Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

1907-02-22 · 96 sidor, varav 90 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 90 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:3, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Rilcsd. kansli den 26 febr. 1907, kl. 12 midd.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstadens

andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli.

1:0) I den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåta»

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl.

Maj:t, under åberopande af statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden

den 12 samma månad, uti punkt 1 under andra hufvudtiteln

föreslagit Riksdagen att höja arfvodet till byråchefen för lagärenden

från 4,000 kronor till 7,500 kronor, däraf 2,500 kronor skulle

anses motsvara tjänstgöringspenningar, samt tillika förklara, att i fråga

om åtnjutandet af denna aflöning skulle, i stället för hittills meddelad

föreskrift, gälla hvad för expeditionschef vore i enahanda afseende

stadgadt.

Omförmälda statsrådsprotokoll innehåller i detta ämne följande

yttrande af departementschefen:

Hänvisar till punkt i Kun&l. Maj:ta proposition.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. i Samt. 1 Afd. 3 Höft. {N:o 3.)

Höjning af

anslaget till

byråchefen för

lagärenden.

[i.] *)■

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Statsutskottets Utlåtande X:o 3.

;Det byråchefsämbete, till hvars åliggande hörer att bereda och i

högsta domstolen föredraga lagärenden, hade vid midten af 1850-talet

under en längre tid stått ledigt af den anledning, att, såsom uppgafs

i proposition till 1856 års riksdag, den anslagna lönen varit otillräcklig.

För att få befattningen bestridd hade till följd däraf den utväg måst

vidtagas, att till ämbetet förordnats en revisionssekreterare, och dennes

ämbete hade i sin ordning förvaltats af eu annan ämbetsman. Eu

sådan oregelbundenhet i ämbetsutöfning ansågs emellertid icke kunna

utan märkbar olägenhet för statens tjänst under en obestämd framtid

fortfara, och vid sistnämnda riksdag föreslog därför Kungl. Magt, på

det att lämpliga personer till byråchefsplatsen alltid måtte kunna påräknas,

att lönen för detta ämbete måtte bestämmas till enahanda

belopp, som för de yngre revisionssekreterarne eller 4,500 riksdaler.

Detta förslag blef af Riksdagen antaget, men redan år 1859 gjordes

på hemställan af dåvarande justitiestatsministern en ny framställning

till Riksdagen i fråga om byråchefens aflöning. Därvid framhölls den

synnerligt stora vikten däraf, att aflöningsförmånerna för byråchefen

bestämdes så höga, att någon af landets utmärktare jurister, vuxen

den maktpåliggande platsen, kunde finna för sig förmånligt att mottaga

befattningen. Från sådan synpunkt kunde den vid föregående

riksdag af Kungl. Maj:t föreslagna lön knappt vara tillräcklig, enär

befattningen var lägre aflönad än revisionssekreterareämbete i den högre

lönegraden.

I öfrigt anfördes, att de skäl, som föranledt stadgandet att

expeditionschefer skola innehafva sina tjänster endast såsom förordnanden,

i ännu högre grad synas tala för att ifrågavarande byråchefsplats icke

tillsättes på fast fot, enär regeringen har behof af fria händer för val

af de personer, som böra utarbeta dess lagförslag; och då till platsen

väl icke behöfde ifrågakomma någon, som ej förut innehar tjänst med

lön, föreslog Kungl. Maj:t, att å departementets stat måtte åt byråchefen

för lagärenden endast uppföras ett arfvode af 3,000 riksdaler,

dock med rättighet för honom att därutöfver uppbära löneinkomster

af sin ordinarie tjänst till så stor del, som ej ansågs böra för tjänstens

bestridande åt vikarien afstås.

Äfven detta förslag bifölls af Riksdagen, och sedan dess har intill

år 1906 byråchefsämbetet vanligen utöfvats af eu revisionssekreterare.

Efter det arfvodet år 1874 blifvit höjdt till 4,000 kronor, har byråchefen

jämte arfvodet uppburit af sin ordinarie lön så mycket, att hans

årsinkomst i regel uppgått till det för expeditionschef anslagna

arfvode 7,500 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

3

I öfverensstämmelse med hvad sålunda rörande byråchefsbefattningen

beslutits, innehöll instruktionen för ämbets- och tjänstemännen

vid Kungl. Maj:ts kansli sådan bestämmelse, att till byråchef för lagärenden

icke kunde anställas annan än revisionssekreterare. Men då

denna bestämmelse kunde utgöra hinder mot att, när vid byråchefsbefattningens

tillsättande någon revisionssekreteraretjänst ej var ledig,

få byråchefsbefattningen tillsatt, blef jämlikt nådiga kungörelsen den

30 december 1905 nämnda bestämmelse ur instruktionen borttagen.

För beredande af möjlighet att kunna för en af administrationens

viktigaste platser påräkna lämpliga personer har alltså sedan lång tid

tillbaka användts större eller mindre del af de till annan statstjänst

anslagna lönemedel. Huruvida denna grundsats kan anses riktig, må

här lämnas å sido, men den förutsättning, som legat till grund för

nämnda anordning, lärer icke längre kunna tillerkännas giltighet. Om

det förut visat sig svårt icke blott att finna rätte mannen för den

ifrågavarande platsen, utan äfven att förmå honom att åtaga sig befattningen,

har denna svårighet förvisso ej minskats under senare tid

med dess intensiva lagstiftningsarbete på skilda områden, däribland

äfven det internationella. På grund af de anspråk, som, icke minst

af sistnämnda anledning, måste ställas på ämbetets innehafvare, kan

det alls icke tagas för gifvet, att den, som främst anses böra komma

i fråga till platsen, förut innehar tjänst med lön. Tvärtom har det

mer än en gång inträffat, att meddelandet af ett förordnande till byråchefsämbetet

måst ställas i samband med den utseddes insättande i

ett revisionssekreterareämbete. Nu behöfver väl en dylik oegentlighet

ej vidare förekomma. Men om, å andra sidan, den till byråchef

förordnade ej liar att på ordinarie tjänst uppbära lön, eller

hans lön ej är tillräcklig att jämte byråchefsarfvodet lämna honom

skälig ersättning, måste det erforderliga aflöningstillägget bestridas

helt eller delvis af departementets besparingar. Så t. ex. är den nuvarande

tjänstinneliafvarens lön så ringa, att den till och med understiger

hvad af besparingarna utgår till hans aflöning.

Det missförhållande, som sålunda måste erkännas äga rum i

fråga om aflöningen till byråchefen och som ofta ogynnsamt berör

äfven något annat ämbetsverk, toi’de icke längre böra bestå, så mycket

mindre som, till följd af den lifliga lagstiftningsverksamheten, departementets

behof af extra biträden vid detta arbete alltjämt ökats, bidragande

till en hastigt fortgående minskning af departementets besparingar.

Då aflöningen till byråchefen för lagärenden åtminstone icke torde höra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

sättas till lägre belopp, än som tillkommer expeditionschefen, med

hvilken han bör fullt jämställas, lärer det till byråchefen i stat uppförda

arfvodet 4,000 kronor böra höjas till 7,500 kronor. Härvid

torde, i öfverensstämmelse med hvad för expeditionschefer är stadgadt,

böra gälla, att den till byråchef förordnade skall, så länge förordnandet

fortfar, frånträda den lön, han må innehafva å annat ämbetsverks stat,

samt att denna lön då efter omständigheterna må antingen tillgodokomma

ämbetsverket eller ock besparas statsverket.

Emellertid anser jag mig böra framhålla, att de göromål, som

skola utföras i justitiedepartementets lagafdelning, tagit sådan omfattning,

att det visat sig omöjligt för eu person att tillfredsställande medhinna

dem. Särskilt hvad angår det internationella lagstiftningsarbetet

linnes det för närvarande, i brist af tillräckliga arbetskrafter, ej möjlighet

att däråt ägna all den uppmärksamhet, som rätteligen bör tillkomma

denna numera så viktiga gren af lagarbetet. Att den nyligen

inrättade afdelning af utrikesdepartementet, som har att handlägga

bland annat internationella lagstiftningsfrågor, härvid skall vara till

fyllest, lärer icke kunna förväntas, enär, enligt hvad jag inhämtat,

mängden af där förekommande löpande göromål visat sig lämna föga

eller ingen tid öfrig för beredande af större frågor på förevarande

område. Ännu någon tids erfarenhet härutinnan har dock synts böra

afvaktas, innan från justitiedepartementets sida vidtages åtgärd i syfte

att erhålla en ny byråchefsbefattning med hufvudsaklig uppgift att

följa det internationella lagstiftningsarbetets utveckling och bereda

de frågor, som tillhöra detta område.»

Med anledning af hvad departementschefen sålunda anfört, får

utskottet, med framhållande af den särställning, byråchefen för lagärenden

intager i förhållande till öfriga byråchefer i statsdepartemen ten,

hemställa,

att Riksdagen må höja arfvodet till byråchefen

för lagärenden från 4,000 kronor till 7,500 kronor,

häraf 2,500 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar,

samt tillika förklara, att i fråga om åtnjutandet

af denna aflöning skall, i stället för hittills

meddelad föreskrift, gälla hvad för expeditionschef är

i enahanda afseende stadgadt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande X:o 3. o

Genom bifall till denna framställning kommer anslaget till justitiedepartementets

afdelning af Kungl. Maj:ts kansli, nu uppgående till

38,800 kronor, att höjas med 3,500 kronor till 42,300 kronor.

2:o) Uti en i Första Kammaren af friherre N/A. H. Palmstierna

väckt motion (n:o 7) har motionären hemställt, att Riksdagen behagade

för sin del besluta,''* att hvar och eu af de 8 expeditionscheferna uti

statsdepartementen skulle erhålla! uti .arfvode 9,600 kronor, hvaraf

3,000 kronor skulle betraktas som tjänstgöringspenningar, samt att

vederbörande departements ordinarie anslag måtte ökas med därför

erforderligt belopp.

Pä I afseende å de skäl, som anförts till stöd för framställningen,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Då utskottet nu går att afgifva yttrande öfver berörda motion,

i hvad den afser löneförhöjning åt expeditionschefen i justitiedepartementet,

får utskottet framhålla, att enligt utskottets mening någon

förbättring i denne ämbetsmans lönevillkor visserligen synes vara af

förhållandena påkallad; men då en allmän lönereglering för ämbetsoch

tjänstemännen inom Kungl. Maj:ts kansli torde vara att inom den

närmaste framtiden emotse, finner utskottet anledning icke förefinnas

till att redan nu särskildt bereda löneförbättring åt en viss klass af

dessa tjänstemän och i föreliggande fall till expeditionschefen i justitiedepartementet,

hvadan utskottet hemställer,

att friherre Palmstiernas förenämnda motion, i

hvad den afser löneförbättring åt expeditionschefen

i justitiedepartementet, icke må af Riksdagen bifallas.

Högsta domstolen.

3:o) Kungl. Maj:t har under punkt 2 af andra hufvudtiteln föreslagit

Riksdagen att dels höja lönen för enhvar af högsta domstolens

ledamöter till 13,000 kronor samt i följd däraf öka anslaget till högsta

domstolen, nu 212,700 kronor, med 63,000 kronor till 275,700 kronor;

dels för. nämnda löns åtnjutande stadga enahanda villkor som vid

Motion inom

Förtid

Kammaren.

Utskottets

yttrande.

Höjning af

jasiitier&den

lön.

[2-]

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande iV.o 3.

fastställandet af nu gällande lönestat för högsta domstolen föreskrifvits;

dels och bestämma, att den del af lönen, i förhållande hvartill pensionsafgift

och pensionsbelopp för justitieråd böra beräknas, skall utgöra

8,000 kronor.

I denna fråga kommer utskottet att afgifva särskildt yttrande,

hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen

anmäla.

Fångvården.

Indragning af 4;0) Kungl. Maj:t har under punkt 3 af andra hufvudtiteln före
1

flinga,aH'' slagit Riksdagen dels att, med afförande ur staten å bestämda anslaget

[3.] till fångars vård och underhåll af däri nu upptagna tjänstemannalöner

vid centralfängelset å Nya Varfvet och vid kronohäktet i Kungsbacka,

godkänna ett i ofvan omförmälda statsrådsprotokoll intaget förslag till

ny aflöningsstat för direktörerna och predikanterna vid fängelserna ä

Härianda och i Hernösand samt därvid förklara,

ej mindre att i afseende å aflöningsstaten för nämnda direktörer

skola gälla enahanda villkor som i fråga om den år 1903 antagna aflöningsstat

för föreståndarna vid läns- och kronocellfängelserna i riket,

dock med tillägg, att ifrågavarande direktörer skola vara skyldiga att,

mot ersättning för minskade aflöningsförmåner och flyttningskostnaden,

låta sig förflyttas till annan fångvårdsanstalt,

än äfven att för åtnjutande af den för predikanterna bestämda

aflöning skall, i stället för de genom nådiga brefvet den 5 juni 1874

meddelade bestämmelser, gälla:

att med befattningen icke må ytterligare förenas annan syssla;

att tjänstinnehafvare, som transporterats till annan predikantsbefattning

vid fångvårdsanstalt, för hvilken ålderstillägg är å stat uppfördt,

må för erhållande af ålderstillägg å den nya befattningen räkna

sig till godo tjänsttiden jämväl å den förra;

att i afseende å tillträde till ålderstillägg skall iakttagas, att

tjänsttiden beräknas från början af kalenderåret näst efter det, hvarunder

utnämning till tjänsten ägt rum;

att tjänstinnehafvare skall under mer än fyra femtedelar af den

tjänsttid, som erfordras för rätt till ålderstillägget, hafva med godt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

vitsord bestridt sin egen eller, pa grund af förordnande, annan tjänst

i fångvården samt att tjänstinnehafvare må tillgodoräkna sig den tid,

som före den nya lönestatens utfärdande förflutit från hans utnämning

till tjänsten;

att tjänstinnehafvare skall vara skyldig att, mot ersättning för

minskade aflöningsförmåner och flyttningskostnaden, låta sig förflyttas

till annan fångvårdsanstalt;

att tjänstinnehafvare skall vara skyldig att därjämte mot arfvode,

som Kungi. Maj:t af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

anvisar, bestrida befattning såsom skollärare vid den fångvårdsanstalt,

där han såsom predikant anställts;

samt att, med indragning af det i stat nu uppförda arfvodet till

predikant vid centralfängelset för kvinnor i Göteborg, predikanten vid

fängelset å Härianda ytterligare skall vara skyldig att, så länge nämnda

centralfängelse kommer att behållas, utan särskild ersättning bestrida

predikantsgöromålen jämväl vid detta fängelse;

dels ock att såsom följd häraf minska bestämda anslaget till fångars

vård och underhåll med 10,700 kronor.

I detta ämne innehåller statsrådsprotokollet följande yttrande af

departementschefen:

»I fråga om fångvårdens behof för år 1908 har fångvårdsstyrelsen

uti underdånig skrifvelse den 25 september 1906 till en början anfört,

att vissa ändringar i bestämda anslaget till fångars vård och underhåll

föranledas af centralfängelsets å Nya Yarfvet under år 1907 förestående

nedläggande och återlämnande till sjöförsvaret. Sålunda har

styrelsen ansett de i staten å nämnda anslag uppförda aflöningar för

direktörsbefattningen vid detta fängelse samt till vissa konstituerade

tjänstemän därstädes böra ur staten afloras. Dessa aflöningar utgöra:

för direktören.............................................. kr. 3,500

» kamreraren .............................................. » 3,300

> predikanten............................................ » 2,000

> bevakningsbefälhafvaren ........................ » 2,500

Summa kr. 11,300

Vidare har styrelsen uti underdånig skrifvelse den 21 december

1906 fäst uppmärksamheten därpå att, sedan genom nådigt bref den

7 i samma månad förordnats, att kronohäktet i Kungsbacka skall med

1906 års utgång indragas, de i gällande stat å bestämda anslaget till

Indragning af

vissa befattningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlutande N:o 3.

A flåning eu till

en del

fängelsedirektörer.

fångars vård och underhåll för nämnda kronohäkte uppförda aflöningar

böra från staten afföras. Dessa äro:

för bevakningsbefålhafvaren lön 1,000 kronor och tjänstgöringspenningar

50 kronor eller tillsammans............................... kronor 1,050

och för predikanten arfvode......................................,, 400

Summa kronor 1,450

I sammanhang härmed har styrelsen meddelat, att bevakningsbefälhafvaren

vid häktet från och med 1907 års ingång erhållit afsked med

pension, äfvensom hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå Riksdagen

att å allmänna indragningsstaten från och med år 1908 uppföra ersättning

åt predikanten för lians • genom häktets indragning förlorade

inkomst 400 kronor.

Å andra sidan har fångvårdsstyrelsen med anledning däraf, att

arbetena med uppförande af ett nytt fängelse å Stora Härianda invid

Göteborg samt utvidgning af länsfängelset i Härnösand snart äro fullbordade,

samt med hänsyn till storleken och betydelsen af dessa fängelser

och fängelseförvaltningarnas däraf beroende omfattande göromål, funnit

däremot svarande aflöningar böra i staten uppföras för direktörerna och

predikanterna därstädes.

I afseende å dessa fängelser har fångvårdsstyrelsen anfört, att de

hafva till bestämmelse att dels vara centralfängelser för långtidsfångar

och dels att i särskilda afdelningar af byggnaderna användas till rannsaknings-

och länsfängelser, nämligen fängelset å Härianda för Göteborgs

och Bohus län, i stället för det nuvarande till Göteborgs stad

försålda länsfängelset därstädes, och fängelset i Härnösand fortfarande

för Västernorrlands län. För att tjäna dessa båda ändamål har fängelset

å Härianda anordnats med inalles 180 dagceller jämte ett antal arbetsceller

för enrumsfångar samt med nattceller och arbetsrum för en del

gemeusamhetsfångar, och fängelset i Härnösand har genom tillbyggnad

utvidgats till inalles 140 dagceller förutom andra nu nämnda fängelseutrymmen.

I det nuvarande länsfängelset i Göteborg utgör antalet

till fångförvar disponibla celler 96, och i den gamla afdelningen af

länsfängelset i Härnösand är antalet endast 50.

Aflöningen till direktörerna vid sistnämnda två samt andra nära

jämförliga länsfängelser utgör enligt gällande stat:

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

9

Tjänst- ; Skrif-

Ålderstillägg i

Lön

görings- vare- Summa

efter

efter ■

penningar arfvode

5 år

10 år j

till direktören vid länsfängel-

j i

set i Göteborg, hvilken åt

länsfängelsedirektörerna nu

åtnjuter den högsta lönen

1,800

1,400 i 550 j 3,750

500

500

till direktören vid länsfängel- set i Härnösand ...............

till de länsfängelsedirektörer,

1,600

1,100 300 3,000

250

250

j som näst direktören i Göte- borg åtnjuta högsta af- löningen .................................

1,800

1,400 300 3,500

500

500

Denna skillnad i aflöningen för direktören vid länsfängelset i

Göteborg beror, enligt hvad fångvårdsstyrelsen uppgifvit, på de myckna

skrifgöromål, som föranledas af den betydande tillströmningen af bötesfångar

vid detta fängelse. Då emellertid vid Härlandafängelsets inträdande

såsom centralfängelse biträde i dessa göromål i allt fall måste

anordnas åt direktören därstädes, föranledes genom dem icke vidare

någon olikhet i aflöningen till direktören vid detta fängelse och direktören

vid fängelset i Härnösand.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts har fångvårdsstyrelsen föreslagit

för enhvar af direktörerna vid fängelserna å Härianda och i

Härnösand en aflöning af 4,000 kronor såsom begynnelselön, med rätt

till två ålderstillägg efter 5 och 10 år med 500 kronor hvardera,

Härtill skulle för båda, liksom för alla andra fängelsedirektörer, komma

förmånen af fri bostad med vedbrand.

I händelse af bifall till detta förslag anser emellertid fångvårdsstyrelsen,

för rätt afvägning af de olika aflöningarna, att dessa jämväl

för direktörerna vid de öfriga centrala fångvårdsanstalterna måste i

någon mån höjas, dock med undantag i fråga om två af dessa anstalter,

rörande hvilka i följd af den enas otidsenlighet och den andras obehöflighet

underhandlingar länge varit inledda om deras försäljande,

nämligen centralfängelset i Malmö och centralfängelset för kvinnor i

Göteborg.

Vid de, med frånräkning af dessa, återstående centrala fångvårdsanstalterna

utgör aflöningen för direktörerna, jämte förmånen af fri

bostad med vedbrand:

Bih. till Biksd. Prof. 1907. i Sami 1 Afd. 3 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Lön

Skrifvare-

arfvode.

Summa

Ålders

efter 5 år

tillägg

efter 10 År

vid centralfängelset å Långholmen

,, tvångsarbetsanstalten å Svart-

3,500

500

4,000

500

500

sjö ..............................................

,, tvångsarbetsanstalten i Karls-

3,000

500

3,500

500

500

krona ........................................

,, tvångsarbetsanstalten i Norr-

3,000

500

3,500

500

500

köping.......................................

,, tvångsarbetsanstalten i Lands-

3,000

500

3,500

500

500

krona............................................

3,000

500

3,500

500

500

Summa kronor

—

—

18,000

—

>

hvartill kommer för tillsynen vid de å platsen befintliga kronohäktena,

för direktören å Långholmen 300 kronor från bestämda anslaget och

för direktören i Landskrona 300 kronor af förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll.

Därjämte är upplyst, att sedan gammalt af sistnämnda anslag

utgått ersättning till direktören å Långholmen för tjänsteresor till

staden. Denna ersättning har från år 1866 utgjort 300 kronor för år

och är sedan nämnda tid i staten upptagen under formen hästlega.

Samtliga dessa aflöningar, med undantag för direktörsaflöningen

vid den år 1891 öppnade tvångsarbetsanstalten å Svartsjö samt en

mindre jämkning i afiöningen vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping,

hafva oförändrade bestått, sedan de af Riksdagen reglerades år 1874.

Beträffande de belopp, hvartill aflöningarna böra sättas, har fångvårdsstyrelsen

ansett, att afiöningen åt direktören vid centralfångelset

å Långholmen, såsom det förnämsta af våra centralfängelser, bör hållas

åtminstone 500 kronor högre än som föreslagits för direktörerna å

Härianda och i Härnösand.

I fråga om tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, som är anordnad

att rymma ända till 300 tvångsarbetare och äfven tidtals hyst inemot

detta antal, har styrelsen erinrat att, under det vid de öfriga centrala

fångvårdsanstalterna allt fångarbetet verkställes inom anstalternas inhägnade

område och hufvudsakligast inom där anordnade arbetssalar,

tvångsarbetarne däremot vid anstalten å Svartsjö till väsentlig del

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

11

sysselsättas utanför anstalten med arbeten vid dennas rätt ansenliga

jordbruk samt med brytning och huggning af sten till försäljning åt

Stockholms kommun. Utom det att dessa särskilda omständigheter

måste på direktörens arbete och omtanke ställa omfattande anspråk,

kommer därtill, enligt hvad styrelsen vidare uppgifvit, att utgifterna

å Svartsjö för direktör, som har barn att fostra, ställa sig betydligt

högre än annorstädes, i följd af nödvändigheten att bekosta barnens

undervisning å annan ort, äfvensom att genom anstaltens belägenhet å

landet i hufvudstadens närhet lifsmedlen i allmänhet måste tagas från

denna till där gällande jämförelsevis höga pris med tillägg af kostnaderna

för deras uppköp och transport.

I anledning häraf har styrelsen ansett, att direktörslönen vid

tvångsarbetsanstalten å Svartsjö bör sättas till enahanda belopp, som

föreslagits för direktören vid centralfängelset å Långholmen.

Däremot har styrelsen funnit skäligt, att lönerna till direktörerna

vid tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona, Norrköping och Landskrona

begränsas till hvad för fängelsedirektörerna å Härianda och i Härnösand

ifrågasatts.

Styrelsen har anfört, att aflöningarna till centralanstaltsdirektörerna

i nu gällande stat äro uppdelade i lön, skrifvarearfvode och ålderstillägg.

Hvad som däraf utgör tjänstgöringspenningar och såsom sådana

bör vid tjänstledighet afstås, framgår icke af staten, utan härom är

bland de i nådiga brefvet den 5 juni 1874 meddelade grunder för

nämnda stat särskildt föreskrifvet, att en fjärdedel af innehafvande lön,

arfvode och ålderstillägg jämte hela skrifvarearfvodet, där sådant är

anslaget, skall utgöra tjänstgöringspenningar, som under tjänstledighet

icke må tillgodokomma löntagaren.

Enligt hvad styrelsen vidare erinrat, blef detta förhållande, som

förut var gällande jämväl i fråga om direktörerna vid läns- och kronocellfängelserna,

för dem vid 1903 års riksdag på det sätt ändradt, att,

i likhet med hvad som vid senare tiders löneregleringar i allmänhet

skett, beloppet af tjänstgöringspenningarna bestämdes i själfva staten,

på sätt som synes af den här förut för vissa länsfängelsedirektörer

lämnade uppgift om deras löner enligt gällande stat. Detta förfarande,

hvilket väl fortfarande torde böra tillämpas för direktörerna vid de

till centralfångelser öfvergående länsfängelserna för Göteborgs och

Yästernorrlands län, har styrelsen ansett nu jämväl böra utsträckas

till direktörerna vid de öfriga här ifrågavarande centrala fångvårdsanstalterna.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Hvad styrelsen sålunda anfört och föreslagit har styrelsen sammanfattat

i följande fullständiga förslag till aflöningsstat för en del af

direktörerna vid de centrala fångvårdsanstalterna:

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Skrif-

Aiderstillägg

Lön

vare-

arfvode

Summa

efter

5 år

efter

10 år

direktören vid centralfängelset å

Långholmen.....

2,600

1,400

500

4,500

500

500

d:o vid tvångsarbetsan-

stalten å Svartsjö . .

2,600

1,400

500

4,500

500

500

d:o vid centralfängelset

och det därmed före- nade länsfångelset å

Härianda.......

2,200

1,300

500

4,000

500

500

d:o vid centralfängelset

och det därmed före- nade länsfängelset i

Härnösand......

2,200

1,300

500

4,000

500

500

d:o vid tvångsarbetsan-

stalten i Karlskrona.

2,200

1,300

500

4,000

500

500

d:o vid tvångsarbetsan-

stalten i Norrköping

2,200

1,300

500

4,000

500

500

d:o vid tvångsarbetsan-

stalten i Landskrona

2,200

1,300

500

4,000

500

500

Summa kronor

_

—

_

29,000

—

Härtill skulle såsom förut komma fri bostad med vedbrand.

Detta förslag innebär för direktörerna å Långholmen och i Landskrona

icke någon ändring i dem nu tillkommande arfvoden vid de å

platserna befintliga kronohäkten eller i den nu utgående resekostnadsersättningen

till den förre.

För den sålunda föreslagna nya aflöningsstaten, hvilken är uppställd

enligt de vid 1903 års riksdag i fråga om aflöningen till föreståndare

vid läns- och kronocellfängelserna antagna grunder, har styrelsen

afsett tillämpning jämväl af de villkor, som för aflöningen åt sistnämnda

föreståndare blifvit uppställda. Det viktigaste af dessa är, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

13

löntagaren, som enligt äldre, för direktörerna vid de centrala fångvårdsanstalterna

ännu gällande föreskrifter i fråga om pension visserligen

varit berättigad att under viss förutsättning erhålla pension, men ej

underkastad någon motsvarande skyldighet att efter vissa år från tjänsten

afgå, genom 1903 års riksdagsbeslut förklarades skyldig att afgå från

tjänsten med pension, så snart han blir berättigad till sådan, fångvårdsstyrelsen

dock obetaget att låta med afskedet anstå, om och så

länge den pensionsberättigade pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att i

densamma kvarstå.

I fråga om pensionernas belopp förekommer emellertid en omständighet,

som synts styrelsen påkalla ett tillägg till nämnda villkor.

