Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18

1908-05-11 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1908:18, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

1

N:o 18.

Ank. till Riksd. kansli den 12 maj 1908, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af 5 § 2 och 3 mom. tryckfrihetsförordningen.

Lti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet

hänvisad motion, n:o 10, har herr Albin Ahlstrand hemställt, att Riksdagen

matte för sin del besluta att såsom hvilande till vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande lydelse af tryckfrihetsförordningens 5

§ 2 och 3 mom.:

§ 5.

2: För hvarje landstingsområde utses årligen af landstinget och

för stad, som ej deltager i landsting, af stadsfullmäktige ett antal inom

landstingsområdet eller staden bosatta myndige och allmänt aktade män

af minst 25 års ålder att under nästföljande år i den ordning, här nedan

sägs, tjänstgöra som jurymän. För landstingsområde äfvensom för hvardera

af städerna Stockholm och Göteborg väljas 100, för annan stad,

som ej i landsting deltager, 50 män. Landstingets och stadsfullmäktiges

ordförande åligge att i god tid om valet underrätta vederbörande domstol.

Den, som är öfver sextio år gammal, vare icke skyldig att mottaga

uppdrag, hvarom nu är sagdt.

Juryn i hvarje mål skall, sedan rannsakningen fullbordats, bildas

sålunda, att bland ofvan omförmälda, af landstinget eller stadsfullmäktige

utsedda personer af rätten genom lottning uttagas femton; och skall,

sedan antingen dessa befunnits oj afviga eller, därest anfördt jäf pröfvas

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 3 Sami. 18 Höft. (N:o 18). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

enligt gällande bestämmelser om domare] äf, lagligen grundadt, den eller

de jäfvades rum blifvit medels ny lottning fylldt, hvardera parten bland

de sålunda utlottade utan anförda skäl utesluta tre. De återstående nio

skola utgöra juryn.

Undandrager sig part genom uteblifvande från rätten eller eljest

att utesluta jurymän, skall rätten genom lottning verkställa den uteslutning,

som i annat fall tillkommit parten. Äro å endera sidan flere, som

hafva del i saken, och drager sig någon af dem undan att utesluta jurymän,

vare den uteslutning, som göres af de öfriga, för honom gällande.

Kunna flera parter, som på samma sida hafva i saken del, ej förena sig

om uteslutning af juryman, skall uteslutningen ske medels lottning.

De, som blifvit valda till jurymän, skola af rätten eller dess ordförande

kallas att å viss tid infinna sig vid rätten och varde vid kallelsen

erinrade om den påföljd för förfallolöst uteblifvande, hvarom här nedan

stadgas.

Ämbets- eller tjänsteman, som af sin befattning är hindrad att i

visst mål tjänstgöra såsom juryman, vare ej skyldig att i juryn deltaga.

Eljest må icke någon utan laga förfall undandraga sig sådant uppdrag.

Sker det ändå, äge rätten förelägga den tredskande vid vite att inställa

sig, och ersätte han i ty fall besvär och kostnad, som genom hans tredska

tillskyndas part eller ledamot af juryn.

Är någon, som kallas att deltaga i jury, af förfall hindrad att

komma tillstädes, gifve det rätten tillkänna senast å tid, som af rätten

därtill utsättes. Godkännes förfallet, skall vid val af ny ledamot i den

afgångnes ställe förfaras på det sätt, att, sedan bland de i första punkten

af detta moment omförmälda personer med undantag af sådana, hvilka

redan blifvit till jurymän i målet valda, genom lottning uttagits så stort

antal, som erfordras för att juryn må blifva fulltalig, ökadt med sex,

hvardera parten utan anförda skäl utesluter tre af de sålunda uttagna.

Ledamot af juryn åtnjute ej annan godtgörelse än att rätten må

tillägga honom, om han sådant äskar, ersättning för resekostnaden enligt

hvad för landstingsman finnes stadgadt. Sådan ersättning skall, där enskild

part ålägges att gälda rättegångskostnaden, af honom godtgöras

statsverket.

