Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning af fonden för fiskerinäringens befrämjande jämte två i ämnet väckta motioner.
1907-04-23 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1907:90, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning af fonden för fiskerinäringens befrämjande jämte två i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
1
N:o 90.
Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1907, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående förhöjning
af fonden för fiskerinäringens befrämjande
jämte två i ämnet väckta motioner.
(I. A.)
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling
öfverlämnad proposition (n:o 143) har Kungl. Maj:t under
åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
den 27 nästlidne mars, föreslagit Riksdagen att
dels bemyndiga riksgäldskontoret att för hvart och ett af åren
1908—1912 på rekvisition af Kungl. Maj:t till fonden för fiskerinäringens
befrämjande, i mån af behof, öfverlämna medel till så stort belopp,
som funnes erforderligt för att tillsammans med till fonden inflytande
annuiteter å utlämnade lån och andra fonden tillhöriga medel ej mindre
bestrida den i nästa punkt omförmälda ränteutgift än äfven tillgodose
ett årligt lånebehof af 750,000 kronor;
dels besluta, att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse
för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden
för riksgäldskontoret förorsakades;
dels ock besluta, att för lån, som efter ingången af år 1908, från
fonden beviljades, räntan skulle utgå efter 3,6 procent, samt att i öfrigt
nuvarande villkor för lån från fonden fortfarande skulle gälla.
Departementschefen har i detta ärende till ofvannämnda statsrådsprotokoll
anfört följande:
»Med anledning af en utaf Kungl. Maj:t vid 1891 års riksdag gjord
framställning beviljade Riksdagen på extra stat för år 1892 ett anslag
af 100,000 kronor till inrättande af en fond för fiskerinäringens befrämjande,
från hvilken fond, i mån af tillgång och på vissa af Riksdagen
angifna villkor, lån finge tilldelas landsting eller hushållningssällskap,
som förklarat sig villigt att utlämna låneunderstöd för anBih.
till Riksd. Frot. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 60 Höft. (N:o 90.) 1
Ang. fonden
för fiskerinäringens
be
främjande.
2
Statsutskottets Utlåtande N;o 90.
skaffande af fiskebåtar och fiskredskap eller för anläggande af smärre
inrättningar för tillgodogörande och förädling af fiskets produkter. Därjämte
medgaf Riksdagen, att inflytande räntor å de från fonden utlämnade
lån finge ingå till fonden, för att tillsammans med dennas
öfriga tillgångar användas för det med fonden afsedda ändamål. För
höjning af fonden har Riksdagen därefter upprepade gånger beviljat
anslag, nämligen år 1899 100,000 kronor, år 1900 100,000 kronor, år
1902 500,000 kronor och år 1905 äfvenledes 500,000 kronor. Sistnämnda
bägge anslag anvisades att utgå med, det förra 100,000 kronor
förskottsvis under år 1902, 100,000 kronor år 1903, 100,000 kronor år
1904 och 200,000 kronor år 1905 samt det senare 250,000 kronor för
hvartdera af åren 1906 och 1907. Med inräknande af det för år 1907
anvisade anslagsbeloppet utgjorde fondens behållning vid innevarande
års början 1,363,465 kronor 65 öre.
Rörande fondens användning och villkoren för erhållande af lån
ur densamma gäller för närvarande kungörelsen den 12 januari 1904.
Enligt densamma skall hushållningssällskap eller landsting ingifva framställning
om lån, för Göteborgs och Bohus län till Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i samma län och för öfriga län till landtbruksstyrelsen.
Inom de belopp, hvaröfver enligt särskilda, af Kungl. Maj:t gifna bestämmelser
Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande och landtbruksstyrelsen
äga att förfoga, bevilja dessa myndigheter vederbörande hushållningssällskap
eller landsting lån från fonden, hvilka lån därefter
utbetalas till dem från statskontoret mot deras förskrifningar. Lånen
skola återbetalas inom högst tio år, med lika kapitalbelopp hvarje år
jämte upplupen ränta. Sedan ett års räntefrihet åtnjutits, förräntas
skulden efter 3 procent å oguldet kapitalbelopp. Hushållningssällskap
eller landsting utlånar i sin tur medlen till enskilda låntagare i summor
af högst 10,000 kronor. Dessa enskilda låntagare skola åtnjuta samma
räntefrihet, som nyss nämnts, och ej heller må högre ränta än efter 3
procent utkräfvas af dem.
