Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition^ till Riksdagen med förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension m. m. dels ock fyra i anledning af samma proposition väckta motioner.

1907-03-18 · 78 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 77 av 78 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:51, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition^ till Riksdagen med förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension m. m. dels ock fyra i anledning af samma proposition väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

1

N:o 51.

Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1907, kl. 5 e. m.

Statsutskottets utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition^

till Riksdagen med förslag till lag angående

civila tjänstinnehafvares rätt till pension m. m. dels ock

fyra i anledning af samma proposition väckta motioner.

(I. U. A.)

Uti en den 12 januari innevarande år till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 18) har Kungl. Maj:t, under åberopande af ett vid propositionen

fogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för

samma dag, föreslagit Riksdagen

A. att antaga följande

Lag

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.

1 §■

Rätt till pension vid afgång från tjänst tillkommer, med de undantag

och under de villkor som här nedan stadgas, en hvar ordinarie

innehafvare af civil tjänst med lön å stat, som blifvit fastställd af

Konungen och Riksdagen.

Bill. till Rikscl. Prat. 1907. 4 Sami. I Afd. 37 Höft. (N:is 51, 52.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

2 §•

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsrådsämbete,

civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa, tjänst

vid telegrafverket eller statens järnvägstrafik, ej heller i fråga om

befattning, som är uteslutande prästerlig, utan galle i afseende å dem

hvad i fråga om pension nu är eller framdeles må varda stadgadt.

3 §•

Såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skall tjäna:

a) för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller

ortstillägg äro förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst, två tredjedelar af lönen.

Vid beräkning af pensionsunderlag för tjänst, med hvilken förmån

af boställe, prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad,

skall lönen, därest den af sådan anledning fninskats med ett belopp,

som finnes i lönestaten angifvet eller med ledning däraf kan bestämmas,

ökas med detta belopp.

Ej må för någon tjänst pensionsunderlag beräknas till högre belopp

än sextusen kronor.

År i lönestat pensionsunderlag för tjänst särskildt fastställdt, skall,

oberoende af hvad här ofvan blifvit stadgadt, det pensionsunderlag tjäna

till efterrättelse vid bestämmande af pensions belopp.

4 §•

Pension är till sitt belopp antingen hel eller af kortad.

Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinnehafvaren

vid tiden för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag.

Afkortaå pension utgör viss del af hel pension och beräknas på

sätt i 7 § föreskrifves.

Där vid beräkning af pensions belopp detta icke slutar å helt

tiotal kronor, skall det ökas till närmast högre tiotal kronor.

5 §•

Rätt att komma i åtnjutande af hel pension inträder:

för manlig tjänstinnehafvare vid uppnådda sextiosju lefnadsår och

trettiofem tjänstår;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

3

för kvinnlig tj änstinnehafvare vid uppnådda sextio lefnadsår och

trettio tj anstår;

dock att sådan rätt inträder:

a) för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet,

folkskoleseminarierna samt blindundervisningsanstalterna: vid

femtiofem lefnads- och tjugufem tjänstår;

b) för tjänsteman, som varit anställd vid beskickning eller konsulat

i Ostasien minst tio år: vid sextio lefnads- och trettio tjänstår;

c) för provinsialläkare: vid sextiotvå lefnads- och tjugusju tjänstår;

d) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka, betjänte vid

tullverkets kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare äfvensom de vid

blindundervisningsanstalterna anställda lärare: vid sextiotvå lefnadsoch

trettio tjänstår;

e) för lärare vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet,

tekniska högskolan, gymnastiska centralinstitutet, farmaceutiska

institutet, undervisningsanstalterna för barnmorskor, veterinärinstitutet,

fria konsternas akademi och musikaliska akademiens konservatorium

äfvensom för länsveterinärer: vid sextiofem lefnads- och tjugufem tjänstår;

f) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,

betjänte vid tullverkets lokalförvaltnmg, andra ämnes- och

öfningslärare vid statens läroverk än de under d) och e) särskild!

angifna äfvensom landtbruksingenjörer samt tjänstemän och betjänte

vid den lokala skogsförvaltningen: vid sextiofem lefnads- och trettiofem

tjänstår;

g) för chefen för medicinalstyrelsen och chefen för landtbruksstyrelsen:

vid sextiosju lefnadsår och tio tjänstår såsom chef för den

styrelse en hvar af dem tillhör.

6 §•

Skyldighet att från tjänsten afgå inträder:

a) för innehafvare af domarämbete vid fyllda sjuttio år, eller där

han, efter att hafva uppnått de i 5 § för rätt till hel pension stadgade

lefnads- och tjänstår, oafbrutet under sex månader på grund af sjukdom

varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen;

b) för annan tj änstinnehafvare vid uppnående af den i 5 § stadgade

lefnadsålder, Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från

tjänsten afskeda, den myndighet obetaget att låta med afskedet anstå,

därest och så länge tjänstinnehafvaren pröfvas kunna i tjänsten på ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre

än till fyllda sjuttio år;

c) lör tjänstinnehafvare, som icke uppnått den i 5 § stadgade

lefnadsålder, där han, efter att under fem på hvarandra följande år i

följd af sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra,

finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen;

d) för tjänstinnehafvare, som träffats af olycksfall i tjänsten, där

olycksfallet finnes för framtiden medföra oförmåga till tjänstgöring.

Befinnes tjänstinnehafvare vara af sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,

och har han tillika antingen, där enligt 5 § rätt till hel

pension inträder vid sextiosju lefnadsår, uppnått en lefnadsålder af

minst sextiofem år, eller, där enligt samma paragraf rätt till hel pension

inträder vid sextiotvå år, uppnått en lefnadsålder af minst sextio

år, eller ock, där fråga är om tjänstinnehafvare vid den lokala skogsförvaltningen,

uppnått eu lefnadsålder af minst sextiotre år, äge

Konungen, uppå därom af vederbörande myndighet gjord framställning,

förklara sådan tjänstinnehafvare skyldig att från tjänsten afgå.

%

7 §•

Vid afgång från tjänst af anledning, som i G § d sägs, utgår hel

pension.

Har tjänstinnehafvare, som afgår på grund af någon af öfriga i

6 § intagna bestämmelser, uppnått det i 5 § för rätt till liel pension

stadgade antal tjänstår, utgår äfven till den tjänstinnehafvare hel pension;

i annat fall vare han, därest tjänstårens antal icke understiger

tio, berättigad erhålla pension till afkortadt belopp i förhållande till det

mindre antalet tjänstår; dock att vid afgång från tjänst af anledning,

som i 6 § c sägs, pensionen icke i något fall må understiga sjuttiofem

procent af hel pension.

8 §•

Tjänstinnehafvare, som afgår från tjänsten utan att därtill vara

skyldig enligt bestämmelserna i 6 §, vare icke berättigad till pension;

dock . att innehafvare af domarämbete, som uppnått sextiosju lefnadsmen

icke trettiofem tjänstår, må, därest tjänståren icke understiga tio,

äga erhålla afkortad pension i förhållande till tjänstårens antal.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

9 §•

5

Rätt till pension tillkommer ej den, som blifvit från tjänsten afsatt

eller för fel eller försumlig-liet från tjäusten skild.

Pension tillkommer ej heller den, som vid afgång från tjänsten

icke är svensk medborgare.

10 §.

Tjänstinnehafvare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande

af pension erlägga pensionsafgift till årligt belopp af nedan angifna

procent å det för honom gällande pension sunderlag.

Afgiftsprocenten beräknas efter beloppet af det för tjänsten stadgade

högsta pensionsunderlag och utgör en tiondedels procent för hvarje

helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent å

nämnda pensionsunderlag.

Afgiften erlägges för hvarje månad, för hvilken lön åtnjutes, äfvensom

för månad, under hvilken, på grund af tjänstledighet eller i följd

af ådömd mistning af tjänsten för viss tid, lön icke uppbäres.

Pensionsafgift erlägges å tid och på sätt, som af Konungen bestämmes.

11 §.

De i föregående paragraf omförmälda afgifterna ingå till en särskild

fond för pensionering af civila tjänstinnehafvare.

Från denna fond bestrides så stor del af kostnaden för beredande

af pension enligt denna lag, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning

finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsafgifternas

storlek. Sådan beräkning skall verkställas minst en gång hvart femte år.

Erforderliga föreskrifter om fondens förvaltning och om verkställande

af sannolikhetsberäkningen meddelas af Konungen.

12 §.

Rätt att från pensionsfonden återbekomma erlagda pensionsafgifter

medgifves allenast vid öfvergång till annan statstjänst, därest med inträdet

i denna tjänst är förenad skyldighet att för beredande af pension

erlägga retroaktiv afgift, dock ej till högre belopp än det, hvartill retroaktivafgiften

uppgår.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

13 §.

Pension enligt denna lag sökes hos Konungen.

Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under

hvilken afgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under

hvilken pensionstagaren aflider eller pensionsrätten eljest upphör.

Häftar pensionstagare vid tillträde af pension för oguldna pensionsafgifter,

skola dessa afgifters sammanlagda belopp uttagas genom afdrag

å pensionen intill dess beloppet till fullo guldits.

U §.

Har pensionstagare blifvit dömd till förlust af medborgerligt förtroende

eller till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kapitlet 17 §

strafflagen, skola, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar

af pensionen anses förverkade, och pension alltså utgå med endast

en tredjedel af det ursprungliga beloppet.

15 §.

Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det till betalning

förfallit, vare förverkadt och tillfälle pensionsfonden, dock med

rätt för Konungen att, efter pröfning af anledningen till försummelsen,

medgifva beloppets utbetalning, om framställning därom göres.

10 §.

Pension för tjänst, som i denna lag afses, må, ändock att de för

erhållande af pension föreskrifna villkor uppfyllts, icke förenas med lön

eller pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst förutom i

de fall och med de inskränkningar, som här nedan stadgas, nämligen:

l:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter lön för

annan tjänst, pension må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes,

utgå med en tredjedel af det belopp, som enligt denna lags bestämmelser

eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom pensionen

och lönen tillsammans icke uppgå till beloppet af den pension, som

eljest skolat för förstnämnda tjänst åtnjutas, pensionen ökas med

skillnaden;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

7

2:o) att för deri, som vid afgång från tjänsten åtnjuter pension

för annan tjänst, som i denna lag afses, pension må utgå för båda

tjänsterna med ett sammanlagdt belopp, motsvarande det högre af de

pensionsbelopp, som eljest skolat utgå, ökadt med eu tredjedel af det

lägre, eller, om bägge pensionsbeloppen äro lika, motsvarande det ena

af dem, ökadt med en tredjedel;

3:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera

erhåller pension för statstjänst, å hvilken denna lag icke äger tilllämpning,

pension för den förra tjänsten må utgå med en tredjedel af

det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom de båda

pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp, pensionen

må ökas med hvad som motsvarar skillnaden.

17 §.

Tjänstår för erhållande af pension enligt denna lag beräknas icke

allenast för tid, under hvilken tjänstinnehafvaren innehaft tjänst, som i

denna lag afses, utan äfven för tid, under hvilken han innehaft annan

statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning eller

förordnande. Vid sådan tjänstårsberäkning skall afdrag göras för tid,

under hvilken ledighet från tjänsten ägt rum af annan anledning än

semester, sjukdom, offentligt, uppdrag eller resa, som med vederbörligt

tillstånd företagits till egen utbildning; i fråga om tjänstinnehafvare,

som icke äger rätt till semester, må afdrag ej göras för tid af högst

eu och en half månad om året, under hvilken ledighet må hafva åtnjutits

för hälsans vårdande eller för enskilda angelägenheter.

I fråga om pension för den, som vid afgång från tjänst, som i

denna lag afses, erhållit pension för annan sådan tjänst eller annan

statstjänst, må tjänstår, som beräknats för erhållande af den pension,

ej ånyo beräknas såsom tjänstår, där det icke på grund af annan tjänstgöring

än den, på hvilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,

må såsom tjänstår beräknas.

18 §.

Denna lag skall träda i kraft don 1 januari 1908; dock att

a) för den, som vid sagda tid innehar tjänst, som i denna lag

afses, lagens stadganden, så vidt den tjänst angår, icke skola gälla, där

ej på grund af särskilda föreskrifter skyldighet åligger honom att underkasta

sig förändrade bestämmelser angående rätt till pension eller han

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

inom ett år efter lagens trädande i kraft anmäler, att pensionslagens

bestämmelser må å honom vinna tillämpning;

b) i fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke

äro förenade och för hvilken rätt till pension blifvit före lagens trädande

i kraft stadgad, skall, därest gällande lönestat fastställts före den

1 januari 1900, hvad i denna lag angående beräkning af pensionsunderlag

föreskrifves icke vinna tillämpning förrän ny lönestat må

varda för tjänsten fastställd utan därförinnan gälla, att pensionsunderlaget

skall utgöra: där lönen ej uppgår till mer än tretusen kronor,

hela lönen; där lönen uppgår till mer än tretusen men icke till tretusensjuhundrafemtio

kronor, tretusen kronor; samt där lönen uppgår

till tretusensjuhundrafemtio kronor eller högre belopp, åttio procent af

lönen, dock ej i något fall mer än åttatusen kronor;

c) för häradshöfding, landshöfding, provinsialläkare, professor vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet: i medicin, i kirurgi och i pediatrik

äfvensom för länsveterinär samt förste landtmätare pensionsunderlaget

skall, intill dess ny lönestat må varda fastställd, utgöra det

belopp, som före lagens trädande i kraft blifvit såsom pension för

sådan tjänstinnehafvare bestämd;

d) för tecknings-, gymnastik- och musiklärare vid likets allmänna

läroverk skall, intill dess ny lönestat må varda fastställd, gälla, i afseende

å beräkning af pensionsunderlaget, att såsom pensionsunderlag

skall betraktas lönen, oafkortad, samt vid beräkning af beloppet af

hel pension hvad genom nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 blifvit

stadgadt om pensionsbeloppets beräkning.

Tjänstinnehafvare, som är underkastad denna lags bestämmelser,

vare, om han för den tjänst åtnjuter aflöning enligt lönestat, som

fastställts före den 1 januari 1907, befriad från att erlägga i lagen

stadgad pensionsafgift, så länge aflöning å den lönestat af honom

åtnjutes, så framt icke vid lönestatens fastställande bland villkoren för

denna aflönings åtnjutande gjorts uttryckligt förbehåll, att löntagare

skall vara skyldig att vidkännas pensionsafgift motsvarande afdrag å

aflöningen.

Tjänstinnehafvare, som enligt hvad nyss nämnts icke är pliktig

att vidkännas pensionsafgift, skall, därest honom ådömes straff eller

straffpåföljd, hvarom i 14 § sägs, hafva förverkat hela pensionen; och

äge de i 16 § l:o), 2:o) och 3:o) gjorda medgifvande!! icke tillämpning

å sådan tjänstinnehafvare.

P>. att, därest sådan lag blifver af Riksdagen antagen, dels besluta,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

9

l:o) att denna lag skall tillämpas såväl å den genom riksrådet

Johan Skyttes donationsbref inrättade professuren vid Uppsala universitet

som ock å sådan ordinarie eller extra ordinarie professur vid rikets

universitet, till hvars innehafvare aflöningen, anslag af universitetets

medel oberäknad!, utgår uteslutande i form af prebendepastorat, dock

att i fråga om beräkning af pensionsunderlag för en hvar af nämnda

professurer skall gälla, att pensionsunderlaget skall anses utgöra enahanda

belopp, som för annan professur af det slaget vid samma universitet,

där den ifrågavarande professuren finnes inrättad, samt att

tjänstinnehafvare därvid icke må tillgodoräknas ålderstillägg, med mindre

han fullgjort de för annan likställd tjänstinnehafvare för ålderstilläggs

åtnjutande föreskrifna villkor; .

2:o) att ej mindre de bestämmelser om pensionsrätt och skyldighet

att för pensionsändamål vidkännas löneafgrag, hvilka stadgas genom

särskilda nådiga kungörelser af den 27 augusti 1904 beträffande a) tillförordnade

rektorer vid rikets allmänna läroverk, b) rektor vid högre

lärarinneseminariet, c) lärare vid rikets folkskoleseminarier: i musik och

sång, i teckning, i gymnastik eller i slöjd, äfvensom genom nådig kungörelse

af den 9 juni 1905 beträffande tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,

skola, äfven efter förenämnda lags antagande, fortfarande

äga giltighet, än äfven hvad i öfrigt genom samma lag blifvit

stadgadt skall i tillämpliga delar gälla en hvar af dessa rektorer och

lärare;

3:o) att de pensioner, som med tillämpning af nämnda pensionslag

komma att beviljas, skola utgå: till tjänstinnehafvare vid poststaten

af postmedlen, till tjänstinnehafvare vid tullstaten af tullmedlen,

till tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets stat från »patentoch

varumärksafgifters samt registreringsafgifters fond» samt till öfriga

tjänstinnehafvare från därtill särskild! anvisadt anslag; med förbehåll,

att de medel, den fond eller det anslag, från hvilka pensionerna sålunda

utbetalts, beredes godtgörelse från den i 11 § pensionslagen omförmälda

pensionsfond med belopp, som svara mot pensionsfondens efter

fastställd fördelningsgrund uträknade andel i pensionsutgifterna;

dels å ordinarie staten under tionde hufvudtiteln uppföra ett förslagsanslag

å 100,000 kronor till pensionering, enligt pensionslagen, af

civila tjänstinnehafvare;

de/s, såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden för

en i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet angifna

grunder ordnad ny änke- och pupillkassa för civilstaten, likaledes å

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

ordinarie staten under tionde hufvudtiteln uppföra ett bestämdt anslag

ä 35,000 kronor;

dels ock medgifva, att från och med år 1893 uppkomna och härefter

uppkommande behållningar å det till pensionsstaten för civila

ämbets- och tjänstemäns änkor och omyndiga barn anvisade anslag å

45,000 kronor må tillfalla den nya änke- och pupillkassan för civilstaten

med skyldighet för denna kassa att svara för utbetalning i behörig

ordning af de till utgående från nämnda anslag redan anvisade

pensioner;

samt

C. att, under förutsättning af bifall till de under A. och B. framställda

förslag, från riksstaten för år 1908 utesluta de å tionde hufvudtiteln

nu uppförda ordinarie anslagen till civilstatens pensionskassa

af tillhopa 112,286 kronor.

I sammanhang med förevarande kungl. proposition har utskottet

till behandling förehaft följande inom Riksdagen väckta motioner,

nämligen:

n:o 37 i Första Kammaren, däri af herr A. Hammarström hemställts,

att Riksdagen vid antagande af Kungl. Maj:ts Riksdagen förelagda

förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension måtte

besluta den ändring i förslagets § 5, som erfordras för att rätt till

åtnjutande af hel pension måtte tillgodokomma betjänte vid tullverkets

lokalförvaltning, i likhet med betjänte vid kust- och gränsbevakningen,

redan vid 62 lefnads- och SO tjänstår;

n:o 93 i Andra Kammaren, däri herr C. Wallis m. fl. föreslagit,

att i 5 § mom. e) af ofvanberörda lag efter orden »farmaceutiska institutet»

måtte inskjutas ordet »tandläkareinstitutet»;

n:o 177 i Andra Kammaren, i hvilken af herr A. Thylander m. fl.

föreslagits, att pension måtte beviljas åt betjänte såväl vid lokalförvaltningen

som ock vid kust- och gränsbevakningen vid tullverket vid

uppnådda 60 lefnads- och 30 tjänst år; samt

n:o 50 i Första Kammaren, däri herr E. Kinker g hemställt, att

Riksdagen för sin del ville besluta, att 6 § i förevarande lag måtte

ändras på det sätt, att det i tredje raden nedifrån af nämnda § förekommande

ordet »sextiotre» blefve utbytt mot »sextio».

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

11

Med ledning af det den kung!, propositionen bilagda statsrådsprotokollet,

däri samtliga de frågor, som äga samband med Kung!.

Maj:ts förevarande framställningar, blifvit utförligt behandlade, har utskottet,

som, till undvikande af allt för stor vidlyftighet, i öfrigt får

hänvisa till berörda protokoll, ansett sig böra här lämna en kort sammanfattning

af det viktigaste, som i ärendet förekommit.

Sedan 1889 års Riksdag, i anledning af en inom Andra Kammaren 1

väckt motion, i skrifvelse den 16 maj 1889 angående regleringen af om en ny

utgifterna under riksstatens nionde (numera tionde) hufvudtitel, anhållit, J^dess^iut.

att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning af civilstatens pensions- °tiiigVarande

inrättnings ställning och behof och i sammanhang därmed taga under behandling,

öfvervägande, huruvida icke genom förändrade bestämmelser angående

samma pensionsinrättning minskning i statens utgifter för pensionering

af civila ämbets- och tjänstemän samt betjänte skulle kunna beredas,

samt till Riksdagen inkomma med det förslag, som af berörda utredningkunde

föranledas, blef, på föranstaltande af en af Kungl. Maj:t den 19

augusti 1889 för ändamålet tillsatt kommitté, af professorn vid tekniska

högskolan A. Lindstedt utredt, att pensionsinrättningen, i stället för att,

såsom ansetts sannolikt, äga öfverskott, från och med år 1887 varit i

behof af en ytterligare stadigvarande årsinkomst af 252,864 kronor.

Då det'' alltså visat sig, att på denna väg minskning i statens ut- k(^^té_

gifter för den civila tjänstemannapensioneringen icke, utan ett ytter- behandling,

ligare försvårande af pensionsinrättningens ställning, skulle stå att

vinna, uppdrog Kungl. Maj:t under den 6 augusti 1891 åt kommittén

att dels beträffande civilstatens pensionsinrättning undersöka, huruvida

pensionsinrättningen borde bibehållas vid sin dåvarande omfattning

och organisation, eller om en mera genomgripande förändring

eller inskränkning af dess verksamhetsområde kunde anses af omständigheterna

påkallad, och i sammanhang därmed i öfrigt föreslå

åtgärder till betryggande af pensionsinrättningens ekonomiska ställning,

dels och utreda, i hvad mån och på hvad sätt, genom omorganisation

och förening af flera eller färre befintliga pensionsinrättningar och

indragningsstater eller annorledes genom förändring af gällande bestämmelser

och villkor för pensionering af statens civila ämbets- och tjänstemän

och af deras efterlämnade änkor och barn, ej mindre förenkling i

förvaltningen jämte stadigvarande kontroll och garanti rörande härför

erforderliga penningemedel än ock lindring i statsverkets utgifter för

sagda pensionering skulle kunna åstadkommas.

Till fullgörande af detta uppdrag öfverlämnades med underdånig Kouunitwskrifvelse

den 28 maj 1894 af kommittén ett »betänkande angående be^n1kSy\<l''!t

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

1899 års

kungl. proposition.

1899 års

riksdagsskrivelse.

ordnande af pensionsväsendet för statens civile tjänsteinnehafvare samt

för deras änkor och barn».

Det förslag till pensionslag, som utgjorde eu del af detta betänkande,

hvilade på följande förutsättningar, nämligen: l:o) att vederbörande

tjänstinnebafvare borde vara befriade från afgifter för den

egna pensioneringen men skyldiga att, utan statens bistånd, bestrida

de med pensioneringen af änkor och barn förenade utgifter med

undantag af kostnaden för pensionskassans förvaltning; och 2:o) att

tjänstemannapensionering från civilstatens pensionsinrättning och från

telegrafverkets pensionsinrättning skulle upphöra samt staten öfvertaga

den pensioneringsskyldighet, som eljest skolat åligga dessa bägge

pensionsinrättningar, den förra beträffande tjällstinnehafvare vid postverket

och den senare beträffande vid telegrafverket anställda ämbetsoch

tjänstemän samt betjänte.

Genom bestämmelser, åsyftande pensionsålderns böjande för tjänstinnehafvarne

i allmänhet, pensionsbeloppens reducering samt införande

af ett pensionsmaximum, både kommittén sökt åstadkomma den i dess

uppdrag omförmälda lindringen i statsverkets utgifter för det civila

pensionsväsendet.

Kungl. Maj:t aflät därpå till 1899 års Riksdag proposition med

förslag till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension af

staten m. in., hvilket förslag i hufvudsak utgick från samma förutsättningar,

som legat till grund för kommitténs omförmälda lagförslag,

dock med den icke oväsentliga skillnaden att, enligt Kungl. Maj:ts förslag

telegrafverkets pensionsinrättning borde bibehållas orubbad.

Det af Kungl. Magt framlagda förslaget blef emellertid icke

bifallet af Riksdagen. Denna ansåg nämligen, (sid. 15 —16) att eu

sådan lag borde hvila på den af Riksdagen tidigare uttalade grundsatsen,

att de civila tjänstinnebafvarna skulle vara förpliktade att bidraga

till sin egen pensionering.

