Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.
1907-02-22 · 96 sidor, varav 90 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 90 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1907:3, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Rilcsd. kansli den 26 febr. 1907, kl. 12 midd.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens
andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.
(l:a U. A.)
Ordinarie anslag.
Justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.
1:0) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåta»
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl.
Maj:t, under åberopande af statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden
den 12 samma månad, uti punkt 1 under andra hufvudtiteln
föreslagit Riksdagen att höja arfvodet till byråchefen för lagärenden
från 4,000 kronor till 7,500 kronor, däraf 2,500 kronor skulle
anses motsvara tjänstgöringspenningar, samt tillika förklara, att i fråga
om åtnjutandet af denna aflöning skulle, i stället för hittills meddelad
föreskrift, gälla hvad för expeditionschef vore i enahanda afseende
stadgadt.
Omförmälda statsrådsprotokoll innehåller i detta ämne följande
yttrande af departementschefen:
Hänvisar till punkt i Kun&l. Maj:ta proposition.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. i Samt. 1 Afd. 3 Höft. {N:o 3.)
Höjning af
anslaget till
byråchefen för
lagärenden.
[i.] *)■
i
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
Statsutskottets Utlåtande X:o 3.
;Det byråchefsämbete, till hvars åliggande hörer att bereda och i
högsta domstolen föredraga lagärenden, hade vid midten af 1850-talet
under en längre tid stått ledigt af den anledning, att, såsom uppgafs
i proposition till 1856 års riksdag, den anslagna lönen varit otillräcklig.
För att få befattningen bestridd hade till följd däraf den utväg måst
vidtagas, att till ämbetet förordnats en revisionssekreterare, och dennes
ämbete hade i sin ordning förvaltats af eu annan ämbetsman. Eu
sådan oregelbundenhet i ämbetsutöfning ansågs emellertid icke kunna
utan märkbar olägenhet för statens tjänst under en obestämd framtid
fortfara, och vid sistnämnda riksdag föreslog därför Kungl. Magt, på
det att lämpliga personer till byråchefsplatsen alltid måtte kunna påräknas,
att lönen för detta ämbete måtte bestämmas till enahanda
belopp, som för de yngre revisionssekreterarne eller 4,500 riksdaler.
Detta förslag blef af Riksdagen antaget, men redan år 1859 gjordes
på hemställan af dåvarande justitiestatsministern en ny framställning
till Riksdagen i fråga om byråchefens aflöning. Därvid framhölls den
synnerligt stora vikten däraf, att aflöningsförmånerna för byråchefen
bestämdes så höga, att någon af landets utmärktare jurister, vuxen
den maktpåliggande platsen, kunde finna för sig förmånligt att mottaga
befattningen. Från sådan synpunkt kunde den vid föregående
riksdag af Kungl. Maj:t föreslagna lön knappt vara tillräcklig, enär
befattningen var lägre aflönad än revisionssekreterareämbete i den högre
lönegraden.
I öfrigt anfördes, att de skäl, som föranledt stadgandet att
expeditionschefer skola innehafva sina tjänster endast såsom förordnanden,
i ännu högre grad synas tala för att ifrågavarande byråchefsplats icke
tillsättes på fast fot, enär regeringen har behof af fria händer för val
af de personer, som böra utarbeta dess lagförslag; och då till platsen
väl icke behöfde ifrågakomma någon, som ej förut innehar tjänst med
lön, föreslog Kungl. Maj:t, att å departementets stat måtte åt byråchefen
för lagärenden endast uppföras ett arfvode af 3,000 riksdaler,
dock med rättighet för honom att därutöfver uppbära löneinkomster
af sin ordinarie tjänst till så stor del, som ej ansågs böra för tjänstens
bestridande åt vikarien afstås.
Äfven detta förslag bifölls af Riksdagen, och sedan dess har intill
år 1906 byråchefsämbetet vanligen utöfvats af eu revisionssekreterare.
Efter det arfvodet år 1874 blifvit höjdt till 4,000 kronor, har byråchefen
jämte arfvodet uppburit af sin ordinarie lön så mycket, att hans
årsinkomst i regel uppgått till det för expeditionschef anslagna
arfvode 7,500 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
3
I öfverensstämmelse med hvad sålunda rörande byråchefsbefattningen
beslutits, innehöll instruktionen för ämbets- och tjänstemännen
vid Kungl. Maj:ts kansli sådan bestämmelse, att till byråchef för lagärenden
icke kunde anställas annan än revisionssekreterare. Men då
denna bestämmelse kunde utgöra hinder mot att, när vid byråchefsbefattningens
tillsättande någon revisionssekreteraretjänst ej var ledig,
få byråchefsbefattningen tillsatt, blef jämlikt nådiga kungörelsen den
30 december 1905 nämnda bestämmelse ur instruktionen borttagen.
För beredande af möjlighet att kunna för en af administrationens
viktigaste platser påräkna lämpliga personer har alltså sedan lång tid
tillbaka användts större eller mindre del af de till annan statstjänst
anslagna lönemedel. Huruvida denna grundsats kan anses riktig, må
här lämnas å sido, men den förutsättning, som legat till grund för
nämnda anordning, lärer icke längre kunna tillerkännas giltighet. Om
det förut visat sig svårt icke blott att finna rätte mannen för den
ifrågavarande platsen, utan äfven att förmå honom att åtaga sig befattningen,
har denna svårighet förvisso ej minskats under senare tid
med dess intensiva lagstiftningsarbete på skilda områden, däribland
äfven det internationella. På grund af de anspråk, som, icke minst
af sistnämnda anledning, måste ställas på ämbetets innehafvare, kan
det alls icke tagas för gifvet, att den, som främst anses böra komma
i fråga till platsen, förut innehar tjänst med lön. Tvärtom har det
mer än en gång inträffat, att meddelandet af ett förordnande till byråchefsämbetet
måst ställas i samband med den utseddes insättande i
ett revisionssekreterareämbete. Nu behöfver väl en dylik oegentlighet
ej vidare förekomma. Men om, å andra sidan, den till byråchef
förordnade ej liar att på ordinarie tjänst uppbära lön, eller
hans lön ej är tillräcklig att jämte byråchefsarfvodet lämna honom
skälig ersättning, måste det erforderliga aflöningstillägget bestridas
helt eller delvis af departementets besparingar. Så t. ex. är den nuvarande
tjänstinneliafvarens lön så ringa, att den till och med understiger
hvad af besparingarna utgår till hans aflöning.
Det missförhållande, som sålunda måste erkännas äga rum i
fråga om aflöningen till byråchefen och som ofta ogynnsamt berör
äfven något annat ämbetsverk, toi’de icke längre böra bestå, så mycket
mindre som, till följd af den lifliga lagstiftningsverksamheten, departementets
behof af extra biträden vid detta arbete alltjämt ökats, bidragande
till en hastigt fortgående minskning af departementets besparingar.
Då aflöningen till byråchefen för lagärenden åtminstone icke torde höra
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
sättas till lägre belopp, än som tillkommer expeditionschefen, med
hvilken han bör fullt jämställas, lärer det till byråchefen i stat uppförda
arfvodet 4,000 kronor böra höjas till 7,500 kronor. Härvid
torde, i öfverensstämmelse med hvad för expeditionschefer är stadgadt,
böra gälla, att den till byråchef förordnade skall, så länge förordnandet
fortfar, frånträda den lön, han må innehafva å annat ämbetsverks stat,
samt att denna lön då efter omständigheterna må antingen tillgodokomma
ämbetsverket eller ock besparas statsverket.
Emellertid anser jag mig böra framhålla, att de göromål, som
skola utföras i justitiedepartementets lagafdelning, tagit sådan omfattning,
att det visat sig omöjligt för eu person att tillfredsställande medhinna
dem. Särskilt hvad angår det internationella lagstiftningsarbetet
linnes det för närvarande, i brist af tillräckliga arbetskrafter, ej möjlighet
att däråt ägna all den uppmärksamhet, som rätteligen bör tillkomma
denna numera så viktiga gren af lagarbetet. Att den nyligen
inrättade afdelning af utrikesdepartementet, som har att handlägga
bland annat internationella lagstiftningsfrågor, härvid skall vara till
fyllest, lärer icke kunna förväntas, enär, enligt hvad jag inhämtat,
mängden af där förekommande löpande göromål visat sig lämna föga
eller ingen tid öfrig för beredande af större frågor på förevarande
område. Ännu någon tids erfarenhet härutinnan har dock synts böra
afvaktas, innan från justitiedepartementets sida vidtages åtgärd i syfte
att erhålla en ny byråchefsbefattning med hufvudsaklig uppgift att
följa det internationella lagstiftningsarbetets utveckling och bereda
de frågor, som tillhöra detta område.»
Med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört, får
utskottet, med framhållande af den särställning, byråchefen för lagärenden
intager i förhållande till öfriga byråchefer i statsdepartemen ten,
hemställa,
att Riksdagen må höja arfvodet till byråchefen
för lagärenden från 4,000 kronor till 7,500 kronor,
häraf 2,500 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar,
samt tillika förklara, att i fråga om åtnjutandet
af denna aflöning skall, i stället för hittills
meddelad föreskrift, gälla hvad för expeditionschef är
i enahanda afseende stadgadt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande X:o 3. o
Genom bifall till denna framställning kommer anslaget till justitiedepartementets
afdelning af Kungl. Maj:ts kansli, nu uppgående till
38,800 kronor, att höjas med 3,500 kronor till 42,300 kronor.
2:o) Uti en i Första Kammaren af friherre N/A. H. Palmstierna
väckt motion (n:o 7) har motionären hemställt, att Riksdagen behagade
för sin del besluta,''* att hvar och eu af de 8 expeditionscheferna uti
statsdepartementen skulle erhålla! uti .arfvode 9,600 kronor, hvaraf
3,000 kronor skulle betraktas som tjänstgöringspenningar, samt att
vederbörande departements ordinarie anslag måtte ökas med därför
erforderligt belopp.
Pä I afseende å de skäl, som anförts till stöd för framställningen,
tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.
Då utskottet nu går att afgifva yttrande öfver berörda motion,
i hvad den afser löneförhöjning åt expeditionschefen i justitiedepartementet,
får utskottet framhålla, att enligt utskottets mening någon
förbättring i denne ämbetsmans lönevillkor visserligen synes vara af
förhållandena påkallad; men då en allmän lönereglering för ämbetsoch
tjänstemännen inom Kungl. Maj:ts kansli torde vara att inom den
närmaste framtiden emotse, finner utskottet anledning icke förefinnas
till att redan nu särskildt bereda löneförbättring åt en viss klass af
dessa tjänstemän och i föreliggande fall till expeditionschefen i justitiedepartementet,
hvadan utskottet hemställer,
att friherre Palmstiernas förenämnda motion, i
hvad den afser löneförbättring åt expeditionschefen
i justitiedepartementet, icke må af Riksdagen bifallas.
Högsta domstolen.
3:o) Kungl. Maj:t har under punkt 2 af andra hufvudtiteln föreslagit
Riksdagen att dels höja lönen för enhvar af högsta domstolens
ledamöter till 13,000 kronor samt i följd däraf öka anslaget till högsta
domstolen, nu 212,700 kronor, med 63,000 kronor till 275,700 kronor;
dels för. nämnda löns åtnjutande stadga enahanda villkor som vid
Motion inom
Förtid
Kammaren.
Utskottets
yttrande.
Höjning af
jasiitier&den
lön.
[2-]
6
Statsutskottets Utlåtande iV.o 3.
fastställandet af nu gällande lönestat för högsta domstolen föreskrifvits;
dels och bestämma, att den del af lönen, i förhållande hvartill pensionsafgift
och pensionsbelopp för justitieråd böra beräknas, skall utgöra
8,000 kronor.
I denna fråga kommer utskottet att afgifva särskildt yttrande,
hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen
anmäla.
Fångvården.
Indragning af 4;0) Kungl. Maj:t har under punkt 3 af andra hufvudtiteln före
1
flinga,aH'' slagit Riksdagen dels att, med afförande ur staten å bestämda anslaget
[3.] till fångars vård och underhåll af däri nu upptagna tjänstemannalöner
vid centralfängelset å Nya Varfvet och vid kronohäktet i Kungsbacka,
godkänna ett i ofvan omförmälda statsrådsprotokoll intaget förslag till
ny aflöningsstat för direktörerna och predikanterna vid fängelserna ä
Härianda och i Hernösand samt därvid förklara,
ej mindre att i afseende å aflöningsstaten för nämnda direktörer
skola gälla enahanda villkor som i fråga om den år 1903 antagna aflöningsstat
för föreståndarna vid läns- och kronocellfängelserna i riket,
dock med tillägg, att ifrågavarande direktörer skola vara skyldiga att,
mot ersättning för minskade aflöningsförmåner och flyttningskostnaden,
låta sig förflyttas till annan fångvårdsanstalt,
än äfven att för åtnjutande af den för predikanterna bestämda
aflöning skall, i stället för de genom nådiga brefvet den 5 juni 1874
meddelade bestämmelser, gälla:
att med befattningen icke må ytterligare förenas annan syssla;
att tjänstinnehafvare, som transporterats till annan predikantsbefattning
vid fångvårdsanstalt, för hvilken ålderstillägg är å stat uppfördt,
må för erhållande af ålderstillägg å den nya befattningen räkna
sig till godo tjänsttiden jämväl å den förra;
att i afseende å tillträde till ålderstillägg skall iakttagas, att
tjänsttiden beräknas från början af kalenderåret näst efter det, hvarunder
utnämning till tjänsten ägt rum;
att tjänstinnehafvare skall under mer än fyra femtedelar af den
tjänsttid, som erfordras för rätt till ålderstillägget, hafva med godt
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
7
vitsord bestridt sin egen eller, pa grund af förordnande, annan tjänst
i fångvården samt att tjänstinnehafvare må tillgodoräkna sig den tid,
som före den nya lönestatens utfärdande förflutit från hans utnämning
till tjänsten;
att tjänstinnehafvare skall vara skyldig att, mot ersättning för
minskade aflöningsförmåner och flyttningskostnaden, låta sig förflyttas
till annan fångvårdsanstalt;
att tjänstinnehafvare skall vara skyldig att därjämte mot arfvode,
som Kungi. Maj:t af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
anvisar, bestrida befattning såsom skollärare vid den fångvårdsanstalt,
där han såsom predikant anställts;
samt att, med indragning af det i stat nu uppförda arfvodet till
predikant vid centralfängelset för kvinnor i Göteborg, predikanten vid
fängelset å Härianda ytterligare skall vara skyldig att, så länge nämnda
centralfängelse kommer att behållas, utan särskild ersättning bestrida
predikantsgöromålen jämväl vid detta fängelse;
dels ock att såsom följd häraf minska bestämda anslaget till fångars
vård och underhåll med 10,700 kronor.
I detta ämne innehåller statsrådsprotokollet följande yttrande af
departementschefen:
»I fråga om fångvårdens behof för år 1908 har fångvårdsstyrelsen
uti underdånig skrifvelse den 25 september 1906 till en början anfört,
att vissa ändringar i bestämda anslaget till fångars vård och underhåll
föranledas af centralfängelsets å Nya Yarfvet under år 1907 förestående
nedläggande och återlämnande till sjöförsvaret. Sålunda har
styrelsen ansett de i staten å nämnda anslag uppförda aflöningar för
direktörsbefattningen vid detta fängelse samt till vissa konstituerade
tjänstemän därstädes böra ur staten afloras. Dessa aflöningar utgöra:
för direktören.............................................. kr. 3,500
» kamreraren .............................................. » 3,300
> predikanten............................................ » 2,000
> bevakningsbefälhafvaren ........................ » 2,500
Summa kr. 11,300
Vidare har styrelsen uti underdånig skrifvelse den 21 december
1906 fäst uppmärksamheten därpå att, sedan genom nådigt bref den
7 i samma månad förordnats, att kronohäktet i Kungsbacka skall med
1906 års utgång indragas, de i gällande stat å bestämda anslaget till
Indragning af
vissa befattningar.
8
Statsutskottets Utlutande N:o 3.
A flåning eu till
en del
fängelsedirektörer.
fångars vård och underhåll för nämnda kronohäkte uppförda aflöningar
böra från staten afföras. Dessa äro:
för bevakningsbefålhafvaren lön 1,000 kronor och tjänstgöringspenningar
50 kronor eller tillsammans............................... kronor 1,050
och för predikanten arfvode......................................,, 400
Summa kronor 1,450
I sammanhang härmed har styrelsen meddelat, att bevakningsbefälhafvaren
vid häktet från och med 1907 års ingång erhållit afsked med
pension, äfvensom hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen
att å allmänna indragningsstaten från och med år 1908 uppföra ersättning
åt predikanten för lians • genom häktets indragning förlorade
inkomst 400 kronor.
Å andra sidan har fångvårdsstyrelsen med anledning däraf, att
arbetena med uppförande af ett nytt fängelse å Stora Härianda invid
Göteborg samt utvidgning af länsfängelset i Härnösand snart äro fullbordade,
samt med hänsyn till storleken och betydelsen af dessa fängelser
och fängelseförvaltningarnas däraf beroende omfattande göromål, funnit
däremot svarande aflöningar böra i staten uppföras för direktörerna och
predikanterna därstädes.
I afseende å dessa fängelser har fångvårdsstyrelsen anfört, att de
hafva till bestämmelse att dels vara centralfängelser för långtidsfångar
och dels att i särskilda afdelningar af byggnaderna användas till rannsaknings-
och länsfängelser, nämligen fängelset å Härianda för Göteborgs
och Bohus län, i stället för det nuvarande till Göteborgs stad
försålda länsfängelset därstädes, och fängelset i Härnösand fortfarande
för Västernorrlands län. För att tjäna dessa båda ändamål har fängelset
å Härianda anordnats med inalles 180 dagceller jämte ett antal arbetsceller
för enrumsfångar samt med nattceller och arbetsrum för en del
gemeusamhetsfångar, och fängelset i Härnösand har genom tillbyggnad
utvidgats till inalles 140 dagceller förutom andra nu nämnda fängelseutrymmen.
I det nuvarande länsfängelset i Göteborg utgör antalet
till fångförvar disponibla celler 96, och i den gamla afdelningen af
länsfängelset i Härnösand är antalet endast 50.
Aflöningen till direktörerna vid sistnämnda två samt andra nära
jämförliga länsfängelser utgör enligt gällande stat:
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
9
Tjänst- ; Skrif-
Ålderstillägg i
Lön
görings- vare- Summa
efter
efter ■
penningar arfvode
5 år
10 år j
till direktören vid länsfängel-
j i
set i Göteborg, hvilken åt
länsfängelsedirektörerna nu
åtnjuter den högsta lönen
1,800
1,400 i 550 j 3,750
500
500
till direktören vid länsfängel- set i Härnösand ...............
till de länsfängelsedirektörer,
1,600
1,100 300 3,000
250
250
j som näst direktören i Göte- borg åtnjuta högsta af- löningen .................................
1,800
1,400 300 3,500
500
500
Denna skillnad i aflöningen för direktören vid länsfängelset i
Göteborg beror, enligt hvad fångvårdsstyrelsen uppgifvit, på de myckna
skrifgöromål, som föranledas af den betydande tillströmningen af bötesfångar
vid detta fängelse. Då emellertid vid Härlandafängelsets inträdande
såsom centralfängelse biträde i dessa göromål i allt fall måste
anordnas åt direktören därstädes, föranledes genom dem icke vidare
någon olikhet i aflöningen till direktören vid detta fängelse och direktören
vid fängelset i Härnösand.
Med hänsyn till hvad sålunda anförts har fångvårdsstyrelsen föreslagit
för enhvar af direktörerna vid fängelserna å Härianda och i
Härnösand en aflöning af 4,000 kronor såsom begynnelselön, med rätt
till två ålderstillägg efter 5 och 10 år med 500 kronor hvardera,
Härtill skulle för båda, liksom för alla andra fängelsedirektörer, komma
förmånen af fri bostad med vedbrand.
I händelse af bifall till detta förslag anser emellertid fångvårdsstyrelsen,
för rätt afvägning af de olika aflöningarna, att dessa jämväl
för direktörerna vid de öfriga centrala fångvårdsanstalterna måste i
någon mån höjas, dock med undantag i fråga om två af dessa anstalter,
rörande hvilka i följd af den enas otidsenlighet och den andras obehöflighet
underhandlingar länge varit inledda om deras försäljande,
nämligen centralfängelset i Malmö och centralfängelset för kvinnor i
Göteborg.
Vid de, med frånräkning af dessa, återstående centrala fångvårdsanstalterna
utgör aflöningen för direktörerna, jämte förmånen af fri
bostad med vedbrand:
Bih. till Biksd. Prof. 1907. i Sami 1 Afd. 3 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Lön
Skrifvare-
arfvode.
Summa
Ålders
efter 5 år
tillägg
efter 10 År
vid centralfängelset å Långholmen
,, tvångsarbetsanstalten å Svart-
3,500
500
4,000
500
500
sjö ..............................................
,, tvångsarbetsanstalten i Karls-
3,000
500
3,500
500
500
krona ........................................
,, tvångsarbetsanstalten i Norr-
3,000
500
3,500
500
500
köping.......................................
,, tvångsarbetsanstalten i Lands-
3,000
500
3,500
500
500
krona............................................
3,000
500
3,500
500
500
Summa kronor
—
—
18,000
—
>
hvartill kommer för tillsynen vid de å platsen befintliga kronohäktena,
för direktören å Långholmen 300 kronor från bestämda anslaget och
för direktören i Landskrona 300 kronor af förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll.
Därjämte är upplyst, att sedan gammalt af sistnämnda anslag
utgått ersättning till direktören å Långholmen för tjänsteresor till
staden. Denna ersättning har från år 1866 utgjort 300 kronor för år
och är sedan nämnda tid i staten upptagen under formen hästlega.
Samtliga dessa aflöningar, med undantag för direktörsaflöningen
vid den år 1891 öppnade tvångsarbetsanstalten å Svartsjö samt en
mindre jämkning i afiöningen vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping,
hafva oförändrade bestått, sedan de af Riksdagen reglerades år 1874.
Beträffande de belopp, hvartill aflöningarna böra sättas, har fångvårdsstyrelsen
ansett, att afiöningen åt direktören vid centralfångelset
å Långholmen, såsom det förnämsta af våra centralfängelser, bör hållas
åtminstone 500 kronor högre än som föreslagits för direktörerna å
Härianda och i Härnösand.
I fråga om tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, som är anordnad
att rymma ända till 300 tvångsarbetare och äfven tidtals hyst inemot
detta antal, har styrelsen erinrat att, under det vid de öfriga centrala
fångvårdsanstalterna allt fångarbetet verkställes inom anstalternas inhägnade
område och hufvudsakligast inom där anordnade arbetssalar,
tvångsarbetarne däremot vid anstalten å Svartsjö till väsentlig del
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
11
sysselsättas utanför anstalten med arbeten vid dennas rätt ansenliga
jordbruk samt med brytning och huggning af sten till försäljning åt
Stockholms kommun. Utom det att dessa särskilda omständigheter
måste på direktörens arbete och omtanke ställa omfattande anspråk,
kommer därtill, enligt hvad styrelsen vidare uppgifvit, att utgifterna
å Svartsjö för direktör, som har barn att fostra, ställa sig betydligt
högre än annorstädes, i följd af nödvändigheten att bekosta barnens
undervisning å annan ort, äfvensom att genom anstaltens belägenhet å
landet i hufvudstadens närhet lifsmedlen i allmänhet måste tagas från
denna till där gällande jämförelsevis höga pris med tillägg af kostnaderna
för deras uppköp och transport.
I anledning häraf har styrelsen ansett, att direktörslönen vid
tvångsarbetsanstalten å Svartsjö bör sättas till enahanda belopp, som
föreslagits för direktören vid centralfängelset å Långholmen.
Däremot har styrelsen funnit skäligt, att lönerna till direktörerna
vid tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona, Norrköping och Landskrona
begränsas till hvad för fängelsedirektörerna å Härianda och i Härnösand
ifrågasatts.
Styrelsen har anfört, att aflöningarna till centralanstaltsdirektörerna
i nu gällande stat äro uppdelade i lön, skrifvarearfvode och ålderstillägg.
Hvad som däraf utgör tjänstgöringspenningar och såsom sådana
bör vid tjänstledighet afstås, framgår icke af staten, utan härom är
bland de i nådiga brefvet den 5 juni 1874 meddelade grunder för
nämnda stat särskildt föreskrifvet, att en fjärdedel af innehafvande lön,
arfvode och ålderstillägg jämte hela skrifvarearfvodet, där sådant är
anslaget, skall utgöra tjänstgöringspenningar, som under tjänstledighet
icke må tillgodokomma löntagaren.
Enligt hvad styrelsen vidare erinrat, blef detta förhållande, som
förut var gällande jämväl i fråga om direktörerna vid läns- och kronocellfängelserna,
för dem vid 1903 års riksdag på det sätt ändradt, att,
i likhet med hvad som vid senare tiders löneregleringar i allmänhet
skett, beloppet af tjänstgöringspenningarna bestämdes i själfva staten,
på sätt som synes af den här förut för vissa länsfängelsedirektörer
lämnade uppgift om deras löner enligt gällande stat. Detta förfarande,
hvilket väl fortfarande torde böra tillämpas för direktörerna vid de
till centralfångelser öfvergående länsfängelserna för Göteborgs och
Yästernorrlands län, har styrelsen ansett nu jämväl böra utsträckas
till direktörerna vid de öfriga här ifrågavarande centrala fångvårdsanstalterna.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Hvad styrelsen sålunda anfört och föreslagit har styrelsen sammanfattat
i följande fullständiga förslag till aflöningsstat för en del af
direktörerna vid de centrala fångvårdsanstalterna:
Tjänst-
görings-
pennin-
gar
Skrif-
Aiderstillägg
Lön
vare-
arfvode
Summa
efter
5 år
efter
10 år
direktören vid centralfängelset å
Långholmen.....
2,600
1,400
500
4,500
500
500
d:o vid tvångsarbetsan-
stalten å Svartsjö . .
2,600
1,400
500
4,500
500
500
d:o vid centralfängelset
och det därmed före- nade länsfångelset å
Härianda.......
2,200
1,300
500
4,000
500
500
d:o vid centralfängelset
och det därmed före- nade länsfängelset i
Härnösand......
2,200
1,300
500
4,000
500
500
d:o vid tvångsarbetsan-
stalten i Karlskrona.
2,200
1,300
500
4,000
500
500
d:o vid tvångsarbetsan-
stalten i Norrköping
2,200
1,300
500
4,000
500
500
d:o vid tvångsarbetsan-
stalten i Landskrona
2,200
1,300
500
4,000
500
500
Summa kronor
_
—
_
29,000
—
Härtill skulle såsom förut komma fri bostad med vedbrand.
Detta förslag innebär för direktörerna å Långholmen och i Landskrona
icke någon ändring i dem nu tillkommande arfvoden vid de å
platserna befintliga kronohäkten eller i den nu utgående resekostnadsersättningen
till den förre.
För den sålunda föreslagna nya aflöningsstaten, hvilken är uppställd
enligt de vid 1903 års riksdag i fråga om aflöningen till föreståndare
vid läns- och kronocellfängelserna antagna grunder, har styrelsen
afsett tillämpning jämväl af de villkor, som för aflöningen åt sistnämnda
föreståndare blifvit uppställda. Det viktigaste af dessa är, att
Statsutskottets Utlåtande N:o 3-
13
löntagaren, som enligt äldre, för direktörerna vid de centrala fångvårdsanstalterna
ännu gällande föreskrifter i fråga om pension visserligen
varit berättigad att under viss förutsättning erhålla pension, men ej
underkastad någon motsvarande skyldighet att efter vissa år från tjänsten
afgå, genom 1903 års riksdagsbeslut förklarades skyldig att afgå från
tjänsten med pension, så snart han blir berättigad till sådan, fångvårdsstyrelsen
dock obetaget att låta med afskedet anstå, om och så
länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i
densamma kvarstå.
I fråga om pensionernas belopp förekommer emellertid en omständighet,
som synts styrelsen påkalla ett tillägg till nämnda villkor.
