Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för statens räkning af aktiebolaget Svappavaara malmfält tillhöriga grufvor m. m., dels ock inom .Riksdagen väckta motioner i ämnet.

1908-04-09 · 39 sidor, varav 37 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 37 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:187, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för statens räkning af aktiebolaget Svappavaara malmfält tillhöriga grufvor m. m., dels ock inom .Riksdagen väckta motioner i ämnet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

1

N:o 187.

Ank. till Riksd. kansli den 26 maj 1908, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående

inköp för statens räkning af aktiebolaget Svappavaara

malmfält tillhöriga grufvor m. m., dels ock inom

.Riksdagen väckta motioner i ämnet.

(R. A.)

I proposition af den 9 april 1908 har Kungl. Maj:t, under åberopande

af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t, att i enlighet med berörda statsrådsprotokoll

bilagdt förslag till aftal mellan svenska staten, å ena, samt aktiebolaget

Svappavaara malmfält, å andra sidan, med nämnda bolag för statens

räkning afsluta köp angående de i samma förslag omhandlade fastigheter

samt grufvor, grufveandelar m. m.;

dels för nämnda ändamål bevilja ett anslag af fem miljoner kronor

• samt bemyndiga Riksgäldskontor att, i mån af behof och efter Kungl.

Maj:ts beslut, från och med den 1 juli 1908 tillhandahålla Kungl. Maj:t

nämnda belopp;

dels ock, under förutsättning att förenämnda köpeaftal mellan svenska

staten, å ena, samt aktiebolaget Svappavaara malmfält, å andra sidan,

blefve af Kungl. Maj:t godkändt, bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens

vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund träffa öfverenskommelse angående ökad brytning

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 119 Höft. (N:o 187).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

och affraktning af malm m. m. i enlighet med statsrådsprotokollet bilagdt

förslag till sådan öfverenskommelse.

I anledning af denna proposition hafva följande motioner blifvit

väckta:

af herr G. Boman motionen n:o 63 i Första Kammaren med hemställan:
att

Riksdagen måtte dels besluta att icke bifalla Kungl. Maj:ts proposition

n:o 176, i hvad den afser aftal med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag,

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att afsluta köp med aktiebolaget Svappavaara

malmfält af nämnda bolags fastigheter samt grufvor, grufandelar

in. m. enligt aftal den 9 april 1908;

dels för nämnda ändamål bevilja ett anslag af 8,500,000 kronor

samt bemyndiga Riksgäldskontoret att i mån af behof och efter Kungl.

Maj:ts beslut från och med den 1 juli 1908 tillhandahålla Kungl. Maj:t

nämnda belopp;

af herr S. Nordström motionen n:o 312 i Andra Kammaren med

hemställan:

att Riksdagen, med afslag å den föreliggande kungl. propositionen,

behagade i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t, efter

förutgången fullständig undersökning och utredning, för nästkommande

års Riksdag framlägger förslag om statens förvärf af äganderätten till

Svappavaara m. fl. malmfält utan att därigenom bereda Grängesbergs

aktiebolag ytterligare förmåner eller rättighet till ökad malmutförsel;

och af herrar L. J. Carlsson och K. H. Branting motionen n:o 325

i Andra Kammaren, med hemställan:

att Riksdagen, med afslag af Kungl. Maj:ts proposition n:o 176 i

hvad den afser ny öfverenskommelse med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

och Trafikaktiebolaget. Grängesberg—Oxelösund, måtte ställa till

Kungl. Maj:ts förfogande nödiga medel för inköp för statens räkning af

aktiebolaget Svappavaara malmfälts grufvor m. in.

De i Kungl. Maj:ts proposition åberopade förslagen till aftal jämte

bilagor äro af följande lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

3

Emellan svenska staten, å ena, samt Aktiebolaget Svappavaara malm- Aftal med

fält å andra sidan, är följande aftal träffadt: aktiebolaget

J , Svappavara

malmfält.

§ I
Aktiebolaget

Svappavaara malmfält öfverlåter och försäljer härigenom

till staten

dels följande hemmansdelar i Svappavaara by, Jukkasjärvi socken,

skattehemmanet jfg mantal N:o 5 Svappavaara

„ 3

* 256

»

» 9

»

» 13

* 128

» 14

» i

»

» 17

»

» Bi

»

» 27

»

samt

kronohemmanet ^

»

» 29

dels och alla bolaget tillhöriga grafkor och grufandelar med utmål

samt inmutade fyndigheter inom Svappavaara, Leveä-Niemi och Tansari

malmfält i Jukkasjärvi socken samt Salmivaara malmfält i Gellivare

socken, nämligen:

inom Svappavaara malmfält:

inmutareandelen i tjugusju (27) st. utmål angifna i bil. A. till denna §,

samt jordägareandelen i tolf (12) st. utmål, angifna i samma bilaga,

inom Leveä-Niemi malmfält:

inmutare- och jordägareandelen i sjutton (17) st. utmål, angifna i bil. B.

med undantag för den jordägareandel, som belöper å Aktiebolaget Båtskärsnäs

tillhöriga ^ mantal N:o 4 Svappavaara;

fyra (4) st. inmutningar, för hvilka utmål ännu ej lagts, angifna i

samma bil. B.

inom Tansari malmfält:

inmutareandelen i tre (3) st. utmål, angifna i bil. C. samt jordägareandelen

i samma utmål för ett och trettiosju etthundratjuguåttondedels

(1 Y5g) mantal;

inom Salmivaara malmfält:

inmutare- och jordägareandelen uti fyra (4) st. utmål, angifna i bil. D.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

§ 2.

