De här vidtagna förändringarna äro betingade af den omarbetning,

som utskottet verkställt af vissa paragrafer i här ofvan omförmälda förslaget

till lag om servitut.

Utskottet har icke haft någon anmärkning att framställa mot förslagen

till lag om hvad iakttagas skall i afseende å införande af lagen om

nyttjanderätt till fast egendom, lag om inteckning i tomträtt, lag om

ändrad lydelse af 42, 43, 100, 105, 113 och 158 §§ utsökningslagen, lag

om ändrad lydelse af 2 och 90 §§ konkurslagen, lag om ändrad lydelse

af 1 och 3 §§ i förordningen den 20 november 1845 i afseende på handel

om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarblifva, lag om ändrad

lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription

och om årsstämning, lag om ändrad lydelse af 65 § i lagen den 20 juni

1879 om dikning och annan afledning af vatten, lag om ändrad lydelse af

4 § i lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom är att

hänföra, samt lag om ändrad lydelse af 1 § i förordningen den 16 juni

1875 angående särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra

ärenden.

Under åberopande af hvad här ofvan blifvit anfördt får utskottet

alltså hemställa,

att Riksdagen, under förklarande att Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition icke kunnat i oförändradt

skick antagas, ville — med afslag å herr J. Erlanssons

motion, n:o 80, herr N. A. Nilssons i Malmö med fleras

motion, n:o 178, och hr G. F. Östbergs motion, n:o 40,

— i anledning af berörda proposition och herr J. Rettigs

motion, n:o 35, herr E. L. Gamitz motion, n:o 175,

och herr J. G. Petterssons i Södertälje motion, n:o 183,

för sin del antaga följande förslag till

s. 45 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

45

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

1:°) Lag

om nyttjanderätt till fast egendom.

Härigenom förordnas som följer:

1 KAP.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

Aftal, hvarigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet å landet, vare

ej bindande utöfver femtio år från det aftalet slöts; dock vare nyttjanderätt,

som åt någon för lifstiden upplåtits, gällande, ändå att sagda tid öfverskrides.

Angår aftalet fastighet i köping eller å annan ort, där den för

städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, skall i fråga om

tiden för nyttjanderättens bestånd tillämpas hvad som gäller för stad.

Aftal, hvarigenom upplåtes nyttjanderätt till fastighet i stad, vare.

där fråga är om fastighet inom område, för hvilket plan för bebyggande är

gällande, eller om jord, som ligger utom sådant område men hör till tomt,

ej bindande utöfver tjugufem år från det aftalet slöts; dock att i fråga om

tid, för hvilken upplåtelse må ske af tomträtt, gäller hvad i 4 kap. stadgas.

Angår aftalet stadsjord, som ej hör till tomt, skall i fråga om tiden för

nyttjanderättens bestånd tillämpas hvad för fastighet å landet i allmänhet

gäller.

2 §•

Till säkerhet för beståndet af nyttjanderätt äge den, till hvilken rättigheten

upplåtits, erhålla inteckning eller, där fråga är om tomträtt, inskrifning

under de villkor och i den ordning, särskilt är stadgadt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lagutskottets Utlåtande N;o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

3 §•

Sker öfverlåtelse af fastighet, hvartill nyttjanderätt upplåtits, vare

nyttjanderätten ej gällande mot nye ägaren, med mindre vid öfverlåtelsen

skett förbehåll om nyttjanderättens bestånd eller på grund af inteckning

eller inskrifning, enligt hvad därom är stadgadt, nyttjanderätten skall fortfarande

gälla; dock att i fråga om rätt för arrendator eller hyresgäst att i

visst fall njuta sin nyttjanderätt till godo gäller hvad i 2 kap. 28 § och 3

kap. 19 § därom stadgas.

Varder fastigheten såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, vare

nyttjanderätten ej gällande mot köparen, med mindre försäljningen skett med

förbehåll om nyttjanderättens bestånd.

:4 §.

Kommer af anledning, som i 3 § afses, nyttjanderätt att upphöra,

njute nvttjanderättshafvaren skadestånd af upplåtaren, utan så är att, enligt

hvad särskildt är stadgadt, rätten till skadestånd är förverkad; var nyttjanderätten

upplåten utan vederlag, vare dock i det fall, 3 § andra stycket afser,

upplåtaren fri från ansvarighet-, där han ej vid öfverlåtelse af fastigheten

underlåtit något af hvad på honom ankommit för att bereda nyttjanderättshafvaren

rätt att få inteckning för nyttjanderätten.

Underlåter den, som förvärfvat fastigheten med förbehåll om nyttjanderättens

bestånd, att vid öfverlåtelse af fastigheten till nyttjanderättshafvarens

säkerhet göra förbehåll, njute denne af honom skadestånd, där

nyttjanderätten åt sådan anledning går förlorad.

5 §•

Har någon för samma tid upplåtit nyttjanderätt till sin fastighet åt

derå, gifve vid tvist dem emellan den upplåtelse företräde, som först skedde,

utan så är att på grund af inteckning eller inskrifning, enligt hvad därom är

stadgadt, företrädet skall annorlunda bestämmas; och njute den, som måste

vika, skadestånd af upplåtaren, där han var i god tro när upplåtelsen skedde.

6 §•

Varder fastighet, hvartill nyttjanderätt upplåtits, efter klander vunnen

från upplåtaren eller den, till hvilken fastigheten från honom öfvergått, och

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. May.ts förslag: Utskottets förslag:

kommer till följd däraf nyttjanderätten att förfalla, njute nyttjanderättshafvaren,

där upplåtelsen skett mot vederlag, skadestånd af uppi åt ar eu, så vida

han var i god tro när upplåtelsen skedde.

7 §.

Hvad här ofvan eller eljest i lag finnes i allmänhet stadgadt angående

nyttjanderätt till fast egendom skall jämväl tillämpas i fråga om rättighet,

som fastighets ägare åt annan upplåter att å fastigheten afverka skog eller

att där taga torf, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till

fastighetens vanliga afkastning, eller att jaga eller att fiska; dock att, där

upplåtelsen afser allenast eller hufvudsakligen rätt att annorledes än till husbehof

afverka skog, längsta tid för rättighetens bestånd är fem är.

B §.

Hvad i 1 och 7 §§ stadgas angående längsta tid för beståndet af rättighet,

som där afses, äger icke tillämpning ä upplåtelse, som sker från kronan.

2 KAP.

Om arrende.

1 §•

Aftal, hvarigenom jord upplåtes till brukande mot lega, skall upprättas

skriftligen, där ej upplåtaren och arrendator!) annorlunda åsämjas.

2 §.

Upplåtelse på arrende skall ske för viss tid eller ock för arrendatorns

lifstid; dock att, där upplåtelsen angår fideikommiss, boställe eller annan

fastighet, hvaröfver upplåtaren icke äger förfoga utöfver sin egen besinningstid,

upplåtelsen jämväl må kunna ske för sådan tid. Är icke arrendetiden

så bestämd, som nu sagts, skall aftalet anses ingånget för en tid af

fem år.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Har vid arrende gällande för viss tid arrendatorn fortfarit med brukningen

efter arrendetidens utgång, och har ej inom två månader därefter

jordägaren anmanat honom att afflytta, skall aftalet anses förlängdt på fem år.

3 §•

Den, som till annan upplåter jord på arrende, må ej i vidare mån än

som öfverensstämmer med hvad här nedan i 9, 27, 28, 33—37 och 39 §§

stadgas förbehålla sig eller annan ägare af fastigheten rätt att frånträda

aftalet före arrendetidens slut; har sådant förbehåll skett, vare det utan

verkan.

4 §•

Är arrendetiden så bestämd, att den i 1 kap. 1 § stadgade längsta

tid för nyttjanderätts bestånd öfverskrides, och vill jordägaren eller arrendatorn

förty frånträda aftalet när sagda tid är ute, skall uppsägning ske i

den ordning 38 § bestämmer.

5 §•

Fardag för tillträde och afträde af arrenderad fastighet är den fjortonde

dagen i mars månad. Infaller fardag å söndag, skall tillträde eller afträde

ske följande dag.

Fjorton dagar före tillträdesdagen äge tillträdaren få åt sig upplåten

hälften i fastighetens hus.

6 §•

Är ej tid utsatt för erläggande af arrende, som skall utgå i penningar

eller naturalster, skall arrendet betalas sist tre månader före hvarje arrendeårs

utgång; saknas föreskrift om orten, där naturalster skola aflämnas, ankomme

på jordägaren att anvisa sådan ort, dock icke utom området för den

arrenderade fastigheten eller den hufvudgärd, hvartill denna hör.

7 §•

Skola för fastigheten utgöras dagsverken till jordägaren, och är ej i

arrendeaftalet bestämdt, huru dessa skola fördelas å särskilda tider af året,

skall hela antalet dagsverken på årets veckor i den mån det kan ske jämnt

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

fördelas. För hvarje arrendeår eller, där aftalet innehåller föreskrift om

utgörande af visst antal dagsverken under viss tid af året, för hvarje

sådan tid bör jordägaren i god tid förut lämna arrendatorn uppgift å de

dagar, då han har att utgöra dagsverken. Ej vare, ändå att aftalet annorlunda

bestämmer, arrendatorn pliktig att för arbetes utförande inställa

sig förr än å andra dagen efter det uppgift, som nu sagts, meddelats

honom.

Ej må i aftalet intagas förbehåll om skyldighet för arrendatorn att

utöfver fastställdt antal dagsverken på tillsägelse af jordägaren utgöra sådana;

har dylikt förbehåll skett, vare det utan verkan.

8 §.

Utan jordägarens medgifvande må ej arrendatorn åt annan till brukande

upplåta fastigheten eller del däraf.

År arrendeaftalet slutet för viss tid öfverstigande tjugu år, och vill

arrendatorn lämna från sig arrendet, bjude då jordägaren att återtaga fastigheten

mot skyldighet att gälda arrendatorn skälig lösen. Vill ej jordägaren

det, eller har han ej inom en månad efter det hembudet gjordes förklarat

sig därtill villig, vare arrendatorn öppet att i sitt ställe sätta annan, med

hvilken jordägaren skäligen kan nöjas. Vill jordägaren återtaga fastigheten,

men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen bör utgå, skall frågan

därom afgöras af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera

parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera

parten att utse skiljeman, eller kunna de utsedde ej förena sig om valet af

den tredje, äge domaren eller utmätningsmannen i orten att förordna om

valet. Den, som ej nöjes med hvad de fleste skiljemännen säga, äger att

draga tvisten under rättens pröfning, så framt han instämmer sin talan inom

nittio dagar från det skiljemännens beslut tillställdes honom; och skall

i beslutet lämnas tydlig hänvisning om hvad den missnöjde har att iakttaga

för tvistens dragande under rättens pröfning.

9 §•

Dör arrendatorn före arrendetidens utgång, skall, där ej för sådant

fall arrendeaftalet innefattar annat förbehåll, aftalet fortfarande vara gällande,

men delägarne i boet äge i ty fall, ändå att aftalet icke är slutet för

viss tid öfverstigande tjugu år, enahanda rätt, som vid arrende för sådan

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Ma,j:ts förslag: Utskottets förslag:

tid enligt 8 § andra stycket tillkommer arrendator; dock åligge dem, där

de vilja göra bruk af denna rätt, att inom sex månader efter dödsfallet

hembjuda jordägaren att återtaga fastigheten.

Vid lifstidsarrende njute arrendator^ hustru, där äktenskapet var

ingånget innan aftalet slöts, efter mannens död arrendet till godo så länge

hon förblifver änka; går hon i nytt gifte, må jordägaren uppsäga aftalet.

10 §.

Arrendatorn åligge att väl häfda jorden samt vårda och underhålla

byggnader och öfriga fastighetens tillhörigheter, så att icke något under

arrendetiden försämras. Eftersätter han hvad sålunda åligger honom, vare

han pliktig att utgifva ersättning till jordägaren när fastigheten afträdes; finnes

då arrendatorn hafva afhjälpt brist, som befanns vid tillträdet, njute han

därför godtgörelse af jordägaren.

Till efterrättelse mellan jordägaren och arrendatorn skall hållas syn,

när fastigheten tillträdes och när den afträdes; ej må angående fastighetens

skick vid tillträdet eller afträdet bevisning annorledes föras.

11 §•

Syn, som i 10 § afses, skall förrättas

af minst två ojäfvige män af

nämnden i det tingslag, där fastigheten

ligger, men, om den hör till

stad, där rådstufvurätt finnes, i angränsande

tingslag, eller ock bland

dem, som förut suttit i nämnden och

äro valbare till den befattning. Kunna

jordägaren och arrendatorn ej enas

om valet, namne, på begäran af endera,

domaren i orten eller, där fastigheten

är belägen å stads område, rådstufvurättens

ordförande synemän,

som nyss sagts.

11 §•

Syn, som i 10 § afses, skall förrättas

af minst två ojäfvige män af

nämnden eller bland ledamöterna i

äg odelning srätten eller de för landtmäteriförr

ältning ar utsedde gode män

i det tingslag, där fastigheten ligger,

men, om den hör till stad, där rådstufvurätt

finnes, i angränsande tingslag,

eller ock bland dem, som förut

innehaft sådan befattning och äro

därtill valbare. Kunna jordägaren

och arrendatorn ej enas om valet,

namne, på begäran af endera, domaren

i orten eller, där fastigheten är

belägen å stads område, rådstufvurättens

ordförande synemän, som

nyss sagts.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

Mot synemän galle de jäf, som

enligt rättegångsbalken gälla mot

domare; dock må ej synemän jäfvas,

där parterna varit ense om valet, så

framt ej jäfvet uppkommit eller

blifvit veterlig! först efter valet.

Tillträdessyn må ej hållas tidigare

än sex månader före tillträdesdagen

eller senare än sex månader efter

samma dag, ej heller afträdessyn längre

tid än nu sagts före eller efter afträdesdagen.

12 §.

När syn, som i 10 § sägs, skall

hållas, utsätte synemännen dag för

förrättningen å tid, då marken därför

är tjänlig, och underrätte jordägaren

och arrendatorn om dagen. Uteblifver

någondera, må synen icke hållas, där

icke den uteblifne bevisligen underrättats

om tiden för förrättningen.

Menar part, att synemän är jäfvig,

anmäle det vid synen, och gifve synemännen

däröfver beslut. Ej må af

part, som varit vid synen tillstädes,

fråga om jäf senare väckas, där ej

jäfvet blifvit veterlig! först efter synen,

ej heller må i något fall jäf

göras gällande annorledes än i sammanhang

med klander af förrättningen;

skolande beträffande rättighet för part

att i rättegången göra gällande jäf

mot synemän hvad i fråga om domarejäf

är i allmänhet stadgadt i rättegångsbalken

äga motsvarande tillämpning.

Hvad nu stadgats skall ock

Utskottets förslag:

Mot synemän galle de jäf, som

enligt rättegångsbalken gälla mot domare;

dock må ej synemän jäfvas,

där parterna varit ense om valet, så

framt ej jäfvet uppkommit eller blifvit

veterligt först efter valet.

Tillträdessyn må ej hållas tidigare

än sex månader före tillträdesdagen

eller senare än sex månader efter

samma dag, ej heller afträdessyn

längre tid än nu sagts före eller efter

afträdesdagen.

12 §.

När syn, som i 10 § sägs, skall

hållas, utsätte synemännen dag för

förrättningen å tid, då marken därför

är tjänlig, och underrätte jordägaren

och arrendatorn om dagen. Uteblifver

någondera, må synen icke hållas, där

icke den uteblifne bevisligen underrättats

om tiden för förrättningen.

Menar part, att synemän är jäfvig,

anmäle det vid synen, och gifve

synemännen däröfver beslut. Ej må

af part, som varit vid synen tillstädes,

fråga om jäf senare väckas,

där ej jäfvet blifvit veterligt först

efter synen, ej heller må i något fall

jäf göras gällande annorledes än i

sammanhang med klander af förrättningen;

skolande beträffande rättighet

för part att i rättegången göra

gällande jäf mot synemän hvad i

fråga om domarejäf är i allmänhet

stadgadt i rättegångsbalken äga motsvarande

tillämpning. Hvad nu stad
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj.is förslag: Utskottets förslag:

gälla, där part menar, att synemän,

som förut suttit i nämnd, icke vidare

är valbar till sådan befattning.

Vid synen skall undersökas allt

hvad till fastigheten hör, såsom åbyggnad,

trädgård, åker och äng, beteshagar,

hägnader, diken, vägar, broar,

brunnar och vattenledningar, samt i

penningar uppskattas hvad till botande

af därvid befunna brister erfordras,

öfver allt hvad sålunda förekommit

skall upprättas skriftlig handling, som

af synemännen undertecknas.

Kostnaden för synen skola jordägaren

och arrendatorn gemensamt

vidkännas.

gats skall ock gälla, där part menar,

att synemän, som förut suttit i

nämnd eller ägodelningsrätt eller varit

god man vid landtmäteriförrättningar,

icke vidare är valbar till den befattning.

Vid synen skall undersökas allt

hvad till fastigheten hör, såsom

åbyggnad, trädgård, åker och äng,

beteshagar, hägnader, diken, vägar,

broar, brunnar och vattenledningar,

samt i penningar uppskattas hvad

till botande af därvid befunna brister

erfordras. Öfver allt hvad sålunda

förekommit skall upprättas skriftlig

handling, som af synemännen undertecknas.

Kostnaden för synen skola jordägaren

och arrendatorn gemensamt

vidkännas.

13 §.

Är jordägaren eller arrendatorn missnöjd med syn, som hållits på sätt

och inom den tid 11 § bestämmer, äge efter stämning klandra densamma

vid domstol; instämme dock sin talan inom nittio dagar från det synehandlingen

delgafs honom, eller vare synen gällande. Om hvad missnöjd part

sålunda har att iakttaga skall i synehandlingen lämnas tydlig hänvisning.

14 §.

