Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken, dels ock en med föranledande af denna proposition afgifven motion.

1907-05-17 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1907:70, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken, dels ock en med föranledande af denna proposition afgifven motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

1

N:o 70.

Ank. till Riksd. kansli den 17 maj 1907, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändring i vissa delar af 30 kap.

rättegångsbalken, dels ock en med föranledande af denna

proposition afgifven motion.

Genom en den 8 sistlidne mars dagtecknad proposition, n:o 93,

hvilken af båda kamrarne till lagutskottet öfverlämnats, har Kungl. Maj:t,

under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll samt med bifogande af utlåtanden i ärendet afgifna

af rikets hofrätter, föreslagit Riksdagen antaga följande förslag till

Lag

om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i 30 kap. rättegångsbalken

skola erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

Har hofrätt i dit instämdt tvistemål förklarat sig obehörig eller

stämningen ogill, skall öfver det utslag klagan föras genom besvär.

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 7 Sami. 64 Höft. (N:o 70).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

Har underrätt i slutligt utslag meddelat beslut af beskaffenhet att,

där det under rättegången gifvits, särskild klagan däröfver varit tillåten,

och varder talan mot det beslut i hofrätten fullföljd i sammanhang med

klagan i hufvudsaken, skall part, som allenast i den sålunda fullföljda

särskilda frågan vill klaga öfver hofrättens utslag, fullfölja sin talan genom

besvär, ändå att målet efter vad till hofrätten inkommit.

3 §•

Öfver utslag, hvarigenom hofrätt visat mål åter till underrätt, må ej

klagas; innefattar utslaget pröfning af fråga, som på målets utgång inverkar,

vare dock part berättigad att däremot fullfölja talan i sammanhang

med hufvudsaken, där denna kommer under Konungens pröfning.

Hvad nu är sagdt äge dock ej tillämpning, där hofrätt dömt till

värjemålsed och på den grund visat målet åter.

Har i brottmål hofrätt, jämte det utslag meddelats, tillika hänvisat

målet till fortsatt handläggning vid annan öfverrätt, skall, i fråga om tid

för klagan öfver det utslag, hvad i 25 kap. 6 § är stadgadt äga motsvarande

tillämpning.

4 §•

öfver hofrätts utslag i fråga, som jämlikt 16 kap. 3 § blifvit från

underrätt fullföljd, må ej klagas, utan så är att hofrätten upphäft beslut,

hvarigenom underrätten förklarat sig behörig att målet upptaga.

5 §•

Mot hofrätts slutliga utslag i vädjadt mål äge part ej fullfölja talan,

när utslaget, i hvad det gått honom emot, rörer enbart penningar eller

sådant, som kan till visst värde i penningar skattas, och värdet af hvad

han tappat uppenbarligen icke öfverstiger två tusen daler. År målet sådant,

att enligt 25 kap. 1—5 §§ talan skolat i hofrätten fullföljas genom besvär,

varde frågan om parts rätt att söka ändring i hofrättens utslag så bedömd,

som om målet genom besvär inkommit till hofrätten.

6 §•

I brottmål, som fullföljts i hofrätt eller blifvit dess pröfning underställdt,

må ej ändring i hofrättens slutliga utslag sökas utom i dessa fall:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

3

l:o) Tilltalad äge fullfölja talan, där han för brott, som i lagen är

belagdt med dödsstraff, straffarbete, fängelse, afsättning eller mistning af

ämbete på viss tid, blifvit sakfälld eller under framtiden ställd.

2:o) Målsägande vare tillåtet föra klagan, där hans talan afser ansvar

för brott, som i lagen är belagdt med dödsstraff, straffarbete eller

afsättning.

3:o) I afseende å ansvar för brott af beskaffenhet, som i 2:o) sägs,

må, där brottet ej är sådant, att det allenast af målsäganden åtalas må,

justitiekanslern förordna om fullföljd af talan, när synnerliga skäl därtill

äro.

4:o) Har part dömts till böter eller vite eller har utslaget eljest gått

honom emot rörande penningar eller sådant, som kan till visst värde i

penningar skattas, äge parten fullfölja talan, såvidt ej uppenbart är, att

sammanlagda värdet af hvad han tappat icke öfverstiger två tusen daler.

För allmän åklagare skall det värde beräknas med hänsyn allenast till

honom ådömd ansvars- eller ersättningsskyldighet; och må han ej heller

söka ändring i annat hänseende än nu är sagdt.