Den enligt § 1 försålda egendomen tillträdes af staten den 1 juli

1908, och skall då vara fri från inteckningar och gravationer af hvad slag

det vara må, med undantag af de förmåner, som blifvit föregående ägare

af g3g mantal N:o 17 och Jf mantal N:o 27 tillförsäkrade genom här bifogade

kontrakt. (Bil. E och F.)

§ 3.

Såsom köpeskilling för den sålda egandomen betalar staten till bolaget

kontant tillhopa åtta och en half miljoner (8,500,000) kronor,

nämligen:

för hemmansclelen

3

128

mantal

N:o

5 Svappavaara

» »

3

256

»

»

9 »

» »

13

128

»

14 »

» »

1

g

»

»

17 »

11

64

»

»

27 »

» »

6

64

»

»

29 »

» fyndigheterna inom Svappavaara, Tansari och Salmi
vaara

malmfält tillhopa............

samt för fyndigheterna inom Leveä-Niemi malmfält .__^

Kr.

»

»

»

»

Summa Kr.

900: —

800: —

4,000: —

4,800: —

5,500: —

9,000: —

6,975,000: —

1,500,000: —

8,500,000: —

§ 4.

Köpeskillingen för fastigheterna samt för fyndigheterna inom Svappavaara,

Tansari och Salmivaara malmfält skall erläggas å tillträdesdagen

den 1 juli 1908, med rätt för staten att uppskjuta betalningen mot erläggande

af 4 årlig ränta å hvad som ej betalas från nämnda den 1

juli 1908 till dess betalning sker; dock att 3,500,000: — kr. skola betalas

senast den 1 sept. 1908 samt återstående 3,500,000: — kr. senast den 1

januari 1909.

§ 5:

Köpeskillingen för fyndigheterna inom Leveä-Niemi malmfält,

1,500,000: — kr., skall erläggas först sedan de af A. G. Rådell gjorda

inmutningar inom samma malmfält genom laga kraft ägande dom förklarats

ogiltiga eller annorledes upphört att vara gällande, eller ock all på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

5

mutsedlarne grundad rätt blifvit å staten efterlåten. Vid köpeskillingens

erläggande skall staten tillika erlägga ränta å densamma efter 4 / från

den 1 juli 1908 till betalningsdagen.

§ 6.

Staten fritager sig från all skyldighet att själf anhängiggöra klandertalan

mot de i § 5 omförmälta inmutningar, men förbinder sig att lämna

bolaget fullmakt, att på dess kostnad och risk, anhängiggöra och utföra

sådan klandertalan, om bolaget därom gör framställning.

§ 7.

A tillträdesdagen öfverlämnar bolaget till staten åtkomsthandlingar

till de i § 1 nämnda fastigheter äfvensom alla handlingar, som styrka

bolagets rätt till de sålda malmfyndigheterna, såsom mutsedlar, protokoll

öfver verkställda utmålsförrättningar, bevis om utförda försöks- och försvarsarbeten,

fångeshandlingar till förvärfvade jordägareandelar, kopior af

alla utmålskartor samt af alla magnetiska kartor.

§ 8.

Det arrendekontrakt, som den 26 januari 1901 upprättats angående

Kronans jordägareandelar i vissa fyndigheter inom Svappavaara malmfält

emellan Konungens befallningshafvande i Norrbottens län, å Kungl. Maj:ts

och Kronans vägnar, å ena, samt Civilingenjören Gustaf Thisell, å andra

sidan, och hvilket af civilingenjören Thisell öfverlåtits å Aktiebolaget

Svappavaara malmfält, skall upphöra att gälla samma dag, som staten tillträder

den genom detta aftal försålda egendomen.

Förestående aftal antages härmed under förutsättning dels att Kungl.

Maj:ts tillstånd lämnas till här omhandlade försäljning, och dels att aftalet

varder från statens sida godkändt och underskrifvet före den 1 nästkommande

juli.

Stockholm den 9 april 1908.

Aktiebolaget Svappavaara Malmfält.

Gustaf Thisell.

Henrik Santesson. G. von Heideken. G. A. Granström. B. Stafsing.

Bevittnas:

Uno Clason. Bud. Silfwerbrand.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

Bil. A till § 1 i kontraktet med Aktiebolaget

Svappavaara malmfält.

Förteckning

öfver Aktiebolaget Svappavaara Malmfälts utmål å Svappavaara malmfält.

Utmålens namn.

Beläget å mark.

Tillhörande mat- sedels nummer.

Svappavaara N:o 1

af

år 1884 . .

Krono-

1

» N:o 2

>

>

» . .

2

> N:o 3

>

>

3

> N:o 4

>

>

> . .

4

» N:o 5

>

» . .

5

> N:o 6

2> . .

>

6

» N:o 54

»

1902 . .

>

2137

> N:o 26

■0

T>

* . .

>

2025

> N:o 13

>

T>

» . .

Krono- och enskild

2429

> N:o 74

>

»

» . .

Enskild

4749

> N:o 12

>

>

» . .

Krono-

2228

> N:o 1

>

>

» . .

Krono- och enskild

2217

Erik

»

>

» . .