Enligt äldre för civila tjänstemän i allmänhet gällande bestämmelser,

hvilka jämlikt de vid 1903 års riksdag uppställda villkor i berörda

afseende fortfarande gälla, undfå nämligen löntagare, som uppbära i

lön 3,000 kronor eller därunder, hela beloppet i årlig pension, hvaremot

pensionen till dem, som åtnjuta mera än 3,000 kronor, utgår med

åttio procent af totalsumman, dock med minst 3,000 kronor. Genom

lönens uppdelning i lön och tjänstgöringspenningar, hvaraf, på sätt som

ock tillämpas i fråga om föreståndarne vid läns- och kronocellfångelserna,

tjänstgöringspenningarna icke kunna medräknas för pensionen, skulle

följden af nämnda bestämmelse om pensionsbeloppet blifva att, med

den afvägning af lönerna, som gjorts i styrelsens förslag till lönestat,

pensionerna komma att nedgå under de nuvarande, nämligen för direktören

vid centralfängelset å Långholmen från 3,600 kronor och för

direktörerna vid de centrala fångvårdsanstalterna å Svartsjö, i Karlskrona,

Norrköping och Landskrona från 3,200 kronor till för enhvar

af nämnda direktörer 3,000 kronor. Detta missförhållande — som icke

haft motsvarighet i någon sänkning af pensionen för föreståndarne vid

läns- och kronocellfängelserna, emedan för dem de delar af afiöningen,

hvaraf pensionen bildas, nämligen lönen och de såsom lön betraktade

ålderstilläggen, icke satts tillsammans till belopp öfver 3,000 kronor

och därför med hela sin summa ingå i pensionen — har styrelsen

ansett icke kunna rättas på annat sätt, än att, likasom för nämnda

fängelseföreståndare, pensionen jämväl för nu ifrågavarande direktörer

får utgå med hela beloppet af lönen och ålderstilläggen.

Summan af afiöningen ä bestämda anslaget enligt den af styrelsen

nu föreslagna staten utgör ........................................... kronor 29,000: —

Den nuvarande afiöningen å anslaget till de i

staten upptagna eller motsvarande tjänstemän uppgår

till ............................................................................. ,, 24,750: —

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Predikanterna

vid fångvårdsanstalterna.

Alltså skulle, om förslaget vinner bifall, däraf

föranledas en ökning i anslaget af.............................. kronor 4.250: —

De förenade predikantstjänsterna vid det nuvarande länsfängelset

och centralfängelset för kvinnor i Göteborg uppehållas för närvarande

på förordnande. Arfvodet för dessa tjänster, med hvilka ej är förenad

förmånen af bostad och vedbrand eller ersättning därför, utgör vid det

förra fängelset 1,000 kronor och vid det senare 800 kronor. Och för

åtnjutande häraf gäller, såsom i allmänhet vid förening af predikantsbefattning

vid central fångvårdsanstalt och cellfängelse, att innehafvaren

icke får därmed ytterligare förena annan prästerlig syssla. Att — anför

fångvårdsstyrelsen — i en stad sådan som Göteborg kunna för nyssnämnda

aflöning af 1,800 kronor förvärfva och behålla för befattningen

lämplig person måste gifvetvis möta svårighet; också har på några få

år därvid ombytts innehafvare icke mindre än tre gånger.

Emellertid anser fångvårdsstyrelsen, att centralfängelset för kvinnor

i Göteborg icke längre kan försvara sin plats såsom själfständigt fängelse.

Genom verkningarna å ena sidan och hufvudsakligen af lagen den 20

juni 1890, hvarigenom strafftiderna särskildt för sådana brott, som

sonas å detta fängelse, betydligt nedsatts, och å andra sidan af stadgandet

om utsträckt tillämpning af enrumsstraffet enligt lagen den

29 juli 1892 har vid ifrågavarande fängelse, som endast är anordnadt

såsom gemensamhetsfängelse, antalet fångar så nedgått, att det för

närvarande utgör allenast 21. Till följd häraf och då från Göteborgs

stad anbud inkommit om inlösande af nämnda fängelse jämte tomt.

är styrelsen, enligt hvad den uppgifvit, betänkt på att efter vidtagna

förberedande åtgärder och ärendets fulla utredande inkomma med förslag

om fängelsets nedläggande. Vid sådant förhållande har styrelsen

ansett, att vid det nu förestående definitiva ordnandet af ifrågavarande

predikantstjänst själfständigt arfvode icke bör i stat behållas för predikant

vid centralfängelset för kvinnor i Göteborg, utan att i stället

såsom villkor för åtnjutande af den aflöning, som kan anvisas åt predikanten

vid fängelset å Härianda, bör föreskrifvas, att denne skall vara

skyldig, så länge nämnda centralfängelse för kvinnor kan fortfarande

behållas, bestrida predikantsgöromålen jämväl vid detta.

Af nu angifna skäl och med framhållande af vikten däraf. att

för ifrågavarande predikantsbefattning må kunna erhållas en duglig

pei’son, som med intresse ägnar hela sin arbetstid åt fångvården, har

styrelsen, med tillkännagifvande att bostad för predikanten är vid

fängelset å Härianda anordnad, föreslagit att, med indragning af det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

15

för centralfängelset för kvinnor anvisade predikantsarfvodet samt med

öfverlämnande åt Kungl. Maj:t att, liksom nu är förhållandet vid

tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, af förslagsanslaget till fångars vård

och underhåll anvisa lämpligt arfvode för med predikantsbefattningen

förenad skolundervisningsskyldighet, aflöningen å bestämda anslaget

för predikanten vid fängelset å Härianda bestämmes till 1,700 kronor

för år, med enahanda rätt som för andra centralfängelsepredikanter

till ålderstillägg efter 5 år med 500 kronor. Om för skolundervisningen

anvisas arfvode till samma belopp som vid anstalten å Svartsjö, eller 800

kronor för år, skulle alltså den kontanta aflöningen i dess helhet utan

ålderstillägg komma att uppgå till 2,500 kronor för år.

Fångvårdsstyrelsen har vidare anfört, att vid samtliga läns- och

kronocellfängelser, där predikantsbefattningen icke är förenad med dylik

befattning vid central fångvårdsanstalt, densamma bestrides såsom

bisyssla af någon på orten i annan prästerlig tjänst anställd person

mot härför i staten å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll

uppfördt arfvode. Detta utgör för närvarande vid fängelset i

Härnösand 800 kronor för år. Då det efter fängelsets omdaning synts

styrelsen nödvändigt, att predikanten, som äfven här torde böra åläggas

undervisningsskyldighet mot därför af Kungl. Maj:t från förslagsanslaget

anvisadt arfvode, ägnar åt fängelset hela sin arbetstid, har styrelsen

föreslagit, att jämväl predikanten vid centralfängelset och det därmed

förenade länsfängelset i Härnösand bör tillerkännas aflöning efter de

för predikanten å Härianda föreslagna grunder.

Af samma skäl, som förut anförts i fråga om fängelsedirektörslönerna,

har fångvårdsstyrelsen ansett, att bifall till de nu föreslagna

aflöningarna till predikanterna vid fängelserna å Härianda och i Härnösand

måste inverka till höjning af lönerna för predikanterna jämväl

vid de öfriga centrala fångvårdsanstalterna, utom vid det antagligen

under indragning stående centralfängelset i Malmö. Och då vid länsoch

kronocellfängelserna sedan år 1874, då senaste fullständiga lönestat

för predikanterna antogs, icke någon ändring däri ägt rum, men predikanterna

vid flertalet af dessa fängelser därom enträget hemställt, har

styrelsen för reglering på en gång af aflöningarna för samtliga predikantsbefattningarna

— utom de förenade predikantstjänsterna vid centralfängelset

och länsfängelset i Malmö samt predikantsbefattningen vid

kronohäktet i Kungsbacka, hvilket nu indragits — öfverlämnat fullständigt

förslag till ny aflöningsstat för predikanter vid fångvårdsanstalterna

i riket och vid sidan däraf angifvit de nuvarande predikantsarfvodena,

på sätt visas af följande:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande K:o 3.

Aflöningar enligt nu gällande stat till predikanter vid

fångvårdsanstalterna i riket.

Ålders-

Arfvode

tillägg

efter 5 år

predikanten vid centralfängelset å Lång-

holmen ..............................

1,600

500

,, ,, kronohäktet å Långholmen

1,000

prästerligt biträde vid centralfängelset och

kronohäktet å Lång-

holmen ............................

2,100

predikanten vid centralfängelset för kvinnor

i Göteborg........................

800

,, ,, länsfängelset i Göteborg...

1,000

„ ,, ,, i Härnösand

800

„ ,, tvångsarbetsanstalten å

Svartsjö.............................

1,500

„ ,, tvångsarbetsanstalten i

Karlskrona........................

1,200

500

,, „ länsfängelset i Karlskrona

800

„ .. tvångsarbetsanstalten i

Norrköping ....................

1,400

500

,, ,, kronohäktet i Norrköping

600

,, ,, tvångsarbetsanstalten i

Landskrona .....................

1,500

,, ,, länsfängelset i Stockholm

800

,, ,, kronohäktet i Norrtälje ...

600

,, ,, länsfängelset i Uppsala......

1,000

» » „ i Nyköping...

600

.. kronohäktet i Eskilstuna

600

,, ,, länsfängelset i Linköping

1,000

„ „ ,, i Jönköping

1,000

„ „ „ i Växjö........

1,000

Transport 20,900

i tjänsterna äro förenade.

arfvodet utgör utan förmån af

bostad och vedbrand 2,400, men

är i följd af denna förmån nu

nedsatt till 2,100 kronor.

tjänsterna äro förenade.

( därjämte af förslagsanslaget för

| skolläraresysslan 800 kronor.

tjänsterna äro förenade.

j, tjänsterna äro förenade.

) därjämte af förslagsanslaget för

} predikantsgöromålen vid Itrono|

häktet i Landskrona 400 kronor.

;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

17

Förslag till ny aflöningsstat för predikanter vid

fångvårdsanstalterna i riket.

Tjänst-

Ålders-

Lön

görings-

Summa

tillägg

efter

penningar

5 år

predikanten vid centralfängelset och kronohäktet

å Långholmen ..............................

2,000

1,000

3,000

500

prästerligt biträde vid centralfängelset och krono-

häktet å Långholmen ..............

1,700

800

2,500

predikanten vid centralfängelset och länsfängelset

å Härianda ....................................

1,000

700

1,700

500

,, „ centralfängelset och länsfängelset

i Härnösand ...............................

1,000

700

1,700

500

,, ,, tvångsarbetsanstalten å Svartsjö

1,000

700

1,700

500

,, „ ,, och länsfängelset

i Karlskrona..

1,700

800

2,500

500

,, ,, ,-, och kronohäktet

i Norrköping...

1,700

800

2,500

500

,, ,, ,, i Landskrona.....

1,000

700

1,700

500

,, „ länsfängelset i Stockholm ...........

900

300

1,200

,, „ kronohäktet i Norrtälje ...............

450

150

600

,, ,, länsfängelset i Uppsala..................

900

300

1,200

„ „ „ i Nyköping..............

600

200

800

,, ,, kronohäktet i Eskilstuna ............

450

150

600

,, ,, länsfängelset i Linköping ........

900

300

1,200

„ „ „ i Jönköping

900

300

1,200

„ „ „ i Växjö .....................

900

300

1,200

Transport!

25,300

Bill. till Biksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Ålders-

Arfvode

tillägg

efter 5 år

Transport

20,900

predikanten vid länsfängelset i Kalmar.....

1,000

,, ,, kronohäktet i Västervik..

600

,, ,, länsfängelset i Visby.........

600

,, ,, kronohäktet i Karlshamn

600

,, „ länsfängelset i Kristianstad

1,000

,, „ kronohäktet i Ängelholm

400

>, „ >, i Ystad .........

800

,, ,, länsfängelset i Halmstad ...

600

„ ,, kronohäktet i Varberg .....

600

,, ,, ,, i Uddevalla.

600

,, ,, länsfängelset i Vänersborg

1,000

,, ,, ,, i Mariestad...

1,000

,, ,, „ i Karlstad ...

1,000

„ » „ i Örebro

1,000

,, ,, ,, i Västerås ...

1,000

„ „ ,, i Falun .......

1,000

■n r> 11 i Gräfle............

1,000

„ ,, kronohäktet i Hudiksvall

600

„ „ ,, i Sundsvall..

800

„ ,, länsfängelset i Östersund. .

600

a a a i Umea .........

600

„ „ „ i Luleå ........

600

,, ,, kronohäktet i Haparanda

600

„ » „ i Pajala.........

400

Summa kronor

88,900

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

19

predikanten vid länsfängelset

„ „ kronoliäktet

„ „ länsfängelset

,, „ kronoliäktet

„ „ länsfängelset

,, ,, kronoliäktet

33

5?

33

33

33

33

33

33

33

33

33

;?

33

3?

3?

33

33

33

33

33

33

33

33

33

33

33

33

33

33

länsfängelset

krono häktet

33

länsfängelset

33

33

33

33

kronoliäktet

33

länsfängelset

3 3 3 3

,, kronohäktet

1

j

Lön

Tjänst-

görings-

Summa

Ålders-

tillägg

efter

penningar

5 är

Transport

i

25,300

i Kalinar ................

900

300

1,200

i Västervik .............

600

200

800

i Visby.......................

600

200

800

i Karlshamn ............

450

150

600

i Kristianstad

900

300

1,200

i Ängelholm ............

300

100

400

i Ystad .....................

600

200

800

i Halmstad .............

600

200

800

i Varberg..................

450

150

600

i Uddevalla

450

150

600

i Vänersborg............

900

300

1,200

i Mariestad

900

300

1,200

i Karlstad..................

900

300

1,200

i Örebro....................

900

300

1,200

i Västerås.................

900

300

1,200

i Falun ..........

900

300

1,200

i Gäfle .............

900

300

1,200

i Hudiksvall ...

600

200

800

i Sundsvall ...............

900

300

1,200

i Östersund

600

200

800

i Umeå ...................

600

200

800

i Luleå ....................

600

200

800

i Haparanda ..........

450

150

600

i Pajala .....................

300

100

400

Summa kronor

[

| 46,900

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Härtill skulle för predikanterna vid de centrala fångvårdsanstalterna

komma fri bostad med vedbrand eller ersättning därför — dock med

undantag för predikanten vid tvångsarbetsanstalten i Landskrona, hvilken

för närvarande icke är i åtnjutande af dylik förmån — samt för predikanterna

vid de centrala fångvårdsanstalterna å Härianda, i Härnösand

och å Svartsjö arfvoden af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

för deras åligganden såsom lärare vid nämnda anstalter, äfvensom

för predikanten vid tvångsarbetsantalten i Landskrona arfvode af nämnda

förslagsanslag för predikantsgöromålen vid kronohäktet i Landskrona

med belopp, som styrelsen föreslagit Kungi. Maj:t att höja från nu

därför anvisade 400 kronor till enahanda belopp som de för predikanterna

å Härianda och i Härnösand förut föreslagna och för predikanten

å Svartsjö redan utgående undervisningsarfvoden, 800 kronor

för år.

I fråga om fångpredikantsbefattningarna vid läns- och kronocellfängelserna

har fångvårdsstyrelsen anfört, att, då dessa icke kunna

aflönas såsom själfständiga tjänster, befattningen anförtros såsom bisyssla

åt någon i annan prästerlig tjänstgöring å orten anställd person.

Denne söker sedan i allmänhet — i motsats till predikanterna vid de

centrala fångvårdsanstalterna — att för lifstiden få kvarstå vid befattningen,

oberoende af om hans sysselsättning i öfrigt eller hälsa

och ålder lämna honom tid och krafter därtill. Då under sådana förhållanden

fångvårdstjänsten kan blifva vanskött, har styrelsen till förebyggande

häraf, så vidt möjligt, på senare tid vid tillsättandet af cellfängelsepredikanter

konstituerat och förordnat dem blott tillsvidare.

Ehuru med dessa befattningars sålunda påvisade natur vore mest öfverensstämmande,

att aflöningarna för dem, såsom för fängelseläkarebefattningarna,

hvilka likaledes bestridas såsom bisysslor, utginge af förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll, har fångvårdsstyrelsen likväl,

då aflöningarna af Riksdagen uppförts å ordinarie stat, ansett sig icke

böra häri föreslå ändring, men däremot har styrelsen hemställt, att

bland grunderna för den föreslagna nya aflöningsstaten må intagas

sådan bestämmelse, att nyssnämnda missförhållande må kunna förekommas

genom ordalydelsen af de för ifrågavarande predikanter meddelade

förordnanden.

Efter att vidare hafva framlagt de villkor, som styrelsen — i

anslutning till de vid 1903 års riksdag gifna bestämmelser rörande

aflöningarna till fängelseföreståndarna vid läns- och kronocellfängelserna

— ansett böra stadgas för åtnjutande af den föreslagna aflöningen för

predikanterna vid rikets fångvårdsanstalter, har styrelsen på följande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

21

sätt sammanfattat de ändringar, bestämda anslaget till fångars vård

och underhåll skulle genom bifall till de föreslagna regleringarna

undergå:

Nuvarande anslaget................................................... kronor 625,600: —

Minskning med de belopp, som i följd af nedläggandet

af centralfängelset å Nya Varfvet

kunna från anslaget afföras, kronor 11,300: —

Minskning med de i staten för

kronohäktet i Kungsbacka

uppförda aflöningar............... „ 1,450: — „ 12,750: —

kronor 612,850: —

Ökning i aflöningen till direktörerna

vid vissa fångvårds
anstalter

.................................... kronor 4,250: —

Ökning i aflöningen till fängelsepredikanterna

........................... „ 8,000: — „ 12,250: —

kronor 625,100: —;

uppgående sålunda totalminskningen till 500 kronor.

Hvad fångvårdsstyrelsen anfört till stöd för sin hemställan, att

aflöningen till direktörsbefattningarna vid fängelserna å Stora Härlanda

och i Härnösand måtte sättas till 4,000 kronor för hvardera, har

jag funnit mig böra biträda. Detta i främsta rummet på grund af de

betydligt ökade göromål, som, jämfördt med direktörernas vid länsfängelserna

i Göteborg och i Härnösand nuvarande förvaltningsbestyr, komma

att åligga samma

utvidgade fängelserna å Härianda och i Härnösand. På bestämmandet

af lönebeloppets storlek inverkar ju äfven den omständigheten, att dessa

tjänstemän blifva skyldiga att erlägga pensionsafgift enligt de bestämmelser,

som därom i ny pensionslag varda meddelade.

Åstadkommandet af bättre löneförhållanden för de öfriga fängelsedirektörer,

som i fångvårdsstyrelsens framställning afses, kan jag ej

annat än finna högst behjärtansvärdt, men då det icke synes vara lämpligt

att nu företaga en sådan partiell lönereglering, innan den pågående

undersökningen rörande statstjänstemännens löneförhållanden hunnit

omfatta äfven fångvården, anser jag mig ej kunna tillstyrka fångvårdsstyrelsens

förslag härutinnan. Då i öfverensstämmelse härmed den

aflöning till direktörerna vid Härianda och i Härnösand, som nu kan

blifva bestämd, torde böra anses såsom endast provisorisk, kan det

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

ifrågasättas, huruvida icke, intill dess slutlig reglering af fångvårdens

löneförhållanden ägt rum, afiöningstillägget åt nyssnämnda direktörer

borde uppföras å extra stat. Men enär en tillfredsställande afvägning

af de nya löneförmånerna för Härlandabefattningen ej kan ske utan

minskning af vissa i den nuvarande aflöningen ingående belopp, synes

det mest praktiskt, liksom det otvifvelaktigt blir redigast, om för båda

direktörerna den höjda aflöningen uppföres å bestämda anslaget.

Af skål, som nyss anförts, torde ej heller fångvårdsstyrelsens förslag

rörande löneförbättring åt fängelsepredikanterna i allmänhet böra

nu föranleda någon åtgärd. Däremot finner jag mig böra förorda förslaget,

i hvad det afser bestämmandet af högre aflöning åt predikanterna,

vid fängelserna å Härianda och i Härnösand. Icke heller denna

löneförbättring torde dock böra anses såsom en slutlig reglering. Men

af liknande skäl, som förut anförts i fråga om direktörerna vid Härlanda

och i Härnösand, torde äfven i detta fall finnas lämpligast, att

den för själfva predikantsysslan afsedda aflöningen i dess helhet uppföres

på bestämda anslaget. Därigenom undvikes ju ock aflöningens

splittring på olika anslag. Med hänsyn till löneförbättringens provisoriska

karaktär, torde den fortfarande böra uppföras i form af arfvode.

I enlighet med hvad sålunda anförts, får jag alltså framlägga

följ ande aflöningsstat:

Tjänst-

Skrifvare-

Alderstillägg

Lön Sövmp- pennin-

''Arfvode

Summa

arfvode

efter

efter

gar

5 år

10 år

jför direktören vid centralfängelset

; och det därmed förenade läns-

fängelset å Härianda................

2,20(1 1,300

500

4,000

500

500

„ predikanten vid samma fängelse

„ direktören vid centralfängelset

— —

—

1,700

1,700

500

—

och det därmed förenade läns- fängelset i Härnösand ............

2,200) 1,300

500

4,000

500

500

„ predikanten vid samma fängelse

-— ] —

Vi

O

O

1,700

500

—

Summa kronor

! 11,400

|

Beträffande såväl direktörerna som predikanterna vid ifrågavarande

fängelser torde emellertid för åtnjutande af aflöning å den nya

staten höra föreskrifvas, att befattningshafvanden skall vara skyldig

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande K:o 3.

23

att, mot ersättning för minskade aflöningsförmåner och flyttningskostnaden,

låta sig förflyttas till annan fång vårdsanstalt.

Summan af aflöningen å bestämda anslaget enligt det framlagda

förslaget utgör .................................................................... kr. 11,400: —

Den nuvarande aflöningen å anslaget till de i staten

upptagna tjänstemän uppgår till.................................... » 9,350: —

Alltså skulle, om förslaget bifalles, häraf föranledas

en ökning i anslaget af ............................................... > 2,050: —

Men då, enligt hvad förut är nämdt, från anslaget

kunna afföras .............................................................................. » 12,750: —•

kommer totalminskningen att utgöra....................... » 10,700: —»

Utskottet, som finner de af Kungl. Maj:t föreslagna aflöningarna

för direktörerna och predikanterna vid centralfängelserna och de därmed

förenade länsfängelserna å Härianda och i Härnösand väl afvägda,

anser sig böra biträda hvad Kungl. Maj:t under förevarande punkt

föreslagit, dock med den ändring beträffande predikanternas arfvode,

att med afseende därå skall tillämpas bestämmelsen i kungl. brefvet

den 5 juni 1874, att eu fjärdedel af tjänstinnehafvares arfvode skall

anses utgöra tjänstgöringspengar, som under tjänstledighet icke må

tillgodokomina tjänstinnehafvaren; och får utskottet alltså hemställa,

a) att Riksdagen må, med afförande ur staten

å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll

af däri nu upptagna tjänstemannalöner vid centralfängelset

å Nya Varfvet och vid kronohäktet i Kungsbacka,

godkänna följande förslag till ny aflöningsstat

för direktörerna och predikanterna vid fängelserna å

Härianda och i Härnösand

Lön

Tjänst-

görings-

Skrif-

vare-

arf-

vode

Arf-

Alders-

tillägg

pennin-

gar

vode

efter

5 år

efter

10 år

för direktören vid central- fängelset och det där- med förenade lftnsfän- gelset ä, Härianda ......

2,200

1,300

500

4,000

500

500

„ predikanten vid samma

fängelse.....................

1,700

1,700

500

„ direktören vid central- fängolset och det där.

med förenade länsfän - gelset i Härnösand ...

2,200

1,300

500

4,000

500

500

„ predikanten vid samma

fängelse ..................

—

—

—

1,700

1,700

500

Summa kronor j i i I Jl,400|

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

samt därvid förklara,

ej mindre att i afseende å aflöningsstaten för

nämnda direktörer skola gälla enahanda villkor som

i fråga om den år 1903 antagna aflöningsstat för

föreståndarna vid läns- och kronocellfängelserna i

riket, dock med tillägg, att ifrågavarande direktörer

skola vara skyldiga att, mot ersättning för minskade

aflöningsförmåner och flyttningskostnaden, låta sig

förflyttas till annan fångvårdsanstalt,

än äfven att för åtnjutande af den för predikanterna

bestämda aflöning skall, i stället för de

genom kungl. brefvet den 5 juni 1874 meddelade

bestämmelser, gälla:

att med befattningen icke må ytterligare förenas

annan syssla;

att en fjärdedel af arfvodet skall anses utgöra

tjänstgöringspengar, som under tjänstledighet icke må

tillgodokomma tj änstinnehafvaren;

att tjänstinnehafvare, som transporterats till

annan predikantsbefattning vid fångvårdsanstalt, för

hvilken ålderstillägg är å stat uppfördt, må för erhållande

af ålderstillägg å den nya befattningen räkna

sig till godo tjänstetiden jämväl å den förra;

att i afseende å tillträde till ålderstillägg skall

iakttagas, att tjänstetiden beräknas från början af

kalenderåret näst efter det, hvarunder utnämning till

tjänsten ägt rum;

att tjänstinnehafvare skall under mer än fyra

femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för rätt

till ålderstillägget, hafva med godt vitsord bestridt

sin egen eller, på grund af förordnande, annan tjänst

i fångvården samt att tjänstinnehafvare må tillgodoräkna

sig den tid, som före den nya lönestatens utfärdande

förflutit från hans utnämning till tjänsten;

att tjänstinnehafvare skall vara skyldig att, mot

ersättning för minskade aflöningsförmåner och flyttningskostnaden,

låta sig förflyttas till annan fångvårdsanstalt;
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

25

att tjänstinnehafvare skall vara skyldig att därjämte

mot arfvode, som Kungl. Maj:t af förslagsanslaget

till fångars vård och. underhåll anvisar, bestrida

befattning såsom skollärare vid den fångvårdsanstalt,

där han såsom predikant anställts;

samt att, med indragning af det i stat nu uppförda

arfvodet till predikant vid centralfängelset för

kvinnor i Göteborg, predikanten vid fängelset å Härlanda

ytterligare skall vara skyldig att, så länge

nämnda centralfängelse kommer att behållas, utan

särskild ersättning bestrida predikantsgöromålen jämväl

vid detta fängelse; samt

b) att Riksdagen må såsom följd häraf minska

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll

med 10,700 kronor.

5:o) I fjärde punkten under andra hufvudtiteln har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att

dels godkänna de i statsrådsprotokollet den 12 januari 1907 framlagda

förslag till aflöningsstat för assistenter vid vissa fångvårdsanstalter

samt till aflöningsstat för de betjänte vid rikets fångvårdsanstalter,

hvilkas aflöning utginge af bestämda anslaget till fångars vård och

underhåll, samt därvid tillika förklara:

att vaktmästarebefattningarna vid länsfängelserna i Härnösand,

Jönköping och Linköping skola indragas och ersättas af de i förevarande

stat för vaktbetjänte upptagna nya förste vaktkonstapelstjänsterna;
att

en hvar af nyssnämnda vaktmästarebefattningars nuvarande

innehafvare, som efter nämnda indragning kommer att vid något af

dessa fängelser fullgöra de åligganden, som nu tillhöra fängelsevaktmästare,

skall äga dels att, så länge han i denna tjänsteutöfning kvarstår,

af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll uppbära ett

personligt aflöningstillägg, motsvarande skillnaden mellan den i stat för

vaktmästare upptagna aflöning, däri inräknadt beklädnadsersättning,

och aflöningen till förste vaktkonstapel, dels ock att efter beviljadt

afsked från tjänsten uppbära pension såsom vaktmästare;

att i de fall, då vid annat än nu nämnda fängelser och fängelset

å Stora Härianda inrättande af assistentbefattning finnes nödig, anmälan

därom må för aflöningsstaternas ändring göras till Riksdagen;

BIL till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

Bevakningspersonalens

aflöning»- förmåner

m. m.

[4.]

