Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1

1908-02-04 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 6,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1908:1, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 4 febr. 1908, kl. 1.3 0 e. m.

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta ifråga

om vissa po stafgifter.

*

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för den 18 nästlidne januari har Kungl. Maj:t i en till Riksdagen

aflåten proposition n:o 13, som hänvisats till bevillningsutskottets

förberedande behandling, föreslagit Riksdagen att

dels, i fråga om de till den inrikes posttjänsten hörande afgifter —

med förklarande att Riksdagen fortfarande vill utöfva sin rätt att ensam

besluta rörande

befordringsafgifter i egentlig mening,

assurans-, rekommendations-, postanvisnings-, postförskotts- och inkasseringsafgifter

— de sistnämnda, om och när inkassering till äfventyrs

kommer att införas äfven i den inrikes postutväxlingen —

afgifter för lösenförsändelser äfvensom

afgifter för postabonnemang å tidningar och för tidnings afl ämnande

till postanstalt å tid, då postanstalten ej hålles öppen för allmänheten

—

bemyndiga Kungl. Maj:t att intill utgången af år 1918 i öfrigt

besluta i fråga om hithörande afgifter;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att fortfarande intill utgången

af år 1918 besluta beträffande de till den utrikes posttrafiken hörande

afgifter.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 1 Käft. (N:o 1.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1

I ofvan omförmälda statsrådsprotokoll erinras till en början, hurusom

jämlikt 60 § regeringsformen postmedlen äro att hänföra till bevillningarna,

hvadan det tillkommer Riksdagen att ensam besluta om desamma.

Grundlagens bud i fråga om bestämmanderätten öfver postmedlen vore

således klart och tydligt, men förhållandena hade i själfva verket utvecklat

sig i riktning mot en väsentlig modifikation af berörda grundlagsstadgande,

tvifvelsutan hufvudsakligast beroende på nödig praktisk hänsyn.

Vidare erinrar chefen för civildepartementet, hvad först anginge de

af utrikes posttrafiken härflytande afgifter, hurusom representationen vid

två särskilda tillfällen, nämligen år 1818 och år 1823, uppdragit åt regeringsmakten

att bestämma omförmälda afgifter, äfvensom att Kungl.

Maj:t därefter allt hitintills utöfvat nämnda Kungl. Maj:t tillerkända

myndighet.

Beträffande därefter de af inrikes posttrafiken härflytande afgifter

hade förhållandena varit mera växlande, i det angående en del afgifter

förordnats i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut, andra åter bestämts

af Kungl. Maj :t utan Riksdagens hörande. Denna olikhet hade

ej stöd i något riksdagsbeslut, motsvarande de båda ofvan angifna.

I fråga om en stor del af de hithörande afgifter, som bestämts af

Kung! Maj:t utan Riksdagens hörande, vore förklaringsgrunden härtill att

finna i praktiska hänsyn, nämligen samma afgifters ringa betydelse i

statsfinansiellt hänseende. Och beträffande åter andra, mera betydande

af dessa afgifter, hvilka på enahanda sätt fastställts, förelåge en historisk

förklaringsgrund, i det dessa, t. ex. postanvisnings- och postförskottsafgifterna,

hänförde sig till rörelsegrenar, hvilka tillkommit under

postväsendets alltjämt fortgående utveckling, men ansetts mer eller mindre

främmande för postverkets ursprungliga befattning med befordran endast

af bref och värden. Anda till senare tid hade från Riksdagens sida ej

heller framkommit något som helst uttalande i anledning af berörda, för

Riksdagen nogsamt kända förhållande.

Efter en redogörelse för de uttalanden i denna fråga, som, enligt

hvad kändt är, förekommit vid 1896, 1905 och 1907 årens riksdagar,

samt under erinran att, med anledning däraf att bevillningsutskottet ifrågasatt,

det Riksdagen skulle återkalla det vid 1817—1818 års riksdag

Kungl. Maj:t gifna bemyndigande att bestämma öfver postafgifter i trafiken

mellan Sverige och utlandet, vederbörande departementschef under

frågans behandling vid nästlidet års riksdag förklarat sig beredd att

låta verkställa en utredning för utrönande af huruvida det kunde vara

lämpligt, att omförmälda Kungl. Maj:t gifna bemyndigande i sin helhet

eller delvis bibehölles, anför chefen för civildepartementet vidare, att

det gifvetvis måste anses önskvärdt — på sätt under öfverlägg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 3

ningen år 1907 i Andra Kammaren jämväl framhölls — att frågan om

sättet för postafgifternas bestämmande i hela sin omfattning på eu gång

komme till afgörande och sålunda ej inskränktes till de af den ut°

ländska trafiken härflytande afgifterna.

Ifrågavarande utredning, hvilken sedermera verkställts genom generalpoststyrelsens

försorg, innehåller till en början en redogörelse för

de olika slagen af postafgifter och de sätt, hvarpå desamma°fastställts.

