Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bredden af hjulringar å arbetsåkdon på landet.

1907-05-13 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:63, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bredden af hjulringar å arbetsåkdon på landet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

1

N:o 63.

Ank. till Riksd. kansli den 13 maj 1907, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om bredden af hjulringar å arbetsåkdon på

landet.

Uti en den 19 nästlidne april dagtecknad proposition, n:o 181,

hvilken af båda kamrarne till lagutskottet hänvisats, har Kungl. Maj:t

under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta

domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga här nedan

införda förslag till lag om bredden af hjulringar å arbetsåkdon

på landet.

Riksdagen har i skrifvelse den 22 april 1904 anhållit, det

Kungl. Maj:t täcktes efter utredning låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till lagbestämmelser, hvarigenom tillfälle bereddes

att för orter, där behof däraf gjorde sig gällande, meddela föreskrifter,

att hjulringar å arbetsåkdon skulle för särskilda fall hafva viss fastställd

bredd.

I berörda skrifvelse anförde Riksdagen bland annat, hurusom

i större delen af vårt land de allmänna vägarna så väl torde

motstå nötningen af den å dem framgående trafiken, att denna trafik

ej för vägarnas sparande behöfde ordnas på särskildt sätt. Inom

vidsträckta områden af riket rådde dock ett annat förhållande. I en

och annan trakt syntes väl denna vägarnas brist på hållbarhet kunna

af hjälpas genom tillbörlig omsorg af de väghållningsskyldige, men

på många orter vore det för dessa omöjligt eller förenadt med alltför

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 7 Sami. 58 Käft. (N:o 63).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

stora svårigheter att bereda vägarna den fasthet, som kräfdes af

trafiken, sådan den nu vore anordnad. Vägslitningen tvingade till

upprepade väglagningar, vägunderhållet blefve betungande, och

vägarna tillfredsställde ändå ej de vägfarandes billiga anspråk. För

dylika orter uppstode fråga, huruvida ej åtgärder af ett eller annat

slag med afseende å trafiken måtte kunna leda därhän, att den förödande

vägslitningen förekommes. En utveckling i denna riktning

syntes i åtskilliga fall vara den enda lösning, som erbjödes, samt i

många andra kunna medföra gagn genom att nedbringa omkostnaderna

för vägarna; och någon tvekan att befordra densamma

borde desto mindre råda, som den öfverensstämde med en sund

och riktig rättsgrundsats för vägbållets ordnande, nämligen den,

att de vägfarande borde taga del i uppoffringarna för vägarnas

bevarande, en grundsats, som blott allt för litet kommit i tillämpning

i vårt land.

Vid öfvervägande, bvilka åtgärder i dylikt syfte borde vidtagas,

inställde sig helt naturligt tanken på de fördelar, som skulle

vinnas därigenom, att de åkdon, som förmedlade den tyngre trafiken,

arbetsåkdonen, vore försedda med bredlötade hjul. Att eu dylik

anordning borde vara det mest verksamma medlet att ordna trafiken

till förekommande af vägslitning läge i sakens natur och vore äfven

vitsordadt af erfarenheten. Man både därför antagit lagbestämmelser

därom i Norge och så uppgåfves vara förhållandet i Danmark och

flera andra länder.

Någon grundad förhoppning att här i Sverige få den förordade

anordningen erforderligen genomförd å frivillighetens väg

torde icke finnas. Försök att genom överenskommelser befordra

reformen hade gjorts i vissa orter, men, som det uppgåfves, med

ringa framgång. Uppenbart behöfdes äfven i vårt land stödet af

lagbestämmelser. För städerna hade frågan kunnat ordnas med stöd

af ordningsstadgan för rikets städer. Men för landsbygden hade

föreskrifter enligt nu gällande författningar ej kunnat meddelas.

Tiden torde emellertid nu vara inne att genom ett försiktigt ingripande

af lagstiftningen bibringa allmänheten erfarenhet af, att

någon omtanke på detta försummade område, som rörde bruket af

vägarna, kunde vara till stor fördel både för väghållningsskyldige

och för dem, som before vägarna. Då förhållandena i vårt land

med afseende å vägarna, som nämndt, vore mycket olikartade i

skilda delar af landet, borde genom lagbestämmelser allenast beredas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande No 63.

