Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Mcijtts proposition med förslag till lag om rikets vapen.

1908-04-07 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:48, Utlåtande, i anledning af Kungl. Mcijtts proposition med förslag till lag om rikets vapen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

1

N:o 48.

Ank. till Riksd. kansli den 7 april 1908, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Mcijtts proposition med

förslag till lag om rikets vapen.

Genom en den 13 nästlidne mars aflåten proposition, n:o 98, hvilken

blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t

under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

i civilärenden föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda förslag

till lag om rikets vapen.

I statsråd berörda den 13 mars anförde chefen för civildepartementet

efter gemensam beredning med deras excellenser herr statsministern

och herr ministern för utrikes ärendena samt öfriga departementschefer

:

»Genom nådig proposition den 12 januari 1907, n:o 17, föreslog

Kungl. Maj:t Riksdagen att antaga ett vid propositionen fogadt förslag

till lag om rikets vapen.

Beträffande den utredning, som föregått framläggandet af berörda

förslag, samt den närmare motiveringen därför tillåter jag mig hänvisa

till det utdrag af protokollet öfver civilärenden för nämnda dag, som

åtföljde propositionen. Jag ber här endast få erinra, att i lagförslaget,

enligt livilket skulle finnas två riksvapen, stora vapnet och lilla vapnet,

det förra var beskrifvet på följande sätt:

»Stora riksvapnet består af en genom ett utböjdt guldkors fyrdelad

sköld med hjärtsköld.

Den stora sköldens fyra fält äro blå, första och fjärde fältet med

tre kronor af guld, två ställda öfver den tredje, samt andra och tredje

fälten med tre ginbalksvis gående strömmar af silfver, belagda med ett

krönt gjdlene lejon med röd utsträckt tunga.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 45 Haft. (N:o 48.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Hjärtskölden är klufven i två fält. Första fältet är bandvis tredeladt

i blått, silfver och rödt med en däröfver ställd vase af guld.

Andra fältet är blått med en i silfvervatten stående bro i tre spann

med två krenelerade torn af silfver. Öfver bron sitter en gyllene örn

med en åska af guld i klorna, och i fältets öfverstå del synes karlavagnens

stjärnbild jämväl af guld.

Sköldhållare äro två tillbakaseende lejon af guld med klufna svansar

och röda utsträckta tungor. Lejonen krönas med kunglig krona''.

Skölden täckes af en kunglig krona, och under densamma hänga

de kungliga riddarordnarnas insignier.

Hela vapnet omgifves af en hermelinfodrad purpurmantel under

kunglig krona.

Stora riksvapnet må brukas såväl utan mantel men med sköldhållare

som utan både mantel och sköldhållare.»

Beskrifningen å lilla riksvapnet hade följande lydelse:

»Lilla riksvapnet utgöres af en blå sköld med tre kronor af guld,

ställda två öfver den tredje. Skölden är täckt af en kunglig krona och

omgifven af serafimerordens insignier.»

Lagutskottet, till hvars behandling propositionen hänvisats, vidtog

i lagförslaget åtskilliga väsentliga förändringar.

Utgående från den uppfattning, att rikets vapen borde utgöra en

symbol af landets nationella makt och själfständighet, ansåg utskottet

sålunda, att däruti icke borde ingå andra beståndsdelar än själfva vapenskölden

och väsentliga prydnader. Till dessa senare skulle, enligt

hvad utskottet genom riksheraldikern erfarit, då det gäller ett riksvapen,

vara att hänföra allenast krona och sköldhållare. Prydnader af

mindre väsentlig eller oväsentlig art äfvensom sådana, som kunna betecknas

såsom rent personliga, ansåg utskottet icke böra upptagas i

det lagfästade riksvapnet. I enlighet med denna sin åskådning förordade

utskottet i anslutning till två inom Riksdagen väckta motioner, att hvad

i lagförslaget stadgats därom, att de kungliga riddarordnarnas insignier

skulle anbringas vid det stora riksvapnet och serafimerordens insignier

omgifva det lilla riksvapnet, måtte ur lagen utgå. Af enahanda skäl

ansåg utskottet den rörande det stora riksvapnet införda bestämmelsen,

att »hela vapnet omgifves af en hermelinfodrad purpurmantel under

kunglig krona», icke böra i lagen förekomma.