3: När fulltalig jury inför rätten tillstädeskommit, skola dess ledamöter

aflägga edlig försäkran att efter bästa förstånd och samvete besvara

de frågor, som af rätten till juryn framställas, och att i obrottslig tystnad

hålla såväl hvad som under öfverläggningen yttras som huru de särskilda

ledamöterna rösta.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

3

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Att vår sekelgamla tryckfrihetsförordning är i många stycken bristfällig

och tarfva!'' en grundlig omarbetning är ett sedan gammalt erkändt

sakförhållande. Framlagda förslag till ny tryckfrihetslag, utgångna dels

från regeringen, dels från Riksdagens konstitutionsutskott, dels från enskilda

motionärer, hafva emellertid ej ledt till något resultat, och här

som på så många andra lagstiftningsområden torde ''de partiella reformernas’

väg vara den mest hoppgifvande. Till de allmänt erkända brister,

som mest falla i ögonen och främst kräfva ett afhj alpari de, hör onekligen

beskaffenheten af stadgandena om bildandet af den niomannanämnd eller

jury, som enligt Tr. F. 5 § 1 mom. har att i hvarje särskilt mål pröfva

''lagligheten af åtalade tryckta skrifters innehåll’ och hvilka stadganden

innehållas i 2 mom. af sagda §.

Först och främst kan ju icke en enligt de där stadgade grunderna

sammansatt jury, i hvilken en tredjedel af antalet medlemmar utses af

domstolen, anses motsvara det med juryinstitutionen afsedda ändamålet

att undandraga domstolen afgörandet af frågan om åtalad skrifts brottslihet.

Då ju, som nogsamt bekant är, de af hvardera parten utsedda jurymedlemmarna

i regel lära söka värna om de respektiva parternas intressen

och det sålunda mestadels blifver de af domstolen utsedda ledamöternas

röster, som fälla utslaget, kan ju domstolen genom att utse sådana personer,

hvilkas uppfattning i frågan om den åtalade skriftens brottslighet

veterligen stämmer med domstolens egen, bestämma juryns utlåtande.

Detta domstolens alltför stora inflytande på juryns sammansättning bör

därför undanröjas.

Men äfven parternas rätt att välja hvar sin tredjedel af juryn

stämmer, i synnerhet i betraktande af det sätt, hvarpå denna rätt kan

och plär utöfvas, illa med den karaktär af opartisk domsmyndighet, som

bör tillkomma juryn. Analogien med förhållandet vid skiljedom i civila

tvister kan ej åberopas till försvar för dylik rätt i brottmål, där ju statens

intresse af den brottsliges straffande och den oskyldiges friande intager

främsta rummet. Alltså bör, äfven om man ej vill helt och hållet bryta

med den kanske alltför fast rotade principen om parternas rätt att öfva

inflytande på juryns sammansättning, deras rätt att nämna jurymän obetingadt

borttagas och endast en viss uteslutningsrätt bibehållas.

Tryckfrihetsförordningens här ifrågavarande föreskrifter äro emellertid

ej blott olämpliga och ändamålsvidriga; de äro därjämte genom sin

ofullständighet ägnade att vid sin tillämpning framkalla, och hafva faktiskt

flera gånger framkallat svårigheter af betänkligaste art. Så t. ex. saknas

Motionärens

motivering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

bestämmelser om, huru förfaras skall, om part tredskas att nämna eller

utesluta jurymän, huru dessa skola utses eller uteslutas, när å endera

sidan flere hafva i saken del, samt huruvida j urymannaskaps mottagande

är en medborgerlig plikt, eller om man kan utan styrkt laga förfall

undandraga sig detsamma.

