Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående den af staten utöfvade egnahemslånerörelse samt i ämnet väckta motioner.

1908-05-05 · 58 sidor, varav 56 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 56 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:111, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående den af staten utöfvade egnahemslånerörelse samt i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

1

N:o 111.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1908, kl. 5,30 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående den

af staten utöfvade egnahemslånerörelse samt i ämnet väckta

motioner.

(I. A.)

Uti en den 6 mars innevarande år till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 96) har Kungl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af

statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att

1:°)

medgifva, att till egnahemslånefonden finge under hvart och ett af

åren 1910—1913 ingå de till statskontoret inflytande rånte- och kapitalinbetalningar

å från fonden utlämnade lån:

2:o)

bemyndiga riksgäldskontor att, på rekvisition i mån af behof,

till egnahemslånefonden öfverlämna ej mindre för år 1908, utöfver hvad

Riksdagens år 1904 fattade beslut angående egnahemslånefonden föranledde,

ett belopp af högst 800,000 kronor än äfven för hvart och ett

af åren 1909—1913 medel till så stort belopp, som funnes erforderligt

för att tillsammans med till fonden inflytande rånte- och kapitalinbetalBih.

till Biksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 68 Käft. (N:o 111.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

ningar å utlämnade lån samt andra fonden tillhöriga medel såväl bestrida

den i punkten 3:o) härnedan omförmälda ränteutgift och, under

år 1909, det i punkten 7:o) härnedan omförmälda förvaltningsbidrag,

som ock tillgodose ett årligt lånebehof af 5 millioner kronor;

3:o)

besluta, att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla godtgörelse

för den ränteutgift, som genom medels öfverlämnande till fonden för

riksgäldskontoret förorsakades;

4:o)

medgifva, att såväl förberörda för år 1908 afsedda 800,000 kronor

som ock för hvart och ett af åren 1909—1913 ett belopp af 5 millioner

kronor finge af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas de

hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar (låneförmedlare), hvilka

ville genom utlämnande af egnahemslån bereda mindre bemedlade arbetare

eller med dem likställda personer tillfälle att förvärfva egna hem å landsbygden

eller å till stad hörande område, för hvilket stadsplan icke blifvit

fastställd, dock att, hvad beträffade aktiebolag och föreningar, dylikt

statslån finge tilldelas endast sådana, hvilka hade till uppgift att befrämja

förvärfvandet af egna hem samt af Kungl. Magt, vid pröfning i hvarje

särskild! fall, funnes vara såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga

och bereda tillräcklig trygghet för, att egna hems förvärfvande af

mindre bemedlade personer blefve på ett oegennyttigt och ändamålsenligt

sätt befrämjadt, och hvilkas bolagsordningar eller stadgar vore

upprättade i öfverensstämmelse med af Kungl. Maj:t särskilt föreskrifna

grunder;

5:o)

besluta, att för ifrågavarande lånerörelse skulle gälla följande allmänna

villkor och bestämmelser:

Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15 här nedan stadgade

undantag, utgå för bildande endast af sådant eget hem, där låntagaren

äger såväl jordområdet som därå uppförda byggnader, och kan

beviljas för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande af jordbruk

(jordhrukslägenhet), eller lägenhet, där bostaden är det väsentliga (bostadslägenhet).

Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person, man eller kvinna,

än den, som är svensk medborgare, minst 21 år gammal, äger god

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

3

frejd, är känd för sparsamhet, nykterhet och hedrande vandel samt

visserligen ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande af

eget hem, men är i behof af kraftigt bistånd för dess förvärfvande;

börande egnahemslån i regeln ej utlämnas till den, som är öfver 50 år

gammal.

Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är om jordbrukslägenhet,

med minst hälften och högst fem sjättedelar af det med

ledning af uppgjordt köpeaftal, värderingsinstrument, brandförsäkringsliandlingar,

kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar beräknade

och af låneförmedlaren godkända värdet å jorden jämte därå befintliga

eller för uppförande afsedda byggnader samt, då fråga är om

bostadslägenhet, med minst hälften och högst tre fjärdedelar af samma

värde.

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade värdet öfverst igel’:

för jordbrukslägenhet 6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor.

Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla statslån för att dåra!

utlämna egnahemslån, skall inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer,

därom hos Kungl. Maj:t göra underdånig ansökning, uti hvilken skall

uppgifva8, huru stor del af lånet är afsedd för jordbrukslägenheter och

huru stor del för bostadslägenheter.

Lån till förvärfvande af jordbrukslägenheter skola, där ej särskilda

omständigheter föranleda undantag, äga företräde framför lån till förvärfvande

af bostadslägenheter.

Mom. 4. Åf Kungl. Maj:t beviljadt statslån må af vederbörande

låneförmedlare efter ingången af det år, för hvilket lånet anvisats, och

före den 1 november samma år på en gång eller i skilda delar lyftas

i statskontoret emot aflämnande af en utaf låneförmedlaren till statskontoret

eller order ställd, af statskontoret godkänd skuldförbindelse,

som skall innefatta låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den

ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som nämnda dag kvarstår

outtaget, återfaller till fonden.

Annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall därjämte, innan

någon del af statslånet må utbekommas, till statskontoret afkunna af

statskontoret godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens uppfyllande.

Låneförmedlare må icke förvägras att under lånetiden utbyta

afkimnad säkerhet mot annan, som kan af statskontoret godkännas.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna ställd säkerhet

icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren inom af statskontoret

förelagd tid, dock minst tre månader, aflämna nya säkerhetshandlingar,

som af statskontoret godkännas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats till beredande

af egnahemslån, förräntas etter tre och sex tiondedel procent om året.

Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af det år, under hvilket

lånet i statskontoret lyfts, blifvit till egnahemslån utlämnadt eller eljest

disponerad^ skall till statskontoret inbetalas före utgången af januari

månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på ansökning, medgifver

låneförmedlaren rätt att ytterligare ett år för afsedt ändamål innehafva

statslånebeloppet i fråga. Ränta å belopp, som sålunda återbetalas, skall

erläggas i den ordning, sista stycket i detta mom. stadgar.

Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare genom aftal, upprättadt

i annan ordning, än i mom. 8 och 9 sägs, eller i strid mot

föreskrifterna i mom. 1 och 2, såsom egnahemslån disponerad!, äge

Kungl. Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där ej låneförmedlareu

inom af Kungl. Maj:t förelagd tid förmår styrka, att behörigt

lånekontrakt angående ifrågavarande egnahemslån uppgjorts,

omedelbart därefter jämte ränta till statskontoret inbetalas.

Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i den mån detsamma

icke bör inbetalas i sådan ordning, som här ofvan i detta moment sagts,

med afseende å återbetalningen delas i två lika stora delar: en arnorteringsdel

och en stående del.

A amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma blifvit till fullo

gulden, vid statslån, som utlämnats till beredande af egnahemslån för

jordbrukslägenheter, en annuitet af fem procent och vid statslån, som

utlämnats till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter, en

annuitet af sju procent, hvarvid i hvartdera fallet såsom ränta räknas

tre och sex tiondedel procent å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen.

Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter

utgången af det kalenderår, under hvilket lånet från statskontoret utbekommits.

Intill dess kapitalafbetaluingen börjar, erlägges endast

föreskrifven ränta å statslånets hela belopp. Därefter erlägges, jämte

annuiteten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del,'' intill

dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts.

Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande, hvarom i

mom. 7 här nedan sägs, mellankommer, från statens sida icke uppsägas,

förrän amorteringsdelen till fullo guldris, och åtnjuter låneförmedlaren

därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fail skall likväl

den stående delen vara gulden inom fem år, från det sista inbetalningen

å amorteringsdelen bort fullgöras.

Ränta och amortering å statslån skall för hvarje år af låneförmedlare

till statskontoret inbetalas före utgången af mars månad näst
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

5

påföljande år; skolande alltså den första amorteringen verkställas under

det femte året från utgången af det år, då statslånet lyfts.

Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i mom. 8 sägs,

blifvit angående beviljadt egnahemslån upprättadt, rätten till utbekommande

af lånet eller del däraf af låntagaren förverkad, eller varder redan

utlämnadt egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i annan ordning

än såsom årlig kapitalafbetalning å amorteringsdelen, skall det lånebelopp,

till hvars utbekommande rätten förverkats eller som till låneförmedlaren

återbetalts, före utgången af mars månad året efter det,

då förverkandet skedde eller återbetalningen ägde rum, jämte ränta till

statskontoret inbetalas.

Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse här ofvan

meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och kapitalafbetalning, eller

underlåter låneförmedlare, som af statskontoret erhållit föreläggande

att aflämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven tid sådant

fullgöra, äger statskontoret att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t,

som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall

anses vara till återbetalning genast förfallet.

Mom. 8. Rörande hvarje egnahemslån skall, innan någon del

däraf må af låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och låntagaren

upprättas fullständigt lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande afseenden

skola finnas intagna, nämligen:

beträffande belägenheten, storleken och värdet af den lägenhet,

för hvars förvärfvande lånet lämnas, samt densammas egenskap af jordbrukslägenhet

eller bostadslägenhet;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga om ränta

och återbetalning;

huruvida lånet må på en gång eller i särskilda terminer lyftas,

samt angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

angående vass tid, inom hvilken lånet skall vara till fullo uttaget, vid

äfventyr att rätten till utbekommande af ej lyft belopp skall vara förverkad;

beträffande Indika byggnader böra å lägenheten uppföras och tiden,

inom hvilken de böra vara fullbordade;

rörande låntagarens skyldigheter i fråga om lägenhetens häfdande

och underhållande samt byggnadernas brandförsäkrande;

angående den kontroll från låneförmedlarens sida, som låntagaren

skall vara skyldig underkasta sig; samt

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan låneförmedlare och

låntagare beträffande tillämpningen af lånekontraktets bestämmelser skola

afgöras af skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28 oktober

1887, samt att klander mot skiljemännens beslut icke må äga rum.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8 omförmälda lånekontrakt

skall lända till efterrättelse:

1) att tiden för vare sig- lånets uttagande till fullo eller i kontraktet

bestämda byggnaders fullbordande .icke må bestämmas senare

än till början af det år, med kvilket amorteringsskyldigheten inträder;

2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i fall, hvarom i mom.

15 här nedan sägs — för egnahemslånet betinga sig annan säkerhet

än första inteckning i lägenheten, dock att sådana inteckningar för

annat än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse för egnahemslägenhetens

värde, må kunna få kvarstå med bättre förmånsrätt; ägande

tillika låneförmedlare, utan hinder af dessa bestämmelser, att, sedan

lånekontrakt upprättats, såsom förskott å beviljadt egnahemslån utbetala

större eller mindre del däraf mot säkerhet, som låneförmedlaren pröfvar

tillfredsställande, i hvilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ofvan

sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast före början af det

år, med hvilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äfventyr att frågan

om egnahemslånet anses hafva förfallit och hvad i förskott utbetalts

jämte ränta genast skall till låneförmedlaren återbetalas; och

3) att andra villkor icke må betingas i fråga om ränta och återbetalning,

än i mom. 5 här ofvan angående statslån stadgats, dock med

undantag i följande afseenden, nämligen:

att uppsägningstiden för egnahemslånets stående del må kunna

bestämmas till fem månader;

att låneförmedlare och egnahemslåntagare må äga att öfverenskomma

angående tid och sätt för erläggande af de årliga rånte- och

kapitalafbetalningarna;

att låntagaren skall äga att, därest han så önskar, ej mindre under

amorteringstiden på en gång infria återstoden af amorteringsdelen än

äfven före lånetidens utgång inbetala egnahemslånets stående del i dess

helhet eller delvis; samt

att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt att under nedan

angifna förutsättningar uppsäga egnahemslånet till inbetalning å tid, som

låneförmedlaren bestämmer, nämligen:

a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet föreskrifvits i fråga

om lägenhetens bebyggande;

b) om låntagaren’ visar sig försumlig i att erlägga föreskrifven

rånte- och kapitalafbetalning;

c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift

för lägenheten eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet

stadgade villkor;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

7

d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad eller om byggnad

nedrifves eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom så minskas,

att säkerheten för egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande;

e) om äganderätten eller — beträffande de lägenheter, som i

mom. 15 här nedan afses — besittningsrätten till lägenheten i dess

helhet eller del däraf genom köp eller annat fång från låntagaren öfvergår

i andra fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen af

efterlefvande make eller af bröstarfvinge eller af efterlefvande make

och af bröstarfvinge, hvilka behålla lägenheten oskiftad, eller ock af

annan person, hvilken är till egnahemslåns erhållande behörig;

fj om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt egnahemslånets

beviljande;

g) om låntagaren afflyttar från lägenheten under sådana omständigheter,

att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke

vidare ämna bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat,

att låntagaren, med hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål,

uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma.

Mom. 10. Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar, af hvilka

hvardera kontrahenten skall taga ett; och skall afskrift af kontraktet

genom låneförmedlarens försorg ofördröjligen efter detsammas affattande

insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, där lägenheten

är belägen.

Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under lånetiden medgifva

låntagare de lindringar i afseende å egnahemslånets återbetalning

eller låntagarens skyldigheter i öfrigt, hvilka icke strida mot föreskrifterna

uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets

ändamål, dock att tiden för egnahemslånets uttagande till fullo eller i

kontraktet bestämda byggnaders fullbordande icke må utsträckas längre,

än i mom. 9 stadgats.

Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl. Maj :ts befallningshafvande

granskas. Finner Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid

lånekontrakt ej vara upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom.

8 och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom. 1 och 2, har

Kungl. Maj:ts befallningshafvande att, med bifogande af infordrad förklaring

från vederbörande låneförmedlare, därom göra anmälan hos

Kungl. Maj: t.

Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april månads utgång

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje län, inom hvithet

låneförmedlaren förmedlar egnahemslån, afgifva redogörelse enligt fastställdt

formulär för lånerörelsen under det nästföregående året, hvilka

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

redogörelser det åligger Kungl. Maj:ts befallningshafvande att inom påföljande

maj månad till landtbruksstyrelsen öfversända.

Mom. 14. Därest hushållningssällskap så önskar och hos Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i länet i ämnet gör framställning, äger Kungl.

Maj:ts befallningshafvande ombesörja, att räntor och afbetalningar å af

sällskapet utlämnade egnahemslån varda i samband med kronans arrenden

eller annan under våren infallande uppbörd genom vederbörandes försorg

debiterade, uppburna och redovisade.

Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med

ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl.

och Hvitfeldtska stipendieinrättningen, må egnahemslån tills vidare

utgå, utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt till lägenhetens

tomtområde; ägande låneförmedlare att för dylika egnahemslån

antaga den säkerhet, de pröfva lämplig.

Dessa villkor och bestämmelser skola gälla såväl för lån, som beviljas

från de^medel till belopp af högst 800,0<>0 kronor, som Riksdagen

bemyndigat Kungl. Maj:t att för år 1908 ytterligare disponera såsom

statslån ur egnahemslånefonden, som ock för alla lån, som beviljas för

år 1909 eller senare år, samt skola från och med år 19<>9, såvidt angår

förhållandet mellan staten och låneförmedlarna, gälla äfven sådana statslån,

som beviljats före den 1 mars 1908, dock att hvad i mom. 5,

femte stycket, stadgas därom, att å amorteringsdelen vid statslån, som

utlämnats till beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, skall

erläggas en annuitet af allenast fem procent, icke afser dylika lån.

G:o)

medgifva, att Kungl. Maj: t må äga meddela de ytterligare föreskrifter,

som i afseende å ifrågavarande lånerörelse kunna finnas erforderliga;
7:o)
medgifva,

att Kungl. Maj:t må under år 1909 af egnahemslånefondens

medel anvisa såsom bidrag till låneförmedlare för betäckande

af för dem genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga

förluster ett belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare en half

procent af den ej till betalning förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren

på grund af från fonden utbekomna statslån vid samma års

början häftat till staten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

9

I detta ärende tiar departementschefen till förberörda statsrådsprotokoll

anfört följande:

»Sedan Riksdagen år 1899 i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhållit,

att Kungl. Maj:t behagade föranstalta om utredning, huruvida och i

hvilket afseende åtgärder kunde vidtagas för beredande af tillfälle för

mindre bemedlade arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem, och

därefter till Riksdagen inkomma med det förslag, hvartill utredningen

kunde föranleda, samt med anledning häraf frågan varit föremål för

utredning genom en särskild kommitté — den s. k. egnahemskommittén

— och åtskilliga myndigheter yttrat sig, aflat Kungl. Maj:t år 1904

till Riksdagen proposition angående lån af statsmedel för beredande af

tillfälle för arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem. Denna

proposition blef af Riksdagen i hufvudsak bifallen. Den 17 juni 1904

utfärdades därefter nådig kungörelse angående de allmänna villkor och

bestämmelser, som skulle gälla för den sålunda beslutade egnahernslånerörelsen.

Denna lånerörelse är byggd på följande hufvudgrunder.

Riksgäldskontoret tillhandahåller statskontoret under åren 1905—

1909 mot räntegodtgörelse ett belopp af tillhopa högst 10 millioner

kronor för bildande af en egnahemslånefond. Under nämnda tid får

sagda belopp af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas de

hushållningssällskap samt de aktiebolag och föreningar af viss, närmare

angifven beskaffenhet, hvilka vilja såsom ansvariga låneförmedlare omhänderhafva

lånerörelsen och af de erhållna statslånen utlämna egnahemslån

till enskilda låntagare för förvärfvande af jordbrukslägenheter

eller bostadslägenheter. Dessa lägenheter måste vara belägna å landsbygden,

d. v. s. utom stads jurisdiktionsområde, och deras beräknade

värde får icke öfverstiga, enligt beslut vid 1906 års riksdag, för jordbrukslägenhet

6,000 kronor och för bostadslägenhet 4,000 kronor. Låntagaren

skall hufvudsakligen hafva sin utkomst genom kroppsarbete

samt i öfrigt uppfylla vissa personliga och ekonomiska kvalifikationer.

