Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag jämte i ämnet väckta motioner.

1908-05-19 · 38 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 38 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1908:76, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

1

N:o 76.

Ank. till Riksd. kansli den 19 maj 1908, kl. 7 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning angående förbud mot kvinnors användande

till arbete nattetid i vissa industriella företag

jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 3 april 1908 dagtecknad proposition, n:o 156, hvilken

af båda kamrarna blifvit till lagutskottet hänvisad, har Kung!. Maj: t

under åberopande af propositionen bilagdt, i statsrådet fördt protokoll

inhämtat Riksdagens yttrande öfver nedan intagna förslag till förordning

angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa

industriella företag, hvar jämte omförmälts, att Kungl. Maj:t efter emottagande

af Riksdagens svar ville företaga den slutliga pröfningen af

samma förslag och om författnings utfärdande i ämnet förordna.

I sammanhang med berörda proposition har utskottet till behandling

förehaft två i anledning af densamma inom Andra Kammaren väckta,

till utskottet hänvisade motioner,, den ena, n:o 310, af herr 8. H. Kvarnzelius

och den andra, n:o 333, af herr (Jarl Lindhagen.

Det i den kungl. propositionen innefattade förslaget är af följande

lydelse:

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 71 Käft. (N:o 76.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlutande N:o 76.

Förslag
till
Förordning
angående

förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i

vissa industriella företag.

1 §•

Sysselsattes kvinna uti företag, som afser idkande al bergverksbruks-

eller fabriksrörelse, handtverk eller därmed jämförlig handtering

eller annan dylik industriell verksamhet, och som drifves i den omfattning,

att däri under någon tid af nästföregående eller löpande år

sysselsatts flera än tio arbetare, må hon icke till arbete i företaget

användas i vidare utsträckning, än att hon må komma i åtnjutande af

oafbruten ledighet från arbetet under minst elfva timmar hvarje dygn.

I denna ledighet skall tiden mellan klockan tio på aftonen och klockan

fem på morgonen ingå.

2 §.

Då natur- eller olyckshändelse afbrutit arbetets regelbundna gång,

må arbetsgifvare under högst en vecka kunna vidtaga sådan inskränkning

i den uti 1 § föreskrifna ledighet, hvartill afbrottet skäligen kan

anses gifva anledning; anmäle dock genast den vidtagna inskränkningen

med angifvande af anledningen därtill hos vederbörande bergmästare

eller vrkesinspektör. Finnes behof af sådan inskränkning för

längre tid än en vecka, må bergmästaren eller yrkesinspektören på framställning

af arbetsgifvaren meddela eftergift i de uti 1 § gifna bestämmelser

för en tid af högst en månad. Erfordras ytterligare eftergift,

ankomme det på kommerskollegium att därom förordna, dock ej för

längre tid än fyra månader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

3

3 §•

Uti företag, som äro af den natur, att i desamma under vissa

tider af året förekommer hopadt arbete (s. k. säsongarbete), äfvensom

undantagsvis uti andra företag, då därstädes i följd af särskilda omständigheter

arbetet måste forceras, må den i 1 § föreskrifna oafbrutna

ledighet kunna under en tid af sammanlagdt högst sextio dagar af året

inskränkas till tio timmar af dygnet.

Arbetsgifvare skall, innan sådan inskränkning vidtages, hos vederbörande

bergmästare eller yrkesinspektör göra anmälan om de dagar,

hvarunder inskränkningen är afsedd att vidtagas, samt om anledningen

till densamma. Vidtages sedermera ej inskränkning under alla de dagar,

anmälningen upptagit, och vill arbetsgifvaren räkna sig detta förhållande

till godo vid därefter inträffande behof af inskränkning, skall

han senast vid anmälan om denna inskränkning till bergmästaren eller

yrkesinspektören lämna behörigen styrkt uppgift om de dagar, hvarunder

tidigare anmäld inskränkning icke vidtagits.

4 §•

Beträffande sådana företag, som afse förarbetande af varor, hvilka

äro underkastade hastig försämring, må undantag från bestämmelserna

i 1 § kunna meddelas af Konungen.

Tillsyn å efterlefnaden af denna förordning och på grund af densamma

meddelade föreskrifter utöfvas af vederbörande bergmästare eller

yrkesinspektör.

Bergmästaren eller yrkesinspektören vare pliktig att på framställning

af arbetsgifvare skyndsamligen meddela yttrande, huruvida

uppgifvet förhållande kan anses innebära giltig anledning till vidtagande

af sådan inskränkning, som omförmäles i 3 §.

6 §•

Om emot de i denna förordning gifna eller på grund af densamma

meddelade föreskrifter kvinna användes i arbete, straffes arbetsgifvaren

med böter från och med tio till och med femhundra kronor.

Den, som under tid, då lian är ställd under tilltal för förseelse,

hvarom i denna paragraf förmäles, fortsätter samma förseelse, skall,

opaginerad Kontrollera mot PDF

i Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

när lian därtill varder lagligen förvunnen, för hvarje gång stämning

däiför utfärdats och delgifvits, fällas till de böter, som för förseelsen

äro bestämda.

7 §•

Försummar arbetsgivare att inom tre dygn, efter det lian vidtagit

inskränkning enligt 2 §, därom göra anmälan på sätt i samma paragraf

sägs, straffes med böter från och med fem till och med femtio

kronor.

Till samma ansvar vare ock arbetsgivare förfallen, där han försummar

att göra anmälan enligt 3 §.

Anmälningsskyldigheten må anses vara fullgjord, då anmälan i

betaldt bref aflämnats till allmänna posten.

8

Det åligger allmän åklagare att åtala förseelse, hvarom i denna

förordning sägs; skolande förseelsen åtalas vid polisdomstol, där särskild

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan ej finnes,

vid allmän domstol; och gälle i fråga om klagan öfver domstols eller

poliskammares beslut i dessa mål hvad om besvär i brottmål är förordnadt.

9 §•

_ Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till böternas lulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

10 §.

Beträffande företag, som drifves af staten eller af kommun, skall

hvad i denna förordning är stadgadt om arbetsgivare gälla arbetsföreståndaren.

11 §.

Denna förordning äger icke tillämpning å arbete, som utföres i

kvinnans hem eller å annan plats, där det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren

att vaka öfver arbetets anordnande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1911; dock att

den i 1 § föreskrifna oafbrutna ledig-liet från arbetet må under en

öfvergångsperiod af tre år från nyssnämnda dag uppgå till allenast

tio timmar hvarje dygn.»

Till det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet

har statsrådet och c-hefen för finansdepartementet anfört följande:

»På framställning af den internationella föreningen för lagstadgadt

arbetarskydd inbjöd schweiziska förbundsrådet under år 1904 flertalet af

Europas stater, bland dem Sverige, till deltagande i en internationell

konferens för öfverläggning angående väckt fråga om åstadkommande af

internationell öfverenskommelse rörande dels förbud mot användande af

hvit fosfor i tändsticksindustrien dels ock förbud mot industriellt nattarbete

för kvinnor. Vid konferensen, som sammanträdde den 8 maj 1905 i

Bern och vid hvilken kommerserådet J. Pihlgren var Sveriges ombud,

antogos ock »grundlinjer» till en konvention beträffande dessa tvänne

frågor. Konferensen uttryckte därjämte en önskan, att förbundsrådet

ville söka förmå de intresserade makterna att upptaga dessa frågor till

diplomatisk behandling.

Med anledning häraf framställde förbundsrådet hos de regeringar,

som varit företrädda vid nyssnämnda konferens, förslag om sammankallande

af en n}^ diplomatisk konferens. Under förhandlingarna härom

förklarade efter kommerskollegii hörande svenska regeringen, att den

ansåge sig ej böra ingå öfverenskommelse om förbud mot användande

af hvit fosfor i tändsticksindustrien, men däremot vore benägen att

biträda en konvention om förbud mot industriellt nattarbete för kvinnor.

I enlighet med förbundsrådets förslag sammanträdde sedermera

en diplomatisk konferens i Bern, därvid samtliga europeiska stater med

undantag af Ryssland, Korge och Balkanstaterna voro representerade.

Såsom Sveriges ombud vid denna konferens fungerade generaldirektören

A. Lagerheim. A denna konferens undertecknades don 26 september

1906, i tämligen nära öfverensstämmelse med förut berörda »grundlinjer»,

en konvention »om förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta inom

industrien». Samtliga vid konferensen företrädda stater biträdde konventionen.

Ratifikationshandlingarna skulle enligt konventionen vara

deponerade hos förbundsrådet senast den 31 december 1908. Hittills

hafva Storbritannien, Luxemburg och Schweiz ratificerat konventionen.

Dcpartements
chefen*
yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

Konventionen af såg endast att fastslå de allmänna principerna för

en lagstiftning å förevarande område, men öfverlämnade åt en hvar af

de kontraherande staterna att i öfverensstämmelse därmed ordna sin

lagstiftning.

Med anledning häraf uppdrog Kungl. Maj:t genom nådigt beslut

den 4 juni 1907 åt den kommitté, som erhållit i uppdrag att verkställa

revision af lagen angående skydd mot yrkesfara och lagen angående

minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke

m. m. — den s. k. yrkesfarekommittén -— att inkomma med ett med

hänsyn till de i konventionen innefattade bestämmelser uppgjordt förslagtill

författning i ämnet.

Därjämte hafva till kommittén öfverlämnats två särskilda underdåniga

skrifvelser i ämnet, aflåtna, den ena af Stock h o 1 m s afd e! n i n g e n

af allmänna svenska boktryckarföreningen och den andra från svenska

typografförbundets styrelse, för att vid fullgörande af kommitténs ifrågavarande

uppdrag tagas i öfvervägande.

Med underdånig skrifvelse den 4 november 1907 har kommittén

öfverlämnat förslag till lag angående förbud mot kvinnors användande

till arbete nattetid i vissa industriella företag jämte motivering och

statistisk utredning.

T» O

Öfver kommitténs berörda förslag hafva efter nådiga remisser

underdåniga utlåtanden afgifvits dels af öfverståthållarämbetet och

samtliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länen dels ock af

ko mmerskollegiu m.

Utverkande af förbud emot eller begränsning af kvinnors deltagande

i industriellt nattarbete har sedan länge framstått såsom ett

önskemål inom de kretsar, hvilka särskildt gjort till sin uppgift att

verka för en mera effektiv arbetarskyddslagstiftning. Berörda fråga

har jämväl vid upprepade tillfällen varit föremål för behandling vid

internationella konferenser och kongresser. Redan den år 1890 i Berlin

hållna arbetarskyddskonferensen uttalade såsom ett önskemål, att ett

dylikt förbud måtte komma till stånd. Jämväl de internationella kongresserna

för arbetarskydd i Zurich år 1897 och i Paris år 1900 gjorde

uttalanden i enahanda riktning. Sistnämnda kongress gaf anledning till

bildande af den förut omförmälda internationella föreningen för lag
O

O

stadgadt arbetarskydd, hvilken sedermera utvecklat en energisk och

framgångsrik verksamhet för genomförande af ifrågavarande önskemål.

Först vid den förut omtalade, år 1906 hållna konferensen i Bern lyckades

man emellertid enas om grunderna för en internationell öfverenskommelse

i frågan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76. 7

Bestämmelserna i deri afslutade konventionen, hvilken torde få i

öfversättning biläggas dagens protokoll, gå i hufvudsak ut därpå, att

nattarbete skulle vara förbjudet för alla kvinnor, utan afseende å deras

ålder, i industriella företag af så pass stor omfattning, att däri användes

flera än tio arbetare eller arbeterskor. Den i konventionen

bestämda tid för hvila från arbete under natten för i dylika företag

arbetande kvinnor utgör i regel minst elfva timmar i följd, däri tiden från

klockan 10 e. m. till klockan 5 f. m. skall ingå. Dock medger konventionen

härifrån åtskilliga undantag i särskilda fall. Fastställandet af betydelsen

af begreppet industriella företag — liksom de närmare bestämmelser i

öfrigt, som för genomförande af konventionens grundsatser erfordras —

öfverlämnar konventionen med vissa däri närmare angifna förbehåll åt

de kontraherande staternas särskilda lagstiftningar.