Till nämnda redogörelse, som återfinnes å sid. 6—24 i den kungl. propositionen,

anhåller utskottet att få hänvisa.

Generalpoststyrelsen har därefter upptagit till skärskådande, i hvad

man praktiska olägenheter kunde befaras uppstå, därest frågan om

nya eller förändrade postafgifter i hvarje särskildt fall skulle underställas

Riksdagens pröfning.

Härom yttrar, enligt statsrådsprotokollet, styrelsen följande:

Hvad därvid först beträffar de postafgifter, som äro att hänföra till

den inrikes posttrafiken, så torde genom det nu ifrågasatta förfaringssättet

några väsentliga olägenheter icke komma att uppstå. Dock lärer

det få anses önskvärdt, att, när dylika afgifter äro af särdeles ringa

ekonomisk betydelse, desamma kunna af Kungl. Maj:t bestämmas

utan den omgång och tidsutdräkt, hvarmed ett hänskjutande till Riksdagens

pröfning är förenadt. Till afgifter af sistnämnda slag synas

böra hänföras de, som utgå för uppräkning af värdeinnehållet i assurerad

försändelse, för expressutdelning, mottagningsbevis och reklamation,

för adress förändring eller försändelses återtagande, för tidningsöfverflyttning

samt för registrering af ankomna värdeförsändelser. Rörande

afgifterna för uppräkning af värdeinnehållet i assurerad försändelse,

för adressförändring eller försändelses återtagande samt för tidnmgsöfverflyttning

saknas visserligen statistiska siffror, men någon

tvekan kan icke råda därom, att de belopp, som genom dessa afgifter

tillflyta postkassan, äro synnerligen obetydliga; och hvad angår de öfriga

afgifter af mindre vikt, om hvilka nu är fråga, tillåter sig generalpoststyrelsen

nämna, att under år 1906 i den inrikes posttrafiken uppburos

i runda tal för expressutdelning något mer än 9,000 kronor, för

mottagningsbevis något mer än 2,000 kronor, för reklamation omkring

450 kronor och för registrering af ankomna värdeförsändelser näsrot mer

än 14,000 kronor. ö

Afgifterna för fackafläggning och för befordran med postverkets

fartyg af resande och fraktgods äro, på sätt ofvan sagts, af beskaffenhet

att enligt generalpoststyrelsens mening icke böra hänföras till postmedlen.

Skulle emellertid Kungl. Maj: t finna dessa afgifter vara att

Generalpost
styrelsen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

såsom postmedel anses, lärer det i alla händelser icke vara lämpligt,

att frågor rörande nu förevarande afgifter underställas Riksdagens

pröfning. Dels äro nämligen afgifterna i fråga af ringa ekonomisk betydelse,

och dels medför nödvändigheten att afpassa desamma efter ortsoch

andra särskilda förhållanden en viss större föränderlighet i afgifternas

natur. Under år 1906 inflöto till postkassan för fackafl äggning

endast omkring 7,500 kronor och för befordran med postverkets fartyg

af resande och fraktgods allenast närmare 12,000 kronor.

Hvad därefter beträffar posta/gifter na i den utrikes trafiken, så synas

de skål, som under början af i800-talet föranledde Rikets Ständer

att till Kungl. Maj:t öfverlämna dessa afgifters bestämmande, ännu

i allmänhet äga samma styrka, som när öfverlämnandet skedde. Visserligen

är tiden mellan riksmötena numera väsentligen inskränkt, men

mellan de årliga riksdagarna fastställas eller förändras internationella

afgifter i en omfattning, som säkerligen icke står efter hvad som i

äldre tider skedde mellan de då mera sällan sammanträdande riksmötena.

Detta har gifvetvis sin grund i våra dagars ojämförligt liggare postala

förbindelser samt däri, att postverken efter hand utvidgat sin verksamhet

till allt flera rörelsegrenar såsom befordran af paket och assurerade

försändelser, utväxling af postanvisningar, postförskott och inkasseringshandlingar,

förmedling af tidningsabonnemang m. m.

De viktigaste besluten beträffande de internationella postafgifterna

fattas vid världspostkongresserna. Att ett lands ombud vid dylik kongress

i ett eller annat hänseende förbehåller sig vederbörande riksförsamlings

godkännande, låter sig naturligtvis göra, men om därvid kongressen

icke, såsom i enstaka fall skett, antager en eventuell undantagsanordning

för de postförvaltningar, hvilka icke kunna biträda kongressens beslut

i ämnet, har sedermera det land, hvars riksförsamling ej anser sig kunna

godkänna kongressens beslut, ingen annan utväg än att, om beslutet

hänför sig till hufvudkonventionen, utträda ur världspostföreningen eller,

om beslutet rör något af de öfriga allmänt internationella postfördragen,

för sm del helt och hållet frånträda detta föidrag.