I sin den 10 maj 1899 i ill Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelse (n:o 121

yttrade i detta hänseende Riksdagen — efter en erinran, hurusom

icke blott Riksdagen vid upprepade tillfällen uttalat den mening, att

skyldighet skulle åläggas tjänstinnehafvarna att själfva lämna bidragtill

bestridande af de med deras pensionering förenade kostnaderna,

utan äfven vid lagförslagets föredragning inför Kungl. Maj:t af föredragande

departementschefen erkänts, att den af Riksdagen sålunda

påyrkade förpliktelsen för tjänstinnehafvarna grundade sig på en i och

för sig fullkomligt riktig princip — att Riksdagen funnit frågan angående

det civila pensionsväsendets omreglering böra till slutligt afgörande

anstå under den tid, som erfordrades för verkställandet af en

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

13

utredning i fråga om storleken af de afgifter, som skulle kunna tjänstinnehafvarna

för egen pensionering åläggas.

I riksdagsskrifvelsen göres därefter följande uttalande: *

»Det synes Riksdagen, som skulle det vara att gå en sådan utredning

i förväg, därest Riksdagen nu skulle närmare inlåta sig på

något bestämdare uttalande i fråga om storleken af de afgifter, som

må kunna tjänstinnehafvarne för egen pensionering åläggas; men

Riksdagen har dock af de verkställda utredningarna rörande de afgifter,

som af delägarne i civilstatens änke- och pupillkassa, enligt de i

den kungl. propositionen åberopade grunder för reglemente för en sådan

kassa, behöfde uttagas, trott sig finna, att nuvarande aflöningsförhållanden

åtminstone för de lägst aflönade tjänstemännen näppeligen skulle

medgifva dessa delägare att, utöfver berörda afgifter, till sin egen

pensionering afsätta några afsevärdt större belopp. På den blifvande

utredningen torde äfven få bero, huruvida pensioneringen bör bestridas

genom en med erforderligt statsbidrag understödd pensionskassa, till

hvilken tjänstinnehafvarnes afgifter i så fall skulle ingå, eller om, med

bibehållande af nu gängse sätt för pensionernas utbetalning, dessa afgifter

skulle ingå till statskassan.»

»På samma gång Riksdagen icke velat underlåta att erinra om

önskvärdheten däraf, att utredningen äfven denna gång må ske med

aktgifvande därpå, att statens utgifter för pensioneringen i möjligaste

mån inskränkas, har dock Riksdagen naturligtvis icke kunnat förbise

den inverkan på pensionskostnadens totalbelopp, hvartill förvaltningens

behof af ökade arbetskrafter kan gifva anledning, eller som kan följa

af pensioneringens utsträckande till innehafvare af befattningar, med

hvilka pensionsrätt ännu icke är förenad.»

»Med hittills följda grundsatser har Riksdagen jämväl funnit öfverensstämma,

att de nya bestämmelser i fråga om pensionsväsendet, som

må komma att föreslås, och således äfven ett eventuellt stadgande, som

förpliktade till erläggande af afgift för egen pensionering, skulle äga

tillämplighet endast på tjänstinnehafvare, som efter de nya bestämmelsernas

trädande i kraft erhölle syssla, med hvars innehafvande sådan

förpliktelse vore förbunden, så framt icke tidigare erhållen befordran

skett med uttryckligt förbehåll att vara pensionsreglering underkastad.»

»På grund af hvad Riksdagen sålunda, beträffande denna del af

den föreliggande frågan, anfört, har Riksdagen alltså funnit sig icke

kunna antaga lag om civile tjänstinnehafvares rätt till pension af staten,

förrän eu sådan ytterligare utredning i ämnet vunnits som den, hvilken

Riksdagen här ofvan till dess hufvudsynpunkter antydt. Riksdagen har

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Kommittébetänkandet

af 1902.

därför funnit sig böra afstå Eders Kungl. Maj:ts nu framlagda förslagtill

lag angående civile tjänstinnehafvares rätt till pension af staten.

Och får Riksdagen, med tillkännagifvande häraf, hos Eders Kungl. Maj:t

anhålla, det Eders Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om

sådant ordnande af det civila pensionsväsendet, att tjänstinnehafvarne

lämna bidrag äfven till sin egen pensionering, samt för Riksdagen framlägga

det förnyade förslag till pensionering af civile ämbeis- och tjänstemän,

som efter dylik utredning må finnas af förhållandena påkalladt.»

Den 9 juni 1899 uppdrog Kung]. Maj:t åt en kommitté att verkställa

den al Riksdagen sålunda begärda utredningen. I anledning af .

framställning från kommittén erhöll densamma därjämte den 11 maj

1900 bemyndigande att verkställa utredning rörande de anspråk, som

ett tidsenligt pensionsväsen för änkor och barn skulle ställa på de

tjänstinnehaf vare, som komme att beröras af en ny pensionslag.

Kommitténs betänkande angående förändradt ordnande af det

civila pensionsväsendet, hvilket öfverlämnades till Kungl. Maj:t den

7 november 1902, innefattar, jämte en historik, trenne hufvuddelar,

nämligen:

l:o) förslag till pensionslag för civila tjänstinnehaf vare;

2:o) förslag till ombildning af den nuvarande civilstatens pensionsinrättning;

och

3:o) förslag till kungörelse, innefattande föreskrifter om verkställighet

af pensionslagen.

Den viktigaste njdreten i kommitténs förslag är införandet af

bestämmelser om pensionsafgifter af tjänstinnehafvare.

För öfrigt skiljer sig förslaget från det af Kungl. Maj:t för 1899

års Riksdag framlagda hufvudsakligen i följande delar (sid. 19):

De för pension grundläggande aflöningsförmånerna, med ett gemensamt

namn bär benämnda pensionsunderlaget, skulle utgöra: för tjänst,

med hvilken jämte lön tjänstgö ringspenningar vore förenade, hela lönen

och för annan tjänst två tredjedelar af lönen. Dock förutsättes, att vid

lönereglering ett särskildt pensionsunderlag i något fall må kunna hafva

blifvit i lönestaten fastställdt. Högsta pensionsunderlaget borde utgöra

6,000 kronor.

Enligt kommitténs mening borde pensionsunderlaget emellertid

icke under alla omständigheter komma att motsvara den blifvande pensionen.

Med bibehållande af den i föregående lagförslag upptagna indelningen

af pensionsbeloppen i hela och afkortade innehåller det nya

lagförslaget i afseende å beräkningen af hel pension den väsentliga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

15

olikheten, att pensionsbeloppet skulle hänföra sig icke ensamt till det

lönebelopp, hvaraf tjänstinnehafvaren vid tiden för afgången från tjänsten

vore i åtnjutande, utan till hans under de tio senaste åren åtnjutna

lönebelopp. Hel pension skulle nämligen utgöra »en tiondedel af sammanlagda

beloppen af de högsta pensionsunderlag, som under hvart

och ett af de tio senast förflutna åren varit för tjänstinnehafvaren

gällande».

Rätt att komma i åtnjutande af hel pension borde liksom enligt

1899 års lagförslag inträda: i regel vid uppnådda 67 lefnads- och 35

tjänstår, dock för vissa tjänstinnehafvare redan vid 62 lefnads- och 30

tjänstår, för andra vid 65 lefnads- och 25 tjänstår samt för en del

tjänstinnehafvare vid 65 lefnads- och 35 tjänstår.

Efter uppnådda 70 lefnadsår skulle för tjänstinnehafvare inträda

ovillkorlig skyldighet att afgå från tjänsten, vare sig tjänstårens antal

berättigade till hel pension eller icke.

Framtida oförmögenhet till tjänstgöring borde under vissa förutsättningar

likaledes medföra ovillkorlig afgångsskyldighet oafsedt antalet

af tjänstinnehafvarens såväl lefnadsår som tjänstår.

Det af Kungl. Maj:t för innevarande års Riksdag framlagda förslaget

till lag angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension öfverensstämmer

i det stora hela med kommitténs förslag. I vissa punkter

innehåller dock det kungl. förslaget afvikelse!- från sistnämnda förslag.

De viktigaste af dessa olikheter äro, dels att medan kommittén ansett,

att pensionsunderlaget för de tjänster, å Indika lagen är afsedd att

vinna tillämpning, icke för någon tjänst borde få beräknas till högre

belopp än 6,000 kronor, Kungl. Maj:t föreslagit, att undantag härifrån

skulle kunna göras för de tjänster, för Indika i lönestat, pensionsunderlag

särskildt blifvit fastställdt till högre belopp, dels ock att Kungl. Maj:t

föreslagit ett annat sätt än det af kommittén förordade för bestämmande

af beloppet af hel pension. För nämnda olikheter kommer här nedan

att närmare redogöras.

Då utskottet härefter öfvergår till granskning af lagförslagets

bestämmelser, har utskottet ansett sig böra utförligt behandla endast

de af berörda bestämmelser, med afseende å hvilka antingen utskottet

hyst en från Kungl. Maj:ts förslag afvikande mening eller ock sistnämnda

förslag i väsentlig mån afviker från de grunder, hvilka hittills

Kungl. Maj:ts

förslag till

pensionslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

2 § i pensionslagen.

3 § pensions,

lagen.

Departementschefens

yttrande.

16 Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

i allmänhet vunnit tillämpning i motsvarande fall. I öfriga delar tillåter

sig utskottet hänvisa till hvad departementschefen anfört till ofvan

åberopade statsrådsprotokoll.

Enligt 2 § i pensionslagen skall lagen icke äga tillämpning å

vissa i paragrafen angifna grupper af tjänstinnekafvare. Utskottet,

som icke hatt något att erinra mot berörda stadgande, har ansett, att

lagen ej heller bör äga tillämpning å justitieråden, och föreslår alltså,

att föreskrift i öfverensstämmelse därmed må införas i förevarande §

i lagen.

3 § i pensionslagen innehåller bostämmelser om s. k. pensionsunderlag.

Därom yttrar departementschefen i statsrådsprotokollet (sid. 42):

»Med detta för vår pensionslagstiftning nya namn har i lagförslaget

betecknats den del af aflöningsförmånerna, i förhållande hvartill pensionsafgift

och pensionsbelopp skola beräknas; och synes mig en sådan

för dessa aflöningsförmåner gemensam benämning medföra afsevärda

praktiska fördelar, bland annat äfven för redigeringen af själfva lagtexten.

»

Härefter ingår departementschefen på en redogörelse för de af

pensionskommittén angifna synpunkter i fråga om pensionsunderlagets

bestämmande och anför (sid. 43—45) följande:

»Vid afgifvande af förslag till föreskrift i fråga om pensionsunderlags

beräkning saknades, enligt kommitténs mening, anledning att frångå

de nu för pensionsbelopps beräkning gällande bestämmelser, så vidt

fråga vore om tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar

vore förenade. Kommittén föreslår alltså, att för dylik tjänst lönen

skall utgöra pensionsunderlag. Beträffande åter tjänst, där sådan aflöningsfördelning

icke äger rum, har kommittén, utgående från den uppfattning,

som kommittén trott sig finna hafva i fråga om förhållandet

mellan lön och tjänstgöringspenningar gjort sig gällande vid de löneregleringar,

hvilka företagits under den senaste tiden, ansett sig böra

föreslå, att såsom pensionsunderlag skall tjäna två tredjedelar af lönen.

Till ledning för bedömande af frågan, huru pensionsunderlaget

skall beräknas i det fall, att med tjänst är förenad aflöningsförmån,

som utgöres af boställe, prebende, donation eller annan dylik förmån,

har i kommitténs lagförslag den bestämmelse intagits, att, därest lönen

af sådan anledning minskats med ett belopp, som finnes i lönestaten

angifvet eller med ledning däraf kan bestämmas, skall vid beräkning

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

17

■af pensionsunderlaget för sådan tjänst lönen ökas med detta belopp. I

den händelse att af lönestaten icke skulle framgå, att sådan minskning

i lönebeloppet ägt rum, skulle alltså enligt kommitténs åsikt icke heller

pensionsunderlaget röna någon inverkan af befintligheten utaf förmån

af berörda slag. Genom införande i lagen af en bestämmelse i nu

angifna syfte skulle enligt kommitténs afsikt vinnas tvenne fördelar,

nämligen dels den, att vid beräkning af pensionsunderlaget för en''

tjänstinnehafvare denne icke skulle komma att blifva lidande af den

tillfällighet, att hans kontanta lön blifvit, till följd af någon särskild

vid lönestatens uppgörande beräknad förmån, fastställd att utgå med

lägre belopp än som hade blifvit händelsen, därest dylik förmån ej

förefunnits, dels ock den, att tvekan aldrig kan uppstå, till hvilket värde

förmån af nu ifrågavarande slag bör uppskattas.

Hvad angår fastställande af ett maximibelopp för pensionsunderlaget,

så har kommittén förmält sig icke hysa någon betänklighet mot

att i denna del upptaga den förra pensionskommitténs förslag, särskildt

med hänsyn därtill, att från pensionslagens tillämpning undantag^ de

tjänstinnehafvare, hvilka i främsta rummet borde kunna göra anspråk

på högre pensionsbelopp än 6,000 kronor, nämligen ledamöterna af

■statsrådet.»

Härefter tillägger departementschefen för egen del:

»Då rättighet förbehållits att i lönestat fastställa särskildt pensionsunderlag,

beräknadt efter andra grunder än dem pensionslagen angifver,

synes mig följdriktigast vara, att detta förbehåll utsträckes till att gälla

jämväl det för pensionsunderlag i lagen angifna maximibeloppet, 6,000

kronor.

Alldenstund Riksdagen ensam afgör frågor, som afse beloppen af

de å lönestaterna uppförda löne- och pensionsförmånerna, torde efter

mitt förmenande en sådan utsträckning af nämnda förbehåll icke kunna

gifva grundad anledning till farhågan, att högre pensionsunderlag än

det i pensionslagen angifna maximibeloppet skulle komma att fastställas,

med mindre än att sådant verkligen vore i det föreliggande fallet af

förhållandena påkalladt; och karaktären af undantag från regeln komme

härigenom att tydligare framträda, än om ett i pensionslagen ovillkorligt

fastslaget maximibelopp för pensionsunderlag skulle genom lagens ändring

i denna del höjas, vare sig denna höjning blefve generell eller endast

afsåge innehafvare af någon eller några vissa tjänster.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser jag, som i öfrig!

icke har något att erinra mot hvad kommittén i 3 § föreslagit, en omBih.

titt Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 37 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Utskottets

yttrande.

4 § i pensionslagen.

Kommitté
betänkandet
1902.

redigering af denna § erforderlig; och skulle det af mig angifna syftet

vinnas, därest, med uteslutande ur första stycket af orden »där ej särskilt

pensionsunderlag blifvit i lönestaten fastställdt», ett nytt stycke i

slutet af 3 § tillägges af följande lydelse:»

»År i lönestat pensionsunderlag för tjänst särskildt fastställdt, skall,

oberoende af hvad här ofvan blifvit stadgadt, det pensionsunderlag tjäna

till efterrättelse vid bestämmande af pensions belopp.»

Då båda de kommittéer, hvilka behandlat frågan om nya bestämmelser

rörande pensioneringen af civila tjänstinnehafvare, ansett att

högsta pensionsbeloppet bör utgöra 6,000 kronor, och då jämväl 1906

års Riksdag vid bestämmandet af aflöningsstat för utrikesdepartementet

och dess tjänstemän samt för beskickningar och konsulat fastslagit

nämnda belopp såsom högsta pensionsbelopp, anser utskottet, som här

ofvan vid behandlingen af 2 § föreslagit, att pensionslagen icke skall

äga tillämpning å justitieråden och i öfrigt icke har något att erinra

mot hvad Kungl. Maj:t under 3 § föreslagit, att berörda § bör i stället

för den af Kungl. Maj:t ifrågasatta formuleringen i ifrågavarande afseende

erhålla den affattning, som kommittén föreslagit. 3 § skulle i

enlighet härmed erhålla följande lydelse:

»Såsom underlag för bestämmande af pensions belopp skall, där

ej särskildt pensionsunderlag blifvit i lönestaten fastställdt, tjäna:

a) för tjänst, med hvilken jämte lön tjänstgöringspenningar eller

ortstillägg äro förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst, två tredjedelar af lönen.

Vid beräkning af pensionsunderlag för tjänst, med hvilken förmån

af boställe, prebende, donation eller annan dylik förmån är förenad,

skall lönen, därest den af sådan anledning minskats med ett belopp,

som finnes i lönestaten angifvet eller med ledning däraf kan bestämmas,

ökas med detta belopp.

Ej må för någon tjänst pensionsunderlag beräknas till högre

belopp än sextusen kronor.»

I fråga om sättet för beräkningen af hel pension anför kommittén

i sin motivering följande (sid. 54—55):

»Vid beräkning af det pensionsbelopp, som skall utgå till tjänstinnehafvare,

hvarom nu är fråga, hänför man sig för närvarande uteslutande

till den lön, han på grund af vid tiden för afskedet innehafvande

tjänst är berättigad att åtnjuta. Detta beräkningssätt torde nog också

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

19

i allmänhet vara ägnadt att gifva ett nöjaktigt resultat; men omständigheterna

kunna dock vara sådana, att det måste anses innebära en oegentlighet

att vid pensionsbeloppets beräkning utgå endast från den lön,

som den afskedstagande tjänstinnehafvaren vid ofvannämnda tidpunkt

äger att tillgodonjuta. Ett sådant förhållande inträffar nämligen enligt

kommitténs åsikt, om den afgående tjänstinnehafvaren åtnjutit dessa

aflöningsförmåner under allenast någon kortare tid omedelbart före

-afskedet, samt tilläfventyrs sökt tjänsten med hänsyn hufvudsakligen

till den blifvande, förmånligare pensionen. Utan att vidare inlåta sig

;på frågan, huruvida behof må förefinnas af någon bestämmelse i pensionslagen,

som vore i sin mån ägnad att motverka befordringar och transporter

å det nyss antydda syftemålet, bär kommittén ansett det vara i och för

sig fullt riktigt att beräkna beloppet af den pension, staten består eu

.afgående tjänsteman för hans återstående lifstid, med hänsyn till de

aflöningsförmåner denne ägt att uppbära, icke blott under det sista året,

utan under senaste tidsskedet af sin verksamhet i statens tjänst. Såsom

•ett lämpligt sådant tidsskede har kommittén trott sig böra föreslå de

närmast före afskedstagandet förflutna tio åren. Hel pension skulle då

komma att utgöra en tiondedel af sammanlagda beloppen af de högsta

pensionsunderlag, som under hvart och ett af de tio senast förflutna

•åren varit för tjänstinnehafvaren gällande. För sådan anordning i

afseende å pensionsbeloppets beräkning, som den nu af kommittén förordade,

talar jämväl den omständighet, att den afgift, med hvilken

•tjänstinnehafvaren skulle bidraga till täckande af en del af pensionskostnaden,

bör, enligt hvad kommittén har för afsikt att föreslå, utgå

med viss procent å det för tjänstinnehafvaren för hvarje år gällande

pensionsunderlag. Och tydligt är att, därest pensionen komme att utgå

med hänsyn till pensionsunderlaget, sådant som detta gestaltat sig endast

för det sista året, den afgående tjänstinnehafvare, som kanske blott för

ett eller annat år erlagt afgift, beräknad å nämnda pensionsunderlag,

men dessförinnan afgift å ett betydligt lägre pensionsunderlag, i sådant

fall skulle i pensionshänseende blifva ställd alltför gynnsamt i förhållande

till den tjänstinnehafvare, hvilken under en lång följd af år betalt

pensionsafgift, beräknad å samma pensionsunderlag, som komme att

läggas till grund vid beräkning af det till honom utgående pensionsbeloppet.

»

Vidare anför kommittén (sid. 55—56):

»Till grund för beräkningen af hel pension skola enligt kommitténs

förslag läggas de belopp, som utgjort högsta pensionsunderlag för tjänst
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Statskontorets

yttrande.

innehafvare!! under hvart och ett af de närmast före afskedstagandet

förflutna tio åren. Har den afgående tjänstinnehafvaren under hvart

och ett af dessa tio år innehaft samma tjänst, eller har han under en

del af nämnda tidrymd innehaft en och under återstående tiden en

nnan sådan tjänst, att pensionslagen därå äger tillämpning, bör tydligen

icke den minsta svårighet möta för pensionsbeloppets beräkning..

Pensionsunderlagen — sådana de för hvart och ett af de tio åren

gestaltat sig — sammanläggas och den därvid uppkommande summan

divideras med tio, då kvoten visar det belopp, hvarmed hel pension

skall utgå. Skulle åter tjänstinnehafvaren under något eller några af

de tio åren icke innehaft sådan anställning i statens tjänst, att därmed

varit förenad rätt till pension, komme pensionsunderlag att saknas för

det året eller de åren och dividenden blefve följaktligen så mycket

mindre.»

»Emellertid torde äfven det fall komma att inträffa, att en tjänstinnehafvare

under någon del af de närmast före afskedstagandet förflutna

tio åren, utan att tillika innehafva sådan tjänst, hvarå pensionslagen

äger tillämpning, innehaft annan statstjänst, hvarmed rätt till pension

varit förenad; och på det att en dylik tjänstinnehafvare vid pensionsbeloppets

bestämmande icke må blifva lidande till följd däraf, att föreskrift

saknades beträffande beräkningen af pensionsunderlaget för den

tid sådan tjänst innehafts, har kommittén här intagit förslag till stadgande

därom, att äfven för den tid pensionsunderlag skall beräknas och

därvid tillämpas de i pensionslagen gifna föreskrifterna för sådant

underlags beräkning. Med tillhjälp af ett sådant, på rättvisa grundadt

stadgande torde, enligt hvad kommittén föreställer sig, blifva undanröjd

den tvekan, som tilläfventyrs eljest i något fall skulle kunna uppstå i

fråga om pensionsbeloppets riktiga beräkningsgrund.»

Statskontoret, som i sitt till Kungl. Maj:t afgifna utlåtande öfver

kommitténs förslag till pensionslag ansett sig böra inlägga en gensaga

mot hvad kommittén i 4 § föreslagit om sättet för beräkning af hel

pension, yttrar till stöd härför (sid. 56—58).

»Då numera i de allra flesta fall aflöningen för de civila tjänstinnehafvare,

å hvilka den blifvande pensionslagen skulle komma att

tillämpas, är förcfelad i lön och tjänstgöringspenningar med rätt för den

tjänstinnehafvare, som uppnått stadgad pensionsålder, att få såsom

pension uppbära ett belopp, motsvarande lönen oafkortad, torde man

väl kunna säga, att genom antagande af kommitténs lagförslag det

normala pensionsbeloppet, eller med andra ord beloppet af hel pension,

icke skulle komma att undergå någon väsentlig förminskning hvad

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

21

beträffar det öfvervägande antalet af tjänstinnehafvare, då i regeln

tjänstinnehafvarens lön vid afskedstagandet torde vara till beloppet lika

med den, som han uppburit under de tio år, Indika närmast föregå

afskedet. Där så icke är händelsen, torde detta i de allra flesta fall

bero på att omreglering af löneförhållandena under nämnda tidrymd

ägt rum eller att en tjänstinnehafvare till följd af ämbetsverkets omorganisation

och däraf föranledda ogynnsamma befordringsförhållanden

eller andra omständigheter, å hvilka han icke varit i tillfälle att inverka,

vunnit en sen befordran till den tjänst, han vid pensionsålderns inträde

bekläder. I sådana enstaka fall skulle nu kommitténs förslag, enligt

hvilket till grund för beloppet af hel pension bör läggas, icke den

afgångsskyldige tjänstinnehafvarens lön, sådan den vid tiden för afgången

utgår, utan i stället medeltalet af de senaste tio årens lönebelopp, vara

ägnadt att medföra en betydande reduktion af pensionen, jämförd med

den, som under liknande förhållanden enligt nuvarande pensionsbestämmelser

utfaller. Om under nyss antydda förutsättning redan hel pension,

beräknad på det sätt, kommittén föreslagit, komme att utgå med ett så

lågt belopp, att det icke kunde befinnas tillfredsställande hvarken för

pensionstagaren eller för staten, såsom pensionsgifvare, blefve detta

naturligtvis i ännu högre grad tillfället, där endast s. k. afkortad pension

kunde komma att beviljas.»