5:o) Part må föra klagan, när utslaget gått honom emot beträffande

något, som icke angår ansvar och ej kan i penningar skattas.

Genom hvad nu är stadgadt göres ej rubbning i den åtalsrätt, som

Riksdagens justitieombudsman tillkommer.

7 §•

År enligt 5 eller 6 § parts rätt att fullfölja talan beroende på värdet

af något, hvarom dömdt blifvit, må vid beräkning af det värde hänsyn

icke i något fall tagas till rättegångskostnad.

Har genom hofrätts utslag värjemålsed blifvit part ålagd, äge han i

utslaget söka ändring utan hinder af hvad i 5 och 6 §§ är stadgadt om

inskränkning i rätt att fullfölja talan.

8 §•

öfver hofrätts utslag i fråga, hvarom i 16 kap. 10 § förmäles och

som blifvit från underrätt fullföljd, må ej klagas, utom af den, som dömts

till fängelse eller böter, mer än två tusen daler, eller i fall fullmäktig

blifvit skild från fullmäktigskapet eller hofrätt fastställt beslut, hvarigenom

kvarstad eller skingringsförbud eller annan därmed jämförlig åtgärd

beviljats eller yrkande om häfvande af sådan åtgärd ogillats.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

Har underrätt meddelat föreskrift om någons häktande eller kvarhållande

i häkte eller hämtande till rätten, och varder det beslut af hofrätten

upphäfdt, vare ej klagan öfver hofrättens utslag tillåten. Ej heller

må klagan föras öfver hofrätts utslag i fråga, som enligt 16 kap. 12 §

dragits under hofrättens pröfning.

9 §•

I mål, som blifvit i hofrätt fullföljdt eller dess pröfning underställdt,

vare ej tillåtet emot hofrättens utslag fullfölja talan allenast beträffande

rättegångskostnad.

10 §.

Har hofrätt i där anhängigt mål under rättegången meddelat beslut

af beskaffenhet, som i 16 kap. 10 eller 11 § sägs, skall talan mot beslutet

föras genom besvär; är beslutet meddeladt i det slutliga utslaget, skall i

fråga om sättet för fullföljd af talan hos Konungen hvad för hvarje fall

finnes i 25 kap. 5 § stadgadt om klagan öfver underrätts beslut i sådan

fråga äga motsvarande tillämpning.

I fråga om beslut, som i annat fall, än nu är sagdt, blifvit af hofrätt

i där anhängigt mål under rättegången meddeladt, skall hvad i 25

kap. 7 § är angående där omförmälda beslut föreskrifvet äga motsvarande

tillämpning.

11 §•

Då hofrätt meddelar utslag eller beslut, skall hofrätten tillika pröfva,

huruvida part må däremot omedelbarligen fullfölja talan. År partens rätt

till klagan beroende på uppskattning af något, hvarom dömdt blifvit, skall

vid hofrättens pröfning därutinnan bero.

Finnes parten till fullföljd berättigad, skall i utslaget eller beslutet

gifvas tillkänna, huruvida han skall fullfölja talan genom revisionsansökning

eller genom besvär; och varde jämväl angifvet, där talan skall fullföljas

genom revisionsansökning, huru missnöje skall i hofrätten anmälas,

samt, i annat fall, inom hvilken tid och hvarest besvär skola inlämnas.

Hvad hofrätten sålunda föreskrifver skall i fråga om sättet för fullföljd af

talan lända till efterrättelse.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

5

I mål, där någon hålles häktad, skall utslag eller beslut, hvarom nu

är sagdt, ofördröjligen genom hofrättens föranstaltande delgifvas den häktade,

där det ej blifvit för honom muntligen afsagdt.

16 §.

Part, som rätteligen anmält missnöje med hofrättens utslag, skall

före klockan tolf å fyratiofemte dagen från den dag, då utslaget gafs, inställa

sig i Konungens nedre justitierevision samt dit ingifva revisionsinlaga.

Vid inlagan foge han ej allenast revisionsskilling, sex hundra daler,

utan ock öfverklagade utslaget jämte bevis om anmäldt missnöje samt underrättens

protokoll i målet, såvidt deras insändande ej åligger hofrätten, så

ock de hos hofrätten förda protokoll. Har i mål, däri flere äga gemensam

talan, en af dem erlagt revisionsskilling, galle det äfven för medpart, som

rätteligen anmält missnöje.

