Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 15

1908-05-11 · 28 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 26 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1908:15, Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 15

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 15.

1

N:o 15.

Ank. till Kiksd. kansli den. 11 maj 1908, kl. 12 midd.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 15, i anledning

af dels Iiungl. Maj:ts proposition med förslag till

lag angående kommuns skyldighet i fråga om anställande

af barnmorska, dels ock fem med föranledande af propositionen

väckta motioner.

Genom proposition, n:o 54, af den 21 februari 1908 har Kungl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för nämnda dag, föreslagit Riksdagen

att antaga ett vid propositionen fogadt förslag till lag angående kommuns

skyldighet i fråga om anställande af barnmorska.

Ifrågavarande lagförslag är af följande lydelse:

»Förslag

till

Lag

angående bommuns skyldighet i fråga om anställande af barnmorska.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Hvarje landt- och hvarje stadskommun skall hafva anställd barnmorska

med fast aflöning. Inom kommun, som är af större vidd eller

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 15 Höft. (N:o 15.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 15.

liar större folkmängd, skola två eller flera fast aflönade barnmorskor

finnas anställda.

Smärre kommuner, som angränsa hvarandra, äga, efter pröfning af

Konungens befallningshafvande och sedan vederbörande förste provinsialläkare

i ärendet hörts, förena sig om anställande af gemensam barnmorska.

De vare ock därtill skyldiga, såvidt Konungens befallningshafvande,

på framställning af förste provinsialläkare, därom förordnar.

Mindre kommun må jämväl, efter Konungens befallningshafvandes i

förenämnda ordning lämnade medgifvande, träffa aftal med angränsande

större kommun om rätt att betjäna sig af den större kommunens barnmorska.

Därest Konungens befallningshafvande, efter förste provinsialläkares

hörande, lämnar tillstånd, må stad så ock intill densamma gränsande

mindre landtkommun i stället för att anställa barnmorskor med fast

aflöning träffa aftal med tillräckligt antal af i staden praktiserande barnmorskor

att mot ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna

dess fattiga.

2 §.

I fråga om sättet för barnmorskas utseende äger hvarje kommun

besluta.

Åro två eller flera kommuner förenade till ett barnmorskedistrikt

och enas dessa icke i valet af barnmorska, äger Konungens befallningshafvande,

efter förste provinsialläkares hörande, utse den af

de valda, som därtill finnes lämpligast.

3 §■

Barnmorska, som är i kommuns tjänst fast anställd, skall i årlig

lön åtnjuta minst trehundra kronor samt därjämte förses med tjänlig

bostad och nödigt bränsle eller ock erhålla ersättning därför med minst

etthundra kronor.

Där särskilda omständigheter sådant påkalla, äge Konungens befallningshafvande,

på ansökan af kommun och efter förste provinsialläkares

hörande, medgifva, att aflöningen må utgå med skäligt lägre

belopp.

Äflöningen bestämmes af vederbörande kommun och skall utgöras

efter enahanda grund, som för kommunalutskylder i allmänhet är eller

kan varda föreskrifven.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 15.

3

Kunna kommuner, som äro förenade till ett barnmor skedi strikt,

icke träffa öfverenskommelse om aflöningen, skall frågan afgöras af

Konungens befallningshafvande.

4 §•

Huru utöfver den fasta aflöningen ersättning må till barnmorska

utgå för hvarje förrättning, därom finnes särskildt stadgadt.

5 §•

Hvad i denna lag sägs om förste provinsialläkare gäller i Stockholm

och Göteborg om dessa städers förste stadsläkare samt i Malmö

om stadsläkaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912; dock att sådant aftal

om barnmorskas anställning i kommuns tjänst mot fast aflöning, som

träffats före lagens utfärdande och vid tiden för dess ikraftträdande fortfarande

är gällande, skall, oafsedt bestämmelsen i första stycket af 3 §,

under aftalstiden äga bestånd.:»

Rörande den förberedande behandlingen af detta ärende har föredragande

departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

meddelat en öfversikt, till hvilken utskottet tillåter sig hänvisa.

För egen del har departementschefen i ärendet yttrat följande:

»Sedan gammalt har det i vårt land ansetts vara en kommunal angelägenhet

att i den allmänna hälsovårdens intresse sörja för att inom

kommunerna tillgång finnes till examineradt förlossningsbiträde.

Sålunda föreskrefs redan i det första allmänna svenska barnmorskereglementet

af den 14 oktober 1777 att för att vinna tillträde till

den kurs, hvilken enligt reglementet alla, som önskade utöfva barnmorskeyrket,

skulle i Stockholm genomgå, elev från landsorten skulle

uppvisa kallelsebref från någon stad eller socken, som därigenom förklarade

sig villig att efter kursens afsilande antaga henne till barnmorska.

I nådigt bref den 3 april 1780 förklarades vidare, att, ehuru

önskligt vore, att hvarje socken kunde sin egen barnmorska antaga,

Departementschefens

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsl:ottets Utlåtande N-.o 15.

det dock på allmogen själf skulle få ankomma, huruvida flera socknar kunde

sig om en enda förena, samt hvilka utvägar till hennes aflönande, såsom

för dem minst betungande kunde vidtagas. Gällande 1856 års

reglemente för barnmorskor uttalar såsom ofvan nämnts, att barnmorskas

förrättningsarfvode skall bestämmmas å allmän sockenstämma.

Också bär Kungl. Maj:t genom nådigt bref till kammarkollegium af den

12 maj 1857 på gifven anledning förklarat, att mål i fråga om aflöning

åt barnmorska å landet, lika med ärenden rörande andra kommunalafgifter,

därom intet särskildt är stadgadt, skola i andra instans på

grund af den kammarkollegium i allmänhet tillkommande befattning

med jorden åliggande extra ordinarie skyldigheter och besvär samt

med allmänna hushållningen rörande mål tillkomma kammarkollegii

pröfning. Dylika mål behandlas jämväl enligt nu gällande instruktion

af kammarkollegium.

Sedermera har i nådiga läkarinstruktionen af den 31 oktober 1890

stadgats skyldighet för provinsialläkare att söka medverka därtill, att

behörigen examinerade barnmorskor af kommunerna antagas.

Äfven i senaste tid hafva uttryck förekommit för denna uppfattningom

tillhandahållande af nödigt förlossningsbiträde såsom en kommunal angelägenhet.

Vid 1904 års Riksdag väcktes nämligen inom Andra Kammaren

motion om beviljande af särskildt anslag för bisträckande af sådana mindre

bemedlade landtkommuner, hvilka ansåge sig behöfva statens hjälp för

att kunna hos sig anställa examinerad barnmorska för att tillhandagå

inom kommunen varande barnaföderskor. Statsutskottet fann emellertid

icke giltiga skäl vara i motionen anförda för frångående af den hittills

gällande grundsats, att anställandet och aflönandet af barnmorskor borde

vara en kommunernas angelägenhet, samt hemställde på sådan grund,

att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Detta blef också båda kamrarnas beslut.

Enligt den af riksförsäkringsanstalten med ledning af dit inkomna

uppgifter angående inom kommunerna boende och hos barnbördshus

anställda barnmorskor senast afgifna årsberättelse angående förvaltningen

af barnmorskornas pensionsanstalt, som af riksförsäkringsanstalten omhänderhafves,

funnos år 1906 i riket 2,841 praktiserande barnmorskor,

hvaraf 2,109 innehade anställning hos kommun eller barnbördshus.

Återstående 732 utöfvade endast enskild praktik. Af de sistnämnda åtnjuta

dock 18, hvilka äro i en ålder af i medeltal 70 år, pension från vederbörande

kommuner. Enligt hvad som meddelats mig, hafva i förevarande uppgifter

såsom kommunalt anställda räknats de i Stockholm enskildt praktiserande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 15.

barnmorskor, som till ett antal af 86 erhållit stadens uppdrag att mot ersättning

af staden biträda fattiga vid förlossningar, hvaremot såsom enskildt

praktiserande räknats öfriga större städers så kallade fattigbarnmorskor,

h vilka dels med och dels utan föregående uppdrag af staden lämna förlossningsbiträde

åt stadens fattiga mot ersättning endast efter taxa. Enligt

nämnda berättelse hade år 1906 1,053 kommuner en barnmorska hos

sig anställd. 196 kommuner hade mer än en barnmorska i sin tjänst.

991 kommuner hade barnmorska anställd gemensamt med annan kommun,

och 266 kommuner hade icke någon barnmorska hos sig anställd.