»Med hänsyn till här anmärkta förhållanden kan statskontoret

därför icke anse det vara välbetänkt att, samtidigt med införande af

skyldighet för tjänstinnehafvarne att själfva bidraga till sin pensionering

medelst erläggande af pensionsafgifter till afsevärda belopp, för en del

af samma tjänstinnehafvare minska den pension, som hittills, utan något

som helst bidrag å deras sida, ansetts böra tillkomma dem. Då statskontoret

— som icke funnit de af kommittén anförda skälen för det af

kommittén förordade sättet att beräkna hel pension innebära tillräcklig

anledning för vidtagande af förändring i det hittills vedertagna sättet

för pensionsbeloppets beräkning — föreslår en bestämmelse i pensionslagen

af det innehåll, att hel pension skall utgå med samma belopp

som det för tjänstinnehafvaz-en vid tiden för lians afgång från tjänsten

gällande pensionsunderlag, hvilket endast innebär bibehållande af nuvarande

allmänna beräkningssättet för pension åt de tjänstinnehafvare,

hvarom här är fråga, tror sig statskontoret till stöd härför äfven kunna

åberopa, att det icke kan antagas hafva varit Riksdagens mening att,

utöfver den väsentliga värdeminskning af pensionsförmånen, som inträde/

genom tjänstinnehafvarne åliggande skyldighet att erlägga pensionsafgifter,

ytterligare förringa värdet af denna förmån. Till bestyrkande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Departe
mentschefens
yttrande.

af detta antagande torde statskontoret få erinra om det förhållande,

att, sedan Eders Kungl. Maj:t i proposition till'' 1904 års riksdag angående

ändrad anordning af rikets allmänna läroverk samt lönereglering för

de vid dem anställda lärare föreslagit, att pensionsbeloppet skulle utgöra

för ordinarie öfningslärare tre fjärdedelar af de löneförmåner, han under

de sista tio åren i medeltal för år uppburit eller skulle hafva uppburit,

i den händelse han hela tiden själf bestridt sin tjänst, dock att pensionsbeloppet

icke i något fall finge öfverstiga 3,000 kronor, så beslöt, i

enlighet med därom af motionär inom andra kammaren väckt förslag,

Riksdagen, att pensionsbeloppet skulle utgöra för ordinarie öfningslärare

två tredjedelar af de löneförmåner, han under de tio sista åren i medeltal

för år uppburit eller skulle hafva uppburit, i den händelse han hela

tiden själ! bestridt sin tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oafkortad.»

»Slutligen får statskontoret, beträffande den finansiella verkan af

eu sådan förändring i sättet för pensionsbeloppets beräkning som den

af statskontoret nu förordade, framhålla, att denna verkan helt visst

skulle visa sig blifva utan särdeles stor betydelse för staten men däremot

af afgörande betydelse för den tjänstinneliafvare, som med tillämpning

af ett sådant beräkningssätt för hel pension som det kommittén

föreslagit, komme att se sin pension reducerad till ett belopp, hvarmed

icke ens de allra nödvändigaste lefnadsbehofven skulle kunna tillfredsställas.

Uppstode ett sådant missförhållande, påkallade detta naturligtvis

framställning om beredande af fyllnadspension, h vil ket borde, om möjligt,

undvikas.»

Under hänvisning till dessa sina uttalanden har statskontoret därför

hemställt, att andra stycket i 4 § måtte erhålla denna förändrade

lydelse:

^Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinnehafvaren

vid tiden för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag.»

Efter att hafva redogjort för hvad kommittén och statskontoret

sålunda uttalat anför departementschefen följande:

»Jämför man nu å ena sidan de skäl, kommittén anfört till stöd

för sitt förslag om införande af ett nytt sätt för beräkning af pensionsbeloppet,

och å andra sidan de skäl, som enligt statskontorets mening

tala för bibehållande i hufvudsak af enahanda beräkningssätt, som för

närvarande tillämpas vid fastställande af pensionsbeloppen för de civila

tjänstinnehafvare, hvarom nu är fråga, synes det mig som skulle de

Senare vara tyngre vägande; och jag anser vid sådant förhållande

anledning saknas att frångå ett beräkningssätt, till förmån för hvilket

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

23

Riksdagen helt nyligen, enligt hvad statskontoret erinrat, gjort ett

bestämdt uttalande.

På grund af det nu anförda finner jag mig böra tillstyrka införande

i pensionslagen af en punkt med den af statskontoret föreslagna

lydelse i stället för andra stycket i 4 § af kommitténs lagförslag.»

Utskottet har ansett sig icke kunna till alla delar godkänna vare

sig kommitténs eller Kungl. Maj:ts förslag i förevarande punkt. I likhet

med hvad statskontoret ansett synes det väl sannolikt, att vid

antagande af kommitténs förslag beloppet af hel pension icke skulle

komma att undergå någon väsentlig förminskning hvad beträffar det

öfvervägande antalet af tjänstinnehafvare. Men det skulle, såsom statskontoret

jämväl anmärkt, enligt berörda förslag dock kunna inträffa

fall, då hel pension komme att utgå med ett så lågt belopp, att det

icke kunde befinnas tillfredsställande hvarken för pensionstagaren eller

för staten såsom pensionsgifvare. Denna olägenhet skulle visserligen

aflägsnas genom antagande af Kungl. Maj:ts förslag, men detta skulle

å andra sidan kunna möjliggöra, att en person vid framskriden ålder

befordras till en högre tjänst i hufvudsakligt syfte att därigenom bereda

honom högre pension, än som eljest kommit i fråga. Båda dessa

olägenheter har utskottet emellertid trott sig kunna förebygga genom

införande i 4 § af ett stadgande därom, att pension i allmänhet borde

utgå med samma belopp som det för en tjänstinnehafvare vid tiden

för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag, men att för

tjänstinnehafvare, som icke under minst ett visst antal år, hvilket antal

utskottet ansett lämpligen kunna bestämmas till fem, — innehaft den

tjänst, hvarifrån afgång ägde rum, beloppet af hel pension skulle utgöra

en femtedel af sammanlagda beloppen af de högsta pensionsunderlag,

som under hvart och ett af de senast förflutna fem åren varit för

tjänstinnehafvaren gällande. I sammanhang härmed har utskottet ansett

sig af skäl, som af kommittén anförts (sid. 56) böra i denna § upptaga

det af kommittén föreslagna stadgandet att, om en tjänstinnehafvare

under någon del af de närmast före afskedstagandet förflutna åren,

utan att tillika innehafva sådan tjänst, hvarå pensionslagen äger tilllämpning,

innehaft annan statstjänst, hvarmed rätt till pension varit

förenad, skall äfven för den tid pensionsunderlag beräknas och därvid

tilllämpas de i pensionslagen gifna föreskrifterna för sådant underlags

beräkning.

På grund af det anförda anser utskottet, att 4 § bör erhålla följande

lydelse:

Utskottets

yttrande.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

5 § pensionslagen.

Kommitté
betänkandet
1902.

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

»Pension är till sitt belopp antingen hel eller af kortad.

Hel pension utgör samma belopp som det för tjänstinnekafvaren

vid tiden för hans afgång från tjänsten gällande pensionsunderlag; dock

skall för tjänstinnehafvare, som under kortare tid än fem år innehaft den

tjänst, från hvilken afgång äger rum, beloppet af hel pension utgöra en

femtedel af sammanlagda beloppen af de högsta pensionsunderlag, hvilka

under hvart och ett af de senast förflutna fem åren varit för tjänstinneha

f vai en gällande,’ och skall, därest sådan tjänstinnehafvare under någon

del af nämnda tid, utan att tillika innehafva tjänst, som i denna laq

af ses, innehaft annan statstjänst, med hvilken rätt till pension är förenad,

pensionsunderlag beräknas jämväl för den tid, sådan tjänst innehafts, och

därvid tillämpas de i 3 § gifna föreskrifter.

Af kortad, pension utgör viss del af hel pension och beräknas på

sätt i 7 § föreskrifves.

Där vid beräkning af pensions belopp detta icke slutar å helt

tiotal kronor, skall det ökas till närmast högre tiotal kronor.»

Af kommittén har framhållits (sid. 88—89), hurusom bland allmänna

villkor för att tjänstinnehafvare skulle äga rätt att vid afskedstagande

ur tjänsten undfå pension borde uppställas fordran på ett

visst antal uppnådda lefnads- och tjänstår. Och kommittén har, beträffande

frågan, vid hvilken lefnadsålder rätt till pension borde inträda,

i örklar åt sig dela den mening, som uttalats och närmare motiverats

uti Kungl. Maj:ts till 1899 års Riksdag aflåtna proposition i detta

ämne, och alltså hållit före, att såsom allmän regel för civil tjänstinnehafvares

pensionsålder borde uppställas, att denna ålder skulle utgöra

67 lefnadsår. Då för närvarande den ålder, vid hvilken sådan

tjänstinnehafvare i allmänhet kunde komma i åtnjutande af pension enligt

kommitténs mening kunde sägas utgöra 65 år, komme alltså kommitténs

förslag att innebära framflyttning af pensionsåldern med tvenne

år, en skärpning af pensionsvillkoren, som kunde anses motiverad såväl

af det förhållande, att medellifslängden enligt statistikens vittnesbörd

under de senare årtiondena ej oväsentligt stegrats, som ock däraf att

åtgärder, där så utan olägenhet kunde ske, borde vidtagas till nedbringande

af statens kostnader för pensionsändamål. Att undantag från

den nu nämnda regeln i vissa fall vore af behofvet påkallade, har kommittén

förklarat sig hafva beaktat.

Då den omständighet, att en tjänstinnehafvare uppnått viss lefnadsålder

icke i och för sig borde vara grundläggande för anspråk på pension

vid afgång från tjänsten, utan härjämte och i främsta rummet

måste uppställas den fordran, att tjänstinnehafvaren under en längre

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

25

tid varit verksam i statens tjänst och därigenom gjort sig förtjänt af

den förmån, rätten till åtnjutande af pension innebure, har kommittén,

enligt hvad vidare anförts med anslutning till hvad i sådant hänseende

för närvarande är i allmänhet stadgadt och jämväl af Kung]. Maj:t

förordades i lagförslaget till 1899 års Riksdag, utgått från den förutsättning,

att en tjänstålder af 35 år borde fastställas såsom den normala.

Äfven i detta hänseende vore dock enligt kommitténs mening vissa

undantag från den allmänna regeln af nöden.

De uttalanden, i hvilka kommittén framhållit behofvet af undantagsbestämmelser

i afseende å pensionsåldern, äro af följande lydelse:

»Visse tjänstinnehafvare äro dock till följd af tjänstegöromålens

beskaffenhet m. m. i den ställning, att tillfälle bör dem beredas att

erhålla pensionsrätt vid tidigare lefnadsår och i några fall jämväl vid

lägre tjänstålder än den, som är stadgad för civile tjänstinnehafvare i

allmänhet. Detta är i synnerhet fallet dels i afseende å lefnadsåldern,

när tjänstgöringen är af mera ansträngande natur, och dels i fråga om

tjänstetiden, när mer än vanligt långa förberedelser kräfvas för att

vinna och ådagalägga nödig kompetens för tjänstens behöriga skötande.»

Departementschefen har i detta ämne till statsrådsprotokollet anfört

följande (sid. 100):

»Beträffande frågan, hvilken pensionsålder i den blifvande pensionslagen

bör angifvas såsom den normala, synes mig hvad manliga tjänstinnehafvare

angår anledning saknas att frångå det förslag, som härutinnan

framställdes i det af Kung!. Maj:t år 1899 framlagda förslaget

till pensionslag och som af senaste pensionskommitté återupptagits.

Tjänster, hvarå pensionslagen bör komma till tillämpning, äro redan

nu i flera fall besatta med kvinnliga ordinarie innehafvare; och detta

torde i en snar framtid blifva händelsen i än större utsträckning. Vid

sådant förhållande och då erfarenheten ådagalagt, att minskning i arbetskraft

inträder för kvinnor i allmänhet tidigare än för män, torde riktigast

vara att bestämma en lägre pensionsålder för kvinnor än för män och

synes mig den normala pensionsåldern för kvinnliga tjänstinnehafvare

lämpligen böra sättas till sextio år. Om ock i regel en kvinulig tjänstinnehafvare

vid sextio års ålder torde räkna trettiofem tjänstår, lärer

dock följdriktigheten kräfva, att äfven tjänståldern sättes lägre för kvinnor

än för män; och jag föreställer mig därför, att 30 tjänstår skulle kunna

uppställas såsom den minimitjänstålder, vid hvilken kvinnlig tjänstinnehafvare

må kunna erhålla hel pension. Utgår man alltså ifrån den grundregel,

att rätt till hel pension bör för de här ifrågavarande tjänstinne^

Bill. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 4

Departementschefens

yttrande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

hafvarne i allmänhet inträda, om de äro män, vid uppnådda 67 lefnadsoch

35 tjänstår, och, om de äro kvinnor, vid 60 lefnads- och 30 tjänstår,

bör därefter tillses, i hvad mån denna normalålder i fråga om vissa

grupper af tjänstinnehafvare må tarfva modifikationer. Härvid synes

det mig som borde i alla de fall, där redan på grund af vunnen

erfarenhet särskilda bestämmelser i nu förevarande hänseende visat sig

vara af nöden, afseende mera fästas vid dessa erfarenhetsrön än vid

upprätthållandet af en teori, för hvilken tillräckligt praktiskt underlag

ännu icke torde kunna anses förefinnas. Man måste nämligen förutsätta,

att, där hittills i fråga om pensionsålder afvikelser gjorts från

den vanliga regeln, sådant undantag kommit till stånd först efter sorgfälligt

öfvervägande af de på frågan inverkande omständigheterna.

Vanskligheten att i förevarande hänseende träffa det i hvarje fall

rätta torde emellertid ligga i öppen dag; och skulle i en framtid erfarenheten

ådagalägga, att de lagbestämmelser härutinnan, som nu

kunna varda beslutade, visat sig i ett eller annat afseende otillfredsställande,

lärer ett dylikt förhållande jämförelsevis lätt kunna afhjälpas.»

Undantags- Såsom här ofvan redan anmärkts har kommittén ansett, att vissa

'' tjänstinnehafvare till följd af tjänstgöromålens beskaffenhet eller af

andra orsaker borde beredas tillfälle att erhålla pension vid tidigare

lefnadsålder och i vissa fall jämväl vid lägre tjänstålder än den, som

i allmänhet vore stadgad. I enlighet härmed har kommittén i sitt betänkande

föreslagit åtskilliga undantag från de allmänna bestämmelserna.

Kungl. Maj:t har i ifrågavarande afseende gått något längre

än kommittén. Med afseende å de skäl, hvilka anförts för de särskilda

föreslagna undantagsbestämmelserna, tillåter sig utskottet att hänvisa

till det den kungl. propositionen bilagda statsrådsprotokollet (sid. 89—104).

Motionerna. Ytterligare undantagsbestämmelser hafva härjämte ifrågasatts uti

ofvan omförmälda motioner.

Så har i den af herr C. Wallis in. fl. väckta motionen föreslagits,

att undantagsstadgandet i 5 § mom. e) skulle utsträckas att gälla äfven

för lärare vid tandläkareinstitutet. Motionärerna hafva till stöd för denna

framställning andragit, att enligt deras mening fullkomligt enahanda

skäl, som föranledt ifrågavarande nedsättning för lärarne vid universiteten

och öfriga högskolor af den för pensions erhållande erforderliga

lefnads- och tjänsteåldern, äfven gällde beträffande ordinarie lärarne

vid tandläkareinstitutet.

Härjämte anföra motionärerna:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

27

»Att ifrågavarande lärare skulle kunna anses vara inbegripna under

de i samma mom. e) upptagna »lärare vid karolinska medikokirurgiska

institutet», är, oaktadt tandläkareinstitutet står under karolinska institutets

styrelse och förvaltning, föga antagligt. I hvarje fall synes det

önskligt, att en fullt tydlig bestämmelse meddelas därom, att ordinarie

lärare vid tandläkareinstitutet äger rätt till hel pension vid sextiofem

lefnads- och tjugufem tjänstår.»

I herr A. Hammarströms motion har föreslagits, att Riksdagen

måtte besluta den ändring i 5 § af pensionslagen, som erfordrades för

att rätt till åtnjutande af hel pension måtte tillgodokomma betjänte

vid tullverkets lokalförvaltning, i likhet med betjänte vid kust- och

gränsbevakningen, redan vid 62 lefnads- och 30 tjänstår.

Herr A. Thylander m. fl. hafva slutligen hemställt, att full pension

måtte beviljas åt betjänte såväl vid lokalförvaltningen som ock vid

kust- och gränsbevakningen vid tullverket vid uppnådda 60 lefnadsoch

30 tjänstår.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i sistberörda två

motioner gjorda framställningarna, tillåter sig utskottet hänvisa till

motionerna.

Pensionskommittén har i sitt betänkande föreslagit, att all bevakningspersonal

vid tullverket skulle erhålla rätt till full pension vid

65 lefnads- och 35 tjänstår. Med afseende härå innehåller betänkandet

endast (sid. 90), att kommittén icke hyste någon tvekan om »befogenheten

af den utaf såväl förra pensionskommittén som Kungl. Maj:t föreslagna

åtgärden att för bevakningspersonalen vid tullverket förhöja

pensionsåldern från nuvarande 60 till 65 lefnadsår».

I infordradt yttrande öfver kommitténs förslag yttrar generaltullstyrelsen

sid. (93—94), att styrelsen funnit sig icke böra motsätta sig de i

förevarande paragraf förekommande förslag, såvidt de afsåge tullverkets

ämbets- och tjänstemän samt de generaltullstyrelsen och tullverkets

lokalförvaltning tillhörande betjänte, men att styrelsen måste på det

kraftigaste afstyrka, att pensionsåldern för de till tullverkets kust- och

gränsbevakning hörande betjänte höjdes utöfver hvad i mom. a) af

förevarande paragraf föresloges för vissa tjänstinnehafvare, eller 62

lefnads- och 30 tjänstår; till stöd för hvilken mening styrelsen åberopar:

att det torde ligga i öppen dag, att med afseende å den tjänstgöring,

som åligger tullverkets sist nämnda betjänte, dessa vid utöfningen däraf

måste vara i besittning af oförminskad arbetsförmåga samt full kraft

och uthållighet; att lika litet som en tulljakt kunde vid förföljande af

farkost, som undandroge sig tillsyn från tullverkets sida, med erforder
-

Generaltull.

styrelsens

yttrande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Utskottets

yttrande.

lig snabbhet manövreras af en besättning, som i sjömannens ansträngande

yrke uppnått så hög ålder som 62 år, med lika liten utsikt till framgång

torde en gränsridare vid nämnda ålder vare sig till häst, på

velociped eller å skidor kunna eftersätta smugglare till lands; samt att,

enligt styrelsens bestämda åsikt, kust- och gränsbevakningens liufvudsakliga

uppgift, nämligen att förhindra och upptäcka oloflig varuinförsel

och andra brott mot tullförfattningarna, icke kunde nöjaktigt fullgöras,

om icke den därtill hörande personalen vore i besittning af den kroppens

spänstighet och kraft, som endast undantagsvis torde vara till finnandes

hos personer, som öfverskridit nyssnämnda ålder. Generaltullstyrelsen

har såsom en följd häraf och då särskildt kustbevakningspersonalen med

största fördel rekryterades af personer, som redan vunnit utbildning

såsom sjömän vid handelsflottan och således ofta redan hunnit en ålder,

som möjligen skulle lägga hinder i vägen för deras pensionering vid

uppnådda 62 lefnadsår, därest såsom villkor för erhållande af full pension

föreskrefves att hafva uppnått högre tjänstålder än 30 år, såsom sin

mening uttalat, att tjänstårens antal för kust.’- och gränsbevakningsbetjänte

icke borde bestämmas högre än 30. Slutligen har generaltullstyrelsen,

med afseende å hvad styrelsen sålunda anfört och under

förmenande, att i stället de till bevakningspersonalen hörande tjänstemän

borde med afseende å pensionsålder kunna likställas med tullverkets

öfriga tjänstemän, föreslagit, att de i mom. c) förekommande orden

»bevakningspersonalen vid tullverket» skulle förändras till »betjänte

vid tullverkets kust- och gränsbeAmkning».

Med afseende å hvad generaltullstyrelsen sålunda anfört, har Kungl.

Maj:t i föreliggande förslag till pensionslag förändrat de i 5 § mom c)

i kommitténs förslag förekommande orden »bevakningspersonalen vid

tullverket till betjänte vid tullverkets lokalförvaltning» samt under mom.

d) infört »betjänte vid tullverkets kust- och gränsbevakning».

Hvad först angår herr Wallis’ in. fl. motion har utskottet, då

ett godkännande af densamma torde få anses endast innebära ett förtydligande

af lagens mening, ansett sig böra tillstyrka bifall till den i

motionen gjorda framställningen.

Beträffande däremot herrar Hammarströms och Thylanders m. fl.

motioner har utskottet, med hänsyn till hvad kommittén och generaltullstyrelsen

i fråga om den i dessa motioner afsedda personal yttrat

och med hämdsning till den tydelse af 6 § sista stycket, som utskottet

föreslår, icke funnit skäl tillstyrka motionärernas framställningar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

29

I öfrigt har utskottet icke något att erinra beträffande den af

Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af 5 §.

I afseende å tjänstinnehafvares skyldighet att afgå från tjänsten 6 § i pension»,

vttrar kommittén (sid. 60—63): lagen.

»En af pensionslagens viktigare uppgifter bör enligt kommitténs b^““ande''t

mening blifva att genom lämpligt afvägda bestämmelser så ordna frågan 1902.

om tjänstinnehafvares skyldighet att afgå från tjänsten, att dylik skyldighet

förefinnes i alla de fall, då det måste anses ådagalagdt, antingen

att till följd af hög ålder tjänstinnehafvares arbetsförmåga blifvit så

nedsatt, att han icke vidare kan på ett tillfredsställande sätt fylla sin

plats, eller ock att långvarig sjukdom, vanförhet eller lyte gör honom

för framtiden till tjänsteutofning oförmögen.»

»Uti nu ifrågavarande hänseende har det synts kommittén nödigt

att skilja mellan, å ena sidan, dem, som innehafva domarämbeten och

alltså utöfva ett kall af den art, att frågan om kvarstående i ämbete

utöfver viss åldersgräns icke synes böra göras beroende af någon

myndighets beslut, samt, å andra sidan, öfrige ämbets- och tjänstemän,

i afseende å hvilka frågan om kvarstående i tjänsten utöfver viss åldersgräns

i hvarje särskildt fall bör kunna öfverlåtas åt öfverordnad myndighets

pröfning.»

»Ovillkorlig skyldighet att från tjänsten afgå bör, enligt kommitténs

åsikt, inträda:

l:o) för hvarje tjänstinnehafvare, därest han antingen fyllt sjuttio

år eller, efter att under fem på hvarandra följande år af sjukdom, vanförhet

eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden

till tjänstgöring oförmögen, eller ock träffats af olycksfall i tjänsten af

den beskaffenhet, att det befinnes för honom medföra framtida oförmögenhet

till tjänstgöring;

2:o) för innehafvare af domarämbete, därest han, efter att hafva

uppnått de för rätt till hel pension stadgade lefnads- och tjänstår,

oafbrutet under sex månader på grund af sjukdom varit och fortfarande

finnes vara till tjänstgöring oförmögen.t)

»Annan tjänstinnehafvare än den, som innehar domarämbete, bör

enligt kommitténs mening visserligen vara skyldig att från tjänsten

afgå, så snart han uppnått den lefnadsålder, som utgör ett af villkoren

för erhållande af hel pension, men det må vara Konungen eller, där

viss ämbetsmyndighet äger att från tjänsten afskeda, den myndighet

obetaget att låta med afskedet anstå, därest och så länge tjänstinnehafvaren

pröfvas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna. Liknande medgifvande förefinnes redan nu bland villkoren

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

för åtnjutande af de å ett flertal lönestater uppförda aflöningsförmåner;:

och genom ett sådant lagstadgande har kommittén velat tillgodose såväl

statens som den enskilde tjänstinnehafvarens ekonomiska intressen, hvilka

under här angifna förutsättning tydligen sammanfalla.!)

I motiverna till 6 § har kommittén beträffande denna fråga vidare

anfört:

»Där en tjänstinnehafvare på grund af framskriden ålder eller

långvarig obotlig sjukdom icke längre förmår att på ett tillfredsställande

sätt sköta de till hans tjänst hörande göromål, måste det icke allenast

för honom själf utan jämväl och i synnerhet från det allmännas sida

anses önskligt, att han lämnar plats för en annan, hvilken äger de för

tjänstens behöriga bestridande nödiga förutsättningarne. Därest en tjänstinnehafvares

arbetskraft blifvit sålunda förbrukad, bör dock entledigandet

ske utan godtycke, enligt gifna regler och med behörigt tillgodoseende

af tjänstinnehafvarens berättigade anspråk på ett efter tjänstens beskaffenhet

och tjänstetidens längd afpassadt underhåll för återstående

lefnadsdagar; och kommittén har redan erinrat om vikten däraf, att i

pensionslagen inflyta uttömmande och väl afvägda stadganden uti berörda

hänseende.»

»I fråga om tjänstinnehafvares skyldighet att afgå från tjänst,

synes den hufvudregel böra uppställas, att tjänstinnehafvare, som uppnått

den för åtnjutande af hel pension stadgade lefnadsålder, bör vara skyldig

att afgå från tjänsten; och detta äfven om han vid nämnda tidpunkt

tilläfventyrs icke skulle räkna tillräckligt antal tjänstår för erhållande

af hel pension. I de allra flesta fall skall säkerligen den tjänstinnehafvare,

som hunnit den för hel pensions åtnjutande föreskrifna lefnadsåldern,

jämväl innehafva det för sådan pension bestämda minimiantalet

tjänstår; och där så icke skulle vara händelsen, torde väl detta oftast

vara att tillskrifva omständigheter, hvilka varit beroende af tjänstinnehafvarens

eget görande eller låtande och alltså icke kunna läggas det

allmänna till last.»