Från erläggande af revisionsskilling njute sökanden befrielse, där

han, före utgången af den för inställelse stadgade tid, med intyg af Konungens

befallningshafvande eller underrätten eller häradshöfdingen eller borgmästaren

eller kronofogden eller, i mål från Norrbottens eller Västerbottens

läns lappmark, länsmannen eller lappfogden i den ort, där sökanden har

sitt hemvist, styrker, att sökanden icke äger tillgång till gäldande af revisionsskillingen

eller efter dess utgifvande skulle sakna nödtorftigt uppehälle.

Sökes hos någon af de myndigheter nu sagda äro sådant intyg, som här

afses, och äro ej sökandens förmögenhetsvillkor myndigheten kunniga;

uppdrage då åt trovärdig man att därom hålla undersökning, och gifve

sedan intyg, där det pröfvas kunna ske.

Kronan vare ock fri från erläggande af revisionsskilling.

22 §.

Gör Konungen ändring i hofrätts utslag i tvistemål, som blifvit till

hofrätten instämdt, eller varder i annat genom revisionsansökning fullfölj dt

mål ändringssökandet i allo eller i hufvudsakliga delar bifallet, förordnar

Konungen tillika, att sökanden äger återbekomma nedsatt revisionsskilling.

Gifves ej sådant förordnande, skall revisionsskillingen tillfalla Kronan.

Menar part, som nedsatt revisionsskilling, att enligt lag talan skolat

fullföljas genom besvär, eller att af annan orsak revisionsskilling rätteligen

ej skolat af parten gäldas, äge han, intill dess målet blifvit afgjordt, hos

Konungen framställa yrkande om afgiftens återfående.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

24 §.

Hvad i 25 kap. 10 § är för där afsedt fall stadgadt skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om klagan öfver utslag, som af hofrätt meddelats;

och galle i ty fall icke hvad i 5, 6 och 9 §§ i detta kap. är stadgadt

om inskränkning i parts rätt att fullfölja talan.

Denna lag träder i kraft den 1 september 1907; dock att i fråga

om fullföljd af talan mot hofrätts utslag eller beslut, som tidigare meddelats,

äldre lag skall äga tillämpning.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

en inom Andra Kammaren af gifven motion, n:o 220, uti hvilken herr

V. Rydén med instämmande af nio andra ledamöter af kammaren anfört:

»Kungl. Maj:t har i en nyligen till Riksdagen aflämnad proposition,

n:o 93, angående ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken föreslagit

vissa åtgärder för lättandet af högsta domstolens arbetsbörda, hvilka

särskildt i ett fall synas mig vara mindre lyckliga. Redan förslaget att

begränsa svenska folkets på hundraårig häfd hvilande rätt att äfven i en

ringa angelägenhet föra sin sak inför den domstol, som dömer i Konungens

namn, är ägnadt att väcka stora betänkligheter. Då man från pröfning

inför högsta domstolen utesluter en mängd små mål, hvilka oftast också

beröra framför allt deras rätt, som man brukar kalla de små i samhället,

får denna lagstiftning, såsom justitierådet Trygger i sitt yttrande vid ärendets

föredragning i högsta domstolen påpekar, lätt karaktär af »en olikhet

inför lagen». Starka skäl tala därför för ett afslag å hela denna proposition,

så mycket mera som de motiv, hvilka af justitierådet Trygger anförts

i hans afstyrkande af hela lagförslaget, ingalunda, såvidt jag finner,

vederlagts vare sig af högsta domstolen eller den föredragande departementschefen.

Då emellertid en enskild motionär inför det förhållandet, att högsta

domstolen nu laborerar med en afsevärd balans af oafgjorda mål, finner

sig tveksam inför det närmast liggande yrkandet om afslag å hela denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

7

proposition, så synes mig all tveksamhet försvinna inför den andra af de

utvägar, som Kungl. Maj:t föreslår för minskande af högsta domstolens

arbetsbalans, nämligen höjandet af revisionsskilling en från 150 till 300

kronor. Endast sex år ha förflutit, sedan revisionsskillingen efter ett energiskt

motstånd inom Andra kammaren höjdes från 100 kronor till sitt

nuvarande belopp. Och det synes därför, som om Kungl. Maj:t haft all

anledning att med synnerlig varsamhet gå fram på denna väg.