De hos kommunerna anställda barnmorskornas årliga fasta aflöning

under 1907 äfvensom antalet kommuner i hvarje län, som under samma

år saknade fast anställd barnmorska, framgår af följande af riksförsäkringsanstalten

till mig aflämuade tablå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsl:ottets Utlåtande N:o 15.

Kommunalt anställda barnmorskors fasta aflöning enligt

L ii n:

r

Kr.

1-49

N»)

Kr.

50

—99

N*)

Kr.

100

—149

N*)

Kr.

150

-199

N*)

Kr.

200

-249

N*)

Kr.

250

-299

N*''

Kr.

300

-349

N*)

Kr.

350

-399

N*)

Kr.

400

-449

Kr.

450

-499

N*)

Stockholms.......

_

1

1

2

2

5

5

10

7

14

14

40

33

11

9

9

5

4

3

Uppsala...........

i

—

1

1

3

2

i

—

7

3

6

5

27

24

3

2

7

6

—

—

Södermanlands..

—

—

—

—

2

—

o

O

2

6

5

18

17

21

21

10

8

10

8

1

—

Östergötlands...

—

—

4

—

3

1

2

2

8

8

15

lo

32

28

9

8

11

5

—

—

Jönköpings.......

—

—

2

1

2

1

2

1

9

3

14

11

33

20

3

1

4

—

1

—

Kronobergs ......

—

—

—

—

1

1

4

2

8

4

15

9

26

10

5

1

3

—

2

—

Kalmar............

i

—

1

—

3

—

8

6

11

6

15

8

28

12

6

2

9

3

1

—

Gottlands........

—

—

1

—

—

—

4

4

3

1

5

5

19

19

4

4

3

2

—

—

Blekinge..........

10

3

ii

0

9

4

3

1

9

* —

2

—

Kristianstads....

—

—

2

1

16

5

29

9

53

15

27

5

21

2

2

—

1

—

—

—

Malmöhus........

—

—

10

—

23

5

58

22

67

22

35

10

31

6

5

1

8

3

3

—

Hallands..........

—

—

1

—

5

2

8

4

18

8

10

2

13

3

4

2

4

—

—

—

Göteborgs........

—

—

—

—

3

2

8

4

13

1

7

2

31

6

3

—

3

—

1

—

Älfsborgs.........

—

—

—

—

3

—

7

4

20

9

21

7

24

11

4

—

10

1

—

—

Skaraborgs.......

—

—

2

1

5

1

4

1

16

13

21

9

25

13

3

2

2

—

—

—

Värmlands.......

—

—

—

—

1

—

—

-

11

6

13

10

40

25

11

5

9

4

2

—

Örebro............

—

—

3

2

—

—

3

2

4

1

8

5

27

20

9

4

11

8

—

—

Västmanlands...

—

—

2

1

2

1

2

2

11

11

14

13

21

17

3

2

5

3

1

1

Kopparbergs.....

—

—

—

—

—

—

2

1

3

1

1

—

22

18

17

13

22

16

2

1

Gäfleborgs........

5

3

5

5

32

27

9

8

12

10

4

3

Västemorrlands

4

4

5

2

34

19

16

11

25

10

3

2

Jämtlands........

—

—

3

1

—

—

—

—

6

G

6

5

24

23

11

5

7

4

1

—

Västerbottens ...

-

—

—

—

—

—

2

1

1

—

9

1

41

29

15

6

21

9

5

—

Norrbottens......

1

—

10

10

14

9

10

8

9

2

4

3

2

—

33

9

74

23

152

72

305[i4o

305117 5

635 399

176|ios

214

99

37

13

:) Därjämte naturaförmåner: bostad, vedbrand m. m.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-Jutslcottets Utlåtande N:o 15.

(

uppgifter till riksförsäkringsanstalten för år 1907.

Kr.

500

-549

N*)

Kr.

550

—599

N*)

Kr.

(500

-(549

N*)

Kr.

(550

-699

N*)

Kr.

700

-749

N*)

Kr.

800

-849

N*)

Kr.

900

-949

K*)

Antal

barn-

mor-

skor.

Antal kommu- ner, som sakna

fast anställd

barnmorska.

Län:

1

_

_

_

2

_

_

_

99

2

Stockholms.

1

—

57

—

Uppsala.

3

—

1

—

—

—

—

—

-

—

—

—

—

—

75

1

Södermanlands.

3

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

88

31

Östergötlands.

1

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

72

13

Jönköpings.

1

—

65

10

Kronobergs.

2

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

86

13

Kalmar.

2

—

41

1

Gottlands..

2

—

46

2

Blekinge.

1

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

153

2

Kristianstads.

2

—

1

—

1

—

—

—

—

—

1

—

—

—

245

6

Malmöhus.

63

14

Hallands.

2

1

—

—

—

—

—

—

1

—

—

—

—

—

72

13

Göteborgs.

2

1

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

92

52

Alfsborgs.

2

1

—

—

80

94

Skaraborgs.

2

1

—

—

1

—

—

—

1

—

—

—

—

—

91

3

Värmlands.

3

3

68

4

Örebro.

4

2

2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

67

2

Västmanlands.

7

1

1

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

79

Kopparbergs.

5

3

—

—

1

—

73

1

Gäfleborgs.

3

—

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

1

1

92

—

Västernorrlands.

3

1

—

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

6,2

—

Jämtlands.

4

—

-

98

—

Västerbottens.

8

3

2

—

2

—

-

—

—

—

—

—

-

—

60! —

Norrbottens.

64

17

8

_

15

—

2

__

1

1

r

2.024

264

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 15.

Tabellen upptager icke barnmorskornas inkomster på grund af

taxa för hvarje förrättning. Enligt hvad jag inhämtat, växlar denna taxa

på landsbygden i allmänhet mellan 1 krona för mindre bemedlade

och 3 till 5 kronor för förmögnare personer. I städerna är den något

högre. Angående beloppet af barnmorskornas årsinkomst på grund af taxa

föreligga inga exakta uppgifter. Så mycket torde dock, enligt hvad

som meddelats mig, kunna sägas, att årsinkomsten af densamma för närvarande

på landet i medeltal icke öfverstiger 100 kronor.

I följande städer, där barnmorska med fast årslön för närvarande

icke finnes af staden anställd, hafva nedan angifna antal barnmorskor

på grund af förrättningar hos fattiga, hvarför ersättning utgått af staden

efter taxa för hvarje förrättning, haft följande inkomst under åren

1904 och 1905:

Stadens namn.

År 1904.

År 1905.

Antal

barn- morskor,

till hvilka

ersättning

utbetalts.

Samman- lagda er- sättnings- beloppet i

kronor.

Medeltal i

jämna

krontal.

Antal

barn- morskor,

till hvilka

ersättning

utbetalts.

Samman- lagda er- sättnings- beloppet i

kronor.

Medeltal i

jämna

krontal.

Stockholm....................................

63

5,808

92

56

5,639

101

Uppsala .......................................

4

121

30

4

141

35

Eskilstuna ....................................

6

208

35

8

268

33

Linköping ....................................

4

340

85

6

400

67

Norrköping .................................

5

198

39

10

270

27

Malmö..........................................

22

538

24

26

670

26

Göteborg......................................

32

1,016

32

37

904

24

Lidköping ....................................

1

40

40

1

50

50

Örebro..........................................

7

380

54

8

470

59

Galle .........................................

12

441

37

14

604

43

Det synes mig icke kunna med fog invändas något mot den i

medicinalstyrelsens förevarande förslag fastslagna grundsats, att hvarje

kommun skall vara ansvarig för att tillgång för dess invånare finnes

till examineradt förlossningsbiträde, och detta så mycket mindre som en

dylik princip sedan gammalt kan sägas vara förutsatt i de i ämnet meddelade

bestämmelser, om än densamma icke direkt uttalats.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 15.

Hvad ofvan visats angående de aflöningsförhållanden, hvarunder

barnmorskorna nu arbeta, synes mig därjämte ådagalägga, att något

från statsmakternas sida bör åtgöras för reglerande och förbättrande af

barnmorskekårens ställning. Det kan icke vara till fromma för allmänheten,

att samhällstjänare med en utbildningstid af i regel 1 år och

med ett så pass ansvarsfullt och kräfvande arbete i den allmänna hälsovårdens

tjänst som barnmorskornas ofta lefva under otillfredsställande

ekonomiska villkor och utan förutsättningar att ägna sitt yrke den omsorg

och det intresse, dess utöfning krafvel''.