Egnakemslånebeloppet. får uppgå till högst 5/e af jordbrukslägenhets

värde och till högst 3/i af bostadslägenhets värde. För statslån behöfver

hushållningssällskap icke ställa någon säkerhet, men annan låneförmedlare

skall ställa säkerhet, som af statskontoret godkännes. Den del af

statslån, som blifvit placerad såsom egnahemslån, skall, liksom äfven

dessa egnahemslån, delas i två lika delar, en stående del och en ainorteringsdel,

och äro särskilda föreskrifter meddelade angående sättet för

återbetalningen. Ränta å alla lån beräknas efter 3,6 procent. Annan

säkerhet för egnahemslånet får icke betingas än första inteckning i

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 68 Höft. 2

Angående

statens egnahemslånerörelse.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

egnaliemslägenheten. Hushållningssällskap, men icke öfriga låneförmedlare,

åtnjuta årligt förvalt ningsbidrag med V2 procent af kapitalskulden.

Genom särskild kungörelse den 17 juni 1904 utfärdade Kungl.

Maj:t föreskrifter rörande beskaffenheten af de aktiebolag och föreningar,

hvilka skulle kunna antagas såsom låneförmedlare, angående kontroll

å deras verksamhet, samt angående de handlingar, som borde företes

vid ansökning om statslån ur egnahemslånefonden in. m.

Proposition

J9U7 års

RiJisdag.

till Emellertid uppkom fråga, huruvida icke vissa ändringar borde

vidtagas i grunderna för statens egnahemslånerörelse. Då jag den 4

april nästlidna år i underdånighet föredrog detta ärende, lämnade jagen

redogörelse angående egnahemslånerörelsens dittillsvarande utveckling

och yttrade därefter, att de vid denna redogörelse anförda siffrorna

syntes mig utvisa, att egnahemslånerörelsen åtminstone då icke ännu

vunnit den omfattning, som torde hafva afsetts vid dess anordnande

och som skulle satt den i stånd att i någon mera afsevärd mån bidraga

till att bereda egna hem åt landets inbyggare, stärka den mindre bemedlade

befolkningens ekonomiska villkor, hämma emigration^ och främja

landets uppodling. Att svårigheter i flera hänseenden mött och ställt sig

hindrande i vägen för rörelsens önskvärda utveckling hade, enligt hvad

jag vidare anförde, också framhållits såväl i särskilda till Kungl. Maj:t

eller jordbruksdepartementet ingifna framställningar som annorledes.

Det syntes mig därför böra tagas i öfvervägande, huruvida icke dessa

svårigheter och hinder kunde och borde genom åtgärder från statens

sida aflägsna» eller åtminstone i någon mån mildras.

Jag meddelade vidare, att jag jämlikt nådigt bemyndigande för

biträde inom jordbruksdepartementet tillkallat fem personer, hvilka

under praktisk utöfning af låneförmedlares egnahemslånerörelse eller

eljest genom verksamhet för egnahemssakens främjande vunnit erfarenhet

om de härmed sammanhängande förhållandena, samt att jag med dem

rådgjort i detta ämne. Jag redogjorde vidare för det hufvudsakliga af

det utaf dessa personer till mig afgifna yttrande och meddelade därefter

järrnäl hufvudinnehållet af åtskilliga särskilda framställningar

rörande denna sak.

På grund af den utredning, som sålunda vunnits, och af skäl,

som i statsrådsprotokollet för sistnämnda dag närmare angåfvos, fann

jag mig böra hemställa, att vissa ändringar i gällande bestämmelser

rörande statens egnahemslånerörelse måtte åvägabringas. Med gillande

af denna min hemställan behagade Kungl. Maj:t samma dag aflåta nådig

proposition i ämnet till Riksdagen. De därvid föreslagna ändringarna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

11

afsågo hufvudsakligen följande. Den nuvarande bestämmelsen, att

egnahemslån må utgå endast till arbetare, som hufvudsakligen af kroppsarbete

har sin utkomst, föreslogs skola förändras sålunda, att dylikt lån

finge utgå till arbetare eller med dem likställda personer. Under det

att lägenheter, för hvilkas förvärfvande egnahemslån kan beviljas, nu måste

vara belägna å landsbygden, föreslogs, att egnahemslån måtte kunna utgå

äfven till förvärfvande af sådana lägenheter, som vore belägna å stads område,

men utom den planlagda delen däraf. Minimiåldern för egnahemslåntagare

föreslogs sänkt från 25 till 21 år. I afseende å den säkerhet, som

annan låneförmedlare än hushållningssällskap skall ställa för undfånget

statslån ur egnahemslånefonden, föreslogos vissa bestämmelser i syfte

att underlätta användningen af inteckningar i egnahemslägenheter för

sådant ändamål. Annuiteten å amorteringsdelen af lånet föreslogs skola

för lån till jordbrukslägenheter nedsättas från sex till fem procent.

Vidare föreslogs medgifvande, att sådana inteckningar för annat än

fordran, hvilka icke både afsevärd betydelse för egnahemslägenheteus

värde, icke skulle behöfva relaxeras utan få kvarstå med förmånsrätt

framför egnahemslåneinteckning, samt att låneförmedlare skulle äga

rätt att, redan innan inteckningsförhållandena ordnats, utlämna förskott

å beviljad t egnahemslån. Större frihet föreslogs skola lämnas låneförmedlare

och låntagare att sinsemellan öfverenskomma angående tid

och sätt för uppbörd af räntor och afbetalningar. Förvaltningsbidrag

föreslogs skola tillerkännas äfven andra låneförmedlare än hushållningssällskap.

Slutligen föreslogos åtskilliga smärre förändringar i bestämmelserna,

afseende att åstadkomma större tydlighet och att undanröja

uppkomna missuppfattningar.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling sagda proposition

af Riksdagen öfverlämnades, yttrade följande: »Att redan nu, innan

denna lånerörelse hunnit vinna någon större omfattning och innan

någon tillförlitlig erfarenhet om dess förutsättningar och verkningar

kunnat vinnas, besluta ändringar i grunderna för densamma, anser utskottet

icke tillrådligt. Med anledning häraf och oafsedt att utskott et

hyser en från Kungl. Maj:ts förslag afvikande mening i fråga om lämpligheten

af vissa bland de nu föreslagna villkoren och bestämmelserna,

såsom beträffande egnahemsinteckningarnas omhänderhafvande af statskontoret,

den hittills för dessa lån bestämda årliga afbetalningens nedsättande

från sex till fem procent m. in., finner utskottet sig icke kunna

biträda det föreliggande förslaget.» Utskottet hemställde därför, att

propositionen icke måtte bifallas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Afgifna yttranden

och framställningar.

Redogörelse för

cgnahemslanerörelsens

omfattning.

Första Kammaren antog utskottets hemställan och afslog alltså

propositionen, hvaremot Andra Kammaren för sin del biföll Kung!.

Majrts förslag. Frågan förföll alltså.

I detta sammanhang tillåter jag mig meddela, att de förslag, som

innefattades i ofvan berörda proposition till 1907 års Riksdag, under

den sedan dess förflutna tiden blifvit, såvidt angår hushållningssällskapens

låneförmedling, förordade af representanter för rikets hushållningssällskap,

livilka under december månad år 1907 varit samlade i

Stockholm för öfverläggning angående egnahemslånerörelsen. Endast

i fråga om lämpligheten af sänkning af annuiteten å jordbrukslägenhetslån

voro meningarna delade. Jag får därjämte anmäla, att

aktiebolaget Hem på landet, aktiebolaget Rickomberga egna hem invid

Uppsala, Södra Södermanlands egnahemsaktiebolag, föreningen Hem och

jord i Eskilstuna, Egna hems låneförmedlingsförening, Huskvarna egnahemsförening,

Malmöhus läns egnahemsförening, föreningen Egna hem

Hagabj invid Örebro, Kungsörs egnahemsförening, Källtorps egnahemsförening

invid Falun och Bergslagets bostadsaktiebolag uti till Eders

Kung!. Maj:t ingifna, lika lydande skrivelser framställt vissa önskemål

rörande dylika låneförmedlares verksamhet, samt att dessa önskemål i

hufvudsakliga delar sammanfalla med de förslag, som framställdes i

fjolårets proposition, hvilka förslag därför i dessa skrivelser lifligt tillstyrkas.

I afseende å rätten att bevilja egnahemslån till jordbrukslägenheter

å stadsmark af viss beskaffenhet har framställning gjorts äfven

af Södermanlands läns hushållningssällskap. Jag finner det framgå af

dessa uttalanden och framställningar, att de uti fjolårets proposition

framlagda förslagen i allt väsentligt befunnits lämpliga af dem, som

praktiskt utöfva låneförmedling.

Innan jag går vidare, tillåter jag mig meddela följande sammanställningar

angående egnahemslånerörelsen under den hittills förflutna tiden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

13

Hushållningssällskapens låneförmedling år 1905.

B e

v i

1 j a d e s

t a t s 1 å n

Disponerade eg

n a

hemslån

Till fonden

återfallet

eller åter- betaldt

belopp

Lånoförm edlare

J ordbruks- lån

Bostads

lån

Summa

Jordbruks-

lån

Bostads

lån

Summa

Stockholms läns............

75,000

_

25,000

100,000

100,000

Uppsala „ ............

45,000

30,000

75,000

—

31,000

—

8,200

—

39,200

—

35,800

—

Södermanlands „ ............

150,000

100,000

250,000

—

77,900

—

80,600

—

158,500

-

91,500

—

Östergötlands „ ............

80,000

20,000

_

100,000

—

71,200

—

11,700

—

82,900

—

17,100

—

Jönköpings „ ............

75,000

—

25,000

100,000

—

31,150

—

3,000

—

34,150

-

65,850

—

Kronobergs „ ............

75,000

—

25,000

—

100,000

—

65,700

—

17,750

—

83,450

—

16,550

—

Kalmar läns norra .........

150,000

—

50,000

200,000

—

22,300

—

9,700

—

32,000

—

168,000

—

,. „ södra .........

100,000

—

50,000

_

150,000

—

—

—

5,800

—

5,800

—

144,200

—

Gottian ds läns ............

40,000

—

10,000

_

50,000

—

23,725

—

5,075

—

28,800

—

21,200

—

Blekinge „ ............

150,000

—

50,000

200,000

—

87,500

—

11,305

—

98,805

—

101,195

—

Kristianstads „ ............

270,000

—

30,000

—

300,000

-

269,950

—

30,000

—

299,950

—

50

—

Malmöhus „ ............

150,000

—

50,000

—

200,000

-

68,225

—

1,200

—

69,425

—

130,575

—

Hallands „ ............

35,000

—

40,000

75,000

—

17,000

—

15,000

—

32,000

—

43,000

—

Göteborgs och Bohus läns

25,000

—

55,000

80,000

—

10,600

—

46,250

—

56,850

—

23,150

—

Älfsborgs läns norra.........

150,000

—•

50,000

200,000

—

22,650

—

1,100

—

23,750

-

176,250

—

,, „ södra.........

200,000

—

100,000

300,000

—

55,450

—

3,900

—

59,350

—

240,650

—

Skaraborgs läns.........

250,000

—

50,000

_

300,000

—

87,600

—

5,500

—

93,100

—

206,900

—

Värmlands „ .........

100,000

—

50,000

150,000

-

61,750

—

12,300

—

74,050

—

75,950

—

Örebro „ .........

75,000

—

25,000

100,000

—

65,450

—

24,150

—

89,600

—

10,400

—

Västmanlands „ .........

80,000

—

20,000

100,000

—

72,500

—

—

—

72,500

27,500

—

Kopparbergs „ .........

200,000

—

100,000

—

300,000

7,900

—

15,400

—

23,300

276,700

—

Gäfleborgs „ .........

90,000

—

10,000

100,000

—

40,800

—

3,800

—

44,600

—

55,400

—

Västernorrlands ,, .........

150,000

—

50,000

—

200,000

—

19,800

—

7,200

—

27,000

-

173,000

-

Jämtlands „ .........

100,000

—

—

—

100,000

—

34,650

-

—

—

84,650

—

65,350

—

Västerbottens „ .........

120,000

—

80 000

—

200,000

—

12,975

—

5,400

—

18,375

181,625

—

Norrbottens „ .........

325.000

-

75,000

_

400,000

—

68.005 so

7,700

—

75,705

50

324,294''60

Summa

3,260,000

_

1,170,000

_

4,430,000

—

1,325,780 6 0

332,030

_

1,657,810 6 0

2,772,189 bo

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 111

Hushållningssällskapens låneförmedling år 1906.

Låneförmedlare

B e

vi

[jade statslån

Disponerade egna

hemslån

Till fonden

återfallet

eller åter- betaldt

belopp

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

Stockholms läns.........

35,000

15,000

50,000

14,500

_

10,500

25,000

_

25,000

Uppsala .........

39,000

—

21,800

_

60,800

—

34,000

-

21,400

—

55,400

-

5,400

—

Södermanlands .........

97,100

—

94,400

—

191,500

—

93,350

—

94,050

-

187,400

—

4,100

—

Östergötlands „ .........

80,000

—

20,000

—

100,000

-

77,050

—

16,600

—

93,650

—

6,350

—

Jönköpings „ .........

43,850

—

32,000

—

75,850

-

31,500

—

25,500

—

57,000

-

18,850

—

Kronobergs „ .........

75,000

—■

25,000

—

100,000

—

27,940

—

4,675

—

32,615

—

67,385

-

Kalmar läns norra .........

60,000

—

40,000

—

100,000

—

10,200

—

3,800

—

14,000

—

86,000

—

„ „ södra .........

60,000

—

40,000

—

100,000

7,816

—

17,950

—

25,766

-

74,234

—

Gottlands läns.........

32,700

—

500

—

33,200

—

29,075

—

500

-

29,575

—

3,625

Blekinge „ .........

150,000

—

50,000

—

200,000

—

55,644

-

4,937

-

60,581

-

139,419

—

Kristianstads „ .........

180,000

—

20,000

—

200,000

—

180,000

—

10,050

—

190,050

—

9,950

—

Malmöhus „ .........

50,000

—

10,000

—

60,000

—

34,850

—

6,600

—

41,450

—

18,550

—

Hallands .........

18,000

—

25,000

—

43,000

—

2,500

—

2,000

—

4,500

-

38,500

—

1 Göteborgs och Bohus läns

30,000

—

30,000

60,000

-

29,600

—

27,450

—

57,050

—

2,950

—

Alfsborgs läns norra .....

127,350

—

48,900

176,250

-

10,900

—

1,800

—

12,700

-

163,550

—

„ „ södra ......

200,000

—

100,000

—

300,000

35,625

—

4,450

—

40,075

—

259,925

—

Skaraborgs läns.........

38,600

—

1,700

—

40,300

—

38,600

_

1,700

—

40,300

—

—

—

Värmlands ...........

100,000

—

30,000

—

130,000

—

52,150

—

12,100

—

64,250

—

65,750

—

Örebro .........

75,000

25,000

100,000

—

69,235

—

12,500

—

81,735

-

18,265

—

Västmanlands „ .........

41,000

“

7,000

—

48,000

-

41,000

—

3,100

—

44,100

—

3,900

—

Kopparbergs „ .........

192,100

84,600

—

276,700

—

13,500

14,500

—

28,000

—

248,700

—

Gäfleborgs „ .........

134,200

—

21,200

—

155,400

-

16,700

5,600

-

22,300

—

133,100

—

Västernorrlands „ .........

250,000

—

100,000

_

350,000

—

17,700

—

7,300

—

25,000

-

325,000

—

Jämtlands ...........

46,950

—

18,400

65,350

—

46,950

18,400

—

65,350

~

—

—

Västerbottens .........

100,000

—•

75,000

—

175,000

—

32,100

—

5,800

—

37,900

—

137,100

—

Norrbottens ...........

331,994

50

92,300

424,294

50

93,274

50

25,500

—

118,774

50

305,520

—

Summa 2,587,844

5o|l,027,800

~

3,615,644 50

1,095,759

50

358,762

_

1,454,521

50

2,161,123

—

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

15

Hushållningssällskapens låneförmedling år 1907.

Låneförmedlare

Bevi

jude statslån

Disponerade egna

hemslån

Till fonden

återfallet

eller åter- b''taldt

belopp

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

Jordbruks-

lån

Bostads

lån

Summa

Stockholms läns.........

35,000

15,000

50,000

17,350

12,950

_

30,300

_

19,700

Uppsala ,, .........

60,000

—

40,000

—

100,000

—

59,100

—

21,800

—

80,900

-

19,100

—

Södermanlands „ .........

100,000

—

200,000

—

300,000

—

98,450

—

160,950

—

259,400

-

40,600

—

Östergötlands .........

100,000

—

30,000

-

130,000

—

100,000

—

29,800

—

129,800

-

200

—

Jönköpings „ .........

3,400

—

16,500

—

19,900

-

O

o

-tf

CO

—

13,500

—

16,900

-

3,000

—

Kronobergs „ .........

75,000

—

25,000

—

100,000

-

40,775

—

16,915

—

57,690

—

42,310

_1

Kalmar läns norra .........

40,000

20,000

—

60,000

—

18,700

-

6,400

—

25,100

-

34,900

—

„ „ södra .........

60,000

40,000

100,000

16,434

—

25,160

—

41,594

-

58,406

—

Gottlands läns.........

17,630

—

_

17,630

17,630

—

—

—

17,630

-

—

—

Blekinge „ .........

80,000

20,000

—

100,000

-

57,725

—

9,892

-

67,617

-

32,383

—

Kristianstads ,, .........

200,000

25,000

—

225,000

-

200,000

-

25,000

—

225,000

-

—

—

| Malmöhus „ .........

90,000

10,000

—

100,000

88,250

-

6,650

—

94,900

-

5,100

—

i Hallands „ .........

25,000

_

20,000

45,000

13,700

11,600

-

25,300

-

19,700

—

j Göteborgs och Bohus läns

50,000

50,000

100,000

-

50,000

—

50,000

—

100,000

-

—

-

1

! Alfsborgs läns norra ......

115,250

47,100 —

162,350

-

27,400

—

3,500

—

30,900

—

131,450

„ södra ......

150,000

50,000

200,000

-

61,650

—

49,135

—

110,785

-

89,215

—

Skaraborgs läns.........

118,100

—

5,500

_

123,600

72,250

—

5,500

-

77,750

—

45,850

—

Värmlands „ .........

100,000

30,000

130,000

-

41,800

—

7,400

—

49,200

—

80,800

—

Örebro „ .........

37,000

13,000

50,000

—

36,925

—

12,675

—

49,600

-

400

—

Västmanlands „ .........

175,000

—

7,000

—

182,000

—

164,900

—

5,500

—

170,400

-

11,600

—

Kopparbergs „ .........

178,600

—

70,100 —

248,700

—

14,200

-

27,400

—

41,600

-

207,100

—

Gäfleborgs „ .........

