Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder till tryggande af aftal rörande leverans af elektrisk energi.

1907-03-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:28, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder till tryggande af aftal rörande leverans af elektrisk energi.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

1

28.

Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1907, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående åtgärder till tryggande af aftal rörande

leverans af elektrisk energi.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 92, anföres af herrar E. Å. Nilson i Örebro, I. E. G. Svensson

i Skyllberg, C. H. P. af Burén och J. G. For sier g:

»Att de afsevärda materiella resurser, som äro till finnandes i våra

vattenfall, böra tillvaratagas och, till fromma för vårt lands ekonomiska

utveckling, på ett rationellt sätt utnyttjas, därom råder stor enighet.

Statsmakterna hafva under senare tid ägnat denna sak mycken uppmärksamhet.

Härom bära såväl regeringsåtgärder som riksdagsbeslut

flera vittnesbörd, ej minst de åtgärder, som från statens sida vidtagits för

utnyttjande af Trollhättefallens vattenkraft, och den utredning angående

en del staten tillhöriga vattenfall, som genom den af Kungl. Maj:t den 9

juni 1899 tillsatta kommittén utförts. Såsom vittnesbörd om ett vaket

intresse för sakens stora nationella betydelse kan man också hänvisa på

Bih. till Likså. Prot. 1907. 7 Sami. 2d Haft. (N:o 28.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

Kungl. Maj:ts proposition till nu samlade Riksdag om inrättande af en

permanent vattenfallskommission.

Alla dessa åtgöranden afse endast statens egna vattenfall.

Med undantag af Trollhättefallen äro dock statens egna vattenfall i

södra och mellersta Sverige mindre betydande, ja, icke ens tillräckliga

för statens eget behof, i händelse en förändring af statsbanedriften skulle

komma till stånd i så måtto, att tågen å banorna skulle framföras medelst

elektricitet som drifkraft i stället för ånga. Hur gärna man än

skulle önska, att förhållandet vore annorlunda, måste man likväl böja sig

för sakförhållandet sådant det är.

Då de flesta vattenfallen i södra och mellersta Sverige alltså befinna

sig i enskilds ägo, så har den enskilda företagsamheten en stor uppgift att

fylla i den materiella kulturens tjänst genom dessa vattenfalls utnyttjande

till nytta och gagn för vårt näringslif och för att i någon mån minska

vårt ständigt ökade behof af utländskt bränsle.

Rätt många anläggningar i detta syfte hafva redan utförts, äro under

utförande eller planläggas.

I många fall ordnas dessa anläggningar så, att vid själfva fallet bygges

en kraftcentralstation, hvarest naturkraften tillvaratages för alstrande

af elektrisk energi, som sedermera genom ledningar öfverföres till ej alle

nast från kraftcentralen ganska aflägset belägna, utan äfven sinsemellan

vidt skilda orter för att där försäljas, antingen till distributör, hvilken i

så fall o i ta nog är en stad eller annat samhälle, som har behof af elektrisk

energi till drifts- eller belysningsändamål, eller till enskilda förbrukare.

För att främja dylik öfverföring af elektrisk energi antog Riksdagen

för sin del år 1902 »lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska

anläggningar», hvilken lag af Kungl. Maj:t den 27 juni samma år promulgerades.

Genom denna lag gafs ökad och rättsligt skyddad möjlighet för den

energi alstrande och den energiförbrukande parten att till såväl ömsesidig

nytta som ock allmänt gagn komma i förbindelse med hvarandra.

Så långt är saken i laga form reglerad, men då de båda parterna,

den energialstrande och den energiförbrukande, skola sluta bindande aftal

med hvarandra, kommer man rätt snart på det klara med, att en ganska

betänklig brist förefinnes i vår lagstiftning rörande dylikt aftal, framför

allt därutinnan, att kraftleverantören har ringa eller ingen möjlighet att

lämna kraftafnämaren betryggande säkerhet för att aftalet af leverantören

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N;o 28.