Den kommitté, hvilken, som nämndt, haft i uppdrag att på grundval

af konventionens bestämmelser, utarbeta förslag till lag i ämnet,

har emellertid uttalat principiella betänkligheter mot en lagstiftning

af ifrågavarande beskaffenhet.

Kommittén har på därom framställd begäran lämnat såväl FredrikaBremer-förbundet

som typografiska kvinnoklubben tillfälle att genom delegerade

uttala sig i frågan, hvarjämte nyssnämnda kvinnoklubb äfvensom

socialdemokratiska kvinnokonferensens i Stockholm år 1907 arbetsutskott i

till kommittén ingifna skrifvelser uttalat sig i ämnet. Såväl nämnda

korporationer som ock Stockholmsafdelningen af allmänna svenska boktryckarföreningen

och svenska typografförbundets styrelse, livilka, som

nämndt, i till Kungl. Maj:t ingifna, till kommittén sedermera öfverlämnade

skrifvelser yttrat sig i frågan, hafva ställt sig afvisande emot

förslaget. Särskildt ha i sistnämnda båda skrifvelser framhållits de

olägenheter, som en lagstiftning i förevarande afseende skulle medföra

för de ganska talrika kvinnor, hvilka vunnit anställning inom boktryckerifacket.

De uttalanden mot denna lagstiftning, hvilka sålunda framkommit

från kretsar, som nära berördes af densamma, borde enligt kommitténs

mening icke lämnas utan beaktande, och detta så mycket mindre som

i våra dagar allt flera röster höjdes för borttagande af de skr ankor,

som hittills ställt sig hindrande i vägen för kvinnans sträfvanden att

vinna full likställighet med mannen såväl i det offentliga lifvet som

på arbetsmarknaden. Den af konventionen betingade lagstiftningen

afsåge emellertid att å vissa områden af arbetsmarknaden, där kvinnan

hittills varit i det stora hela likställd med mannen, införa ganska

af se värd a förändringar i en alldeles motsatt riktning. Det syntes ock

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

kommittén kunna ifrågasättas, huruvida de synpunkter, livilka låge till

grund för konventionens bestämmelser, kräfde så stor inskränkningi

friheten att lämpa arbetstiden efter för handen varande behof, som

måste blifva en följd af konventionens, enligt kommitténs mening alltför

snafva, bestämmelser. Den af kommittén föranstaltade statistiska

utredningen visade, att sådant kvinnligt nattarbete, som konventionen

afsåge, endast förekomme i ringa omfattning här i landet. Förbudet

skulle dock drabba en industriell verksamhet, boktiyckaryrket, hvari

kvinnan för närvarande hade en arbetstid och aflöning, som medgåfve

henne att, oaktadt det däri stundom förekommande nattarbetet, skäligen

tillgodose hälsans kraf.

En af kommitténs ledamöter, kommerserådet Pihlgren, har i anförd

reservation uttalat en från kommitténs flertal afvikande mening beträffande

den ifrågavarande lagstiftningens önskvärdhet och lämplighet ur

principiell synpunkt. Enligt reservantens mening låge det nämligen i

samhällets välförstådda intresse att, på sätt konventionen afsåge, medverka

till att mödrarna och uppfostrarinnorna till det kommande släktet

hvarken blefve genom för tungt arbete till hälsan försvagade eller

genom för lång arbetstid beröfvade möjligheten att, med bibehållande af

tillräcklig hvilotid för egen räkning, ägna nödig- omsorg åt barnens

uppfostran och familjens vård i öfrigt.

Erfarenheten från de länder, där förbud för kvinnans nattarbete

inom industriella yrken sedan någon längre tid funnes till, gåfve också

vid handen, att dödligheten bland kvinnor och barn minskats samtidigt

med förenämnda förbuds trädande i kraft, och särskildt från England

och Tyskland visade statistiken, att på senare tider dödlighetsprocenten

bland arbeterskor sjunkit fortare än bland de manliga arbetarna.

A andra sidan hade erfarenheten äfven visat, att den prohibitiva

lagstiftningen rörande kvinnans nattarbete inom industriella yrken icke

åstadkommit några afsevärda svårigheter för industrien själ!, om man

också behöft någon viss öfvergångstid för att forma om de bestående

förhållandena, så att de kunnat passas in under de nya föreskrifterna.

Den ökning i tillverkningskostnad och därmed följande minskning i

konkurrensförmåga, som man ju, åtminstone teoretiskt taget, kunde tänka

sig skulle kunna inom exportindustrien blifva en följd af förbudsföreskrifternas

tillämpning, motvägdes helt och hållet genom lagstiftningens

internationella natur, synnerligast som alla europeiska länder med

undantag af Ryssland, Norge och Balkanländerna undertecknat konventionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

<)

Lagutskottets Utlutande JS:o 76.

Visserligen förekomme, euligt hvad den verkställda statistiska

utredningen visade, industriellt nattarbete i vårt land icke för synnerligen

stort antal arbeterskor. Detta vore emellertid enlic-t reservantens

O > # O

mening ett för den förevarande frågans lösning mycket fördelaktigt

förhållande, som man borde begagna sig af. Ju färre som berördes af

den nya lagstiftningen, desto mindre rubbades de bestående förhållandena;

och man kunde vara fullt viss därom, att för hvarje år, som

ginge, förhållandena i detta hänseende försämrades. Med den snabba

utveckling, i hvilken den svenska industrien sedan några år vore stadd,

växte naturligtvis dess behof af arbetskraft mycket hastigt; och som

tillgången på manliga arbetare redan nu vore ganska knapp, finge nog

rekryteringen försiggå jämväl bland kvinnorna, och detta i en ganska

stor utsträckning, ett förhållande som ock af fabriksstatistiken bekräftades.

Af de öfver det utarbetade lagförslaget hörda myndigheterna hafva

öfverståthållarämbetet äfvensom åtskilliga af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länen ansett en lagstiftning i den riktning, förslaget

afser, vara för våra förhållanden obehöflig eller ägnad att,

principiellt sedt, möta betänkligheter. Flertalet af sistnämnda myndigheter

hafva däremot tillstyrkt, att förslaget måtte läggas till grund

för lagbestämmelser i ämnet, eller lämnat detsamma i hufvudsak utan

erinran.

Kommerskollegium, som redan tidigare i afgifvet utlåtande förorda!

Sveriges anslutning till konventionen, har i sitt öfver nyssnämnda

lagförslag afgifna utlåtande förklarat sig biträda hvad kommerserådet

Pihlgren i förenämnda reservation åberopat och anfört till bemötande

af de utaf kommitténs flertal uttalade betänkligheter emot en

lagstiftning i förevarande syfte; och har kollegium därvid särskildt framhållit

ej mindre den stora betydelsen af internationella överenskommelser

på arbetarskyddslagstiftningens område än äfven, hvad särskildt beträffade

förhållandena i vårt land, lämpligheten af att en åtgärd sådan

som det nu ifrågavarande förbudet vidtoges, innan den kvinnliga arbetskraften

erhölle en vida större användning inom industrien lin hvad som

nu vore fallet.

Af det sagda framgår, att meningarna visat sig synnerligen delade

rörande önskvärdheten och lämpligheten af införande i vårt land af en

lagstiftning i den riktning, konventionen afser. För egen del är jag emellertid

af den uppfattning, att de skäl, som anförts för vidtagande af

en sådan åtgärd, äro öfvervägande dem som tala däremot.

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 71 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

Krafvet på en lagstiftning- af ifrågavarande art grundar sig väsentligen

på en af samhällets ursprungligaste och viktigaste uppgifter —

omsorgen om släktets fortbestånd och fostran. Enligt naturens ordningberor

förverkligandet af denna samhällsuppgift i främsta rummet af

kvinnan. På hennes hälsa och kraft och på hennes omvårdnad synes

i väsentligt högre grad än på mannens ankomma, huru kommande

generationers lifsduglighet skall gestalta sig. Staten måste på grund

häraf anses pliktig tillse, att icke kvinnans arbetsförhållanden utveckla

sig på ett sätt, som lägger hinder i vägen för fyllandet af nämnda samhällsuppgift.

Det har sagts, och väl ej utan skäl, att kvinnans användande till

industriellt arbete öfver hufvud taget innobure en fara i nyss antydda

afseende. Denna fara synes dock i betydande män uppvägas af de

förvärfstillfällen, som industrien erbjuder och livilka gifvetvis ofta nog

möjliggöra en bättre ekonomisk existens för kvinnan eller den familj,

hon tillhör, än eljest skulle kunna vinnas. De med det under vanliga

förhållanden bedrifha industriella arbetet följande olägenheterna torde väl

ock kunna afsevärdt minskas genom förbättringar i arbetets anordning och

drift. Hvad åter särskildt hennes användande till nattarbete inom industrien

angår, kunna icke för detsamma anföras några dylika försonande

omständigheter. Den förbättring i arbetsförtjänst, hvartill nattarbete

gifver möjlighet, kan nämligen helt visst i allmänhet icke antagas

utgöra en rimlig motvikt mot detta arbetes skadliga verkningar,

och ej heller synes det finnas utsikt för att dessa verkningar skola

kunna i någon mera betydande mån aflägsnas genom förändringar i

sättet för arbetets bedrifvande.

På grund af kvinnans, i jämförelse med mannens, svagare kroppskonstitution

och större mottaglighet för sjukliga inflytelser anses risken

af nattarbete inom industrien för henne vara afsevärdt större än för

mannen. 1 hvad mån så är förhållandet later sig naturligen icke till

full evidens bevisa. Att en dylik åtskillnad föreligger synes emellertid

vinna stöd såväl af vetenskapliga auktoriteters uttalanden som ock af i

utlandet anställda undersökningar rörande sjuklighetsfrekvensen hos

industriarbetarna. Sålunda har exempelvis i en inom det tyska inrikesministeriet

år 1899 utarbetad redogörelse för gifta kvinnors deltagande

i fabriksarbeten konstaterats, att kvinnorna äro mer mottagliga än

männen för de skadliga inverkningarna af dåliga arbetsförhållanden i

allmänhet. En del undersökningar, som utförts i Finland, peka jämväl

i samma riktning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

Oafsedt kvinnans obestridligen svagare kroppskonstitution, är för

öfrigt äfven att märka, att de kvinnliga arbetarna mindre än de manliga

kunna påräkna tillfyllestgörande hvila om dagen. Dels hafva

nämligen många af dem hushållsbestyr, som inkräkta på hvilotiden, och

dels hindras de ofta af dåliga bostadsförhållanden att tillbörligen tillgodogöra

sig densamma.

Förutom det att arbete, bedrifvet under förhållanden, hvarom här

är fråga, måste antagas nedsätta kvinnans duglighet att framdeles fylla

sin modersuppgift och, när det bedrifves under hafvandetiden, inverkar

skadligt på fostret, är uppenbart, att moderns sysselsättning med sådant

arbete oftast skall omöjliggöra för henne att på ett tillfredsställande

sätt själf amma och sköta sitt barn. Uti förut omnämnda, i det tyska

inrikesministeriet utarbetade redogörelse framhålles äfven, att dödligheten

bland barnen befunnits störst på de områden, där kvinnligt nattarbete

förekomme i någon högre grad. Ej heller torde väl en med nattarbete

sysselsatt moder vara i stånd att ägna hemmet och de äldre barnen

nödig vård och tillsyn.

