Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7

1908-03-30 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 5,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1908:7, Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ant. till Riksd. kansli den 30 mars 1908 kl. 11 f. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 5 i anledning

af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen till 1908 års

Riksdag under andra hufvudtitelns stat upptagna förslag

om anslag för inrättande af ett jordregister.

Till sammansatta stats- och lagutskottets behandling har hänskjutits

Kung]. Maj:ts i statsverkspropositionen till 1908 års Riksdag under andra

hufvudtitelns stat upptagna framställning till Riksdagen att för inrättande

af ett jordregister i hufvudsaklig öfverensstämmelse med utsedde kommitterades

förslag till förordning angående jordregister med de däruti vid

omarbetning inom justitiedepartementet gjorda förändringar och i enlighet

med de närmare föreskrifter, som af Kungl. Maj:t komme att meddelas, bevilja

ett reservationsanslag af 750,000 kronor och däraf på extra stat för år 1909

anvisa 150,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att under innevarande år

förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad som kan finnas erforderligt.

Af chefens för justitiedepartementet yttrande till statsrådsprotokollet

den 31 december 1907 beträffande det af utsedde kommitterade den 20

november 1905 afgifna underdåniga betänkande med förslag till förordning

angående jordregister m. m., hvilket yttrande tinnes såsom bilaga fogadtvid

statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 13 januari

1908 angående regleringen af andra hufvudtitelns stat, inhämtas bland

annat följande:

Med anledning af lagberedningens i underdånig skrifvelse den 3 maj

1904 gjorda framställning förordnade Kungl. Maj:t den 30 september

samma år landtmäteridirektören H. Rhodin, kammarrådet G. Thulin och

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 7 Höft. (N:o 7). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagbered
ningens
skrifvelse.

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

hofrättsfiskalen Axel Östergren att verkställa utredning, huruvida åt de uppgifter

angående fas tighetsförh ålland ena, hvilka för närvarande skola upptagas

i jordeboken, kunde gifvas den omfattning och i öfrigt sådan anordning, att därigenom

bereddes jämväl ett ändamålsenligt underlag för fastighetsbokföringen.

Kommitterade, som efter eu del förberedande undersökningar kommit

till den uppfattning, att ett sådant underlag kunde vinnas genom att,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som skett i Finland, för riket

upprättades ett på jordeboken grundadt jordregister, utarbetade, sedan

åtskilliga försöksarbeten ägt rum, förslag till förordning angående sådant

jordregister, hvarvid afsågs, att för registrets förande nya tjänstebefattningar

ej skulle erfordras och att införandet af registerbeteckningar i fastighetsböckerna

ej skulle för de enskilde medföra särskilda kostnader; och

öfverlämnade kommitterade med underdånig skrifvelse den 20 november

1905 till Kungl. Maj:t underdånigt betänkande, innefattande

dels berörda förslag till förordning angående jordregister, dels ock

förslag til! lag angående ändrad lydelse af § 21 i lagen den 27 juni

1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring,

förslag till lag angående ändrad lydelse af § 8 i lagen den 25 maj

1905 rörande afgäld från afsöndrad lägenhet,

förslag till förordning angående ändrad lydelse af § 6 i förordningen

den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning

samt motiv och åtskilliga formulärbilagor med tillhörande anvisningar.

Öfver berörda förslag hafva yttranden afgifvits af samtliga Kungl.

Maj:ts befallningshafvande och förste landtmätare, kammarkollegium samt,

utom hvad angår förordningen angående mantalsskrifning, kommittén för

revision af skiftesstadgan.

Sedermera har äfven högsta domstolen yttrat sig öfver förslaget till

förordning angående jordregister med afseende å däri föreslagna anordnings

lämplighet såsom grundval för fastighetsbokföringan.

1 ofvanberörda skrifvelse af den 3 maj 1904 framhöll lagberedningen,

att den publikation af förändringar i rätt till fast egendom, hvilken

i svensk rätt vore urgammal, alltid afsett att åt de rättigheter, hvilka

hade sådan egendom till föremål, bereda en viss grad af trygghet. Ju

fullständigare denna trygghet kunde blifva, desto fullkomligare fyllde publikationssystemet

sitt ändamål. Det måste därför så inrättas, att en

inträffad rättsförändring icke blott för en gång bringades till allmännare

kännedom utan ock på ett åskådligt och för den som ville söka upplysning

lätt tillgängligt sätt återgåfves och bevarades. Målet, som skulle

eftersträfvas, vore, att åt de sålunda publicerade upplysningarna kunde

gifvas full giltighet, så att enhvar, som ville inlåta sig i rättsförhållande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Ulåtande N:o 7.

3

angående en fastighet, obetingadt kunde förlita sig på riktigheten af sålunda

tillgängliga upplysningar. I främmande rättsordningar hade i sådant

syfte utbildats det s. k. grundboks- eller fastighetsbokssystemet. Hvarje

fastighet upptoges i en för ändamålet afsedd bok, där hvarje rättsförändring,

som rörde fastigheten, inskrefves. Vid denna inskrifning vore i regel

själfva rättsförändringen bunden. Det följde då af sig själf, att hvad

boken innehölle på ett afgörande sätt återgåfve allt hvad i rättsligt afseende

om fastigheten gälide. Hvad där icke funnes vore utan rättslig

betydelse, hvad där funnes inskrifvet gällde så som det där vore upptaget.

Boken lämnade en fullt tillförlitlig rättslig bild af fastigheten. Vårt gällande

system för lagfart och inteckning uppnådde endast i mycket ofullständig

grad det sålunda angifna syftet med publikationen. Väl vore

publikation i visst hänseende villkor för rättsförvärf, men den gåfve i ingen

händelse ovillkorlig giltighet åt den publicerade rätten. Denna vore beroende

af omständigheter, hvilka utöfvade sin verkan oberoende af publikationen

och därför trots sådan kunde göra rättsförvärfvet illusoriskt.

Genom den pröfning ärendet vid rätten underginge, hade lagstiftaren väl

sökt förekomma en dylik skiljaktighet mellan den verkliga och den publicerade

rätten. Utesluten vore emellertid icke möjligheten af en sådan

skiljaktighet. Att härutinnan åvägabringa förändring vore icke möjligt

utan att helt och hållet förändra ordningen för dessa ärendens behandling;

och något sådant syntes för närvarande icke böra ifrågasättas.

