Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning af fonden för fiskerinäringens befrämjande jämte två i ämnet väckta motioner.

1907-04-23 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1907:90, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning af fonden för fiskerinäringens befrämjande jämte två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

1

N:o 90.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1907, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning

af fonden för fiskerinäringens befrämjande

jämte två i ämnet väckta motioner.

(I. A.)

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling

öfverlämnad proposition (n:o 143) har Kungl. Maj:t under

åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 27 nästlidne mars, föreslagit Riksdagen att

dels bemyndiga riksgäldskontoret att för hvart och ett af åren

1908—1912 på rekvisition af Kungl. Maj:t till fonden för fiskerinäringens

befrämjande, i mån af behof, öfverlämna medel till så stort belopp,

som funnes erforderligt för att tillsammans med till fonden inflytande

annuiteter å utlämnade lån och andra fonden tillhöriga medel ej mindre

bestrida den i nästa punkt omförmälda ränteutgift än äfven tillgodose

ett årligt lånebehof af 750,000 kronor;

dels besluta, att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse

för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden

för riksgäldskontoret förorsakades;

dels ock besluta, att för lån, som efter ingången af år 1908, från

fonden beviljades, räntan skulle utgå efter 3,6 procent, samt att i öfrigt

nuvarande villkor för lån från fonden fortfarande skulle gälla.

Departementschefen har i detta ärende till ofvannämnda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Med anledning af en utaf Kungl. Maj:t vid 1891 års riksdag gjord

framställning beviljade Riksdagen på extra stat för år 1892 ett anslag

af 100,000 kronor till inrättande af en fond för fiskerinäringens befrämjande,

från hvilken fond, i mån af tillgång och på vissa af Riksdagen

angifna villkor, lån finge tilldelas landsting eller hushållningssällskap,

som förklarat sig villigt att utlämna låneunderstöd för anBih.

till Riksd. Frot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 60 Höft. (N:o 90.) 1

Ang. fonden

för fiskerinäringens

be

främjande.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N;o 90.

skaffande af fiskebåtar och fiskredskap eller för anläggande af smärre

inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskets produkter. Därjämte

medgaf Riksdagen, att inflytande räntor å de från fonden utlämnade

lån finge ingå till fonden, för att tillsammans med dennas

öfriga tillgångar användas för det med fonden afsedda ändamål. För

höjning af fonden har Riksdagen därefter upprepade gånger beviljat

anslag, nämligen år 1899 100,000 kronor, år 1900 100,000 kronor, år

1902 500,000 kronor och år 1905 äfvenledes 500,000 kronor. Sistnämnda

bägge anslag anvisades att utgå med, det förra 100,000 kronor

förskottsvis under år 1902, 100,000 kronor år 1903, 100,000 kronor år

1904 och 200,000 kronor år 1905 samt det senare 250,000 kronor för

hvartdera af åren 1906 och 1907. Med inräknande af det för år 1907

anvisade anslagsbeloppet utgjorde fondens behållning vid innevarande

års början 1,363,465 kronor 65 öre.

Rörande fondens användning och villkoren för erhållande af lån

ur densamma gäller för närvarande kungörelsen den 12 januari 1904.

Enligt densamma skall hushållningssällskap eller landsting ingifva framställning

om lån, för Göteborgs och Bohus län till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i samma län och för öfriga län till landtbruksstyrelsen.

Inom de belopp, hvaröfver enligt särskilda, af Kungl. Maj:t gifna bestämmelser

Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande och landtbruksstyrelsen

äga att förfoga, bevilja dessa myndigheter vederbörande hushållningssällskap

eller landsting lån från fonden, hvilka lån därefter

utbetalas till dem från statskontoret mot deras förskrifningar. Lånen

skola återbetalas inom högst tio år, med lika kapitalbelopp hvarje år

jämte upplupen ränta. Sedan ett års räntefrihet åtnjutits, förräntas

skulden efter 3 procent å oguldet kapitalbelopp. Hushållningssällskap

eller landsting utlånar i sin tur medlen till enskilda låntagare i summor

af högst 10,000 kronor. Dessa enskilda låntagare skola åtnjuta samma

räntefrihet, som nyss nämnts, och ej heller må högre ränta än efter 3

procent utkräfvas af dem.

