Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen angående lag om adoption.

1908-02-25 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:19, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen angående lag om adoption.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

1

N:o 19.

Ank. till Riksd. kansli den 25 februari 1908, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen

angående lag om adoption.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 89, har herr E. D. V. Martin, med instämmande af herr

K. Warburg, anfört följande:

»Ett rättsinstitut, som saknas i vår lagstiftning, men som, på sätt

här nedan närmare omförrnäles, förefinnes i de flesta andra länders lagar,

är bestämmelse om rätt till adoption, det vill säga rätt att såsom eget

barn, med däraf härflytande rättigheter, upptaga barn, som ej till den

adopterande står i sådant förhållande, att det utan adoption äger äkta

barns rätt till namn och arf efter denne. Redan det omnämnda förhållandet,

att institutet är infördt i de flesta länders lagstiftning, torde i och

för sig vara ett talande skäl för dess behöflighet och hänvisa till att det

är en brist i svensk lagstiftning, att institutet här saknas. Otvifvelaktigt

gifva de praktiska förhållandena också vid hand att så är fallet.

Det torde väl i alla tider hafva förekommit, att personer af olika

anledningar omhändertagit andras medel- eller värnlösa barn för att vårda

och uppfostra dem i sitt eget hem. Motivet till ett sådant omhändertagande

kan vara af olika slag, frändskap till eller vänskap för barnets

föräldrar eller den ena af dessa, barmhärtighet och välvilja för en nödställd

varelse, det kan också tänkas, till exempel hos barnlösa makar, till

en stor del vara barnakärlek i allmänhet, längtan att få ett barn i hemmet.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 7 Sami. 18 Häft. (N:o 19.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

— Af hvilken anledning än ett barn sålunda varder omhändertaget, vårdadt

och uppfostradt, händer det ofta, ja det torde kanske vara regel,

att detta barn upptages i fosterhemmet såsom eget barn. Men äfven

många af de barn, som mottagits till vård mot betalning i en oskyld

familj och som stanna där hela sin barndom, blifva upptagna och behandlade

som om de vore fosterföräldrarnas egna barn. Detta omhändertagande

af andras barn och deras upptagande som egna torde under senare tider

förekomma allt oftare. Exemplen blifva allt talrikare därpå, att personer

i god ekonomisk ställning upptaga fattiga barn som egna barn, vare sig

från enskilda familjer eller från mödrarna eller ock från Allmänna barnhusinrättningen

i Stockholm. Enligt uppgift från Allmänna barnhusinrättningen

förekommer ej sällan, ja det blir alltmera vanligt, att barn, som

mottagits som fosterbarn, sedermera upptagas af sina fosterföräldrar såsom

egna barn, det vill säga behandlas och anses såsom sådana. Statistiska

uppgifter från Allmänna barnhusinrättningen gifva sålunda vid handen, att

de barn, som från inrättningen antingen från början upptagits såsom egna

barn eller också, upptagna som fosterbarn, sedermera af fosterföräldrarna

tilldelats större penningbelopp i fosterföräldrarnas testamenten eller genom

andra dispositioner för deras räkning, under tiden åren 1867—1907 utgjorts

af följande antal:

1867—1876 ............... 58 barn

1877—1886 ............... 72 »

1887—1896 ............... 114 »

1897—1906 ............... 123 »

1907 .............. 6 »

Summa 373 barn.

Hade rätt till adoption funnits, är det väl antagligt, att i ganska

många af dessa fall de barn, som sålunda tillgodosetts genom testamenten

eller andra dispositioner till deras förmån, i stället blifvit adopterade. En

alldeles särskild moralisk betydelse synes denna adoptionsrätt kunna äga

för det säkert ej så sällsynta fall, att fosterbarnet eller det såsom eget

upptagna barnet i verkligheten står i mycket nära släktskapsförhållande

till endera af fosterföräldrarna, ehuru under förhållanden, som ej medföra

rätt till namn eller arf.