I annat afseende däremot syntes vårt lagfarts- och inteckningsväsende

kunna och böra redan nu utvecklas och förbättras. Hufvudvikten

vid den publikation, som för dessa ärenden vore stadgad, läge för närvarande

å själfva offentliggörandet af rättshandlingen vid rätten och den

anteckning, som härom skedde i protokollet. Protokollet vore den urkund,

till hvilken man hade att gå för att erhålla upplysning om de fastigheten

rörande rättsförhållanden. Det läge för öppen dag, att den fordran på

åskådlighet och lätt tillgänglighet, som måste ställas på en publikationsurkund,

för att den skulle motsvara sitt ändamål, härmed endast i mycket

ringa grad uppfylldes. För allmänheten vore protokollet i själfva verket

en sluten bok. För vinnande af upplysning om ifrågavarande förhållanden

måste i regel domarens medverkan påkallas; särskild betydelse tillkomme

i sådant hänseende det s. k. gravationsbeviset, hvithet utgjorde en af domaren

gjord sammanställning af protokollet, och hvars korrekta uppsättande

stundom kunde erbjuda icke obetydliga svårigheter. Behofvet af ett

annat, åskådligare och mera lätthandterligt underlag för kännedomen om

dessa förhållanden vore därför påtagligt. Detta behof hade icke heller

förbisetts, när vår lagfarts- och inteckningslagstiftning år 1875 omdanades,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

och hade man äfven sökt tillgodose detsamma genom föreskriften, att vid

sidan af protokollet skulle föras en fastighetsbok, efter visst formulär

återgifvande de upplysningar, som framginge ur protokollet. Denna bok

hade emellertid icke — om man bortsåge från en jämförelsevis obetydlig

detalj — någon som helst sj anständig betydelse, den kunde närmast betecknas

som endast ett register för protokollets begagnande. Gravationsbeviset

skulle upprättas efter protokollet och finge icke grundas endast på fastighetsboken.

I förhållande till den uppgift, hvilken sålunda legalt tillkomma

fastighetsboken, vore det arbete, som på dess förande måste nedläggas,

onödigt betungande, under det att det behof, hvilket därmed skulle tillgodoses,

icke fylldes. Förhållandenas makt hade emellertid fört med sig,

att boken i själfva verket erhållit en större användning och faktiskt gjorde

tjänst i protokollets ställe.

Tiden syntes vara inne att söka i lag bereda boken den ställning

sakens natur påkallade och praxis redan i stor utsträckning gifvit den.

Den ordning 1875 års lagstiftning infört hade redan då betecknats såsom

en öfvergångsform, och sedan genom snart trettio års tillämpning af denna

lagstiftning uppnåtts väsentligt ökad reda och klarhet i fastighetsförhållandena

jämte erfarenhet om fastighetsbokföringen syntes det icke böra

möta betänklighet att nu taga det steg, hvilket man då icke tilltrodde

sig, eller att åt boken gifva karaktären af lmfvudurkund för fastighetsrätten.

Detta skulle val icke innebära någon utvidgning af publikationens

rättsliga verkan, icke införa ett verkligt grundbokssystem, om det än

skulle vara ägnadt att förbereda ett sådant. Hvad som skulle uppnås

vore, att tyngdpunkten vid själfva publikationen förlädes till inskrifningen

i boken; det blefve denna, som vore afgörande för hvad som finge anses

vara publiceradt. För att vinna upplysning härom vore det alltså icke

vidare nödigt att återgå till protokollet, där icke inskrifningen särskildt

hänvisade till detta. Den olämpliga dubbelhet i bokföringen, som nu

förefunnes, vore aflägsnad och i samband därmed skulle jämväl andra icke

oväsentliga fördelar stå att vinna.

För genomförande af en sådan naturlig utveckling af det nuvarande

systemet erfordrades emellertid icke endast förändringar i gällande lagstiftning

angående lagfart och inteckning; i samband därmed syntes böra

vidtagas jämväl anordningar, hvilka fälle utom området för det lagberedningen

anförtrodda uppdrag. De nuvarande fastighetsböckerna för landet

anslöte sig, enligt den i ämnet gällande författning, till jordeboken. De

i denna under särskilda nummer uppförda från äldre tid för sig bestående

enheter (hemman, jordlägenheter, fiskerier samt verk och inrättningar) -—

med undantag för vissa fastigheter af publik natur — upptoges på samma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

5

sätt i fastighetsboken, hvar på sitt särskilda upplägg, där fastigheten

rörande rättsförändringar successivt antecknades. I den män jorddelningen

fortginge, komme sålunda de å samma upplägg gjorda anteckningarna att

afse i verkligheten rättsligt skilda fastigheter. Till hvilken af de till samma

upplägg hörande, ej sällan till flera hundratal uppgående, jordparcellerna

en i boken förekommande anteckning vore att hänföra, läte sig ofta nog

endast med svårighet och efter en ingående undersökning afgöra. Äfven

blygsamma anspråk på enkelhet, reda och öfver skadlighet i fastighetsbokföringen

vore detta system icke ägnadt att motsvara, och domaren, som

öfver en särskild fastighet skulle upprätta gravationsbevis, vore därvid

lätteligen utsatt för faran att taga miste. Olägenheterna af detta bokföringssystem,

redan nu i vissa delar af landet synnerligen kännbara, skulle

uppenbarligen i mån af den fortgående jorddelningen växa och redan i

och för sig göra en förändring nödvändig. Skulle åt inskrifningarna i

boken tilläggas den själfständiga betydelse ofvan angifvits, syntes detta

system icke längre kunna bibehållas; anspråken på bokens öfverskådlighet

måste då ställas högre, än om jless enda uppgift vore att lämna ledning

vid protokollets begagnande. Åt fastighetsböckerna måste gifvas ökad

specialisering, så att i regeln hvarje särskild fastighet, vare sig den utgjorde

en från äldre tid för sig bestående, i jordeboken under särskildt

nummer upptagen enhet eller en från sådan enhet genom hemmansklyfning,

ägostyckning eller afsöndring i behörig ordning afskild de], erhölle

sitt särskilda upplägg, där de fastigheten rörande inskrift]ingar utan sammanblandning

med andra upptoges. Så anordnade fastighetsböcker kunde

emellertid icke grundas å den nuvarande jordeboken; ett för ändamålet

användbart, fullt tillförlitligt underlag måste därför först skapas. Hvilken

anordning i sådant syfte vore att förorda, tillkomme det icke lagberedningen

att bedöma. Men då i följd af inträdda ändrade förhållanden i fråga

om jordbeskattningen erfordrades uppläggande af nya jordeböcker, hade

lagberedningen trott detta tillfälle icke böra lämnas obegagnadt för att åt

det arbete, som af denna anledning vore påkalladt, gifva en sådan omfattning,

att därvid kunde tillgodoses det behof, som på sätt ofvan framhållits

från fastighetsbokssynpunkt mötte.