100,000

—

100,000

—

200,000

-

30,500

—

85,300

—

115,800

-

84,200

—

Västernorrlands.........

50,000 —

25,000

—

75,000

—

41,180

—

14,200

—

55,380

-

19,620

—

Jämtlands ,, .........

80,000

—

20,000

—

100,000

78,475

—

19,250

—

97 725

2,275

—

Västerbottens „ .........

100,000

40,000 —

140,000

-

24,500

—

5,400

—

29,900

-

110,100

—

Norrbottens „ .........

170,000

''-

30,000

200,000

-

77,550

—

28,700

—

106,250

—

93,750

—

Summa|2,309,980j—

949,200

I —

3,259,180 —

11,452,844

j 654,577

|-

2,107,421|-

1,151,759

—

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Till hushållningssällskap beviljade statslån för år 1908.

Beviljade statslån

Lånelörmedlare i

Jordbruks-

lån

Bostads-

lån

Summa

Stockholms läns ..........

Uppsala „ ..........

Södermanlands „ ..........

Östergötlands „ ..........

Jönköpings „ ..........

Kronobergs „ ..........

Kalmar läns norra ..........

Gott! ands läns ..........

Blekinge ,, ..........

Kristianstads „ ..........

Malmöhus „ ..........

Göteborgs och Bohus läns

Älfsborgs läns norra..........

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gäfleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

södra

läns

35.000

80.000

200,000

200,000

65.000

110,000

70.000

55.000

75.000

325.000

150.000

20.000

75.000

110,000;

55,150

70,000;

37,000;

108,000- 50,000!

80,000- 60,000- 146,600''-

50.000

130.000

i i

20,000

15.000

60.000

60,000

40.000

15,00o|

12,00g1

20,000;

15,000j

45.000

16.0001

70,000;

16,000

25.000

12.000

12,000

12,000;

12,000

30.000

50.000

20.000

24,700

15,000:

16,000

55.000

95.000

260,000

260,000

105.000

125.000

82.000

75.000

90,000;

370.000

166.000

90.000

91.000

135.000

67,150

82.000

49.000

120.000

80.000

130,000''

80,000

171,300;

65,000

146,OOo!

Summa 2,356,750:—| 632,700—; 2,989,450|-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

17

Aktiebolags och föreningars låneförmedling.

Låneföi-medlare

Beviljade

Jordbruks- i lån

statslån

Bostads-

lån

Dispone- rade egna- hemslån

Till fonden i

återfallet

eller åter-i

betaldt

belopp i

1905.

|

|

| Huskvarna egnahemsförening

Jönköpings | —

48,000

35,500

12,500

: Föreningen Egna hem Hagaby

Örebro j —

69,750

69,750

—

Summa

—

117,750

105,250

12,500

1906.

\ Aktiebolaget Rickomberga

■

; egna hem .....................

Uppsala —

25,000

25,000

— !

1907.

1

| Huskvarna egnahemsförening

Jönköpings j —

150,000

150,000

i Föreningen Egna hem Hagaby

Örebro I —

26,250

26,250

Summa

—

176,250

176,250

_

1908.

t

! Aktiebolaget Hem på landet

Stockholms 200,000

60,000

—

-

1 Egna hems låneförmedlings-

förening ........................

Östergötlands m. fl. 250,000

150,000

—

| Huskvarna egnahemsförening

Jönköpings i —

90,000

_

-

Malmöhus läns egnahemsföre-

ning ..............................

Malmöhus j 75,000

60,000

—

! Föreningen Egna hem Hagaby

Örebro | —

30,000

--

Iiungsörs egnahemsförening...

Västmanlands | —

30,000

—

_ i

! Källtorps ,,

Kopparbergs j —

20,000

—

i

! Bergslagets bostadsaktiebolag

Kopparbergs m. fl. j —

225,000

—

Summa

525,000

665,000

—

_

Bill. till [likså. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 68 Häft.

O

O

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Jag tillåter mig därjämte erinra, att äfven Kalmar läns södra och

Hallands läns hushållningssällskap ingifvit ansökningar om statslån ur

egnahems!ånefonden för år 1908 å respektive 150,000 och 45,000 kronor,

men att, då dessa ansökningar inkommit först efter den tid, 1 november

1907, då dylika ansökningar enligt de af Kung]. Maj:t och Riksdagen

fastställda bestämmelser skolat vara ingifna, de icke kunnat upptagas

till pröfning, ehuruväl därigenom säkerligen betydliga olägenheter

uppkommit för låneförmedlingen inom dessa hushållningssällskaps områden.

Eders Kungl. Maj:t har emellertid med anledning af gjord

ansökning och med stöd af mom. 5 uti gällande bestämmelser för egnahemslånerörelsen

därefter medgifvit, att till förstnämnda hushållningssällskap

finge utanordna» ett belopp af 34,115 kronor.

Vidare får jag erinra, att de inom behörig tid inkomna ansökningarna

för år 1908 afsågo ett sammanlagat lånebelopp å icke mindre

än 6,604,925 kronor, hvaraf hushållningssällskapen begärde till lån för

jordbrukslägenheter 2,721,350 kronor och till lån för bostadslägenheter

1,124,575 kronor eller tillhopa 3,845,925 kronor samt aktiebolag och

föreningar begärde till lån för jordbrukslägenheter 925,000 kronor och

till lån för bostadslägenheter 1,834,000 kronor eller tillhopa 2,759,000

kronor. Inalles begärdes alltså för jordbrukslägenhetslån 3,646,350

kronor och för bostadslägenhetslån 2,958,575 kronor. Då de tillgängliga

lånemedlen icke förslogo att tillgodose samtliga dessa låneanspråk,

måste nedsättningar företagas, och togs därvid hänsyn dels till omfattningen

af låneförmedlarnas låneröreise under de föregående åren dels

ock därtill, att enligt Riksdagens anvisning år 1904 företräde borde

lämnas jordbrukslånen framför bostadslånen. Såsom af ofvan meddelade

tabeller framgår, beviljades för år 1908 statslån ur fonden till ett sarnmanlagdt

belopp af 4,179,450 kronor.

Enligt från statskontoret erhållen uppgift utgjorde låneförmedlarnas

kapitalskuld vid 1907 års slut efter afdrag af de lånebelopp, hvilka vid

den tiden varit odisponerade och som därför skulle under januari månad

1908 återbetalas till fonden, samt med iakttagande af en senare inkommen

upplysning angående Norrbottens läns hushållningssällskaps

återbetalning, tillhopa 5,458,203 kronor.

Då, såsom ofvan nämnts, Eders Kungl. Maj:t för innevarande år

beviljat statslån ur egnahemslån efonden å tillhopa 4,179,450 kronor

samt medgifvit Kalmar läns södra hushållningssällskap att utfå ett af

misstag återbetaldt belopp af 34,115 kronor, uppgår sammanlagda beloppet

af vid slutet af år 1907 utestående samt för år 1908 beviljade

statslån till 9,671,768 kronor. Denna summa understiger visserligen

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

19

med omkring 330,000 det ursprungligen till Kungl. Maj:ts förfogande

för ifrågavarande ändamål ställda belopp af 10 millioner kronor, men

skillnadsbeloppet finnes dock icke tillgängligt för låneåndamål. En del

däraf har nämligen åtgått till förvaltningsbidrag åt hushållningssällskap

•och. en del till täckande af den ränteförlust, fonden fått vidkännas därför,

att den måst gälda ränta till riksgäldskontoret efter högre räntefot än

dess egen utlåningsränta. Största delen af skillnadsbeloppet motsvaras

•emellertid af den ränta för år 1907, som fonden erlagt till riksgäldskontoret

vid slutet af samma år, under det att fondens egna räntor inflyta först under

år 1908. Dessa sistnämnda räntor torde i sin tur jämte den obetydliga

disponibla kapitalåterstoden åtgå till gäldande af fondens ränta till riksgäldskontoret

vid slutet af år 1908, hvartill medel måste hållas i beredskap.

Af denna redogörelse framgår alltså, att det af 1904 års Riksdag

till egnahemslånerörelsens bedrifvande under femårsperioden 1905—

1909 beviljade belopp af 10 millioner kronor fullständigt tagits i

anspråk och att ej ens alla låneansökningar för år 1908 kunnat beviljas.

För rörelsens fortsatta bedrifvande måste därför, enligt hvad

jag förut antydt, ytterligare medel af Riksdagen begäras, och torde

denna framställning lämpligen böra afse en ny femårsperiod, nämligen

åren 1909—1913.

Då Riksdagens medgifvande, att kapitalinbetalningar å från fonden

utlämnade lån må tilläggas fonden, icke gäller längre än till utgången

af år 1909, bör först och främst medgifvande utverkas, att detta förfaringssätt

må utsträckas till hela den nya femårsperioden.

För att underlätta beräknandet af de därutöfver erforderliga lånemedlens

belopp och belysa frågan om de förändringar i lånerörelsen,

som kunna finnas befogade, anhåller jag att få i några hänseenden

ytterligare granska de af mig nu framlagda tabellerna.

Det framgår då att, under det att egnahem slånerörelsen under

de första åren af dess verksamhet syntes hafva ganska svårt att komma

i gång, en ändring härutinnan skett under det senaste året, hvarjämte

rörelsen i viss mån ändrat karaktär.

Främst faller i ögonen den mycket starka stegringen för år 1908

i totalbeloppet af begärda statslån, nämligen från omkring 4 yg millioner

under det egentliga försöksåret 1905 samt omkring 31/2 millioner 1906

och 1907 till mer än 6ya millioner år 1908. Denna stegring beror

väsentligen därpå, att sistnämnda år aktiebolag och föreningar i förhållandevis

mycket större omfattning än förut ansökt om lån. Under

Behofvet af

ökade medel.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Sättet för

anvisande af

medel till

fonden.

det att lån till dylika låneförmedlare för de tre åren 1905—1907 i

enlighet med gjorda ansökningar beviljats med tillhopa allenast 319,000

kronor, begärdes nämligen för år 1908 af aktiebolag och föreningar

lån å tillhopa 2,759,000 kronor. Äfven om det allmänna läget å penningmarknaden

med rådande höga räntor bidragit till att förmå dessa

låneförmedlare att söka lån, torde dock få antagas, att hnfvudsakliga

anledningen är ökadt förtroende för statens egnahemslånerörelse.

Vidare kan konstateras en förskjutning i rörelsen därutinnan, att

i samband med aktiebolags och föreningars ökade uppträdande såsom

låneförmedlare, anspråken på lån för bostadslägenheter ökats mer än

för jordbrukslägenheter. Om samtliga låneförmedlare tagas i beräkning,

utgjorde af totalsumman beviljade statslån bostadslånen 28 procent

år 1905, nära 29 procent år 1906, nära 33 procent år 1907 och

skulle år 1908, därest liksom föregående år samtliga i behörigt skick

varande ansökningar kunnat bifallas, utgjort nära 45 procent, men

kommo till följd af de vidtagna nedsättningarna, hvilka förnämligast

drabbade bostadslånen, att utgöra allenast 31 procent.

Slutligen bör icke förbises, att hushållningssällskapens låneförmedling

synes alltmer hafva öfvervunnit den osäkerhet och oberäknelighet,

som väl alltid är förenad med det första öppnandet af dylika företag.

Sålunda har, bland annat, det belopp, hvilket icke tagits i anspråk af

beviljade statslån, för dessa sällskap nedgått från 62,5 % år 1905 och

60 % år 1906 till 35 % år 1907.

De omständigheter, jag sålunda antydt, synas mig böra föranleda,

att det tages under öfvervägande, huruvida icke vissa andra förändringar

i afseende å förevarande egnahemslånerörelse må finnas vara

befogade än de, som voro föremål för fjolårets proposition. Vid egnahem

slånerörelsens första anordnande betonades uttryckligen, att det var

fråga om ett försök och att, sedan någon tids erfarenhet vunnits, de

ändringar borde vidtagas, som kunde befinnas nödiga och nyttiga. De

nu gångna årens erfarenhet synes mig hafva tillräckligt tydligt ådagalagt

såväl önskvärdheten af vissa ändringar, som ock de riktningar,

hvari dessa ändringar böra gå. I

I betraktande af den tendens till stegring i lånerörelsen, som innevarande

år har att uppvisa, toi’de det då först och främst böra tagas

under öfvervägande, huruvida det nuvarande systemet för anvisande af

medel till lånerörelsens bedrifvande är lämpligt. År 1904 ställdes till

Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp af 10 millioner kronor att efter

sig företeende behof användas under loppet af en femårsperiod. När,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

21

såsom nu inträffat, detta belopp åtgått före femårsperiodens slut, måste

nya medel begäras för rörelsens fortsättande. Om nu sådana medel beviljas

till visst bestämdt totalbelopp för en ny period af exempelvis

fem år, kan det inträffa, att de till följd af stark tillströmning af låneansökningar

taga slut efter endast ett eller annat år. Detta kunde ju

visserligen på sätt och vis anses fördelaktigt, då ju egnahemssaken därigenom

antagligen skulle blifva kraftigt befrämjad, men det torde dock

ej böra lämnas ur sikte, att i fråga om en rörelse sådan som denna

en allt för snabb utveckling kan medföra vådor, som icke böra underskattas,

och att en lugn, stadig utveckling af densamma är vida att

föredraga framför en mer eller mindre konstlad, af tillfälliga orsaker

framkallad plötslig expansion. Därest staten skulle fortfara att, liksom

hittills i allmänhet skett, bevilja lån till fulla belopp åt alla behörigen

kvalificerade låneförmedlare, som ansöka därom, är det omöjligt att

förutsäga rörelsens blifvande omfattning. Naturligtvis står alltid den

möjligheten öppen att framdeles, när omständigheterna synas påfordra

sådant, antingen alldeles upphöra att tillföra fonden nya medel eller

också mer eller mindre begränsa denna tillförsel, men ett dylikt förfaringssätt

skulle säkerligen åstadkomma betydliga olägenheter i flera

afseenden genom sin ojämnhet och oberäknelighet. Det förefaller

mig af dessa skäl vara vida fördelaktigare att redan nu vidtaga eu

begränsning af den årliga utlåningssummans maximibelopp, i likhet

med hvad förhållandet är i fråga om odlingslånefonden och fiskerifonden.

Det är emellertid uppenbart, att det årliga maximibeloppet

icke får sättas så lågt, att det verkar som en obehörig hämsko på

rörelsen. På grund af erfarenheten från de gångna årens lånerörelse

anser jag, att detta årliga maximibelopp lämpligen kan sättas till 5

millioner kronor. Bestämmelserna härom skulle då hufvudsakligen

innefatta, att riksgäldskontoret skulle medelst upplånade medel fylla

hvad som utöfver till fonden inflytande inkomster behöfdes för att tillgodose

ett årligt lånebehof af 5 millioner kronor samt bestrida fondens

öfriga utgifter.

Såsom förut erinrats, kunde icke de för år 1908 inkomna, godkända

låneansökningarna af brist på medel bifallas till fulla beloppen.

Skillnaden mellan begärda och beviljade lånebelopp utgjorde icke mindre

än 2,425,475 kronor. Härtill kommer, att föreningen Hem och jord i

Eskilstuna i behörig tid ingifvit låneansökning för år 1908 å 600,000

kronor, hvilken ansökning dock af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Södermanlads län tillstyrkts endast i fråga om ett belopp

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Angående foradem

verksamhetsområde.

af 150,000 kronor. Denna ansökning afsåg lån till lägenheter inom de

delar af Klosters och Fors socknar, Indika visserligen icke ingå i stadsplanen

för Eskilstuna, men hvilka i allt fall utgöra stadsmark. Jämlikt

1907 års Riksdags medgifvande knnde lån till lägenheter å dylik

mark inom dessa socknar beviljas för samma år, hvaremot vid den

utgång, Kungl. Maj:ts förslag i öfrigt fingo, sådan rätt icke förefinnes

för innevarande år. Ansökningen har därför icke kunnat under nuvarande

förhållanden godkännas. Då jag ämnar tillstyrka Eders Kungl.

Maj:t att föreslå Riksdagen ändring i afseende å det nuvarande förbudet

mot lån till lägenheter å dylik stadsmark, skulle vid bifall härtill

detta hinder mot beviljande af medel till ifrågavarande förening bortfalla.

Slutligen bör beaktas, att, såsom ofvan nämnts, två låneansökningar

inkommit kort efter den bestämda tiden under hösten 1907 och

därför ej kunnat enligt de nu gällande bestämmelserna upptagas till

pröfning. Såsom jag vid tal om detta förhållande framhöll, komma

säkerligen olägenheter att uppstå för egnahemslånerörelsen i de trakter,

som med ansökningarna afsågos, därest ej tillfälle beredes vederbörande

att godtgöra sin försummelse. Det synes af alla dessa skäl vara önskvärd!,

att ytterligare medel ställas till förfogande för lånerörelsen redan

under år 1908. Lånetillskottet för detta år synes mig lämpligen kunna

bestämmas till 800,000 kronor, då totalsumman för året blifver ungefär

5 millioner i likhet med hvad jag föreslår för år 1909 och följande år.

Det skulle kunna ifrågasättas att äfven i ett annat hänseende än

i fråga om bestämmandet af visst tillgängligt årsbelopp vidtaga en

mera genomgripande ändring i afseende å egnahemslånerörelsen. Såsom

jag förut erinrat, uttalade Riksdagen år 1904, att företräde borde lämnas

lån för jordbrukslägenheter framför dylika för bostadslägenheter.