Den ifrågasatta förbudslagstiftningen kan, enligt hvad af det anförda

framgår, anses påkallad icke blott af hänsyn till släktets fortbestånd

och utveckling utan äfven i viss mån af hänsyn till de kvinnliga

arbetarna själfva, till skydd för deras hälsa och arbetsförmåga, samt

till arbetarfamiljernas hushållning och hemlif. Framför allt är det dock

hänsynen till det kommande och uppväxande släktets hälsa och utveckling,

som härvidlag är afgörande.

Do skäl, som vanligen anföras emot den ifrågasatta lagstiftningen,

förefalla, i jämförelse med den tvingande hänsynen till släktets fortbestånd

och fostran, mindre vägande. Från samhällssynpunkt torde det

nämligen knappast kunna sägas vara af alltför stor betydelse, om den

myndiga kvinnans frihet att efter behag tillgodogöra sin arbetskraft i

någon mån inskränkes, särskildt då inskränkningen afser att förekomma

hennes sysselsättning på ett för henne själf skadligt sätt, eller att —

såsom här i Sverige skulle blifva fallet, ifall en lagstiftning i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med Bernerkonventionen genomfördes — ett

jämförelsevis ringa fåtal af landets arbeterskor under en öfvergångsperiod

skulle få sina förvärfsmöjligheter i någon mån försvårade.

Den emot den ifrågasatta lagstiftningens införande hos oss åberopade

omständigheten, att nattarbete inom industrien hittills förekommit

endast för ett jämförelsevis ringa antal kvinnor, synes mig, på sätt en

reservant inom kommittén anfört, icke böra utgöra något afgörande

skäl emot vidtagande af en dylik åtgärd. Att nämligen med industriens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

numera hastigt pågående utveckling kvinnorna komma att inom densamma

röna allt större användning, lärer nämligen icke lida något tvifvel.

Ett dröjsmål skulle därför sannolikt endast försvåra öfvergången till

de nya förhållandena.

Att den ifrågasatta lagstiftningen, genom de förutvarande nattarbeterskornas

inträde på arbetsmarknaden, för öfriga yrken skulle verka

en afsevärd, allmän sänkning af kvinnornas redan nu i många fall väl

låga arbetslöner och därigenom drifva kvinnorna till ökadt hemarbete,

synes ej gärna behöfva befaras. Man torde nämligen väl få antaga, dels

att dessa arbeterskor i ganska stor utsträckning komme att med ändrad

sysselsättning behållas af sina förra arbetsgifvare, och dels att de platser,

som de till ersättning för nattarbeterskorna antagna manliga arbetarna

lämnat, i någon mån skulle komma ar be t er skor na till godo. Den inskränkning

af öfvertidsarbetet, som förbiidslagstiftningen nödvändiggör, kommer

vidare sannolikt att medföra en jämnare, till längre tid utsträckt fördelning

af arbetet. Erfarenheten från andra länder synes ock gifva vid

handen, att förbud mot nattarbete ej för de kvinnliga arbetarna medfört

några svårare verkningar i nu antydda hänseenden.

Någon afsevärd inverkan på industriens produktionsförhållanden

torde ej heller, enligt hvad jämväl af erfarenheten från utlandet bestyrkes,

vara att af den ifrågasatta lagstiftningen befara. Lagstiftningens

internationella karaktär utesluter ock eljest nära till hands liggande

farhågor i fråga om industriens konkurrensförmåga med andra länder.

I flertalet kulturstater är det sedan längre eller kortare tid tillbaka

i regel förbjudet att använda vare sig minderåriga eller vuxna

kvinnor till industriellt nattarbete, om ock ett sådant förbud icke allestädes

gäller i den utsträckning, konventionen afser att genomföra.

.Dylikt förbud i afseende å vuxna kvinnor utfärdades i Storbritannien

redan 1844, i hvad angår textilindustrien, och har sedermera utsträckts

att gälla äfven andra grenar af industrien. Liknande förbud meddelades

vidare i Schweiz 1877, i Österrike 1885, i Nederländerna 1889,

i Tyskland 1891, i Frankrike 1892 och i Italien 1902 (med ikraftträdande

1907). Förbudslagstiftning af ifrågavarande art gäller äfven i en del

nordamerikanska och australiska stater m. 11. länder.

Hvad angår den ifrågavarande förbudslagstiftningens omfattning

kunde möjligen ifrågasättas, huruvida icke denna lagstiftning skäligen

borde begränsas till allenast de gifta kvinnorna. En sådan begränsning

skulle emellertid orättvist försvåra de gifta kvinnornas konkurrens med de

ogifta på arbetsmarknaden och möjligen leda till minskning af äktenskapsfrekvensen.

Emot nyss anförda anmärkning må dessutom påpekas, att

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

ej blott de gifta arbeterskorna föda barn utan i ganska stor utsträckning

äfven de ogifta. Från synpunkten af lagens främsta ändamål, att

skydda de blifvande mödrarnas hälsa och krafter, bör lagen alltså omfatta

alla yngre såväl gifta som ogifta kvinnor. Beträffande åter äldre

kvinnor, d. v. s. de, som uppnått sådan ålder, att de ej längre hafva

utsikt att blifva mödrar, gäller visserligen ej samma kraftiga skäl till

förbud mot nattarbete, men inbegripas de likväl under förbudet såväl

i förevarande konvention som i den utländska lagstiftningen i ämnet.

En sådan anordning torde ock få anses tillräckligt motiverad af de

kvinnliga arbetarnas eget skyddsbehof samt, i afseende å arbeterskor

med familj, jämväl af hänsyn till denna:

Uti sin lagförslaget åtföljande underdåniga skrifvelse har yrkesfarekommittén,

oafsedt sina förut anförda betänkligheter, äfven ifrågasatt,

huruvida de med konventionen åsyftade ändamål kräfde så stor

inskränkning i friheten att lämpa arbetstiden efter förhanden var ande

behof, som måste blifva en följd af konventionens, enligt kommitténs

mening alltför snafva bestämmelser. Denna kommitténs tvekan torde

väl förnämligast vara att hänföra till bestämmelserna om nattledighetens

längd. Såsom en af reservanterna inom kommittén närmare utvecklat,

synes emellertid denna ledighet ej gärna i regel kunna sättas till kortare

tid än 11 timmar, om man därmed vill bereda den kvinnliga arbetaren,

utom tid till erforderlig natthvila och gång till och från arbetsstället,

tillfälle att i någon afsevärd mån vårda sig om hemmets angelägenheter.

Därjämte är att märka, att konventionen medger undantag utan

tidsbegränsning för det fall, att driften afbrutits genom »force maj euro»,

likasom ock för företag, som afse bearbetande af varor, hvilka äro

underkastade mycket hastig förvandling, samt att nattledigheten får

under högst 60 dagar af året, dock utan intrång på tiden mellan kl. 10 e.

m. och 5 f. m., förkortas en timme uti industrier, som äro underkastade

»årstidernas inflytande», äfvensom i hvarje företag, när undantagsförhållanden

inträffa.

I samband med den nu föreliggande utredningen rörande den

ifrågavarande lagstiftningens införande i vårt land har från flera håll

framhållits, att särskildt för boktryckeriyrket förbud mot nattarbete för

kvinnor skulle kännbart drabba de kvinnliga arbetarna, i tj^ att inom

detta yrke ett jämförelsevis stort antal arbeterskor vunnit relativt förmånlig

anställning. Den föreliggande utredningen gifver emellertid vid

handen, att de arbeterskor, som däraf skulle direkt beröras, icke äro

så synnerligen många till antalet, omkring 125 å 150 stycken; och

att med hänsyn till detta jämförelsevis ringa fåtal arbeterskor undan
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

taga särskildt boktryckeriyrket från den ifrågasatta lagstiftningens

tillämplighetsområde, därtill torde knappast tillräckliga skäl föreligga.

På sätt förut antydts, är min öfvertygelse ock den, att de svårigheter,

som vid öfvergången kunna uppstå, böra kunna inom nyssnämnda

yrke liksom eljest genom lämpliga anordningar väsentligen mildras.

Med anledning af eu del anmärkningar, som framställts eller

enligt min mening skäligen kunna framställas mot yrkesfarekommitténs

lagförslag, har jag låtit detsamma inom departementet undergå omarbetning

i vissa delar.

I afseende å förslagets 1 §, som ju är bestämmande för lagens

tillämpningsområde, har från åtskilliga håll uttryckts betänkligheter

mot att lagen skulle kunna komma att jämväl afse arbete, bedrifvet

för arbetsgifvares räkning, men i lokaler, öfver hvilka denne icke äger

förfoga, utan i arbetarens eget hem. En sådan tillämpning skulle nämligen

blifva synnerligen svår att kontrollera samt lätt leda till motbjudande

trakasserier.

Kommittén, som icke förbisett detta, har emellertid af konventionens

ordalydelse ansett sig förhindrad föreslå en affattning, hvarigenom hemarbetet

och hemindustrien — dessa begrepp tagna i nyssberörda bemärkelse

— skulle från lagens tillämpningsområde undantagas.

Kommittén har emellertid icke lämnat obeaktadt, att hemarbetet

< och hemindustrien utöfvas under förhållanden, som påkalla tillsyn och

kontroll af helt annan art än den, som för närvarande finnes anordnad

i afseende å annan industriell verksamhet; och har kommittén förklarat

sig hafva för afsikt att under sitt fortsatta arbete på skyddslagstiftningens

område taga denna fråga under närmare ompröfning.

Kommerskollegium har härutinnan erinrat, att erfarenheten från

utlandet ådagalagt, att den kvinnliga arbetskraften i hemmet i stor

utsträckning användes i industriens tjänst under förhållanden, som måste

anses innebära ett missbruk af denna arbetskraft. Där sådant missbruk

uppenbarligen läge arbetsgifvaren till last, borde, enligt kollegii

mening, denne därför vara underkastad ansvar, likaväl som då missbruket

ägde rum i arbetsgifvarens egen lokal. Ehuru någon ändamålsenlig

kontroll å efterlefnaden af lagens föreskrifter i sådant afseende tillsvidare

icke syntes kunna utöfvas, borde det ifrågavarande förbudet

likväl innebära, bland annat, en maning för arbetsgivare att i förevarande

fall iakttaga tillbörlig varsamhet. Då därjämte lagen vore

afsedd att träda i kraft först med början af år 1911 och frågan om

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

anordnandet af en med hänsyn till de förhållanden, hvarunder hemarbetet

och hemindustrien bedrefves, lämplig tillsyn däröfver komme att af

kommittén under dess fortsatta arbete tagas under närmare ompröfning,

funne kollegium sig kunna lämna lagförslaget, såvidt det hade afseende

å hemarbete och hemindustri uti nu ifrågavarande bemärkelse, utan

vidare erinringar.

Två af de i ärendets behandling inom kollegium deltagande ledamöterna

hafva emellertid härutinnan uttalat afvikande mening och

ansett, ait, då, såvidt af tillgängliga upplysningar framginge, frågan om

hemarbete och hemindustri i förut angifna mening icke mod nödvändighet

måste falla under konventionens bestämmelser, det i lagen ifrågasatta

förbudet borde så affattas, att däraf tydligen framginge, att icke

något hemarbete eller någon hemindustri inbegrepes under lagens

bestämmelser.

Håller man sig strängt till konventionens ordalydelse, kan visserligen

icke förnekas, att kommittén icke saknat fog för sin åsikt om

konventionens tillämplighet äfven å sådant arbete, hvarom jag senast

talat. En närmare undersökning gifver dock vid handen, att med konventionens

bestämmelser icke åsyftats att träffa äfven detta.