Härförutom fann utskottet den ytterligare ändring i beskrifningen

af stora riksvapnet lämpligen böra vidtagas, att uti bestämmelsen rörande

hjärtsköldens örn orden »med en åska af guld i klorna» uteslötes redan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

på den grund att ifrågavarande »åska», sådan den å skölden framställts,

icke kunde, åtminstone för en inom heraldiken oskolad betraktare, uppfattas.

Enär den i det Ponte-Corvoska vapnet ingående örnen, enligt

livad utskottet inhämtat, alltid framställdes med en heraldisk åska i

klorna, syntes det för öfrigt icke vara nödigt att därom i lagen införa

någon bestämmelse, så mycket mindre som ju beskrifning å örnens

utseende i öfrigt icke lämnades.

Utskottet förklarade sig emellertid icke hafva förbisett,. att rikets

vapen, då det användes under förhållanden, som mera speciellt rörde

monarken och hans familj, lämpligen borde enligt gängse bruk jämväl

i andra länder kunna utsmyckas med emblemer utöfver dem, som

föreslagits till anbringande vid riksvapnet, användt uteslutande för statsändamål;

och föreslog utskottet därför införande af bestämmelser härom

i lagförslaget. I sammanhang därmed erinrade utskottet, att lagen

icke innehölle något förbud mot riksvapens användande i dekorativt

syfte, med eller utan emblemer.

I afseende å propositionen stannade kamrarna i olika beslut, i

det Första Kammaren afslog men Andra Kammaren biföll lagutskottets

hemställan, hvadan frågan förföll. Under öfverläggningarna uttalades

emellertid inom Riksdagens båda kammare, att riksvapnet, sådant utskottet

beskrifvit detsamma, skulle, beröfvadt alla prydnader, äfven

hermelinsmanteln, få ett alltför enkelt utseende.

Vid föredragning den 31 december 1907 af Riksdagens till

Kungl. Maj:t i ämnet aflåtna skrifvelse af den 28 maj 1907 uppdrog

Eders Kungl. Maj:t åt riksheraldikern att, efter samråd med riksarkivarien

och riksantikvarien, uppgöra ett i förhållande till det lör 1907

års Riksdag framlagda i någon mån förenkladt förslag till riksvapen.

Med skrifvelse den 30 januari 1908 har riksheraldikern nu öfverlänmat

sådant förslag jämte beskrifning.

Detta förslag skiljer sig från det af Kungl. Maj:t i propositionen till

sistlidet års Riksdag förordade hufvudsakligen i följande afseenden.

Örnens »åska» i hjärtvapnet har ej ansetts behöfva särskildt omnämnas,

då den i alla händelser är ett oundgängligt attribut till den

napoleonska örnen och uttrycket befunnits föga begripligt för andra

än heraldiskt skolade personer.

Ordet »mantel» har utbytts mot »vapentält», hvilket, enligt hvad

riksheraldikern uppgifver, är ett heraldiskt riktigare beteckningssätt på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

denna yttre prydnad, som i olikhet med kungamanteln kantas af en

guldfrans och ej är beströdd med vapenbilden tre kronor. Dess färg

och pelsverk har riksheraldikern ej ansett behöfva angifvas, då båda

är o själffallna.

Af de kungliga riddarordnarna har endast serafimerorden omnämnts,

hvarjämte uttalats, att såväl stora vapnet som lilla vapnet kunna brukas

äfven utan denna ordens insignier.

För egen del har jag ansett mig böra biträda det sålunda uppgjorda

förslaget.