Att nu för att råda bot mot förevarande missförhållanden genom

lagbud ålägga kommunerna att hos sig anställa och med skäligt belopp

aflöna nödigt antal barnmorskor torde icke erbjuda allt för stora betänkligheter

och synes för öfrigt, därest man vill uppehålla grundsatsen

om barnmorskors tillhandahållande åt allmänheten såsom en kommunal

plikt, vara det enda medlet att effektivt förbättra barnmorskekårens

villkor.

Då jag sålunda ansett mig böra ansluta mig till medicinalstyrelsens

förslag, i hvad det innebär skyldighet för kommuner att mot skäligt

arfvode anställa nödigt antal barnmorskor, har det tillika stått klart

för mig, att det härvid för statsmakterna gäller att framgå varsamt och

icke åstadkomma brådstörtade eller för kommunerna betungande rubbningar,

Indika alltför mycket skulle inkräkta på kommunernas fria själfbestämmningsrätt.

Sålunda bör, synes mig, en tillräckligt lång öfvergångstid stadgas,

för att kommunerna skola blifva i tillfälle att ordna sig för de nya förhållandena.

I sådant afseende hade jag tänkt mig, att man kunde

stanna vid den I januari 1912 såsom lämplig tidpunkt för den nya ordningens

ikraftträdande. De aftal, som redan träffats vid den af mig

ifrågasatta lagens utfärdande och hvilkas giltighetstid sträcker sig längre

än till den 1 januari 1912, böra dock äga bestånd under hela aftalstiden.

Däremot böra inga nya aftal, som strida mot de bestämmelser jag har

för afsikt att föreslå, få träffas för längre tid än till nyssnämnda dag.

Såsom hufvudregel synes till eu början böra uttalas, att hvarje

socken å landet, hvarje stad och hvarje köping, som utgör en kommun

för sig — med andra ord hvarje iandt- och hvarje stadskommun —

skall hafva anställd barnmorska med fast aflöning. Kommun af större

ytvidd eller med större folkmängd bör gifvetvis hafva mer än en fast

aflönad barnmorska anställd. Att meddela några bestämda föreskrifter

om antalet, synes dock ej lämpligt, utan torde frågan härom böra öfverlämnas

till kommunernas eget afgörande. Förste provinsialläkarna och

Bill. till Eiksd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Af cl. 15 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 15.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande lära icke underlåta att vaka däröfver,

att nödigt antal barnmorskor varder anställdt.

Intill hvarandra gränsande kommuner med ringare folkmängd och

små ekonomiska förutsättningar böra gifvetvis få slå sig tillsammans

om en barnmorska. Men med hänsyn till angelägenheten att barnmorskan

såvidt möjligt varder fullt sysselsatt med sitt yrke, synas dylika

kommuner ock böra kunna förpliktas att förena sig till ett barnmorskedistrikt.

Emellertid synes mig tydligt, att frågan om kommuners föreningtill

barnro orskedistrikt bör afgöras af därtill kompetent och lämplig myndighet,

nämligen förste provinsialläkarna och Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Genom iakttagande af försiktighet och den största hänsyn till

kommunernas önskemål vid bestämmandet af distriktsindelningen lärer faran

vara undanröjd för de enskilda kommunernas otillbörliga betungande genom

ett lagbud sådant som det ifrågasatta, likasom ock det allmänna förbättrandet

af barnroorskekårens ställning väsentligen torde bero på förståndigt

handhafvande af denna fråga.

Det synes mig ock i vissa fall böra kunna tillåtas en mindre

kommun att träffa aftal med angränsande större kommun om rätt att

betjäna sig af dennas barnmorska.

Det i åtskilliga städer hittills förekommande bruk att staden i

stället för att anställa fast aflönad barnmorska träffar aftal med tillräckligt

antal af de i staden praktiserande barnmorskor att mot särskild

ersättning af staden för hvarje förrättning betjäna dess fattiga,

synes jämväl "böra lagfästas. Likaledes synes det icke böra förmenas

staden angränsande mindre landtkommun att, där så finnes lämpligt,

träffa liknande aftal med stadens barnmorskor.

Beträffande de kommuner, som för närvarande icke hafva någon

barnmorska hos sig anställd, kan det i regel icke vara annat än rättvist,

att de med skäligt belopp bidraga till aflönande af den närbelägna

kommunens barnmorska, af hvilkens biträde de betjäna sig. \ isserligen

är antalet kommuner, som sakna fast anställd barnmorska, inom några

län anmärkningsvärd! stort, men af hvad som från dessa län meddelats

synes mig framgå, att några verkliga svårigheter icke heller här möta

mot det nyss antydda förfaringssättet.

Att såsom t. ex. i Skåne icke mindre än 75 merendels intill hvarandra

gränsande socknar hafva hvar sin barnmorska hos sig anställd

mot ett fast arfvode, ej uppgående till 200 kronor om året, är också

ett missförhållande, som i den mån gällande kontraktstider utgå bör

rättas; och bör då tillses, att lämpliga större barnmorskedistrikt inrättas.

Ofta torde den förekommande låga fasta aflöningen hafva sin förklaring

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsTiottets Utlåtande N:o 15.

i en viss obenägenhet från kommunernas sida att hafva gemensamma

funktionärer med annan kommun. 1 andra fall torde barnmorskans inkomst

af taxa hafva uppskattats jämförelsevis högt, och har då den

fasta aflöningen satts lägre. Hvad speciellt Skåne beträffar, lärer den

rika tillgången hittills på barnmorskor hafva berott på den i Lund befintliga

barnmorskeundervisningsanstalten, hvilken dock med innevarande

år upphör.

Barnmorska synes böra utses på sätt hvarje kommun bestämmer.

Kunna kommuner inom samma barnmorskedistrikt icke enas i valet

af barnmorska, lärer tvisten böra slitas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Hvad härefter angår frågan om en till beloppet bestämd minimilön

för kommunalt anställd barnmorska, kan jag till en början icke annat

än erkänna det beaktansvärda i hvad såväl från Kungl. Maj:ts befallningshafvande

och förste provinsialläkarna i länen som från barnmorskorna

sjkifva framhållits om olägenheten af en så lag lagbestämd minimilön

som den af medicinalstyrelsen föreslagna.

Vidkommande den af medicinalstyrelsen framhållna omständigheten,

att i reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt minimiaflöningen förrätt

och skyldighet till inträde i pensionsanstalten fastställts till endast

200 kronor om året, har denna sin förklaringsgrund däruti, att hänsyn

därvid måst tagas till bestående anställnings- och aflöningsförhållanden.

Understege aflöningen 200 kronor, kunde icke barnmorskan anses i den

allmänna hälsovårdens intresse utöfva ett så omfattande arbete, att det

borde berättiga henne till tjänstårsberäkning för erhållande af pension

enligt principerna för pensioneringen.

Nu åter är fråga om att införa ett nytt anställnings- och aflöningssystem

med efter förhållandena lämpade distrikt, som gifva barnmorskan

fullt arbete i hennes yrke och en inkomst, tillmätt efter detta arbete,

allt utan rubbning i redan grundade och bestående rättsförhållanden.

Det synes mig därför, som borde minimiaflöningen ej sättas lägre

än att barnmorskan, om så skulle för ett eller annat år behöfvas, ensamt

af densamma har möjlighet till nödtorftig bärgning, och tillåter

jag mig i sådant hänseende föreslå en fast minimiaflöning från kommunen-barnmorskedistriktet

af 300 kronor om året jämte skyldighet för

kommunen att förse barnmorskan med tjänlig bostad och nödig vedbrand

eller ock utgifva ersättning därför med sammanlagdt minst 100 kronor

om året. Sålunda ifrågasatta aflöningsförmåner understiga visserligen

i betydlig män hvad i sådant hänseende vid innevarande års Riksdag

af Eders Kungl. Maj:t föreslagits för småskollärarinnor, men jag har

s. 12 Kontrollera mot PDF

Motioner.

12 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 15.

vid detta mitt förslag icke ansett mig kunna undgå att taga väsentlig

hänsyn till nu bestående förhållanden, hvilka gifva vid handen, att mer

än halfva antalet kommunalt anställda barnmorskor för närvarande

uppbära aflöning, som understiger hvad jag föreslagit. Därjämte bör

uppmärksammas, att barnmorskorna ju hafva utsikt att något förbättra

sina löneförmåner genom den ersättning de skola erhålla för hvarje

särskild förrättning.

