Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

1907-04-05 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:32, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

1

N:o 32.

Ank. till Riksd. kansli den 5 april 1907, kl. 4 e. ra.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i

lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser

om elektriska anläggningar.

Genom en den 8 sist-lidne februari dagtecknad proposition, n:o 40,

hvilken af båda kamrarna blifvit till lagutskottet öfverlämnad, har Kungl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta

domstolen förda protokoll föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda

förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen

den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

1 statsråd den 14 sistlidne december anförde chefen för justitiedepartementet

efter gemensam beredning med chefen för civildepartementet:

»1 den lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

som utfärdades den 27 juni 1902, stadgas i 3 §, bland annat,

att ansökan om rätt att för elektrisk lednings framdragande påfordra afstående

eller upplåtande af jord eller lägenhet eller om tillstånd att utföra

elektrisk anläggning, som afses i lagens 2 §, skall vara åtföljd af

bestyrkt förteckning på ägare och innehafvare af de fastigheter, som äro

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sand. 28 Håft. (N:o 32). 1

Departementschefena

yttrande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

belägna på mindre afstånd än 150 meter från ledningen, att, om ansökan

ej finnes böra genast afsläs, tillfälle att yttra sig öfver ansökningen skall

lämnas de kommuner eller municipalsamhällen, inom hvilkas områden ledning

skall framdragas, så ock omförmälda ägare och innehafvare af fastigheter,

samt att, där ledningen skall inom område, för hvilket byggnadsstadgan

för rikets städer icke äger tillämpning, framdragas på mindre afstånd

än 150 meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad

eller från tomtplats eller trädgård, ansökningen icke må mot bestridande

af byggnadens, tomtplatsens eller trädgårdens ägare bifallas, utan

så är, att annan sträckning för ledningen visas ej kunna utan synnerlig

olägenhet användas.

Beträffande dessa bestämmelser har i en resolution, som antogs vid

det under september månad 1905 i Stockholm hållna allmänna svenska

elektroteknikermötet, uttalats, dels att, då det måste anses uteslutet, att

en elektrisk ledning under några omständigheter direkt kunde förorsaka

skada på ett afstånd, som nämnvärdt öfverstege ledningens höjd ofvan

jord, och det öfver hufvud taget finge anses genom erfarenheten ådagalagdt,

att de elektriska ledningarnas allmänfara vore jämförelsevis obetydlig,

samt ifrågavarande bestämmelser otvifvelaktigt verkade försvårande för

erhållande af tillstånd att utföra elektriska anläggningar och därigenom

hämmande på elektroteknikens utveckling i Sverige, önskvärd! vore, att,

åtminstone för fall då expropriation ej ifrågasattes, nämnda bestämmelser

ändrades så, att berörda afstånd fastställdes till högst stolplinjens dubbla

höjd öfver marken, dock minst 20 meter, dels och att, då fråga vore om

att med ledning för elektrisk drift utrusta redan befintlig järnväg, som

framginge på eget inhägnad! område, undantag borde medgifvas från stadgandet

om vissa fastighetsägares hörande, enär ju beträffande sådan anläggning

vore tydligt, att annan sträckning för ledningen ej utan synnerlig

olägenhet kunde användas.

Elektroteknikermötet uppdrog åt svenska teknologföreningens afdelning

för elektroteknik att vidtaga erforderliga åtgärder för ernående af de

i berörd resolution uttalade önskemålen; och har afdelningen till fullgörande

af detta uppdrag afgifvit eu af föreningens styrelse till Eders Kungl.

Maj:t öfverlämnad underdånig framställning i ämnet, i hvilken framställning

jämväl påpekats, att, därest 3 § i omförmälda lag ändrades i föreslaget

syfte, en motsvarande ändring borde vidtagas med afseende å stadgandet

''i lagens 2 §, att Eders Kungl. Maj:ts tillstånd, som enligt samma

§ i allmänhet erfordras för utförande af elektriska anläggningar med spänning,

öfverstigande 250 volt, icke skall, såvidt angår fall då tillämpning

af bestämmelserna i 1 § om expropriation ej ifrågasattes och anläggningen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

3

utföres på egen mark, vara nödigt, därest antingen afståndet från anläggningen

till annans vid gård uppförda åbyggnad, tomtplats och trädgård

öfverstiger 150 meter eller, om anläggningen skall utföras på mindre afstånd,

ägaren det medgifvit.