Den lagstiftning rörande förbud mot kvinnors användande till

nattarbete, som vid tiden för konventionens affattande gällde i de

kontraherande staterna, afsåg, om man undantager Österrike, arbete å

vissa slags arbetslokaler eller arbetsplatser och lämnade hemarbetet

oberördt. Så voro de tyska och schweiziska bestämmelserna i ämnet

inskränkta till sysselsättning i fabriker. Motsvarande lagstiftning i

England och Nederländerna talar om användande af kvinnor i fabriker

och verkstäder. Den franska skyddslagstiftningen för kvinnor afser

anläggningar af vissa uppgifna slag. I den österrikiska lagstiftningen

gäller förbudet visserligen kvinnor, använda i »fabriksmässigt bedrifna

vrkesföretag», men lärer i tillämpningen härunder icke inbegripas hemarbeterskor.

Uti de öfriga kontraherande staterna, där vid berörda tidpunkt

ifrågavarande förbud ej ännu gällde, torde den bestående lagstiftning,

hvartill förbudet närmast skulle kunna anknytas, ej heller

hafva omfattat hemarbetet. Under sådana förhållanden låter det svårligen

tänka sig, att makternas ombud vid formulerandet af konventionens

stadgan den skulle utan uttrycklig bestämmelse afsett att indraga hemarbetet

under konventionen.

Under förhandlingarna rörande konventionen har icke heller, såvidt

af tillgängliga handlingar framgår, någonting förekommit, som

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

visar, att meningen varit att indraga äfven det i hemmen utförda

arbetet under konventionens bestämmelser.

För vinnande af visshet härutinnan hafva emellertid upplysningar

inhämtats, huru konventionen i nu förevarande afseende tolkats i

Tyskland, Frankrike, England, Belgien och Schweiz; och har därvid

från de fyra förstnämnda länderna erhållits det svar, att konventionen

icke ansåges tillämplig på ifrågavarande slag af hemarbete. Från

Schweiz har man däremot icke ansett sig kunna lämna något bestämdt

svar på frågan.

Hvad särskildt beträffar Tyskland, framlades där i slutet af nästlidet

år förslag till vissa ändringar i »Gewerbeordnung», med hvilket

förslag åsyftades, bland annat, att bringa Gewerbeordnungs bestämmelser

till öfverensstämmelse med konventionen, men undantogs därvid hemarbetet

från förbudet mot kvinnors användande till nattarbete.

Med afseende å hvad sålunda förekommit har jag ansett den

tolkning af konventionen berättigad, som af de båda reservanterna

inom kommerskollegium omfattats. Då det icke heller synes böra

ifrågakomma att lägga ansvaret för missbruk i förevarande hänseende

å arbetsgifvaren, respektive arbetsföreståndaren i andra fall, än då arbetet

utföres å område, däröfver han äger förfoga eller är i stånd att utöfva

nödig tillsyn, synes mig icke heller ett förbud af den omfattning,

kommittén äfvensom kollegii flertal tänkt sig, böra meddelas, allra

minst så länge af kommittén tillärnad utredning rörande de kontrollbestämmelser,

som med afseende å missbruk beträffande hemarbetet

och hemindustrien må finnas möjliga och lämpliga, ännu icke afslutats.

Jag har därför låtit i författningen infoga en bestämmelse, hvilken

från lagens tillämpning utesluter »arbete, som utföres i kvinnans hem eller

å annan plats, där det icke kan anses tillkomma arbetsgifvaren att vaka

öfver arbetets anordnande». Uttrycket »annan plats» har valts för att

från lagens tillämpning fritaga jämväl arbete, som utföres under förhållanden,

hvilka i lika mån som det i hemmet utförda undandraga detsamma

arbetsgifvarens tillsyn, t. ex. i en arbetskamrats hem.

Beträffande affattningen af kommittéförslagets 1 § i öfrigt har,

med hänsyftning på vissa i förslagets motivering anförda förtydligande

exempel, anmärkts, att orden »användes kvinna till arbete uti företag,

som afser» etc. icke gärna, såsom i motiveringen uttalats, kunde anses

från lagens tillämpning utesluta rengöring af arbetslokalen, under det

att, i motsats till hvad motiveringen syntes afse, bestämningen »för utvinning,

tillverkning eller bearbetande af varor» otvifvelaktigt måste från

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76. 17

lagens tillämpning utesluta målningsarbete samt arbete i tvätt- och

strykinrättningar.

Befogenheten af den första anmärkningen torde visserligen kunna

dragas i tvifvelsmål, då uttrycket »arbete uti företag» etc. synes beteckna

ett arbete, som ingår såsom ett led i företagets verksamhet, och ej hvilket

arbete som helst, som tillfälligtvis utföres för företagets räkning. Till

förekommande af misstolkning har emellertid paragrafen erhållit en något

förändrad formulering, hvarigenom tydligare angifves, att förevarande

lagrum afser ett mer stadigvarande, af företagets ändamål bestämdt arbete.

I afseende å den andra anmärkningen torde det ej kunna förnekas,

att det förutsättes en väl ansträngd tolkning af orden »utvinning, tillverkning,

eller bearbetande af varor» för att därunder kunna inbegripa

sådant arbete som t. ex. målning af en vägg eller arbete i en tvättoch

strykinrättning m. m. dylikt. Ifrågavarande bestämning synes dessutom

med lika skäl från lagens tillämpning utesluta sysselsättning i en

del andra företag af sådan beskaffenhet, att desamma måste anses vara

åsyftade i lagarna angående skydd mot yrkesfara och angående minderårigas

och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke, eller

företag, som enligt kommitténs motivering äro afsedda att och väl

äfven böra inbegripas under nu förevarande lag. Hit torde vara att

räkna åtskilliga företag för rengöring, desinfektion, konservering, lagning

eller annan förbättring. Verksamhetens föremål synes nämligen i dessa

fall ej alltid vara att betrakta som en vara, åtminstone om man

därmed, såsom allmänna språkbruket tilläfventyrs fordrar, förstår föremål,

som gå i handelsmarknaden. Vidare torde ofta i nu afsedda fall ej

förekomma något bearbetande i egentlig mening, t. ex. vid kemiska

procedurer, och någon utvinning eller tillverkning kan det ofta nog

härvidlag ej blifva tal om. »Bearbetande» är för öfrigt olämpligt att

jämställa med »utvinning» och »tillverkning», då detsamma väl sällan

i och för sig kan sägas utgöra verksamhetens ändamål.

Då bestämningen »utvinning, tillverkning eller bearbetande af

varor» sålunda måste anses olämplig, har densamma ur paragrafen

uteslutits och dess ordalydelse i denna del ändrats till: »Sysselsättes

kvinna uti företag, som afser idkande af bergverks-, bruks- eller fabriksrörelse,

handtverk eller därmed jämförlig handtering eller annan dylik

industriell verksamhet och som drifves» etc. Med tillfogandet af orden

»därmed jämförlig handtering» har afsetts att under lagen tydligt inbegripa

såväl sådana företag som tvätt- och strykinrättningar som ock

andra, enligt hvad förut nämnts, med kommitténs formulering sannolikt

uteslutna former af industriell verksamhet.

Bih. till Riksd. Prot. 1908. 7 Sand. 71 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

Det i 3 paragrafen andra stycket af kommitténs förslag stadgade

sättet för anmälan om inskränkning i arbetsledigketen på grund af

bestämmelserna i första stycket af samma paragraf har gifvit anledning

till såväl reservationer af två utaf kommitténs ledamöter som anmärkningar

från en stor del af de myndigheter — bland dem kommerskollegiiun —

hvilka yttrat sig öfver förslaget. Kommittén synes äfven vid affattandet

af detta lagrum hafva gått något för långt i sin sträfvan att göra lagen

så litet betungande som möjligt. Då arbetsgifvaren enligt kommitténs

förslag ej har att göra någon anmälan om den tid, hvarunder inskränkning

är afsedd att vidtagas, torde nämligen kontrollen å iakttagandet af de i

paragrafens förra stycke meddelade tidsbestämmelser blifva nära nog

omöjlig.

I den ena af berörda reservationer föreslås, att arbetsgifvaren

skulle åläggas att sist före utgången af kal e n d er n i än a den näst efter

den, hvarunder inskränkningen vidtagits, göra anmälan om inskränkningen,

dess anledning och de dagar, under hvilka inskränkningen varat.

En föregående anmälan om tiden för inskränkningen synes emellertid

från kontrollsynpunkt oundgängligen påkallad, ty hur skulle eljest

vederbörande inspektör komma i tillfälle öfvervaka, att icke inskränkningen

öfverskrides, eller att varna arbetsgifvaren för inskränkning utan

tillfyllestgörande anledning? Endast med sådan anordning af anmälningsskyldigheten

torde man för öfrigt kunna påräkna densammas ordentliga

fullgörande, hvilket åter utgör en nödvändig förutsättning för kontrollen

i förevarande afseende. Arbetsgifvaren riskerar nämligen alltid straff,

om han utan anmälan vidtager inskränkning och inspektören sedan råkar

att besöka arbetsstället. Men med skyldighet endast till efterföljande

anmälan skulle denna skyldighet, utom för det fall att inspektören besökt

arbetsstället eller eljest kunde antagas känna till den ifrågavarande åtgärden,

sannolikt komma att ofta med eller utan afsikt försummas.

Den andra reservationen, till hvilken kommerskollegium anslutit

sig, går ut på, att arbetsgifvaren före vidtagande af inskränkning,

som i paragrafen afses, skall göra anmälan därom med uppgift om

anledningen till inskränkningen, samt att han inom en vecka efter

inskränkningens upphörande skall anmäla det antal dagar, hvarunder

densamma varat. En sådan dubbel anmälningsskyldighet synes dock

onödigt betungande i de troligen ganska talrika fall, då arbetsgifvaren

kan på förhand uppgifva den tid, hvarunder han vill begagna sin rätt

att företaga inskränkning.

För att utan onödigt betungande af arbetsgifvaren bereda möjlighet

till en tillfredsställande kontroll har jag ansett mig böra vidtaga

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

sådan ändring- af tredje paragrafens andra stycke, att arbetsgifvaren

alltid skulle blifva förpliktad att före vidtagande af inskränkning göra

anmälan därom med uppgift om anledningen till densamma och om de

dagar, hvarunder den är afsedd att förekomma. Skulle arbetsgifvaren

ej kunna på förhand bestämdt beräkna den tid, hvarunder inskränkning

erfordras, får han uppgifva den tid, han ungefär tror sig behöfva. Finner

han sedermera, att denna tid ej räcker till, får lian göra ny anmälan

om de dagar, han anser sig ytterligare behöfva. Tages åter den anmälda

tiden ej fullt i anspråk, är han, om han så önskar, berättigad

att hos inspektören styrka detta förhållande för att vid senare anmälningar

under året kunna räkna sig denna outnyttjade tid till godo. Den sålunda

föreslagna anordningen medgifver arbetsgivare, som är i stånd att för en

längre tidrymd på förhand uppgifva de tider, hvarunder han önskar vidtaga

inskränkning — såsom kanske ej så sällan är fallet inom säsongyrkena

— att sammanfatta sina uppgifter angående flera sådana perioder

i en enda anmälan. Ej heller torde det skäligen kunna förvägras

arbetsgivare att låta sin anmälan afse vissa under hvarje år tills vidare

återkommande perioder.

Under erinran att arbetsgifvaren mången gång stode skäligen

främmande för arbetets anordnande inom ett företag, samt att det syntes

hardt, att han i sådant fall skulle drabbas af ansvar för försummadt

iakttagande af lagens föreskrifter, har kommittén föreslagit, att i lagen

skulle införas en bestämmelse af innehåll, att, om arbetsgifvaren förmår

visa, att en åtalad förseelse mot lagens föreskrifter icke skäligen kan

läggas honom till last, han skulle vara från ansvar fri, och att åtalet i

sådant fall skulle kunna riktas mot vederbörande arbetsledare.