Har i arrendeaftalet jordägaren

utfäst att å fastigheten uppföra byggnad

eller att eljest försätta fastigheten

i visst skick, men underlåter han

det, äge arrendatorn, sedan vid syn

beräknats kostnaden för bristens afhjälpande,

utföra arbetet i jordäga
-

14 §.

Har i arrendeaftalet jordägaren

utfäst att å fastigheten uppföra byggnad

eller att eljest försätta fastigheten

i visst skick, men underlåter

han det, äge arrendatorn, sedan vid

syn beräknats kostnaden för bristens

afhjälpande, utföra arbetet i jord
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

rens ställe och därefter undfå godtgörelse

med det vid synen fastställda

belopp; vill arrendatorn hellre uppsäga

aftalet, vare ''.det, honom öppet,

där ej bristen är af allenast ringa

betydenhet. För den tid fastigheten

är i bristfälligt skick njute arrendatorn

skälig nedsättning i arrendeafgiften;

äge ock rätt till skadestånd.

I fråga om syn, som i denna §

afses, galle hvad i 11 § första och

andra, styckena, 12 § första och andra

styckena och 13 § stadgas om syn

vid tillträde eller afträde.

15 §.

Varder genom vådeld eller annorledes,

utan arrendatorns vållande,

byggnad förstörd eller så skadad, att

nybyggnad erfordras, åligge jordägaren,

där icke byggnaden utan olägenhet

kan undvaras, att utan dröjsmål

verkställa nybyggnaden; underlåter

han det, vare lag som i 14 § sägs.

Var skadan ringare än nyss sagts,

ligge å arrendatorn att ombesörja dess

botande; njute dock vid brandskada

skälig godtgörelse af jordägaren för

kostnaden.

Utskottets förslag:

ägarens ställe och därefter undfå

godtgörelse med det vid synen fastställda

belopp; vill arrendatorn hellre

uppsäga aftalet, vare det honom öppet,

där ej bristen är af allenast ringa

betydelse. För den tid fastigheten

på grund af jordägarens underlåtenhet

är i bristfälligt skick njute arrendatorn

skälig nedsättning i arrendeafgiften;

äge ock rätt till skadestånd.

I fråga om syn, som i denna §

afses, galle hvad i 11 § första och

andra styckena, 12 § första och andra

styckena och 13 § stadgas om syn

vid tillträde eller afträde.

15 §.

Varder genom vådeld eller annorledes,

utan arrendatorns vållande,

byggnad förstörd eller så skadad, att

ny byggnad eller ombyggnad erfordras,

åligge jordägaren, där icke byggnaden

utan olägenhet kan undvaras,

att utan oskäligt dröjsmål verkställa

byggnaden; underlåter han det, vare

lag som i 14 § sägs. Var skadan

ringare än nyss sagts, ligge å arrendatorn

att ombesörja dess botande;

njute dock vid brandskada skälig

godtgörelse af jordägaren för kostnaden.

16 §.

Vill arrendatorn i annat fall än 15 § afser i stället för byggnad, som

han mottagit, uppföra ny byggnad, ligge kostnaden därför å honom, där ej

öfverenskommelse med jordägaren kan träffas; äge dock, där byggnaden

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lagutskottets Utlåtande JY:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

uppföres efter plan, som af jordägaren godkänts, eller den eljest pröfvas

vara för sitt ändamål lämplig, vid afträdet räkna sig till godo husrötebelopp,

som vid tillträdet åsatts den mottagna byggnaden, med afdrag, där den nya

byggnaden finnes behäftad med brist, af kostnaden för bristens aflöpande.

17 §.

Låter arrendatorn efter plan, som

uppgjorts af statens landtbruksingenjör

eller blifvit af jordägaren godkänd,

å fastigheten verkställa täckdikning

med användande af tegelrör,

vare jordägaren pliktig att, sedan

arbetet blifvit behörigen utfördt, till

arrendatorn utgifva ersättning för så

stor del af kostnaden, som motsvarar

värdet af de nedlagda rören.

17 §.

Låter arrendatorn efter plan, som

uppgjorts af statens landtbruksingenjör

eller blifvit af jordägaren godkänd,

å fastigheten verkställa täckdikning

med användande af tegelrör,

vare jordägaren pliktig att, sedan

arbetet blifvit behörigen utfördt, till

arrendatorn utgifva ersättning för så

stor del af kostnaden, som motsvarar

värdet af rören.

18 §.

Har arrendatorn å fastigheten uppfört annan byggnad än i 14, 15 eller

16 § afses, eller har han utöfver hvad honom ålegat verkställt plantering af

fruktträd, bärbuskar eller prydnadsträd eller eljest å fastigheten nedlagt

kostnad, heinbjude det jordägaren till inlösen när han frånträder arrendet.

Vill jordägaren lösa men kan ej öfverenskommelse träffas om hvad i lösen

bör utgå, skall frågan därom afgöras i den ordning, 8 § bestämmer. Vill

ej jordägaren lösa, eller har han ej inom en månad efter det hembud gjordes

förklarat sig därtill villig, äge arendatorn bortföra hvad han påkostat;

återställe dock jord eller byggnad i det skick, hvari han mottog den.

Är ej hvad arrendatorn sålunda äger från fastigheten skilja därifrån

bortfördt inom tre månader från det arrendet upphörde, tillfälle det jordägaren

utan lösen.

Äro till byggnad eller annan anläggning ämnen hämtade från fastigheten,

må byggnaden eller anläggningen ej borttagas, innan värdet af hvad

från fastigheten tagits blifvit jordägaren godtgjordt; skolande ersättningen,

där ej öfverenskommelse kan träffas, fastställas i den ordning, 8 § bestämmer.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

19 §.

Utan jordägarens samtycke äge arrendatorn ej bortföra gödsel från

fastigheten, ej heller, innan arrendet upphör, därifrån föra stråfoder; har

arrendatorn, när han skall afflytta, strå foder kvar, vare han pliktig att till

pris motsvarande hälften af det i orten för dylikt foder gångbara öfverlåta

det till jordägaren. Kan ej öfverenskommelse träffas om den ersättning,

hvilken sålunda bör utgå, skall denna bestämmas i den ordning, som i 8 §

stadgas.

20 §.

Arrendatorn äge ej i annan män än arrendeaftalet bestämmer nyttja

fastighetens skog eller taga torf från torfmosse, som hör till fastigheten;

äge ej heller afhända fastigheten annat, som icke är att hänföra till dess

årliga afkastning.

Utan jordägarens tillstånd må arrendatorn ej å fastighetens ägor svedja

eller verkställa bränning af jord.

21 §.

Angående arrendatorns rätt till jakt och fiske å fastigheten är särskilt

stadgadt.

22 §.

Vill jordägaren under arrendetiden anställa besiktning å fastigheten,

vare arrendatorn pliktig att lämna tillträde till fastigheten. Om tiden för

besiktningen bör jordägaren i god tid förut underrätta arrendatorn.

23 §.

Arrendatorn ansvare för all skatt och annan allmän tunga, som för

fastigheten utgår och enligt lag åligger jordägaren, dock med undantag för

bevillning. Tillkommer under arrendetiden ny sådan skatt eller tunga,

svare jordägaren själf därför.

24 §.

Har jordägaren lämnat arrendatorn kreatur eller redskap till fastighetens

bruk, och är visst värde satt å hvad sålunda lämnats, vare arren
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

datorn pliktig att under arrendetiden städse å fastigheten hålla sådana lösören,

motsvarande för hvartdera slaget i värde hvad han mottagit. De lösören

skola utan särskildt förbehåll tillhöra jordägaren, ändå att andra sättas

i stället för dem, som blifvit lämnade.

25 §.

Har i arrendeaftalet jordägaren uppgifvit fastighetens ägovidd vara

större än den är eller lämnat annan dylik uppgift, som befinnes oriktig,

njute arrendatorn skälig nedsättning i arrendeafgiften äfvensom ersättning

för skada; äge ock rätt att uppsäga aftalet. Ej må dock uppsägning ske,

där det som brister är af ringa betydelse eller efter det ett år förflutit

från det arrendatorn tillträdde fastigheten, utan så är att jordägaren svikligen

förfarit.

26 §.

Varda genom vattenflöde, jordras eller annan sådan händelse, utan

arrendator^ vållande, fastighetens ägor minskade eller försämrade, njute

arrendatorn skälig nedsättning i arrendeafgiften; äge ock rätt att uppsäga aftalet,

där ej förändringen är af allenast ringa betydelse. Ej må dock uppsägning

ske efter det ett år förflutit från det förändringen inträffade eller, där

denna timade innan arrendatorn tillträdt fastigheten, från det tillträde skett.

Kommer af anledning, som i 1 kap. 3, 5 eller 6 § afses, någon del af

fastigheten att frångå arrendatorn, njute han skälig nedsättning i arrendeafgiften,

äfvensom skadestånd efter ty i 1 kap. sägs; äge ock, där han var

i god tro när aftalet slöts, rätt, som nyss sagts, att uppsäga aftalet.

27 §.

Hafva till följd af skiftesförrättning eller genom dom i ägotvist fastighetens

ägor till omfång eller läge så ändrats, att afkomsten och nyttan däraf

för arrendatorn förringas, skall angående nedsättning i arrendeafgiften

och rätt för arrendatorn att uppsäga aftalet tillämpas hvad i 26 § första

stycket stadgas.

Har för de vid skifte fastigheten tillagda ägor jordägaren fått utgifva

ersättning för odling eller bättre häfd, men vill ej arrendatorn för den ökade

afkomst och nytta, som för honom uppkommer, vidkännas skälig förhöjning

i arrendeafgiften, vare jordägaren öppet att frånträda aftalet; uppsäge dock

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

aftalet inom ett år efter det tillträde af ägolotterna skett, eller vare sin

rätt därtill förlustig. Hvad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning,

där jordägaren för dikning eller annan afledning af vatten fått

vidkännas kostnad; skolande den tid, inom hvilken uppsägning skall ske,

räknas från det företaget fullbordades.

28 §.

Sker öfverlåtelse af fastigheten efter det arrendatorn tillträdt densamma,

galle utan särskildt förbehåll arrendeaftalet mot nye ägaren, där

aftalet var skriftligen upprättadt; var ej aftalet så upprättadt, och vill ej

nye ägaren låta arrendatorn kvarsitta, uppsäge han aftalet inom tre månader

efter det öfverlåtelsen skedde, eller vare aftalet mot honom gällande.

29 §.

Nu har i arrendeaftal, som upprättats skriftligen, skett ändring eller

tillägg, utan att sådant anmärkts å jordägarens exemplar af handlingen; var

ej hvad sålunda ändrats eller tillagts nye ägaren kunnigt när öfverlåtelsen

skedde, och vill han det ej godkänna, gifve det arrendatorn till känna inom

en månad efter det denne underrättade honom om ändringen eller tillägget,

eller galle det mot honom såsom hade han det godkänt. Sker sådant tillkännagifvande,

äge arrendatorn därefter tid af en månad att uppsäga aftalet.

30

När öfverlåtelse af fastigheten skett, äge, där ej annan tid för fastighetens

öfvertagande aftalats, nye ägaren uppbära arrende, som förfaller till

betalning efter öfverlåtelsen, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på grund

af arrendeaftalet tillkomma jordägaren. Ej må å arrendebelopp, som förfaller

till betalning mer än ett år efter det arrendatorn fick kunskap om

öfverlåtelsen, arrendatorn afräkna hvad han må hafva att fordra af förre

ägaren, ej heller galle i fråga om sådant arrendebelopp betalning, som af

arrendatorn erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse, som med denne

träffats, utan så är att nye ägaren därom hade kunskap när öfverlåtelsen

skedde.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Häft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

31 §.

Skall arrendeaftal gälla mot den, som efter öfverlåtelse blifvit ägare

af fastigheten, svare denne i förre ägarens ställe till de jordägaren åliggande

förpliktelser, hvilka skola fullgöras efter det han öfvertog fastigheten.

Vill arrendatorn förbehålla sig rätt att, där nye ägaren skulle brista

i aftalets fullgörande, söka ersättning af förre ägaren, gifve det denne till

känna inom sex månader efter det nye ägaren fick lagfart å sitt fång;

underlåter han det, äge ej mot förre ägaren annan rätt än till skadestånd

efter ty i 1 kap. sägs.

32 §.

Varder, innan tid för tillträde är inne, fastigheten utmätt eller förordnande,

som i 28 § utsökningslagen sägs, meddeladt om fastighetens försäljning,

äge arrendatorn frånträda aftalet och bekomma ersättning för skada;

uppsäge dock aftalet inom en månad efter det han erhöll kunskap om utmätningen

eller förordnandet, eller vare sin rätt därtill förlustig. Varder

utmätningen upphäfd, eller kommer eljest frågan om fastighetens försäljning

att förfalla, må ej därefter uppsägning ske.

Hvad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där före

tillträdesdagen jordägaren försättes i konkurs.

33 §.

Försättes arrendatorn i konkurs, äge borgenärerna uppsäga aftalet;

sker ej uppsägning sist å trettionde dagen från inställelsedagen i konkursen,

svare borgenärerna för legoaftalets fullgörande till legotidens utgång eller,

där uppsägning sker efter utgången af först sagda tid, intill dess på grund

däraf aftalet upphör att gälla.

Vill jordägaren själf uppsäga aftalet och återtaga fastigheten, äge

därtill rätt, dock vid arrende för viss tid öfverstigande tjugu år endast mot

skyldighet att gälda lösen, som i 8 § sägs. Var aftalet slutet med förbehåll

om rätt för arrendatorn att sätta annan i sitt ställe, och inträffar konkursen

efter det arrendatorn tillträdt fastigheten, må jordägaren ej uppsäga

aftalet, där borgenärerna inom tre månader från inställelsedagen i konkursen

gitta visa, att öfverlåtelse skett i enlighet med aftalet; sker öfverlåtelse

senare men innan jordägaren gjort bruk af sin rätt, vare han samma rätt

förlustig.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Uppsäges aftalet af anledning, som nu sagts, vare jordägaren berättigad

till skadestånd, utan så är att aftalet var ingånget för viss tid öfverstigande

tjugu år och han själf uppsade aftalet.

34 §.

År för aftalets fullgörande ställd pant eller borgen, och försämras

sedan säkerheten, vare arrendatorn pliktig att på anfordran ställa ny säkerhet,

med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom tre

månader, vare jordägaren berättigad att uppsäga aftalet och bekomma ersättning

för skada.

35 §.

öfvergifver arrendatorn fastigheten och lämnar den obrukad eller

utan vård, må jordägaren genast återtaga den; äge ock rätt till skadestånd.

36 §.

Arrenderätten vare förverkad och

jordägaren förty berättigad att uppsäga

aftalet:

1. om arrendatorn dröjer med

erläggande af arrende, som utgår i

penningar eller naturalster, utöfver en

månad efter förfallodagen eller undandrager

sig att utgöra honom enligt

aftalet åliggande arbete eller annan

tjänstbarhet eller vid arbetets utförande

visar tredska;

2. om han gör sig skyldig till

vanvård af fastigheten, eller om han,

där jordägaren efter ty i 24 § sägs

lämnat honom kreatur eller redskap

till fastighetens bruk, eftersätter hvad

enligt sagda § åligger honom och icke

på tillsägelse vidtager rättelse;

36 §.

Arrenderätten vare förverkad och

jordägaren förty berättigad att uppsäga

aftalet:

1. om arrendatorn dröjer med

erläggande af arrende, som utgår i

penningar eller naturalster, utöfver en

månad efter förfallodagen eller undandrager

sig att utgöra honom enligt

aftalet åliggande arbete eller annan

tjänstbarhet eller vid arbetets utförande

visar tredska;

2. om han gör sig skyldig till

vanvård af fastigheten, eller om han,

där jordägaren efter ty i 24 § sägs

lämnat honom kreatur eller redskap

till fastighetens bruk, eftersätter hvad

enligt sagda § åligger honom och icke

på tillsägelse vidtager rättelse;

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

3. om han nyttjar fastigheten till

annat ändamål än vid upplåtelsen

förutsattes eller, där aftalet fastställer

viss odlingsplan eller eljest innefattar

bestämmelse angående fastighetens

häfd, afviker från hvad sålunda bestämts

och icke på tillsägelse vidtager

rättelse;

4. om han åt annan till brukande

upplåter fastigheten eller del däraf

utan jordägarens medgifvande eller i

fall, som 8 § andra stycket eller 9 §

första stycket afser, öfverlåter arrendet

å annan, utan att där gifna föreskrifter

iakttagits;

5. om han mot stadgandet i 19 §

från fastigheten bortför stråfoder eller

gödsel;

6. om han å fastigheten eller

annan jordägaren tillhörig mark föröfvar

åverkan eller olofligen jagar

eller fiskar;

7. om han å fastigheten olofligen

försäljer brännvin eller andra spritdrycker

eller maltdrycker;

8. om han, där någon, som är i

hans tjänst, så förbryter sig som

under 6 eller 7 är sagdt, underlåter

att, efter tillsägelse af jordägaren, så

snart ske kan skilja den brottslige

från tjänsten;

9. om han, oaktadt aftalet innefattar

förbud att å fastigheten inhysa

främmande person, där inhyser sådan

och underlåter att på tillsägelse aflägsna

honom; eller

10. om han, där aftalet eljest

innehåller bestämmelse, hvars iakt
-

Utskottets förslag:

3. om han nyttjar fastigheten till

annat ändamål än vid upplåtelsen

förutsattes eller, där aftalet fastställer

viss odlingsplan eller eljest innefattar

bestämmelse angående fastighetens

häfd, afviker från hvad sålunda bestämts

och icke på tillsägelse vidtager

rättelse;

4. om han åt annan till brukande

upplåter fastigheten eller del däraf

utan jordägarens medgifvande eller i

fall, som 8 § andra stycket eller 9 §

första stycket afser, öfverlåter arrendet

å annan, utan att där gifna föreskrifter

iakttagits;

5. om han mot stadgandet i 19 §

från fastigheten bortför stråfoder eller

gödsel;

6. om han å fastigheten eller

annan jordägaren tillhörig mark föröfvar

åverkan eller olofligen jagar

eller fiskar;

7. om han å fastigheten olofligen

försäljer brännvin, vin eller Öl;

8. om han, där någon, som är i

hans tjänst, så förbryter sig som

under 6 och 7 är sagdt, underlåter

att, efter tillsägelse af jordägaren, så

snart ske kan skilja den brottslige

från tjänsten;

9. om han, oaktadt aftalet innefattar

förbud att å fastigheten inhysa

främmande person, där inhyser sådan

och underlåter att på tillsägelse aflägsna

honom; eller

10. om han, där aftalet eljest

innehåller bestämmelse, hvars iakt
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj.is förslag: Utskottets förslag:

tagande måste anses vara för jordägaren

af synnerlig vikt, åsidosätter

sådan bestämmelse.