Vid sidan af detta behof, hvilket syntes kunna betecknas såsom oafvisligt,

framträdde emellertid det önskvärda af att åt det ifrågavarande

arbetet gåfves ytterligare utsträckning. Fastighetsbokens närmaste uppgift

vore, såsom nämndt, att gifva eu åskådlig och uttömmande bild af de

rättsförhållanden, som vid en viss fastighet vore fästa. Dess betydelse

och värde skulle ökas i väsentlig mån, om ur fastighetsboken — omedelbart

eller genom hänvisning till annan tillförlitlig källa — kunde hämtas

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

upplysning om själfva föremålet för dessa rättsförhållanden, sålunda om

fastighetens läge, gränser, areal i olika ägoslag in. m. Först härigenom

erhö''lle de rättsliga intressen, som vid fastigheten vore fästa, sitt fullt

konkreta underlag. Betydelsen åt en dylik anordning för rättssäkerheten

läge för öppen dag; en sådan hörde naturligt tillsammans med ett verkligt

fullt tidsenligt grundbokssystem. Men ett dylikt katastersystem hade

äfven andra, från det allmännas synpunkt maktpåliggande uppgifter att

fylla, och de helt visst betydande kostnader, som med dess upprättande

skulle vara förenade, syntes därför icke böra verka afskräckande.

Kommittera- Uti sitt med föranledande af lagberedningens berörda skrifvelse al
des

yttrande, gjfna betänkande anförde kommitterade i fråga om behofvet af ett nytt

underlag för fastighetsböckerna samt det sätt, hvarpå ett sådant skulle

kunna beredas, i hufvudsak följande:

De hufvudsakliga anmärkningar, som kunde göras emot våra fastighetsböcker,

jämförda med motsvarande böcker i andra länder, afsåge dels

böckernas bristande öfverskådlighet, i det att ett flertal särskilda fastigheter

ofta upptoges på samma upplägg, och dels det förhållandet, att de

på samma upplägg förda fastigheter i regeln icke hade sådana beteckningar,

att de kunde sägas vara i boken individualiserade. Äfven frånsedt bristen

på öfverskådlighet och saknaden af särskilda beteckningar å brukningsdelarna,

kunde mot våra fastighetsböcker göras den anmärkning, att de i

regeln ej utvisade direkt eller indirekt, hvilken å marken utlagd fastighet

inskrifningen afsåge, hvilket vållade svårighet att individualisera fastigheter

äfvensom oreda och osäkerhet i äganderättsförhållandena. Visserligen vore

upplysningar, medelst hvilka fastigheter kunde individualiseras, att hämta ur

jordeböcker och mantals! ängd er, lagfarts- och inteckningsprotokoll, lagfartsoch

inteckningsböcker samt de i landtmäterikontoren förvarade kartor och

handlingar, men då dessa urkunder förvarades på olika ställen och många

upplysningar kunde vinnas endast genom tidsödande forskning, blefve det

ofta förenadt med svårigheter och kostnader att hopsamla erforderliga

uppgifter, hvarjämte i fråga om ett stort antal fastigheter icke ens efter

granskning af berörda urkunder sådana upplysningar kunde vinnas, att

fastigheten blefve nöjaktigt individualiserad. För undanröjande af de

olägenheter, som vore förbundna med de nuvarande fastighetsböckerna, och

för beredande af trygghet i jordbesittning samt ordning och reda i rikets

för närvarande på många ställen ganska invecklade jordförhållanden, syntes

det därför vara nödvändigt, att ett annat underlag bereddes för fastighetsböckerna,

så att i dem kunde, på sätt lagberedningen framhållit, upptagas

hvarje särskild fastighet, vare sig den utgjorde en från äldre tid för sig

bestående, i jordeboken under särskildt nummer upptagen enhet eller en från

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

sådan enhet genom landtmäteriförrättning eller eljest i behörig ordning afskild

del, och därigenom erhållas eu matrikel öfver rikets jord, sådan denna

vore å marken delad i särskilda, i rättsligt hänseende skilda fastigheter.

Ehuiu fastighetsböckerna grundats pa jordeböckerna och den kamerala

beteckningen å fastigheter ännu vore den vanligast förekommande, vore

det, då numera de flesta fastigheter på landet blifvit genom laga delningar

till läge och gränser fullt skilda från hvarandra, efter kommitterades uppfattning

ej längre behöflig! att i ett nytt underlag för fastighetsböckerna

begagna de gamla kamerala beteckningarna å fastigheterna och detta desto

mindre som efter grundskatternas afskrifvande äfven den kamerala gemenskapen

mellan utbrutna lotter i en enhet till hufvudsaklig del upphört,

hvadan hinder ej. mötte att åt hvarje fastighet i riket, i syfte af dess behöriga

individualisering, gifva sådan konstant beteckning, som eljest kunde

anses lämplig. Fråga uppstode då, om det under nuvarande förhållanden

vore lämpligt eller möjligt att upprätta en kataster i den betydelse, i

hvilken detta ord användes i de större kulturländerna. För en''modern

kataster erfordrades, utom register öfver alla fastigheter, en säi’skild förteckning

öfver hvarje fastighets särskilda delar eller parceller samt en

noggrann uppmätning och kartläggning af hvarje parcell för att i skattehänseende

kunna åstadkomma en sorgfällig beräkning af fastigheternas

skatteförmåga. I Sverige vore visserligen de fastigheter, som undergått

laga skifte eller genom annan landtmäteriförrättning blifvit ur samfällighet

utbrutna, till sina särskilda delar uppmätta och kartlagda. Och då dessa

landtmäteriförrättningar blifvit underkastade pröfning och erhållit fastställelse,

så att gränserna för de särskilda fastigheterna vore att anse såsom

rättsligt bestämda, kunde således det kartmaterial, som i vårt land

skulle kunna läggas till grund för en kataster, i detta afseende anses

öfverträffa de kartverk, som flerestädes i utlandet tjänat till grundval för

katastern. . Men h andra sidan hade mätningarna vid landtinäteriförrättningarna

i Sverige ej verkställts med den noggrannhet eller medelst de

mera vetenskapliga och exakta mätningsmetoder, som sedan länge och

framför allt vid mätningar för katasterverket tillämpats i utlandet. Till

följd häraf vore det tvifvelaktigt, huruvida den mätning, som Sveriges

jord undergått, vore af beskaffenhet att kunna läggas till grund för *ett

fullt modernt katasterverk. Dessutom funnes i vårt land stora arealer,

som ännu icke varit föremål för någon mätning. Hit vore att räkna dels

ägorna till alla de byar och hemman, som ej undergått skifte, dels ock

ett särskild! slag af fastigheter, hvilka allenast i enstaka fall varit föremål

för mätning, nämligen de genom jordafsöndring uppkomna lägenheter,

kör att här i landet kunna grunda en kataster på ett exakt kartverk skulle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansätta Stats- (och Lag-} Jjtsliottets Utlutande A.‘0 7.

alltså erfordras, om ej att all landets jord blefve i enlighet med nyare

mätningsmetoder uppmätt, åtminstone att de många byar, hemman och

lägenheter, hvilkas areal ej vore uppmätt, blefve föremål för matning.