För svenska lagstiftningen har emellertid på sätt ofvan sagts rätten

till adoption varit främmande. I våra äldsta lagar talas visserligen om ett

institut, som påminner om adoption eller så kallad ättledning, det vill säga

upptagande i ätt af frigifven eller friköpt träl. I detta fall liksom i de fall

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

då, såsom på 1600- och 1700-talen efter konungens medgifvande någon

gång skedde, personer upptogos såsom medlemmar af adliga släkter, åstadkoms

emellertid allenast eu konstlad släktgemenskap och ej grundläggandet

af familjeförhållanden eller någon arfsrätt för den ättledda eller adopterade.

Däremot äga vi som bekant i vår nuvarande rätt bestämmelser rörande

fosterbarn och fosterföräldrar. 1 legostadgan omtalas sålunda ett emottagande

af barn till fattiga föräldrar till uppfostran, födande och klädande

emot vissa års tjänst, äfvensom om upptagande af fader- och moderlöst

barn. Dessa bestämmelser afse emellertid, såsom äfven deras plats i legohjonsstadgan

gifver vid handen, hufvudsakligen att skapa ett legohjonsförhållande

mellan fosterföräldrarna och fosterbarnen och äro därför icke

ägnade att i större utsträckning hafva sin tillämpning på förhållandet

mellan det som eget barn upptagna barnet och den upptagande. Endast

så tillvida skulle man möjligen för sistnämnda fåll analogivis kunna draga

nytta af berörda bestämmelser rörande fosterföräldraskap, att, så länge förhållandet

mellan den upptagande och det som eget barn upptagna barnet

består, den förstnämnde bör anses vara berättigad att före barnets naturliga

föräldrar vara dess målsman, förmyndare och giftoman. Härmed är

dock icke synnerligt vunnet.

Förhållandet mellan den upptagande och barnet kan när som helst

häfvas. Om den förstnämnde än måste anses vara skyldig gifva barnet

åtminstone nödtorftigt underhåll, så länge han behåller detsamma hos sig,

så tinnes emellertid icke något hinder för honom att när han finner för

godt skicka barnet ifrån sig. A andra sidan kunna barnets föräldrar eller

i fråga om så kallade oäkta barn dess moder när som helst återfordra

barnet. Ej ens en skriftlig förklaring från barnets föräldrar eller moder

att för all framtid afstå från anspråk på barnet torde lagligen lägga hinder

i vägen för dessa att göra gällande sådana anspråk. Den förklaring af

sagda beskaffenhet, som, enligt livad vi anse oss veta, plägar lämnas af

mödrar, hvilkas barn intagits på Allmänna barnhusinrättningen och sedermera

därifrån upptagas som egna barn, lärer i allmänhet samvetsgrant

respekteras, men bindande är den gifvetvis icke.

Det upptagna barnet har vidare icke någon rätt att dela den upptagandes

villkor i fråga om stånd, religion, statsborgerskap och hemort,

kin analogisk tillämpning af bestämmelserna rörande fosterbarn och fosterföräldrar

på nu ifrågavarande förhållande gifver det resultat, att barnet,

såsom ofvan är antydt, endast äger rätt till nödtorftigt underhäll samt en

tjänares uppfostran.

Det upptagna barnet har icke någon rätt att bära den upptagandes

namn. I verkligheten brukar väl ofta barnet tilldelas den upptagandes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

hagutshottets Utlåtande N:o 19.

namn, men någon rätt därtill äger detsamma icke. Med nu gällande

bestämmelser rörande villkoren för antagande af nytt familjenamn blir

det i många fall omöjligt för barnet att ens någonsin kunna förvärfva

sådan rätt.

Slutligen har det upptagna barnet icke någon rätt till arf eller laglott

efter den upptagande, ej heller till pensions- och nådårsrätt eller

annat understöd från tredje man, där sådant skulle förekomma i fråga

om äkta barn. Har den upptagande sålunda uraktlåtit att ihågkomma

barnet i sitt testamente, står denne utan medel vid den upptagandes

frånfälle.