Finnes i fall, som denna § afser,

hvad arrendatorn låtit komma sig till

last vara af ringa betydenhet, må ej

arrendatorn skiljas från arrendet.

Uppsäges aftalet, vare jordägaren

berättigad till skadestånd.

tagande måste anses vara för jordägaren

af synnerlig vikt, åsidosätter

sådan bestämmelse.

Finnes i fall, som denna § afser,

hvad arrendatorn låtit komma sig till

last vara af ringa betydenhet, må ej

arrendatorn skiljas från arrendet.

Uppsäges aftalet, vare jordägaren

berättigad till skadestånd.

37 §.

Har arrendatorn låtit komma sig till last sådant förhållande, som i 36 §

1, 2, 3, 8 eller 9 sägs, men sker rättelse innan jordägaren gjort bruk af

sin rätt att uppsäga aftalet, eller har i fall, som i 36 § 4, 5, 6, 7 eller 10

afses, jordägaren icke uppsagt aftalet inom sex månader från det han fick

kunskap om förhållande, som där afses, äge ej sedan jordägaren åberopa

förhållandet såsom grund för arrendatorns skiljande från arrendet.

38 §.

Uppsägning af arrendeaftal skall ske skriftligen eller med vittnen,

där ej skriftligt erkännande om uppsägningen lämnas.

Hvad i 11 kap. 11—19 §§ rättegångsbalken stadgas angående stämning

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om uppsägning. Är någon

satt att å jordägarens vägnar uppbära arrende, vare uppsägning, som hos

honom sker, lika gill, som hade den skett hos jordägaren själf.

Träffas ej den, hvilken för uppsägning sökes, i sitt hemvist, varde

iippsägningen i rekommenderadt bref under hans vanliga adress aflämnad

å posten samt skriftlig underrättelse om uppsägningen meddelad hans husfolk,

om sådant finnes, men eljest fäst å hans husdörr; skolande uppsägningen

anses hafva skett, när hvad sålunda föreskrifvits blifvit fullgjordt.

Har jordägare eller arrendator, hos hvilken uppsägning skall ske, ej

kändt hemvist här i riket, och finnes ej heller kändt ombud, som äger för

honom mottaga uppsägning, må uppsägningen ske genom kungörande i allmänna

tidningarna.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Stämning, däri talan föres om arrendes upphörande, så ock ansökan

om arrendators vräkande galle, där delgifning skett i behörig ordning, såsom

uppsägning, ändå att hvad här ofvan är stadgadt icke iakttagits.

39 §.

Sker uppsägning i fall, som 36 § omförmäler, äge arrendatorn kvarsitta

till nästa fardag, där ej rätten eller öfverexekutor pröfvar skäligt

ålägga honom att afflytta tidigare. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning,

skall afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader

från det uppsägningen skedde. Hade arrendatorn ej tillträdt fastigheten

när uppsägningen skedde, skall aftalet genast upphöra att gälla.

Vid lifstidsarrende skall, när arrendet upphör till följd af arrendatorns

eller hans änkas död, afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter

sex månader från dödsfallet.

40 §.

Pröfvas i tvist angående skyldighet

för arrendator att afträda fastigheten

arrendatorn vara pliktig att

afflytta, äge rätten tillika, när skäl

därtill äro, förordna, att utslaget må

verkställas utan hinder däraf att det

icke äger laga kraft.

År sådant förordnande meddeladt,

och fullföljes mot utslaget talan

i högre rätt, äge, när skäl därtill

äro, den rätt, innan ändringssökandet

slutligen pröfvas, förordna, att vidare

åtgärd för verkställighet icke må äga

rum.

40 §.

Pröfvas i tvist angående skyldighet

för arrendator att afträda fastigheten

arrendatorn vara pliktig att

afflytta, äge rätten tillika, när skäl

därtill äro, förordna, att utslaget må

pa sätt utsökning slag en bestämmer

verkställas utan hinder däraf att det

icke äger laga kraft.

År sådant förordnande meddeladt,

och fullföljes mot utslaget talan

i högre rätt, äge, när skäl därtill

äro, den rätt, innan ändringssökandet

slutligen pröfvas, förordna, att vidare

åtgärd för verkställighet icke må äga

rum.

41 §.

Jordägare eller arrendator, som vill framställa fordringsanspråk på

grund af arrendeaftal, skall anhängiggöra sin talan inom två år från det

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

aftalet upphörde att gälla; dock att, där inom sagda tid syn, som vid afträde!;

hållits,, klandras, talan ma anhängiggöras inom två år från det klandret

blifvit afgjordt genom utslag, som äger laga kraft. Försittes den tid, vare

rätt till talan förlorad. År i rätt tid af endera talan anhängiggjord, äge

den andre dock rätt till kvittning för fordran, som ej blifvit sålunda bevakad.

42 §.

Häftar arrendatorn, när han skall afträda fastigheten, i skuld för

arrende eller för ersättning, som vid afträdessyn eller genom skriftlig

öfverenskommelse blifvit bestämd, eller är utskyld eller afgift, för hvilken

arrendatorn skolat ansvara, icke af honom gulden; då vare, där aftalet upprättats

skriftligen, jordägaren berättigad att af arrendatorn tillhöriga lösören

och byggnader, som finnas å fastigheten, kvarhålla så mycket, som svarar

mot hans fordran, till dess arrendatorn gör rätt för sig eller ställer jordägaren

säkerhet. Ej må dock sålunda kvarhållas egendom, som jämlikt 65

§ utsökningslagen skall undantagas från utmätning.

Hade jordägaren enligt skriftlig handling lämnat arrendatorn kreatur,

redskap eller annat till fastighetens bruk, och är därför betingad lega ogulden,

eller gitter arrendatorn icke aflämna hvad jordägaren tillkommer, hafve

jordägaren enahanda rätt, som nyss sagts.

43 §.

Upplåtes jord på arrende för annat ändamål än jordbruk, skola å

sådan upplåtelse stadgandena i 1 och 4 §§, 5 § första stycket, 9—9, 18, 22,

25 och 26 §§, 27 § första stycket, 28—34, 36—41 §§ samt 42 § första

stycket äga motsvarande tillämpning; dock att hvad 33 § stadgar angående

rätt för jordägaren .att uppsäga aftalet ej skall tillämpas efter det arrendatorn

tillträdt fastigheten, ej heller innan tillträde skett, där arrendatorn

på anfordran inom utgången af nästa dag för aftalets fullgörande ställer

säkerhet, med hvilken jordägaren skäligen kan nöjas.

År ej arrendetiden bestämd, skall aftalet upphöra att gälla efter det

uppsägning å någondera sidan skett.

Ej må genom förbehåll i aftalet stadgas inskränkning i arrendatorns

rätt att vid öfverlåtelse af fastigheten kvarsitta, ej heller för arrenderättens

förverkande stadgas annan grund än 36 och 37 §§ bestämma; har sådant

förbehåll skett, vare det utan verkan.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

3 KAP.

Om hyra.

1 §•

Aftal, hvarigenom hus eller del af hus upplåtes till nyttjande mot

lega, skall upprättas skriftligen, där ej upplåtelsen sker för tid understigande

ett år eller, vid upplåtelse för längre tid, upplåtaren och hyresgästen

annorlunda åsämjas.

2 §•

Är hyrestiden så bestämd, att den i 1 kap. 1 § stadgade längsta

tid för nyttjanderätts bestånd öfverskrides, och vill hyresvärden eller hyresgästen

förty frånträda aftalet när sagda tid är ute, skall uppsägning ske i

den ordning 26 § bestämmer.

3 §•

Fardag för tillträde och afträde af förhyrd lägenhet är om våren den

första dagen i april månad och om hösten den första oktober. Infaller

fardag å söndag eller annan allmän helgdag, skall tillträde eller afträde ske

nästföljande söckendag.

Sist klockan tolf å afträdesdagen skall den, som har att afträda lägenheten,

hålla denna tillgänglig för den, som kommer efter; omfattar bostadslägenhet

flera än ett rum, skall hälften af lägenheten hållas tillgänglig

klockan tolf föregående dag eller, om denna är söndag eller annan allmän

helgdag, klockan åtta före middagen å afträdesdagen.

4 §•

Är ej hyrestiden bestämd, skall aftalet upphöra att gälla efter det

uppsägning å någondera sidan skett. Har ej viss uppsägningstid aftalats,

skall lägenheten afträdas:

där hyran beräknas för fjärdedels år eller längre tid, å den fardag,

som inträffar näst efter tre månader från uppsägningen;

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kung], Majds förslag: Utskottets förslag:

där hyran beräknas för månad, fjorton dagar efter uppsägningen,

dock ej förr än å den dag, som genom sitt tal i månaden motsvarar den

för lägenhetens tillträde bestämda dagen, eller, om motsvarande månadsdag

ej finnes, å månadens sista dag;

där hyran beräknas för vecka, tre dagar efter uppsägningen, dock ej

förr än å den veckodag, som motsvarar den för tillträdet bestämda

dagen; och

där hyran beräknas för kortare tid än vecka, dagen efter det uppsägningen

skedde.

Hvad sålunda stadgats angående uppsägningstid skall jämväl äga tilllämpning

å hyresaftal, som är ingånget för bestämd tid, där förbehåll skett

om uppsägning men viss uppsägningstid ej är aftalad.

5 §•

Har vid hyra gällande för viss tid hyresgästen suttit kvar i lägenheten

efter hyrestidens utgång, och har ej inom en månad därefter hyresvärden

anmanat honom att afflytta, skall aftalet anses förläna!t på obestämd

tid.

6 §.

År ej tid utsatt för erläggande af hyra, som skall utgå i penningar,

skall, där hyran beräknas för helt, hälft eller fjärdedels år, hyran betalas

senast å näst sista dagen af hvart fjärdedels år samt, där hyran beräknas

för månad, vecka eller dag, före utgången af hvarje sådan tidrymd; hyra, för

hvilken sådan beräkningsgrund ej är stadgad, skall gäldas vid hyrestidens slut.

Skola för lägenheten utgöras dagsverken till hyresvärden, galle hvad

i 2 kap. 7 § sägs.

7 §•

Vill hyresgästen åt annan upplåta

lägenheten eller del däraf, inhämte

förut hyresvärdens samtycke till upplåtelsen.

Vägras samtycke utan skälig

anledning, eller lämnas ej inom en

vecka efter det framställningen gjordes

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 7 Säl

7 §•

Vill hyresgästen till annan öfverlåta

lägenheten, inhämte förut hyresvärdens

samtycke till öfverlätelsen.

Vägras samtycke; utan skälig anledning,

eller lämnas ej inom en vecka

efter det framställningen gjordes

''. 21 Höft. f)

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Lagutskottets Utlåtande jV:o 2ö.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

hyresgästen besked, äge han, ändå att

aftalet innefattar annat förbehåll, uppsäga

aftalet. Samtycker hyresvärden

till upplåtelsen, svare ändock hyresgästen

till de skyldigheter, aftalet

ålägger honom, utan så är att hyresvärden

tager den andre för god i

hyresgästens ställe.

hyresgästen besked, äge han, ändå att

aftalet innefattar annat förbehåll, uppsäga

aftalet. Samtycker hyresvärden

till öfverlåtelsen, svare ändock hyresgästen

till de skyldigheter, aftalet

ålägger honom, utan så är att hyresvärden

tager den andre för god i

hyresgästens ställe.

8 §.

Dör hyresgästen före hyrestidens utgång, skall aftalet fortfarande vara

gällande; men delägarne i boet äge att i sitt ställe sätta annan, hvilken

hyresvärden skäligen kan taga för god såsom hyresgäst.

Är lägenhet upplåten för hyresgästens lifstid, skall hvad i 2 kap. 9 §

andra stycket är stadgadt angående lifstidsarrende äga motsvarande tillämpning.

9 §•

Varder lägenheten, innan tid för

tillträde är inne, genom vådeld eller

annorledes förstörd eller så skadad,

att den icke kan iståndsättas, vare

aftalet förfallet. Ligger vållande

hyresvärden till last, äge hyresgästen

rätt till skadestånd.

9 §•

Varder lägenheten, innan tid för

tillträde är inne, genom vådeld eller

annorledes förstörd, vare aftalet förfallet.

Ligger vållande hyresvärden

till last, äge hyresgästen rätt till

skadestånd.

10 §.

Timar före hyrestidens början å lägenheten skada, som är ringare än

i 9 § sägs, och är ej skadan botad när lägenheten skall tillträdas, eller

finnes eljest lägenheten då icke vara i det skick, hyresvärden utfäst eller

utan särskild utfästelse hyresgästen skäligen äger fordra, må hyresgästen,

där icke hyresvärden på tillsägelse genast vidtager åtgärd för bristens aflöpande,

själf därom besörja på hyresvärdens bekostnad. Kan ej bristen

utan uppehåll afhjälpas, eller underlåter hyresvärden att, efter tillsägelse,

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj.is förslag: Utskottets förslag:

så snart ske kan därom besörja, äge hyresgästen uppsäga aftalet; dock må

uppsägning ej ske, där bristen är af ringa betydelse.

För den tid lägenheten är i bristfälligt skick njute hyresgästen skälig

nedsättning i hyran; äge ock rätt till ersättning för skada, där lägenheten

var behäftad med bristen när aftalet slöts och bristen då var hyresvärden

veterlig eller kunnat med användande af vanlig uppmärksamhet upptäckas,

eller ock bristen senare tillkommit genom hyresvärdens vållande. Visar

hyresvärden försumlighet vid afhjälpande af brist, för hvilken han efter ty

nu sagts ej är ansvarig, ersätte han hyresgästen skada, som däraf kommer.

11 §•

Är ej i rätt tid lägenheten utrymd af den, som skall afflytta, njute

hyresgästen för den tid han är i mistning af lägenheten eller del däraf

skälig afkortning å hyran. Varder ej efter det hyresvärden om förhållandet

underrättats hindret genast undanröjdt, njute hyresgästen skadestånd, där

icke hyresvärden visar, att uppehållet ej kan tillräknas honom såsom försummelse;

hyresgästen äge ock rätt att efter ty i 10 § sägs uppsäga aftalet.

12 §.

Timar under hyrestiden å lägenheten skada, för hvilken hyresgästen

ej är ansvarig, eller uppstår af annan anledning, utan hyresgästens vållande,

för honom hinder eller men i nyttjanderätten, skall hvad i 9 och 10 §§

stadgas äga motsvarande tillämpning.

13 §.

Har i fall, som 10, 11 eller 12 § afser, hyresvärden afhjälpt bristen

eller undanröjt hindret, och sker ej uppsägning före utgången af nästa dag

efter det rättelse sålunda skett samt, där hyresgästen ej tillträdt lägenheten,

han därom underrättats, äge ej sedan hyresgästen uppsäga aftalet.

14 §.

Kommer af anledning, som i 1 kap. 3, 5 eller 6 § afses, någon del

af lägenheten att frångå hyresgästen, njute han skälig nedsättning i hyran,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Lagutskottets Utlåtande A :o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

äfvensom skadestånd efter ty i 1 kap. stadgas; äge ock rätt, som i 10 §

sägs, att uppsäga aftalet, där han var i god tro när aftalet slöts.

15 §.

Finnes förhyrd lägenhet, som är afsedd till bostad, vara så beskaffad,

att dess användande är förenad t med uppenbar våda för inneboendes hälsa,

och varder ej på tillsägelse bristen genast af hyresvärden afhjälpt, äge

hyresgästen uppsäga aftalet, ändå att

16 §.

Hyresgästen skall under hyrestiden

väl vårda och aktsamt handtera

lägenheten med hvad därtill hör och

ersätte all skada, som genom hans

vållande därå kommer. Uppkommer

därå skada genom vårdslöshet eller

försummelse af någon, som hör till

hans husfolk, vare han ock pliktig

att den ersätta; dock vare han utan

ansvar för brandskada, som sålunda

uppstått, där han icke brustit i den

omsorg och tillsyn, som vederbort.

Timar skada eller yppas brist å

lägenheten, och är ej skadan eller

bristen af beskaffenhet att med dess

afhjälpande kan utan äfventyr anstå,

vare hyresgästen pliktig att därom

utan dröjsmål underrätta hyresvärden;

försummar hyresgästen det, vare

han hyresvärden ansvarig för skada,

som däraf kommer.

År af hyresgästen lägenheten eller

del däraf upplåten åt annan, vare

hyresgästen, där ej hyresvärden tagit

den andre för god i hans ställe, an
-

annat förbehåll skett.

16 §.

Hyresgästen skall under hyrestiden

väl vårda och aktsamt handtera

lägenheten med hvad därtill hör och

ersätta all skada, som genom hans

vållande därå kommer. Uppkommer

därå skada genom vårdslöshet eller

försummelse af någon, som hör till

hans husfolk eller som af hyresgästen

inrymts i lägenheten, vare han ock pliktig

att den ersätta; dock vare han

utan ansvar för brandskada, som sålunda

uppstått, där han icke brustit i

den omsorg och tillsyn, som vederbort.

Timar skada eller yppas brist å

lägenheten, och är ej skadan eller

bristen af beskaffenhet att med dess

afhjälpande kan utan äfventyr anstå,

vare hyresgästen pliktig att därom

utan dröjsmål underrätta hyresvärden;

försummar hyresgästen det, vare

han hyresvärden ansvarig för skada,

som däraf kommer.