Inom Göteborgs och Bohus län omhänderhafves låneförmedlingen
af landstingets förvaltningsutskott, hvaremot inom öfriga län hushållningssällskapen
varit låneförmedlare.
Kungl. Maj:t. har genom särskilda beslut årligen fastställt fondens
fördelning. Under de senare åren har denna bestämts sålunda, att
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län fått för
detta län disponera 80 procent och landtbruksstyrelsen för öfriga län
20 procent af fonden, inberäknade de belopp, för hvilka låntagare inom
de särskilda kretsarna redan svarade.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
B
Nu har landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 29 novem- Landibruks.
ber 1906 gjort framställning om ytterligare höjning af ifrågavarande styrelsen den
fond. Därvid har styrelsen öfverlämnat en från Kungl. Maj:ts befallnings- ‘r
hafvande i Göteborgs och Bohus län till styrelsen inkommen skrifvelse,
hvaruti meddelats, att enligt verkställda undersökningar det syntes
kunna beräknas, att för tillgodoseende af behofvet inom länet utaf lån
från berörda fond erfordrades för åren 1907 och 1908 minst 1,200,000
kronor, däraf hälften borde vara disponibel under innevarande år. Då
till täckande af detta behof borde främst användas den andel af den
nuvarande fonden, som vore disponibel och kunde tilldelas länet, skulle
den ökning af fonden, som erfordrades för länet, utgöras af skillnaden
mellan sagda andel och det angifna lånebehofvet.
Landtbruksstyrelsen har beräknat summan af den nuvarande fondens
samtliga disponibla medel för år 1907 till 481,436 kronor 87 öre,
däraf statsanslag 250,000 kronor, inflytande amorteringar 219,436 kronor
87 öre samt inflytande räntor omkring 12,000 kronor. Då 80 procent
af nämnda totalsumma utgjorde ungefär 385,000 kronor, erfordrades
minst 200,000 kronor ytterligare för att kunna tillfredsställa lånebehofvet
för år 1907 inom Göteborgs och Bohus län. Denna beräkning syntes
landtbruksstyrelsen icke vara för hög med hänsyn, bland annat, därtill
att vid ansökningstidens utgång för 1906 års lån inom detta län varit
ingifna 256 ansökningar om lån till sammanlagdt belopp af icke mindre
än 877,300 kronor.
Beträffande lånebehofvet inom öfriga delar af riket för år 1907
har landtbruksstyrelsen ansett detta icke kunna beräknas till mindre
belopp, än som vid tiden för aflåtandet af styrelsens skrifvelse redan
tagits i anspråk för år 1906 eller 135,820 kronor. Då 20 procent af
förberörda af styrelsen beräknade disponibla totalsumma för år 1907
utgjorde omkring 96,000 kronor, skulle alltså för dessa delar af riket
ett belopp af ytterligare omkring 40,000 kronor behöfva tillföras fonden.
Tillhopa skulle alltså för båda kretsarna utöfver tillgängliga medel för
år 1907 erfordras ett belopp af omkring 250,000 kronor.
I fråga om behofvet för år 1908 har landtbruksstyrelsen anfört,
att, om detta behof beräknades till 600,000 kronor för Göteborgs och
Bohus län samt till 150,000 kronor för öfriga län och om för fyllande
af detta behof beräknades annuiteter från förstnämnda län till belopp
af 200,000 kronor samt från öfriga län till 40,000 kronor, skulle för
sistnämnda år för förstärkning af fonden erfordras i rundt tal 500,000
kronor.
Landtbruksstyrelsen har vidare fäst uppmärksamheten därpå, att
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
Statskontoret.
Fondens
användning
under senare
aren.
under öfverläggningen vid 1905 års riksdag angående frågan om förhöjning
af denna fond uttalades, att en möjligen blifvande ytterligare
förhöjning af fonden ej borde upptagas såsom utgift i riksstaten, utan
att medlen borde anskaffas medelst upplåning genom riksgäldskontoret.
På grund af hvad sålunda anförts har landtbruksstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om beredande,
på sätt Kungl. Maj:t funne lämpligt, af medel till höjande af
ifrågavarande fond för år 1907 med 250,000 kronor och för år 1908
med 500,000 kronor.