Af hvad nu är sagdt torde med tydlighet framgå, att på grund af

bristen på laga bestämmelser rörande adoption rättsförhållandet mellan det

som eget barn upptagna barnet och den upptagande är vidt skildt från

det mellan föräldrar och barn, och att, oaktadt fosterföräldrarna i allo

vilja betrakta det upptagna barnet såsom sitt, det dock icke förefinnes

möjlighet att på laglig väg ordna rättsförhållandena dem emellan så, som

borde vara den naturliga följden af nämnda förhållande, nämligen att

barnet äfven kunde få namn och arf efter fosterföräldrarne.

En öfverblick öfver andra länders lagstiftning rörande adoption klargör

äfven detta.

Uti de flesta kulturländers lagstiftning har, såsom förut är närnndt,

lämnats plats för bestämmelser rörande adoption, sålunda i Tysklands,

Österrikes, Rysslands, Schweiz’, Italiens, Spaniens, Frankrikes och Danmarks

lagar, hvilka bestämmelser torde leda sitt ursprung från den romerska

rättens utförliga stadganden i ämnet.

1 den engelska rätten finnes visserligen icke några bestämmelser

rörande adoption, men gifves det enligt denna rätt dock andra medel för

en person att förläna en annan person sitt namn och insätta honom som

sin arfvinge.

Den utländska rättens allmännaste och hufvudsakligaste bestämmelser

rörande adoption äro dessa:

Villkoren för adoption äro:

Adoptanten skall hafva uppnått viss ålder (i allmänhet 50 år, i somliga

lagar 40 år eller 30 år), vara vissa år äldre än den adopterade (18

eller 15 år) och vara i afsaknad af legitima bröstarfvingar. Med den inskränkning,

som följer af hvad ofvan är sagdt, kan den adopterade innehafva

hvilken ålder som helst. Enligt fransk rätt måste den adopterade

emellertid uppnått myndig ålder samt i minst sex år hafva åtnjutit understöd

från adoptanten, innan adoption får ifrågakomma. Makar kunna

gemensamt adoptera.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

5

Angående sättet för adoption bestämmes:

Adoptionsförhållandet grundlägges genom aftal, som ingås inför

domstol eller någon annan myndighet. För aftalets bestånd erfordras dess

stadfästelse af domstol eller annan myndighet; enligt en del lagar är dock

allenast inregistrering af aftalet i myndighets register till fyllest. 1 Danmark

erfordras konungens eller åtminstone justitieministeriets tillstånd till

adoptionens företagande. Aftalet ingås mellan adoptanten och den adopterade,

om den senare fyllt 14 år, i annat fall med hans laga ställföreträdare.

Dock erfordras bifall till adoptionen vidkommande adoptanten,

därest denne är gift, af makan eller maken och beträffande den adopterade

af dennes föräldrar, intill dess denne hunnit viss högre ålder.

Adoptionens rättsverkningar äro:

Rättsförhållandet mellan adoptanten och den adopterade blir detsamma

som det melllan föräldrar och barn. Den adopterade äger sålunda rätt att

bära adoptantens namn med eller utan tillägg af sitt eget. Det åligger

adoptanten försörjningsskyldighet i förhållande till den adopterade och

tillkommer den förstnämnde föräldrars makt och myndighet öfver den

senare. Denne får enahanda arfsrätt, som tillkommer barn efter föräldrarnes

frånfälle. Däremot erhåller adoptanten icke arfsrätt till den adopterades

egendom, af det skäl att adoptionen är till för den adopterades skull

och ej tvärt om. Franska lagen gör undantag härifrån för vissa fall, i

det att under några uppgifna förutsättningar ej blott adoptanten utan

äfven i ett fall hans descendenter tillerkänts arfsrätt till den del af den

adopterades egendom, som den adopterade erhållit såsom gåfva från adoptanten.

Enligt rysk rätt äger jämväl adoptanten arfsrätt till den adopterades

förvärfvade förmögenhet. Adoptionen sträcker sina verkningar äfven till

den adopterades afkomlingar.

Trots den adopterades ofvannämnda ställning såsom barn i förhållande

till adoptanten, kvarstår den adopterade dock som medlem af sin

naturliga familj med hänsyn till skyldigheter och rättigheter.

Adoptionsförhållandet kan upplösas under samma former som de,

hvarunder detsamma tillkommit.