Men denna mätning komme naturligen att blifva både synnerligen dyrbar

och tidsödande och skulle därjämte, då tvistiga frågor om rågångar och

andra äganderättsspörsmål uppenbarligen skulle vid bestämmandet åt de

särskilda fastigheternas gränser och ägovälden i stor mängd uppstå, gifva

anledning till många och långvariga rättegångar. Af dessa skäl och då i

vårt land för närvarande ej förelåge behof att för beskattmngsändamål

erhålla en noggrann beräkning af fastigheternas afkastningsförmåga, hvilket

varit det hufvudsakliga ändamålet med inrättandet af utlandets katasterverk,

samt en fastighetsmatrikel, som kunde blifva ett fullt användbart

och ’ tillförlitligt underlag för fastighetsboksföringen i riket, enligt komrnitterades

mening ändock kunde erhållas, hade det synts obehöfligt och

olämpligt att till grundval för fastighetsbokväsendet lägga ett katasterverk

af ofvannämnda slag. I stället hade kommitterade ~ då jordeboken hittills

utgjort underlaget för fastighetsbokföringen och den utveckling •jordbesittningsförhållandena

å landet under tidernas lopp genomgått hatt till

följd, att jordeboksenheterna, framför allt de, som vore af den natur, att

de'' kunde '' blifva föremål för enskildes förfoganden, i stor utsträckning

uppdelats i särskilda fastigheter, som vore på marken till sina gränser

fullt skilda från hvarandra — gått ut ifrån att, därest de till en och

samma jordeboksenhet hörande fastigheter gåfves sådan beteckning, att

äfven därigenom framginge, att de medelst utbrytning ur samfällighet

blifvit särskilda fastigheter, och man läte fastighetsböckerna ansluta sig

till förhållandena å marken, så att ett upplägg i böckerna gjordes för

hvarje särskild fastighet, ett jordregister, som medgåfve specialisering åt

inskrifningarna i fastighetsböckerna och undanröjde bristerna i vårt nuvarande

fastighetsboksväsen, utan synnerliga svårigheter skulle kunna inrättas

på det sätt, att i registret gjordes ett upplägg för hvarje åt de i

jordeboken uppförda hemman, kvarnar, fisken, torp och andra lägenheter

och att hvarje genom laga skifte, hemmansklyfning, ägostyckning eller

jordafsöndring eller annorledes behörigen utbruten del af jordeboksenheten

inregistrerades i särskildt rum å upplägget. .

Enligt kommitterades förslag till förordning angående sådant jordregister,

jämte därtill hörande formulärbilagor med anvisningar och motiv,

skulle för jordregistret, hvilket endast skulle afse landsbygden, ej städerna,

och som skulle uppläggas efter den nuvarande jordeboken, utan att ny

jordebok dessförinnan behöfde upprättas, gälla vissa grunder, med afseende

å Indika utskottet tillåter sig hänvisa till propositionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

''9

Sammansätta Stats- (och Lag1) Utskottets Utledande jS'':o 7.

af flei

Yttranden

beträffande

jord
registret.

vore att härut

som om ett

och

sl

g ror kissuiguetsuuckcrutt. eu »ugiivou ul''oP1U(,P

a, utgjordes af landtniäterihhftminprhä, det :éyirf;eé''S:Öil^öttf?

sådant underlag bäst''skulle Harmas, éi^gdnom eu xttvid^hjlif

, . n*ir m i i-* <f -v; /ufil *<n}*! , /».tjffsi

------------- o ''

mitterade instämde

UUll Hell JJCl llliv.1 VlCliJLUy. JVUUO^IUIU »''-''V • nivv.1 .

däruti, att med hänsyn ;''iili d£ kostnpdér ''jcufli ‘dbij‘t|(lsutdräkt,

som därmed skulle våra ;forhun,djia,, få et ej för näli^at ande

kunna sättas i fråga att

detta ord användes i de

tt upprätt;'', en kåt^tifr H, Wi''1 betydelse,, i: hvitten

___________ störfé^^lilth^lähdemafry-'' f&rkLåfåi sig icke:käiH:a;

något att erinra vid att komtnif järad<;s "föfslajf''i hufvuU^ fädes till? o-iritfidi

för åstadkommandet af det äf''hi^hercdilM^éh itV^ågåtfä^h^a, undeflldét

för fastighetsbokföringen, pcb?xTet sl''''mf4ket''J mindre $öhv uppfattandet<a?

ett ^ordregister af (len irikf^köi^ihjtféräd^fMsla^tf^dåkafffefätöH skytfffé

om

piu.^pi „.i «.* v,^ w -v* '' fötilMt ---

närvarande i landet1 fåd;rhde‘''föfhållartdpn,;Stmfr jdihfvudsak på ett

sätt fylla med fdjefsaiilma oafsedd! ändamål. Innötande affekt sådant fegistef

snarast möjligt1 j värk*1 däffpr/-''särdeles /Ön&kyåf dt p hpist''däligenorri!dlldpfes

icke skull!7 fnotverkah'' införandet1 i1 sinom didfaf ed ;pg’fullständiga, rtfeet

förhåHähdehå ,''åltiåÄén händigt. öfförensöitäiifröaritleikartor grtiht^i!;k:årtia^tif,

utäk jbfdre^Mféfffåffoiii; icke'' minst; gbttbiniffé uppgrftim, sÖirtMåfi sftifiä

Mantel11 ''drif;! det ‘:i&mMlb0"kdf tmåterial, hvilkdt ''^éiiofn: ‘

förrättningar komme till stånd, lomme att utgöra, ett;Modigt fÖfjifVété öhh

god öfvergång till eu: dylik; knråstér. j ■ : ...

1 '' —! ‘ • '' " - ” .''''ntfnnf moåuPm "-vtsfe kändt, huru, ''cfét

feskirnii jordfdgistfet

T . '' ir..... ?! Bull

''! I!ii "‘ j&öpth ^dvrkåWn "hl! ånföftf dtfc^defkändt,1;ÖuM‘#

tilltåhWW'' ''fäsJtighéfSboifssH^töfn., ‘fbr‘ fif''dbt ''föréslahnii jprdfp^i^tfb'';

skfflM^^fhötldkMlfd^aléfp JBbipdié!;ittt'' fuiiglg^D^yid dét''jfemitfefadö rot’

dågétWogäde håntfengar'' lämhade ''-härutinnan''''ingen aiihan upplysning äi

- ä M uV\

■ m

‘ä,sr--, s !i\t

V^ioVvöi

V;.;. ; V .