Inom Göteborgs och Bohus län omhänderhafves låneförmedlingen

af landstingets förvaltningsutskott, hvaremot inom öfriga län hushållningssällskapen

varit låneförmedlare.

Kungl. Maj:t. har genom särskilda beslut årligen fastställt fondens

fördelning. Under de senare åren har denna bestämts sålunda, att

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län fått för

detta län disponera 80 procent och landtbruksstyrelsen för öfriga län

20 procent af fonden, inberäknade de belopp, för hvilka låntagare inom

de särskilda kretsarna redan svarade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

B

Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 29 novem- Landibruks.

ber 1906 gjort framställning om ytterligare höjning af ifrågavarande styrelsen den

fond. Därvid har styrelsen öfverlämnat en från Kungl. Maj:ts befallnings- ‘r

hafvande i Göteborgs och Bohus län till styrelsen inkommen skrifvelse,

hvaruti meddelats, att enligt verkställda undersökningar det syntes

kunna beräknas, att för tillgodoseende af behofvet inom länet utaf lån

från berörda fond erfordrades för åren 1907 och 1908 minst 1,200,000

kronor, däraf hälften borde vara disponibel under innevarande år. Då

till täckande af detta behof borde främst användas den andel af den

nuvarande fonden, som vore disponibel och kunde tilldelas länet, skulle

den ökning af fonden, som erfordrades för länet, utgöras af skillnaden

mellan sagda andel och det angifna lånebehofvet.

Landtbruksstyrelsen har beräknat summan af den nuvarande fondens

samtliga disponibla medel för år 1907 till 481,436 kronor 87 öre,

däraf statsanslag 250,000 kronor, inflytande amorteringar 219,436 kronor

87 öre samt inflytande räntor omkring 12,000 kronor. Då 80 procent

af nämnda totalsumma utgjorde ungefär 385,000 kronor, erfordrades

minst 200,000 kronor ytterligare för att kunna tillfredsställa lånebehofvet

för år 1907 inom Göteborgs och Bohus län. Denna beräkning syntes

landtbruksstyrelsen icke vara för hög med hänsyn, bland annat, därtill

att vid ansökningstidens utgång för 1906 års lån inom detta län varit

ingifna 256 ansökningar om lån till sammanlagdt belopp af icke mindre

än 877,300 kronor.

Beträffande lånebehofvet inom öfriga delar af riket för år 1907

har landtbruksstyrelsen ansett detta icke kunna beräknas till mindre

belopp, än som vid tiden för aflåtandet af styrelsens skrifvelse redan

tagits i anspråk för år 1906 eller 135,820 kronor. Då 20 procent af

förberörda af styrelsen beräknade disponibla totalsumma för år 1907

utgjorde omkring 96,000 kronor, skulle alltså för dessa delar af riket

ett belopp af ytterligare omkring 40,000 kronor behöfva tillföras fonden.

Tillhopa skulle alltså för båda kretsarna utöfver tillgängliga medel för

år 1907 erfordras ett belopp af omkring 250,000 kronor.

I fråga om behofvet för år 1908 har landtbruksstyrelsen anfört,

att, om detta behof beräknades till 600,000 kronor för Göteborgs och

Bohus län samt till 150,000 kronor för öfriga län och om för fyllande

af detta behof beräknades annuiteter från förstnämnda län till belopp

af 200,000 kronor samt från öfriga län till 40,000 kronor, skulle för

sistnämnda år för förstärkning af fonden erfordras i rundt tal 500,000

kronor.

Landtbruksstyrelsen har vidare fäst uppmärksamheten därpå, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Statskontoret.

Fondens

användning

under senare

aren.

under öfverläggningen vid 1905 års riksdag angående frågan om förhöjning

af denna fond uttalades, att en möjligen blifvande ytterligare

förhöjning af fonden ej borde upptagas såsom utgift i riksstaten, utan

att medlen borde anskaffas medelst upplåning genom riksgäldskontoret.

På grund af hvad sålunda anförts har landtbruksstyrelsen hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om beredande,

på sätt Kungl. Maj:t funne lämpligt, af medel till höjande af

ifrågavarande fond för år 1907 med 250,000 kronor och för år 1908

med 500,000 kronor.