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

samt att gratifikation till vaktbetjänt icke vidare må såsom aflöningsförmån

utdelas;

dels i afseende å de nya aflöningsstaterna

ej mindre medgifva

att till en hvar å den nya staten för vaktbetjänte uppförd vaktkonstapel,

förste vaktkonstapel, underofficer, vaktmästare och fanjunkare

må af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utgå beklädnadsersättning

efter 100 kronor för år;

att assistenterna bestås fri bostad och vedbrand eller ersättning

för dessa förmåner;

att till en hvar af de å den nya staten uppförda vaktbetjänte,

som är gift eller efter anställandet i tjänsten ingått äktenskap, ehuru

detta sedermera på grund af dödsfall eller af annan anledning upplösts,

och som icke på kronans bekostnad åtnjuter förmånen af fri bostad

och vedbrand, må årligen, intill dess han af sådan förmån kan

komma i åtnjutande, af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

utgå hyresersättning och anslag till inköp af 15 kubikmeter barrved;

dock med iakttagande, att hyresersättnings högsta årliga belopp icke

får annat än i sådana fall, då synnerliga förhållanden därtill föranleda,

öfverstiga 250 kronor, samt att hyresersättningarna och vedanslagen

skola efter de å olika orter gällande hyror å bostadslägenheter och

pris å ved bestämmas;

att extra vaktbetjänt, som efter ett års fortsatt förordnande, innehar

nytt förordnande såsom sådan, må tillåtas, vid tjänstledighet för

styrkt sjukdom under det nya förordnandet, intill högst den tid af 45

dagar, som det vid dylika fall är ordinarie vaktbetjänt medgifvet att

behålla hela aflöningen, af arfvodet såsom extra vaktbetjänt behålla så

stor del, som motsvarar lönen i den ordinarie vaktbetjäntsaflöningen;

samt att, så länge ordinarie fånggevaldiger, som ej transporterats

till vaktkonstapel, kvarstår i tjänst, aflöning till sådan gevaldiger enligt

hittills gällande stat skall utgå af de i den nya staten för vaktbetjänte

uppförda vaktkonstapelslönemedlen;

än äfven stadga att i öfrigt nu gällande villkor för aflönings åtnjutande

å de af Riksdagen antagna stater för tjänstemän och betjänte

vid fångvårdsanstalterna skola äga tillämpning; dock att assistent skall

vara skyldig att, mot ersättning för flyttningskostnaden, låta sig förflyttas

till assistentbefattning vid annat fängelse, samt att jämväl för

kvinnliga vaktbetjänte skall iakttagas, att i afseende å rätten till ålderstillägg

tjänsttiden räknas särskildt för hvarje tjänstegrad;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

27

dels ytterligare medgifva att, där vaktbetjänt, som vunnit befordran

från lägre till högre grad i betjäntklassen, i sin förra tjänst på

grund af intjänade ålderstillägg uppburit aflöning till större belopp än

honom vid den nya befattningen tillkommer, han må äga att af förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll uppbära skillnaden mellan

dessa belopp såsom personligt aflöningstillägg, intill dess aflöningen i

den nya befattningen motsvarar hvad han i den tidigare tjänsten uppbar;

dels ock slutligen såsom följd häraf öka bestämda anslaget till

fångars vård och underhåll med 144,000 kronor, samt förslagsanslaget

till ålderstillägg med 14,200 kronor.

I denna fråga har departementschefen till aberopade statsrådsprotokollet

anfört följande:

»En år 1906 bildad sammanslutning inom bevakningspersonalen

vid rikets fångvårdsanstalter, benämnd Sveriges fångvårdsmannaförbund,

har till Kring!. Maj:t ingifvit en framställning, som afser bland annat

en förbättring af fångvårdspersonalens ekonomiska ställning.

Innan jag redogör för denna framställning, torde det tillåtas mig

att i korthet omnämna vaktbetjäningens löneförmåner, sådana de voro

före senaste vid 1902 års Riksdag genomförda lönereglering och sådana

de nu är o.

Enligt den före nämnda reglering gällande stat utgick aflöningen

till de ordinarie manliga vaktbetjänte med följande belopp:

Lön

Tjänst-

Summa

Ålders

tillägg

görmgs-

pen-

ningar

efter

5 år

efter

10 år

för fanjunkare vid central fångvårds- anstalt................

600

400

1,000

100

100

,, underofficer vid central fångvårds- anstalt................

500

300

800

100

100

,, vaktmästare vid läns- eller krono- häkte.................

500

300

800

100

100

,, förste vaktkonstapel vid läns- eller

kronohäkte.............

500

300

800

75

75

,, vaktkonstapel vid central fång- vårdsanstalt.............

400

300

700

75

75

,, vaktkonstapel vid läns- eller krono- häkte .................

400

250

650

75

75

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Därjämte var medgifvet, att till en hvar dylik vaktbetjänt, som

var gift eller änkling med familj och icke på kronans bekostnad åtnjöt

förmånen af fri bostad och vedbrand, skulle årligen, intill dess han af

dylik förmån kunde komma i åtnjutande, utgå hyresersättning och

anslag till inköp af 12 kubikmeter ved, dock med iakttagande att

hyresersättnings högsta årliga belopp skulle utgöra 150 kronor och

vedanslaget 35 kronor, att hyresersättningarna i medeltal icke finge

öfverstiga 125 kronor årligen till hvarje vaktbetjänt, samt att hyresersättningarna

och vedanslagen borde efter de å olika orter gällande

hyror å bostadslägenheter och pris å ved bestämmas.

Härförutom åtnjöto vaktbetjänte vid läns- och kronocellfängelserna

andel i förtjänsten å fångarnas arbeten. Beloppet af denna andel var

emellertid, enligt hvad vid 1902 års Riksdag upplystes, synnerligen olika

såväl vid de särskilda fängelserna som vid hvarje fängelse för sig. Det

växlade för enskilda konstaplar från några få kronor till 100 kronor om

året. Medelbeloppet för konstapel uppskattades till omkring 25 kronor.

Vid 1902 års reglering blef, med indragning till statsverket af

den vaktbetjänte vid läns- och kronocellfängelserna tillkommande andel

af arbetsinkomsten vid dessa fängelser, aflöningsstaten så bestämd:

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Summa

Ålderstillägg

efter

5 år

efter

10 år

för fanjunkare..............

650

550

1,200

100

100

„ vaktmästare.............

550

550

1,100

100

100

,, underofficer.............

550

400

950

100

100

,, förste vaktkonstapel........

,, vaktkonstapel vid såväl central an-

550

400

950

75

75

stalt som läns- eller kronofängelse .

450

350

800

75

75;

hvarjämte för hyresersättningarna maximibeloppet höjdes till 250 kronor

samt högsta medelbeloppet till 200 kronor. I fråga om vedanslaget

bestämdes, att detta finge utan inskränkning till något visst maximibelopp

beräknas efter en förhöjd kvantitet af 15 kubikmeter barrved

till ortens pris.

Tillika medgafs, att vaktbetjänt skulle vid tjänstledighet för styrkt

sjukdom få behålla sin aflöning oafkortad under 45 dagar och vid dylik

ledighet för svag hälsas vårdande under 15 dagar af kalenderår. Förut

var den bestämmelse gällande, att vaktbetjänt skulle vid sjukdom och

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

29

annan ledighet från tjänsten afstå de i aflöningen ingående tjänstgöringspenningar.

Utöfver nämnda förmåner utdelas, jämlikt medgifvande i nådiga

bref af den 5 december 1855 och den 3 december 1861, åt en hvar

vaktbetjänt, som genom berömlig tjänstgöring gör sig däraf förtjänt,

årlig gratifikation med visst af fångvårdsstyrelsen i utfärdadt cirkulär

bestämdt, af tjänsttidens längd beroende belopp, uppgående i medeltal,

enligt hvad styrelsen uppgifvit, för konstapel till omkring 75 kronor

och för underofficer eller därmed likställda till omkring 100 kronor

eller något därutöfver.

Rörande den år 1902 skedda löneförbättringen har fångvårdsmannaförbundet

uttalat, att den redan från början var otillräcklig och att

detta missförhållande därefter ökats genom de ständigt växande lefnadskostnaderna.

Förbundet tror sig hafva funnit, att den dagliga utgiften

till föda åt en vaktbetjänt och hans familj ingenstädes kan beräknas

lägre än 40 öre för hvarje person. Förbundet beräknar att för

en familj af man, hustru och fem barn, alltså tillhopa sju personer,

åtgår:

för kost 0,40 x 7 x 365 .................................................... kronor 1,022: —

„ beklädnad åt mannen...................................................... ,, 100: —

,, ,, hustrun och barnen.............................. ,, 250: —

„ öfriga utgifter, däribland skatter och andra afgifter,

läkarearfvode och medicin, skolböcker, inköp och

underhåll af bohag m. m............................................. „__128: —

kronor 1,500: —

Beräkningens riktighet är, säger förbundet, icke rubbad däraf,

att dess medlemmar, ändå att de flesta af dem hafva vida mindre inkomst,

lyckats draga sig fram på denna inkomst. Att så kunnat ske

beror af olika orsaker. Några äro ännu ogifta eller hafva små familjer.

Några söka genom extra arbete skaffa sig ökade inkomster. Andra nödgas

delvis lefva på hvad deras hustrur kunna utanför hemmet förtjäna. Icke

få hafva nödgats skuldsätta sig. För alla gälla emellertid umbäranden

och försakelser såsom regel. Men det kan icke vara nyttigt, om statens

tjänare för biförtjänsters skull nödgas ägna tid och krafter åt annat

arbete. Och det är icke nyttigt, om för uppehällets skull hustrurnas

verksamhet ryckes från hemmet. Systemet innebär i öfrigt från statens

synpunkt en svår misshushållning, ty tjänstgöringen måste blifva lidande

på de anmärkta förhållandena. Det kan icke väntas, att personer,

Fångv&rds
mannaför
bundet.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Fångvårds
styrelsen.

hvilkas sinnen ständigt gnagas af tryckande brödbekymmer, skola dag

efter dag, år efter år, fullgöra sitt glädjefattiga men grannlaga värf

med vaket och oförtröttadt nit samt med det lugn och tålamod, som

kallet fordrar. Därigenom att utsikterna på denna bana äro så betydligt

mindre lockande, än i annat arbete, sänkes äfven duglighetsnivån

för de nyanställda. För hvarje år ökas svårigheterna att få

platserna väl besatta.

Fångvårdsmannaförbundets medlemmar hafva därför enats om att

föreslå följande aflöningsförmåner:

för underofficer, vaktmästare och förste vaktkonstapel: 1,600 kronor,

hvaraf förslagsvis: lön 1,000: —

tjänstgöringspenningar 450: —

beklädnadsersättning 150:— 1,600: —

med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 100

kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring, tillhopa 200:— 1,800: —

äfvensom fri bostad om minst 2 rum och kök samt nödigt bränsle,

för vaktkonstapel: 1,300 kronor,

hvaraf förslagsvis: lön . 800: —

tjänstgöringspenningar 400: —

beklädnadsersättning 100:— 1,300:_

med rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 100

kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring tillhopa 200: — 1,500:_

äfvensom fri bostad om minst 1 rum och kök samt nödigt bränsle.

I de fall, då bostad ej kan beredas, bör enligt förslaget lämnas

hyresersättning, afpassad efter förhållandena på orten.

Fångvårdsstyrelsen, som i ärendet afgifvit infordradt utlåtande,

har erinrat, att inom den samhällsklass, där bevakningspersonalen äger

sina vederlikar och därifrån den rekryteras, en allmän höjning af de

ekonomiska anspråken gjort sig med kraft gällande. Den år 1902 fastställda

aflöningen till vaktbetjänte — ehuru innefattande en verklig

löneförbättring, i synnerhet för den stora mängden gifta vaktkonstaplar,

som i saknad af fri bostad med ved uppburo hyresersättning och vedanslag

och följaktligen voro mest i behof af löneförbättring — håller icke

längre måttet vid jämförelse med de förmåner, som under nu pågående

energiska arbete på det sociala området åt nämnda samhällsklass vunnits

och följaktligen äfven måste kräfvas för förvärfvande och bibehållande

af en intresserad och duglig fångbevakningskår.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

31

Efter att hafva redogjort för de aflöningar, som bestås andra

med vaktkonstaplarna jämförliga statsbetjänte äfvensom konstaplarna

vid Stockholms poliskår och vid Stockholms stads rannsakningsfängelse

och vid jämförelse därmed påvisat, att vaktkonstaplarna vid fångvården

äro icke obetydligt efterblifna andra deras vederlikar, har fångvårdsstyrelsen

med afseende å hvad för en familj af vaktkonstapels ställning

måste anses nödtorftigast erforderligt kommit till ungefärligen

samma resultat som fångvårdsmannaförbundet. Den enda erinran, som

härvid af fångvårdsstyrelsen gjorts, är att med hänsyn till de uppgifter,

styrelsen låtit insamla öfver antalen hemmavarande oförsörjda

barn, dessa synts hafva af förbundet beräknats något för högt. Men

med hänsyn å andra sidan till de anspråkslösa siffror, som upptagits

för dagunderhållet och för diverse utgifter, har styrelsen ansett denna

omständighet icke böra verka till reducering af den totalkostnad för

år, 1,500 kronor, till hvilken förbundet kommit. Med förbundet måste

man, säger styrelsen vidare, betämma däri, att en konstapelfamiljs

ställning är beklagansvärd, om ej andra utvägar finnas, än dem staten

anvisar. Det är ock tydligt, att förbundets skildring såväl i fråga om

verkningarna häraf på konstapeln och hans tjänstgöring som beträffande

den allt mer växande svårigheten att för rekrytering af vaktbetjänte

finna och i tjänsten bibehålla lämpligt folk måste vara fullkomligt riktig.

Såsom belysande i afseende å nämnda svårighet har styrelsen meddelat,

att vid de stora fångvårdsanstalterna å Långholmen och Svartsjö, med

en uppsättning enligt stat af respektive 53 och 35 konstaplar, under

de sista tre åren nyantagits å Långholmen 66 och å Svartsjö 58 samt

af nyligen antagna afgått respektive 54 och 46 konstaplar.

Styrelsen har ock uttalat, att de åtgärder, som i anledning af

senaste tiders stegrade kostnader och anspråk för lifvets nödtorft vidtagits

för åstadkommande af tidsenlig lönereglering för statsbetjänte

vid olika förvaltningar, icke skola kunna anses hafva nått sitt syfte,

med mindre aflöningsförmänerna för dem höjas till ungefärligen den

af fångvårdsmannaförbundet yrkade nivå.

Om styrelsen alltså funnit sig böra utgå från det af fångvårdsmannaförbundet

beräknade existensminimum, har styrelsen likväl funnit

sig i åtskilliga hänseenden böra föreslå någon afvikelse.

Då med ålderstilläggen afses att bereda vaktbetjänte det beliölliga

existensminimum, och fordringarna härutinnan ökas med familjens

tillväxt, samt det vid sådant förhållande icke kan vara klokt att genom

en jämförelsevis för stor ökning af begynnelselönen tilläfventyrs vänja

löntagaren under första tjänsttiden vid behof, som han längre fram

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

måste inskränka, har styrelsen ansett den nu ifrågakomna lönehöjningen

böra till väsentlig del läggas å ålderstilläggen. Styrelsen har

därför föreslagit att dessas antal ökas till tre, att utgå efter 4, 8 och

12 års tjänstgöring. Enligt nu gällande föreskrift beräknas för rätten

att njuta ålderstillägg tjänsttiden särskildt inom de olika klasserna

af vaktbetjänte. Då för lönernas afpassande mellan dessa klasser

nämnda föreskrift icke vidare lärer kunna tillämpas, har fångvårdsstyrelsen

föreslagit att — såsom af enahanda orsak föreskrifvits bland

villkoren för den vid 1903 års riksdag å ordinarie stat uppförda aflöning

till kvinnliga vaktbetjänte — jämväl för vaktbetjänte af mankön

införes gemensam beräkning af tjänsttiden. Och styrelsen har

härvid ansett, att ålderstilläggen böra sättas lika för alla, hvarje ålderstillägg

till 100 kronor.

I enlighet med den af fångvårdsmannaförbundet gjorda framställningen

och såsom för betjänte vid åtskilliga andra förvaltningar är

gällande, har fångvårdsstyrelsen ansett en del af fångbetjäningens förmåner

böra å fångvårdens förslagsanslag uppföras såsom beklädnadsersättning,

hvilken dock torde kunna sättas för alla till lika belopp,

100 kronor för år.

Med tillämpning af dessa grunder har styrelsen föreslagit, att

ordinarie manliga vaktbetjänte vid fångvården må beredas, jämte

nämnda beklädnadsersättning, aflöning å riksstaten till följande belopp:

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

gar.

Summa

Ålderstillägg

efter

4 år

efter

8 år

efter

12 år

för vaktbetjänte:

fanjunkare ....................................

700

600

1,300

100

100

100

underofficer och förste vakt-

konstapel .............................

600

550

1,150

100

100

100

vaktkonstapel .............................

500

500

1,000

100

100

100

Efter intjänande af alla tre ålderstilläggen samt med tillägg af

beklädnadsersättning och gratifikation, hvilken senare under första anställningsåren

hålles under men efter hand något öfverstiger det förut

angifna ungefärliga medelbeloppet 75 kronor, skulle den sålunda föreslagna

aflöningen uppgå för vaktkonstapel till ungefärligen den be
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

33

gärda summan 1,500 kronor, samt för underofficer och förste vaktkonstapel

till 1,650 kronor.

Pensionen skulle enligt det sålunda afgifna förslaget komma att

höjas för vaktkonstapel från 600 till 800 kronor, för förste vaktkonstapel

från 700 och för underofficer från 750 till 900 kronor samt för

fanjunkare från 850 till 1,000 kronor. Denna ökning i pensionen är

enligt styrelsens åsikt i sin mån, med hänsyn till de stegrade lefnadskostnaderna,

lika behöflig som löneförhöjningen under tjänsttiden.

Pensionen utgör för öfrigt, jämväl den, ett vederlag för den tjänst,

som under mannaåldern ägnats staten. Att i sådant afseende tillerkänna

en f. d. vaktkonstapel, som har hustru och kanske ännu oförsörjda

barn, ett belopp af 800 kronor för år anser styrelsen ej vara

mer än''hvad han för sin yttersta nödtorft behöfver och samhället såsom

en pliktuppfyllelse åligger.

Förutom nämnda förmåner skulle nu ifrågavarande befattningshafvande

fortfarande såsom hittills vara i åtnjutande af bostad och vedbrand

eller däremot svarande ersättning. Beträffande hyresersättningen

har emellertid fångvårdsstyrelsen anmärkt, att den bestämda begränsning,

som nu är satt för dess maximibelopp, understundom visat sig

medföra den största olägenhet. Så är för närvarande förhållandet vid

tvångsarbetsanstalten i Karlskrona, där fanjunkaren och en underofficer

— den ene med sju och den andre med fem uppväxande barn

— måst i saknad af annan utväg inhysas å vinden till en af anstaltens

byggnader i för ändamålet tätt under plåttaket inredda låga och

trånga lägenheter utan annat kök än afbalkningar å vinden. Under

sommaren olidligt upphettade och under vintern synnerligen kalla,

äro dessa lägenheter, enligt hvad anstaltens läkare vitsordat, högst

otjänliga till bostäder. De skulle ock för länge sedan hafva såsom

sådana utdömts, om tillfälle funnits att genom tillräckliga hyresersättningar

skaffa där inhysta befattningshafvande andra lämpliga lägenheter.

Äfven å andra platser, såsom särskildt i Stockholm, där uti

kronans hus befintliga vaktbetjäntsbostäder icke längre räcka till för

antalet gifta konstaplar, samt i Göteborg med flera centrala orter

har, enligt hvad styrelsen uppgifvit, det för hyresersättningarna nu

medgifna maximibeloppet, 250 kronor för år, visat sig för knappt.

Detta kommer att i Göteborg blifva så mycket olägligare, som det för

det nya stora cellfängelset å Härianda invid nämnda stad anvisade

byggnadsanslag icke beräknats för uppförande af bostäder för fånBih.

till Riksd. Prot. 1907. 4 Sand. 1 Åfd. 3 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

gelsets jämförelsevis betydande konstapelsstyrka, hvilken således, åtminstone

tills vidare, måste tillgodoses med kontanta hyresbidrag.

Styrelsen har därföre hemställt, att hyresersättnings högsta årliga belopp

må kunna öfverskridas i sådana fall, då synnerliga förhållanden

därtill föranleda.

Hvad vidare angår gällande bestämmelse om ett högsta medelbelopp

för hyresersättningarna har fångvårdsstyrelsen erinrat, att styrelsen

redan i underdånig skrifvelse den 27 september 1901 visat,

hurusom ett sådant stadgande medför den olägenhet att, så vidt

beloppet icke skall öfverskridas, redan beviljade hyresanslag tid efter

annan måste undergå jämkning. Vid de regleringar, som sålunda ägt

rum, har exempelvis för det stora antalet vaktbetjänte vid fångvårdsanstalterna

i Karlskrona måst iakttagas, att hyresersättningarna, af

antydda orsak, hållits för en hvar konstapel omkring 30 kronor lägre

än hyresprisen i orten anvisade. På grund häraf har styrelsen ansett

sig höra föreslå, att omförmälda bestämmelse angående ett högsta

medelbelopp för hyresersättningarna må för framtiden bortfalla.

I det af fångvårdsstyrelsen afgifna förslag till stat för manliga

vaktbetjänte äro vaktmästare ej upptagna. Anledningen härtill sammanhänger

med det önskemål, fångvårdsstyrelsen uttalat därom, att

vid läns- och kronocellfängelserna må, liksom vid de centrala fångvårdsanstalterna,

anställas eu särskild befallningshafvande, som under fängelseföreståndarens

kontroll omhänderhar kassa och räkenskap. Detta

hav vid de cellfängelser, där den nu af fångarna för kronans räkning

bedrifna persedeltillverkningen i något större skala införts, blifvit så

mycket mera af nöden, som redovisningen därför kan gälla betydande

belopp, ända till hundra tusental kronor. Äfven i andra afseenden

har, enligt hvad fångvårdsstyrelsen anfört, vid sagda fängelser länge

känts såsom en verklig brist, att den vid föreståndarens sida närmast

stående vaktmästaren i allmänhet saknar tillbörlig kompetens för att

i fängelsets förvaltning lämna erforderligt biträde. Häraf har följden

flerstädes blifvit, att fängelseföreståndaren så upptages af enklare skrifgöromål

och andra dylika löpande bestyr, att han ej hinner åt fängelsets

inre skötsel och fångarnas tillsyn ägna den omsorg, som en rätt fångvård

måste kräfva. Flera af fängelseföreståndarna hafva ock genom ihållande

göromål blifvit märkbart öfveransträngda. Behöfver under sådana

förhållanden en föreståndare begära ledighet från tjänsten, möter vanligen

svårighet att för honom finna lämplig vikarie, och för egen del

måste föreståndaren genom att under ledigheten nödgas afstå de tjänst
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

35

göringspenningar, som med stor procent ingå i aflöningen, vidkännas

uppoffringar, som hans ekonomi endast med svårighet kan bära.

I anledning häraf har det, såsom ock styrelsen i underdåniga

skrivelser den 27 september 1901 och den 29 september 1903 framhållit,

länge varit styrelsens önskan att få fängelsevaktmästaren ersatt

med en assistent så aflönad, att därtill kan påräknas personer af den

bildning och kompetens, som fordras för att fylla nu antydda brist

samt vid behof kunna träda i fängelseföreståndarens ställe.

Styrelsen har nu funnit, att genom den höjning i aflöningen, som,

vid gruppering af de nya bevakningslönerna i olika grader, skulle

komma cellfängelsevaktmästarna till del, tillfälle skulle erbjuda sig att

allmänt förvandla dessa sysslor till assistenttjänster. Därigenom skulle

innehafvarnes auktoritet betydligt höjas gent emot underordnade samt

den ändrade benämningen i förening med ökad aflöning göra tjänsterna

mera begärliga för personer med de egenskaper, som styrelsen önskar

finna närmast under fängelseföreståndarna.

Om sålunda i assistenterna erhölles kompetenta redogörare under

fängelsedirektörernas kontroll, skulle äfven, anför styrelsen vidare, tillfälle

vinnas att, i den af styrelsen enligt underdånig skrifvelse den 27

september 1901 föreslagna omfattning men utan då ifrågasatt kassakontroll

af främmande myndighet, från Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

hvilka redan vunnit befrielse från omsorgen rörande arbetsdriften,

aflyfta jämväl bördan af den ekonomiska förvaltningen i

öfrigt beträffande länens fängelser och att sålunda i detta afseende

likställa nämnda fängelser med de centrala fångvårdsanstalterna, där

berörda förvaltning direkt under fångvårdsstyrelsen besörjes genom

direktören och redogöraren.

Rörande den närmare tillämpningen af nu ifrågasatta anordning

har styrelsen tänkt sig, att assistenttjänsterna borde, i förhållande till

de olika fängelsernas storlek och betydelse samt därmed sammanhängande

kraf på fängelseförvaltningen, vara af två klasser, den första

klassen för de vanliga och den andra för de mera kräfvande cellfängelserna.

Styrelsen har härvid förutsatt att, om vid något fängelse vaktmästaren

nu tillhörande göromål visa sig till någon del icke kunna

medhinnas af assistenten, styrelsen må äga att så ordna med tjänstgöringen

för konstaplarna, att vissa bestyr kunna öfvertagas af därtill

lämplig vaktkonstapel, som härför — likasom till exempel vid ett och

annat fängelse i fråga om tillsynen af dess ångmaskin är fallet — af

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll må tillerkännas sär
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

skildt arfvode till belopp, som styrelsen ansett lämpligen böra bestämmas

till högst 100 kronor för år.

Aflöningen till assistenterna, hvilka fångvårdsstyrelsen ansett böra

räknas till tjänstemannaklassen, bar af styrelsen föreslagits sålunda:

för assistenter:

af första klassen

af andra klassen

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Ålderstillägg

Lön

Summa

efter i efter

4 år i 8 år

efter

12 år

800

950

700

850

1,500

1,800

100 100

100i 100

100

100

hvarjämte assistenterna skulle erhålla fri bostad och vedbrand.

Således skulle aflöningen för assistent af första klassen uppgå till

det af fångvårdsmannaförbundet för vaktmästare önskade belopp af

1,800 kronor för år. Pensionen skulle för de nuvarande vaktmästarna

och sedermera assistenterna af första klassen höjas från 750 till 1,100

kronor. För assistent af andra klassen skulle pensionen utgöra 1,250

kronor.

I öfrigt har fångvårdsstyrelsen uttalat att, då de nuvarande cellfängelsevaktmästarna

i allmänhet icke lämpa sig att konstitueras till

assistenter, de torde under öfvergångstiden böra kvarstå såsom vaktmästare

med sina gamla göromål, men med uppbärande af första klassens assistentaflöning.

Assistenterna skulle således endast i mån af vaktmästarnas

afgång utnämnas. Enär likväl vid de nya fängelserna å Härianda

och i Härnösand redan under år 1907 uppstår oafvisligt behof af assistenters

anställande, och centralfängelset vid Nya Varfvet samma år

kommer att nedläggas, har styrelsen funnit att, i stället för fanjunkarelönen

vid centralfängelset å Nya Yarfvet och vaktmästarelönen vid

länsfångelset i Härnösand, böra i den nya staten upptagas löner till

andra (d. v. s. den högre) klassens assistenter vid fängelserna å Härlanda

och i Härnösand.

Med anmälan att, utom dessa två fängelser, redan nu, då den

nya arbetsdriften redan är i full gång vid länsfängelserna i Stockholm,

Linköping, Jönköping, Yäxjö och Örebro samt under införande vid

länsfångelset i Yästerås, jämväl sistnämnda sex fängelser äro i behof

af andra klassens assistenter, har styrelsen vidare anfört, att då sådana

ansetts icke kunna anställas annat än i män af de nuvarande vakt
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

37

mästarnas afgång, styrelsen tänkt sig att assistentaflöningens höjande

här liksom vid andra fängelser, hvarest förhållandena kunna komma

att fordra andra klassens assistenter, böra få bero af blifvande anmälan

och att tillsvidare blott första klassens assistentlöner där beräknas.

Vid en lönereglering af den manliga vaktbetjäningens löner bör

emellertid, enligt fångvårdsstyrelsens mening, ej förbises, att jämväl de

kvinnliga vaktbetjänte vid fångvården äro i behof af förbättrade villkor.