Meningen härmed var nog icke så mycket att ställa enstaka bostadslägenheter

på landsbygden, behöfliga för handtverkare, friarbetare m. fl.,

i efterhand i förhållande till jordbrukslånen, som fastmera att förebygga,

att fondens medel hufvudsakligen toges i anspråk för bostadslägenheter

i köpingar, municipalsamhällen, industricentra in. fJ. dylika orter med

större sammanträngd befolkning. Äfven af den omständigheten, att

förvaltningen af egnahemslånefonden förlagts under jordbruksdepartementet,

vill det synas, som om fonden icke från början varit afsedd att

åtminstone i mera väsentlig mån användas vid egnahemsbildningar

inom dylika stadsliknande samhällen. Något direkt hinder däremot stadgades

emellertid ej, utan det föreskrefs endast, att de egna hemmen

skulle vara belägna å landsbygden, d. v. s. utom stadsdomstols juris
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

23

diktion. Så länge de årligen begärda lånesummorna ur fonden icke

stego till anmärkningsvärd! höga belopp, samt bostadslånen höllo sig

vid jämförelsevis låg procent af samtliga lån, förelåg icke heller anledning

till ändring härvidlag i gällande bestämmelser. Men då numera

utvecklingen synes sträfva därhän, att allt större del af fonden användes

till bostadslägenheter, hvilka otvifvelaktigt äro till mycket stor del

belägna i dylika tätt bebyggda orter, som jag nyss angifvit, måste jagbeteckna

en dylik utveckling såsom föga öfverensstämmande med fondens

ändamål. Bland de viktigaste af dessa ändamål framträda nämligen

gynnandet af småbruksröreisen, främjandet af landets uppodling,

motverkandet af befolkningens inflyttande till städerna samt af den

särskilt från de rena landsbygdsdistrikten starka emigrationen till

utlandet. Dessa ändamål kunna icke eller åtminstone ganska ofullständigt

uppnås genom grundandet af bostad skolonier. Äfven en annan

omständighet bör härvid tagas i betraktande. De lokala förhållandena

i dylika tätt bebyggda orter äro vanligtvis i väsentliga afseenden mycket

olika dem, som råda på den egentliga landsbygden. Det torde i

detta hänseende vara tillräckligt att erinra om det vanligen mycket

högre jordvärdet å dylika orter, de ofta högre arbets- och materialprisen,

de många af gällande byggnadsstadga eller öfriga föreskrifter föranledda

skiljaktigheterna m. in. Allt detta gör, att lånebestämmelserna

ej alltid vilja passa så väl för dylika bostadskolonier. Insikten härom

har äfven gjort, att från socialt intresserade kretsar inom landet uttalats,

att skilda saker blifvit på ett föga lyckligt sätt sammanblandade

vid statens egnaliemslånerörelse. Det synes mig med hänsyn till dessa

förhållanden kunna med skäl ifrågasättas, om det ej vore lämpligast,

att egnahemslånefondens Amrksamhet begränsades till fullföljandet af det

ursprungliga hufvudsyftet, att tillgodose den egentliga landsbygdens

behof, och att orter af ofvan angifna slag med mera sammanträngd

befolkning, så snart stadsplanelagen där tillämpades, afskildes från

fondens verksamhetsområde. Då emellertid äfven dessa orters egnahemsfråga

utgör ett samhällsintresse af framstående vikt, hvilket icke

synes böra lämnas obeaktadt af statsmakterna, men jag erfarit, att

statsrådet och chefen för civildepartementet, till hvilkens handläggningfrågan

om egnahemslån inom dylika orter uppenbarligen skulle höra,

i saknad af nödig utredning i hvarje fall icke är beredd att nu framlägga

förslag i ämnet anser jag mig för närvarande icke kunna påyrka,

att ifrågavarande orter utestängas från de fördelar, som den nuvarande

egnahemslånefonden dock ovedersägligen bereder dem.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Stadsmur!;

utom städsplanen.

A andra sidan kan jag ej undgå att finna, att begreppet landsbygd

är i de nuvarande bestämmelserna alltför snäft begränsad!, i det

att därifrån undantagits all mark, lydande under stadsrätts domvärjo,

äfven om denna mark är och bär afl utsikt att under öfverskådlig tid

förblifva jordbruksområde. Denna fråga berördes redan i fjolårets proposition,

och yttrade jag då härom hufvudsakligen följande.

»Med anledning af vid 1904 års riksdag väckt motion, att lån

skulle få beviljas till bostadslägenheters upplåtande äfven å till stad

hörande område, uttalade utskottet, att det åtminstone för det dåvarande

icke syntes tillrådligt att i detta afseende gå längre, än i propositionen

föreslagits, enär frågan då skulle få ett helt nytt, betydligt förändradt

innehåll samt en väsentlig vidgad omfattning, hvarom allt närmare utredning

saknades. Hvad utskottet sålunda anfört finner jag väl äga

full giltighet beträffande de egentliga stadsområdena. Däremot torde,

åtminstone på många ställen, föga eller ingen skillnad finnas mellan

den öfriga, utanför det planlagda området belägna marken och landsbygden

i egentlig mening. Särskild! är detta fallet, då stadens jurisdiktionsområde

är mycket stort, bvilket flerstädes är händelsen, och i

synnerhet, då det är fördeladt i enklaver med mellanliggande landsbygd

eller då kilar af landsbygd sträcka sig in närmare stadens centrum än

de aflägsna^ delarna af stadsmarken. Att då tillåta egnahemsbildningar

med anlitande af egnahemslån å landskommunernas mark, men icke

tillåta dem på stadens lika långt eller kanske till och med längre bort

från det planlagda området belägna mark, låter sig näppeligen försvaras.

Den judiciella indelningen af riket torde icke härvidlag vara

en lämplig norm. De missförhållanden, som kunna uppkomma af nu

ifrågavarande begränsning, hafva på ett i ögonen fallande sätt visat

sig i fråga om de med Eskilstuna stad numera förenade socknarna

Fors och Kloster. Äfven beträffande ett flertal andra städer pågår

inkorporering af kringliggande landsbygdsområden eller är fråga vackt

därom. Det synes desto mindre vara lämpligt att från egnahemslån

utesluta dylika områden, som dels det i allmänhet torde vara dessa,

hvilka allra bäst ägna sig att upplåtas till bostadslägenheter och dels

sådana områden äfven för smärre jordbrukslägenheter erbjuda särdeles

stora fördelar på grund af tillfället till förmånlig afsättning i staden

för lägenhetens produkter af skilda slag samt möjligen äfven till extra

arbetsförtjänst under de tider," då lägenhetens skötsel måhända icke fullt

upptager dess ägares tid. I det bestämda maximivärdet för lägenheterna

samt i öfriga villkor för egnahemslån torde ligga tillräcklig säkerhet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

25

mot missbruk. Jag finner mig därför böra, i öfverensstämmelse med

hvad de af mig tillkallade personerna i detta hänseende föreslagit, förorda,

att till stad hörande men utanför det planlagda området belägen

mark må i förevarande afseende likställas med landsbygd.»

Den af mig nästlidna år sålunda uttalade åsikt vidhåller jag fortfarande,

så mycket mer som Riksdagen i afseende å jordförmedlingsfonden

beslutat, att denna finge användas äfven till förvärfvande af

stadsmark utom det planlagda området.

I detta sammanhang vill jag meddela, att Södermanlands läns

hushållningssällskap i sin ofvan omförmälda framställning hemställt om

bemyn digande att förmedla lån från egnahem slånefonden inom de delar

af städs område, »som nu äga och kunna antagas komma för framtiden

bibehålla karaktär af landsbygd». Till stöd för denna framställning

har sällskapet åberopat erfarenhet från ofvanberörda, med Eskilstuna

stad numera införlifvade socknar Fors och Kloster, hvilken gifvit vid

handen, att anordnande därstädes af små jordbruk, som skulle i staden

afsätta sina jordbruks-, trädgårds- och ladugårdsprodukter, skulle vara

särdeles fördelaktigt. Emellertid torde emot den föreslagna formuleringen

kunna med fog anmärkas, att den saknar nödig bestämdhet och tydlighet,

i det att det alltid måste blifva synnerligen svårt och i hvarje fall

beroende på en ganska godtycklig pröfning att afgöra, huruvida ett område

kän antagas komma att »för framtiden bibehålla karaktären af

landsbygd». Genom den nya stadsplanelagens bestämmelser torde ock

vara sörj dt för, att, därest begränsningen bestämmes, på sätt jag nyss

angifvit, eller så, att egnahemslån såvidt angår stadsmark endast må

beviljas ifråga om område, för hvilket stadsplan icke blifvit fastställd,

egnahemslånefondens medel ej komma att användas till ändamål, för

hvilka den ej är afsedd. Jag kan därför icke ansluta mig till hushållningssällskapets

förslag.

De ändringar i egnahemslånebestämmelserna, som af Kung!. Maj:t

föreslogos i propositionen år 1907, afsågo hufvudsakligen att bereda

lättnader för egnahem slånerörelsen och undanröja därmed förknippade

svårigheter. Sådana hade allra mest visat sig i fråga om aktiebolags

och föreningars låneförmedling. Då nu lånerörelsen för år 1908 afsevärdt

ökats, synnerligast för sistnämnda slag af 1 ån eför me dlare, kunde

det möjligen tyckas, som om behofvet af de ifrågasatta detaljändringarna

i verkligheten ej vore särdeles stort. Gent emot en sådan åskådning

vill jag erinra därom, att dels, på sätt jag redan förut framhållit, den

möjligheten icke är utesluten, att det allmänna läget å penningmarkBih.

till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 68 Höft. 4

Speciella

ändringar.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Lhuför

medla)'' c.

nåden med rådande högre räntor varit en bidragande orsak till nyssnämnda

förhållande, och dels hushållningssällskapens representanter i

december 1907 förordat de samma år föreslagna ändringsbestämmelserna

samt att dessa äfven på det varmaste tillstyrkts uti ofvanberörda från ett

stort antal aktiebolag och föreningar inkomna skrivelser. Det har till

och med i sistberörda skrivelser begärts, att de nya bestämmelser i

öfverensstämmelse med fjolårets förslag, som sökandena hoppades skola

blifva antagna af innevarande års Riksdag, måtte få gälla redan från

början af år 1908. Möjligen bär äfven förhoppningen härom bidragit

till att låneansökningarna för år 1908 från sådana låneförmedlare blivit

så många och stora. En sådan giltighet torde emellertid icke lämpligen

kunna ifrågasättas i vidare män. än jag längre fram kommer att angifva,

men framställningen därom synes i sin mån utgöra ett vittnesbörd om

ändringarnas behöflighet. Jag finner för öfrigt de år 1907 föreslagna

ändringarna vara i sig själfva så lämpliga och fördelaktiga, att de, med

ett undantag, för hvilket jag längre fram skall redogöra, böra, oafsedt

lånerörelsens under sista året ökade omfattning, redan nu vidtagas. Jag

öfvergå!- nu till att redogöra för dem samt för de ytterligare ändringar,

jag finner mig böra föreslå.

Beträffande de uti ingressen till nådiga kungörelsen den 17 juni

1904 angående allmänna villkor och bestämmelser för den af Kung!.

Maj:t och Riksdagen beslutade egnahemslånerörelse upptagna föreskrifter

föreslog Kungl. Maj:t i nästlidna års proposition, förutom hvad

redan liärofvan erinrats i fråga om städernas icke i stadsplan intagna

mark, ändringar i två särskilda hänseenden. Härom anförde jag vid

ärendets föredragning följande. .

»Till besvarande uppställer sig först frågan, huruvida någon förändring

bör vidtagas beträffande de låneförmedlare, som må kunna anlitas.

Att hushållningssällskapen böra såsom låneförmedlare bibehållas,

synes mig vara uppenbart. Detsamma gäller äfven aktiebolag och föreningar;

och det torde till och med vara ett önskemål, att sådana uppträda

såsom låneförmedlare i betydligt större utsträckning än hittills

varit fallet. Vill man vinna detta mål, torde emellertid föreskrifterna

böra i någon män ändras. För närvarande är stadgadt, att bolag och

föreningar för att kunna uppträda som låneförmedlare skola vara »för

ändamålet särskilt bildade». Denna bestämmelse kan möjligen tolkas

och har äfven, enligt hvad jag inhämtat, på vissa håll tolkats sålunda,

att aktiebolaget eller föreningen skall vara bildad med det särskilda

ändamålet, att genom utlämnande af egnahemslån bereda mindre be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

•Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

27

medlade arbetare tillfälle att på landsbygden förvärfva egna hem. Med

denna tolkning skulle till exempel från möjligheten att blifva låneförmedlare

vara uteslutna dels sådana aktiebolag och föreningar, hvilka

vid sin verksamhet tillgodose äfven andra personer än dem, som med

de för egnahemslånerörelsen gällande bestämmelser kunna erhålla egnahemslån,

och dels de, hvilka utöfva verksamhet äfven annorstädes än

å landsbygden. I öfverensstämmelse med den mening, som härutinnan

uttalats åt de utaf mig tillkallade personerna, anser jag det vara önskvärdt,

att för egnahemssaken verksamma bolag och föreningar äfven

af de slag, som sålunda tilläfventyrs kunnat för närvarande anses vara

uteslutna från rätt till låneförmedling, må uttryckligen erhålla dylik

rätt sig tillerkänd. I detta hänseende har ett förtydligande föreslagits.

Uppenbarligen löper man icke härigenom någon risk att ändamålet skall

förfelas, då ju i hvarje fall vederbörande låneförmedlares lämplighet

skall omsorgsfullt pröfvas.»

»Det kunde ifrågasättas, om ej äfven andra låneförmedlare än de

nu nämnda skulle kunna antagas. Jag finner mig dock icke nu böra

föreslå någon dylik utsträckning.»

»Egnahemslån kan enligt bestämmelse uti ingressen för närvarande

tilldelas endast mindre bemedlade ''arbetare’. Uti mom. 1 af de nu

gällande villkoren och bestämmelserna förtydligas detta begrepp sålunda,

att låntagaren skall ''hufvudsaligen af kroppsarbete hafva sin utkomst’.

De af mig tillkallade personerna hafva härom anfört, att ifrågavarande

definition syntes vara väl trång och kunna vid en tolkning af författningen

efter bokstafven föranleda, att ej mindre arbetsbefäl och förmän

än äfven i statens och kommunens tjänst anställda betjänte blefve uteslutna

från åtnjutande af egnahemslån, hvartill en viss benägenhet på

liera håll förnummits. Med anledning häraf ansågo de tillkallade personerna,

att det skulle vara lämpligt att angifva dem, till hvilka egnahemslån

finge utgå, med uttrycket ''arbetare eller med dem likställda

personer’. Äfven jag finner den nuvarande begränsningen i detta

hänseende vara alltför snäf och håller före, att egnahemslån böra kunna

medgifvas äfven andra mindre bemedlade än kroppsarbetare i egentlig

mening. Afsåge egnahemsrörelsen uteslutande bildandet af mindre

jordbruk, vore uppenbarligen eu sådan begränsning öfverhufvudtaget

tillfredsställande. Nu har emellertid genom omständigheternas makt

hos oss sträfvandet i detta syfte förbundits äfven med sträfvandet att

bereda egna hem i den mera inskränkta betydelsen af egen bostad;

och på detta område finnes ej anledning att inskränka statens verksamhet

till att allenast afse kroppsarbete i detta ords strängaste be
-

Egnahems

låntagare.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Bestämmelser

för lanerorelsen.

Mom. 1.

Mom. 2.

tydelse. De sociala synpunkter, som här spela in, äga sin giltighet

äfven i fråga om andra befolkningsklasser. Den af de tillkallade personerna

föreslagna beteckningen på dem, hvilka må kunna erhålla egnahemslån,

''arbetare eller med dem likställda personel’’, synes mig vara

antaglig. Att en dylik utsträckning af rätten till egnahemslån skulle

föranleda afsevärda missbruk kan jag icke anse. Fortfarande böra

nämligen naturligtvis den lånesökandes personliga kvalifikationer omsorgsfullt

pröfvas, så att det kan antagas, att syftemålet med egnahemsföretaget

ernås och detta sålunda blifver till gagn för honom, och

icke blott ett äfventyr, dömdt att misslyckas. Särskildt synes det mig

vara af vikt, att det tillses, att den, som söker egnahemslån för grundandet

af jordbruk, ej är allt för främmande för denna näringsgren.

Bestämmelse angående maximivärdet å de lägenheter, till hvilkas förvärfvande

egnahemslån få lämnas, torde äfven utgöra garanti för att

icke egnahemslån må utgå till sådana personer, för hvilka de icke böra

vara afsedda.»

De förslag, som sålunda framställts, anser jag mig nu böra återupptaga.

Sedan departementschefen härefter uppläst ett inom jordbruksdepartementet

utarbetadt förslag till i viss mån ändrade bestämmelser

för ifrågavarande egnahemslånerörelse, anförde departementschefen beträffande

de ändringar, hvilka i det upplästa förslaget vidtagits uti de

särskilda momenten af gällande villkor och bestämmelser, följande.

Uti andra stycket af mom. 1 har, liksom i fjolårets proposition,

en förändring vidtagits i afseende å egnahemslåntagarens minimiålder.

För närvarande gäller, att egnahemslån i regel ej må utgå till den,

som icke är 25 år gammal. De förut omförmälda tillkallade personerna

förklarade sig emellertid anse, att denna åldersgräns borde nedflyttas

till myndighetsåldern, 21 år, och detta så mycket hellre, som i stora

delar af vårt land arbetarna vid eu ålder mellan 21—25 år inginge

äktenskap, i samband hvarmed naturligtvis en önskan att förvärfva

eget hem gjorde sig gällande. Det borde äfven fortfarande, enligt

nämnda personers mening, vara låneförmedlare obetaget att, därest så

lämpligen funnes kunna ske, medgifva egnahemslån åt sökande, som

öfverskridit 50 års ålder. Jag delar fullständigt dessa åsikter.

Beträffande mom. 2 gjorde de tillkallade personerna följande uttalande.

»Uti mom. 2 är föreskrifven viss latitud, olika då jordbrukslägenhet

eller bostadslägenhet afses, inom hvilken lånets belopp skall

af låneförmedlaren bestämmas. De flesta hushållningssällskap torde väl

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

29

härvid låta lånebeloppen uppgå till maximum af nämnda latitud, men

några sällskap lära dock af hänsyn till nödig trygghet för möjligheten

att återbekomma det utlånade kapitalet hafva för regel att vid lånebeloppens

bestämmande närma sig latitudens minimum. Då detta

emellertid näppeligen kan anses vara öfverensstämmande med författningens

anda, synes det böra uttalas, att lånen i regel skola motsvara

lägenhetens hela uppskattade värde med afdrag af låntagarens egna

tillgångar, dock att de skola uppgå till minst V2 och högst respektive

5/c och s/4 af nämnda värde.» Härom yttrade jag till statsrådsprotokollet

den 4 april 1907 följande. »Den sålunda gifna tolkningen af meningen

med bestämmelserna i detta moment synes mig vara fullkomligt riktig.