Världspostkongressernas beslut kunna emellertid äfven mellan kongresserna

förändras efter skriftlig omröstning eller modifieras genom särskilda

öfverenskommelser, hvarjämte besluten rörande den allmänt internationella

posttrafiken ofta påkalla jämkningar i afgifter, som fastställts

genom speciella fördrag. Hvad särskild! beträffar dylika jämkningar,

så är det gifvetvis önskvärd!, att de träda i tillämpning samtidigt

med de kongressbeslut, som föranledt desamma, och om detta

önskemål skall kunna vinnas, lärer icke sällan kunna inträffa, att jämk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 5

ningarna i fråga icke hinna underställas Riksdagens pröfning. Äfven

utan att vara direkt föranledda af kongressbeslut kunna jämväl sådana

ändringar i speciella postfördrag ifrågasättas, som det ur allmänhetens

synpunkt är högst önskvärdt att kunna genomföra utan tidsutdräkt och

sålunda utan att afvakta ett riksdagsbeslut, som måhända skulle låta

vänta på sig under närmare ett års tid.

Åt hvad nu blifvit anfördt och med hänsyn till den förut lämnade

redogörelsen rörande mångfalden af de postala afgifterna torde framgå,

att det för posttjänstens ändamålsenliga bedrifvande är högst önskvärdt,

att frågor om nya eller förändrade internationella postafgifter i så ringa

omfattning som möjligt behöfva underställas Riksdagens pröfning. Hvad

emellertid angår befordringsafgifterna i egentlig mening, så äro dessa

af en så afgörande ekonomisk betydelse, att generalpoststyrelsen trott

sig icke böra ifrågasätta annat, än att dessa afgifter äfven i den utrikes

posttrafiken skulle antingen i allmänhet eller åtminstone till hufvudgrunderna

pröfvas af Riksdagen. Att fullt noggrannt uppgifva, till

hvilka belopp ifrågavarande befordringsafgifter uppgå, är icke möjligt

utan anställande af särskilda, tämligen vidlyftiga statistiska räkningar,

men med ledning af de statistiska siffror, som finnas tillgängliga, anser

sig generalpoststyrelsen kunna beräkna beloppen af de befordringsafgifter,

som under år 1906 i utväxlingen med utlandet influtit till

svenska postkassan, till omkring 1,750,000 kronor för bref och brefkort,

omkring 130,000 kronor för korsband och nära 400,000 kronor

för paket. I fråga om befordringsafgifterna för bref, brefkort och

korsband torde skyldigheten till sådan underställning, hvarom nu är

fråga, kunna utan mera afsevärd olägenhet undantagslöst fastslås, hvaremot

rörande paketafgifterna med deras skilda slag och efter olika förbindelser

växlande belopp det synes ur praktisk synpunkt nästan outförbart

att till Riksdagen hänskjuta annat än frågor rörande nya eller

förändrade allmänna grunder, efter hvilka svenska postverkets godtgörelse

för befordran af ett internationellt paket skall utgå. I sådana

fall, då icke en mera principiell eller i ekonomiskt hänseende mera ingripande

förändring beträffande nämnda godtgörelse ifrågasättes, torde

Kungl. Maj:t böra fortfarande som hittills meddela beslut.

Under åberopande af hvad generalpoststyrelsen sålunda andragit

uttalar styrelsen slutligen såsom sin mening, att frågor om nya eller

förändrade postafgifter höra kunna utan mera afsevärda praktiska olägenheter

underställas Riksdagens pröfuing i den mån de röra

till den inrikes posttjänsten hörande

befordringsafgifter i egentlig mening,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

assurans-, rekommendations-, postanvisnings-, postförskotts- ock inkasseringsafgifter

— de sistnämnda, om ock när inkassering till äfventyr

kommer att införas äfven i den inrikes postutväxlingen —

afgifter för lösenförsändelser äfvensom abonnemang å tidningar ock

för tidnings aflämnande till postanstalt å tid, då postanstalten ej

kalles öppen för allmänketen, samt

till den utrikes posttrafiken hörande

befordringsafgifter för bref, brefkort, korsband ock paket, paketafgifterna

dock endast till de allmänna grunder, efter kvilka godtgörelsen

till svenska postverket skall utgå.

För egen del kar ckefen för civildepartementet i det föreliggande

ämnet anfört följande.

»Såsom det anmärktes vid öfverläggningen år 1907 i Riksdagens Andra

Kammare, kar vid bestämmandet af postmedlens begrepp användts

olika beteckningar med olika innebörd ock räckvidd. Med ledning

af kvad generalpoststyrelsen andragit torde nämnda begrepp numera

kunna på ett tillfredsställande sätt bestämmas. Lika med styrelsen

anser jag, att icke samtliga de afgifter, som uppbäras i posttjänsten,

kunna hänföras till postmedlen, utan att därifrån böra uteslutas till

en början de af styrelsen närmare angifna afgifter, hvilka tillfalla vissa

postfunktionärer eller entreprenör.