Till ett förslag, afseende löneförbättring åt den kvinnliga vaktbetjäningen,

har styrelsen funnit särskild anledning vid beaktande af

de talrika, i synnerhet å centralanstalterna, bland vaktkvinnopersonalen

uppträdande sjukdomsföreteelser af sådan art, att de måste anses vara

en följd af det olämpliga kosthåll, hvarmed nämnda betjänte i anseende

till knappheten af deras tillgångar få åtnöjas. Vid jämförelse med

hvad i allmänhet dugliga och skötsamma kvinnor i annat arbete kunna

förtjäna, har ock de kvinnliga vaktbetjäntes aflöning — hvilken varit

afpassad efter den numera otillräckliga aflöningen för de manliga vaktbetjänte

— synts styrelsen vara ett allt för ringa vederlag för det

trägna, tålamodspröfvande och ansvarsfulla arbete, som af ifrågavarande

befattningshafvande kräfves.

Dessas till en början å förslagsanslaget medgifna och sedermera

af 1903 års Riksdag å ordinarie stat uppförda aflöning utgör:

Lön

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Summa

Ålderstillägg

—H »r,

för vaktfru ....................................

! för vaktkvinna vid central anstalt

och första vaktkvinna vid läns-

400

300

700

75

75

1

eller kronocellfängelse ....................

! för vaktkvinna vid läns- eller krono-

350

250

600

75

75

cellfängelse ........................................

300

200

500

75

75

hvarjämte jämväl de kvinnliga betjänte åtnjuta fri bostad med ved

eller ersättning därför äfvensom tilldelas gratifikationer.

Då i förevarande fall ej kunna åberopas de för manliga betjänte

förut angifna skäl för ålderstilläggen, har styrelsen ansett ökningen i

dess helhet här böra läggas på den öfriga aflöningen. I sådant hän
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

seende liar styrelsen för de kvinnliga vaktbetjänte föreslagit, jämte

deras bibehållande vid öfriga förmåner, följande ändrade stat:

Tjänst-

Ålderstillägg

■

1

Lön

görings-

pennin-

gar

Summa

efter 5 år

efter

10 år

! för vaktfru

i för vaktkvinna vid central fångvårds-^

anstalt och för första vaktkvinna»

vid läns- eller kronocellfängelse .]

för vaktkvinna vid läns- eller krono-

550

400

950

75

75

500

350

850

75

75

i

cellfängelse .....................................

450

300

750

75

75

Ökningen i pensionen enligt detta förslag skulle för en hvar utgöra

150 kronor, för vaktkvinna från 450 kronor till 600 kronor för

år, för första vaktkvinna och vaktkvinna vid central anstalt från 500

kronor till 650 kronor samt för vaktfru från 550 kronor till 700

kronor.

Hvad slutligen angår de extra betjänte, så skulle visserligen —

anför styrelsen härom — redan den omständigheten innebära en förbättring

i deras villkor, att de för sin tjänstgöring skulle erhålla den

ökade godtgörelse, som motsvaras af den höjda grundlönen för de ordinarie.

Härutöfver har det emellertid synts styrelsen rättvist att i någon

mån söka minska osäkerheten i deras ställning, hvilken nu är sådan,

att en hvar extra vaktbetjänt vid inträffande sjukdomsfall genast från

första dagen förlorar all aflöning. Styrelsen har ansett, att dylik vaktbetjänt,

som under längre tid tjänstgjort, till exempel på förordnande

för permanent tjänstledig ordinarie, borde tillåtas att vid sjukdomsfall —

då ordinarie vaktbetjänt äger att högst 45 dagar af kalenderår behålla

hela aflöningen — under lika lång tid uppbära så stor del af arfvodet,

som motsvarar lönen för ordinarie.

Såsom redan nämnts har fångvårdsstyrelsen afsett, att af de å

nu gällande stat upptagna lönemedlen aflöningarna till en vaktmästare

och en fanjunkare, den senare å aflöningsstaten för centralfängelset å

Nya Varfvet, skola afföras från staten. Då öfriga å bestämda anslaget

uppförda vaktbetjäntslöner till nämnda fängelse efter dess år 1907

förestående indragning komma att erfordras dels för de till ersättande

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

39

af detta fängelse utvidgade eller nybyggda fängelserna i Härnösand och

å Härianda dels ock i öfrigt till utbytande, så långt antalet räcker,

af hittills vid fångvårdsanstalterna förefintliga, å förslagsanslaget till

fångars vård och underhåll aflönade extra vaktbetjäntsbeställningar

mot ordinarie, har styrelsen utgått från att antalet befattningshafvande,

som skola komma i åtnjutande af de föreslagna förbättrade löneförmånerna,

fortfarande inom hvarje grad beräknas efter antalet för närvarande

å ordinarie stat uppförda vaktbetjänte, med undantag för aflöningen

till förstnämnda två befattningshafvande, men med tillägg af

de vaktkonstaplar, som enligt 1905 års riksdagsbeslut ytterligare tillkomma,

i den mån de å nämnda stat anvisade gevaldigerslönemedlen

förvandlas till konstapelslöner. Och styrelsen har härvid afsett att, så

länge ordinarie fånggevaldiger, som ej transporterats till vaktkonstapel,

kvarstår i tjänst, aflöning till sådan gevaldiger skall enligt hittills

gällande stat utgå af de i den nya staten uppförda vaktkonstapelslönemedlen.

Till öfversiktlig jämförelse mellan nu gällande aflöningsstat för

de betjänte vid fångvårdsanstalterna, hvilkas aflöning utgår af det i

riksstaten uppförda bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,

och de af styrelsen föreslagna nya aflöningar till samma eller — i afseende

å vaktmästarna — motsvarande personal har styrelsen uppställt

följande fullständiga tablå:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Nu gällande aflöningsstat.

Lön

1

1

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

Ålders

efter

5 år

tillägg

efter

10 år

1 fanjunkare.................................

650

550

1,200

100

100

4 d:o ................................

2,600

2,200

4,800

100

100

1 vaktmästare............................

550

550

1,100

100

100

19 (ko ...............................

10,450

10,450

20,900

100

100

1 underofficer................................

550

400

950

100

100

29 d:o .............................

15,950

11,600

27,550

100

100

1 förste vaktkonstapel ...............

550

400

950

75

75

: 12 d:o .............

6,600

4,800

11,400

75

75

1 vaktkonstapel ...........................

450

350

800

75

75

349 d:o ..........................

157,050

122,150

279,200

75

75

1 fånggevaldiger...........................

500

—

500

—

—

j 57 d:o .........................

28,500

—

28,500

—

—

11 vaktfri! ..................................

400

300

700

75

75

13 (ko ......................................

1,200

900

2,100

75

75

11 vaktkvinna vid de centrala

fångvårdsanstalterna för

kvinnor ..................................

350

250

600

75

75

17 d:o vid d:o ............................

5,950

4,250

10,200

75

75

1 första vaktkvinna vid läns- och

kronocellfångelserna...........

350

250

600

75

75

1 vaktkvinna vid d:o d:o .........

300

200

500

75

75

34 d:o vid d:o d:o ........

10,200

6,800

17,000

75

75

Summa kronor

—

—

409,550|

—

—

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

41

Fångvårdsstyrelsens förslag till ny aflöningsstat.

1

Tjänst-

Ålderstillägg

Lön i

görings-

Summa

efter

efter

efter

Tjänstemän:

1

penningar

4 år

8 år

12 år

i

1 assistent af andra klassen

950

850

1,800

100

100

100

1 d:o d:o

950

850

1,800

100

100

100

1 d:o af första klassen

eller tills vidare vakt-1

mästare .......................

800

700j

1,500

100

100

100!

18 d:o d:o eller tills vidare

vaktmästare .................

14,400

12,600

27,000

100

100

100J

Betjänte:

1 fan iunk,are..........................

700

600

1,300

100

100

100

8 d:o .........................

2,100

1,800

3,900

100

100

100

1 underofficer eller förste

1

vaktkonstapel...............

600

550

1,150

100

100

100!

42 d:o eller d:o ..............

25,200

23,100

48,300

100

100

100

1 vaktkonstapel ..................

500

500

1,000

100

100

100

385 d:o ..................

192,500

192,500

385,000

100

100

100

efter

efter

5 år

10 år

1 vaktfri!................................

550

400

950

75

75

—

3 d:o .................................

1,650

1,200

2,850

75

75

—

1 vaktkvinna vid de cen-

1

träla fångvårdsanstal-

i

1

terna för kvinnor ......

500

350

850

75

| 75

’

17 d:o vid d:o ...................

8,500

5,950

14,450

75

75

1 första vaktkvinna vid

läns- och kronocell-

fängelserna...................

500

350

850

75

75

!

1 vaktkvinna vid d:o d:o

450

300

750

75

i 75

■ ■—

34 d:o vid d:o d:o

1 15,300

10,200

25,500

75

75

! ■»"

Summa kronoi

—

| 518,950| —

I

i

| —

Bill. till Biksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Kungl. Maj:ts

befallningshafvande.

Det afgifna förslaget till ny aflöningsstat visar således en höjning

i utgifterna å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll

af................................................................................. kronor 109,400: —

hvartill skulle ytterligare komma höjning i utgifterna

å förslagsanslaget till ålderstillägg enligt

beräkning för nuvarande vaktbetjänte ................. „ 51,000:_

och å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

beklädnadsersättningar å 100 kronor till

inalles 433 vaktbetjänte ........................................... 43,300:_

så att totalökningen i aflöningsutgifterna kan beräknas

till ................................................................ kronor 203,700: —

Någon ökning i utgifterna för beredande åt de å förslagsanslaget

anställda vaktbetjänte af aflöningar till motsvarighet med de

nu föreslagna har härvid icke af styrelsen beräknats, enär genom

öfverflyttningen af vaktbetjäntslönerna å bestämda anslaget från centralfängelset

å Nya Varfvet till andra fängelser så stor minskning uppstår

i antalet aflöningar å förslagsanslaget, att den därigenom uppkommande

besparingen ungefär motsvarar höjningen af de återstående aflöningarna

å samma anslag.

I sammanhang härmed må anmärkas, att fångvårdsstyrelsen i afseende

å de genom nådiga brefven den 5 december 1855 och den 3 december

1861 för berömlig tjänstgöring åt vaktbetjänte medgifna gratifikationer

anfört, att ehuru dessa efter hand erhållit karaktären af en beräknad

tillgång för vaktbetjäntes nödtorft, styrelsen funnit sig så bunden

af ordalydelsen i nämnda medgifvande att, om vaktbetjänt, hvilkens tjänstgöring

styrelsen dock i det hela funnit berömlig och värd belöning, genom

förbiseende eller ouppmärksamhet råkat ut för anmärkning i något

enstaka fall, styrelsen i allmänhet på grund af nämnda ordalydelse

ansett sig hindrad att tilldela dylik vaktbetjänt gratifikation. Och

den förlust, som härigenom drabbar vaktbetjänten, kan blifva ännu

mera ökad, om han tillika i det inträffade fallet, såsom vanligen vid

fångspillning, blifvit dömd till böter. På grund häraf har fångvårdsstyrelsen

hemställt om sådan förklaring af ifrågavarande föreskrifter,

att gratifikation må kunna tilldelas jämväl vaktbetjänt, som, äfven om

han i något enstaka fall må hafva låtit komma sig någon försummelse

till last, dock af fångvårdsstyrelsen pröfvas vara i följd af öfver hufvud

taget berömlig tjänstgöring förtjänt af gratifikation.

Samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen hafva på nådig

befallning afgifvit utlåtanden i ärendet och därvid vitsordat behofvet

af den begärda löneförbättringen. Härvid har framhållits, att det på

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

43

grund af den nuvarande aflöningens knapphet, sammanställd med den

bättre arbetsförtjänst, som industrien bjuder, och den kräfvande tjänstgöringen

vid fängelserna, visat sig svårt att erhålla dugliga personer

till bevakningstjänsten; särskilt har otillräckligheten af den aflöning,

som bestås den extra personalen, lagt störa hinder i vägen för nyanskaffningen.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande hafva i allmänhet tillstyrkt

fångvårdsstyrelsens förslag. Men i några af de afgifna utlåtandena

hafva dock uttalats åsikter, afvikande från fångvårdsstyrelsens förslag,

och detta såväl i afseende å aflöningarnas storlek och beskaffenhet

som ock med hänsyn till de olika tjänsternas gruppering.

Innan jag närmare ingår på de skiljaktiga förslag, som härutinnan

afgifvits, och den uppfattning af frågan, hvartill jag själf kommit, har

jag ansett mig böra lämna en sammanfattning af de löneförmåner,

som åtnjutas af en del med vaktbetj aningen vid statens fängelser likställda

stats- eller i annan allmän tjänst anställda betjänte, nämligen:

Lön

Tjänst-

görings-

Summa

Ålders-

tillägg

Anmärkningar

pen-

ningar

efter

5 år

efter

10 år

Tullbetjänte:

i

■

kustuppsyningsmän i de södra

orterna ........................................

d:o i de norra orterna ................

vaktmästare i Stockholm, Malmö,

Hälsingborg och Göteborg

d:o i åtskilliga andra orter ....

O O O O

o o o o

00 00 05 00

400

300

500

400

1,200

1,100

1,400

1,200

150

100

150

150

150

100

150

150

Härförutom uni- form eller bekläd-!

nadsersättning. —

Ålderstilläggen be- räknas å tjänstgö- ringspenningarna.

Vaktbetjänte vid Stockholms stads

rannsakning sfängelse;

va k t,m fratatp, ................................

1,600

1,200

800

_

1,600

1,200

800

100

_

Härförutom bostad,

vaktkonstappl ................................

100

100

ved, lyse och tvätt.

Härförutom dels bo-

v ak tk vinn a..................................

50

50

stad, ved, lyse och

tvätt dels ock be

klädnad.

Härförutom bostad.

ved, lyse och tvätt.

Samtliga vaktbe- tjänte uppbära pen- sion med 70 % af

lönen.

Departementschefens

yttrande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Vid jämförelse med dessa aflöningsförmåner måste otvifvelaktigt

erkännas, att den manliga vaktpersonalen vid fångvården är alltför

lågt aflönad och. att således en löneförbättring för denna personal är

fullt befogad. Då emellertid med hänsyn till de förmåner af bostad

och vedbrand eller ersättning därför, som till fångvaktbetjäningen utgå,

den af fångvårdsstyrelsen föreslagna kontanta aflöningen synts mig

väl hög, har jag ansett, att någon minskning däri kan och bör förekomma;

en minskning, som dock synts mig icke böra drabba själfva

lönen.

Mot den uppfattning, som fått sitt uttryck i fångvårdsstyrelsens

förslag till tre ålderstillägg, har af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Jönköpings län framhållits, att bevakningspersonalen i regel har sina

största utgifter vid tiden för barnens minderårighet. Och af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands län har erinrats, att i förevarande

samhällsklass äktenskapen i allmänhet komma tidigt till stånd, nämligen

så snart en någorlunda fast anställning blifvit ernådd, och att en vaktkonstapel

ofta nog gifter sig redan såsom extra. Så äro af de vid

länsfängelset i Östersund anställda tre extra vaktkonstaplarna två gifta.

Af dessa har den ene, född 1878, fyra barn; den andre, som är två år

yngre, har två barn. Från annat håll har uppgifvits, att en vaktkonstapel

kan få tjäna såsom extra minst 5 år eller ännu längre, innan

han erhåller konstitutorial. I regel har han då hunnit till en ålder

af omkring 30 år, och han har då icke sällan stor familj. Så t. ex. hade

en af vaktkonstaplarna vid länsfängelset i Karlskrona, då han för två

år sedan blef ordinarie, familj bestående af hustru och fem barn.

För en person i denna ställning, yttrar Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Jämtlands län, är det till följd af nu anmärkta förhållande

tjänligt, att han redan i början får en någorlunda afsevärd inkomst;

bosättningen, som oftast ej sker utan skuldsättning, skall då betalas

samtidigt med att de första barnen komma till. Då han varit tio år

i ordinarie tjänst, har han merendels nått maximum af lefnadskostnad.

Därefter i den mån barnen blifva mera vuxna och kunna hjälpa föräldrarna,

blifva kostnaderna vanligtvis mindre. På grund häraf och

då systemet med tre ålderstillägg torde vara högst ovanligt, har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ansett det nuvarande förhållandet med två

ålderstillägg efter 5 och 10 år böra bibehållas.

Ehuru, enligt de upplysningar jag hos fångvårdsstyrelsen erhållit,

vaktkonstaplarna i regel icke ingå äktenskap innan de blifvit ordinarie

och således erhålla fri bostad eller hyresersättning — det anmärkta

förhållandet i Östersund beror nämligen af särskilda lokala omständig
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

45

heter — tror jag dock i likhet med Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Jämtlands län att en anordning med två ålderstillägg är för vederbörande

själfva mera förmånlig än med tre. Just med hänsyn till de

tidiga äktenskapen och däraf följande stora utgifter måste det vara

angeläget, att vaktkonstaplarna icke från början råka i en skuldsättning,

hvarifrån de sedan hafva svårt att blifva fria. Och om än det af

fångvårdsstyrelsen förordade systemet i sig kan anses innebära ett

medel till uppmuntran under ett långt och fordrande lefnadskall, lärer

dock känslan häraf icke vara särdeles stark hos den det gäller, helst

om han under de tidigare åren kämpat med ekonomiskt betryck. Då

jag således finner det nuvarande systemet med två ålderstillägg bättre,

följer däraf att, enligt min med Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Jämtlands län öfverensstämmande mening, själfva begynnelselönen bör

sättas något högre än fångvårdsstyrelsen föreslagit. Det bör ju då

äfven kunna antagas, att den länge och från olika håll öfverklagade

samt af fångvårdsstyrelsen vitsordade svårigheten att erhålla dugliga

extra eller vikarierande konstaplar skall icke obetydligt minskas.

Den form af aflöning, som nu utgår såsom gratifikation, har af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gottlands och i Jämtlands län

betecknats såsom otidsenlig; det har anmärkts, att denna aflöningsform

lätt alstrar afundsamhet och väcker misstankar för mannamån eller

godtycke.

Enligt hvad de, rörande gratifikations åtnjutande, af fångvårdsstyrelsen

meddelade bestämmelser utvisa, har den nu utgående gratifikationen

otvifvelaktigt erhållit karaktären af en verklig löneförmån,

ett slags ålderstillägg, som dock utdelas efter i viss mån andra

grunder än de egentliga ålderstilläggen. När gratifikationen tillägges

sådan betydelse, har den, synes det mig, förlorat sitt berättigande,

om än jag väl inser den sporre till uppmuntran, som innefattas i denna

aflöningsform. Ehuru jag således är ense med nyssnämnda befallningshafvande

därom, att gratifikationen såsom aflöningsförmån bör försvinna,

vill jag likväl icke föreslå, att den helt och hållet borttages. Det är

naturligt, att tillvaron af en sådan belöningsrätt skall i hög grad verka

lifvande på den beslutsamhet och handlingskraft, som vid uppehållandet

af ordningen i fängelserna eller eljes, såsom vid behandlingen af vildsinta

fångar eller rymlingar, allt som oftast erfordras. Enligt hvad jag

hos fångvårdsstyrelsen inhämtat är det äfven i andra afseenden högst

önskvärdt, att möjlighet för styrelsen att utdela extra ersättning får

kvarstå. Åtskilliga göromål och förrättningar förekomma vid fängelserna,

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

hvilka strängt taget icke kunna anses höra till vaktbetjaningens tjänståliggande.

I andra fall kan vid vaktbetjänts förflyttning, för hvilken

han ej är berättigad till ersättning, af gratifikationsmedlen beredas

honom en hjälp, när sådan finnes billig och af omständigheterna påkallad.

Och öfver hufvud taget skall det säkerligen vara nyttigt att

kunna med en gratifikation någon gång belöna utmärkt plikttrohet

och nit i tjänsten.

Om gratifikationen så användes, torde dess bibehållande få anses

hafva skäl för sig. Men tydligt är ock, att i afseende å sådan gratifikation

måste uppställas andra grunder för dess tilldelande än de nu

gällande. Därest således gratifikationen såsom aflöningsförmån kommer

att upphöra, torde det böra ankomma på fångvårdsstyrelsen att till

Kungl. Maj:t ingifva förslag till de närmare bestämmelser, som böra

gälla i afseende å tilldelande af gratifikation i egentlig mening.

Fångvårdsstyrelsens förslag om införande af en ny aflöningsförmån

i form af beklädnadsersättning, 100 kronor om året för en hvar vaktbetjänt,

anser jag vara förtjänt af bifall. Äfven har jag funnit hvad

styrelsen anfört rörande den nu utgående hyresersättningen höra föranleda

därtill, att nu stadgade högsta medelbelopp för hyresersättningarna må

bortfalla samt att det fastställda maximibeloppet 250 kronor — därest

icke äfven det kan helt och hållet borttagas, i likhet med hvad år

1902 skedde i fråga om vedanslaget — må kunna öfverskridas i fall, där

det icke är möjligt att för detta belopp erhålla lämplig bostad. Hvad

fångvårdsstyrelsen föreslagit om rätt för extra vaktbetjänte att vid

tjänstledighet på grund af sjukdom uppbära viss del af aflöningen

under angifven tid torde, såsom högst behjärtansvärdt, böra understödjas.

Med anledning däraf att fångvårdsstyrelsen uti sitt förslag till ny

aflöningsstat, under åberopande af 1905 års riksdagsbeslut rörande fånggevaldigerna,

ökat det nuvarande antalet vaktkonstaplar med 36, torde

böra erinras, att nu gällande aflöningsstat upptager arfvoden till 58

fånggevaldiger med 500 kronor åt hvarje.

Vid 1905 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t, på fångvårdsstyrelsens

hemställan, att fånggevaldigersgöromålen måtte få öfverflyttas å vaktkonstaplarna

vid läns- och kronocellfängelserna; och för detta ändamål

medgaf Riksdagen, att de nu å bestämda anslaget till fångars

vård och underhåll upptagna gevaldigerslöner om tillhopa 29,000 kronor

skulle, i den mån så kunde ske, i stället användas till inrättande af

nya vaktkonstapelsbefattningar vid nämnda fängelser med den i staten

för då befintliga vaktkonstaplar upptagna aflöning, 800 kronor om

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 3-

il

året, äfvensom att de nya vaktkonstaplarna skulle äga samma rätt till

ålderstillägg ock andra förmåner, som tillkommer öfriga vaktkonstaplar.

Antalet nya konstapelslöner, som kunde bildas af det i staten

till gevaldigerslöner upptagna belopp 29,000 kronor, utgjorde således

36, men utom dessa medel beräknades till hyres- och vedanslag, ålderstillägg

och gratifikationer åt de nya vaktkonstaplarna 11,890 kronor.

Rörande behofvet af nya vaktkonstaplar framlade fångvårdsstyrelsen i

ärendet en utredning, enligt hvilken till och med flera än 36

nya vaktkonstapelstjänster skulle påkallas dels af den föreslagna anordningen

beträffande fånggevaldigersgöromålens öfverflyttning och dels

i öfrigt till följd af den dåvarande bevakningsstyrkans otillräcklighet.

På grund häraf och då Riksdagen således redan pröfvat behofvet

af de 36 nya vaktkonstapelstjänsterna, torde mot fångvårdsstyrelsens

förslag i denna del någon invändning icke kunna framställas. Enligt

hvad jag hos fångvårdsstyrelsen inhämtat, finnas för närvarande i tjänst

endast 19 fånggevaldiger, hvilka åtnjuta full lön af 500 kronor.

I detta sammanhang må emellertid anmärkas, att Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Yästernorrlands län framhållit behofvet af en revision

af gällande bestämmelser angående ersättning till fångförare vid

fångforsling. I sådant hänseende har anförts, att den till fånggevaldigerna

nu utgående ersättning är otillräcklig och att bestämmelserna

om ersättning till fångförare äro obilliga däri att, oaktadt dagtraktamente

utgår med endast två kronor, fångföraren kan få betala ersättning

för nattlogi icke blott för sig själf utan äfven för medföljande

fångar. Å andra sidan anser jag mig här böra erinra, att i de fall,

då gevaldigerstjänst bestrides af vaktkonstapel, denne icke må efter

inträdd lönereglering genom fångforslingen tillföras någon extra aflöning.

Härom äfvensom angående den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Yästernorrlands län påkallade revision torde dock ytterligare utredning

böra verkställas, innan jag underställer frågan Kungl. Majrts pröfning.

För åtgärden att vid en reglering af den manliga vaktpersonalens

löner samtidigt förbättra äfven den kvinnliga vaktbetjäningens aflöningsförhållanden

torde fångvårdsstyrelsen hafva anfört giltiga skäl.

Emellertid har den af styrelsen föreslagna ökning af 250 kronor för

hvarje kvinnlig vaktbetjänt synts mig väl hög. En höjning af 200

kronor torde härvid finnas tillräcklig. Gratifikationen till de kvinnliga

vaktbetjänte har i medeltal uppgått till omkring 68 kronor. Om,

såsom nyss föreslagits, gratifikationen såsom aflöningsform skall upphöra,

kommer således den nu föreslagna höjningen i verkligheten att

motsvara en förbättring af omkring 130 kronor om året.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Hvad härefter angår fångvårdsstyrelsens förslag om tillsättande,

i stället för vaktmästare, af s. k. assistenter af två skilda löneklasser

med en slutaflöning af respektive 1,800 och 2,100 kronor jämte fri

bostad och vedbrand, har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jämtlands

län uttalat stor tvekan, huruvida det kan vara lämpligt att införa en

ny klass af tjänstemän inom detta förvaltningsområde, helst med så

ringa aflöningsförmåner, som här skulle blifva fallet. Erfarenheten på

andra områden synes befallningshafvanden snarare tala mot att skapa

en lågt aflönad tjänstemannaklass, där det kan undvikas: vid 1870- talets löneregleringar borttogs nämligen inom de centrala ämbetsverken

den förutvarande första eller lägsta lönegraden; och riktigheten häraf

torde numera vara klart insedd. I alla händelser har den föreslagna

aflöningen till de ifrågavarande assistenterna, hvilka ju skola i socialt

afseende intaga ställning såsom tjänstemän, synts Kungl. Maj:ts befallningshafvande

vara väl låg, särskildt med hänsyn därtill, att de ifrågavarande

tjänstemännen skulle handhafva kassa och räkenskaper, för

hvilka redovisningen skulle kunna uppgå ända till hundratusental kronor.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län har rörande

denna fråga anfört, att vid länsfängelset i Jönköping, hvarest persedeltillverkning

i stor skala för kronans räkning införts, fångantalet under

de senare åren mer än fördubblats, och att det stora antalet till längre

straff dömda fångar, som å fängelset är intaget och till hvilket lifsfarliga

verktyg i stor utsträckning måste utlämnas, ställer ökade kraf

af påpasslighet och omtänksamhet såväl på fängelsevaktmästaren som

på vaktkonstaplarna. Frånsedt de tre konstaplar, som uteslutande äro

upptagna med skoarbetsdriften, har fängelset fortfarande liksom förut sex

bevakningskonstaplar, hvilka, utom de ökade göromål, som det höga

fångantalet medför, numera äfven hafva att bestrida de inom länet

förekommande fånggevaldigersbestyren. Att under sådana förhållanden

någon förskjutning af dessa konstaplars göromål skulle kunna äga rum

så, att, såsom af fångvårdsstyrelsen ifrågasatts, åt en af konstaplarna

skulle kunna öfverlåtas en del af de vaktmästaren åliggande göromål,

har synts befallningshafvanden knappast vara möjligt. Då härtill tages

i betraktande, att äfven vaktmästaregöromålen i sin ordning ökats i

högst väsentlig grad, torde det svårligen låta sig göra, att en enda

person, såsom afsedt är, skulle icke allenast kunna på ett tillfredsställande

sätt skota de maktpåliggande vaktmästarebestyren, utan dessutom

blifva räkenskapsförare, förvaltare af kassan med dess uppbörd

å stora belopp och slutligen det välbehöfliga hjälpbiträdet åt direktören

i hans mångskiftande göromål.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

49

Om emellertid, yttrar Kungl. Maj:ts befallningshafvande härom

vidare, en assistent med härför nödiga egenskaper skall kunna erhållas,

är det väl antagligt, att han äfven kommer att hafva motsvarande anspråk.

Enligt fångvårdsstyrelsens förslag skulle emellertid skillnaden

i högsta lönegraderna mellan assistents och vaktkonstapels löneförmåner

ej blifva särdeles stor. Vid fängelset i Jönköping behöfves en alldeles

ny tjänsteman, och medel till hans aflöning kunna ju erhållas af den

betydande vinst, som för kronan uppstår af arbetsdriften.