Statskontoret har, till följd af nådig remiss, den 14 nästlidne

februari yttrat sig med anledning af landtbruksstyrelsens berörda framställning

och därvid upplyst, att vid 1906 års slut förefanns å ifrågavarande

fond en kontant behållning af 175,721 kronor 34 öre, med

livilket belopp alltså den af landtbruksstyrelsen beräknade medelstillgången

under år 1907 borde ökas. Beträffande sättet för anskaffande

af de för fondens förhöjande nu erforderliga fyllnadsbeloppen har statskontoret

förklarat sig visserligen anse, att det varit önskvärdt, om det

kunnat ske på enahanda sätt, som hittills användts för beredande af

tillgångar å denna fond, men med afseende å det nu ifrågasatta beloppets

storlek syntes måhända hinder möta för dess uppförande å 1908

års riksstat. Statskontoret har därför hemställt, att proposition måtte

till Riksdagen aflåtas om anvisande af 600,000 kronor till fondens förhöjning,

att utgå med 100,000 kronor under år 1907 och med 500,000

kronor under år 1908, hvilka medel syntes böra, om och i den mån

tillgång därtill icke kunde beredas å riksstaten för år 1908, anvisas till

utgående från riksgäldskontoret.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län,

hvars yttrande därefter infordrades med anledning af hvad statskontoret

anfört, har i underdånigt utlåtande den 9 innevarande mars förklarat

sig icke hafva något att däremot erinra.

Angående användningen under de senaste åren af ifrågavarande

lånefond anhåller jag att med ledning af de årliga berättelserna däröfver

från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus

län samt landtbruksstyrelsen få meddela följande uppgifter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

5

Beviljade lån inom Göteborgs och Bolins län.

1

År

fisk

För

anskaffande af

Summa

•

efartyg

motorer i fiske- fartyg

fartyg jämte red- skap eller motor

redskap

antal

belopp

antal

belopp

antal

belopp

antal

belopp

antal

belopp

«... 1

i 1904

i 1905

11906

69

55

25

210,700

174,300

96,000

33

33

103

63,000

66,500

123,600

2

15

7,500

30,000

6

8

18,000

16,000

no

in

128

299,200;

286,800

219,600

Beviljade lån inom öfriga delar af riket.

1904

1905

1906

antal

belopp

antal

belopp

antal

belopp

Till Uppsala läns hushållnings-

sällskap

—

—

3

10,000

5

8,675

„ Södermanlands läns „

—

—

—

—

2

1,600

„ Östergötlands „ ,,

—

—

1

1,500

—

—

„ Kalmar läns södra „

—

—

—

—

3

12,800

„ Blekinge läns „

1

1,000

4

4,300

17

14,150

„ Kristianstads ,, „

3

5,400

1

1,500

2

2,600

,, Malmöhus ,, ,,

11

22,800

3

14,500

12

46,700

„ Hallands ,, ,,

11

14,500

2

3,000

6

10,700

„ Gäfleborgs ,, ,,

—

—

4

5,200

12

8,700

,, Västernorrlands ,, ,,

_

—

7

7,000

2

4,300

Summa

26

Oo

O

o

25

47,000

61

110,225

Af de för år 1900 till andra delar af riket än Göteborgs och

Bohus län beviljade 61 lånen om tillhopa 110,225 kronor afsågo 7 lån

anskaffande af motorfiskekvassar, 1 lån byggande af fiskekutter, 16 lån

inköp af motorer till fiskebåtar, 7 lån inköp af fiskebåtar, 14 lån inköp

af motorfiskebåtar, 4 lån inköp af båtar och fiskredskap, 1 lån inköp af

motor och redskap, 7 lån inköp af fiskredskap och 4 lån anläggande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

Departements
chefens
yttrande.

af smärre inrättningar för förädling af strömmingfiskets produkter eller

anskaffande af därför behöfliga maskiner.

