Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skyldighet för staten att erlägga skatt till l ommun för staten tillhörig fastighet eller industriell anläggning.

1908-03-23 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:32, Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående skyldighet för staten att erlägga skatt till l ommun för staten tillhörig fastighet eller industriell anläggning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

1

N:o 32.

Ank. till Riks cl. kansli den 23 mars 1908, kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående skyldighet för staten att erlägga skatt till

l ommun för staten tillhörig fastighet eller industriell anläggning.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 39, har herr Joh. Larsson från Presstorp, med hvilken herrar

C. T. Lind från Tanum, Oscar N. Olsson, Carl J. Ödman, C. Wallentin

O. Silfverschiöld och Alfr. Lundgren instämt, anfört följande:

»Enligt gällande bevillningsförordning erlägger icke staten bevillning

för sina fastigheter och sin inkomst af rörelse, och därom är

ingenting att säga, då den ingår till staten.

Men att däremot staten skall vara befriad från att deltaga i den

kommuns utskylder, hvarest den har sin egendom belägen och där den

drifver rörelse, synes vara oegentligt, ty därigenom håller de kommuners

. ekonomi på att förstöras, som förut erhållit stora skattetillskott af

enskilda bolag; men sedan staten öfvertagit desamma och drifver samma

rörelse för egen räkning, erhåller kommunen ingenting.

Då staten alltmera och mera synes komma att inköpa hemman

för skogsodling samt vattenfall och industriella anläggningar för att

drifvas för statens räkning, borde väl också däraf följa,° att staten

linge deltaga i den kommuns utskylder, däri egendomen är belägen,

på samma sätt som öfriga fastighetsägare eller näringsidkare; ty då

staten blifvit ägare af en egendom inom en kommun, lindras därio-enom

icke denna kommuns utgifter till fattigvård och skolväsen för dem,

Bill. till Likså. Prof. 1908. 7 Sand. 30 Höft, (N:o 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 32-

som bo å denna fastighet, utan endast skatteinkomsten försvinner för

densamma, och detta kan omöjligt vara rättvist. Hvad detta gjort

för en kommun, som förut haft ett stort kanalbolag att beskatta, men

som nu ingenting erhåller, sedan staten blef ägare däraf, har man sett

af tidningarna. Fråga lärer nu vara å bane att inköpa tvenne stora

industriella verk vid Göta älf, och då komma de kommuner, hvari de

äro belägna, att också mista sina skatteinkomster af desamma. För

den ena af dessa kommuner, hvilka jag känner till, blifver det då mycket

bekymmersamt, ty med vetskap om de skatteförmåner, som utgått

från den inom kommunen belägna industriella anläggningen, har kommunen

bundit sig för stora utgifter en längre tid framåt, och skola

nu dessa skatteinkomster försvinna genom statens mellankomst, är det

svårt att förstå, huru kommunen skall kunna fullgöra sina förbindelser.

Då flera faktorer inverka på denna frågas lösning och en fullständig

utredning synes vara af behofvet påkallad, innan Riksdagen

fattar sitt beslut, så får jag vördsamt hemställa, det Riksdagen ville

besluta

att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huru och

i hvad mån skattskyldighet till kommunen, inom hvilken staten köper

fastighet eller industriell anläggning, bör utgöras för sådan af staten

förvärfvad egendom.»

Den af motionären nu väckta frågan har flere gånger i större

eller mindre omfattning varit föremål för behandling inom Riksdagen.

Vid dessa tillfällen och senast år 1898 har Riksdagen, frånsedt 1892

och 1898 års riksdagars beslut rörande kommunalutskylder för kronoparker,

uttalat sig emot ett sådant utvidgande af statens skatteplikt

till kommun, som därvid satts i fråga.

Enligt gällande förordning om kommunalstyrelse på landet är

staten tillhörig jordbruksfastighet underkastad beskattning till kommun.

Hvad sålunda stadgats angående jordbruksfastighet skall enligt lag af

den 2 april 1898 jämväl gälla kronopark, som bildats af mark, som

åt kronan inköpts efter 1874 års början, eller af staten tillhörig jordbruksdomän

eller del af sådan. Härutöfver är staten fri från utgörande

af kommunalutskylder.

Emellertid må erinras, hurusom staten enligt lagen angående

väghållningsbesvärets utgörande på landet är pliktig deltaga i byggande

och underhåll af allmän väg, icke blott för staten tillhörig jordbruksfastighet

med hvad därtill räknas utan äfven för annan fastighet, för

så vidt inkomst däraf dragés.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

Såsom skäl för den frihet från kommunalskatt, som staten sålunda

i regel åtnjuter, har hufvudsakligen anförts, att de inkomster och fördelar

af annat slag, som tillkomme kommun däraf, att staten dit förläde

och där utöfvade viss verksamhet, nämligen dels i form af skatter från

den i statens tjänst anställda personalen, dels ock genom förökad omsättning

och rörelse inom kommunen, vore af den betydenhet, att

skattskyldighet ej borde ifrågakomma. Hänsyn till dessa fördelar —

hvilka ej ansetts vara för handen i fråga om statens jordbruksfastigheter

— i förening med det förhållande, att, då staten drifver viss

industriell eller ekonomisk rörelse, detta merendels sker ur andra synpunkter

och för andra ändamål, än som för den enskilde äro bestämmande,

hafva för utskottet och Riksdagen förut varit afgörande

vid bedömande af frågan om statens skatteplikt gent emot kommun.