Sedan utlåtanden öfver omförmälda framställning infordrats från,

jämte andra myndigheter, kommerskollegium, hafva, efter anmodan af

kollegium, de enligt stadgan den 31 december 1902 om elektriska anläggningar

för belysning eller arbetsöfverföring förordnade inspektörer för tillsyn

öfver dylika anläggningar afgifvit yttrande i frågan, hvarvid de såsom

önskvärda framhållit ytterligare några förändringar i 2 och 3 §§ af 1902

års lag.

Sålunda hafva inspektörerna hemställt, att, då de olägenheter och

obehag, som kunde för närboende uppkomma af en ofvan jordytan framdragen

ledning, ej kunde förorsakas af en i jorden nedlagd kabel, rätten

för ägare af byggnader, tomtplatser och trädgårdar, som vore belägna

inom visst afstånd från föreslagen ledning, att under de i 3 § angifna

omständigheter genom sitt bestridande förhindra bifall till ansökan om

koncession måtte inskränkas att gälla med afseende allenast å luftledningar.

I öfverensstämmelse härmed borde äfven föreskrifvas, att endast

såvidt luftledning användes skulle vid ansökningen fogas förteckning å

ägare och innehafvare af andra fastigheter än sådana, som af ledningen

berördes, samt tillfälle lämnas ägare och innehafvare af andra än sådana

fastigheter att yttra sig öfver ansökningen.

Inspektörerna anse det vidare vara obehöfligt att, då ledning skall

framdragas å platser, som äro tätare bebyggda, höra närboende, och föreslå

därför beträffande områden, för hvilka byggnadsstadgan för rikets städer

är tillämplig, att förteckning skulle företes allenast å dem, som äga

och innehafva fastigheter, hvilka af ledningen beröras, samt att endast sådana

personer skulle höras öfver gjord ansökning.

År fråga om införande af elektrisk drift å inhägnad järnväg, bör

det, enligt inspektörernas mening, ej vara nödigt att låta de invid järnvägsområdet

boende yttra sig i ärendet. I följd häraf behöfde man i detta

fall ej heller fordra förteckning å ägare och innehafvare af vissa fastigheter.

Inspektörerna erinra vidare, att den frihet från skyldighet att söka

koncession, som, enligt hvad redan nämnts, under viss förutsättning äger

rum, gäller endast för det fall, att anläggningen utföres på egen mark,

men icke därest marken blifvit af annan frivilligt upplåten, samt att lagens

stadgande i detta hänseende tillkommit sålunda, att, sedan Riksdagens

första kammare antagit sådan lydelse af 2 § i 1902 års lag, att fri
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

het från koncessionstvång skulle under den antagna förutsättningen äga

rum i båda ofvannämnda fall, men andra kammaren beslutat att icke i

någotdera fallet medgifva koncessionsfrihet, kamrarnas skiljaktiga beslut

sammanjämkats så, att frihet från koncessionsplikt skulle förekomma endast

om egen mark för anläggningen användes, hvarefter Riksdagens beslut af

Eders Kungl. Maj:t godkänts. Inspektörerna tillstyrka nu, att 2 § ändras

i enlighet med första kammarens ursprungliga beslut. Därigenom skulle

tidsspillan och ganska värdelöst arbete besparas såväl myndigheter som

kraftledningsägare; och borde ändringen kunna ske utan olägenhet, då de

anläggningar, som blefve befriade från koncessionstvång, oftast vore af

mindre utsträckning och det för bibehållande af sådant tvång anförda

skäl, att Eders Kungl. Maj:t borde vara i tillfälle att för hvarje särskildt

fall meddela eventuellt erforderliga säkerhetsföreskrifter, visat sig beträffande

vanliga kraftledningar ej äga någon egentlig giltighet, i det att för

dylika anläggningar sällan komme i fråga några bestämmelser utöfver de

utförliga föreskrifterna i stadgan om elektriska anläggningar.