Att lånesumman för Göteborgs och Bohus län under år 1906 icke

var högre än 219,600 kronor och alltså mindre än de föregående åren

samt endast omkring dubbelt större än lånesumman till andra delar af riket

synes hafva sin grund i tillfälliga förhållanden, måhända föranledda af

någon missuppfattning. Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda

län i början af år 1906 erhållit uppgift från statskontoret, att till nya

lån då fanns för länet disponibelt ett belopp af något öfver 205,000

kronor, beviljades det i tabellen upptagna lånebelopp af 219,600 kronor.

Skillnaden utfylldes genom medel, som kvarstått outtagna från föregående

förmedlingar. Sedermera beviljades emellertid icke flera lån

under året inom detta län, oaktadt för länet faktiskt småningom blef

disponibel äfven den på länet belöpande andel af inflytande inbetalningar

å förut utlämnade lån. Detta förhållande torde hafva varit

hufvudsakliga anledningen till, att fonden vid slutet af år 1906 hade

att uppvisa en oanvänd kontant behållning å mer än 175,000 kronor.

Att orsaken till att blott 219,600 kronor utlånades icke var den, att

lånebehofvet härmed skulle vara fylldt, är uppenbart redan däraf, att,

såsom ofvan nämnts, icke mindre än 256 låneansökningar då förelågo,

afseende ett sammanlagdt belopp af 877,300 kronor, och uttalas äfven

uttryckligen af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som säger, att »i

saknad af medel» en ej obetydlig del af de inkomna låneansökningarna

icke kunnat bifallas af landstingets förvaltningsutskott.

Af förenämnda uppgifter framgår, att lånebehofvet inom andra

delar af riket än den egentliga västkusten för hvarje år blifvit allt

större. Det är eu särdeles glädjande företeelse, att fiskerinäringen

äfven i dessa trakter af landet är stadd i uppsving. Att hoppas är

äfven, att denna utveckling skall fortgå, hvartill i sin mån torde komma

att bidraga de undersökningar och försök, som kunna komma att anställas

medelst det fartyg för fiskeriadministrationens behof, till hvars

byggande Riksdagen enligt Kungl. Maj:ts förslag innevarande år beslutat

att bevilja medel.

Att äfven för Göteborgs och Bohus län lånebehofvet är mycket

stort och stadt i stigande, framgår af hvad jag förut meddelat. Genom

uppsökande af nya, ibland långt aflägsna fiskeplatser, samt genom

fullkomnande af redskap och fiskemetoder, genom insättande af motorer

i fiskebåtarna m. m. sträfvar västkustens fiskarbefolkning att söka afvinna

sin näring ett alltmera fördelaktigt resultat, och det synes mig

gifvet, att dessa deras bemödanden böra, så vidt sig göra låter, understödjas

och uppmuntras.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

7

Jag finner det alltså vara ådagalagdt, att fonden för fiskerinäringens

befrämjande är i behof af väsentligt ökade medel för att

kunna tillgodose de växande krafven på lån från densamma. Det torde

äfven vara klart, att detta behof kommer att föreligga äfven för tiden

efter 1908 års utgång, därvid dock är att märka, att, till följd af den

jämförelsevis korta återbetalningstiden, behofvet af nya tillskott synes

böra så småningom komma att aftaga.

Att under dylika förhållanden bereda de ökade medel, som kunna

erfordras, genom anslag synes mig emellertid möta svårigheter. Såsom

redan vid behandlingen år 1905 i riksdagen af frågan om fondens

höjning ifrågasattes, torde det förfaringssätt nu böra tillämpas, att medel

upplånas för ändamålet genom riksgäldskontoret. Häremot torde icke

heller någon betänklighet kunna förefinnas, då ju medlen utlånas till

produktivt ändamål och draga ränta.