De afgifter, som ingå till postverket, redovisas dels med frankotecken

ock dels med kontanta medel.

De afgifter, som sålunda redovisas med frankotecken, äro följande:

befordringsafgifter, såvidt de ej afse utgifvarkorsband eller tidningsbilagor;
assurans-,

rekommendations-, postanvisning3-, postförskotts- ock

inkasseringsafgifter; samt

afgifter för uppräkning af värdeinnehållet i assurerad försändelse,

för expressbefordran, mottagningsbevis, reklamation ock adressförändring

eller återtagande af försändelse äfvensom för tidningsöfverflyttning.

Alla öfriga postafgifter skola redovisas med kontanta medel, nämligen

afgifter för lösenförsändelser, registrering af ankomna värdeförsändelser,

fackafläggning, postabonnemang å tidningar, postbefordran af

utgifvarkorsband ock tidningsbilagor, tidnings aflämnande till postanstalt

å tid, då postanstalten ej hålles öppen för allmänketen, samt befordran

med postverkets fartyg af resande ock fraktgods.

Att vid bestämmandet af begreppet postmedel lägga den afgörande

vikten på sättet för afgifternas redovisning, genom frankotecken eller

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 7

Tf**! Skä''- ^u,lejag

postverket såsom gSÄrTi t de ^vilka ingå till

af postbefordran. *1 eSet 1 °ch för Marter

till postverket inflytande ffo-ifter höra räk^ 8amtI!^a ofvanberörda,

af styrelsen angifva båda rmdanta •'' • A3’8 td Postmedlen, dock med de

afläggning och dels för befordran af£iftfna dels för fack
och

fraktgods. Det kan nämligen ei med I!°Stverkets fartyg af resande

relsens uppfattning därom att^intniL A ^ mvandas något mot stysiellt

hänseende betydelselösa afo-ifter J* & or ofngt i stats Ii nämligen

höra hänföras''^tiU postoelSn afsadan natur> att de ej lämp
ar

det, på sätt förut^ramhåflits aTrfk ^ d/n inrikes posttrafiken,

om sättet för dessa afgifters bestäm^V^Sf^ å8tadkommes i fråga

vara något att erinra mot hvad o-J, j dC\ torde darvid i sak ej

föreslagit. Genom ett bifall därtill skulle R^611 1 fdant hänseende

farande utöfva sin rätt öfver IfiZ Riksdagen komma att fort
i

någon som helst män ^seÄ oTfk -m kan anses

tanderätt öfverlämnas allenast tv* gt? 8krde tdl Kung], Majrts beskmtedagen

BkX af ob**«4*B slag.

tanderätt beträffande ^farande komma att utöfva sin besk
befordringsafgifter

i egentlig mening;

gifter samt °cl1 Postförskottsaf
mrikes

postutväxlingen; g Sadana k°mma att iföras i den

avgifter för lösenförsändelser samt

till posgtanstalt°å tid^då^TsfanstkteTfaif ^ tidnin^s hämnande

KunglMajU,** “^n.

; —d to.Ä“ife,te&

mottagningsbevis;

reklamation;

trgande af

registrering af ankomna värdeförsändelser.

treprenör, äfveMom^frift^fö/fåJS*101^1,61’ eder„vederbörande enpostverkets

fartyg af resande och frakt" gfnm/= ,?ck for befordran med

till postmedel! fortfarande bestämmaAf&mgiUMajA™ ^ hänförliga

opaginerad Kontrollera mot PDF

g Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

generalpoststyrelsen om orma & födande skulle successivt indragas

vissa postfunktionärer vid po^rj Afläggning, för bokföring af

till postkassan, nämligen a ^ ägka för vidimation af afskrifter samt

postafgifter, för begagnan ’ ad eller rekommenderad förför

intyg om innehållet i “^ne,''förekommande afgifter

sändelse. Beträffande enahanda vidr Posts “^. tiU postkassan. Af

har däremot icke föreslagits ^ Atnämnda någon ekonomisk be
dTl

hinder faV1906 uppgiBgo blunda afgifterna för fackafläggning

»Krc-Si i''ankommen värdeförsändelse lära icke

6,ve^« “

under nagra förhållanden vara a . f ^greppet postmedlen, som

icke heller med hänsyn till den aktion a * fö7bo£föring af postofvan

gifvlts, kunna 1 ragasa as ^ skulle komma att indragas

afgifter äfven ™ A afgifter lärer visserligen, därest desamma

till postverket j farande hänseende upp
skulle

ingå ull pos.kaävin, gifter» jämförelsevis ringa ekono
mi

?Tl''J*fvtTRMagenicke"höra hafva anledning att i friga

miska betydelse, y & , , iil sjBeslutanderätt.