Det måste ju nämligen anses såsom ett missförhållande, om säkerheten

för lånet finge spela en så afgörande roll, att den, hvilken befunne sig

i så knappa ekonomiska villkor, att han blott med den kraftigaste lånehjälp

kunde förvärfva sitt egna hem, skulle få lånebeloppet nedsatt

vida under maximum, kanske ända ned till minimum, just därför att

han hade ringa''|egna tillgångar och säkerheten för lånet därför syntes

svag. Resultatet af en sådan princip skulle blifva, att de mest behöfvande

nödsakades att på annat håll till hög ränta och mot betungande

villkor anskaffa tillskottslån, såvida de ej föredroge att afstå från tanken

att bilda eget hem. Det är dock en af grundreglerna för statens egnaliemslånerörelse,

att låntagaren bör genom densamma få så kraftig hjälp,

att han icke behöfver, åtminstone i större mån, sätta sig i skuld annorstädes

och därigenom äfven råka i ett kanske farligt beroende af andra

personer. Men ehuru jag sålunda anser, att den af de tillkallade personerna

uttalade grundsatsen är fullt riktig, kan jag icke tillråda, att

den intages i bestämmelserna såsom uttrycklig föreskrift. Då staten

anlitar ansvariga låneförmedlare, synes det nämligen icke vara möjligt

att föreskrifva, att dessa skola vara nödsakade att ikläda sig en risk,

som de sjulfva anse vara alltför farlig. Icke heller synes det rådligt

att söka hindra antydda missförhållande på det sätt, att låneförmedlarna

tillätes att taga tilläggssäkerhet. En sådan bestämmelse skulle nämligen

antagligen blott föranleda ännu större svårigheter för egnahemslåntagaren.

Det torde därför icke låta sig göra annat än att såsom ett

önskemål framhålla, att låneförmedlarna måtte i största möjliga utsträckning

tillämpa förberörda grundsats. I mån som på grund af lånerörelsens

ökade omfattning förvaltningsbidraget — hvilket jag ämnar

föreslå skola tillerkännas äfven andra låneförmedlare än hushållningssällskapen

— stiger, torde det icke vara alldeles otänkbart, att låneförmedlarna

kunna däraf erhålla något öfverskott öfver de årliga

s. 30 Kontrollera mot PDF

Mfnn. 3,

30 Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

utgifterna. Af dylikt öfverskott kan då möjligen bildas en riskfond,

hvarigenom faran af de svagare säkerheterna kan i någon mån förminskas.

))

Jag har ansett lämpligt att erinra om de sålunda uttalade uppfattningarna

angående innebörden af ifrågavarande bestämmelse, ehuru

jag lika litet i år som i fjol anser mig böra framlägga något positivt

förslag till afhjälpande af det påvisade förhållandet.

I mom. 3 förekommer, bland annat, föreskrift om den tid, då

ansökningar om statslån skola vara ingifna. Det medför emellertid

enligt min mening vissa olägenheter, att denna tidpunkt är bestämd af

Riksdagen och att alltså Eders Kungl. Maj:t saknar möjlighet att fästa

afseende vid en låneansökning, hvilken af kanske ganska giltiga grunder

inkommit några dagar för sent. Då denna tidsbestämmelse endast

utgör en ordningsföreskrift, i syfte att de olika låneansökningarna måtte

blifva samtidigt pröfvade och de tillgängliga lånemedlen så vidt möjligt

samtidigt fördelade, hvilket är af betydelse särskildt då nedsättning

i de begärda lånebeloppen måste ske till följd af bristande tillgång

att tillgodose dem alla, anser jag det icke böra vålla några betänkligheter,

att bestämmandet af denna tidpunkt öfverlåtes åt Eders Kungl.

Maj:t. I de fall, då särskildt talande skäl föreligga samt medel finnas

att tillgå, kan i sådan händelse Eders Kungl. Maj:t dispensera från

tidsbestämmelsen, hvilket däremot nu är uteslutet. För den händelse

nya ansökningar anses böra infordras för fördelning af det tilläggslånebelopp,

som jag föreslår skola äskas för innevarande år, kan Eders

Kungl. Maj:t då utfärda föreskrift därom. En ändring i nu angifna

syfte är iniord i förslaget till ny lydelse af detta moment.

I det föregående har flera gånger erinrats om Riksdagens uttalande

år 1904, att jordbrukslägenhetslån borde hafva företräde framför bostadslägenhetslån.

Så länge det tillgängliga lånebeloppet förslog att tillgodose

låneförmedlarnas alla låneanspråk, behöfde den sålunda uttalade

grundsatsen ej af Kungl. Maj:t tillämpas. Detta måste emellertid ske

vid fördelningen af 1908 års lån. Och det låter tänka sig, att framdeles

en dylik tillämpning oftare kan ifrågakomma, därest mitt förut omförmälda

förslag om årsutlåningens begränsning till en viss summa, låt

vara så pass stor som fem millioner, bifalles. Under sådana omständigheter

anser jag det önskvärdt, att denna princip, om hvars riktighet

jag är lifligt öfvertygad, uttalas i själfva lånebestämmelserna, och jag

har därför infört ett stadgande af dylikt innehåll i slutet af nu ifrågavarande

inom. 3.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

31

Uti fjolårets proposition föreslogs till andra stycket af mom. 4

ett tillägg'' i syfte att bereda större möjlighet än nu för aktiebolag och

föreningar att använda inteckningar i egnahemslägenheter såsom sådan

säkerhet, som dessa iåneförmedlare skola ställa till statskontoret för

undfångna statslån ur egnahemslånefonden. Anledningen till ändringsförslaget

var att finna i de svårigheter, som måste uppkomma för dessa

Iåneförmedlare att prestera annan säkerhet, än den de själfva mottagit

för de egnahemslån, som de i sin tur utlämnat. Statsutskottet uttalade i

fråga härom, att utskottet hyste en från Kungl. Maj:ts förslag afvikande

mening i fråga om lämpligheten af den föreslagna bestämmelsen om egnahemsinteckningarnas

omhänderhafvande af statskontoret. Jag anser mig

icke nu böra ifrågasätta återupptagandet af detta förslag i vidare mån än att

i momentet inryckes en bestämmelse om rätt för Iåneförmedlare att under

lånetiden utbyta aflämnad säkerhet mot annan, som statskontoret godkänner.

Det torde äfven med de nuvarande bestämmelserna icke vara

■omöjligt för ifrågavarande Iåneförmedlare att ordna sig så, att borgen

af styrelsens medlemmar eller andra intresserade icke behöfver i någon

större utsträckning tagas i anspråk såsom säkerhet. Ett medel bland

andra härtill är att träffa aftal med någon solid bankinrättning, hvilken

ikläder sig garanti för åtminstone större delen af lånet mot säkerhet

af inteckningar i lägenheterna samt någon ersättning för risk och besvär.

Visserligen skulle därigenom eu utgift förorsakas dessa Iåneförmedlare,

men den skulle antagligen väsentligt motvägas af det förvaltningsbidrag,

som jag anser böra tillerkännas dem.

Uti ofvanberörda låneansökning från föreningen Hem och jord i

Eskilstuna har framlagts eu plan till säkerställande af det lån, som

kunde blifva föreningen beviljadt. Denna plan går ut på att dels inteckningarna

skulle deponeras i taka händer, dels en garantiförening

skulle bildas för någon mindre del af lånebeloppet, dels vissa betryggande

bestämmelser skulle införas i stadgarna eller eljest tillämpas vid

lånerörelsen. Jag anser mig icke böra uttala något omdöme om värdet

af eu dylik säkerhet, men finner mig i hvarje fall icke böra med anledning

af denna framställning föreslå någon ändring i de af Kungl.

Maj:t och Riksdagen fastställda lånevillkoren.

Den uti mom. 5, andra stycket, nu förekommande bestämmelsen,

att hvad som icke under det år, då statslån lyfts, blifvit till egnahemslån

disponerad!, skall inbetalas till statskontoret i början af nästföljande

år, har, såsom jag redan nästlidna år framhöll, visat sig föranleda

osäkerhet på grund af olika tolkning af ordet »disponerad^*. 1 allmänhet

har detta ord uppfattats liktydigt med »beviljadt», men några

Mom. 4.

Mom. 5.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

hushållningssällskap hafva ansett det motsvara ordet »utlämnadt» och

alltså till statskontoret återlevererat äfven de belopp, som af beviljade

egnahemslån icke hunnit under samma år utbetalas till egnahemslåntagarna.

Det synes dock icke lida något tvifvel, att icke förstnämnda

tolkning är den rätta. Eljest skulle ju exempelvis kunna inträffa, att

låneförmedlare, som icke behållit hos sig hela beloppet af ett beviljad!,

men icke utbetaldt egnahemslån, skulle, ifall nya låneansökningar inkomme

för sent eller egnahemslånefondens tillgångar blefve något år

så hårdt anlitade, att låneförmedlaren icke kunde erhålla statslån fullt

till det belopp, som af honom begärts, befinna sig i saknad af statslånemedel

till egnahemslånets fortsatta utbetalande. Det är möjligt, att

detta verkligen, därest ej hvad jag härförut föreslagit vinner bifall,

kommer att inträffa innevarande år. Icke heller synes något ekonomiskt

intresse böra föranleda låneförmedlaren att till statskontoret återbetala

dylika statslånemedel, enär ju räntan på statslånet är så pass låg, att

lånets fortsatta innehafvande i hvarje fäll icke bör för vederbörande

låneförmedlare medföra någon nämnvärd utgift. Ett förtydligande i

detta hänseende har ansetts böra göras.

Därjämte har, för förenkling i likviderna mellan statskontoret och

låneförmedlarna, införts ett stadgande, att räntan å de belopp, som

sålunda återbetalas, skall erläggas enligt föreskrifterna i sista stycket

af detta moment och alltså före utgången af mars månad i samband

med den öfriga likviden af räntor och kapitalinbetalningar.

Jämväl den uti femte stycket af mom. 5 förekommande bestämmelsen

om tiden för amorteringens början synes med sin nuvarande

affattning hafva gifvit anledning till missförstånd. För att tydligare

framhålla bestämmelsens verkliga innebörd har eu omredigering skett

i detta moments femte stycke och ett tillägg gjorts till dess sista stycke.

I fjolårets proposition innefattades, såsom jag förut erinrat, jämväl

förslag om nedsättning af annuiteten för jordbrukslägenhetslån från 6

till 5 procent. Härom anförde jag till ofvanberörda statsrådsprotokoll

den 4 april 1907 följande.

»Det har visat sig, att den annuitet af sex procent, som för närvarande

är föreskrifven i fråga om amorteringsdelen af statslån, som

utlämnats för beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, tillämpad

på själfva egnahemslånen medför en årlig utgift för låntagaren,

som till. sitt absoluta belopp kan komma att betydligt öfverstiga hvad

som i de flesta orter betalas i årlig arrendeafgift för en fastighet af

motsvarande storlek och godhet. I den mån sålunda låntagarens årsutgift

mera afsevärdt öfverskjuter hvad låntagaren skulle nödgats år
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

33

ligen betala, därest lian varit arrendator, är det emellertid all sannolikhet

för att lian, som ju får antagas hafva nedlagt allt hvad han själf ägt

på det egna hemmets bildande, måste söka låna sig fram. Härigenom

äfventyra^ emellertid för honom i högsta grad möjligheten att hålla sig

kvar på lägenheten, och det är därvid för honom till ringa glädje, att

amorteringen af det på förmånliga villkor erhållna egnahemslånet går

så mycket fortare. Ett dylikt förhållande länder uppenbarligen icke

till båtnad för saken. I)et har därför synts mig angeläget att söka

såvidt möjligt nedbringa beloppet af annuiteten å dylika lån därhän,

att äfven de ekonomiskt sämst ställda af egnahem slåntagarn a skola

kunna beräknas fullgöra densamma utan att nödgas skuldsätta sig på

annat sätt, och jag har så mycket hellre kunnat göra detta, som

ju all sannolikhet finnes för att i fråga om nu förevarande slag af

lägenheter deras värde stiger med åren. Jag har således låtit vidtaga

den ändring i styckets lydelse, att för framtiden annuiteten för amorteringsdelen

vid statslån, som utlämnats till beredande åt egnahemslån

för jord bni kslägenheter, skulle utgå med allenast 5 procent. Därigenom

skulle visserligen amorteringstiden komma att ökas från 26 till 36 år,

men denna ökning torde ej vara af beskaffenhet att böra vålla betänkligheter.

Af praktiska skäl synes den föreslagna nedsättningen icke böra

gälla andra lån än sådana, som beviljas, efter det de nya bestämmelserna

trädt i kraft. Någon särskild fara synes ej heller ligga i en sådan

anordning, då det väl är att antaga, att de äldre låntagarna vid uppgörandet

af sina beräkningar tagit hänsyn äfven till den höga annuiteten,

och således få anses hafva sörjt för, att de kunna komma ut med densamma.

Stadgande i sistberörda hänseende meddelas i form af öfvergångsbestämmelse.

»

»De skäl, som föranledt mig att föreslå nedsättning i annuiteten

vid lån till bildande af jordbrukslägenheter, gälla uppenbarligen icke

beträffande statslån, som utlämnats för beredande af egnahemslån för

bostadslägenheter. Ej heller har mig veterligen anförts något annat

giltigt skäl för en motsvarande nedsättning i fråga om sistnämnda lån.»

Då statsutskottet nästlidna år yttrade sig öfver berörda proposition,

förklarade sig utskottet hysa eu afvikande mening i fråga om lämpligheten

af »den hittills för dessa lån bestämda årliga afbetalningens nedsättande

från sex till fem procent». Såsom jag ofvan framhållit, uttalades

också vid mötet i december 1907 med representanter för hushållningssällskapen

olika meningar i denna fråga. Jag har emellertid icke kunnat

blifva öfvertygad om att det framlagda ändringsförslaget är olämpligt.

Bill. till Biksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 68 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Mom. 6.

Mom. S.

Det har mot förslaget anförts, att det skulle vara af största vikt, att

låntagaren hunne betala sitt lån, medan han ännu hade sin arbetskraft

i behåll. Det är ju visserligen oförnekligt, att detta skulle vara för

honom fördelaktigt. Men detta bör dock icke medföra, att amorteringstiden

bestämmes i syfte att tvinga honom till eu dylik snabb återbetalning.

Det är alltför möjligt, att detta kan öfverstiga hans krafter.

Det synes för öfrigt vara för honom ännu fördelaktigare, om han kan

blifva i tillfälle att använda eventuella öfverskott till lägenhetens förbättring,

uppdrifvandet af dess jordbruk och anskaffandet af bättre

inventarier. Det kan icke heller i och för sig anses som en olägenhet

för egnahemslåntagaren, att han får under en lång tid behålla ett så

billigt lån som detta, hvilket löper med endast 3,6 procent ränta.

Snarare är förhållandet motsatt. Under vissa förhållanden kan ju också

ett billigt, bundet lån innebära en direkt förmån. Jag vill därjämte

erinra, att den egnahemslåntagare, som vill minska sin skuldsumma,

har möjlighet att göra detta genom inbetalning af större eller mindre

del af lånets stående del, hvarigenom hans årliga ränteutgift minskas.

Jag finner mig alltså böra vidhålla förslaget om nedsättning af annuiteten

för jordbrukslägenhetslånens amorteringsdel från 6 till 5 procent och

hafva i likhet med föregående år stadganden i sådant syfte införts i

förslaget till bestämmelser.

Beträffande mom. 6 anförde de tillkallade personerna följande.

»Mom. 6 föreskrifver bland annat, att egnahemslån, som till låneförmedlaren

återbetalas i annan ordning än som årlig kapitalafbetalning å

amorteringsdelen, skall till statskontoret jämte ränta inbetalas inom en

månad efter återbetalningen till låneförmedlaren. Som många hushållningssällskap

i sina lånekontrakt medgifva låntagarna rätt att när som

helst göra af betalningar, till och med så små belopp som 10 kronor

hvarje gång, å lånets stående del, uppstår både för låneförmedlarna och

statskontoret mycket besvär med dessa små belopps remitterande och

mottagande, hvilken olägenhet torde bäst kunna undvikas genom medgifvande

för låneförmedlarna att redovisa nämnda afbetalningar jämte

ränta en gång årligen i sammanhang med redovisning enligt mom. 5

sista stycket.» Då denna förändring, hvilken innefattades i fjolårets

proposition, synes mig medföra bestämda fördelar, har den införts jämväl

uti det af mig nu framlagda förslaget.

Mot mom. 8 hafva ofta framställts anmärkningar, hvilka dock mest

gällt det ibland kanske alltför skrupulösa sätt, hvarpå bestämmelserna

tillämpats. Det torde t. ex. vara gifvet, att icke särdeles stora kraf

böra ställas på ritningar m. m. till afsedda byggnader, och att äfven i

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

35

(ifrigt bestämmelserna böra tillämpas med varsamhet. Att vidtaga någon

ändring i momentets affattning synes mig dock icke erforderligt

Uti mom. 9 har jag i likhet med nästföregående år funnit mig

böra ifrågasätta ändringar uti flera hänseenden. Då den viktigaste

ändringen förekommer under 2) samt utgör en förutsättning för den

ändring, som föreslås under 1), anhåller jag att först få redogöra för

skälen till ändringen under 2). Härom yttrade de af mig tillkallade

personerna uti sitt ofvanberörda utlåtande följande. »Stadgandet i mom.

9 under 2), att låneförmedlare ej äger för egnahemslånet betinga sig

annan säkerhet än första inteckning i lägenheten, har visat sig utgöra

ett af de svåraste hindren för egnahemslånerörelsens utveckling. I

allmänhet tolka hushållningssällskapen detta stadgande så, att sällskapen

icke äro berättigade utbetala någon del af lånet, förrän första inteckning

i lägenheten af låntagaren presteras. Då det å landsbygden, särskildt

i trakter med gammal tingsordning, drager lång tid att få lägenheten

lagfaren och stamhemmanets inteckningar relaxerade med afseende å

lägenheten, kan en god del af byggnadstiden, då låntagaren är i största

behof af penningar, förgå, innan första inteckning i lägenheten kan

inlevereras och det beviljade egnahemslånet lyftas. Äfven om ett eller

annat hushållningssällskap plägar af egna medel lämna förskott å beviljadt

egnahemslån, till dess låntagaren kan prestera första inteckning i sin

lägenhet, måste det dock, oafsedt att ett sådant tillvägagångssätt för

andra hushållningssällskap är uteslutet till följd af begränsade tillgångar,

anses principiellt oriktigt, att låneförmedlaren på dessa sätt skall nödgas

af egna medel lämna förskott, och anse vi oss därför böra hemställa,

på det att låntagarna måtte beredas lindring uti omförmälda, för dem

obestridligen tryckande bestämmelser i fråga om säkerhet för egnahemslånen,

att uti ifrågavarande moment måtte uttryckligen stadgas, ej

mindre att relaxering af stamfastigheten graverande nyttjanderätts- och

servitutsinteckningar, som icke hafva praktisk betydelse för egnahemslägenheten,

icke må fordras såsom villkor för egnahemslånets lyftande,

än äfven att låneförmedlare må vara berättigad att mot annan, af honom

godkänd säkerhet än första inteckning i lägenheten utlämna egnahemslånet

helt eller delvis, dock att första penninginteckning skall för utbyte

mot den sålunda lämnade säkerheten till låneförmedlare aflämnas före

utgången af det år, då amorteringsskyldigheten inträder.»