Ur social synpunkt är det uppenbarligen af stor betydelse, att barn,

som sakna namn och hem, blifva upptagna såsom egna barn af välbärgade

fosterföräldrar, hvilka ägna dem vård och uppfostran, och ofta uppstår

emellan fosterföräldrarne och barnen ett så innerligt förhållande, att den

naturliga konsekvensen fordrar, att lagstiftningen medger ett sanktionerande

af detta förhållande genom rätt till adoption.

Så länge vår rätt emellertid icke lämnar utrymme för bestämmelser

härom, blir, såsom ofvan påvisats, detta upptagande af andras barn som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

Utskottets

yttrande.

egna barn icke stort mer än ett tomt ord. Endast känslan däraf att det

upptagna barnet när som helst kan återfordras eller af den upptagande

bortvisas, torde i månget fall verka Underligt för att ett förhållande

mellan de båda, enahanda som det emellan föräldrar och barn, skall kunna

uppstå. Lägger man härtill den omständigheten, att den upptagne ej

äger rätt att bära den upptagandes namn samt ej heller äger rätt till arf

efter denne, bör det för en hvar framgå, att bristen på laga bestämmelser

i ämnet ofta kan förhindra förverkligandet af ett förhållande, hvars gagn

allmänt torde inses. En lagstiftning rörande adoption i värt land torde

därför vara synnerligen befogad.

Visserligen skulle det här blifva fråga om införandet i vår rätt af

ett institut, som för densamma hittills varit okändt. Men denna omständighet

bör ej vara afgörande. Granskar man senare tids lagstiftning

hos oss, gifver den flera prof därpå, att densamma tagit intryck af den

i främmande länders lagar förekommande uppfattning af förhållandet

emellan adoptivföräldrar och adoptivbarn såsom grundläggande för vissa

lagbestämmelser. Sålunda har vår strafflag på flerfaldiga ställen beträffande

straffmätningsgrunder jämnställt förhållandet mellan fosterbarn och fosterföräldrar

med det mellan barn och föräldrar, hvilket ger vid handen, att

allmänna rättsmedvetandet redan uppfattar förhållandet emellan fosterföräldrar

och fosterbarn, såsom i flera afseenden likställdt med det emellan

föräldrar och barn. En lagstiftning rörande adoption torde därför ej på

något sätt få anses gå allmänna rättsmedvetandet i förväg.

Införandet i vår lag af bestämmelser rörande adoption torde ej heller

träda några berättigade intressen för nära. Redan den omständigheten,

att nästan alla kulturfolk hafva i sina civillagar inrymt bestämmelser rörande

adoption, bör tjäna som en borgen därför, att några berättigade intressen

icke af en sådan lagstiftning kränkas. Hos oss torde nämligen i

detta fall förhållandena icke vara olika dem i andra länder, hvadan samma

synpunkter, som där föranledt lagstiftning om adoption, äfven här äga

berättigande.

Jag tillåter mig af sådan anledning hemställa, att Riksdagen i skrifvelse

till Konungen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till lag om adoption.»

På det område af familjerätten, som beröres i förevarande motion,

saknas positiva stadganden nästan helt och hållet i gällande svensk rätt.

De synpunkter, som ligga till grund för ifrågavarande rättsinstitut, kunna

visserligen sägas hafva blifvit i någon mån beaktade i legostadgans be-,

stärnmelser rörande upptagande af fader- och moderlöst barn, men hvarken

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

7

dessa bristfälliga stadganden, som för öfrigt tillerkänna barnet endast en

tjänares ställning, eller de öfriga möjligheter gällande rätt bereder att

ersätta en lagstiftning rörande adoption, kunna anses tillfyllestgörande för

ett rättsligt reglerande af förhållandet mellan fosterföräldrar och det barn,

hvilket de upptagit i sitt hem, i afsikt att förläna det samma rättigheter,

som om det vore deras eget. I flera andra europeiska länder, hvilkas

rättssystem i större omfattning grundats på den romerska rätten, har däremot

adoptionsinstitutet upptagits och hithörande förhållanden blifvit på

ett utförligt och systematiskt sätt behandlade. 1 öfverensstämmelse med

en nyare tids uppfattning afser den moderna lagstiftningen i dessa ämnen

i motsats till den romerska rätten, som genom adoptionen hufvudsakligen

hade till syfte att skapa fadersmyndighet, i främsta rummet att grunda

ett föräldra- och barnförhållande mellan adoptanten och den adopterade.