Enskild

1808

Svappavaara N:o 11

)

»

» . .

Krono-

2227

Vulcan

>

»

» . .

Krono- och en liten del på enskild

1899

Rolf

>

>

> . .

Enskild och en liten del på krono-

1806

N:o 1 Nore

>

>

> . .

Krono-

2266

Bero

>

» . .

Krono- och en liten del på enskild

1901

N:o 6 Thyra

>

>

> . .

Krono-

1803

Svappavaara N:o 3

>

>

> . .

>

2219

Lea

»

»

» . .

Enskild och en del på krono-

1804

Svappavaara N:o 31

»

>

> . .

Krono-

2030

» N:o 4

>

) . .

>

2220

Balder

»

> . .

>

1897

N:o 3 Ivan

>

>

» . .

1>

1800

N:o 4 Gustaf

>

t

> . .

>

1801

Åke

J

>

1905. .

Enskild och på bolagets

Su

1860

urna 27 st. utmål.

Aktiebolaget Svappavaara malmfält äger jordägarandelen i utmålen Svappavaara n:ris

1—6 af år 1884, Svappavaara n:ris 74 och 13, n:r 1 Nore, Erik, Rolf och Lea.

Stockholm i mars 1908.

Aktiebolaget Svappavaara Malmfält.

Gustaf Thisell.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

7

Bil. B. till § 1 i kontraktet med Aktiebolaget

Svappavaara malmfält.

Förteckning

öfver Aktiebolaget Svappavaara Malmfälts utmål och inmutningar på

Leveä-Niemi malmfält.

Utmålens namn.

Beläget å

mark.

Tillhörande

mutsedels

nummer.

Leveä N:o

1 af år 1899 ...........

Enskild

2763

>

2

3

3

3...........

3

2764

3

3

3

3...........

3

2765

»

>

4

3

3

3...........

>

2766

»

3-

5

3

3

>...........

3

2767

>

6

3

3

$...........

3

2768

»

>

7

3

3

3...........

>

2769

8

3

>

3...........

3

2853

>

10

3

3

3...........

3

2855

>

11

3

3

3...........

3-

3091

»

>

15

3

3

3...........

>

3898

>

>

32

3

3

3...........

3

3278

33

3

3

3...........

>

3279

>

38

3

3

3...........

3

3284

>

»

39

3

3

3...........

3

3285

3

40

3

3

3...........

3

3286

>

3

18

3

3

3...........

)

3406

Summa 17

st. utmål.

Inmutningar.

Leveä N:o

64 af

25/4

1904 *..........

Enskild

4000

3

65

3

»

3 ..........

3

4001

>

3

66

>

''i''

3 ..........

3

4002

>

3

67

3

>

3 ......... .

3

4003

Summa 4 st. inmutningar.

Stockholm i mars 1908.

Aktiebolaget Svappavaara Malmfält,

Gustaf Thisell.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

Bil. C. till § 1 i kontraktet med Aktiebolaget

Svappavaara malmfält.

Förteckning

öfver

Aktiebolaget Svappavaara Malmfälts utmål på Tansari malmfält,

samtliga belägna å enskild mark.

Fyndigheten Tansari N:o 4 af år 1905

» » » 5 » » »

» » » 6 ■» » »

Summa 3 st. utmål.

Stockholm i mars 1908.

Aktiebolaget Svappavaara malmfält.

Gustaf Thisell.

Bil. B. till § 1 i kontraktet med Aktiebolaget

Svappavaara malmfält.

Förteckning

öfver Aktiebolaget Svappavaara Malmfälts utmål å Salmivaara malmfält.

Utmålens namn.

Beläget å

mark.

Tillhörande

matsedels

nummer.

Salmivaara N:o 2 af är 1904 .........

Krono

2030

> »3»» ».........

2032

» » 4 » » ».........

>

2031

» » 5 » > ».........

>

2033

Samma 4 st. utmål.

Stockholm i mars 1908.

Aktiebolaget Svappavaara Malmfält.

Gustaf Thisell.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

9

Sil. JE. till § 2 i kontraktet med Aktiebolaget

Svappavaara malmfält.

Till Herr Wilhelm Frey Thisell i Stockholm försäljer undertecknad

härmed åbo- och besittningsrätten till Tre Trettiotvåendelar (3/32) mantal

af kronohemmanet N:o 17 om Va mantal i Svappavaara inom Jukkasjärvi

socken af Norrbottens län emot följande villkor:

l:o. Köpesumman är bestämd till Tretusen femhundra (3,500)

kronor, hvaraf femhundra (500) kronor äro denna dag erlagda och härmed

kvitteras.

2:o. Ettusen (1,000) kronor erlägges den 12 Oktober innevarande

år.

3:o. Ettusen (1,000) kronor, betalas den 12 April 1901.

4:o. femhundra (500) kronor, erlägges den 12 Juli 1901.

5:o. Återstoden Femhundra (500) kronor, betalas den 12 Oktober

sistnämnda år.

6:0. I årligt underhåll till min fader Pehr Henriksson Huru, skall

köparen betala Etthundra (100) kronor, ett år efter detta köps underskrifvande,

samt sedermera under faderns lifstid, samma summa under ofvanstående

data hvarje år.

7:o. Under en tid af två år förbehåller jag mig rätt att bo och

nyttja de å hemmanet uppförda husen, hvilka jag förbinder mig att

under denna tid väl underhålla och vårda, allt detta räknadt från kontraktets

data. .