3

tillfälle att för orter, hvarest behof däraf gjorde sig gällande, meddela

föreskrifter, att hjulringar å arbetsåkdon skulle hafva viss fastställd

bredd.

Öfver berörda Riksdagens framställning hafva jämlikt föreskrift

Kung! Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län efter

inhämtande af yttranden från vägstyrelser och andra vederbörande

inom länen till Kungl. Maj:t inkommit med sålunda afgifna eller

eljest infordrade yttranden jämte egna utlåtanden; och hafva jämväl

landtbruksstyrelsen och kammarkollegium afgifvit utlåtande i ämnet.

Härefter har förslag till lag i ämnet inom jordbruksdepartementet

utarbetats. Sedan förslaget anmälts i statsrådet den 15

februari innevarande år, har högsta domstolens yttrande däröfver

inhämtats; och hafva inom domstolen emot detsamma framställda

anmärkningar föranledt omarbetning af detsamma, innan det genom

förevarande proposition förelagts Riksdagen till antagande.

Vid granskning af lagförslaget har utskottet i väsentliga delar

icke funnit anledning till anmärkning mot detsamma. För de

ändringar beträffande lagförslagets detaljer, som utskottet funnit

påkallade, redogöres här nedan.

3 §•

Här gör lagförslaget skillnad på bredden å hjulringar för

enbetsåkdon och paråkdon. Denna olikhet har af föredragande

departementschefen förklarats äga sin grund däri, att paråkdonen

kunde förutsättas i regel hafva tyngre belastning och således mera

slita vägarna. Utskottet håller emellertid före, att ofta andra omständigheter

än lassets tyngd äro bestämmande vid valet mellan

enbets- och paråkdon. Olika sedvänjor inom skilda delar afl landet

utöfva säkerligen härvid ett ganska afgörande inflytande. Vägarnas

beskaffenhet under ogynsamma väderleksförhållanden samt förekomsten

å desamma af mer eller mindre branta backar kunna ock

föranleda, att anspann af två dragare användes utan att därför lasset

på åkdonet är tyngre än att detsamma kunnat med en dragare

framforslas. I vissa landsdelar användas hufvudsakligen tvåhjuliga

åkdon, hvilka mången gång kunna fresta vägarna lika mycket som

ett paråkdon. Utskottet har därför ansett, att i berörda hänseende

ingen skillnad bör göras emellan åkdon af ena eller andra slaget,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

utan att lagförslagets minimimått af sju centimeter och maximimått

af tolf centimeter böra gälla såväl för enbets- som paråkdon. Inom

dessa gränser kan ju lokalmyndigbeten meddela de särskilda föreskrifter,

som af förhållandena i hvarje ort påkallas.

4 §•

Enligt denna paragraf skall i förordnande om hjulringars

bredd bestämmas viss dag för dess ikraftträdande; och må den dag

ej sättas tidigare än tre eller senare än fem år från det förordnandet

gafs. Af hänsyn till de kostnader, som måste vara förenade

med anbringande af nya hjulringar af föreskrifven bredd, anser

utskottet att den sålunda bestämda anståndstiden bör något utsträckas;

och bar utskottet därvid funnit lämpligt föreslå, att längsta

tiden bestämmes till sju år.

9 §•

I det inom jordbruksdepartementet först utarbetade lagförslaget

både för offentliggörande af förordnandet stadgats, att detsamma

skulle, så snart det vunnit laga kraft tillika med erinran

om påföljden för förseelse däremot, genom Konungens befallningshafvandes

försorg på statsverkets bekostnad införas i länskungörelserna

och i tidning för orten samt anslås på lämpliga ställen inom

länet, hvar jämte bestämts, att i den mån anledning därtill förekom

me, förordnandet jämväl skulle öfversändas till Konungens

befallningshafvande i angränsande län för att, på sätt nyss nämnts,

där offentliggöras.