om dessa afgifters bestamman nosta drifterna som Riksdagen kan

poströrelsen uppkomma en e er beträffande hvilken rimligtvis kunde

k någon nu befintlig kategori “““ att höra af Kung! M»j:t

£ reSm^Är—ing kommer att till R.ksdagen

afl“ Hvad därefter ånger poMft^na

ligen kunna jafvas riktigheten af geM^^y Rikets Ständer att tall

skäl, som under början af 18 bestämmande, ännu i allmänhet

ITÄ- -'' - k“ “

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 9

med fog göras gällande, att för närvarande föreligga starkare skäl till

ett sådant delegerande åt Riksdagens befogenhet, än hvad fallet var

under 1800-talets början. Den omständigheten att Riksdagen numera

sammanträder hvarje år och att det skäl för Ständernas beslut, som

förefanns i. den långa tidrymden mellan riksmötena, sålunda bortfallit,

torde nämligen mer än väl motvägas af, att nutidens så ojämförligt lifligare

och mångsidigare postala samfärdsel de olika staterna emellan

hos hvarje enskildt postverk kräfver eu snabb och smidig anpassningsförmåga,

om hvars utsträckning man i början af 1800-talet för visso ej

kunde bilda sig en föreställning. Och dock framstod det redan vid den

tiden för representationen såsom ett afgörande skäl för det beslutade

delegerandet af dess befogenhet, att hithörande afgifters storlek »endast

berodde på de författningar, utländska makter funne för e;odt att utfärda».

För att visa, med hvilka obetydligheter Riksdagen komme att besväras,

om. frågor rörande internationella postafgifter skulle undantagslöst

hänskjutas till Riksdagen, tillåter jag mig erinra om ett par fall,

som nyligen varit föremål för Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

_ Enligt det vid postkongressen i Washington år 1897 afslutade postanvisningsaftal

skulle högsta beloppet för internationell postanvisning

utgöra 1,000 francs, dock att de förvaltningar, som icke kunde medgifva

nämnda maximum, ägde begränsa detsamma till 500 francs. Bland

de länder, som begagnade sig af denna rätt, var Danmark, hvarest

maximibeloppet i fråga således intill senaste tid utgjort 500 francs eller

360 kronor. Postkongressen i Rom år 1906 medgaf emellertid icke

någon sådan generell undantagsbestämmelse som Washington-kongressen,

i följd hvaraf Danmark numera måst höja postanvisningsmaximum till

1,000 francs (720 kronor). Denna förändring har påkallat ett tillägg

till den särskilda öfverenskommelsen om postförbindelsen mellan Sverige

och Danmark, i hvilken öfverenskommelse afgiften för postanvisningar

mellan nämnda bägge länder å belopp t. o. in. 360 kronor är bestämd

till 15 öre för de första 25 kronorna och 30 öre för belopp öfver 25

t. o. m. 100 kronor med 15 öres förhöjning för hvarje ytterligare belopp

af 100 kronor eller del däraf, så att afgiften för en postanvisning

å 360 kronor utgör 75 öre. När det nu gällde att bestämma afgiften

för svensk-danska postanvisningar å belopp öfver 360 t. o. m. 720

kronor, kunde beslutet icke gärna blifva annat, än att jämväl i fråga

om dessa större anvisningar afgiften skulle stiga med 15 öre för hvarje

belopp af 100 kronor eller del däraf.

Bill. till Riksd. Prat. 1908. 5 Sami. 1 Afd. 1 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Det andra fallet rör postförskottsafgiften i en viss särskild förbindelse.

Mellan Sverige och Belgien blef nämligen år 1894 afslutadt ett

separataftal om direkt utväxling med ångbåt mellan Göteborg och Antwerpen

af paket om högst 50 kilograms vikt. I hufvudsaklig öfverensstämmelse

med då gällande allmänt internationella paketkonvention innehåller

berörda separataftal, bland annat, att afsändare af paket med

postförskott skall erlägga en särskild afgift af 20 centimes per 20 francs

eller del af 20 francs af postförskottsbeloppet; att afsändningslandets

förvaltning skall, för att adresslandet må bekomma hälften af postförskottsafgiften,

godtgöra sistnämnda land en half procent af hvarje postförskottsbelopp,

med afrundning i vissa fall; att dylikt paket skall åtföljas

af ett postförskottsreversal, som, i händelse paketet utlöses, återsändes

till afgångslandet; samt att afräkningen mellan förvaltningarna

af postförskotten ingår i den allmänna paketafräkningen, hvarvid anteckningar

å paketkartorna läggas till grund. Enligt den i Rom år 1906

afslutade allmänt internationella postpaketkonvention skall den särskilda

afgiften för postförskott å paket fortfarande utgå med samma belopp,

som ofvan sagts (20 centimes per 20 francs eller del af 20 francs), till

lika fördelning mellan afgångslandet och adresslandet, men däremot föreskrifver

konventionen, att redovisningen af postförskott skall ske medelst

postanvisningar — hvarigenom undvikes, att paketafräknmgarna belastas

med uppgörelsen härutinnan — samt att adresslandets godtgörelse skall

beräknas efter postförskottsanvisningarnas slutsumma för månad. (Det

har nu befunnits önskvärdt, att bestämmelserna i det svensk-belgiska

separataftalet bringas till öfverensstämmelse med den allmänt internationella

paketkonventionen, hvad redovisningen af postförskott beträffar.