Vid en granskning af barnmorskornas aflöningsförhållanden finner

man snart, att en betydande olikhet i aflöning är rådande å olika orter

och under olika förhållanden, en olikhet, som väl i viss mån alltid kan

komma att vara berättigad. Det synes mig därför vara angeläget att

ordna så, att i undantagsfall barnmorska skall kunna afton as med

ett lägre belopp än det föreslagna minimibeloppet; och torde alltså, då

omständigheterna därtill föranleda, Kungl. Maj:ts befallningshafvande

böra på ansökan af kommun och efter förste provinsialläkarens hörande

kunna medgifva, att fasta aflöningen må utgå med skäligt lägre bebelopp.

Kunna kommuner förenade till ett barnmorskedistrikt ej enas om aflöningen,

synes frågan böra afgöras af Kung]. Maj:ts befallningshafvande,

som dock gifvetvis icke äger bestämma aflöningen till högre belopp än

det högsta, som någon af de intresserade kommunerna ifrågasatt.

Utöfver den bestämda fasta aflöningen bör, såsom redan antydts,

till barnmorska utgå skälig ersättning efter taxa för hvarje förrättning;

och synes mig taxan med hänsyn till fasta lönens belopp och

andra omständigheter böra för hvarje län fastställas på sätt medicinalstyrelsen

föreslagit.

De närmare bestämmelserna härom likasom om öfriga förekommande

ersättningar till barnmorskor vid förrättningar torde emellertid

icke böra upptagas i eu allmän lag.

1 enlighet med förenämnda grunder liar jag låtit inom civildepartementet

utarbeta förslag till lag angående kommuns skyldighet

i fråga om anställande af barnmorska.))

I sammanhang med denna proposition har utskottet till behandling

förehaft fem särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner nämligen

n:o 249 af herr K. E. O. Kjellberg in. fl., n:o 250 af herrar J. J. Byström

och G. Thavenius, n:o'' 259 af herr L. J. Jansson i Djursätra

in. fl., n:o 326 af herr D. Persson i Tallberg samt n:o 327 af herr E.

Hammarlund.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 15. 13

Herr Kjellbergs och lians medmotionärers motion är af följande

lydelse:

»Genom Kungl. Maj:ts proposition n:o 54 föreligger vid innevarande

Riksdag ett förslag till reglerande och förbättrande af barnmorskekårens

ställning. I det anförande till statsrådsprotokollet den 21 sistlidne

februari, hvarmed chefen för civildepartementet motiverar det framlagda

förslaget, heter det bland annat: »Det kan icke vara till fromma för

allmänheten, att samhällstjänare med en utbildningstid af i regel 1 år

och med ett så pass ansvarsfullt och kräfvande arbete i den allmänna

hälsovårdens tjänst som barnmorskornas ofta lefva under otillfredsställande

ekonomiska villkor och utan förutsättningar att ägna sitt yrke

den omsorg och det intresse, dess utöfning kräfver.

Att nu för att råda bot mot förevarande missförhållanden genom

lagbud ålägga kommunerna att hos sig anställa och med skäligt belopp

aflöna nödigt antal barnmorskor torde icke erbjuda alltför stora betänkligheter

och synes för öfrigt därest man vill uppehålla grundsatsen om

barnmorskors tillhandahållande åt allmänheten som en kommunal plikt,

vara det enda medlet att effektivt förbättra barnmorskekårens villkor.

Då jag sålunda ansett mig böra ansluta mig till medicinalstyrelsens

förslag, i hvad det innebär skyldighet för kommuner att mot skäligt

arfvode anställa nödigt antal barnmorskor, har det tillika stått klart

för mig, att det härvid för statsmakterna gäller att framgå varsamt

och icke åstadkomma brådstörtande eller för kommunerna betungande

rubbningar, Indika alltför mycket skulle inkräkta på kommunernas fria

sj älf bestämningsrätt.»

Då Riksdagen går att fatta beslut i en fråga, hvarigenom för en

längre framtid de ekonomiska villkoren skola fastställas för ett stort

antal i det allmännas tjänst, med ansvarsfullt och kräfvande uppdrag

anställda personer, torde man böra kasta en blick på de af vederbörande

sj kifva framställda anspråken för att se, i hvad mån dessa kunna tillgodoses.

Det visar sig då, att sjunde allmänna barnmorskemötet i

Malmö 1907 anhållit, »att kommunalt anställd barnmorskas minimiaflöning

ej måtte fastställas lägre än till 400 kronor om året, förutom

hittills vanliga naturaförmåner af bostad och vedbrand eller motsvarande

penningeersättning». I afseende på barnmorskornas utsikter till

inkomst därutöfver torde böra anföras departementschefens yttrande:

»Angående beloppet af barnmorskornas årsinkomst på grund af taxa

föreligga inga exakta uppgifter. Så mycket torde dock enligt hvad

som meddelats mig, kunna sägas, att årsinkomsten af densamma för

närvarande på landet i medeltal icke öfverstiger 100 kronor». Till
-

Herr Kjell»

bergs m. fl.

motion.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats- (och Lag-)iitslcottets Utlåtande N:o 15.

mötesginge Riksdagen barnmorskornas ofvan anförda önskningar, skulle

medelinkomsten för barnmorska å landsbygden utgöra 500 kronor jämte

naturaförmåner. Skulle åter det i lag föreskrifna lönebeloppet komma

att begränsas till af Ivungl. Maj:t föreslagna 300 kronor, så torde barnmorskornas

rättmätiga anspråk inom en kort tid göra en ändring af

lagen nödvändig eller åtminstone högeligen önskvärd. Flere af Konungens

befallningshafvande och ännu flere förste provinsialläkare hafva

uttalat sig för en årlig minimiaflöning af fyra hundra kronor jämte

bostad och vedbrand.

I afseende på kommunernas sinsemellan högst växlande ekonomiska

bärkraft, då det gäller att ställa sig den föreslagna lagen till efterrättelse

har Kung!. Maj:t genom föreskriften i § 1 anvisat vägen för

smärre kommuner att med hvarandra eller med större kommuner anställa

gemensam barnmorska eller bilda ett barnmorskedistrikt. Så småningom

kommer väl erfarenheten att visa behofvet af noggrannare bestämmelser

angående de i § 1 antydda förhållanden (folkmängd, ytinnehåll m. in.),

under hvilka kommuner tillåtas ha gemensam barnmorska eller under

hvilka en kommun enligt lagen är skyldig anställa två eller flera barnmorskor.

Enligt lagförslaget skall det tillkomma Konungens befallningshafvande

att efter förste provinsialläkarens hörande pröfva hvarje fall,

där fråga gäller en gemensam barnmorska för två eller flera kommuner.

Med tiden lär väl behofvet af för hela riket enhetliga bestämmelser i

dessa afseenden göra sig gällande.

Emellertid gifver lagförslaget (3 § andra stycket) dessutom Konungens

befallningshafvande rätt att efter förste provinsialläkarens hörande

på ansökan af kommun medgifva aflöningens utgående »med skäligt

lägre belopp» (än det i samma § 3 första stycket föreskrifna).

Denna föreskrift torde kunna medföra vissa betänkligheter. En

kommun, som icke anser sig böra betunga sin budget med den i § 3

(första stycket) föreskrifna utgiften, kan enligt § 1 genom öfverenskommelse

med andra kommuner med mindre kostnad fullgöra lagens föreskrift.

Men under det § 1 (jämförd med § 3 första stycket) garanterar

den för två eller flera, och § 3 (första stycket) den för en kommun

anställda barnmorskan fulla löneförmåner, kommer andra stycket af sistnämnda

§ att för ett (sannolikt ej obetydligt) antal för en kommun

anställda barnkorskor innebära en större eller mindre inskränkning af

den föreslagna normalminimilönen. Då — såsom nämndt — den föreslagna

lagen i § 1 ger smärre kommuner möjlighet att med mindre

kostnad fullgöra sina skyldigheter i fråga om anställandet af barnmorska

utan någon inskränkning i dennas löneförmåner, så torde andra stycket

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottcts Utlåtande N:o 15.

15

af lagförslagets § 3 från kommunal synpunkt vara öfverflödigt och från

barnmorskornas synpunkt vara högst betänkligt.

Då den kungl. propositionen afser ett åläggande för kommun att

mot en viss minimilön anställa barnmorska, torde det vara både önskvärdt

och lämpligt, att staten — för att minska kommunernas utgifter

till ifrågavarande ändamål — bidroge till kostnadernas betäckande och

därigenom ådagalade sitt intresse för att kommunerna till det allmännas

fördel anställde barnmorskor; statsbidraget kunde exempelvis motsvara

en fjärdedel af den kontanta lönen. Dessutom torde ett visst belopp

böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, afsedt till extra understöd i

särskilda fäll åt mindre bemedlade kommuner, som på grund af sitt

geografiska läge hindras att sammansluta sig med andra kommuner till

ett barnmorskedistrikt. De anställda barnmorskorna blefve härigenom

icke blott kommunens utan jämväl statens tjänare, li vilket från deras

synpunkt torde äga icke så ringa betydelse.