Statskontoret har, till följd af nådig remiss, den 14 nästlidne
februari yttrat sig med anledning af landtbruksstyrelsens berörda framställning
och därvid upplyst, att vid 1906 års slut förefanns å ifrågavarande
fond en kontant behållning af 175,721 kronor 34 öre, med
livilket belopp alltså den af landtbruksstyrelsen beräknade medelstillgången
under år 1907 borde ökas. Beträffande sättet för anskaffande
af de för fondens förhöjande nu erforderliga fyllnadsbeloppen har statskontoret
förklarat sig visserligen anse, att det varit önskvärdt, om det
kunnat ske på enahanda sätt, som hittills användts för beredande af
tillgångar å denna fond, men med afseende å det nu ifrågasatta beloppets
storlek syntes måhända hinder möta för dess uppförande å 1908
års riksstat. Statskontoret har därför hemställt, att proposition måtte
till Riksdagen aflåtas om anvisande af 600,000 kronor till fondens förhöjning,
att utgå med 100,000 kronor under år 1907 och med 500,000
kronor under år 1908, hvilka medel syntes böra, om och i den mån
tillgång därtill icke kunde beredas å riksstaten för år 1908, anvisas till
utgående från riksgäldskontoret.
Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län,
hvars yttrande därefter infordrades med anledning af hvad statskontoret
anfört, har i underdånigt utlåtande den 9 innevarande mars förklarat
sig icke hafva något att däremot erinra.
Angående användningen under de senaste åren af ifrågavarande
lånefond anhåller jag att med ledning af de årliga berättelserna däröfver
från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus
län samt landtbruksstyrelsen få meddela följande uppgifter.
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
5
Beviljade lån inom Göteborgs och Bolins län.
1
År
fisk
För
anskaffande af
Summa
•
efartyg
motorer i fiske- fartyg
fartyg jämte red- skap eller motor
redskap
antal
belopp
antal
belopp
antal
belopp
antal
belopp
antal
belopp
«... 1
i 1904
i 1905
11906
69
55
25
210,700
174,300
96,000
33
33
103
63,000
66,500
123,600
2
15
7,500
30,000
6
8
18,000
16,000
no
in
128
299,200;
286,800
219,600
Beviljade lån inom öfriga delar af riket.
1904
1905
1906
antal
belopp
antal
belopp
antal
belopp
Till Uppsala läns hushållnings-
sällskap
—
—
3
10,000
5
8,675
„ Södermanlands läns „
—
—
—
—
2
1,600
„ Östergötlands „ ,,
—
—
1
1,500
—
—
„ Kalmar läns södra „
—
—
—
—
3
12,800
„ Blekinge läns „
1
1,000
4
4,300
17
14,150
„ Kristianstads ,, „
3
5,400
1
1,500
2
2,600
,, Malmöhus ,, ,,
11
22,800
3
14,500
12
46,700
„ Hallands ,, ,,
11
14,500
2
3,000
6
10,700
„ Gäfleborgs ,, ,,
—
—
4
5,200
12
8,700
,, Västernorrlands ,, ,,
_
—
7
7,000
2
4,300
Summa
26
Oo
O
o
25
47,000
61
110,225
Af de för år 1900 till andra delar af riket än Göteborgs och
Bohus län beviljade 61 lånen om tillhopa 110,225 kronor afsågo 7 lån
anskaffande af motorfiskekvassar, 1 lån byggande af fiskekutter, 16 lån
inköp af motorer till fiskebåtar, 7 lån inköp af fiskebåtar, 14 lån inköp
af motorfiskebåtar, 4 lån inköp af båtar och fiskredskap, 1 lån inköp af
motor och redskap, 7 lån inköp af fiskredskap och 4 lån anläggande
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
Departements
chefens
yttrande.
af smärre inrättningar för förädling af strömmingfiskets produkter eller
anskaffande af därför behöfliga maskiner.