En förändring i sådan riktning kan emellertid i vissa fall medföra en

höjning eller sänkning af Sveriges andel i postförskottsafgifterna, men

särskildt med hänsyn till den ringa omfattningen af ifrågavarande svenskbelgiska

paketutväxling torde det belopp, hvarmed, genom det nya redovisningssättets

antagande, svenska postverkets inkomster kunna komma

att minskas, icke uppgå till mer än högst några kronor för år.

Ofta inträffar därjämte, att jämkningar i aftal med främmande förvaltningar

äro af den brådskande beskaffenhet, att det skulle medföra

afsevärda olägenheter, om frågan behöfde hänskjutas till Riksdagen.

Redan af det anförda torde sålunda framstå såsom praktiskt sedt

olämpligt att i vår tid för bestämmandet af ifrågavarande afgifter skapa,

en ordning, som är förenad med större omgång och tidsutdrägt än den,

som nu följts under närmare ett århundrade. Riksdagens rätt i afseende

å jämväl dessa afgifter är emellertid, såsom ofvan framhållits, jämlikt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1. 11

gällande grundlag alldeles obestridlig. Nu liksom förut synes emellertid

vid Irågans bedömande den praktiska synpunkten böra få träda i förgrunden.

Generalpoststyrelsen har också i sitt utlåtande framhållit, att

det för postjänstens ändamålsenliga bedrifvande är högst önskvärdt,

att frågor om nya eller förändrade internationella postafgifter i ''så

ringa omfattning som möjligt behöfva underställas Riksdagens pröfning.

Jag skall här ytterligare tillåta mig betona hvad generalpoststyi

elsen i sitt utlåtande yttrar därom, att det visserligen låter sig

göra, att ett lands ombud vid en världspostkongress i ett eller annat

hänseende förbehåller sig vederbörande riksförsamlings godkännande,

men att - om därvid kongressen icke, såsom i enstaka fall skett, antager

en eventuell undantagsordning för de postförvaltningar, hvilka icke

kunna biträda kongressens beslut i ämnet — det land, hvars riksförsamling

ej anser sig kunna godkänna kongressens beslut, sedermera icke har någon

annan utväg än att, om beslutet hänför sig till hufvudkonventionen, utträda

ur världspostföreningen eller, om beslutet rör något af de öfriga allmänt

internationella postfördragen, för sin del helt och hållet frånträda detta

fördrag. . Om fastställandet af en afgift i den internationella postutväxgjordes

beroende af Riksdagens samtycke, skulle sålunda följden

däraf i regel blifva den, att å ena sidan vårt kongressombud i alla sina

yrkanden och förslag komme att hämmas af den begränsning i hans

befogenhet, som betingades af den Riksdagen i sista hand tillkommande

pröfningsrätt, och att å andra sidan denna pröfningsrätt i realiteten

komme att inskränka sig till ett nödtvunget godkännande af hvad vid

kongressen beslutats. Det kan nämligen ej gärna tänkas, att Riksdagen

skulle finna anledning att genom vägran att godkänna kongressens beslut

utsätta Sverige för de i styrelsens utlåtande omförmälda eventualiteter.

Att Sveriges ombud på sådant sätt skulle betagas möjlighet att

med tillbörlig kraft och auktoritet representera landet vid internationella

postala förhandlingar, synes för öfrigt ingalunda böra betecknas såsom

en önskvärd åtgärd.

Emellertid har generalpoststyrelsen tänkt sig, att utan mera afsevärda

praktiska . olägenheter frågor om vissa särskilt angifna internationella

postafgifter skulle kunna antingen i allmänhet eller åtminstone

till hufvudgrunderna pröfvas af Riksdagen. Det förefaller dock, som

skulle gent emot de af styrelsen själf kraftigt framhäfda praktiska trafven

berörda synpunkt desto mindre böra verka ett undantag från regeln,

som det ju ej kan blifva fråga om annat än modifikationer, och dessa

kanske oftast rätt oväsentliga, i de afgiftsgrupper, hvilka för närvarande

inbringa de af styrelsen angifna ungefärliga belopp.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