< ■otesys/yt

Bih. till Jllksd. Vret. 1908. 4 Sami 2 Afd. 7 Höft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departe
ments
chefens
yttrande.

Förslaget

till jordregister

i

allmänhet.

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7. *

de antydningar, som i sådant hänseende innehölles i den lagberedningens

skrifvelse, hvilken gifvit anledning till förslagets utarbetande. Vid sådant

förhållande läte det sig ej gärna göra att ingå i en detaljerad pröfning af

förslaget från synpunkten af dess lämplighet såsom grundval för fastighetsbokföringen.

Det syntes emellertid kunna antagas för visst, att, på sätt

lagberedningen ock uttalat, en ny lagstiftning rörande inskrifningsväsendet

måste komma att gå i den riktning att åt fastighetsböckerna gåfves ökad

specialisering, äfvensom att för sådant ändamål måste skapas ett annat

underlag för fastighetsböckerna än den nuvarande jordeboken. Såvidt i

sakens nuvarande skick kunde bedömas, syntes det som om ett ^ordregister,

upprättadt och fördt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med föreskrifterna

i det remitterade förslaget, skulle vara väl ägnadt att utgöra ett sådant

underlag. Med afseende å fastighetsböckerna har högsta domstolen emellertid

i samband därmed framhållit, att da det synnerligen ofta förekomme,

att särskilda brukningsdelar, tillhörande olika ägare, icke vore i lao-a ordning

flan hvarandra atskilda samt i sådana fall den under ett registernummer

i jordregistret upptagna fastighet i själfva verket komme att

bestå af flera fastigheter, en på jordregistret grundad fastighetsbok, så

länge någon förändring härutinnan ej genomförts, icke syntes kunna erhålla

den specialisering, som vore önskvärd, hvarför vid utarbetandet af

den nya lagstiftningen rörande inskrifningsväsendet borde tagas i öfvervägande,

huruvida icke åtgärder kunde vidtagas, i syfte att, såvidt möjligt

vore, undanröja denna olägenhet.»

För egen del anförde departementschefen bland annat:

»Att den revision af lagstiftningen angående lagfart och inteckning,

som senare tids utveckling gjort nödvändig och som för närvarande är

föremål för lagberedningens arbete, icke kan på ett tillfredsställande sätt

genomföras utan att åt fastighetsböckerna beredes ett nytt underlag, synes

mig ställdt utom allt tvifvel. Jordregistrets närmaste uppgift är att bilda

ett sådant underlag, men inskränker sig dess betydelse icke härtill utan

åsyftar jordregistret att i det hela bringa ordning och reda i våra invecklade

jordförhållanden, hvarjäinte det ock har andra från det allmännas synpunkt

viktiga uppgifter att fylla. Särskild! bör härvid erinras om dess

betydelse för fastighetskrediten, beskattningsväsendet, jordbruksstatistiken

och landtmäteriväsendet.

Enligt hvad jag från lagberedningen inhämtat är arbetet med dess

förslag till inskrifningsväsendets ordnande så framskridet, att förslaget kan

beräknas vara i tryck tillgängligt redan tidigt under nästkommande år.

-Detta förslag utgår från den förutsättning, att för fastighetsbokföringen

skall finnas ett underlag af väsentligen den beskaffenhet som det "nu

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

11

ifrågasatta jordregistret. Med hänsyn till den tid, som måste åtgå för

registrets uppläggande och om hvilken närmare upplysning skall lämnas

här nedan, är det alltså af nöden, att frågan om jordregistret redan nu

upptages till behandling och afgörande, om ej hela reformen af lagfartsoch

inteckningsväsendet skall blifva fördröjd utöfver hvad eljest kan vara

nödigt för dess genomförande.

Lika med kommitterade och kammarkollegium anser jag, att ett

jordregister af den art kommitterade föreslagit kan uppläggas på grundval

af den nuvarande jordeboken utan att därför erfordras upprättandet af ny

jordebok, och har jag ej heller i öfrig! funnit anledning till någon erinran

vid de hufvudgrunder, på hvilka kommitterades förslag till förordning

angående jordregister är byggdt.»

Sedan departementschefen därefter yttrat sig beträffande de särskilda

bestämmelserna i förslaget till förordning angående jordregister, anförde

han i fråga om organisationen af arbetet för inrättande af ett dylikt

register och kostnaderna därför följande:

»På sätt förslaget till jordregistret utvisar är det afsedt, att jordregistret

skall uppläggas och föras af förste landtmätaren.

Detta förutsätter en sådan ändring i förste landtmätarens ställning

och löneförhållanden, att han kommer att uteslutande ägna sin ai’betstid

åt statens tjänst och förty i regel må kunna vara å landtmäterikontoret

tillgänglig hvarje helgfri dag. Förslag i detta afseende torde på jordbruksdepartementets

föredragning komma att föreläggas Riksdagen och lärer,

därest förste landtmätarna erhålla sålunda ändrad ställning, särskild! anslag

ej behöfva ifrågasättas för jordregistrets förande.

Hvad angår jordregistrets uppläggande torde tiden därför ej kunna

sättas väsentligen kortare än till fem år, men synes med hänsyn till det

arbete i öfrigt, som måste föregå uppläggandet af nya fastighetsböcker,

tiden ej gärna böra utsträckas längre än hvad sålunda ifrågasatts.

Gifvet är att, särskild! om jordregistrets uppläggande skall verkställas

under en kort tidsperiod, extra arbetskrafter i afsevärd omfattning måste anlitas.

I fråga om det sätt, hvarpå arbetet med jord registrets uppläggande

skulle kunna anordnas, har landtmäteristyrelsens chef uti en till mig på

begäran afgifven promemoria, under förutsättning att förste landtmätarna

från och med ingången af år 1909 erhölle den ändrade ställning ofvan

angifvits och att jordregistret beräknades skola uppläggas under en tid af

fem år, hufvudsakligen föreslagit följande:

I samtliga län med undantag för Kopparbergs län borde arbetet med

jordregistrets uppläggande påbörjas den 2 januari 1909 af förste landtmätaren

med biträde dels af den extra personal, som erfordrades för

Arbetets

organisa
tion.

opaginerad Kontrollera mot PDF

■shli''5''ik

-MSitj&vjao

,«o$*

tf

Santp^tv-ifUk^fafs-.,JUa</-) Utskottets Utlåtande N:o

aMäp^ä^eten, JjgilJfj), ejör^räf-c[e särskilda fackinsikter, och dels i vissa

WÄi^fIJ/fR^fnÄ^are* f,de nundre län, där det kunde

QTvf d (T‘IC (vi'' f TÅi?cf A • f vyi •) f O T>nr> .n n H åt» nr» •Pm-v» Annr\/r«i 1-- « 1 1 ^ 1---—. ____