Genom den i sammanhang med stadgandet om rätt att anlägga

tryckeri äfven i köping år 1900 vidtagna ändring af 5 § 2 mom. därhän,

att till jurymän kunna väljas, ej blott såsom förut ’i staden eller orten

därintill nära boende’, utan ’inom länet boende’ personer, hafva svårigheterna

ökats, i det möjligheten att erhålla en fulltalig jury, sammansatt

enligt nu gällande bestämmelser därigenom äfventyras. Härpå föreligger

från Västerbottens län ett synnerligen talande exempel från år 1903,

då i ett vid Umeå rådstufvurätt anhängigt tryckfrihetsmål till följd af

det sätt, hvarpå svaranden förstod att från aflägsna delar af det vidsträckta

länet välja sina jurymän, mer än tjugu sammanträden för juryns

komplettering måste hållas utan att dock en fulltalig; jury kunde erhållas.

(Bil. A.).

I samtliga de förslag till ny tryckfrihetslag, som framlagts efter

det nya representationsskickets genomförande, har man vid affattandet af

bestämmelserna om juryns bildande sökt mer eller mindre fullständigt

afhjälpa de oegentligheter och brister, som här påpekats. Så föreslås

redan i herr Hedlunds motion vid 1869 års riksdag bildandet af en

jurymannakår af 25 till 100 personer i hvarje stad, ur hvilken kår vid

förekommande tryckfrihetsmål de nio jurymännen skulle uttagas genom

lottning. Denna anordning med en ständig och genom periodiska val

förnyad jurymannakår, hvilken anordning har sina förebilder i länder, där

juryinstitutionen är äldre och af större betydelse än hos oss, återkommer

sedan i flera följande förslag, som dock skilja sig från hvarandra i fråga

om sättet för jurymannakårens bildande äfvensom beträffande antalet af

dess medlemmar. Än har man velat åt rådstufvurätten i hvarje särskild

stad anförtro att utse kårens medlemmar, än öfverlämnat valet åt landstingen

och i städer, som ej deltaga i landsting, åt stadsfullmäktige, eller

åt elektorer, utsedda af stadens vid riksdagsmannaval till Andra Kammaren

röstberättigade invånare, det sistnämnda eu alltför vidlyftig procedur i

betraktande af det ringa intresse, den stora allmänheten måste hysa för

saken. Af dessa förslag synes mig det att låta rådstufvurätten utse

jurymannakåren minst tilltalande. Juryn är en folklig, ej en byråkratisk

institution, och riktigast torde därför vara, att den relativt fåtaliga kår,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

5

ur hvilken dess medlemmar i hvarje fall skola tagas, utses icke af någon

Embetsmyndighet, utan af en representativ korporation.

Beträffande bildandet af juryn i hvarje särskildt mål skilja sig förslagen

ganska väsentligt från hvarandra. Dels föreslås kort och godt, att

ur jurymannakåren nio personer uttagas genom lottning, som verkställes

af rätten; dels att femton personer sålunda uttagas, hvaraf hvardera

parten har att utesluta tre; dels — i 1887 års kungl. prop. — att

rätten genom lottning ur jurymannakåren uttager fem och hvardera

parten bland kårens ledamöter eller andra personer nämner sex, hvarpå

hvardera parten har att utesluta en bland de af rätten utlottade och tre

bland de af andra parten nämnda. Sistnämnda förslag, som sålunda

bibehåller parternas hittillsvarande rätt oförminskad, afser med sin jurymannakår,

ur hvilken rätten skulle genom lottning uttaga fem medlemmar,

endast att undanröja olägenheten af rättens direkta inflytande på juryns

sammansättning.

Jurykårens numerär varierar i de olika förslagen mellan 20 och 100

och föreslås i regel till ett högre antal för landstingsområde än för stad,

eller högre för Stockholm än för andra städer. I allmänhet har man

ansett 30 ledamöter vara tillräckligt, ett antal, som dock synes alltför

knappt, i synnerhet om femton skola uttagas genom lottning och vid

förfall för kanske flera af dessa komplettering äga rum. Det bör icke

möta någon svårighet att inom ett landstingsområde eller en stad af den

storlek, att den ej deltager i landsting, finna ett större antal lämpliga

personer. Och det synes mig vara af största vikt till förekommande af

en alltför ensidig sammansättning af jurymannakåren, att dess numerär

ej tilltages för knappt. De största städernas — Stockholm och Göteborg

— jurymannakårer böra ock vara talrikare än de öfriga i landsting icke

deltagande städernas.