Det är nämligen mera än ett ensidigt domstols- eller domareintresse,

som är förbundet med denna fråga. Den enskilde medborgaren har ett

berättigadt kraf icke blott att få sina rättsanspråk pröfvade inför landets

högsta dömande myndighet utan ock att vinna denna rättvisa för rimliga

omkostnader. Redan nu synas mången de kostnader, som äro förenade

med rättsförfarandet i vårt land, afskräckande höga. Det är ingalunda

eftersträfvansvärdt, att vi, såsom i vissa andra land, få så dyrbara rättegångsprocedurer,

att den enskilde medborgaren hellre finner sig i en orättvisa,

än söker rättelse i densamma, emedan kostnaderna härför äro alltför

betungande. Och då den af Kungl. Maj:t föreslagna utvägen nödvändigtvis

måste leda till ett oskäligt fördyrande af rättsförfarandet, synes denna

utväg böra anlitas först då alla andra visat sig resultatlösa.

Nu föreslås visserligen befrielse från revisionsskilling för de medellösa.

Men dels är väl antalet mål, som af medellösa dragas inför högsta domstolen,

endast en ringa del af hela antalet, och dels består ej den rättssökande

allmänheten af blott medellösa och förmögna. En stor kontingent

utgöres af de mindre bemedlade samhällsklasserna — arbetare, små löntagare,

mindre jordbrukare, småarrendatorer m. fl. För dessa, som ej kunna

prestera ett medellöshetsintyg, måste en fördubbling af revisionsskillingen

kännas i hög grad betungande, ja, rent af orättvis. Häremot kan man

visserligen invända, att endast tvister om högre värden — lägst 1,000

kronor — hädanefter föreslås bli föremål för högsta domstolens pröfning.

Men den omständigheten, att tvisten rör ett högre värde, torde ingalunda

inverka på den mindre bemedlades förmåga att bäxva en högre revisionsskilling.

Den fattige är fattig, äfven om han processar om miljoner, så

länge han nämligen ej vunnit dem.

Kungl. Maj:ts förslag synes mig sålunda obilligt gentemot de stora

lager af vårt folk, som äro att räkna till de mindre bemedlade samhällsklasserna.

Ej heller kan man påvisa något afgörande skäl för anlitandet

af just denna utvägen för att undkomma högsta domstolens arbetsbalans.

Justitierådet Trygger pekar på ett annat sätt för vinnandet af detta mål.

Det torde äfven vara skäl att, därest Riksdagen antager den föreslagna

begränsningen af besvärsrätten, afvakta verkningarna af denna åtgärd,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

innan några andra mått och steg vidtagas. Af utredningen i Kungl.

Maj:ts proposition framgår uppenbart, att den ifrågasatta begränsningen

af besvärsrätten skall åstadkomma en väsentlig förminskning af antalet

öfverklagade mål, och man torde därför ba andra vägar att nå det åsyftade

resultatet än detta fördubblande af rättegångsomkostnaderna i högsta

domstolen.

Den föreslagna utvägen att fördubbla revisionsskillingen synes mig

sålunda icke nödvändig. Då den dessutom, som jag ofvan påvisat, otvifvelaktigt

komme att rikta sig mot stora folklager, som visserligen icke

befinna sig på samhällets solsida, men som därför ingalunda kunna uppgifva

sina anspråk på sina angelägenheters rättsliga pröfning inför landets

högsta dömande myndighet, har jag dristat mig att påkalla Riksdagens

uppmärksamhet för denna sak. Att i samma ögonblick, som Riksdagen

skrifver till Kungl. Maj:t om upphäfvandet af adelns »forum privilegium»,

skapa ett nytt sådant, från hvilket de mindre bemedlade samhällsklasserna

genom oskäliga besvärsomkostnader komma att utestängas, synes mig innebära

en inkonsekvens och en orättvisa.

Då jag på dessa anförda skäl helst skulle önskat hemställa om Riksdagens

afslag å hela denna proposition och om revisionsskillingens fastställande

till ett mindre belopp än det nuvarande, får jag dock med hänsyn

till utsikten att i denna fråga vinna något stanna vid en vördsam

hemställan, att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition n:o 93

med förslag till lag om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken

ville för sin del besluta att åt 16 § i denna lag gifva följande ändrade

lydelse:

16 §.

Part, som rätteligen anmält missnöje med hofrättens utslag, skall före

klockan tolf å fyratiofemte dagen från den dag, då utslaget gafs, inställa

sig i Konungens nedre justitierevision samt dit ingifva revisionsinlaga.