Hvad nu särskilt angår de internationella paketafgifterna, har generalpoststyrelsen

framhållit, hurusom med hänsyn till dessa afgifters skilda slag

och efter olika förbindelser växlande belopp, det synes ur praktisk synpunkt

nästan outförbar att till Riksdagen hänskjuta annat än frågor

rörande de allmänna grunder, efter hvilka svenska postverkets godtgörelse

för befordran af ett internationellt paket skall utgå Hvad som

i detta sammanhang skall förstås med »allmänna grunder» bär generalpoststyrelsen

dock icke angifvit, hvadan detta uttalande icke torde kunna

läggas till grund för ett förslag i den af styrelsen antydda riktning,

äfven om eljest en förändring härutinnan skulle vara ensidig. r ör min

del finner jag detta ingalunda vara förhållandet, och om Riksdagen forbehölle

sig att fastställa eller förändra dessa allmänna grunder, torde

ofta uppstå fall, där det vore praktiskt taget synnerligen olagligt att

afbida ett Riksdagens beslut, likasom det mången gång lärer blifva

mycket vanskligt att afgöra, huruvida eu viss fråga ar af beskaffenhet,

att Riksdagen däröfver skall besluta. På sätt af den har ofvan a sid.

12—15 lämnade redogörelsen framgår, föreligga nämligen särskild! i

fråga om paketpostförsändelser en mängd separata aftal, som tidt och

ofta kräfva ändringar, hvilka böra snabbt genomföras. I regel röra sig

ändringarna om synnerligen obetydliga detaljer, hvilka dessutom oftast

äro rena konsekvenser af internationella postpaketkonventioner.

Frågor om de egentliga befordringsafgifterna för bref, brefkort och

korsband i den utrikes trafiken skulle enligt generalpoststyrelsens mening

utan mera afsevärda olägenheter kunna hanskjutas till Riksdagen,

styrelsens utlåtande framgår emellertid tillika, att Riksdagens beslut

icke lärer kunna inhämtas förr än efter det vederbörande varidspostkongress

hållits. Vid sådant förhållande torde Riksdagen - därest ej

kongressen antagit en undantagsanordning för de postförvaltningar, som

icke kunna bitäda kongressens beslut i ämnet — knappast hatva

annan utväg än att för Sveriges vidkommande godkänna hvad kongressen

beslutit. Fn vägran härutinnan från Riksdagens sida skulle

nämligen, då bestämmelserna om nu ifrågavarande afgifter återfinnas i

hufvudpostkonventionen, såsom förut påpekats, medföra, att Sverige no

gades utträda ur världspostföreningen.

Då således åtskilliga afsevärda olägenheter utan tvifvel skulle kunna

uppstå, om skyldighet att till Riksdagens pröfning hänskjuta frågor om

internationella postafgifter — låt vara i den af generalpoststyrelsen angifna

inskränkta omfattning — fastsloges, synes det af rent praktiska

skäl vara att förorda, att hos Riksdagen göres framställning darom, att

Riksdagen nu förnyar Rikets Ständers på sin tid i detta ämne med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 1.

delade beslut och således bemyndigar Eders Kungl. Maj:t att fortfarande

besluta beträffande de till den utrikes posttrafiken hörande afgifter.

Detta bemyndigande synes emellertid böra inskränkas till samma tidrymd,

som ofvan föreslagits i fråga om de inrikes postafgifterna, eller intill

utgången af år 1918.

Äfven om Riksdagen skulle meddela ett så vidsträckt bemyndigande,

lärer Eders Kungl. Maj:t, därest ifrågasatt ändring beträffande internationell

postafgift är af särskildt ingripande ekonomisk betydelse, och

vederbörande världspostkongress kan förmås antaga en undantagsanordning

för de postförvaltningar, som icke kunna biträda kongressens beslut,

ej underlåta att underställa Riksdagens pröfning, huruvida ifrågavarande

förändring må, hvad Sverige angår, genomföras.»

Som kändt är, hade bevillningsutskottet vid hemställan om bifall utskottet,

till Kungl. Maj:ts till 1907 års Riksdag aflåtna proposition angående

höjning af lägsta viktsatsen för inrikes bref, med framhållande af att

det tillkomme Riksdagen allena att bestämma öfver alla slag af postafgifter,

såväl för inrikes som för utrikes försändelser, jämväl föreslagit,

att Riksdagen skulle återkalla det vid 1817—1818 års riksdag Kungl.

Maj:t lämnade, vid 1823 års riksdag förnyade bemyndigande angående

regleringen af posttaxan för utrikes brefväxlingen. Vid ärendets behandling

inom kamrarna förklarade emellertid dåvarande chefen för civildepartementet

sig anse, att en dylik återkallelse borde föregås af en

allsidig utredning rörande möjligheten att förebygga de praktiska olägenheter,

som med skäl kunde väntas af en dylik återkallelse, äfvensom

att han vore beredd att låta verkställa en sådan utredning för utrönande

af, huruvida det kunde vara lämpligt, att omförmälda, Kungl. Maj:t

gifna bemyndigande i sin helhet eller delvis bibehölles. Med anledning

häraf förklarades å bevillningsutskottets vägnar, att utskottet icke hade

något emot uteslutande ur betänkandet af nämnda uttalande och förslag,

hvilket också skedde.