På grund häraf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings

län hemställt, att vid de länsfängelser, där, såsom i Jönköping

är förhållandet, persedeltillverkning i utsträckt skala äger rum, vaktmästaren

måtte bibehållas samt dessutom en assistentbefattning inrättas

med den aflöning, som enligt fångvårdsstyrelsens förslag skulle tillkomma

assistent af andra klassen.

De uttalanden, som sålunda från sist nämnda båda befallningshafvande

blifvit gjorda, det ena från mera principiell, det andra från

rent praktisk synpunkt, men båda kompletterande hvarandra, har jag

funnit synnerligen beaktansvärda. Det i alla afseenden lyckliga uppslag,

som gafs genom anordningen att tillgodogöra sig fångarnes arbetskraft

för statens räkning, samtidigt med att de fostras till dugliga

arbetare, bör på allt sätt utnyttjas och fullföljas, så att det ej af brist

på uppmuntran stannar i växten. Den betydande industriella verksamhet,

som anordningen medför och som i annat sammanhang kommer

att närmare belysas, erfordrar helt naturligt en kraftig, insiktsfull

och intresserad ledning, om den ej skall förfela sitt ändamål. Men en

sådan ledning kan ej utöfvas af den, hvars hufvudsakliga uppgift är att

öfva tillsyn öfver fångarna och handhafva förvaltningen af fängelsets

ekonomi, eller af en underordnad, som närmast har att svara för bevakningstjänstens

rätta fullgörande samt utöfva därmed förenad kontroll.

Vid fängelse, där industrien nått en större utveckling, måste därför, såvida

ej antingen fångvården eller arbetsdriften skall blifva lidande,

fängelseföreståndaren erhålla hjälp af fullt lämplig person, som kan

lämna honom erforderligt biträde såväl vid själfva arbetsdriften i dess olika

former som vid den besvärliga administration, hvilken af det hopade

antalet fångar vid sådant fängelse föranledes. Så som det nu är, har fångvårdsstyrelsen

själf måst påtaga sig göromål, som bort kunna lika väl

utföras i orterna. Men utan egentlig hjälp därifrån skall vid en fortsatt

utveckling af den industriella verksamheten styrelsen snart komma

till korta i detta sitt arbete. Det är mig af föregående framställningar

från styrelsens sida rörande detta ämne väl bekant, huru mångskiftande

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 3 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

de anspråk äro, som i detta hänseende redan nu ställts på styrelsens

omdömes- och arbetsförmåga, och om än styrelsen hittills kunnat

utföra de ökade göromålen, kan dock gränsen, där det omöjliga vidtager,

snart tänkas uppnådd. Skall denna industri blifva, hvad den är

tillämnad, böra därför enligt min tanke genast från början tillräckliga

arbetskrafter ställas till styrelsens förfogande. Och om än utgifterna

härför drabba fångvårdens stat, utan att denna kan tillgodoräkna sig

de med arbetsdriften förenade inkomster, komma ju dessa i annan form

statsverket till godo.

Med Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Jönköpings län ärjjag

således ense därom, att vid de fängelser, där persedeltillverkning i utsträckt

skala drifves, böra anställas särskilda tjänstemän, som kunna

verksamt biträda med de göromål, som omedelbart och medelbart föranledas

af denna arbetsdrift. Men på de skäl, som af Ivungl. Maj:ts

befallningshafvande i Jämtlands län anförts, anser jag tillika, att denne

tjänsteman bör så aflönas, att man kan dels vara försvarad med att

åt honom anförtro kassa och penningeuppbörd och dels äga grundad

förhoppning att erhålla för befattningarna fullt dugliga personer. Enligt

hvad från fångvårdsstyrelsens sida meddelats, skulle anställandet af

sådana tjänstemän vid vissa fängelser medföra äfven den fördel, att

unga män med bildning och duglighet lättare kunna intresseras för fångvårdsbanan,

där de sedermera efter förvärfvad utbildning kunna vinna

befordran inom föreståndarekåren, hvilken därigenom skall lättare kunna

på tillfredsställande sätt rekryteras. Dock synes mig den föreslagna

nya befattningen ej böra förbehållas allenast åt personer utom vaktbetjäntes

klass. Utan hvarhelst inom denna klass finnas för tjänsten fullt

dugliga personer, böra de ock enligt min mening därtill befordras.

Yarder denna grundsats klokt tillämpad, skall assistentinstitutionen

utan tvifvel blifva en uppmuntran för den uppåtsträfvande förmågan

äfven på denna bana att genom egen kraft skapa sig en ljusare framtid.

Aflöningen till nu ifrågavarande befattningshafvande har jag ansett

böra sättas till 2,100 kronor om året, hvartill skulle komma två ålderstillägg,

hvardera å 200 kronor, jämte fri bostad med vedbrand eller ersättning

därför. Denna aflöning skulle, oberäknadt förmånerna af bostad

och ved, med allenast 250 kronor öfverstiga den, som af löneregleringskommittén

föreslagits för landskanslister och landskontorister; en skillnad,

som torde vara väl motiverad af den assistenten tillkommande

egenskap att jämväl vara kassör.

Förr än nödig erfarenhet vunnits rörande ändamålsenligheten af

den föreslagna anordningen samt innan fängvärdstjänsterna i allmänhet

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

51

och löneförhållandena därvid blifvit föremål för en mera ingående

undersökning, synes dock assistentbefattningen ej böra sättas på ordinarie

stat, utan medel till assistenternas aflönande torde böra af Riksdagen

anslås från det anslag, som i öfrigt upptager fångvårdens tjänster på

extra stat, nämligen förslagsanslaget till fångars vård och underhåll.

Bland villkoren för aflöningens åtnjutande torde böra upptagas skyldighet

för assistenterna att, mot ersättning för flyttningskostnaden,

låta sig förflyttas till assistentbefattning vid annat fängelse.

Då emellertid vid de fängelser, där assistent behöfver anställas,

åt denne torde kunna uppdragas någon del af de göromål, som nu

utföras af vaktmästarna, synas de där anställda vaktmästarna lämpligen

kunna ersättas af förste vaktkonstaplar. I den mån vid andra fängelser

efter hand uppstår behof af assistenter, torde samma förändring

i afseende å vaktmästarna där böra genomföras; men af vikt är, synes

det mig, att tiden för nya assistentbefattningars inrättande icke göres

beroende af den jämförelsevis underordnade frågan, huruvida en vaktmästaretjänst

samtidigt är eller blifver ledig. Intill dess nu angifna

förändring behöfver vidtagas äfvensom vid de andra fängelser, där

vaktmästare nu finnas anställda, torde för utförande af de egentliga

vaktmästaregöromålen samt de åligganden, hvilka, sammanhängande

med där idkad persedeltillverkning, lämpligen kunna anförtros åt annan

än föreståndaren, vaktmästaretjänsterna fortfarande böra bibehållas och

åt dem anslås enahanda aflöning, som finnes böra tillkomma fanjunkareklassen,

med hvilken klass vaktmästarna äro närmast jämförliga.

Enligt fångvårdsstyrelsens förslag skulle i aflöningsstaten nu uppföras

en assistent vid hvardera af fängelserna vid Härianda och i

Härnösand. Liknande behof har, såsom nämnts, anmälts vara för handen

äfven vid länsfångelset i Jönköping, hvarjämte fångvårdsstyrelsen, som

erhållit del af Kungl. Maj:ts befallningshafvandes i Jönköpings län yttrande

och med hvilken jag rörande denna fråga samrådt, under vitsordande

af nämnda behof, hemställt att, vid tillgodoseende af detta,

jämväl länsfängelset i Linköping samtidigt måtte komma i åtnjutande

af en assistent. Då räkenskaperna för år 1906 ännu ej kunnat

afslutas, har det ej varit möjligt att erhålla några bestämda siffror

för detta år rörande omsättningen och den beräknade vinsten af

arbetena vid fängelserna i Jönköping och Linköping. Men enligt de

beräkningar, som nu blifvit gjorda, hafva vid fängelset i Jönköping, där

omkring ett 60-tal fångar sysselsättas i arbetet, under år 1906 tillverkats

för armén och flottan samt andra inrättningar 11,750 par fotbeklädnader

samt 110 andra persedlar till ett marknadsvärde af omkring 100,098

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

kronor, däraf 64,445 kronor utgör värdet af materialier, som de olika

förvaltningarna fått betala, och 35,653 kronor utgör beräknade värdet

af arbetet. Vid fängelset i Linköping, där den i arbetet sysselsatta

fangstyrkan för närvarande stigit till omkring 50, hafva under år 1906

tillverkats för fångvårdens behof 13,251 beklädnads- och andra dylika

persedlar, uppgående till ett enligt fångvårdsstyrelsens beklädnadsstater

beräknadt värde af omkring 28,128 kronor. Dessutom hafva vid samma

fängelse för åtskilliga regementen förfärdigats 5,183 beklädnadspersedlar,

hufvudsakligen af kläde, till hvilka regementeha själfva tillsläppt hufvudsakliga

materialierna och för hvilka arbetsvärdet beräknats till 11,018

kronor; hvarjämte verkställts reparationer å 11,260 persedlar till ett

arbetsvärde åt 3,663 kronor. Efter afdrag af arbetspremier blir enligt

sannolikhetsberäkning nettovärdet af arbetet för år 1906 vid fängelset

i Jönköping omkring 30,000 kronor och vid fängelset i Linköping omkring

20,000 kronor, under det att nettovinsten för åren 1902—1904

utgfjurde i medeltal för dessa tre år endast 2,464 kronor vid det

förra och 5,729 kronor vid det senare fängelset.

Nu gällande aflöningsstat.

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

Ålder

3 tillägg

efter

5 år

efter

10 år

1

fanjunkare..................

1

650

550

1,200

100

100

4

d:o .........................

2,600

2,200

4,800

100

100

1

vaktmästare .............

550

550

1,100

100

100

19

d:o ......................

10,450

10,450

20,900

100

100

1

underofficer .................

550

400

950

100

100

29

d:o .................

15,950

11,600

27,550

100

100

1

förste vaktkonstapel .........

550

400

950

75

75

12

d:o d:o ..........

6,600

4,800

11,400

75

75

1

vaktkonstapel................

450

350

800

75

75

349

d:o ......................

157,050

122,150

279,200

75

75

1

fånggevaldiger.................

500

—

500

57

d:o ................

28 500

1

vaktfru ...................

400

300

700

75

75

3

d:o ..............................

1,200

900

2,100

75

75

transport kronor! — | — j 380,650| — j —

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

53

På grund häraf torde således nu böra å extra stat uppföras aflöning

till fyra assistenter. Däremot torde vaktmästarelönerna vid länsfängelserna

i Härnösand, Jönköping och Linköping böra utbytas mot

förste vaktkonstapelslöner, och de af dessa tjänsters nuvarande innehafvare,

som ej flyttas till annan vaktmästarebefattning, under tiden,

med åtnjutande af de i staten för förste vaktkonstapel uppförda löneförmåner,

men med bibehållande af sin nuvarande benämning, af förslagsanslaget

erhålla den mot vaktmästareaflöningen svarande fyllnad i aflöningsförmåner,

hvarjämte nämnda tjänstinnehafvare jämväl torde tillförsäkras

den vaktmästare tillkommande pensionsrätt.

Med tillämpning af hvad jag nu i detta ärende anfört får jag, i

hufvudsaklig anslutning till fångvårdsstyrelsens hemställan, framlägga

följande förslag till ny aflöningsstat för vaktbetjänte, därvid jag tilllika

för jämförelses skull meddelar de aflöningsbelopp, som för närvarande

utgå.

Förslag till ny aflöningsstat för vaktbetjänte.

Tjänst-

Ålderstillägg

Lön

görings-

penningar

Summa

efter

5 år

efter

10 år

1 fanjunkare .. . .....................

800

600

1,400

100

1001

3 d:o .............................

2,400

1.800

4,200

100

100

1 vaktmästare..........................

800

600

1,400

100

100''

16 d:o ..........................

1 underofficer 1. förste vakt-

12,800

9,600

22,400

100

100,

konstapel .......................

44 underofficerare eller förste

700

550

1,250

100

100

vaktkonstaplar.................

30,800

24,200

55,000

100

100

1 vaktkonstapel.......................

600

500

1,100

100

100

385 vaktkonstaplar ....................

231,000

192,500

423,500

100

100

1 vaktfri! ..................................

500

400

900

75

75

3 vaktfruar................................

1,500

1,200

2,700

75

75|

transport kronor

281,900

231,950

513,850

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Tjänst-

Ålderstillägg

Lön

görings-

Summa

efter

5 år

efter

10 år

penningar

transport kronor

380,650

1

vaktkvinna vid de centrala

fångvårdsanstalterna för

kvinnor ........................

350

250

600

75

75

17

d:o vid d:o

5,950

4,250

10,200

75

75

|

1

första vaktkvinna vid läns-

och kronocellfängelserna

350

250

600

75

75

1

vaktkvinna vid d:o d:o.....

300

200

500

75

75

34

d:o vid d:o d:o ...

10,200

6,800

17,000

75

75

Summa kronor

—

—

409,550

—

—

Härtill kommer för vaktbetjänte fri bostad med vedbrand eller

ersättning därför samt för manliga vaktbetjänte dessutom beklädnadsersättning,

100 kronor.

Genom den afvägning af löneförmånerna för olika grader af vaktbetjänte,

som sålunda ägt rum, har det icke kunnat förebyggas, att

vaktbetjänt, som vid befordran till högre grad går miste om intjänta

ålderstillägg, därigenom kan komma att, oaktadt befordringen, lida

minskning i löneinkomster. Om således en vaktkonstapel, som uppbär

lön och två ålderstillägg, befordras till förste vaktkonstapel, kommer,

med tillämpning af den föreslagna nya staten och nu gällande tjänsttidsberäkning,

hans inkomstbelopp att under de fem första åren minskas

med 50 kronor årligen. Detta missförhållande, som äfven framträder

vid tillämpning af fångvårdsstyrelsens förslag till lönestat, har styrelsen

velat af hjälpa därmed att, i likhet med hvad i afseende å den kvinnliga

vaktpersonalens aflöning gäller, tjänsttiden beräknas gemensamt för alla

grader. Häraf skulle emellertid blifva en följd, att en till högre grad

befordrad vaktbetjänt i regel genast skulle komma i åtnjutande af

ålderstillägg å lönen i den högre graden. Då detta åter strider mot

de principer, som följts å andra förvaltningsområden, har jag i öfverensstämmelse

med ett par Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som härom

yttrat sig, ansett riktigast att vaktbetjänte i och för beräkning af

tjänsttiden för ålderstillägg fortfarande indelas i skilda grupper och

att dylik indelning nu införes jämväl för kvinnliga betjänte. För

af hjälpande af nämnda missförhållande erbjuder sig då ingen annan

utväg än att, i enlighet med de för den nya tullstaten fastställda

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JV.-o 3.

55

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

Ålderstillägg

efter i efter

5 år ; 10 år

transport kronor

1 vaktkvinna vid de centrala

fångvårdsanstalterna för

281,900

231,950

513,850

—

kvinnor ..........................

450

350

800

75

75:

17 vaktkvinnor vid d:o ..........

1 första vaktkvinna vid läns-

7,650

5,950

13,600

75

75

och kronocellfängelserna

450

350

800

75

75|

1 vaktkvinna vid d:o ............

400

300

700

75

751

34 vaktkvinnor vid d:o .......

13,600

10,200

23,800

75

75:

Summa kronor

304,450

249,100

553,550

— !

regler, vaktbetjänt, som i det angifva fallet får vidkännas minskning

i löneinkomster, må äga att från förslagsanslaget uppbära erforderligt

aflöningstillägg, intill dess han kommer i åtnjutande af ålderstillägg i

den högre graden.

Då den nya statens slutsumma uppgår till ......... kronor 553,550

och nuvarande stat upptager .................................. „ 409,550

föranledas en ökning i bestämda anslaget till fångars

vård och underhåll af ........................................................... kronor 144,000

hvartill skulle komma å förslagsanslaget till

fångars vård och underhåll beklädnadsersättningar

å 100 kronor till inalles 452 vaktbetjänte ..................... „ 45,200.

Under förutsättning att tjänsttiden för ålderstillägg

beräknas gruppvis för likartade befattningar

och att såsom likartade anses fanjunkare och vaktmästare

i en grad, underofficerare och förste vaktkonstaplar

i eu grad samt vaktkonstaplar i eu grad

äfvensom samtliga vaktkvinnor, inräknadt jämväl första

valctkvinna, i eu grad och vaktfruar såsom särskild

grad, skulle enligt beräkning, som efter nuvarande

förhållanden utförts i fångvårdsstyrelsen, höjningen af

utgifterna å förslagsanslaget till ålderstillägg uppgå till ,, 14,200.

så att totalökningen i afiöningsutgifterna kunna

beräknas till ...................................................................... kronor 203,400

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

hvartill kommer ytterligare en oväsentlig ökning

i förslagsanslaget för beredande af personligt aflöningstillägg

dels åt en och annan vaktmästare, hvilkens befattning

indragits och ersatts med förste vaktkonstapelstjänst,

och dels åt vaktbetjänt, som vid befordran till

högre tjänst får vidkännas minskning i förut åtnjuten

aflöning.

A andra sidan skulle genom bortfallandet af

gratifikation såsom aflöningsform den nya lönestaten

föranleda en minskning i förslagsanslaget å omkring kronor 40,000

hvadan utgiftsökningen i det hela kan beräknas

till omkring............................................................................... kronor 163,400

däraf å förslagsanslaget........................................... „ 5,200. ■

För assistenterna åter skulle lönestaten erhålla följande utseende:

1 assistent ................................

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Samma

Ålderstillägg

efter

5 år

efter

10 år

1,200

3,600

O o

o o

O L—

cf

2,100

6,300

200

200

200

200

3 assistenter ..............................

Summa kronor

4,800

3,600

8,400

—

—

hvartill skulle komma fri bostad med vedbrand eller ersättning därför.

Aflöningen till de fyra assistenterna skulle således medföra förslagsanslagets

ökning med 8,400 kronor.»

I sammanhang med Ivungl. Maj:ts förevarande framställning har

utskottet till behandling förehaft en inom Andra Kammaren af herr

E. O. V. Wavrinslay i Stockholm väckt motion (n:o 59), däruti motionären

hemställt, att Riksdagen ville besluta godkänna fångvårdsstyrelsens ofvan

omförmälda förslag till ny aflöningsstat för betjänte vid statens fängelser.

Utskottet, som funnit de skäl, hvilka departementschefen anfört

för afvikelse från det af fångvårdsstyrelsen afgifna förslag till aflöningsstat

för ifrågavarande personal, fullgiltiga, anser sig sålunda ej kunna biträda

herr Wavrinskys förenämnda motion, hvadan utskottet, som ej heller

i öfrigt haft något att erinra mot hvad Ivungl. Maj:t i förevarande

afseende föreslagit, hemställer,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

57

att Riksdagen må

a) med afslag å herr Wavrinskys ofvannämnda

motion godkänna

dels följande aflöningsstat för assistenter vid vissa

fångvårdsanstalter:

1 assistent .......................

3 assistenter ....................

i Tjänst- Lön 1 görings- j penningar

Ålders

Summa j-

efter

1 5 år

tillägg

efter

10 år

1,200; 900

3,600| 2,700

2,100 200

6,300 200

200

200

Summa kronor

4,800| 3,600

8,400 -

—

dels ock följande aflöningsstat för de betjänte

vid rikets fångvårdsanstalter, hvilkas aflöning utgår

af bestämda anslaget till fångars vård och underhåll:

|

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Summa

Ålders

efter

5 år

tillägg

efter

10 år

|

1 fanjunkare ....................

800

600

1,400

100

100

3 eko ....................

2,400

1,800

4,200

100

100

1 vaktmästare....................

800

600

1,400

100

100

i 16 d:o ....................

12,800

9,600

22,400

100

100

1 underofficer 1. förste

vaktkonstapel............

700

550

1,250

100

100

44 underofficerare eller förste

vaktkonstaplar............

30,800

24,200

55,000

100

100

1 vaktkonstapel ................

600

500

1,100

423,500

100

100

385 vaktkonstaplar................

231,000

192,500

100

100

1 vaktfru............................

500

400

900

75

75

3 vaktfruar........................

1,500

1,200

2,700

75

75

1 vaktkvinna vid de cen- trala fångvårdsanstal-

terna för kvinnor ....

450

350

800

75

75

17 vaktkvinnor vid d:o ....

7,650

5,950

13,600

75

75

1 första vaktkvinna vid

läns- och kronocell-

fängelserna ................

450

350

800

75

75

1 vaktkvinna vid d:o........

400

300

700

75

75

34 vaktkvinnor vid d:o ....

13,600

10,200

23,800

75

75

Summa kronor 304,450

249,100553,550

—

-1

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Håft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

b) i sammanhang härmed förklara:

att vaktmästarebefattningarna vid länsfängelserna

i Härnösand, Jönköping och Linköping skola indragas

och ersättas af de i förevarande stat för vaktbetjänte

upptagna nya förste vaktkonstapelstjänsterna;

att en hvar af nyssnämnda vaktmästarebefattningars

nuvarande innehafvare, som efter nämnda indragning

kommer att vid något af dessa fängelser

fullgöra de åligganden, som nu tillhöra fängelsevaktmästare,

skall äga dels att, så länge han i denna

tjänstutöfning kvarstår, af förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll uppbära ett personligt aflöningstillägg,

motsvarande skillnaden mellan den i stat

för vaktmästare upptagna aflöning, däri inräknadt

beklädnadsersättning, och aflöningen till förste vaktkonstapel,

dels ock att efter beviljadt afsked från

tjänsten uppbära pension såsom vaktmästare;

att i de fall, då vid annat än nu nämnda fängelser

och fängelset å Stora Härianda inrättande af assistentbefattning

finnes nödig, anmälan därom må för aflöningsstaternas

ändring göras till Eiksdagen; samt

att gratifikation till vaktbetjänt icke vidare

må såsom aflöningsförmån utdelas;

c) i afseende å de nya aflöningsstaterna

ej mindre medgifva

att till en hvar å den nya staten för vaktbetjänte

uppförd vaktkonstapel, förste vaktkonstapel, underofficer,

vaktmästare och fanjunkare må af förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll utgå beklädnadsersättning

efter 100 kronor för år;

att assistenterna bestås fri bostad och vedbrand

eller ersättning för dessa förmåner;

att till en hvar af de å den nya staten uppförda

vaktbetjänte, som är gift eller efter anställandet i

tjänsten ingått äktenskap, ehuru detta sedermera på

grund af dödsfall eller af annan anledning upplösts,

och som icke på kronans bekostnad åtnjuter förmånen

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

59

af fri bostad och vedbrand, må årligen, intill dess

lian af sådan förmån kan komma i åtnjutande, af

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll utgå

hyresersättning och anslag till inköp af 15 kubikmeter

barrved; dock med iakttagande, att hyresersättnings

högsta årliga belopp icke får annat än i sådana fall,

då synnerliga förhållanden därtill föranleda, öfverstiga

250 kronor, samt att hyresersättningarna och vedanslagen

skola efter de å olika orter gällande hyror

å bostadslägenheter och pris å ved bestämmas;

att extra vaktbetjänt, som efter ett års fortsatt

förordnande innehar nytt förordnande såsom sådan,

må tillåtas, vid tjänstledighet för styrkt sjukdom

under det nya förordnandet, intill högst den tid af

45 dagar, som det vid dylika fall är ordinarie vaktbetjänt

medgifvet att behålla hela aflöningen, af arfvodet

såsom extra vaktbetjänt behålla så stor del,

som motsvarar lönen i den ordinarie vaktbetjäntsaflöningen;
samt

att, så länge ordinarie fånggevaldiger, som

ej transporterats till vaktkonstapel, kvarstår i tjänst,

aflöning till sådan gevaldiger enligt hittills gällande

stat skall utgå af de i den nya staten för vaktbetjänte

uppförda vaktkonstapelslönemedlen;

än äfven stadga att i öfrigt nu gällande villkor

för aflönings åtnjutande å de af Riksdagen antagna

stater för tjänstemän och betjänte vid fångvårdsanstalterna

skola äga tillämpning; dock att assistent skall

vara skyldig att, mot ersättning för flyttningskostnaden,

låta sig förflyttas till assistentbefattning vid

annat fängelse, samt att jämväl för kvinnliga vaktbetjänte

skall iakttagas, att i afseende å rätten till

ålderstillägg tjänstetiden räknas särskildt för hvarje

tjänstegrad;

d) ytterligare medgifva att, där vaktbetjänt, som

vunnit befordran från lägre till högre grad i betjäntsklassen,

i sin förra tjänst på grund af intjänade ålderstillägg

uppburit aflöning till större belopp än honom

vid den nya befattningen tillkommer, han må äga

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Ang. JÖrstärkning

af fångvårdsstyrelsens

arbetskrafter.

[5.]

att af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

uppbära skillnaden mellan dessa belopp såsom personligt

aflöningstillägg, intill dess aflöningen i den nya

befattningen motsvarar hvad han i den tidigare tjänsten

uppbar;

e) såsom följd häraf öka bestämda anslaget till

fångars vård och underhåll med 144,000 kronor, samt

förslagsanslaget till ålderstillägg med 14,200 kronor.

6:o) Under punkt 5 af andra hufvudtiteln har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att medgifva, att af förslagsanslaget till fångars vård

och underhåll ett belopp af högst 15,000 kronor finge tillsvidare från

och med år 1907 årligen användas för beredande af den ökning af

fångvårdsstyrelsens arbetskrafter samt bestridande af de kostnader i

öfrigt, som enligt Kungl. Maj:ts pröfning påkallades af fångvårdsstyrelsens

bestyr med arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.

Enligt statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende

yttrat följande:

»I enlighet med Kungl. Maj:ts, med anledning af fångvårdsstyrelsens

i underdånig skrifvelse den 26 september 1905 gjorda hemställan,

vid 1906 års riksmöte väckta förslag medgaf Riksdagen, att af

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll ett belopp af 3,500

kronor skulle tillsvidare från och med år 1906 årligen få användas för

beredande af den ökning af fångvårdsstyrelsens arbetskrafter, som påkallas

af bestyren med arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.

I ändamål att få dessa arbetskrafter ytterligare förstärkta har

från fångvårdsstyrelsen inkommit en förnyad framställning, däri styrelsen

anför hufvudsakligen följande:

Den genom nådigt bref den 14 oktober 1904 anbefallda tillverkning

vid fångvårdsanstalterna af persedlar för statsförvaltningarna har nu

genomförts så långt, att vid centralfängelserna å Långholmen och Nya

Yarfvet, tvångsarbetsanstalterna i Karlskrona, Norrköping och Landskrona,

länsfängelserna i Stockholm, Linköping, Jönköping, Växjö,

Karlskrona, Vänersborg, Örebro och Östersund samt kronohäktet å

Långholmen för närvarande sysselsättas tillhopa omkring 615 fångar

med skomakeri-, skrädderi- och sömnads- samt snickeri- med flera

arbeten, afsedda såväl för de i nådiga brefvet nämnda förvaltningar

som för medicinalstyrelsen och underlydande inrättningar. Nya åtgärder

vidtagas alltjämt för arbetsdriftens utsträckning jämväl till andra

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

61

fängelser och till allt flera kategorier af fångar. Sålunda har, efter

uppsägning af hittills gällande kontrakt med enskild entreprenör om

stenhuggeriarbeten vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona, mått och

steg tagits i syfte att efterhand anordna anstaltens hela arbetskraft

uteslutande för kronans räkning. Vidare hafva anordningar träffats

att för kronans räkning vid länsfängelset i Västerås börja snickeriarbeten

samt vid kronohäktet i Ystad införa tågbindnings- och dylika

arbeten, hvarom för dessa fängelser leveransaftal redan afslutats.

Under den tid af knappast ett och ett hälft år, som förflutit,

sedan den nya arbetsdriften hunnit i någon egentlig mån komma i

gång, hafva redan verkställts eller till utförande af fångvården för

förvaltningarna öfvertagits följande i en vid styrelsens framställning

fogad förteckning upptagna arbeten, nämligen 149,420 beklädnadspersedlar,

19,673 skopersedlar, 188,092 andra utrustningsartiklar samt

15,732 möbler och snickeripersedlar, eller tillsammans 372,917 olika

persedlar jämte en mängd reparationsarbeten, drefredning m. in.