Då landstingsområde utser sin särskilda jurymannakår bland de

därinom bosatta medborgarna, så böra naturligtvis de i landsting icke deltagande

städernas jurymannakårer väljas uteslutande bland de respektive

städernas invånare.

Genom förefintligheten af eu utom domstolens medverkan utsedd

jurymannakår, bland hvars medlemmar juryn i ett tryckfrihetsmål uttages

medels lottning antingen med eller utan en viss bestämd uteslutningsrätt

för parterna, undanröjes icke blott allt inflytande af rätten på juryns

sammansättning; äfven parternas obehöriga inflytande försvinner, då ju

ingen af juryns medlemmar kan på grund af sitt uppdrag befinna sig

under trycket af särskild hänsyn till någon af parterna såsom uppdrags
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

gifvare. Någon möjlighet för parterna att förhala eller förhindra bildandet

af en fulltalig jury finnes ej heller, om, såsom ock föreslagits, tredskande

parts rätt att utöfva den uteslutningsrätt, som kan anses böra tillkomma

honom, öfverflyttas på rätten, som dock, i öfverensstämmelse med

förut uttalade grundsatser, endast genom lottning bör kunna utöfva denna

rätt, liksom ock sådan lottning bör äga rum, då enighet ej kan uppnås

mellan flera, som å samma sida hafva i saken del, hvaremot, då någon

af dem tredskas, den eller de andras åtgärd bör bli gällande äfven för

honom.

Att mottagande af jurymannaskap bör vara en medborgerlig plikt,

hvars fullgörande kan framtvingas, därom hafva de olika förslagsställarne

varit ense. Motsatsen innebär i själfva verket en ren omöjlighet, om man

tänker på, hvilka konsekvenser den kunde medföra. Viss uppnådd ålder

— man har föreslagit 60 år — bör dock befria från skyldighet att mottaga

inval i jurymannakår, och naturligtvis måste laga förfall gälla för

juryman såväl som för parter och vittnen.

Beträffande jurymans rätt till godtgörelse synes man vara tämligen

enig om, att sådan icke bör utgå; däremot har det ansetts billigt, att

eventuell resekostnadsersättning utgår af statsmedel efter samma grund

som för landstingsman och med skyldighet för part, som ålägges att

ersätta rättegångskostnaden, att godtgöra statsverket denna ersättning.»

Ofvannämnda vid motionen fogade bilaga är af följande lydelse:

Till Riksdagens herr justitieombudsman.

Sedan Kungl. Maj:ts och Rikets Svea hofrätt genom utslag den 26

juni 1903 till rådstufvurätten i Umeå i och för förnyad handläggningåterförvisat

ett af mig mot redaktören Johan Fällman anhängiggjordt mål

angående brott mot tryckfrihetsförordningen, anmälte jag målet den 10

därpå följande augusti. Oaktadt icke annat erfordrats än ett nytt sammanträde

af juryn för besvarande af vissa af kungl. hofrätten uppställda

frågor, har målet, ehuru det förevarit icke mindre än 23 gånger, ännu

icke kommit till afgörande. Något jury sammanträde har nämligen af

orsaker, som af närlagda protokoll framgå, icke kunnat hållas, och synes

det som om jag i förevarande fall skulle stå alldeles rättslös. Jag har

därför vågat fästa herr justitieombudsmannens uppmärksamhet på förhållandena

i förevarande mål och de olägenheter, bestämmelserna därom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

7

att juryman kan väljas från hvilken ort som helst inom ett vidsträckt län

medföra, och vågar lika vördsamt hemställa om herr justitieombudsmannens

hjälp för erhållande af den rätt, som bör mig tillkomma.

Umeå den 2 januari 1904.