8:0. Köparen får på egen bekostnad söka inrymning uti den försålda

egendomen, hvartill nödiga åtkomsthandlingar jag förbinder mig att

vid anfordran utlämna till köparen.

Häi''af tvenne exemplar upprättade hvaraf vi tagit ett hvardera.

Svappavaara den 12 Juli 1900.

Joh. Hend. Persson Huru.

(Bom.)

Vittna:

F. A. Falck. Amanda Silfwerbrand.

Rätt afskrifvet intyga:

Bud. Silfverbrand. B. Erikson.

Rätt afskrifvet af afskrift intyga:

G. TF. Ullmark. Bud. Silfwerbrand.

Bill. till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 119 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

Bil. JU. till § 2 i kontraktet med Aktiebolaget

Svappavaara malmfält.

Till Disponenten och Riddaren Gustaf Thisell i Luleå upplåter och

afstår samt försäljer jag undertecknad mitt innehafvande Kronohemman

Svappavaara N:o 27 om *764 dels mantal emot en öfverenskoininen köpesumma

stor Femtusenfemhundra (5,500) kronor och mot här nedanskrifna

villkor och bestämmelser:

Egendomen, som består af hus och åker, äng, skog och odlingsmark

jämte andel uti redan inmutade grufvor, får, utan undantag, af köparen

genast tillträdas med den rätt hemmanet af ålder haft, har och framdeles

lagligen tillvinnas kan, såväl uti inmutade grufvor, som ock uti allt annat

af hvad slag och beskaffenhet det vara må, och berättigas köparen att uti

allt hvad den försålda hemmansdelen rörer, genast föra talan och för densamma

sin rösträtt utöfva.

Köpeskillingen erlägges på följande villkor.

Trehundra (300) kronor betalas nu vid köpets underskrifvande,

hvilka såsom gulden härmed kvitteras.

Tretusen (3,000) kronor inom utgången af år 1898 samt återstoden

Tvåtusen tvåhundra (2,200) kronor innan den 31 Maj 1899 därefter

5 % ränta.

Jag säljare förbehåller mig rättighet få, med min hustru under vår

lifstid kvarbo på hemmanet i de hus vi nu innehafva samt, att efter köparens

särskilda bestämmelser tillsvidare få använda och bruka alla till

hemmanet hörande ängar, åkrar samt betesskogar emot årlig afgäld till

köparen motsvarande årets utlagor för detsamma.

Köparen eger, att utan mitt vidare hörande, rätt att söka inrymning

på detta köp. Och afhänder jag mig alltså till köparen denna

egendom, och får han öfver densamma råda, som öfver all annan välfången

egendom.

Häraf tvenne exemplar växlade.

Svappavaara den 13 April 1898.

Erik Johansson Stålnacke.

(Bom.) Säljare.

Hustru Wendela Eliasdotter Stålnacke.

(Bom.)

Bevittna:

F. A. Falck. Bud. Silfwerbrand.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

11

Med förestående köpeafhandling förklarar jag mig nöjd och förbinder

mig till dess uppfyllande.

Ort och dag som ofvan.

Gustaf Thisell,

gen. Nils Andrén.

På en gång närvarande vittnen.

F. A. Falck. Rud. Silfwerbrand.

Rätt afskrifvet af afskrift intyga:

G. Tf . Ullmark. Rud. Silfwerbrand.

Under förutsättning, att det denna dag upprättade köpeaftal, hvari- Öfverensgenom

Aktiebolaget Svappavaara Malmfält till Svenska Staten försålt bland JedLuossaannat

samtliga bolaget tillhöriga grufvor och grufveandeler jämte utmål, vaara-KUsamt.

inmutade fyndigheter inom Svappavaara, Levieniemi och Tansari "MiMaq

Malmfält i Jukkasjärvi socken samt Salmivaara malmfält i Gellivare socken, och Trafikvarder

å statens sida slutligen godkändt, träffas emellan Svenska Staten, GränqtZ^,,

å ena, samt Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag och Trafikaktiebolaget —OxelöGrängesberg-Oxelösund,

å andra sidan, följande öfverenskommelse: sund''

§ I
Utöfver

den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

enligt 1907 års kontrakt emellan staten samt Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag, Aktiebolaget Gellivare Malmfält och Trafikaktiebolaget

Grängesberg-Oxelösund äger att under 25-årsperioden 1908—1932 bryta

och tillgodogöra sig inom Kiirunavaara Malmfält, skall bolaget mot den i

§§ 4 och 5 här nedan stadgade ersättning till staten under tiden 1915—

1932 äga bryta och tillgodogöra sig inom samma malmfält ytterligare nio

(9) millioner ton, dock med rätt för bolaget att, om det sådant önskar,

inom Gellivare malmfält bryta och tillgodogöra sig intill 2,500,000 ton af

sistberörda malmkvantitet, oberäknadt varpmalm, hvarom förmäles i § 7

af 1907 års kontrakt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

§ 2,

Staten förbinder sig att intill år 1933, eller, om Staten då icke begagnat

den lösningsrätt till aktier i Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag,

som enligt § 9 mom. l:o i 1907 års kontrakt är Staten tillförsäkrad, intill

år 1938 icke inom Svappavaara, Levieniemi, Tansari eller Salmivaara

malmfält bryta eller låta bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning

inom Sverige.