3

eller hans rättsinnehafvare kommer att fullgöras under hela den tid aftalet

omfattar, huru gärna än leverantören skulle vilja lämna afnämaren

sådan säkerhet. Inteckning i leverantörens fastighet till säkerhet för beståndet

af dylikt aftal beviljas ej, enligt hvad erfarenheten gifvit vid

handen, och servitutsinteckning kan ej heller erhållas. Under antagande,

att dylik säkerhet kunde presteras, skulle den i alla händelser vid en

eventuell exekutiv försäljning af leverantörens egendom tvifvelsutan visa

sig vara af ringa värde.

Ett dylikt aftal mellan kraftleverantör å ena sidan och kraftafnämare

å den andra uppgöres vanligen att omfatta en viss bestämd energimängd,

som en längre följd af år, vanligen 25—40 år, årligen skall på föreskrift

sätt levereras. Uppenbart är, att, om ett samhälle träffar ett sådant

aftal i akt och mening att genom distribution af elektrisk energi

tillgodose samhällsmedlemmarnas behof af sådan energi, vare sig till belysning

eller industriella ändamål, så är det af allra största vikt för såväl

samhället själft som dess energikonsumenter att kunna erhålla trygghet

för att ej allenast leverantören själf fullgör aftalet, än äfven att detta

af hans eventuella rättsinnehafvare kommer att respekteras.

Af ej mindre betydelse är det för den, som för ett större industriellt

företags drift träffar aftal om dylik leverans, att kunna erhålla sådan

trygghet, som här ofvan förmälts.

För att i någon mån belysa detta sakförhållande må erinras, hurusom

sydsvenska kraftaktiebolaget, som bildades i ändamål att exploatera

en del vattenfall i Lagan för att sedermera leverera elektrisk energi

till en del städer i södra Sverige, ej kunde lämna dessa städer en så

betryggande garanti för framtiden, att respektiva städer ansågo den

tillfyllestgörande. Enda vägen, som stod dessa städer öppen till en

sådan trygghets ernående, var, att de sinsemellan enades om att teckna

så stort antal aktier i bolaget, att de härigenom ansågo sig vara tryggade.

Ett sådant tillvägagående kan ju emellertid endast betraktas såsom

en nödfallsutväg, som för öfrigt mera sällan kan stå till buds och äfven

om den stode öppen, i mycket få fall skulle vara lämplig eller ens möjlig

att beträda.

Kungl. Maj:t har just i dessa dagar till Riksdagens bepröfvande öfverlämnat

lagförslag, som afse att skapa tryggare förhållanden mellan ägare

och arrendator af fastighet, mellan husägare och hyresgäst, att trygga

tomträtt och bereda möjlighet till inteckning i sådan o. s. v. Ej mindre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

behöfligt är det att genom lagstiftning reglera dessa förhållanden, som här

vidrörts, och att göra det i tid.

Att en lagstiftning på detta område har inånga svårigheter att öfvervinna,

är otvifvelaktigt, men dessa svårigheter måste i det allmännas intresse

öfvervinnas, och tillåta vi oss fördenskull att, på grund af hvad

sålunda anförts, vördsamt hemställa, att Riksdagen måtte i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att det täcktes Kungl. Maj:t att låta föranstalta om

utredning, i hvad mån betryggande garanti för ingångna aftals bestånd

från leverantörens sida skulle kunna genom lagstiftning beredas köpare

af elektrisk energi samt för Riksdagen framlägga det förslag i ärendet,

hvartill en sådan utredning kan gifva anledning.»

Att det ämne, som genom förevarande motion underställts Riksdagens

pröfning, är af stor vikt och betydelse, torde vara visst. I den mån särskilt

kraften i våra vattenfall alltmera tages i anspråk för alstrande af

elektrisk energi i större omfattning, blir det såväl ur nationalekonomisk

som privatekonomisk synpunkt en angelägenhet af stor vikt för statsmakterna

att tillse ej blott att det alstrade energiförrådet från producentens

sida under så billiga former som statens berättigade intressen det medgifva

kan utnyttjas, utan äfven att det alstrade energiförrådet på ett fullt

betryggande sätt tillhandahålles alla dem, som på beräknad tillgång ur

detsamma grundat nyttiga företag för olika ändamål. Genom den 1902

tillkomna lagstiftningen har staten redan gått producentens intressen till

mötes, hvaremot konsumenten, den som genom aftal betingat sig leverans

af visst energiförråd från kraftföretaget, enligt gällande lagstiftning intager

en synnerligen osäker ställning. Att han icke vid aftalsbrott från leverantörens

sida genom eventuellt skadestånd, äfven om detta beräknas till

mycket högt belopp, kan under alla förhållanden blifva tillfredsställd, är

uppenbart. För konsumenten kommer det ju i främsta rummet an på att

ständigt kunna åtnjuta tillgång på aftalad kraft. Fn stad exempelvis

med elektrisk belysning, som plötsligt genom aftalsbrott från kraftleverantörens

sida befinner sig i mörker, lärer vara föga tillfredsställd med

ett skadestånd.