Utan att för närvarande vilja närmare inlåta mig på frågan om

befogenheten af en dylik föreskrift, för hvilken åtskilligt synes tala,

vill jag härvid allenast erinra, att det knappast synes lämpligt, att, så

länge en motsvarande bestämmelse saknas inom lagstiftningen i öfrigt,

ett stadgande, sådant som det här föreslagna, hvilket torde innefatta ett,

principiellt sedt, icke oviktigt afsteg från hittills inom vår lagstiftningtillämpade

grundsatser, införes i nu föreliggande författning; och har

bestämmelsen därför ur förslaget uteslutits.

De i kommittéförslagets 9 § införda bestämmelserna om skyldighet

för allmän åklagare att utan särskild angifvelse åtala förseelse mot

lagen eller att utföra åtal å dylik förseelse, som hos honom angifves

af bergmästare eller yrkesinspektör, hafva såsom öfverflödiga ur förslaget

uteslutits. Motsvarande bestämmelser förekomma icke heller i

den s. k. minderårighetslagen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

1 öfverensstämmelse med det i konventionen i sådant afseende

lämnade medgifvande, har kommittén i sitt förslag upptagit en bestämmelse

om uppskof till den 1 januari 1919 med författningens tillämpning

å framställning af råsocker ur betor, kardning, kamning och spinning af

ull'' samt å vissa arbeten vid grufföretag. Två reservanter inom kommittén,

hvilkas mening vunnit understöd såväl af kommerskollegium som

äfven af åtskilliga andra af de myndigheter, som yttrat sig öfver förslaget,

hafva emellertid ansett berörda bestämmelse böra ur lagen uteslutas.

De af reservanterna åberopade skälen, att bestämmelsen endast

skulle komma att beröra ett fåtal arbeterskor och detta antagligen blott

under någon kortare tid af året, men möjligen under öfvergångstiden

lända till ökning af det kvinnliga nattarbetet inom nämnda branscher,

synas otvifvelaktigt värda beaktande. Då härtill kommer, att det onekligen

från rättssynpunkt måste förefalla stötande, om kvinnligt nattarbete

under en följd af år skulle vara tillåtet i afseende å några särskilda slag

af sysselsättningar, kanske i vissa fall inom samma företag, där eljest

förbud gällde, och utan att dessa sysselsättningars egen beskaffenhet

motiverade en undantagsställning, har jag ansett ifrågavarande bestämmelse

böra ur lagen utgå.

Ofriga vidtagna smärre ändringar i kommittéförslaget, hvilka äro af

hufvudsakligen redaktionell natur, torde jag icke behöfva närmare motivera.

Sedan departementschefen härefter uppläst det ifrågavarande författningsförslaget,

sådant det af honom blifvit tillstyrkt, anförde han

vidare:

Det lagstiftningsområde, inom hvilket nu ifrågavarande författning

faller—näringslagstiftningen— tillhör utan tvifvel Konungens ekonomiska

lagstiftning. Öfver såväl lagen om yrkesfara som lagen angående minderårigas

och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke inhämtades

emellertid Riksdagens yttrande; och torde därför jämväl nu ifrågavarande

författning:sförslag böra Riksdagen föreläggas. Då förslag till förordning

om yrkesfara förelädes Riksdagen, åtnöjde sig emellertid icke Riksdagen

med att afgifva yttrande öfver förslaget, utan antog för sin del en lag

i ämnet. Detsamma skedde ock vid framläggandet af förslag till förordning

angående minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt

yrke. Med afseende å den sålunda af Riksdagen intagna ståndpunkt

och nu ifrågavarande lagstiftnings ganska ingripande natur kundo

det visserligen ifrågasättas, huruvida icke nu ifrågavarande förslag borde

behandlas i den ordning, 87 § regeringsformen föreskrifter. Då emellertid

detta skulle förutsätta inhämtande af högsta domstolens yttrande

öfver förslaget, men det under sådan förutsättning icke torde blifva

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76■ 21

möjligt att framlägga förelaget för innevarande års Riksdag, hviiket

åter med afseende å den i konventionen bestämda tiden för dess ratificerande

är nödvändigt, synes det mig lämpligast att i nu förevarande fall

förfara på enahanda sätt, som skett beträffande de s. k. yrkesfare- och

minderårighetslagarna.

Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte besluta att

inhämta Riksdagens yttrande öfver ifrågavarande författningsförslag,

med förklarande därvid att Eders Kungl. Maj:t vill, efter emottagande af

Riksdagens svar, företaga den slutliga pröfningen af samma förslag och

förordna om författnings utfärdande i ämnet.»

Såsom bilaga till det propositionen åtföljande utdrag af statsrådsprotokollet

har i öfversättning fogats transumt af den däri omnämnda

konvention, hvilket transumt är af följande lydelse:

“Internationell konvention

angående förbud mot nattarbete för kvinnor, sysselsatta uti industrien.

Art. 1.

Industriellt nattarbete skall vara förbjudet för alla kvinnor, utan

hänsyn till deras ålder, med här nedan angifna undantag.

Denna konvention äger tillämpning på alla sådana industriella

företag, hvari användas flera än tio arbetare och arbeterskor; den skall

i intet fall tillämpas på företag, där icke andra än medlemmar af samma

familj användas.

På hvar och en af de kontraherande staterna ankommer att bestämma,

hvad som är att förstå med industriella företag. Till sådana

skola dock i hvarje fall räknas grufvor och stenbrott äfvensom industriella

företag för tillverkning och bearbetning af varor; hvarje lands

lagstiftning äger att i sistberörda afseende bestämma gränsen emellan,

å ena sidan, industri och, å andra sidan, landtbruk och handel.

Art. 2.

Den tid för natthviia, som i föregående artikel åsyftas, skall hafva

en varaktighet af minst elfva timmar i följd; i dessa elfva timmar skall,

oberoende af hvarje lands lagstiftning, inbegripas liden från klockan 10

på aftonen till klockan 5 på morgonen.

Konventionen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 76,

Dock må uti sådana stater, där nattarbetet för vuxna kvinnor,

använda inom industrien, ännu icke utgör föremål för lagstiftning, varaktigheten

af den oafbrutna hvilotiden kunna för en öfvergångsperiod

af högst tre år begränsas till tio timmar.

Art. 3.

Förbudet mot nattarbete må upphäfvas:

1) i fall af »förce majeure», då uti ett företag uppkommer ett

afbrott i driften, hvilket varit omöjligt att förutse, och som icke är

periodiskt återkommande;

2) i det fall, att arbetet afser råvaror eller varor under beredning,

hvilka äro underkastade mycket hastig förvandling, och så finnes

nödigt till förekommande af en eljest oundviklig förlust af dessa varor.

Art. 4.

Uti sådana industrier, som äro underkastade årstidernas inflytande,

äfvensom i hvarje annat företag, då undantagsförhållanden inträffa, må

varaktigheten af den oafbrutna tiden för natthvila inskränkas till tio

timmar under sextio dagar af året.

Art. 5.

Det tillhör hvar och en af de kontraberande staterna att vidtaga

de administrativa åtgärder, som äro nödiga för att å dess område trygga

en noggrann tillämpning af förevarande konvention.

Regeringarna skola på diplomatisk väg meddela hvarandra de

lagar och författningar, som nu gälla eller framdeles kunna utfärdas

rörande det ämne, konventionen afser, äfvensom periodiska rapporter

angående tillämpningen af dessa lagar och författningar.

Art. 6.

Bestämmelserna i denna konvention skola icke äga tillämpning

i afseende å en koloni, besittning eller protektorat, med mindre

meddelande härom i dess namn genom moderlandets regering lämnats

till schweiziska förbundsrådet.

Moderlandets regering kan vid lämnande af meddelande om en

kolonis, besittnings eller protektorats anslutning förklara, att konven
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

tionen ej skall äga tillämpning å sådana inhemska arbeten, hvarå tillsyn

skulle vara omöjlig.

Art. 7.

I utomeuropeiska stater, äfvensom i kolonier, besittningar eller

protektorat må, då klimatet eller den infödda befolkningens lefnadsförhållanden

så fordra, varaktigheten af den oafbrutna tiden för natthvila

vara kortare än hvad denna konvention föreskrifver, under villkor likväl

att mot förkortningen svarande hvilotider medgifvas under dagen.

Art. 8.

Denna konventiou skall ratificeras och ratinkationshandlingarna

deponeras hos schweiziska förbundsrådet senast den 31 december 1908.

öfver depositionen skall upprättas protokoll, hvaraf bestyrkt afskrift

skall på diplomatisk väg tillställas hvar och en af de kontraherande

staterna.

Denna konvention skall träda i kraft två år efter afslutandet af

protokollet öfver depositionen.

Den tidrymd, efter hvilken konventionen skall träda kraft, skall,

i stället för två, utgöras af tio år beträffande:

1) fabriker, hvarest framställes råsocker ur betor;

2) kardning, kamning och spinning af ull;

3) arbeten under bar himmel vid grufföretag, där dessa arbeten

under minst fyra månader årligen förhindras genom klimatiska inflytanden.

Art. 9.

De stater, som icke undertecknat denna konvention, kunna förklara

sin anslutning genom framställning till schweiziska förbundsrådet,

hvilket skall meddela framställningen till hvar och en af de kontraherande

staterna.

Art. 10.

De i art. 8 angifna tider för ikraftträdandet af denna konvention

skola för sådana stater, som icke undertecknat konventionen, äfvensom

för kolonier, besittningar eller protektorat räknas från dagen för deras

anslutning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

Art. 11.

Denna konvention kan icke uppsägas, vare sig af de stater, som

undertecknat densamma, eller af sådana stater, kolonier, besittningar

eller protektorat, kvilka biträdt densamma efteråt, före utgången af en

tidrymd af tolf år från tiden för afslutandet af protokollet öfver ratifikationshandlingarnas

deposition.

Därefter kan konventionen uppsägas från år till år.

Uppsägningen har icke verkan förrän ett år, efter det den skrift

ligen tillställts schweiziska förbundsrådet af vederbörande regering eller,

i fråga om en koloni, besittning eller protektorat, af moderlandets regering;

förbundsrådet skall omedelbart gifva regeringen i hvarje af de öfriga

kontraberande staterna del af uppsägningen.

Uppsägningen har endast verkan i afseende å den stat, koloni,

besittning eller protektorat, i hvars namn den gjorts.

Till bekräftelse häraf hafva de befullmäktigade ombuden undertecknat

förevarande konvention.

Som skedde i Bern den tjugusjätte september nittonhundrasex i

ett enda exemplar, som skall förvaras i schweiziska edsförbundets arkiv,

och hvaraf en till riktigheten bestyrkt afskrift skall på diplomatisk väg

tillställas en hvar af de kontraherande staterna.»

■»

Herr Kvarnvelin»’

motion.

Herr Kvarnzelius’ omförmälda motion är af följande lydelse:

»Genom nådig proposition n:o 156 har Knngl. Maj:t begärt Riksdagens

yttrande öfver förslag till förordning angående förbud mot

kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella företag.

Emellertid har Riksdagen vid föregående tillfällen, då fråga varit

om bestämmelser angående arbete i industriellt yrke, häfdat den uppfattningen,

att dylika bestämmelser skulle vara lag, beroende af Riksdagens

och Kungl. Maj:ts samfälda lagstiftning.

Så var förhållandet 1889, då Riksdagen antog »Lag angående

skydd mot yrkesfara» och likaledes 1900, då »Lag angående minderårigas

och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke» af Riksdagen

antogs. Vid båda dessa tillfällen hade Kungl. Maj:t, liksom nu, framlagt

förslag till »förordning», hvaröfver endast begärdes Riksdagens 3-ttrande.

I nu förevarande proposition uttalar visserligen föredragande

departementschefen den uppfattningen, att ifrågavarande lagstiftning hör

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

till Konungens ekonomiska lagstiftningsområde, men medgifver tillika

att, på grund af Riksdagens förut intagna ståndpunkt och ifrågavarande

lagstiftnings ganska ingripande natur, det kunde ifrågasättas, huruvida icke

förslaget borde behandlas i den ordning 87 § regeringsformen föreskrifver.