Inom högsta domstolen uttalades härom den meningen, att

därest gifvet förordnande, sedan det vunnit laga kraft, blefve infördt

i länskungörelserna och uppläst från predikstolarna i kyrkorna

inom det län, förordnandet afsåge, därmed syntes hafva meddelats

sådan offentlighet åt förordnandet, som skäligen borde utgöra förutsättning

för att det skulle kunna tillämpas. I öfverensstämmelse

därmed bar vid lagförslagets omarbetande paragrafen erhållit sin

nuvarande lydelse. Utskottet anser dock att lagrummet enligt det

ursprunghga förslaget innebär större säkerhet för beredande af allmän

kännedom om det gifna förordnandet. Utskottet har därför i

sitt förslag upptagit de ursprungliga bestämmelserna med den olikheten,

att förordnandet ovillkorligen skall till Konungens befallningshafvande

i angränsande län öfversändas, men att det öfverlåtes åt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

5

nämnda myndighet att afgöra, huruvida och i hvad mån förordnandet

skall offentliggöras inom länet.

Under åberopande af hvad sålunda anförts, hemställer

utskottet,

att Riksdagen måtte, under förklarande, att

Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunnat

i oförändradt skick godkännas, i anledning af

propositionen för sin del antaga följande:

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Lag

om bredden af hjulringar å arbetsåkdon på landet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Där förhållandena inom något landstingsområde sådant påkalla,

äge Konungens befallningshafvande att, efter landstingets och de

väghållningsskyldiges hörande, förordna, att bredden af hjulringarna

å arbetsåkdon, som användes å allmän väg inom den till landstingsområdet

hörande landsbygd, icke må understiga visst mått.

Vid meddelande af sådant förordnande må undantag göras

för viss del af landstingsområdet eller för viss väg, där särskilda

omständigheter därtill föranleda.

2 §•

Med arbetsåkdon förstås i denna lag sådant åkdon på hjul,

som framföres medelst dragare och är afsedt uteslutande eller hufvudsakligen

för lasskörning.

3 §• 3 §.

Minsta bredden å hjulringar Minsta bredden å hjulringar

må för enbetsåkdon ej sättas under må ej sättas under sju eller öfver

sju eller öfver tio centimeter. För tolf centimeter,

paråkdon vare motsvarande mått

nio och tolf centimeter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande No 63.

(Kungl. Maj ds förslag:)

4 §■

I förordnande skall bestämmas

viss dag för dess ikraftträdande;

och må den dag ej sättas tidigare

än tre eller senare än fem år från

det förordnandet gafs.

(Utskottets förslag:)

4 §.

I förordnande skall bestämmas

viss dag för dess ikraftträdande;

och må den dag ej sättas tidigare

än tre eller senare än sju år från

det förordnandet gafs.

5 §•

Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i fråga, som i

denna lag afses, må klagan hos Konungen i vederbörande statsdepartement

föras i den ordning, som för ekonomimål i allmänhet

är stadgad.

6 §•

Förseelse mot förordnande enligt denna lag straffes med

böter från och med fem till och med ett hundra kronor.

Därest någon under tid, då han är ställd under tilltal för

sådan förseelse, densamma fortsätter, skall han för hvarje gång

stämning därför utfärdats och delgifvits fällas till de böter, som

för förseelsen äro stadgade.

7 §•

För förseelse, som med husbondes vetskap begås af hans

hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person, ansvare husbonden

likasom vore förseelsen begången af honom själf.

8 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

9 §■

Förordnande enligt denna lag

skall, så snart det ~ vunnit laga

kraft, tillika med erinran om påföljden

för förseelse däremot,

genom Konungens befallnings
-

9 §•

Förordnande enligt denna lag

skall, så snart det vunnit laga

kraft, tillika med erinran om påföljden

för förseelse däremot,

genom Konungens befallnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 63.

7

(Kungl. Maj ds förslag:)

hafvande» försorg införas i länskungörelserna

samt uppläsas i

landstingsområdets kyrkor.

(Utskottets förslag:)

hafvandes försorg på statsverkets

bekostnad införas i länskungörelserna

och i tidning för orten samt

anslås på lämpliga ställen inom länet.

Förordnandet skall jämväl öfversändas

till Konungens befallningshafvande

i angränsande län för att,

i den mån anledning därtill förekommer,

på sätt nyss är sagdt, där

offentliggöras.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Stockholm den 13 maj 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

Reservation:

af herr G. Andersson.

Herrar Hedenstierna och Jansson i Edsbäcken hafva begärt

få antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom

utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:204 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om bredden af hjulringar ä arbetsåkdon på landet. s. 6 i texten