Enligt äldre för civila tjänstemän i allmänhet gällande bestämmelser,
hvilka jämlikt de vid 1903 års riksdag uppställda villkor i berörda
afseende fortfarande gälla, undfå nämligen löntagare, som uppbära i
lön 3,000 kronor eller därunder, hela beloppet i årlig pension, hvaremot
pensionen till dem, som åtnjuta mera än 3,000 kronor, utgår med
åttio procent af totalsumman, dock med minst 3,000 kronor. Genom
lönens uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar, hvaraf, på sätt som
ock tillämpas i fråga om föreståndarne vid läns- och kronocellfångelserna,
tjänstgöringspenningarna icke kunna medräknas för pensionen, skulle
följden af nämnda bestämmelse om pensionsbeloppet blifva att, med
den afvägning af lönerna, som gjorts i styrelsens förslag till lönestat,
pensionerna komma att nedgå under de nuvarande, nämligen för direktören
vid centralfängelset å Långholmen från 3,600 kronor och för
direktörerna vid de centrala fångvårdsanstalterna å Svartsjö, i Karlskrona,
Norrköping och Landskrona från 3,200 kronor till för enhvar
af nämnda direktörer 3,000 kronor. Detta missförhållande — som icke
haft motsvarighet i någon sänkning af pensionen för föreståndarne vid
läns- och kronocellfängelserna, emedan för dem de delar af afiöningen,
hvaraf pensionen bildas, nämligen lönen och de såsom lön betraktade
ålderstilläggen, icke satts tillsammans till belopp öfver 3,000 kronor
och därför med hela sin summa ingå i pensionen — har styrelsen
ansett icke kunna rättas på annat sätt, än att, likasom för nämnda
fängelseföreståndare, pensionen jämväl för nu ifrågavarande direktörer
får utgå med hela beloppet af lönen och ålderstilläggen.
Summan af afiöningen ä bestämda anslaget enligt den af styrelsen
nu föreslagna staten utgör ........................................... kronor 29,000: —
Den nuvarande afiöningen å anslaget till de i
staten upptagna eller motsvarande tjänstemän uppgår
till ............................................................................. ,, 24,750: —
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Predikanterna
vid fångvårdsanstalterna.
Alltså skulle, om förslaget vinner bifall, däraf
föranledas en ökning i anslaget af.............................. kronor 4.250: —
De förenade predikantstjänsterna vid det nuvarande länsfängelset
och centralfängelset för kvinnor i Göteborg uppehållas för närvarande
på förordnande. Arfvodet för dessa tjänster, med hvilka ej är förenad
förmånen af bostad och vedbrand eller ersättning därför, utgör vid det
förra fängelset 1,000 kronor och vid det senare 800 kronor. Och för
åtnjutande häraf gäller, såsom i allmänhet vid förening af predikantsbefattning
vid central fångvårdsanstalt och cellfängelse, att innehafvaren
icke får därmed ytterligare förena annan prästerlig syssla. Att — anför
fångvårdsstyrelsen — i en stad sådan som Göteborg kunna för nyssnämnda
aflöning af 1,800 kronor förvärfva och behålla för befattningen
lämplig person måste gifvetvis möta svårighet; också har på några få
år därvid ombytts innehafvare icke mindre än tre gånger.
Emellertid anser fångvårdsstyrelsen, att centralfängelset för kvinnor
i Göteborg icke längre kan försvara sin plats såsom själfständigt fängelse.
Genom verkningarna å ena sidan och hufvudsakligen af lagen den 20
juni 1890, hvarigenom strafftiderna särskildt för sådana brott, som
sonas å detta fängelse, betydligt nedsatts, och å andra sidan af stadgandet
om utsträckt tillämpning af enrumsstraffet enligt lagen den
29 juli 1892 har vid ifrågavarande fängelse, som endast är anordnadt
såsom gemensamhetsfängelse, antalet fångar så nedgått, att det för
närvarande utgör allenast 21. Till följd häraf och då från Göteborgs
stad anbud inkommit om inlösande af nämnda fängelse jämte tomt.
är styrelsen, enligt hvad den uppgifvit, betänkt på att efter vidtagna
förberedande åtgärder och ärendets fulla utredande inkomma med förslag
om fängelsets nedläggande. Vid sådant förhållande har styrelsen
ansett, att vid det nu förestående definitiva ordnandet af ifrågavarande
predikantstjänst själfständigt arfvode icke bör i stat behållas för predikant
vid centralfängelset för kvinnor i Göteborg, utan att i stället
såsom villkor för åtnjutande af den aflöning, som kan anvisas åt predikanten
vid fängelset å Härianda, bör föreskrifvas, att denne skall vara
skyldig, så länge nämnda centralfängelse för kvinnor kan fortfarande
behållas, bestrida predikantsgöromålen jämväl vid detta.
Af nu angifna skäl och med framhållande af vikten däraf. att
för ifrågavarande predikantsbefattning må kunna erhållas en duglig
pei’son, som med intresse ägnar hela sin arbetstid åt fångvården, har
styrelsen, med tillkännagifvande att bostad för predikanten är vid
fängelset å Härianda anordnad, föreslagit att, med indragning af det
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
15
för centralfängelset för kvinnor anvisade predikantsarfvodet samt med
öfverlämnande åt Kungl. Maj:t att, liksom nu är förhållandet vid
tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, af förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll anvisa lämpligt arfvode för med predikantsbefattningen
förenad skolundervisningsskyldighet, aflöningen å bestämda anslaget
för predikanten vid fängelset å Härianda bestämmes till 1,700 kronor
för år, med enahanda rätt som för andra centralfängelsepredikanter
till ålderstillägg efter 5 år med 500 kronor. Om för skolundervisningen
anvisas arfvode till samma belopp som vid anstalten å Svartsjö, eller 800
kronor för år, skulle alltså den kontanta aflöningen i dess helhet utan
ålderstillägg komma att uppgå till 2,500 kronor för år.
Fångvårdsstyrelsen har vidare anfört, att vid samtliga läns- och
kronocellfängelser, där predikantsbefattningen icke är förenad med dylik
befattning vid central fångvårdsanstalt, densamma bestrides såsom
bisyssla af någon på orten i annan prästerlig tjänst anställd person
mot härför i staten å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll
uppfördt arfvode. Detta utgör för närvarande vid fängelset i
Härnösand 800 kronor för år. Då det efter fängelsets omdaning synts
styrelsen nödvändigt, att predikanten, som äfven här torde böra åläggas
undervisningsskyldighet mot därför af Kungl. Maj:t från förslagsanslaget
anvisadt arfvode, ägnar åt fängelset hela sin arbetstid, har styrelsen
föreslagit, att jämväl predikanten vid centralfängelset och det därmed
förenade länsfängelset i Härnösand bör tillerkännas aflöning efter de
för predikanten å Härianda föreslagna grunder.
Af samma skäl, som förut anförts i fråga om fängelsedirektörslönerna,
har fångvårdsstyrelsen ansett, att bifall till de nu föreslagna
aflöningarna till predikanterna vid fängelserna å Härianda och i Härnösand
måste inverka till höjning af lönerna för predikanterna jämväl
vid de öfriga centrala fångvårdsanstalterna, utom vid det antagligen
under indragning stående centralfängelset i Malmö. Och då vid länsoch
kronocellfängelserna sedan år 1874, då senaste fullständiga lönestat
för predikanterna antogs, icke någon ändring däri ägt rum, men predikanterna
vid flertalet af dessa fängelser därom enträget hemställt, har
styrelsen för reglering på en gång af aflöningarna för samtliga predikantsbefattningarna
— utom de förenade predikantstjänsterna vid centralfängelset
och länsfängelset i Malmö samt predikantsbefattningen vid
kronohäktet i Kungsbacka, hvilket nu indragits — öfverlämnat fullständigt
förslag till ny aflöningsstat för predikanter vid fångvårdsanstalterna
i riket och vid sidan däraf angifvit de nuvarande predikantsarfvodena,
på sätt visas af följande:
16
Statsutskottets Utlåtande K:o 3.
Aflöningar enligt nu gällande stat till predikanter vid
fångvårdsanstalterna i riket.
Ålders-
Arfvode
tillägg
efter 5 år
predikanten vid centralfängelset å Lång-
holmen ..............................
1,600
500
,, ,, kronohäktet å Långholmen
1,000
prästerligt biträde vid centralfängelset och
kronohäktet å Lång-
holmen ............................
2,100
predikanten vid centralfängelset för kvinnor
i Göteborg........................
800
,, ,, länsfängelset i Göteborg...
1,000
„ ,, ,, i Härnösand
800
„ ,, tvångsarbetsanstalten å
Svartsjö.............................
1,500
„ ,, tvångsarbetsanstalten i
Karlskrona........................
1,200
500
,, „ länsfängelset i Karlskrona
800
„ .. tvångsarbetsanstalten i
Norrköping ....................
1,400
500
,, ,, kronohäktet i Norrköping
600
,, ,, tvångsarbetsanstalten i
Landskrona .....................
1,500
,, ,, länsfängelset i Stockholm
800
,, ,, kronohäktet i Norrtälje ...
600
,, ,, länsfängelset i Uppsala......
1,000
» » „ i Nyköping...
600
.. kronohäktet i Eskilstuna
600
,, ,, länsfängelset i Linköping
1,000
„ „ ,, i Jönköping
1,000
„ „ „ i Växjö........
1,000
Transport 20,900
i tjänsterna äro förenade.
arfvodet utgör utan förmån af
bostad och vedbrand 2,400, men
är i följd af denna förmån nu
nedsatt till 2,100 kronor.
tjänsterna äro förenade.
( därjämte af förslagsanslaget för
| skolläraresysslan 800 kronor.
tjänsterna äro förenade.
j, tjänsterna äro förenade.
) därjämte af förslagsanslaget för
} predikantsgöromålen vid Itrono|
häktet i Landskrona 400 kronor.
;
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
17
Förslag till ny aflöningsstat för predikanter vid
fångvårdsanstalterna i riket.
Tjänst-
Ålders-
Lön
görings-
Summa
tillägg
efter
penningar
5 år
predikanten vid centralfängelset och kronohäktet
å Långholmen ..............................
2,000
1,000
3,000
500
prästerligt biträde vid centralfängelset och krono-
häktet å Långholmen ..............
1,700
800
2,500
predikanten vid centralfängelset och länsfängelset
å Härianda ....................................
1,000
700
1,700
500
,, „ centralfängelset och länsfängelset
i Härnösand ...............................
1,000
700
1,700
500
,, ,, tvångsarbetsanstalten å Svartsjö
1,000
700
1,700
500
,, „ ,, och länsfängelset
i Karlskrona..
1,700
800
2,500
500
,, ,, ,-, och kronohäktet
i Norrköping...
1,700
800
2,500
500
,, ,, ,, i Landskrona.....
1,000
700
1,700
500
,, „ länsfängelset i Stockholm ...........
900
300
1,200
,, „ kronohäktet i Norrtälje ...............
450
150
600
,, ,, länsfängelset i Uppsala..................
900
300
1,200
„ „ „ i Nyköping..............
600
200
800
,, ,, kronohäktet i Eskilstuna ............
450
150
600
,, ,, länsfängelset i Linköping ........
900
300
1,200
„ „ „ i Jönköping
900
300
1,200
„ „ „ i Växjö .....................
900
300
1,200
Transport!
25,300
Bill. till Biksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft.
3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Ålders-
Arfvode
tillägg
efter 5 år
Transport
20,900
predikanten vid länsfängelset i Kalmar.....
1,000
,, ,, kronohäktet i Västervik..
600
,, ,, länsfängelset i Visby.........
600
,, ,, kronohäktet i Karlshamn
600
,, „ länsfängelset i Kristianstad
1,000
,, „ kronohäktet i Ängelholm
400
>, „ >, i Ystad .........
800
,, ,, länsfängelset i Halmstad ...
600
„ ,, kronohäktet i Varberg .....
600
,, ,, ,, i Uddevalla.
600
,, ,, länsfängelset i Vänersborg
1,000
,, ,, ,, i Mariestad...
1,000
,, ,, „ i Karlstad ...
1,000
„ » „ i Örebro
1,000
,, ,, ,, i Västerås ...
1,000
„ „ ,, i Falun .......
1,000
■n r> 11 i Gräfle............
1,000
„ ,, kronohäktet i Hudiksvall
600
„ „ ,, i Sundsvall..
800
„ ,, länsfängelset i Östersund. .
600
a a a i Umea .........
600
„ „ „ i Luleå ........
600
,, ,, kronohäktet i Haparanda
600
„ » „ i Pajala.........
400
Summa kronor
88,900
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
19
predikanten vid länsfängelset
„ „ kronoliäktet
„ „ länsfängelset
,, „ kronoliäktet
„ „ länsfängelset
,, ,, kronoliäktet
33
5?
33
33
33
33
33
33
33
33
33
;?
33
3?
3?
33
33
33
33
33
33
33
33
33
33
33
33
33
33
länsfängelset
krono häktet
33
länsfängelset
33
33
33
33
kronoliäktet
33
länsfängelset
3 3 3 3
,, kronohäktet
1
j
Lön
Tjänst-
görings-
Summa
Ålders-
tillägg
efter
penningar
5 är
Transport
i
25,300
i Kalinar ................
900
300
1,200
i Västervik .............
600
200
800
i Visby.......................
600
200
800
i Karlshamn ............
450
150
600
i Kristianstad
900
300
1,200
i Ängelholm ............
300
100
400
i Ystad .....................
600
200
800
i Halmstad .............
600
200
800
i Varberg..................
450
150
600
i Uddevalla
450
150
600
i Vänersborg............
900
300
1,200
i Mariestad
900
300
1,200
i Karlstad..................
900
300
1,200
i Örebro....................
900
300
1,200
i Västerås.................
900
300
1,200
i Falun ..........
900
300
1,200
i Gäfle .............
900
300
1,200
i Hudiksvall ...
600
200
800
i Sundsvall ...............
900
300
1,200
i Östersund
600
200
800
i Umeå ...................
600
200
800
i Luleå ....................
600
200
800
i Haparanda ..........
450
150
600
i Pajala .....................
300
100
400
Summa kronor
[
| 46,900
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Härtill skulle för predikanterna vid de centrala fångvårdsanstalterna
komma fri bostad med vedbrand eller ersättning därför — dock med
undantag för predikanten vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona, hvilken
för närvarande icke är i åtnjutande af dylik förmån — samt för predikanterna
vid de centrala fångvårdsanstalterna å Härianda, i Härnösand
och å Svartsjö arfvoden af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
för deras åligganden såsom lärare vid nämnda anstalter, äfvensom
för predikanten vid tvångsarbetsantalten i Landskrona arfvode af nämnda
förslagsanslag för predikantsgöromålen vid kronohäktet i Landskrona
med belopp, som styrelsen föreslagit Kungi. Maj:t att höja från nu
därför anvisade 400 kronor till enahanda belopp som de för predikanterna
å Härianda och i Härnösand förut föreslagna och för predikanten
å Svartsjö redan utgående undervisningsarfvoden, 800 kronor
för år.
I fråga om fångpredikantsbefattningarna vid läns- och kronocellfängelserna
har fångvårdsstyrelsen anfört, att, då dessa icke kunna
aflönas såsom själfständiga tjänster, befattningen anförtros såsom bisyssla
åt någon i annan prästerlig tjänstgöring å orten anställd person.
Denne söker sedan i allmänhet — i motsats till predikanterna vid de
centrala fångvårdsanstalterna — att för lifstiden få kvarstå vid befattningen,
oberoende af om hans sysselsättning i öfrigt eller hälsa
och ålder lämna honom tid och krafter därtill. Då under sådana förhållanden
fångvårdstjänsten kan blifva vanskött, har styrelsen till förebyggande
häraf, så vidt möjligt, på senare tid vid tillsättandet af cellfängelsepredikanter
konstituerat och förordnat dem blott tillsvidare.
Ehuru med dessa befattningars sålunda påvisade natur vore mest öfverensstämmande,
att aflöningarna för dem, såsom för fängelseläkarebefattningarna,
hvilka likaledes bestridas såsom bisysslor, utginge af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll, har fångvårdsstyrelsen likväl,
då aflöningarna af Riksdagen uppförts å ordinarie stat, ansett sig icke
böra häri föreslå ändring, men däremot har styrelsen hemställt, att
bland grunderna för den föreslagna nya aflöningsstaten må intagas
sådan bestämmelse, att nyssnämnda missförhållande må kunna förekommas
genom ordalydelsen af de för ifrågavarande predikanter meddelade
förordnanden.
Efter att vidare hafva framlagt de villkor, som styrelsen — i
anslutning till de vid 1903 års riksdag gifna bestämmelser rörande
aflöningarna till fängelseföreståndarna vid läns- och kronocellfängelserna
— ansett böra stadgas för åtnjutande af den föreslagna aflöningen för
predikanterna vid rikets fångvårdsanstalter, har styrelsen på följande
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
21
sätt sammanfattat de ändringar, bestämda anslaget till fångars vård
och underhåll skulle genom bifall till de föreslagna regleringarna
undergå:
Nuvarande anslaget................................................... kronor 625,600: —
Minskning med de belopp, som i följd af nedläggandet
af centralfängelset å Nya Varfvet
kunna från anslaget afföras, kronor 11,300: —
Minskning med de i staten för
kronohäktet i Kungsbacka
uppförda aflöningar............... „ 1,450: — „ 12,750: —
kronor 612,850: —
Ökning i aflöningen till direktörerna
vid vissa fångvårds
anstalter
.................................... kronor 4,250: —
Ökning i aflöningen till fängelsepredikanterna
........................... „ 8,000: — „ 12,250: —
kronor 625,100: —;
uppgående sålunda totalminskningen till 500 kronor.
Hvad fångvårdsstyrelsen anfört till stöd för sin hemställan, att
aflöningen till direktörsbefattningarna vid fängelserna å Stora Härlanda
och i Härnösand måtte sättas till 4,000 kronor för hvardera, har
jag funnit mig böra biträda. Detta i främsta rummet på grund af de
betydligt ökade göromål, som, jämfördt med direktörernas vid länsfängelserna
i Göteborg och i Härnösand nuvarande förvaltningsbestyr, komma
att åligga samma
utvidgade fängelserna å Härianda och i Härnösand. På bestämmandet
af lönebeloppets storlek inverkar ju äfven den omständigheten, att dessa
tjänstemän blifva skyldiga att erlägga pensionsafgift enligt de bestämmelser,
som därom i ny pensionslag varda meddelade.
Åstadkommandet af bättre löneförhållanden för de öfriga fängelsedirektörer,
som i fångvårdsstyrelsens framställning afses, kan jag ej
annat än finna högst behjärtansvärdt, men då det icke synes vara lämpligt
att nu företaga en sådan partiell lönereglering, innan den pågående
undersökningen rörande statstjänstemännens löneförhållanden hunnit
omfatta äfven fångvården, anser jag mig ej kunna tillstyrka fångvårdsstyrelsens
förslag härutinnan. Då i öfverensstämmelse härmed den
aflöning till direktörerna vid Härianda och i Härnösand, som nu kan
blifva bestämd, torde böra anses såsom endast provisorisk, kan det
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
ifrågasättas, huruvida icke, intill dess slutlig reglering af fångvårdens
löneförhållanden ägt rum, afiöningstillägget åt nyssnämnda direktörer
borde uppföras å extra stat. Men enär en tillfredsställande afvägning
af de nya löneförmånerna för Härlandabefattningen ej kan ske utan
minskning af vissa i den nuvarande aflöningen ingående belopp, synes
det mest praktiskt, liksom det otvifvelaktigt blir redigast, om för båda
direktörerna den höjda aflöningen uppföres å bestämda anslaget.
Af skål, som nyss anförts, torde ej heller fångvårdsstyrelsens förslag
rörande löneförbättring åt fängelsepredikanterna i allmänhet böra
nu föranleda någon åtgärd. Däremot finner jag mig böra förorda förslaget,
i hvad det afser bestämmandet af högre aflöning åt predikanterna,
vid fängelserna å Härianda och i Härnösand. Icke heller denna
löneförbättring torde dock böra anses såsom en slutlig reglering. Men
af liknande skäl, som förut anförts i fråga om direktörerna vid Härlanda
och i Härnösand, torde äfven i detta fall finnas lämpligast, att
den för själfva predikantsysslan afsedda aflöningen i dess helhet uppföres
på bestämda anslaget. Därigenom undvikes ju ock aflöningens
splittring på olika anslag. Med hänsyn till löneförbättringens provisoriska
karaktär, torde den fortfarande böra uppföras i form af arfvode.
I enlighet med hvad sålunda anförts, får jag alltså framlägga
följ ande aflöningsstat:
Tjänst-
Skrifvare-
Alderstillägg
Lön Sövmp- pennin-
''Arfvode
Summa
arfvode
efter
efter
gar
5 år
10 år
jför direktören vid centralfängelset
; och det därmed förenade läns-
fängelset å Härianda................
2,20(1 1,300
500
4,000
500
500
„ predikanten vid samma fängelse
„ direktören vid centralfängelset
— —
—
1,700
1,700
500
—
och det därmed förenade läns- fängelset i Härnösand ............
2,200) 1,300
500
4,000
500
500
„ predikanten vid samma fängelse
-— ] —
Vi
O
O
1,700
500
—
Summa kronor
! 11,400
|
Beträffande såväl direktörerna som predikanterna vid ifrågavarande
fängelser torde emellertid för åtnjutande af aflöning å den nya
staten höra föreskrifvas, att befattningshafvanden skall vara skyldig
Statsutskottets Utlåtande K:o 3.
23
att, mot ersättning för minskade aflöningsförmåner och flyttningskostnaden,
låta sig förflyttas till annan fång vårdsanstalt.
Summan af aflöningen å bestämda anslaget enligt det framlagda
förslaget utgör .................................................................... kr. 11,400: —
Den nuvarande aflöningen å anslaget till de i staten
upptagna tjänstemän uppgår till.................................... » 9,350: —
Alltså skulle, om förslaget bifalles, häraf föranledas
en ökning i anslaget af ............................................... > 2,050: —
Men då, enligt hvad förut är nämdt, från anslaget
kunna afföras .............................................................................. » 12,750: —•
kommer totalminskningen att utgöra....................... » 10,700: —»
Utskottet, som finner de af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningarna
för direktörerna och predikanterna vid centralfängelserna och de därmed
förenade länsfängelserna å Härianda och i Härnösand väl afvägda,
anser sig böra biträda hvad Kungl. Maj:t under förevarande punkt
föreslagit, dock med den ändring beträffande predikanternas arfvode,
att med afseende därå skall tillämpas bestämmelsen i kungl. brefvet
den 5 juni 1874, att eu fjärdedel af tjänstinnehafvares arfvode skall
anses utgöra tjänstgöringspengar, som under tjänstledighet icke må
tillgodokomina tjänstinnehafvaren; och får utskottet alltså hemställa,
a) att Riksdagen må, med afförande ur staten
å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll
af däri nu upptagna tjänstemannalöner vid centralfängelset
å Nya Varfvet och vid kronohäktet i Kungsbacka,
godkänna följande förslag till ny aflöningsstat
för direktörerna och predikanterna vid fängelserna å
Härianda och i Härnösand
Lön
Tjänst-
görings-
Skrif-
vare-
arf-
vode
Arf-
Alders-
tillägg
pennin-
gar
vode
efter
5 år
efter
10 år
för direktören vid central- fängelset och det där- med förenade lftnsfän- gelset ä, Härianda ......
2,200
1,300
500
4,000
500
500
„ predikanten vid samma
fängelse.....................
1,700
1,700
500
„ direktören vid central- fängolset och det där.
med förenade länsfän - gelset i Härnösand ...
2,200
1,300
500
4,000
500
500
„ predikanten vid samma
fängelse ..................
—
—
—
1,700
1,700
500
Summa kronor j i i I Jl,400|
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
samt därvid förklara,
ej mindre att i afseende å aflöningsstaten för
nämnda direktörer skola gälla enahanda villkor som
i fråga om den år 1903 antagna aflöningsstat för
föreståndarna vid läns- och kronocellfängelserna i
riket, dock med tillägg, att ifrågavarande direktörer
skola vara skyldiga att, mot ersättning för minskade
aflöningsförmåner och flyttningskostnaden, låta sig
förflyttas till annan fångvårdsanstalt,
än äfven att för åtnjutande af den för predikanterna
bestämda aflöning skall, i stället för de
genom kungl. brefvet den 5 juni 1874 meddelade
bestämmelser, gälla:
att med befattningen icke må ytterligare förenas
annan syssla;
att en fjärdedel af arfvodet skall anses utgöra
tjänstgöringspengar, som under tjänstledighet icke må
tillgodokomma tj änstinnehafvaren;
att tjänstinnehafvare, som transporterats till
annan predikantsbefattning vid fångvårdsanstalt, för
hvilken ålderstillägg är å stat uppfördt, må för erhållande
af ålderstillägg å den nya befattningen räkna
sig till godo tjänstetiden jämväl å den förra;
att i afseende å tillträde till ålderstillägg skall
iakttagas, att tjänstetiden beräknas från början af
kalenderåret näst efter det, hvarunder utnämning till
tjänsten ägt rum;
att tjänstinnehafvare skall under mer än fyra
femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för rätt
till ålderstillägget, hafva med godt vitsord bestridt
sin egen eller, på grund af förordnande, annan tjänst
i fångvården samt att tjänstinnehafvare må tillgodoräkna
sig den tid, som före den nya lönestatens utfärdande
förflutit från hans utnämning till tjänsten;
att tjänstinnehafvare skall vara skyldig att, mot
ersättning för minskade aflöningsförmåner och flyttningskostnaden,
låta sig förflyttas till annan fångvårdsanstalt;
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
25
att tjänstinnehafvare skall vara skyldig att därjämte
mot arfvode, som Kungl. Maj:t af förslagsanslaget
till fångars vård och. underhåll anvisar, bestrida
befattning såsom skollärare vid den fångvårdsanstalt,
där han såsom predikant anställts;
samt att, med indragning af det i stat nu uppförda
arfvodet till predikant vid centralfängelset för
kvinnor i Göteborg, predikanten vid fängelset å Härlanda
ytterligare skall vara skyldig att, så länge
nämnda centralfängelse kommer att behållas, utan
särskild ersättning bestrida predikantsgöromålen jämväl
vid detta fängelse; samt
b) att Riksdagen må såsom följd häraf minska
bestämda anslaget till fångars vård och underhåll
med 10,700 kronor.
5:o) I fjärde punkten under andra hufvudtiteln har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att
dels godkänna de i statsrådsprotokollet den 12 januari 1907 framlagda
förslag till aflöningsstat för assistenter vid vissa fångvårdsanstalter
samt till aflöningsstat för de betjänte vid rikets fångvårdsanstalter,
hvilkas aflöning utginge af bestämda anslaget till fångars vård och
underhåll, samt därvid tillika förklara:
att vaktmästarebefattningarna vid länsfängelserna i Härnösand,
Jönköping och Linköping skola indragas och ersättas af de i förevarande
stat för vaktbetjänte upptagna nya förste vaktkonstapelstjänsterna;
att
en hvar af nyssnämnda vaktmästarebefattningars nuvarande
innehafvare, som efter nämnda indragning kommer att vid något af
dessa fängelser fullgöra de åligganden, som nu tillhöra fängelsevaktmästare,
skall äga dels att, så länge han i denna tjänsteutöfning kvarstår,
af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll uppbära ett
personligt aflöningstillägg, motsvarande skillnaden mellan den i stat för
vaktmästare upptagna aflöning, däri inräknadt beklädnadsersättning,
och aflöningen till förste vaktkonstapel, dels ock att efter beviljadt
afsked från tjänsten uppbära pension såsom vaktmästare;
att i de fall, då vid annat än nu nämnda fängelser och fängelset
å Stora Härianda inrättande af assistentbefattning finnes nödig, anmälan
därom må för aflöningsstaternas ändring göras till Riksdagen;
BIL till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft.
Bevakningspersonalens
aflöning»- förmåner
m. m.
[4.]