»Skulle emellertid en tjänstinnehafvare, som uppnått nämnda

lefnadsålder, befinnas vara till fortsatt tjänstgöring fullt duglig, bör

möjlighet förefinnas att under ännu någon tid taga hans arbetskraft i

anspråk; och kommittén har i detta syfte i sitt lagförslag upptagit

bestämmelser, innebärande att tjänstinnehafvare väl skall hafva skyldighet

att afgå från tjänsten, så snart han uppnått den för åtnjutande

af hel pension stadgade lefnadsåldern, men att det dock skall vara

Konungen eller vederbörande ämbetsmyndighet obetaget att med af
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

31

•skedet låta anstå, därest och så länge tjänstinnehafvaren pröfvas kunna

i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna.»

»I fråga om dem, som innehafva domarämbeten, lämpar sig dock

icke, enligt hvad redan blifvit påpekadt, ett dylikt villkorligt kvarstående

i tjänsten, såsom i någon mån oförenligt med en sådan tjänstinnehafvares

ställning. Kommittén föreslår därför för innehafvare af domarämbete

ovillkorlig skyldighet att afgå från ämbetet, efter det han uppnått

antingen den för alla tjänstinnehafvare föreslagna högsta lefnadsåldern

för kvarstående i tjänst, nämligen 70 år, eller ock den för åtnjutande

af hel pension stadgade lefnads- och tjänståldern, i detta senare fallet dock

•endast i händelse tjänstinnehafvaren oatbrutet under sex månader på grund

af sjukdom varit och fortfarande finnes vara till tjänstgöring oförmögen.»

»Då kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder måste betraktas

såsom ett undantagsförhållande, hvilket icke bör få fortfara alltför

länge; och då det äfven för den ämbetsmyndighet, på hvars pröfning

frågan om dylikt anstånd är beroende, kan vara synnerligen önskvärdt,

att lagen föreskrifver en bestämd gräns, utöfver hvilken kvarstående i

tjänst icke under några förhållanden medgifves, har kommittén i lagförslaget

såsom en sådan åldersgräus antagit uppnådda 70 lefnadsår,

hvilken ålder redan nu, vid beviljande af tillstånd att kvarstå i tjänst

efter hunnen pensionsålder, i de flesta fall icke torde öfverskridas.

Kommittén anser alltså, att, sedan tjänstinnehafvare, å hvilken pensionslagen

äger tillämpning, uppnått 70 års ålder, bör han hvarken äga rätt

eller ens kunna på ansökning medgifvas rätt att längre kvarstå i tjänsten.»

»Ovillkorlig rättighet för tjänstinnehafvare att få i tjänsten kvarstå,

ända till dess han uppnått den i 5 § stadgade lefnadsåldern, skulle

emellertid i vissa fall kunna medföra afsevärda olägenheter och fördenskull

icke vara förenlig med ett behörigt iakttagande af hvad det allmännas

fördel fordrar. Pensionslagen bör för sådana fall innehålla

stadganden, som berättiga att utan afbidan af den tid, då tjänstinnehafvare

uppnått den för rätt till åtnjutande af hel pension bestämda

lefnadsåldern, afskeda tjänstinnehafvare; dylika fall föreligga, dels då

tjänstinnehafvare, som under en följd af år — kommittén har, med

anslutning till hvad i sådant hänseende föreslogs uti det till 1899 års

riksdag aflåta a lagförslaget, ansett en tid af fem år böra bestämmas

såsom minimum — varit på grund af sjukdom, vanförhet eller lyte ur

stånd att tjänstgöra, finnes vara jämväl för framtiden till tjänstgöring

oförmögen, dels ock då tjänstinnehafvare träffats af olycksfall i tjänsten

och af sådan anledning finnes för framtiden vara urståndsatt att tjänstgöra.

I senare fallet torde det tydligen böra få bero af omständig
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Departements
chefens
yttrande.

heterna, huru lång tid som kommer att förflyta, innan rätten att meddela

afsked åt tjänstinnehafvaren göres gällande.))

Rörande den af kommittén föreslagna lydelsen af 6 § yttrar

departementschefen följande (sid. 69—70):

»De i lagförslagets 6 § angifna förutsättningar, under hvilka för

vederbörande tjänstinnehafvare skulle inträda skyldighet att afgå från

tjänsten, synes mig samtliga vara grundade på en riktig uppfattningaf

syftemålet med lagbestämmelser, hvilka för rättighet att i tjänsten

kvarstå uppställa gränser, de där äro af tjänstinnehafvarens egen vilja

oberoende.»

»Genom den framflyttning af pensionsåldern från 60 resp. 65 år

till 62 resp. 67 år, som skulle komma att äga rum enligt lagförslagets

5 §, har man sökt bereda staten eu afsevärd lättnad i pensionsutgifterna.

Ett sådant framskjutande af åldersgränsen torde dock icke

kunna anses vara ur det allmännas synpunkt önskvärdt under annan

förutsättning än den, att vederbörande tjänstinnehafvare befinnes kunna

i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna staten intill dess den för

pensionsrätteus inträde fastställda högre lefnadsåldern blifvit uppnådd.

Skulle så icke vara händelsen, har grunden för åldersgränsens framflyttning

i själfva verket bortfallit; och utväg torde under sådana omständigheter

böra beredas att ur tjänsten aflägsna tjänstinnehafvare,

som visat sig sakna de förutsättningar, utan hvilka ett kvarstående i

tjänst måste anses vara mera till skada än till gagn för det allmänna.

Liksom beträffande de vid skogsstaten anställda tjänstemän och betjänte

nu finnes stadgad rättigheten att för tillgodoseende af statens bästa

före den vanliga pensionsålderns uppnående aflägsna sådan tjänstinnehafvare,

hvars försvagade hälsotillstånd visat sig hinderligt för tjänstens

behöriga utöfvande, så synes det mig som skulle man i en blifvande

pensionslag icke kunna undvara en bestämmelse, hvarigenom det öfverlämnades

åt Konungens pröfning att, uppå vederbörande ämbetsmyndighets

framställning, förklara den tjänstinnehafvare skyldig att från tjänsten

afgå, som befinnes vara af sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt

att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänsteåligganden

och som tillika antingen, där enligt 5 § rätt till hel pension inträder

vid 67 lefnadsår, uppnått en lefnadsålder af minst 65 år eller, där enligt

samma paragraf rätt till hel pension inträder vid 62 år, uppnått eu

lefnadsålder af minst 60 år, eller ock, där fråga är om tjänstinnehafvare

vid den lokala skogsförvaltningen, uppnått en lefnadsålder af minst

63 år. En punkt af nu angifvet innehåll torde därför böra i 6 § inflyta.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

33

De bestämmelser, som i lagförslaget upptagits om rätt för vederbörande

ämbetsmyndighet att låta en tjänstbar men till afgång enligt

lagen förpliktad tjänstinnehafvare vid tjänsten bibehållas, skilja sig från

hvad i detta hänseende för närvarande i allmänhet gäller endast genom

fastställande af 70 år såsom den åldersgräns, hvilken icke i något fall

får öfverskridas, och hafva icke gifvit anledning till erinran från min sida.»

I detta sammanhang har utskottet förehaft ofvan omtörmälta

motion af herr E. Kin berg, däri motionären hemställt, att bestämmelsen

i 6 § sista stycket af pensionslagen, att tjänstinnehafvare vid den

lokala skogsförvaltningen, som befinnes vara af sjukdom eller minskad

arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina

tjänståligganden, må kunna förklaras skyldig att från tjänsten afgå,

därest han uppnått en lefnadsålder af minst 63 år, måtte ändras så till

vida, att berörda ålder blefve bestämd till 60 år.

Med afseende å de skäl, som anförts till stöd för denna framställning,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Enligt hvad det den kungl. propositionen bilagda statsrådsprotokollet

utvisar, hafva domänstyrelsen och statskontoret ifrågasatt, att

tjänstinnehafvare vid den lokala skogsförvaltningen skulle, under den i

6 § sista stycket pensionslagen stadgade förutsättning, kunna afskedas

vid en lefnadsålder af minst 60 år. Kungl. Maj:t har emellertid ansett,

att ifrågavarande tjänstinnehafvare under berörda förutsättning borde

kunna afskedas först vid en lefnadsålder af minst 63 år. Och finner

utskottet, då pensionsåldern för tjänstinnehafvare i allmänhet uti föreliggande

lagförslag blifvit höjd, anledning icke föreligga att vidtaga

någon ändring i hvad Kungl. Maj:t i ifrågavarande afseende föreslagit,

till följd hvaraf utskottet anser sig icke kunna tillstyrka bifall till herr

Kinbergs förevarande motion.

Med anledning af den förhöjning af pensionsåldern för betjänte

vid tullverkets lokalförvaltning från 60 till 65 lefnadsår, som i pensionslagen

föreslagits, har utskottet ansett, att den i 6 § sista stycket för

tjänstinnehafvare stadgade möjligheten att före pensionsålderns inträde

erhålla afsked med rätt till pension enligt 7 §, därest lian af sjukdom

eller minskad arbetsförmåga är urståndsatt att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina tjänståligganden, bör utsträckas att omfatta jämväl

ifrågavarande personal. Dessa skalle alltså under ofvan angifna förutsättning,

i likhet med tjänstinnehafvare vid den lokala skogsförvaltningeu

kunna erhålla afsked vid eu lefnadsålder af minst 63 år. Vid

~Jhh. till Ilik ed. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 5

Utskottets

yttrande.

s. 34 Kontrollera mot PDF

7 § i pensions.

lagen.

Kommittébetänkandet

1902.

34 Statsutskottets Utlåtande N:a &1.

bifall till denna framställning skulle i 6 § sista stycket efter ordet

»skogsfru-valtningen» inskjutas orden »eller betjente vid tullverkets

lokalförvaltning».

I öfrigt bär utskottet ej funnit anledning till erinran mot den af

Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af 6 §.

Efter att hafva erinrat, hurusom, hvad beträffar de civila tjänstinnehafvare,

hvarom denna lag skulle handla, det för närvarande icke

funnes några bestämmelser, som gjorde det möjligt för den tjänstinnehafvare,

hvilken blifvit af ålder eller sjuklighet oförmögen till vidare

tjänsteutöfning, men ännu icke uppfyllt de allmänna villkoren för rätt

till pension, att vid afgång från tjänsten erhålla annan pension än i

lyckligaste fall den efter nuvarande förhållanden alldeles otillräckliga,

som kunde tillkomma honom i egenskap af delägare i civilstatens pensionsinrättning,

har kommittén (sid. 59—60), då det otillfredsställande uti ett

sådant förhållande läge i öppen dag, framhållit beliofvet af lämpligt afvägda,

allmänt gällande grunder, enligt hvilka dylika pensionsfrågor skulle

kunna i hvarje särskild! fall af göras; och då det, enligt kommitténs

uppfattning, i en pensionslag, som stadgade ovillkorlig skyldighet för

tjänstinneliafvare att vid viss lefnadsålder afgå från tjänsten, blefve

en nödvändighet att upptaga bestämmelser, hvarigenom någon pensionsförmån

bereddes djdik till afgång pliktig men ännu icke till pension

enligt de allmänna villkoren berättigad tjänstinneliafvare, har kommittén

med anslutning till föregående lagförslag i förevarande hänseende upptagit

indelningen af pension i hel pension, d. v. s. det pensionsbelopp,

som utginge till tjänstinneliafvare, hvilken fullgjort alla de fordringar,

som lagen i regel uppställde såsom villkor för sådan tjänstinnehafvares

rätt till pension, och afkortad pension, d. v. s. sådan, som kunde tillläggas

tjänstinneliafvare, hvilken i ett eller annat afseende bruste i

uppfyllande af nämnda villkor och därför borde åtnöjas med en del af

det pensionsbelopp, som i annat fall tillkommit honom. Huru stor

denna del komme att i hvarje särskild! fall blifva, borde enligt kommitténs

mening göras beroende af det mindre antal tjänstår, som den

till afkortad pension berättigade kunde äga att räkna sig till godo i

förhållande till det för rätt till hel pension stadgade antal. Sålunda

borde, om sistnämnda antal vore t. ex. 35, afkortad pension utgå med

så många trettiofemtedelar af hel pensions belopp, som den afskedstagande

kunde räkna antal tjänstår o. s. v.

Kommittén har därjämte ansett särskilda bestämmelser om pensionsbeloppets

beräkning vara af nöden, för den händelse att tjänst
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o Öl. 35

innehafvare på grund af honom i tjänsten träffadt olycksfall förklarats

skyldig att från tjänsten afgå. I ett sådant fall vore det, enligt hvad

kommittén anfört, icke fråga om pension i den vanliga meningen, utan

det gällde arbetsgifvarens skyldighet att hålla arbetaren skadeslös för

den förlust, som tillskyndades den senare, därigenom att han på grund

af olycksfall i arbetsgifvarens tjänst miste sin framtida utkomst. Efter

kommitténs mening vore det bär så långt ifrån, att lefnads-och tjänstårens

större antal borde berättiga till större vederlag för mistad arbetsförtjänst

åt den af olycksfallet drabbade, att snarare motsatsen vore det

råtta, då för den unge och lifskraftige arbetaren framtiden måste anses

representera ett vida högre kapitalvärde än för den, som redan lågt

den bästa arbetstiden bakom sig.

Vid olycksfall i tjänsten borde därför enligt kommitténs mening

vid bestämmande af pensionsbeloppet alltså l:o) afseende icke fästas

vid antalet af den skadades lefnads- och tjänstår och 2:o) pensionen

utgå med ett belopp, som ungefär motsvarade hvad tjänstinnehafvaren

varit berättigad att af sina aflöningsförmåner uppbära, därest han fått

kvarstå i den tjänst, hvari olycksfallet träffat honom. Då nämnda belopp

i allmänhet kunde anses sammanfalla med det pensionsunderiag, som

för tjänstinnehafvaren vore gällande vid tiden för olycksfallet, har

kommittén föreslagit, att, då tjänstinnehafvare afginge från tjänst på

grund af honom träffadt olycksfall ''i tjänsten, pensionen skulle utgå med

enahanda belopp som det vid tiden för olycksfallet för tjänstinnehafvaren

gällande pensionsunderiag.

Statskontoret bär i sitt öfver kommitténs förslag till pensionslag

afgifna utlåtande upptagit frågan, huruvida de åt kortade pensioner,

som enligt berörda förslag borde vid tvångsafgång tillkomma de afgångspliktiga,

kunde under alla omständigheter befinnas vara nöjaktigt

afvägda. Härutinnan anmärker statskontoret till en början (sid. 66),

hurusom af de pensionsbestämmelser, som redan nu vore gällande för

åtskilliga grupper tjänstinneliafvare, framginge att, på samma gång

man låtit sig angeläget vara att tillvarataga statens eller det allmännas

intresse genom stadganden, med tillämpning af Indika det blefve möjligt

att ersätta en till tjänsteutöfning oförmögen med annan därtill skickad

person, man å andra sidan icke uraktlåtit att därmed förena tillgodoseende

af den genom sjukdom eller olyckshändelse till afgång förpliktade

tjänstinnehafvarens berättigade anspråk på att icke lämnas

utan existensmedel under återstående lefnadsdagar.

Härpå fortsätter statskontoret (sid. (16—67):

»Klart är ock, att, liksom befintligheten af dylik förmån måste utgöra

Stats
kontorets
yttrande.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

eu dragningskraft till inträde i den tjänst, där sålunda tryggad ställning

står att vinna, hvarje steg, som tages i riktning att förminska berörda

trygghet, kommer att utöfva en motsatt verkan på alla dem, hvilkas kompetens

och duglighet lämna dem möjlighet att välja mellan olika slag af

verksamhet. Att under sådana förhållanden för de tjänstinnehafvare,

hvilkas pensionsväsen skall regleras genom ifrågavarande lag, bereda

en ställning, som är vida mindre betryggande än, den de för närvarande

äga, synes statskontoret hvarken vara klokt eller rättvist;

och statskontoret kan därför icke ansluta sig till lydelsen af den

bestämmelse, som intagits i 7 § andra stycket uti kommitténs förslagtill

pensionslag. Sedan kommittén i G § föreslagit stadgande, enligt

hvilket ovillkorlig skyldighet att afgå från tjänsten inträder för tjänstinnehafvare,

som under fem på hvarandra följande år i följd af sjukdom,

vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra och befinnes

vara äfven för framtiden till tjänstgöring oförmögen, innehåller 7 §

föreskrift om den pensionsförmån, som skall tillfalla dylik till afgång

från tjänsten förpliktad tjänstinnehafvare, Kommittén har i sådant afseende

visserligen föreslagit, att pension alltid skall utgå, men gjort

pensionens belopp så beroende af tjänstårens antal, att, med antagande

af kommitténs förslag i denna del oförändradt, fall måste inträffa, då

pensionsbeloppet, sålunda beräknadt, icke korame att motsvara ett efter

de måttligaste anspråk på lifvet afpassadt underhåll. Äfven om sådana

fall icke blefve alltför talrika, skulle däraf dock nödvändiggöras eu hel

del framställningar om pensionsfyllnad, hvilka riksdagen så mycket

mindre skulle kunna lämna utan afseende, som ett afslag å riksdagens

sida skulle komma att stå i strid mot hvad riksdagen beslutat i föregående

liknande frågor och förefalla så mycket mera oförklarligt, sedan

tjänstinnehafvarne börjat att själfva bidraga till pensionskostnadens

täckande.»

»Statskontoret har på grund af det nu anförda ansett det vara

nödvändigt att för det i 6 § c) omhaudlade fall fastslå ett pensionsminimum;

och har statskontoret därvid dels med ledning af de pensionsbelopp,

som riksdagen under senare tider beviljat obotligt, sjuka

tjänstinnehafvare med jämförelsevis kort tjänsttid, dels ock med hänsyn

tagen till de afgifter för pensionering, Indika hädanefter komma att af

dessa tjänstinnehafvare själfva erläggas, såsom pensionsminimum föreslagit

ett belopp motsvarande tre fjärdedelar af det för den afgångspliktige

tjänstinnehafvaren gällande pensionsunderlag.»

Rörande denna fråga innehåller statsrådsprotokollet följande yttrande

af departementschefen (sid. 69—70):

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

37

»De i lagförslagets 6 § angifna förutsättningar, under livilka för

vederbörande tjänstinnehafvare skulle inträda skjddighet att afgå från

tjänsten, synas mig samtliga vara grundade på en riktig uppfattning

af syftemålet med lagbestämmelser, livilka för rättighet att i tjänsten

kvarstå uppställa gränser, de där äro af tjänstinnehafvarens egen vilja

oberoende. Lika naturligt som det är, att man vid uppdragande af

nämnda gränslinjer endast har att taga hänsyn till hvad statens fördel

klöfver, lika billigt, synes det mig dock å andra sidan vara, att staten

fortfarande såsom hittills vid pensionsförmånernas bestämmande tillser,

att en sådan till afgång från tjänsten förpliktad tjänstinnehafvare icke försättes

uti en i ekonomiskt hänseende alltför bekymmersam ställning. För

att sådant icke må kunna inträffa, torde i det i 6 § c) angifna fall en minimigräns

för pensionsbeloppet böra i lagen fastställas; och då hvad statskontoret.

härutinnan föreslagit såsom pensionsmiuimum synes mig kunna

vara för bägge parterna tillfredsställande, i det att härigenom staten

såsom arbetsgivare icke komme att öfver höfvan betungas och vederbörande

tjänstinnehafvare tillförsäkrades ett mot nöd betryggande underhåll

för återstående lefnadsdagar, har jag ansett mig böra ansluta

mig till statskontorets förslag i denna del.»

Med hänsyn till här ofvan intagna yttranden af statskontoret

och departementschefen har utskottet ansett sig kunna i hufvudsak

godkänna innehållet i 7 § i Kungl. Maj:ts förslag.

På grund af de förändrade bestämmelser rörande sättet för beräkning

af hel pension, som utskottet här ofvan vid 4 § föreslagit,

erfordras dock att. 7 § första stycket erhåller följande förändrade affattning

:

»Vid afgång från tjänst af anledning, som i 6 § d) sägs, utgår

hel pension med enahanda belopp, som det. vid tiden för olycksfallet

för tjänstinnehafvaren gällande pensionsunderlag.»

I sak innebär detta stadgande det, samma, som Kung]. Maj:t i

ifrågavarande afseende föreslagit.

Fm följd af den här föreslagna ändringen blir, att det, i 7 § andra

stycket, förekommande ordet »äfven» bör utgå.

Utskottet har härjämte ansett nödvändigt att i 7 § införa ännu

ett stadgande. Sådan denna § nu är affattad kan det, nämligen förekomma,

att eu person, som vid t. ex. 59 års ålder för första gången

erhållit en statstjänst, — och hvilken alltså vid inträdet af den i § 5

stadgade lefnadsålder icke uppnått 10 tjänstår och således ej heller,

om lian vid berörda ålder skulle afgå från tjänsten, vore berättigad

till pension — genom att. tillåtas kvarstå i tjänsten efter nämnda

Departements
chefens
yttrande.

Utskottet

yttrande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

18 § i pensionslagen.

38 Statsutskottets Utlåtande A.o 51.

lefnadsålder uppnår tiö tjänstår och förty äfven får rätt till pension,

låt vara afkorta^, vid afgången från tjänsten. Utskottet^ som anser,

att en tjänstinnehafvare, som vid pensionsålderns inträde icke har rätt

att erhålla pension, ej heller sedermera bör kunna komma i åtnjutande

af sådan rätt, har fördenskull funnit sig böra förseslå, att i 7 § införes

ett stadgande af följande lydelse:

»Tjänstinnehafvare, som vid uppnåendet af den i 5 § stadgade

lefadsålder icke kan räkna tio tjänstår och alltså icke då är berättigad

till erhållande af pension, må icke heller sedermera komma i åtnjutande

af pension, äfven om han på grund af stadgandet i 6 § b) tillåtes att

kvarstå i tjänsten efter nämnda lefnadsålders inträde.»

I fråga om 18 § i pensionslagen har departementschefen anfört

följande:

»Såsom naturligt är, har kommittén ansett sig böra till besvarande

upptaga frågan, i hvad mån den nya pensionslagens bestämmelser

borde vinna tillämpning å de tjänstinnehafvare, som redan blifvit utnämnda,

innan lagen komme att träda i kraft; och kommittén har till

eu början erinrat, hurusom i Riksdagens skrifvelse af den 10 maj 1890

uttalades, att de nya bestämmelser i fråga om pensionsväsendet, som

kunde komma att föreslås, och således äfven ett eventuellt stadgande,

som förpliktade tjänstinnehafvare till erläggande af afgift för egen

pensionering, borde äga tillämplighet endast- på tjänstinnehafvare, som

efter de nya bestämmelsernas trädande i kraft erhölle syssla, med hvars

innehafvande sådan förpliktelse vore förbunden, så framt icke tidigare

erhållen befordran skett med uttryckligt förbehåll att vara underkastad

pensionsreglering.

I öfverensstämmelse med denna uppfattning, hvars riktighet kommittén

förklarat sig till fullo dela, liar kommittén föreslagit bestämmelse

af innehåll, att för den, som vid tiden för pensionslagens trädande i

kraft innehade tjänst, som i samma lag afsåges, lagens stadgande]!,

såvidt den tjänst anginge, icke skulle gälla, där ej på grund af särskilda

föreskrifter skyldighet ålåge honom att underkasta sig förändrade

bestämmelser angående rätt till pension.

Utom de allmänna föreskrifter i berörda hänseende, som innehölles

i Kungl. Maj:ts förut åberopade nådiga kungörelser af den 31 mars

och den 21 december 1900, hade, enligt hvad kommittén vidare erinrar,

bland villkoren för åtnjutande af de å vissa lönestater uppförda aflöningsförmåner

förbehåll intagits om tjänstinnehafvares skyldighet att vara

underkastad förändrade bestämmelser i fråga om pensionsrätt.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

39

Särskild uppmärksamhet påkallade, enligt hvad kommittén funnit,

förhållandet med de å patent- och registreringsverkets stat uppförda

tjänstinnehafvarnas ställning i pensionshänseende. Jämlikt Riksdagens

beslut enligt skrifvelse till Kungl. Maj:t af den 11 maj 1898 vore

nämligen dessa tjänstinnehafvare visserligen i saknad af pensionsrätt

men hade å andra sidan icke fått sig ålagd skyldighet att vid viss

lefnads- och tjänstålder afgå från tjänsten; och som ingen af de nuvarande

tjänstinnehafvarna å nämnda stat träffades af de i nådiga

kungörelserna den 31 mars och den 21 december 1900 gifna föreskrifter,

hade de icke någon förpliktelse att underkasta sig den föreslagna

pensionslagens bestämmelser.