Värdet af hvad som till statsförvaltningarna från fångvården

levererats kan ännu icke, före räkenskapens uppgörande, vare sig till

bruttosiffran eller i fråga allenast om det af fångarna uträttade arbetet

angifvas. Att i sådant afseende för år 1905 meddela vid detta års slut

bokförda värden skulle missvisa, enär i räkenskapen för samma år saknas

en väsentlig del vid årets slut redan utförda men ej aflevererade arbeten.

För den nya arbetsdrift, som sålunda inom fångvården uppväxt,

har hos styrelsen tillkommit en betydlig ökning i göromålen, till hufvudsaklig

del af annan art och med andra fordringar än som hittills ingått

i tjänstemännens åligganden. Redan genom föreskriften om kronans

öfvertagande af arbetsdriften vid läns- och kronocellfängelserna indrogs

under styrelsens omsorg en ny grupp af ärenden, med hvilka styrelsen

förut icke haft befattning; hvarjämte för styrelsens revision tillkom

granskning och för dess bokhållare bokföring af de nya specialredovisningar

öfver arbetena, som vid hvarje fängelse nu måste föras och

till styrelsen insändas. Men detta var dock en obetydlighet mot den

omfattning, som de göromål tagit, hvilka måste inom styrelsen besörjas

för ordnande, sammanhållande och ledande af hela den affärsverksamhet,

hvars utveckling i stigande grad är en nödvändig förutsättning vid

fängelsernas användande jämlikt nådiga brefvet den 14 oktober 1904

såsom verkstäder för de olika statsförvaltningarnas behof.

De hufvudsakligaste bestyren i den styrelsen sålunda åliggande

verksamhet har styrelsen öfverlämnat åt sin på grund af personliga

egenskaper därtill särskild! lämpade kamrerare. Men i följd af mängden

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

och vikten af de göromål, som sålunda anförtrotts åt denne tjänsteman,

blef det honom snart omöjligt att jämte dessa alltid medhinna öfriga

med kamrerarebefattningen förenade åligganden. Styrelsen nödgades

därför icke blott för tider, då kamreraren för arbetsdriften måste företaga

resor utan äfven vid andra tillfällen bevilja honom, med bibehållande

af full lön, ledighet från de egentliga, i gällande instruktion

för styrelsen afsedda kamreraregöromålen och för deras ombesörjande

förordna vikarie.

Denna anordning, som styrelsen vid aflåtandet af skrifvelsen den

26 september 1905 tänkte sig kunna inskränka till vissa tider, har

det sedan vid den starka utveckling, den nya arbetsdriften efter hand

tagit, visat sig nödvändigt att utan afbrott förlänga. Härvid hafva,

enär till bestridande af de egentliga kamreraregöromålen, såsom den

därtill närmaste, förordnats styrelsens ende nu tjänstgörande revisor,

till denne senares åligganden, för hvilka dock enligt styrelsens aflöningsstat

och instruktion afsetts ordinarie tjänsteman, måst anlitas extra

ordinarier. Dessa sålunda tjänstförrättande, såväl å kamrerare- som

å revisorstjänsten, hafva emot statens mening, som för dessa befattningar

anvisat vanliga andra och första gradens löner, fortfarande

godtgjorts med vikariatsarfvoden, den förre — utöfver revisorslönen —

efter 300 kronor och den senare efter 1,200 kronor för år, hvilka

belopp å tillsammans 1,500 kronor för år måst anordnas af det i

styrelsens aflöningsstat uppförda, men för dylika förhållanden ej beräknade

och redan förut otillräckliga anslag å 11,800 kronor till vikariatsersättningar

samt arfvoden och flitpenningar åt extra biträden m. m.

Med berörda anordning följer emellertid ytterligare en olägenhet.

Till vinnande af enhet och kontinuitet i arbetsärendena har nämligen

varit nödvändigt att lämna kamreraren befogenhet att ordna

och leda alla dithörande detaljer samt sköta alla afhandlingar rörande

arbetena såväl med enskilde som, å styrelsens vägnar, äfven med vederbörande

inom statsförvaltningarna. Men på samma gång fann sig styrelsen

föranlåten att till åtlydnad af gällande instruktion, som icke känner

andra föredragande hos styrelsen än byråcheferna, öfverlåta föredragningen

af arbetsfrågorna, där sådan borde förekomma, till den ene af

dessa. Härigenom kom det formella ansvaret för arbetsdriften att

hvila å annan än den, som därmed hade de ledande bestyren; och å

andra sidan var denne senare, såsom icke föredragande i styrelsen, beröfvad

den auktoritet, han borde äga i sina förhandlingar med olika

vederbörande. Om ock härvid genom godt samarbete någon förveckling

hittills ej uppkommit, säger sig dock själft, att nämnda anordning,

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande iV:o 3-

63

som endast kunnat betraktas såsom ett provisorium under den första

försökstiden, icke kan i längden uppehållas eller vara till gagn för

arbetsdriftens jämna utveckling och ledning.

Härtill kommer att, såsom jämväl påpekats i underdåniga skrifvelsen

den 26 september 1905, de arbetsledaren tillkommande göromålen,

för hvilka därtill förordnade ordinarie kamreraren, såsom nämnts,

visat sig vara särskildt passande, äro alltför trägna och maktpåliggande

för att styrelsen skulle kunna med visshet påräkna att för den aflöning,

som af tillförordnade arbetsledaren nu åtnjutes, eller i ämbetsverken

vanlig andra gradens lön, kunna vid dem fortfarande fästa en för tjänsten

verkligt dugande person. Detta är dock så mycket nödvändigare, som

häraf framgången till väsentlig del beror för det företag, hvilket nu

begynts och som, i fall det rätt handhafves, är ägnadt att icke blott

bereda fångpersonalen fostran till arbetsduglighet utan jämväl tillföra

staten betydande ekonomisk vinst. Äfven måste vid ifrågavarande befattning

vara af vikt, att dess innehafvare, lika väl som ledare af privata

ekonomiska företag, genom aflöningens tillräcklighet erhåller nödig

ekonomisk sj beständighet i den mångsidiga och omfattande affärsberöring,

hvari han kommer med olika personer.

Af nu angifna orsaker har styrelsen ansett, att arbetsledaren,

hvilken lämpligen kunde gifvas benämningen intendent, bör i arbetsfrågor

vara föredragande inför styrelsen, vare sig in pleno eller inför

generaldirektören och endera byråchefen, allt efter generaldirektörens

bestämmande med hänsyn till ärendets beskaffenhet; vidare att arbetsintendenten

må i aflöningshänseende likställas med föredragande ledamot

af styrelsen; samt att, hvad angår resekostnads- och traktamentsersättning

för extra förrättningar i statens ärenden, den sålunda föreslagna

intendenten bör hänföras till samma klass i gällande resereglemente

som vissa andra intendenter äfvensom kamrerare i centrala ämbetsverk,

eller tredje klassen.

Då emellertid förhållandena vid den sålunda inledda arbetsdriften

samt därmed förenade göromål hos styrelsen ännu icke vunnit den

stadga, att de kunna till sin slutliga omfattning fullt bedömas, har

styrelsen funnit sig icke för närvarande böra föreslå intendentsaflöningens

uppförande å ordinarie stat, utan medel därtill har styrelsen tänkt

tills vidare böra anvisas af det till Kungl. Maj:ts disposition ställda

förslagsanslag till fångars vård och underhåll.

Hvad ytterligare angår de göromål, som hos fångvårdsstyrelsen

tillkommit för arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna, kunna dessa icke

af arbetsledaren ensam medhinnas, ej heller äro de alltid af beskaffenhet

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

att böra af honom personligen uträttas. Åt intendenten måste därför

beredas tillgång till lämpliga biträden. Af dessa böra, för uppehållande

af kontinuitet i arbetsledningen, åtminstone en vara kompetent att

under tider, då intendenten är stadd å tjänsteresor eller njuter semester

eller annars är hindrad, öfvertaga hans befattning med arbetsfrågorna.

Vid aflåtandet af underdåniga skrifvelsen den 26 september 1905

hade styrelsen, som för det dåvarande icke fann annan utväg för sakens

ordnande, tänkt sig detta kunna provisoriskt ske genom att närmast

vid arbetschefens sida ställa ett dugligt extra biträde med den hufvudsakliga

delen af begärda 3,500 kronor såsom arfvode.

Efter sagda tid har likväl vid nyss antydda hastiga utveckling

af den nya arbetsdriften erfarenheten allt mer visat, att ifrågavarande

åligganden icke kunna fyllas eller nödig kompetens därtill hinna förvärfvas

af yngre biträdande extra tjänstemän, hvilka för sin utkomst

och framtid måste jämväl å andra håll söka anställning och mottaga

förordnanden samt i mån af duglighet snart befordras till andra

tjänster. För en ändamålsenlig organisation af arbetskontoret fordras

därföre sådan ändring af tjänstregleringen för ämbetsverket, att tjänstgöringen

såsom arbetsledarens närmaste man förenas med göromålen

å någon i fångvårdsstyrelsens stat uppförd ordinarie befattning, hvarvid

i allt fall det af Riksdagen medgifna tillägg till aflöningsanslaget måste

tagas i anspråk för utgifterna å arbetskontoret.

På grund häraf -— och efter att vidare hafva redogjort för huru

styrelsen tänkt sig fördelningen af göromålen inom arbetskontoret äfvensom

i öfrigt inom ämbetsverket samt huru det för ändamålet anvisade

beloppet 3,500 kronor lämpligen borde användas — har styrelsen hemställt,

att kamreraren hos styrelsen J. H. Nilsson måtte förordnas att

tills vidare under år 1907 vara arbetsintendent hos styrelsen med

åliggande att handlägga och inför styrelsen föredraga ärenden rörande

arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna samt utöfva ledningen å det

arbetskontor, som för dessa ärendens besörjande hos styrelsen må anordnas,

samt att Nilsson måtte härför, med afstående af sin aflöning

jämte ålderstillägg å kamreraretjänsten, af förslagsanslaget till fångars

vård och underhåll uppbära arfvode efter 6,400 kronor för år, däraf

4,400 kronor såsom lön och 2,000 kronor såsom tjänstgöringspenningar,

hvarjämte styrelsen i öfrigt påkallat Kungl. Maj:ts beslut rörande vissa

i samband härmed ställda frågor.

Statskontoret, hördt i ärendet, har funnit styrelsen hafva anfört

öfvertygande skäl för sin begäran om ytterligare anslag för uppehållande

af ifrågavarande göromål hos styrelsen och på grund häraf tillstyrkt,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande R.o 3.

65

att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att redan för år

1907 må af nämnda förslagsanslag för angifvet ändamål användas,

förutom förut anvisade 3,500 kronor, ytterligare 6,400 kronor.

Anbefalld att i anledning af hvad statskontoret sålunda anfört

ånyo yttra sig, har styrelsen ytterligare anfört att, då Riksdagen redan

år 1906 medgifvit förslagsanslagets anlitande till fyllande af det då

anmälda behofvet af medel för erforderlig ökning af styrelsens arbetskrafter,

styrelsen däri trott sig se principiellt godkännande af Riksdagen

om detta anslags användande för ifrågavarande ändamål, samt

att styrelsen därför äfven vid det nu uppkomna behofvet af ökning i

de för detta syfte till disposition ställda medlen ansett sig kunna förutsätta

meddelande af nådigt beslut härom utan förnyadt hörande af

Riksdagen. Härtill ansåg styrelsen ock föreligga det praktiska skål,

att berörda arbetsdrift är ett ekonomiskt företag, hvars utveckling

visat sig icke kunna med någon bestämdhet förutses, men som, för att

rätt skötas, klöfver att behöfliga anordningar må i rätt tid och utan

dröjsmål kunna vidtagas. För den händelse Kungl. Maj:t dock skulle

finna ärendet, enligt statskontorets tillstyrkan, böra hänskjutas till

Riksdagen, ville styrelsen — med framhållande att, ehuru styrelsen,

under förutsättning af motsatt förfarande, icke skulle hafva begärt

ökning i berörda af Riksdagen anvisade belopp 3,500 kronor, styrelsen

dock vid arbetsgöromålens hastiga tillväxt hos styrelsen funnit detta

belopp redan vara väl knappt — nu tillstyrka, att på en gång af

Riksdagen begäres, att af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

må tills vidare från och med år 1907 till Kungl. Maj:ts förfogande

för de i styrelsens tidigare framställning angifna och hos styrelsen för

arbetsdriftens behöriga tillgodoseende framtvungna göromål ställas ett

belopp, som under alla förhållanden må vara för den närmare framtiden

tillräckligt. Och härvid har styrelsen, som ansett att jämväl

kostnaden för resor, som af tjänstemännen å arbetskontoret företagas

i arbetsärenden, bör af ifrågavarande medel bestridas, hemställt att

detta belopp må, med inräkning däri af redan anvisade 3,500 kronor,

sättas till inalles 15,000 kronor för år.

Styrelsens begäran att för nu angifna ändamål få medel anvisade

till förstärkning af dess ai''betskrafter finner jag helt naturlig. En industri,

som nu sysselsätter öfver 600 arbetare, utvisande en persontillökning

från föregående år af icke obetydligt mer än 250, kräfver

ovillkorligen, liksom hvarje annan industriell verksamhet, kraftig ledBih.

till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande JV.-o 3.

ning och noggrann tillsyn för att kunna lämna tillfredsställande resultat.

Utan att nu ingå på en närmare pröfning af de detaljanordningar.

hvilka inom styrelsen behöfva vidtagas för att styrelsen må i

allo kunna motsvara de anspråk, den nya verksamheten på den ställer,

synes det mig uppenbart, att arbetsdriftens chef bör ägna sina krafter

uteslutande åt denna verksamhet och att han härvid bör äga den

ställning, att han med byråchefs befogenhet och ansvar kan omedelbart

inför styrelsen föredraga hithörande ärenden. Då emellertid frågan

om anvisande af medel till den af arbetsdriften föranledda ökning af

fångvårdsstyrelsens arbetskrafter förut varit underställd Riksdagens

pröfning, har jag ansett riktigast, att enahanda förfaringssätt äfven nu

tillämpas, äfven om häraf föranledes någon tids uppskof med de begärda

och i min tanke högst nödiga anordningarna. På det att härvid

de med arbetsdriften förenade göromålen ej under tiden skola

blifva eftersatta, lärer det blifva nödvändigt, att fångvårdsstyrelsen

provisoriskt ordnar dessa på det sätt, styrelsen finner lämpligast,

hvarefter styrelsen torde hafva att, sedan Riksdagens beslut i frågan

blifvit. bekant, hos Kungl. Maj:t anmäla hvad sålunda blifvit åtgjordt

och de utgifter, som till följd däraf böra ersättas. Inför Kungl. Maj:t

torde jag sedermera få upptaga frågan i hela dess vidd.

Fångvårdsstyrelsens i ärendet slutligt gjorda hemställan att de

för afsedda ändamålet begärda medlen måtte i ett för allt höjas till

15,000 kronor finner jag mig böra biträda. Att på förhand exakt

beräkna de kostnader, som erfordras för ledningen af ifrågavarande i

rask utveckling stadda industriella verksamhet är tydligtvis ej möjligt.

Därför torde det vara välbetänkt, att till Kung!. Maj:ts förfogande

ställes ett tillräckligt belopp, hvaraf Kungl. Maj:t må, utan att behöfva

för hvarje gång göra framställning till Riksdagen, anvisa medel för

beredande af den ökning af fångvårdsstyrelsens arbetskrafter samt bestridande

af de kostnader i öfrigt, som påkallas af fångvårdsstyrelsens

bestyr med arbetsdriften vid fångvårdsanstalterna.»

Utskottet anser sig böra biträda, hvad Kungl. Maj:t under förevarande

punkt föreslagit, under framhållande dock, att ökningen af de

för ifrågavarande ändamål afsedda medlen icke må användas till förbättring

af den ordinarie personalens aflöning; och får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att af förslagsanslaget

till fångars vård och underhåll ett belopp af högst

15,000 kronor må tills vidare från och med år 1907

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JN:o 3.

67

årligen användas för beredande af den ökning af

fångvårdsstyrelsens arbetskrafter samt bestridande af

de kostnader i öfrigt, som enligt Kungl. Maj:ts pröfning

påkallas af fångvårdsstyrelsens bestyr med arbetsdriften

vid fångvårdsanstalterna.

7:o) Under punkt 6 af andra bufvudtiteln har Kungl. Maj:t före- ökning af

slagit Riksdagen att höja förslagsanslaget till fångars vård och underhåll

med 98,855 kronor till 1,138,000 kronor. fångars vård

och underhåll.

Beträffande denna framställning har departementschefen till åberopade

statsrådsprotokollet anfört följande:

»Hvad härefter vidare angår förslagsanslaget till fångars vård och

underhåll, har styrelsen framhållit, att Kungl. Maj:t i nådigt bref den

14 oktober 1904, i sammanhang med föreskriften om fångars användande

i största möjliga utsträckning för tillverkning af persedlar för

statsförvaltningarnas räkning, förordnat, att härvid icke skall till

fångvården utgöras någon betalning för själfva arbetet, utan värdet

däraf efter gängse pris upptagas i fångvårdens räkenskap inom linjen.

Häraf, yttrar styrelsen vidare, måste blifva en följd att, om ock vid

praktiskt genomförande af den sålunda anbefallda reformen i fråga

om fångarbetet detta kan af staten med mångdubblad fördel tillgodogöras

för andra förvaltningsområden, för fångvården dock försvinner

en hufvudsaklig del af den kontanta inkomst, som eljest skolat inflyta

af fångarbetet. Någon exakt siffra för berörda inkomstminskning har

styrelsen, då någon fullständig årsräkenskap ännu ej kan därför åberopas,

icke kunnat uppgifva. Men då, såsom styrelsen tidigare meddelat, den

nya arbetsdriften redan tagit sådan utveckling, att därmed för närvarande

sysselsättas omkring 600 fångar dagligen, samt därtill uttagas

de bästa arbetskrafterna, torde minskningen i den kontanta inkomsten icke

kunna beräknas lägre än för nämnda antal, 600, och efter 30 öre per

fånge och dag, eller således för årets 300 arbetsdagar till 54,000 kronor

— ett förlustbelopp för fångvårdsräkenskapen, som, med hänsyn till

de å den fria arbetsmarknaden rådande höga prisen, med säkerhet

motsvaras af, såsom förut erinrats, mångdubblad minskning i vederbörande

statsadministrationers utgiftsbelopp. Härtill böra ytterligare

räknas de nu å förslagsanslaget tillkommande direkta utgifterna för

beredande af nödig undervisning och tillsyn vid berörda arbetsdrift.

De för sådant ändamål af styrelsen, enligt bemyndigande i nådigt bref

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

af den 22 december 1905, medgifna utgifterna uppgå för närvarande

sammanlagd t vid de olika fångvårdsanstalterna till omkring 16,100

kronor för år.

Då till den ökning af förslagsanslaget, styrelsen

framhållit såsom nödig, eller ......................... kronor

torde böra läggas dels det belopp, som af löneförbättringen

åt vaktbetjänte föranledes .................. ,,

dels det för assistenternas aflöning erforderliga belopp ,,

dels ock de för ökning af fångvårdsstyrelsens arbetskrafter

begärda ........................................................... ,,

skulle således förslagsanslaget till fångars vård och

underhåll böra för år 1908 höjas med ............... ,, 98,700

utvisande, då förslagsanslaget nu utgör ....................... „ 1,039,145

en ökning till ...................................................................... kronor 1,137,845

eller i jämnt tal............................................................... „ 1,138,000.

Med anledning af det sålunda anförda hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

därom gjorda framställning, höja förslagsanslaget till

fångars vård och underhåll med 98,855 kronor till

1,138,000 kronor.

Bifallas de rörande fångvården gjorda förslag, komma

bestämda anslaget till fångars vård och underhåll,

som nu utgör........................................................ kronor 625,600

att dels minskas med 10,700 kronor och dels ökas med

144,000 kronor, eller således att i det hela ökas med „ 133,300

till ...................................................................................... „ “ 758,900

förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, nu

kronor 1,039,145, att höjas till ................................... ,, 1,138,000

samt förslagsanslaget till ålderstillägg för en del

vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda

ämbets- och tjänstemän, nu utgörande................. kronor 85,000

att ökas med....................................................................... ,, 14,200

till .......... „ 99,200,

i följd hvaraf fångvårdsanslaget i dess helhet,

nu uppgående till............................................................... kronor 1,849,245

kommer att upptagas till............................................ „ 2,095,600.

70,100

5,200

8,400

15,000,

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

69

Den internationella byrån i Bern.

8:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till gäldande

af Sveriges andel i kostnaderna för den internationella byrån i Bern

anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 2,000 kronor.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller härom följande:

»Genom accessionsakt till den i Bern den 9 september 1886 afskräde

konvention angående bildande af en internationell union för

skydd af litterära och konstnärliga arbeten har Sverige från och med

den 1 augusti 1904 tillträdt samma konvention.

På grund af 16 art. i denna konvention har i Bern en internationell

anstalt inrättats, benämnd byrån för internationella unionen

till skydd för litterära och artistiska arbeten, hvilken byrå har till

uppgift att dels samla alla slags upplysningar beträffande skydd för

författares och konstnärers rättigheter till sina litterära och artistiska

arbeten äfvensom ordna och offentliggöra dem, dels ock tillhandagå

deltagarne i unionen med införskaffande af sådana särskilda upplysningar

i hithörande frågor, hvilka för dem kunna vara behöfliga.

Utgifterna för denna byrå skola enligt nämnda artikel och det

till konventionen hörande slutprotokoll bestridas gemensamt af de kontraherande

länderna. Till dess att ny bestämmelse härom träffas, få dessa

utgifter icke öfverstiga ett belopp af 60,000 francs om året. För bestämmande

af hvarje lands bidrag till hela summan af omkostnaderna

äro de kontraherande länderna indelade i sex klasser, af hvilka hvar

och en lämnar bidrag i förhållande till ett visst antal enheter. Dessa

äro för 3:dje klassen, till hvilken Sverige hörer, femton.

Af utgifterna för år 1905 belöpte på hvarje enhet 165 francs,

hvadan Sveriges andel för nämnda år uppgick till 2,475 francs, motsvarande

i rundt tal 1,782 kronor. Denna kostnad har enligt nådigt

beslut den 9 mars 1906 utbetalts från andra hufvudtitelns besparingar.

Då Sverige är förbundet att årligen deltaga i omförmälda utgifter,

och departementets besparingar icke synas böra tagas i anspråk för

denna ständigt återkommande kostnad, torde medel härtill böra å

Ordinarie stat anvisas såsom förslagsanslag. Härvid torde ett belopp

af 2,000 kronor säkerligen blifva för ändamålet tillräckligt.»

Utskottet, som anser sig böra biträda Kungl. Maj:ts ifrågavarande

framställning, hemställer,

Anslag till

gäldande af

Sveriges andel

i kostnaderna

Jör internationella

byrån

i Bern.

[7.]

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

öfriga ordinarie

anslag.

Lag
beredningen.

[8.]

Straff
registret.

[9.]

Ökadt arbetsbiträde

åt

justitickanslärsämbetet.

[10.]

att Riksdagen må till gäldande af Sveriges andel

i kostnaderna för den internationella byrån i Bern

anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 2,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

9: o) Beträffande öfriga ordinarie anslag, som finnas i nu gällande

riksstat uppförda, bar Kungl. Maj:t icke föreslagit någon förändring,

i anledning hvaraf utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslag under denna

hufvudtitel, i afseende å hvilka utskottet icke här

ofvan framställt särskilda förslag eller eljest särskildt

omförmält, må i riksstaten för år 1908 uppföras till

oförändrade belopp.

Extra anslag.

10:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att Riksdagen, må för fortsatt uppehållande af

lagberedningens verksamhet å extra stat för år 1908

anvisa ett belopp af 50,000 kronor.

ll:o) Under tillstyrkande af bifall till hvad Kungl. Maj:t i punkten

9 af denna hufvudtitel föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för bestridande af de utaf

tillämpning af lagen om straffregister föranledda

kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid

justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli,

å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 5,000

kronor.

12:o) Med anledning af hvad Kungl. Maj:t i sådant afseende föreslagit,

hemställer utskottet,

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

71

att Riksdagen må till ökadt arbetsbiträde åt

justitiekanslärsämbetet på extra stat för år 1908

anvisa ett belopp af 8,500 kronor.

13:o) I öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning

föreslår utskottet,

att Riksdagen må till aflönande af dels tre tillförordnade

revisionssekreterare och dels sex amanuenser

i nedre justitierevisionen, däraf tre med skyldighet

att tjänstgöra såsom protokollssekreterare, på

extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 25,800

kronor.

14:o) Med tillstyrkan af bifall till hvad Kungl. Maj:t under

punkten 12 af denna hufvud titel föreslagit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till aflönande af ett biträde

å nedre justitierevisionens registratorskontor å extra

stat för år 1908 anvisa ett belopp af 2,700 kronor.

15:o) Under punkt 13 af denna hufvudtitel har Kungl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att, för fortsatt uppehållande från den 1 september

1907 af en extra division i Svea hofrätt för behandling af instämda

och vädjade mål, å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 30,900

kronor äfvensom medgifva, att Kungl. Maj:t måtte få under år 190/

förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad af nämnda belopp

belöpte på tiden från den 1 september till årets slut.

Beträffande denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört:

»På framställning af Svea hofrätt beslöt Kungl. Maj:t enligt nådigt

bref den 27 maj 1904, att en extra division skulle få hos hofrätten

bildas och den i september 1904 träda i verksamhet för att under

ett år handlägga uteslutande instämda och vädjade mål. Genom nådiga

bref den 12 maj 1905 och den 16 juni 1906 har sedermera medgifvits,

att den extra divisionens verksamhet skulle få fortfara under tillhopa

ytterligare två år eller till den 1 september 1907. Medel till bekostande

af denna tillfälliga förstärkning har, såvidt angår sista arbetsåret,

anvisats af Riksdagen på extra stat för år 1907.

Förstärkning

af nedre

justitierevisionens

arbetskrafter.

[HO

Biträde å

nedre

justitierevisionens

registratorskontor.

[12.]

En extra

division i Svea

hofrätt.

[13.]

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Uti underdånig skrifvelse den 1 oktober 1906 bar hofrätten anfört

att, enligt utredningar, som tidigare af hofrätten meddelats, behofvet

af den extra divisionen föranledts hufvudsakligen däraf, att från

och med år 1902 antalet af de instämda och vädjade mål, som inkommit

till hofrätten, i ansenlig grad ökats. Under det antalet dylika

mål för femårsperioden 1897—1901 utgjort i medeltal 1,227 årligen,

steg nämligen antalet år 1902 till 1,508 samt har år 1903 utgjort

1,451 och år 1904 uppgått till 1,509 mål. Denna starka tillströmning

af instämda och vädjade mål i förening med målens ofta tidsödande

beskaffenhet hade till följd, att balansen af oafgjorda instämda och

vädjade mål, som vid 1901 års slut utgjorde 643 mål, under åren

1902 och 1903 steg till 1,148 mål samt att balansen under år 1904,

då den extra divisionen, såsom nämnts, ej förr än den 1 september

trädde i verksamhet, ytterligare höjde sig till 1,292 mål.

Under år 1905 hafva instämda och vädjade mål till hofrätten

inkommit till ett antal af 1,438, hvaremot afgjorts 1,502, däraf 260 å

den extra divisionen. Med tillhjälp af denna division har följaktligen

under år 1905 förebyggts ökning af balansen å ifrågavarande slag af

mål, men balansen har ej kunnat minskas med mer än 64 mål, hvadan vid

1905 års slut återstod en balans af 1,228 instämda och vädjade mål.

I afseende å förhållandena under hela perioden 1902—1905 har

hofrätten anfört, att under dessa fyra år blifvit af hofrättens sju ordinarie

divisioner enligt de upprättade arbetsredogörelserna afgjorda —

förutom brottmål, civila besvärsmål och olika slag ärenden, å hvilka

mål och ärenden egentlig balans ej uppkommit — instämda och vädjade

mål till sammanlagdt antal af 4,944 eller i årligt medeltal 1,236,

däraf omkring 288 belöpa på den så kallade sjunde divisionen, som

har att handlägga uteslutande instämda och vädjade mål. Antalet

åter af de under nämnda fyra år till hofrätten inkomna nya instämda

och vädjade mål utgjorde i medeltal för år räknadt omkring 1,476.