År af hyresgästen lägenheten

öfverläten till annan, vare hyresgästen,

där ej hyresvärden tagit den

andre för god i hans ställe, ansvarig

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

svang för skada, som denne, därest

lägenheten varit af honom förhyrd,

efter ty nu sagts skolat ersätta.

17 §.

Hyresgästen vare pliktig att vid

lägenhetens begagnande iakttaga allt

hvad som erfordras för bevarande af

sundhet, ordning och skick inom

fastigheten. Hyresgästen hålle ock

noggrann vårdnad däröfver att hvad

sålunda åligger honom själf iakttages

jämväl af hans husfolk.

för skada, som denne, därest lägenheten

vant åt honom förhyrd, efter

ty nu sagts skolat ersätta.

17 §.

Hyresgästen vare pliktig att vid

lägenhetens begagnande iakttaga allt

hvad som erfordras för bevarande af

sundhet, ordning och skick inom

fastigheten. Hyresgästen hålle ock

noggrann vårdnad däröfver att hvad

sålunda åligger honom själf iakttages

jämväl af hans husfolk och af dem,

som af hyresgästen inrymts i lägenheten.

18 §.

Ej må tillträde till lägenheten förvägras hyresvärden, när sådant erfordras

för utöfvande af nödig tillsyn eller för utförande af förbättringsarbete,

som ej utan skada kan uppskjutas. Då lägenheten är ledig till uthyrning,

vare hyresgästen pliktig att låta den förevisas å därför lämpliga

tider.

19 §.

Sker öfverlåtelse af fastigheten efter det hyresgästen tillträdt den

förhyrda lägenheten, vare angående hyresgästens rätt att kvarsitta lag som

i 2 kap. 28 § sägs. Ej må genom förbehåll i hyresaftalet stadgas inskränkning

i hyresgästens rätt att vid öfverlåtelse af fastigheten kvarsitta;

har sådant förbehåll skett, vare det utan verkan.

I öfrigt skall beträffande hyresaftal hvad i 2 kap. 29—31 §§ stadgas

om arrendeaftal äga motsvarande tillämpning; dock att hyresgäst icke äger

att å hyresbelopp, som förfaller till betalning mer än sex månader efter

det han fick kunskap om öfverlåtelsen, afräkna fordran hos förre ägaren

eller att i fråga om sådant belopp åberopa uppgörelse, som med denne

träffats, med mindre nye ägaren hade kunskap om uppgörelsen när öfverlåtelsen

skedde.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

20 §.

Varder, innan tid för tillträde af förhyrd lägenhet är inne, fastigheten

utmätt eller förordnande, som i 28 § utsökningslagen sägs, meddeladt

om fastighetens försäljning eller hyresvärden försatt i konkurs, skall

hvad i 2 kap. 32 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

21 §•

Försättes hyresgästen i konkurs, äge borgenärerna uppsäga aftalet;

skolande i fråga om borgenärernas ansvarighet för aftalets fullgörande tilllämpas

hvad i 2 kap. 33 § sägs.

Har ej, när konkursen inträffar, tillträde af lägenheten skett, vare

hyresgästen pliktig att, där hyresvärden fordrar det, för aftalets fullgörande

ställa säkerhet, med hvilken denne skäligen kan nöjas; sker det ej inom

utgången af nästa dag efter det säkerhet fordrades, äge hyresvärden upp
O

o ö

säga aftalet.

Uppsäges aftalet af anledning, som nu sagts, äge hyresvärden rätt

till skadestånd.

22 §.

Är för aftalets fullgörande ställd pant eller borgen, och försämras

sedan säkerheten, vare hyresgästen pliktig att på anfordran ställa ny säkerhet,

med hvilken hyresvärden skäligen kan nöjas. Gör han det ej inom en

månad, vare hyresvärden berättigad att uppsäga aftalet, och bekomma ersättning

för skada.

23 §.

Hyresrätten vare förverkad och

hyresvärden förty berättigad att uppsäga

aftalet:

1. om hyresgästen dröjer med

erläggande af hyra, som utgår i penningar,

utöfver två söckendagar efter

förfallodagen eller, där han på grund

23 §.

Hyresrätten vare förverkad och

hyresvärden förty berättigad att uppsäga

aftalet:

1. om hyresgästen dröjer med

erläggande af hyra, som utgår i penningar,

utöfver två söckendagar efter

förfallodagen eller, där han på grund

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Katigt. Majds förslag:

af aftalet skall utgöra arbete eller

annan tjänstbarhet, undandrager sig

att fullgöra hvad sålunda åligger honom

eller vid arbetets utförande visar

tredska;

2. om lägenheten nyttjas till

annat ändamål än vid upplåtelsen

förutsattes, och hyresgästen icke på

tillsägelse vidtager rättelse;

3. om hyresgästen åt annan upplåter

lägenheten eller del däraf utan

hyresvärdens medgifvande eller i fall,

som 8 § första stycket afser, öfverlåter

lägenheten till någon, hvilken

hyresvärden ej är pliktig att taga

för god såsom hyresgäst;

4. om lägenheten vanvårdas, eller

om hyresgästen eller, där lägenheten

eller del däraf upplåtits åt annan,

denne åsidosätter något af hvad jämlikt

17 § skall vid lägenhetens begagnande

iakttagas eller brister i den

tillsyn, samma § ålägger hyresgäst,

och icke på tillsägelse rättelse sker;

5. om i fall, där jämlikt 18 §

hyresgästen är pliktig att lämna hyresvärden

eller annan tillträde till lägenheten,

sådant vägras, och hyresgästen

ej kan visa giltig ursäkt ; eller

6. om hyresgästen, där aftalet.

utöfver hvad i detta kap. är stadgadt

ålägger honom förpliktelse, hvars fullgörande

måste anses vara för hyresvärden

af synnerlig vikt, åsidosätter

hvad sålunda åligger honom.

Utskottets förslag:

af aftalet skall utgöra arbete eller

annan tjänstbarhet, undandrager sig

att fullgöra hvad sålunda åligger honom

eller vid arbetets utförande visar

tredska;

2. om lägenheten nyttjas till

annat ändamål än vid upplåtelsen

förutsattes, och hyresgästen icke på

tillsägelse vidtager rättelse;

3. om utan hyresvärdens medgifvande

hyresgästen öfverlåter lägenheten

till annan eller han däri inrymmer

främmande personer under

sådana omständigheter, att däraf kan

uppkomma men för hyresvärden, eller

i fall, som 8 § första stycket afser,

i hyresgästens ställe sättes någon,

hvilken hyresvärden ej är pliktig att

taga för god;

4. om lägenheten vanvårdas, eller

om hyresgästen eller, där lägenheten

öfverlåtits till annan, denne åsidosätter

något af hvad jämlikt 17 §

skall vid lägenhetens begagnande

iakttagas eller brister i den tillsyn,

samma § ålägger hyresgäst, och icke

på tillsägelse rättelse sker;

5. om i fall, där jämlikt 18 §

hyresgästen är pliktig att lämna hyresvärden

eller annan tillträde till lägenheten,

sådant vägras, och hyresgästen

ej kan visa giltig ursäkt; eller

6. om hyresgästen, där aftalet

utöfver hvad i detta kap. är stadgadt

ålägger honom förpliktelse, hvars fullgörande

måste anses vara för hyresvärden

af synnerlig vikt, åsidosätter

hvad sålunda åligger honom.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Lagutskottets Utlåtande, N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Finnes i fall, som denna § afser,

hvad som lägges hyresgästen till last

vara af ringa betydenhet, må ej hyresgästen

skiljas från lägenheten.

Uppsäges aftalet, äge hyresvärden

rätt till skadestånd.

Finnes i fall, som denna § afser,

hvad som lägges hyresgästen till last

vara af ringa betydenhet, må ej hyresgästen

skiljas från lägenheten.

Uppsäges aftalet, äge hyresvärden

rätt till skadestånd.

24 §.

Är hyresrätten förverkad på grund af förhållande, som i 23 § 1, 2,

4 eller 5 sägs, men sker rättelse innan hyresvärden gjort bruk af sin rätt

att uppsäga aftalet, eller har i fall, som i 23 § 3 eller 6 afses, hyresvärden

icke uppsagt aftalet inom en månad från det han fick kunskap om förhållande,

som där afses, äge ej sedan hyresvärden åberopa förhållandet såsom

grund för hyresgästens skiljande från lägenheten.

25 §.

Ej må genom förbehåll i hyresaftalet stadgas annan grund för hyresrättens

förverkande än 23 och 24 §§ bestämma; har sådant förbehåll skett,

vare det utan verkan.

26 g.

Angående uppsägning af hyresaftal galle hvad i 2 kap. 38 § är stadgadt

i fråga om arrendeaftal; dock att, där hyrestiden ej är bestämd och

hyran beräknas för tid understigande ett fjärdedels år, uppsägning är gill,

ändå att den ej skett skriftligen eller med vittnen.

27 §.

Uppsäges hyresaftal af anledning, som i 10, 11, 12, 14, 15 eller 23 §

sägs, skall aftalet genast upphöra att gälla.

Sker eljest uppsägning af anledning, som efter ty här ofvan sagts

medför rätt för hyresvärd eller hyresgäst att frånträda aftalet, skall lägen
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Katigt. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

heten afträdas å tid, som i 4 § är för hvarje särskilt fall stadgad; hade

hyresgästen ej tillträdt lägenheten när uppsägningen skedde, skall aftalet

genast upphöra att gälla.

År lägenheten upplåten för hyresgästens lifstid, skall, när på grund

af dennes eller hans änkas död aftalet upphör att gälla, lägenheten afträdas

å den fardag, som infaller näst efter en månad från dödsfallet.

28 §.

Hvad i 2 kap. 40 § stadgas angående förordnande om verkställighet

af domstols beslut, hvarigenom ålägges arrendator att afflytta, galle ock

i fråga om beslut, hvarigenom hyresgäst berättigas att tillträda förhyrd

lägenhet eller förpliktas att afträda sådan.

29 §.

Hyresvärd eller hyresgäst, som vill framställa fordringsanspråk på

grund af hyresaftal, skall anhängiggöra sin talan inom två år från det aftalet

upphörde att gälla. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad. Är

i rätt tid af endera talan anhängiggjord, äge den andre dock rätt till kvittning

för fordran, som ej blifvit sålunda bevakad.

30 §.

För hyra, som är förfallen till betalning eller som skall erläggas inom

närmaste sex månader, äge hyresvärden att af hyresgästen tillhöriga lösören,

som finnas inom fastigheten, kvarhålla så mycket, som svarar mot

hans fordran, till dess hyresgästen gör rätt för sig eller ställer hyresvärden

säkerhet. Ej må dock sålunda kvarhållas egendom, som jämlikt 65 § utsökningslagen

skall undantagas från utmätning.

31 §.

Innefattar aftal, hvarigenom lägenhet uthyres, tillika upplåtelse af

jord att i förening med lägenheten nyttjas, skall ändock å aftalet tillämpas

hvad i detta kap. är stadgadt.

Bill. till Riksd. Prot. 11)07. 7 Sami. 21 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj ds förslag:

Utskott ds förslag:

4 KAP.

Om tomträtt.

1 §•

Stad, så ock köping eller annat

samhälle, där den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall

tillämpas, må med iakttagande af

hvad här nedan i 2 § föreskrifves

för viss tid, ej understigande tj ugusex

och ej öfverstigande etthundra år, upplåta

tomt inom det för samhällets bebyggande

planlagda område. Upplåtelse,

som nu sagts, må ock ske

af kronan tillhörig tomt inom dylikt

område, så ock, där Konungen

för sårskildt fall finner skäligt att

sådant medgifva, af sådan tomt hörande

till fideikommiss eller annan

stiftelse.

1 §•

Tomt d område, som blifvit i den

ordning, särskilt är stadgad, planlagdt

för bebyggande, må, där tomten

tillhör kronan, stad eller annan

kommun eller ock municipalsamhälle,

med iakttagande af hvad här nedan

i 2 § föreskrifves upplåtas för viss

tid ej understigande tjugusex och ej

öfverstigande etthundra år. Upplåtelse,

som nu sagts, må ock ske af

tomt hörande till fideikommiss eller

annan stiftelse, där Konungen för

särskildt fall finner skäligt att sådant

medgifva.

2 §•

Aftal, hvarigenom upplåtes tomträtt, som i 1 § sägs, skall upprättas

skriftligen och med vittnen; skolande i handlingen uttryckligen angifvas,

att upplåtelsen afser tomträtt.

Öfverlåtes tomträtt, skall ock aftalet därom upprättas slmftligen och

med vittnen.

3 §.

År till säkerhet för beståndet af upplåten tomträtt inskrifning sökt

eller meddelad, galle om verkan däraf hvad enligt lag i allmänhet gäller

angående verkan af sökt eller beviljad inteckning för nyttjanderätt.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Lagutskottets Utlutande N:o 25.

Kitngl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

4 §•

Sedan till säkerhet för beståndet af tomträtt inskrifning meddelats,

skall byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande bruk afsedd anläggning,

som finnes å tomten, såsom tillbehör hänföras till tomträtten.

5 §■

öfvergår från den, till hvilken tomträtt upplåtits, rättigheten till annan,

nv tomträttshafvare, där till säkerhet för tomträttens bestånd inskrifning

är meddelad, erhålla inskrifning af sitt fång under de villkor och i

den ordning, särskildt är stadgadt.

6 §•

lomträtt, hvarför inskrifning är meddelad, må under de villkor och i

den ordning, särskildt är stadgadt, in tecknas för fordran; sker det, njute

sedan fordringsägaren panträtt i tomträtten med hvad därtill hör.

7 §•

Har i aftal, hvarigenom tomträtt upplåtits, skett ändring eller tillägg,

skall sådant i tomträttsprotokollet anmärkas. År inteckning förut sökt eller

meddelad i tomträtten, må anteckning om ändringen eller tillägget ej ske,

med mindre inteckningshandlingen för rätten uppvisas; och varde därom

bevis handlingen åtecknadt.

År, då tomt, hvartill tomträtt upplåtits, återgår till tomtägaren, denne

enligt tointrättsaftalet pliktig att för byggnad eller annat, som finnes å

tomten, gälda lösen, må ej, där inteckning är meddelad i tomträtten, sådan

lösen utgifvas till tomträttshafvaren, utan varde beloppet nedsatt hos öfverexekutor,

som har att kungöra det inteckningshafvarne och lagligen fördela

beloppet. Menar inteckningshafvare, som ej fått sin fordran till fullo

betäckt, att löseskillingen icke blifvit bestämd i enlighet med aftalet, äge

han med tomtägaren tvista om löseskil lingens belopp.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kung!. Maj ds förslag:

Utskottets förslag:

9 §.

I fråga om utmätning af tomträtt samt försäljning utmätningsvis eller

under konkurs af sådan rättighet skall så förfaras som för utmätning och

dylik försäljning af fast egendom är stadgadt; skolande hvad i 13 och 82 §§

utsökningslagen sägs angående lagfart gälla om inskrifning, hvarom ofvan

i 5 § sagts.

Hvad angående fast egendoms afstående för allmänt behof är stadgadt

skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt.

2:o) Lag

om hvad iakttagas skall i afseende å införande af Sägen om nyttjanderätt till

fast egendom.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den nu antagna lagen om nyttjanderätt till fast egendom skall

jämte hvad här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1

januari 1908.

I fråga om nyttjanderätt, som upplåtits före nämnda dag, skola med

de undantag här nedan sägs bestämmelserna i nya lagen icke tillämpas.

Är arrende- eller hyresaftal, som därförinnan slutits, ingånget för obestämd

tid eller med förbehåll om rätt för såväl upplåtaren som legotagaren

att uppsäga aftalet, och sker ej, efter det nya lagen trädt i kraft, uppsägning

till den tid, då på grund af sådan uppsägning aftalet tidigast kunnat

frånträdas, skall från nämnda tid nya lagen tillämpas å aftalet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kung}. Maj.is förslag:

Utskottets förslag:

2 §•

Bestämmelserna i nya lagen afse ej upplåtelse under stadgad åborått

af hemman eller lägenhet, som tillhör kronan eller allmän inrättning.

§•

Genom nya lagen upphäfvas:

16 kap. och 17 kap. 1, 2 och 5 §§ jordabalken samt 6 kap. 1 och

4 §§, 8 kap. 5 §, 10 kap. 7 § och 27 kap. byggningabalken, såvidt dessa

lagrum afse nyttjanderätt, hvarom i nya lagen stadgas;

13 kap. handelsbalken såvidt angår legoaftal, som i nya lagen afses;

Kungl. brefvet den 17 oktober 1781 angående torpares fardag;

förordningen den 6 februari 1849 angående viss tid för klander af

husesyn emellan enskild jordägare och landbo, så ock lagen den 30 mars

1901, innefattande tillägg till samma förordning;

förordningen den 22 oktober 1867 angående ändring af 16 kap. 5

och 13 §§ jordabalken;

lagen den 25 april 1889 angående tiden för nyttjanderättsaftals bestånd,

så ock lagen den 24 juli 1903 om ändrad lydelse af 1 § i samma lag;

hvad lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och

jordafsöndring innehåller angående afsöndring af jord till besittning på viss

tid eller lifstid;

så ock hvad i öfrigt finnes i lag eller särskild författning stridande

mot nya lagens bestämmelser.

4 §•

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället

tillämpas.

5 §•

Efter det nya lagen trädt i kraft må ej vidare ske upplåtelse af

stadstomt. med sådan rätt, att tomten ej må af ägaren återtagas, så länge

tomtören erläggas eller utan att lösen för byggnad å tomten gifves.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

6 §•

Hvad nya lagen innehåller angående verkställande af uppsägning,

angående förordnande om verkställighet af domstols beslut i tvist om

skyldighet för arrendator att afträda arrenderad fastighet eller om hyresgästs

flyttning i eller ur hus samt angående rätt för jordägare eller hyresvärd

att till säkerhet för fordran kvarhålla arrendator eller hyresgästs

egendom skall äga tillämpning jämväl i fråga om legoaftal, som slutits

innan nya lagen trädt i kraft.