I afsikt att bereda tjänstinnehafvare, som vid tiden för lagens

trädande i kraft innehade tjänst, med hvilken pensionsrätt först genom

den nya lagen blefve förbunden, och som alltså icke hade skyldighet

att underkasta sig pensionslagens föreskrifter, möjlighet att åt sig

betrygga förmånen af pension under de villkor, pensionslagen stadgade,

borde enligt kommitténs mening en sådan tjänstinnehafvare sättas i

tillfälle att erhålla nämnda förmån, därest lian inom någon viss tid —

kommittén har föreslagit ett år — efter det lagen trädt i kraft, anmälde,

att pensionslagens bestämmelser finge å honom vinna tillämpning.

Komme en sådan bestämmelse som den af kommittén sålunda

föreslagna till stånd, skulle, enligt hvad kommittén anfört, följden blifva

den, att pensionslagens stadganden skulle komma att tillämpas icke

blott å en hvar, som efter lagens trädande i kraft erhölle tjänst, som

i lagen afsåges, utan äfven dels å en hvar till sådan tjänst dessförinnan

utnämnd, därest utnämningen eller tillträdandet af tjänsten tillhörande

löneförmåner skett med förbehåll om skyldighet att vara underkastad

de nya bestämmelser om peusionsrätt, som kunde varda stadgade, dels

ock å sådan tjänstinnehafvare, som väl icke vore skyldig att underkasta

sig lagen men inom den i sådant hänseende stadgade tid anmälde sig

önska, att pensionslagens bestämmelser finge å honom tillämpas. Det

skulle dock, enligt kommitténs mening, icke kunna anses rättvist att

låta den reduktion af''pensionsbeloppet, som med tillämpning af förslaget

om beräkning af pensionsunderlag för tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar

icke vore förenade, komme att äga rum, träffa innehafvaren

af sådan tjänst, med hvilken pensionsrätt redan nu vore förbunden,

förr än lönestat, vid hvars uppgörande hänsyn tagits till de nya pensionsgrunderna,

vunnit tillämpning.

Vare sig utnämning skett med eller utan förbehåll om skyldighet

att vara underkastad pensionsreglering, borde alltså enligt kommitténs

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlutande N:o ål.

mening i fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke

vore förenade och för hvilken rätt till pension blifvit före lagens

trädande i kraft stadgad, därest gällande lönestat fastställts före den

1 januari 1900 — d. v. s. innan man vid uppgörande af njm lönestater

ägde anledning att taga en blifvande pensionslags föreskrifter i särskilt

betraktande — pensionslagens stadgande angående beräkning af pensionsnnderlag

icke vinna tillämpning förr än ny lönestat kunde varda

för tjänsten upprättad, utan dessförinnan gälla, att vid pensionsunderlagets

beräkning skulle tillämpas enahanda bestämmelser, som enligt

nådiga brefvet den 16 mars 1858 gällde i fråga om beräkning af pensionsbeloppet

för civil tjänstinnehafvare, hvilkens aflöningsförmåner icke

genom reglering vid riksdag efter 1875 fördelats i lön och tjänstgöringspenniugar,

allenast med det undantag att pensionsunderlaget aldrig flng-e

beräknas till högre belopp än sextusen kronor. Med tillämpning häraf

skulle pensionsunderlaget för sådan tjänst utgöra: där lönen ej uppginge

till mer än tretusen kronor, hela lönen; där lönen uppginge till mer än

tretusen men icke till tretusensjuhundrafemtio kronor, tretusen kronor;

samt, där lönen uppginge till tretusensjuhundrafemtio kronor eller högre

belopp, åttio procent af lönen, dock ej i något fall mer än sextusen

kronor.

De för närvarande för häradshöfding, provinsialläkare och förste

landtmätare särskildt fastställda pensionsbelopp af respektive 5,000 kronor,

4,000 kronor och 2,500 kronor ansåge kommittén jämväl böra bibehållas

såsom pensionsunderlag för en hvar af desse tjänstinnehafvare, intill

dess reglering af deras aflöningsförmåner företoges och nya lönestater

blefve för dem fastställda. Äfven i dessa fall hade kommittén, enligt

hvad den slutligen förmäler, ansett sig sakna hvarje anledning att

genom sina förslag rubba de grunder, som nu gällde för beräkning af

pensionsbelopp och som sammanfölle med dem, hvilka kommittén önskat

uppställa för beräkning af pensionsunderlaget, allenast med det undantag

som begränsning af pensionsunderlaget till visst maximibelopp kräfde.

På grund af dessa sina uttalanden har kommittén för 18 § föreslagit

följande lydelse:

»Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 19 . .; dock att

a) för den som vid sagda tid innehar tjänst, som i denna lag

afses, lagens stadganden, så vidt den tjänst angår, icke skola gälla,

där ej på grund af särskilda föreskrifter skyldighet åligger honom att

underkasta sig förändrade bestämmelser angående rätt till pension eller

han inom ett år efter lagens trädande i kraft anmäler, att pensionslagens

bestämmelser må å honom vinna tillämpning;

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlålaiide N:o 57.

41

b) i fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke

äro förenade och för hvilken rätt till pension blifvit före lagens trädande

i kraft stadgad, skall, därest gällande lönestat fastställts före den 1

januari 1900, hvad i denna lag angående beräkning af pensionsunderlag

föreskrifves icke vinna tillämpning förr än ny lönestat må varda för

tjänsten upprättad, utan därförinnan gälla, att pensionsunderlaget skall /

utgöra: där lönen ej uppgår till mer än tretusen kronor, hela lönen;

där lönen uppgår till mer än tretusen men icke till tretusensjuhundrafemtio

kronor, tretusen kronor; samt där lönen uppgår till tretusensjuhundrafemtio

kronor eller högre belopp, åttio procent af lönen, dock

ej i något fall mer än sextusen kronor;

c) för häradshöfding, provinsialläkare och förste landtmätare pensionsunderlaget

skall, intill dess ny lönestat må varda bestämd, utgöra

det belopp, som före lagens trädande i kraft blifvit såsom pension för

sådan tjänstinnehafvare fastställdt.»

Hvad kommittén sålunda föreslagit har gifvit statskontoret — som

redan i början af sitt underdåniga utlåtande förklarat sig kunna förutsätta,

att så väsentligt förändrade pensionsbestämmelser, som de i lagförslaget

ifrågasatta, komme att vinna tillämpning endast i den mån

vid de pågående löneregleringarna för statens civila ämbetsverk och

tjänstemän hithörande förhållanden redan vunnit eller komme att vinna

behörigt beaktande — anledning till följande uttalanden och hemställan:

»Till de i 18 § c) omförmälda tjänstinnehafvare, för hviska särskilda

pensionsunderlag skulle tills vidare blifva gällande, böra enligt

statskontorets mening läggas: ej mindre de professorer vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet, hvilkas pensioner, på sätt ofvan erinrats,

blifvit till sina belopp bestämda under år 1904, än äfven länsveterinärerna,

för livilka, såsom förut nämnts, särskilt pensionsbelopp fastställdes år

1901; och då anledning lärer saknas till vidtagande af någon rubbning

i de särskilda grunder för pensions beräkning, hvilka i sammanhang

med 1904 års lönereglering antagits för tecknings-, gymnastik- och

musiklärarne vid rikets allmänna läroverk, har statskontoret under 18 §

upptagit ny undantagsbestämmelse litt. d) för dessa öfningslärarö.»

»Statskontoret får alltså föreslå, att, med bibehållande af litt. a)

och b) oförändrade,

dels 18 § c) må erhålla denna förändrade lydelse: ''för häradshöfding,

provinsialläkare, professor vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet: i medicin, i kirurgi och i pediatrik äfvensom för länsveterinär

samt förste landtmätare pensionsunderlaget skall, intill dess ny lönestat

Bih. till Rihsd. Prof. 1907. 4 Sami. I Afl 37 Haft. '' 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

må varda, fastställd, utgöra det belopp, som före lagens trädande i

kraft blifvit såsom pension för sådan tjänstinnehafvare bestämd’;

dels ock under samma paragraf må införas eu ny punkt d) af

denna lydelse: ’d) för tecknings-, gymnastik- och musiklärare vid rikets

allmänna läroverk skall, intill dess ny lönestat må varda fastställd,

gälla: i afseende å beräkning af pensionsunderlaget, att såsom pensionsunderlag

skall betraktas lönen, oafkortad, samt vid beräkning af beloppet

af hel pension hvad genom nådiga kungörelsen den 27 augusti

1904 blifvit stadgadt om pensionsbeloppets beräkning’.»

I hufvudsak delande det betraktelsesätt, som vunnit uttryck i de

al kommittén i lagförslagets 18:de paragraf intagna bestämmelser, kar

jag dock funnit nödigt att beträffande innehållet i punkterna b) och c)

göra följande erinringar.

Såsom jag redan hatt anledning framhålla, torde i pensionslagen

icke böra fastslås såsom ovillkorligt maximum för pensionsunderlag ett

belopp af 6,000 kronor utan öppet lämnas att i sammanhang med lönereglering

fastställa äfven ett högre belopp, därest förhållandena skulle

så påkalla. Ser man nu på verkan af en sådan bestämmelse som den

i punkt b) införda, så skulle endast åt vissa tjänstinnehafvare bibehållas

den förmånligare beräkning af pensionsunderlaget, som genom nu gällande

pensionsbestämmelser tillförsäkrats tjänstinnehafvare, hvilkas aflöning

icke delats i lön och tjänstgöringspenningar, under det att däremot

ett fåtal andra tjänstinnehafvare genom förslaget om pensionsunderlagets

begränsning till 6,000 kronor skulle få vidkännas en högst

väsentlig reduktion af hittills varande pensionsbelopp. Denna reduktion

skulle sålunda träffa endast justitieråden och öfverståthållaren, eu hvar

af de förra med 2,000 kronor och den senare med omkring 1,000 kronor.

Enligt mitt förmenande skulle det icke kunna anses vara öfverensstämmande

med statens välförstådda intressen att utan vidare undersökning

af de på frågan inverkande förhållandena försätta vissa af de nu nämnda

tjänstinnehafvarne i den ställning, att de icke blott skulle fä pensionsbeloppet

minskadt med eu fjärdedel utan därtill måhända nödgas att

vidkännas ett betydligt löneafdrag för att komma i åtnjutande af den

sålunda reducerade pensionen. Mera lämpligt och, enligt min mening,

jämväl med kommitténs åskådningssätt i öfrig!, bättre öfverensstämmande

skulle det därför vara att låta äfven dessa tjänstinnehafvare få såsom

pensionsunderlag beräkna det nu för dem bestämda pensionsbeloppet,

intill dess ny lönestat varder upprättad.

Skulle den af mig förordade ändring i punkt b) blifva vidtagen.,

blefve emellertid erforderligt, till förekommande af eu för landshöfding

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nät 51.

43

för närvarande icke ifrågasatt eller åsyftad pensionsförhöjning, att landshöfding

komtne att upptagas bland de under punkt c) särskildt uppräknade

tjänstinnehafvare.

Då äfven jag finner anledning saknas att genom denna lag rubba

de grunder för pensionsberäkning, Indika helt. nyligen genom Kungl.

Maj:ts och riksdagens beslut fastställts ej mindre för vissa af professorerna

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet än äfven för länsveterinärer

och öfningslärame vid rikets allmänna läroverk, biträder

jag hvad statskontoret beträffande dem föreslagit.

På grund af hvad nu blifvit af mig anfördt och under erinran att

■de bestämmelser, som under a), b), c) och d) af 18 § nu komma att

af mig föreslås, liksom de af kommittén under a), b) och c) af samma

paragraf föreslagna, icke kunna betraktas annorlunda än som öfvergåugsstadganden,

har jag ansett åt 18 § böra gifvas följande lydelse:

»Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1908; dock att

a) för den, som vid sagda tid innehar tjänst, som i denna lag

afses, lagens stadganden, så vidt den tjänst angår, icke skola gälla, där

ej på grund af särskilda föreskrifter skyldighet åligger honom att underkasta

sig förändrade bestämmelser angående rätt till pension eller han

inom ett år efter lagens trädande i kraft anmäler, att pensionslagens

bestämmelser må å honom vinna tillämpning;

b) i fråga om tjänst, med hvilken tjänstgöringspenningar icke äro

förenade och för hvilken rätt till pension blifvit före lagens trädande i

kraft stadgad, skall, därest gällande lönestat fastställts före den 1 januari

1900, hvad i denna lag angående beräkning af pensionsunderlag föreskrifves

icke vinna tillämpning förr än ny lönestat må varda för tjänsten

fastställd, utan därförinnan gälla, att pensionsunderlaget skall utgöra:

där lönen ej uppgår till mer än tretusen kronor, hela lönen; där lönen

uppgår till mer än tretusen men icke till tretusensjuhundrafemtio kronor,

tretusen kronor; samt där lönen uppgår till tretusensjuhundrafemtio

kronor eller högre belopp, åttio procent af lönen, dock ej i något fall

mer än åttatusen kronor;

c) för häradshöfding, landshöfding, provinsialläkare, professor vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet: i medicin, i kirurgi och i pediatrik

äfvensom för länsveterinär samt förste landtmätare pensionsunderlaget

skal], intill dess ny lönestat må varda fastställd, utgöra det belopp, som

före lagens trädande i kraft blifvit såsom pension för sådan tjänstinnehafvaro

bestämdt;

d) för tecknings-, gymnastik- och musiklärare vid rikets allmänna

läroverk skall, intilldess nv lönestat må varda fastställd, gälla: i afseende

opaginerad Kontrollera mot PDF

4-4 Stats utskottet# Utlåtande N:o 51.

a beräkning af pensionsunderlaget, att såsom pensionsunderlag skall

betraktas lönen, oafkortad, samt vid beräkning af beloppet af kel pension

hvad genom nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 blifvit stadgadt

om pensionsbeloppets beräkning.»

Härmed torde dock enligt min tanke icke allt kunna anses vara

val beställdt i afseende å frågan om den nya lagens tillämpning. Alltför

betungande skulle det nämligen helt säkert under nuvarande förhållanden

vara, om skyldighet att erlägga pensionsafgifter till de af mig

föreslagna belopp lades å tjänstinnehafvare, som väl enligt de i denna

lag gifna eller eljest utfärdade föreskrifter och förbehåll vore förpliktad

att underkasta sig de i lagen gifna bestämmelser men innehade tjänst,

för hvilken aflöning utginge enligt en lönestat, där icke bland villkoren

för aflöningens åtnjutande uttryckligen stadgats skyldighet för löntagaren

att vidkännas pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen,

enär i annat tall icke antagas kan, att aflöningsförmånerna blifvit afvägda

med hänsyn jämväl till eu med tjänstens innehafvande förbunden skyldighet.

att för pensionsändamål afsätta större eller mindre del af aflöningen.

Om alltså å ena sidan billighetskraf synas mig påkalla, att till

förmån för sådan tjänstinnehafvare i lagen införes ett undantagsstadgande

medgifvande anstånd, i afseende å tillämpningen af lagens föreskrift

om skyldighet för tjänstinnehafvare att erlägga pensionsafgift, så

bör å. andra sidan befrielsen från pensionsafgifts erläggande för sådan

tjänstinnehafvare medföra förlust af hvarje förmån, som i lagen lillförsäkrats

tjänstinnehafvare uteslutande med hänsyn till den skyldighet

han haft att erlägga pensionsafgift.

Med stöd af det nu anförda hemställer jag alltså, att under 18 §

måtte inrymmas jämväl följande stadganden:

»Tjänstinnehafvare, som är underkastad denna lags bestämmelser,

vare, om han för den tjänst åtnjuter aflöning enligt lönestat, som fastställts

före den 1 januari 1907, befriad från att erlägga i lagen stadgad

pensionsafgift, sa länge aflöning å den lönestat af honom åtnjutes, så

framt icke vid lönestatens fastställande bland villkoren för denna aflöning^

åtnjutande gjorts uttryckligt förbehåll, att löntagare skall vara

skyldig att vidkännas pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen.»

»Tjänstinnehafvare, som enligt hvad nyss nämnts icke är pliktig

att vidkännas pensionsafgift, skall, -därest honom ådömes straff eller

straffpåföljd, hvarom i 14 § sägs, hafva förverkat hela pensionen; och

ä''ge de i 16 § l:o), 2;o) och 3:o) gjorda medgifvanden icke tillämpning

å sådan tjänstinnehafvare.»

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o Öl. 45

Hvad först angår de tjänster, med livilka tjänstgöringspengar

icke äro förenade, och för Indika rätt till pension blifvit före lagens

trädande i kraft stadgad, anser utskottet, i likhet med hvad pensionskommittén

uttalat och Kungl. Maj:t föreslagit, att, därest gällande

lönestat fastställts, innan man vid uppgörandet af nya lönestater ägde

anledning att taga en blifvande pensionslags föreskrifter i särskilt

beaktande, lagens bestämmelser angående beräkningen af pensionsunderlag

icke böra vinna tillämpning å berörda tjänster, förr än ny

lönestat kan blifva för tjänsterna fastställd. Den tidpunkt, som i sådant

afseende skall vara afgörande, bär utskottet emellertid ansett lämpligen

böra bestämmas till den 1 april 1900 i stället för, såsom kommittén

och Kungl. Maj:t föreslagit, den 1 januari samma år; detta med hänsyn

därtill, att först genom ofvan omförmälda kungörelse af den 31 mars

1900 tillkännagafs, att tjänstinnehafvarne skulle vara underkastade de

förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde varda stadgade.

I öfverensstämmelse härmed bör i 18 § b i stället för »den 1 januari

1900» insättas »den 1 april 1900».

Eldigt den af kommittén föreslagna lydelsen af nyssberörda stycke

i lagen skulle pensionsunderlag för de tjänster, som där afsågos, icke

i något fall få beräknas till högre belopp än 6,000 kronor. Kungl. Maj:t

har dock ansett, att pensionsunderlaget för berörda tjänster skulle

utgöra högst 8,000 kronor, detta med hänsyn särskild! till den minskning

i pension, som eljest skulle drabba justitieråden. Då utskottet

härofvan föreslagit, att pensionslagen ej skall äga tillämpning å justitieråden,

har utskottet ansett, att det högsta pensionsunderlaget utan

olägenhet torde kunna bestämmas till det af kommittén föreslagna beloppet

eller 6,000 kronor.

Det i förevarande § intagna stadgandet om frihet för vissa tjänstinnehafvare,

som i öfrigt äro underkastade pensionslagens bestämmelser,

från skyldigheten att erlägga pensionsafgift, har utskottet icke kunnat

till alla delar biträda.

Hvad först angår dem af ifrågavarande tjänstinnehafvare, livilka

icke före pensionslagens trädande i kraft varit berättigade till pension,

utan först genom denna lag erhålla sådan rätt, anser utskottet, att denna

rätt för dem innebär så stora fördelar, att de utan vidare böra vara

skyldiga att erlägga den i lagen stadgade pensionsafgiften.

Beträffande härefter de under pensionslagen ingående tjänstinnehafvare,

som före lagens trädande i kraft varit pensionsberättigade, så

äro de på grund af kungörelserna den 31 mars och den 21 december

1900 förpliktade att underkasta sig förändrade bestämmelser med af
-

Utskottets

yttrande

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:ö 51.

seende å pension och således otvifvelaktigt äfven skyldiga att erlägga

pensionsafgift. Kungl. Maj:t har emellertid ansett, att sådan afgift skalle

vara allt för betungande för dem af berörda tjänstinnehafvare, hvilka *

åtnjuta aflöning enligt lönestat, där icke bland villkoren för aflöningens

åtnjutande uttryckligen stadgats skyldighet för löntagaren att vidkännas

pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen, och för den skull föreslagit,

att dessa tjänstinnehafvare skulle vara befriade från skyldigheten

att erlägga pensionsafgift, så länge aflöning å den lönestat af dem åtnjötes.

Då emellertid i samtliga de lönestater, som fastställts under

tiden mellan den 31 mars 1900 och den 1 januari 1904, väl föreskrifvits,

att tjänstinnehafvare skulle vara skyldiga att underkasta sig förändrade

bestämmelser med afseende å pension, men icke uttryckligen såsom villkor

för aflöningens åtnjutande stadgats, att löntagarne skulle vara skyldiga

att vidkännas afdrag å aflöningen för pensionsändamål, skulle alltså

enligt Kungl. Maj:ts förslag äfven dessa lönestater omregleras, innan

de tjänstinnehafvare, som uppbära aflöning enligt berörda stater, skulle

blifva skyldiga att betala pensionsafgift. En sådan bestämmelse skulle

dock medföra, att pensionslagen först efter eu lång och oöfverskådlig

tid blefve fullt genomförd, och har för den skull utskottet ansett, att

sistnämnda kategori af tjänstinnehafvare principiellt bör vara fullständigt

underkastade pensionslagens bestämmelser och alltså äfven skyldiga att

betala pensionsafgift. Då utskottet emellertid icke funnit med billighets

regler öfverensstämmande, att de enskilda tjänstinnehafvarne skola vidkännas

minskning i de lönebelopp, de redan nu uppbära, har utskottet

till förekommande häraf ansett sig böra föreslå, att här ifrågavarande

tjänstinnehafvare skola vara befriade från skyldigheten att erlägga pensionsafgift,

intill dess de genom intjänande af ålderstillägg eller genom

befordran erhålla inkomster till högre belopp än det, de åtnjutit före

den 1 januari 1907.

Utskottet har däremot icke haft något att erinra mot att de tjänstinnehafvare,

h vil kas löner reglerats före den 1 april 1900, skola vara

befriade från pensionsafgifter, intill dess deras löner blifvit omreglerade.

Som uti alla de lönestater, hvilka reglerats efter den 1 januari

1904, uttryckligen stadgats, att löntagare skola vara skyldiga att vidkännas

pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen, kan pensionslagen

omedelbart, i hela sin vidd tillämpas å de tjänstinnehafvare, som uppbära

aflöning enligt dessa stater.

På grund af det anförda har utskottet ansett att näst sista stycket

i 18 § bör gifva» följande lydelse:

l

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

47

»Tjänstinnehafvare, som är underkastad denna lags bestämmelser

och med hvars tjänst redan före lagens trädande i kraft v ålit förenad

rätt till pension, vare befriad från att erlägga i lagen stadgad pensionsafgift:
om

han för tjänsten åtnjuter aflöning enligt lönestat, som fastställts

före den 1 april 1900, så länge aflöning å den lönestat af honom

åtnjutes; samt,

om lian för tjänsten uppbär aflöning enligt lönestat, fastställd

efter nämnda dag men före den 1 januari 1907, så länge hans aflöning

uppgår till samma belopp, som före sistberörda dag, därest icke vid

lönestatens fastställande bland villkoren för denna aflönings åtnjutande

gjorts uttryckligt förbehåll, att löntagare skall vara skyldig att vidkännas

pensionsafgift motsvarande afdrag å aflöningen.»

Beträffande förevarande §, vill slutligen utskottet, som i de delar,

hvilka härofvan ej blifvit särskildt behandlade, icke haft något att

erinra mot den af Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen af nämnda §, särskildt

framhålla, att de tjänstinnehafvare, hvilka med stöd af stadgandet

i mom. a af ifrågavarande § anmäla, att lagens bestämmelser må å dem

vinna tillämpning, äro skyldiga att erlägga pensionsafgift oberoende af

den tid, deras löner må hafva blifvit reglerade.

Beträffande öfriga bestämmelser i det föreliggande lagförslaget

har utskottet icke funnit anledning till erinran, och tillåter sig utskottet

att med afseende å skälen för berörda bestämmelser hänvisa

till det den kungl. propositionen Inlagda statsrådsprotokollet.

I sammanhang med frågan om det civila pensionsväsendets omorganisation

har, såsom här ofvan meddelats, äfven civilstatens pensionsinrättnings

ställning inom detta pensionsväsen varit föremål för behandling.

Med anledning häraf har i statsrådsprotokollet intagits en

redogörelse öfver nämnda pensionsinrättnings uppkomst och utveckling,

af livilken redogörelse inhämtas, bland annat, följande (sid. 127 fl''.):

»Den första upprinnelsen till ifrågavarande pensionsinrättning torde

vara att söka uti en den 19 oktober 1756 af rikets ständer till Kungl.

Maj:t aflåten skrifvelse angående inrättande af arméns pensionskassa, i

hvilken skrifvelse anhölls, att plan till en liknande pensionskassa för

civilstaten måtte utarbetas. Först den 15 november 1826 kunde emellertid

ett »reglemente för civilstatens pension snitt ning» af Kung]. Maj: t, utfärdas.

Öfriga §§ i

pensicmslftgen.

Civilstatens

pensions
inrättning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 57.

Civilstatens

änke- och

pupillkassa.

Redan genom en nådig kungörelse af den 29 juni 1798 dåde dock

»till början och grundläggning- af en framtida fullständigare pensionsimättning

för rikets civilstat» anslagits af statsmedel eu årlig summa af

10,000 riksdaler banko, med föreskrift att besparingarna å detta anslag

skulle fonderas; och enligt 1823 års riksdagsbeslut erhöll pensionsinrättningen

såsom grundfond den sålunda uppkomna besparingsfonden,

hvilken med 264,676 riksdaler 8 skilling 7 runstycken banko den 30 juni

1825 öfverlämnades af statskontoret till pensionsinrättningen.