Då utskottet vid behandlingen af detta ämne sökt för sig klargöra,

huru detsamma skulle på ett tillfyllestgörande sätt kunna ordnas, har

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

5

utskottet till en början undersökt, huruvida icke i redan gällande lagstiftning

bestämmelser finnas, som skulle kunna i någon mån användas i konsumentens

ifrågavarande intresse, eller i annat fall, huruvida icke befintliga

bestämmelser skulle i sådant syfte kunna utvidgas. Det har därvid till en

början gällt att bestämma arten af konsumentens ifrågavarande rätt. I sådant

afseende torde det vara af intresse att inhämta, hurusom enligt den nya

tyska civillagen, som i modern rätt lärer få anses representera den mest

genomarbetade systematiken, denna rätt troligen icke kan betraktas såsom

en sakrätt. Visserligen har en framstående skriftställare inom den tyska

rättsvetenskapen velat med stöd af bestämmelsen i § 1105 af den tyska

civillagen göra gällande, att under vissa förutsättningar afnämarens rätt

vore att betrakta som en reallast och såsom sådan borde åtnjuta fullt sakrättsligt

skydd, men af en annan i Tyskland högt uppburen juridisk författare

har detta utan vidare såsom felaktigt afvisats. Hur rättigheten

genom aftal än konstrueras, torde det emellertid enligt gällande svensk

rätt vara visst, att det väsentliga i densamma icke är af den art, att inteckning

därför eventuellt i leverantörens fastighet kan fastställas. Genom

ett af högsta domstolen nyligen afgjordt mål har denna fråga ock blifvit

klart afgjord. Sökt inteckning till säkerhet för aftalad rätt till elektrisk

kraft från ett kraftbolag i detsamma tillhöriga fastigheter och kraftledningar

har i alla instanserna afvisats, i hofrätten och högsta domstolen

enhälligt. Af rättsfallet framgår bland annat, att enligt domhafvandens

i underrätten mening ifrågavarande rätt icke läte hänföra sig till vare sig

nyttjanderätt till fast egendom, afkomsträtt af sådan egendom eller servitut.

Äfven om, såsom utskottet inhämtat, i ett annat tidigare fall underrätt

fastställt inteckning i ett kraftbolags fastigheter till säkerhet för ett kontrakt

om leverans af elektrisk energi — hvilken inteckning emellertid torde

afsett hufvudsakligen upplåten nyttjanderätt till vissa turbinkammare

m. m. — och äfven under förutsättning att sådan inteckning mera allmänt

skulle medgifvas, något som man likväl efter ofvannäinnda prejudikat

knappast torde vara berättigad antaga, finner utskottet, att föga därmed

vore för konsumenten vunnet. Genom den medgifna inteckningen

skulle han visserligen i många fall vara skyddad mot tredje man, men

någon trygghet att åtnjuta den aftalade energimängden skulle han icke

därför äga. Mot ett aftalsbrott från leverantörens sida och de stundom

oberäkneliga följderna däraf vore han ej säkerställd.

Måhända är det ock med hänsyn härtill, som man i främmande

länder uti ifrågavarande afseende beträdt en annan väg och i allmänhet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

genom villkor och bestämmelser vid meddelandet af koncession å elektriska

kraftanläggningar sökt trygga afnämare af energi från företaget mot risken

att på ett eller annat sätt gå miste om aftalad energileverans.