§ 3.

Staten tillförsäkrar Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag att under

perioden 1915—1932 frakta å järnvägen Svartön-Riksgränsen utöfver de

malmkvantiteter, som angifvas i § 8 mom. l:o och 2:o af 1907 års kontrakt,

ytterligare den malm, tillsammans nio millioner ton, som bolaget

genom detta kontrakt erhåller rätt att bryta inom Kiirunavaara och Gellivare

Malmfält, mot den i ofvannämnda § 8 mom. l:o och 2:o för hvarje

fall bestämda frakt och under öfriga däri stadgade fraktningsvillkor. Denna

kvantitet skall sålunda fördelas, att bolaget under hvart och ett af åren

1915—1917 äger frakta etthundrafemtiotusen (150,000) ton, under hvart

och ett af åren 1918—1920 fyrahundrafemtiotusen (450,000) ton samt

under hvart och ett af åren 1921—1932 sexhundratusen (600,000) ton;

dock att den i 1907 års kontrakt angifna högsta fraktkvantiteten för år i

olika riktningar icke må i följd af nyssberörda bestämmelse ökas till mera

än 3,750,000 ton från Kiruna till Riksgränsen, 1,400,000 ton från Kiruna

till Svartön eller 1,000,000 ton Gellivaremalm från Gellivare (Malmberget)

till Svartön.

§ 4.

Såsom vederlag för de bolaget genom detta kontrakt tillerkända rättigheter

och förmåner erlägger bolaget till staten dels ett kontant belopp

af 3,500,000 kronor, hvilket betalas den 1 juli 1908, dock med rätt för

bolaget att uppskjuta betalningen intill den 1 september 1908 mot erläggande

af fyra procent årlig ränta å hvad som ej betalas den 1 juli från

sistnämnda dag till betalningsdagen, dels ock en royalty, enligt nedan

gifna bestämmelser.

§ 5.

För hälften af den kvantitet järnmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolag genom bestämmelserna i § 1 här ofvan erhåller rätt att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

13

bryta, eller alltså för fyra och en half (472) millioner ton skall bolaget

till staten erlägga en royalty af tre (3) kr. per ton, dock att å denna royalty

skall afräknas den afgift, som staten såsom ägare af bolagets preferensaktier

på grund af bolagsordningens bestämmelser äger bekomma i utdelning

för ifrågavarande fyra och en half millioner ton.

Royaltyn skall erläggas sålunda, att Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

utöfver nyssberörda afgift betalar omedelbart efter ordinarie bolagsstämma

hvart af åren 1916, 1917 och 1918 royalty för 75,000 ton med

2 kr. per ton för Kiirunavaaramalm och 2 kr. 50 öre per lön för Gellivaremalm,

hvart af åren 1919, 1920 oeh 1921 royalty för 225,000 ton

efter samma grund, hvart af åren 1922—1928 royalty för 300,000 ton

likaledes efter samma grund samt hvart af åren 1929—1933 royalty för

300,000 ton med 1 kr. 50 öre per ton för Kiirunavaramalm och 2 kr.

25 öre per ton för Gellivaremalm.

§ 6.

Har Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag icke medhunnit att till

utgången af år 1932 bryta och utfrakta de malm kvantiteter, som bolaget,

dels enligt 1907 års kontrakt, dels enligt detta kontrakt, äger tillgodogöra

sig från Kiirunavaara och Gellivare malmfält, tillhopa etthundratvå millioner

sjuhundrafemtiotusen (102,750,000) ton, skall den ersättningsskyldighet,

som enligt § 9 mom. 2:o af 1907 års kontrakt för visst fall åligger

staten, omfatta hvad som brister i 102,750,000 ton dock högst sju (7)

millioner ton. Begagnar ej staten sin lösningsrätt vid 1932 års utgång

och har bolaget till den tiden ej medhunnit att bryta och utfrakta

102,750,000 ton, skall bolaget äga utfrakta hvad som brister under femårsperioden

1933—1937, dock ej mera än högst 2,000,000 ton utöfver hvad

bolaget enligt 1907 års kontrakt äger frakta under samma femårsperiod;

skolande härvid bestämmelserna i § 10 i 1907 års kontrakt i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

§ G

l:o. Den i § 9 mom. l:o af 1907 års kontrakt föreskrift^ uppskattning

af den medelvinst, Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag under

åren 1920—1929 haft å malmförsäljningen, skall jämväl omfatta hvad bolaget

på grund af nu förevarande aftal brutit och tillgodogjort sig under

sagda period, därvid jämväl den enligt andra stycket af § 5 här ofvan för

samma malm erlagda särskilda royalty skall inräknas i vinsten; dock att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

härigenom ändring icke sker, med afseende å de i anförda § 9 mom. l:o

af 1907 års kontrakt bestämda maximikvantiteter malm — 30,000,000 ton

från malmfältet i Kiirunavaara och 7,500,000 ton från Gellivare malmfält

— som vid inlösen få tagas i beräkning.

2:o. Bestämmelserna i detta kontrakt skola ej heller göra ändring

i hvad i § 9 inom. l:o af 1907 års kontrakt är stadgadt därom, att om

de malmtillgångar, som vid 1932 års utgång finnas kvar inom LuossavaaraKiirunavaara

Aktiebolags utmål, af nämnden uppskattas till mindre belopp

än 150 millioner i Kiirunavaara eller 3772 millioner i Gellivare

malmfält, från lösesumman för de aktier, staten äger lösa, skall afdragas,

hvad som svarar mot bristen i nyssnämnda kvantiteters sammanlagda

belopp.