Då emellertid frågan om ett statsanslag för ifrågavarande ändamål

fordrar utredning såväl i afseende på det blifvande antalet barnmorskedistrikt

som ock i andra afseenden, så anse vi lämpligast att nu inskränka

oss till hemställan om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om

utredning och förslag angående statsbidrag till barnmorskors aflöning.

Då lagen om anställande af barnmorska föreslås att träda i kraft först

med 1912 års ingång, så torde frågan om statsbidrag till kommunalt

anställda barnmorskors aflöning väl hinna att af Riksdagen i god tid

dessförinnan afgöras.

På grund af hvad sålunda anförts, få vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta, att § 3 i Kungl. Maj:ts förslag till lag

angående kommuns skyldighet att anställa barnmorska måtte få följande

förändrade lydelse:

»Barnmorska, som är i kommuns tjänst fast anställd, skall i årlig

lön åtnjuta minst fyrahundra kronor samt därjämte förses med tjänlig

bostad — — — ett hundra kronor.

Aflöningen bestämmes — — — — varda föreskrifven.

Kunna kommuner — — — — Konungens befallningshafvande.))

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utreda, i hvad mån bidrag af statsmedel skulle kunna

beviljas kommun för aflöning af fast anställd barnmorska, samt för

Riksdagen framlägga de förslag, hvartill utredningen kan föranleda.»

Herrar Byström och Thavenius anföra i sin motion:

»I Kungl. Maj:ts proposition n:o 54 föreslås nya bestämmelser angående

barnmorskornas löneförhållanden.

Herrar Byströms

och

Thavenius

motion.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 15.

Detta är något, som är synnerligen behöflig!. Barnmorskornas löner

äro i allmänhet alldeles för små. En af riksförsäkringsanstalten 1906

uppgjord tabell visar, att 13 procent af landets kommunalt anställda

barnmorskor hafva under 200 kronors lön, 31 procent mellan 200—300,

39 procent mellan 300-—4000, 12 procent mellan 400—500, 4,5 procent

öfver 500 kronor.

I § 3 i det lagförslag, som Kung], Maj:t framlägger, säges:

»Barnmorska, som är i kommunens tjänst anställd, skall i årlig

lön åtnjuta minst 300 kronor, samt därjämte förses med tjänlig bostad

och nödigt bränsle eller ock erhålla ersättning därför med minst 100

kronor.

Där särskilda omständigheter sådant påkalla, äge Konungens befallningshafvande,

på ansökan af kommun och efter förste provinsialläkarens

hörande, medgifva, att aflöningen må utgå med skäligt lägre belopp.

Aflöningen bestämmes af vederbörande kommun och skall utgöras

efter enahanda grund, som för kommunalutskylder i allmänhet är eller

kan varda föreskrifven.

Kunna kommuner, som äro förenade till ett barnmorskedistrikt,

icke träffa öfverenskommelse om aflöningen, skall frågan afgöras af

Konungens befallningshafvande.»

För vår del anse vi denna lön på 300 kronor vara för knappt

tilltagen.

I en annan Kungl. Maj:ts proposition n:o 25 framlägges ett synnerligen

behöflig! förslag till löneförbättring åt lärarepersonalen vid

småskolan m. m. Däri föreslås småskolelärarinnornas begynnelselön

utom husrum och vedbrand till 500 kronor jämte tre ålderstillägg på

50 kronor hvardera.

Flera riksdagsmän hafva ansett detta för lågt, hvadan de hafva

motionerat om ett högre belopp än det Kungl. Maj:t föreslagit. I flera

fall torde barnmorskornas och småskolelärarinnornas lönebehof kunna

jämföras med hvarandra. Om därför barnmorskorna skulle få en lön

så tilltagen, att den blefve lika med småskolelärarinnornas af Kungl.

Maj:t föreslagna begynnelselön eller 500 kronor, borde det ej anses

vara för mycket.

Man har anfört, att en barnmorska dels har en viss bestämd inkomst

vid hvarje förrättning och dels kan skaffa sig andra extra inkomster.

Men detta lär ej vara synnerligen mycket att räkna med, och öfver

hufvud taget kan det knappast belöpa sig till summan af de ålderstillägg,

som man afser att gifva lärarinnan.

För 15 år sedan utgaf amanuensen Eneström en undersökning af

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 15. 17

barnmorskeförhållandena under år 1892. Den var grundad på för detta

ändamål infordrade uppgifter från alla rikets barnmorskor. Häraf framgick,

att medeltalet förlossningar per barnmorska under nämnda år var

41, samt att omkring en tredjedel af alla då praktiserande barnmorskor

hade 20—39 förlossningar om året; ett ringa fåtal hade öfver 65 förlossningar

om året.

Enligt uppgift af biträdande barnmorskeläraren d:r E. Alin anses

antalet förlossningar per barnmorska nu snarare minskadt än ökadt.

Sedan år 1892 har barnmorskornas antal på landsbygden ökats från

1,716 till 2,152. Men barnaföderskornas antal har icke proportionsvis

ökats i samma grad. På landsbygden voro nämligen barnaföderskorna

år 1892 105,204 och år 1905 105,592.

Om man nu går ut från den beräkningen, att medeltalet förlossningar

per barnmorska är omkring 50 per år, och då taxan växlar mellan

50 öre och 5 kronor för hvarje förrättning, och man därtill vet, att förrättningar,

som betalas med det mindre beloppet, i allmänhet äro långt

flere än de, som betalas med det större beloppet, så förstår man, att

inkomsten härigenom ej kan blifva synnerligt stor. Emellertid beräknas

den till omkring 100 kronor.

Barnmorskan har ett ganska sträfsam! arbete. Hennes »yrke är

till sin natur så fylldt af oro och slitningar hit och dit, att det ej kan

förenas med någon lönande bisyssla». Det till och med förbjuder henne

att ägna sig åt sådant arbete, som gör hennes händer grofva och valkiga.

Då man vidare besinnar, att hon har att närvara vid ungefär en

förlossning i veckan, blir det nog icke mycken ro för annat arbete, som

skulle kunna gifva någon inkomst.

Under det att hennes verksamhet ibland kan kallas »ett lifräddningsarbete»,

får hon själf stundom nästan våga sitt lif för detsamma. I afl

synnerhet är detta fallet i vissa landsändar, där afstånden äro stora och

vägarna mindre goda. Hennes ilresor i ur och skur, stundom i nattens

mörker, äro oftast inga lustresor.

Eu barnmorska har ej heller någon semester, såsom många andra

tjänande hafva. Ett barnmorskemöte uttalade häromdagen också den

önskan, att barnmorskan måtte få ledigt åtminstone en månad hvart

femte år utan afdrag på lönen.

Vidare behöfva äfven barnmorskor alltjämt förkofra sig i kunskaper

och yrkesduglighet. De måste därför dels hålla sig med behöflig facklitteratur

och dels bevista nödvändiga öfningskurser. Detta kan ej ske

utan rätt kännbara utgifter.

De stegrade lefnadskostnaderna gälla naturligtvis äfven dem.

Bill, till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afä, 15 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Herr Janssons

i Djursätra

motion.

18 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsTcottets Utlåtande N:o 15.

Såsom framgår af Kung].. Maj:ts proposition, ha en stor del af Konungens

befallningshafvande och statens samtliga förste provinsialläkare

ansett en minimilön på 400 kronor för barnmorska vara behöflig och

skälig.

Själfva hafva barnmorskorna vid extra ombudsmöte, anordnadt af

Svenska allmänna barnmorskeförbundet den 17 februari 1908 i Stockholm,

i denna fråga uttalat sig sålunda:

»Mötet anser, att i det förslag till barnmorskereglemente, hvithet

snart lärer föreläggas lliksdagen till afgörande, minimilönen bör bestämmas

till minst 400 kronor, jämte bostad och vedbrand, och får mötet

äfvenledes enhälligt uttala sin vördsamma anhållan, att staten måtte med

någon del bidraga till barnmorskornas aflönande.))

Såsom synes af denna resolution, är barnmorskornas åsikt och önskan

den, att någon del af deras lön skulle utgå af statsmedel, och säkerligen

finnes det flere skäl, som tala därför, bland annat den omständigheten,

att det skulle bidraga till att något jämnare fördela de kommunala

skattebördorna. Denna synpunkt bör därför tagas under allvarligt öfvervägande.