I England gälla härom bestämmelser, tillkomna 1882, med vissa senare

förändringar. En koncession för leverans och distribuering af elektrisk

energi meddelas alltid för ett alldeles bestämdt angifvet område (area of

supply). I koncessionsurkunden uppräknas de gator och platser, hvarest

inom två år efter koncessionens meddelande elektriska ledningar till allmänt

aflämnande af elektrisk energi måste vara anlagda. Efter loppet af

ett och ett hälft år efter koncessionens meddelande kan under vissa förutsättningar

på företagets ägare ställas den fordringen att äfven pa öfriga

gator inom området anlägga elektriska ledningar, och när dessa förutsättningar

äro uppfyllda, har ägaren skyldighet att inom sex månader efter

fordringens uppställande skrida till ledningarnas anläggande. I hvarje

koncessionsurkund angifves vidare det maximipris, som entreprenören är

berättigad betinga sig af de enskilda energiafnämarne. Om han icke enas

med vederbörande kommunalmyndighet om det pris, som skall förekomma

vid leverans till offentlig belysning, slites tvisten härom af skiljedomstol. —

Genom rätt att under vissa villkor öfvertaga en elektrisk kraftanläggning

är en offentlig korporation, som däraf har intresse, högst betydligt säkerställd

mot risken att förlora påräknad energi. — Afnämare eljest hafva

viss trygghet däri, att om handelsdepartementet (Board of trade) öfvertygas

om att företaget på grund af insolvens är urståndsatt att fullgöra de

förpliktelser, som i kraft af koncessionen åligga detsamma (ordentliga, anläggningar,

leverans af energi m. m.), koncessionen är förverkad, i hvilket

fall de däraf intresserade under vissa villkor kunna öfvertaga företaget

eller del däraf. Stundom kan handelsdepartementet, om ett företag uraktlåter

de detsamma genom koncessionen eller af departementet särskildt

ålagda förpliktelser — bland annat beträffande leverans af energi —,

därest ej de till en början i sådant fall meddelade anvisningar efterföljas,

fälla företaget till betydliga böter och slutligen återtaga koncessionen, om

sådant ur allmänt intresse synes lämpligt. — Till sist må nämnas, att

företagets egendom är skyddad från utmätning och konkursåtgärder.

I Frankrike skiljer man enligt en år 1906 utkommen lag, vid meddelande

af koncession å elektrisk kraftanläggning, mellan »concessions

simples sans déclaration d’utilité publique» (koncessioner, vid hvilka företaget

ej anses böra betraktas vara af mera allmän nytta) och »concessions

déclarées d’utilité publique» (koncessioner, där företaget anses vara af

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

allmän nytta). Koncessionen, hvilken enligt denna lag, i öfverensstämmelse

med hvad förut gällde, betraktas såsom ett slags aftal, meddelas i

bada fallen af kommun, där företaget finnes, eller där detsamma berör

flera kommuner som slutit sig tillsamman, af ett gemensamt utskott från

dessa, och i andra fall af staten. Hvarje koncession är underkastad de

närmare villkor, som upptagas i en vid dess meddelande utfärdad urkund,

»cahier des charges», hvilken öfverensstämmer med någon af de typer,

som fastställts i statsrådet. Genom bestämmelser, intagna i denna urkund,

tillförsäkras afnämarne af elektrisk energi betryggande villkor för det

fortsatta och regelbundna åtnjutandet af kraften. Då koncessionen, enligt

hvad ofvan antydts, betraktas såsom ett aftal — närmare bestämdt såsom

ett aftal om begagnande från entreprenörens sida af de det allmänna tillkommande

rättigheter uti förevarande afseende mot skyldighet att fullgöra

de i det allmännas intresse liggande prestationer beträffande leverans af

elektrisk energi —, innebär ett åsidosättande från leverantörens sida af

fullgörande af honom åliggande leveranser såsom ett kontraktsbrott, på

hvilket bestämmelserna i art. 1184 Code civil bli tillämpliga. Enligt dessa

bar, för den händelse den ene kontrahenten icke uppfyller sina förpliktelser

enligt aftal, den andre kontrahenten rätt att fordra aftalets upphörande

och skadestånd, med andra ord i här förevarande fall hafva de

administrativa myndigheterna rätt att återkalla koncessionen och erhålla

skadestånd för vederbörandes räkning. — Äfven fransk lag känner en

rätt för kommunförvaltningen att inlösa kraftföretaget, när villkor därom

äro intagna i koncessionsurkunden, något som vanligtvis lärer vara fallet.