LutA* n ,?iiuic/lUuiJ rJ liJln l bil n — ---------- ----7

rfl^iIfWpxPrir^er en femårsperiod skulle kunna med
för

åtminstone större delen af länet,

’ift^rea^7^M^r?J «$t derkijea, hjälp förordnas någon biträdande landtmätare.

r ofriga län skulle ‘jWdregistrets uppläggande verkställas under

ljecjnjno- fops^ l^tmj^ypp, som ock skulle deltaga i arbetet i den

TOnWj det medgåfve, men skulle för gransk
Wfs

samt införande i jordregistret af de

ÄiPe j°rd tillkomna fastigheter till hans biträde

fpcRfflMy*” skicklig^ pcK förfång landtmätare, som däråt kunde ägna hela

sin arbetstid. Dessa landtmätare borde företrädesvis utses bland de landt
egenskaper,

att de kunde väntas komma i

landtmätaretjänster. Då det tilläfventyrs

lföfpjc /^t^.^ö^.V^jiigh^r^att på en gång utse dylika landtmätare för

samtliga större fän,'' syntes det vara lämpligast, att man till en början

ijfSJfSånkte ;^ig_''it,ill ptt; .myrjsf-r^ antal, exempelvis sex, men på samma gång

utvalde lika stort dugliga landtmätare, hvilka under de förres

<Mö*ör arbetet. Af dessa tolf landtmätare borde

mtMfe °tm å hvart och ett af sex större län, hvarvid,

Rtt erhålla lämpliga personer för undersökW[Moi1

i ■ P> bonde utväljas förslagsvis tre län inom Svea

h-öfhfjt^^„tvftV .1^,! ipoin, rrivtPta hofrätts och ett län inom hofrättens öfver

Sh^n^ Q|‘h B|e|ing,Q’ do.my^pjo.

Vid utgången af ar 1909 borde dessa sex yngre landtmätare vara

låtnliidBVf)1?t !y)fh^e anställas hvar och en i ett annat län såsom

lii tv it dan''de bindtpyäjpyg.

■i inom något af de bestämda tolf länen så fortskridit,

ensam

•r9>tspa8J9£iglj5ai Vf?vfriir— “ö~v *** »»»»ou. m »u.

ätt förste^J^nd.iini||3r^,n kunde antagas inom femårsperiodens utgån

TT1 It 1 D.1T fl CtflTYl ofonafArln olrnll a rl av» l» !> n nvrrtrt^l^r.t4-^ 1-^ -! J—;; D —. ,

«fuT!-"0t niindre länen,

öq »>n|jrlmj. irbi‘tf tfju|an(^e landtmätare borde utses, som åt arbetet skulle

bonde möjlighet förefinnas att i mån af behof och

f{M''RambV;ö^ landtmätare förordna sådana att längre eller kortare

rf mfno njlThn ,t°fr.dregistrets uppläggande.

Där i något län förste landtmätaren ej skvdle kunna medhinna ledi

jord registrets uppläggande eller det af annan an
%

nurtf+ >• n j l1 b b e % Q fi ^ s kl i g t, borde annan landtmätare förordnas till biträ
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

13

Före den 1 januari 1909 borde landtmäteristyrelsen hafva anskaffat

erforderliga blanketter och i öfrigt hafva vidtagit sådana åtgärder, som

vore af nöden, på det att arbetet med jordregistrets uppläggande skulle

kunna vara vid nämnda tid fullt organiseradt. Dessutom borde före denna

tid den af kommitterade föreslagna kursen hafva hållits med de biträdande

landtmätare, Indika skulle deltaga i arbetet, och borde äfven förste landtmätarna

sättas i tillfälle att åtminstone i viss mån deltaga i denna kurs.

Kursen borde lämpligen förbindas med försöksarbeten i Stockholms läns

landtmäterikontor, hvarigenom arbetet med jordregistrets uppläggande för

detta län väsentligen skulle komma att underlättas.

Enär för undersökningarna i häradsrätternas arkiv det kunde vara

ensidigt, att vid jordregistrets uppläggande socknarna behandlades i viss

ordning med hänsyn till länets judiciella indelning, borde de i regeln

bearbetas häradsvis.

Emot den af landtmäteristyrelsens chef sålunda skisserade arbetsplanen

bär jag i hufvudsak ej funnit något att erinra. Men gifvetvis får

frågan om det sätt, hvarpå arbetet med jordregistrets uppläggande i detalj

skall anordnas, ej anses härmed vara slutbehandlad, utan lärer det

få ankomma på Eders Kungl. Maj:t att efter landtmäteristyrelsens hörande

framdeles därutinnan meddela närmare bestämmelser.

Hvad kostnaderna för jordregistrets uppläggande angår komma de Kostnader

att till hufvudsaklig del utgöras af ersättning till de härför särskildt an- för L''rd,

ställda landtmätare och de extra biträden, som å landtmäterikontoren böra re9lS

anlitas för vissa enklare göromål, som ej erfordra särskilda fackinsikter,

äfvensom af utgifter för anskaffande af blanketter och dylikt. Härtill

komma emellertid de ersättningsbelopp, som måste utgå för undersökningarna

i domstolsarkiven samt till häradsskrifvarna och de tjänstemän

å landskontoren, som komma att förrätta arbete för jordregistrets uppläggande,

äfvensom utgifterna för nödig inspektion och för förstärkning

af arbetskrafterna i landtmäteristyrelsen, hvars arbete uppenbarligen kommer

att, särskildt under tiden för jordregistrets uppläggande, ej oväsentligt ökas.

Verkställes undersökningen i domstolsarkivet af den ordinarie domhafvanden,

bör den kostnad, som kan drabba honom för tjänstens upprätthållande

under den tid, som för undersökningen erfordras, ersättas af statsmedel.

Hvad angår beloppet såväl af nämnda ersättning som af den godtgörelse,

som bör utgå till de extra arbetskrafter, livilka komma att tagas

i anspråk för jordregistrets uppläggande, torde det böra få bestämmas af

Eders Kungl. Maj t efter förslag af vederbörande myndigheter.

Efter hvad kommitterade framhållit uppgick vid verkställda försöksarbeten

i orter, där jordförhållandena ej synts vara mera invecklade eller

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

Utskottets

utlåtande.

egenartade än i riket i allmänhet, kostnaden för jordregistrets uppläggande

med tillägg af beräknade utgifter för blanketter med mera i medeltal

för jordboksenhet till omkring tre kronor, och hafva kommitterade med

tagen hänsyn därtill, att till de kostnader, hvilka beräknats med ledning

af berörda försöksarbeten, komma de utgifter, som vid jordregistrets uppläggande

skulle föranledas af behofvet att i högre grad än hvad vid försöksarbetena

kunnat ske erhålla öfverensstämmelse mellan jordregistret samt

fastighetsböcker och mantalslängder, såsom sin mening uttalat, att, för så

vidt tillgång till lämpliga arbetskrafter kunde erhållas, kostnaden för uppläggandet

af ett jordregister för hela riket ej borde öfverstiga fyra kronor

i medeltal för jordeboksenhet eller i rundt tal för hela riket med dess

146,525 jordebok senheter 600,000 kronor.