4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
samt att gratifikation till vaktbetjänt icke vidare må såsom aflöningsförmån
utdelas;
dels i afseende å de nya aflöningsstaterna
ej mindre medgifva
att till en hvar å den nya staten för vaktbetjänte uppförd vaktkonstapel,
förste vaktkonstapel, underofficer, vaktmästare och fanjunkare
må af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utgå beklädnadsersättning
efter 100 kronor för år;
att assistenterna bestås fri bostad och vedbrand eller ersättning
för dessa förmåner;
att till en hvar af de å den nya staten uppförda vaktbetjänte,
som är gift eller efter anställandet i tjänsten ingått äktenskap, ehuru
detta sedermera på grund af dödsfall eller af annan anledning upplösts,
och som icke på kronans bekostnad åtnjuter förmånen af fri bostad
och vedbrand, må årligen, intill dess han af sådan förmån kan
komma i åtnjutande, af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
utgå hyresersättning och anslag till inköp af 15 kubikmeter barrved;
dock med iakttagande, att hyresersättnings högsta årliga belopp icke
får annat än i sådana fall, då synnerliga förhållanden därtill föranleda,
öfverstiga 250 kronor, samt att hyresersättningarna och vedanslagen
skola efter de å olika orter gällande hyror å bostadslägenheter och
pris å ved bestämmas;
att extra vaktbetjänt, som efter ett års fortsatt förordnande, innehar
nytt förordnande såsom sådan, må tillåtas, vid tjänstledighet för
styrkt sjukdom under det nya förordnandet, intill högst den tid af 45
dagar, som det vid dylika fall är ordinarie vaktbetjänt medgifvet att
behålla hela aflöningen, af arfvodet såsom extra vaktbetjänt behålla så
stor del, som motsvarar lönen i den ordinarie vaktbetjäntsaflöningen;
samt att, så länge ordinarie fånggevaldiger, som ej transporterats
till vaktkonstapel, kvarstår i tjänst, aflöning till sådan gevaldiger enligt
hittills gällande stat skall utgå af de i den nya staten för vaktbetjänte
uppförda vaktkonstapelslönemedlen;
än äfven stadga att i öfrigt nu gällande villkor för aflönings åtnjutande
å de af Riksdagen antagna stater för tjänstemän och betjänte
vid fångvårdsanstalterna skola äga tillämpning; dock att assistent skall
vara skyldig att, mot ersättning för flyttningskostnaden, låta sig förflyttas
till assistentbefattning vid annat fängelse, samt att jämväl för
kvinnliga vaktbetjänte skall iakttagas, att i afseende å rätten till ålderstillägg
tjänsttiden räknas särskildt för hvarje tjänstegrad;
Statsutskottets Utlåtande N:o 3-
27
dels ytterligare medgifva att, där vaktbetjänt, som vunnit befordran
från lägre till högre grad i betjäntklassen, i sin förra tjänst på
grund af intjänade ålderstillägg uppburit aflöning till större belopp än
honom vid den nya befattningen tillkommer, han må äga att af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll uppbära skillnaden mellan
dessa belopp såsom personligt aflöningstillägg, intill dess aflöningen i
den nya befattningen motsvarar hvad han i den tidigare tjänsten uppbar;
dels ock slutligen såsom följd häraf öka bestämda anslaget till
fångars vård och underhåll med 144,000 kronor, samt förslagsanslaget
till ålderstillägg med 14,200 kronor.
I denna fråga har departementschefen till aberopade statsrådsprotokollet
anfört följande:
»En år 1906 bildad sammanslutning inom bevakningspersonalen
vid rikets fångvårdsanstalter, benämnd Sveriges fångvårdsmannaförbund,
har till Kring!. Maj:t ingifvit en framställning, som afser bland annat
en förbättring af fångvårdspersonalens ekonomiska ställning.
Innan jag redogör för denna framställning, torde det tillåtas mig
att i korthet omnämna vaktbetjäningens löneförmåner, sådana de voro
före senaste vid 1902 års Riksdag genomförda lönereglering och sådana
de nu är o.
Enligt den före nämnda reglering gällande stat utgick aflöningen
till de ordinarie manliga vaktbetjänte med följande belopp:
Lön
Tjänst-
Summa
Ålders
tillägg
görmgs-
pen-
ningar
efter
5 år
efter
10 år
för fanjunkare vid central fångvårds- anstalt................
600
400
1,000
100
100
,, underofficer vid central fångvårds- anstalt................
500
300
800
100
100
,, vaktmästare vid läns- eller krono- häkte.................
500
300
800
100
100
,, förste vaktkonstapel vid läns- eller
kronohäkte.............
500
300
800
75
75
,, vaktkonstapel vid central fång- vårdsanstalt.............
400
300
700
75
75
,, vaktkonstapel vid läns- eller krono- häkte .................
400
250
650
75
75
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Därjämte var medgifvet, att till en hvar dylik vaktbetjänt, som
var gift eller änkling med familj och icke på kronans bekostnad åtnjöt
förmånen af fri bostad och vedbrand, skulle årligen, intill dess han af
dylik förmån kunde komma i åtnjutande, utgå hyresersättning och
anslag till inköp af 12 kubikmeter ved, dock med iakttagande att
hyresersättnings högsta årliga belopp skulle utgöra 150 kronor och
vedanslaget 35 kronor, att hyresersättningarna i medeltal icke finge
öfverstiga 125 kronor årligen till hvarje vaktbetjänt, samt att hyresersättningarna
och vedanslagen borde efter de å olika orter gällande
hyror å bostadslägenheter och pris å ved bestämmas.
Härförutom åtnjöto vaktbetjänte vid läns- och kronocellfängelserna
andel i förtjänsten å fångarnas arbeten. Beloppet af denna andel var
emellertid, enligt hvad vid 1902 års Riksdag upplystes, synnerligen olika
såväl vid de särskilda fängelserna som vid hvarje fängelse för sig. Det
växlade för enskilda konstaplar från några få kronor till 100 kronor om
året. Medelbeloppet för konstapel uppskattades till omkring 25 kronor.
Vid 1902 års reglering blef, med indragning till statsverket af
den vaktbetjänte vid läns- och kronocellfängelserna tillkommande andel
af arbetsinkomsten vid dessa fängelser, aflöningsstaten så bestämd:
Lön
Tjänst-
görings-
pen-
ningar
Summa
Ålderstillägg
efter
5 år
efter
10 år
för fanjunkare..............
650
550
1,200
100
100
„ vaktmästare.............
550
550
1,100
100
100
,, underofficer.............
550
400
950
100
100
,, förste vaktkonstapel........
,, vaktkonstapel vid såväl central an-
550
400
950
75
75
stalt som läns- eller kronofängelse .
450
350
800
75
75;
hvarjämte för hyresersättningarna maximibeloppet höjdes till 250 kronor
samt högsta medelbeloppet till 200 kronor. I fråga om vedanslaget
bestämdes, att detta finge utan inskränkning till något visst maximibelopp
beräknas efter en förhöjd kvantitet af 15 kubikmeter barrved
till ortens pris.
Tillika medgafs, att vaktbetjänt skulle vid tjänstledighet för styrkt
sjukdom få behålla sin aflöning oafkortad under 45 dagar och vid dylik
ledighet för svag hälsas vårdande under 15 dagar af kalenderår. Förut
var den bestämmelse gällande, att vaktbetjänt skulle vid sjukdom och
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
29
annan ledighet från tjänsten afstå de i aflöningen ingående tjänstgöringspenningar.
Utöfver nämnda förmåner utdelas, jämlikt medgifvande i nådiga
bref af den 5 december 1855 och den 3 december 1861, åt en hvar
vaktbetjänt, som genom berömlig tjänstgöring gör sig däraf förtjänt,
årlig gratifikation med visst af fångvårdsstyrelsen i utfärdadt cirkulär
bestämdt, af tjänsttidens längd beroende belopp, uppgående i medeltal,
enligt hvad styrelsen uppgifvit, för konstapel till omkring 75 kronor
och för underofficer eller därmed likställda till omkring 100 kronor
eller något därutöfver.
Rörande den år 1902 skedda löneförbättringen har fångvårdsmannaförbundet
uttalat, att den redan från början var otillräcklig och att
detta missförhållande därefter ökats genom de ständigt växande lefnadskostnaderna.
Förbundet tror sig hafva funnit, att den dagliga utgiften
till föda åt en vaktbetjänt och hans familj ingenstädes kan beräknas
lägre än 40 öre för hvarje person. Förbundet beräknar att för
en familj af man, hustru och fem barn, alltså tillhopa sju personer,
åtgår:
för kost 0,40 x 7 x 365 .................................................... kronor 1,022: —
„ beklädnad åt mannen...................................................... ,, 100: —
,, ,, hustrun och barnen.............................. ,, 250: —
„ öfriga utgifter, däribland skatter och andra afgifter,
läkarearfvode och medicin, skolböcker, inköp och
underhåll af bohag m. m............................................. „__128: —
kronor 1,500: —
Beräkningens riktighet är, säger förbundet, icke rubbad däraf,
att dess medlemmar, ändå att de flesta af dem hafva vida mindre inkomst,
lyckats draga sig fram på denna inkomst. Att så kunnat ske
beror af olika orsaker. Några äro ännu ogifta eller hafva små familjer.
Några söka genom extra arbete skaffa sig ökade inkomster. Andra nödgas
delvis lefva på hvad deras hustrur kunna utanför hemmet förtjäna. Icke
få hafva nödgats skuldsätta sig. För alla gälla emellertid umbäranden
och försakelser såsom regel. Men det kan icke vara nyttigt, om statens
tjänare för biförtjänsters skull nödgas ägna tid och krafter åt annat
arbete. Och det är icke nyttigt, om för uppehällets skull hustrurnas
verksamhet ryckes från hemmet. Systemet innebär i öfrigt från statens
synpunkt en svår misshushållning, ty tjänstgöringen måste blifva lidande
på de anmärkta förhållandena. Det kan icke väntas, att personer,
Fångv&rds
mannaför
bundet.
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Fångvårds
styrelsen.
hvilkas sinnen ständigt gnagas af tryckande brödbekymmer, skola dag
efter dag, år efter år, fullgöra sitt glädjefattiga men grannlaga värf
med vaket och oförtröttadt nit samt med det lugn och tålamod, som
kallet fordrar. Därigenom att utsikterna på denna bana äro så betydligt
mindre lockande, än i annat arbete, sänkes äfven duglighetsnivån
för de nyanställda. För hvarje år ökas svårigheterna att få
platserna väl besatta.
Fångvårdsmannaförbundets medlemmar hafva därför enats om att
föreslå följande aflöningsförmåner:
för underofficer, vaktmästare och förste vaktkonstapel: 1,600 kronor,
hvaraf förslagsvis: lön 1,000: —
tjänstgöringspenningar 450: —
beklädnadsersättning 150:— 1,600: —
med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 100
kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring, tillhopa 200:— 1,800: —
äfvensom fri bostad om minst 2 rum och kök samt nödigt bränsle,
för vaktkonstapel: 1,300 kronor,
hvaraf förslagsvis: lön . 800: —
tjänstgöringspenningar 400: —
beklädnadsersättning 100:— 1,300:_
med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 100
kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring tillhopa 200: — 1,500:_
äfvensom fri bostad om minst 1 rum och kök samt nödigt bränsle.
I de fall, då bostad ej kan beredas, bör enligt förslaget lämnas
hyresersättning, afpassad efter förhållandena på orten.
Fångvårdsstyrelsen, som i ärendet afgifvit infordradt utlåtande,
har erinrat, att inom den samhällsklass, där bevakningspersonalen äger
sina vederlikar och därifrån den rekryteras, en allmän höjning af de
ekonomiska anspråken gjort sig med kraft gällande. Den år 1902 fastställda
aflöningen till vaktbetjänte — ehuru innefattande en verklig
löneförbättring, i synnerhet för den stora mängden gifta vaktkonstaplar,
som i saknad af fri bostad med ved uppburo hyresersättning och vedanslag
och följaktligen voro mest i behof af löneförbättring — håller icke
längre måttet vid jämförelse med de förmåner, som under nu pågående
energiska arbete på det sociala området åt nämnda samhällsklass vunnits
och följaktligen äfven måste kräfvas för förvärfvande och bibehållande
af en intresserad och duglig fångbevakningskår.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
31
Efter att hafva redogjort för de aflöningar, som bestås andra
med vaktkonstaplarna jämförliga statsbetjänte äfvensom konstaplarna
vid Stockholms poliskår och vid Stockholms stads rannsakningsfängelse
och vid jämförelse därmed påvisat, att vaktkonstaplarna vid fångvården
äro icke obetydligt efterblifna andra deras vederlikar, har fångvårdsstyrelsen
med afseende å hvad för en familj af vaktkonstapels ställning
måste anses nödtorftigast erforderligt kommit till ungefärligen
samma resultat som fångvårdsmannaförbundet. Den enda erinran, som
härvid af fångvårdsstyrelsen gjorts, är att med hänsyn till de uppgifter,
styrelsen låtit insamla öfver antalen hemmavarande oförsörjda
barn, dessa synts hafva af förbundet beräknats något för högt. Men
med hänsyn å andra sidan till de anspråkslösa siffror, som upptagits
för dagunderhållet och för diverse utgifter, har styrelsen ansett denna
omständighet icke böra verka till reducering af den totalkostnad för
år, 1,500 kronor, till hvilken förbundet kommit. Med förbundet måste
man, säger styrelsen vidare, betämma däri, att en konstapelfamiljs
ställning är beklagansvärd, om ej andra utvägar finnas, än dem staten
anvisar. Det är ock tydligt, att förbundets skildring såväl i fråga om
verkningarna häraf på konstapeln och hans tjänstgöring som beträffande
den allt mer växande svårigheten att för rekrytering af vaktbetjänte
finna och i tjänsten bibehålla lämpligt folk måste vara fullkomligt riktig.
Såsom belysande i afseende å nämnda svårighet har styrelsen meddelat,
att vid de stora fångvårdsanstalterna å Långholmen och Svartsjö, med
en uppsättning enligt stat af respektive 53 och 35 konstaplar, under
de sista tre åren nyantagits å Långholmen 66 och å Svartsjö 58 samt
af nyligen antagna afgått respektive 54 och 46 konstaplar.
Styrelsen har ock uttalat, att de åtgärder, som i anledning af
senaste tiders stegrade kostnader och anspråk för lifvets nödtorft vidtagits
för åstadkommande af tidsenlig lönereglering för statsbetjänte
vid olika förvaltningar, icke skola kunna anses hafva nått sitt syfte,
med mindre aflöningsförmänerna för dem höjas till ungefärligen den
af fångvårdsmannaförbundet yrkade nivå.
Om styrelsen alltså funnit sig böra utgå från det af fångvårdsmannaförbundet
beräknade existensminimum, har styrelsen likväl funnit
sig i åtskilliga hänseenden böra föreslå någon afvikelse.
Då med ålderstilläggen afses att bereda vaktbetjänte det beliölliga
existensminimum, och fordringarna härutinnan ökas med familjens
tillväxt, samt det vid sådant förhållande icke kan vara klokt att genom
en jämförelsevis för stor ökning af begynnelselönen tilläfventyrs vänja
löntagaren under första tjänsttiden vid behof, som han längre fram
opaginerad Kontrollera mot PDF
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
måste inskränka, har styrelsen ansett den nu ifrågakomna lönehöjningen
böra till väsentlig del läggas å ålderstilläggen. Styrelsen har
därför föreslagit att dessas antal ökas till tre, att utgå efter 4, 8 och
12 års tjänstgöring. Enligt nu gällande föreskrift beräknas för rätten
att njuta ålderstillägg tjänsttiden särskildt inom de olika klasserna
af vaktbetjänte. Då för lönernas afpassande mellan dessa klasser
nämnda föreskrift icke vidare lärer kunna tillämpas, har fångvårdsstyrelsen
föreslagit att — såsom af enahanda orsak föreskrifvits bland
villkoren för den vid 1903 års riksdag å ordinarie stat uppförda aflöning
till kvinnliga vaktbetjänte — jämväl för vaktbetjänte af mankön
införes gemensam beräkning af tjänsttiden. Och styrelsen har
härvid ansett, att ålderstilläggen böra sättas lika för alla, hvarje ålderstillägg
till 100 kronor.
I enlighet med den af fångvårdsmannaförbundet gjorda framställningen
och såsom för betjänte vid åtskilliga andra förvaltningar är
gällande, har fångvårdsstyrelsen ansett en del af fångbetjäningens förmåner
böra å fångvårdens förslagsanslag uppföras såsom beklädnadsersättning,
hvilken dock torde kunna sättas för alla till lika belopp,
100 kronor för år.
Med tillämpning af dessa grunder har styrelsen föreslagit, att
ordinarie manliga vaktbetjänte vid fångvården må beredas, jämte
nämnda beklädnadsersättning, aflöning å riksstaten till följande belopp:
Lön
Tjänst-
görings-
pennin-
gar.
Summa
Ålderstillägg
efter
4 år
efter
8 år
efter
12 år
för vaktbetjänte:
fanjunkare ....................................
700
600
1,300
100
100
100
underofficer och förste vakt-
konstapel .............................
600
550
1,150
100
100
100
vaktkonstapel .............................
500
500
1,000
100
100
100
Efter intjänande af alla tre ålderstilläggen samt med tillägg af
beklädnadsersättning och gratifikation, hvilken senare under första anställningsåren
hålles under men efter hand något öfverstiger det förut
angifna ungefärliga medelbeloppet 75 kronor, skulle den sålunda föreslagna
aflöningen uppgå för vaktkonstapel till ungefärligen den be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
33
gärda summan 1,500 kronor, samt för underofficer och förste vaktkonstapel
till 1,650 kronor.
Pensionen skulle enligt det sålunda afgifna förslaget komma att
höjas för vaktkonstapel från 600 till 800 kronor, för förste vaktkonstapel
från 700 och för underofficer från 750 till 900 kronor samt för
fanjunkare från 850 till 1,000 kronor. Denna ökning i pensionen är
enligt styrelsens åsikt i sin mån, med hänsyn till de stegrade lefnadskostnaderna,
lika behöflig som löneförhöjningen under tjänsttiden.
Pensionen utgör för öfrigt, jämväl den, ett vederlag för den tjänst,
som under mannaåldern ägnats staten. Att i sådant afseende tillerkänna
en f. d. vaktkonstapel, som har hustru och kanske ännu oförsörjda
barn, ett belopp af 800 kronor för år anser styrelsen ej vara
mer än''hvad han för sin yttersta nödtorft behöfver och samhället såsom
en pliktuppfyllelse åligger.
Förutom nämnda förmåner skulle nu ifrågavarande befattningshafvande
fortfarande såsom hittills vara i åtnjutande af bostad och vedbrand
eller däremot svarande ersättning. Beträffande hyresersättningen
har emellertid fångvårdsstyrelsen anmärkt, att den bestämda begränsning,
som nu är satt för dess maximibelopp, understundom visat sig
medföra den största olägenhet. Så är för närvarande förhållandet vid
tvångsarbetsanstalten i Karlskrona, där fanjunkaren och en underofficer
— den ene med sju och den andre med fem uppväxande barn
— måst i saknad af annan utväg inhysas å vinden till en af anstaltens
byggnader i för ändamålet tätt under plåttaket inredda låga och
trånga lägenheter utan annat kök än afbalkningar å vinden. Under
sommaren olidligt upphettade och under vintern synnerligen kalla,
äro dessa lägenheter, enligt hvad anstaltens läkare vitsordat, högst
otjänliga till bostäder. De skulle ock för länge sedan hafva såsom
sådana utdömts, om tillfälle funnits att genom tillräckliga hyresersättningar
skaffa där inhysta befattningshafvande andra lämpliga lägenheter.
Äfven å andra platser, såsom särskildt i Stockholm, där uti
kronans hus befintliga vaktbetjäntsbostäder icke längre räcka till för
antalet gifta konstaplar, samt i Göteborg med flera centrala orter
har, enligt hvad styrelsen uppgifvit, det för hyresersättningarna nu
medgifna maximibeloppet, 250 kronor för år, visat sig för knappt.
Detta kommer att i Göteborg blifva så mycket olägligare, som det för
det nya stora cellfängelset å Härianda invid nämnda stad anvisade
byggnadsanslag icke beräknats för uppförande af bostäder för fånBih.
till Riksd. Prot. 1907. 4 Sand. 1 Åfd. 3 Häft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
gelsets jämförelsevis betydande konstapelsstyrka, hvilken således, åtminstone
tills vidare, måste tillgodoses med kontanta hyresbidrag.
Styrelsen har därföre hemställt, att hyresersättnings högsta årliga belopp
må kunna öfverskridas i sådana fall, då synnerliga förhållanden
därtill föranleda.
Hvad vidare angår gällande bestämmelse om ett högsta medelbelopp
för hyresersättningarna har fångvårdsstyrelsen erinrat, att styrelsen
redan i underdånig skrifvelse den 27 september 1901 visat,
hurusom ett sådant stadgande medför den olägenhet att, så vidt
beloppet icke skall öfverskridas, redan beviljade hyresanslag tid efter
annan måste undergå jämkning. Vid de regleringar, som sålunda ägt
rum, har exempelvis för det stora antalet vaktbetjänte vid fångvårdsanstalterna
i Karlskrona måst iakttagas, att hyresersättningarna, af
antydda orsak, hållits för en hvar konstapel omkring 30 kronor lägre
än hyresprisen i orten anvisade. På grund häraf har styrelsen ansett
sig höra föreslå, att omförmälda bestämmelse angående ett högsta
medelbelopp för hyresersättningarna må för framtiden bortfalla.
I det af fångvårdsstyrelsen afgifna förslag till stat för manliga
vaktbetjänte äro vaktmästare ej upptagna. Anledningen härtill sammanhänger
med det önskemål, fångvårdsstyrelsen uttalat därom, att
vid läns- och kronocellfängelserna må, liksom vid de centrala fångvårdsanstalterna,
anställas eu särskild befallningshafvande, som under fängelseföreståndarens
kontroll omhänderhar kassa och räkenskap. Detta
hav vid de cellfängelser, där den nu af fångarna för kronans räkning
bedrifna persedeltillverkningen i något större skala införts, blifvit så
mycket mera af nöden, som redovisningen därför kan gälla betydande
belopp, ända till hundra tusental kronor. Äfven i andra afseenden
har, enligt hvad fångvårdsstyrelsen anfört, vid sagda fängelser länge
känts såsom en verklig brist, att den vid föreståndarens sida närmast
stående vaktmästaren i allmänhet saknar tillbörlig kompetens för att
i fängelsets förvaltning lämna erforderligt biträde. Häraf har följden
flerstädes blifvit, att fängelseföreståndaren så upptages af enklare skrifgöromål
och andra dylika löpande bestyr, att han ej hinner åt fängelsets
inre skötsel och fångarnas tillsyn ägna den omsorg, som en rätt fångvård
måste kräfva. Flera af fängelseföreståndarna hafva ock genom ihållande
göromål blifvit märkbart öfveransträngda. Behöfver under sådana
förhållanden en föreståndare begära ledighet från tjänsten, möter vanligen
svårighet att för honom finna lämplig vikarie, och för egen del
måste föreståndaren genom att under ledigheten nödgas afstå de tjänst
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
35
göringspenningar, som med stor procent ingå i aflöningen, vidkännas
uppoffringar, som hans ekonomi endast med svårighet kan bära.
I anledning häraf har det, såsom ock styrelsen i underdåniga
skrivelser den 27 september 1901 och den 29 september 1903 framhållit,
länge varit styrelsens önskan att få fängelsevaktmästaren ersatt
med en assistent så aflönad, att därtill kan påräknas personer af den
bildning och kompetens, som fordras för att fylla nu antydda brist
samt vid behof kunna träda i fängelseföreståndarens ställe.
Styrelsen har nu funnit, att genom den höjning i aflöningen, som,
vid gruppering af de nya bevakningslönerna i olika grader, skulle
komma cellfängelsevaktmästarna till del, tillfälle skulle erbjuda sig att
allmänt förvandla dessa sysslor till assistenttjänster. Därigenom skulle
innehafvarnes auktoritet betydligt höjas gent emot underordnade samt
den ändrade benämningen i förening med ökad aflöning göra tjänsterna
mera begärliga för personer med de egenskaper, som styrelsen önskar
finna närmast under fängelseföreståndarna.
Om sålunda i assistenterna erhölles kompetenta redogörare under
fängelsedirektörernas kontroll, skulle äfven, anför styrelsen vidare, tillfälle
vinnas att, i den af styrelsen enligt underdånig skrifvelse den 27
september 1901 föreslagna omfattning men utan då ifrågasatt kassakontroll
af främmande myndighet, från Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilka redan vunnit befrielse från omsorgen rörande arbetsdriften,
aflyfta jämväl bördan af den ekonomiska förvaltningen i
öfrigt beträffande länens fängelser och att sålunda i detta afseende
likställa nämnda fängelser med de centrala fångvårdsanstalterna, där
berörda förvaltning direkt under fångvårdsstyrelsen besörjes genom
direktören och redogöraren.
Rörande den närmare tillämpningen af nu ifrågasatta anordning
har styrelsen tänkt sig, att assistenttjänsterna borde, i förhållande till
de olika fängelsernas storlek och betydelse samt därmed sammanhängande
kraf på fängelseförvaltningen, vara af två klasser, den första
klassen för de vanliga och den andra för de mera kräfvande cellfängelserna.
Styrelsen har härvid förutsatt att, om vid något fängelse vaktmästaren
nu tillhörande göromål visa sig till någon del icke kunna
medhinnas af assistenten, styrelsen må äga att så ordna med tjänstgöringen
för konstaplarna, att vissa bestyr kunna öfvertagas af därtill
lämplig vaktkonstapel, som härför — likasom till exempel vid ett och
annat fängelse i fråga om tillsynen af dess ångmaskin är fallet — af
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll må tillerkännas sär
-
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
skildt arfvode till belopp, som styrelsen ansett lämpligen böra bestämmas
till högst 100 kronor för år.
Aflöningen till assistenterna, hvilka fångvårdsstyrelsen ansett böra
räknas till tjänstemannaklassen, bar af styrelsen föreslagits sålunda:
för assistenter:
af första klassen
af andra klassen
Tjänst-
görings-
pennin-
gar
Ålderstillägg
Lön
Summa
efter i efter
4 år i 8 år
efter
12 år
800
950
700
850
1,500
1,800
100 100
100i 100
100
100
hvarjämte assistenterna skulle erhålla fri bostad och vedbrand.
Således skulle aflöningen för assistent af första klassen uppgå till
det af fångvårdsmannaförbundet för vaktmästare önskade belopp af
1,800 kronor för år. Pensionen skulle för de nuvarande vaktmästarna
och sedermera assistenterna af första klassen höjas från 750 till 1,100
kronor. För assistent af andra klassen skulle pensionen utgöra 1,250
kronor.
I öfrigt har fångvårdsstyrelsen uttalat att, då de nuvarande cellfängelsevaktmästarna
i allmänhet icke lämpa sig att konstitueras till
assistenter, de torde under öfvergångstiden böra kvarstå såsom vaktmästare
med sina gamla göromål, men med uppbärande af första klassens assistentaflöning.
Assistenterna skulle således endast i mån af vaktmästarnas
afgång utnämnas. Enär likväl vid de nya fängelserna å Härianda
och i Härnösand redan under år 1907 uppstår oafvisligt behof af assistenters
anställande, och centralfängelset vid Nya Varfvet samma år
kommer att nedläggas, har styrelsen funnit att, i stället för fanjunkarelönen
vid centralfängelset å Nya Yarfvet och vaktmästarelönen vid
länsfångelset i Härnösand, böra i den nya staten upptagas löner till
andra (d. v. s. den högre) klassens assistenter vid fängelserna å Härlanda
och i Härnösand.
Med anmälan att, utom dessa två fängelser, redan nu, då den
nya arbetsdriften redan är i full gång vid länsfängelserna i Stockholm,
Linköping, Jönköping, Yäxjö och Örebro samt under införande vid
länsfångelset i Yästerås, jämväl sistnämnda sex fängelser äro i behof
af andra klassens assistenter, har styrelsen vidare anfört, att då sådana
ansetts icke kunna anställas annat än i män af de nuvarande vakt
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
37
mästarnas afgång, styrelsen tänkt sig att assistentaflöningens höjande
här liksom vid andra fängelser, hvarest förhållandena kunna komma
att fordra andra klassens assistenter, böra få bero af blifvande anmälan
och att tillsvidare blott första klassens assistentlöner där beräknas.