Att lånesumman för Göteborgs och Bohus län under år 1906 icke
var högre än 219,600 kronor och alltså mindre än de föregående åren
samt endast omkring dubbelt större än lånesumman till andra delar af riket
synes hafva sin grund i tillfälliga förhållanden, måhända föranledda af
någon missuppfattning. Sedan Kungl. Maj:ts befallningshafvande i nämnda
län i början af år 1906 erhållit uppgift från statskontoret, att till nya
lån då fanns för länet disponibelt ett belopp af något öfver 205,000
kronor, beviljades det i tabellen upptagna lånebelopp af 219,600 kronor.
Skillnaden utfylldes genom medel, som kvarstått outtagna från föregående
förmedlingar. Sedermera beviljades emellertid icke flera lån
under året inom detta län, oaktadt för länet faktiskt småningom blef
disponibel äfven den på länet belöpande andel af inflytande inbetalningar
å förut utlämnade lån. Detta förhållande torde hafva varit
hufvudsakliga anledningen till, att fonden vid slutet af år 1906 hade
att uppvisa en oanvänd kontant behållning å mer än 175,000 kronor.
Att orsaken till att blott 219,600 kronor utlånades icke var den, att
lånebehofvet härmed skulle vara fylldt, är uppenbart redan däraf, att,
såsom ofvan nämnts, icke mindre än 256 låneansökningar då förelågo,
afseende ett sammanlagdt belopp af 877,300 kronor, och uttalas äfven
uttryckligen af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som säger, att »i
saknad af medel» en ej obetydlig del af de inkomna låneansökningarna
icke kunnat bifallas af landstingets förvaltningsutskott.
Af förenämnda uppgifter framgår, att lånebehofvet inom andra
delar af riket än den egentliga västkusten för hvarje år blifvit allt
större. Det är eu särdeles glädjande företeelse, att fiskerinäringen
äfven i dessa trakter af landet är stadd i uppsving. Att hoppas är
äfven, att denna utveckling skall fortgå, hvartill i sin mån torde komma
att bidraga de undersökningar och försök, som kunna komma att anställas
medelst det fartyg för fiskeriadministrationens behof, till hvars
byggande Riksdagen enligt Kungl. Maj:ts förslag innevarande år beslutat
att bevilja medel.
Att äfven för Göteborgs och Bohus län lånebehofvet är mycket
stort och stadt i stigande, framgår af hvad jag förut meddelat. Genom
uppsökande af nya, ibland långt aflägsna fiskeplatser, samt genom
fullkomnande af redskap och fiskemetoder, genom insättande af motorer
i fiskebåtarna m. m. sträfvar västkustens fiskarbefolkning att söka afvinna
sin näring ett alltmera fördelaktigt resultat, och det synes mig
gifvet, att dessa deras bemödanden böra, så vidt sig göra låter, understödjas
och uppmuntras.
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
7
Jag finner det alltså vara ådagalagdt, att fonden för fiskerinäringens
befrämjande är i behof af väsentligt ökade medel för att
kunna tillgodose de växande krafven på lån från densamma. Det torde
äfven vara klart, att detta behof kommer att föreligga äfven för tiden
efter 1908 års utgång, därvid dock är att märka, att, till följd af den
jämförelsevis korta återbetalningstiden, behofvet af nya tillskott synes
böra så småningom komma att aftaga.
Att under dylika förhållanden bereda de ökade medel, som kunna
erfordras, genom anslag synes mig emellertid möta svårigheter. Såsom
redan vid behandlingen år 1905 i riksdagen af frågan om fondens
höjning ifrågasattes, torde det förfaringssätt nu böra tillämpas, att medel
upplånas för ändamålet genom riksgäldskontoret. Häremot torde icke
heller någon betänklighet kunna förefinnas, då ju medlen utlånas till
produktivt ändamål och draga ränta.