§ 8.

Hvad i §§ 13, 15, 16, 18, 24 och 29 af 1907 års kontrakt är stadgadt

skall i tillämpliga delar gälla äfven beträffande den malmkvantitet,

som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag genom detta kontrakt erhåller

rätt att bryta.

§ 9.

Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund ikläder sig ansvarighet såsom

för egen skuld för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag

genom detta kontrakt åtagit sig.

Förestående aftal antages härmed under förutsättning af vederbörande

bolagsstämmors godkännande inom nästkommande Juni månads utgång

men upphör att vara för bolagen bindande, därest det icke af staten

inom samma tid godkännes.

Stockholm den 9 april 1908.

Trafikaktiebolaget Grängesberg— Luossavaara—Kiirunavaara

Oxelösund. aktiebolag.

Vollrath Tham. Vollrath Tham.

C. H. Byström.

Bevittnas:

Herman Duse.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

15

Det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet är af följande

innehåll:

»Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anförde

chefen för civildepartementet, statsrådet grefve Hamilton:

Sedan längre tid har fråga om beviljande af sökt koncession å järnvägsanläggning

från Kiruna till Svappavaara i Norrbodens län eller eventuellt

öfvertagande för statens räkning af vissa vid Svappavaara och trakten

däromkring belägna utmålslagda eller inmutade malmförekomster varit

föremål för beredning inom vederbörande departement. Då jag nu går att

i underdånighet föredraga dessa ärenden inför Eders Ivungl. Maj:t, anhåller

jag att till en början få i korthet erinra om deras förhistoria och redogöra

för vissa för frågornas bedömande viktigare förhållanden.

I särskilda den 18 oktober och den 9 november 1899 inkomna underdåniga

ansökningar hade civilingenjören G. Thisell, vice häradshöfdingen

P. H. Santesson, civilingenjören G. A. Granström och auditören E. D. W.

Martin anhållit om tillstånd att anlägga och trafikera dels järnväg af 42.7

kilometers längd från Kiruna station å den då under byggnad varande

statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen förbi Mertainen till Svappavaara,

dels ock en 24.8 kilometer lång bibana från nämnda järnväg vid Mertainen

till Ylipää.

Genom nådig proposition den 22 februari 1901 lämnade Kung!. Maj:t

Riksdagen tillfälle att yttra sig i anledning af omförmälda ansökning om

koncession å anläggning af järnväg från Kiruna till Svappavaara, därvid

Kungl. Maj:t förklarade sig vilja, efter emottagande af Riksdagens svar,

företaga den slutliga pröfningen af koncessionsansökningen.

Ur den motivering, som åtföljde förenämnda proposition, finner jag

mig endast böra erinra om följande. Med hänsyn därtill att samlad malm

icke anträffats i järnmalmsfyndigheterna vid Ylipää, ansåg föredragande

departementschefen, att framställningen om koncession å bibanan från

Mertainen till Ylipää icke borde föranleda vidare yttrande. 1 fråga om

järnvägsanläggningen mellan Kiruna och Svappavaara hade sökandena anfört,

att densamma vore afsedd att bereda möjlighet för tillgodogörande af befintliga

rika malmtillgångar, särskildt å Mertainens, Svappavaara och Leveäniemi

malmfält. Kostnaderna, utom för rullande materiel, hade'' af

sökandena beräknats till 1,869,000 kronor. För rullande materiel hade

upptagits ett belopp af 3 miljoner kronor. Den 9 november 1900 hade

järnvägsstyrelsen erhållit nådigt bemyndigande att på sökandenas bekostnad

genom sakkunnige, bland annat, verkställa kontrollstakning af ifrågavarande

järnvägslinje och i öfrigt genomgå och kontrollera de genom sökandenas

försorg anställda undersökningar och utarbetade kostnadsförslag.

Historik.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

I februari 1901 afgafs utlåtande i ärendet, åtföljdt af nytt kostnadsförslag.

Detta slutade å 3,300,000 kronor utan rullande materiel, hvilken

upptagits, liksom i det ursprungliga kostnadsförslaget, till 3 miljoner

kronor.

I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 15 maj 1901 anförde Riksdagen

bland annat följande.

»Uti den skrifvelse, hvaruti Riksdagen år 1898 till Eders Kungl.

Maj:t anmälde sitt beslut om anläggning af statsbanan från Gellivare till

Riksgränsen, framhöll Riksdagen, hurusom vinst å denna järnväg vore att

för staten påräkna, bland annat, genom den malmtransport, som medelst

ifrågasatta bibanor kunde komma att tillföras statsbanan. En sådan fördel

skulle uppenbarligen beredas staten genom den järnväg från Kiruna till

Svappavaara, för hvars anläggning enskilde nu hos Eders Kungl. Maj:t

begärt koncession. Om staten sålunda bör hafva intresse af att denna

järnväg kommer till stånd, anser Riksdagen å andra sidan, i enlighet med

hvad af järnvägsstyrelsen och föredragande departementschefen i detta

ärende anförts, att tillräckliga skäl ej tala för att den sålunda ifrågasatta

bibanan anlägges genom statens försorg och på dess bekostnad. Under

sådana förhållanden synes det Riksdagen icke böra förvägras de enskilde,

som därom gjort ansökning, att få utföra järnvägsanläggningen och därigenom

tillgodogöra de i dessa trakter befintliga malmtillgångar.