Åtskilliga Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande och förste landtmätare

hafva framhållit, att den af kommitterade beräknade kostnaden

för jordregistrets uppläggande åtminstone för vissa län vore för låg. Huru

härmed sig förhåller är svårt att på förhand bedöma, helst kostnadsfrågan

i väsentlig grad blir beroende däraf, i hvilken omfattning förste landtmätarna

få tillfälle att deltaga i arbetet med jordregistrets uppläggande.

Äfven om emellertid, med tagen hänsyn jämväl till de under senare åren

ökade lefnadskostnaderna, det måste anses nödvändigt att upptaga kostnaden

för jordregistrets uppläggande till något högre belopp för jordeboksenhet,

förslagsvis till fem i stället för fyra kronor, hvilket för riket

i dess helhet skulle innebära en ökning från cirka 600,000 till 750,000 kronor,

torde denna kostnad, på sätt kammarkollegium framhållit, väl uppvägas

af fördelen därutinnan, att välbehöflig ordning och reda i våra jordförhållanden

genom jordregistret åstadkommes.

Med afseende å de omfattande försöksarbeten kommitterade vidtagit,

synas vidare försöksarbeten ej erfordras utan, därest nödiga medel af Riksdagen

anvisas, beslut kunna meddelas om uppläggande af jordregister för

riket i dess helhet med undantag för de orter, som i förslaget till förordning

angående jordregister angifvits.

Om för jordregistrets uppläggande bestämmes en tid af fem år och

kostnaden därför, på sätt ofvan angifvits, beräknas till 750,000 kronor,

skulle hvarje år erfordras ett anslag af 150,000 kronor. Detta anslagtorde

böra begäras såsom reservationsanslag, så att belopp, som ett år

besparas, må kunna för samma ändamål användas ett följande år.»

Den angelägenhet, som genom förevarande proposition blifvit förelagd

Riksdagen, sammanhänger på det närmaste med frågan om en omläggning

af inskrifningsväsendet i afseende å fast egendom. Att detta,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

15

som i hufvudsak

stiftning,

grundar

si<r

På 1875 års lagfarts- och inteckningslag_

lc''ce motsvarar skäliga kraf på rättssäkerhet samt reda och ordning,

är så allmänt erkändt, att någon närmare utveckling häraf icke

lårer erfordras. Den reform på förevarande rättsområde, som 1875 års

lagstiftning innebar, motsvarade nog ej heller ens de önskemål, som vid

den tiden och under tiden närmast därförut gjorde sig gällande. Redan

i skrifvelse den 11 augusti 1860 anförde Rikets Ständer, att för tryggande

af jordbesittningen erfordrades icke endast ett offentligt införande af hvarje

ombyte af ägare, utan ock införande af sådana grund- och hypoteksböcker

som i flera främmande länder blifvit antagna och som innefattade säker

och bestämd upplysning om alla i rättsligt hänseende egendomen rörande

förhållanden. Ständerna hemställde fördenskull om utarbetande af förskotill

en på sådan grund hvilande lagstiftning. Ett sådant förslag blef ock

utaibetadt af en för ändamålet tillsatt kommitté, men ansågs icke vara

praktiskt genomförbart under dåvarande förhållanden. Fastighetsböcker

infördes val genom 1875 års lagstiftning, men de tillädes icke karaktär

åt annat än register till lagfarts- och inteckningsprotokollen, och för det

moderna själfständiga fastighetsboksystemet blef denna lagstiftning främmande.

Det var också en från flera håll uttalad förutsättning för ifrågavarande

lagstiftning, att densamma endast vore att anse såsom en öfvergångsform,

och vederbörande departementschef gjorde särskilt gällande,

att »vid omarbetande af jordabalkens återstående delar och dessas sammanfattande

med stadgandena i lagfarts- och inteckningslagarna till ett sammanhängande

helt erbjöde sig ett lämpligt tillfälle för lagstiftaren att taga i förnyadt

öfvervägande lagfarts- och inteckningsväsendet samt att då tillse, huruvida-

förhållandena medgåfve att ordna dithörande stadganden på grundvalen

af ett själfständigt fastighetsboksystem». Ett förslag härutinnan föreligger

nu, sedan lagberedningen helt nyligen till Kungl. Maj:t ingifvit förslag till

jordabalk, II, som utgår från anordning med själfständiga fastighetsböcker.

Den uppgift, som enligt den föreliggande propositionen i främsta

rummet skulle tillkomma jordregistret, är att utgöra ett underlän åt

fastighetsböckerna, hvilket såväl i propositionen som af lagberedningen i

motiven till dess ofvannämnda förslag angifves vara erforderligt för dessas

ändamålsenliga omläggning. Men _ därjämte åsyftar jord registret, såsom

chefen för justitiedepartementet i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

framhållit, bland annat, att i det hela bringa ordning och reda i våra invecklade

jordförhållanden. Det föreliggande förslaget afser, kan man säga,

ytterst att bereda ökad rättssäkerhet i fråga om dessa förhållanden.

Att vår nuvarande lagstiftning på ifrågavarande område och särskildt

i hvad den angår inskrifningsväsendet icke bereder tillräcklig rätts
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande A.o 7.

lig trygghet har vid inånga tillfallen framhållits såväl från den allmänhets

sida, hvars intressen varit berörda af denna lagstiftning, som ock från

myndigheter, Indika haft sig tillämpningen af densamma anförtrodd. Det

torde icke heller lida något tvifvel, att de sålunda förefintliga olägenheterna

med hvarje år som går skola blifva alltmer svårartade, och att de särskilt

skola visa sig ägnade att i alltjämt ökad mån göra de rättsfrågor, som äio

afhämnga af uppgifterna i ifrågavarande urkunder, invecklade och svårlösta.

Om det sätt, hvarpå man skall kunna råda bot för oegentligheterna

på ifrågavarande synnerligen viktiga rättsområde, må olika meningar kunna

råda. Propositionen tänker sig att reformerna härutinnan skola inledas

med upprättande af ett jordregister, och att denna åtgärd skall efterföljas

af en uppläggning af nya fastighetsböcker på grundvalen af det

sålunda upprättade registret. De allmänna skäl, som såväl åt de kommitterade,

hvilka utarbetat det förslag i ämnet, hvarpå propositionen i hufvudsak

grundar sig, som ock af departementschefen och vissa myndigheter,

som ^blifvit hörda i saken, blifvit anförda såsom stöd för den nyss angifva

planen för ifrågavarande angelägenheters ordnande, hafva synts utskottet

i hufvudsak öfvertygande.