I Italien äro bestämmelserna om koncession synnerligen lindriga för

entreprenören. Den rätt, han genom koncessionen erhåller, betraktas, i

förhållande till de fastigheter, hvaröfver ledningarna framdragas, såsom ett

servitut. Trygghet att erhålla aftalad leverans af energi har afnämare

bland annat därigenom, att servitutet anses förverkadt, till exempel om

ägaren till den tjänande fastigheten (den hvaröfver ledningen framgår)

visar, att entreprenören icke vidare är i stånd att lämna energi till industriella

ändamål. Rätt att inlösa ett elektriskt kraftföretag tillkommer

ock enligt italiensk rätt kommun under vissa villkor och viss tid efter koncessionens

meddelande, ehuru bestämmelserna härom genom åtskilliga omständigheter

sällan kunna tillämpas och kommunens ifrågavarande rätt

begagnas.

I Schweiz synas föga tillfredsställande stadganden förefinnas till tryggande

af afnämarnes rätt. Därom vittnar följande uttalande i en uppsats

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

om bland annat elektricitetsrätten i Schweiz: »Inom elektricitetsrätten fattas,

med undantag af vissa säkerhetsföreskrifter, allt, som skulle tjäna till skydd

för allmänna intressen. Förbundet har förlänat elektricitetsbolagen med

ringa inskränkning expropriationens offentliga maktmedel och därmed erkänt

dem som allmänna anstalter. Men ända hittills har förbundet, obegripligt

nog, underlåtit att vid denna gåfva knyta om ock den allra minsta motförpliktelse.

Elektricitetsföretagen kunna med statens hjälp skaffa sig faktiskt

monopol, sinsemellan ordna afsättningsområdena och inom afsättningsoinrådet

uppställa autonoma strömpristariffer. De kunna äfven midt i

sitt afsättningsområde, af chikan eller emedan alltför liten vinst erbjuder

sig, vägra enskilda afnämare eller mindre kommuner leverans af energi

o. s. v., kort sagd t, de äro en stat i staten i detta ords sämsta betydelse,

i det de utöfva statens rättigheter, men sakna alla förpliktelser.» Behofvet

af skyddande bestämmelser har därför kraftigt i Schweiz gjort sig gällande,

och man har uppställt följande reformprogram: Alla företag, som befatta

sig med produktion, ledning och leverans af elektrisk energi, ställas under

statskontroll. Denna statskontroll skulle särskilt beträffande leverans af

elektrisk energi på det sättet anordnas, att ett bolag, som till tredje man

ville leverera elektrisk energi, på samma sätt som järnvägsbolagen skulle

behöfva koncession. Koncessionen skulle meddelas blott för ett noggrant

begränsadt område. Bolaget skulle vara förpliktadt att inom detta område

under vissa villkor tillfredsställa hvarje efterfrågan efter energi (kontraktstvång),

vidare skulle maximipristariffer uppställas, som vid viss räntabilitet

hos företaget skulle reduceras, slutligen skulle särskilt till förmån

för kommuner, kantoner och förbundet förbehållas inlösningsrätt till företaget.

Såsom mönster för lagstiftningen har man tänkt sig den engelska

lagen af 1882.

Såsom af denna kortfattade redogörelse för viss utländsk lagstiftning

synes, har man genom med koncessionen förbundna bestämmelser sökt

trygga bland annat afnämare af elektrisk energi mot att blifva beröfvad

påräknad kraft. Att man icke heller i vårt land är alldeles främmande

för en sådan tanke, framgår af ett den 18 februari 1906 afgifvet yttrande

till kommerskollegium, i hvilket en af inspektörerna öfver elektriska anläggningar

för belysning och kraftöfverföring berört det i motionen omförmälda

ämne och därutinnan anfört: »I den mån omfattande anläggningar

komma till utförande för tillhandahållande af elektrisk kraft

åt befolkningen inom större områden, och dessa företag sålunda blifva af

afsevärd betydelse för den allmänna hushållningen, synas de böra blifva

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

9

underkastade äfven andra bestämmelser än sådana, som meddelas till förekommande

af skada å person eller egendom. Bland synpunkter, som därvid

kunna göra sig gällande, torde vara, att kraften må levereras på tillfredsställande

sätt och till lämpliga (maximi-) priser samt att den inom

visst område må blifva tillgänglig intill visst belopp för alla, som så

önska, och på enhetliga villkor under i öfrigt lika förhållanden; dessutom

torde väl ock stundom anläggningens förhållande till statens eller annan

enskild anläggning inom samma område behöfva på något sätt fastställas.