Hvad de tillkallade personerna sålunda föreslagit såväl i ena som

andra hänseendet finner jag vara ägnadt att af hjälpa allvarliga olägenheter,

som visat sig uppstå vid egnahemslånerörelsen. Bestämmelser i

dylikt syfte hafva därför införts i det uppgjorda förslaget. I synnerhet

Mom. 9.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

genom medgifvandet af rätt för låueförmedlare att mot annan säkerhet

än första inteckning utlämna förskott å beviljadt egnahemslån skall

förvisso en stor lättnad komma att beredas vid egnahemslånerörelsen

och en af de anledningar, på grund af hvilka dess anordning klandrats

för tungroddhet och formalism, att aflägsnas. Arbetet på det egna

hemmet skall då kunna börja helt snart efter lånekontraktets upprättande,

enär nödiga medel till gäldandet af köpeskilling, byggnadsmaterialier

m. in. genast kunna erhållas såsom förskott. För närvarande

måste ju däremot i allmänhet lägenhetens frigörande från inteckningar

afvaktas, livilket ibland kan fordra lång tid och mycket besvär. Rörande

beskaffenheten af den säkerhet, som skall lämnas för förskotten, synas

inga som helst bestämmelser böra gifvas. I synnerhet föreningar torde

nämligen kunna i detta fall anordna sig på mångahanda sätt, och från

statens synpunkt lär denna sida af saken icke vara af större betydelse. Det

måste emellertid, såsom de sakkunniga framhållit, fordras, att förskottet

icke får räcka hur länge som helst, utan att inteckningssäkerhet måste

inom viss tid lämnas och antagas, hvarvid den för förskotten gifna säkerheten

naturligtvis bör återställas. Den tid, inom hvilken detta utbyte

måste hafva skett, bär af de tillkallade personerna föreslagits till utgången

af det år, då amorteringsskyldigheten inträder. Jag ämnar emellertid

föreslå den ändring beträffande tiden och sättet för de årliga betalningarnas

verkställande från egnahemslån tagaren till låneförmedlaren,

att dessa må kunna härom träffa öfverensskommelse, och då en sådan

öfverenskommelse kan innehålla, att betalning skall ske kvartalsvis,

månadsvis eller på annat sätt, samt amorteringen alltså kan komma

att erläggas redan under det år, på hvilket den belöper, blifver följden,

att det måste fordras, att förskotten skola vara utbytta mot verkligt

egnahemslån, redan innan amorteringsskyldigheten inträder. Mot en

dylik förkortning torde inga betänkligheter böra möta, då förskottstiden

i hvarje fall är så lång, att alla intecknings förhållanden mycket väl böra

hinna under densamma klareras.

För dylikt förskott, som utlämnas af egnaliemslånemedel, bör enligt

min mening beräknas samma ränta, som å egnahemslån i egentlig mening.

Ofvan antydda ändring uti det med 1) betecknade stycket af detta

moment innefattar likaledes framskjutande af den där bestämda tiden

från utgången af det år, då amorteringsskyldigheten inträder, till början

af samma år, och är orsaken härtill densamma som nyss nämnts.

Hvarken i afseende å tiden för lånets uttagande till fullo eller tiden.

för byggnadernas uppförande, hvilka tider väl torde i de flesta fall

sammanfalla, synes en sådan förkortning böra vålla olägenheter, sedan

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

efter den föreslagna ändringen under 2) förskott skulle kunna lämnas

till byggnadernas uppförande in. m.

Den nuvarande bestämmelsen under 3) af detta moment, att andra

villkor icke må betingas ifråga om återbetalning, än i inom. 5 stadgats

angående statslån, har på vissa håll föranledt missuppfattning, i det att

tiden för amorteringsskyldighetens inträde för egnahemslåntagaren räknats

med utgångspunkt från det år, då eu viss utbetalning å egnahemslånet

skett till låntagaren. Det har dock påtagligen varit afsedt, att egnahemslånens

amorteringstid skulle fullkomligt sammanfalla med det statslåns,

från hvilket de utanordnats, och att alltså äfven för egnahemslånen

amorteringsskyldigheten skulle inträda med det fjärde, året efter utgången

af det kalenderår, under hvilket statslånet lyfts i statskontoret,

eller — hvilket är detsamma, enär odisponerade, d. v. s. icke under

samma år till egnahemslån beviljade statslånebelopp skola återbetalas

till statskontoret — efter utgången af det kalenderår,, då egnahemslånet

af låneförmedlaren beviljades. Genom förberörda missuppfattning tiar

föranledts, att för vissa låneförmedlare deras egen amorteringeskyldighet

för statslån kommer att inträda ett eller annat år tidigare, än de själfva

emottaga amortering å de egnahemslån, som de utlämnat från statslånet.

'' För att undvika dylika missförhållanden för framtiden och samtidigt

förebygga, att amorteringen för egnahemslåntagarna komme att

inträda alltför tidigt, föreslogo de af mig tillkallade personerna eu

anordning, hvarigenom statslånen skulle till en början utlämnas såsom

kreditiv och amorteringstider m. in. sedermera årligen bestämmas på

grund af den egnahemslånesumma, som utlämnats , af kreditiv et. Vid

närmare pröfning af detta förslag liar jag emellertid funnit detsamma

icke vara utan olägenheter. Jag tror icke heller, att en sådan anordning

är behöflig. Den hufvudsakliga anledningen till densamma skulle vara

omsorgen om, att icke amorteringstiden inträffade allt för snart föi

egnahemslåntagaren. Men, därest denne får tillfälle att, såsom ofvan

tillstyrkts, uppbära förskott å beviljadt egnahemslån, kan lian ju ganska

snart efter egnahemslånets beviljande få medel, hvarmed han kan begynna

arbetet på hemmet, och då synes det icke böra vara för mycket

att stadga amorteringsskyldighetens inträde till det fjärde året eftei

utgången af det, under hvilket lånet beviljades. Något särskildt förtydligande

af ifrågavarande bestämmelses lydelse torde, efter hvad som

nu framhållits, icke erfordras. . _ .

Beträffande inom. 9 i öfrigt har vidare uti förslaget den af mig

förut antydda ändring vidtagits, att låneförmedlare och egnahemslåntagare

“medgifvits större frihet att öfverenskomma beträffande tid

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

och sätt för erläggande af de årliga rånte- och kapitalaf betalningarna.

1 synnerhet hvad föreningar beträffar, synes en dylik större frihet nödvändig,

enär dessa i regel torde önska uppsamla medlen, i smärre poster.

De tillkallade personerna hafva också föreslagit ändring i dylikt syfte.

Det nuvarande medgifvandet för låntagaren att förbehålla sig rätt

att, därest han så önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gång

infria återstoden af amorteringsdelen än äfven före lånetidens utgånginbetala

egnahemslånets stående del i dess helhet eller delvis har jag

ansett böra utbytas mot en bestämd föreskrift, att denna rätt alltid

skall tillkomma låntagaren, oberoende af något särskildt förbehåll i

sådant syfte.

Bland de anledningar, som skola grunda rätt för låneförmedlare att

i förtid uppsäga egnahemslånet till inbetalning, har i några af de formulär

till lånekontrakt, som ingifvits till jordbruksdepartementet i samband

med låneansökningar, upptagits, att låntagaren afflytta!* från lägenheten.

Såsom stöd för befogenheten af en dylik bestämmelse har antagligen

uppfattats föreskriften i punkten gj under mom. 9, nämligen att dylik

uppsägning må ske, om eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren,

med hänsyn till det med egnahemslånet afsedda ändamål,

uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma. Det torde

dock vara gifvet, att icke hvarje afflyttning från lägenheten bör medföra

egnahemslånets förverkande, utan blott en afflyttning, som sker

under sådana omständigheter, att det kan skäligen antagas, att låntagaren

eller hans familj icke vidare ämnar bebo lägenheten. Ett förtydligande

tillägg i detta syfte har gjorts till punkten g).

Mom. io. Med anledning af att vissa låneförmedlare utöfva verksamhet inom

mer än ett län, har i mom. 10 bestämmelsen, att afskrift af lånekontrakt

skall ingifvas till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i »länet»,

för tydlighetens skull utbytts mot föreskrift, att afskriften skall ingifvas

till nämnda myndighet i »det län, där lägenheten är belägen».

Mom■ 13 ■ Af samma anledning har i mom. 13 införts bestämmelse, att årlig

redogörelse för låneförmedlarens verksamhet skall afgifvas till Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i hvarje län, inom hvilket låneförmedlaren

förmedlar egnahemslån. Möjligen kan denna förändringmedföra

att olika formulär måste fastställas för det fall att rörelsen

utöfvas endast i ett län och för det fall att den är utsträckt öfver flera

län, men då formulärens affattning- i hvarje händelse beror på särskilda

föreskrifter, som det tillkommer Eders Kung!. Maj:t att meddela, föranleder

anmärkta förhållande ej någon ytterligare ändring i affattningen

af momentet ifråga.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

39

Med anledning af att olika meningar yppats angående innebörden Mom. u.

af den i mom. 14 förekommande bestämmelsen, att hushållningssällskap

må kunna få räntor och afbetalningar å utlämnade egnahemslån debiterade,

uppburna och redovisade i sammanhang med kronoskatterna,

anhåller jag få erinra om följande.’ ''Sedan Ålfsborgs läns södra hushållningssällskap

genom dess förvaltningsutskott hos Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i länet anhållit, att räntor och afbetalningar å

egnahemslån, som af sällskapet utlämnats, finge utan kostnad för sällskapet

uppbäras på samma gång som kronoskatterna, men vissa uppbördsförvaltningar

^ framställt anspråk på uppbörd sprovision å de debiterade

beloppen, underställde Kungl. Maj:ts bemälde befallningshafvande

frågan om afgiftsfri indrifning Kungl. Maj:ts pröfning. Genom beslut

den 9 november 1906 förklarade Kungl. Maj:t, att ifrågavarande

stadgande uti mom. 14 måste anses innebära, att, då räntor och

afbetalningar å af hushållningssällskap utlämnade egnahemslån i sammanhang

med kronoskatterna debiteras, uppbäras och redovisas, sådant skall

ske, utan att vederbörande därför äga rätt till särskild ersättning, och

fann Kungl. Maj:t på grund häraf framställningen icke föranleda vidare

yttrande. Genom detta Kungl. Maj:ts beslut har alltså den tveksamhet,

som förelegat i fråga om den rätta tolkningen af detta moment,

undanröjts.

Sedan numera de egentliga kronouppbördsstämmorna förlagts till

hösten, ägna de sig icke val för uppbörden af egnahemslånemedel.

Då emellertid, på sätt jag redan i annat ärende haft tillfälle att

framhålla, det för framtiden blir nödigt att anordna en särskild uppbördsstämma

under våren för uppbärande af, bland annat, kronans

arrenden, synes jämväl uppbörden af egnahemslånemedlen lämpligen

böra förläggas till denna uppbördsstämma, hvarom bestämmelse därför

inryckts i förslaget.

För vissa här och hvar vidtagna smärre rent redaktionella ändringar

synes ej erfordras någon särskild motivering.

De sålunda förändrade bestämmelserna torde böra i hela sin om- De ändrade be.

fattning gälla icke blott för de lån, som af Eders Kungl. Maj:t kunna tillämpning.

komma att beviljas för år 1909 och senare år, utan äfven för de lån,

som kunna blifva under innevarande år ytterligare beviljade från det

tilläggsbelopp af 800,000 kronor, som jag föreslår Eders Kungl. Maj:t

att af Riksdagen begära för år 1908. Efter ingången af år 1909 torde

de nya bestämmelserna böra i förhållandet mellan staten och låneförmedlarna

gälla äfven förut beviljade statslån, dock med undantag

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Förvaltningsbidrag.

för bestämmelsen om förändrad annuitet å amorteringsdelen afjordbrukslägenhetslån.

I förhållandet mellan låneförmedlare och egnahemslåntagare

kunna ifrågavarande förändrade bestämmelser naturligtvis vinna

tillämpning beträffande äldre egnahemslån endast i den mån, dessa

kontrahenter öfverenskomma därom.

Förvaltningsbidrag till betäckande af omkostnader och eventuella

förluster vid låneförmedlingen utgå för närvarande endast till hushållningssällskap

men icke till öfriga låneförmedlare. Såsom skäl till

att icke sådana bidrag borde tillerkännas äfven de sistnämnda, anfördes

i statsrådsprotokollet vid propositionen till 1904 års riksdag, dels att

några särskilda kostnader icke för dem torde föranledas af lånerörelsen,

dels att de torde lättare än hushållningssällskapen kunna förebygga

förluster, och dels att deras låneförmedling vore alldeles frivillig.

Emellertid synes erfarenheten under deu tid, egnahemslånerörelsen pågått,

utvisa, att denna olikhet mellan hushållningssällskapen och andra

låneförmedlare uppfattats såsom eu obillighet mot de senare. Viktiga

skäl synas mig också kunna framdragas för, att förvaltningsbidrag må

tilldelas äfven dessa låneförmedlare. Afsikten med det hela är ju att

bereda de mindre bemedlade tillfälle att på så fördelaktiga villkor som

möjligt förvärfva egna hem. Om nu dessa låneförmedlare skola själfva

helt och hållet vidkännas sina förvaltningskostnader samt eventuella

förluster, torde följden blifva, att de, för att möta dessa utgifter, på

ett eller annat sätt utkräfva ersättning därför utaf egnahemslåntagarna,

exempelvis genom högre pris på den jord, de möjligen tillhandahålla

dessa. Därest åter förvaltningsbidrag medgifvas, synes det kunna antagas,

att de däraf framkallade förmånerna indirekt komma låntagarna till godo.

Man har ju nämligen sökt att genom föreskrifter angående de aktiebolag

och föreningar, som kunna få förmedla egnahemslån, vinna garantier

för, att rörelsen af låneförmedlaren bedrifves oegennyttigt, och att det

alltså förebygges, att den vinst, utöfver skälig afkastning å insatt

kapital, hvilken kan uppkomma å rörelsen, må tillgodokomma andra än

egnahemslåntagarna. Då det synes mig vara fullt lämpligt, att staten

på detta sätt bidrager till bestridande af utgifter, hvilka eljest antagligen

skulle hvälfvas öfver på egnahemslåntagarna, samt det icke torde

kunna bestridas, att äfven för dessa låneförmedlare lånerörelsen förorsakar

arbete och omkostnader samt att den är förenad med en kanske

icke obetydlig risk, tvekar jag icke att tillstyrka, att förvaltningsbidrag

må tillerkännas äfven aktiebolag och föreningar. Tillräckligt skäl torde

därvid icke föreligga att såsom grundval för beräkningen af dylikt

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

41

förvaltningsbidrag icke godkänna äfven de statslån, som redan beviljats

till dylika låneförmedlare. Då nämligen dessa förmedlare under strängare

villkor, än dem jag nu föreslår, trädt i verksamhet för det åsyftade

stora målet, torde de hafva grundad anledning att påräkna att icke

blifva sämre ställda än de, som först, sedan villkoren lindrats, tilläfventyrs

må vilja inlåta sig på låneförmedlingen. I afseende å beräkningsgrunden

för förvaltningsbidragets belopp, hvilket belopp ju absolut

taget stiger i den mån låneförmedlarens lånerörelse utvidgas, anser

jag mig icke nu böra föreslå någon förändring. Jag tillåter mig i detta

sammanhang erinra, att sådana bidrag beviljades år 1906 till sammanlagdt

belopp af 8,842 kronor 80 öre, år 1907 till ett belopp af 15,384

kronor 94 öre, samt att Eders Kungl. Maj:t förut denna dag anvisat

dylika bidrag för innevarande år med tillhopa 25,758 kronor 48 öre.

Då jag år 1907 föredrog frågan om ändrade bestämmelser rörande

egnahemslånerörelsen, anförde jag bland annat följande.

»Det synes kunna ifrågasättas, huruvida den nuvarande anordningen,

enligt hvilken dessa förvaltningsbidrag utgå af egna hemslånefondens

kapitaltillgång, är fullt lämplig, enär därigenom fondens kapital

småningom förminskas, under det att fondens skuld till riksgäldskontoret

förblifver oförändrad. Sistnämnda förhållande inträder emellertid äfven

af andra anledningar. En af dessa består däruti, att, då riksgäldskontoret

skall åtnjuta godtgörelse för den ränteutgift, som för kontoret

förorsakas genom medels öfverlämnande till fonden, denna räntegodtgörelse,

enligt hvad jag inhämtat, utgått efter högre räntefot

än den ränta, som fonden själf erhåller å utlämnade statslån, eller 3,6

procent. Härigenom uppstår ju för fonden, så länge dylik ränteskillnad

skall gäldas, en årlig utgift. Det torde emellertid icke vara nödvändigt

att redan nu upptaga dessa frågor till närmare pröfning, utan synes

därmed kunna anstå, till dess det befinnes erforderligt att tillföra fonden

nytt kapital, ett behof, som snart nog kan komma att göra sig

gällande.»

Den ränta, som riksgäldskontoret betingat sig för de under de

hittills förflutna tre åren 1905, 1906 och 1907 till egnahernslånefonden

levererade medlen, har, enligt hvad jag inhämtat, utgjort 3,7 5 procent.

För medel, som levereras efter ingången af år 1908, debiterar rikgäldskontoret,

4 procent ränta. Då fondens egen ränta icke uppgår till mer

än 3,6 procent uppstår alltså en årlig förlust, som har till följd en

kapitalminskning. Då emellertid skillnaden för närvarande icke är särdeles

stor och den vid en eventuell framtida återgång till lägre inlåningsBih.

till Riksd. Frat. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 68 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Motionär.

ränta för riksgäldskontoret ko in me att minskas samt törkända til] och

med försvinna, hvad nya leveranser af medel till fonden beträffar, anser

tåg det icke nödvändigt att redan nu föreslå särskilda åtgärder för

täckande af denna brist. Kapitalförlusten genom utbetalandet af förvaltningsbidrag

från fonden är däremot af större betydelse.