Vid en lönereglering af den manliga vaktbetjäningens löner bör
emellertid, enligt fångvårdsstyrelsens mening, ej förbises, att jämväl de
kvinnliga vaktbetjänte vid fångvården äro i behof af förbättrade villkor.
Till ett förslag, afseende löneförbättring åt den kvinnliga vaktbetjäningen,
har styrelsen funnit särskild anledning vid beaktande af
de talrika, i synnerhet å centralanstalterna, bland vaktkvinnopersonalen
uppträdande sjukdomsföreteelser af sådan art, att de måste anses vara
en följd af det olämpliga kosthåll, hvarmed nämnda betjänte i anseende
till knappheten af deras tillgångar få åtnöjas. Vid jämförelse med
hvad i allmänhet dugliga och skötsamma kvinnor i annat arbete kunna
förtjäna, har ock de kvinnliga vaktbetjäntes aflöning — hvilken varit
afpassad efter den numera otillräckliga aflöningen för de manliga vaktbetjänte
— synts styrelsen vara ett allt för ringa vederlag för det
trägna, tålamodspröfvande och ansvarsfulla arbete, som af ifrågavarande
befattningshafvande kräfves.
Dessas till en början å förslagsanslaget medgifna och sedermera
af 1903 års Riksdag å ordinarie stat uppförda aflöning utgör:
Lön
Tjänst-
görings-
pennin-
gar
Summa
Ålderstillägg
—H »r,
för vaktfru ....................................
! för vaktkvinna vid central anstalt
och första vaktkvinna vid läns-
400
300
700
75
75
1
eller kronocellfängelse ....................
! för vaktkvinna vid läns- eller krono-
350
250
600
75
75
cellfängelse ........................................
300
200
500
75
75
hvarjämte jämväl de kvinnliga betjänte åtnjuta fri bostad med ved
eller ersättning därför äfvensom tilldelas gratifikationer.
Då i förevarande fall ej kunna åberopas de för manliga betjänte
förut angifna skäl för ålderstilläggen, har styrelsen ansett ökningen i
dess helhet här böra läggas på den öfriga aflöningen. I sådant hän
-
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
seende liar styrelsen för de kvinnliga vaktbetjänte föreslagit, jämte
deras bibehållande vid öfriga förmåner, följande ändrade stat:
Tjänst-
Ålderstillägg
■
1
Lön
görings-
pennin-
gar
Summa
efter 5 år
efter
10 år
! för vaktfru
i för vaktkvinna vid central fångvårds-^
anstalt och för första vaktkvinna»
vid läns- eller kronocellfängelse .]
för vaktkvinna vid läns- eller krono-
550
400
950
75
75
500
350
850
75
75
i
cellfängelse .....................................
450
300
750
75
75
Ökningen i pensionen enligt detta förslag skulle för en hvar utgöra
150 kronor, för vaktkvinna från 450 kronor till 600 kronor för
år, för första vaktkvinna och vaktkvinna vid central anstalt från 500
kronor till 650 kronor samt för vaktfru från 550 kronor till 700
kronor.
Hvad slutligen angår de extra betjänte, så skulle visserligen —
anför styrelsen härom — redan den omständigheten innebära en förbättring
i deras villkor, att de för sin tjänstgöring skulle erhålla den
ökade godtgörelse, som motsvaras af den höjda grundlönen för de ordinarie.
Härutöfver har det emellertid synts styrelsen rättvist att i någon
mån söka minska osäkerheten i deras ställning, hvilken nu är sådan,
att en hvar extra vaktbetjänt vid inträffande sjukdomsfall genast från
första dagen förlorar all aflöning. Styrelsen har ansett, att dylik vaktbetjänt,
som under längre tid tjänstgjort, till exempel på förordnande
för permanent tjänstledig ordinarie, borde tillåtas att vid sjukdomsfall —
då ordinarie vaktbetjänt äger att högst 45 dagar af kalenderår behålla
hela aflöningen — under lika lång tid uppbära så stor del af arfvodet,
som motsvarar lönen för ordinarie.
Såsom redan nämnts har fångvårdsstyrelsen afsett, att af de å
nu gällande stat upptagna lönemedlen aflöningarna till en vaktmästare
och en fanjunkare, den senare å aflöningsstaten för centralfängelset å
Nya Varfvet, skola afföras från staten. Då öfriga å bestämda anslaget
uppförda vaktbetjäntslöner till nämnda fängelse efter dess år 1907
förestående indragning komma att erfordras dels för de till ersättande
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
39
af detta fängelse utvidgade eller nybyggda fängelserna i Härnösand och
å Härianda dels ock i öfrigt till utbytande, så långt antalet räcker,
af hittills vid fångvårdsanstalterna förefintliga, å förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll aflönade extra vaktbetjäntsbeställningar
mot ordinarie, har styrelsen utgått från att antalet befattningshafvande,
som skola komma i åtnjutande af de föreslagna förbättrade löneförmånerna,
fortfarande inom hvarje grad beräknas efter antalet för närvarande
å ordinarie stat uppförda vaktbetjänte, med undantag för aflöningen
till förstnämnda två befattningshafvande, men med tillägg af
de vaktkonstaplar, som enligt 1905 års riksdagsbeslut ytterligare tillkomma,
i den mån de å nämnda stat anvisade gevaldigerslönemedlen
förvandlas till konstapelslöner. Och styrelsen har härvid afsett att, så
länge ordinarie fånggevaldiger, som ej transporterats till vaktkonstapel,
kvarstår i tjänst, aflöning till sådan gevaldiger skall enligt hittills
gällande stat utgå af de i den nya staten uppförda vaktkonstapelslönemedlen.
Till öfversiktlig jämförelse mellan nu gällande aflöningsstat för
de betjänte vid fångvårdsanstalterna, hvilkas aflöning utgår af det i
riksstaten uppförda bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,
och de af styrelsen föreslagna nya aflöningar till samma eller — i afseende
å vaktmästarna — motsvarande personal har styrelsen uppställt
följande fullständiga tablå:
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Nu gällande aflöningsstat.
Lön
1
1
Tjänst-
görings-
penningar
Summa
Ålders
efter
5 år
tillägg
efter
10 år
1 fanjunkare.................................
650
550
1,200
100
100
4 d:o ................................
2,600
2,200
4,800
100
100
1 vaktmästare............................
550
550
1,100
100
100
19 (ko ...............................
10,450
10,450
20,900
100
100
1 underofficer................................
550
400
950
100
100
29 d:o .............................
15,950
11,600
27,550
100
100
1 förste vaktkonstapel ...............
550
400
950
75
75
: 12 d:o .............
6,600
4,800
11,400
75
75
1 vaktkonstapel ...........................
450
350
800
75
75
349 d:o ..........................
157,050
122,150
279,200
75
75
1 fånggevaldiger...........................
500
—
500
—
—
j 57 d:o .........................
28,500
—
28,500
—
—
11 vaktfri! ..................................
400
300
700
75
75
13 (ko ......................................
1,200
900
2,100
75
75
11 vaktkvinna vid de centrala
fångvårdsanstalterna för
kvinnor ..................................
350
250
600
75
75
17 d:o vid d:o ............................
5,950
4,250
10,200
75
75
1 första vaktkvinna vid läns- och
kronocellfångelserna...........
350
250
600
75
75
1 vaktkvinna vid d:o d:o .........
300
200
500
75
75
34 d:o vid d:o d:o ........
10,200
6,800
17,000
75
75
Summa kronor
—
—
409,550|
—
—
Statsutskottets Utlåtande N:o 3-
41
Fångvårdsstyrelsens förslag till ny aflöningsstat.
1
Tjänst-
Ålderstillägg
Lön i
görings-
Summa
efter
efter
efter
Tjänstemän:
1
penningar
4 år
8 år
12 år
i
1 assistent af andra klassen
950
850
1,800
100
100
100
1 d:o d:o
950
850
1,800
100
100
100
1 d:o af första klassen
eller tills vidare vakt-1
mästare .......................
800
700j
1,500
100
100
100!
18 d:o d:o eller tills vidare
vaktmästare .................
14,400
12,600
27,000
100
100
100J
Betjänte:
1 fan iunk,are..........................
700
600
1,300
100
100
100
8 d:o .........................
2,100
1,800
3,900
100
100
100
1 underofficer eller förste
1
vaktkonstapel...............
600
550
1,150
100
100
100!
42 d:o eller d:o ..............
25,200
23,100
48,300
100
100
100
1 vaktkonstapel ..................
500
500
1,000
100
100
100
385 d:o ..................
192,500
192,500
385,000
100
100
100
efter
efter
5 år
10 år
1 vaktfri!................................
550
400
950
75
75
—
3 d:o .................................
1,650
1,200
2,850
75
75
—
1 vaktkvinna vid de cen-
1
träla fångvårdsanstal-
i
1
terna för kvinnor ......
500
350
850
75
| 75
’
17 d:o vid d:o ...................
8,500
5,950
14,450
75
75
1 första vaktkvinna vid
läns- och kronocell-
fängelserna...................
500
350
850
75
75
!
1 vaktkvinna vid d:o d:o
450
300
750
75
i 75
■ ■—
34 d:o vid d:o d:o
1 15,300
10,200
25,500
75
75
! ■»"
Summa kronoi
—
| 518,950| —
I
i
| —
Bill. till Biksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft.
6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Kungl. Maj:ts
befallningshafvande.
Det afgifna förslaget till ny aflöningsstat visar således en höjning
i utgifterna å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll
af................................................................................. kronor 109,400: —
hvartill skulle ytterligare komma höjning i utgifterna
å förslagsanslaget till ålderstillägg enligt
beräkning för nuvarande vaktbetjänte ................. „ 51,000:_
och å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
beklädnadsersättningar å 100 kronor till
inalles 433 vaktbetjänte ........................................... 43,300:_
så att totalökningen i aflöningsutgifterna kan beräknas
till ................................................................ kronor 203,700: —
Någon ökning i utgifterna för beredande åt de å förslagsanslaget
anställda vaktbetjänte af aflöningar till motsvarighet med de
nu föreslagna har härvid icke af styrelsen beräknats, enär genom
öfverflyttningen af vaktbetjäntslönerna å bestämda anslaget från centralfängelset
å Nya Varfvet till andra fängelser så stor minskning uppstår
i antalet aflöningar å förslagsanslaget, att den därigenom uppkommande
besparingen ungefär motsvarar höjningen af de återstående aflöningarna
å samma anslag.
I sammanhang härmed må anmärkas, att fångvårdsstyrelsen i afseende
å de genom nådiga brefven den 5 december 1855 och den 3 december
1861 för berömlig tjänstgöring åt vaktbetjänte medgifna gratifikationer
anfört, att ehuru dessa efter hand erhållit karaktären af en beräknad
tillgång för vaktbetjäntes nödtorft, styrelsen funnit sig så bunden
af ordalydelsen i nämnda medgifvande att, om vaktbetjänt, hvilkens tjänstgöring
styrelsen dock i det hela funnit berömlig och värd belöning, genom
förbiseende eller ouppmärksamhet råkat ut för anmärkning i något
enstaka fall, styrelsen i allmänhet på grund af nämnda ordalydelse
ansett sig hindrad att tilldela dylik vaktbetjänt gratifikation. Och
den förlust, som härigenom drabbar vaktbetjänten, kan blifva ännu
mera ökad, om han tillika i det inträffade fallet, såsom vanligen vid
fångspillning, blifvit dömd till böter. På grund häraf har fångvårdsstyrelsen
hemställt om sådan förklaring af ifrågavarande föreskrifter,
att gratifikation må kunna tilldelas jämväl vaktbetjänt, som, äfven om
han i något enstaka fall må hafva låtit komma sig någon försummelse
till last, dock af fångvårdsstyrelsen pröfvas vara i följd af öfver hufvud
taget berömlig tjänstgöring förtjänt af gratifikation.
Samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen hafva på nådig
befallning afgifvit utlåtanden i ärendet och därvid vitsordat behofvet
af den begärda löneförbättringen. Härvid har framhållits, att det på
Statsutskottets Utlåtande N:o 3-
43
grund af den nuvarande aflöningens knapphet, sammanställd med den
bättre arbetsförtjänst, som industrien bjuder, och den kräfvande tjänstgöringen
vid fängelserna, visat sig svårt att erhålla dugliga personer
till bevakningstjänsten; särskilt har otillräckligheten af den aflöning,
som bestås den extra personalen, lagt störa hinder i vägen för nyanskaffningen.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande hafva i allmänhet tillstyrkt
fångvårdsstyrelsens förslag. Men i några af de afgifna utlåtandena
hafva dock uttalats åsikter, afvikande från fångvårdsstyrelsens förslag,
och detta såväl i afseende å aflöningarnas storlek och beskaffenhet
som ock med hänsyn till de olika tjänsternas gruppering.
Innan jag närmare ingår på de skiljaktiga förslag, som härutinnan
afgifvits, och den uppfattning af frågan, hvartill jag själf kommit, har
jag ansett mig böra lämna en sammanfattning af de löneförmåner,
som åtnjutas af en del med vaktbetj aningen vid statens fängelser likställda
stats- eller i annan allmän tjänst anställda betjänte, nämligen:
Lön
Tjänst-
görings-
Summa
Ålders-
tillägg
Anmärkningar
pen-
ningar
efter
5 år
efter
10 år
Tullbetjänte:
i
■
kustuppsyningsmän i de södra
orterna ........................................
d:o i de norra orterna ................
vaktmästare i Stockholm, Malmö,
Hälsingborg och Göteborg
d:o i åtskilliga andra orter ....
O O O O
o o o o
00 00 05 00
400
300
500
400
1,200
1,100
1,400
1,200
150
100
150
150
150
100
150
150
Härförutom uni- form eller bekläd-!
nadsersättning. —
Ålderstilläggen be- räknas å tjänstgö- ringspenningarna.
Vaktbetjänte vid Stockholms stads
rannsakning sfängelse;
va k t,m fratatp, ................................
1,600
1,200
800
_
1,600
1,200
800
100
_
Härförutom bostad,
vaktkonstappl ................................
100
100
ved, lyse och tvätt.
Härförutom dels bo-
v ak tk vinn a..................................
50
50
stad, ved, lyse och
tvätt dels ock be
klädnad.
Härförutom bostad.
ved, lyse och tvätt.
Samtliga vaktbe- tjänte uppbära pen- sion med 70 % af
lönen.
Departementschefens
yttrande.
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Vid jämförelse med dessa aflöningsförmåner måste otvifvelaktigt
erkännas, att den manliga vaktpersonalen vid fångvården är alltför
lågt aflönad och. att således en löneförbättring för denna personal är
fullt befogad. Då emellertid med hänsyn till de förmåner af bostad
och vedbrand eller ersättning därför, som till fångvaktbetjäningen utgå,
den af fångvårdsstyrelsen föreslagna kontanta aflöningen synts mig
väl hög, har jag ansett, att någon minskning däri kan och bör förekomma;
en minskning, som dock synts mig icke böra drabba själfva
lönen.
Mot den uppfattning, som fått sitt uttryck i fångvårdsstyrelsens
förslag till tre ålderstillägg, har af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings län framhållits, att bevakningspersonalen i regel har sina
största utgifter vid tiden för barnens minderårighet. Och af Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har erinrats, att i förevarande
samhällsklass äktenskapen i allmänhet komma tidigt till stånd, nämligen
så snart en någorlunda fast anställning blifvit ernådd, och att en vaktkonstapel
ofta nog gifter sig redan såsom extra. Så äro af de vid
länsfängelset i Östersund anställda tre extra vaktkonstaplarna två gifta.
Af dessa har den ene, född 1878, fyra barn; den andre, som är två år
yngre, har två barn. Från annat håll har uppgifvits, att en vaktkonstapel
kan få tjäna såsom extra minst 5 år eller ännu längre, innan
han erhåller konstitutorial. I regel har han då hunnit till en ålder
af omkring 30 år, och han har då icke sällan stor familj. Så t. ex. hade
en af vaktkonstaplarna vid länsfängelset i Karlskrona, då han för två
år sedan blef ordinarie, familj bestående af hustru och fem barn.
För en person i denna ställning, yttrar Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Jämtlands län, är det till följd af nu anmärkta förhållande
tjänligt, att han redan i början får en någorlunda afsevärd inkomst;
bosättningen, som oftast ej sker utan skuldsättning, skall då betalas
samtidigt med att de första barnen komma till. Då han varit tio år
i ordinarie tjänst, har han merendels nått maximum af lefnadskostnad.
Därefter i den mån barnen blifva mera vuxna och kunna hjälpa föräldrarna,
blifva kostnaderna vanligtvis mindre. På grund häraf och
då systemet med tre ålderstillägg torde vara högst ovanligt, har Kungl.
Maj:ts befallningshafvande ansett det nuvarande förhållandet med två
ålderstillägg efter 5 och 10 år böra bibehållas.
Ehuru, enligt de upplysningar jag hos fångvårdsstyrelsen erhållit,
vaktkonstaplarna i regel icke ingå äktenskap innan de blifvit ordinarie
och således erhålla fri bostad eller hyresersättning — det anmärkta
förhållandet i Östersund beror nämligen af särskilda lokala omständig
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
45
heter — tror jag dock i likhet med Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Jämtlands län att en anordning med två ålderstillägg är för vederbörande
själfva mera förmånlig än med tre. Just med hänsyn till de
tidiga äktenskapen och däraf följande stora utgifter måste det vara
angeläget, att vaktkonstaplarna icke från början råka i en skuldsättning,
hvarifrån de sedan hafva svårt att blifva fria. Och om än det af
fångvårdsstyrelsen förordade systemet i sig kan anses innebära ett
medel till uppmuntran under ett långt och fordrande lefnadskall, lärer
dock känslan häraf icke vara särdeles stark hos den det gäller, helst
om han under de tidigare åren kämpat med ekonomiskt betryck. Då
jag således finner det nuvarande systemet med två ålderstillägg bättre,
följer däraf att, enligt min med Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Jämtlands län öfverensstämmande mening, själfva begynnelselönen bör
sättas något högre än fångvårdsstyrelsen föreslagit. Det bör ju då
äfven kunna antagas, att den länge och från olika håll öfverklagade
samt af fångvårdsstyrelsen vitsordade svårigheten att erhålla dugliga
extra eller vikarierande konstaplar skall icke obetydligt minskas.
Den form af aflöning, som nu utgår såsom gratifikation, har af
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands och i Jämtlands län
betecknats såsom otidsenlig; det har anmärkts, att denna aflöningsform
lätt alstrar afundsamhet och väcker misstankar för mannamån eller
godtycke.
Enligt hvad de, rörande gratifikations åtnjutande, af fångvårdsstyrelsen
meddelade bestämmelser utvisa, har den nu utgående gratifikationen
otvifvelaktigt erhållit karaktären af en verklig löneförmån,
ett slags ålderstillägg, som dock utdelas efter i viss mån andra
grunder än de egentliga ålderstilläggen. När gratifikationen tillägges
sådan betydelse, har den, synes det mig, förlorat sitt berättigande,
om än jag väl inser den sporre till uppmuntran, som innefattas i denna
aflöningsform. Ehuru jag således är ense med nyssnämnda befallningshafvande
därom, att gratifikationen såsom aflöningsförmån bör försvinna,
vill jag likväl icke föreslå, att den helt och hållet borttages. Det är
naturligt, att tillvaron af en sådan belöningsrätt skall i hög grad verka
lifvande på den beslutsamhet och handlingskraft, som vid uppehållandet
af ordningen i fängelserna eller eljes, såsom vid behandlingen af vildsinta
fångar eller rymlingar, allt som oftast erfordras. Enligt hvad jag
hos fångvårdsstyrelsen inhämtat är det äfven i andra afseenden högst
önskvärdt, att möjlighet för styrelsen att utdela extra ersättning får
kvarstå. Åtskilliga göromål och förrättningar förekomma vid fängelserna,
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
hvilka strängt taget icke kunna anses höra till vaktbetjaningens tjänståliggande.
I andra fall kan vid vaktbetjänts förflyttning, för hvilken
han ej är berättigad till ersättning, af gratifikationsmedlen beredas
honom en hjälp, när sådan finnes billig och af omständigheterna påkallad.
Och öfver hufvud taget skall det säkerligen vara nyttigt att
kunna med en gratifikation någon gång belöna utmärkt plikttrohet
och nit i tjänsten.
Om gratifikationen så användes, torde dess bibehållande få anses
hafva skäl för sig. Men tydligt är ock, att i afseende å sådan gratifikation
måste uppställas andra grunder för dess tilldelande än de nu
gällande. Därest således gratifikationen såsom aflöningsförmån kommer
att upphöra, torde det böra ankomma på fångvårdsstyrelsen att till
Kungl. Maj:t ingifva förslag till de närmare bestämmelser, som böra
gälla i afseende å tilldelande af gratifikation i egentlig mening.
Fångvårdsstyrelsens förslag om införande af en ny aflöningsförmån
i form af beklädnadsersättning, 100 kronor om året för en hvar vaktbetjänt,
anser jag vara förtjänt af bifall. Äfven har jag funnit hvad
styrelsen anfört rörande den nu utgående hyresersättningen höra föranleda
därtill, att nu stadgade högsta medelbelopp för hyresersättningarna må
bortfalla samt att det fastställda maximibeloppet 250 kronor — därest
icke äfven det kan helt och hållet borttagas, i likhet med hvad år
1902 skedde i fråga om vedanslaget — må kunna öfverskridas i fall, där
det icke är möjligt att för detta belopp erhålla lämplig bostad. Hvad
fångvårdsstyrelsen föreslagit om rätt för extra vaktbetjänte att vid
tjänstledighet på grund af sjukdom uppbära viss del af aflöningen
under angifven tid torde, såsom högst behjärtansvärdt, böra understödjas.
Med anledning däraf att fångvårdsstyrelsen uti sitt förslag till ny
aflöningsstat, under åberopande af 1905 års riksdagsbeslut rörande fånggevaldigerna,
ökat det nuvarande antalet vaktkonstaplar med 36, torde
böra erinras, att nu gällande aflöningsstat upptager arfvoden till 58
fånggevaldiger med 500 kronor åt hvarje.
Vid 1905 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t, på fångvårdsstyrelsens
hemställan, att fånggevaldigersgöromålen måtte få öfverflyttas å vaktkonstaplarna
vid läns- och kronocellfängelserna; och för detta ändamål
medgaf Riksdagen, att de nu å bestämda anslaget till fångars
vård och underhåll upptagna gevaldigerslöner om tillhopa 29,000 kronor
skulle, i den mån så kunde ske, i stället användas till inrättande af
nya vaktkonstapelsbefattningar vid nämnda fängelser med den i staten
för då befintliga vaktkonstaplar upptagna aflöning, 800 kronor om
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N;o 3-
il
året, äfvensom att de nya vaktkonstaplarna skulle äga samma rätt till
ålderstillägg ock andra förmåner, som tillkommer öfriga vaktkonstaplar.
Antalet nya konstapelslöner, som kunde bildas af det i staten
till gevaldigerslöner upptagna belopp 29,000 kronor, utgjorde således
36, men utom dessa medel beräknades till hyres- och vedanslag, ålderstillägg
och gratifikationer åt de nya vaktkonstaplarna 11,890 kronor.
Rörande behofvet af nya vaktkonstaplar framlade fångvårdsstyrelsen i
ärendet en utredning, enligt hvilken till och med flera än 36
nya vaktkonstapelstjänster skulle påkallas dels af den föreslagna anordningen
beträffande fånggevaldigersgöromålens öfverflyttning och dels
i öfrigt till följd af den dåvarande bevakningsstyrkans otillräcklighet.
På grund häraf och då Riksdagen således redan pröfvat behofvet
af de 36 nya vaktkonstapelstjänsterna, torde mot fångvårdsstyrelsens
förslag i denna del någon invändning icke kunna framställas. Enligt
hvad jag hos fångvårdsstyrelsen inhämtat, finnas för närvarande i tjänst
endast 19 fånggevaldiger, hvilka åtnjuta full lön af 500 kronor.
I detta sammanhang må emellertid anmärkas, att Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Yästernorrlands län framhållit behofvet af en revision
af gällande bestämmelser angående ersättning till fångförare vid
fångforsling. I sådant hänseende har anförts, att den till fånggevaldigerna
nu utgående ersättning är otillräcklig och att bestämmelserna
om ersättning till fångförare äro obilliga däri att, oaktadt dagtraktamente
utgår med endast två kronor, fångföraren kan få betala ersättning
för nattlogi icke blott för sig själf utan äfven för medföljande
fångar. Å andra sidan anser jag mig här böra erinra, att i de fall,
då gevaldigerstjänst bestrides af vaktkonstapel, denne icke må efter
inträdd lönereglering genom fångforslingen tillföras någon extra aflöning.
Härom äfvensom angående den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Yästernorrlands län påkallade revision torde dock ytterligare utredning
böra verkställas, innan jag underställer frågan Kungl. Majrts pröfning.
För åtgärden att vid en reglering af den manliga vaktpersonalens
löner samtidigt förbättra äfven den kvinnliga vaktbetjäningens aflöningsförhållanden
torde fångvårdsstyrelsen hafva anfört giltiga skäl.
Emellertid har den af styrelsen föreslagna ökning af 250 kronor för
hvarje kvinnlig vaktbetjänt synts mig väl hög. En höjning af 200
kronor torde härvid finnas tillräcklig. Gratifikationen till de kvinnliga
vaktbetjänte har i medeltal uppgått till omkring 68 kronor. Om,
såsom nyss föreslagits, gratifikationen såsom aflöningsform skall upphöra,
kommer således den nu föreslagna höjningen i verkligheten att
motsvara en förbättring af omkring 130 kronor om året.
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Hvad härefter angår fångvårdsstyrelsens förslag om tillsättande,
i stället för vaktmästare, af s. k. assistenter af två skilda löneklasser
med en slutaflöning af respektive 1,800 och 2,100 kronor jämte fri
bostad och vedbrand, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands
län uttalat stor tvekan, huruvida det kan vara lämpligt att införa en
ny klass af tjänstemän inom detta förvaltningsområde, helst med så
ringa aflöningsförmåner, som här skulle blifva fallet. Erfarenheten på
andra områden synes befallningshafvanden snarare tala mot att skapa
en lågt aflönad tjänstemannaklass, där det kan undvikas: vid 1870- talets löneregleringar borttogs nämligen inom de centrala ämbetsverken
den förutvarande första eller lägsta lönegraden; och riktigheten häraf
torde numera vara klart insedd. I alla händelser har den föreslagna
aflöningen till de ifrågavarande assistenterna, hvilka ju skola i socialt
afseende intaga ställning såsom tjänstemän, synts Kungl. Maj:ts befallningshafvande
vara väl låg, särskildt med hänsyn därtill, att de ifrågavarande
tjänstemännen skulle handhafva kassa och räkenskaper, för
hvilka redovisningen skulle kunna uppgå ända till hundratusental kronor.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har rörande
denna fråga anfört, att vid länsfängelset i Jönköping, hvarest persedeltillverkning
i stor skala för kronans räkning införts, fångantalet under
de senare åren mer än fördubblats, och att det stora antalet till längre
straff dömda fångar, som å fängelset är intaget och till hvilket lifsfarliga
verktyg i stor utsträckning måste utlämnas, ställer ökade kraf
af påpasslighet och omtänksamhet såväl på fängelsevaktmästaren som
på vaktkonstaplarna. Frånsedt de tre konstaplar, som uteslutande äro
upptagna med skoarbetsdriften, har fängelset fortfarande liksom förut sex
bevakningskonstaplar, hvilka, utom de ökade göromål, som det höga
fångantalet medför, numera äfven hafva att bestrida de inom länet
förekommande fånggevaldigersbestyren. Att under sådana förhållanden
någon förskjutning af dessa konstaplars göromål skulle kunna äga rum
så, att, såsom af fångvårdsstyrelsen ifrågasatts, åt en af konstaplarna
skulle kunna öfverlåtas en del af de vaktmästaren åliggande göromål,
har synts befallningshafvanden knappast vara möjligt. Då härtill tages
i betraktande, att äfven vaktmästaregöromålen i sin ordning ökats i
högst väsentlig grad, torde det svårligen låta sig göra, att en enda
person, såsom afsedt är, skulle icke allenast kunna på ett tillfredsställande
sätt skota de maktpåliggande vaktmästarebestyren, utan dessutom
blifva räkenskapsförare, förvaltare af kassan med dess uppbörd
å stora belopp och slutligen det välbehöfliga hjälpbiträdet åt direktören
i hans mångskiftande göromål.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
49
Om emellertid, yttrar Kungl. Maj:ts befallningshafvande härom
vidare, en assistent med härför nödiga egenskaper skall kunna erhållas,
är det väl antagligt, att han äfven kommer att hafva motsvarande anspråk.