Det skulle emellertid genom användande af lånemedel uppstå åtskilliga

olägenheter, ifall räntan å de lån, som utlämnas från fonden,

bibehölles vid den nuvarande låga räntefoten af 3 procent. Enligt

hvad jag inhämtat, kan nämligen riksgäldskontoret under den närmaste

framtiden icke beräknas kunna upplåna penningar till billigare ränta

än omkring 4 procent. Om, såsom naturligt torde vara, riksgäldskontoret

bör af fonden erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som för

riksgäldskontoret förorsakas genom öfverlämnande af medel till fonden,

skulle, därest fondens utlåningsränta bibehölles vid 3 procent och ett års

räntefrihet fortfarande beviljades, det kunna befaras, att ett icke obetydligt

belopp af fondens öfriga kapitaltillgångar måste årligen tillgripas för att

utjämna ränteskillnaden. Ett sådant förhållande synes mig icke lämpligt,

och något annat sätt att undvika detsamma torde icke kunna användas än

en mindre höjning af fondens utlåningsränta. Med iakttagande däraf,

att ränta å fondens nuvarande, genom anslagsmedel bildade kapitalbelopp

oafkortad tillfaller fonden och således kan användas till utjämnande af

mindre ränteförluster å den af upplånade medel bildade delen af densamma,

hafva verkställda beräkningar gifvit vid handen, att, om fondens

utlåningsränta liöjes till 3,6 procent, ränteinkomsten bör vara tillräcklig

att gälda den ränta, som skall betalas till riksgäldskontoret, äfven med

bibehållande af hittills medgifna räntefrihet. En sådan räntehöjning

torde för dessa i allmänhet ganska små lån på jämförelsevis kort tid

icke vara af särdeles stor betydelse, och i alla fall komma dessa lån

att blifva väsentligt billigare, än om motsvarande medel skulle af låntagarna

anskaffas på annat sätt. Det torde för öfrigt vara fullt riktigt,

att staten väl ställer sin kredit till förfogande för idkarna af fiskeri
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

näringen, men icke sätter räntan så låg, att staten eller den särskilt

inrättade fonden måste göra någon nämnvärd förlust på lånerörelsen.

Jag tillåter mig äfven erinra, att räntan å lån från egnahemslånefonden

och odlingslånefonden utgår efter samma räntefot, som jag nu

föreslår, eller 3,6 procent.

Det kunde visserligen ifrågasättas att låta nämnda ränteförhöjning

gälla endast för lån från de medel, som tillhandahållits genom riksgäldskontor.

Men dels skulle räntan då nödvändigtvis få sättas högre,

antagligen till 4 procent, dels skulle det säkerligen i praktiken visa sig

synnerligen olämpligt att hafva olika räntefot för lån, som utlämnades

till samma ändamål. Det olämpliga häri skulle icke heller aflägsnas,

ifall man beslöte sig för att bilda två särskilda fonder. Jag finner mig

därför böra tillstyrka, att räntan å alla nya lån från fonden höjes till

3,6 procent.

Vid öfvervägande af de denna fond berörande förhållanden har

jag emellertid trott mig finna, att det nuvarande systemet, enligt hvilket

fonden har ett visst bestämdt kapital, som då och då behöft och äfven

nu behöfver ökas, icke längre bör bibehållas. Erfarenheten har nämligen

visat, att en viss ojämnhet i tillfredsställandet af årsbehofvet med ifrågavarande

system icke kunnat undvikas. Dessutom nödvändiggör en sådan

anordning nästan årliga framställningar till Riksdagen. En anordning

liknande den, som gäller för odlingslånefonden, skulle däremot enligt

min mening innebära väsentliga fördelar. Riksdagen skulle då bemyndiga

riksgäld skontoret att för en viss tidsperiod årligen tillhandahålla

statskontoret upplånade medel till så stort belopp, att dessa jämte

de till fonden inflytande annuiteter, sedan af desamma ränta tillgodoförts

riksgäldskontor för af detsamma till fonden öfverlämnade medel, uppginge

till en viss summa, hvilken alltså för hvarje år funnes disponibel

till utlåning. Rörande denna summas användning inom skilda delar af

riket synes det alltjämt böra öfverlämuas åt Kungl. Maj:t att förordna

efter sig företeende årsbehof. Vid beräknandet af storleken af denna

årliga totalsumma synas de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Göteborgs och Bohus lan samt landtbruksstyrelsen uppgifna lånebehofven