En annan af de ändringar, hvarom inspektörerna hemställt, afser bestämmelsen

i 2 § om straff för den, som utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd

eller i strid emot de vid meddelande af tillstånd gifna föreskrifter utför eller

nyttjar koncessionspliktig elektrisk anläggning. Då koncessionsförfarandet i

dess nuvarande form måste taga en afsevärd tid i anspråk och den, som behöfde

en elektrisk anläggning utförd, i allmänhet icke kunde under denna

tid låta arbetena därå anstå, vore det vanligt, att, då koncessionen beviljades,

anläggningen vore färdig eller åtminstone under arbete. I betraktande

häraf och då någon fara genom elektrisk ström tydligen ej kunde

uppstå förrän anläggningen tagits i bruk, funnes ej anledning att med ansvar

belägga utförandet af sådana arbeten, hvartill sökanden eljest ägde

befogenhet och hvilka ej mera än andra byggnadsarbeten kunde föranleda

fara för person eller egendom. Ifrågavarande straffbestämmelse borde

alltså ändras så, att den blefve tillämplig allenast på nyttjande af elektrisk

anläggning.

De ändringar, inspektörerna i öfrigt föreslagit i 2 och 3 §§ af 1902

års lag, äro hufvudsakligen af redaktionell natur.

Kommerskollegium, som biträdt de flesta af inspektörernas ändringsförslag,

har för egen del framhållit önskvärdheten af viss ändring i affattningen

af 2 och 3 §§.»

Sedan föredragande departementschefen närmare redogjort för ofvanberörda

framställningar samt omförmält innehållet i de öfver samma framställningar

afgifna utlåtanden, anförde departementschefen vidare:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

5

»De nu framställda förslagen till ändringar i 1902 års lag äro föranledda

af erfarenheter, som vid lagens tillämpning vunnits. Att dessa

ändringar komme att medföra önskvärda lindringar i de ganska betungande

villkor, som man vid lagens tillkomst ansett sig böra uppställa med

afseende å tillstånd till utförande af elektriska anläggningar och rätt till

expropriation för desamma, synes otvifvelaktigt; och, då genom de utlåtanden,

som i ärendet afgifvits af myndigheter med teknisk kompetens,

torde vara ådagalagdt, att ändringarna kunna genomföras utan att fastighetsägares

eller andras rätt och trygghet åsidosättas, anser jag mig böra

i hufvudsak tillstyrka de önskade lagändringarna.

Beträffande inskränkning af det fridlysta område, hvarom särskilda

föreskrifter finnas i lagen meddelade, har icke någon af de myndigheter,

som yttrat sig i ärendet, ifrågasatt sådan inskränkning såvidt angår skyldigheten

att tåla expropriation för elektrisk lednings framdragande; vid

hvilket förhållande jag ej finner skäl att för närvarande framställa förslag

1 detta hänseende.

I fråga om sättet för fastställande af det minskade områdets storlek

ansluter jag mig till deras mening, som ansett, att afståndet ej borde bestämmas

i förhållande till stolplinjens höjd i hvarje särskilt fall utan

att ett för alla fall gällande afstånd af 20 meter borde fastställas.

Skall det i sista stycket af lagens 3 § nu intagna stadgande därom,

att ansökan om expropriation eller koncession under vissa omständigheter

ej må bifallas, erhålla olika innehåll, därest fråga är om expropriation och

då koncession begäres, torde stadgandet lämpligen böra till sin ena del

flyttas till 1 §, där expropriation behandlas, och till den andra delen till

2 §, som lämnar föreskrifter om koncession.

Med afseende å de undantag från gällande bestämmelser, som skulle

medgifvas, då tillämnad anläggning skall utföras inom inhägnadt järnvägsområde,

lära dessa eftergifter kunna utan olägenhet utsträckas dels så, att

de komme att gälla äfven i fall ändamålet med anläggningen är annat än

själfva järnvägens drifvande medelst elektrisk kraft, dels ock därhän, att

af de stadganden, som nu förekomma i 3 § af 1902 års lag, å anläggning

af nämnda beskaffenhet tillämpas allenast föreskrifterna därom, att

vid ansökan om koncession skola fogas plan för företaget, med kostnadsförslag,

samt affattning på karta af ledningens sträckning.