Utgående från samma synpunkt som lagutskottet — att rikets

vapen bör utgöra en statssymbol — bar jag icke kunnat undgå att

finna, att vapnet enligt lagutskottets förslag vid 1907 års riksdag skulle

få ett alltför enkelt utseende. Beröfvadt jämväl manteln eller, såsom

detta emblem heraldiskt riktigare lärer böra benämnas, vapentältet, verkar

det stora riksvapnet afklädt, nästan torftigt, framför allt i jämförelse med

andra, äfven mindre, europeiska monarkiska staters vapen. Och jag finner

intet skäl, hvarför Sverige, när det inför utlandet presenterar sina

statssymboler, skulle uppträda med en i detta sammanhang föga motiverad

blygsamhet. En synpunkt, som icke heller bör helt förbises,

är den historiska. Enligt hvad jag inhämtat, förekommer vapentält å

afbildningar af riksvapnet redan på 1600-talet, och från 1700-talet har

detsamma ansetts såsom ett med vapnet sammanhörande emblem. Att

nu, då det gäller att lagfästa riksvapnets utseende, bortse från dess

historiska utveckling, synes mig ingalunda lämpligt, helst om detta

sker på bekostnad af de estetiska och heraldiska krafven.

Återstår frågan om de kungliga riddarordnarna. Dessa förekommo

samtliga å det inför sistlidet års Riksdag framlagda förslaget till stora

riksvapnet. Såsom framgår af hvad min företrädare i ämbetet yttrat i

sitt anförande till förenämnda statsrådsprotokoll, torde emellertid hufvudsakliga

anledningen härtill hafva varit hänsyn till historiska och traditionella

förhållanden, som ansetts betinga, att riksvapnets utseende icke

borde undergå någon afsevärd förändring. Om man, på sätt riksheraldikern

nu föreslagit, med bibehållande af serafimerordens insignier,

utesluter öfriga riddarordnar ur rikets vapen, torde denna förändring

dock knappast kunna betecknas såsom afsevärd. Och härigenom skulle

detsamma otvifvelaktigt vinna i utseende. Att åter utesluta jämväl

serafimerordens insignier ur vapnet, synes mig icke vara att förorda.

Såsom af en utaf motionärerna vid föregående års riksdag erinrades,

har visserligen ett och annat land, t. ex. Nederländerna, underlåtit att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

5

upptaga några ordensinsignier vid sitt riksvapen, men de allra flesta hafva

dock bland vapenemblemen insatt sin förnämsta orden, så exempelvis

Danmark, England, Ryssland, Sächsen och Österrike.

Hvad jag sålunda anfört har afseende å stora riksvapnet, då det

förekommer så att säga i parad. Emellertid bör, såsom hittills, stora

riksvapnet kunna brukas äfven utan sköldhållare, ordensinsignier eller

vapentält.

Såsom en följd af hvad jag föreslagit i fråga om stora riksvapnets

utseende, synes lilla riksvapnet böra beskrifvas såsom omgifvet af serafimerordens

insignier, om det ock bör tillåtas att bruka detsamma jämväl

utan dessa insignier.

Beträffande riksvapnets användande finnas för närvarande inga

andra bestämmelser än att dels i 4 § af lagen om skj^dd för varumärken

den 5 juli 1884 stadgas förbud för registrering af varumärke, som

innehåller offentliga vapen, dels ock i nådiga skrifvelsen den 14 augusti

1885 föreskrifves, att intet vapen må anbringas å offentliga byggnader,

minnesvårdar, fanor, standar eller mynt utan efter riksheraldikerns

hörande. I det för 1907 års Riksdag framlagda lagförslaget upptogos

icke heller några stadganden härom. Såsom motiv härför anfördes, att

lagen icke borde belastas med en del detaljbestämmelser, som näppeligen

alltid kunde hållas fullständiga eller uttömmande.

I utländska lagar äro ej heller i allmänhet dylika stadganden gifna.

Ett undantag härifrån utgör den fria hansestaden Bremen.