Såsom af de i ärendet hörda myndigheter och särskilt af departementschefen

framhållits, bör emellertid koncession å ifrågavarande järnvägsanläggning

lämnas endast under särskilda villkor och förbehåll. Lika

med departementschefen anser Riksdagen sålunda, att innan koncession

beviljas, ansökandena skola hafva ådagalagt, att de förfoga öfver det penningebelopp,

som erfordras för järnvägens byggande och för anskaffande

af den behöfliga rullande materielen.

Af synnerlig vikt är vidare att söka betrygga ifrågavarande företags

bibehållande såsom svenskt. Beträffande de malmfält, hvilkas tillgodogörande

järnvägen afser, har i sådant syfte af departementschefen uppställts

den fordran, att desamma, nämligen Svappavaara och Leveäniemi

malmfält, skola ägas af ett eller två aktiebolag, i hvilkas bolagsordning är

stadgadt: att aktie icke må ägas eller innehafvas af utlänning; att beslut

om ändring i denna bestämmelse eller om försäljning af grufva eller del

däraf, om bolagets upplösning, om nedläggande af grufdriften och om

förändring af bolagsordningens bestämmelse i afseende å föremålet för

bolagets verksamhet icke må utan Eders Kungl. Maj:ts tillstånd vara giltigt,

med mindre samtliga aktieägare förenat sig därom; att för de fyra

aktier i grufvebolaget eller grufvebolagen, hvilka böra till staten med full

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

17

äganderätt öfverlåtas, talan skall föras af den, som Eders Kungl. Maj:t

därtill förordnar; samt att Eders Kungl. Maj:t äger utse en ledamot i

bolagsstyrelsen. Hvad angår själfva järnvägen, bör enligt hvad departementschefen

framhållit, koncessionen å densamma öfverlåtas å ett aktiebolag,

i hvars ordning stadgas, dels att aktie icke må ägas eller innehafvas

af utlänning, dels ock att Eders Kungl. Maj:t äger utse en ledamot

i detta bolags styrelse.

1 koncessionen för Kiiruna—Svappavaara järnväg böna vidare införas

särskilda villkor dels ifråga om vidtagande af vissa åtgärder till förekommande

af eldfara, dels om skyldighet för järnvägens ägare och trafikanter

att vara underkastade den inskränkning i tillfälle till vidare-transport öfver

statsbanan Kiiruna—Riksgränsen, som föranledes af de medgifvanden af

rätt till transport af järnmalm eller däraf förädlad produkt, som redan af

staten kontraktsenligt lämnats Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, dels

ock därom, att transporten af malm från Kiiruna—Svappavaara järnväg

öfver statsbanan till riksgränsen icke får taga sin början förr än ett år

efter sistnämnda banas öppnande för allmän trafik.

Jämte dessa särskilda bestämmelser bör koncessionen å ifrågavarande

järnvägsanläggning gifvetvis innehålla alla de villkor och förbehåll, som

numera ingå i hvarje järn vägskoncession, och bland hvilka särskild! må

påpekas bestämmelser om rätt för staten, att när som helst inlösa järnvägen

med tillhörigheter.

Under de villkor och bestämmelser, som här ofvan angifvits, bör

enligt Riksdagens mening den sökta koncessionen å järnvägen Kiiruna—

Svappavaara kunna beviljas. Skulle framdeles fråga uppstå om utsträckning

af denna bana, lärer, för så vidt den ifrågasatta utsträckningen är af

någon betydenhet, tillstånd härtill icke af Eders Kungl. Maj:t meddelas

utan att Riksdagen däröfver blifvit hörd.

I enlighet med hvad sålunda anförts, får Riksdagen i anledning af

Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition tillkännagifva, att Riksdagen

ej har något att erinra däremot, att koncession å anläggning af järnväg

från Kiiruna station vid statsbanan mellan Gellivare och Riksgränsen till

Svappavaara i Norrbottens län af Eders Kungl. Maj:t beviljas under de

villkor och förbehåll, som här ofvan blifvit af Riksdagen angifna.»

Med afseende å den ifrågavarande koncessionsansökningen är vidare

att anmärka, att sökandena i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 3 juli

1902 fullföljt ansökningen och därvid styrkt, att den 18 november

1901 registrering beviljats af patent- och registreringsverket för aktiebolaget

Svappavaara malmfält med ett inbetaldt aktiekapital af 4,000,000

kronor.

Bih. till Riksd. Prat. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 119 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande A'':o 187.

Af deri för nämnda bolag gällande bolagsordningen framgår, att

bolagets ändamål är att förvärfva malmfyndigheter samt bearbeta eller

försälja dem, idka grufdrift och drifva bruksrörelse samt annan i samband

därmed stående verksamhet (§ 1), att aktie i bolaget ej må ägas eller

innehafvas af utlänning (§ 7), att af bolagets styrelse, som skall bestå af

minst 5 högst 9 ledamöter, Eders Kungi. Maj:t äger utse en ledamot (§ 10),

att beslut om ändring i den bestämmelsen att aktie ej må ägas eller innehafvas

af utlänning eller om försäljning af grufva eller del däraf, om

bolagets upplösning, om nedläggande af grufdriften eller om förändring

af bolagsordningens bestämmelser i afseende å föremålet för bolagets verksamhet

icke utan Eders Ivungl. Maj:ts tillstånd är giltigt med mindre

samtliga aktieägare förenat sig därom (§ 18) samt att för aktie, som äges

af svenska staten, den skall äga föra talan i bolaget, hvilken Eders

Kung]. Maj:t därtill förordnar (§ 19).