Hvad angår det ifrågasatta medgifvandet, att lednings framdragande

öfver frivilligt upplåten mark skulle, beträffande frihet från skyldighet att

söka koncession, likställas med byggande af ledning å egen mark, lärer

ett sådant medgifvande vara ur principiell synpunkt berättigad^ Ej heller

bör det möta betänklighet ur säkerhetssynpunkt, då i 3 § af stadgan om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

Utskottets

yttrande.

elektriska anläggningar föreskrifves, att den, som vill anlägga elektrisk

ledning för belysning eller arbetsöfverföring, skall, då Eders Kungl. Maj:ts

tillstånd ej erfordras och ledningen icke till hela sin sträckning faller inom

byggnad eller inhägnad gård, göra anmälan hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

och de genom nämnda stadga gifna säkerhetsföreskrifter,

hvilkas iakttagande, åtminstone hvad angår högspänningsledningar, alltid

öfvervakas af inspektörerna, äro tillämpliga äfven å ledning, för hvilken

icke erfordras Eders Kung]. Maj:ts tillstånd. För öfrigt torde den utsträckta

koncessionsfriheten icke komma att gälla längre ledningar, då

man vid framdragande af sådana i allmänhet icke lärer kunna undgå att

komma i beröring med allmän väg, vattentrafikled eller kronans mark och

i följd häraf ledningen blifver koncessionspliktig. De ledningar, för hvilka

ifrågavarande lagändring hufvudsakligen blefve af betydelse, kunna antagas

vara de talrika s. k. distributionsledningar, hvilka i trakter, som genomlöpas

af en högspänningsledning, från denna öfverföra kraft till närbelägna

gårdar för drifvande af tröskverk eller andra maskiner eller för

belysning eller dylika ändamål.

Af de jämkningar i affattningen af 2 och 3 §§ i 1902 års lag,

hvarom hemställan gjorts, anser jag följande böra vidtagas, nämligen dels

att för betecknande af de byggnader, om hvilka på särskilda ställen i

nämnda §§ är tal, städse användes samma uttryck, dels och att ordet ’plan’

i 3 § till undvikande af missförstånd, som lärer hafva förekommit, utbytes

mot ''beskrifning’.»

I enlighet med sålunda angifna grunder har förslag till lag angående

ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, utarbetats, hvilket

förslag sedermera undergått grundlagsenlig granskning i högsta domstolen.

Med föranledande af därvid framställda anmärkningar har förslaget därefter

i vissa delar jämkats och genom förevarande proposition förelagts

Riksdagen till antagande.

Förevarande förslag afser, såsom af föredragande departementschefens

ofvan intagna yttrande framgår, att införa följande mera väsentliga förändringar

i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar. Vidden af det i lagen bestämda fridlysningsområde

af 150 meter från ledningen inskränkes, där ej expropriation ifrågasattes,

till 20 meter. Bestämmelsen om att tillstånd till anläggning icke

må meddelas mot bestridande af ägare till byggnad, tomtplats eller trädgård,

belägna på mindre än det föreslagna afståndet af 20 meter från

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

planerad ledning, äger ej tillämpning i fall anläggningen skall utföras inom

inhägnadt järnvägsområde. Till förmån för sist berörda slag af anläggning

är ock befrielse medgifven från den i 3 § eljest stadgade skyldighet att

förete karta öfver jord, som för ledning erfordras, samt vissa förteckningar

och uppgifter, hvarjemte i §:n meddelad bestämmelse därom, att tillfälle

att yttra sig öfver gjord ansökan skall lämnas vissa menigheter samt ägare

och innehafvare af fastigheter, ej heller för berörda anläggning gäller.