Rörande bruket af dess vapen föreskrifves nämligen i en förordning

af den 14 maj 1897, att enskilda personer äga rätt att begagna

detsamma på flaggor, att bremiska fabrikanter må anbringa vapennycklarna

utan sköld å varor och förpackningar, samt att i öfrigt enskilda

personer icke må bruka det bremiska statsvapnet utan för hvarje

särskildt fall af senaten meddeladt tillstånd. Öfverträdelse af förordningen

är belagd med straff.

Icke heller enligt min mening synes lämpligt att i lagen upptaga

bestämmelser angående riksvapnets användande.

Däremot anser jag nödigt, att åtgärder vidtagas i syfte att förekomma

offentligt begagnande af vapen, som i väsentliga delar skiljer

sig från det fastställda, eller af märke, som utgör förvanskning af riksvapnet.

För att vinna en till färg och proportioner enhetlig svensk flagga

och förekomma, att olagliga flaggor tillverkades och höllos till salu,

intogos i lagen om rikets flagga särskilda ansvarsbestämmelser.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

Lika starka skäl tala för stadgande af straff för offentligt användande

af olagliga vapen, i hvilket syfte de än må brukas, och framför

allt synes angeläget att söka förhindra offentligt användande af förvanskade

framställningar af rikets vapen.

I sistnämnda afseende ber jag få erinra, att lagutskottet vid 1907

års riksdag med anledning af en inom Andra Kammaren väckt motion

uttalade såsom sin åsikt, att åtgärder kunde ifrågasättas till förekommande

af dylikt missbruk i reklamsyfte. Utskottet ansåg emellertid ej

lämpligt att i lagen om rikets vapen införa bestämmelser härom och

hemställde om en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl.

Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida och i hvad mån åtgärder

borde vidtagas i syfte att förhindra användandet af förvanskade framställningar

af rikets vapen.

Såvidt jag kunnat finna, hörer ett dylikt stadgande dock bäst samman

med ifrågavarande lag.

Jag vill alltså förorda, att straff stadgas för den, som offentligen

brukar vapen eller märke, som utgör efteihildning af det lagligen

fastställda riksvapnet, men i väsentliga delar skiljer sig från det

efterbildade, äfvensom för den, som tillverkar eller håller till salu dylikt

vapen eller märke.

Genom ett sådant stadgande skulle gifvetvis icke göras något intrång

i en redan lagligen förvärfvad rättighet. Ett varumärke, som

blifvit regist-reradt, skulle sålunda, äfven om det folie under den af mig

förordade straffbestämmelsen, få användas så länge registreringsskyddet

varade. Däremot borde, synes mig, ny registrering icke få beviljas för

ett vapen eller märke sådant som det här afsedda. För sådant ändamål

torde emellertid erfordras ett tillägg till 4 § i varumärkeslagen; och

har jag hos chefen för justitiedepartementet gjort framställning om

vidtagande af åtgärd i sådant syfte.

Om skiljaktigheterna från det fastställda riksvapnet icke kunna

betraktas såsom väsentliga, skulle straffpåföljd ej heller ifrågakomma.

Att föreskrifva att särskilda likare å rikets vapen skola förvaras å

vissa ställen har jag ansett obehöfligt, då afbildningar af detsamma

torde böra bifogas blifvande lag i ämnet.

Vid granskning af ifrågavarande lagförslag har utskottet icke funnit

anledning att i hufvudsak mot detsamma framställa någon anmärkning.

Utskottet har emellertid ansett sig böra föreslå en mindre jämkning i

affattningen af 4 §. Enligt nämnda § i den kungl. propositionen är

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

7

det belagdt med straff icke blott att offentligen bruka eller till salu

hålla vapen eller märke, som utgör efterbildning af stora eller lilla riksvapnet,

sådana desamma blifvit i lagen beskrifna, men i väsentliga delar

skiljer sig från det efterbildade, utan äfven att tillverka dylikt vapen

eller märke.

Enligt utskottet meddelad upplysning har genom förbiseende vid

lagens slutliga affattning kommit att föreslås straff för hvarje tillverkning

af sådant förvanskadt vapen eller märke, ehuru straff ansetts böra

följa endast å tillverkning till afsalu.