Hade således en extra eller åttonde division varit i verksamhet hela

fyraårsperioden och därunder afgjort ungefär lika många instämda och

vädjade mål, som afdömts af den sjunde divisionen, eller 288 årligen,

så skulle hofrätten med åtta divisioner kunnat årligen afgöra omkring

1,524 dylika mål, ett antal, som endast med 48 öfverstiger de under

perioden 1902—1905 inkomna instämda och vädjade målens nyss angifna

årliga medeltal eller 1,476.

Hofrätten, som den 20 december 1905 till Kungl. Maj:t afgifvit

utlåtande öfver väckt fråga om inrättande af en särskild hofrätt för

de norra delarna af riket, har vidare erinrat, att hofrätten i nämnda

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

73

ärende haft anledning undersöka, huruvida behofvet af en åttonde

division inom hofrätten må antagas blifva konstant eller icke. I detta

ämne yttrade hofrätten i utlåtandet bland annat, att frågan, huruvida

behofvet af den åttonde divisionen blir stadigvarande, kan sägas

vara hufvudsakligen beroende därpå, om i antalet inkommande vademål,

sådant det visat sig från och med år 1902, inträder väsentlig

och bestående nedgång; att minskning med ett mindre betydande antal

eller under enstaka år icke synes blifva tillfyllest, helst arbetskraft

bör beräknas för afarbetande af den befintliga balansen af vädjade

mål och den balans, som kan tillkomma på grund af tillfälliga stegringar

i det vanliga antalet inkommande mål; att de omständigheter,

som intill tiden för utlåtandets afgifvande förekommit, icke gifvit anledning

att förutsätta återgång i antalet inkommande vademål; samt

att det jämväl på grund af tidigare erfarenhet synts föga antagligt

att; med stigande folkmängd och fortgående utveckling särskildt inom

de delar af landet, som tillhöra Svea hofrätts jurisdiktionsområde,

det efter hand skall i det hela uppstå sådan verklig och varaktig

minskning i hofrättens arbetsmaterial, att den åttonde divisionen kan

undvaras.

Under de tre första kvartalen af år 1906 hafva, enligt hvad

hofrätten uppgifvit, dit inkommit nya vademål till ett antal, som något

öfverstiger antalet under motsvarande kvartal af år 1905.

I betraktande af de förhållanden, som sålunda äro för handen,

har hofrätten ansett kunna ifrågasättas, huruvida icke åtgärd bör

redan nu vidtagas för den åttonde divisionens uppförande på ordinarie

stat.

För den händelse emellertid, att med dylik åtgärd anses böra

anstå i afvaktan på ytterligare erfarenhet, har hofrätten hemställt, att

dess arbetskrafter jämväl under tiden från den 1 september 1907

måtte få, för afgörande af instämda och vädjade mål, förstärkas med

en extra division och att denna divisions tjänstgöring må fortfara tills

vidare och så länge Ivungl. Maj:t ej på grund af inträffad nedgång i

antalet balanserade mål eller af annan orsak finner skäligt förordna

om upphörande af divisionens verksamhet.

Till bestridande af kostnaderna för den extra divisionen har —

anför hofrätten vidare — hittills i enlighet med hofrättens hemställan

anvisats ett belopp af 15,900 kronor för år räknadt, af hvithet belopp

utgått bland annat till fem adjungerade ledamöter arfvoden efter 2,000

kronor för helt år, motsvarande de för hofrättsledamot bestämda tjänstgöringspenningar.

Bih. till liiksd. Prat 1907. 4 Sami 1 Afd. 3 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Ehuru ersättning efter nämnda beräkningsgrund till adjungerad

ledamot måste i anseende till tjänstgöringens ansvarsfulla art och då

det därmed förenade arbetet helt och hållet tager den adjungerade

ledamotens tid och krafter i anspråk, anses vara synnerligen ringa,

när, såsom här är fallet, tjänstgöringen icke inskränkes till en kort

tid af året, hade hofrätten tidigare ej ifrågasatt högre ersättning, så

länge nämligen förhoppning fanns, att den extra divisionen ej skulle

behöfva anlitas under någon synnerligen lång tidrymd.

Men då numera, enligt hvad den meddelade utredningen gifver

vid handen, starka skäl finnas att antaga att, så framt icke en ny

ordinarie division upprättas, anordningen med den extra divisionen

måste under ganska lång tid framåt blifva beståndande, har hofrätten

nu ansett sig böra hemställa att, därest tiden för den extra divisionens

tjänstgöring vidare utsträckes, de fem adjungerade ledamöterna

måtte beredas för deras tjänstgöring enahanda ersättning, som enligt

stat tillkommer hofrättens assessorer i lägsta lönegraden, eller efter

5,300 kronor hvar för år räknadt.

Att — yttrar hofrätten härom — den, som icke blott tillfälligt

under delar af året utan år efter år oafbratet tjänstgör såsom hofrättsledamot,

också bör tillmätas sådan aflöning, som tillkommer ordinarie

hofrättsledamot, lärer ej kunna anses annat än billigt och rättmätigt.

Denna grundsats har jämväl vunnit erkännande och tillämpning på

det sätt, att i talrika fall, då ordinarie hofrättsledamöter under lång

tid användts för uppehållande af ämbeten utom hofrätten eller för

lagstiftningsarbeten och därvid åtnjutit ersättning af särskilda medel.

Kungl. Maj:t ställt därigenom besparade löner på hofrättens stat till

hofrättens förfogande att tilldelas adjungerade ledamöter. Antalet på

detta sätt tillgängliga löner plägar dock ingalunda motsvara antalet

af de adjungerade ledamöter, Indika hafva stadig tjänstgöring i ordinarie

ledamöters ställe, och missförhållandet mellan antalet tillgängliga löner

och antalet adjungerade ledamöter med stadigvarande tjänstgöring blifver

naturligtvis större och kännbarare, när till följd af anordningen med

den extra divisionen tillkommer ett antal af icke mindre än 5 året

om tjänstgörande adjungerade ledamöter.

Enligt hvad hofrätten uppgifvit, tjänstgöra för närvarande af

hofrättens ordinarie ledamöter 14 utom hofrätten, nämligen 1 hofrättsråd

och 13 assessorer. Utaf dessa ledamöter är 1 förordnad att vara

ledamot i lagberedningen, 2 tjänstgöra såsom expeditionschefer, 1 såsom

kabinettssekreterare i utrikesdepartementet, 1 såsom chef för rättsafdelningen

i samma departement och de öfriga 9 såsom revisionssekreterare.

I stället för nämnda 14 ordinarie ledamöter äro hos hof
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

75

rätten anställda lika många adjungerade ledamöter och med tillägg

af de 5, som måste adjungeras till följd af anordningen med den extra

divisionen, uppgår hela antalet adjungerade ledamöter med stadigvarande

tjänstgöring till 19.

Med de lediga ledamotslöner. som ställts till hofrättens förfogande,

har sådan aflöning, som bestås assessor i lägsta lönegraden, ej kunnat

beredas åt flera än 9 af ifrågavarande 19 adjungerade ledamöter. Af

de öfriga 10 uppbära för närvarande 4 jämte tjänstgöringspenningar

hvar sin fiskalslön å 1,500 kronor och 1 erhåller utom tjänstgöringspenningar

ett aflöningstillägg efter 1,100 kronor för år, utgörande det

belopp, hvarmed en ledig hofrättsrådslön öfverskjuter hvad som däraf

motsvarar en assessorslön. Återstående 5 adjungerade ledamöter med

stadigvarande tjänstgöring åtnjuta icke annan aflöning än tjänstgöringspenningarna.

Men därutöfver har hofrätten jämväl erinrat att, då till

förbättrande i någon mån af aflöningen för en del adjungerade ledamöter

med stadigvarande tjänstgöring lediga fiskalslöner på omförmälda

sätt måst tagas i anspråk, däraf blifvit en följd att, ehuru inom Svea

hofrätt samtliga de sex fiskalstjänsterna i verkligheten, enligt hvad

lång tids erfarenhet ådagalagt, måste ständigt uppehållas af tillförordnade

fiskaler, icke ens någon af dessa tillförordnade tjänstemän

kunnat för den ansträngande fiskalstjänstgöringen, bestående i beredande

och föredragning inför hofrätten af de inkommande brottmålen, uppsättande

af utslag i dylika mål med mera, tilläggas större del af de

för fiskalstjänsterna afsedda aflöningsmedlen än de obetydliga tjänstgöringspenningarna,

utgående efter 1,000 kronor för helt år.

Kostnaden för eu extra division skulle, förutsatt att ersättningen

åt 5 adjungerade ledamöter, såsom hofrätten hemställt, beräknas efter

5,300 kronor för hvar i stället för såsom hittills efter 2,000 kronor,

komma att öfverstiga den nuvarande kostnaden med 16,500 kronor

för år räknadt, och följaktligen skulle årsanslaget till en extra division

behöfva höjas från nu utgående belopp 15,900 kronor till 32,400 kronor.

Såsom framgår af hofrättens framställning, afser hofrätten, att

den nuvarande extra divisionen måtte få en något mera stadigvarande

karaktär, än den förut ägt. Det kan då ifrågasättas, huruvida icke

afgörandet häraf i viss mån blir beroende af det beslut, som kan komma

att fattas rörande den väckta frågan om inrättande af en hofrätt för

Norrland. Då jag likväl anser, att denna fråga för närvarande ej bör

upptagas till besvarande, beror det företrädesvis därpå, att jag ej finner

tiden därför lämplig.

Sedan Svea hofrätt den 13 april 1905 anbefallts att förebringa

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

utredning och afgifva utlåtande, bland annat, rörande behofvet och

lämpligheten af inrättandet af en särskild hofrätt för de norra delarna

af riket, afgaf hofrätten det utlåtande, som i hofrättens förevarande

skrifvelse omtalats. I detta utlåtande har hofrätten upptagit till

granskning de skäl, som till stöd för den ifrågasatta åtgärden framkommit

hufvudsakligen från två olika synpunkter, den ena att hofrättens

nuvarande storlek tydligtvis måste medföra åtskilliga olägenheter,

den andra att den angifna åtgärden skulle vara af behofvet

påkallad för de nordligaste delarna af riket. Hofrätten fann de i förra

hänseendet anförda skälen icke ådagalägga nödvändigheten af den

föreslagna anordningen. Och de fördelar, som för den rättssökande

allmänheten eller eljes ur processuell synpunkt kunde under nu gällande

rättegångsordning vinnas genom upprättande af en särskild hofrätt

för de norra delarna af riket, ansåg hofrätten vara alltför oväsentliga

att kunna i och för sig utgöra grund för vidtagande af en åtgärd,

som icke ens kunde betecknas såsom i öfvervägande grad lämplig.

Att växande folkmängd och ökad utveckling inom rikets norra

del så småningom kommer att göra en särskild mellaninstans för denna

del nödvändig, anser jag visserligen högst troligt. Men ännu torde icke

meningarna härom hafva så enat sig, att frågan kan anses mogen för

afgörande. Någon olägenhet af att den ännu någon tid uppskjutes

lärer i allt fall ej kunna påvisas. Huruvida med anordningen bör dröjas

ända till den tid, då en reform af vår rättegångsordning kan tänkas

blifva genomförd, torde för närvarande icke kunna bedömas. Men det

afgörande skälet mot att nu söka genomföra anordningen är för

mig det, att, innan hofrättsledamöternas aflöning blifvit så reglerad,

att de, hvad nu ej kan sägas, i ekonomiskt hänseende kunna intaga

en tillräckligt oberoende ställning, inrättandet af en hofrätt för Norrland

ej synes mig tillrådligt.

Hvad nu angår hofrättens förevarande framställning, finner jag

det vara ådagalagdt, att behofvet af den extra divisionen fortfarande

kvarstår och att detta behof är så stadigvarande att, såsom hofrätten

föreslagit, den extra divisionens tjänstgöring bör fortfara tills vidare.

Vid sådant förhållande synes det icke vara riktigt och knappast staten

värdigt, att de personer, som i och för denna division komma att en

längre tid där adjungeras såsom ledamöter, skola erhålla så ringa godtgörelse,

som hittills utgått. Den, hvilken år efter år såsom ledamot

i hofrätten fullgör en för staten oundgängligen nödig funktion, synes

rättvisligen äfven böra komma i åtnjutande af en mot ledamots aflöning

svarande inkomst. Då emellertid de, som erhålla förordnande till ifrågavarande

tjänstgöring, icke få vidkännas sådant pensionsafdrag, som

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

77

ordinarie ledamot har att erlägga, synes arfvodet till en livar af dem

lämpligen kunna begränsas till 5,000 kronor om året. Om arfvodet

så bestämmes, skulle den af hofrätten beräknade kostnaden för den

extra divisionen nedbringas till 80,900 kronor.»

På grund af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att, Riksdagen må för fortsatt uppehållande från

den 1 september 1907 af en extra division i Svea

hofrätt för behandling af instämda och vädjade mål,

å extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 30,900

kronor äfvensom medgifva, att Kungl. Maj:t må under

år 1907 förskottsvis af tillgängliga medel utanordna

hvad af nämnda belopp belöper på tiden från den

1 september till årets slut.

16:o) Under samma hufvudtitel har Kungl. Maj:t i punkt 14

föreslagit Riksdagen att, för beredande af tillfällig förstärkning af

Göta hofrätts arbetskrafter med en extra division för behandling af

instämda och vädjade mål under ett år från den 1 oktober 1907, på

extra stat för år 1908 anvisa ett belopp af 25,600 kronor, äfvensom

medgifva att Kungl. Maj:t finge under år 1907 förskottsvis af tillgängliga

medel utanordna hvad af nämnda belopp belöpte på tiden

från den 1 oktober till årets slut.

Vid behandlingen af denna fråga i statsrådet yttrade departementschefen

följande:

»Äfven Göta hofrätt har anmält behof af ökade arbetskrafter.

Härom har hofrätten i underdånig skrifvelse den 10 december 1906

— med erinran att en af hofrättens divisioner år 1896 öfverflyttades

till Svea hofrätt och att sedan dess Göta hofrätt arbetat på fyra

divisioner — anfört följande:

Antalet af de till hofrätten årligen inkomna instämda och vädjade

saker, hvilket från år 1887, då antalet af dylika mål utgjorde 1,053,

oafbrutet minskades, till dess att detsamma år 1895 uppgick till 693,

utgjorde år 1896 likaledes 693 samt aftog ytterligare under åren

1897—1900, hvilket sistnämnda år antalet uppgick till allenast 620.

Antalet ökades under de därpå följande åren något och uppgick år

1901 till 670, år 1902 till 764, år 1903 till 731 och år 1904 till 753

men föll år 1905 till 683. För år 1906 kan antalet inkomna instämda

och vädjade mål med all sannolikhet beräknas komma att uppgå till

ungefärligen samma siffra som under år 1905.

Ehuru sålunda antalet af de till hofrätten årligen inkomna instämda

och vädjade mål under de tio åren 1896—1905 icke undergått

Eu extra

division i Osta

hofrätt.

[14.J

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

någon väsentlig stegring, har det icke varit för hofrätten möjligt att

med de arbetskrafter, som under denna tid stått hofrätten till buds,

förebygga, att icke en högst betydande balans af dylika mål uppkommit.

Balansen, som vid utgången af år 1896 utgjorde allenast 181

mål, steg under de närmast därpå följande åren småningom och utgjorde

vid slutet af år 1899 237 mål. Sedan balansen under år 1900

minskats till 220 mål, tillväxte den därefter hastigt under år 1901

med 118 mål och under år 1902 med 156 mål och har sedermera

årligen ökats, så att den vid 1905 års slut uppgick till 683 mål. Under

år 1906 torde balansen komma att uppgå till inemot samma antal

mål som vid 1905 års utgång. Då medeltalet af de utaf hofrätten

under åren 1897—1905 afgjorda instämda och vädjade mål utgjort för

år 629, har hofrätten antagit, att icke alla de mål af omförmälda slag,

hvilka vid 1906 års slut komma att till år 1907 balanseras, blifva

under detta år afgjorda.

Af brottmål och civila besvärsmål, hvilka båda slag af mål på

grund af den för hofrätterna gällande arbetsordning i regeln komma

till mycket snar föredragning, förefanns däremot vid 1905 års utgång

allenast sådan balans, som vid årsskifte regelbundet måste uppkomma.

Då emellertid en större balans af instämda och vädjade mål måste

leda till ett för rättskipningen menligt försenande i allmänhet af dylika

måls afgörande i hofrätten, och enligt hofrättens mening det icke är

antagligt, att under den närmaste framtiden det skulle med afseende

å antalet af inkommande instämda och vädjade mål inträda någon

minskning, som skulle lämna hofrätten tillfälle att med nu tillgängliga

arbetskrafter afarbeta den befintliga balansen, har hofrätten ansett sig

böra i tid göra framställning om vidtagande af särskilda åtgärder till

balansens nedbringande samt till förebyggande af ställningens försämrande.

Hofrätten har därför hemställt, att en extra division måtte få

hos hofrätten bildas och den 1 oktober 1907 träda i verksamhet för

att under ett år handlägga uteslutande instämda och vädjade mål

samt att Kungl. Maj:t täcktes anvisa för detta ändamål nödiga medel.

I fråga om det belopp, som bör anslås såsom arfvode åt en

hvar af de fem personer, hvilka i händelse af bifall till hofrättens

hemställan skulle erhålla uppdrag att biträda hofrätten såsom adjungerade

ledamöter har hofrätten, med hänsyn till uppdragets beskaffenhet

och vikt samt med afseende å angelägenheten af att till uppdraget

erhålla fullt skickliga och lämpliga personer, uttalat, att beloppet ej

torde böra sättas lägre än till 4,000 kronor, hvadan hofrätten föreslagit

att till en hvar af dessa fem adjunkter måtte anvisas ett arfvode

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

79

af 4,000 kronor. Härförutom har hofrätten hemställt om anvisande

dels åt en hvar af de två personer, som kunde af hofrätten förordnas

att å den extra divisionen tjänstgöra i egenskap af notarier, arfvode

af 1,800 kronor och renskrifningspenningar 400 kronor och dels till

gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän 1,200 kronor.

Att, oaktadt under de senare åren någon större stegring af de

till Göta hofrätt inkomna vädjade och instämda målens antal ej visat

sig, antalet balanserade dylika mål högst betydligt ökats, finner jag

så anmärkningsvärdt, att det synes mig böra oförtöfvadt tagas under

öfvervägande, huruvida icke genom ändring af arbetssättet i hofrätten

en mera ändamålsenlig hushållning med dess ordinarie arbetskrafter

kan genomföras till vinnande af ett bättre arbetsresultat. Men enär

det måste vara angeläget att den uppkomna balansen snarast möjligt

afarbetas, lärer det blifva nödigt att, såsom hofrätten begärt, förstärka

dess arbetskrafter för ett år med en extra division, med hvars tillhjälp

det torde blifva möjligt att nedbringa den nu befintliga arbetsbalansen

till en något så när måttlig storlek.

Då emellertid andra hufvudtitelns besparingar icke lämna tillgång

till bestridande af de med anordningen förenade utgifter, torde annan

utväg ej finnas än att hos Riksdagen begära hvad som för ändamålet

kan erfordras.

Med hänsyn särskildt till den kortare tid, som, enligt hvad nämnts,

den extra divisionen lärer behöfva vara i verksamhet samt de billigare

lefnadskostnaderna i Jönköping, jämförda med dem i Stockholm, torde

den af hofrätten föreslagna aflöningen till de personer, som skola erhålla

förordnande att såsom adjungerade ledamöter biträda hofrätten, få

anses skälig. Öfriga föreslagna arfvoden öfverensstämma med de belopp,

som anvisats för den i Svea hofrätt inrättade extra divisionen.»

Då, på grund af departementschefens här ofvan anförda yttrande,

torde kunna antagas, att genom ändring i arbetssättet i hofrätten en

mera ändamålsenlig hushållning med dess ordinarie arbetskrafter varder

genomförd, anser utskottet, att resultatet häraf bör afvaktas, innan åtåtgärder

af i framställningen åsyftadt slag varda vidtagna. På grund

häraf får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må vinna Riksdagens bifall.

17:o) Med tillstyrkan af bifall till hvad Kungl. Maj: t föreslagit

under punkt 1 5, får utskottet hemställa,

Utskottets

yttrande.

Krigshof
rätten.

[15.]

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Tvångsuppfottringtanstalten

å

Bona.

[16.]

att Riksdagen må för år 1908 till arfvoden åt

krigshofrättens ordförande och militära ledamöter å

extra stat anvisa enahanda belopp, som för innevarande

och flera föregående år därtill anslagits,

eller 3,250 kronor.

18:o) Kungl. Maj:t har under punkt 16 af denna hufvudtitel i

statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen

dels att på extra stat för år 1908 bevilja:

till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid tvångsuppfostringsanstalten

å Bona ett förslagsanslag högst 24,550 kronor,

samt till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever

in. m. ett förslagsanslag af 29,400 kronor,

dels ock att medgifva, att af 1907 års förslagsanslag till kost och

beklädnad m. m. finge användas erforderliga medel till utrustning af

de elever, som samma år utskrefves, äfvensom utbetalas arfvode för

orgelspelning vid gudstjänsterna samt elevernas undervisning i sång med

400 kronor.

Vid föredragning af detta ärende yttrade departementschefen

till statsrådsprotokollet följande:

»Den för tvångsuppfostringsanstalten å Bona fastställda aflöningsstat

för år 1907 upptager:

Lön

Tjänst-

görings-

penningar

Arfvode

Summa

Ålderstillägg

efter

5 år

efter

10 år

direktören . . . .

2.500

''

1.500

4,000

500

500

_

predikanten och förste

läraren . . . .

2,400

—

2,400

—

andre läraren .

1,200

—

1,200

—

200

—

200

—

1 afdelningsbefälhafv.

1,000

—

600

—

1,600

—

200

—

200

—

1 »

1,000

—

600

—

1.600

—

200

—

200

—

bokhållaren . . . .

1,200

—

1.200

—

1 förman . . . .

450

—

400

—

850

—

75

—

75

—

7 förmän . . . .

3.150

—

2,800

—

5,950

—

525

—

525

—

husmodern, jämte fri

kost.....

300

—

200

—

500

—

50

—

50

—

maskinisten

650

—

500

—

1,150

—

75

—

75

—

läkaren.....

500

—

500

—

landtbruksinspektoren

1,200

—

600

—

1,800

—

200

—

200

—

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

81

Uti underdånig skrifvelse den 19 oktober 1906 har anstaltens

styrelse anfört, att, såvidt, erfarenheten hittills gifvit vid handen, dessa

aflöningsförmåner, till hvilka — utom hvad angår läkaren — jämväl

höra fri bostad och vedbrand, möjliggjort de i aflöningsstaten upptagna

befattningarnas besättande med dugliga och lämpliga personer.

När andre lärarebefattningen kungjordes, anmälde sig dock blott en

sökande till platsen. Och efter en kortare tids tjänstgöring på förordnande

vid anstalten har denne sökt och erhållit bättre aflönad tjänst.

Vid det förhållandet, att folkskollärarnes aflöningsvillkor blifvit genom

Riksdagens beslut år 1906 afsevärdt förbättrade, lärer det, enligt styrelsens

förmenande, ej heller vara att vänta, att andre lärarebefattningen

— hvars innehafvare jämlikt § 24 af den för anstalten utfärdade

stadga bör uppfylla de villkor, som äro föreskrifna för anställning

såsom lärare vid folkskola, — skall utan ökning af den för befattningen

fastställda aflöning kunna på nöjaktigt sätt besättas. Vid

den nuvarande knappa tillgången på lärarekrafter för folkskolan lärer

det ock vara oundgängligen nödigt, att en tjänst, som måste anses särdeles

ansträngande och kräfvande med hänsyn såväl till lärjungarnas

ofta klena intellektuella begåfning som till deras i allmänhet låga sedliga

ståndpunkt, göres mera begärlig genom bättre aflöning. Äfven

om minimiaflöningen för folkskollärare med 1907 års ingång blir 900

kronor, eller 300 kronor lägre än begynnelselönen för andre läraren

vid anstalten, torde icke böra förbises, att folkskollärare vanligen rätt

snart erhåller ökade inkomster genom undervisning i slöjd samt i fortsättningsskola,

hvarjämte folkskollärares minimiaflöning utgår för undervisning

under åtta månader eller 341 * veckor, under det att andre

läraren vid anstalten har att under hela året — med undantag af

den kortare ledighet, som kan medgifvas befattningshafvande i allmänhet

— deltaga i tillsynen å eleverna. Gifvet är ju ock, att en förhöjd

aflöning skulle möjliggöra anställandet af en person, som kunde gorå

en betydande insats i anstaltens uppfostringsarbete och som sedermera

kunde, såvida han ej återgår till folkskolans tjänst, med den å anstalten

vunna erfarenheten finna användning på annat område af samhällets

skyddsuppfostrande verksamhet.

Då emellertid en ändring i den fastställda lönestaten icke torde

böra företagas så kort tid efter anstaltens trädande i verksamhet, har

det synts styrelsen, att intill dess organisationen af anstalten hunnit

ytterligare pröfva,s beträffande den del af uppfostringsarbetet, hvarom

nu ä,r fråga, en inkomstökning skulle kunna beredas andre läraren

Bih. till Kikad. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

genom ett arfvode för bestridande af orgelspeiningen vid gudstjänsterna

å anstalten samt för deltagande i elevernas undervisning i sång.

För orgelspeiningen vid gudstjänsterna, h vilka enligt stadgan för anstalten

skola hållas hvarje sön- och helgdag, har styrelsen hittills nödgats

till särskilda personer i orten utbetala ersättningar för hvarje

gång. Men genom ett bemyndigande att utbetala ett bestämdt årligt

organistarfvode, hvilket med hänsyn till de å landsbygden vanligen

förekommande organistaflöningarna samt den nyss ifrågasatta skyldigheten

att deltaga i sångundervisningen ansetts lämpligen kunna bestämmas

till 400 kronor att utgå af förslagsanslaget till kost och beklädnad

åt de vid anstalten intagna elever m. m., skulle sannolikt

kompetent person kunna för andre lärarebefattningen erhållas.

I sammanhang härmed har styrelsen anmält, att icke alla i lönestaten

upptagna befattningar varit under hela år 1906 tillsatta, i det

att en afdelningsbefalhafvaretjänst och andre lärarebefattningen först

den 1 juli 1906 erhöllo innehafvare, och under årets första månader

blott fyra förmansaflöningar togos i anspråk. Härigenom har en besparing

af 3,172 kronor 85 öre uppkommit å det till aflöningar åt

tjänstemän och betjänte vid anstalten för år 1906 anvisade extra anslag

af 24,550 kronor. Sedan emellertid antalet till anstalten öfverlämnade

minderåriga förbrytare under årets lopp alltjämt ökats, så att

detsamma, med inräkning af de under är 1905 ankomna 16 elever,

den 19 oktober 1906 uppgick till 66, har hela den förvaltningspersonal,

för hvilken aflöning finnes disponibel, måst tillsättas. Det har emellertid

synts styrelsen ovisst, om, sedan numerären ytterligare ökats,

särskildt antalet förmän blir tillräckligt för utöfvande af den i stadgan

för anstalten föreskrift^ ständiga tillsynen å eleverna samt deras handledning

i olika arbetsgrenar och yrken.