Af ifrågavarande plan är för närvarande endast en del. föremål tor

Riksdagens pröfning, nämligen frågan om jordregistret. De tilltänkta detaljerna

i afseende å registrets anordning, uppläggande och förande återfinnas

i det förslag till förordning angående jordregister, hvithet såsom

bilaga åtföljer propositionen. Då denna förordning skulle blifva af administrativ

natur, hafva författningsförslagets särskilda bestämmelser, icke

cjorts till föremål för utskottets bepröfvande, men då utskottet ej har

något att erinra mot de kostnadsberäkningar, som i propositionen blifvit

gjorda med afseende å ifrågavarande anordning, anser utskottet, att propositionen

bör vinna Riksdagens bifall.

Under utskottets behandling af detta ärende hafva i fråga om vissa

här ofvan icke berörda delar af det föreliggande förslaget några synpunkter

gjorts gällande, hvilka utskottet ansett vara af beskaffenhet att

här böra finna uttryck. ... ...

Den ordning och reda i jordförhållandena, som jordregistret atsei

att bereda, har man i de större kulturländerna sökt ernå genom, det s. k.

katastersystemet, som förutsätter, förutom register öfver fastigheterna,

förteckning öfver hvarje fastighets särskilda parceller jämte efter moderna

mätningsmetoder upprättade kartor, som ständigt öfverensstämma med

förhållandena på marken. Det kunde måhända ligga nära till hands att i

jordregistret se en öfvergångsform till den moderna katastern. Lämpligheten

ur den synpunkten af jordregistrets anordnande har under åi endets före

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

17

gående behandling också betonats, särskild! af kommittén för revision af

skiftesstadgan. Med hänsyn till de uttalanden, som sålunda blifvit gjorda

om förhållandet mellan jordregistret och katastern, har utskottet dock ansett

sig icke kunna undgå att uttryckligen betona, att det för en längre framtid

torde vara omöjligt att tänka på införandet af katastersystemet i vårt

land. De kommitterade, som utarbetat det ursprungliga förslaget till förordning

angående jordregister m. m., hafva på ett öfvertygande sätt belyst

de hinder, som i förevarande hänseende möta. Utskottet kan såsom

stöd för sitt uttalande hänvisa till det referat af kominitterades yttrande

härutinnan, som finnas intaget i propositionen.

I den män jordregistret afser att direkt tjäna allmänhetens intressen

är det, enligt utskottets åsikt, af synnerlig vikt att de bestämmelser,

som reglera detsamma, göras så enkla som möjligt. Det är öfver

hufvud taget härvid ett oeftergiflig! önskemål, att den enskildes besvär

och kostnader för ordnande af rättsliga angelägenheter med afseende å

fast egendom icke varda ökade genom jordregistrets införande. Hvad beträffar

de kostnader, som komma att orsakas staten genom jordregistrets

införande, äro de att hänföra dels till registrets uppläggande och dels

till dess förande. I propositionen är endast fråga om de förra. Med afseende

å dessa har utskottet, såsom ofvan nämnts, icke något att erinra.

I fråga om kostnaderna för jordregistrets förande linnes i propositionen

icke någon beräkning gjord. Chefen för justitiedepartementet

har emellertid i sitt yttrande till statsrådsprotokollet gifvit antydan om

åtminstone en statens utgiftspost, hvars ökning blir en nödvändig följd af

registrets förande. Efter erinran om att jordregistret skulle uppläggas och

föras af förste landtmätaren, framhåller departementschefen nämligen, att

detta förutsatte en sådan ändring i förste landtmätarens ställning och

löneförhållanden, att han komine att uteslutande ägna sin arbetstid åt

statens tjänst. Men dessutom talar departementschefen om utgifterna för

förstärkning af arbetskrafterna i landtmäteristyrelsen, hvars arbete uppenbarligen

komine att, särskildt under tiden för jordregistrets uppläggande, ej

oväsentligt ökas. Sistnämnda uttalande synes gifva vid handen, att en ökning

af arbetskrafterna i landtmäteristyrelsen utöfver de nuvarande jämväl är att

förvänta såsom en följd af landtmäteristatens befattning med registrets förande.

I anledning af hvad departementschefen anfört i fråga om de två

utgiftsposter, som här vidrörts och till hvilka kostnaderna för jordregistrets

förande naturligtvis icke komma att begränsas, anser sig utskottet böra

betona angelägenheten af att jordregistret icke anordnas på sådant sätt, att

arbetet med detsamma kraf ver inrättandet af nya tjänster. Något sådant

har heller icke blifvit ifrågasatt i propositionen, och hvarje antydan om

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 2 Afd. 7 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

att behof af nya tjänstemän, åtminstone med uppgift att taga omedelbar

befattning med jordregistrets förande, skulle göra sig gällande för framtiden,

saknas jämväl i propositionen.

Om, såsom propositionen förutsätter, jordregistrets förande kommer

att anförtros åt förste landtmätarne, varder dessa tjänstemäns ställning till

sin karaktär väsentligen förändrad. De nya uppgifter som tilläggas

tjänsterna måste gifvetvis på dessas innehafvare ställa nya kraf. Dessa

hänföra sig närmast till erfarenheter och personliga egenskaper, som man

under nuvarande förhållanden icke alltid ansett sig behöfva fordra af förste

landtmätarne och som väl icke heller nu förefinnas hos en del af dem. Det

är därför själffallet, att vid besättandet af förste landtmätareplatserna hänsyn

i framtiden måste tagas jämväl till de särskilda egenskaper, som befattningen

med jordregistret krafvel-.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen i anledning af Kung]. Maj:ts proposition

n:o 1 punkt 25 under andra hufvud ti teln måtte,

för inrättande af ett jordregister i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med det propositionen bifogade förslagtill

förordning angående jordregister och i enlighet med

de närmare föreskrifter, som af Kungl. Maj:t meddelas,

bevilja ett reservationsanslag af 750,000 kronor och

däraf på extra stat för år 1909 anvisa 150,000 kronor,

med rätt för Kungl. Maj:t att under innevarande år

förskottsvis af tillgängliga medel utanordna hvad som

kan finnas erforderligt.

Stockholm den 30 mars 1908.

På det sammansatta utskottets vägnar:

o

T. ZETTERSTRAND.

Det skulle här antecknas, att herr Hann Andersson icke deltagit i

detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm 1908. Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.

804 /

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:133 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Majds i statsverkspropositionen under andra hufvudtitelns stat upptagna förslag om anslag för inrättande af ett j s. 1 i texten