Enligt fångvårdsstyrelsens förslag skulle emellertid skillnaden
i högsta lönegraderna mellan assistents och vaktkonstapels löneförmåner
ej blifva särdeles stor. Vid fängelset i Jönköping behöfves en alldeles
ny tjänsteman, och medel till hans aflöning kunna ju erhållas af den
betydande vinst, som för kronan uppstår af arbetsdriften.
På grund häraf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings
län hemställt, att vid de länsfängelser, där, såsom i Jönköping
är förhållandet, persedeltillverkning i utsträckt skala äger rum, vaktmästaren
måtte bibehållas samt dessutom en assistentbefattning inrättas
med den aflöning, som enligt fångvårdsstyrelsens förslag skulle tillkomma
assistent af andra klassen.
De uttalanden, som sålunda från sist nämnda båda befallningshafvande
blifvit gjorda, det ena från mera principiell, det andra från
rent praktisk synpunkt, men båda kompletterande hvarandra, har jag
funnit synnerligen beaktansvärda. Det i alla afseenden lyckliga uppslag,
som gafs genom anordningen att tillgodogöra sig fångarnes arbetskraft
för statens räkning, samtidigt med att de fostras till dugliga
arbetare, bör på allt sätt utnyttjas och fullföljas, så att det ej af brist
på uppmuntran stannar i växten. Den betydande industriella verksamhet,
som anordningen medför och som i annat sammanhang kommer
att närmare belysas, erfordrar helt naturligt en kraftig, insiktsfull
och intresserad ledning, om den ej skall förfela sitt ändamål. Men en
sådan ledning kan ej utöfvas af den, hvars hufvudsakliga uppgift är att
öfva tillsyn öfver fångarna och handhafva förvaltningen af fängelsets
ekonomi, eller af en underordnad, som närmast har att svara för bevakningstjänstens
rätta fullgörande samt utöfva därmed förenad kontroll.
Vid fängelse, där industrien nått en större utveckling, måste därför, såvida
ej antingen fångvården eller arbetsdriften skall blifva lidande,
fängelseföreståndaren erhålla hjälp af fullt lämplig person, som kan
lämna honom erforderligt biträde såväl vid själfva arbetsdriften i dess olika
former som vid den besvärliga administration, hvilken af det hopade
antalet fångar vid sådant fängelse föranledes. Så som det nu är, har fångvårdsstyrelsen
själf måst påtaga sig göromål, som bort kunna lika väl
utföras i orterna. Men utan egentlig hjälp därifrån skall vid en fortsatt
utveckling af den industriella verksamheten styrelsen snart komma
till korta i detta sitt arbete. Det är mig af föregående framställningar
från styrelsens sida rörande detta ämne väl bekant, huru mångskiftande
Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 3 Höft. 7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
de anspråk äro, som i detta hänseende redan nu ställts på styrelsens
omdömes- och arbetsförmåga, och om än styrelsen hittills kunnat
utföra de ökade göromålen, kan dock gränsen, där det omöjliga vidtager,
snart tänkas uppnådd. Skall denna industri blifva, hvad den är
tillämnad, böra därför enligt min tanke genast från början tillräckliga
arbetskrafter ställas till styrelsens förfogande. Och om än utgifterna
härför drabba fångvårdens stat, utan att denna kan tillgodoräkna sig
de med arbetsdriften förenade inkomster, komma ju dessa i annan form
statsverket till godo.
Med Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län ärjjag
således ense därom, att vid de fängelser, där persedeltillverkning i utsträckt
skala drifves, böra anställas särskilda tjänstemän, som kunna
verksamt biträda med de göromål, som omedelbart och medelbart föranledas
af denna arbetsdrift. Men på de skäl, som af Ivungl. Maj:ts
befallningshafvande i Jämtlands län anförts, anser jag tillika, att denne
tjänsteman bör så aflönas, att man kan dels vara försvarad med att
åt honom anförtro kassa och penningeuppbörd och dels äga grundad
förhoppning att erhålla för befattningarna fullt dugliga personer. Enligt
hvad från fångvårdsstyrelsens sida meddelats, skulle anställandet af
sådana tjänstemän vid vissa fängelser medföra äfven den fördel, att
unga män med bildning och duglighet lättare kunna intresseras för fångvårdsbanan,
där de sedermera efter förvärfvad utbildning kunna vinna
befordran inom föreståndarekåren, hvilken därigenom skall lättare kunna
på tillfredsställande sätt rekryteras. Dock synes mig den föreslagna
nya befattningen ej böra förbehållas allenast åt personer utom vaktbetjäntes
klass. Utan hvarhelst inom denna klass finnas för tjänsten fullt
dugliga personer, böra de ock enligt min mening därtill befordras.
Yarder denna grundsats klokt tillämpad, skall assistentinstitutionen
utan tvifvel blifva en uppmuntran för den uppåtsträfvande förmågan
äfven på denna bana att genom egen kraft skapa sig en ljusare framtid.
Aflöningen till nu ifrågavarande befattningshafvande har jag ansett
böra sättas till 2,100 kronor om året, hvartill skulle komma två ålderstillägg,
hvardera å 200 kronor, jämte fri bostad med vedbrand eller ersättning
därför. Denna aflöning skulle, oberäknadt förmånerna af bostad
och ved, med allenast 250 kronor öfverstiga den, som af löneregleringskommittén
föreslagits för landskanslister och landskontorister; en skillnad,
som torde vara väl motiverad af den assistenten tillkommande
egenskap att jämväl vara kassör.
Förr än nödig erfarenhet vunnits rörande ändamålsenligheten af
den föreslagna anordningen samt innan fängvärdstjänsterna i allmänhet
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
51
och löneförhållandena därvid blifvit föremål för en mera ingående
undersökning, synes dock assistentbefattningen ej böra sättas på ordinarie
stat, utan medel till assistenternas aflönande torde böra af Riksdagen
anslås från det anslag, som i öfrigt upptager fångvårdens tjänster på
extra stat, nämligen förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.
Bland villkoren för aflöningens åtnjutande torde böra upptagas skyldighet
för assistenterna att, mot ersättning för flyttningskostnaden,
låta sig förflyttas till assistentbefattning vid annat fängelse.
Då emellertid vid de fängelser, där assistent behöfver anställas,
åt denne torde kunna uppdragas någon del af de göromål, som nu
utföras af vaktmästarna, synas de där anställda vaktmästarna lämpligen
kunna ersättas af förste vaktkonstaplar. I den mån vid andra fängelser
efter hand uppstår behof af assistenter, torde samma förändring
i afseende å vaktmästarna där böra genomföras; men af vikt är, synes
det mig, att tiden för nya assistentbefattningars inrättande icke göres
beroende af den jämförelsevis underordnade frågan, huruvida en vaktmästaretjänst
samtidigt är eller blifver ledig. Intill dess nu angifna
förändring behöfver vidtagas äfvensom vid de andra fängelser, där
vaktmästare nu finnas anställda, torde för utförande af de egentliga
vaktmästaregöromålen samt de åligganden, hvilka, sammanhängande
med där idkad persedeltillverkning, lämpligen kunna anförtros åt annan
än föreståndaren, vaktmästaretjänsterna fortfarande böra bibehållas och
åt dem anslås enahanda aflöning, som finnes böra tillkomma fanjunkareklassen,
med hvilken klass vaktmästarna äro närmast jämförliga.
Enligt fångvårdsstyrelsens förslag skulle i aflöningsstaten nu uppföras
en assistent vid hvardera af fängelserna vid Härianda och i
Härnösand. Liknande behof har, såsom nämnts, anmälts vara för handen
äfven vid länsfångelset i Jönköping, hvarjämte fångvårdsstyrelsen, som
erhållit del af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Jönköpings län yttrande
och med hvilken jag rörande denna fråga samrådt, under vitsordande
af nämnda behof, hemställt att, vid tillgodoseende af detta,
jämväl länsfängelset i Linköping samtidigt måtte komma i åtnjutande
af en assistent. Då räkenskaperna för år 1906 ännu ej kunnat
afslutas, har det ej varit möjligt att erhålla några bestämda siffror
för detta år rörande omsättningen och den beräknade vinsten af
arbetena vid fängelserna i Jönköping och Linköping. Men enligt de
beräkningar, som nu blifvit gjorda, hafva vid fängelset i Jönköping, där
omkring ett 60-tal fångar sysselsättas i arbetet, under år 1906 tillverkats
för armén och flottan samt andra inrättningar 11,750 par fotbeklädnader
samt 110 andra persedlar till ett marknadsvärde af omkring 100,098
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
kronor, däraf 64,445 kronor utgör värdet af materialier, som de olika
förvaltningarna fått betala, och 35,653 kronor utgör beräknade värdet
af arbetet. Vid fängelset i Linköping, där den i arbetet sysselsatta
fangstyrkan för närvarande stigit till omkring 50, hafva under år 1906
tillverkats för fångvårdens behof 13,251 beklädnads- och andra dylika
persedlar, uppgående till ett enligt fångvårdsstyrelsens beklädnadsstater
beräknadt värde af omkring 28,128 kronor. Dessutom hafva vid samma
fängelse för åtskilliga regementen förfärdigats 5,183 beklädnadspersedlar,
hufvudsakligen af kläde, till hvilka regementeha själfva tillsläppt hufvudsakliga
materialierna och för hvilka arbetsvärdet beräknats till 11,018
kronor; hvarjämte verkställts reparationer å 11,260 persedlar till ett
arbetsvärde åt 3,663 kronor. Efter afdrag af arbetspremier blir enligt
sannolikhetsberäkning nettovärdet af arbetet för år 1906 vid fängelset
i Jönköping omkring 30,000 kronor och vid fängelset i Linköping omkring
20,000 kronor, under det att nettovinsten för åren 1902—1904
utgfjurde i medeltal för dessa tre år endast 2,464 kronor vid det
förra och 5,729 kronor vid det senare fängelset.
Nu gällande aflöningsstat.
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
Summa
Ålder
3 tillägg
efter
5 år
efter
10 år
1
fanjunkare..................
1
650
550
1,200
100
100
4
d:o .........................
2,600
2,200
4,800
100
100
1
vaktmästare .............
550
550
1,100
100
100
19
d:o ......................
10,450
10,450
20,900
100
100
1
underofficer .................
550
400
950
100
100
29
d:o .................
15,950
11,600
27,550
100
100
1
förste vaktkonstapel .........
550
400
950
75
75
12
d:o d:o ..........
6,600
4,800
11,400
75
75
1
vaktkonstapel................
450
350
800
75
75
349
d:o ......................
157,050
122,150
279,200
75
75
1
fånggevaldiger.................
500
—
500
57
d:o ................
28 500
1
vaktfru ...................
400
300
700
75
75
3
d:o ..............................
1,200
900
2,100
75
75
transport kronor! — | — j 380,650| — j —
Statsutskottets Utlåtande N:o 3-
53
På grund häraf torde således nu böra å extra stat uppföras aflöning
till fyra assistenter. Däremot torde vaktmästarelönerna vid länsfängelserna
i Härnösand, Jönköping och Linköping böra utbytas mot
förste vaktkonstapelslöner, och de af dessa tjänsters nuvarande innehafvare,
som ej flyttas till annan vaktmästarebefattning, under tiden,
med åtnjutande af de i staten för förste vaktkonstapel uppförda löneförmåner,
men med bibehållande af sin nuvarande benämning, af förslagsanslaget
erhålla den mot vaktmästareaflöningen svarande fyllnad i aflöningsförmåner,
hvarjämte nämnda tjänstinnehafvare jämväl torde tillförsäkras
den vaktmästare tillkommande pensionsrätt.
Med tillämpning af hvad jag nu i detta ärende anfört får jag, i
hufvudsaklig anslutning till fångvårdsstyrelsens hemställan, framlägga
följande förslag till ny aflöningsstat för vaktbetjänte, därvid jag tilllika
för jämförelses skull meddelar de aflöningsbelopp, som för närvarande
utgå.
Förslag till ny aflöningsstat för vaktbetjänte.
Tjänst-
Ålderstillägg
Lön
görings-
penningar
Summa
efter
5 år
efter
10 år
1 fanjunkare .. . .....................
800
600
1,400
100
1001
3 d:o .............................
2,400
1.800
4,200
100
100
1 vaktmästare..........................
800
600
1,400
100
100''
16 d:o ..........................
1 underofficer 1. förste vakt-
12,800
9,600
22,400
100
100,
konstapel .......................
44 underofficerare eller förste
700
550
1,250
100
100
vaktkonstaplar.................
30,800
24,200
55,000
100
100
1 vaktkonstapel.......................
600
500
1,100
100
100
385 vaktkonstaplar ....................
231,000
192,500
423,500
100
100
1 vaktfri! ..................................
500
400
900
75
75
3 vaktfruar................................
1,500
1,200
2,700
75
75|
transport kronor
281,900
231,950
513,850
—
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Tjänst-
Ålderstillägg
Lön
görings-
Summa
efter
5 år
efter
10 år
penningar
transport kronor
380,650
1
vaktkvinna vid de centrala
fångvårdsanstalterna för
kvinnor ........................
350
250
600
75
75
17
d:o vid d:o
5,950
4,250
10,200
75
75
|
1
första vaktkvinna vid läns-
och kronocellfängelserna
350
250
600
75
75
1
vaktkvinna vid d:o d:o.....
300
200
500
75
75
34
d:o vid d:o d:o ...
10,200
6,800
17,000
75
75
Summa kronor
—
—
409,550
—
—
Härtill kommer för vaktbetjänte fri bostad med vedbrand eller
ersättning därför samt för manliga vaktbetjänte dessutom beklädnadsersättning,
100 kronor.
Genom den afvägning af löneförmånerna för olika grader af vaktbetjänte,
som sålunda ägt rum, har det icke kunnat förebyggas, att
vaktbetjänt, som vid befordran till högre grad går miste om intjänta
ålderstillägg, därigenom kan komma att, oaktadt befordringen, lida
minskning i löneinkomster. Om således en vaktkonstapel, som uppbär
lön och två ålderstillägg, befordras till förste vaktkonstapel, kommer,
med tillämpning af den föreslagna nya staten och nu gällande tjänsttidsberäkning,
hans inkomstbelopp att under de fem första åren minskas
med 50 kronor årligen. Detta missförhållande, som äfven framträder
vid tillämpning af fångvårdsstyrelsens förslag till lönestat, har styrelsen
velat af hjälpa därmed att, i likhet med hvad i afseende å den kvinnliga
vaktpersonalens aflöning gäller, tjänsttiden beräknas gemensamt för alla
grader. Häraf skulle emellertid blifva en följd, att en till högre grad
befordrad vaktbetjänt i regel genast skulle komma i åtnjutande af
ålderstillägg å lönen i den högre graden. Då detta åter strider mot
de principer, som följts å andra förvaltningsområden, har jag i öfverensstämmelse
med ett par Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som härom
yttrat sig, ansett riktigast att vaktbetjänte i och för beräkning af
tjänsttiden för ålderstillägg fortfarande indelas i skilda grupper och
att dylik indelning nu införes jämväl för kvinnliga betjänte. För
af hjälpande af nämnda missförhållande erbjuder sig då ingen annan
utväg än att, i enlighet med de för den nya tullstaten fastställda
Statsutskottets Utlåtande JV.-o 3.
55
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
Summa
Ålderstillägg
efter i efter
5 år ; 10 år
transport kronor
1 vaktkvinna vid de centrala
fångvårdsanstalterna för
281,900
231,950
513,850
—
kvinnor ..........................
450
350
800
75
75:
17 vaktkvinnor vid d:o ..........
1 första vaktkvinna vid läns-
7,650
5,950
13,600
75
75
och kronocellfängelserna
450
350
800
75
75|
1 vaktkvinna vid d:o ............
400
300
700
75
751
34 vaktkvinnor vid d:o .......
13,600
10,200
23,800
75
75:
Summa kronor
304,450
249,100
553,550
— !
regler, vaktbetjänt, som i det angifva fallet får vidkännas minskning
i löneinkomster, må äga att från förslagsanslaget uppbära erforderligt
aflöningstillägg, intill dess han kommer i åtnjutande af ålderstillägg i
den högre graden.
Då den nya statens slutsumma uppgår till ......... kronor 553,550
och nuvarande stat upptager .................................. „ 409,550
föranledas en ökning i bestämda anslaget till fångars
vård och underhåll af ........................................................... kronor 144,000
hvartill skulle komma å förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll beklädnadsersättningar
å 100 kronor till inalles 452 vaktbetjänte ..................... „ 45,200.
Under förutsättning att tjänsttiden för ålderstillägg
beräknas gruppvis för likartade befattningar
och att såsom likartade anses fanjunkare och vaktmästare
i en grad, underofficerare och förste vaktkonstaplar
i eu grad samt vaktkonstaplar i eu grad
äfvensom samtliga vaktkvinnor, inräknadt jämväl första
valctkvinna, i eu grad och vaktfruar såsom särskild
grad, skulle enligt beräkning, som efter nuvarande
förhållanden utförts i fångvårdsstyrelsen, höjningen af
utgifterna å förslagsanslaget till ålderstillägg uppgå till ,, 14,200.
så att totalökningen i afiöningsutgifterna kunna
beräknas till ...................................................................... kronor 203,400
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
hvartill kommer ytterligare en oväsentlig ökning
i förslagsanslaget för beredande af personligt aflöningstillägg
dels åt en och annan vaktmästare, hvilkens befattning
indragits och ersatts med förste vaktkonstapelstjänst,
och dels åt vaktbetjänt, som vid befordran till
högre tjänst får vidkännas minskning i förut åtnjuten
aflöning.
A andra sidan skulle genom bortfallandet af
gratifikation såsom aflöningsform den nya lönestaten
föranleda en minskning i förslagsanslaget å omkring kronor 40,000
hvadan utgiftsökningen i det hela kan beräknas
till omkring............................................................................... kronor 163,400
däraf å förslagsanslaget........................................... „ 5,200. ■
För assistenterna åter skulle lönestaten erhålla följande utseende:
1 assistent ................................
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
Samma
Ålderstillägg
efter
5 år
efter
10 år
1,200
3,600
O o
o o
O L—
cf
2,100
6,300
200
200
200
200
3 assistenter ..............................
Summa kronor
4,800
3,600
8,400
—
—
hvartill skulle komma fri bostad med vedbrand eller ersättning därför.
Aflöningen till de fyra assistenterna skulle således medföra förslagsanslagets
ökning med 8,400 kronor.»
I sammanhang med Ivungl. Maj:ts förevarande framställning har
utskottet till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herr
E. O. V. Wavrinslay i Stockholm väckt motion (n:o 59), däruti motionären
hemställt, att Riksdagen ville besluta godkänna fångvårdsstyrelsens ofvan
omförmälda förslag till ny aflöningsstat för betjänte vid statens fängelser.
Utskottet, som funnit de skäl, hvilka departementschefen anfört
för afvikelse från det af fångvårdsstyrelsen afgifna förslag till aflöningsstat
för ifrågavarande personal, fullgiltiga, anser sig sålunda ej kunna biträda
herr Wavrinskys förenämnda motion, hvadan utskottet, som ej heller
i öfrigt haft något att erinra mot hvad Ivungl. Maj:t i förevarande
afseende föreslagit, hemställer,
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
57
att Riksdagen må
a) med afslag å herr Wavrinskys ofvannämnda
motion godkänna
dels följande aflöningsstat för assistenter vid vissa
fångvårdsanstalter:
1 assistent .......................
3 assistenter ....................
i Tjänst- Lön 1 görings- j penningar
Ålders
Summa j-
efter
1 5 år
tillägg
efter
10 år
1,200; 900
3,600| 2,700
2,100 200
6,300 200
200
200
Summa kronor
4,800| 3,600
8,400 -
—
dels ock följande aflöningsstat för de betjänte
vid rikets fångvårdsanstalter, hvilkas aflöning utgår
af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll:
|
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
Summa
Ålders
efter
5 år
tillägg
efter
10 år
|
1 fanjunkare ....................
800
600
1,400
100
100
3 eko ....................
2,400
1,800
4,200
100
100
1 vaktmästare....................
800
600
1,400
100
100
i 16 d:o ....................
12,800
9,600
22,400
100
100
1 underofficer 1. förste
vaktkonstapel............
700
550
1,250
100
100
44 underofficerare eller förste
vaktkonstaplar............
30,800
24,200
55,000
100
100
1 vaktkonstapel ................
600
500
1,100
423,500
100
100
385 vaktkonstaplar................
231,000
192,500
100
100
1 vaktfru............................
500
400
900
75
75
3 vaktfruar........................
1,500
1,200
2,700
75
75
1 vaktkvinna vid de cen- trala fångvårdsanstal-
terna för kvinnor ....
450
350
800
75
75
17 vaktkvinnor vid d:o ....
7,650
5,950
13,600
75
75
1 första vaktkvinna vid
läns- och kronocell-
fängelserna ................
450
350
800
75
75
1 vaktkvinna vid d:o........
400
300
700
75
75
34 vaktkvinnor vid d:o ....
13,600
10,200
23,800
75
75
Summa kronor 304,450
249,100553,550
—
-1
Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Håft.
8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
b) i sammanhang härmed förklara:
att vaktmästarebefattningarna vid länsfängelserna
i Härnösand, Jönköping och Linköping skola indragas
och ersättas af de i förevarande stat för vaktbetjänte
upptagna nya förste vaktkonstapelstjänsterna;
att en hvar af nyssnämnda vaktmästarebefattningars
nuvarande innehafvare, som efter nämnda indragning
kommer att vid något af dessa fängelser
fullgöra de åligganden, som nu tillhöra fängelsevaktmästare,
skall äga dels att, så länge han i denna
tjänstutöfning kvarstår, af förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll uppbära ett personligt aflöningstillägg,
motsvarande skillnaden mellan den i stat
för vaktmästare upptagna aflöning, däri inräknadt
beklädnadsersättning, och aflöningen till förste vaktkonstapel,
dels ock att efter beviljadt afsked från
tjänsten uppbära pension såsom vaktmästare;
att i de fall, då vid annat än nu nämnda fängelser
och fängelset å Stora Härianda inrättande af assistentbefattning
finnes nödig, anmälan därom må för aflöningsstaternas
ändring göras till Eiksdagen; samt
att gratifikation till vaktbetjänt icke vidare
må såsom aflöningsförmån utdelas;
c) i afseende å de nya aflöningsstaterna
ej mindre medgifva
att till en hvar å den nya staten för vaktbetjänte
uppförd vaktkonstapel, förste vaktkonstapel, underofficer,
vaktmästare och fanjunkare må af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll utgå beklädnadsersättning
efter 100 kronor för år;
att assistenterna bestås fri bostad och vedbrand
eller ersättning för dessa förmåner;
att till en hvar af de å den nya staten uppförda
vaktbetjänte, som är gift eller efter anställandet i
tjänsten ingått äktenskap, ehuru detta sedermera på
grund af dödsfall eller af annan anledning upplösts,
och som icke på kronans bekostnad åtnjuter förmånen
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
59
af fri bostad och vedbrand, må årligen, intill dess
lian af sådan förmån kan komma i åtnjutande, af
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utgå
hyresersättning och anslag till inköp af 15 kubikmeter
barrved; dock med iakttagande, att hyresersättnings
högsta årliga belopp icke får annat än i sådana fall,
då synnerliga förhållanden därtill föranleda, öfverstiga
250 kronor, samt att hyresersättningarna och vedanslagen
skola efter de å olika orter gällande hyror
å bostadslägenheter och pris å ved bestämmas;
att extra vaktbetjänt, som efter ett års fortsatt
förordnande innehar nytt förordnande såsom sådan,
må tillåtas, vid tjänstledighet för styrkt sjukdom
under det nya förordnandet, intill högst den tid af
45 dagar, som det vid dylika fall är ordinarie vaktbetjänt
medgifvet att behålla hela aflöningen, af arfvodet
såsom extra vaktbetjänt behålla så stor del,
som motsvarar lönen i den ordinarie vaktbetjäntsaflöningen;
samt
att, så länge ordinarie fånggevaldiger, som
ej transporterats till vaktkonstapel, kvarstår i tjänst,
aflöning till sådan gevaldiger enligt hittills gällande
stat skall utgå af de i den nya staten för vaktbetjänte
uppförda vaktkonstapelslönemedlen;
än äfven stadga att i öfrigt nu gällande villkor
för aflönings åtnjutande å de af Riksdagen antagna
stater för tjänstemän och betjänte vid fångvårdsanstalterna
skola äga tillämpning; dock att assistent skall
vara skyldig att, mot ersättning för flyttningskostnaden,
låta sig förflyttas till assistentbefattning vid
annat fängelse, samt att jämväl för kvinnliga vaktbetjänte
skall iakttagas, att i afseende å rätten till
ålderstillägg tjänstetiden räknas särskildt för hvarje
tjänstegrad;
d) ytterligare medgifva att, där vaktbetjänt, som
vunnit befordran från lägre till högre grad i betjäntsklassen,
i sin förra tjänst på grund af intjänade ålderstillägg
uppburit aflöning till större belopp än honom
vid den nya befattningen tillkommer, han må äga
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Ang. JÖrstärkning
af fångvårdsstyrelsens
arbetskrafter.
[5.]
att af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
uppbära skillnaden mellan dessa belopp såsom personligt
aflöningstillägg, intill dess aflöningen i den nya
befattningen motsvarar hvad han i den tidigare tjänsten
uppbar;
e) såsom följd häraf öka bestämda anslaget till
fångars vård och underhåll med 144,000 kronor, samt
förslagsanslaget till ålderstillägg med 14,200 kronor.
6:o) Under punkt 5 af andra hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att medgifva, att af förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll ett belopp af högst 15,000 kronor finge tillsvidare från
och med år 1907 årligen användas för beredande af den ökning af
fångvårdsstyrelsens arbetskrafter samt bestridande af de kostnader i
öfrigt, som enligt Kungl. Maj:ts pröfning påkallades af fångvårdsstyrelsens
bestyr med arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.
Enligt statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende
yttrat följande:
»I enlighet med Kungl. Maj:ts, med anledning af fångvårdsstyrelsens
i underdånig skrifvelse den 26 september 1905 gjorda hemställan,
vid 1906 års riksmöte väckta förslag medgaf Riksdagen, att af
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll ett belopp af 3,500
kronor skulle tillsvidare från och med år 1906 årligen få användas för
beredande af den ökning af fångvårdsstyrelsens arbetskrafter, som påkallas
af bestyren med arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.
I ändamål att få dessa arbetskrafter ytterligare förstärkta har
från fångvårdsstyrelsen inkommit en förnyad framställning, däri styrelsen
anför hufvudsakligen följande:
Den genom nådigt bref den 14 oktober 1904 anbefallda tillverkning
vid fångvårdsanstalterna af persedlar för statsförvaltningarna har nu
genomförts så långt, att vid centralfängelserna å Långholmen och Nya
Yarfvet, tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona, Norrköping och Landskrona,
länsfängelserna i Stockholm, Linköping, Jönköping, Växjö,
Karlskrona, Vänersborg, Örebro och Östersund samt kronohäktet å
Långholmen för närvarande sysselsättas tillhopa omkring 615 fångar
med skomakeri-, skrädderi- och sömnads- samt snickeri- med flera
arbeten, afsedda såväl för de i nådiga brefvet nämnda förvaltningar
som för medicinalstyrelsen och underlydande inrättningar. Nya åtgärder
vidtagas alltjämt för arbetsdriftens utsträckning jämväl till andra
Statsutskottets Utlåtande N:o 3-
61
fängelser och till allt flera kategorier af fångar. Sålunda har, efter
uppsägning af hittills gällande kontrakt med enskild entreprenör om
stenhuggeriarbeten vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona, mått och
steg tagits i syfte att efterhand anordna anstaltens hela arbetskraft
uteslutande för kronans räkning. Vidare hafva anordningar träffats
att för kronans räkning vid länsfängelset i Västerås börja snickeriarbeten
samt vid kronohäktet i Ystad införa tågbindnings- och dylika
arbeten, hvarom för dessa fängelser leveransaftal redan afslutats.