Det skulle ju härmed kunna förfaras på ungefär samma sätt

som man förfar i fråga om statsbidraget till lärarnes löner.

På grund af hvad vi sålunda anfört få vi vördsamt föreslå: att första

delen af § 3 i Kung]. Maj:ts förslag till lag angående kommuns

skyldighet i fråga om anställande af barnmorska må få följande lydelse:

Barnmorska, som är i kommuns tjänst fast anställd, skall i årlig lön

åtnjuta minst fyrahundra kronor samt därjämte förses med tjänlig bostad

och nödigt bränsle eller ock erhålla ersättning därför med minst etthundra

kronor.))

Motionen, n:o 259, af herr Jansson m. fl. lyder som följer:

)>I Kungl. Maj:ts proposition n:o 54 till innevarande Riksdag med förslag

till lag angående kommunens skyldighet att anställa barnmorska föreslås,

bland annat, att hvarje lan dt- och hvarje stadskommun skall hafva

anställd barnmorska med fast aflöning. Smärre kommuner, som angränsa

hvarandra, kunna visserligen få förena sig om anställande af gemensam

barnmorska, dock endast efter Konungens befallningshafvandes pröfning

och sedan vederbörande förste provinsialläkare i ärendet hörts. Då denna

sistnämnda bestämmelse för landsbygdens många små och i ekonomiskt

afseende svaga kommuner torde få anses innebära en anledning till fruktan

för alltför kännbar ökning af de redan förut höga kommunalutskylderna,

därest vederbörande myndigheter af välment nit vid barnmorskedistriktens

reglering komme att bestämma distrikten alltför små, har det synts oss

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utshottets Utlåtande N:o 15.

19

angeläget att nn ej blott påpeka detta utan ock att i lagen få införd en

bestämmelse, hvarigenom nämnda följder kunde undvikas. Yi ha i sådant

afseende föreställt oss, att sådan rätt för smärre kommuner, som angränsa

hvarandra, borde som regel och utan särskild pröfning medgifvas, såvida

den sammanräknade folkmängden inom distriktet ej öfverstiger 4,000

personer. Genom denna bestämmelse torde kunna antagas, att distrikten

utan alltför stor svårighet kunde bära den ökade skatteutgiften och att

äfven barnmorskan skulle kunna fullgöra sina tjänsteåligganden. Därtill

kommer, att vederbörande myndigheters tid ej behöfde användas för

pröfning af frågor i dylika fall.

Vi få därför föreslå, att 1 § andra stycket i förutnämnda förslagtill

lag må erhålla följande ändrade lydelse:

Smärre kommuner, som angränsa hvarandra, äga, efter pröfning af

Konungens befallningshafvande och sedan Konungens befallningshafvande

och sedan vederbörande förste provinsialläkare i ärendet hörts, förena

sig om anställande af gemensam barnmorska. De vare ock därtill skyldiga,

såvidt Konungens befallningshafvande, på framställning af förste

provinsialläkare, därom förordnar. Smärre kommuner, som angränsa hvarandra

och hvilkas sammanlagda folkmängd ej öfverstiger 4,000 personer,

äga utan Konungens befallning shajvandes pröfning och utan förste provinsialläkares

hörande förena sig om gemensam barnmorska.

Skulle annan formulering erfordras, torde vederbörande utskott vidtaga

denna, blott syftet vinnes med motionen.)''

* | §Herr D. Perssons motion innehåller följande:

»Då jag anser, att det bör tillkomma vederbörande kommun och icke

Konungens befallningshafvande att bestämma den taxa, efter hvilken

ersättning utöfver den fasta aflöningen skall utgå till barnmorska, får

jag vördsamt hemställa,

att 4 § i Kungl. Maj:ts förslag (proposition n:o 54) till lag angående

kommuns skyldighet i fråga om anställande af barnmorska må

gifvas en för det syftemålets vinnande afpassad lydelse.»

Herr Hammarlund anför i sin motion:

»1 syfte att på ett tillfredsställande sätt kunna få förhållandet mellan

angränsande kommuner ordnadt i de fall, där de behöfva hafva gemensam

barnmorska eller en mindre kommun vill betjäna sig af en angränsande

större kommuns barnmorska, och då initiativrätt i båda dessa fall

uttryckligen torde böra tillförsäkras kommun, får jag härmed föreslå,

Herr Perssons

i Tallberg

motion.

Herr Hammarlunds

motion.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 15.

Utskottets

utlåtande.

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i § 1 i det i Kungl.

Maj:ts proposition n:o 54, angående förslag till lag angående kommuns

skyldighet i fråga om anställande af barnmorska, att Konungens befallningshafvande

må inrymmas befogenhet att på framställning antingen af

förste provinsialläkare och efter vederbörande kommuners hörande eller

af kommun och efter öfriga vederbörande kommuners samt förste provinsialläkares

hörande förordna, att angränsande kommuner skola förena

sig om anställande af gemensam barnmorska äfvensom att kommun af

mindre ytvidd skall äga rätt att betjäna sig af angränsande större kommuns

barnmorska.))

Det föreliggande lagförslaget angifver sig hafva till hufvudsakligt ändamål

att bereda full trygghet för att icke någon kommun i riket skall vara

i afsaknad af examineradt förlossningsbiträde. Att för närvarande finnas

kommuner, som sakna fast anställd barnmorska, har af chefen för civildepartementet

i hans yttrande till statsrådsprotokollet blifvit framhållet.

Antalet sådana kommuner förklaras också af departementschefen inom

några län vara anmärkningsvärdt stort. Det lärer icke heller vara ovanligt,

att den bristande tillgången till barnmorska haft till följd betänkliga

missförhållanden, närmast därutinnan att man vid förlossningar anlitat

biträden utan nödig skolning, hvarigenom vid många tillfällen

gifvits anledning till sjukdomsfall, hvilka merendels torde kunnat undvikas,

därest examinerad barnmorska funnits att tillgå och tagits i anspråk.

Det synes utskottet vara en statsangelägenhet af synnerlig vikt

att söka förhindra, att sådana situationer inträffa. I stort sedt torde

detta mål kunna vinnas genom en lagstiftning af hufvudsakligen sådant

innehåll, som genom propositionen föreslagits.

Om också det föreliggande lagförslaget utgår från att hvarje kommun

skall hafva anställd barnmorska med fast aflöning, så är dock denna

grundsats icke undantagslöst genomförd. Att börja med skulle stad och

intill densamma gränsande mindre landtkommun kunna träffa aftal med

tillräckligt antal af i staden praktiserande barnmorskor att mot ersättning

af kommunen för hvarje förrättning betjäna dess fattiga. Dessutom

skulle smärre kommuner enligt förslaget kunna förena sig om

anställande af gemensam barnmorska, dock först efter pröfning af Konungens

befallningshafvande och sedan vederbörande förste provinsialläkare i

ärendet hörts. Slutligen skulle mindre kommun jämväl efter Konungens

befallningshafvandes i förenämnda ordning lämnade medgifvande

kunna träffa aftal med angränsande större kommuner om rätt att betjäna

sig af den större kommunens barnmorska.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 15. 21

Den ekonomiska lättnad, som dessa bägge sistnämnda undantag

afse att bereda de smärre kommunerna, är i hvarje särskild! fall beroende

af Konungens befallningshafvandes medgifvande. På denna punkt

åsyfta herr L. J. Jansson och hans medmotionärer genom sin motion

förändring i propositionen därhän, att smärre angränsande kommuner

skulle äfven utan ett dylikt medgifvande kunna förena sig om gemensam

barnmorska under den förutsättningen, att kommunernas sammanlagda

folkmängd ej öfverstiger 4,000 personer.

Emot de af Kungl. Maj:t föreslagna medgifvandena åt de smärre

kommunerna torde icke kunna göras några befogade principiella anmärkningar.

Genom propositionens förslag härutinnan göres i allt fall icke

någon eftergift i den fordran, att hvarje kommun skall vara ansvarig

för att tillgång för dess invånare finnes till examineradt förlossningsbiträde.

Genom herr L. J. Janssons in. fl. motion är ej heller denna

grundsats trädd för nära. Den jämkning i. propositionen, som denna

motion åsyftar, synes också ur vissa synpunkter vara väl motiverad. De

skäl, motionärerna i sådant afseende framhållit, synas utskottet beaktansvärda.

Härtill kommer att, om, såsom utskottet håller före, ett högsta

invånareantal kan bestämmas, som utan egentlig olägenhet kan betjäna

sig af en och samma barnmorska, det måste anses utgöra en afsevärd

fördel att i här förevarande sammanhang få detta tal fastslaget i lag.