Därest, som jag föreslagit, förvaltningsbidrag med Va procent tillerkännes

samtliga låneförmedlare, blifver den årliga utgiften härför med

den nuvarande utlåningssumman af nära 10 millioner kronor, i det

närmaste 50,000 kronor. Allt efter som lånerörelsen ökas, stiger med

nödvändighet beloppet af detta årliga förvaltningsbidrag och kommer

att afsevärdt tära på fondens tillgångar. Det synes för öfrigt icke

heller vara fullt lämpligt att anlita lånemedel för eu sådan utgift som

bekostandet af dessa bidrag, utan torde riktigast vara, att erforderligt

belopp årligen uppföres i riksstaten såsom utgift att bestridas af anslagsmedel.

Då detta emellertid icke skett i det förslag till statsreglering

för år 1909, som framlagts för innevarande års Riksdag, anser jag mig

icke nu böra ifrågasätta äskandet af ett förslagsanslag för detta ändamål

å 1909 års riksstat, men håller före, att det af mig nu angifna

förfaringssättet bör framdeles tillämpas. Vid sådant förhållande är det

för närvarande tillräckligt att utverka Riksdagens medgifvande till att

förvaltningsbidrag må under år 1909 utgå af fondens medel.» I

I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition har utskottet

till behandling forell aft fyra i ämnet väckta motioner, eu inom

Första och tre inom Andra Kammaren.

I den förstnämnda, n:o 21, hvilken väckts af herr G. Benedicks,

har yrkats, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och till nästa Riksdag

inkomma med förslag till ändring af nu gällande bestämmelser för egnahemslånerörelsen,

så att, i öfverensstämmelse med egnahemskommitténs

förslag, för hvarje län skulle finnas en egnahemsnämnd} hvilken hade till

uppgift att befrämja tillkom sten af egna hem för mindre bemedlade

arbetare, samt att det måtte åläggas kommunalnämnderna på landet därvid

medverka och särskild! utse egnahemsomhud.

Inom Andra Kammaren har yrkats,

dels i motion n:o 208 af herrar C. A. Lindhagen och K. A. Tengdahl,

att Riksdagen ville besluta sådant tillägg till villkoren för egnahemslånerörelsen,

att innehafvare af tomträtt måtte äga rättighet erhålla

lån mot säkerhet af inteckning i tomträtten;

dels i motion n:o 269 af herrar C. G. Johansson i Aflösa och C.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

43

ti. Johansson i Jönköping, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.

Makt anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och till Riksdagen

inkomma med förslag till förenklade bestämmelser för statens egnahemslånerörelse

hufvudsakligen i syfte att riksbanken och dess afdelningskontor

skulle komma att sköta denna rörelse eller deltaga i dess skötande;

dels i motion n:o 273, af herr E. A. Lindblad, med hvilken herr

Alfr. Berg m. fl. instämt,

att Riksdagen behagade med afslag å de i Kungl. Maj:ts proposition

n:o 96 under 2:o) och 4:o) gjorda hemställanden besluta:

I a) att riksgäldskontoret skulle för hvart och ett af åren 1909—- 1913 tillhandahålla ett belopp af 2 millioner kronor att af Kungl. Maj:t

disponeras såsom statslån till de hushållningssällskap, aktiebolag och

föreningar (låneförmedlare), hvilka ville genom utlämnande af egnahemslån

bereda mindre bemedlade arbetare och med dem likställda

personer tillfälle att förvärfva egna hem å landsbygden, dock att hvad

beträffade aktiebolag--grunder;

b) att hvad Kungl. Maj:t under l:o), 3:o), och 6:o) hemställt, måtte

bifallas;

c) att bestämmelserna under 5: o) måtte i tillämpliga delar antagas

såsom normerande för ifrågavarande lånerörelse, hvarvid dock

skulle iakttagas, att vid egnahemslån för bostadslägenheter en annuitet

af 7 procent beräknades, men att vid egnahemslån för jordbrukslägenheter

annuiteten bestämdes till 6 procent;

d) att medgifva, att Kungl. Maj:t skulle äga under hvart och ett

af åren 1909—1913 af egnahemslånefondens medel anvisa såsom bidrag

till hushållningssällskap för betäckande för dem genom lånerörelsen uppkommande

kostnader och möjliga förluster ett belopp, motsvarande för

hvarje låneförmedlare en half procent af den ej till betalning förfallna

kapitalskuld, hvari låneförmedlaren på grund af från fonden utbekomna

statslån vid hvarje års början häftat till staten; Kungl. Maj:t dock obetaget

alt hos kommande Riksdagar anmäla dylik utgift till täckande medelst

särskilda anslag;

II) att med anledning af Kungl. Maj:ts proposition i skrifvelse

anhålla, det Kungl. Maj:t ville, efter ytterligare utredning såväl af

egnahemsförhållandena på städernas områden som städernas behof och

önskningar härutinnan, afgifva förslag om en särskild lånefond af

högst 2 millioner kronor årligen, att af Kungl. Maj:t disponeras såsom

statslån åt sparbanker, aktiebolag och föreningar, hvilka kunde anses

såsom lämpliga låneförmedlare och som ville genom utlämnande af

egnahemslån bereda mindre bemedlade arbetare och med dem likställda

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Utskottets

yttrande.

personer tillfälle att förvärfva egna hem å till stad hörande område,

hvithet ej af Kungl. Maj:t undantag^,

dels ock i motion, n:o 304, af herrar TF. Lundin och O. Silfverscliiöld,

att Riksdagen behagade besluta, att den af Kungl. Magt föreslagna

5 millioners-fonden till egna hem uppdelas i 2 lika stora fonder,

att användas den ena till byggande å landsbygd, den andra för byggande

å stads icke planlagda område; samt

att grundräntan å den förra fonden, som hittills, beräknas efter

3,6 % och å den senare efter A,%.

Beträffande de till stöd för dessa förslag åberopade skäl tillåter

sig utskottet hänvisa till motionerna.

Hvad först beträffar herr Benedicks framställning om att, i öfverensstämmelse

med egnahemskommitténs förslag, skulle bildas egnahemsnämnder

för befrämjande af tillkomsten af egna hem för mindre bemedlade

arbetare samt att kommunalnämnderna skulle därvid medverka och

utse egnahemsombud, får utskottet hänvisa till särskilda utskottets vid

1904 års riksdag afgifna yttrande i detta ämne. Särskilda utskottet

ansåg egnahemsnämnder eller deras biträdande organ, såsom kommunalnämnder

och krön obetjäning, icke lämpliga för lånerörelsens handhafvande.

Sistnämnda organ, i hvilkas hand tyngdpunkten af bedömandet

antagligen komme att ligga, vore tillsatta för helt andra ändamål samt

upptagna af en mångfald bestyr och uppgifter, Indika ej blott kunde

hindra dem att ägna nödig tid och omtanke åt egnahemssträfvandena

utan äfven under vissa förutsättningar kunde tänkas råka i strid med

dessa sträfvanden. Ej heller kunde egnahemsnämnderna, hvilkas verksamhet

ganska lätt skulle kunna antaga alltför ämbetsmannamässiga

former, anses såsom tillfredsställande låneorgan. Det syntes utskottet

däremot önskligt, att egnahemsrörelsen måtte få tillfälle att utveckla

sig under så fria former, som omständigheterna kunde medgifva, och

att lånerörelsen måtte, i den omfattning, som vore förenlig med nödig

trygghet för det afsedda ändamålets vinnande, anordnas på ett enkelt

och för den lånesökande allmänheten tilltalande sätt. I detta afseende

ansåge utskottet anlitandet af mellanhänder otvifvelaktigt innebära fördelar

framför angifna tillvägagångssätt. Genom anlitande af lämpliga

mellanhänder kunde också, åtminstone i vissa fall, vinnas, att anordningarna

bättre anslöte sig till redan bestående förhållanden; och antagande

af hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar såsom mellanhänder

vid lånerörelsen innebure de betingelser, som fordrades för att lånerörelsen

skulle anförtros åt mellanhänder. — I anslutning1 till hvad sär
O
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

45

skilda utskottet sålunda uttalat ocli vid det förhållande, att redan nu

finnas af hushållningssällskapen i de flesta län utsedda egnahemsnämnder

för lånerörelsens befrämjande, anser sig utskottet böra afstyrka herr

Benedicks ifrågavarande motion.

I en till lagutskottet remitterad motion, n:o 209, hafva ofvannämnda

motionärer herrar Lindhagen och Tengdahl hemställt, bland annat, om

åtgärder för att lån mot säkerhet af inteckning i tomträtt måtte utlämnas

från vissa under offentligt inseende och kontroll ställda penningförvaltande

anstalter och kassor samt i sådant hänseende påyrkat ändring

af för dem gällande författningar och reglementen i syfte att

inteckning i tomträtt måtte i kreditafseende likställas med fastighets
inteckning.

Med bifall till lagutskottets i utlåtande n:o 28 gjorda hemställan

har Riksdagen afslagit nämnda motion i hvad den innefattade

omförmälda framställning. 1 enlighet härmed och på de i lag
utskottets

utlåtande anförda skäl finner utskottet, att ej heller motionärernas

nu ifrågavarande förslag kan af Riksdagen bifallas.

Emot den af herrar C. Gr. Johansson och (k R. Johansson i deras

ofvanberörda motion gjorda framställning i fråga om egnahemslånerörelsens

öfvertagande af'' riksbanken och dess afdelningskontor har

utskottet velat erinra, att härigenom icke torde kunna beredas låntagarne

större bekvämlighet, än om låneförmedlingen sker genom hushållningssällskapen.

Med anledning af hvad motionärerna vidare uttalat i fråga

om nu rådande omgång och tidsutdräkt vid låns erhållande från ifrågavarande

fond samt om vidlyftigheten i fondens administration, har utskottet

endast velat framhålla, att Kungl. Maj:t icke lärer underlåta att

tillse, huruvida förenklingar i nämnda afseende må, efter den erfarenhet,

som alltjämt kommer att vinnas, kunna genomföras utan att förvaltningens

trygghet åsidosättes.

Vidkommande herr Lindblads samt herrar Lundins och Silfverschiölds

ofvannämnda motioner, anser sig utskottet icke kunna biträda

förslaget om uppläggande af särskilda lånefonder för bildandet af egna

hem å landsbygd och å stadsområde, då en sådan åtgärd hittills visat sig

obehöflig och härigenom endast skulle föranledas omgång och inveckling

i förvaltningen utan motsvarande nytta. Skulle i en framtid sådana

förhållanden uppstå, att ett särskiljande af lånen till egna hem å landet

och i städerna komme att visa sig önskvärd!, torde frågan om åtgärder

i sådant syfte komma att då tagas i öfvervägande. Vid gillande af

utskottets uppfattning om att icke särskilda egnahemslånefonder böra

uppläggas, förfaller sistnämnda motionärers förslag om att grundräntan

å lån från de särskilda fonderna skulle vara olika; och synes i allt fall

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o in.

giltiga skäl icke förefinnas för att fordra högre ränta å egnahemslån

för bostadslägenheter å stads icke planlagda område än å öfriga egnahemslån,

om än annuiteten å de förra lånen må anses böra vara större

än å de senare. Det i herr Lindblads motion väckta förslaget i afseende

å egnahemslånefondernas storlek och annuiteten å lånen därifrån

kommer att blifva besvaradt genom hvad utskottet i dessa ämnen här

nedan kommer att anföra.

Beträffande Kungl. Majrts nu föreliggande förslag får utskottet

erinra om, att statsutskottet vid nästlidet års riksdag afstyrkte af

Kungl. Maj:t framlagdt förslag om förändrade grunder för den af staten

utöfvade egnahemslånerörelsen och därvid anförde, bland annat, att utskottet

icke ansåg tillrådligt att redan då, innan denna rörelse hunnit

vinna någon större omfattning och innan någon tillförlitlig erfarenhet

om dess förutsättningar och verkningar kunnat vinnas, besluta ändringar

i grunderna för densamma. Genom kamrarnes öfver utskottets hemställan

fattade olika beslut förföll frågan. Under tiden efter nästlidet

års riksdag hafva emellertid sådana förhållanden inträdt, att utskottet

nu icke tvekar att tillstyrka egnahemslånerörelsens af omständigheterna

påkallade reformerande och utveckling. Enligt hvad i ofvan anförda

statsrådsprotokoll meddelas, hafva de förslag, som innefattades i Kungl.

Maj:ts proposition i ämnet till 1907 års Riksdag, blifvit, såvidt de anginge

hushållningssällskapens låneförmedling, förordade af representanter

för rikets hushållningssällskap, Indika under december månad år 1907

varit samlade i Stockholm för öfverläggning angående egnahemslånerörelsen.

Af statsrådsprotokollet inhämtas vidare, att elfva inom olika

delar af landet bildade aktiebolag och föreningar med uppgift att främja

förvärfvandet af egna hem i skrivelser till Kungl. Maj:t framställt

önskemål rörande dylika låneförmedlares verksamhet, indika önskemål

i hufvudsakliga delar sammanfallit med förslag, som framställdes i propositionen

till förra årets Riksdag. Att verksamheten för förvärfvandet

af egna hem numera vunnit beaktansvärd utveckling och stadga, torde

framgå bland annat dels af den betydande ökningen i det sammanlagda

lånebelopp, hvarom ansökningar under år 1907 gjorts, samt dels af den

omständigheten, att det belopp, som beviljats hushållningssällskapen för

låneförmedling men sedermera icke tagits i anspråk, nedgått från 62,5

procent år 1905 och 60 procent år 1906 till 35 procent år 1907.

Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag till egnahemslånerörelsens ordnande

anser utskottet sig böra i hufvudsak förorda.

Att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, i stället för att, såsom för

femårsperioden 1904—1908 ägt rum, ställa till Kungl. Maj:ts förfogande

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

47

en viss summa för lånerörelsens bedrifvande under loppet af femårsperioden,

bestämma det maximibelopp, som för hvarje år under följande

femårsperiod må för ändamålet utgå, synes utskottet välbetänkt; och

har utskottet i betraktande af hittills anmälda lånebehof ej heller haft

något att erinra mot att det årligen utgående lånebeloppet må bestämmas

till högst 5,000,000 kronor.

I anledning af det i fjolårets proposition intagna förslag om att

aktiebolag och föreningar skulle äga använda inteckningar i egnahemslägenheter

såsom sådan säkerhet, som dessa låneförmedlare skulle ställa

till statskontoret för undfångna lån ur egnahem slånefonden, anmärkte

statsutskottet, att utskottet hyste en från Kungl. Maj:ts förslag afvikande

mening i fråga om lämpligheten af den föreslagna bestämmelsen om

egnahem sinteckningarnas omhänderhafvande i statskontoret. Med afseende

härå är berörda förslag i föreliggande proposition icke i vidare

mån återupptaget än att i mom. 4 af villkoren och bestämmelserna för

lånerörelsen inryckts föreskrift om att låneförmedlare icke må förvägras

att under lånetiden utbyta aflämnad säkerhet mot annan, som af statskontoret

godkännes. Mot hvad sålunda föreslagits har utskottet icke

något att erinra.

1907 års statsutskott uttalade sig mot det då föreslagna nedsättandet

af annuiteten å egnahemslån för jordbrukslägenheter från sex till fem

procent; och då utskottet vidhåller denna uppfattning, kan utskottet ej

heller nu biträda Kungl. Maj:ts i samma syfte framställda förslag. Det

torde ej kunna bestridas, att låntagaren lättare bör kunna fullgöra sin

afbetalningsskyldighet, medan han ännu verkar i sin fulla arbetskraft

och att lämpligt är, att den tid icke alltför mycket undanskjutes, då

egnahemsinnehafvaren efter fullgjorda låneamorteringar kan känna sig

såsom okvald ägare af det förvärfvade hemmet och med ökadt intresse

ägna sin verksamhet åt dess förko frände. Med afseende härå och då

erfarenhet saknas om i hvad män fullgörandet af amorteringen efter

en annuitet af sex procent må bereda låntagarna svårigheter, finner

utskottet sig böra tillstyrka att den i mom. 5 af ifrågavarande villkor

för egnahemslånerörelsen angifna annuitet å egnahemslånens amorteringsdel

må bestämmas till sex procent.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition samt med afslag å herrar

Benedicks, Lindhagens och Tengdahls, C. Gr. Johans
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

sons och C. R. Johanssons, Lindblads samt Lundins

och Silfverschiölds ofvan omförmälda motioner,'' må

l:o) medgifva, att till egnahemslånefonden må

under hvart och ett af åren 1910—1913 ingå de till

statskontoret inflytande rånte- och kapitalinbetalningar

å från fonden utlämnade lån;

2:o) bemyndiga riksgäldskontoret att, på rekvisition

i mån af behof, till egnahemslånefonden öfverlämna,

ej mindre för år 1908, utöfver hvad Riksdagens

år 1904 fattade beslut, angående egnahemslånefonden

föranleder, ett belopp af högst 800,000 kronor, än

äfven för hvart och ett af åren 1909—1913 medel till

så stort belopp, som finnes erforderligt för att tillsammans

med till fonden inflytande rånte- och kapitalinbetalningar

å utlämnade lån samt andra fonden tillhöriga

medel såväl bestrida den i punkten 3:o) härnedan

omförmälda ränteutgift och, under år 1909, det i punkten

7:o) härnedan omförmälda förvaltningsbidrag, som ock

tillgodose ett årligt lånebehof af 5 millioner kronor;

3:o) besluta, att riksgäldskontoret skall af fonden

erhålla godtgörelse för den ränteutgift, som genom

medels öfverlämnande till fonden för riksgäldskontoret

förorsakas;

4:o) medgifva, att såväl förberörda för år 1908

afsedda 800,000 kronor som ock för hvart och ett af

åren 1909—1913 ett belopp af 5 millioner kronor må

af Kungl. Maj:t disponeras att såsom statslån tilldelas

de hushållningssällskap, aktiebolag och föreningar (låneförmedlare),

livilka vilja genom utlämnande af’ egnahemslån

bereda mindre bemedlade arbetare eller med dem

likställda personer tillfälle att förvärfva egna hem å

landsbygden eller å till stad hörande område, för

hvilket stadsplan icke blifvit fastställd, dock att, hvad

beträffar aktiebolag och föreningar, dylikt statslån må

tilldelas endast sådana, hvilka hafva till uppgift att befrämja

förvärfvandet af egna hem samt af Kungl.