Vid inlagan foge han ej allenast revisionsskilling, tre hundra daler, utan

ock etc. (= Kungl. Maj:ts förslag).»

Såsom af föredragande departementschefens i propositionen intagna

yttrande till statsrådsprotokollet äfvensom af den vid propositionen fogade

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 70. 9

statistiska redogörelsen framgår, har högsta domstolens arbetsbörda år

efter år ökats.

Anledningarna härtill äro flera. Sedan samfärdseln med hufvudstaden

genom förbättrade kommunikationsmedel underlättats och tillgången

till juridiskt bildade biträden i hög grad ökats, har det för

mången blifvit möjligt att till högsta instans fullfölja en rättegång, som

eljest afslutats i lägre rätt. Då förut föreskrifna prestanda för rätt att

fullfölja en rättegång till högsta domstolen genom 1901 års lag bortfallit,

har äfven härigenom talans fullföljd underlättats, och hafva de

skärpningar, man å andra sidan år 1901 ansåg sig böra vidtaga — höjande

af revisionsskillingen från 100 till 150 kronor och införande i brottmål

af förbudet för allmän åklagare att fullfölja talan jitan justitiekanslerns

förordnande därom — icke visat sig vara tillräckligt verksamma. Laggranskningen

medför ock ett alltmera ökadt arbete för högsta domstolen.

Under sådana förhållanden är det förklarligt, att balans i domstolens

arbeten måst uppstå, och den provisoriska förhöjning af justitierådens

antal från 18 till 21, hvilken år 1905 ansågs af behofvet påkallad, synes

icke hafva varit en tillräcklig åtgärd till förekommande af ytterligare

balans. Man har därför sett sig nödsakad att anlita ännu andra medel

för att på ett mera varaktigt sätt förekomma en sådan balans. I sådant

syfte har Ivungl. Maj:t förelagt Riksdagen denna proposition.

Väsentligen föreslås däri följande medel till lättande af högsta domstolens

arbetsbörda. Mot hofrätts utslag i civila mål må part ej äga fullfölja

talan, när utslaget, i hvad det gått honom emot, rörer enbart penningar

eller sådant, som kan till visst värde i penningar skattas och värdet

af hvad han tappat uppenbarligen icke öfverstiger ett tusen kronor.

Under det för närvarande den enskilde partens rätt att i brottmål fullfölja

målet till högsta domstolen ej är underkastad någon begränsning,

har propositionen i 6 § föreskrifvit betydliga inskränkningar i denna rätt.

Rörande innehållet häraf tillåter sig utskottet hänvisa till berörda §. Då för

närvarande justitiekansler!! utan vidare äger förordna om fullföljd från

allmän åklagares sida af mål till högsta domstolen, har propositionen inskränkt

denna justitiekanslerns befogenhet till fall, då synnerliga skäl

till dylik fullföljd föreligga. 1 9 § föreskrifver förslaget, att särskild

klagan till högsta domstolen öfver hofrätts utslag allenast beträffande

rättegångskostnader ej må tillåtas. Slutligen föreslås att höja revisionsskillingen

från 150 till 300 kronor.

Utskottet delar till fullo Kungl. Maj:ts mening, att åtgärder snarast

måste vidtagas, ägnade att för framtiden förekomma balans i högsta domstolens

arbeten. I likhet med Kungl. Maj:t anser utskottet ock högst önskvärdt,

Bill. till Iliksd. Prat. 1907. 7 Sami. 64 Håft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

att möjlighet beredes domstolen att på sätt jämväl från dess egen sida

framhållits gifva besluten en fylligare och mera uttömmande motivering än

nu kan vara fallet och att domstolen sålunda sättes i tillfälle att fylla sin

viktiga uppgift att värna om enhet och konsekvens i lagtolkning och

rättsskipning samt därigenom erbjuda allmänheten säker ledning vid bedömande

af förekommande rättsförhållanden.