Enda anledningen, hvarför så icke skett, synes vara att i den

konvention, som ligger till grund för förslaget, föreskrifves, att ratifikationshandlingarna

skola vara deponerade senast den 31 december 1908, och

sålunda, om Riksdagen skulle blifva i tillfälle att pröfva förslaget, tiden

icke medgaf inhämtande af högsta domstolens yttrande öfver detsamma,

och har föredragande departementschefen därför funnit lämpligast att i

nu förevarande fall förfara på enahanda sätt som skett beträffande de

s. k. yrkesfare- och minderårighetslagarne.

För egen del är jag mycket tveksam angående lämpligheten af

en lagstiftning på ifrågavarande område enbart för kvinnor, men om

en sådan lagstiftning skall komma till stånd, finner jag det uppenbart,

att bestämmelser af så ingripande natur icke böra få meddelas annorlunda

än af Konung och Riksdag gemensamt.

Under förutsättning att ifrågavarande förslag principiellt vinner

Riksdagens bifall och i öfverensstämmelse med af Riksdagen förut intagen

ståndpunkt och för att härvid få likformighet i skyddslagstiftningen,

samt då sådana skäl, som bestämt föredragande departementschefens

ståndpunkt, icke föreligga för Riksdagen, så tillåter jag mig hemställa,

att den författning, som Riksdagen med anledning af Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition n:o 156 kan komma att godkänna, måtte af

Riksdagen för dess del antagas såsom Lag, beroende af Riksdagens och

Kungl. Maj:ts samfälda lagstiftning.»

Herr Lindhagen har i sin förut omnämnda motion anfört följande: ,Hcrr Lind''

»Med anledning af Kungl. Maj:ts proposition, n:o 156, angående agens mot,on‘

förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa industriella

företag, får jag anhålla: att Riksdagen — med förklarande, att ifrågavarande

proposition ej kan i sin nuvarande affattning bifallas — måtte

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville skyndsammast

möjligt låta utreda, i hvad män inom industriella och därmed

närbesläktade arbetsområden män och kvinnor sysselsättas med nattarbete

på ett för hälsan skadligt sätt samt därefter vidtaga de åtgärder,

som kunna vara ägnade att af hjälpa berörda missförhållande under

behörigt skyddande tillika af de arbetandes utkomstmöjligheter.»

Bih. till Rik sd. Prat. 1908. 7 Sami. 71 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

26 Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

Den störa utveckling industrien i senare tid undergått och den

utsträckta arbetsfördelning, som däraf följt, har gjort det för staterna

nödvändigt att genom lagstiftning ingripa till skydd för den i de

industriella yrkena arbetande personalen, för dess värjande mot de

med arbetet förenade faror och mot öfveransträngning. Så har varit

förhållandet äfven i vårt land, där hvad speciellt kvinnoarbetet beträffar

genom lag af den 17 oktober 1900 angående minderårigas och kvinnors

användande till arbete i industriellt yrke förbud meddelats att till arbete

under jord, grufva eller stenbrott använda kvinna äfvensom att sysselsätta

kvinna, som födt barn, med arbete i industriellt yrke under de

fyra första veckorna efter barnsbörden, därest icke med läkarbetyg

styrkes, att hon tidigare kan utan men börja arbetet. I hvad mån

samhället bör reglerande ingripa till skydd för arbetaren inom de industriella

yrkena, måste emellertid bero af de faktiska förhållandena.

Dessa gestalta sig naturligtvis olika i olika länder, och hvad som är

erforderligt eller lämpligt i ett land, är gifvetvis därmed icke passande

i ett annat.

Såsom framgår af statsrådets och chefens för finansdepartementet

härofvan intagna yttrande till statsrådsprotokollet, är det förslag till

förordning angående förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid

i vissa industriella företag, hvaröfver Kungl. Maj:t genom ifrågavarande

proposition inhämtat Riksdagens yttrande, byggdt på en i Bern den

26 september 1906 afslutad internationell konvention i ämnet. Den

ifrågasatta förordningens ändamål och omfattning angifves i dess 1 §

— jämförd med 11 § —, som motsvarar konventionens 1 och 2 artiklar.

Däraf framgår, att förordningen afser att tillförsäkra kvinna, som användes

i där omförmäld industriell verksamhet, oafbruten ledighet från

arbetet under minst elfva timmar hvarje dygn, samt att i denna ledighet

skall ingå tiden mellan klockan tio på aftonen och klockan fem på

morgonen. Häruti äro sedermera vissa inskränkningar gjorda, dels

med hänsyntagande till tillfälliga inträffande omständigheter, nämligen,

enligt 2 §, dels af mera generell natur, såsom i 3 och 4 §§. I fråga

om inskränkningarna är äfven att anteckna, att, i enlighet med konventionens

artikel 8, tiden för den ifrågasatta lagstiftningens ikraftträdande

föreslagits till den 1 januari 1911, dock att den i förslagets

1 § föreskrifna ledighet från arbetet må under en öfvergångsperiod af

tre år från nyssnämnda dag uppgå till allenast tio timmar hvarje

dygn. Att beakta är, att konventionen enligt sin artikel 11 icke kan

af stat, som biträdt densamma, uppsägas före utgången af en tidrymd

af tolf år från tiden för afslutandet af protokollet öfver ratifikations
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76. 27

handlingarnas deposition, som skall hafva skett före den 31 december

1908.

Då utskottet för sin del icke knnnat förorda en sådan lao-stiftnine:

för vårt land, som den sålunda ifrågasatta, vill utskottet här nedan

angifva de hufvudskål, som härutinnan varit för utskottet bestämmande.

Af den officiella fabriksstatistiken framgår, att år 1896, som är det

första år, under hvilket det nu gällande systemet med afseende på fabriksstatistikens

omfattning tillämpades, användes vid fabriksarbetet i vårt land

163,511 manliga och 38,782 kvinnliga arbetare, eller tillsammans 202,293.

För år 1905, det sista för hvilket uppgifter föreligga, var de manliga fabriksarbetarnes

antal 227,176 och de kvinnligas 53,819, eller tillsammans

280,995. ökningen under dessa nio år var för båda kategorierna öfver

hufvud taget relativt lika eller omkring 39 procent, och utgjorde, hvad

arbeterskorna beträffar, icke mindre än 15,037. Under de senare åren

har däremot ökningen per år varit relativt störst för de kvinnliga

arbetarna; år 1903 visar nämligen en ökning mot nästföregående år af

2,8 0 procent för de manliga arbetarne och 3,91 procent för de kvinnliga,

under det att motsvarande siffror för 1904 voro 2,15 procent och 3,8 6

procent samt för 1905 respektive 0,8 o procent och 2,5 6 procent.

Enligt de på delvis annat material än fabriksstatistiken grundade

uppgifter, afseende år 1905, som lämnats af den kommitté, den s. k.

yrkesfarekommittén, som den 4 november 1907 afgifvit betänkande

och förslag i det föreliggande ämnet, belöpte sig de arbetsställen, där

kvinnliga arbetare voro anställda, till 3,937 och arbeterskornas antal

till 52,098, af hvilka dock endast 47,576 kommo på de 1,622 arbetsställen,

där arbetarnes antal uppgick till öfver tio och som följaktligen

berördes af här ifrågavarande lagstiftning. Af uppgifterna framgår

vidare, att nattarbete af ett eller annat slag för de kvinnliga arbetarna

förekom vid 205 arbetsställen samt att 2,904 arbeterskor däri deltogo.

Af dessa hade 749 nattarbete på skift, 97 annat ordinarie nattarbete

samt 2,058 mera tillfälligt nattarbete på öfvertid. Med iakttagande af

de i förslagets 3 och 4 §§ medgifna inskränkningar skulle antalet

kvinnliga nattarbetare dock reduceras till 2,407.

Äfven om det antal kvinnor, som sålunda skulle falla under lagstiftningen

i fråga, ännu så länge för vårt lands vidkommande är jämförelsevis

litet, ådagalägga dock redan de anförda siffrorna sannolikheten

af samma lagstiftnings för framtiden alltmer omfattande betydelse.

Det är tydligt, att ensamt det husliga arbetet icke räcker till för kvinnans

förvärfsbehof, samt att af denna och andra anledningar många och allt

fler bland dem med eller mot sin vilja sökt och komma att söka sin

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

utkomst inom den alltjämt tillväxande industrien. Det är äfven klart,

att, i den mån antalet af de inom industrien arbetande kvinnorna ökas,

de faror, som för dem äro förenade med sådant arbete, jämväl blifva

mera omfattande. En af dessa faror är naturligen äfven det öfverdrifna

nattarbetet, som för individens hälsa ofta måste vara menligt.

Å andra sidan är och förblir nattarbete inom vissa industrier nödvändigt.

Frågan blir då, huruvida de skäl, som anförts till stöd för lagstiftningen

i fråga, nämligen omsorgen om det uppväxande och kommande

släktet och hänsynen till kvinnans i jämförelse med mannen svagare

kroppskonstitution, kräfva en så vidtgående inskränkning i kvinnans

frihet att lämpa arbetstiden efter i hvarje fall föreliggande förhållanden

och behof, som här påyrkas och som skulle förblifva gällande under

den i konventionen bestämda tiden af tolf år, samt huruvida verkligen

ett bättre sakernas tillstånd är att vänta af det ifrågasatta förbudet,

hvilket afser såväl mera regelmässigt nattarbete på skift som tillfälligt

öfvertidsarbete under den för natthvilan afsedda tiden.

Det är väl sannt, att kvinnan är mannen underlägsen i kroppsstyrka,

men hennes arbete tages i allmänhet icke i anspråk i de fäll,

där sådan större styrka behöfves. 1 många andra afseenden är hon

otvifvelaktigt mannen jämbördig och i en del hänseenden honom måhända

öfverlägsen. Hvad angår den kvinna, som vid sidan af uppfyllandet

af sina plikter såsom hustru och moder, äfven måste med särskildt

arbete därutöfver bidraga till familjens uppehälle, följer det ingalunda

af, att hon förbjudes arbeta i fabriken eller å sin arbetsplats utom

hemmet under natten, att hon kan eller får använda denna tid af dygnet

till hvila eller vederkvickelse. Hennes bestyr med hemmet och barnen

måste måhända i anledning af förbudet blott mera helt förläggas till

samma tid. Men när denna tid kommer, är hon kanske efter ett till

följd af förbudet mera oafbrutet arbete under dagen mindre förmögen

att ägna hemmet den vård, som då kan hafva varit i samma grad behöflig.

En annan ej mindre beaktansvärd följd af det ifrågasatta förbudet

synes blifva en större svårighet för den inom industrien arbetssökande

kvinnan, att, sedan hennes handlingsfrihet på arbetsmarknaden

så inskränkts, som genom förbudet skulle ske, konkurrera med mannen

inom de yrken, som skulle drabbas af detsamma. Då inom dessa yrken

kvinnan ej längre kan utföra det fortfarande lika behöfliga nattarbetet,

synes nämligen hennes arbetskraft där komma att blifva mindre begärlig.

En fabrik, där regelbundet nattarbete måste förekomma, lärer

väl ofta ej vara villig att hålla sig med en kvinnlig daguppsättning

och en manlig nattuppsättning. Och äfven i fråga om de industrier,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

29

där endast tillfälligt öfvertidsarbete på natten beköfver förekomma,

synes det vara ganska möjligt, att kvinnorna uteslutas, emedan de ej

få användas i händelse af behof. Om också detta ej inträffar, synes

dock med sannolikhet kunna af förbudet förväntas en reduktion af

aflöningen för kvinnans arbetsprestation inom många industrier, där

kanske utan detsamma skulle hafva gällt orubbad principen: lika lön för

lika arbete. Af nu anförda förhållanden synes kunna följa, att kvinnan

mer och mer dragés bort från fabriksarbetet och i stället söker sig

den inkomst, hon eller hennes hem behöfver, genom hemarbete, som ej

inbegripits under skyddslagstiftningen. I hemmen, i små osunda lokaler

utföres då arbetet från fabrikerna mot endast underbetalning. I

stället för att arbeterskan förut var i stånd att med det högre betalda

arbetet i fabriken, som ibland måste utföras under natten, väl sörja för

både sig och hemmet, äger hon kanske just till följd af skyddslagstiftningen

ej längre förmåga därtill.