Maj:t, vid pröfning i hvarje särskildt fall, finnas vara

såsom mellanhänder vid lånerörelsen lämpliga och bereda

tillräcklig trygghet för att egna hems förvärfvande

af mindre bemedlade personer varder på ett

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

49

oegennyttigt och ändamålsenligt sätt befrämjadt, och

hvilkas bolagsordningar eller stadgar äro upprättade i

öfverensstämmelse med af Kungl. Maj:t särskildt föreskrifna

grunder;

5:o) besluta, att för ifrågavarande lånerörelse

skola gälla följande allmänna villkor och bestämmelser:

Mom. 1. Egnahemslån må, med det i mom. 15

här nedan stadgade undantag, utgå för bildande endast

af sådant eget hem, där låntagaren äger såväl jordområdet

som därå uppförda byggnader, och kan beviljas

för förvärfvande af lägenhet, afsedd för idkande al

jordbruk (jordbrukslägenhet), eller lägenhet, där bostaden

är det väsentliga (bostadslägenhet).

Dylikt egnahemslån må ej tilldelas annan person,

man eller kvinna, än den, som är svensk medborgare,

minst 21 år gammal, äger god frejd, är känd för sparsamhet,

nykterhet och hedrande vandel samt visserligen

ej saknar medel att i någon mån bidraga till bildande

af eget hem, men är i behof af kraftigt bistånd för

dess förvärfvande; börande egnahemslån i regeln ej

utlämnas till den, som är öfver 50 år gammal.

Mom. 2. Egnahemslån skall utgå, då fråga är

om jordbrukslägenhet, med minst hälften och högst

fem sjättedelar af det med ledning af uppgjordt köpeaftal,

värderingsinstrument, brandförsäkringshandlingar,

kostnadsförslag eller andra tillgängliga handlingar

beräknade och af låneförmedlaren godkända värdet å

jorden jämte därå befintliga eller för uppförande afsedda

byggnader samt, då fråga är om bostadslägenhet,

med minst hälften och högst tre fjärdedelar af

samma värde.

Egnahemslån må ej utgå, där det beräknade

värdet öfverstiger: för jordbrukslägenhet 6.000 kronor

och för bostadslägenhet 4,000 kronor.

Mom. 3. Låneförmedlare, som önskar erhålla

statslån för att däraf utlämna egnahemslån, skall inom

tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, därom hos Kungl.

Maj:t göra underdånig ansökning, uti hvilken skall uppgifvas,

huru stor del af lånet är afsedd för jordbrukslägenheter

och huru stor del för bostadslägenheter.

Bih. till Biksd. Prof. 1908. i Sami. 1 Åfd. 68 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Lån till förvärfvande af jordbrukslägenheter skola,

där ej särskilda omständigheter föranleda undantag,

äga företräde framför lån till förvärfvande af bostadslägenheter.

Mom. 4. Af Kungl. Maj:t beviljadt statslån må

af vederbörande låneförmedlare efter ingången af det

år, för h vilket lånet anvisats, och före den 1 november

samma år på en gång eller i skilda delar lyftas i

statskontoret emot aflämnande af en utaf låneförmedlaren

till statskontoret eller order ställd, af statskontoret

godkänd skuldförbindelse, som skall innefatta

låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i den

ordning, här nedan stadgas. Statslånebelopp, som

nämnda dag kvarstår outtaget, återfaller till fonden.

Annan låneförmedlare än hushållningssällskap

skall därjämte, innan någon del af statslånet må

utbekommas, till statskontoret aflämna af statskontoret

godkänd säkerhet för den afgifna skuldförbindelsens

uppfyllande. Låneförmedlare må icke förvägras att

under lånetiden utbyta aflämnad säkerhet mot annan,

som kan af statskontoret godkännas.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna

ställd säkerhet icke vidare vara nöjaktig, skall låneförmedlaren

inom af statskontoret förelagd tid, dock

minst tre månader, aflämna nya säkerhetshandlingar,

som af statskontoret godkännas.

Mom. 5. Statslån, som af Kungl. Maj:t anvisats

till beredande af egnahemslån, förräntas efter tre och

sex tiondedels procent om året.

Hvad af dylikt statslån icke vid utgången af

det år, under hvilket lånet i statskontoret lyfts, blifvit

till egnahemslån utlämnadt eller eljest disponeradt, skall

till statskontoret inbetalas före utgången af januari

månad nästpåföljande år, där ej Kungl. Maj:t, på

ansökning, medgifver låneförmedlaren rätt att ytterligare

ett år för afsedt ändamål innehafva statslånebeloppet

i fråga. Ränta å belopp, som sålunda återbetalas,

skall erläggas i den ordning, sista stycket i

detta moment stadgar.

Finnes statslånebelopp vara af låneförmedlare

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

51

genom aftal, upprättadt i annan ordning, än i mom. 8

och 9 sägs, eller i strid mot föreskrifterna i mom. 1

och 2, såsom egnahemslån disponerad^ äge Kungl.

Maj:t föreskrifva, att sådant statslånebelopp skall, där

ej låneförmedlaren inom af Kungl. Majrt förelagd tid

förmår styrka, att behörigt lånekontrakt angående

ifrågavarande egnahemslån uppgjorts, omedelbart därefter

jämte ränta till statskontoret inbetalas.

Af låneförmedlare utbekommet statslån skall, i

den mån detsamma icke bör inbetalas i sådan ordning,

som här ofvan i detta moment sagts, med afseende å

återbetalningen delas i två lika stora delar: en amorteringsdel

och eu stående del.

Å amorteringsdelen erlägges, intill dess densamma

blifvit till fullo gulden, vid statslån, som utlämnats till

beredande af egnahemslån för jordbrukslägenheter, en

annuitet af sex procent och vid statslån, som utlämnats

till beredande af egnahemslån för bostadslägenheter,

en annuitet af sju procent, hvarvid i hvardera fallet

såsom ränta räknas tre och sex tiondedels procent

å det oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen.

Amorteringsskyldigheten inträder med fjärde året efter

utgången af det kalenderår, under hvilket lånet från

statskontoret utbekommits. Intill dess kapitalafbetalningen

börjar, erlägges endast föreskrifven ränta å statslånets

hela belopp. Därefter erlägges, jämte an nu i teten

å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del,

intill dess jämväl denna lånedel till fullo inbetalts.

Statslånets stående del kan, där ej sådant förhållande,

hvarom i mom. 7 här nedan sägs, mellankommer,

från statens sida icke uppsägas, förrän amorteringsdelen

till fullo guldris, och åtnjuter låneförmedlaren

därvid sex månaders uppsägning. I hvarje fall

skall likväl den stående delen vara gulden inom fem

år, från det sista inbetalningen å amorteringsdelen

bort fullgöras.

Ränta och amortering å statslån skall för hvarje

år af låneförmedlare till statskontoret inbetalas före

utgången af mars månad nästpåföljande år; skolande

alltså den första amorteringen verkställas under det

femte året från utgången af det år, då statslånet lyfts.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Mom. 6. Varder, sedan lånekontrakt, hvarom i

mom. 8 sägs, blifvit angående beviljadt egnahemslån

upprättadt, rätten till utbekommande af lånet eller

del däraf af låntagaren förverkad, eller varder redan utlämnadt

egnahemslån till låneförmedlaren återbetaldt i

annan ordning än såsom årlig kapitalafbetalning å

amorteringsdelen, skall det lånebelopp, till hvars utbekommande

rätten förverkats eller som till låneförmedlaren

återbetalts, före utgången af mars månad

året efter det, då förverkandet skedde eller återbetalningen

ägde rum, jämte ränta till statskontoret inbetalas.

Mom. 7. Ställer sig låneförmedlare icke till efterrättelse

här ofvan meddelade bestämmelser i fråga om

rånte- och kapitalafbetalning, eller underlåter låneförmedlare,

som af statskontoret erhållit föreläggande

att aflämna nya säkerhetshandlingar, att inom föreskrifven

tid sådant fullgöra, äger statskontoret att

därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t, som bestämmer,

huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall

anses vara till återbetalning genast förfallet.

Mom. 8. Körande hvarje egnahemslån skall,

innan någon del däraf må af låntagaren uppbäras,

mellan låneförmedlaren och låntagaren upprättas fullständigt

lånekontrakt, hvaruti bestämmelser i följande

afseenden skola finnas intagna, nämligen:

beträffande belägenheten, storleken och värdet

af den lägenhet, för hvars förvärfvande lånet lämnas,

samt densammas egenskap af jordbrukslägenhet eller

bostadslägenhet;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren

i fråga om ränta och återbetalning;

huruvida lånet må på en gång eller i särskilda

terminer lyftas, samt angående sättet och villkoren

för lånets utbekommande;

angående viss tid, inom hvilken lånet skall vara

till fullo uttaget, vid äfventyr att rätten till utbekommande

af ej lyft belopp skall vara förverkad;

beträffande Indika byggnader böra å lägenheten

uppföras och tiden, inom hvilken de böra vara fullbordade

;

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

53

rörande låntagarens skyldigheter i fråga om

lägenhetens häfdande och underhållande samt byggnadernas

brandförsäkrande;

angående den kontroll från låneförmedlarens sida,

som låntagaren skall vara skyldig underkasta sig; samt

därom, att möjligen uppkommande tvister mellan

låneförmedlare och låntagare beträffande tillämpningen

af lånekontraktets bestämmelser skola afgöras af skiljemän

i enlighet med lagen om skiljemän den 28 oktober

1887, samt att klander mot skiljemännens beslut

icke må äga rum.

Mom. 9. Vid uppgörandet af det i mom. 8

omförmälda lånekontrakt skall lända till efterrättelse:

1) att tiden för vare sig lånets uttagande till

fullo eller i kontraktet bestämda byggnaders fullbordande

icke må bestämmas senare än till början af

det år, med hvilket aioorter ingssky 1digheten inträder;

2) att låneförmedlaren ej äger att — utom i

fall, hvarom i mom. 15 här nedan sägs — för egnahemslånet

betinga sig annan säkerhet än första inteckning

i lägenheten, dock att sådana inteckningar för

annat än fordran, hvilka icke hafva afsevärd betydelse

för egnahem slägenhetens värde, må kunna få kvarstå

med bättre förmånsrätt; ägande tillika låneförmedlare,

utan hinder af dessa bestämmelser, att, sedan lånekontrakt

upprättats, såsom förskott å beviljadt egnahemslån

utbetala större eller mindre del däraf mot

säkerhet, som låneförmedlaren pröfva!'' tillfredsställande,

i hvilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som ofvan

sagts, skall vara för hela egnahemslånet ställd senast

före början af det år, med hvilket amorteringsskyldigheten

inträder, vid äfventyr att frågan om egnahemslånet

anses hafva förfallit och hvad i förskott utbetalts

jämte ränta genast skall till låneförmedlaren återbetalas;

och

3) att andra villkor icke må betingas i fråga

om ränta och återbetalning, än i mom. 5 här ofvan

angående statslån stadgats, dock med undantag i

följande afseenden, nämligen:

att uppsägningstiden för egnahemslånets stående

del må kunna bestämmas till fem månader;

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 111-

att låneförmedlare och egnahemslåntagare må

äga att öfverenskomma angående tid och sätt för erläggande

af de årliga rånte- och kapitalafbetalningarna ;

att låntagaren skall äga att, därest han så

önskar, ej mindre under amorteringstiden på en gång

infria återstoden af amorteringsdelen än äfven före

lånetidens utgång inbetala egnahemslånets stående del

i dess helhet eller delvis; samt

att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt

att under nedan angifna förutsättningar uppsäga egnahemslånet

till inbetalning å tid, som låneförmedlaren

bestämmer, nämligen:

a) om låntagaren ej fullgör hvad i kontraktet

föreskrifvits i fråga om lägenhetens bebyggande;

b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga

föreskrifven rånte- och kapitalaf betalning;

c) om låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsafgift

för lägenheten eller eljest åsidosätter

för brandförsäkringens giltighet stadgade villkor;

d) om fastigheten vanvårdas till jord och byggnad

eller om byggnad nedrifves eller bortflyftas och värdet

å lägenheten därigenom så minskas, att säkerheten för

egnahemslånet ej vidare kan anses fullt betryggande;

e) om äganderätten eller — beträffande de lägenheter,

som i mom. 15 här nedan afses —besittningsrätten

till lägenheten i dess helhet eller del däraf genom

köp eller annat fång från låntagaren öfvergår i andra

fall, än då lägenheten i dess helhet öfvertages antingen

af efterlefvande make eller af bröstarfvinge eller af

efterlefvande make och af bröstarfvinge, hvilka behålla

lägenheten oskiftad, eller ock af annan person, hvilken

är till egnahemslåns erhållande behörig;

f) om låntagaren genom bedräglig uppgift föranledt

egnahemslånets beviljande;

g) om låntagaren afflyttar från lägenheten under

sådana omständigheter, att det kan skäligen antagas

att han eller hans familj icke vidare ämna bebo densamma,

eller eljest sådana förhållanden inträffat, att

låntagaren, med hänsyn till det med egnahemslånet

afsedda ändamål, uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta

detsamma.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

55

Mom. 10. Lärokontrakt skall upprättas i två

exemplar, af hvilka hvardera kontrahenten skall taga

ett; och skall afskrift af kontraktet genom låneförmedlarens

försorg ofördröjligen efter detsammas affattande

insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i det län, där lägenheten är belägen.

Mom. 11. Låneförmedlare vare obetaget att under

lånetiden medgifva låntagare de lindringar i afseende

å _ egnahemslånets återbetalning eller låntagarens skyldigheter

i öfrigt, hvilka icke strida mot föreskrifterna

uti mom. 1 och 2 eller eljest äro oförenliga med egnahemslånets

ändamål, dock att tiden för egnahemslånets

uttagande till fullo eller i kontraktet bestämda byggnaders

fullbordande icke ma utsträckas längre, än i mom.

9 stadg-ats.

Mom. 12. Inkomna lånekontrakt skola af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande granskas. Finner Kungl.

Maj:ts befallningshafvande därvid lånekontrakt ej vara

upprättadt i enlighet med bestämmelserna i mom. 8

och 9 samt med iakttagande af föreskrifterna i mom.

1 och 2, har Kungl. Majrts befallningshafvande att,

med bifogande af infordrad förklaring från vederbörande

låneförmedlare, därom gorå anmälan hos Kungl. Maj:t.

Mom. 13. Låneförmedlare skall årligen före april

månads utgång till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i hvarje län, inom hvilket låneförmedlaren förmedlar

egnahemslån, afgifva redogörelse enligt fastställdt formulär

för lånerörelsen under det nästföregående året,

livilka redogörelser det åligger Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att inom påföljande maj månad till

landtbruksstyrelsen öfversända.

Mom. 14. Därest hushållningssällskap så önskar

och hos Kungl. Majrts befallningshafvande i länet i

ämnet gör framställning, äger Kungl. Majrts befallningshafvande

ombesörja, att räntor och afbetalningar å af

sällskapet utlämnade egnahemslån varda i samband med

kronans arrenden eller annan under våren infallande

uppbörd genom vederbörandes försorg debiterade, uppburna

och redovisade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 56

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Mom. 15. Till förvärfvande af bostadslägenhet,

för hvilken med ständig och oinskränkt besittningsrätt

upplåtits mark, tillhörande Kungl. och Idvitfeldtska stipendieinrättningen,

må egnahemslån tills vidare utgå,

utan hinder däraf att låntagaren icke har äganderätt

till lägenhetens tomtområde; ägande låneförmedlare att

för dylika egnahemslån antaga den säkerhet, de pröfva

lämplig.

Dessa villkor och bestämmelser skola gälla såväl

för lån som beviljas från de medel till belopp af högst

800,000 kronor, '' som Riksdagen bemyndigat Kungl.

Maj:t att för år 1908 ytterligare disponera såsom

statslån ur egnahemslånefonden, som ock för alla lån,

som beviljas för år 1909 eller senare ar, samt skola

från och med år 1909, så vidt angår förhållandet mellan

staten och låneförmedlarna, gälla äfven sådana statslån,

som beviljats före den 1 mars 1908.

6:o) medgifva, att Kungl. Maj:t må äga meddela

de ytterligare föreskrifter, som i afseende å ifrågavarande

lånerörelse kunna finnas erforderliga;

7:o) medgifva, att Kungl. Maj:t må under år

1909 af egnahemslånefondens medel anvisa såsom bidrag

till låneförmedlare för betäckande af för dem

genom lånerörelsen uppkommande kostnader och möjliga

förluster ett belopp, motsvarande för hvarje låneförmedlare

eu half procent af den ej till betalning

förfallna kapitalskuld, hvari låneförmedlaren på grund

af från fonden utbekomna statslån vid samma års

början häftat till staten.

Stockholm den 5 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

57

Reservationer:

af herrar K. Starbäck, J. T. Larsson och F. TF. Thorsson, hvilka

ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition äfvensom herrar Lindhagens

och Tengdahls förenämnda motion samt med afslag

å herrar Benedicks, C. G. Johanssons och C. R.

Johanssons, Lindblads samt Lundins och Silfverschiölds

ofvan omförmälda motioner må

l:o) medgifva ----förorsakas;

4: o) medgifva —--eller till stad hörande

område, livilket ej af Kungl. Maj:t finnes böra undantagas,

dock att---grunder;

5:o) besluta — ---godkännas.

Mom. 5. Statslån ---— stående del.

Å amorteringsdelen — — — annuitet af fem

procent — — — inbetalts.

Statslånets -— — — redovisade.

Mom. 15. Till förvärfvande — — — Kungl.

och Hvitfeldtska stipendieinrättningen samt å område,

som innehafves under inskrifven tomträtt, —--

lämplig.

Dessa villkor — — — till staten;

af herr I). Persson, som instämt med herr K. Starbäck m. fl. i

hvad deras förslag afsåg bifall till herrar Lindhagens och Tengdahls

motion;

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 68 Höft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

af herr C. G. Johansson, som dels yrkat bifall till sin och herr

C. R. Johanssons i ämnet väckta motion, dels instämt i herr K. Starbäcks

m. fl. förslag om att annuiteten skulle bestämmas till fem procent.

Herrar P. Paulson, H. B. Törnebladh, E. Hammarlund och A.

Wilclund hafva begärt att få antecknadt, att de icke deltagit i förestående

ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISÅAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:187 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts ‘proposition angående den af staten utöfvade egnahenxslanerörelse. a1 i texten