Under den tid af knappast ett och ett hälft år, som förflutit,
sedan den nya arbetsdriften hunnit i någon egentlig mån komma i
gång, hafva redan verkställts eller till utförande af fångvården för
förvaltningarna öfvertagits följande i en vid styrelsens framställning
fogad förteckning upptagna arbeten, nämligen 149,420 beklädnadspersedlar,
19,673 skopersedlar, 188,092 andra utrustningsartiklar samt
15,732 möbler och snickeripersedlar, eller tillsammans 372,917 olika
persedlar jämte en mängd reparationsarbeten, drefredning m. in.
Värdet af hvad som till statsförvaltningarna från fångvården
levererats kan ännu icke, före räkenskapens uppgörande, vare sig till
bruttosiffran eller i fråga allenast om det af fångarna uträttade arbetet
angifvas. Att i sådant afseende för år 1905 meddela vid detta års slut
bokförda värden skulle missvisa, enär i räkenskapen för samma år saknas
en väsentlig del vid årets slut redan utförda men ej aflevererade arbeten.
För den nya arbetsdrift, som sålunda inom fångvården uppväxt,
har hos styrelsen tillkommit en betydlig ökning i göromålen, till hufvudsaklig
del af annan art och med andra fordringar än som hittills ingått
i tjänstemännens åligganden. Redan genom föreskriften om kronans
öfvertagande af arbetsdriften vid läns- och kronocellfängelserna indrogs
under styrelsens omsorg en ny grupp af ärenden, med hvilka styrelsen
förut icke haft befattning; hvarjämte för styrelsens revision tillkom
granskning och för dess bokhållare bokföring af de nya specialredovisningar
öfver arbetena, som vid hvarje fängelse nu måste föras och
till styrelsen insändas. Men detta var dock en obetydlighet mot den
omfattning, som de göromål tagit, hvilka måste inom styrelsen besörjas
för ordnande, sammanhållande och ledande af hela den affärsverksamhet,
hvars utveckling i stigande grad är en nödvändig förutsättning vid
fängelsernas användande jämlikt nådiga brefvet den 14 oktober 1904
såsom verkstäder för de olika statsförvaltningarnas behof.
De hufvudsakligaste bestyren i den styrelsen sålunda åliggande
verksamhet har styrelsen öfverlämnat åt sin på grund af personliga
egenskaper därtill särskild! lämpade kamrerare. Men i följd af mängden
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
och vikten af de göromål, som sålunda anförtrotts åt denne tjänsteman,
blef det honom snart omöjligt att jämte dessa alltid medhinna öfriga
med kamrerarebefattningen förenade åligganden. Styrelsen nödgades
därför icke blott för tider, då kamreraren för arbetsdriften måste företaga
resor utan äfven vid andra tillfällen bevilja honom, med bibehållande
af full lön, ledighet från de egentliga, i gällande instruktion
för styrelsen afsedda kamreraregöromålen och för deras ombesörjande
förordna vikarie.
Denna anordning, som styrelsen vid aflåtandet af skrifvelsen den
26 september 1905 tänkte sig kunna inskränka till vissa tider, har
det sedan vid den starka utveckling, den nya arbetsdriften efter hand
tagit, visat sig nödvändigt att utan afbrott förlänga. Härvid hafva,
enär till bestridande af de egentliga kamreraregöromålen, såsom den
därtill närmaste, förordnats styrelsens ende nu tjänstgörande revisor,
till denne senares åligganden, för hvilka dock enligt styrelsens aflöningsstat
och instruktion afsetts ordinarie tjänsteman, måst anlitas extra
ordinarier. Dessa sålunda tjänstförrättande, såväl å kamrerare- som
å revisorstjänsten, hafva emot statens mening, som för dessa befattningar
anvisat vanliga andra och första gradens löner, fortfarande
godtgjorts med vikariatsarfvoden, den förre — utöfver revisorslönen —
efter 300 kronor och den senare efter 1,200 kronor för år, hvilka
belopp å tillsammans 1,500 kronor för år måst anordnas af det i
styrelsens aflöningsstat uppförda, men för dylika förhållanden ej beräknade
och redan förut otillräckliga anslag å 11,800 kronor till vikariatsersättningar
samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden m. m.
Med berörda anordning följer emellertid ytterligare en olägenhet.
Till vinnande af enhet och kontinuitet i arbetsärendena har nämligen
varit nödvändigt att lämna kamreraren befogenhet att ordna
och leda alla dithörande detaljer samt sköta alla afhandlingar rörande
arbetena såväl med enskilde som, å styrelsens vägnar, äfven med vederbörande
inom statsförvaltningarna. Men på samma gång fann sig styrelsen
föranlåten att till åtlydnad af gällande instruktion, som icke känner
andra föredragande hos styrelsen än byråcheferna, öfverlåta föredragningen
af arbetsfrågorna, där sådan borde förekomma, till den ene af
dessa. Härigenom kom det formella ansvaret för arbetsdriften att
hvila å annan än den, som därmed hade de ledande bestyren; och å
andra sidan var denne senare, såsom icke föredragande i styrelsen, beröfvad
den auktoritet, han borde äga i sina förhandlingar med olika
vederbörande. Om ock härvid genom godt samarbete någon förveckling
hittills ej uppkommit, säger sig dock själft, att nämnda anordning,
Statsutskottets Utlåtande iV:o 3-
63
som endast kunnat betraktas såsom ett provisorium under den första
försökstiden, icke kan i längden uppehållas eller vara till gagn för
arbetsdriftens jämna utveckling och ledning.
Härtill kommer att, såsom jämväl påpekats i underdåniga skrifvelsen
den 26 september 1905, de arbetsledaren tillkommande göromålen,
för hvilka därtill förordnade ordinarie kamreraren, såsom nämnts,
visat sig vara särskildt passande, äro alltför trägna och maktpåliggande
för att styrelsen skulle kunna med visshet påräkna att för den aflöning,
som af tillförordnade arbetsledaren nu åtnjutes, eller i ämbetsverken
vanlig andra gradens lön, kunna vid dem fortfarande fästa en för tjänsten
verkligt dugande person. Detta är dock så mycket nödvändigare, som
häraf framgången till väsentlig del beror för det företag, hvilket nu
begynts och som, i fall det rätt handhafves, är ägnadt att icke blott
bereda fångpersonalen fostran till arbetsduglighet utan jämväl tillföra
staten betydande ekonomisk vinst. Äfven måste vid ifrågavarande befattning
vara af vikt, att dess innehafvare, lika väl som ledare af privata
ekonomiska företag, genom aflöningens tillräcklighet erhåller nödig
ekonomisk sj beständighet i den mångsidiga och omfattande affärsberöring,
hvari han kommer med olika personer.
Af nu angifna orsaker har styrelsen ansett, att arbetsledaren,
hvilken lämpligen kunde gifvas benämningen intendent, bör i arbetsfrågor
vara föredragande inför styrelsen, vare sig in pleno eller inför
generaldirektören och endera byråchefen, allt efter generaldirektörens
bestämmande med hänsyn till ärendets beskaffenhet; vidare att arbetsintendenten
må i aflöningshänseende likställas med föredragande ledamot
af styrelsen; samt att, hvad angår resekostnads- och traktamentsersättning
för extra förrättningar i statens ärenden, den sålunda föreslagna
intendenten bör hänföras till samma klass i gällande resereglemente
som vissa andra intendenter äfvensom kamrerare i centrala ämbetsverk,
eller tredje klassen.
Då emellertid förhållandena vid den sålunda inledda arbetsdriften
samt därmed förenade göromål hos styrelsen ännu icke vunnit den
stadga, att de kunna till sin slutliga omfattning fullt bedömas, har
styrelsen funnit sig icke för närvarande böra föreslå intendentsaflöningens
uppförande å ordinarie stat, utan medel därtill har styrelsen tänkt
tills vidare böra anvisas af det till Kungl. Maj:ts disposition ställda
förslagsanslag till fångars vård och underhåll.
Hvad ytterligare angår de göromål, som hos fångvårdsstyrelsen
tillkommit för arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna, kunna dessa icke
af arbetsledaren ensam medhinnas, ej heller äro de alltid af beskaffenhet
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
att böra af honom personligen uträttas. Åt intendenten måste därför
beredas tillgång till lämpliga biträden. Af dessa böra, för uppehållande
af kontinuitet i arbetsledningen, åtminstone en vara kompetent att
under tider, då intendenten är stadd å tjänsteresor eller njuter semester
eller annars är hindrad, öfvertaga hans befattning med arbetsfrågorna.
Vid aflåtandet af underdåniga skrifvelsen den 26 september 1905
hade styrelsen, som för det dåvarande icke fann annan utväg för sakens
ordnande, tänkt sig detta kunna provisoriskt ske genom att närmast
vid arbetschefens sida ställa ett dugligt extra biträde med den hufvudsakliga
delen af begärda 3,500 kronor såsom arfvode.
Efter sagda tid har likväl vid nyss antydda hastiga utveckling
af den nya arbetsdriften erfarenheten allt mer visat, att ifrågavarande
åligganden icke kunna fyllas eller nödig kompetens därtill hinna förvärfvas
af yngre biträdande extra tjänstemän, hvilka för sin utkomst
och framtid måste jämväl å andra håll söka anställning och mottaga
förordnanden samt i mån af duglighet snart befordras till andra
tjänster. För en ändamålsenlig organisation af arbetskontoret fordras
därföre sådan ändring af tjänstregleringen för ämbetsverket, att tjänstgöringen
såsom arbetsledarens närmaste man förenas med göromålen
å någon i fångvårdsstyrelsens stat uppförd ordinarie befattning, hvarvid
i allt fall det af Riksdagen medgifna tillägg till aflöningsanslaget måste
tagas i anspråk för utgifterna å arbetskontoret.
På grund häraf -— och efter att vidare hafva redogjort för huru
styrelsen tänkt sig fördelningen af göromålen inom arbetskontoret äfvensom
i öfrigt inom ämbetsverket samt huru det för ändamålet anvisade
beloppet 3,500 kronor lämpligen borde användas — har styrelsen hemställt,
att kamreraren hos styrelsen J. H. Nilsson måtte förordnas att
tills vidare under år 1907 vara arbetsintendent hos styrelsen med
åliggande att handlägga och inför styrelsen föredraga ärenden rörande
arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna samt utöfva ledningen å det
arbetskontor, som för dessa ärendens besörjande hos styrelsen må anordnas,
samt att Nilsson måtte härför, med afstående af sin aflöning
jämte ålderstillägg å kamreraretjänsten, af förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll uppbära arfvode efter 6,400 kronor för år, däraf
4,400 kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
hvarjämte styrelsen i öfrigt påkallat Kungl. Maj:ts beslut rörande vissa
i samband härmed ställda frågor.
Statskontoret, hördt i ärendet, har funnit styrelsen hafva anfört
öfvertygande skäl för sin begäran om ytterligare anslag för uppehållande
af ifrågavarande göromål hos styrelsen och på grund häraf tillstyrkt,
Statsutskottets Utlåtande R.o 3.
65
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att redan för år
1907 må af nämnda förslagsanslag för angifvet ändamål användas,
förutom förut anvisade 3,500 kronor, ytterligare 6,400 kronor.
Anbefalld att i anledning af hvad statskontoret sålunda anfört
ånyo yttra sig, har styrelsen ytterligare anfört att, då Riksdagen redan
år 1906 medgifvit förslagsanslagets anlitande till fyllande af det då
anmälda behofvet af medel för erforderlig ökning af styrelsens arbetskrafter,
styrelsen däri trott sig se principiellt godkännande af Riksdagen
om detta anslags användande för ifrågavarande ändamål, samt
att styrelsen därför äfven vid det nu uppkomna behofvet af ökning i
de för detta syfte till disposition ställda medlen ansett sig kunna förutsätta
meddelande af nådigt beslut härom utan förnyadt hörande af
Riksdagen. Härtill ansåg styrelsen ock föreligga det praktiska skål,
att berörda arbetsdrift är ett ekonomiskt företag, hvars utveckling
visat sig icke kunna med någon bestämdhet förutses, men som, för att
rätt skötas, klöfver att behöfliga anordningar må i rätt tid och utan
dröjsmål kunna vidtagas. För den händelse Kungl. Maj:t dock skulle
finna ärendet, enligt statskontorets tillstyrkan, böra hänskjutas till
Riksdagen, ville styrelsen — med framhållande att, ehuru styrelsen,
under förutsättning af motsatt förfarande, icke skulle hafva begärt
ökning i berörda af Riksdagen anvisade belopp 3,500 kronor, styrelsen
dock vid arbetsgöromålens hastiga tillväxt hos styrelsen funnit detta
belopp redan vara väl knappt — nu tillstyrka, att på en gång af
Riksdagen begäres, att af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
må tills vidare från och med år 1907 till Kungl. Maj:ts förfogande
för de i styrelsens tidigare framställning angifna och hos styrelsen för
arbetsdriftens behöriga tillgodoseende framtvungna göromål ställas ett
belopp, som under alla förhållanden må vara för den närmare framtiden
tillräckligt. Och härvid har styrelsen, som ansett att jämväl
kostnaden för resor, som af tjänstemännen å arbetskontoret företagas
i arbetsärenden, bör af ifrågavarande medel bestridas, hemställt att
detta belopp må, med inräkning däri af redan anvisade 3,500 kronor,
sättas till inalles 15,000 kronor för år.
Styrelsens begäran att för nu angifna ändamål få medel anvisade
till förstärkning af dess ai''betskrafter finner jag helt naturlig. En industri,
som nu sysselsätter öfver 600 arbetare, utvisande en persontillökning
från föregående år af icke obetydligt mer än 250, kräfver
ovillkorligen, liksom hvarje annan industriell verksamhet, kraftig ledBih.
till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 9
66
Statsutskottets Utlåtande JV.-o 3.
ning och noggrann tillsyn för att kunna lämna tillfredsställande resultat.
Utan att nu ingå på en närmare pröfning af de detaljanordningar.
hvilka inom styrelsen behöfva vidtagas för att styrelsen må i
allo kunna motsvara de anspråk, den nya verksamheten på den ställer,
synes det mig uppenbart, att arbetsdriftens chef bör ägna sina krafter
uteslutande åt denna verksamhet och att han härvid bör äga den
ställning, att han med byråchefs befogenhet och ansvar kan omedelbart
inför styrelsen föredraga hithörande ärenden. Då emellertid frågan
om anvisande af medel till den af arbetsdriften föranledda ökning af
fångvårdsstyrelsens arbetskrafter förut varit underställd Riksdagens
pröfning, har jag ansett riktigast, att enahanda förfaringssätt äfven nu
tillämpas, äfven om häraf föranledes någon tids uppskof med de begärda
och i min tanke högst nödiga anordningarna. På det att härvid
de med arbetsdriften förenade göromålen ej under tiden skola
blifva eftersatta, lärer det blifva nödvändigt, att fångvårdsstyrelsen
provisoriskt ordnar dessa på det sätt, styrelsen finner lämpligast,
hvarefter styrelsen torde hafva att, sedan Riksdagens beslut i frågan
blifvit. bekant, hos Kungl. Maj:t anmäla hvad sålunda blifvit åtgjordt
och de utgifter, som till följd däraf böra ersättas. Inför Kungl. Maj:t
torde jag sedermera få upptaga frågan i hela dess vidd.
Fångvårdsstyrelsens i ärendet slutligt gjorda hemställan att de
för afsedda ändamålet begärda medlen måtte i ett för allt höjas till
15,000 kronor finner jag mig böra biträda. Att på förhand exakt
beräkna de kostnader, som erfordras för ledningen af ifrågavarande i
rask utveckling stadda industriella verksamhet är tydligtvis ej möjligt.
Därför torde det vara välbetänkt, att till Kung!. Maj:ts förfogande
ställes ett tillräckligt belopp, hvaraf Kungl. Maj:t må, utan att behöfva
för hvarje gång göra framställning till Riksdagen, anvisa medel för
beredande af den ökning af fångvårdsstyrelsens arbetskrafter samt bestridande
af de kostnader i öfrigt, som påkallas af fångvårdsstyrelsens
bestyr med arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.»
Utskottet anser sig böra biträda, hvad Kungl. Maj:t under förevarande
punkt föreslagit, under framhållande dock, att ökningen af de
för ifrågavarande ändamål afsedda medlen icke må användas till förbättring
af den ordinarie personalens aflöning; och får utskottet hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att af förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll ett belopp af högst
15,000 kronor må tills vidare från och med år 1907
Statsutskottets Utlåtande JN:o 3.
67
årligen användas för beredande af den ökning af
fångvårdsstyrelsens arbetskrafter samt bestridande af
de kostnader i öfrigt, som enligt Kungl. Maj:ts pröfning
påkallas af fångvårdsstyrelsens bestyr med arbetsdriften
vid fångvårdsanstalterna.
7:o) Under punkt 6 af andra bufvudtiteln har Kungl. Maj:t före- ökning af
slagit Riksdagen att höja förslagsanslaget till fångars vård och underhåll
med 98,855 kronor till 1,138,000 kronor. fångars vård
och underhåll.
Beträffande denna framställning har departementschefen till åberopade
statsrådsprotokollet anfört följande:
»Hvad härefter vidare angår förslagsanslaget till fångars vård och
underhåll, har styrelsen framhållit, att Kungl. Maj:t i nådigt bref den
14 oktober 1904, i sammanhang med föreskriften om fångars användande
i största möjliga utsträckning för tillverkning af persedlar för
statsförvaltningarnas räkning, förordnat, att härvid icke skall till
fångvården utgöras någon betalning för själfva arbetet, utan värdet
däraf efter gängse pris upptagas i fångvårdens räkenskap inom linjen.
Häraf, yttrar styrelsen vidare, måste blifva en följd att, om ock vid
praktiskt genomförande af den sålunda anbefallda reformen i fråga
om fångarbetet detta kan af staten med mångdubblad fördel tillgodogöras
för andra förvaltningsområden, för fångvården dock försvinner
en hufvudsaklig del af den kontanta inkomst, som eljest skolat inflyta
af fångarbetet. Någon exakt siffra för berörda inkomstminskning har
styrelsen, då någon fullständig årsräkenskap ännu ej kan därför åberopas,
icke kunnat uppgifva. Men då, såsom styrelsen tidigare meddelat, den
nya arbetsdriften redan tagit sådan utveckling, att därmed för närvarande
sysselsättas omkring 600 fångar dagligen, samt därtill uttagas
de bästa arbetskrafterna, torde minskningen i den kontanta inkomsten icke
kunna beräknas lägre än för nämnda antal, 600, och efter 30 öre per
fånge och dag, eller således för årets 300 arbetsdagar till 54,000 kronor
— ett förlustbelopp för fångvårdsräkenskapen, som, med hänsyn till
de å den fria arbetsmarknaden rådande höga prisen, med säkerhet
motsvaras af, såsom förut erinrats, mångdubblad minskning i vederbörande
statsadministrationers utgiftsbelopp. Härtill böra ytterligare
räknas de nu å förslagsanslaget tillkommande direkta utgifterna för
beredande af nödig undervisning och tillsyn vid berörda arbetsdrift.
De för sådant ändamål af styrelsen, enligt bemyndigande i nådigt bref
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
af den 22 december 1905, medgifna utgifterna uppgå för närvarande
sammanlagd t vid de olika fångvårdsanstalterna till omkring 16,100
kronor för år.
Då till den ökning af förslagsanslaget, styrelsen
framhållit såsom nödig, eller ......................... kronor
torde böra läggas dels det belopp, som af löneförbättringen
åt vaktbetjänte föranledes .................. ,,
dels det för assistenternas aflöning erforderliga belopp ,,
dels ock de för ökning af fångvårdsstyrelsens arbetskrafter
begärda ........................................................... ,,
skulle således förslagsanslaget till fångars vård och
underhåll böra för år 1908 höjas med ............... ,, 98,700
utvisande, då förslagsanslaget nu utgör ....................... „ 1,039,145
en ökning till ...................................................................... kronor 1,137,845
eller i jämnt tal............................................................... „ 1,138,000.
Med anledning af det sålunda anförda hemställer utskottet,
att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning, höja förslagsanslaget till
fångars vård och underhåll med 98,855 kronor till
1,138,000 kronor.
Bifallas de rörande fångvården gjorda förslag, komma
bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,
som nu utgör........................................................ kronor 625,600
att dels minskas med 10,700 kronor och dels ökas med
144,000 kronor, eller således att i det hela ökas med „ 133,300
till ...................................................................................... „ “ 758,900
förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, nu
kronor 1,039,145, att höjas till ................................... ,, 1,138,000
samt förslagsanslaget till ålderstillägg för en del
vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda
ämbets- och tjänstemän, nu utgörande................. kronor 85,000
att ökas med....................................................................... ,, 14,200
till .......... „ 99,200,
i följd hvaraf fångvårdsanslaget i dess helhet,
nu uppgående till............................................................... kronor 1,849,245
kommer att upptagas till............................................ „ 2,095,600.
70,100
5,200
8,400
15,000,
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
69
Den internationella byrån i Bern.
8:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till gäldande
af Sveriges andel i kostnaderna för den internationella byrån i Bern
anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 2,000 kronor.
Åberopade statsrådsprotokollet innehåller härom följande:
»Genom accessionsakt till den i Bern den 9 september 1886 afskräde
konvention angående bildande af en internationell union för
skydd af litterära och konstnärliga arbeten har Sverige från och med
den 1 augusti 1904 tillträdt samma konvention.
På grund af 16 art. i denna konvention har i Bern en internationell
anstalt inrättats, benämnd byrån för internationella unionen
till skydd för litterära och artistiska arbeten, hvilken byrå har till
uppgift att dels samla alla slags upplysningar beträffande skydd för
författares och konstnärers rättigheter till sina litterära och artistiska
arbeten äfvensom ordna och offentliggöra dem, dels ock tillhandagå
deltagarne i unionen med införskaffande af sådana särskilda upplysningar
i hithörande frågor, hvilka för dem kunna vara behöfliga.
Utgifterna för denna byrå skola enligt nämnda artikel och det
till konventionen hörande slutprotokoll bestridas gemensamt af de kontraherande
länderna. Till dess att ny bestämmelse härom träffas, få dessa
utgifter icke öfverstiga ett belopp af 60,000 francs om året. För bestämmande
af hvarje lands bidrag till hela summan af omkostnaderna
äro de kontraherande länderna indelade i sex klasser, af hvilka hvar
och en lämnar bidrag i förhållande till ett visst antal enheter. Dessa
äro för 3:dje klassen, till hvilken Sverige hörer, femton.
Af utgifterna för år 1905 belöpte på hvarje enhet 165 francs,
hvadan Sveriges andel för nämnda år uppgick till 2,475 francs, motsvarande
i rundt tal 1,782 kronor. Denna kostnad har enligt nådigt
beslut den 9 mars 1906 utbetalts från andra hufvudtitelns besparingar.
Då Sverige är förbundet att årligen deltaga i omförmälda utgifter,
och departementets besparingar icke synas böra tagas i anspråk för
denna ständigt återkommande kostnad, torde medel härtill böra å
Ordinarie stat anvisas såsom förslagsanslag. Härvid torde ett belopp
af 2,000 kronor säkerligen blifva för ändamålet tillräckligt.»
Utskottet, som anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställning, hemställer,
Anslag till
gäldande af
Sveriges andel
i kostnaderna
Jör internationella
byrån
i Bern.
[7.]
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
öfriga ordinarie
anslag.
Lag
beredningen.
[8.]
Straff
registret.
[9.]
Ökadt arbetsbiträde
åt
justitickanslärsämbetet.
[10.]
att Riksdagen må till gäldande af Sveriges andel
i kostnaderna för den internationella byrån i Bern
anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 2,000 kronor.
Öfriga ordinarie anslag.
9: o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som finnas i nu gällande
riksstat uppförda, bar Kungl. Maj:t icke föreslagit någon förändring,
i anledning hvaraf utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslag under denna
hufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet icke här
ofvan framställt särskilda förslag eller eljest särskildt
omförmält, må i riksstaten för år 1908 uppföras till
oförändrade belopp.
Extra anslag.
10:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att Riksdagen, må för fortsatt uppehållande af
lagberedningens verksamhet å extra stat för år 1908
anvisa ett belopp af 50,000 kronor.
ll:o) Under tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t i punkten
9 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, för bestridande af de utaf
tillämpning af lagen om straffregister föranledda
kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid
justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli,
å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 5,000
kronor.
12:o) Med anledning af hvad Kungl. Maj:t i sådant afseende föreslagit,
hemställer utskottet,
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
71
att Riksdagen må till ökadt arbetsbiträde åt
justitiekanslärsämbetet på extra stat för år 1908
anvisa ett belopp af 8,500 kronor.
13:o) I öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning
föreslår utskottet,
att Riksdagen må till aflönande af dels tre tillförordnade
revisionssekreterare och dels sex amanuenser
i nedre justitierevisionen, däraf tre med skyldighet
att tjänstgöra såsom protokollssekreterare, på
extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 25,800
kronor.
14:o) Med tillstyrkan af bifall till hvad Kungl. Maj:t under
punkten 12 af denna hufvud titel föreslagit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må till aflönande af ett biträde
å nedre justitierevisionens registratorskontor å extra
stat för år 1908 anvisa ett belopp af 2,700 kronor.
15:o) Under punkt 13 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att, för fortsatt uppehållande från den 1 september
1907 af en extra division i Svea hofrätt för behandling af instämda
och vädjade mål, å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 30,900
kronor äfvensom medgifva, att Kungl. Maj:t måtte få under år 190/
förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad af nämnda belopp
belöpte på tiden från den 1 september till årets slut.
Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
anfört:
»På framställning af Svea hofrätt beslöt Kungl. Maj:t enligt nådigt
bref den 27 maj 1904, att en extra division skulle få hos hofrätten
bildas och den i september 1904 träda i verksamhet för att under
ett år handlägga uteslutande instämda och vädjade mål. Genom nådiga
bref den 12 maj 1905 och den 16 juni 1906 har sedermera medgifvits,
att den extra divisionens verksamhet skulle få fortfara under tillhopa
ytterligare två år eller till den 1 september 1907. Medel till bekostande
af denna tillfälliga förstärkning har, såvidt angår sista arbetsåret,
anvisats af Riksdagen på extra stat för år 1907.
Förstärkning
af nedre
justitierevisionens
arbetskrafter.
[HO
Biträde å
nedre
justitierevisionens
registratorskontor.
[12.]
En extra
division i Svea
hofrätt.
[13.]
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Uti underdånig skrifvelse den 1 oktober 1906 bar hofrätten anfört
att, enligt utredningar, som tidigare af hofrätten meddelats, behofvet
af den extra divisionen föranledts hufvudsakligen däraf, att från
och med år 1902 antalet af de instämda och vädjade mål, som inkommit
till hofrätten, i ansenlig grad ökats. Under det antalet dylika
mål för femårsperioden 1897—1901 utgjort i medeltal 1,227 årligen,
steg nämligen antalet år 1902 till 1,508 samt har år 1903 utgjort
1,451 och år 1904 uppgått till 1,509 mål. Denna starka tillströmning
af instämda och vädjade mål i förening med målens ofta tidsödande
beskaffenhet hade till följd, att balansen af oafgjorda instämda och
vädjade mål, som vid 1901 års slut utgjorde 643 mål, under åren
1902 och 1903 steg till 1,148 mål samt att balansen under år 1904,
då den extra divisionen, såsom nämnts, ej förr än den 1 september
trädde i verksamhet, ytterligare höjde sig till 1,292 mål.
Under år 1905 hafva instämda och vädjade mål till hofrätten
inkommit till ett antal af 1,438, hvaremot afgjorts 1,502, däraf 260 å
den extra divisionen. Med tillhjälp af denna division har följaktligen
under år 1905 förebyggts ökning af balansen å ifrågavarande slag af
mål, men balansen har ej kunnat minskas med mer än 64 mål, hvadan vid
1905 års slut återstod en balans af 1,228 instämda och vädjade mål.