för åren 1907 och 1908 kunna tjäna till ledning. Dessa behof hafva

uppgifvits för innevarande år till omkring 735,000 kronor och för nästkommande

år till 750,000 kronor. Med hänsyn till att lånebehofven visat

tendens till fortgående stegring, synes det årliga maximibeloppet för

disponibla lånemedel icke böra sättas lägre än till sistnämnda belopp,

och torde detta belopp lämpligen kunna bestämmas att gälla för en

femårsperiod.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90. 9

Det har, såsom ofvan framhållits, ifrågasatts förhöjning af fonden

redan för innevarande år, hvilken höjning landtbruksstyrelsen beräknat

till 250,000 kronor. Då emellertid enligt statskontorets upplysning ett

belopp af omkring 175,000 kronor finnes tillgängligt, hvilket icke tagits

i betraktande vid nämnda beräkning, torde det icke vara oundgängligen

nödvändigt att redan detta år tillföra fonden ökade medel. En sådan

åtgärd skulle också, då ökningen måste ske genom lånemedel, medföra

olägenheter i afseende å öfvergången till den högre räntefoten. Jag

finner mig därför böra till styrka, att de nya föreskrifter beträffande

fonden, som jag förut angifvit, måtte gälla från och med år 1908.

I afseende å öfriga nu gällande och icke härofvan berörda bestämmelser

angående lån från denna fond har jag inga ändringar att

föreslå.»

Till statsrådsprotokollet har ytterligare chefen för finansdepartementet

anfört följande:

»Den ifrågasatta väsentliga ökningen af lånefonden för fiskerinäringens

befrämjande är ämnad att äga rum förmedels tillhandahållande

från riksgäldskontorets sida af för statens räkning upplånade

medel. Enligt min mening är det principiellt riktigt, att staten vid

utlåning af dylika medel betingar sig en räntegodtgörelse, som ej understiger

beloppet af den ränta, staten själf har att å medlen erlägga.

Denna regel bör därför komma till uttryck öfverallt, där ej på grund

af tidigare beslut från statsmakternas sida, i hvilket någon rubbning i

öfrigt ej ifrågasättes, ett annat förfarande är fastslaget. Att, såsom

föredraganden afser, använda ränteinkomsten af fondens genom tidigare

anslag af skattemedel bildade del till att täcka den ränteförlust, som

kan beräknas uppkomma på fondens af lånemedel bildade del, synes

mig icke tilltalande. Jag anser alltså, att vid det förhållande, att

staten, enligt hvad riksgäldskontor upplyst, under den närmaste

framtiden näppeligen torde kunna upplåna medel mot lägre ränta än

4 procent om året, den årliga räntan å de lån, hvilka komma att från

ifrågavarande fond utlämnas, bör bestämmas till 4 procent i stället för

till 3,6 procent. I öfrigt instämmer jag med föredragande departementschefen.

»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft två

i ämnet väckta motioner, nämligen dels motion n:o G4 i Första Kammaren

af herrar friherre Gast. Lag erinring och Alexis^Hammarström och

dels motion 245 i Andra Kammaren af herr C. Wallentin m. fl., i

Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 60 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

hvilka motioner sammanstämmande föreslagits, att Riksdagen måtte

bifalla Kungl. Maj:ts proposition n:o 143 med den ändring, dels att bemyndigandet

för riksgäldskontoret att till fonden för fiskerinäringens

befrämjande ntlämna medel för att bestrida ränteutgift och tillgodose

ett årligt lånebehof af 750,000 kronor måtte afse hvart och ett af åren

1907—1911 och dels att i nämnda belopp icke skulle för år 1907 inräknas

fondens öfriga medel, samt med de ändringar i öfrig! i den

kungl. propositionen, som häraf kunde föranledas.

Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande.

»Med anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 143 till

innevarande års Riksdag angående höjning af fonden för fiskerinäringens

befrämjande — i hvilken proposition föreslås en höjning af nämnda

fond för femårsperioden 1908—1912 till 750,000 kronor för hvartdera

af åren i fråga — tillåta vi oss vördsamt anföra följande:

Enär sättet för fiskets bedrifvande inom vårt land under de senaste

åren högst betydligt utvecklats, nya fångstmetoder, hvilka kräfva nya,

förbättrade redskap, tillkommit, och nya fångstplatser uppsökts, har

man måst nedlägga större kapital än hittills vid fiskets bedrifvande.