Det skulle emellertid genom användande af lånemedel uppstå åtskilliga
olägenheter, ifall räntan å de lån, som utlämnas från fonden,
bibehölles vid den nuvarande låga räntefoten af 3 procent. Enligt
hvad jag inhämtat, kan nämligen riksgäldskontoret under den närmaste
framtiden icke beräknas kunna upplåna penningar till billigare ränta
än omkring 4 procent. Om, såsom naturligt torde vara, riksgäldskontoret
bör af fonden erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som för
riksgäldskontoret förorsakas genom öfverlämnande af medel till fonden,
skulle, därest fondens utlåningsränta bibehölles vid 3 procent och ett års
räntefrihet fortfarande beviljades, det kunna befaras, att ett icke obetydligt
belopp af fondens öfriga kapitaltillgångar måste årligen tillgripas för att
utjämna ränteskillnaden. Ett sådant förhållande synes mig icke lämpligt,
och något annat sätt att undvika detsamma torde icke kunna användas än
en mindre höjning af fondens utlåningsränta. Med iakttagande däraf,
att ränta å fondens nuvarande, genom anslagsmedel bildade kapitalbelopp
oafkortad tillfaller fonden och således kan användas till utjämnande af
mindre ränteförluster å den af upplånade medel bildade delen af densamma,
hafva verkställda beräkningar gifvit vid handen, att, om fondens
utlåningsränta liöjes till 3,6 procent, ränteinkomsten bör vara tillräcklig
att gälda den ränta, som skall betalas till riksgäldskontoret, äfven med
bibehållande af hittills medgifna räntefrihet. En sådan räntehöjning
torde för dessa i allmänhet ganska små lån på jämförelsevis kort tid
icke vara af särdeles stor betydelse, och i alla fall komma dessa lån
att blifva väsentligt billigare, än om motsvarande medel skulle af låntagarna
anskaffas på annat sätt. Det torde för öfrigt vara fullt riktigt,
att staten väl ställer sin kredit till förfogande för idkarna af fiskeri
-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
näringen, men icke sätter räntan så låg, att staten eller den särskilt
inrättade fonden måste göra någon nämnvärd förlust på lånerörelsen.
Jag tillåter mig äfven erinra, att räntan å lån från egnahemslånefonden
och odlingslånefonden utgår efter samma räntefot, som jag nu
föreslår, eller 3,6 procent.
Det kunde visserligen ifrågasättas att låta nämnda ränteförhöjning
gälla endast för lån från de medel, som tillhandahållits genom riksgäldskontor.
Men dels skulle räntan då nödvändigtvis få sättas högre,
antagligen till 4 procent, dels skulle det säkerligen i praktiken visa sig
synnerligen olämpligt att hafva olika räntefot för lån, som utlämnades
till samma ändamål. Det olämpliga häri skulle icke heller aflägsnas,
ifall man beslöte sig för att bilda två särskilda fonder. Jag finner mig
därför böra tillstyrka, att räntan å alla nya lån från fonden höjes till
3,6 procent.
Vid öfvervägande af de denna fond berörande förhållanden har
jag emellertid trott mig finna, att det nuvarande systemet, enligt hvilket
fonden har ett visst bestämdt kapital, som då och då behöft och äfven
nu behöfver ökas, icke längre bör bibehållas. Erfarenheten har nämligen
visat, att en viss ojämnhet i tillfredsställandet af årsbehofvet med ifrågavarande
system icke kunnat undvikas. Dessutom nödvändiggör en sådan
anordning nästan årliga framställningar till Riksdagen. En anordning
liknande den, som gäller för odlingslånefonden, skulle däremot enligt
min mening innebära väsentliga fördelar. Riksdagen skulle då bemyndiga
riksgäld skontoret att för en viss tidsperiod årligen tillhandahålla
statskontoret upplånade medel till så stort belopp, att dessa jämte
de till fonden inflytande annuiteter, sedan af desamma ränta tillgodoförts
riksgäldskontor för af detsamma till fonden öfverlämnade medel, uppginge
till en viss summa, hvilken alltså för hvarje år funnes disponibel
till utlåning. Rörande denna summas användning inom skilda delar af
riket synes det alltjämt böra öfverlämuas åt Kungl. Maj:t att förordna
efter sig företeende årsbehof. Vid beräknandet af storleken af denna
årliga totalsumma synas de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
Göteborgs och Bohus lan samt landtbruksstyrelsen uppgifna lånebehofven
för åren 1907 och 1908 kunna tjäna till ledning. Dessa behof hafva
uppgifvits för innevarande år till omkring 735,000 kronor och för nästkommande
år till 750,000 kronor. Med hänsyn till att lånebehofven visat
tendens till fortgående stegring, synes det årliga maximibeloppet för
disponibla lånemedel icke böra sättas lägre än till sistnämnda belopp,
och torde detta belopp lämpligen kunna bestämmas att gälla för en
femårsperiod.