I afseende å förhållandena under hela perioden 1902—1905 har
hofrätten anfört, att under dessa fyra år blifvit af hofrättens sju ordinarie
divisioner enligt de upprättade arbetsredogörelserna afgjorda —
förutom brottmål, civila besvärsmål och olika slag ärenden, å hvilka
mål och ärenden egentlig balans ej uppkommit — instämda och vädjade
mål till sammanlagdt antal af 4,944 eller i årligt medeltal 1,236,
däraf omkring 288 belöpa på den så kallade sjunde divisionen, som
har att handlägga uteslutande instämda och vädjade mål. Antalet
åter af de under nämnda fyra år till hofrätten inkomna nya instämda
och vädjade mål utgjorde i medeltal för år räknadt omkring 1,476.
Hade således en extra eller åttonde division varit i verksamhet hela
fyraårsperioden och därunder afgjort ungefär lika många instämda och
vädjade mål, som afdömts af den sjunde divisionen, eller 288 årligen,
så skulle hofrätten med åtta divisioner kunnat årligen afgöra omkring
1,524 dylika mål, ett antal, som endast med 48 öfverstiger de under
perioden 1902—1905 inkomna instämda och vädjade målens nyss angifna
årliga medeltal eller 1,476.
Hofrätten, som den 20 december 1905 till Kungl. Maj:t afgifvit
utlåtande öfver väckt fråga om inrättande af en särskild hofrätt för
de norra delarna af riket, har vidare erinrat, att hofrätten i nämnda
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
73
ärende haft anledning undersöka, huruvida behofvet af en åttonde
division inom hofrätten må antagas blifva konstant eller icke. I detta
ämne yttrade hofrätten i utlåtandet bland annat, att frågan, huruvida
behofvet af den åttonde divisionen blir stadigvarande, kan sägas
vara hufvudsakligen beroende därpå, om i antalet inkommande vademål,
sådant det visat sig från och med år 1902, inträder väsentlig
och bestående nedgång; att minskning med ett mindre betydande antal
eller under enstaka år icke synes blifva tillfyllest, helst arbetskraft
bör beräknas för afarbetande af den befintliga balansen af vädjade
mål och den balans, som kan tillkomma på grund af tillfälliga stegringar
i det vanliga antalet inkommande mål; att de omständigheter,
som intill tiden för utlåtandets afgifvande förekommit, icke gifvit anledning
att förutsätta återgång i antalet inkommande vademål; samt
att det jämväl på grund af tidigare erfarenhet synts föga antagligt
att; med stigande folkmängd och fortgående utveckling särskildt inom
de delar af landet, som tillhöra Svea hofrätts jurisdiktionsområde,
det efter hand skall i det hela uppstå sådan verklig och varaktig
minskning i hofrättens arbetsmaterial, att den åttonde divisionen kan
undvaras.
Under de tre första kvartalen af år 1906 hafva, enligt hvad
hofrätten uppgifvit, dit inkommit nya vademål till ett antal, som något
öfverstiger antalet under motsvarande kvartal af år 1905.
I betraktande af de förhållanden, som sålunda äro för handen,
har hofrätten ansett kunna ifrågasättas, huruvida icke åtgärd bör
redan nu vidtagas för den åttonde divisionens uppförande på ordinarie
stat.
För den händelse emellertid, att med dylik åtgärd anses böra
anstå i afvaktan på ytterligare erfarenhet, har hofrätten hemställt, att
dess arbetskrafter jämväl under tiden från den 1 september 1907
måtte få, för afgörande af instämda och vädjade mål, förstärkas med
en extra division och att denna divisions tjänstgöring må fortfara tills
vidare och så länge Ivungl. Maj:t ej på grund af inträffad nedgång i
antalet balanserade mål eller af annan orsak finner skäligt förordna
om upphörande af divisionens verksamhet.
Till bestridande af kostnaderna för den extra divisionen har —
anför hofrätten vidare — hittills i enlighet med hofrättens hemställan
anvisats ett belopp af 15,900 kronor för år räknadt, af hvithet belopp
utgått bland annat till fem adjungerade ledamöter arfvoden efter 2,000
kronor för helt år, motsvarande de för hofrättsledamot bestämda tjänstgöringspenningar.
Bih. till liiksd. Prat 1907. 4 Sami 1 Afd. 3 Höft.
10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Ehuru ersättning efter nämnda beräkningsgrund till adjungerad
ledamot måste i anseende till tjänstgöringens ansvarsfulla art och då
det därmed förenade arbetet helt och hållet tager den adjungerade
ledamotens tid och krafter i anspråk, anses vara synnerligen ringa,
när, såsom här är fallet, tjänstgöringen icke inskränkes till en kort
tid af året, hade hofrätten tidigare ej ifrågasatt högre ersättning, så
länge nämligen förhoppning fanns, att den extra divisionen ej skulle
behöfva anlitas under någon synnerligen lång tidrymd.
Men då numera, enligt hvad den meddelade utredningen gifver
vid handen, starka skäl finnas att antaga att, så framt icke en ny
ordinarie division upprättas, anordningen med den extra divisionen
måste under ganska lång tid framåt blifva beståndande, har hofrätten
nu ansett sig böra hemställa att, därest tiden för den extra divisionens
tjänstgöring vidare utsträckes, de fem adjungerade ledamöterna
måtte beredas för deras tjänstgöring enahanda ersättning, som enligt
stat tillkommer hofrättens assessorer i lägsta lönegraden, eller efter
5,300 kronor hvar för år räknadt.
Att — yttrar hofrätten härom — den, som icke blott tillfälligt
under delar af året utan år efter år oafbratet tjänstgör såsom hofrättsledamot,
också bör tillmätas sådan aflöning, som tillkommer ordinarie
hofrättsledamot, lärer ej kunna anses annat än billigt och rättmätigt.
Denna grundsats har jämväl vunnit erkännande och tillämpning på
det sätt, att i talrika fall, då ordinarie hofrättsledamöter under lång
tid användts för uppehållande af ämbeten utom hofrätten eller för
lagstiftningsarbeten och därvid åtnjutit ersättning af särskilda medel.
Kungl. Maj:t ställt därigenom besparade löner på hofrättens stat till
hofrättens förfogande att tilldelas adjungerade ledamöter. Antalet på
detta sätt tillgängliga löner plägar dock ingalunda motsvara antalet
af de adjungerade ledamöter, Indika hafva stadig tjänstgöring i ordinarie
ledamöters ställe, och missförhållandet mellan antalet tillgängliga löner
och antalet adjungerade ledamöter med stadigvarande tjänstgöring blifver
naturligtvis större och kännbarare, när till följd af anordningen med
den extra divisionen tillkommer ett antal af icke mindre än 5 året
om tjänstgörande adjungerade ledamöter.
Enligt hvad hofrätten uppgifvit, tjänstgöra för närvarande af
hofrättens ordinarie ledamöter 14 utom hofrätten, nämligen 1 hofrättsråd
och 13 assessorer. Utaf dessa ledamöter är 1 förordnad att vara
ledamot i lagberedningen, 2 tjänstgöra såsom expeditionschefer, 1 såsom
kabinettssekreterare i utrikesdepartementet, 1 såsom chef för rättsafdelningen
i samma departement och de öfriga 9 såsom revisionssekreterare.
I stället för nämnda 14 ordinarie ledamöter äro hos hof
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
75
rätten anställda lika många adjungerade ledamöter och med tillägg
af de 5, som måste adjungeras till följd af anordningen med den extra
divisionen, uppgår hela antalet adjungerade ledamöter med stadigvarande
tjänstgöring till 19.
Med de lediga ledamotslöner. som ställts till hofrättens förfogande,
har sådan aflöning, som bestås assessor i lägsta lönegraden, ej kunnat
beredas åt flera än 9 af ifrågavarande 19 adjungerade ledamöter. Af
de öfriga 10 uppbära för närvarande 4 jämte tjänstgöringspenningar
hvar sin fiskalslön å 1,500 kronor och 1 erhåller utom tjänstgöringspenningar
ett aflöningstillägg efter 1,100 kronor för år, utgörande det
belopp, hvarmed en ledig hofrättsrådslön öfverskjuter hvad som däraf
motsvarar en assessorslön. Återstående 5 adjungerade ledamöter med
stadigvarande tjänstgöring åtnjuta icke annan aflöning än tjänstgöringspenningarna.
Men därutöfver har hofrätten jämväl erinrat att, då till
förbättrande i någon mån af aflöningen för en del adjungerade ledamöter
med stadigvarande tjänstgöring lediga fiskalslöner på omförmälda
sätt måst tagas i anspråk, däraf blifvit en följd att, ehuru inom Svea
hofrätt samtliga de sex fiskalstjänsterna i verkligheten, enligt hvad
lång tids erfarenhet ådagalagt, måste ständigt uppehållas af tillförordnade
fiskaler, icke ens någon af dessa tillförordnade tjänstemän
kunnat för den ansträngande fiskalstjänstgöringen, bestående i beredande
och föredragning inför hofrätten af de inkommande brottmålen, uppsättande
af utslag i dylika mål med mera, tilläggas större del af de
för fiskalstjänsterna afsedda aflöningsmedlen än de obetydliga tjänstgöringspenningarna,
utgående efter 1,000 kronor för helt år.
Kostnaden för eu extra division skulle, förutsatt att ersättningen
åt 5 adjungerade ledamöter, såsom hofrätten hemställt, beräknas efter
5,300 kronor för hvar i stället för såsom hittills efter 2,000 kronor,
komma att öfverstiga den nuvarande kostnaden med 16,500 kronor
för år räknadt, och följaktligen skulle årsanslaget till en extra division
behöfva höjas från nu utgående belopp 15,900 kronor till 32,400 kronor.
Såsom framgår af hofrättens framställning, afser hofrätten, att
den nuvarande extra divisionen måtte få en något mera stadigvarande
karaktär, än den förut ägt. Det kan då ifrågasättas, huruvida icke
afgörandet häraf i viss mån blir beroende af det beslut, som kan komma
att fattas rörande den väckta frågan om inrättande af en hofrätt för
Norrland. Då jag likväl anser, att denna fråga för närvarande ej bör
upptagas till besvarande, beror det företrädesvis därpå, att jag ej finner
tiden därför lämplig.
Sedan Svea hofrätt den 13 april 1905 anbefallts att förebringa
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
utredning och afgifva utlåtande, bland annat, rörande behofvet och
lämpligheten af inrättandet af en särskild hofrätt för de norra delarna
af riket, afgaf hofrätten det utlåtande, som i hofrättens förevarande
skrifvelse omtalats. I detta utlåtande har hofrätten upptagit till
granskning de skäl, som till stöd för den ifrågasatta åtgärden framkommit
hufvudsakligen från två olika synpunkter, den ena att hofrättens
nuvarande storlek tydligtvis måste medföra åtskilliga olägenheter,
den andra att den angifna åtgärden skulle vara af behofvet
påkallad för de nordligaste delarna af riket. Hofrätten fann de i förra
hänseendet anförda skälen icke ådagalägga nödvändigheten af den
föreslagna anordningen. Och de fördelar, som för den rättssökande
allmänheten eller eljes ur processuell synpunkt kunde under nu gällande
rättegångsordning vinnas genom upprättande af en särskild hofrätt
för de norra delarna af riket, ansåg hofrätten vara alltför oväsentliga
att kunna i och för sig utgöra grund för vidtagande af en åtgärd,
som icke ens kunde betecknas såsom i öfvervägande grad lämplig.
Att växande folkmängd och ökad utveckling inom rikets norra
del så småningom kommer att göra en särskild mellaninstans för denna
del nödvändig, anser jag visserligen högst troligt. Men ännu torde icke
meningarna härom hafva så enat sig, att frågan kan anses mogen för
afgörande. Någon olägenhet af att den ännu någon tid uppskjutes
lärer i allt fall ej kunna påvisas. Huruvida med anordningen bör dröjas
ända till den tid, då en reform af vår rättegångsordning kan tänkas
blifva genomförd, torde för närvarande icke kunna bedömas. Men det
afgörande skälet mot att nu söka genomföra anordningen är för
mig det, att, innan hofrättsledamöternas aflöning blifvit så reglerad,
att de, hvad nu ej kan sägas, i ekonomiskt hänseende kunna intaga
en tillräckligt oberoende ställning, inrättandet af en hofrätt för Norrland
ej synes mig tillrådligt.
Hvad nu angår hofrättens förevarande framställning, finner jag
det vara ådagalagdt, att behofvet af den extra divisionen fortfarande
kvarstår och att detta behof är så stadigvarande att, såsom hofrätten
föreslagit, den extra divisionens tjänstgöring bör fortfara tills vidare.
Vid sådant förhållande synes det icke vara riktigt och knappast staten
värdigt, att de personer, som i och för denna division komma att en
längre tid där adjungeras såsom ledamöter, skola erhålla så ringa godtgörelse,
som hittills utgått. Den, hvilken år efter år såsom ledamot
i hofrätten fullgör en för staten oundgängligen nödig funktion, synes
rättvisligen äfven böra komma i åtnjutande af en mot ledamots aflöning
svarande inkomst. Då emellertid de, som erhålla förordnande till ifrågavarande
tjänstgöring, icke få vidkännas sådant pensionsafdrag, som
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
77
ordinarie ledamot har att erlägga, synes arfvodet till en livar af dem
lämpligen kunna begränsas till 5,000 kronor om året. Om arfvodet
så bestämmes, skulle den af hofrätten beräknade kostnaden för den
extra divisionen nedbringas till 80,900 kronor.»
På grund af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,
att, Riksdagen må för fortsatt uppehållande från
den 1 september 1907 af en extra division i Svea
hofrätt för behandling af instämda och vädjade mål,
å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 30,900
kronor äfvensom medgifva, att Kungl. Maj:t må under
år 1907 förskottsvis af tillgängliga medel utanordna
hvad af nämnda belopp belöper på tiden från den
1 september till årets slut.
16:o) Under samma hufvudtitel har Kungl. Maj:t i punkt 14
föreslagit Riksdagen att, för beredande af tillfällig förstärkning af
Göta hofrätts arbetskrafter med en extra division för behandling af
instämda och vädjade mål under ett år från den 1 oktober 1907, på
extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 25,600 kronor, äfvensom
medgifva att Kungl. Maj:t finge under år 1907 förskottsvis af tillgängliga
medel utanordna hvad af nämnda belopp belöpte på tiden
från den 1 oktober till årets slut.
Vid behandlingen af denna fråga i statsrådet yttrade departementschefen
följande:
»Äfven Göta hofrätt har anmält behof af ökade arbetskrafter.
Härom har hofrätten i underdånig skrifvelse den 10 december 1906
— med erinran att en af hofrättens divisioner år 1896 öfverflyttades
till Svea hofrätt och att sedan dess Göta hofrätt arbetat på fyra
divisioner — anfört följande:
Antalet af de till hofrätten årligen inkomna instämda och vädjade
saker, hvilket från år 1887, då antalet af dylika mål utgjorde 1,053,
oafbrutet minskades, till dess att detsamma år 1895 uppgick till 693,
utgjorde år 1896 likaledes 693 samt aftog ytterligare under åren
1897—1900, hvilket sistnämnda år antalet uppgick till allenast 620.
Antalet ökades under de därpå följande åren något och uppgick år
1901 till 670, år 1902 till 764, år 1903 till 731 och år 1904 till 753
men föll år 1905 till 683. För år 1906 kan antalet inkomna instämda
och vädjade mål med all sannolikhet beräknas komma att uppgå till
ungefärligen samma siffra som under år 1905.
Ehuru sålunda antalet af de till hofrätten årligen inkomna instämda
och vädjade mål under de tio åren 1896—1905 icke undergått
Eu extra
division i Osta
hofrätt.
[14.J
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 3-
någon väsentlig stegring, har det icke varit för hofrätten möjligt att
med de arbetskrafter, som under denna tid stått hofrätten till buds,
förebygga, att icke en högst betydande balans af dylika mål uppkommit.
Balansen, som vid utgången af år 1896 utgjorde allenast 181
mål, steg under de närmast därpå följande åren småningom och utgjorde
vid slutet af år 1899 237 mål. Sedan balansen under år 1900
minskats till 220 mål, tillväxte den därefter hastigt under år 1901
med 118 mål och under år 1902 med 156 mål och har sedermera
årligen ökats, så att den vid 1905 års slut uppgick till 683 mål. Under
år 1906 torde balansen komma att uppgå till inemot samma antal
mål som vid 1905 års utgång. Då medeltalet af de utaf hofrätten
under åren 1897—1905 afgjorda instämda och vädjade mål utgjort för
år 629, har hofrätten antagit, att icke alla de mål af omförmälda slag,
hvilka vid 1906 års slut komma att till år 1907 balanseras, blifva
under detta år afgjorda.
Af brottmål och civila besvärsmål, hvilka båda slag af mål på
grund af den för hofrätterna gällande arbetsordning i regeln komma
till mycket snar föredragning, förefanns däremot vid 1905 års utgång
allenast sådan balans, som vid årsskifte regelbundet måste uppkomma.
Då emellertid en större balans af instämda och vädjade mål måste
leda till ett för rättskipningen menligt försenande i allmänhet af dylika
måls afgörande i hofrätten, och enligt hofrättens mening det icke är
antagligt, att under den närmaste framtiden det skulle med afseende
å antalet af inkommande instämda och vädjade mål inträda någon
minskning, som skulle lämna hofrätten tillfälle att med nu tillgängliga
arbetskrafter afarbeta den befintliga balansen, har hofrätten ansett sig
böra i tid göra framställning om vidtagande af särskilda åtgärder till
balansens nedbringande samt till förebyggande af ställningens försämrande.
Hofrätten har därför hemställt, att en extra division måtte få
hos hofrätten bildas och den 1 oktober 1907 träda i verksamhet för
att under ett år handlägga uteslutande instämda och vädjade mål
samt att Kungl. Maj:t täcktes anvisa för detta ändamål nödiga medel.
I fråga om det belopp, som bör anslås såsom arfvode åt en
hvar af de fem personer, hvilka i händelse af bifall till hofrättens
hemställan skulle erhålla uppdrag att biträda hofrätten såsom adjungerade
ledamöter har hofrätten, med hänsyn till uppdragets beskaffenhet
och vikt samt med afseende å angelägenheten af att till uppdraget
erhålla fullt skickliga och lämpliga personer, uttalat, att beloppet ej
torde böra sättas lägre än till 4,000 kronor, hvadan hofrätten föreslagit
att till en hvar af dessa fem adjunkter måtte anvisas ett arfvode
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
79
af 4,000 kronor. Härförutom har hofrätten hemställt om anvisande
dels åt en hvar af de två personer, som kunde af hofrätten förordnas
att å den extra divisionen tjänstgöra i egenskap af notarier, arfvode
af 1,800 kronor och renskrifningspenningar 400 kronor och dels till
gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän 1,200 kronor.
Att, oaktadt under de senare åren någon större stegring af de
till Göta hofrätt inkomna vädjade och instämda målens antal ej visat
sig, antalet balanserade dylika mål högst betydligt ökats, finner jag
så anmärkningsvärdt, att det synes mig böra oförtöfvadt tagas under
öfvervägande, huruvida icke genom ändring af arbetssättet i hofrätten
en mera ändamålsenlig hushållning med dess ordinarie arbetskrafter
kan genomföras till vinnande af ett bättre arbetsresultat. Men enär
det måste vara angeläget att den uppkomna balansen snarast möjligt
afarbetas, lärer det blifva nödigt att, såsom hofrätten begärt, förstärka
dess arbetskrafter för ett år med en extra division, med hvars tillhjälp
det torde blifva möjligt att nedbringa den nu befintliga arbetsbalansen
till en något så när måttlig storlek.
Då emellertid andra hufvudtitelns besparingar icke lämna tillgång
till bestridande af de med anordningen förenade utgifter, torde annan
utväg ej finnas än att hos Riksdagen begära hvad som för ändamålet
kan erfordras.
Med hänsyn särskildt till den kortare tid, som, enligt hvad nämnts,
den extra divisionen lärer behöfva vara i verksamhet samt de billigare
lefnadskostnaderna i Jönköping, jämförda med dem i Stockholm, torde
den af hofrätten föreslagna aflöningen till de personer, som skola erhålla
förordnande att såsom adjungerade ledamöter biträda hofrätten, få
anses skälig. Öfriga föreslagna arfvoden öfverensstämma med de belopp,
som anvisats för den i Svea hofrätt inrättade extra divisionen.»
Då, på grund af departementschefens här ofvan anförda yttrande,
torde kunna antagas, att genom ändring i arbetssättet i hofrätten en
mera ändamålsenlig hushållning med dess ordinarie arbetskrafter varder
genomförd, anser utskottet, att resultatet häraf bör afvaktas, innan åtåtgärder
af i framställningen åsyftadt slag varda vidtagna. På grund
häraf får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.
17:o) Med tillstyrkan af bifall till hvad Kungl. Maj: t föreslagit
under punkt 1 5, får utskottet hemställa,
Utskottets
yttrande.
Krigshof
rätten.
[15.]
80
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Tvångsuppfottringtanstalten
å
Bona.
[16.]
att Riksdagen må för år 1908 till arfvoden åt
krigshofrättens ordförande och militära ledamöter å
extra stat anvisa enahanda belopp, som för innevarande
och flera föregående år därtill anslagits,
eller 3,250 kronor.
18:o) Kungl. Maj:t har under punkt 16 af denna hufvudtitel i
statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen
dels att på extra stat för år 1908 bevilja:
till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid tvångsuppfostringsanstalten
å Bona ett förslagsanslag högst 24,550 kronor,
samt till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever
in. m. ett förslagsanslag af 29,400 kronor,
dels ock att medgifva, att af 1907 års förslagsanslag till kost och
beklädnad m. m. finge användas erforderliga medel till utrustning af
de elever, som samma år utskrefves, äfvensom utbetalas arfvode för
orgelspelning vid gudstjänsterna samt elevernas undervisning i sång med
400 kronor.
Vid föredragning af detta ärende yttrade departementschefen
till statsrådsprotokollet följande:
»Den för tvångsuppfostringsanstalten å Bona fastställda aflöningsstat
för år 1907 upptager:
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
Arfvode
Summa
Ålderstillägg
efter
5 år
efter
10 år
direktören . . . .
2.500
''
1.500
4,000
500
500
_
predikanten och förste
läraren . . . .
2,400
—
2,400
—
andre läraren .
1,200
—
1,200
—
200
—
200
—
1 afdelningsbefälhafv.
1,000
—
600
—
1,600
—
200
—
200
—
1 »
1,000
—
600
—
1.600
—
200
—
200
—
bokhållaren . . . .
1,200
—
1.200
—
1 förman . . . .
450
—
400
—
850
—
75
—
75
—
7 förmän . . . .
3.150
—
2,800
—
5,950
—
525
—
525
—
husmodern, jämte fri
kost.....
300
—
200
—
500
—
50
—
50
—
maskinisten
650
—
500
—
1,150
—
75
—
75
—
läkaren.....
500
—
500
—
landtbruksinspektoren
1,200
—
600
—
1,800
—
200
—
200
—
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
81
Uti underdånig skrifvelse den 19 oktober 1906 har anstaltens
styrelse anfört, att, såvidt, erfarenheten hittills gifvit vid handen, dessa
aflöningsförmåner, till hvilka — utom hvad angår läkaren — jämväl
höra fri bostad och vedbrand, möjliggjort de i aflöningsstaten upptagna
befattningarnas besättande med dugliga och lämpliga personer.
När andre lärarebefattningen kungjordes, anmälde sig dock blott en
sökande till platsen. Och efter en kortare tids tjänstgöring på förordnande
vid anstalten har denne sökt och erhållit bättre aflönad tjänst.
Vid det förhållandet, att folkskollärarnes aflöningsvillkor blifvit genom
Riksdagens beslut år 1906 afsevärdt förbättrade, lärer det, enligt styrelsens
förmenande, ej heller vara att vänta, att andre lärarebefattningen
— hvars innehafvare jämlikt § 24 af den för anstalten utfärdade
stadga bör uppfylla de villkor, som äro föreskrifna för anställning
såsom lärare vid folkskola, — skall utan ökning af den för befattningen
fastställda aflöning kunna på nöjaktigt sätt besättas. Vid
den nuvarande knappa tillgången på lärarekrafter för folkskolan lärer
det ock vara oundgängligen nödigt, att en tjänst, som måste anses särdeles
ansträngande och kräfvande med hänsyn såväl till lärjungarnas
ofta klena intellektuella begåfning som till deras i allmänhet låga sedliga
ståndpunkt, göres mera begärlig genom bättre aflöning. Äfven
om minimiaflöningen för folkskollärare med 1907 års ingång blir 900
kronor, eller 300 kronor lägre än begynnelselönen för andre läraren
vid anstalten, torde icke böra förbises, att folkskollärare vanligen rätt
snart erhåller ökade inkomster genom undervisning i slöjd samt i fortsättningsskola,
hvarjämte folkskollärares minimiaflöning utgår för undervisning
under åtta månader eller 341 * veckor, under det att andre
läraren vid anstalten har att under hela året — med undantag af
den kortare ledighet, som kan medgifvas befattningshafvande i allmänhet
— deltaga i tillsynen å eleverna. Gifvet är ju ock, att en förhöjd
aflöning skulle möjliggöra anställandet af en person, som kunde gorå
en betydande insats i anstaltens uppfostringsarbete och som sedermera
kunde, såvida han ej återgår till folkskolans tjänst, med den å anstalten
vunna erfarenheten finna användning på annat område af samhällets
skyddsuppfostrande verksamhet.
Då emellertid en ändring i den fastställda lönestaten icke torde
böra företagas så kort tid efter anstaltens trädande i verksamhet, har
det synts styrelsen, att intill dess organisationen af anstalten hunnit
ytterligare pröfva,s beträffande den del af uppfostringsarbetet, hvarom
nu ä,r fråga, en inkomstökning skulle kunna beredas andre läraren
Bih. till Kikad. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.
genom ett arfvode för bestridande af orgelspeiningen vid gudstjänsterna
å anstalten samt för deltagande i elevernas undervisning i sång.
För orgelspeiningen vid gudstjänsterna, h vilka enligt stadgan för anstalten
skola hållas hvarje sön- och helgdag, har styrelsen hittills nödgats
till särskilda personer i orten utbetala ersättningar för hvarje
gång. Men genom ett bemyndigande att utbetala ett bestämdt årligt
organistarfvode, hvilket med hänsyn till de å landsbygden vanligen
förekommande organistaflöningarna samt den nyss ifrågasatta skyldigheten
att deltaga i sångundervisningen ansetts lämpligen kunna bestämmas
till 400 kronor att utgå af förslagsanslaget till kost och beklädnad
åt de vid anstalten intagna elever m. m., skulle sannolikt
kompetent person kunna för andre lärarebefattningen erhållas.
I sammanhang härmed har styrelsen anmält, att icke alla i lönestaten
upptagna befattningar varit under hela år 1906 tillsatta, i det
att en afdelningsbefalhafvaretjänst och andre lärarebefattningen först
den 1 juli 1906 erhöllo innehafvare, och under årets första månader
blott fyra förmansaflöningar togos i anspråk. Härigenom har en besparing
af 3,172 kronor 85 öre uppkommit å det till aflöningar åt
tjänstemän och betjänte vid anstalten för år 1906 anvisade extra anslag
af 24,550 kronor. Sedan emellertid antalet till anstalten öfverlämnade
minderåriga förbrytare under årets lopp alltjämt ökats, så att
detsamma, med inräkning af de under är 1905 ankomna 16 elever,
den 19 oktober 1906 uppgick till 66, har hela den förvaltningspersonal,
för hvilken aflöning finnes disponibel, måst tillsättas. Det har emellertid
synts styrelsen ovisst, om, sedan numerären ytterligare ökats,
särskildt antalet förmän blir tillräckligt för utöfvande af den i stadgan
för anstalten föreskrift^ ständiga tillsynen å eleverna samt deras handledning
i olika arbetsgrenar och yrken.