I fråga om aftal, som nu sagts, skall ock tillämpas hvad nya lagen

i 2 kap. 41 § och 3 kap. 29 § stadgar angående tid, inom hvilken legogifvare

eller legotagare har att, vid talans förlust, göra gällande fordringsanspråk

på grund af legoaftalet; dock att, där det förhållande, från hvithet

tiden skall räknas, inträdt före den dag, då nya lagen trädt i kraft, tiden

skall i stället räknas från sagda dag.

O O

7 §■

Sker öfverlåtelse af fastighet, hvarom arrende- eller hyresaftal slutits

innan nya lagen trädt i kraft, skall hvad där stadgas angående tid,

inom hvilken ny ägare har att uppsäga arrendator eller hyresgäst, som

vid tiden för öfverlåtelsen finnes å fastigheten och ej äger rätt att kvarsitta,

samt påföljden, där den tid försittes, tillämpas; dock att, där öfverlåtelsen

skett före den dag, då nya lagen trädt i kraft, tiden skall räknas

från nämnda dag.

8 §-

s

År arrende- eller hyresrätt, som upplåtits före den dag, då nya lagen

trädt i kraft, af legotagaren förverkad, men uppsäger ej legogifvaren aftalet

inom sex månader från det han fick kännedom om det förhållande, på grund

hvaraf rätten är förverkad, eller, där rätten var förverkad när lagen trädde

i kraft och legotagarens förhållande då var legogifvaren kunnigt, inom lika

tid därefter; äge ej sedan legogifvaren åberopa förhållandet såsom grund

för aftalets frånträdande.

9 §■

Hvad nya lagen stadgar om skyldighet för borgenärerna i arrendator

eller hyresgästs konkurs att i visst fall svara för legoaftalets fullgörande

s. 79 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25. 79

Kung!. Maj.is förslag: Utskottets förslag:

skall icke tillämpas, där konkursen börjats före den dag, då nva lagen trädt

i kraft.

10 §.

I flaga om an ende af viss jord a landet inom Norrland och Dalarne

är särskildt stadgadt.

3:o) Lagom

servitut.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Slutes aftal, hvarigenom å fastighet

lägges besvär och last till förmån

för annan fastighet eller ock för

grufva, såsom angående väg, vattens

ledning eller uppdämning, ledning

för öfverförande af kraft, skogsfång,

mulbete, torf-, ler- eller grustäkt,

utsikt eller fönster, må till säkerhet

för beståndet af det servitutsaftal

meddelas inteckning under de villkor

och i den ordning, särskildt är stadgadt.

2 §•

Innefattar aftal, hvarigenom servitut

lägges å fastighet, tillika förbehåll

om skyldighet för fastighetens

1 §•

Lägges å fastighet besvär och last

till förmån för annan fastighet eller

ock för grufva, såsom angående väg,

vattens ledning eller uppdämning, ledning

för öfverförande af kraft, skogsfång,

mulbete, torf-, ler- eller grustäkt,

utsikt eller fönster, må till säkerhet

för beståndet af det servitut

meddelas inteckning under de villkor

och i den ordning, särskildt är stadgadt.

2 §■

Innefattar upplåtelse, af rätt till

servitut tillika föreskrift om skyldighet

för ägare af den fastighet, hvarå

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

ägare att därå underhålla väg, byggnad

eller inrättning, som för rättighetens

begagnande erfordras, skall ändock

å aftalet tillämpas hvad i lagstadgas

om servitut safta!.

servitutet lägges, att därå underhålla

väg, byggnad eller inrättning, som

för rättighetens begagnande erfordras,

skall ändock å upplåtelsen tillämpas

hvad i lag stadgas om servitut.

3 §•

Hvad i 1 kap. 3—6 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom är

stadgadt i fråga om nyttjanderätt skall beträffande servitut äga motsvarande

tillämpning; dock att hvad där stadgas angående verkan af öfverlåtelse af

fastigheten eller af dess försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer

icke skall äga tillämpning å servitut, som uppkommit vid laga skifte eller

ägostyckning eller som tillkommit före den 1 januari 1876.

4 §•

Ägare af fastighet eller grufva, till hvars förmån servitut gäller, skall

vid servitutets begagnande så förfara, att icke därigenom den fastighet, som

af servitutet besväras, mer än nödigt är betungas.

5 §•

Nu är för begagnande af servitut visst ställe bestämdt; kommer till

följd af ändrade förhållanden servitutet att medföra märkligt men vid

fastighetens bruk, och kan därutinnan genom servitutets förflyttning till

annat ställe å fastigheten fördel beredas utan förfång för den egendom,

till hvars förmån servitutet gäller, må, där ägaren af deri. fastighet, som

af servitutet besväras, det yrkar, domstol förordna, om servitutets förflyttning;

skolande den, som begärt förflyttningen, ej mindre vidkännas kostnad,

som för förflyttningen må erfordras, än äfven gälda vederpartens utgifter

vid första domstolen.

Angående förflyttning af servitut i sammanhang med laga skifte är

särskildt stadgadt.

6 §•

Huru i vissa fall utbrytning af servitut må ske, därom skils i skiftesstadgan.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

7 §•

Varder till följd af ändrade förhållanden servitut onyttigt, må,

där ägaren af den fastighet, som af servitutet besväras, det yrkar, domstol

förklara servitutet förfallet. År ej servitutet onyttigt, men är nyttan ringa

i förhållande till den tunga, som däraf vid fastighetens bruk uppkommer,

må på yrkande af fastighetens ägare domstol förordna, att servitutet skall

aflösas. I fråga om skyldighet för kärande att gälda vederpartens utgifter

å målet galle hvad i 5 § är stadgadt.

Har domstol förordnat om aflösning af servitut, men kan ej öfverenskommelse

träffas om löseskillingens belopp, skall detta bestämmas af tre

ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera parten och de sålunda

utsedde tillkalla den tredje. Tredskas någondera parten att utse skiljeman,

eller kunna de utsedde ej förena sig om valet af den tredje, äge domaren

eller utmätningsmannen i orten att förordna om valet. Den, som ej nöjes med

hvad de fleste skiljemännen säga, äger att draga tvisten under rättens pröfning,

så framt han instämmer sin talan inom nittio dagar från det skiljemännens

beslut tillställdes honom; och skall i beslutet lämnas tydlig hänvisning

om hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under

rättens pröfning.

8 §•

Hvad här ofvan i 5 och 7 §§

stadgas angående förflyttning och

upphörande af servitut skall lända

till efterrättelse, ändå att servitutsaftalet

innefattar annat förbehåll.

8 §•

Hvad här ofvan i 5 och 7 §§

stadgas angående förflyttning och upphörande

af servitut skall lända till

efterrättelse, ändå att vid upplåtelsen

annat förbehåll skett.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908; skolande hvad i

5 och 7 §§ stadgas tillämpas jämväl å servitut, som uppkommit före

nämnda dag.

Bill. till lliksd. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Höft.

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj ds förslag:

Utskottets förslag:

4:o) Lag

om inskrifning af tomträtt samt af fång till sådan rätt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vill den, åt hvilken tomträtt upplåtits, få rättigheten inskrifven, göre

därom ansökan hos den rätt, hvarunder tomten lyder, och ingifve den handling,

hvari rättigheten upplåtits. Rätten läte handlingen offentligen uppläsas

och i tomträttsprotokollet införas.

Företer ej sökanden upplåtelsehandling så upprättad och i öfrigt så

beskaffad, som lag föreskrifter, varde ansökningen afslagen.

2 §•

Ej må inskrifning meddelas, där

tomten är besvärad af sökt eller beviljad

inteckning; ej heller må inskrifning

ske, där tomten kan jämlikt stadgandet

i 11 kap. 2 § jordabalken i

upplåtarens hand häfta för fordran

eller rättighet, eller utmätning af

tomten skett och ej visas hafva upphört

att gälla.

2 §•

Ej må inskrifning meddelas, där

tomten är besvärad af sökt eller beviljad

inteckning eller kan jämlikt

stadgandet i 11 kap. 2 § jordabalken

i upplåtarens hand häfta för fordran

eller rättighet, ej heller där utmätning

af tomten skett och ej visas hafva

upphört att gälla; dock att hinder för

inskrifning ej möter däraf, att till annan

tomt inom område, hvartill tomten

hör, tomträtt upplåtits och blifvit

inskrifven.

3 §•

Har upplåtaren åtkommit tomten genom fång, som enligt lag skall

lagfaras, må inskrifning ej meddelas utan att upplåtaren fått lagfart å

tomten; är lagfart sökt men ännu ej beviljad, eller är, när inskrifningen

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

sökes, talan instämd om klander å upplåtarens fång eller om återgång

däraf eller om lösningsrätt till tomten, skall hvad för dylikt fall är i fråga

om inteckning för nyttjanderätt stadgadt äga motsvarande tillämpning.

Hvad om upplåtarens åtkomst och lagfarten upplyses skall i tomträttsprotokollet

anmärkas.

4 §■

Den, som söker inskrifning af

tomträtt, vare pliktig att visa, i hvilket

kvarter och vid hvilka gator tomten

är belägen, samt tomtens ytinnehåll

och längden af dess särskilda

sidor. Visas det ej, när inskrifningen

sökes, vare ansökningen hvilande, till

dess sökanden fullgjort hvad i sådant

afseende åligger honom.

4 §•

Den, som söker inskrifning af tomträtt,

vare pliktig att visa tomtens läge

enligt den för området upprättade planen

samt tomtens ytinnehåll och längden

af dess särskilda sidor. Visas det

ej, när inskrifningen sökes, vare ansökningen

hvilande, till dess sökanden

fullgjort hvad i sådant afseende åligger

honom.

5 §•

Vill ny tomträttshafvare få sitt fång inskrifvet, ingifve till rätten

handlingar, som visa, att tomträtten till honom öfvergått från den, till

hvilken tomträtten upplåtits, eller, där senare tomträttshafvare fått sitt fång

inskrifvet, från denne; och läte rätten handlingarna i nödiga delar offentligen

uppläsas och i tomträttsprotokollet införas.

6 §.

Företer ej sökanden handlingar, som i 5 § sägs, så upprättade, som

lag i hvart särskildt fall föreskrifver, eller finner rätten eljest uppenbart,

att sökandens fång icke är lagligt, eller är ej inskrifning af tomträtten sökt,

varde ansökningen afslagen.

Sökes inskrifning på grund af testamente, dom eller annan handling,

som ej vunnit laga kraft, må ansökningen icke bifallas förr än det visas, att

handlingen blifvit ståndande.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj ds förslag:

Utskottets förslag:

7 §•

År, då ansökning göres om inskrifning, som i 5 § sågs, inskrifning

af tomträtten sökt men frågan därom förklarad hyllande, må ansökningen

ej bifallas förr än inskrifningen blifvit beviljad. Lag samma vare, där inskrifning

af föregående tomträttshafvares fång är sökt men frågan därom

förklarats hyllande.

8 §•

Kan till följd af de i 6 § andra stycket och 7 § gifna föreskrifter

sökt inskrifning af tomträttshafvares fång ej beviljas, eller tinnes sökandens

rätt tvistig, eller möter eljest mot bifall till ansökningen annat hinder, som

icke är af beskaffenhet att den jämlikt 6 § första stycket bör afslås, förklare

rätten ansökningen hvilande i afbidan på hindrets undanröjande.

9 §•

Har tomträtt öfverlåtits till flera, galle den öfverlåtelse, på grund

hvaraf först sökes inskrifning; sökes på grund af de särskilda öfverlåtelserna

inskrifning samma dag, galle den öfverlåtelse, som först skedde. Uppstår

tvist om företrädet dem emellan, vare lag som i 8 § sägs.

10 §.

Utan hinder af inskrifning må talan å tomträttshafvares fång lagligen

pröfvas.

Hvar, som till rätten instämt sådan talan, vare skyldig låta den antecknas

i tomträttsprotokollet. Har sådan anteckning ej skett, då käromålet

till handläggning förekommer, gifve rätten käranden nödig tid därtill, och

hvile emellertid målet. Försummas den tid, vare käromålet förfallet.

Sökes inskrifning samma dag sådan anteckning sker, som nyss sagts,

eller efteråt, vare ansökningen hvilande, till dess det visas, att laga kraft

ägande dom finnes i den sak, hvarom anteckning skett.

11 §.

Nu visas, att hinder, hvarför ansökan om inskrifning lämnats hvilande,

blifvit undanröjdt, eller att annan omständighet, som föranledt särskild an
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

teckning i tomträttsprotokollet, ej vidare äger rum, varde då det förändrade

förhållandet i nämnda protokoll antecknadt, och meddele rätten i öfverensstämmelse

därmed beslut öfver inskrifningsansökningen, där sådan är hvilande.

12 §•

Då inskrifning är beviljad, utfärde rätten därom bevis. I detta bevis

skall anmärkas tomtens läge och storlek, dagen då tomträtten uppläts samt,

där inskrifningen afser fång till tomträtt, dagen då inskrifning af tomträtten

meddelades, den tid, för hvilken tomträtten är upplåten, samt villkor,

där sådant förekommer, som inskränker tomträttshafvarens rätt att tomträtten

öfverlåta eller med inteckning belasta.

13 §.

Visar tomtägaren, att den tid, för hvilken tomträtten upplåtits, gått

till ända eller att tomträtten eljest upphört att gälla, varde det i tomträttsprotokollet

anmärkt.

Skall efter öfverenskommelse mellan tomtägaren och tomträttshafvaren

tomträtten upphöra innan därför aftalad tid gått till ända, må ej anmärkning,

som nyss sagts, ske, med mindre tomträtten är fri från inteckning.

14 §.

Har beslut, hvarigenom underrätt afslagit ansökan om inskrifning,

som i 1 § afses, blifvit till följd af besvär ändradt af högre rätt, vare

sökanden pliktig att i stad inom tre månader och å landet sist å det ting,

som infaller näst efter tre månader, från det utslaget om ändringen vunnit

laga kraft, det hos underrätten förete, vid äfventyr att i annat fall inskrifning,

som på grund af utslaget beviljas, gäller så som vore den sökt å den

dag, utslaget vid underrätten företes.

15 §.

Ärende angående inskrifning må af rätten upptagas i stad endast å

måndag eller, om helgdag då inträffar, nästa söckendag därefter samt å

landet endast å lagtima ting.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj.is förslag-.

Utskottets förslag :

16 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras

bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, i fråga om

hvilken inskrifning blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, fånget,

där ansökningen afser sådan inskrifning, samt villkor, där sådant förekommer,

som inskränker tomträttshafvarens rätt att tomträtten öfverlåta eller

med inteckning belasta, så ock tiden då inskrifning blifvit beviljad eller afslagen

eller ock ansökan om inskrifning förklarats hvilande eller därefter

åter hos rätten anmälts. Då ändring eller tillägg till tomträttsaftalet antecknats

i protokollet eller anteckning däri skett enligt 10, 11 eller 13 §,

varde ock det i boken anmärkt.

I)e närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

Å tomträttsbevis eller protokollsutdrag, som utfärdas i ärende, angående

inskrifning, skall tecknas afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt

i boken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.

5:o) Let g''

om inteckning i tomträtt.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vill innehafvare af tomträtt, att tomträtten skall utgöra pant för

fordran, teckne medgifvande därtill å handling, hvarå fordran grundas,.samt

läte medgifvandet af vittnen styi‘kas; och värde fordran intecknad i den

ordning, här nedan stadgas.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Ej må inteckning i tomträtt meddelas utan för visst belopp i penningar

eller, där tomträtt tillhör flera, i enderas andel däri, ej heller i flera

tomträtter för samma fordran.

Panträtt, som genom inteckning i tomträtt vinnes, må ej särskilt

göras gällande i andel af tomträtten.

2 §•

Inteckning i tomträtt sökes hos den rätt, hvarunder tomten lyder; och

skall den handling, på grund hvaraf inteckning äskas, därvid i hufvudskrift

till rätten ingifvas. Rätten läte handlingen eller den del däraf, som ligger

till grund för ansökningen, offentligen uppläsas och i tomträttsprotokollet

införas.

Finnes ej å handlingen sådant medgifvande, som i 1 § sägs, varde

ansökningen genast afslagen.

Då inteckning blifvit beviljad, teckne rätten bevis därom å fordringshandlingen.

År den, som medgifvit inteckning i tomträtt, annan än den, till hvilken

tomträtten upplåtits, må inteckningen ej beviljas innan han fått sitt

fång inskrifvet.

4 §.

År, då ansökning om inteckning göres, inskrifning af tomträtten eller

af tomträttshafvarens fång sökt men frågan därom förklarad hvilande, skall

ock ansökningen hvila i afvaktan på frågans utgång; och åligge sökanden,

där inskrifningen beviljas, att därefter fullfölja ansökningen i stad inom tre

månader och å landet sist å det ting, som infaller näst efter tre månader,

vid äfventyr att eljest ansökningen är förfallen.

År, då ansökningen göres, talan å tomträttshafvarens fång instämd,

vare ansökningen hvilande i afbidan på målets utgång. Fullföljes ej ansökningen

inom tid, som nyss sagts, efter det dom i målet vunnit laga

kraft, vare ansökningen förfallen.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj.is förslag:

Utskottets förslag:

5 §-

Upplyses, att före den dag inteckningen söktes eller ock samma dag

ansökningen gjordes tomträtten eller andel däri tagits i mät, och visas ej,

att utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen afslås.

6 §•

Öfverlåter tomträttshafvare rättigheten till annan, och har, innan

ny tomträttshafvare sökt inskrifning af sitt fång, inteckning i tomträtten

blifvit sökt på grund af tidigare tomträttshafvares medgifvande, utgör öfverlåtelsen

ej hinder för inteckningens beviljande; sökas å samma dag inteckning

och inskrifning, vike inteckningssökanden för den, som förvärfvat

tomträtten.