En omständighet att vid bedömande af den ifrågasatta lagstiftningens

lämplighet äfven räkna med, synes utskottet vara deras uttalade mening

i ämnet, hvilka närmast beröras af densamma. I detta afseende må

framhållas, att, enligt hvad som framgår af det förutnämnda kommittébetänkandet,

såväl Fredrika-Bremer-förbundet som Typografiska kvinnoklubben

och Socialdemokratiska kvinnokonferensen ställt sig afvisande

mot den ifrågasatta lagstiftningen.

Med hvad utskottet nu yttrat vill utskottet långt ifrån hafva förnekat,

att den inom industrien arbetande kvinnans ställning inom vårt

land kan genom lämpliga åtgärder förbättras. Såsom lämpliga sådana

från statens sida må särskildt framhållas förhindrandet i vidsträcktare

mån, än enligt gällande lag är stadgadt, af minderårigas och unga

kvinnors öfveransträngning, minskande af yrkesfarorna och införandet

af kvinnlig yrkesinspektion. Frågan om nya och förbättrade lagstiftningsåtgärder

i dessa hänseenden är föremål för behandling af den af

Kungl. Maj:t den 20 januari 1905 för sådant ändamål tillsatta, ofvan

omförmälda s. k. yrkesfarekommittén. En åtgärd att i detta sammanhang

omnämna är äfven innevarande riksdags i anledning af enskild

motion fattade beslut att hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande

frågan om moderskapsförsäkring under statens medverkan.

Liksom utskottet af anförda skäl icke kunnat tillstyrka den nu

ifrågasatta lagstiftningen angående förbud mot kvinnors nattarbete, har

utskottet icke heller ansett sig kunna förorda den i herr Lindhagens

härofvan omförmälda motion gjorda framställning, att Riksdagen måtte

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

hos Kungl. Maj:t begära en sådan både män och kvinnor omfattande

utredning, som däruti påyrkats. I nämnda hänseende vill utskottet fästa

uppmärksamheten på det nyss omförmälda redan pågående kommittéarbetet.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa:

l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

icke måtte af Riksdagen bifallas;

2:o) att den i herr Kvarnzelius’ förevarande motion

gjorda framställning måtte anses besvarad af utskottets

hemställan under l:o); samt

3:o) att herr Lindhagens förevarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 maj 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

31

Reservationer:

af herrar Widén, Jansson i Edsbäcken och Persson i Malmö, hvilka

ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen måtte såsom lag för sin del godkänna

det genom förevarande proposition framlagda

författningsförslag; samt

af herr Lindhagen, som anfört:

»Det gifves oåterkalleligen en kvinnofråga, som väntar på sin lösning.

Den" leder i högre mening sitt ursprung från det obestridliga

förhållandet att kvinnan är på en gång människa och en personlighet

för sig med sina särskilda andliga bestämningar. Från denna sida

sedt är kvinnorörelsen utbrottet af kvinnonaturens ouppfyllda trängtan

efter utveckling och efter utvecklingens medel: kunskaper, arbete och

sj älf bestämning.

All utveckling förmedlas emellertid af samhället. Det är således

där, som äfven kvinnans utveckling måste äga rum. Kvinnorörelsen

betyder därför praktiskt sedt kvinnans utträde i det sociala lifvet. Hon

har förut med mannen delat familjelifvet eller hemmet. Hon skall med

tiden äfven taga sin halfva anpart af samhället.

När nu kvinnan träder in i det sociala lifvet, möter hon främmande

förhållanden, då samhället under långliga tidsskeden tillhört mannen och

danats närmast efter hans behof och skaplynne. Enligt utvecklingens

lag skall det blott efter långvariga evolutioner lyckas kvinnan bryta

samhällets motstånd och finna sig till rätta därstädes. Kvinnorörelsen

blir således också liktydig med kvinnans kamp mot samhället, hvilken

väl att märka icke är att likställa med en strid mot männen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

Ur dessa synpunkter måste följaktligen såvidt jag förstår äfven

bedömas det nu föreliggande omstridda förslaget till förbud för kvinnors

användande till arbete nattetid i vissa industriella företag.

Första frågan är då, huruvida ett dylikt allmänt förbud för kvinnor

till skillnad från män är ett medel eller ett hinder för kvinnorna i deras

ofvannämnda väg till utveckling. Mycken hänsyn måste därvid ägnas

kvinnornas egen opinion, den opinion bland dem, som sökt lösgöra sig

från häfdvunna föreställningars tryck och tänka själfständigt öfver kvinnornas

frågor. Må man därför ej för hastigt expediera saken efter gamla

formulär utan stanna något i eftertanke, huruvida ej vid sidan af de

djupa ledens gemensamma frammarsch mot bättre tider kvinnorörelsen är

en stark strömning för sig, som måste med egna vågor gå genom hafvet.

De fyra nordiska folken hafva ännu icke genomfört ensidigt

förbud för kvinnors nattarbete inom industrien. Mången anser, att

detta är en efterblifvenhet. Men är detta så alldeles säkert? Det fälldes

en gång ett ord söder ifrån, att ljuset kommer från norden. Det

ordet gällde särskildt kvinnofrågan. År 1901 åstadkommo danska kvinnor

från skilda läger, att den då i Danmark väckta frågan bordlädes. Samma

strid föres nu i Sverige, då saken genom den förevarande kungl. propositionen

kommit på dagordningen. I Norge och Finland är diskussionen

i full gång bland kvinnorna för att man må vara beredd, när tilläfventyrs

afgörandet äfven där en gång kommer. De nordiska kvinnorna

äro säkerligen pioniärer i förhållande till sina medsystrar i det öfriga

Europa. Den kvinnliga politiska rösträtten har också i Norden haft

sina första genombrott.

För att nu öfvergå till själfva saken, är det obestridligt, att

regelbundet nattarbete är skadligt och särskildt när det äger rum under

de ohälsosamma inflytelser, hvarmed industriellt arbete ofta bedrifves.

Det kan då vid första påseendet förefalla som om ett förbud för kvinnors

nattarbete i industriella yrken vore en själfklar och riktig sak. Visserligen

invändes, att förbudet äfven bör omfatta män. Härtill svarar

man till synes också med fullt fog, att allt ej kan vinnas på en gång.

Förslaget är i alla fall ett steg i rätt riktning och därför bör man taga

det som erbjudes.

Så enkel är dock saken säkerligen icke. Vid närmare eftersinnande

upptorna sig en mängd andra synpunkter, som icke kunna förbises.

Man får sålunda till en början väl akta sig för att i sin

välmening på något omfattande och obehörigt sätt kränka de 1113mdiga

kvinnornas oförgripliga rätt till arbete. Detta är icke att proklamera

någon förkastlig konkurrens med männen. Det är en ele
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

mentär rätt, som tillkommer individen såsom sådan. Här får ej finnas

någon skillnad mellan man och kvinna, lika litet som en dylik skillnad

såsom princip någonsin skulle tillåtas mellan olika kategorier af män.

Redan härutinnan verkar förslaget i sitt framträdande brutalt genom att

det utan vidare skär hela kvinnosläktet såsom sådant öfver en kam.

Man får en viss förnimmelse af, att det sticker fram något så att säga

af bockfoten i det gamla omhuldade programmet om allmän och lika

politisk rösträtt. När det gällde medborgarrätt voro enligt detta program

själffallet ur räkningen: kvinnor, barn, dårar och brottslingar. Detta

program vidhålles som bekant ännu i Sverige.

Vid närmare granskning finner man också, att själfva utgångspunkten

eller att kvinnor i gemen mer skadas af nattarbete än männen

grundar sig mera på ett antagande än verklig kännedom, huru därmed

förhåller sig. Det är ju antagligt att i vissa fall så kan vara förhållandet,

i andra åter är det säkerligen icke så. Ja, kanske det äfven gifves fall,

där männen mindre än kvinnorna stå ut med nattarbetet. Skall här

börjas med ett reformarbete måste det börjas yrkesvis och helst

först med de yrken, där missförhållandena äro störst. Visar det sig

därvid, att inom något visst yrke nattarbete är alldeles ruinerande

för kvinnorna till skillnad från männen, må man då stänga detta yrke

för kvinnorna. Men kan nattarbete undvaras eller är nattarbetet i stort

sedt skadligt för både män och kvinnor, må man då lösa missförhållandena

lika för kvinnor och män. Ett belysande exempel, hur en reform

rätteligen bör gå, lämnar textilindustrien i England. Det var särskildt

med hänsyn till denna, som i England infördes förbud mot kvinnors

nattarbete. Men då i textilindustrien kvinnans arbete ej kan undvaras,

ledde detta i tillämpningen ej till att kvinnorna beröfvades sitt arbetsområde

utan föranledde i stället att de i industrien anställda männen

erhöllo samma förmåner, som man tillämnat kvinnorna.

Emellertid slå vi snart till återtåg ifrån denna ståndpunkt samt

fatta vår slutliga position i det påståendet, att lagens främsta ändamål

är att skydda de blifvande mödrarnas hälsa och krafter, och därmed

äfven det kommande och uppväxande släktets hälsa och utveckling.

Därför bör lagen till en början omfatta de gifta kvinnorna. Men äfven

de ogifta måste vara med, ty äfven de, säga vi, pläga understundom

föda barn. Ått äldre kvinnor, som ej längre hafva utsikt att blifva

mödrar, också införlifvas i våra omsorger, kan för konsekvensens skull

ej hjälpas.

Ett sådant sätt att tänka kan åtminstone ej sägas vara påfallande

riktigt. Man förbiser till en början det inflytande på släktets hälsa,

Bih. till Rilcsd. Prof. 1908. 7 Sami. 71 Höft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

som i så hög .grad utöfvas jämväl af barnafadrens fysiologi. Det är

vidare här något, som man tycker sig känna igen. En insats i den

gamla rösträttslösen var, att kvinnornas hufvudsakliga uppgift bestod i

att blifva mödrar, och därför beböfde de ej politisk rösträtt. Det faller

sig lätt. att af samma skäl förklara kvinnosläktet i sin helhet böra

besparas arbete utan att man behöfver gifva någon anvisning på hvad

det skall försörja sig med. I hvarje fall är detta föga lmgnesamt för

kvinnorna, innan de blifva mödrar, och ännu mindre för den mängd

arbeterskor, som icke blifva det. Kvinnorna eller åtminstone de af

dem, som på något sätt drabbas af förbudet, kunna omöjligt vara med

på detta under annan förutsättning än att de verkligen erhålla lika god

utkomst och bättre vård i stället eller i nödfall försörjas af männen

såsom i gamla tider. Därpå inlåter sig emellertid ej undersökningen.

Klart är däremot, att mödrarna måste i främsta rummet och under alla

förhållanden skyddas. Vår lag har redan eu svag ansats därtill, om

den ens kan benämnas såsom sådan. Moderskapsförsäkringen, hvarom

denna Riksdag aflåtit en skrifvelse, utgör en riktigare och verkningsfullare

form för moderskapsskyddet.

Med detta är man inne på den föreslagna lagstiftningens verkningar

i stort sedt för kvinnorna och detta är naturligtvis hufvudsaken. Enligt

förslaget skulle af detsamma för närvarande beröras omkring 2,400 kvinnor,

af livilka de flesta ej användas i fullt nattarbete Titan endast i arbete på

öfvertid. Det synes vara ett ostridigt förhållande, att dessa kvinnor just

genom sitt öfvertidsarbete höra till de bäst aflönade industriarbeterskorna.