Såvidt utskottet kan finna, skulle ett införande af adoptionsinstitutet

i vår rätt icke kränka några berättigade intressen, men väl kunna i

sin mån bidraga till att af hjälpa sociala missförhållanden och utgöra ett

led i sträfvandena att förbättra lefnadsvillkoren för fattiga och i olyckliga

förhållanden uppväxande barn, företrädesvis för sådana, som äro födda

utom äktenskapet. Skulle några olägenheter uppkomma af adoptionsrätten,

lära de icke blifva större än att de genom en klok och efter rådande sociala

förhållanden afpassad lagstiftning kunna utan svårighet undanröjas.

I regel torde det blifva barnlösa makar i relativt goda ekonomiska omständigheter,

hvilka komma att begagna sig af rätten till adoption, då det

mycket ofta för dem är ett behof att genom upptagande af ett fattigt

eller föräldralöst barn ersätta bristen på egna afkomlingar. Månget barn

med god naturlig begåfning kan därigenom under förbättrade ekonomiska

och sanitära förhållanden beredas tillfälle till en utveckling, som eljest i

de flesta fall skulle hafva uteblifvit, och på samma gång kan för adoptivföräldrarna

lifvet få ökadt innehåll och deras äktenskapliga lycka yttermera

befästas. Genom adoptionsinstitutet torde äfven på ett lyckligt sätt

minskas antalet af de utom äktenskapet födda barn, som nödgas undvara

fördelarna af ett godt hem och ett uppfostrande familjelif. Det

synes därför utskottet ligga i statens intresse att uppmuntra adoption och

genom en ändamålsenlig lagstiftning ordna hithörande förhållanden. Både

från barnets och adoptivföräldrarnas synpunkt är detta erforderligt. Redan

nu förekommer det så ofta, att fosterföräldrar upptaga ett barn såsom

sitt eget, att den fullständiga frånvaron af positiva lagbud, som reglera

deras och barnets inbördes rättsförhållanden, gör sig i hög grad kännbar.

Visserligen kunna fosterföräldrarna genom testamente betrygga fosterbarnets

framtid, men då många äro obenägna att under hälsans dagar

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

förordna om huru vid deras frånfälle skall förfaras med deras kvarlåtenskap

samt dessutom frånvaron af positiva lagbestämmelser till barnets förmån

i flera fall är fosterföräldrarna okänd, händer det icke så sällan, att

vid deras bortgång fosterbaniet icke erhåller de fördelar, de velat bereda

det. Osäkerheten i fosterföräldrarnas rätt öfver barnet torde dessutom i

icke så få fall hafva afhållit sådana personer, som eljest skulle hafva varit

därtill benägna, från att taga fosterbarn. Blotta medvetandet att barnets

naturliga föräldrar, äfven om de förbinda sig att icke göra sin rätt gällande,

framdeles kunna återtaga barnet, sedan fosterföräldrarna hunnit

fästa sig vid det, eller kanske till och med begagna sig af dessas kärlek

till barnet för att tillskansa sig ekonomiska fördelar, kan vara tillräckligt

för att förhindra mången att öppna sitt hem för ett fosterbarn.

Genom införande af adoptionsinstitutet synas dessa olägenheter bortfalla.