7 §•

Afträdas tomträttshafvares tillgångar till konkurs medan ansökan om

inteckning i tomträtten är beroende på pröfning, må ansökningen pröfvas

utan hinder af konkursen; men verkan af inteckningen, där den beviljas,

bestämmes på sätt särskildt är stadgadt.

8 §•

Inteckning i tomträtt skall förnyas i den ordning,, som i 9 och 10 §§

bestämmes, första gången inom tio år sedan den beviljades och sedermera

inom tio år från hvarje förnyelse. Sker det ej, vare inteckningen förfallen,

ändå att inom nämnda tid vidtagits sådan åtgärd, som i andra stycket af

11 § sägs.

Har rätten förklarat ansökan om inteckning hvilande, skall inom tio

år därefter och sedermera inom hvart tionde års slut ansökningen, där den

fortfarande är hvilande, åter af sökanden hos rätten anmälas. Sker det ej,

vare ansökningen förfallen.

9 §•

Vill någon låta förnya inteckning, uppvise hos rätten fordringshandlingen

i hufvudskrift; och varde bevis om förnyelsen där tecknadt å handlingen.

Sökanden stånde ock fritt att inför annan underrätt förete inteck
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kung!. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

ningshandlingen; den rätt läte, då sådant sker, i sitt tomträttsprotokoll korteligen

intagas hvad handlingen innehåller med dag och årtal då den utgafs,

af hvilken rätt inteckningen år beviljad, när och under hvilken § i protokollet

det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes eller annorledes

förändrades, om det skett; teckne ock bevis å handlingen, att den varit

företedd till vinnande af inteckningsförnyelse: sedan ingifve sökanden protokollet

däröfver till den rätt, som inteckningen beviljat, inom tid, som i 8 §

sägs; och vare detta så gällt, som om handlingen där blifvit företedd.

10 §.

Går tiden, inom hvilken inteckning i tomträtt, som afser tomt å landet,

bör förnyas, till ända innan nästa lagtima ting, må inteckningen förnyas

på urtima ting, hvilket domaren har att på anmälan af inteckningens

innehafvare och på hans bekostnad inom sagda tid hålla; vare dock inteckningshafvaren

skyldig att å nästa lagtima ting förete inteckningshandlingen

eller rättens bevis om förnyelsen att i tomträttsprotokollet införas. Försummar

häri det, vare förnyelsen utan verkan.

11 §•

Vill någon låta inteckning helt och hållet eller för visst belopp dödas,

uppvise inteckningshandlingen i hufvudskrift för den rätt, som beviljat

inteckningen, och värde bevis om dödandet där tecknadt å handlingen.

Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, förfares i enlighet

med hvad angående intecknings dödande nu är sagdt.

12 §.

Har i den ordning utsökningslagen bestämmer försäljning af tomträtt

ägt rum, vare, sedan köpeskillingen blifvit emellan borgenärerna fördelad,

inteckning för fordran, som antingen alldeles icke eller endast till någon del

kunnat af köpeskillingen gäldas, utan verkan. Sådan inteckning varde, ändå

att inteckningshandlingen ej i hufvudskrift företes, dödad, där ny tomträttshafvare,

sedan försäljningen vunnit laga kraft, det äskar och till rätten ingifver

bevis om de inteckningar, som vid tomträttens försäljning däri funnos,

så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning, samt intyg alt

fördelningen blifvit godkänd eller vunnit laga kraft.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sand. 21 Höft. 1*2

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kung!. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Har inteckning på grund däraf att konkurs inträffat blifvit genom

laga kraft ägande beslut förklarad vara utan verkan, då må ock på ansökan

af tomträttshafvare inteckningen dödas utan hinder däraf att fordringshandlingen

icke i hufvudskrift företes.

13 §.

Har intecknad fordringshandling kommit i gäldenärens eller, där annan

än gäldenären är tomträttshafvare, i dennes hand, och är ej sådant fall för

handen, att inteckningen kan dödas utan att fordringshandlingen företes, må

den ånyo utgifvas med fortfarande inteckningsrätt.

14 §.

Borgenär, som för sin fordran har inteckning till högre belopp än

fordringen, njute, i den män sådant för fulla gäldandet af fordringen är nödigt,

säkerhet i panten till hela det belopp, hvarå inteckningen lyder.

15 §.

Låter innehafvare af intecknad fordran ny tomträttshafvare å inteckningshandlingen

teckna förbindelse, hvarigenom han öfvertager skulden, vare

förre gäldenären fri från sin förbindelse, där ej annorlunda är aftaladt.

Har innehafvare af skuldförbindelse, till säkerhet hvarför inteckning

meddelats i tomträtt, hvilken sedermera öfvergått till ny innehafvare, låtit

inteckningen utan samtycke af förbindelsens utgifvare dödas helt och hållet

eller för visst belopp eller ock förfalla eller nedsättas, och kan fordringen

till följd däraf icke ur panten uttagas, vare utgifvaren fri från ansvarighet

för fordringen. Hvad nu är sagdt om förbindelsens utgifvare galle ock om

annan tomträttshafvare, som å sig tagit skulden eller eljest bör därför svara

i utgifvarens ställe.

16 §.

Varder intecknad tomträtt utmätningsvis såld, njute alla borgenärer,

som hafva inteckning däri, genast betalning ur panten hvar efter sin rätt,

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

ändå att deras fordringar eljest ej äro förfallna till betalning; och vare förre

tomträttshafvaren fri från ansvarighet för hvad ur köpeskillingen kunnat

gäldas.

17 §.

År tomträtt intecknad, och vanvårdar tomträttshafvaren byggnad eller

annat, som hör till tomträtten, så att inteckningshafvarens säkerhet märkligen

minskas, äge denne att ur panten njuta betalning för sin fordran,

ändå att den ej är förfallen.

18 §.

Då tomträtt blifvit utmätt eller förordnande, som i 28 § utsökningslagen

sägs, meddelats om sådan rättighets försäljning, så ock då vid tomträttshafvares

konkurs borgenärerna äskat, att tomträtt, som hör till konkursboet,

skall försäljas i den ordning, som om utmätt fast egendom är stadgad,

skal], sedan bevis härom till rätten eller domaren inkommit, beviset vid

rätten uppläsas och i tomträttsprotokollet införas i stad å nästa rättegångsdag

för inteckningsärenden och å landet å nästa rättegångsdag under lagtima

ting. Visas, att utmätningen upphäfts eller att frågan om tomträttens

försäljning eljest förfallit, varde ock sådant i protokollet antecknadt.

19 §.

Har beslut, hvarigenom underrätt helt och hållet eller till någon del

afslagit ansökan om inteckning, blifvit till följd af besvär ändradt af högre

rätt, vare sökanden pliktig att i stad inom tre månader och å landet sist

å det ting, som infaller näst efter tre månader, från det utslaget om ändringen

vunnit laga kraft, det hos underrätten förete, vid äfventyr att i

annat tall inteckning, som på grund af utslaget beviljas, gäller så som vore

den sökt å den dag, utslaget vid underrätten företes.

20 §.

Utan hinder åt inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet

lagligen pröfvas.

Har efter klander tomträttshafvares fång förklarats ogiltigt, vare inteckning,

som meddelats i tomträtten sedan den frångick rätte innehalVaren,

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

ogin. I fråga om rätt att tala å inteckning, som, efter det någon förklarats

skola för död anses, tillkommit på grund af medgifvande af den, som

tillträdt hans egendom, galle hvad särskildt är stadgadt.

21 §■

Ärende angående inteckning i tomträtt må af rätten upptagas i stad

endast å måndag eller, om helgdag då inträffar, nästa söckendag därefter

samt å landet endast å lagtima ting; dock att fråga om inteckningsförnyelse

må af rätten handläggas i stad jämväl å annan rättegångsdag än måndag

och å landet så som i 10 § sägs.

22 §.

Vid rätten skall i öfverensstämmelse med tomträttsprotokollet föras

bok så inrättad, att däraf lätteligen kan ses: hvarje tomträtt, däri inteckning

blifvit sökt, tiden då det skett, sökandens namn, beloppet af fordran, hvarför

inteckning är sökt, så ock, där inteckning blifvit beviljad eller afslagen,

förnyad, nedsatt eller dödad eller ock ansökan om inteckning blifvit förklarad

hyllande eller därefter åter hos rätten anmäld, tiden då sådant

skedde. Då enligt 18 § anteckning skett i protokollet, varde ock det i

boken anmärkt.

De närmare föreskrifterna om bokens förande meddelas af Konungen.

A protokollsutdrag, som utfärdas i inteckningsärende, skall tecknas

afskrift af hvad om ärendet blifvit infördt i boken.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

6:o) Lag

om ändrad lydelse af 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 5 och 6 §§ handelsbalken skola erhålla

följande ändrade lydelse:

5 §•

Därnäst äge hyresvärd förmånsrätt

i de hyresgästen tillhöriga lösören,

som finnas inom fastigheten,

för hyra, dock ej för hyresfordran,

som förfallit till betalning tidigare

än ett år före konkursens början,

samt för kost under sista tre månaderna,

så ock för ersättning, där sådan

skall utgå, för skada å den förhyrda

lägenheten.

Har den, för hvars räkning fartyg

bygges, gifvit varfsägaren eller byggmästaren

förskott i penningar eller

byggnadsämnen; är afhandling därom

upprättad och med afhandlingen så

förfaret, som i 3 § sjölagen sägs,

njute förskottsgifvaren sedan förmånsrätt

i de lämnade byggnadsämnena

och det, som med förskottet är

tillverkadt.

Därefter njute borgenär, som för

sin fordran har inteckning i fartyg,

förmånsrätt i fartyget och dess tillbehör;

dock galle ej förmånsrätt för

ränta, som före utmätning eller början

af konkurs är upplupen, för

5 §•

Därnäst äge hyresvärd förmånsrätt

i de hyresgästen tillhöriga lösören,

som finnas inom fastigheten,

för hyra, dock ej för hyresfordran,

som förfallit till betalning tidigare

än ett år före utmätning eller början

af konkurs, samt för kost under sista

tre månaderna, sa ock för ersättning,

där sådan skall utgå, för skada å

den förhyrda lägenheten.

Har deri, för hvars räkning fartyg

bygges, gifvit varfsägaren eller byggmästaren

förskott i penningar eller

byggnadsämnen; är afhandling därom

upprättad och med afhandlingen så

förfaret, som i 3 § sjölagen sägs,

njute förskottsgifvaren sedan förmånsrätt

i de lämnade byggnadsämnena

och det, som med förskottet

ärj, tillverkadt.

Därefter njute borgenär, som för

sin fordran har inteckning i fartyg,

förmånsrätt i fartyget och dess tillbehör

; dock galle ej förmånsrätt för

ränta, som före utmätning eller början

af konkurs är upplupen, för

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

längre tid än tre år. År fartyget intecknadt

för fleres fordringar, äge den

företräde, som först sökt inteckning;

hafva flere sökt inteckning samma

dag, äge lika rätt. År inteckning

för fordran vunnen på grund af medgifvande,

som lämnats efter fordringens

tillkomst, och varder den, som

inteckningen medgifvit, eller, där flere

äro, som den medgifvit, någon af

dem försatt i konkurs, som börjas

inom en månad efter det inteckningen

söktes, vare inteckningen utan

verkan. Ej heller galle inteckning,

som blifvit sökt samma dag konkurs

börjats eller därefter.

6 §•

Deri, som äger rätt till tionde,

ränta eller annan sådan afgäld af

fast egendom, njute ock företräde

till betalning ur egendomen, i hvems

hand den vara må, där ej afgälden

stått inne längre än ett år efter förfallodagen.

Samma förmånsrätt tillkomrne

ock jordägare, som åt annan

upplåtit sin fasta egendom, i de

denne tillhöriga lösören och byggnader,

som å egendomen finnas, samt,

där tomträtt upplåtits, i tomträtten

med hvad därtill hör, för arrende eller

afgäld, som till jordägaren skall utgå,

samt för jordägaren åliggande utskyld

eller annan afgift, som bort af egendomens

innehafvare gäldas, dock ej

för fordran, som förfallit till betalning

tidigare än ett år före kon
-

Utskottets förslag:

längre tid än tre år. År fartygee

intecknadt för fleres fordringar, ägden

företräde, som först sökt inteckning

; hafva flere t sökt inteckning

samma dag, äge lika rätt. År int

teckning för fordran vunnen på grund

af medgifvande, som lämnats efter

fordringens tillkomst, och varder den,

som inteckningen medgifvit, eller

där flere äro, som den medgifvit,

någon af dem försatt i konkurs, som

börjas inom en månad efter det inteckningen

söktes, vare inteckningen

utan verkan. Ej heller galle inteckning,

som blifvit sökt samma dag

konkurs börjats eller därefter.

6 §.

Den, som äger rätt till tionde,

ränta eller annan sådan afgäld af

fast egendom, njute ock företräde

till betalning ur egendomen, i hvems

hand den vara må, där ej afgälden

stått inne längre än ett år efter förfallodagen.

Samma förmånsrätt tillkomrae

ock jordägare, som åt pinnan

upplåtit sin fasta egendom, i de

denne tillhöriga lösören och byggnader,

som å egendomen finnas, samt,

där tomträtt upplåtits, i tomträtten

med hvad därtill hör, för arrende

eller afgäld, som till jordägaren skall

utgå, samt för jordägaren åliggande

utskyld eller annan afgift, som bort

af egendomens innehafvare gäldas,

dock ej för fordran, som förfallit till

betalning tidigare än ett år före ut
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

Kungl. Ma:j:ts förslag:

kursens början, så ock för husröta

eller vanhäfd, där sådan ersättningskall

utgå. Har jordägare lämnat

arrendator kreatur, redskap eller annat

till egendomens bruk, njute jordägaren

lika rätt för lega, som ej stått

inne längre än nyss sagts, äfvensom

för ersättning, där sådan bör utgå,

för hvad sålunda blifvit arrendatorn

lämnadt.

Därefter njute borgenär, som för

sin fordran har inteckning i tomträtt,

förmånsrätt i tomträtten med

hvad därtill hör; dock galle ej förmånsrätt

för ränta, som före utmätning

eller början af konkurs är upplupen,

för längre tid än tre år.

År tomträtten intecknad för fleres

fordringar, äge den företräde, som

först sökt inteckning; hafva flere sökt

inteckning samma dag, äge lika rätt.

År inteckning för fordran vunnen på

grund af medgifvande, som lämnats

efter fordringens tillkomst, och varder

den, som inteckningen medgifvit,

eller, där flere äro, som den medgifvit,

någon af dem försatt i konkurs, som

börjas inom eu månad efter det inteckningen

söktes, vare inteckningen

utan verkan. Ej heller galle inteckning,

som blifvit sökt samma dagkonkurs

börjats eller därefter.

Utskottets förslag:

mätning eller början af konkurs, så

ock för husröta eller vanhäfd, där

sådan ersättning skall utgå. Har

jordägare lämnat arrendator kreatur,

redskap eller annat till egendomens

bruk, njute jordägaren lika rätt för

lega, som ej stått inne längre än

nyss sagts, äfvensom för ersättning,

där sådan bör utgå, för hvad sålunda

blifvit arrendatorn lämnadt.

Därefter njute borgenär, som för

sin fordran hav inteckning i tomträtt,

förmånsrätt i tomträtten med hvad

därtill hör; dock galle ej förmånsrätt

för ränta, som före utmätning eller

början af konkurs är upplupen, för

längre tid än tre år. År tomträtten

intecknad för fleres fordringar, äge

den företräde, som först sökt inteckning;

hafva flere sökt inteckning

samma dag, äge lika rätt. År inteckning

för fordran vunnen på grund

af medgifvande, som lämnats efter

fordringens tillkomst, och vårdelden,

som inteckningen medgifvit,

eller, där flere äro, som den medgifvit,

någon af dem försatt i konkurs,

som börjas inom en månad

efter det inteckningen söktes, vare

inteckningen utan verkan. Ej heller

galle inteckning, som blifvit sökt

samma dag konkurs börjats eller

därefter.

Genom denna lag upphäfva® 17 kap. 3 och 4 §§ jordabalken samt

förordningen den 22 oktober 1867 angående tillägg till 17 kap. 6 § handelsbalken

i fråga om jordägares förmånsrätt till arrendator® lösegendom. Före
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Lagutskottets Utlåtande N:o 2-5.

Kung!. May.ts förslag: Utskottets förslug:

kommer i lag eller särskild författning hänvisning till 17 kap. 5 eller 6 §

handelsbalken. skall hänvisningen afse samma, lagrum i dess ändrade lydelse.

Denna lag skall tillämpas i förmånsrättstvister, som göras anhängiga

efter utgången af december månad 1907; dock att i fråga om fordran, som

uppkommit före nämnda tid, inskränkning ej sker i förmånsrätt, som enligt

äldre lag må tillkomma den fordran.

7:o) Lag

om ändrad lydelse af 42, 43, 100, 105, 113 och 158 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 42, 43, 100, 105, 113 och 158 §§ utsökningslagen

skola erhålla följande ändrade lydelse:

42 §.

Är dömdt i tvist om skyldighet för arrendator att afträda arrenderad

fastighet eller om hyresgästs flyttning i eller ur hus, och har rätten

förordnat, att domen må verkställas utan hinder dåra! att den ej äger

laga kraft, äge utmätningsmannen befordra domen till verkställighet, där

den vinnande ställer pant eller borgen för det skadestånd, hvartill han

kan kännas skyldig, om domen ändras.

43 §.

Är det, hvarom i andra mål dömdt blifvit, sådant att ändringssökandet

ej varder onyttigt, om domen går i fullbordan, äge öfverexekutor,

där pant eller borgen ställes som i 42 § sägs. förordna, att domen må

verkställas, ändå att ändring däri sökes.

100 §.