Utskottet kan för sin del icke finna annat än att den sålunda

godkända principen om statens ställning i förevarande hänseende fortfarande

bör uppehållas. Ett frångående af denna princip skulle, såsom

förr äfven framhållits, medföra vidtgående konsekvenser och pålägga

staten inskränkningar i dess verksamhet, som skulle verka hämmande

och betungande. Hvad särskildt beträffar statens stora kommunikationsinrättningar,

skulle kommunal skatteplikt i fråga om dem föga

öfverensstämma med kommunernas och deras invånares stora fördel

och intresse just af dessa inrättningar, intressen, som ofta taga sig

uttryck i vidtgående uppoffringar och bidrag för dylika inrättningar

från de kommuners sida, som blifva däraf berörda.

En följd af utskottets nu uttalade uppfattning är, att utskottet

icke heller kan godkänna den mening, som synes vara motionärens,

nämligen att i de fall, där staten genom inköp förvärfvat viss egendom

eller rörelse, för hvilken i föregående ägares eller innehafvares hand

kommunalskatt utgått, staten bör vidkännas kommunal skatteplikt för

egendomen eller rörelsen. Oafsedt de äfven här, såsom eljest, med olika

styrka i olika fall gällande principiella skälen för statens skattefrihet,

torde en sådan skillnad i fråga om samma slag af statens egendom

eller innehaf, som en dylik skatteplikt skulle innebära, icke blifva

rättvis. Ofta skulle den icke heller kunna utan stora svårigheter i

praktiken genomföras,

Härmed har utskottet ingalunda velat förneka, att, då staten

förvärfvat fastighet eller öfvertagit rörelse, som i enskild ägo lämnat

betydande skattebidrag till en kommun, men såsom statsegendom icke

är underkastad kommunala utskylder, ganska afsevärda rubbningar

kunna ske i kommunens inkomster. Ju mera statens verksamhet i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 32-

industriellt och ekonomiskt afseende utvecklas, desto större blir utsikten

för sådana rubbningar. I vår tid, då stora kraf ställas på staten

i olika afseenden och dessa kraf ofta anses fordra statens ingripande

på nya ekonomiska områden, synes det utskottet föreligga en fara, att

dylika rubbningar, där de inträffa, skola kunna få en för den enskilda

kommunens ekonomi verkligt tyngande karaktär.

Ehuru utskottet icke kan förorda bifall till motionärens framställning,

för så vidt den afser statens likställande i vissa fall, beträffande

kommunala skyldigheter, med enskilda medlemmar af en kommun,

anser sig därför utskottet äga skäl ifrågasätta, huruvida ej åtgärder

kunna och böra vidtagas för att icke kommunerna på grund af principen

om statens frihet från kommunlskatt i särskilda afseenden oskäligen

betungas. För sådant ändamål synes det utskottet, som om lämpliga

bestämmelser skulle kunna meddelas, hvarigenom de kommuner, inom

hvilka staten äger annan inkomstgifvande fastighet än jordbruksfastighet

eller drifver ekonomisk verksamhet, däruti dock i regel icke

inberäknadt järnväg, post och telegraf eller annan därmed jämförlig

kommunikationsinrättning, tillförsäkras efter förekommande fall lämpade

bidrag från staten för bestridande af vissa kommunala utgifter. Härvid

bör naturligen väl beaktas, att bidragen icke få öfverstiga, hvad som

kan anses billigt eller nödigt, samt att, såvidt möjligt, de särskilda

ekonomiska fördelar för kommun, som i olika fall vinnas af statens

verksamhet inom densamma, tagas i beräkning. Skulle vid öfvervägande

häraf i ett eller annat undantagsfall bidrag verkligen befinnas böra

utgå äfven för någon sådan staten tillhörig kommunikationsinrättning,

som nyss nämnts, synes däremot icke vara något att erinra.

En bidragsplikt för staten till kommunala utgifter, jämförlig med

den af utskottet nu ifrågaställda, kan för visst ändamål förekomma

redan enligt gällande lag. I sådant afseende vill utskottet erinra om

den enligt 31 § 1 mom. af kungl. förordningen angående fattigvården

den 9 juni 1871 staten åliggande plikt att i vissa fall bekosta'' fattigvård

för manskap inom armén och sjöförsvaret samt för arbetare och

handtverkare vid kronans varf och verkstäder jämte familjer. Äfven

har blifvit ifrågasatt, huruvida ej staten skulle kunna drabbas af den

i 34 § af samma förordning stadgade skyldighet för vissa egendomsinnehafvare,

som förorsaka fattigvårdssamhälle betungande utgifter,

att vidkännas särskildt tillskott till samhällets fattigvård.

På grund af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 32. g

att Riksdagen, med anledning af förevarande

motion, måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, under hvilka

förutsättningar och i hvad mån kommun, inom hvilken

staten förvärfvat fastighet eller industriell anläggning,

må kunna tillerkännas bidrag från staten för bestridande

af vissa kommunala utgifter, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen kan

gifva anledning.

Stockholm den 23 mars 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Bih. till Likså, Prat, 1908. 7 Sami -SO liäft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:55 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Muff angående skyldighet för staten att erlägga skatt till kommun för staten til s. 1 i texten