Förhållandet mellan adoptivföräldrarna och det adopterade barnet

blifver tryggare och får äfven rättsligen större likhet med förhållandet

mellan föräldrar och barn. Genom själfva adoptionen komma vissa rättsverkningar

att inträda till barnets förmån, exempelvis att adoptivföräldrarna

icke behöfva vidtaga några ytterligare åtgärder för att tillförsäkra

barnet del i deras kvarlåtenskap. I hvilken omfattning barnet bör erhålla

arfsrätt efter adoptivföräldrarna, i synnerhet om rätt till adoption inedgifves

äfven i det fall, att dessa hafva bröstarfvingar, samt huruvida och

i hvad mån adoptivföräldrarna må tillerkännas rätt till arf efter barnet,

kan dock uppenbarligen icke afgöras på sakens nuvarande stadium. Dessa

frågor äfvensom de öfriga spörsmål, som i samband med adoptionsinstitutets

införande kräfva sin lösning, såsom de lagliga formerna för adoptionens

giltighet eller för adoptivförhållandets upphörande, rätt till adoption, då

adoptanten liar bröstarfvingar, adoptantens och den adopterades ålder, rätt

för denne till adoptantens namn m. in., tarfva en ingående och sakkunnig

utredning, innan alla verkningarna af adoptionsinstitutets införlifvande med

vårt rättssystem kunna öfverblickas.

Enligt utskottets förmenande kan det med skäl ifrågasättas, om icke

i samband med en blifvande utredning rörande rätten till adoption jämväl

en annan närliggande fråga bör göras till föremål för behandling. 1 5

kap. 1 § giftermålsbalken heter det: »Aflar man barn med sin fästekvinna

eller under äktenskapslöfte eller i lönskaläge, därå sedan fästning

eller äktenskap följer, de barn äro äkta barn och kvinnan njuter laggift hustrus

rätt.» Såsom villkor för barnens legitimation i de fall, där icke fästning

eller äktenskapslöfte vid barnets aflande föreligger, uppställes sålunda

fordran på fästning eller äktenskap eller åtminstone, på sätt 8 kap. 1 §

ärfdabalken stadgar, att mannen tillsäger kvinnan äktenskap, men endera

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

9

dör, förr än vigsel åkommer. Fall kunna emellertid inträffa, då en fader,

som önskar, att hans utom äktenskapet födda barn måtte erhålla ställningen

såsom äkta barn, icke kan uppfylla denna fordran, t. ex. då kvinnan är

död eller förlorat förståndets bruk. Förhållanden kunna äfven tänkas, då

möjligheten af ett äktenskap icke är utesluten, men ett sådant i allt fall

icke är tillrådligt, såsom då kvinnan förfallit till sedeslöshet eller dryckenskap.

Det synes utskottet, som om giltiga skäl skulle föreligga för verkställande

af undersökning, huruvida icke en fader borde erhålla rätt att i

något eller några af ofvan antydda fall legitimera sitt barn. Enligt utskottets

uppfattning är en dylik utsträckt legitimationsrätt af behofvet

påkallad. Liksom adoptionsinstitutet bidrager rätten till legitimation att

minska antalet oäkta barn och utgör en konsekvent tillämpning af den

redan erkända grundsatsen att barn genom efterföljande äktenskap mellan

föräldrarna får äkta barns rätt. Det ligger äfven i statens intresse att

möjliggöra för en fader att ikläda sig de förpliktelser, som äro naturliga

för faderskapet. Utskottet förbiser ingalunda, att det kan möta stora svårigheter

att gifva rättsregler rörande dessa ytterst grannlaga förhållanden,

men de båda rättsinstitut, som nu berörts, erbjuda oaktadt stora olikheter så

många beröringspunkter, att det synes utskottet önskvärdt att de blifva

föremål för gemensam lagstiftning. Då emellertid frågan om en utsträckning

af legitimationsrätten icke upptagits till behandling i förevarande

motion, tillkommer det icke lagutskottet att rörande denna fråga afgifva

något förslag.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med anledning af herr Martins förevarande

motion, måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida och

i hvad mån rätt till adoption bör medgifvas, samt för

Riksdagen framlägga det förslag till lag, hvartill denna

utredning må gifva anledning.

Stockholm den 25 februari 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar Falilén och Widén hafva anhållit om anteckning å utlåtandet

därom, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Blh. till Riksd. Prat. 1908. 7 Sami. 18 Håft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:25 Skrifvelse till Konungen, i anledning af vädd motion om skrifvelse till Konungen angående lag om adoption. s. 12 i texten