Kungörelse om auktion å fast egendom skall tillika innehålla, att

de, hvilka hafva fordran, som bör ur egendomen gäldas, eller annan rått,

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj ds förslag: Utskottets förslag:

som bör vid auktionen iakttagas, äga att därvid sin rätt bevaka, samt att

de, hvilka på grund af skriftlig handling äga nyttjanderätt till egendomen

eller rätt till servitut eller till afkomst eller annan förmån af egendomen,

böra, där ej rättigheten är intecknad eller skall oansedt försäljningen

äga bestånd, före auktionen till auktionsförrättaren ingifva i hufvudskrift

eller bestyrkt afskrift den handling, därå rättigheten grundas. De, hvilka

hafva fordran, hvarför egendomen på grund af inteckning eller enligt 11

kap. 2 § jordabalken häftar, eller fått åt sig upplåten rättighet, som bör

vid auktionen iakttagas, eller äga rätt till ränta eller annan afgäld, som

bör ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken,

skola, där de äro kände och inom riket boende, om auktionen underrättas

genom särskilda kallelsebref, hvilka auktionsförrättaren skall till dem med

posten afsända så tidigt, att kallelserna må kunna komma dem till banda

minst fjorton dagar före auktionen.

105 §.

År i skriftlig handling nyttjanderätt till egendomen åt annan upplåten

eller från egendomen upplåten rätt till servitut eller till afkomst eller

annan förmån, och är den rättighet intecknad eller är upplåtelsehandlingen

på sätt i 100 § sägs till auktionsförrättaren ingifven eller eljest vid auktionen

för honom tillgänglig, varde egendomen till försäljning utropad med

förbehåll om rättighetens bestånd. Finnes härvid att någon, som äger

bättre rätt, ej kan ur den bjudna köpeskillingen erhålla full godtgörelse;

då skall, därest ej denne samtycker att vid det skedda utropet må förblifva,

eller hvad för honom ur köpeskillingen brister genast af rättighetens

innehafvare till auktionsförrättaren erlägges, egendomen utropas ånyo, utan

förbehåll om rättighetens bestånd. Stiger köpeskillingen då högre, galle

sista försäljningen; i annat fall stånde vid den första fast.

Äro från egendomen upplåtna flera sådana rättigheter, som nyss

sagts, skall vid egendomens utropande iakttagas, att rättighet, som upplåtits

senare än annan, skall vika före denna, där ej på grund af inteckning

eller inskrifning företrädet dem emellan skall annorlunda bestämmas.

Vid beräkningen huruvida den först bjudna köpeskillingen förslår

åt dem, som äga bättre rätt, varde förfaret så som i 104 § om fordrans

beräknande är stadgadt.

Bill. till Iiilcsd. Prat. 1907. 7 Sami. 21 Höft.

13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

113 §.

Köparen äger att tillträda egendomen, då han sin betalningsskyldighet

fullgjort; och gifve, där så fordras, utmätningsmannen därtill handräckning.

Har ej gäldenär annat hemvist att tillgå, anvise utmätningsmannen

honom nödiga rum; och må han efter försäljningen sitta i dem

kvar till näst infallande fardag för afträdande af förhyrd lägenhet. Finnes

å egendomen arrendator eller hyresgäst, hvars rätt ej är vid försäljningen

bibehållen, åligge köparen, där han ej ändock vill låta legotagaren kvarsitta,

att inom eu månad efter tillträdesdagen uppsäga legoaftalet vid

äfventyr att det eljest varder mot köparen gällande; sker uppsägning,

galle om tid för, afträde hvad i lag stadgas angående tid för afträde, när

på grund af frivillig öfverlåtelse af fastighet arrendator eller hyresgäst

uppsäges.

Sedan köparen tillträdt egendomen, äge han uppbära arrende eller

hyra, som därefter förfaller, och i öfrigt utöfva de rättigheter, som på

grund af arrende- eller hyresaftalet tillkomma ägaren; svare ock, där avtalet

skall gälla mot honom, i förre ägarens ställe till de jordägaren åliggande

förpliktelser, hvilka skola fullgöras efter sagda tid. Ej må å legoafgift,

som förfaller till betalning mer än ett år eller vid hyra mer än sex

månader efter det försäljningen skedde, legotagaren afräkna hvad han må

hafva att fordra af förre ägaren, ej heller galle i fråga om sådan afgift

betalning, som af legotagaren erlagts till förre ägaren, eller annan uppgörelse,

som med denne träffats; fordran, hvaraf legotagaren blifvit innehafvare,

eller uppgörelse, som träffats, efter det legotagaren fick kunskap

om egendomens utmätning eller om förordnande, som i 28 § sägs, må ej

åberopas mot köparen.

Angående verkan däraf, att i arrende- eller hyresaftal, som skall gälla

mot köparen, skett ändring eller tillägg, hvarom icke vid försäljningen gjorts

förbehåll, samt om legotagares rätt att, där köparen skulle brista i aftalets

fullgörande, hålla sig till förre ägaren, skall hvad i fråga om frivillig öfverlåtelse

af fastighet är stadgadt äga motsvarande tillämpning.

158 §.

Vägrar arrendator eller hyresgäst att afflytta, då bestämd legotid är

till ända eller eljest, utan att legorätten förverkats, för honom inträdt skyldighet

att afflytta, och gitter han ej visa sannolika skäl att han ändock

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kung1. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

äger kvarsitta, då må öfverexekutor förordna om hans vräkande. Menar

ägaren, att arrendator eller hyresgäst förverkat legorätten, må ock förordnande,

som nyss sagts, meddelas, där öfverexekutor finner uppenbart,

att rätten är förverkad.

Om rätt för den, mot hvilken sådan handräckning gifves, att sin talan

vid domstol utföra, galle hvad i 157 § sägs.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908. Mål, som vid

nämnda tid redan äro anhängiga, skola behandlas enligt äldre lag; dock att

de nya föreskrifterna i fråga om fast egendoms försäljning skola tillämpas,

där ej ..dag för första auktionen blifvit utsatt innan lagen trädt i kraft.

År på grund af försäljning, som skett enligt äldre lags bestämmelser,

köparen berättigad att uppsäga arrendator eller hyresgäst, som finnes å

egendomen, men sker ej uppsägning inom en månad från det köparen ägt

tillträda egendomen eller, där tillträdesdagen infallit före den dag då de

nya bestämmelserna trädt i kraft, inom lika tid från sist sagda dag, skall aftalet

vara mot köparen gällande.

8:o) Lagom

ändrat! lydelse åt 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53, 55, 56 och 57 §§ i

förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 39, 46, 47, 48, 49, 50, 53, 55, 56 och

57 §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom

skola erhålla följande ändrade lydelse:

39 §.

Den, som i skriftlig handling fått nyttjanderätt till fast egendom,

må, till betryggande af nyttjanderättens bestånd efter ty bär nedan sägs,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

erhålla inteckning därför vid den rätt, hvarunder egendomen lyder; dock

att i fråga om tomträtt gäller hvad angående inskrifning af sådan rätt är

särskildt stadgadt.

Huru i visst fall inteckning ej må beviljas utan att upplåtarens

hustru samtyckt till upplåtelsen, därom skils i giftermålsbalken.

46 §.

År äganderätt öfverlåten till en och nyttjanderätt upplåten till annan;

galle nyttjanderätten, om inteckning därför sökes förr än lagfart å fånget.

Sökas lagfart och inteckning samma dag, galle om företrädet hvad i lagen

om nyttjanderätt till fast egendom stadgas.

47 §.

Varder egendom afträdd till konkurs innan den, som undfått nyttjanderätt

i egendomen, därför sökt inteckning, och går egendomen till försäljning;

då skall hvad i 46 § stadgas angående verkan däraf att inteckning

för nyttjanderätten sökes förr, än nye ägaren söker lagfart å sitt fång,

icke äga tillämpning.

48 §.

Har någon vid öfverlåtelse af äganderätt till fast egendom förbehållit

sig eller annan nyttjanderätt till egendomen eller någon del däraf,

eller skall, utan att sådant förbehåll skett, arrende- eller hyresaftal, efter

ty särskildt är stadgadt, äga bestånd mot nye ägaren, eller är fast egendom

utmätningsvis såld med förbehåll om beståndet af nyttjanderätt, som ej

är intecknad; vare nyttjanderätten gällande mot nye ägaren, ändå att denne

söker lagfart å fånget, innan inteckning för nyttjanderätten sökes.

Har vid öfverlåtelse eller försäljning skett förbehåll, som nyss sagts,

och öfverlåter nye ägaren sedan fastigheten till annan, vare lag samma, där

inteckning sökes inom den ill kap, 2 § jordabalken stadgade tid efter det

lagfart meddelades å den förres fång.

49 §.

Innehafvare af nyttjanderätt, som enligt 48 § skall gälla mot ny ägare,

njute i förhållande till dennes borgenärer den rätt, som enligt lag tillkommer

ogulden köpeskilling.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

50 §.

Lpplåter någon nyttjanderätt till samma egendom åt flere, vare den

upplåtelse gällande, hvarför inteckning först sökt varder; sökes för upplåtelserna

inteckning samma dag, galle om företrädet hvad i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom stadgas.

53 §.

Innehafvare af nyttjanderätt, som måste vika i något af de fall nu

sagde äro, har ej för skadestånd, hvartill han enligt lag kan vara berättigad,

förmånsrätt i egendomen, med mindre att skadeståndet är såsom fordran

till bestämdt belopp särskilt intecknadt.

Har den, som upplät nyttjanderätten, öfverlåtit egendomen till annan,

och låter nyttjanderättens innehafvare beviljad inteckning utan upplåtarens

samtycke dödas, förfalla eller nedsättas, eller har han i fall, som 48 § afser,

försummat att för nyttjanderätten söka inteckning inom den tid, som i 11

kap. 2 § jordabalken stadgad är; hafve då förverkat den rätt till skadestånd

af upplåtaren, som eljest skolat honom tillkomma.

55 §.

Slutes servitutsaftal skriftligen,

må aftalet, till betryggande af rättighetens

bestånd efter ty nedan

sägs, intecknas, såsom om nyttjanderättsaftal

är stadgadt.

Om förnyelse, förändring eller

dödande af inteckning för servitut

vare lag som i 43, 44 och 45 §§

sägs.

56 §.

Öfverlåtes äganderätt till en och

slutes servitutsaftal med annan, vare

servitutet gällande, om inteckning

därför sökes förr än lagfart å fånget;

55 §.

Upplåtes servitutsrätt skriftligen,

må, till betryggande af rättighetens

bestånd efter ty nedan sägs, inteckning

meddelas, såsom om nyttjanderätt

är stadgadt.

Om förnyelse, förändring eller

dödande af inteckning för servitut

vare lag som i 43, 44 och 45 §§

sägs.

56 §.

öfverlåtes äganderätt till en och

upplåtes servitutsrätt till annan, vare

servitutet gällande, om inteckning

därför sökes förr än lagfart å fånget;

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Klingl. Maj:ts förslag:

sökas lagfart och inteckning samma

dag, galle om företrädet hvad i lagen

om servitut stadgas; skolande hvad

i 47, 48 och 49 §§ är stadgadt

angående nyttjanderätt jämväl tilllämpas

å servitutsaftal.

57 §.

Är servitutsrätt upplåten till flere,

eller upplåtes servitutsrätt till en och

nyttjanderätt till annan, och kunna

ej rättigheterna jämte hvarandra fullt

bestå; äge den rätt företräde, därför

inteckning först söktes: äro inteckningarna

sökta samma dag; äge

den rätt, som först uppläts, företräde.

Hvad i 51, 52 och 58 §§ stadgas

om nyttjanderätt galle ock i fråga

om servitutsaftal.

Utskottets förslag:

sökas lagfart och inteckning samma

dag, galle om företrädet hvad i lagen

om servitut stadgas; skolande hvad

i 47, 48 och 49 §§ är stadgadt angående

nyttjanderätt jämväl tillämpas

å servitut.

57 §.

Är servitutsrätt upplåten till flere,

eller upplåtes servitutsrätt till en

och nyttjanderätt till annan, och

kunna ej rättigheterna jämte hvarandra

fullt bestå; äge den rätt företräde,

därför inteckning först söktes:

äro inteckningarna sökta samma dag;

äge den rätt, som först uppläts, företräde.

Hvad i 51, 52 och 53 §§ stadgas

om nyttjanderätt galle ock i fråga

om servitut.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kung!. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

9:o) Lag

om ändrad lydelse af 2 och 90 §§ konkurslagen.

Härigenom förordnas, att 2 och 90 §§ konkurslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

2 §•

1 mom. Borgenär äge ock söka, att gäldenärs egendom afträdas skall

i följande fall, nämligen:

1. då gäldenär är för skuld rymd eller veterligen ur riket faren

och anledning är för handen, att han förblifver utrikes för att undgå

borgenärers kraf;

2. då verkställighet af utmätning, hvarigenom all gäldenärs kända

egendom medtagas skulle, blifvit för annans fordran sökt;

3. då gäldenär svikligen, borgenärer till förfång, afhänder sig eller

undanskaffar sina tillgångar.

2 mom. Borgenär äge jämväl söka, att gäldenärs egendom afträdas skall:

då lös egendom, däri förmånsrätt jämlikt 17 kap. 6 § första stycket

handelsbalken eller på grund af förlagsinteckning tillkommer borgenären,

blifvit utmätt för annans fordran,

. eller egendom, som nyss sagts, eller egendom, däri han har förmånsrätt

jämlikt 17 kap. 5 § första stycket handelsbalken, genom skriftlig afhandling

föryttrats med villkor, att säljaren äger behålla egendomen i

sin vård,

samt skälig anledning är att befara, att den öfriga egendom, hvari

borgenären äger förmånsrätt, är otillräcklig till gäldande af hans fordran.

90 §.

Borgenär, som för sin fordran har lös pant i handom eller inteckning

i gäldenärens fasta gods eller i tomträtt, där sådan rätt tillkommer

gäldenären, eller i denne tillhörigt fartyg eller rätt till betalning ur fartyg,

frakt eller gods i fartyg, som i 11 kap. sjölagen sägs, njute, där han fordringen

i konkursen icke bevakat, ej rätt till betalning ur annan konkurs
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Majds förslag: Utskottets förslag:

boets egendom än den, som för fordringen sålunda häftar. Sådan borgenär

vare ock pliktig, där det äskas, att, innan han betalning ur egendomen

njuta må, sin fordran med den i 82 § föreskrifna borgenärsed fästa. Askas

sådan ed; förelägge rätten eller domaren, såsom i 86 § sägs, borgenären

viss tid, från det han af föreläggandet erhållit del, att till rätten eller

domaren ingifva bevis, att han föreskrifven ed aflagt: utsätte ock viss tid

af högst en månad, inom hvilken den, som edgången yrkat, har att delgifvandet

ombesörja och med bevis därom inkomma, vid den påföljd för

underlåtenhet däraf, som i sistnämnda § stadgas. Ej må i detta fall föreläggandets

införande i tidning såsom delgifning godkännas.

Försummar borgenären att inom den föreskrifna tiden med edgångsbevis

inkomma eller laga förfall därför visa; då må egendomen, såsom

annan konkursboets tillhörighet, af gode männen eller sysslomännen om

händer tagas, och utdelning därutur ske till andra borgenärer, som sina

fordringar lagligen bevakat: fullgör han edgången innan sådan utdelning

skett; vare vid sin rätt till betalning ur egendomen bibehållen.

t

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.

i

10:o) Lag

om ändrad lydelse af I och 3 §§ i förordningen den 20 november 1845 i afseende

på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarblifva.

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ i förordningen den 20 november

1845 i afseende på handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård

kvarblifva, skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Vill den, som tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i

säljarens vård kvarblifva, att hvad han tillhandlat sig skall fredas från ut
-

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

mätning för säljarens skuld och i händelse af dennes konkurs från boets

tillgångar afskiljas, upprätte skriftlig afhandling om köpet, med förteckning

å de köpta persedlarne och vittnens underskrift, och läte sedermera från

predikstolen i kyrkan uti den församling, där säljaren bor, å nästa söndag,

då gudstjänst därstädes hålles, om samma afhandling uppläsa kungörelse,

upptagande säljarens och köparens namn och yrken, (lagen då köpeafhandlingen

blifvit uppgjord samt köpeskillingens belopp, öfver hvilket uppläsande

bevis bör tecknas å handlingen; hvarefter densamma bör, om egendomen

finnes i stad, inom åtta dagar efter kungörandet, uppvisas, i Stockholm hos

öfverståthållareämbetets kansli, och i rikets öfriga städer inför rådstufvurätt,

för att i dess protokoll intagas, samt, om egendomen finnes å landet,

ej allenast inom berörde tid för kronofogden i orten uppvisas och i bestyrkt

afskrift honom tillställas, utan ock senast vid det lagtima ting, som

näst efter en månad infaller, inför häradsrätten, till intagande i dess protokoll,

företes.

3 §•

År köpeafhandling så upprättad och behandlad, som i 1 § sägs, men

inträffar utmätning eller konkurs inom trettio dagar efter det alhandlingen

för intagande i protokollet hos öfverståthållareämbetets kansli eller inför

rätten företeddes, vare den sålda egendomen ej fredad från att utmätas

eller att till konkursboet räknas. Göres efter utgången af nämnda tid jäf

mot köpeafhandling, hvilken befinnes så upprättad och behandlad, som nyss

sagts, vare, där jäfvet göres vid utmätningstillfälle, fordringsägaren skyldig

att, om han vill fullfölja jäfvet, inom tre månader därefter instämma såväl

säljaren som köparen till domstolen i den ort, där godset finnes, eller vare

all talan i ty mål kvitt; och stånde godset i kvarstad, därest sökanden

inom fjorton dagar efter utmätningsförrättningen hos öfverexekutor ställer

full borgen för den kostnad och skada, som af kvarstaden följa kan; var

säljarens egendom afträdd till konkurs, skall hvad om återvinning af lös

egendom till konkursbo är stadgadt i 37 § konkurslagen äga motsvarande

tillämpning.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908 men äger ej tilllämpning

i fråga om köpeafhandling, som före nämnda dag blifvit så upprättad

och behandlad, som i 1 § sägs, ej heller vid konkurs, som börjat

före samma dag.