Räntan å denna grundfond, vissa årliga statsanslag samt delägarnas

afgifter enligt för hvarje tid gällande reglemente hafva alltsedan

pensionsinrättningens begynnelse utgjort dess egentliga tillgångar.»

De årliga statsanslag, som för närvarande utgå till civilstatens

pensionsinrättning, utgöra tillsammans 74,271 kronor 50 öre, hvaraf

emellertid någon mindre del afsetts såsom bidrag till pensioneringen

af änkor och barn.

Delägareafgifterna hafva städse varit af tre slag-, nämligen årsafgifter,

befordringsafgifter och retroaktiva afgifter, samt hänfört sig

till pensionsbeloppet i den klass, till hvilken delägarens tjänst enligt

pensionsreglementets klassificering hört. Delägareklasserna, som ursprungligen

voro åtta, äro sedan år 1832 nio.

Delaktighets- och pensionsbeloppen bestämdes år 1877 till följande,

därefter bibehållna belopp, nämligen: för första klassen 2,400

kronor, för andra 1,800 kronor, för tredje 1,500 kronor, för fjärde

1,200 kronor, för femte 900 kronor, för sjätte 600 kronor, för sjunde

450 kronor, för åttonde 300 kronor och för nionde klassen 200 kronor.

Arsafgifterna utgå sedan år 1883 med två procent af pensionsbeloppet

för alla delägareklasser.

B ef or dr ing saf g tf t utgår i de fall, där sådan förekommer, med fem

procent af pensionsbeloppet i den klass, i hvilken inträde vinnes eller

till hvilken uppflyttning genom befordran sker.

Retroaktivafgift erlägges endast i vissa fall af särskildt angifna

högre ämbetsmän.

Pension fick ursprungligen tillträdas vid 55 lefnadsår, men denna

ålder höjdes år 1899 till 60 år.

»Med delägareskap i civilstatens pensionsim-ättning har städse varit

förbunden skyldighet att jämväl deltaga i civilstatens änke- och pupillkassa,

för hvilken kassa det första reglementet utfärdades samtidigt

med det första reglementet för civilstatens pensionsinrättning. Från

sin begynnelse har denna änke- och pupillkassa varit delad i två från

hvarandra fullständigt skilda afdelningar, nämligen eu, hvars fond er
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

hållits genom peusionsinråttning’ens andel i ett å riksstatens dåvarande

sjunde hufvudtitel uppfördt anslag, gemensamt för militära och civila

ämbets- och tjänstemäns änkor och barn och af hvilken fond alla änkor

och barn, som dittills varit berättigade till pension af statsverket, ägt

att undfå pension — civilstatens allmänna änke- och pupillfond och

en annan afdelning, hvars tillgångar samlats genom delägarnes tillskott

och från hvilken pensionsrätt tillkommit endast änkor och barn efter

delägare i civilstatens pensionsinrättning — civilstatens enskilda änkeoch

pupillfond.

Den allmänna änke- och pupillfondens tillgångar halva utgjorts af

dels det ofvannämnda statsbidraget, ursprungligen 15,000 kronor men

sedermera tid efter annan förhöj dt intill ett belopp af 45,000 kronor,

med hvilket det fortfarande enligt nådiga brefvet den 16 mars 1858

utgår, dels ock ett årligt anslag af 7,500 kronor från civilstatens pensionsinrättning,

hvilket senare bidrag emellertid upphörde i sammanhang

med en vid 1844—1845 arens riksdag beslutad förhöjning af statsanslaget.

Med statsanslagets åtnjutande har varit förbunden skyldighet

för denna fond att i afseende å alla till rikets civilstat hörande tjänstemäns

i fattigdom efterämnade änkor och barn fullgöra den pensioneringsskyldighet,

som enligt nådiga kungörelsen den 29 juni 1798 förut

ålegat statsverket.

Den enskilda änke- och pupillfonden har aldrig åtnjutit något statsanslag,

utan dess tillgångar hafva uteslutande utgjorts af delägarnes

afgifter samt det årliga understöd, som delägarne i civilstatens pensionsinrättning

med nådigt tillstånd af dess tillgångar för enskilda änke- och

pupillfonden anvisat.»

Belågar eafgift har utgått dels såsom årsafgift och dels såsom

befordringsafgift.

Arsafgiften utgår sedan år 1900 med sju procent af det pensionsbelopp,

för hvilket delägare till pensionsinrättningen bidragit. Befordringsafgiften

utgör sedan nyssnämnda tidpunkt likaledes sju procent

af det pensionsbelopp, för hvilket dylik afgift erlägges.

»Det årliga fyllnadsbidrag, som från pensionsinrättningens tjänstemannafond

anvisats för fullgörande af den enskilda änke- och pupillfonden

åliggande pensionering af änkor och barn efter delägare i civilstatens

pensionsinrättning, förutsattes såsom erforderligt redan i det

första för änke- och pupillkassan utfärdade reglementet af den 15

november 1826. Till beloppet har detta fyllnadsbidrag växlat men i

regel, år för år, varit i stigande. Det utgick första gången år 1833

& Bill. till Biksd. Prof. W07. 4 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

med 30,000 kronor, nådde år 1899 sitt maximum, 343,794 kronor 45

öre, och belöpte sig för år 1905 till 289,903 kronor 13 öre.

Att tjänstemannafondens tillgångar i så hög grad skulle komma

att anlitas för änke- och pupillkassan hade tydligen från början aldrig

varit meningen, och sådant hade naturligtvis ej heller låtit sig göra,

därest icke civilstatens pensionsinrättning redan i sin första begynnelse

kommit att förfela sin hufvuduppgift — tjänstemannapensioneringen.

Genom åtskilliga under början af 1800-talet fattade beslut tillförsäkrades

nämligen de civila tjänstinnehafvarne rätt till erhållande af pension å

rikets allmänna indragningsstat; och härigenom hade staten på ett alldeles

särskildt och för dem synnerligen förmånligt sätt sörjt för deras

pensionering.)» Dessa pensioner utgingo direkt från statskassan utan

att tjänstinnehafvarne hade någon skyldighet att genom afgifter bidraga

till sin pensionering.

»Vid upprepade tillfällen hafva yrkanden framkommit, att civilstatens

pensionsinrättning borde inom det civila pensionsväsendet intaga

en ställning motsvarande arméns och flottans pensionskassor inom sina

områden, men alla dylika försök hafva strandat på det obestridliga

faktum, att civilstatens pensionsinrättning visat sig sakna det ekonomiska

underlag, utan hvilket en sådan åtgärd vore otänkbar.»

Anledningarna till inrättningens ekonomiskt svaga ställning äro

— utom den för tjänstemannafonden undergräfvande inverkan, de

betydliga årliga tillskotten till enskilda änke- och pupillfondens utgifter

utöfvat — hufvudsakligen att, oaktadt pensionsinrättningens

grundkapital och statsanslag varit beräknade endast för de verk och

stater, som vid inrättningens stiftande ansetts böra däri deltaga,

sedermera dels nya ämbetsverk och dels hela nya klasser af tjänstemän

vunnit delaktighet, utan att i flertalet fall särskilda tillskott utöfver

delägarebidragen erlagts; att, där sådana tillskott undantagsvis

kommit pensionsinrättningen till del, de icke blifvit beräknade efter

matematiskt tekniska grunder; att tjänstinnehafvarnas antal å redan

i pensionsinrättningen intagna stater kunnat mångdubblas, utan att sådant

ledt till ökning af statens bidrag till tjänstemannafonden eller till

någon beräkning, huruvida en sådan ökning af delägareantalet varit

förenlig med pensionsinrättningens bestånd; samt att, om också genom

dessa nya delägares inträde i pensionsinrättningen liksom genom de tid

efter annan beslutade uppflyttningarna af vissa delägare till högre

pensionsklasser inkomsterna af delägareafgifterna ökats, denna ökning

dock icke på långt när motsvarat de nya förbindelser, särskildt i af
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

51

seende å änke- cell pupillpensioneringen, som pensionsinrättningen

genom deras upptagande måst ikläda sig.

Till belysning i hvad mån delägarnas antal vuxit, har departementschefen

i detta sammanhang erinrat, att vid pensionsinrättningens

grundande hela detta antal beräknades till 2,105 men vid slutet af år

1005 utgjorde icke mindre än 6,043, af hvilka 5,233 i tjänst varande.

Vid framläggandet af förslag till ny pensionslag för civila tjänstinnehafvare

för 1899 års Riksdag hade, enligt hvad departementschefen

vidare meddelat, Kungl. Maj:t föreslagit, att all tjänstemannapensionering

från civilstatens pensionsinrättning borde upphöra och denna pensionsinrättning

ombildas till en uteslutande för änkor och barn efter civila

tjänstinnehafvare afsedd pensionskassa, äfvensom, att för bildande af en

ny änke- och pupillkassa för civilstaten, såsom ordinarie anslag skulle

uppföras ej mindre 35,000 kronor såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden

för nämnda kassa än äfven 9,200 kronor till beredande

af frihet från befordringsafgifter för de till de bägge lägsta pensionsklasserna

hörande delägare i kassan.

»I sin förut åberopade skrifvelse af den 10 maj 1899 svarade Riksdagen,

som redan i fråga om förslaget till pensionslag angifvit såsom

sin uppfattning, att äfven den utvägen att genom en pensionskassa

bestrida pensioneringen af civila tjänstinnehafvare borde hållas öppen,

att Riksdagen i följd däraf funnit att frågan om civilstatens pensionsinrättnings

ombildning till en uteslutande för änkor och barn afsedd

pensionsanstalt borde tillsvidare hvila, hvadan Kungl. Maj:ts framställning

i hvad den afsåge anvisande af medel till en ny änke- och

pupillkassa för civilstaten icke kunnat bifallas; men att Riksdagen — som

ansåge, att det äfven från det allmännas sida vore af vikt, att pensionsinrättningens

undergräfda ställning icke under anståndstiden än vidare

så försämrades, att möjligheten af dess användning i det af Riksdagen

antydda syfte helt och hållet uteslötes, och funne högst sannolikt, att

den genom Kungl. Majrts äfven af Riksdagen godkända beslut pensionsinrättningen

ålagda särskilda skyldighet i afseende å posttjänstemännens

pensionering aldrig blifvit ifrågasatt, därest man haft anledning

befara, att pensionsinrättningens bestånd därigenom skulle äfventyras

och öfrige delägare alltså utan eget förvållande lida intrång i sina

reglementsenliga rättigheter — befriat pensionsinrättningen från nämnda

särskilda skyldighet beträffande sådana tjänstinnehafvare vid postverket,

hvilka komme att efter ingången af år 1900 från tjänst afgå, och

medgifvit, att dessa tjänstinnehafvare, under förutsättning att do uppfyllt

villkoren för rätt till pension af staten, (inge, med bibehållande i

Kungl. proposition

till

1899 års

Riksdag.

Riksdagens

skrifvelse

år 1899.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Pensionskommitténs

betänkande

år 1902.

(ifrigt af samma ställning gent emot civilstatens pensionsinrättning, som

posttjänstemännen dittills intagit, af postmedlen utbekomma jämväl den

del af pensionsbeloppet, hvilken enligt då gällande bestämmelser eljest

bort erhållas från civilstatens pensionsinrättning.

Med omförmälan af detta Riksdagens beslut bär den år 1899 tillsatta

pensionskommittén i sitt nu föreliggande betänkande erinrat,

hurusom i senast fastställda reglemente för pensionsinrättningen af den

9 juni 1899 jämväl — i syfte att därigenom än vidare förbättra kassans

ställning — vidtagits åtskilliga ändringar i dittills gällande bestämmelser;

af hvilka särskildt framhållits: höjning af lefnadsåldern för tillträde af

pension för delägare i allmänhet från 55 till 60 år; höjning af pensionsafgifterna

m. m. Enligt kommitténs mening borde särskildt beslutet

om pensionsålderns förhöjning vara ägnadt att nästan alldeles upphäfva

kassans betydelse såsom pensionsanstalt för tjänstinnehafvare, då det

redan förut visat sig, att — med undantag af de tjänstinnehafvare vid

postverket, hvilka vore skyldiga att taga pension från civilstatens pensionsinrättning

— endast ett försvinnande fåtal af öfriga delägare funnit

med sin fördel förenligt att begagna sig af sin rätt till pension från

nämnda pensionsinrättning.»

I öfrigt har kommittén i berörda betänkande i fråga om civilstatens

pensionsinrättning anfört hufvudsakligen (sid. 135 och ff.):

att af den genom kommitténs försorg verkställda utredning finge

anses framgå, att de tillgångar, hvaröfver pensionsinrättningen för närvarande

förfogade, vore nödvändiga för kassan, därest den skulle kunna

svara för sina förbindelser enligt hittills gällande reglementen, eller,

med andra ord, att från denna kassa icke kunde påräknas bidrag till

de civila tjänstinnekafvarnes egen pensionering i vidare mån än med

nämnda reglementen vore öfverensstämmande;

att pensionering af civila tjänstinnehafvare vid sidan af den, som

komme att grunda sig på den nya pensionslagens bestämmelser, icke

borde eller behöfde ifrågakomma, så vidt anginge de tjänstinnehafvare,

hvarå nämnda lag skulle blifva tillämplig;

att kommittén icke funnit sig äga anledning att tillstyrka ombildning

af den nuvarande civilstatens pensionsinrättning i det syfte,

att pensionsinrättningen skulle uppbära de af tjänstinnehafvarne enligt

pensionslagen utgående utgifter och därutöfver erforderligt statsanslag

samt bestrida den pensionering af civila tjänstinnehafvare, som blefve

eu följd af nämnda lags antagande;

att kommittén ej heller ansett erforderligt, att annat, enbart för

detta ändamål afsedt ämbetsverk inrättades, då kommittén hyste den

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

mening, att nuvarande anordningar i afseende å pensionsutbetalningarna

borde kunna i det väsentliga bibehållas, samt att pensionsafgifternas

uppsamlande och pensionsfondens förvaltning torde kunna ombesörjas,

utan att särskildt ämbetsverk skulle för sådant ändamål behöfva inrättas;

att, på samma gång eu lag blefve antagen, hvarigenom på ett

betryggande sätt sörjes för pensioneringen af de civila tjänstinnehafvare,

hvilka nu vore förpliktade till delaktighet i civilstatens pensionsinrättning,

pensioneringen af tjänstemän från denna pensionsinrättning syntes samtidigt

böra inskränkas till sådana, som vid tiden för pensionslagens

trädande i kraft redan vore pensionstagare eller delägare i pensionsinrättningen,

samt denna pensionsanstalt efter hand öfvergå till —— hvad

den genom förhållandena redan i själfva verket i det närmaste blifvit

en uteslutande för änkor och barn efter civile tjänstinnehafvare afsedd

pensionskassa;

att, då det syntes kommittén synnerligen önskvärd!, att den ombildade

kassan komme att ställas under förvaltning af en styrelse, utsedd

af Kungl. Maj:t, kommittén ansett sig böra upptaga det förslag härutinnan,

som framställdes af 1894 års pensionskommitté och gick därpå

ut, att styrelsens såväl ordförande som ledamöter borde utses af Kungl.

Maj:t, ett förslag, som då icke mötte någon gensägelse från civilstatens

fullmäktige;

att kommittén likaledes funnit sig böra förorda det af berörda

pensionskommitté framställda förslaget om en årlig revision af kassans

räkenskaper, handlingar och förvaltning genom af Kungl. Maj:t utsedde

revisorer;

att med antagande af dessa förslag för styrelsens och revisorernas

tillsättning emellertid borde följa, att de med kassans förvaltning förenade

kostnader, i flen mån de icke vore att hänföra till utgifter föi

delägarnas deltagande i förvaltningen genom utsedde fullmäktige, skulle

af statsmedel bestridas;

att eu • representation genom fullmäktige emellertid synts kommittén

icke vara af något verkligt behof påkallad, helst delägarna i kassan

icke torde sakna tillfälle att genom någon af revisorerna eller på annat

sätt låta till Kungl. Maj:ts kännedom komma möjligen uppstående önskemål

i frågor rörande kassans förvaltning eller delägarnas intressen,

att utom den minskning i kassans passiva, spm kunde beräknas

uppkomma genom statens öfvertagande af förvaltningskostnaderna föi

kassan, en ytterligare sådan minskning borde kunna beredas därigenom,

att för barn efter blifvande delägare i kassan den ålder, då pensionsrätten

upphörde, nedsattes för såväl son som dotter från resp. 21 och

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Direktionens

öfver civilstatens

pensionsinrättning

yttrande.

25 år till 18 år, vid hvilken åldersgräns barns rättighet att uppbära

pension numera torde i de flesta liknande kassor upphöra;

att af tjänstemannapensioneringens totala upphörande borde följa

indragning af de statsanslag å tillhopa 74,271 kronor 50 öre, hvilka för

närvarande utginge till civilstatens pensionsinrättning;

att då kommittén måste antaga, att nya pensioner icke vidare

komme att anvisas från det af statsmedel utgående anslaget till den

allmänna änke- och pupillfonden, det nu för detta ändamål å stat upplöja

årsanslaget, 45,000 kronor, borde för framtiden indragas;

att kommittén emellertid, enär i allt fall kassans ställning icke vore

så stark, att den icke väl vore i behof af ytterligare någon tillgång,

ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke de å allmänna änke- och pupillfonden

befintliga öfverskotten skulle kunna få öfverlämnas till civilstatens

pensionsinrättning mot skyldighet för pensionsinrättningen att bestrida

pensionsutbetalningarna till nu kvarstående pensionärer dels med den

af de kapitaliserade öfverskotten fallande räntan, i den mån den därtill

föresloge, dels ock därutöfver med det anslag af statsmedel, som för

sådant ändamål borde ställas till pensionsinrättningens förfogande;

att, då det syntes vara af största vikt, att kassan icke bragtes insitt

jämviktsläge genom regementsförändringar, som ökade kassans förbindelser,

utan att kassan tillfördes en däremot svarande tillgång, det måste

anses synnerligen önskvärdt, att i kassans reglemente infördes bestämmelser,

hvilka såsom villkor för upptagande i kassan af nyinrättade

tjänster eller af nya tjänstemannagrupper äfvensom för uppflyttning till

högre klass af kassan redan tillhörande tjänstemannagrupper stadgade,

att kassan,, utan förutvarande delägares betungande, skulle beredas den

tillökning i inkomster, som efter verkställd beräkning funnes motsvara

de nya förbindelser, som genom sådan åtgärds vidtagande komme att

tillskyndas kassan;

samt att till kassans betryggande reglementet enligt kommitténs

mening jämväl borde innehålla grunder för bestämmande af delägarnas

klassindelning, hvarjämte en revision af afgiftsbeloppen borde verkställas

i syfte af dessa afgifters rättvisare fördelning.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare inhämtas, hade i det

yttrande, som af direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning jämlikt

Kungl. Maj:ts föreskrift afgifvits öfver kommittébetänkandet i hvad det

berör pensionsinrättningen, direktionen i hufvudsak anfört (sid. 141 och tf.):

att direktionen af skäl, som i yttrandet närmare utvecklats, funnit

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

55

sig böra biträda kommitténs åsikt, att tiden vore inne för en utveckling

af civilstatens pensionsinrättnings verksamhet därhän, att berörda inrättning

efter band öfverginge till en uteslutande för änkor och barn

efter civila tjänstinnehafvare afsedd pensionskassa;

att direktionen af anförda omständigheter ansett sig böra uttala

den förhoppningen, att hvad kommittén föreslagit i afseende å öfverlämnande

till civilstatens pensionsinrättning af öfverskottsmedel, tillhörande

allmänna änke- och pupillfonden, måtte vinna vederbörandes

bifall;

att direktionen velat på det varmaste ansluta sig till kommitténs

hemställan därom, att de med den njm kassans förvaltning förenade

kostnader, i den mån de icke vore att hänföra till utgifter för delägarnes

deltagande i förvaltningen genom utsedda fullmäktige, måtte af

statsmedel bestridas;

att direktionen, under förutsättning af bifall till förslagen om

öfverlämnande till den nya pensionskassan af öfverskottet å allmänna

änke- och pupillfonden samt om statsverkets öfvertagande af kostnaden

för pensionskassans förvaltning, förklarat sig icke hafva något att erinra

mot indragning af de statsanslag å tillhopa 74,271 kronor 50 öre, hvilka

för närvarande utginge till civilstatens pensionsinrättning;

att direktionen däremot ansett sig icke kunna dela kommitténs

mening om obehöfligheten af en representation genom fullmäktige;

att om, såsom direktionen ville förorda, fullmäktigeinstitutionen i

den form och med de förpliktelser, som kunde finnas lämpliga, komme

att bibehållas, enligt direktionens mening anledning saknades att fråntaga

densamma den rätt, som nu tillkomme civilstatens fullmäktige, att

utse flertalet af direktionens ledamöter äfvensom revisorer för granskning

af räkenskaperna och förvaltningen i öfrigt;

att direktionen, beträffande den ifrågasatta nedsättningen af åldersgränsen

för barn efter blifvande delägare i kassan, icke kunnat biträda

kommitténs förslag att nedbringa denna gräns för pensionsrättens upphörande

under 21 år, till hvilken ålder emellertid direktionen ansett

pensionsrätten utan större olägenhet kunna begränsas jämväl för dotter;

samt att direktionen, med tillkännagifvande att direktionen mot

hvad kommittén i öfrigt rörande pensionsinrättningen anfört icke haft

något att erinra, slutligen uttalat den förmodan, att jämväl civilstatens

fullmäktiges yttrande komme att af Kungl. Maj:t i ärendet inhämtas.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Stats
kontorets
utlåtande.

Departements
chefens
yttrande.

Uti det af statskontoret afgifna utlåtandet kar meddelats, att statskontoret

funnit hvad kommittén anfört och föreslagit rörande statens

bidrag till upprätthållande af civilstatens pensionsinrättning vara väl

grundadt, samt att statskontoret i ärendets nuvarande skick ansett

öfriga nämnda pensionsinrättning vidkommande förslag icke påkalla

något uttalande från statskontorets sida.

I afseende å den del af kommitténs betänkande, som behandlar

civilstatens pensionsinrättning och därmed sammanhängande frågor, har

departementschefen till statsrådsprotokollet anfört hufvudsakligen följande

(sid. 145—153):

»Bland de af kommittén i den afdelning af dess föreliggande betänkande,

som rör civilstatens pensionsinrättning, framställda förslag

intager tydligen frågan om upphörande af tjänstemannapensionering

genom nämnda inrättning det främsta rummet.

Redan i 1894 års kommittébetänkande hade, såsom förut erinrats,

förutsatts att, därest genom en allmän pensionslag pensioneringen af de

civila tjänstinnehafvare, som ägde delägarerätt i civilstatens pensionsinrättning,

blefve på tillfredsställande sätt ordnad, någon tjänstemannapensionering

genom nämnda pensionsinrättning icke vidare skulle blifva

erforderlig; och 1895 års fullmäktige förklarade i underdånigt utlåtande

af den 30 maj samma år att, i händelse pensionslag i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad i nyssnämnda kommittébetänkande föreslagits

blefve beslutad, civilstatens pensionsinrättnings verksamhet för

tjänstemäns pensionering skulle kunna upphöra, dock att de tjänstinnehafvare,

hvilka redan genom erlagda utgifter beredt sig eventuell

rätt till tidigare pension från tjänstemannafonden, icke utan sitt hörande

borde kunna afhändas nämnda rätt.»

»Då genom antagande af det förslag till pensionslag, som nyss

• blifvit af mig förordadt, enligt mitt förmenande skulle komma att blifva

sörjdt för de civila tjänstinnehafvarnes pensionering på ett sätt, som

icke torde kunna anses för dem mindre betryggande eller fördelaktigt

än det af 1894 års pensionskommitté föreslagna; och då alltså förutsättningen

för civilstatens fullmäktiges biträdande af det tidigare väckta

förslaget om upphörande af tjänstemannapensionering genom civilstatens

pensionsinrättning äfven bör anses vara för handen, därest det af mig

nu framlagda förslaget till pensionslag varder i dess hufvudsakliga delar

antaget, hyser jag för min del ingen tvekan att biträda den i nu föreliggande

kommittébetänkande uttalade mening, att pensionering af

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

57

tjänstemän från civilstatens pensionsinrättnings tjänstemannafond bör,

samtidigt med det att den nya pensionslagen träder i kraft, inskränkas

till sådana, som då redan äro pensionstagare eller delägare i pensionsinrättningen,

samt att denna pensionsanstalt bör, efter hand som. den

kvarstående tjänstemannapensioneringen upphör, öfvergå till en pensionskassa,

afsedd uteslutande för pensionering af tjänstinnehafvares vid

civilstaten änkor och barn.