Styrelsen har vidare erinrat att, utom nämnda löneanslag, hvilket

Riksdagen för år 1907 anvisat såsom extra förslagsanslag högst

24,550 kronor, likaledes å extra stat för år 1907 beviljats ett förslagsanslag

af 24,000 kronor till kost och beklädnad åt de vid anstalten

intagna elever in. in., enligt följande beräkning:

till anskaffande och underhåll af beklädnad åt 100 elever,

* 80 kronor för hvarje elev ......... kronor 8,000: —

> förplägning samt till aflönande

af tjänstefolk till biträde åt

husmodern i hushållet » 10,000: —

Transport kronor 18,000: —

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

83

Transpoi''t kronor 18,000: —

till bränsle och lyse............................ » 3,000: —

» bestridande af diverse omkostnader,

såsom utskylder, medicin,

telefon, frakter, ersättning

för återförande af förrymda

elever m. m.................»_3,000: —

Summa kronor 24,000: —

Rörande elevernas beklädnad bär styrelsen erinrat om''en till

Kungl. Maj:t tidigare ingifven framställning, däri framhållits, att eleverna

vid ankomsten till anstalten i de flesta fall äro försedda med dåliga

och otillräckliga beklädnadspersedlar, och att, då dessa vid elevens

utskrifning naturligtvis äro urväxta, det lärer blifva nödvändigt att vid

utskrifningen utrusta honom med erforderlig beklädnad. Styrelsen, som

tillika ingaf förslag till utrustning, upptagande de nödvändigaste persedlarna,

beräknade kostnaden härför till 100 kronor för hvarje elev.

Med åberopande häraf har styrelsen nu hemställt, att förslagsanslaget

till kost och beklädnad m. m. måtte för år 1908 ökas med

5,000 kronor till bestridande af kostnaderna för utrustning åt utskrida

elever, med beräkning af högst 100 kronor för enhvar af 50 elever,

som från och med år 1908 torde årligen komma att från anstalten

utskrifvas.

I)å under år 1907 endast ett fåtal elever torde ifrågakomma att

utskrifvas, har styrelsen ej ansett nödigt att härför äska särskildt anslag,

utan endast "bemyndigande att, efter beräkning af högst 100 kronor

för hvarje utskrifven elev, af 1907 års anslag använda erforderliga

medel till utrustning af elever, som under år 1907 utskrifvas.

Rörande ifrågavarande anslag å 24,000 kronor, har styrelsen vidare

anfört, att anslaget torde komma att för år 1906 öfverskridas,

beroende hufvudsakligen därpå, att beklädnad måst anskaffas i förlag

för att möta behofvet däraf under vintern, hvarjämte produktionskostnaden

för den vid anstaltens jordbruk under året erhållna brödsäden

samt för andra lifsmedel, livilka först under år 1907 blifva å anstalten

konsumerade, måst under år 1906 förskotteras. Men styrelsen har dock

uttalat den förhoppning, att med hänsyn till den alltjämt ökade afkastningen

af jordbruket någon förhöjning för år 1908 icke skall blifva

erforderlig utöfver de angifna kostnaderna för utrustning af elever vid

deras utskrifning samt för orgelspelningen vid gudstjänsterna och sång
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

undervisningen. Till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna

elever m. m. skulle alltså erfordras ett anslag af 29,400 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att

Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att dels på extra stat för år

1908 bevilja till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid anstalten ett

anslag af 24,550 kronor samt till kost och beklädnad åt de vid anstalten

intagna elever med mera ett förslagsanslag af 29,400 kronor, dels ock

medgifva, att af 1907 års förslagsanslag till kost och beklädnad åt de

vid anstalten intagna elever med mera må användas erforderliga medel

till utrustning af de elever, som samma år utskrifvas, äfvensom utbetalas

arfvode för orgelspelning vid gudstjänsterna samt elevernas undervisning

i sång med 400 kronor.

Den af styrelsen beräknade kostnad för utrustning åt elever vid

deras utskrifning från anstalten, 100 kronor för hvarje, torde så mycket

mindre kunna anses för hög, som kostnaden för minderåriga kvinnliga

förbrytares förseende med nödiga beklädnadspersedlar i proposition

till 1906 års Riksdag beräknades till enahanda belopp. Antalet elever

vid Bona, som vid 1905 års utgång uppgick till 16, har därefter så

vuxit, att hela antalet under åren 1905 och 1906 intagna elever utgjorde

70, däraf dock 4 vid 1906 års slut voro rymda, 1 afliden och 1, såsom

efter intagandet dömd till straffarbete, ur anstaltens rulla afförd. Mot

beräkningen af antalet för år 1908 utskrifna elever torde vid sådant

förhållande ej något vara att erinra. Ej heller i öfrigt har jag funnit

anledning till erinran mot hvad styrelsen anfört. >

I anledning af hvad i ärendet förekommit, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande framställning.

I) på extra stat för år 1908 bevilja:

a) till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid

tvångsuppfostringsanstalten å Bona ett förslagsanslag

högst 24,550 kronor och

b) till kost och beklädnad åt de vid anstalten

intagna elever m. in. ett förslagsanslag af 29.400

kronor, samt

II) medgifva, att af 1907 års förslagsanslag

till kost och beklädnad m. m. må användas erforderliga

medel till utrustning af de elever, som samma

år utskrifvas, äfvensom utbetalas arfvode för orgelspelning

vid gudstjänsterna samt elevernas undervisning

i sång med 400 kronor.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

85

19:o) Under andra hufvudtiteln punkt 17 har Kungl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att bevilja anslag till beredande af tvångsuppfostran

åt minderåriga kvinnliga förbrytare; och får utskottet, som emot ifrågavarande

förslag icke haft något att erinra, hemställa,

att Riksdagen må, för beredande af uppfostran

åt minderåriga förbrytare af kvinnligt kön, hvilka enligt

domstols förordnande skola insättas i allmän uppfostringsanstalt,

på extra stat för år 1908 anvisa

a) ett belopp af 2,100 kronor att utgå såsom

ersättning för hyra, ved, inventarier m. m. samt såsom

bidrag till lön åt föreståndarinna vid sådan anstalt och

b) ett förslagsanslag å 5,000 kronor till godtgörande

af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,

beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård

in. m. äfvensom till utrustning vid elevs utskrifning.

20:o) Med anledning af hvad Kungl. Maj:t föreslagit i punkt 18

under andra hufvudtiteln, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1908

anvisa ett belopp af 6,000 kronor till resestipendier

åt ordinarie domare, eller dem, som vid domstolarna

bereda sig för domarekallet.

21:o) Under punkt 19 under andra hufvudtiteln har Kungl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att till täckande af vissa af statskontoret

förskottsvis bestridda utgifter, 108,177 kronor 45 öre, å extra stat

för år 1908 anvisa ett motsvarande belopp, som för afrundande af

hufvudtitelns slutsumma uppförts med 108,216 kronor.

Departementschefen har beträffande denna fråga till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»Jämlikt föreskrifter i särskilda nådiga bref har statskontoret under

förskottstitel utbetalt följande belopp:

till bestridande af kostnaderna, föranledda af förhandlingar

rörande de unionella förhållandena.................................. 8,450:9 6

till bestridande af kostnaderna för en statistisk utredning

i rösträttsfrågan.................................................................. 22,000: —

arfvoden m. in. till kommitterade för biträde inom justitiedepartementet

vid uppgörande af förslag till rösträttsfrågans

lösning....................................................................... 2,199: 6 o

Transport kronor 32,650: 5 6

TvångsuppJostron

åt

minderåriga

Sinnlig a

förbrytare.

[17.]

Rese
stipendier.

[18.]

Statskontorets

förskott.

[19.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

S6

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Transport kronor 32,650: 56

arfvoden in. m. för behandling inom justitiedepartementet

in. m. af den så kallade Norrlandskommitténs förslag

samt tryckning och häftning af kommitténs betänkande 4,054:0 2

kostnad för utredning af frågan om inrättande af en

administrativ högsta domstol 9,733: —

d:o för kommittéutredning rörande omorganisation af

stiftsstyrelse in. m.............................................................. 5,189: i 5

d:o för krigslagstiftningskommittén 198: —

d:o för den s. k. vattenrättskommittén 10,446:4 4

d:o för strafflagskommittén..................................................... 1,693: 4 8

d:o för aktiebolagskommittén.............................................. 21,839: 68

d:o för den s. k. dikningslagskommittén .......................... 3,195: 9 7

för tryckning af kommittéförslag angående jordregister... 1,781: 2 5

,, anskaffande af afskrift^'' utaf renoverade protokoll för

Ofvan Siljans domsaga ................................................. 1,450: —

„ ersättning jämlikt lagen den 10 juli 1899 för skada,

som förorsakats af ämbete- och tjänstemän ............... 7,359: 8 2

,, rese- och traktamentsersättning m. m. till delegerade

för anordnande af tvångsuppfostringsanstalten å Bona 786: 0 8

kostnad för utförande af åtskilliga arbeten vid nämnda

anstalt.................................................................................. 7,800: —

kronor 108,177: 45.

Med anmälan härom har statskontoret anhållit, att ersättning

måtte beredas statskontoret för de sålunda förskjutna beloppen.

Den sist angifna kostnaden afser vissa ändringar beträffande den

elektriska belysningen vid tvångsarbetsanstalten vid Bona. Då Riksdagen

tidigare beviljat medel till anordnande af sådan belysning därstädes,

anser jag mig böra här närmare redogöra för anledningen till

att nya anordningar ändock behöft vidtagas.

Till utredning af kostnaderna för införande af elektrisk belysning

vid anstalten åberopades vid 1904 års riksdag en af ingenjören Ivar

Rosén uppgjord beräkning, slutande å ett belopp af 10,600 kronor.

Häri ingingo två poster, hvilka de för anstaltens anordnande tillsatta

delegerade och deras biträdande arkitekt ansågo onödiga, nämligen

200 kronor till yttre belysning och 3,300 kronor till ett ackumulatorsbatteri

såsom reserv. Rörande behofvet af detta batteri hade biträdande

arkitekten anfört, att en dylik reserv skulle blifva dyrare, än om såsom

reserv användes fotogenbelysning, samt att, då reservbehofvet snarare

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3

87

torde inträda genom åverkan på ledningsnätet än genom fel i maskineriet,

fotogenbelysning var afgjordt att föredraga framför batteriet, som var

alldeles onyttigt i händelse af åverkan å hufvudledningen. Efter afdrag

af nämnda två poster skulle således kostnaden för anläggningen uppgå

till 7,100 kronor, oberäknad!, kostnaden för inlösen af en äldre vid

Bona befintlig dynamomaskin. som var för anläggningen nödig och

värderats till 350 kronor.

Med anledning af den förebragta utredningen begärdes i proposition

till nämnda års Riksdag beviljandet af 7,450 kronor till bekostande af

elektrisk belysningsanläggning vid anstalten, och Riksdagen lämnade

härtill sitt bifall.

Följande år anmäldes emellertid för Riksdagen, att det för nyssnämnda

ändamål beräknade beloppet funnits vara otillräckligt. I afseende

å belysningsanläggningen hade nämligen delegerade hos Kungl.

Maj:t uppgifvit, att det vid uppgörande af slutligt förslag till införande

af den elektriska belysningen visat sig, att den befintliga driftvatten

vintertiden icke fungerade tillräckligt jämnt och pålitligt, och att af

sådan anledning ett ackumulatorsbatteri var behöflig!. Därtill kom,

att den detaljerade utredningen gifvit vid handen en tillökning i lampantalet

utöfver det ursprungligen beräknade antalet. Den ökade belastning,

som häraf blef en följd, gjorde det därför önskvärdt, att

anläggningen kompletterades med ett ackumulatorsbatteri. Då delegerade

sålunda ansett anskaffandet af ett dylikt batteri nödigt, hade delegerade,

som infordrat anbud å belysningsanläggningens utförande från de

firmor, som sysselsatte sig med dylika arbeten, därvid upptagit jämväl

en ackumulatorsanläggning. Lägsta anbudet hade afgifvits af elektriska

aktiebolaget A. E. G. med 10,190 kronor. Detta hade delegerade

ansett sig böra tillstyrka.

Vidare hade delegerades biträdande arkitekt ansett, att såsom

lokal för det elektriska belysningsmaskineriet med största fördel skulle

kunna användas den dåvarande smedjan vid Bona, hvilken i alla

händelser på grund af sin eldfarlighet icke kunde bibehållas i den

af trä uppförda kvarnbyggnaden, men för nu afsedda ändamål hade

ett synnerligen fördelaktigt läge ungefär i midten af anstaltens byggnadskomplex

tätt invid fallet och vattenhjulet, som skulle drifva belysningen.

Då äfven delegerade ansett, att någon lämpligare lokal för belysningsmaskineriet

än den sålunda föreslagna icke utan väsentligt större kostnad

kunde anskaffas, hade delegerade antagit infordrad! anbud å ombyggnad

och reparation af smedjan till maskinrum för den elektriska belysningen

för ett pris af 2,800 kronor.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande ds:o 3.

På grund häraf och då såväl ackumulatorsbatteriet som maskinhuset

erfordrades redan vid 1905 års början, hade Kungl. Maj:t den

28 september 1904 godkänt nämnda båda anbud samt bemyndigat

delegerade att afsluta kontrakt om arbetenas utförande i enlighet med

de afgifna anbuden.

I och för belysningsanläggningen hade kort till härefter verkställts

närmare undersökning rörande vattenverket vid Bona, och därvid hade

utrönts, att dåvarande vattenhjulet var i mycket dåligt skick och

knappast kunde repareras, att axelledningar, remskifva och remmar

genom olämplig anordning förspillde en betydlig del af kraften samt

att de gamla vattenhjulen endast hade en verkningsgrad af, högt

räknadt, 40 procent. Då till följd af det ringa nederbördsområdet för

vattendraget vid Bona ansetts angeläget, att den befintliga vattenkraften

fullt utnyttjades, enär i annat fall drifkraften för elektricitetsverket

blefve alldeles otillräcklig, hade på anmodan af delegerade firman Qvist

& Gjers i Arboga, efter det ingenjören Rosén uttalat sig i frågan, afgifvit

förslag att medelst en turbin, hvilken hade en verkningsgrad af

80 procent, uttaga ett större antal effektiva hästkrafter. Och firman

hade erbjudit sig att mot ett pris af 3,300 kronor uppställa en sugturbin

i öppen sump med 2 axlar och öfrigt tillbehör, allt i öfverensstämmelse

med afgifvet förslag med tillhörande ritning, äfvensom vidtaga

erforderlig ändring af dåvarande rännan i sumpen samt lina och

remmar. Delegerades biträdande arkitekt hade framhållit, att i firmans

förslag inginge dels en i hvarje fall nödvändig förstärkning af dåvarande

tilloppsrännan för cirka 400 kronor och dels nya direkta axelledningar,

remskifvor och remmar, Indika erfordrades för elektricitetsverkets drift

samt verkstädernas och kvarnens användning och kunde beräknas draga

eu kostnad af omkring 1,000 kronor, hvadan kostnaden för själfva

turbinen med uppsättning, sump in. m. utgjorde endast 1,900 kronor.

Då arbetets utförande redan under år 1904 ansågs behöfligt, hade

delegerade hemställt, att Kungl. Maj:t måtte godkänna firmans anbud

samt uppdraga åt delegerade att med firman sluta kontrakt om turbinanläggningen.

Äfven denna hemställan hade Kungl. Maj:t bifallit.

På grund af nu angifna förhållanden hade således kostnaden för

den elektriska belysningsanläggningen uppgått till 9,190 kronor utöfver

det är 1904 hos Riksdagen begärda belopp. För täckandet af denna

kostnad och andra för den elektriska belysningen erforderliga utgifter

beviljade Riksdagen år 1905 å extra stat ett belopp af 10,890 kronor.

De anordningar, som med de sålunda anvisade medlen utförts,

hafva emellertid visat, sig dels bristfälliga, dels otillräckliga eller mindre

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3-

89

ändamålsenliga. Enligt hvad anstaltens styrelse den 14 juli 1906 hos

Kungl. Maj:t anmält, hade styrelsen efter noggranna undersökningar

funnit, att med reparation af den vid anstalten befintliga gamla och

bristfälliga kvarnen ej längre kunnat uppskjutas, äfvensom att det

varit oundgängligen nödigt att ombygga den till kvarnen hörande

vattenrännan, hvilken leder vattnet till det elektriska belysningsmaskineriets

turbin. Äfven hade på grund af vunnen erfarenhet och då

styrelsen befarat vattenbrist ansetts nödvändigt att längre upp i vattendraget

anlägga en ny dammbyggnad för reglerande af vattenståndet i

den ofvanför belägna Svartsjön, hvilken tjänar såsom reservoar för

vattenkraften.

De sistnämnda två anordningarna, nämligen vattenrännans ombyggnad

och anläggandet af den nya dammbyggnaden, hade styrelsen

själf beslutat att utföra, och dessa arbeten voro den 14 juli 1906

redan påbörjade. Kostnaden härför hade styrelsen tänkt bestrida med

det af Riksdagen anvisade förslagsanslaget 24,000 kronor, och styrelsen

hade äfven ansett sig kunna af dessa medel bekosta kvarnens ombyggnad.

Enligt ett af firman Bröderna Carlssons turbin verkstad i Motala

afgifvet och af styrelsen godkändt anbud skulle kostnaderna för nu

nämnda arbeten uppgå till följande belopp:

för ombyggnad af den till vattenverken ledande vattenrännan

jämte därmed sammanhängande schaktnings- och grundläggnings
arbeten.

...............kronor 2,046: —

reparation af kvarnen och insättande

däri af nytt maskineri...... ,, 1,708: —

uppförande af en dammbyggnad för

reglerande af vattenståndet i

Svartsjön..............kronor 790:— kronor 4,544: —

Under arbetets gång och efter upprepade rådplägningar med sakkunniga

blef det emellertid för styrelsen tydligt, att turbinen måste

sänkas för vinnande af ökad fallhöjd och bättre utnyttjande af vattenkraften.

Man kunde eljest aldrig vara säker på att erhålla tillräcklig

kraft för drifvande af det elektriska belysningsmaskineriet samt kvarn

och verkstäder. Andra omständigheter hade därjämte tillkommit. Vid

rifning af den alldeles uppruttna vattenrännan befanns grunden till

såväl rännan som de därinvid uppförda byggnaderna så dålig, att den

måste förstärkas med beton. Denna omständighet innebar ett ytterligare

skäl att genast utföra det schaktnings- och betonarbete, som erfordrades

för turbinens sänkning. Om vidare turbinen skulle bibehållas oförändrad,

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

måste den dåvarande sugtrumman af trä, som oupphörligt visat sig

behöfva tätas, utbytas mot en trumma af järn. Ett sådant utbyte,

som förr eller senare måste äga rum, skulle medföra en oundviklig

kostnad af omkring 800 kronor.

Slutligen anförde styrelsen, att vid kvarnmaskineriets ti 11 koppling

till den gemensamma turbinen ofta händt, att båglamporna slocknat. I

allt fall har sådan tillkoppling alltid medfört rubbningar i belysningens

jämnhet. Driften vid kvarn och verkstäder har därför ofta måst afbrytas

för belysningens tillgodoseende. Häraf har naturligtvis orsakats

stor olägenhet vid elevernas undervisning i verkstaden och äfven förlust

vid drifvandet af kvarnen, där förmalning skett ej blott af anstaltens

behof af säd, utan äfven ej obetydligt åt närboende mäldlag. För att

således skaffa kvarn och verkstäder själfständig drifkraft hade styrelsen

funnit det särdeles önskvärd!, om en särskild mindre turbin blefve

uppsatt till kvarnen, hvilken anordning skulle blifva omkring hälften

billigare än anskaffandet af en regulator.

Enligt anbud af nyssnämnda firma skulle de sålunda ytterligare

ifrågasatta arbetena medföra följande utgifter utöfver redan omförmälda

till belopp af.......................kronor 4,544: —

nämligen:

för sänkning af den dåvarande turbinanordningen

samt den gamla sugtrummans utbytande mot ny trumma

af järn.......................... > 1,750: —

för uppsättandet af en ny mindre turbin för

drifvande af kvarn och verkstäder........... > 906:_

sammanlagdt således » 7,200: —

hvartill skulle komma kostnaden för virke och körslor,

som för arbetenas utförande erfordrades, till

värde af....................... » 600: —

hvadan samtliga utgifter skulle uppgå till kronor 7,800: —

Då entreprenören vid anbudets afgifvande förbundit sig att, om

enligt den uppgjorda planen turbinen blefve sänkt, ansvara för att

behöflig drifkraft erhölles, och de ifrågasatta anordningarna med turbinens

sänkning och den nya mindre turbinens insättande skulle ett

kommande år föranleda större kostnader, än om de nu blefve utförda

i sammanhang med de öfriga såsom oundgängligen nödiga ansedda

arbetena, samt härtill kom att de tre anordningar, hvarom styrelsen

ej själf beslutat, icke utan stor olägenhet kunde uppskjutas, hemställde

styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte i och för utförandet på en gång af samt
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3. 91

liga nu omnämnda arbeten ställa till styrelsens förfogande ett belopp

af 7,800 kronor.

Utlåtande häröfver infordrades från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som anmodade vederbörande distriktschef att å stället taga

närmare kännedom om förhållandena. I sitt på grund af distriktchefens

rapport afgifna utlåtande vitsordade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

nödvändigheten af de befintliga vattenbyggnadernas reparation. Den

därvid jämväl föreslagna anordningen att insätta två turbiner, en för

kvarndriften och en för den elektriska belysningen, ansågs fullt riktig,

enär det eljes knappast blefve möjligt att utan stora kostnader få det

elektriska ljuset att brinna stadigt. De föreslagna betonarbetena vid

grunderna för de gamla maskinhusen förklarades likaledes välbetänkta,

på det att vid behöflig upprensning i turbinafloppsgrafven nödig stabilitet

på de gamla murarna skulle vinnas. Det för arbetena uppgjorda

programmet hade sålunda synts såväl distriktschefen som väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen ändamålsenligt, hvadan styrelsen hemställde om

bifall till Bonastyrelsens framställning.

På grund af hvad sålunda förekommit fann vid ärendets föredragning

den 24 augusti 1906 Kungl. Maj:t godt att för angifna ändamålet

anvisa begärda 7,800 kronor att af statskontoret utbetalas af tillgängliga

medel under förskottstitel för att sedermera anmälas till ersättande.

Sedermera har anstaltens styrelse ingifvit utlåtande öfver en den

30 november 1906 å den utförda kraftanläggningen verkställd besiktning

af utsedda kontrollanter och tillkalladt sakkunnigt biträde, enligt

hvilket utlåtande anläggningen blifvit kontraktsenligt och fullt tillfredsställande

utförd, hvarjämte besiktningsmännen uttalat det omdöme, att

arbetena icke kunnat utan våda uppskjutas. Enligt styrelsens tillika

gjorda anmälan har det anvisade beloppet till fullo åtgått. >

Med tillstyrkan af bifall till Kungl. Maj:ts berörda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må till täckande af omförmälda af

statskontoret förskottsvis bestridda utgifter, 108,177

kronor 45 öre, å extra stat för år 1908 anvisa i jämnt

krontal 108,178 kronor, dock att i anslaget må göras

den jämkning, som kan erfordras för jämnande af

hufvudtitelns slutsumma.

22:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen under punkt Ang. dyrtkh20

af andra hufvudtiteln att anvisa medel till beredande af dyrtids- tillägg.

[20.]

s. 92 Kontrollera mot PDF

92 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

tillägg för år 1907 åt en del tjänstemän och betjänte å justitiedepartementsstaten.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

2S:o) Under punkt 21 af samma hufvudtitel har Kungl. Maj:t

slutligen föreslagit Riksdagen att anvisa ett förslagsanslag till beredande

af extra lönetillägg för år 1907 åt ordinarie vaktmästare eller vederlikar

hos justitiedepartementet och underlydande verk.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 22 februari 1907.

Ang. extra

lönetillägg.

[21.]

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

93

Reservation

vid punkt 2:o (angående löneförbättring åt expeditionschefen

justitiedepartementet):

af herr J. T. Larsson.

Det skulle här antecknas att herr H\ Andersson icke deltagit

förestående hufvudtitels slutbehandling inom utskottet.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1907 års riksstat

anslår:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

ö.

Justitie
-

!

17,000 —

38,800 —

8,000 —

212,700 —

18,800

160,300

688,287

476,913

208,713

11,100

55,000

1,849,245

4,

84.000

18,500

18.000

165,000

111,971

4,500

146,829 —

Departementschefen.....................................................................................

Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli. Nuvarande belopp........

Okas med......................................................................................................

Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, för
Högsta

domstolen. Nuvarande belopp................................................................

Ökas med.................................................................................................

Justitiekanslersexpeditionen.........................................................................

Nedre justitierevisionen .......................................................................................

Svea hofrätt med. därunder lydande justitiestat................................................

Göta hofrätt med därunder lydande justitiestat........................................rr......

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med därunder lydande justitiestat........

Krigshofrätten ............................................................................................

Ålderstillägg, förslagsanslag....................................................................................

Fångvården:

Fångvårdsstyrelsen ...........................................................................................

Fångars vård och underhåll:

Bestämdt anslag. Nuvarande belopp............................................................

Ökas med.....................................................................................................

Förslagsanslag. Nuvarande belopp ..........................................................

Ökas med ....................................................................................................

Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården anställda

varande belopp ...............................................................................................

Ökas med .......................................................................................................

Vard och underhall af läns- och kronohäkten, reservationsanslag ............

Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem genom

Medikolegala besiktningar, förslagsanslag............................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ................................................

Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag................................

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag ................................

Extra utgifter, reservationsanslag ........................................................................

Till gäldande af Sveriges andel i kostnaderna för den internationella byrån

*) Af Kungl. Maj:t föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

95

lätt. A.

riksstatens Andra hufvudtitel.

departementet.

slagsanslag

........................................................ 625,600: —

...................................................... 133,300: —

........................................................ 1,039,145: —

........................................................ 98,855: —

ämbets- och tjänstemän, förslagsanslag. Nu
-

38,800:

3,500:

212,700:

*) 63,000:

758,900: —

1,138,000: —

85,000: —

14,200: —

59,500: —

1,896,900:

99,200: —

40,000: —

nya strafflagens införande frångångna bötesandelar, förslagsanslag

i Bern, förslagsanslag

Förslag till blifvande

riksstat:

Anvisning i

kontant.

Kronor.

17.000

42,300

: 8,000

275,700

18,800

160,300

688,287

476,913

208,713

11,100

55.000

2,095,600

84.000

18,500

18.000

165,000

111,971

4,500

2,000

Summa | 4,461,684 —

afgifva »afskildt yttrande.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 3.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Andra hufvudtitel.

Justitiedepartementet.

För fortsatt uppehållande af lagberedningens verksamhet ................

Kronor.

ö.

50,000

» bestridande af de utaf tillämpning af lagen om straffregister

föranledda kostnader för amanuenser, renskrifning m. m. vid

justitiedepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ............

5,000

Till ökadt arbetsbiträde åt justitiekanslersämbetet ............................

3,500

—

» aflönande af tre tillförordnade revisionssekreterare och sex

amanuenser i nedre justitierevisionen ............................................

25,800

_

» aflönande af ett biträde å nedre justitierevisionens registrators- kontor................................................................................................

2,700

För fortsatt uppehållande från den 1 september 1907 af en extra

division i Svea hofrätt........................................................................

30,900

Till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militära ledamöter

3,250

—

» aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid tvångsuppfostrings- anstalten å Bona, förslagsanslag, högst...........................................

24,550

» kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m.,

förslagsanslag........................................................................................

29,400

2,100

För beredande af uppfostran i allmän uppfostringsanstalt åt minder- åriga förbrytare af kvinnligt kön såsom ersättning för hyra, ved,

inventarier m. m. samt såsom bidrag till lön åt föreståndarinna

Till godtgörande af de vid anstalten mottagna elevers bespisning,

beklädnad, undervisning, läkare- och sjukvård m. m. äfvensom

till utrustning vid elevs utskrifning, förslagsanslag ....................

5,000

» resestipendier åt ordinarie domare eller dem, som vid domsto- larna bereda sig för domarekallet....................................................

6,000

» täckande af utaf statskontoret utbetalda förskott ........................

108,178

—

» beredande af dyrtidstillägg för år 1907 åt en del tjänstemän

och betjänte i justitiedepartementet samt därtill börande ämbets- verk och kårer, förslagsanslag ........................................................

*) 12,500

» beredande af extra lönetillägg för år 1907 åt ordinarie vakt- mästare eller vederlikar hos justitiedepartementet och under- lydande verk, förslag sanslag ............................................................

"O 3.100

Summa

311,978

—

*) Af Kungl. Makt föreslaget belopp, hvaröfver utskottet framdeles kommer att afgifva särskild!

yttrande.

STOCKHOLM, ISAAC MARG US’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1907.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:14 Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontor et, i anledning af verkställd granskning af riksgäldskontorets förvaltning. a1 i texten