Glädjande nog har det äfven visat sig, att de sålunda gjorda offren

blifvit fruktbärande, och vår fiskerinäring synes nu gå en ljus och

vacker framtid till mötes till båtnad ej allenast för dem, hvilka direkt

syssla med denna näring, utan indirekt äfven för hela vårt land.

Under bemödandena att höja fiskerinäringen har särskildt fiskerifonden

visat sig ha en stor och viktig uppgift att fylla genom de lån

man från densamma kunnat erhålla.

Emellertid har fonden härvid så starkt anlitats, att under de

senaste åren det icke varit möjligt att tillmötesgå alla de kraf, som

blifvit ställda på densamma, utan ha en hel del ansökningar om låns

beviljande måst afslås i brist på nödiga medel. Sålunda hade exempelvis

under år 1906 till Göteborgs- och Bohus läns landstings förvaltningsutskott

inkommit låneansökningar, representerande ett sammanlagdt

belopp af omkring 900,000 kronor, men kunde man i brist på

medel tyvärr icke bevilja lån till högre sammanlagdt belopp än cirka

300,000 kronor.

Till innevarande år ha i samma län ansökningar om fiskerilån

inkommit, lydande på eu summa af omkring 1,100,000 kronor. Anledningen

till detta stora lånebehof bland Bohusläns fiskare är den, att

nästan alla de båtar, hvilka användts vid sillfisket, visat sig vara för

små för de moderna metoder, hvilka nu kommit i bruk, och i stället

måste nya och större båtar anskaffas. Dessutom har det visat sig fördel
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

aktigt, för att icke säga nödvändigt, att i de nya båtarna insätta motorer

hvilket allt kostar afsevärda belopp.

En dylik fullt bruklig sillförarebåt drager en kostnad af omkring

10,000 kronor, och ha cirka 40 stycken nya vadar med båtar beställts

för det kommande sillfisket. Äfven vadarna äro ganska dyrbara. En

dylik vad med vadbåt och förebåt kostar omkring 16 å 18,000 kronor.

I förhoppning om att erhålla lån ur fiskerinäringsfonden ha dessa

beställningar redan skett, på det man skulle kunna ha allting färdigt

och klart till nästa sillfiskesäsong. Då emellertid Kungl. Maj:t nu icke

föreslagit något belopp af den begärda höjningen af fiskefonden att

utgå för innevarande år, kommer säkerligen detsamma att inträffa i ar,

som hände i fjol, då betydligt öfver hälften af låneansökningarna måste

afslås i brist på medel.

Man kan förstå det bryderi och de bekymmer den fiskerudkande

befolkningen härigenom skulle råka ut för. En stor del af de gjorda

beställningarna måste naturligtvis inhiberas, men som detta tydligen

icke låter sig arrangeras utan ekonomiskt vederlag, skulle för fiskarena

ytterligare stora kostnader och penningutgifter tillkomma. Där sådan

inhibering ej låter sig utföras, kunna ännu svarare förvecklingar förekomma.

Kungl. Maj:ts förslag har öfverallt bland fiskerinäringens läkare

hälsats med känslor af glädje och tillfredsställelse. Man hade endast

hoppats, att fonden äfven för år 1907 skulle kunna sättas i tillfälle att

i vidsträcktare mån fylla sin viktiga uppgift, sa att den icke äfven

under detta år skulle visa sig otillräcklig för det stegrade behofvet.

Detta så mycket mera som just under detta ar det svenska sillfisket

såväl hemma vid våra egna klister som i sjöterritoriet vid Island är i

särskildt behof af stöd på grund af att så godt som hela fiskeflottan i

hvad den användes för sillfiske håller på att omdanas.

Vi ha oss bekant, att i afvaktan på Riksdagens beslut i denna

fråga Göteborgs- och Bohus läns landsting i år ännu icke ansett sig

kunna eller böra verkställa någon fördelning af de lånemedel, som stå

till dess disposition.»

Mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet icke haft

annat att erinra än att utskottet, i likhet med motionärerna, ansett,

att femårsperioden, under hvilken det augitna lånebeloppet årligen

skall vara att tillgå, bör bestämmas till åren 1907 —1911 i stället för

af Kung!. Maj:t föreslagna åren 1908—1912, eller med andra ord, att

det ökade lånebehofvet skall redan under innevarande år kunna till
-

TJtskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

godoses. De skäl, motionärerna för denna åsikt framlagt, synas utskottet

vara afgörande.