Kung!. Maj:ts förslag, att för tillgodoseende af dessa syftemål från

fullföljd till högsta instans utesluta civila mål och brottmål, då värdet

af hvad som tappats icke öfverstiger 1,000 kronor, samt att till förekommande

af alltför omfattande fullföljd höja revisionsskillingen till 300

kronor, synes emellertid utskottet icke öfverensstämma med den uppfattning

rörande parters »rättighet i berörda hänseende, som hos landets befolkning

allmänt gör sig gällande. Svårligen lärer det kunna förnekas, att

endast om verkliga, tungt vägande skäl göra sådant oundgängligen nödvändigt,

man kan anses försvarad med att använda ett medel, hvilket så

lätt framstår såsom en olikhet inför lagen. Utskottet håller således före,

att förutnämnda åtgärder endast i sista hand böra anlitas, och utskottet

anser icke uteslutet, att andra lika verksamma medel kunna erbjuda sig

till frågans lösning.

I likhet med hvad en ledamot af högsta domstolen framhållit, anser

utskottet till en början, att ett höjande af det nuvarande antalet justitieråd

med ytterligare tre vore en utväg, som, om än icke i och för

sig särskildt önskvärd, dock kunde ifrågasättas. Sedan numera justitierådens

löneförmåner väsentligt förbättrats, torde svårigheten att erhålla

detta högre antal till justitierådsbefattningen väl kvalificerade män väsentligen

undanröjts. Emot en sådan anordning kan med fog framställas

den betänkligheten, att rättsskipningens enhet skulle äfventyras genom

ett så stort antal justitieråd. Faran för enheten i lagskipningen, som

en högsta instans på tre afdelningar skulle innebära, skulle emellertid

kunna väsentligen motverkas därigenom, att hvarje afdelning finge sig

tilldelade mål af viss beskaffenhet. Dessutom synes arbetet med laggranskningen

kunna öfverlämnas till en särskild därmed sysselsatt afdelning.

Sålunda ifrågasatta anordningar, hvilka för sitt genomförande kräfva

grundlagsändring, skulle lämpligen kunna redan nästkommande år underställas

Riksdagens pröfning. Skulle till samma års Riksdag, såsom möjligen

kan antagas, förslag framläggas om inrättande af en s. k. regeringsrätt,

synes såsom en åtgärd i syfte att lätta högsta domstolens arbete med

laggranskningen kunna ifrågakomma öfverflyttande å regeringsrätten af

granskning af alla utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningen

liggande lagförslag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

11

Vidare har framhållits, att högsta domstolens arbetstid betydligt

upptages af behandling af de s. k. nådemålen och andra ansökningsärenden.

Det torde åtminstone beträffande dessa sistnämnda kunna

sättas i fråga att icke låta dessa mål af högsta domstolen behandlas, blott

såsom hittills två justitieråd öfvervore deras föredragning i statsrådet.

I samband med nu berörda åtgärder torde böra tagas under öfvervägande,

om man icke, i stället för att såsom i propositionen föreslås

göra rätten till fullföljd i högsta domstolen beroende af ett visst penningevärde,

skulle kunna från ifrågavarande rätt utesluta vissa klasser af mål.

En sådan anordning skulle lika träffa alla medborgare och sålunda icke

kunna anses innebära, att olika medborgare af lagen behandlades olika.

Skulle förslag om de nu af utskottet ifrågasatta åtgärder äfvensom

öfriga i propositionen omförmälda, af utskottet ej särskildt berörda

utvägar jämte andra, som af Kungl. Maj:t må kunna anses lämpliga, i

ett sammanhang framläggas för nästkommande års Riksdag, håller utskottet

före, att den viktiga fråga, som här föreligger och som tarfvar sin

snara lösning, kunde ordnas på ett mera tillfredsställande sätt, än som

nu föreslagits.

Då på grund af hvad ofvan anförts utskottet icke ansett sig kunna

nu förorda ytterligare höjning af revisionsskillingens belopp, torde herr

Rydéns förevarande motion få anses därigenom besvarad.

Utskottet hemställer alltså:

l:o) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke

må af Riksdagen antagas, samt

2:o) att herr Rydéns motion, n:o 220, måtte anses

besvarad genom hvad utskottet under l:o) hemställt.

Stockholm den 17 maj 1907.

På lagutskottets vägnar:

C. A. SJÖCRONA.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

Reservation:

af hr Lindhagen i fråga om motiveringen:

»I fråga om högsta domstolens laggranskning synes utskottets framställning

icke vara fullt klar. Enligt det utlåtande af domstolen, som

förelädes 1905 års riksdag, framhölls af domstolens fleste ledamöter, att

förhindrandet af balansers uppkomst kräfde först och främst, att lagföredragningen

helt och hållit borttages. Äfven andra skäl synas mig öfvervägande

tala för en sådan utväg, hvarom må hänvisas till en motion i

ärendet inom andra kammaren vid 1905 års riksdag (n:o 204 sid. 4—6).