I afseende på grunderna för den nya änke- och pupillkassan ha

icke blifvit ifrågasatta några större förändringar i det för civilstatens

änke- och pupillkassa nu gällande reglemente än sådana, som af kommittén

ansetts nödiga eller önskvärda för att åt kassan bereda det

ekonomiska underlag, utan hvilket dess förmåga att kunna fullgöra

åliggande förbindelser icke vore tryggad. Dit hör nu liksom föira

o-ången, då denna fråga förevar, i främsta rummet rätt för kassan att

öfvertaga tjänstemannafondens tillgångar mot skyldighet att bestrida

förekommande utgifter för tjänstemannapensionering. Detta skulle

emellertid i sj kifva verket icke innebära någon förändring af de faktiska

förhållandena, då denna fond städse varit en reservfond för änke- och

pupillkassan, och då kassan, såsom redan visats, denna fond förutan

skulle saknat och allt framgent komme att sakna hvarje möjlighet att

infria sina reglementsenliga förpliktelser. I och med upphörandet åt

all tjänstemannapensionering genom civilstatens pensionsinrättning bortfölle,

såsom kommittén anmärkt, naturligtvis grunden för de nu till

berörda ändamål anvisade statsanslagen å tillsammans 74,271 kronor

50 öre. Häraf äro å riksstaten uppförda 67,286 kronor, hvaraf emellertid

någon liten del bör betraktas såsom bidrag till pensionering af vissa

änkor och barn. Dessa anslag synas alltså böra samtidigt med pensionsinrättningens

ombildning till änke- och pupillkassa ur riksstaten uteslutas.

Återstående beloppet, 6,985 kronor 50 öre, utgöres af den jämlikt förut

åberopade nådiga brefvet den 11 juni 1853 af andra, fjärde, sjätte, sjunde

och åttonde hufvudtitlarnas besparingar anvisade fyllnad i anslaget till

ersättning för mistade löneinnehallningar; och torde i sammanhang med

de å riksstaten uppförda anslagens upphörande jämväl berörda fyllnadsbidrag

böra indragas.

Äfven om denna nybildade änke- och pupillkassa hnge, såsom

förutsatt blifvit, komma i åtnjutande af hela tjänstemannafonden, skulle

den dock enligt de verkställda beräkningarna icke kunna anses hafva

härigenom ernått den erforderliga ekonomiska jämvikten. Medel till

detta måls uppnående måste alltså sökas på annan väg, d. v. s. antingen

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 37 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

genom ytterligare ökning af kassans tillgångar eller genom minskning

af dess förbindelser eller ock genom anlitande af bägge dessa utvägar.

Det är det sistnämnda sättet, som blifvit af kommittén anvisadt.

Det närmast till hands liggande medlet att stärka kassans ställning

vore ju att höja delägarnes afgifter. Kommittén har emellertid

särskildt i betraktande af de pensionsafgifter, som enligt pensionslagen

skulle komma att uttagas al delägarne för egen pensionering, icke

tilltrott sig att föreslå någon ökning i de nu till pensionsinrättningen

utgående årsafgifterna, tillsammans motsvarande 27 procent af änkepensionen.

Härutinnan torde man icke kunna undgå att gifva kommittén

rätt. För min del anser jag mig icke heller kunna tillstyrka

någon åtgärd, hvarigenom nu ifrågavarande tjänstinnehafvare skulle

tillförpliktas att åt sina aflöningsmedel för pensionsändamål afsätta större

belopp än dem, som skulle utgå enligt det af mig framlagda förslaget

till pensionslag och nu gällande reglementen för civilstatens pensionsinrättning

samt dess änke- och pupillkassa.»

Såsom en ny tillgång för den ombildade änke- och pupillkassan

har kommittén förordat öfverlämnande till denna kassa af de vid tiden

för den nya ordningens tillämpning befintliga öfverskotten å allmänna

änke- och pupillfonden. De öfverskott, som å berörda fond förefunnos

vid 1901 års slut, utgjorde enligt hvad kommittén meddelat 191,509

kronor 6 öre. Vid utgången af år 1905 hade samma öfverskott enligt

uppgift, lämnad af vederbörande tjänsteman i civilstatens pensionsinrättning,

stigit till ett belopp af 341,473 kronor 10 öre. Beträffande antalet

pensionärer å meranämnda fond har den upplysning vunnits, att

vid 1905 års slut kvarstodo 445 stycken. Pensionsutgifterna för samma

år uppgingo till 16,850 kronor mot 21,289 kronor 50 öre för år 1901.

Då kommittén funnit det för den nya änke- och pupillkassans

framtida trygghet behöiligt att genom statens mellankomst åt kassan

bereda ökad kapitaltillgång, synes mig förslaget att för sådant ändamål

använda den redan befintliga tillgång, som ligger uti de af direktionen

öfver civilstatens pensionsinrättning förvaltade öfverskottsmedlen å allmänna

änke- och pupillfonden, vara både välbetänkt och mera tilltalande,

än om man vidtoge den åtgärden att påfordra dessa öfverskottsmedels

återbärande till statsverket med utsikt att i eu framtid möjligen

nödgas för samma ändamål å riksstaten anvisa något motsvarande belopp.

Då jag alltså anser mig böra inför Kungl. Maj:t förorda detta kommitténs

förslag, har jag kunnat göra detta så mycket hellre, som det

synes numera icke möta någon betänklighet att med gåfvan af nämnda

öfverskottsmedel förknippa det förbehåll, att kassan skall ansvara för

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

59

de å den allmänna änke- och pnpillfonden anvisade pensionernas behöriga

utbetalning. Enär inga nya pensionärer å denna fond tillkomma,

under det att antalet af de kvarstående allt hastigare nedgår och såsom

en följd där af pensionsutgifterna i samma mån minskas och öf versko ttsmedlen

ökas, torde det nämligen vara uppenbart, att redan efter 1907

års utgång räntan å då befintliga öfverskottsmedel bör förslå till de

årliga pensionsutgifternas bestridande. Efter nämnda tidpunkt bör alltså

enligt min åsikt något anslag, afsedt för civilstatens allmänna änkeoch

pupillfond, icke vidare å riksstaten uppföras.

Samtliga de nu af mig behandlade förslagen att åt den nya änkeoch

pupillkassan för civilstaten bereda erforderlig stadga hafva gått ut

på att tillföra kassan nya tillgångar. Såsom redan nämnts, har kommittén

dock äfven ansett sig höra tillse, huruvida icke genom inskränkning

i kassans utgifter skulle kunna åstadkommas motvikt mot den

minskning i inkomster, som komme att uppstå genom bortfallande af

de statsbidrag, hvilka hittills med årligt belopp af 74,271 kronor 50

öre utgått till civilstatens pensionsinrättning.»

»Hvad först angår förslaget att nedbringa den åldersgräns, då

barns rätt att uppbära pension upphör, från nu bestämda 21 år för son

och 25 år för dotter till 18 år för bäggedera, så har direktionen öfver

civilstatens pensionsinrättning motsatt sig detta förslag och i dess ställe

förordat bibehållande af nuvarande åldersgräns för son men medgifvit,

att åldersgränsen nedsattes för dotter, så att den blefve densamma som

för son, eller 21 år. Hvad direktionen sålunda föreslagit öfverensstämmer

med hvad i 1894 års pensionskommittébetänkande förordades och med

det förslag till grunder för en ombildad änke- och pupillkassa för civilstaten,

hvilka af Kungl. Maj:t, efter fullmäktiges i civilstatens pensionsinrättning

hörande, framlades för 1899 års riksdag.

Då nu den af kommittén förordade nedflyttningen af åldersgränsen

till 18 år för såväl son som dotter onekligen är för pensionstagaren af

synnerligt stor betydelse och väl i månget fall skulle kunna utöfva

afgörande inflytande på val af lefnadsbana, har det synts mig möta

betänklighet att i strid mot direktionens uttalande och utan att fullmäktige

lämnats tillfälle att i frågan sig yttra nu ansluta mig till kommitténs

förslag i denna del. På grund häraf och då enligt kommitténs

egen beräkning den föreslagna åtgärden icke torde kunna tilläggas så

synnerligt stort inflytande å kassans ekonomiska ställning, att den af

sådan anledning nödvändigt behöfde vidtagas, anser jag denna fråga

höra lämnas öppen för att vinna sitt slutliga afgörande i sammanhang

med fastställande af reglemente för den tilltänkta nya änke- och pupill
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

kassan. Jag torde knappast behöfva tillägga, att jag finner den i 1899

års proposition omförmälda nedsättning af åldersgränsen för dotter till

21 år böra under alla förhållanden vidtagas.

Det återstår för mig att angifva min ställning till de af kommittén

väckta förslagen om förändradt sätt för utseende dels af ledamöter i

kassans styrelse och dels af revisorer för granskning af kassans förvaltning

samt om upphörande af fullmäktigeinstitutionen.

Enligt gällande reglemente för civilstatens pensionsinrättning skall

pensionsinrättningen förvaltas af en direktion, bestående af ordförande,

förordnad af Kungl. Maj:t »bland civila ämbetsmän», af en likaledes af

Kungl. Magt förordnad öfverkommissarie samt af tre ledamöter, som

»bland delägarne» väljas af fullmäktige. För årlig granskning af

pensionsinrättningens räkenskaper utses af fullmäktige bland delägarna

fyra revisorer. Fullmäktige åter skola väljas omedelbart af delägarna

till ett antal af tjugutvå, af hvilka 6 utses af de i hufvudstaden varande

delägare, 2 af de till Göta hofrätt och hofrätten öfver Skåne och Blekinge

hörande delägare och 14 af öfriga delägare i landsorten enligt viss, i

reglementet fastställd plan.

Enligt de grunder för ombildning af civilstatens pensionsinrättning

till en änke- och pupillkassa för civilstaten, hvilka finnas angifna i statsrådsprotokollet

till 1899 års nådiga proposition, skulle delägarna vara

berättigade att genom valde fullmäktige utse styrelse för kassan, med

undantag af ordföranden, hvilken skulle af Kungl. Maj:t förordnas, samt

revisorer, antaga instruktion för styrelsen och besluta i andra frågor

rörande kassans förvaltning eller ändringar i reglementet, dock att

beslut om ändring i reglementet eller instruktionen ej finge blifva

gällande, utan att Kungl. Maj:ts fastställelse därå erhölles. Kassan skulle

förvaltas af en styrelse, bestående af en ordförande, som förordnades

af Kungl. Maj:t, samt fyra ledamöter, hvilka jämte ett lika antal

suppleanter skulle väljas af fullmäktige. Kassans räkenskaper och förvaltning

skulle hvarje år granskas af tre af fullmäktige utsedde revisorer,

af hvilka minst två skulle vara delägare. Kostnaden för fullmäktiges

och revisorernas sammanträden skulle utgå af kassans medel, men öfriga

förvaltningskostnader bestridas af staten.

Under det att, enligt de i åberopade statsrådsprotokoll angifna

grunder för den nya änke- och pupillkassan för civilstaten, någon

ändring icke ifrågasattes i den delägarna tillkommande befogenhet att

genom utsedda representanter utöfva inseende öfver kassans styrelse

och förvaltning samt, under förbehåll af Kungl. Maj:ts godkännande,

fatta beslut om förändring i kassans reglemente, har däremot kommittén

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

61

i sitt förslag till kassans ombildning förordat vidtagande af så genomgripande

förändringar i omförmälda hänseenden, att delägarna skulle

komma i saknad af all reglementsenlig rätt att i någon form deltaga

i förvaltningen af kassans angelägenheter eller ens yttra sig angående

innehållet i kassans reglemente.

Äfven om vissa af kommitténs härutinnan gjorda uttalanden torde

vara förtjänta af uppmärksamhet, anser jag dock, att det skulle vara

mot 62 § af gällande reglemente för civilstatens pensionsinrättning

stridande, därest Kungl. Maj:t, utan att först hafva lämnat fullmäktige

tillfälle att yttra sig öfver kommitténs förslag i denna del, fattade beslut

i den af kommittén förordade riktning.

Då emellertid de af kommittén föreslagna ändringar i afseende å

sättet för utseende af styrelse och revisorer samt den i nära samband

därmed stående frågan, huruvida fullmäktigeinstitutionen bör bibehållas,

icke synas mig vara af den betydelse, att det sätt, hvarpå dessa frågor

vunne slutlig lösning, borde antagas kunna utöfva något afgörande

inflytande på den nya änke- och pupillkassans ekonomiska ställning

eller på Riksdagens benägenhet att lämna kassan ett förvaltningsbidrag,

hvari icke blifvit inräknade några kostnader för fullmäktige eller af

dem utsedde revisorer af kassans räkenskaper och förvaltning, är jag

af den mening, att äfven dessa frågor torde böra lämnas öppna och

med deras slutliga afgörande anstå, till dess fullmäktige lämnats tillfälle

att öfver dem afgifva yttrande. Efter hvad jag inhämtat, skola

civilstatens fullmäktige i september 1907 sammankomma till ordinarie

sammanträde, det första som ägt rum sedan nu föreliggande kommittébetänkande

till Kungl. Maj:t inkom; och torde, därest beslut om

sådan förändring af det civila pensionsväsendet, som här af mig

förordats, då skulle föreligga, Kungl. Maj:t behaga till tullmäktige

öfverlämna att uppgöra förslag till reglemente för den ombildade kassan

samt därvid taga under ompröfning samtliga de af kommittén väckta

och på reglementets innehåll inverkande frågor, hvilka icke dessförinnan

må hafva vunnit slutlig lösning.»

Hvad anginge beloppet af det förvaltningsbidrag, som borde till

kassan af statsmedel utgå, ansåge departementschefen det icke förefinnas

anledning att nu af Riksdagen äska större anslag än det i 1899 års

proposition begärda eller 35,000 kronor, hvilket belopp komme att

ungefär täcka utgifterna för kassans direktion, tjänstemän och redo
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Utskottets

yttrande.

Utskottets

hemställan.

Mot livad departementschefen sålunda anfört i fråga om civilstatens

pensionsinrättning och därmed sammanhängande ämnen har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

Hvad slutligen angår de, under förutsättning af pensionslagens

antagande af Riksdagen, i den kungl. propositionen framställda förslag,

hvilka icke blifvit af utskottet här ofvan särskildt behandlade, får utskottet,

med hänvisning till hvad statsrådsprotokollet rörande berörda

förslag innehåller, anmäla, att utskottet ej heller mot dessa förslag haft

något att erinra.

Under åberopande af hvad utskottet här ofvan i föreliggande

frågor yttrat, får utskottet alltså hemställa:

A. att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition och herr Wallis’ in. fl. omförmälda motion må,

med afslag å herrar Hammarströms, Thylanders m. fl.

samt Kinbergs i ämnet väckta motioner, antaga följande:

»Lag

angående civila tjänstinnehafvares rätt till pension.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

1 §''

Rätt till pension vid afgång från tjänst tillkommer, med de undantag

och under de villkor som här nedan stadgas, en hvar ordinarie

innehafvare af civil tjänst med lön å stat, som blifvit fastställd af

Konungen och Riksdagen.

2 §.

Denna lag äger icke tillämpning i fråga om statsråds- och justitierådsämbete,

civil tjänst med pensionsrätt i arméns eller flottans pensionskassa,

tjänst vid telegrafverket eller statens järnvägstrafik, ej heller i

fråga om befattning, som är uteslutande prästerlig, utan gälle i afseende

å dem hvad i fråga om pension nu är eller framdeles må varda stadgadt.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o Öl.

63

(Kungl Maj ds förslag:)

3 §•

Såsom underlag för bestämmande

af pensions belopp skall tjäna:

a) för tjänst, med hvilken jämte

lön tjänstgöringspenningar eller

ortstillägg äro förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst, två tredjedelar

af lönen.

Vid beräkning af pensionsunderlag

för tjänst, med hvilken förmån

af boställe, prebende, donation

eller annan dylik förmån är förenad,

skall lönen, därest den af

sådan anledning minskats med ett

belopp, som finnes i lönestaten angifvet

eller med ledning däraf kan

bestämmas, ökas med detta belopp.

Ej må för någon tjänst pensionsunderlag

beräknas till högre

belopp än sextusen kronor.

År i lönestat pensionsunderlag

för tjänst särskildt fastställdt, skall,

oberoende af hvad här ofvan blifvit

stadgadt, det pensionsunderlag tjäna

till efterrättelse vid bestämmande

af pensions belopp.

4 §•

Pension är till sitt belopp antingen

hd eller afkortad.

Hel pension utgör samma belopp

som det för tjänstinnehafvaren vid

tiden för hans afgång från tjänsten

gällande pensionsunderlag.

Afkortad pension utgör viss del

af hel pension och beräknas på sätt

i 7 § föreskrifves.

(Utskottets förslag:).

3 §.

Såsom underlag för bestämmande

af pensions belopp skall, där ej särskildt

pensionsunderlag blifvit i lönestaten

fastställdt, tjäna:

a) för tjänst, med hvilken jämte

lön tjänstgöringspenningar eller

ortstillägg äro förenade, hela lönen;

b) för annan tjänst, två tredjedelar

af lönen.

Vid beräkning af pensionsunderlag

för tjänst, med hvilken förmån

af boställe, prebende, donation

eller annan dylik förmån är förenad,

skall lönen, därest den af

sådan anledning minskats med ett

belopp, som finnes i lönestaten angifvet

eller med ledning däraf kan

bestämmas, ökas med detta belopp.

Ej må för någon tjänst pensionsunderlag

beräknas till högre

belopp än sextusen kronor.

4 §•

Pension är till sitt belopp antingen

hel eller afkortad.

Hel pension utgör samma belopp

som det för tjänstinnehafvaren

vid tiden för hans afgång från

tjänsten gällande pensionsunderlag;

dock skall, för tjänstinnehafvare, som

under kortare tid än fem år innehaft

den tjänst, från hvilken afgång äger

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

(Kung!. Maj:ts förslag:)

Där vid beräkning af pensions

belopp detta icke slutar å helt tiotal

kronor, skall det ökas till närmast

högre tiotal kronor.

5 §•

Rätt att komma i åtnjutande af

hel pension inträder:

för manlig tjänstinnehafvare vid

uppnådda sextiosju lefnadsår och

trettiofem tjänstår;

för kvinnlig tjänstinnehafvare

vid uppnådda sextio lefnadsår och

trettio tjänstår;

dock att sådan rätt inträder:

a) för ämneslärarinna vid de allmänna

läroverken, högre lärarinneseminariet,

folkskoleseminarierna

samt blindundervisningsanstalterna:

vid femtiofem lefnads- och tjugufem

tjänstår;

(Utskottets förslag:)

rum, beloppet af hel pension utgöra

en femtedel af sammanlagda beloppen

af de högsta pensionsunderlag, hvilka

under hvart och ett af de senast förflutna

fem åren varit för tjänstinnehafvaren

gällande; och skall, därest

sådan tjänstinnehafvare under någon

del af nämnda tid, utan att tillika

innehafva tjänst, som i denna lag

af ses, innehaft annan statstjänst, med

hvilken rätt till pension är förenad,

pensionsunderlag beräknas jämväl för

den tid, sådan tjänst innehafts, och

därvid tillämpas de i 3 § gifva föreskrifter.

Afkortad pension utgör viss del

af hel pension och beräknas på sätt

i 7 § föreskrifves.

Där vid beräkning af pensions

belopp detta icke slutar å helt tiotal

kronor, skall det ökas till närmast

högre tiotal kronor.

5 §•

Rätt att komma i åtnjutande af

hel pension inträder:

för manlig tjänstinnehafvare vid

uppnådda sextiosju lefnadsår och

trettiofem tjänstår;

för kvinnlig tjänstinnehafvare

vid uppnådda sextio lefnadsår och

trettio tjän står;

dock att sådan rätt inträder:

a) för ämneslärarinna vid de allmänna

läroverken, högre lärarinneseminariet,

folkskoleseminarierna

samt blindundervisningsanstalterna:

vid femtiofem lefnads- och tjugufem

tjänstår;

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:u 51.

65

(Kungl. Maj:ts förslag:)

b) för tjänsteman, som varit anställd

vid beskickning eller konsulat

i Ostasien minst tio år: vid sextio

lefnads- och trettio tjänstår;

c) för provinsialläkare: vid sextiotvå

lefnads- och tjugusju tjänstår;

d) för läkare vid hospital eller

asyl för sinnessjuka, betjänte vid

tullverkets kust- och gränsbevakning,

gymnastiklärare äfvensom de

vid blindundervisningsanstalterna

anställda lärare: vid sextiotvå lefnads-

och trettio tjänstår;

e) för lärare vid universiteten,

karolinska mediko-kirurgiska institutet,

tekniska högskolan, gymnastiska

centralinstitutet, farmaceutiska

institutet, undervisningsanstalterna

för barnmorskor, veterinärinstitutet,

fria konsternas akademi

och musikaliska akademiens konservatorium

äfvensom för länsveterinärer:

vid sextiofem lefnadsoch

tjugufem tjänstår;

f) för bevakningspersonalen vid

fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,

betjänte vid tullverkets lokalförvaltning,

andra ämnes- och

öfningslärare vid statens läroverk

än de under d) och e) särskildt

angifna äfvensom landtbruksingenjörer

samt tjänstemän och betjänte

vid den lokala skogsförvaltningen:

vid sextiofem lefnads- och trettiofem

tjänstår;

g) för chefen för medicinal
styrelsen

och chefen för landtbruksstyrelsen:

vid sextiosju lefnadsår

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Sami.

(Utskottets förslag:)

b) för tjänsteman, som varit anställd

vid beskickning eller konsulat

i Ostasien minst tio år: vid sextio

lefnads- och trettio tjänstår;

c) för provinsialläkare: vid sextiotvå

lefnads- och tjugusju tjänstår;

d) för läkare vid hospital eller

asyl för sinnessjuka, betjänte vid

tullverkets kust- och gränsbevakning,

gymnastiklärare äfvensom de

vid blindundervisningsanstalterna

anställda lärare: vid sextiotvå lefnads-

och trettio tjänstår;

e) för lärare vid universiteten,

karolinska mediko-kirurgiska institutet,

tekniska högskolan, gymnastiska

centralinstitutet, farmaceutiska

institutet, tandläkareinstitutet,

undervisningsanstalterna för barnmorskor,

veterinärinstitutet, fria

konsternas akademi och musikaliska

akademiens konservatorium äfvensom

för länsveterinärer: vid sextiofem

lefnads- och tjugufem tjänstår;

f) för bevakningspersonalen vid

fångvårdsanstalterna, postvaktbetjänte,

betjänte vid tullverkets lokalförvaltning,

andra ämnes- och

öfningslärare vid statens läroverk

än de under d) och e) särskildt

angifna äfvensom landtbruksingenjörer

samt tjänstemän och betjänte

vid den lokala skogsförvaltningen:

vid sextiofem lefnads- och trettiofem

tjänstår;

g) för chefen för medicinalstyrelsen

och chefen för landtbruksstyrelsen:

vid sextiosju lefnadsår

1 Afd. 37 Raft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

(Kungl. Maj:ts förslag:)

och tio tjänstår såsom chef för den

styrelse en hvar af dem tillhör.

6 §''

Skyldighet att från tjänsten afgå

inträder:

a) för innehafvare af domarämbete

vid fyllda sjuttio år, eller

där han, efter att hafva uppnått

de i 5 § för rätt till hel pension

stadgade lefnads- och tjänstår, oafbrutet

under sex månader på grund

af sjukdom varit och fortfarande

finnes vara till tjänstgöring oförmögen

;

b) för annan tjänstinnehafvare

vid uppnående af den i 5 § stadgade

lefnadsålder, Konungen eller, där

viss ämbetsmyndighet äger att från

tjänsten afskeda, den myndighet

obetaget att låta med afskedet anstå,

därest och så länge tjänstinnehafvaren

pröfvas kunna i tjänsten

på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna, dock icke i något

fall längre än till fyllda sjuttio år;

c) för tjänstinnehafvare, som icke

uppnått den i 5 § stadgade lefnadsålder,

där han, efter att under fem

på hvarandra följande år i följd af

sjukdom, vanförhet eller lyte varit

ur stånd att tjänstgöra, finnes vara

för framtiden till tjänstgöring oförmögen;
d)

för tjänstinnehafvare, som

träffats af olycksfall i tjänsten, där

olycksfallet finnes för framtiden medföra

oförmåga till tjänstgöring.

(Utskottets förslag:)

och tio tjänstår såsom chef för den

styrelse en hvar af dem tillhör.