Statsutskottets Utlåtande N:o 90. 9
Det har, såsom ofvan framhållits, ifrågasatts förhöjning af fonden
redan för innevarande år, hvilken höjning landtbruksstyrelsen beräknat
till 250,000 kronor. Då emellertid enligt statskontorets upplysning ett
belopp af omkring 175,000 kronor finnes tillgängligt, hvilket icke tagits
i betraktande vid nämnda beräkning, torde det icke vara oundgängligen
nödvändigt att redan detta år tillföra fonden ökade medel. En sådan
åtgärd skulle också, då ökningen måste ske genom lånemedel, medföra
olägenheter i afseende å öfvergången till den högre räntefoten. Jag
finner mig därför böra till styrka, att de nya föreskrifter beträffande
fonden, som jag förut angifvit, måtte gälla från och med år 1908.
I afseende å öfriga nu gällande och icke härofvan berörda bestämmelser
angående lån från denna fond har jag inga ändringar att
föreslå.»
Till statsrådsprotokollet har ytterligare chefen för finansdepartementet
anfört följande:
»Den ifrågasatta väsentliga ökningen af lånefonden för fiskerinäringens
befrämjande är ämnad att äga rum förmedels tillhandahållande
från riksgäldskontorets sida af för statens räkning upplånade
medel. Enligt min mening är det principiellt riktigt, att staten vid
utlåning af dylika medel betingar sig en räntegodtgörelse, som ej understiger
beloppet af den ränta, staten själf har att å medlen erlägga.
Denna regel bör därför komma till uttryck öfverallt, där ej på grund
af tidigare beslut från statsmakternas sida, i hvilket någon rubbning i
öfrigt ej ifrågasättes, ett annat förfarande är fastslaget. Att, såsom
föredraganden afser, använda ränteinkomsten af fondens genom tidigare
anslag af skattemedel bildade del till att täcka den ränteförlust, som
kan beräknas uppkomma på fondens af lånemedel bildade del, synes
mig icke tilltalande. Jag anser alltså, att vid det förhållande, att
staten, enligt hvad riksgäldskontor upplyst, under den närmaste
framtiden näppeligen torde kunna upplåna medel mot lägre ränta än
4 procent om året, den årliga räntan å de lån, hvilka komma att från
ifrågavarande fond utlämnas, bör bestämmas till 4 procent i stället för
till 3,6 procent. I öfrigt instämmer jag med föredragande departementschefen.
»
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft två
i ämnet väckta motioner, nämligen dels motion n:o G4 i Första Kammaren
af herrar friherre Gast. Lag erinring och Alexis^Hammarström och
dels motion 245 i Andra Kammaren af herr C. Wallentin m. fl., i
Bih. till Biksd. Prof. 1907. 4 Sami. 1 Afd. 60 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
hvilka motioner sammanstämmande föreslagits, att Riksdagen måtte
bifalla Kungl. Maj:ts proposition n:o 143 med den ändring, dels att bemyndigandet
för riksgäldskontoret att till fonden för fiskerinäringens
befrämjande ntlämna medel för att bestrida ränteutgift och tillgodose
ett årligt lånebehof af 750,000 kronor måtte afse hvart och ett af åren
1907—1911 och dels att i nämnda belopp icke skulle för år 1907 inräknas
fondens öfriga medel, samt med de ändringar i öfrig! i den
kungl. propositionen, som häraf kunde föranledas.
Till stöd för sitt förslag hafva motionärerna anfört följande.
»Med anledning af Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 143 till
innevarande års Riksdag angående höjning af fonden för fiskerinäringens
befrämjande — i hvilken proposition föreslås en höjning af nämnda
fond för femårsperioden 1908—1912 till 750,000 kronor för hvartdera
af åren i fråga — tillåta vi oss vördsamt anföra följande:
Enär sättet för fiskets bedrifvande inom vårt land under de senaste
åren högst betydligt utvecklats, nya fångstmetoder, hvilka kräfva nya,
förbättrade redskap, tillkommit, och nya fångstplatser uppsökts, har
man måst nedlägga större kapital än hittills vid fiskets bedrifvande.