Ofvan omförmälda rätt för. ägare af byggnader, tomtplatser och trädgårdar

att genom bestridande förhindra bifall till ansökan om koncession inskränkes

att gälla med afseende allenast å luftledningar. Den för närvarande

i 2 § meddelade straffbestämmelse för den, som utan tillstånd eller i strid

mot de vid meddelandet af tillstånd gifna föreskrifter utför eller nyttjar

koncessionspliktig elektrisk anläggning, begränsas att gälla blott den, som

under angifna förutsättningar nyttjar anläggningen. Den i 3 § 1 mom.

omförmälda förteckning å ägare eller innehafvare af fastigheter inskränkes

att upptaga blott sådana, som utan att ledningen skall öfver dem framdragas

äro belägna på mindre än 20 meter (för närvarande 150 meter)

från densamma, och, där ledningen skall framdragas inom område, för

hvilket byggnadsstadgan för rikets städer äger tillämpning, blott sådana

fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framgå eller i hvilkas mark den

skall nedläggas, under det för närvarande berörda förteckning skall inom

sådant område upptaga närmast intill ledningen belägna fastigheter. Slutligen

afser propositionen att införa befrielse från den för närvarande stadgade

skyldigheten att söka koncession vid ledningar, som framdragas öfver frivilligt

upplåten mark. Öfriga föreslagna förändringar äro att betrakta antingen

som konsekvenser af de nu omnämnda eller såsom rent redaktionella,

I hvad propositionen sålunda afser inskränkning af det fridlysta området,

särskilda lättnader för anläggning inom inhägnadt järnvägsområde

äfvensom för anläggning med användande af underjordiska kablar, begränsning

af straffbestämmelserna i 2 § samt lättnad i afseende å den i 3 §

1 mom. omförmälda förteckning på ägare och innehafvare af vissa fastigheter

har utskottet vid granskning icke funnit anledning till anmärkning.

Däremot. kan utskottet ej biträda förslaget, såvidt detsamma afser

att införa befrielse från den för närvarande föreskrifna skyldigheten att

söka koncession vid ledningar öfver frivilligt upplåten mark, hvilka enligt

förslaget (§ 2) likställts med ledningar å egen mark. Utskottet vill härvid

till eu början erinra om denna frågas behandling inom Riksdagen

År 1902. Sedan Kungl. Maj:t i proposition till 1902 års Riksdag föreslagit

allmän skyldighet att söka koncession vid högspäiiningsledningar

med undantag blott för det fåll, då anläggningen till hela sin sträck
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

ning förlädes inom byggnad eller inhägnad gård eller under jordytan, hemställde

majoriteten i det särskilda utskott, som behandlade ifrågavarande

proposition, i anslutning till i ämnet väckta motioner, om undantag från

koncessionsplikt jämväl i sådana fall, då anläggningen vore afsedd att utföras

till hela sin sträckning å eget eller genom godvillig öfverenskommelse

upplåtet område, likvisst under iakttagande däraf, att anläggningen

ej trädde annans rätt för nära. Vid propositionens behandling i kamrarna

blef utskottets hemställan i denna del godkänd af Första, men afslagen af

Andra Kammaren. De skäl, som motiverade detta Andra Kammarens beslut,

voro — såsom framgår af förhandlingarna i ämnet såväl vid 1902

års riksdag som därförinnan vid 1900 års riksdag — väsentligen följande.

Den med ifrågavarande ledningar förenade allmänfara kräfde,. att från

statens sida intet försummades, hvarigenom berörda fara, hvilken gifvetvis

icke förminskades däraf, att ledningen framginge öfver egen eller

frivilligt upplåten mark, såvidt möjligt reducerades. Och detta vunnes

säkrast och tillförlitligast genom de med en koncession förbundna villkor

och bestämmelser. Genom koncessionsplikt skulle emellertid jämväl

ett annat viktigt intresse upprätthållas, det statsekonomiska intresset.

Staten borde förbehålla sig rätten att såväl genom uppställande af vissa

bestämmelser vid koncessionens meddelande och särskildt dess begränsning

till viss tid som genom föreskrifvande af nya, utaf senare uppkomna

samhällsbehof dikterade villkor vid en utlupen koncessions förnyande på

ett tillfredsställande sätt reglera de viktiga allmänna intressen, som med

den elektriska kraftens utnyttjande vore förenade.