Då det emellertid enligt utskottets uppfattning icke kan anses föreligga

tillräckliga skäl att straffa den, som tillverkar vapen eller märke,

hvarom nu är fråga, äfven om han icke offentligen brukar det eller

håller det till salu, samt den, som till afsalu tillverkar dylikt vapen

eller märke, blifver straffbar så snart han håller det till salu eller offentligen

brukar det, har det synts utskottet, som om det i §:n föreslagna särskilda

straffhotet för tillverkning af förvanskade efterbildningar af rikets

vapen utan olägenhet kunde ur §:n utgå.

Till stöd för denna sin uppfattning vill utskottet vidare anföra, att

i lagen om rikets flagga den 22 juni 1906 är med straff belagdt att

till salu hålla flagga, hvilken till färgen uppenbarligen skiljer sig från

hvad i lagen föreskrifves eller som icke håller de i lagen föreskrifna

mått, men icke att till afsalu tillverka dylik flagga.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, under förklaring att Kungl. Maj:ts

. förevarande proposition icke kan i oförändradt skick

godkännas, ville för sin del antaga följande

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om rikets vapen.

1 §•

Rikets vapen äro två, stora vapnet och lilla vapnet.

2 §.

Stora riksvapnet består af en genom ett utböjdt guldkors fyrdelad

sköld med hjärtsköld.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Hufvudsköldens fyra fält äro blå, första och fjärde fälten med tre

kronor af guld, två ställda öfver den tredje, samt andra och tredje

fälten med tre ginbalksvis gående strömmar af silfver, belagda med ett

krönt gyllene lejon med röd utsträckt tunga.

Hjärtskölden är klufven i två fält. Första fältet är bandvis tredeladt

i blått, silfver och rödt med en däröfver ställd vase af guld.

Andra fältet är blått med en i silfvervatten stående bro i tre spann

med två krenelerade torn af silfver. Öfver bron sitter en gyllene örn,

och i fältets öfverstå del synes karlavagnens stjärnbild af guld.

Sköldhållare äro två tillbakaseende lejon af guld med klufna svansar

och röda utsträckta tungor. Lejonen krönas med kunglig krona.

Skölden täckes af en kunglig krona, och kring densamma hänga

serafimerordens insignier.

Hela vapnet omgifves af ett vapentält under kunglig krona.

Stora riksvapnet må brukas äfven utan sköldhållare, ordensinsignier

eller vapentält.

3 §.

Lilla riksvapnet utgöres af en blå sköld med tre kronor af guld,

ställda två öfver den tredje. Skölden är täckt af en kunglig krona

och omgifven af serafimerordens

äfven utan dessa insignier.

4 §.

Brukar någon offentligen vapen

eller märke, som utgör efterbildning

af stora eller lilla riksvapnet, sådana

desamma blifvit i 2 och 3 §§ här

ofvan beskrifna, men i väsentliga

delar skiljer sig från det efterbildade,

böte från och med 10 till och

med 100 kronor. Samma lag vare,

där någon tillverkar eller till salu

håller vapen eller märke, som nu

sagts.

insignier. Vapnet må dock brukas

4 §.

Brukar någon offentligen vapen

eller märke, som utgör efterbildning

af stora eller lilla riksvapnet, sådana

desamma blifvit i 2 och 3 §§ här

ofvan beskrifna, men i väsentliga

delar skiljer sig från det efterbildade,

böte från och med 10 till och

med 100 kronor. Samma lag vare,

där någon till salu håller vapen

eller märke, som nu sagts.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 48.

9

(Kungl. Ma,j:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

5 §•

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1909; dock att hvad i 4 §

är stadgadt icke skall tillämpas i afseende å dessförinnan registreradt

varumärke, så länge skydd därför åtnjutes.

Stockholm den 7 april 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Bih. till Biksd. Prot. 1908. 7 Sami. 45 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:67 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj\ts proposition med förslag till lag om rikets vapen. s. 5 i texten