Däremot har utskottet icke ansett sig kunna biträda motionärernas

förslag om . att i det för år 1907 afsedda beloppet icke skulle ingå

fondens öfriga medel, för så vidt därmed afses, förutom det beviljade

statsanslaget för år 1907 å 250,000 kronor, äfven inflytande annuiteter.

Utskottet bar nämligen funnit samma förfarande i fråga om detta belopps

bestämmande böra iakttagas för hvart och ett af åren i femårsperioden.

Med inberäkning af statsanslaget finnes i allt fall att under innevarande

år för ifrågavarande ändamål tillgå den betydande summan af

1,000,000 kronor.

Under erinran att fiskerifonden hittills fördelats sålunda, att Kungl.

Maj:t befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län för detta län

disponerat 80 procent och landtbruksstyrelsen för rikets öfriga län 20

procent, har utskottet till motionärernas uppgift om att inom nämnda

län till innevarande år inkommit ansökningar om fiskerilån på en summa

af omkring 1,100,000 kronor, velat lägga, att, enligt erhållen uppgift,

för landtbruksstyrelsens utlåning erfordras, efter hvad som redan visat

sig, för detta år utöfver tillgängliga 91,650 kronor å 92,650 kronor

ytterligare 44,350 kronor å 43,350 kronor, eller i rundt tal 44,000

kronor.

I likhet med Kungl. Maj.-t anser utskottet, att räntan å samtliga

lån, som efter ingången af år 1908 beviljas från fonden, bör utgå efter

3,6 procent. Samma räntefot synes äfven böra bestämmas för de

lån, som utgå från nu ifrågavarande, för 1907 års lånebebof afsedda

750,000 kronor. Vid det förhållande att räntan å lånen från det för

fondens höjande för år 1907 redan anvisade anslag å 250,000 kronor

är bestämd till 3 procent, uppkommer visserligen den olägenhet, att lån,

som under innevarande år utlämnas från fonden, komma att löpa med

olika ränta. Men denna olägenhet synes icke höra vara afskräckande,

då lånen i regeln torde beviljas i den mån ansökningarna om dem inkommit

och lån från nu ifrågavarande medel ej böra utgifvas, förr än

det förut för ändamålet beviljade anslag bbfvit anlitadt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts

förevarande proposition samt herrar friherre Lagerbrings

och Hammarströms samt herr Wallentins m. fl.

omförmälda motioner, må

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 90.

13

a) bemyndiga riksgäldskontoret att för hvart

och ett af åren 1907—1911 på rekvisition af Knngl.

Maj:t till fonden för fiskerinäringens befrämjande, i

mån af behof, öfverlämna medel till så stort belopp,

som finnes erforderligt för att tillsammans med till

fonden inflytande annuiteter å utlämnade lån och andra

fonden tillhöriga medel, med undantag för år 1907 af

redan beviljadt statsanslag, ej mindre bestrida den i

nästa punkt omförmälda ränteutgift än äfven tillgodose

ett årligt lånebehof af 750,000 kronor;

b) besluta;, att riksgäldskontoret skall af fonden

erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som genom

medels öfverlämnande till fonden för riksgäldskontoret

förorsakas; samt

c) äfvenledes besluta, att för lån, som från förenämnda,

för år 1907 afsedda 750,000 kronor utlämnas,

och för samtliga de lån, som efter ingången af år

1908 från fonden beviljas, räntan skall utgå efter 3,6

procent, samt att i öfrigt nuvarande villkor för lån

från fonden fortfarande skola gälla.

''

Stockholm den 23 april 1907.

På statsutskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Herr E. Fränekel har begärt få antecknadt, att han icke delit

i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 60 Häft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1907:129 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungi. Maj ds proposition angående förhöjning af fonden för fiskerinäringens befrämjande. a1 i texten
  2. Rskr. 1907:130 Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontor et angående förhöjning af fonden för fiskerinäringens befrämjande. s. 15 i texten