Ett bestämdt tillstyrkande af åtgärder, syftande till lagföredragningens afskaffande

såsom en del af domstolens ordinarie funktioner, borde därför

enligt min mening kommit till synes i utskottets motivering.

Dessutom torde, utöfver hvad utskottet framhållit, följande spörsmål

vara förtjenta att tagas under öfvervägande.

Ett stort missförhållande är, att den nuvarande rättegångsordningen

gifver anledning till att en mängd mål fullföljas till högsta domstolen

endast af obefogadt rätthafveri eller för att uppehålla motparten i hans

uppenbara rätt utan att ett sådant förfarande drabbas af något afskräckande

äfventyr. Förr fanns åtminstone stadgadt såsom villkor för rätt att fullfölja

talan mot hofrättens dom, att domen skulle fullgöras. Men då denna

bestämmelse år 1901, såsom det förefaller obetänksamt nog, borttogs, lärer

ingen återvändo i den delen nu så kort efteråt gifvas. Rättegångsbalken

29 kap., som handlar om rättegångs missbruk, kvarstår dock ännu.

Detta kapitels 4 § stadgar böter för part eller fullmäktig, som »mot klara

skäl och bättre vett» klagar öfver hofrätts dom. Då det är vanskligt

att bedöma, om någon klagar mot »bättre vett», så har följden emellertid

blifvit, att detta lagbud knappast någonsin kommer till tillämpning.

Något synes därföre om möjligt höra åtgöras mot förenämnda missförhållande

antingen så, att obefogad klagan i och för sig skall föranleda till

böter eller kanske ännu hälldre så, att den, som tappar i högsta domstolen,

skall kunna, då talan befinnes vara utan skäl fullföljd, af domstolen

allt efter målets beskaffenhet ådömas en mera betydande rättegångskostnadsersättning

eller ett visst belopp såsom skadestånd till motparten för

det han uppehållit denne i hans rätt. Utan lagstiftning borde på denna

väg, såvidt angår rättegångskostnader, åtskilligt kunna vinnas genom domstolens

egen praxis.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 70.

13

En ledamot af högsta domstolen har förordat, att efter utländska

föredömen för domstolens pröfning förbehålla endast rättsfrågan eller åtminstone

inskränka rätten att förebringa ny bevisning i domstolen. Häremot

har invändts, att en dylik lagändring förutsatte en omgestaltning af

domstolsförfarandet i de lägre instanserna. Detta må innebära en viss sanning

i fråga om förslaget att begränsa domstolens pröfning till rättsfrågan.

Men vida mindre betänkligt bör det vara att förbjuda ny bevisning i

högsta instans ehuru möjligen med vissa undantag. Ett mycket vanligt

förhållande lärer nog vara, att part, i vetskap om, att förbiseenden kunna

afhjälpas i högsta instans, gör sig föga möda med att fullständigt utreda

sin talan i de två första instanserna. Förebilder till inskränkning i rätten

att förete nya bevis förefinnes också i vår rätt. Konkurslagen påbjuder att

i konkurssak nya bevis i regeln ej få företes ens i hofrätt. Och i 30 kap.

11 §, som upphäfdes år 1901, stadgades såsom princip, att hos Konungen

ej finge åberopas andra bevis än de, som varit framställda vid underrätterna.

En kraftig och skicklig arbetsledning har utan tvifvel äfven stor

betydelse för hvad som kan medhinnas i domstolen. Det kan därför ifrågasättas,

om det ej kunde vara fördelaktigt, att såsom förhållandet är vid

högsta domstolen i andra länder en eller flera ledamöter förordnas till

ordförande (president) i domstolen. (Se förenämnda motion sid. 6—7.)

Slutligen måste betonas, såsom ock utskottet i viss mån gjort, att

denna saks olika spörsmål måste framföras och bedömas i ett sammanhang.

Hitintills har man sysslat än med den ena och än med den andra detaljen

och hvarje gång låtit förblinda sig af oriktiga föreställningar om den stora

effekten af de ifrågasatta åtgärderna. Frågan måste komma före på en

gång i hela sin vidd, om det någonsin skall lyckas att komma till en

objektiv lösning af densamma.»

Herr C. P. Jansson i Edsbäcken har begärt få antecknadt, att han

icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:207 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken. s. 13 i texten