Styrelsen har vidare erinrat att, utom nämnda löneanslag, hvilket
Riksdagen för år 1907 anvisat såsom extra förslagsanslag högst
24,550 kronor, likaledes å extra stat för år 1907 beviljats ett förslagsanslag
af 24,000 kronor till kost och beklädnad åt de vid anstalten
intagna elever in. in., enligt följande beräkning:
till anskaffande och underhåll af beklädnad åt 100 elever,
* 80 kronor för hvarje elev ......... kronor 8,000: —
> förplägning samt till aflönande
af tjänstefolk till biträde åt
husmodern i hushållet » 10,000: —
Transport kronor 18,000: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
83
Transpoi''t kronor 18,000: —
till bränsle och lyse............................ » 3,000: —
» bestridande af diverse omkostnader,
såsom utskylder, medicin,
telefon, frakter, ersättning
för återförande af förrymda
elever m. m.................»_3,000: —
Summa kronor 24,000: —
Rörande elevernas beklädnad bär styrelsen erinrat om''en till
Kungl. Maj:t tidigare ingifven framställning, däri framhållits, att eleverna
vid ankomsten till anstalten i de flesta fall äro försedda med dåliga
och otillräckliga beklädnadspersedlar, och att, då dessa vid elevens
utskrifning naturligtvis äro urväxta, det lärer blifva nödvändigt att vid
utskrifningen utrusta honom med erforderlig beklädnad. Styrelsen, som
tillika ingaf förslag till utrustning, upptagande de nödvändigaste persedlarna,
beräknade kostnaden härför till 100 kronor för hvarje elev.
Med åberopande häraf har styrelsen nu hemställt, att förslagsanslaget
till kost och beklädnad m. m. måtte för år 1908 ökas med
5,000 kronor till bestridande af kostnaderna för utrustning åt utskrida
elever, med beräkning af högst 100 kronor för enhvar af 50 elever,
som från och med år 1908 torde årligen komma att från anstalten
utskrifvas.
I)å under år 1907 endast ett fåtal elever torde ifrågakomma att
utskrifvas, har styrelsen ej ansett nödigt att härför äska särskildt anslag,
utan endast "bemyndigande att, efter beräkning af högst 100 kronor
för hvarje utskrifven elev, af 1907 års anslag använda erforderliga
medel till utrustning af elever, som under år 1907 utskrifvas.
Rörande ifrågavarande anslag å 24,000 kronor, har styrelsen vidare
anfört, att anslaget torde komma att för år 1906 öfverskridas,
beroende hufvudsakligen därpå, att beklädnad måst anskaffas i förlag
för att möta behofvet däraf under vintern, hvarjämte produktionskostnaden
för den vid anstaltens jordbruk under året erhållna brödsäden
samt för andra lifsmedel, livilka först under år 1907 blifva å anstalten
konsumerade, måst under år 1906 förskotteras. Men styrelsen har dock
uttalat den förhoppning, att med hänsyn till den alltjämt ökade afkastningen
af jordbruket någon förhöjning för år 1908 icke skall blifva
erforderlig utöfver de angifna kostnaderna för utrustning af elever vid
deras utskrifning samt för orgelspelningen vid gudstjänsterna och sång
-
84
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
undervisningen. Till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna
elever m. m. skulle alltså erfordras ett anslag af 29,400 kronor.
På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att dels på extra stat för år
1908 bevilja till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid anstalten ett
anslag af 24,550 kronor samt till kost och beklädnad åt de vid anstalten
intagna elever med mera ett förslagsanslag af 29,400 kronor, dels ock
medgifva, att af 1907 års förslagsanslag till kost och beklädnad åt de
vid anstalten intagna elever med mera må användas erforderliga medel
till utrustning af de elever, som samma år utskrifvas, äfvensom utbetalas
arfvode för orgelspelning vid gudstjänsterna samt elevernas undervisning
i sång med 400 kronor.
Den af styrelsen beräknade kostnad för utrustning åt elever vid
deras utskrifning från anstalten, 100 kronor för hvarje, torde så mycket
mindre kunna anses för hög, som kostnaden för minderåriga kvinnliga
förbrytares förseende med nödiga beklädnadspersedlar i proposition
till 1906 års Riksdag beräknades till enahanda belopp. Antalet elever
vid Bona, som vid 1905 års utgång uppgick till 16, har därefter så
vuxit, att hela antalet under åren 1905 och 1906 intagna elever utgjorde
70, däraf dock 4 vid 1906 års slut voro rymda, 1 afliden och 1, såsom
efter intagandet dömd till straffarbete, ur anstaltens rulla afförd. Mot
beräkningen af antalet för år 1908 utskrifna elever torde vid sådant
förhållande ej något vara att erinra. Ej heller i öfrigt har jag funnit
anledning till erinran mot hvad styrelsen anfört. >
I anledning af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning.
I) på extra stat för år 1908 bevilja:
a) till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid
tvångsuppfostringsanstalten å Bona ett förslagsanslag
högst 24,550 kronor och
b) till kost och beklädnad åt de vid anstalten
intagna elever m. in. ett förslagsanslag af 29.400
kronor, samt
II) medgifva, att af 1907 års förslagsanslag
till kost och beklädnad m. m. må användas erforderliga
medel till utrustning af de elever, som samma
år utskrifvas, äfvensom utbetalas arfvode för orgelspelning
vid gudstjänsterna samt elevernas undervisning
i sång med 400 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
85
19:o) Under andra hufvudtiteln punkt 17 har Kungl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att bevilja anslag till beredande af tvångsuppfostran
åt minderåriga kvinnliga förbrytare; och får utskottet, som emot ifrågavarande
förslag icke haft något att erinra, hemställa,
att Riksdagen må, för beredande af uppfostran
åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka enligt
domstols förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt,
på extra stat för år 1908 anvisa
a) ett belopp af 2,100 kronor att utgå såsom
ersättning för hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom
bidrag till lön åt föreståndarinna vid sådan anstalt och
b) ett förslagsanslag å 5,000 kronor till godtgörande
af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,
beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård
in. m. äfvensom till utrustning vid elevs utskrifning.
20:o) Med anledning af hvad Kungl. Maj:t föreslagit i punkt 18
under andra hufvudtiteln, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må på extra stat för år 1908
anvisa ett belopp af 6,000 kronor till resestipendier
åt ordinarie domare, eller dem, som vid domstolarna
bereda sig för domarekallet.
21:o) Under punkt 19 under andra hufvudtiteln har Kungl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att till täckande af vissa af statskontoret
förskottsvis bestridda utgifter, 108,177 kronor 45 öre, å extra stat
för år 1908 anvisa ett motsvarande belopp, som för afrundande af
hufvudtitelns slutsumma uppförts med 108,216 kronor.
Departementschefen har beträffande denna fråga till statsrådsprotokollet
anfört följande:
»Jämlikt föreskrifter i särskilda nådiga bref har statskontoret under
förskottstitel utbetalt följande belopp:
till bestridande af kostnaderna, föranledda af förhandlingar
rörande de unionella förhållandena.................................. 8,450:9 6
till bestridande af kostnaderna för en statistisk utredning
i rösträttsfrågan.................................................................. 22,000: —
arfvoden m. in. till kommitterade för biträde inom justitiedepartementet
vid uppgörande af förslag till rösträttsfrågans
lösning....................................................................... 2,199: 6 o
Transport kronor 32,650: 5 6
TvångsuppJostron
åt
minderåriga
Sinnlig a
förbrytare.
[17.]
Rese
stipendier.
[18.]
Statskontorets
förskott.
[19.]
opaginerad Kontrollera mot PDF
S6
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Transport kronor 32,650: 56
arfvoden in. m. för behandling inom justitiedepartementet
in. m. af den så kallade Norrlandskommitténs förslag
samt tryckning och häftning af kommitténs betänkande 4,054:0 2
kostnad för utredning af frågan om inrättande af en
administrativ högsta domstol 9,733: —
d:o för kommittéutredning rörande omorganisation af
stiftsstyrelse in. m.............................................................. 5,189: i 5
d:o för krigslagstiftningskommittén 198: —
d:o för den s. k. vattenrättskommittén 10,446:4 4
d:o för strafflagskommittén..................................................... 1,693: 4 8
d:o för aktiebolagskommittén.............................................. 21,839: 68
d:o för den s. k. dikningslagskommittén .......................... 3,195: 9 7
för tryckning af kommittéförslag angående jordregister... 1,781: 2 5
,, anskaffande af afskrift^'' utaf renoverade protokoll för
Ofvan Siljans domsaga ................................................. 1,450: —
„ ersättning jämlikt lagen den 10 juli 1899 för skada,
som förorsakats af ämbete- och tjänstemän ............... 7,359: 8 2
,, rese- och traktamentsersättning m. m. till delegerade
för anordnande af tvångsuppfostringsanstalten å Bona 786: 0 8
kostnad för utförande af åtskilliga arbeten vid nämnda
anstalt.................................................................................. 7,800: —
kronor 108,177: 45.
Med anmälan härom har statskontoret anhållit, att ersättning
måtte beredas statskontoret för de sålunda förskjutna beloppen.
Den sist angifna kostnaden afser vissa ändringar beträffande den
elektriska belysningen vid tvångsarbetsanstalten vid Bona. Då Riksdagen
tidigare beviljat medel till anordnande af sådan belysning därstädes,
anser jag mig böra här närmare redogöra för anledningen till
att nya anordningar ändock behöft vidtagas.
Till utredning af kostnaderna för införande af elektrisk belysning
vid anstalten åberopades vid 1904 års riksdag en af ingenjören Ivar
Rosén uppgjord beräkning, slutande å ett belopp af 10,600 kronor.
Häri ingingo två poster, hvilka de för anstaltens anordnande tillsatta
delegerade och deras biträdande arkitekt ansågo onödiga, nämligen
200 kronor till yttre belysning och 3,300 kronor till ett ackumulatorsbatteri
såsom reserv. Rörande behofvet af detta batteri hade biträdande
arkitekten anfört, att en dylik reserv skulle blifva dyrare, än om såsom
reserv användes fotogenbelysning, samt att, då reservbehofvet snarare
Statsutskottets Utlåtande N:o 3
87
torde inträda genom åverkan på ledningsnätet än genom fel i maskineriet,
fotogenbelysning var afgjordt att föredraga framför batteriet, som var
alldeles onyttigt i händelse af åverkan å hufvudledningen. Efter afdrag
af nämnda två poster skulle således kostnaden för anläggningen uppgå
till 7,100 kronor, oberäknad!, kostnaden för inlösen af en äldre vid
Bona befintlig dynamomaskin. som var för anläggningen nödig och
värderats till 350 kronor.
Med anledning af den förebragta utredningen begärdes i proposition
till nämnda års Riksdag beviljandet af 7,450 kronor till bekostande af
elektrisk belysningsanläggning vid anstalten, och Riksdagen lämnade
härtill sitt bifall.
Följande år anmäldes emellertid för Riksdagen, att det för nyssnämnda
ändamål beräknade beloppet funnits vara otillräckligt. I afseende
å belysningsanläggningen hade nämligen delegerade hos Kungl.
Maj:t uppgifvit, att det vid uppgörande af slutligt förslag till införande
af den elektriska belysningen visat sig, att den befintliga driftvatten
vintertiden icke fungerade tillräckligt jämnt och pålitligt, och att af
sådan anledning ett ackumulatorsbatteri var behöflig!. Därtill kom,
att den detaljerade utredningen gifvit vid handen en tillökning i lampantalet
utöfver det ursprungligen beräknade antalet. Den ökade belastning,
som häraf blef en följd, gjorde det därför önskvärdt, att
anläggningen kompletterades med ett ackumulatorsbatteri. Då delegerade
sålunda ansett anskaffandet af ett dylikt batteri nödigt, hade delegerade,
som infordrat anbud å belysningsanläggningens utförande från de
firmor, som sysselsatte sig med dylika arbeten, därvid upptagit jämväl
en ackumulatorsanläggning. Lägsta anbudet hade afgifvits af elektriska
aktiebolaget A. E. G. med 10,190 kronor. Detta hade delegerade
ansett sig böra tillstyrka.
Vidare hade delegerades biträdande arkitekt ansett, att såsom
lokal för det elektriska belysningsmaskineriet med största fördel skulle
kunna användas den dåvarande smedjan vid Bona, hvilken i alla
händelser på grund af sin eldfarlighet icke kunde bibehållas i den
af trä uppförda kvarnbyggnaden, men för nu afsedda ändamål hade
ett synnerligen fördelaktigt läge ungefär i midten af anstaltens byggnadskomplex
tätt invid fallet och vattenhjulet, som skulle drifva belysningen.
Då äfven delegerade ansett, att någon lämpligare lokal för belysningsmaskineriet
än den sålunda föreslagna icke utan väsentligt större kostnad
kunde anskaffas, hade delegerade antagit infordrad! anbud å ombyggnad
och reparation af smedjan till maskinrum för den elektriska belysningen
för ett pris af 2,800 kronor.
88
Statsutskottets Utlåtande ds:o 3.
På grund häraf och då såväl ackumulatorsbatteriet som maskinhuset
erfordrades redan vid 1905 års början, hade Kungl. Maj:t den
28 september 1904 godkänt nämnda båda anbud samt bemyndigat
delegerade att afsluta kontrakt om arbetenas utförande i enlighet med
de afgifna anbuden.
I och för belysningsanläggningen hade kort till härefter verkställts
närmare undersökning rörande vattenverket vid Bona, och därvid hade
utrönts, att dåvarande vattenhjulet var i mycket dåligt skick och
knappast kunde repareras, att axelledningar, remskifva och remmar
genom olämplig anordning förspillde en betydlig del af kraften samt
att de gamla vattenhjulen endast hade en verkningsgrad af, högt
räknadt, 40 procent. Då till följd af det ringa nederbördsområdet för
vattendraget vid Bona ansetts angeläget, att den befintliga vattenkraften
fullt utnyttjades, enär i annat fall drifkraften för elektricitetsverket
blefve alldeles otillräcklig, hade på anmodan af delegerade firman Qvist
& Gjers i Arboga, efter det ingenjören Rosén uttalat sig i frågan, afgifvit
förslag att medelst en turbin, hvilken hade en verkningsgrad af
80 procent, uttaga ett större antal effektiva hästkrafter. Och firman
hade erbjudit sig att mot ett pris af 3,300 kronor uppställa en sugturbin
i öppen sump med 2 axlar och öfrigt tillbehör, allt i öfverensstämmelse
med afgifvet förslag med tillhörande ritning, äfvensom vidtaga
erforderlig ändring af dåvarande rännan i sumpen samt lina och
remmar. Delegerades biträdande arkitekt hade framhållit, att i firmans
förslag inginge dels en i hvarje fall nödvändig förstärkning af dåvarande
tilloppsrännan för cirka 400 kronor och dels nya direkta axelledningar,
remskifvor och remmar, Indika erfordrades för elektricitetsverkets drift
samt verkstädernas och kvarnens användning och kunde beräknas draga
eu kostnad af omkring 1,000 kronor, hvadan kostnaden för själfva
turbinen med uppsättning, sump in. m. utgjorde endast 1,900 kronor.
Då arbetets utförande redan under år 1904 ansågs behöfligt, hade
delegerade hemställt, att Kungl. Maj:t måtte godkänna firmans anbud
samt uppdraga åt delegerade att med firman sluta kontrakt om turbinanläggningen.
Äfven denna hemställan hade Kungl. Maj:t bifallit.
På grund af nu angifna förhållanden hade således kostnaden för
den elektriska belysningsanläggningen uppgått till 9,190 kronor utöfver
det är 1904 hos Riksdagen begärda belopp. För täckandet af denna
kostnad och andra för den elektriska belysningen erforderliga utgifter
beviljade Riksdagen år 1905 å extra stat ett belopp af 10,890 kronor.
De anordningar, som med de sålunda anvisade medlen utförts,
hafva emellertid visat, sig dels bristfälliga, dels otillräckliga eller mindre
Statsutskottets Utlåtande N:o 3-
89
ändamålsenliga. Enligt hvad anstaltens styrelse den 14 juli 1906 hos
Kungl. Maj:t anmält, hade styrelsen efter noggranna undersökningar
funnit, att med reparation af den vid anstalten befintliga gamla och
bristfälliga kvarnen ej längre kunnat uppskjutas, äfvensom att det
varit oundgängligen nödigt att ombygga den till kvarnen hörande
vattenrännan, hvilken leder vattnet till det elektriska belysningsmaskineriets
turbin. Äfven hade på grund af vunnen erfarenhet och då
styrelsen befarat vattenbrist ansetts nödvändigt att längre upp i vattendraget
anlägga en ny dammbyggnad för reglerande af vattenståndet i
den ofvanför belägna Svartsjön, hvilken tjänar såsom reservoar för
vattenkraften.
De sistnämnda två anordningarna, nämligen vattenrännans ombyggnad
och anläggandet af den nya dammbyggnaden, hade styrelsen
själf beslutat att utföra, och dessa arbeten voro den 14 juli 1906
redan påbörjade. Kostnaden härför hade styrelsen tänkt bestrida med
det af Riksdagen anvisade förslagsanslaget 24,000 kronor, och styrelsen
hade äfven ansett sig kunna af dessa medel bekosta kvarnens ombyggnad.
Enligt ett af firman Bröderna Carlssons turbin verkstad i Motala
afgifvet och af styrelsen godkändt anbud skulle kostnaderna för nu
nämnda arbeten uppgå till följande belopp:
för ombyggnad af den till vattenverken ledande vattenrännan
jämte därmed sammanhängande schaktnings- och grundläggnings
arbeten.
...............kronor 2,046: —
reparation af kvarnen och insättande
däri af nytt maskineri...... ,, 1,708: —
uppförande af en dammbyggnad för
reglerande af vattenståndet i
Svartsjön..............kronor 790:— kronor 4,544: —
Under arbetets gång och efter upprepade rådplägningar med sakkunniga
blef det emellertid för styrelsen tydligt, att turbinen måste
sänkas för vinnande af ökad fallhöjd och bättre utnyttjande af vattenkraften.
Man kunde eljest aldrig vara säker på att erhålla tillräcklig
kraft för drifvande af det elektriska belysningsmaskineriet samt kvarn
och verkstäder. Andra omständigheter hade därjämte tillkommit. Vid
rifning af den alldeles uppruttna vattenrännan befanns grunden till
såväl rännan som de därinvid uppförda byggnaderna så dålig, att den
måste förstärkas med beton. Denna omständighet innebar ett ytterligare
skäl att genast utföra det schaktnings- och betonarbete, som erfordrades
för turbinens sänkning. Om vidare turbinen skulle bibehållas oförändrad,
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
måste den dåvarande sugtrumman af trä, som oupphörligt visat sig
behöfva tätas, utbytas mot en trumma af järn. Ett sådant utbyte,
som förr eller senare måste äga rum, skulle medföra en oundviklig
kostnad af omkring 800 kronor.
Slutligen anförde styrelsen, att vid kvarnmaskineriets ti 11 koppling
till den gemensamma turbinen ofta händt, att båglamporna slocknat. I
allt fall har sådan tillkoppling alltid medfört rubbningar i belysningens
jämnhet. Driften vid kvarn och verkstäder har därför ofta måst afbrytas
för belysningens tillgodoseende. Häraf har naturligtvis orsakats
stor olägenhet vid elevernas undervisning i verkstaden och äfven förlust
vid drifvandet af kvarnen, där förmalning skett ej blott af anstaltens
behof af säd, utan äfven ej obetydligt åt närboende mäldlag. För att
således skaffa kvarn och verkstäder själfständig drifkraft hade styrelsen
funnit det särdeles önskvärd!, om en särskild mindre turbin blefve
uppsatt till kvarnen, hvilken anordning skulle blifva omkring hälften
billigare än anskaffandet af en regulator.
Enligt anbud af nyssnämnda firma skulle de sålunda ytterligare
ifrågasatta arbetena medföra följande utgifter utöfver redan omförmälda
till belopp af.......................kronor 4,544: —
nämligen:
för sänkning af den dåvarande turbinanordningen
samt den gamla sugtrummans utbytande mot ny trumma
af järn.......................... > 1,750: —
för uppsättandet af en ny mindre turbin för
drifvande af kvarn och verkstäder........... > 906:_
sammanlagdt således » 7,200: —
hvartill skulle komma kostnaden för virke och körslor,
som för arbetenas utförande erfordrades, till
värde af....................... » 600: —
hvadan samtliga utgifter skulle uppgå till kronor 7,800: —
Då entreprenören vid anbudets afgifvande förbundit sig att, om
enligt den uppgjorda planen turbinen blefve sänkt, ansvara för att
behöflig drifkraft erhölles, och de ifrågasatta anordningarna med turbinens
sänkning och den nya mindre turbinens insättande skulle ett
kommande år föranleda större kostnader, än om de nu blefve utförda
i sammanhang med de öfriga såsom oundgängligen nödiga ansedda
arbetena, samt härtill kom att de tre anordningar, hvarom styrelsen
ej själf beslutat, icke utan stor olägenhet kunde uppskjutas, hemställde
styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte i och för utförandet på en gång af samt
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 91
liga nu omnämnda arbeten ställa till styrelsens förfogande ett belopp
af 7,800 kronor.
Utlåtande häröfver infordrades från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som anmodade vederbörande distriktschef att å stället taga
närmare kännedom om förhållandena. I sitt på grund af distriktchefens
rapport afgifna utlåtande vitsordade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
nödvändigheten af de befintliga vattenbyggnadernas reparation. Den
därvid jämväl föreslagna anordningen att insätta två turbiner, en för
kvarndriften och en för den elektriska belysningen, ansågs fullt riktig,
enär det eljes knappast blefve möjligt att utan stora kostnader få det
elektriska ljuset att brinna stadigt. De föreslagna betonarbetena vid
grunderna för de gamla maskinhusen förklarades likaledes välbetänkta,
på det att vid behöflig upprensning i turbinafloppsgrafven nödig stabilitet
på de gamla murarna skulle vinnas. Det för arbetena uppgjorda
programmet hade sålunda synts såväl distriktschefen som väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ändamålsenligt, hvadan styrelsen hemställde om
bifall till Bonastyrelsens framställning.
På grund af hvad sålunda förekommit fann vid ärendets föredragning
den 24 augusti 1906 Kungl. Maj:t godt att för angifna ändamålet
anvisa begärda 7,800 kronor att af statskontoret utbetalas af tillgängliga
medel under förskottstitel för att sedermera anmälas till ersättande.
Sedermera har anstaltens styrelse ingifvit utlåtande öfver en den
30 november 1906 å den utförda kraftanläggningen verkställd besiktning
af utsedda kontrollanter och tillkalladt sakkunnigt biträde, enligt
hvilket utlåtande anläggningen blifvit kontraktsenligt och fullt tillfredsställande
utförd, hvarjämte besiktningsmännen uttalat det omdöme, att
arbetena icke kunnat utan våda uppskjutas. Enligt styrelsens tillika
gjorda anmälan har det anvisade beloppet till fullo åtgått. >
Med tillstyrkan af bifall till Kungl. Maj:ts berörda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må till täckande af omförmälda af
statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, 108,177
kronor 45 öre, å extra stat för år 1908 anvisa i jämnt
krontal 108,178 kronor, dock att i anslaget må göras
den jämkning, som kan erfordras för jämnande af
hufvudtitelns slutsumma.
22:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen under punkt Ang. dyrtkh20
af andra hufvudtiteln att anvisa medel till beredande af dyrtids- tillägg.
[20.]
92 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
tillägg för år 1907 åt en del tjänstemän och betjänte å justitiedepartementsstaten.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen
anmäla.
2S:o) Under punkt 21 af samma hufvudtitel har Kungl. Maj:t
slutligen föreslagit Riksdagen att anvisa ett förslagsanslag till beredande
af extra lönetillägg för år 1907 åt ordinarie vaktmästare eller vederlikar
hos justitiedepartementet och underlydande verk.
Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva
utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen
anmäla.
Stockholm den 22 februari 1907.
Ang. extra
lönetillägg.
[21.]
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
93
Reservation
vid punkt 2:o (angående löneförbättring åt expeditionschefen
justitiedepartementet):
af herr J. T. Larsson.
Det skulle här antecknas att herr H\ Andersson icke deltagit
förestående hufvudtitels slutbehandling inom utskottet.
94
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
1907 års riksstat
anslår:
Anvisning i
kontant.
Kronor.
ö.
Justitie
-
!
17,000 —
38,800 —
8,000 —
212,700 —
18,800
160,300
688,287
476,913
208,713
11,100
55,000
1,849,245
4,
84.000
18,500
18.000
165,000
111,971
4,500
146,829 —
Departementschefen.....................................................................................
Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli. Nuvarande belopp........
Okas med......................................................................................................
Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, för
Högsta
domstolen. Nuvarande belopp................................................................
Ökas med.................................................................................................
Justitiekanslersexpeditionen.........................................................................
Nedre justitierevisionen .......................................................................................
Svea hofrätt med. därunder lydande justitiestat................................................
Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat........................................rr......
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat........
Krigshofrätten ............................................................................................
Ålderstillägg, förslagsanslag....................................................................................
Fångvården:
Fångvårdsstyrelsen ...........................................................................................
Fångars vård och underhåll:
Bestämdt anslag. Nuvarande belopp............................................................
Ökas med.....................................................................................................
Förslagsanslag. Nuvarande belopp ..........................................................
Ökas med ....................................................................................................
Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda
varande belopp ...............................................................................................
Ökas med .......................................................................................................
Vard och underhall af läns- och kronohäkten, reservationsanslag ............
Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem genom
Medikolegala besiktningar, förslagsanslag............................................................
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ................................................
Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag................................
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag ................................
Extra utgifter, reservationsanslag ........................................................................
Till gäldande af Sveriges andel i kostnaderna för den internationella byrån
*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
95
lätt. A.
riksstatens Andra hufvudtitel.
departementet.
slagsanslag
........................................................ 625,600: —
...................................................... 133,300: —
........................................................ 1,039,145: —
........................................................ 98,855: —
ämbets- och tjänstemän, förslagsanslag. Nu
-
38,800:
3,500:
212,700:
*) 63,000:
758,900: —
1,138,000: —
85,000: —
14,200: —
59,500: —
1,896,900:
99,200: —
40,000: —
nya strafflagens införande frångångna bötesandelar, förslagsanslag
i Bern, förslagsanslag
Förslag till blifvande
riksstat:
Anvisning i
kontant.
Kronor.
17.000
42,300
: 8,000
275,700
18,800
160,300
688,287
476,913
208,713
11,100
55.000
2,095,600
84.000
18,500
18.000
165,000
111,971
4,500
2,000
Summa | 4,461,684 —
afgifva »afskildt yttrande.
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Andra hufvudtitel.
Justitiedepartementet.
För fortsatt uppehållande af lagberedningens verksamhet ................
Kronor.
ö.
50,000
» bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister
föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid
justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ............
5,000
Till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersämbetet ............................
3,500
—
» aflönande af tre tillförordnade revisionssekreterare och sex
amanuenser i nedre justitierevisionen ............................................
25,800
_
» aflönande af ett biträde å nedre justitierevisionens registrators- kontor................................................................................................
2,700
För fortsatt uppehållande från den 1 september 1907 af en extra
division i Svea hofrätt........................................................................
30,900
Till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militära ledamöter
3,250
—
» aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid tvångsuppfostrings- anstalten å Bona, förslagsanslag, högst...........................................
24,550
» kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m.,
förslagsanslag........................................................................................
29,400
2,100
För beredande af uppfostran i allmän uppfostringsanstalt åt minder- åriga förbrytare af kvinnligt kön såsom ersättning för hyra, ved,
inventarier m. m. samt såsom bidrag till lön åt föreståndarinna
Till godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,
beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård m. m. äfvensom
till utrustning vid elevs utskrifning, förslagsanslag ....................
5,000
» resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domsto- larna bereda sig för domarekallet....................................................
6,000
» täckande af utaf statskontoret utbetalda förskott ........................
108,178
—
» beredande af dyrtidstillägg för år 1907 åt en del tjänstemän
och betjänte i justitiedepartementet samt därtill börande ämbets- verk och kårer, förslagsanslag ........................................................
*) 12,500
» beredande af extra lönetillägg för år 1907 åt ordinarie vakt- mästare eller vederlikar hos justitiedepartementet och under- lydande verk, förslag sanslag ............................................................
"O 3.100
Summa
311,978
—
*) Af Kungl. Makt föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskild!
yttrande.
STOCKHOLM, ISAAC MARG US’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1907:14 Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontor et, i anledning af verkställd granskning af riksgäldskontorets förvaltning. a1 i texten