Den gränssiffra, 4,000, som motionärerna föreslagit, är emellertid enligt

utskottets mening för hög. Om man, utgående från antalet barnföderskor

i riket, som 1904 utgjorde 135,376, och hvilket tal, därest de som

blifva förlösta på barnbördshus undantagas torde kunna afrundas till 130,000,

räknar med 1 barnföderska på 45 invånare i riket och en barnmorska,

hvad landsbygden beträffar, antages i medeltal icke kunna bekvämligen

biträda vid mera än en förlossning i veckan, alltså 52 om året, torde

man vara berättigad att draga den slutsatsen, att det antal invånare, för

hvilket en barnmorska beräknas, i regel icke bör sättas högre än till

2,330. Därest smärre kommuner skola medgifvas rätt att, där deras

sammanlagda folkmängd uppgår till visst invånareantal, utan myndigheternas

tillstånd förena sig om anställande af gemensam barnmorska,

synes det förty icke tillrådligt, att det antal, som betecknar gränsen,

under hvilken denna rätt för kommunen förefinnes, sättes högre än

till 25,000.

Den här ifrågavarande rätten för smärre kommuner att förena sig

om gemensam barnmorska kan, om den begagnas af folkfattiga kommuner

med stor ytvidd, utan tvifvel komma att gifva geografiskt så

stora barnmorskedistrikt, att en barnmorska icke mäktar nöjaktigt sköta

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 15.

ett sådant. Den ovillkorliga rätten att förena sig om gemensam barnmorska

synes fördenskull endast böra tillkomma kommuner af mindre

ytvidd. Utskottet föreslår jämväl på denna punkt eu ändring i herr

Janssons m. fl. motion. De öfriga förändringar, som af utskottet blifvit

gjorda i dessa motionärers förslag, äro af enbart redaktionell natur och

torde icke tarfva någon särskild motivering.

Liksom utskottet anser rimligt, att angränsande kommuner i viss

utsträckning skola äga att utan medgifvande af någon myndighet förena

sig om gemensam barnmorska, håller utskottet före, att situationer kunna

inträffa, som påkalla en i lag fastslagen befogenhet för Konungens befallningshafvande

att förordna om angränsande kommuners sammanförande

till ett barnmorskedistrikt. Utskottet har härvid haft det fall

för ögonen, att en liten kommun, som icke utan oskäligt ekonomiskt

betungande kan anställa egen barnmorska, önskar antingen förena sig

med angränsande kommun eller kommuner om anställande af gemensam

barnmorska eller ock betjäna sig af angränsande större kommuns barnmorska,

och en sådan anordning, ehuru möjlig och lämplig, icke kan

åvägabringas på den frivilliga öfverenskommelsens väg. Därest i sådant

fall saken icke kunde ordnas genom beslut af statsmyndighet, skulle den

förstnämnda kommunen antingen få vidkännas kostnader för anställande

af egen barnmorska, hvilka kunde blifva alltför kännbara, eller nödgas

sakna barnmorska, något som skulle betyda, att ändamålet med lagen

uti det fall, som vore i fråga, icke blefve ernådt.

Hvad beträffar smärre angränsande kommuners sammanförande för

anställande af gemensam barnmorska, hafva de här utvecklade synpunkterna

vunnit beaktande i propositionen och funnit uttryck i 1 §,

andra stycket, sista punkten. Herr Hammarlunds motion afser att utsträcka

Konungens befallningshafvandes befogenhet på förevarande område

jämväl därhän, att befallningshafvanden skall äga förordna, att

kommun af mindre ytvidd skall hafva rätt att betjäna sig af angränsande

större kommuns barnmorska. Motionen utgår därjämte från att Konungens

befallningshafvandes befogenhet i båda fallen skall vara beroende antingen

af framställning från kommuns sida, i hvilket fall befallningshafvanden

icke skulle äga träffa afgörande i saken, innan såväl förste

provinsialläkare som de öfriga kommuner, hvilka berröas af frågan, blifvit

hörda, eller ock på hemställan af förste provinsialläkare, därvid samtliga

vederbörande kommuner jämväl skulle höras. Enligt propositionen för

utsätter Konungens befallningshafvandes befogenhet att förordna om

anställande af gemensam barnmorska i angränsande kommuner allenast

att framställning i ämnet blifvit gjord af förste provinsialläkare.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Stats- (och Lag-)ntshottets Utlåtande N:o 15.

Det linnes visserligen enligt utskottets mening fog för tvekan med

afseende å den inskränkning i kommunernas själfbestämmanderätt på

detta område, som den för Konungens befallningshafvande ifrågasatta

befogenheten skulle innebära. Betänkligheterna härutinnan synas emellertid

utskottet vara undanröjda, därest Konungens befallningshafvandes

afgörande måste föregås såväl af framställning från kommuns sida som

af öfriga vederbörande kommuners hörande.

Att på sätt motionären föreslagit härvid tillerkänna jämväl förste

provinsialläkare initiativrätt synes icke behöfligt. Utskottet anser sig

under ofvan angifna förhållanden böra förorda en förändring af propositionen

på denna punkt i enlighet med det af motionären framställda

förslag, dock med ofvan antydda jämkning i fråga om förste provinsialläkares

initiativrätt. Den bestämmelse, som utskottet i denna del utarbetat,

bör lämpligen få sin plats efter tredje stycket i 1 §, hvarjämte

gifvetvis andra styckets andra punkt bör utgå.

Enligt 3 § i det af Kungl. Maj:t framlagda lagförslaget skall barnmorska,

som är i kommuns tjänst anställd, i lön åtnjuta minst trehundra

kronor förutom vissa naturaförmåner. Där omständigheterna sådant påkalla,

skulle emellertid Konungens befallningshafvande, på ansökan af

kommun och efter förste provinsialläkares hörande, äga medgifva, att

aflöningen må utgå med skäligt lägre belopp. Såväl i herr Kjellbergs

m. fl. som herrar Byströms och Thavenius motion föreslås, att den

kontanta minimilönen bestämmes till fyrahundra kronor, hvarjämte herr

Kjellberg och hans medmotionärer yrka, att i lagen icke måtte inflyta

någon bestämmelse om befogenhet för Konungens befallningshafvande

att i särskilda fäll medgifva att lönen finge utgå med lägre belopp än

det i lagen stadgade.

Hvad beträffar det minimibelopp, till hvilket barnmorskas lön bör

i lagen bestämmas, har medicinalstyrelsen föreslagit 200 kronor, hvari

naturaförmåner Ange ingå med högst 7 5 kronor. Af kommunalnämnderna

i omkring 465 socknar, livilka antingen icke hafva barnmorska hos sig

anställd eller hafva barnmorska anställd mot fast lön ej uppgående till

sammanlagdt 200 kronor om året, hafva omkring 125 förklarat sig icke

kunna biträda ett förslag om skyldighet för kommun att anställa barnmorska

med de af medicinalstyrelsen föreslagna löneförmånerna. Minimilönen

har föreslagits af två befallningshafvande till 300 kronor jämte

bostadsförmån, af en befallningshafvande till 300 kronor samt af två

sådana myndigheter till 200 kronor jämte bostad och vedbrand. Å

andra sidan hafva åtskilliga af Konungens befallningshafvande och flertalet

förste provinsialläkare ansett, att den fasta lönen för barnmorskorna

bör sättas till 400 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 15.

Det är otvifvelaktigt af vikt, att barnmorskorna, med den ansvarsfulla

uppgift som åligger dem, erhålla en någorlunda tryggad ekonomisk

ställning, men man måste härvid också skänka nödigt beaktande åt

den ekonomiska bärkraften hos kommunerna, som skola vidkännas kostnaderna

för barnmorskornas aflöning. I förra afseendet är härvid att

märka, att den af Kungl. Maj:t föreslagna minimilönen, 300 kronor

jämte naturaförmåner till ett värde af minst 100 kronor, väsentligt

öfverstiger hvad medicinalstyrelsen föreslagit samt tillsammans med ersättningen

enligt taxa för de särskilda förrättningarna och de biinkomster

af. annat arbete, som barnmorska må kunna förskaffa sig, i regel

icke torde komma att understiga den grundlön, som af Riksdagen

detta år blifvit bestämd för småskolelärarinnor. Hvad beträffar hänsynen

till kommunernas ekonomiska bärkraft, så torde det vara ostridigt, att i

vårt land finnas många kommuner, på hvilkas budget en barnmorskelön,

äfven af den storlek som Kung!. Maj:t föreslagit, kommer att verka

afsevärdt tryckande. Men härtill kommer att ett fastställande af lönen

till högre belopp kan befaras hafva till följd, att kommuner, som redan

hafva flera barnmorskor anställda, finna sig nödsakade att till skada för

den sak, lagen afser att främja, inskränka antalet barnmorskor så att det

verkliga behofvet af sådana ej varder tillgodosedt. Med hänsyn till

dessa omständigheter tilltror sig utskottet ej att förorda ett längre

gående förslag än propositionen innefattar.