Sedermera har, såsom af den kungl. propositionen framgår —

i syfte att på ett tillfredsställande sätt ordna såväl den konstitutionella

som den praktiska sidan af saken — en dylik, fullständig och uttömmande

utredning blifvit genom generalpoststyrelsens försorg verkställd;

och har nämnda utredning resulterat i det af Kungl. Maj:t för

Riksdagen nu framlagda förslaget.

Enligt hvad ifrågavarande utredning och förslag gifva vid handen

har generalpoststyrelsen ansett bland annat frågor om nya eller förändrade

postafgifter böra kunna utan mera afsevärda praktiska olägenheter

underställas Riksdagens pröfning i den män de röra de till den utrikes

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1.

posttrafiken hörande befordringsafgifter för bref, brefkort, korsband och

paket, paketafgifterna dock endast till de allmänna grunder, efter hvilka

godtgörelsen till svenska postverket skall utgå. Kungl. Maj:t åter har i detta

afseende, på de af chefen för civildepartementet anförda skäl, ansett frågor

om internationella postafgifter icke böra hänskjutas till Riksdagen och att

det begärda bemyndigandet alltså skulle omfatta samtliga dessa slag af

afgifter.

Genom det framlagda förslaget har till en början Riksdagens rätt att besluta

öfver postbevillningen obetingadt fastslagits och frågans konstitutionella

sida torde vid sådant förhållande få anses vara en gång för alla afgjord.

Hvad därefter angår den rent praktiska sidan af saken, kan svårligen

bestridas, att skäl tala för att Riksdagen må lämna det af Kungl. Maj:t

begärda bemyndigandet. Bevillningsutskottet anser sig emellertid böra

fästa uppmärksamheten därå, att — enligt hvad föredragande departementschefen

jämväl uttryckligen förutsatt såsom själffallet — därest

under ifrågavarande tidrymd i den inrikes poströrelsen skulle uppkomma

en eller annan ny afgift, som ej vore att hänföra till någon nu befintlig

kategori och beträffande hvilken rimligtvis kunde uppstå tvekan, huruvida

den är af beskaffenhet att böra af Kungl. Maj:t ensam bestämmas,

vederbörlig framställning kommer ''att till Riksdagen aflåtas. Häremot

torde icke vara annat att erinra än att Riksdagen synes böra uttryckligen

förbehålla sig, att dylik framställning skall till Riksdagen aflåtas.

Det har vidare beträffande den tidrymd, som blifvit af Kungl. Maj:t

ifrågasatt, synts utskottet, som om företrädesvis med hänsyn . till

postväsendets alltjämt fortskridande, synnerligen lifliga utveckling,

nämnda tidrymd blifvit väl långt tilltagen. Utskottet har därför

ansett, att densamma lämpligen skulle kunna inskränkas att omfatta

tre år, eller samma tidsperiod, som för närvarande gäller i fråga

om val till Riksdagens Andra Kammare. Genom ett bifall härtill skulle

Riksdagen beredas tillfälle att en gång under hvarje sådan valperiod

pröfva omfånget och utsträckningen af ifrågavarande bemyndigande.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer bevillningsutskottet,

att Riksdagen måtte

dels, i fråga om de till den inrikes posttjänsten

hörande afgifter — med förklarande att Riksdagen

fortfarande vill utöfva sin rätt att ensam besluta rörande

befordringsafgifter i egentlig mening,

assurans-, rekommendations-, postanvisnings-, postförskotts-

och inkasseringsafgifter — de sistnämnda,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 1, 15

om och när inkassering till äfventyrs kommer att införas

äfven i den inrikes postutväxlingen —

afgifter för lösenförsändelser äfvensom

afgifter för postabonnemang å tidningar och för

tidnings aflämnande till postanstalt å tid, då postanstalten

ej hålles öppen för allmänheten —

bemyndiga Kung!. Maj:t att intill utgången af år

1911 i öfrigt besluta i fråga om hithörande afgifter;

dock att därest under berörda tidrymd skulle uppkomma

en eller annan ny afgift, som ej är att hänföra

till någon nu befintlig kategori och beträffande

hvilken rimligtvis kan uppstå tvekan, huruvida densamma

är af beskaffenhet att böra af Kungl. Maj:t

ensam bestämmas, vederbörlig framställning skall till

Riksdagen aflåtas;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att fortfarande

intill utgången af år 1911 besluta beträffande de till

den utrikes posttrafiken hörande afgifter.

Stockholm den 4 februari 1908.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:11 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t att besluta i fråga om vissa postafgifter. s. 1 i texten