6 §•

Skyldighet att från tjänsten afgå

inträder:

a) för innehafvare af domarämbete

vid fyllda sjuttio år, eller

där han, efter att hafva uppnått

de i 5 § för rätt till hel pension

stadgade lefnads- och tjänstår, oafbrutet

under sex månader på grund

af sjukdom varit och fortfarande

finnes vara till tjänstgöring oförmögen;
b)

för annan tjänstinnehafvare

vid uppnående af den i 5 § stadgade

lefnadsålder, Konungen eller, där

viss ämbetsmyndighet äger att från

tjänsten afskeda, den myndighet

obetaget att låta med afskedet anstå,

därest och så länge tjänstinnehafvaren

pröfvas kunna i tjänsten

på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna, dock icke i något

fall längre än till fyllda sjuttio år;

c) för tjänstinnehafvare, som icke

uppnått den i 5 § stadgade lefnadsålder,

där han, efter att under fem

på hvarandra följande år i följd af

sjukdom, vanförhet eller lyte varit

ur stånd att tjänstgöra, finnes vara

för framtiden till tjänstgöring oförmögen;
d)

för tjänstinnehafvare, som

träffats af olycksfall i tjänsten, där

olycksfallet finnes för framtiden medföra

oförmåga till tjänstgöring.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

67

(Kungl. Maj:ts förslag:)

Befinnes tjänstinnehafvare vara

af sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsatt att på ett tillfredsställande

sätt fullgöra sina

tjänståligganden, och har han tillika

antingen, där enligt 5 § rätt till

hel pension inträder vid sextiosju

lefnadsår, uppnått en lefnadsålder

af minst sextiofem år, eller, där

enligt samma paragraf rätt till hel

pension inträder vid sextiotvå år,

uppnått en lefnadsålder af minst

sextio år, eller ock, där fråga är

om tjänstinnehafvare vid den lokala

skogsförvaltningen, uppnått en lefnadsålder

af minst sextiotre år, äge

Konungen, uppå därom af vederbörande

myndighet gjord framställning,

förklara sådan tjänstinnehafvare

skyldig att från tjänsten

afgå.

7 §.

Vid afgång från tjänst af anledning,

som i 6 § d sägs, utgår

hel pension.

Har tjänstinnehafvare, som afgår

på grund af någon af öfriga i

6 § intagna bestämmelser, uppnått

det i 5 § för rätt till hel pension

stadgade antal tjänstår, utgår äfven

till den tjänstinnehafvare hel pension;

i annat fall vare han, därest

tjänstårens antal icke understiger

tio, berättigad erhålla pension till

afkortadt belopp i förhållandet till

det mindre antalet tjiinstår; dock

(Utskottets förslag:)

Befinnes tjänstinnehafvare vara

af sjukdom eller minskad arbetsförmåga

urståndsatt att på ett. tillfredsställande

sätt fullgöra sina

tjänståligganden, och har han tillika

antingen, där enligt 5 § rätt till

hel pension inträder vid sextiosju

lefnadsår, uppnått en lefnadsålder

af minst sextiofem år, eller, där

enligt samma paragraf rätt till hel

pension inträder vid sextiotvå år,

uppnått en lefnadsålder af minst

sextio år, eller ock, där fråga är

om tjänstinnehafvare vid den lokala

skogsförvaltningen eller betjcinte vid

tullverkets lokalförvaltning, uppnått

en lefnadsålder af minst sextiotre

år, äge Konungen, uppå därom af

vederbörande myndighet gjord framställning’,

förklara sådan tjänstinnehafvare

skyldig att från tjänsten

afgå.

Vid afgång från tjänst af anledning,

som i 6 § d sägs, utgår

hel pension med enahanda belopp

som det vid tiden för olycksfallet

för tjänstinnehafvaren gällande pensionsunderlag.

Har tjänstinnehafvare, som afgår

på grund af någon af öfriga i

6 § intagna bestämmelser, uppnått

det i 5 § för rätt till hel pension

stadgade antal tjänstår, utgår till

den tjänstinnehafvare hel pension;

i annat fall vare han, därest tjänstårens

antal icke understiger tio,

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

(Kungl. Maj ds förslag:)

att vid afgång från tjänst af anledning,

som i 6 § c sägs, pensionen

icke i något fall må understiga

sjuttiofem procent af hel pension.

(Utskottets förslag:)

berättigad erhålla pension till afkortadt

belopp i förhållande till det

mindre antalet tjänstår; dock att

vid afgång från tjänst af anledning,

som i 6 § c sägs, pensionen icke

i något fall må understiga sjuttiofem

procent af hel pension.

Tjänstinnehafvare som, vid uppnåendet

af den i 5 § stadgade lefnadsålder

icke kan räkna tio tjänstår

och alltså icke då är berättigad till

erhållande af pension, må icke heller

sedermera komma i åtnjutande af

sådan, äfven om han på grund af

stadgandet i 6 § b, tillåtes att kvarstå

i tjänsten efter nämnda lefnadsålders

inträde.

8 §•

Tjänstinnehafvare, som afgår från tjänsten utan att därtill vara

skyldig enligt bestämmelserna i 6 §, vare icke berättigad till pension;

dock att innehafvare af domarämbete, som uppnått sextiosju lefnadsmen

icke trettiofem tjänstår, må, därest tjänståren icke understiga tio,

äga erhålla afkortad pension i förhållande till tjänstårens antal.

9 §•

Rätt till pension tillkommer ej den, som blifvit från tjänsten afsatt

eller för fel eller försumlighet från tjänsten skild.

Pension tillkommer ej heller den, som vid afgång från tjänsten

icke är svensk medborgare.

10 §.

Tjänstinnehafvare skall såsom bidrag till kostnaden för beredande

af pension erlägga pensionsafgift till årligt belopp af nedan angifna

procent å det för honom gällande pensionsunderlag.

Afgiftsprocenten beräknas efter beloppet af det för tjänsten stadgade

högsta pensionsunderlag och utgör en tiondedels procent för hvarje

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

(Kungl. Maj ds förslag:) (Utskottets förslag:)

helt hundratal kronor, dock icke i något fall mindre än tre procent å

nämnda pensionsunderlag.

Afgiften erläggea för hvarje månad, för hvilken lön åtnjutes, äfvensom

för månad, under hvilken, på grund af tjänstledighet eller i följd

af ådömd mistning af tjänsten för viss tid, lön icke uppbäres.

Pensionsafgift erlägges å tid och på sätt, som af Konungen bestämmes.

11 §.

De i föregående paragraf omförmälda afgifterna ingå till en särskild

fond för pensionering af civila tjänstinnehafvare.

Från denna fond bestrides så stor del af kostnaden för beredande

af pension enligt denna lag, som enligt vetenskaplig sannolikhetsberäkning

finnes motsvara fondens tillgångar och de stadgade pensionsafgifternas

storlek. Sådan beräkning skall verkställas minst en gång

hvart femte år.

Erforderliga föreskrifter om fondens förvaltning och om verkställande

af sannolikhetsberäkningen meddelas af Konungen.

12 §.

Rätt att från pensionsfonden återbekomma erlagda pensionsafgifter

medgifves allenast vid öfvergång till annan statstjänst, därest med inträdet

i denna tjänst är förenad skyldighet att för beredande af pension

erlägga retroaktiv afgift, dock ej till högre belopp än det, hvartill

retroaktivafgiften uppgår.

13 §.

Pension enligt denna lag sökes hos Konungen.

Pensionen utgår från och med månaden näst efter den, under

hvilken afgång från tjänsten ägt rum, till och med den månad, under

hvilken pensionstagaren aflider eller pensionsrätten eljest upphör.

Häftar pensionstagare vid tillträde af pension för oguldna pensionsafgifter,

skola dessa afgifters sammanlagda belopp uttagas genom afdrag

å pensionen intill dess beloppet till fullo guldits.

14 §.

Har pensionstagare blifvit dömd till förlust af medborgerligt förtroende

eller till, i stället för afsättning, straff enligt 2 kapitlet 17 §

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

strafflagen, skola, efter det sådant beslut vunnit laga kraft, två tredjedelar

af pensionen anses förverkade, och pension alltså utgå med endast

en tredjedel af det ursprungliga beloppet.

lo §.

Pensionsbelopp, som icke uttagits inom tre år sedan det till betalning

förfallit, vare förverkadt och tillfälle pensionsfonden, dock med

rätt för Konungen att, efter pröfning af anledningen till försummelsen,

medgifva beloppets utbetalning, om framställning därom göres.

16 §.

Pension för tjänst, som i denna lag afses, må, ändock att de för

erhållande af pension föreskrifna villkor uppfyllts, icke förenas med lön

eller pension för annan sådan tjänst eller annan statstjänst förutom i

de fall och med de inskränkningar, som här nedan stadgas, nämligen:

l:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter lön för

annan tjänst, pension må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes,

utgå med en tredjedel af det belopp, som enligt denna lags bestämmelser

eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom pensionen och

lönen tillsammans icke uppgå till beloppet af den pension, som eljest

skolat för förstnämnda tjänst åtnjutas, pensionen ökas med skillnaden;

2:o) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter pension

för annan tjänst, som i denna lag afses, pension må utgå för båda

tjänsterna med ett sammanlagdt belopp, motsvarande det högre af de

pensionsbelopp, som eljest skolat utgå, ökadt med eu tredjedel af det

lägre, eller, om bägge pensionsbeloppen äro lika, motsvarande det ena

af dem, ökadt med en tredjedel;

3ro) att för den, som vid afgång från tjänsten åtnjuter eller sedermera

erhåller pension för statstjänst, å hvilken denna lag icke äger

tillämpning, pension för den förra tjänsten må utgå med en tredjedel

af det belopp, som eljest skolat utgå; dock att, därest härigenom de

båda pensionerna icke skulle tillsammans uppgå till nämnda belopp,

pensionen må ökas med hvad som motsvarar skillnaden.

17 §''

Tjänstår för erhållande af pension enligt denna lag beräknas icke

allenast för tid, under hvilken tjänstinnehafvaren innehaft tjänst, som i

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

71

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

denna lag afses, utan äfven för tid, under hvilken han innehaft annan

statstjänst eller ock i statens tjänst haft extra ordinarie anställning'' eller

förordnande. Vid sådan tjänstårsberäkning skall afdrag göras för tid,

under hvilken ledighet från tjänsten ägt rum af annan anledning än

semester, sjukdom, offentligt uppdrag eller resa, som med vederbörligt

tillstånd företagits till egen utbildning; i fråga om tjänstinnehafvare,

som icke äger rätt till semester, må afdrag ej göras för tid af högst

en och en half månad om året, under hvilken ledighet må hafva åtnjutits

för hälsans vårdande eller för enskilda angelägenheter.

I fråga om pension för den, som vid afgång från tjänst, som i

denna lag afses, erhållit pension för annan sådan tjänst eller annan

statstjänst, må tjänstår, som beräknats för erhållande af den pension,

ej ånyo beräknas såsom tjänstår, där det icke på grund af annan tjänstgöring

än den, på hvilken den förra tjänstårsberäkningen grundats, må

såsom tjänstår beräknas.

18 §.

Denna lag skall träda i kraft

den 1 januari 1908; dock att

a) för den, som vid sagda tid

innehar tjänst, som i denna lag

afses, lagens stadganden, så vidt

den tjänst angår, icke skola gälla,

där ej på grund af särskilda föreskrifter

skyldighet åligger honom

att underkasta sig förändrade bestämmelser

angående rätt till pension

eller han inom ett år efter

lagens trädande i kraft anmäler, att

pensionslagens bestämmelser må å

honom vinna tillämpning;

b) i fråga om tjänst, med hvilken

tjänstgöringspenningar icke äro

förenade och för hvilken rätt till

pension blifvit före lagens trädande

i kraft stadgad, skall, därest gällande

lönestat fastställts före den

1 januari 1900, hvad i denna lag

angående beräkning af pensions
-

18 §.

Denna lag skall träda i kraft

den 1 januari 1908; dock att

a) för den, som vid sagda tid

innehar tjänst, som i denna lag

afses, lagens stadganden, så vidt

den tjänst angår, icke skola gälla,

där ej på grund af särskilda föreskrifter

skyldighet åligger honom

att underkasta sig förändrade bestämmelser

angående rätt till pension

eller han inom ett år efter

lagens trädande i kraft anmäler,

att pensionslagens bestämmelser må

å honom vinna tillämpning;

b) i fråga om tjänst, med hvilken

tjänstgöringspenningar icke äro

förenade och för hvilken rätt till

pension blifvit före lagens trädande

i kraft stadgad, skall, därest gällande

lönestat fastställts före den

1 april 1900, hvad i denna lag angående

beräkning af pensionsunder
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

underlag föreskrifves icke vinna tillämpning

förrän ny lönestat må

varda för tjänsten fastställd utan

därförinnan gälla, att pensionsunderlaget

skall utgöra: där lönen ej

uppgår till mer än tretusen kronor,

hela lönen; där lönen uppgår till

mer än tretusen men icke till tretusensjuhundrafemtio

kronor, tretusen

kronor; samt där lönen uppgår

till tretusensjuhundrafemtio kronor

eller högre belopp, åttio procent

af lönen, dock ej i något fall mer

än åttatusen kronor;

c) för häradshöfding, landshöfding,

provinsialläkare, professor vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet:

i medicin, i kirurgi och i

pediatrik äfvensom för länsveterinär

samt förste landtmätare pensionsunderlaget

skall, intill dess ny lönestat

må varda fastställd, utgöra det

belopp, som före lagens trädande

i kraft blifvit såsom pension för

sådan tjänstinnehafvare bestämd;

d) för tecknings-, gymnastikoch

musiklärare vid rikets allmänna

läroverk skall, intill dess ny lönestat

må varda fastställd, gälla, i afseende

å beräkning af pensionsunderlaget,

att såsom pensionsunderlag

skall betraktas lönen, oafkortad,

samt vid beräkning af beloppet

af hel pension hvad genom

nådiga kungörelsen den 27 augusti

1904 blifvit stadgadt om pensionsbeloppets

beräkning.

Tjänstinnehafvare, som är underkastad

denna lags bestämmelser,

(Utskottets förslag.)

lag föreskrifves icke vinna tillämpning

förrän ny lönestat må varda

för tjänsten fastställd utan därförinnan

gälla, att pensionsunderlaget

skall utgöra: där lönen ej uppgår

till mer än tretusen kronor, hela

lönen; där lönen uppgår till mer

än tretusen men icke till tretusensjuhundrafemtio

kronor, tretusen

kronor; samt där lönen uppgår till

tretusensjuhundrafemtio kronor eller

högre belopp, åttio procent af lönen,

dock ej i något fall mer än sextusen

kronor;

c) för häradhöfding, landshöfding,

provinsialläkare, professor vid

karolinska mediko-kirurgiska institutet:

i medicin, i kirurgi och i

pediatrik äfvensom för länsveterinär

samt förste landtmätare pensionsunderlaget

skall, intill dess ny lönestat

må varda fastställd, utgöra det

belopp, som före lagens trädande

i kraft blifvit såsom pension för

sådan tjänstinnehafvare bestämd;

d) för tecknings-, gymnastikoch

musiklärare vid rikets allmänna

läroverk skall, intill dess ny lönestat

må varda fastställd, gälla, i afseende

å beräkning af pensionsunderlaget,

att såsom pensionsunderlag

skall betraktas lönen, oafkortad,

samt vid beräkning af beloppet

af hel pension hvad genom

nådiga kungörelsen den 27 augusti

1904 blifvit stadgadt om pensionsbeloppets

beräkning.

Tjänstinnehafvare, som är underkastad

denna lags bestämmelser,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

73

vare, om lian för den tjänst åtnjuter

aflöning enligt lönestat, som

fastställts före den 1 januari 1907,

befriad från att erlägga i lagen

stadgad pensionsafgift, så länge aflöning

å den lönestat af honom

åtnjutes, så framt icke vid lönestatens

fastställande bland villkoren

för denna aflönings åtnjutande gjorts

uttryckligt förbehåll, att löntagare

skall vara skyldig att vidkännas

pensionsafgift motsvarande afdrag

å aflöningen.

Tjänstinnehafvare, som enligt

hvad nyss nämnts icke är pliktig

att vidkännas pensionsafgift, skall,

därest honom ådömes straff eller

straffpåföljd, hvarom i 14 § sägs,

hafva förverkat hela pensionen; och

äga de i 16 § l:o), 2:o) och 3:o)

gjorda medgifvanden icke tillämpning

å sådan tjänstinnehafvare.»

och med hvars tjänst redan före

lagens trädande i kraft varit förenad

rätt till pension, vare befriad

från att erlägga i lagen stadgad

pensionsafgift:

om han för tjänsten åtnjuter

aflöning enligt lönestat, som fastställts

före den 1 april 1900, så

länge aflöning å den lönestat af

honom åtnjutes, samt

om han för tjänsten uppbär aflöning

enligt lönestat, fastställd

efter nämnda dag men före den 1

januari 1907, så länge hans aflöning

uppgår till samma belopp,

som före sistberörda dag, därest

icke vid lönestatens fastställande

bland villkoren för denna aflönings

åtnjutande gjorts uttryckligt förbehåll,

att löntagare skall vara

skyldig att vidkännas pensionsafgift

motsvarande afdrag å aflöningen.

Tjänstinnehafvare, som enligt

hvad nyss nämnts icke är pliktig

att vidkännas pensionsafgift, skall,

därest honom ådömes straff eller

straffpåföljd, hvarom i 14 § sägs,

hafva förverkat hela pensionen; och

äge de i 16 § l:o), 2:o) och 3:o)

gjorda medgifvanden icke tillämpning

å sådan tjänstinnehafvare.

B. att Riksdagen, därest ofvanintagna lag varder

af Riksdagen godkänd, må dels besluta,

l:o) att denna lag skall tillämpas såväl å den

genom riksrådet Johan Skyttes donationsbref inrättade

professuren vid Uppsala universitet som ock å sådan

ordinarie eller extraordinarie professur vid rikets uniBih.

till Eiksd. Prot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 37 Höft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

versitet, till hvars innehafvare aflöningen, anslag af

universitetets medel oberäknadt, utgår uteslutande i

form af prebendepastorat, dock att i fråga om beräkning

af pensionsunderlag för en hvar af nämnda professurer

skall gälla, att pensionsunderlaget skall anses

utgöra enahanda belopp, som för annan professur af

det slaget vid samma universitet, där den ifrågavarande

professuren finnes inrättad, samt att tjänstinnehafvare

därvid icke må tillgodoräknas ålderstillägg, med mindre

han fullgjort de för annan likställd tjänstinnehafvare

för ålderstilläggs åtnjutande föreskrift^ villkor;

2:o) att ej mindre de bestämmelser om pensionsrätt

och skyldighet att för pensionsändamål vidkännas

löneafdrag, hvilka stadgats genom särskilda

nådiga kungörelser af den 27 augusti 1904 beträffande

a) tillförordnade rektorer vid rikets allmänna läroverk,

b) rektor vid högre lärarinneseminariet, c) lärare vid

rikets folkskoleseminarier: i musik och sång, i teckning,

i gymnastik eller i slöjd, äfvensom genom nådig

kungörelse af den 9 juni 1905 beträffande tillförordnad

rektor vid folkskoleseminarium, skola, äfven efter förenämnda

lags antagande, fortfarande äga giltighet, än

äfven hvad i öfrigt genom samma lag blifvit stadgadt

skall i tillämpliga delar gälla en hvar af dessa rektorer

och lärare;

3:o) att de pensioner, som med tillämpning af

nämnda pensionslag komma att beviljas, skola utgå: ,

till tjänstinnehafvare vid poststaten af postmedlen,

till tjänstinnehafvare vid tullstaten af tullmedlen, till

tjänstinnehafvare å patent- och registreringsverkets stat

från »patent- och varumärkesafgifters samt registreringsafgifters

fond» samt till öfriga tjänstinnehafvare

från därtill särskildt anvisadt anslag; med förbehåll,

att de medel, den fond eller det anslag, från hvilka

pensionerna sålunda utbetalts, beredes godtgörelse från

den i 11 § pensionslagen omförmälda pensionsfond med

belopp, som svarar mot pensionsfondens efter fastställd

fördelningsgrund uträknade andel i pensionsutgifterna;
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

75

dels å ordinarie staten under tionde hufvudtiteln

uppföra ett förslagsanslag å 100,000 kronor till pensionering,

enligt pensionslagen, af civila tjänstinneliafvare;
dels,

såsom bidrag till bestridande af förvaltningskostnaden

för en i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med i statsrådsprotokollet angifna grunder ordnad

ny änke- och pupillkassa för civilstaten, likaledes å

ordinarie staten under tionde hufvudtiteln uppföra ett

bestämdt anslag å 35,000 kronor;

dels ock medgifva, att från och med år 1893 uppkomna

och härefter uppkommande behållningar å det

till pensionsstaten för civila ämbete- och tjänstemäns

änkor och omyndiga barn anvisade anslag å 45,000

kronor må tillfalla den nya änke- och pupillkassan

för civilstaten med skyldighet för denna kassa att svara

för utbetalning i behörig ordning af de till utgående

från nämnda anslag redan anvisade pensioner;

samt

C. att Riksdagen, under förutsättning af bifall

till de under A. och B. framställda förslag, må från

riksstaten för år 1908 utesluta de å tionde hufvudtiteln

nu uppförda ordinarie anslagen till civilstatens pensionskassa

af tillhopa 112,286 kronor.

Stockholm den 18 mars 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

Reservationer

vid § 5 (angående tiden, då rätt att komma i åtnjutande af hel

pension inträder):

af herrar D. Persson, K. Starbåck och J. T. Larsson, hvilka ansett,

att herr Hammarströms i ämnet väckta motion bort af utskottet tillstyrkas

och att följaktligen beträffande ingressen till punkten A samt

mom. d. och f. af § 5 utskottet bort hemställa,

A. att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition samt herrar Wallis’ m. fl. och Hammarströms

omförmälda motioner, må, med afslag å herrar

Thylanders m. fl. och Kindbergs i ämnet väckta

motioner, antaga följande

^ Lag

§ 5-

Rätt att komma i åtnjutande af hel pension

inträder:

d) för läkare vid hospital eller asyl för sinnessjuka,

betjänte vid tullverkets lokalförvaltning samt

kust- och gränsbevakning, gymnastiklärare äfvensom

f) för bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna,

postvaktbetjänte, andra ämnes- och öfningslärare

vid statens läroverk än de — —----»

vid § 6 (angående tiden, då skyldighet att från tjänsten afgå

inträder):

af herr E. G. Kinberg, med hvilken grefve A. F. C:son Wachtmeister

instämt och som yrkat, att den af honom i ämnet väckta motionen

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

77

måtte af utskottet tillstyrkas ock följaktligen att beträffande ingressen

å punkt A. och § 6 utskottet måtte hemställa,

A. att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts

proposition samt herrar Wallis’ m. fl. om Kinbergs

omförmälda motioner, må, med afslag å herrar Hammarströms

och Thylanders m. fl. i ämnet väckta»motioner,

antaga följande

»Lag

§ 6.

Skyldighet att från tjänsten afgå inträder:

tjänstgöring.

Befinnes tjänstinnehafvare vara af sjukdom--

— — eller ock, där fråga är om betjänte vid tullverkets

lokalförvaltning, uppnått en lefnadsålder af

minst sextiotre år eller, där fråga är om tjänstinnehafvare

vid den lokala skogsförvaltningen, minst sextio

år, äge Konungen — — — — —»

af herrar B. Persson, K. Starbäck och J. T. Larsson, som ansett,

att de i §:ens sista stycke enligt utskottets förslag intagna orden: »eller

betjänte vid tullverkets lokalförvaltning» bort därifrån utgå.

vid § 18 (angående lagens tillämplighet):

af herrar E. Fränekel, P. Pehrson, G. Odqvist, B. Persson, L. Eriksson,

J. A. Sjö, C. Persson, A. Wiklund, O. Andersson, G. Lindgren och

F. W. Thorsson, hvilka, på grund af kungl. kungörelsen den 31 mars

1900, genom hvilken, med afseende därå att fråga om sådant ordnande

af det civila pensionsväsendet, att tjänstinnehafvarne skulle lämna bidrag

äfven till sin egen pensionering, utgjorde föremål för utredning af en

af Kungl. Maj:t tillsatt kommitté, Kungl. Maj:t förordnat, att den, som

efter nämnda dag utnämndes till befattning, med hvilken följde rätt

till pension från allmänna indragningsstaten, skulle vara underkastad

de förändrade bestämmelser i fråga om pension, som kunde varda

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

stadgade, ansett, att de i mom. b och näst sista stycket af nämnda §

förekommande tidsbestämmelserna den 1 januari 1900 och den 1 januari

1907 bort i bägge fallen ändras till den 1 april 1900 och att sålunda

§:n bort hafva följande lydelse:

»Denna lag skall träda i kraft-----— tillämpning;

b) i fråga om tjänst--— fastställts före den 1 april 1900

— —---— — — — beräkning.

Tjänstinnehafvare — — som fastställts före den 1 april 1900,

befriad från att erlägga i lagen stadgad pensionsafgift, så länge aflöning

å den lönestat af honom åtnjutes.

Tjänstinnehafvare — — — tjänstinnehafvare.»

Det skulle här antecknas, att herrar H. Andersson och O. Nyländer

på grund af arbete i särskilda utskottet n:o 1 varit förhindrade att

deltaga i förestående ärendes behandling äfvensom att herrar K. Starbrak

och J. T. Larsson icke närvarit vid behandlingen af pensionslagens

lS.de

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1907:143 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition till Riksdagen med förslag till lag angående civila tjänstinneliafvares rätt till pension m. s. 1 i texten