Kamrarnas olika beslut sammanjämkades därhän, att frihet från

koncessionsplikt inskränktes att äga rum allenast då elektrisk ledning är

afsedd att utföras å eget område. Lagen erhöll motsvarande affattning.

Såsom ofvan nämnts, after nu föreliggande proposition i denna del

att införa till hela sin vidd den frihet från koncessionsplikt, som af det

särskilda utskottet vid 1902 års riksdag förordades och af Första Kammaren

antogs. Skulle en sådan frihet medgifvas, torde det till en början

vara all anledning antaga, att de koncessionspliktiga ledningarnas antal

blefve synnerligen obetydligt. Det ligger nämligen i. sakens natur,

hvilket ock bekräftas af erfarenheten, att man söker i möjligaste mån att

träffa aftal med jordägarne hellre än att tillgripa expropriation, och skulle

man äfven därigenom undgå allt koncessionstvång, komme bemödandena

ännu mera att rikta sig på att åstadkomma frivilliga uppgörelser. Att,

såsom i propositionen ifrågasatts, låta en sådan tillfällig omständighet, som

att ledningen kommer i beröring med allmän väg, vattentrafikled eller

kronans mark blifva afgörande för koncessionsplikten, synes utskottet icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

9

vara riktigt. Ett stadgande om en dylik plikt bör väl bygga på de omständigheter,

som verkligen föranledt upptagandet i lagen af koncessionstvång.

Ofta måste det också kunna inträffa, särskildt i de norra delarna af

riket, att äfven mycket långa ledningar kunna framdragas utan att stöta

på dylika hinder.

Utskottet håller före, att de skäl, som voro bestämmande för Riksdagens

beslut att förbehålla det allmänna ett väsentligt inflytande på dessa

angelägenheter icke genom några som helst sedermera inträffade omständigheter

förminskats i betydelse. Att Riksdagen skulle frångå den ståndpunkt,

som Riksdagen vid tillkomsten af gällande lag intagit, har utskottet

därför som sagdt icke kunnat tillstyrka.

År anledningen till det ifrågasatta medgifvandet af koncessionsfrihet

den att bereda lättnad för kraftledningars anläggning, vill utskottet framhålla,

att lättnaden ej får köpas på bekostnad af ännu viktigare allmänna

intressen samt att med de i öfrig t i propositionen föreslagna bestämmelsernas

införande redan högst väsentliga förmåner till underlättande af

sådan anläggning erbjudas i förhållande till hvad för närvarande gäller.

Den föreslagna friheten från koncessionsplikt skulle nu, efter föredragande

departementschefens yttrande att döma, hufvudsakligen blifva

åt betydelse för de s. k. distributionsledningarna, hvilka i trakter, som

genomlöptes af en högspänningsledning, från denna öfverförde kraft till

närbelägna gårdar för drifvande af tröskverk eller andra maskiner eller

för belysning eller dylika ändamål. Utskottet föreställer sig dock, att

behofvet af särskilda föreskrifter med hänsyn till dessa slag af ledningar

i väsentlig män förminskas därigenom att i många fall den från början

meddelade koncessionen torde omfatta hela den planerade anläggningen

och således äfven sådana distribution sledningar, som ursprungligen varit

beräknade, hvarförutom vid mindre sådana ledningar, där spänningen ej

öfverstiger 250. volt, koncession ju icke erfordras. Skall hänsyn äfven härutöfver

tagas till ledningar af ifrågavarande slag, så att de blifva befriade

från koncessionstvång, bör detta ske genom en undantagsbestämmelse i

själfva lagen. Huruvida ett sådant behof föreligger och på hvad sätt det

må kunna lämpligen tillgodoses genom en dylik undantagsbestämmelse,

därom har genom den nu framlagda propositionen ej förebragts någon

utredning.