— Vid mindre anläggningar af ifrågavarande slag, hvartill med få undantag

de i vårt land hittills utförda kunna räknas, torde dessa förhållanden

af sig själft regleras på tillfredsställande sätt, men då företag komma till

stånd genom sammanslutning eller annorledes, som ensamma behärska

vidsträckta områden, torde förhållandena kunna gestalta sig annorlunda.

Dylika anläggningar kunna då såväl i ekonomisk betydelse som i andra

stycken jämföras med järnvägsanläggningar, och sådana äro ju i afseenden,

analoga med de ofvannämnda, underkastade kontroll från det allmännas

sida. Då dessa frågor i vårt land sannolikt snart nog blifva aktuella, synes

lämpligt att redan nu i koncessionsbestämmelser för ifrågavarande

slag af anläggningar afseende fästes därå. Sålunda torde det blifva till

gagn för bedömande af hithörande förhållanden och af vattenkraftens tillgodogörande

öfverhufvudtaget, om koncessionsinnehafvare af dylika företag

— såsom fallet är på vissa ställen i utlandet och hos oss vid enskilda

järnvägar — förelädes, bland annat, att ingifva en detaljerad tablå öfver

den i bruk satta anläggningens utrustning och kostnad och att årligen

efter ett fastställdt schema afgifva berättelse om verksamheten och företagets

ställning.» — Inspektören har vidare framhållit det stora behofvet

att genom lagstiftning afnämarnes rätt tryggas, och då enligt hans mening

sådant borde ske genom bestämmelser, meddelade i samband med

koncessionen, vore en sådan lagstiftning med det snaraste påkallad, innan

redan alltför många koncessioner hunnit meddelas. — Till sist har han

fäst uppmärksamheten därå, att enligt gällande lag, 2 § 2 mom. lagen

den 27 juni 1902, Konungen vid meddelande af koncession har att, under

förbehåll af enskild rätt, föreskrifva på livilket sätt och under hvilka

villkor anläggningen må utföras och nyttjas, men att då fråga uppstått

om dessa bestämmelser vore af den omfattning, att Konungen vid koncessionens

meddelande skulle äga uppställa villkor af den ingripande art,

hvarom ofvan talats och hvilka i utlandet, exempelvis England, förekomrne,

tvekan härutinnan så starkt gjort sig gällande, att man helt af
Bih.

till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 24 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

Btått att i koncessionsbestämmelserna föreslå ens något i sådan riktning

gående villkor.

Att tillfredsställande utvägar till frågans lösning sålunda icke saknas,

har utskottet med det ofvan anförda velat visa, äfven om utskottet gifvetvis

icke varit i tillfälle att närmare angifva, huru denna lösning bör

försiggå. Detta torde Kungl. Maj:t vid en eventuell utredning bäst blifva

i stånd att afgöra. Därvid lärer då ock visa sig, huruvida saken kan

ordnas genom blott administrativa föreskrifter, b vilka Kungl. Maj:t i sådant

fall icke lärer underlåta att meddela, eller huruvida lagstiftning med

Riksdagens medverkan erfordras.

Med stöd af det sålunda anförda hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta föranstalta om utredning, på hvilket

sätt betryggande garantier för kontraktsenligt åtnjutande

af elektrisk energi må kunna genom lagstiftning eller

eljest beredas afnämare af sådan energi, samt i den

mån Riksdagens medverkan till lagstiftning i ämnet

erfordras, för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

utredningen kan gifva anledning.

Stockholm den 18 mars 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Herr Lindhagen har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i behandlingen

af detta ärende inom utskottet, och herr Widén, att han icke

deltagit i den slutliga handläggningen däraf.

CENTRALTRYCKEKIET, STOCKHOLM, 19 07.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:62 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maft angående åtgärder till tryggande af aftal rörande leverans af elektrisk ener s. 2 i texten