Glädjande nog har det äfven visat sig, att de sålunda gjorda offren
blifvit fruktbärande, och vår fiskerinäring synes nu gå en ljus och
vacker framtid till mötes till båtnad ej allenast för dem, hvilka direkt
syssla med denna näring, utan indirekt äfven för hela vårt land.
Under bemödandena att höja fiskerinäringen har särskildt fiskerifonden
visat sig ha en stor och viktig uppgift att fylla genom de lån
man från densamma kunnat erhålla.
Emellertid har fonden härvid så starkt anlitats, att under de
senaste åren det icke varit möjligt att tillmötesgå alla de kraf, som
blifvit ställda på densamma, utan ha en hel del ansökningar om låns
beviljande måst afslås i brist på nödiga medel. Sålunda hade exempelvis
under år 1906 till Göteborgs- och Bohus läns landstings förvaltningsutskott
inkommit låneansökningar, representerande ett sammanlagdt
belopp af omkring 900,000 kronor, men kunde man i brist på
medel tyvärr icke bevilja lån till högre sammanlagdt belopp än cirka
300,000 kronor.
Till innevarande år ha i samma län ansökningar om fiskerilån
inkommit, lydande på eu summa af omkring 1,100,000 kronor. Anledningen
till detta stora lånebehof bland Bohusläns fiskare är den, att
nästan alla de båtar, hvilka användts vid sillfisket, visat sig vara för
små för de moderna metoder, hvilka nu kommit i bruk, och i stället
måste nya och större båtar anskaffas. Dessutom har det visat sig fördel
-
11
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
aktigt, för att icke säga nödvändigt, att i de nya båtarna insätta motorer
hvilket allt kostar afsevärda belopp.
En dylik fullt bruklig sillförarebåt drager en kostnad af omkring
10,000 kronor, och ha cirka 40 stycken nya vadar med båtar beställts
för det kommande sillfisket. Äfven vadarna äro ganska dyrbara. En
dylik vad med vadbåt och förebåt kostar omkring 16 å 18,000 kronor.
I förhoppning om att erhålla lån ur fiskerinäringsfonden ha dessa
beställningar redan skett, på det man skulle kunna ha allting färdigt
och klart till nästa sillfiskesäsong. Då emellertid Kungl. Maj:t nu icke
föreslagit något belopp af den begärda höjningen af fiskefonden att
utgå för innevarande år, kommer säkerligen detsamma att inträffa i ar,
som hände i fjol, då betydligt öfver hälften af låneansökningarna måste
afslås i brist på medel.
Man kan förstå det bryderi och de bekymmer den fiskerudkande
befolkningen härigenom skulle råka ut för. En stor del af de gjorda
beställningarna måste naturligtvis inhiberas, men som detta tydligen
icke låter sig arrangeras utan ekonomiskt vederlag, skulle för fiskarena
ytterligare stora kostnader och penningutgifter tillkomma. Där sådan
inhibering ej låter sig utföras, kunna ännu svarare förvecklingar förekomma.
Kungl. Maj:ts förslag har öfverallt bland fiskerinäringens läkare
hälsats med känslor af glädje och tillfredsställelse. Man hade endast
hoppats, att fonden äfven för år 1907 skulle kunna sättas i tillfälle att
i vidsträcktare mån fylla sin viktiga uppgift, sa att den icke äfven
under detta år skulle visa sig otillräcklig för det stegrade behofvet.
Detta så mycket mera som just under detta ar det svenska sillfisket
såväl hemma vid våra egna klister som i sjöterritoriet vid Island är i
särskildt behof af stöd på grund af att så godt som hela fiskeflottan i
hvad den användes för sillfiske håller på att omdanas.
Vi ha oss bekant, att i afvaktan på Riksdagens beslut i denna
fråga Göteborgs- och Bohus läns landsting i år ännu icke ansett sig
kunna eller böra verkställa någon fördelning af de lånemedel, som stå
till dess disposition.»
Mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har utskottet icke haft
annat att erinra än att utskottet, i likhet med motionärerna, ansett,
att femårsperioden, under hvilken det augitna lånebeloppet årligen
skall vara att tillgå, bör bestämmas till åren 1907 —1911 i stället för
af Kung!. Maj:t föreslagna åren 1908—1912, eller med andra ord, att
det ökade lånebehofvet skall redan under innevarande år kunna till
-
TJtskottets
yttrande.