Under åberopande af hvad sålunda anförts och under erinran därom,

att de betänkligheter, utskottet i afseende å den föreslagna ytterligare friheten

från koncessionstvång uttalat, berörts jämväl af tre af de i förslagets

granskning i högsta domstolen deltagande justitieråd, hemställer utskottet,

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 7 Sand. 28 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

att Riksdagen, under förklarande, att ifrågavarande

proposition icke kunnat i oförändrad! skick godkännas,

måtte, i anledning af propositionen, för sin del antaga

följande

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

LAG

angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skola erhålla

följande ändrade lydelse:

1 §•

Har, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft eller

för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan industriell

anläggning, som tinnes vara af större betydelse för det allmänna, Konungen

&pröfvat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet

eller inrättning, användes till framdragande af elektrisk ledning,

skall hvad för ändamålet erfordras, emot ersättning, afstås eller upplåtas.

Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för hvilket bygg"

nadsstadgan för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställdt hamnområde

afstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för hvilket namnda

stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre afstånd, än ett hundra

femtio meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller

tomtplats eller trädgård, som tillhör jordens eller lägenhetens ägare, denne

skyldig något afstå eller upplåta, utan så är, att Konungen finner annan

sträckning för ledningen icke kunna utan synnerlig olägenhet användas.

Skall enligt hvad i denna paragraf är stadgadt jord eller lägenhet

afstås eller upplåtas, äge de i förordningen angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof den 14 april 1866 meddelade föreskrifter motsvarande

tillämpning; dock att, där jorden eller lägenheten skall användas

för annans räkning än kronans, förhöjning i ersättningen skall äga rum

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

M

Kung!. Mwy.ts förslag. Utskottets förslag.

med hälften af det belopp* som jämlikt de i nämnda förordning stadgadegrunder

skall utgå.

2 §•

Vill någon utföra elektrisk anläggning,

där största effektiva spänningen

öfverstiger två hundra femtio

volt, räknadt, om jordledning användes,

mellan en ledning och jorden

och i annat fall mellan två ledningar,

söke Konungens tillstånd till

företaget; dock vare sådant tillstånd

ej erforderligt, där anläggningen till

hela sin sträckning förlägges inom

byggnad eller inhägnad gård eller

under jordytan, ej heller där anläggning,

som icke berör allmän väg

eller allmän farled, utföres på egen

mark eller pa mark, som af enskild

man, menighet eller inrättning

afstås eller upplåtes utan att tilllämpning

af 1 § ifrågasättes, samt

antingen afståndet från ledning, som

skall framdragas ofvan jordytan,

till boningshus eller annan vid

gård uppförd byggnad eller tomtplats

eller trädgård öfverstiger tjugu

meter eller, om dylik ledning

skall framgå på mindre afstånd

än nu är sagdt, ägaren sådant

medgifvit.

Skall inom område, för hvilket

byggnadsstadgan för rikets städer

icke äger tillämpning, ledning framdragas

ofvan jordytan på mindre afstånd

än tjugu meter från byggnad,

som ofvan nämnts, eller tomtplats

2 §•

Vill någon utföra elektrisk anläggning,

där största effektiva spänningen

öfverstiger två hundra femtio

volt, räknadt, om jordledning användes,

mellan en ledning och jorden

och i annat fall mellan två ledningar,

söke Konungens tillstånd till

företaget; dock vare sådant tillstånd

ej erforderligt, där anläggningen till

hela sin sträckning förlägges inom

byggnad eller inhägnad gård eller

under jordytan, ej heller där anläggning,

som icke berör allmän väg

eller allmän farled, utföres på egen

mark samt antingen afståndet från

ledning, som skall framdragas ofvan

jordytan, till boningshus eller annan

vid gård uppförd byggnad eller

tomtplats eller trädgård öfverstiger

tjugu meter eller, om dylik ledning

skall framgå på mindre afstånd än

nu är sagdt, ägaren sådant medgifvit.

Skall inom område, för hvilket

byggnadsstadgan för rikets städer

icke äger tillämpning, ledning framdragas

ofvan jordytan på mindre afstånd

än tjugu meter från byggnad,

som ofvan nämnts, eller tomtplats

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

Kungl. Maj:ts förslag.

eller trädgård, må, där ej anläggningen

skall utföras inom inhägnadt

järnvägsområde, tillstånd till anläggningen

icke mot bestridande af byggnadens,

tomtplatsens eller trädgårdens

ägare meddelas, utan så är, att

annan sträckning för ledningen visas

ej kunna utan synnerlig olägenhet

användas.