Då enligt utskottets förmenande omständigheter kunna förefinnas

som i särskilda undantagsfall motivera en sänkning af lönen under det

som regel fastställda minimibeloppet, i hvilket afseende utskottet närmast

haft tankarne fästade på de ekonomiskt allra mest betungade kommunerna,

anser sig utskottet ej heller kunna biträda herr Kjellbergs och hans medmotionärers

förslag om uteslutande af andra stycket i 3 § i Kungl.

M aj: ts lagförslag.

I afseende å ersättningen till barnmorska för hvarje särskild förrättning

har herr D. Persson i sin motion föreslagit en bestämmelse i lagen

därom, att godtgörelsen i fråga måtte utgå enligt taxa, som blifvit af

vederbörande kommun bestämd. Motionen ansluter sig i denna punkt

i det väsentliga till nu gällande praxis. Då utskottet icke finner skäl

anförda, som föranleda till ändring i denna praxis, och ett frånbändande

af den befogenhet, kommunerna i förevarande hänseende nu äga, i och

för sig synes mindre tilltalande, har utskottet ansett sig böra förorda i

stället för 4 § i Kungl. Maj:ts förslag en bestämmelse, som i hufvudsak

ansluter sig till hvad motionären föreslagit.

Den bestämmelse, som utskottet på denna punkt förslagsvis formu
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N-.o 15.

25

lerat, synes emellertid kräfva en kompletterande föreskrift af innehåll

att, därest kommuner, som äro förenade till ett barnmorskedistrikt, icke

kunna träffa öfverenskommelse rörande taxa#, frågan skall afgöras af

Konungens befallningshafvande.

Herr Kjellberg och hans medmotionärer hafva slutligen föreslagit,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungi. Maj:t anhålla om verkställande

af utredning, i hvad mån bidrag af statsmedel skulle kunna beviljas

kommun för aflöning af fast anställd barnmorska, samt för Riksdagen

framlägga de förslag, hvartill utredningen kunde föranleda. Utskottet,

som väl håller före att särskildt statsunderstöd till ekonomiskt synnerligen

betungade kommuner för här ifrågavarande ändamål likasom för en del

andra kommunala ändamål, t. ex. väghållningen och folkskoleväsendet,

må vara motiveradt, anser emellertid att barnmorskornas anställande och

aflöning, åtminstone under nuvarande förhållanden, lämpligen bör vara

en uteslutande kommunal angelägenhet, och kan fördenskull ej heller

i denna del biträda ifrågavarande motion.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen måtte, i anledning af Kungl.

Maj:ts ifrågavarande jxroposition samt herrar L. J. Janssons

i Djursätra m. fl., D. Perssons i Tällberg och

Hammarlunds förevarande motioner samt med afslag å

de af herrar J. J. Byström och G. Thavenius samt

herr K. E. O. Kjellberg m. fl. i ämnet väckta motioner,

sistnämnda motion i hvad den afser ändringar uti

föreliggande lagförslag, för sin del antaga följande

Lag

angående kommuns skyldighet 1 fråga om anställande af barnmorska.

Härigenom förordnas som följer:

1 §>

Hvarje landt- och hvarje stadskommun skall hafva anställd barnmorska

med fast aflöning. Inom kommun, som är af större vidd eller

har större folkmängd, skola två eller flera fast aflönade barnmorskor

finnas anställda.

Smärre kommuner, som angränsa hvarandra, äga, efter pröfning af

Konungens befallningshafvande och sedan vederbörande förste provinBih.

till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 15 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 15.

sialläkare i ärendet hörts, förena sig- om anställande af gemensam barnmorska;

dock att sådan föregående pröfning ej erfordras, därest kommunerna

hafva mindre ytvidd och deras sammanlagda folkmängd ej

öfverstiger 2,500 invånare.

Mindre kommun må jämväl, efter Konungens befallningshafvandes

i förenämnda ordning lämnade medgifvande, träffa aftal med angränsande

större kommun om rätt att betjäna sig af den större kommunens

barnmorska.

Önskar kommun förena sig med en eller flera andra kommuner om

anställande af gemensam barnmorska eller vill mindre kommun träffa

aftal med angränsande större kommun om rätt att betjäna sig af den

större kommunens barnmorska, men kan öfverenskommelse ej träffas, äge

Konungens befallningshafvande, på därom af kommunen gjord framställning

samt efter öfriga vederbörande kommuners och förste provinsialläkares

hörande, i ämnet träffa afgörande.

Därest Konungens befallningshafvande, efter förste provinsialläkares

hörande, lämnar tillstånd, må stad så ock intill densamma gränsande

mindre landtkommun i stället för att anställa barnmorskor med fast

aflöning träffa aftal med tillräckligt antal af i staden praktiserande barnmorskor

att mot ersättning af kommunen för hvarje förrättning betjäna

dess fattiga.

2 §•

I fråga om sättet för barnmorskornas utseende äger hvarje kommun

besluta.

Åro två eller flera kommuner förenade till ett barnmorskedistrikt,

och enas dessa icke i valet af barnmorska, äger Konungens befallningshafvande,

efter förste provinsialläkares hörande, utse den af de valda,

som därtill finnes lämpligast.

3 §•

Barnmorska, som är i kommuns tjänst fast anställd, skall i årlig

lön åtnjuta minst trehundra kronor samt därjämte förses med tjänlig

bostad och nödigt bränsle eller ock erhålla ersättning därför med minst

etthundra kronor.

Där särskilda omständigheter sådant påkalla, äge Konungens befallningshafvande,

på ansökan af kommun och efter förste provinsial
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 15. 27

läkares hörande, medgifva, att aflöningen må utgå med skäligt lägre

belopp.

Aflöningen bestämmes af vederbörande kommun och skall utgöras

efter enahanda grund, som för kommunalutskylder i allmänhet är eller

kan varda föreskrifven.

Kunna kommuner, som äro förenade till ett barnmorskedistrikt,

icke träffa öfverenskommelse om aflöningen, skall frågan afgöras af

Konungens befallningshafvande.

4 §•

Utöfver den fasta aflöningen äger barnmorska för hvarje förrättning

undfå ersättning enligt taxa, som vid hennes antagande eller senare

efter med henne träffadt aftal blifvit af kommun fastställd.

Kunna kommuner, som betjäna sig af samma barnmorska, icke

träffa öfverenskommelse rörande taxan, skall frågan afgöras af Konungens

befallningshafvande.

5 §■

Hvad i denna lag sägs om förste provinsialläkare gäller i Stockholm

och Göteborg om dessa städers förste stadsläkare samt i Malmö

om stadsläkaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1912; dock att sådant aftal

om barnmorskas anställning i kommuns tjänst mot fast aflöning, som

träffats före lagens utfärdande och vid tiden för dess ikraftträdande

fortfarande är gällande, skall, oafsedt bestämmelsen i första stycket af

3 §, under aftalstiden äga bestånd.

2:o) att herr K. E. O. Kjellbergs in. fl. motion,

i hvad den afser hemställan om skrifvelse i ämnet till

Kungl. Maj:t, ej må af Riktdagen bifallas.

Stockholm den 11 maj 1908.

■ På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 15.

Reservationer:

vid l:o) af herrar Hammarlund, Starbäck och Neiglick, som ansett,

att 3 §, första stycket bort erhålla följande lydelse:

Barnmorska, som är i kommunens tjänst fast anställd, skall

i årlig lön åtnjuta minst fyrahundra kronor samt därjämte

förses med tjänlig bostad och nödigt bränsle eller ock erhålla

ersättning därför med minst etthundra kronor.

Vid 2:o) af herr Hammarlund, som ansett att utskottet bort hemställa:
att

Riksdagen med bifall till herr K. E. O.. Kjellbergs m. fl.

motion, i hvad den berör denna punkt, ville i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, i

hvad mån bidrag af statsmedel skulle kunna beviljas kommunen

för aflöning af fast anställd barnmorska samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

Det skulle här antecknas, att herrar Gustaf Andersson och Lindhagen

icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:201 Skrifvelse till Konungen i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående kommuns skyldighet i fråga om anställande af barnmorska del s. 1 i texten