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Höft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj.-ts förslag:

Utskottets förslag:

ll:o) Lag

om ändrad lydelse af 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription

och om instämning.

Härigenom förordnas, att 14 § i förordningen den 4 mars 1862 om

tioårig preskription och om årsstämning skall erhålla följande ändrade

lydelse:

Är borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt eller

i fartyg, eller har han lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt

i handom; njute han ur den egendom, som sålunda häftar, betalning, ändå

att han ej, efter årsstämning, sin fordran angifver. Om rätt till kvittning

för genfordran vare ock lag som i 7 § sägs, ändå att den fordran ej blifvit

efter årsstämning angifven.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.

12:o) Lag

om ändrad lydelse af 65 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan

afledning af vatten.

Härigenom förordnas, att 65 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning

och annan afledning af vatten skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vattenverk, som lösas skall, så ock annan fast eller lös egendom, som

det åligger jordägaren att jämte verket öfvertaga, skall, där ej annorlunda

öfverenskommet är, afträdas å den fardag för afträdande af arrenderad

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

fastighet, som inträffar näst efter sex månader sedan lösens belopp blifvit

slutligen fastställdt och därefter uppsägning skett. Uppsägning må ej med

laga verkan ske, med mindre lösen för vattenverket och annan fast egendom,

som skall afträdas, blifvit hos Konungens befallningshafvande i ränteriet

nedsatt. Sker ej sådan uppsägning inom sex månader, sedan lösens

belopp fastställdes, vare den då väckta frågan förfallen; varder ej, sedan

uppsägningen skett, lösen för den lösa egendomen, så ock skadeersättning,

som vattenverksägaren tillkommer, före tillträdesdagen erlagd, skall frågan

ock anses förfallen, där vattenverksägaren det yrkar.

Medel, som jämlikt denna § skola nedsättas i ränteriet, må, där jordägaren

det äskar, insättas i bankinrättning, som af Konungens befallningshafvande

godkännes, för att där emot ränta innestå under den tid Konungens

befallningshafvande bestämmer; och kommer räntan intill tillträdesdagen

jordägaren till godo.

Denna lag skall träda i kraft, den 1 januari 1908.

i3:o) Lag

om ändrad lydelse af 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast

egendom är att hänföra.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 24 maj 1895 angående

hvad till fast egendom är att hänföra skall erhålla följande ändrade lydelse:

Har någon efter särskildt. stadgande eller på annan emot en hvar

gällande grund äganderätt till byggnad eller annat, som, efter ty i 2 eller

3 § sägs, skulle till annans fasta egendom höra, då må det ej till den fasta

egendomen räknas. Byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande bruk

afsedd anläggning å tomt, som besväras af inskrifven tomträtt, må ej,

ändå att byggnaden eller anläggningen tillhör tomtägaren, hänföras till

tomten.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

För grufdrift afsedd byggnad, stängsel, ledning eller annan anläggning,

hvarom i 2 § är sagdt, må ej, ändå att den tillhör ägaren af den

jord, hvarå gr åfvan är belägen, till den jord hänföras.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.

och 14:o) Lsg1

om ändrad lydelse afl § i förordningsn den 13 juni 1875 angående särskilda

protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen den 16 juni 1875 angående

särskilda protokoll öfver lagfarter, inteckningar och andra ärenden

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Öfver följande ärenden skola vid underrätt föras särskilda protokoll,

nämligen: ett öfver lagfarter med fång af fast egendom; ett öfver inteckningar

i sådan egendom; ett öfver inskrifningar af tomträtt samt af fång till

sådan rätt så ock öfver inteckningar i tomträtt; ett öfver äktenskapsförord;

ett öfver förmyndares tillsättande och entledigande, samt ett öfver bouppteckningar,

testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref och

afhandlingar om lösöreköp. Uti lagfarts-, intecknings- och tomtråttsprotokollen

skall för hvarje ärende å brädden tecknas namnet på den egendom,

ärendet rörer, samt uti öfriga protokollen för ärende, som angår inregistrering

af bouppteckning eller bevakning af testamente, den dödes namn och

för annat ärende namnet å den person, ärendet rörer.

Vid rådstufvurätt skall, utom de protokoll nu sagda äro, föras särskildt

protokoll öfver förlagsinteckningar. I det protokoll skall för hvarje

ärende å brädden tecknas förlagstagarens namn jämte uppgift om rörelsens

beskaffenhet och orten, hvarest den drifves.

lios Stockholms rådstufvurätt varde ock särskildt protokoll fördt

öfver inteckningar i fartyg; och skall i det protokoll för hvarje ärende å

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Kungl. Maj.is förslag: Utskottets förslag:

brädden tecknas namnet å det fartyg, hvarom fråga är, samt det nummer,

hvarunder fartyget blifvit i fartygsregistret infördt.

Har någotdera af de ärenden, nämnda äro, icke förevarit, varde det i

protokollet anmärkt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908.

Stockholm den 8 mars 1907.

På lagutskottets vägnar:

Ö C

C. A. SJÖCKONA.

Reservationer:

af herr Nyström:

»Lagförslaget innehåller — synnerligen i de delar, som beröra förhållandet

mellan husegare och hyresgäst — i riklig mängd mångtydiga

uttryck, som naturligtvis komma att tolkas af de båda parterna i mottatt

riktning. Exempel på sådana uttryck äro »skälig», »lämplig», »vanlig»,

»uppenbar», »giltig», synnerlig», »ringa», »utan uppehåll» m. 11. Detta har

anförts såsom en brist i denna lagstiftning. För min del anser jag, att

det tvärtom är en stor förtjänst hos en lag af denna art, att den lagkunnige,

erfarne och ansvarsmedvetna domaren äger en handlingsfrihet,

som sätter honom i stånd att fälla i sak rättvis dom och icke en sådan

dom, hvars reella innebörd strider mot hans rättsmedvetande och som

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

han dock för att tillämpa lagens alltför trånga formulering nödgas fälla.

Med ett ord: domarens vidgade handlingsfrihet är eu god sak.

Men om man nu kan hoppas att med den nya hyreslagen rättegångar

på detta område skola blifva på bästa sätt afdömda, tinnes dock

ett skede i förhållandet mellan husägare och hyresgäst, där de mångtydiga

och sväfvande uttrycken i lagen äro till skada. Detta gäller om de många

fall, där båda parterna komma i tvist om lagens rätta innebörd, men där

ännu ingen rättegång blifvit anhängiggjord. De skola då tyda de omtalade

mångtydiga uttrycken, hvar och en efter sin uppfattning och till sin fördel,

och den upphetsning, som härvid uppstår, i det att hvardera parten

anser sig hafva de sväfvande lagbestämmelserna på sin sida, skall sannolikt

leda till ökadt antal rättegångar. Om man därför vill behålla den

formulering, som jag af anförda skål anser vara fördelaktig, måste man

se sig om efter något medel att bilägga de privata tvister, som ofvan omtalats

och som, om antagandet är riktigt att de skola leda till ökadt

antal af rättegångar, väl kunde utgöra föremål för lagstiftning. Det har

förekommit mig, att man borde söka botemedlet i något slags förlikningsinstitut,

hvarigenom säkerligen ett stort antal af sådana tvister skulle kunna

redan i sin början biläggas. Sådana förlikningsman borde väljas af de

kommunala myndigheterna, antingen nu deras verksamhet skulle blifva

dömande i första instansen eller blott rådgifvande. Äfven de sistnämnda

skulle blifva till gagn i de många fall, där i realiteten de tvistandes

meningsskiljaktigheter icke äro så stora, men där rättshafveri och hetsighet

hota att fördärfva saken. Där skulle en opartisk skiljeman kunna uträtta

mycket godt. Måhända kunde man tänka på ett samband mellan

en sådan funktionär och en redan nu tilltänkt officiell medlare eller

hjälpare vid uppsökande af hyreslägenheter och uppgörande af hyresaftal.

Tilläggas må, att Stockholms fastighetsägareförening uttalat sig för ett

sådant förlikningsinstitut.»

beträffande 1 kap. 36 § 9 punkten

af herr Lindhagen, med hvilken herrar C. P- Jansson i Edsbäcken,

B. P. Er sson och Nordin instämt:

»Enligt punkt 9 af 36 § i arrendekapitlet är arrenderätten förverkad

om arrendator, oaktadt aftalet innefattar förbud att å fastigheten

inhysa främmande person, där inhyser sådan och underlåter att på tillsägelse

aflägsna honom. Motsvarande bestämmelse i hyreskapitlet (23 §

punkt 3) innehåller, att hyresrätten är förverkad, om hyresgästen i lägenheten

inrymmer främmande personer under sådana omständigheter, att

däraf kan uppkomma men för hyresvärden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Det senare är ett förnuftigt stadgande, som tar behörig hänsyn till

båda parternas verkliga intressen. Det förra åter ger en absolut rätt åt

jordägaren i det angifna fallet samt lemnar befogade anspråk från arrendatorns

sida utan afseende.

Visserligen förutsätter förenämnda stadgande i arrendekapitlet, att

jordägaren skall kunna åberopa sig på föreskrift i arrendeaftalet. Däraf får

man dock ej låta förvilla sig. I de flesta torpkontrakt och andra afhandlingar

om smärre arrenden kommer ifrågavarande föreskrift att dikteras

af jordägaren utan någon verklig frihet för arrendatorn, som kanske icke

heller i det honom förelagda kontraktsformuläret uppmärksammar eller

förstår innebörden af densamma. Ifrågavarande lagstiftning har ju för

öfrigt till uppgift bland annat att skydda de svagare.

Eu garanti har man måhända afsett att vinna genom att begagna

uttrycket »inhysa» i stället för »inrymma», hvithet senare anses vara mera

omfattande. Men uttrycket är dock oklart och sväfvande, och fall kunna

lätt utpekas, där jordägaren oemotsägligt kan med stöd af detta lagbud

ingripa mot arrendatorn med åsidosättande af sunda begrepp om rätt och

personlig frihet.

t Det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget till en särskild arrendelag

för Norrland och Dalarna innehåller i detta fall efter den finska allmänna

arrendelagens föredöme ett ovillkorligt stadgande, som äfven söker ta

hänsyn till båda parterna. I nämnda förslag (§ 25 punkt 8) föreskrifves

nämligen i enlighet med finska lagens formulering, att arrenderätten är

förverkad, »om arrendatorn å fastigheten för eller tillåter andra föra ett

lastbaid eller lösaktigt lefverne, så att egendomen däraf varder beryktad».

Norrlandskommittén föreslog detsamma, men förordade därjämte arrenderättens

förlust, om »arrendatorn uppför hus å fastigheten och låter främmande

person bosätta sig däri». Detta senare förslag har uteslutits i propositionen.

Måhända kunde saken också affattas i nära öfverensstämmelse

med hyreslagens formulering. Då nu emellertid den förra affart ni ngen

föreligger granskad och pröfvad i förslaget till arrendelag för de nordligare

landsdelarna, hemställer jag:

att Riksdagen måtte besluta att 9 punkten i 36

§ af arrendekapitlet skall erhålla följande lydelse:

»9. om han å fastigheten för eller tillåter andra

fora ett lastbart eller lösaktigt lefverne, så att egendomen

däraf varder beryktad.»

i anledning af utskottets hemställan om afslag å herr N. A. Nilssons

i Malmö m. fl. motion, n:o 178, af herrar Zetterstrand, C. P. Jansson i

s. 112 Kontrollera mot PDF

112 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Edsbäcken, Widén, Lindhagen, B. P. Er sson och J. Pettersson i Södertälje,

hvilka yrkat,

att Riksdagen, med anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes snarast möjligt låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till lagbestämmelser, genom

hvilka rättsförhållandet i afseende å bostäder, som af

arbetsgivare vid industriella inrättningar upplåtas åt

deras arbetare, ordnas på grundvalen af de för hyresaftal

gällande bestämmelser.

Såsom skäl härför har särskildt anförts

af herrar Zetterstrand och Widén:

»I beslutet att afstyrka bifall till ofvan berörda motion, i hvad den

omfattar förslag till vissa bestämmelser att införas såsom tillägg till 1 och

4 §§ af 3 kap. i lagen om nyttjanderätt till fast egendom, hafva vi varit

med utskottets majoritet ense. Men fastän dessa bestämmelser icke synas

lämpligen böra upptagas uti den nu föreslagna lagstiftningen angående

hyresaftal, synes oss den af motionärerna väckta frågan om ordnande, i

den mån sådant kan ske, på lagstiftningens väg af arbetsgifvares och

arbetares ömsesidiga rättsförhållanden med afseende på bostäder, som af

de förra upplåtas åt de senare, vara af den stora betydelse, att den bort

af utskottet i anledning af motionen bringas under Kungl. Maj:ts. skärskådande.

Det skulle, enligt vår mening, i sin mån väsentligt bidraga

till åstadkommande af förbättrade förhållanden emellan arbetsgivare och

arbetare, om de senares rättigheter och skyldigheter. med afseende å

bostaden kunde ordnas fristående utan inblandning i själfva arbetsaftalet

under liknande former, som föreslagits att gälla för hyresaftal; vid några

större industriella inrättningar har en sådan utväg med framgång kommit

till användning. Att detta icke låter sig göra med afseende på alla

slag af arbetsaftal torde emellertid vara uppenbart. En utredning härom,

likasom angående lämpligaste formen för en sådan lagstiftning som den

ifrågasatta, måste alltså föregå och bör ankomma på Kungl. Maj:t att

verkställa.»

och af herr Lindhagen, med hvilken herrar C. P. Jansson i Edsbäcken,

B. P. Ersson och J. Petterson i Södertälje i hufvudsak instämt:

»Den af herrar Nilsson i Malmö m. fl. väckta motionen berör, såsom

ock framgår af motionärernas framställning, en viktig angelägenhet.

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

En ordentlig och trygg bostad är en af de första förutsättningarna

för en människovärdig tillvaro. Man börjar också alltmer inse, hurusom

omsorgerna att tillgodose detta lifsvillkor för den dagliga tillvaron hör till

de samhällsuppgifter, som böra stå främst på dagordningen.

Bostaden kan ägas, men den måste också, åtminstone under nuvarande

förhållanden, i det öfvervägande antalet fall förhyras mot ersättning i penningar

eller arbete. I sistnämnda fall gäller det, såvidt på civillagstiftningen

ankommer, att skapa rättsnormer, som på ett förnuftigt sätt ordna

förhållandet mellan ägaren och hyresgästen och särskildt värna om den

senare såsom oftast den svagare parten. Detta blir således en hyreslagstiftningens

uppgift, och det är just den lagstiftningen, som nu föreligger.

I de hos oss mycket vanliga fall, som motionärerna främst syfta på,

är husägarens makt synnerligen stor. Han äger i vida omkretsar all jorden

och äfven de på densamma uppförda bostäderna. Det finnes därför ej

något, som förhindrar honom att begagna sitt monopol så, att upplåtelsen

af bostaden helt uppgår i själfva arbetsaftalet och arbetaren därigenom

blir undandragen det skydd, som hyreslagstiftningen afsett att bereda dem,

hvilka äro hänvisade att söka tak öfver hufvudet i andras byggnader.

Detta är, som man kan förstå, ett missförhållande. Dettas afhjälpande kan

hänföras till sådana statsåtgärder, som ha till ändamål att förekomma och

undanröja enskildas jordmonopol.

Lagutskottet skjuter nu på visst sätt ifrån sig hufvudfrågan under

hänvisning till, att denna sak skulle beröra endast det industriella arbetsaftalet

samt böra oi''dnas allenast i sammanhang med en allmän reglering

af detsamma. Detta är riktigt endast så tillvida, att det faktiskt nu ställer

sig så, att de båda frågorna obehörigen sammanbindas. Men, såsom

ofvan framhållits, bör det icke få vara på det sättet. Möjligheten att åstadkomma

en för alla tillfredsställande lagstiftning om arbetsaftal är dessutom

en oviss framtidssak, som lätt kan bli ett stort"stridsämne, om den ensidigt

framföres såsom ett maktanspråk från en klass mot en annan. Där gäller

det den ständiga stridsfrågan om förhållandet mellan arbetsgivare och

arbetare i arbetet. Här åter gäller det förhållandet mellan husägare och

hyresgäst, och detta bör af förut angifna skäl alltid och således äfven i de

af motionärerna angifna tillfällena falla under den mera neutrala hyreslagstiftningen

och hållas borta från tummelplatserna. Det lärer ock på

flera håll finnas arbetsgivare, som redan frivilligt börjat inse detta och

därför upprätta särskilda hyreskontrakt med sina arbetare om de bostadslägenheter,

som upplåtas åt dem.

Möjligen kan det sägas, att här dock alltid måste bli en undantagslagstiftning

och att det därför formellt scdt är lämpligare att affatta föregå.

till Likså. Prof. 1907. 7 Sami. 21 Raft. lä

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

skrifterna i en särskild lag, såsom tillägg till den allmänna hyreslagstiftningen,

som gäller mera undantagslöst. Något hinder synes mig

dock ej möta att äfven i den allmänna hyreslagen införa de ifrågavarande

bestämmelserna. Hvilkendera vägen man än vill gå, så kräfves

det tid och omtanke för att formulera saken så, att man träffar just de

fall som böra vara med, och detta på ett bindande sätt. Och ehuru motionärerna

icke osannolikt angifvit den riktning, man bör följa i formuleringen,

så möta dock här vissa vanskligheter, som måste öfvervinnas. Det

är ock möjligt att vid ett närmare öfvervägande skall befinnas, att lagstiftningen

rättvisligen bör ingå något äfven på andra arbetsområden än

de rent industriella. För min del har jag emellertid icke kunnat medhinna

ett sådant arbete.»

Herr RudebecJc har begärt anteckning därom, att han af ledamotskap i

särskildt utskott varit förhindrad att deltaga i ärendets slutliga behandling.

Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:60 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om nyttjanderätt till fast egendom rn. m. och dels tre med föranleda s. 1 i texten