Hvad vinnes då genom lagen? Säkerligen ingenting annat än att de, man

velat gagna, äfventyra i lyckligaste fall att få bibehålla anställningar i

yrket med sämre afiöningar. I många fall få de söka sin utkomst

bäst de kunna på annat håll, merendels kanske inom den usla hemindustrien,

därför att arbetsgifvarne nödgas i stället anställa manliga

arbetare för att kunna hafva till hands arbetskraft, som får användas,

när öfvertidsarbete erfordras. För de kvinnliga arbetarna i allmänhet

stängas för framtiden de mest lönande arbetsområdena. Detta är för

kvinnorna en stor förlust äfven därutinnan, att det endast är de bäst

situerade arbeterskorna, som få tid och någon penning öfver till att

ägna omtanke åt höjandet af tillvaron för sina sämst lottade medsystrar.

Männen skola aldrig lägga in sin själ på detta, därom kan

man vara öfvertygad. Det är kvinnorna själfva, som skola göra det.

Den kungl. propositionen hoppas att de platser, som do till ersättning

antagna manliga arbetarna lämnat, i någon mån skola komma de bortstötta

arbeterskorna till godo. Då nu manliga arbetare gifvetvis ej an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

35

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

taga anställning med utsikt till nattarbete, om de ej därigenom få det

bättre, innebär redan detta ett direkt erkännande från Kungl. Maj:ts

sida, att lagen verkar till en försämring af det arbetande kvinnosläktets

lefnadsvillkor. Det kungliga förslaget åberopar ock, att nattarbete inom

vår industri hitintills förekommit endast för ett jämförelsevis ringa

antal kvinnor. Ett dröjsmål stadie därför sannolikt endast försvåra

öfvergången till de nya förhållandena. Detta är riktigt, då man ämnar

gå till väga så, att de anställda komma i sämre ställning än förut.

Söker- man åter reglera saken på det sättet, att de anställdas ställning

i allmänhet förbättras uppstå inga dylika svårigheter genom en ökad

tillströmning af kvinnliga arbeterskor.

Man får nu emellertid icke förbise, att hvad som drifver fram

den ifrågavarande lagstiftningen trots de förenämnda många betänkligheterna,

är icke blott dess erkännande i princip åt behofvet af en

skyddslagstiftning, utan också åtskilliga högviktiga lifsfrågor, som med

makt göra sig gällande.

En sådan realitet är det kvinnliga industriarbetets påtagliga skadliga

inverkan på hemmen. Arbetet i fabrikerna utbildar inga insikter

i sådana göromål, af hvilka familjens trefnad och ekonomi äro beroende.

Skall därtill arbeterskan såsom hustru fortsätta med fabriksarbetet, kan

det ej bli någon ordning med hemlifvet. Det ligger då nära till hands,

att vilja se kvinnorna borta från industriellt arbete i allmänhet. Till

detta mål blir då förbud för kvinnligt nattarbete ett steg och därför

är man med om detsamma. Men man vinner säkerligen ej detta i och

för sig eftersträfvansvärda syfte på dylika vägar. Man kan icke hejda

utvecklingens ström och de nya hemmen skapas ej genom förbud för

arbete. Enda utvägen torde nog vara att leda tidströmningarna, icke

tillbaka utan in i nya fåror. Så vidt jag förstår, kan detta ske,

bland annat, genom att bereda någorlunda lika lön för ogifta män och

kvinnor för samma arbete, och sedan öka lönen vid ingånget giftermål

samt låta hustrun uppbära denna högre lön såsom ersättning för sitt

arbete i hemmet. Då skulle man också finna en giltig utgångspunkt för

att kunna till en början såsom regel förbjuda allt industriellt arbete

af gifta kvinnor såväl dag som nattetid.

En annan sak, som här nog mycket spelar in, är fruktan från

männens sida för kvinnornas konkurrens på arbetsmarknaden. Man

säger visserligen ibland åt kvinnorna, att det ej anstår dem att anlägga

en så underordnad synpunkt, som att det här skulle för dem gälla att

upptaga en konkurrens med männen. Men anmärkarna besjälas härvid

själfva i icke ringa mån af just dessa konkurrensinstinkter. Det

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets Utlåtande N:o 76.

manliga släktet vill ieke ogärna förbehålla arbetsfältet för sig själft samt

göra skillnad på kön med förglömmande, att män och kvinnor måste

vara kamrater. Särskildt framträder detta sätt att se i en ofta uttalad ovilja

öfver, att kvinnorna vilja intränga på arbetsområden, i hvilka männen

genom sina ansträngningar skapat goda aflöningsförmåner. Man kan

förstå dessa känslor. Men de kunna icke godtagas såsom uttryck för

någon bärande framtidstanke. Männen se gärna att bland deras led

rycka in oorganiserade manliga kamrater. De böra då förstå, att det

är en vinst för hela släktet, att allt större skaror af de kvinnliga medborgarna

komma upp i bättre villkor. Det går icke an, att man i

samhällsarbetet släpper den grundsatsen, att vi genom- arbetet för oss

själfva äfven skola arbeta för alla.

En farhåga, som äfven framliålles, är att man äfventyrar ett

bakslag i arbetareskyddslagstiftningen genom att ej nu antaga det

kungl. förslaget. År en sak i och för sig betänklig kan man dock med

den icke heller gagna det hela. Skyddslagstiftningen går fram på många

vägar och frågan om nattarbete för kvinnor är blott en af dem. Frågorna

om minderårigas arbete i industriella yrken, om yrkesinspektionens utsträckning

särskildt genom inrättande af kvinnliga yrkesinspektörer och

om särskilda skyddsanordningar är fortfarande under utredning af yrkesfarekommittén.

Denna kommitté skall såsom i kungl. propositionen omnämnes

äfven sysselsätta sig med missförhållandena i det s. k. hemarbetet

och hemindustrien för annans räkning. Denna riksdag har vidare

beslutat en särskild skrifvelse om moderskapsförsäkring. Förbättrad

försäkring mot yrkesfara är också under utredning. Den stora frågan

om normalarbetsdag i vissa yrken står på dagordningen och är föremål

för en riksdagsmotion. Genom flera af dessa åtgärder får man

säkerligen ett riktigare och mera praktiskt grepp äfven på frågan om

kvinnornas nattarbete än genom det nu framlagda hufvudsakligen teoretiska

förslaget. Återstår då frågan om en direkt reglering i erforderliga

fall af nattarbetet för både män och kvinnor, hvilket skulle ställa nattarbetsfrågan

på sin rätta plats. Man behöfver verkligen icke frukta, att

ens frågan om mäns nattarbete skall förhalas genom att förevarande

förslag får i sin nuvarande affattning förfalla. Snarare torde den

blifva mera aktuell genom att såsom vederbör sammanföras med den

kvinnliga nattarbetsfrågan. Det kan ifrågasättas, om de nattarbetande

männen själfva komma att ådagalägga något öfverdrifvet intresse för

sin nattarbetsfråga, sedan konkurrensen från kvinnorna väl blifvit nedslagen.

Betalningen för arbetet kommer alltid att blifva en hufvudsak

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 76. 37

och de hygieniska fordringarne bevakas nog ganska verkningsfullt af

fackföreningarne.

Det säges slutligen, att Sverige ej bör undandraga sig att deltaga i

dylika internationella överenskommelser. Vi skulle annars ådraga oss

en föga smickrande uppmärksamhet i utlandet. Häremot vill jag åberopa

hvad ofvan anmärkts därom, att kvinnofrågans mångahanda spörsmål

uppenbarligen icke ännu framförts med samma målmedvetenhet inom

Europas öfriga stater som i de nordiska länderna. Det är bättre att

vi bemöda oss att komma ifrån vår efterblifvenhet på alla de öfriga

obestridligen riktiga vägarne till en effektiv arbetareskyddslagstiftningän

att skynda oss att främst vara med på den enda, om hvilken man

kan säga, att den åtminstone är minst sagdt tvifvelsam. För öfrigt äro

de förhandlingar, som ledde till den ifrågavarande Bernkonventionen,

icke så synnerligen imponerande. En samling män ha sammankommit

för att obesedt underskrifva ett gammalt socialpolitiskt axiom utan att

ägna någon uppmärksamhet äfven åt en nyare tids tankar i det viktiga

ämnet. Ingen enda kvinna har fått deltaga i förhandlingarna, och inga

kvinnor rådfrågades. De synpunkter, som från kvinnohåll i denna

sak framhållas, kommo öfver hufvud taget icke alls på tal under förhandlingarna.

De danska delegerade sägas väl under hand omnämnt

för sin svenska kollega det motstånd mot saken, som enligt 1901 års

erfarenheter i Danmark vore att vänta från danska kvinnors sida; men

i de offentliga förhandlingarna röjde de danska delegerade icke något

härom. Icke heller frågans allt intimare samband med hemarbetet och

hemindustrien synes kommit till något öfvervägande inom kongressen.

Såsom i den kungi. propositionen upplyses hafva från vederbörande i

Schweiz, där initiativet till konventionen tagits, icke kunnat ens gifvas

besked, huruvida konventionen äfven inbegriper nyssnämnda arbetsområden.

I åtskilliga länder har man sedermera beslutit sig för att anse,

att så icke varit förhållandet. Den svenska yrkesfarekommittén stannade

i en motsatt mening, hvilket åter föranledt Kungi. Maj:t att i sitt förslaguttryckligen

uttala, att det icke afser de arbetsområden, där ett ingripande

mest behöfves.

Från kvinnligt håll har ifrågasatts, att frågan såsom omtvistad

och närmast berörande kvinnorna borde anstå, till dess att de genom

politisk rösträtt själfva blifva i tillfälle att bevaka sin talan. Man kan

hafva olika meningar om befogenheten af detta kraf. Det förhållandet,

att kvinnorna af statsmakterna nyligen åter förvägrats medborgarrätt

utgör i hvarje fall en särskild uppfordran att fördomsfritt beakta de synBih.

till Lik sd. Prot. 1908. 7 Sami. 71 Höft. 6

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets Utlåtande N:o 76,

punkter, som framförts från deras sida. Då jag således försökt göra detta

och därvid vägt det ena mot det andra, har jag kommit till den öfvertygelsen

att Kungl. Maj:ts proposition icke bör i sin nuvarande affattning

bifallas. Visserligen är det onekligt, att det principiella syftet i förslaget

är riktigt och måste fasthållas. Men man bör säkerligen gå fram andra

vägar. På åtskilliga af dessa äro vi såsom ofvan framhållits redan inne.

Återstår således den väg, som närmast anknyter sig till förslaget och

som återfinnes i min motion, hvilken afser utredning om nattarbete för

både män och kvinnor samt omfattar icke blott industriella utan äfven

därmed besläktade arbetsområden, däribland särskildt det af den större

industrien beroende hemarbetet och hemindustrien.

Det hemställes följaktligen:

att Riksdagen — med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition icke kan i sin nuvarande

affattning bifallas — måtte anhålla, att Kungl.

Maj:t ville låta utreda, i hvad mån inom industriella

och därmed besläktade arbetsområden män och kvinnor

sysselsättas med nattarbete på ett för hälsan skadligt

sätt samt därefter vidtaga de åtgärder, som kunna

vara ägnade att afhjälpa berörda missförhållande under

behörigt skyddande tillika af de arbetandes utkomstmöjligheter.

»

Det skulle bär antecknas, att herrar Budebeck, Lilliesköld, Fahlén

och Åkerlund icke inom utskottet deltagit i den slutliga behandlingen

af detta ärende.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 190S

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:198 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående förhud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vis s. 1 i texten