Tillstånd, hvarom i denna paragraf

sägs, må af Konungen meddelas

endast för viss tid, ej öfverstigande

fyrtio år. Meddelas det

sökta tillståndet, föreskrifver Konungen,

under förbehåll af enskild rätt,

på hvilket sätt och under hvilka

villkor anläggningen må utföras och

nyttjas.

Hvar, som utan Konungens tillstånd

eller i strid emot de vid meddelande

af tillstånd gifna föreskrifter

nyttjar anläggning, som i denna

paragraf afses, straffes med böter

från och med tjugufem till och med

ett tusen kronor, där ej å öfverträdelsen

straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

Utskottets förslag.

eller trädgård, må, där ej anläggningen

skall utföras inom inhägnadt

järnvägsområde, tillstånd till anläggningen

icke mot bestridande af byggnadens,

tomtplatsens eller trädgårdens

ägare meddelas, utan så är, att

annan sträckning för ledningen visas

ej kunna utan synnerlig olägenhet

användas.

Tillstånd, hvarom i denna paragraf

sägs, må af Konungen meddelas

endast för viss tid, ej öfverstigande

fyrtio år. Meddelas det

sökta tillståndet, föreskrifver Konungen,

under förbehåll af enskild rätt,

på hvilket sätt och under hvilka

villkor anläggningen må utföras och

nyttjas.

Hvar, som utan Konungens tillstånd

eller i strid emot de vid meddelande

af tillstånd gifna föreskrifter

nyttjar anläggning, som i denna

paragraf afses, straffes med böter

från och med tjugufem till och med

ett tusen kronor, där ej å öfverträdelsen

straff är i allmänna strafflagen

utsatt.

3 §•

Ansökan om rätt att för elektrisk lednings framdragande påfordra

afstående eller upplåtande af jord eller lägenhet eller om tillstånd att utföra

elektrisk anläggning, som i 2 § afses, skall vara åtföljd af fullständig

beskrifning öfver det ti Hämnade företaget, med kostnadsförslag, affattning

på karta af föreslagen lednings sträckning och af den jord, som för ledningen

erfordras, bestyrkta förteckningar på dels ägare och innehafvare af de

fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framdragas eller i hvilkas mark den

skall nedläggas, dels ock, såvidt ledningen skall framgå ofvan jordytan, ägare

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

13

Kling!. May.ts förslag. Utskottets förslag.

och innehafvare af de fastigheter, som, utan att ledningen skall öfver dem

framdragas, äro belägna på mindre afstånd än tjugu meter från densamma,

uppgift på de öfverenskommelser, som blifvit träffade, eller de hinder,

hvilka däremot mött, med flera handlingar, som sökanden vill åberopa; dock

att, där ledningen skall framdragas inom område, för hvilket byggnadsstadgan

för rikets städer äger tillämpning, förteckning, som nyss sagts, erfordras

allenast såvidt angår fastigheter, öfver hvilka ledningen skall framgå

eller i hvilkas mark den skall nedläggas.

Finnes ej ansökan genast böra afslås, lämnas åt de kommuner eller

municipalsamhållen, inom hvilkas områden ledning skall framdragas, så

ock åt de ägare och innehafvare af fastigheter, som, enligt hvad ofvan

nämnts, skola uppgifvas, tillfälle att yttra sig öfver ansökningen, och infordras

i öfrigt. de ytterligare upplysningar, som för ärendets bedömande

må erfordras.

Hvad i denna paragraf är stadgadt om skyldighet att förete karta

öfver jord, som för ledning erfordras, samt vissa förteckningar och uppgifter,

så ock därom, att tillfälle att yttra sig öfver gjord ansökan skall

lämnas vissa menigheter samt ägare och innehafvare af fastigheter, galle

ej beträffande ansökan om tillstånd att utföra anläggning inom inhägnadt

järnvägsområde.

Stockholm den 5 april 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA. T»

Bil. till Tiiksd. Prat. 1307. 7 Sami. 28 Hälft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:101 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 1, 2 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902, innefat s. 1 i texten