G. Ahrling.

Auditör.

Att vår nu gällande tryckfrihetsförordning är behäftad med stora

brister, därom torde icke någon meningsskiljaktighet råda. De många

försök, som tid efter annan blifvit gjorda, att åstadkomma en allmän

revision af denna lag, vittna tillräckligt tydligt därom. Att dessa försök

icke ledt till något resultat, torde hufvudsakligen hafva berott på svårigheten

att framlägga ett reformprogram, hvarom enighet kunnat vinnas.

Synnerligen talrika hafva också de förslag varit, hvilka åsyftat att partiellt

förbättra denna grundlag.

Ö O

Bland de bestämmelser i tryckfrihetsförordningen, hvilka framstå

såsom mest bristfälliga, torde förvisso de vara att räkna, som röra rättegången

i tryckfrihetsmål, och främst de, som afse juryn.

Enligt nu gällande bestämmelser bildas jury i tryckfrihetsmål på

det sätt, att parterna utse hvar sina fyra och domstolen fem, i staden,

där målet anhängiggöres, eller inom länet boende, för medborgerlig dygd

väl kända personer. Sedan dessa blifvit af domstolen förklarade ojäfvige,

äger hvardera parten utan anförda skäl utesluta en bland de af vederparten

och en bland de af domstolen nämnda, så att antalet af juryns ledamöter

blifver nio.

Att dessa bestämmelser äro föga ägnade att åt vår jury gifva de

egenskaper, som erfordras, för att densamma skall motsvara sin uppgift,

torde vara uppenbart. Utskottet är också med motionären fullständigt ense

därom, att en revision af dessa stadganden är i hög grad af behofvet

påkallad. Då man från domstolens pröfning undantagit och till en särskild

jury hänskjutit frågan om åtalad skrifts brottslighet, har anledningen

härtill i främsta rummet varit, att man ansett tryckfrihetsmålen

ofta vara af den natur, att man ej hos en domstol kunde vänta det

hänsynstagande till samtliga i målet föreliggande omständigheter, och särskilt

till den åtalade skriftens syfte, som hos en för målets bedömande

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

särskildt tillsatt nämnd af förtroendemän. Att emellertid detta syfte med

vår tryckfrihets]ury icke kunnat fullt vinnas, torde vara uppenbart. De

af parterna valda jurymännen uppfatta ofta sin ställning såsom talemän

för den part, som utsett dem, och icke såsom opartiske domare. Deras

röstgifning torde ock i många fall vara förutbestämd. Vid sådant förhållande

blifva, såsom ock af motionären framhållits, de af domstolen

utsedda ledamöternas röster de afgörande. Ett så starkt inflytande för

domstolen synes vara mindre välbetänkt, särskildt då man tager hänsyn

till icke blott att domstolen själf skall fälla slutlig dom i målet utan

äfven att jurymän för hvarje mål utses först sedan själfva rättsförhand1

ingarna ägt rum.

Utskottet vill också särskildt fästa uppmärksamheten på den af

motionären framhållna svårighet att, därest part tredskas, öfverhufvud

få en jury till stånd. I tryckfrihetsförordningen finnas nämligen inga

som helst bestämmelser om huru förfaras skall, därest part vägrar att

begagna sig af sin rätt att nämna och utesluta jurymän eller begagnar

sin nämningsrätt på sådant sätt, att en jurys konstituerande uppskjutes

i det oändliga. Det ligger sålunda i en parts skön att undandraga sig

allt straff genom att omöjliggöra den för lagens tillämpning nödiga

proceduren. Ett dylikt förhållande måste naturligen betecknas såsom en

synnerligen betänklig brist i gällande bestämmelser.