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
godoses. De skäl, motionärerna för denna åsikt framlagt, synas utskottet
vara afgörande.
Däremot har utskottet icke ansett sig kunna biträda motionärernas
förslag om . att i det för år 1907 afsedda beloppet icke skulle ingå
fondens öfriga medel, för så vidt därmed afses, förutom det beviljade
statsanslaget för år 1907 å 250,000 kronor, äfven inflytande annuiteter.
Utskottet bar nämligen funnit samma förfarande i fråga om detta belopps
bestämmande böra iakttagas för hvart och ett af åren i femårsperioden.
Med inberäkning af statsanslaget finnes i allt fall att under innevarande
år för ifrågavarande ändamål tillgå den betydande summan af
1,000,000 kronor.
Under erinran att fiskerifonden hittills fördelats sålunda, att Kungl.
Maj:t befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län för detta län
disponerat 80 procent och landtbruksstyrelsen för rikets öfriga län 20
procent, har utskottet till motionärernas uppgift om att inom nämnda
län till innevarande år inkommit ansökningar om fiskerilån på en summa
af omkring 1,100,000 kronor, velat lägga, att, enligt erhållen uppgift,
för landtbruksstyrelsens utlåning erfordras, efter hvad som redan visat
sig, för detta år utöfver tillgängliga 91,650 kronor å 92,650 kronor
ytterligare 44,350 kronor å 43,350 kronor, eller i rundt tal 44,000
kronor.
I likhet med Kungl. Maj.-t anser utskottet, att räntan å samtliga
lån, som efter ingången af år 1908 beviljas från fonden, bör utgå efter
3,6 procent. Samma räntefot synes äfven böra bestämmas för de
lån, som utgå från nu ifrågavarande, för 1907 års lånebebof afsedda
750,000 kronor. Vid det förhållande att räntan å lånen från det för
fondens höjande för år 1907 redan anvisade anslag å 250,000 kronor
är bestämd till 3 procent, uppkommer visserligen den olägenhet, att lån,
som under innevarande år utlämnas från fonden, komma att löpa med
olika ränta. Men denna olägenhet synes icke höra vara afskräckande,
då lånen i regeln torde beviljas i den mån ansökningarna om dem inkommit
och lån från nu ifrågavarande medel ej böra utgifvas, förr än
det förut för ändamålet beviljade anslag bbfvit anlitadt.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts
förevarande proposition samt herrar friherre Lagerbrings
och Hammarströms samt herr Wallentins m. fl.
omförmälda motioner, må
Statsutskottets Utlåtande N:o 90.
13
a) bemyndiga riksgäldskontoret att för hvart
och ett af åren 1907—1911 på rekvisition af Knngl.
Maj:t till fonden för fiskerinäringens befrämjande, i
mån af behof, öfverlämna medel till så stort belopp,
som finnes erforderligt för att tillsammans med till
fonden inflytande annuiteter å utlämnade lån och andra
fonden tillhöriga medel, med undantag för år 1907 af
redan beviljadt statsanslag, ej mindre bestrida den i
nästa punkt omförmälda ränteutgift än äfven tillgodose
ett årligt lånebehof af 750,000 kronor;
b) besluta;, att riksgäldskontoret skall af fonden
erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som genom
medels öfverlämnande till fonden för riksgäldskontoret
förorsakas; samt
c) äfvenledes besluta, att för lån, som från förenämnda,
för år 1907 afsedda 750,000 kronor utlämnas,
och för samtliga de lån, som efter ingången af år
1908 från fonden beviljas, räntan skall utgå efter 3,6
procent, samt att i öfrigt nuvarande villkor för lån
från fonden fortfarande skola gälla.
''
Stockholm den 23 april 1907.
På statsutskottets vägnar:
HUGO TAMM.
Herr E. Fränekel har begärt få antecknadt, att han icke delit
i förestående ärendes behandling inom utskottet.
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 4 Samt. 1 Afd. 60 Häft.
3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1907:129 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungi. Maj ds proposition angående förhöjning af fonden för fiskerinäringens befrämjande. a1 i texten
- Rskr. 1907:130 Skrifvelse till fullmäktige i riksgäldskontor et angående förhöjning af fonden för fiskerinäringens befrämjande. s. 15 i texten