Ehuru utskottet sålunda finner uppenbart, att en fullständig omarbetning

af bestämmelserna rörande juryns organisation äro af nöden,

har utskottet dock icke ansett sig kunna tillstyrka det af motionären framlagda

förslag. Enligt detsamma skulle juryn bildas på det sätt, att dess

ledamöter för hvarje särskildt mål uttages genom lottning inom jurymannakårer,

som af landsting eller stadsfullmäktige i de städer, hvilka ej i landsting

deltaga, årligen utses. Parterna skulle endast vara bibehållna vid viss

uteslutningsrätt. För den händelse part underläte att begagna sig af denna

sin rätt, skulle uteslutning ske genom lottning. Vidare skulle juryman,

som förfallolöst uteblefve, drabbas af ansvar. Ehuru förslaget att införa

en ständig jurymannakår synes utskottet i flera hänseenden vara förtjänt

af beaktande, har utskottet dock icke kunnat öfvertygas om att det sätt,

hvarpå motionären sökt att lösa detta spörsmål innefattar en tillfredsställande

lösning af detsamma. För ett slutgiltigt omdöme i denna så

ytterst betydelsefulla, men svårlösta fråga, fordras en omfattande och

grundlig utredning. Då en dylik utredning icke föreligger och utskottet

icke heller varit i tillfälle att åstadkomma en sådan, har utskottet ansett

frågan böra hänskjutas till Kungl. Maj:ts förberedande behandling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18. 9

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, i anledning af herr Ahlstrands

förevarande motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes verkställa utredning,

huru bristerna i nu gällande bestämmelser rörande

tryckfrihetsj uryns organiserande skola kunna afhjälpas,

samt därefter för Riksdagen framlägga de förslag till

ändringar och tillägg i tryckfrihetsförordningen, hvartill

nämnda utredning kan gifva anledning.

Stockholm den 11 maj 1908.

På utskottets vägnar.

HUGO BLOMBERG.

Reservationer:

af herr Clason, som ansett, att fjärde stycket af utskottets yttrande

bort hafva följande lydelse:

»Att* dessa bestämmelser äro föga ägnade att åt vår jury gifva de

egenskaper,''"som erfordras, för att densamma skall motsvara sin uppgift,

torde vara uppenbart. . En’ jury såväl som en domstol bör framför allt

vara opartisk. De regler, som ligga till grund för juryns bildning, böra

därför gå ut på att i all måtto främja dess opartiskhet. Första villkoret

för att detta skall kunna ske är emellertid, att juryn icke såsom nu väljes

för hvarje särskildt mål. Fastmera bör en stående jury mannakår för

lämpligt tilltagen period utses och därur genom lottning uttagas juryn för

det särskilda målet.1 Parternas inverkan på juryns sammansättning kan

på detta sätt lämpligen begränsas till en viss rätt till uteslutning. Och

domstolens inflytande, som i sin nuvarande form icke alltid torde visat

sig lyckligt, bör jämväl undergå förändringar.»

Bill. till Iiihsd. Prot. 1908 3 Sami. 18 Häjt. (N:o 18).

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 18.

af herr Beckman, som anfört:

»Enligt min uppfattning bör Riksdagens konstitutionsutskott icke

tillstyrka aflåtande af skrivelser till Kungl. Maj:t, hvilka afse revision i

mera väsentliga delar af tryckfrihetsförordningen, med mindre utskottet

samtidigt angifver, åtminstone i allmänna drag, revisionens riktning och

vissa begränsningar för densamma. Alldeles särskild! bör detta, synes

det mig, gälla i fråga om revision af så djupt ingripande bestämmelser

som föreskrifterna rörande tryckfrihetsjuryns organisation. Då utskottet

icke så förfarit, har jag yrkat på afslag å den gjorda framställningen.»

af herr Staaff, som, med skiljaktighet i fråga om vissa delar af

motiveringen, särskild! ansett, att utskottet bort söka närmare angifva

konturerna för juryreformen än som skett i utlåtandet.

Det skulle här antecknas, att herr Fahlbeck icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, SVENSKA BOKTRYCKEBIAKTIEBOLAGET, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:140 Skrifvelse till Konungen angående ifrågasatt ändring af 5 § 2 och 3 mom. tryckfrihetsförordningen. s. 3 i texten