Med berörda skrifvelse den 3 juli 1902 hade tillika öfverlämnats,

bland annat, dels fyra aktier i aktiebolaget Svappayaara malmfält, hvar

och eu på 1,000 kronor, försedda med vederbörlig transport, dels en förklaring

af nämnda bolag att, sedan koncessionssökandena förklarat sig beredda

att å bolaget utan ersättning öfverlåta den koncession å ifrågavarande

järnvägsanläggning, som kunde blifva dem beviljad, bolaget vore

villigt öfvertaga omförmälda järn vägskoncession samt utföra och trafikera

järnvägen enligt de villkor, som kunde af Eders Kungl. Maj:t bestämmas,

dels ock en handling, hvarigenom G. Thisell med full äganderätt å aktiebolaget

Svappavaara malmfält öfverlåtit all den rättighet till malmfyndigheter

och därå lagda utmål in. in., hvilken Thisell ägde inom Svappavaara,

Danelivaara och Leveäniemi malmfält.

I särskild skrifvelse den 3 juli 1902 har bolaget anhållit om nådig

fastställelse å en af bolaget beslutad ändring i § 1 i bolagsordningen,

hvarigenom bolagets ändamål skulle utvidgas att omfatta jämväl tillgodogörande

af vattenkraft äfvensom anläggande och trafikerande af järnväg

mellan Kiruna station å statsbanan och Svappavaara eller förvärf af aktier

i annat aktiebolag, hvithet hade till ändamål att anlägga och trafikera

sådan järnväg.

I infordradt underdånigt utlåtande den 22 augusti 1902 har järnvägsstyrelsen

i fråga om fullgörandet af de i Riksdagens skrifvelse den

15 maj 1901 för järn vägskoncessionens beviljande angifria villkor och förbehåll

anfört, bland annat, att i ärendets dåvarande läge sökandena icke

kunde anses hafva på ett tillfyllestgörande sätt fullgjort villkoret att, innan

koncession beviljades, hafva ådagalagt, att de förfogade öfver det penninge
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

19

belopp, som erfordrades för järnvägens byggande och för anskaffande af

den behöfliga rullande materielen.

Sedermera har ärendet hvilat, till dess bolaget med underdånig

skrifvelse den 4 januari 1907, jämte förmälan att bolaget fått den koncession,

som kunde komma att beviljas, å sig öfverlåten, inkommit med ett

bevis i afsikt att styrka, att bolaget förfogade öfver erforderliga medel

för utförande af järnvägsanläggningen med därtill hörande rörlig

materiel.

Redan så tidigt som år 1902 hade emellertid från bolagets sida

fråga blifvit väckt angående förevarande malmfyndigheters öfvertagande af

staten. I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 24 mars sistnämnda år anhöll

nämligen bolaget dels att, i samband med eventuellt framläggande för

Riksdagen af proposition angående inköp för statens räkning af vissa

grufvor och malmfält i Norrbotten, till Riksdagen måtte afgifvas förslag

äfven angående inköp af aktiebolaget Svappavaara malmfälts grufvor och

malmfyndigheter, för pris, hvarom förslagsuppgörelse kunde träffas med

bolaget och dess representanter, dels att, därest Kungl. Maj:t icke funne

skäligt för Riksdagen framlägga sådant förslag eller Riksdagen afsloge detsamma,

Kungl. Maj:t måtte föreslå 1902 års Riksdag att af statsmedel anvisa

ett belopp af 3 miljoner kronor att mot vissa förbehåll och villkor

i form af lån tillhandahållas bolaget för grufdriftens igångsättande och

bedrifvande.

Sedermera hafva flera framställningar i enahanda syfte blifvit från

aktiebolaget Svappavaara malmfält till Eders Kungl. Maj:t ingifna.

I underdånig skrifvelse den 19 mars 1907 erbjöd sig sålunda bolaget,

att vid utgången af de första trettio åren, efter det koncessionerad järnväg

Svappavaara—Kiruna öppnats för allmän trafik, utan ersättning afträda

till staten alla bolagets här i landet belägna järnmalmsgrufvor och

fastigheter, de för grufvornas bearbetande uppförda kontors-, maskin-,

bostads- och andra byggnader samt för grufbrytningen afsedda maskiner

och redskap. Såsom villkor för denna öfverlåtelse hade bolaget uppställt,

att staten skulle under hvart och ett af nämnda 30 år från Kiruna till

Riksgränsen framforsla minst 1,000,000 ton af bolagets järnmalmer mot

en frakt af kr. 2,64 per ton, därvid bolaget skulle tillgodoräknas 44 öre

per ton i ersättning för hållandet af egna vagnar för transporten, att. staten

under ifrågavarande tid afstod från den jordägarandel, hvartill den

eventuellt kunde vara berättigad, samt att staten förband sig att vid de

trettio årens utgång inlösa bolagets järnväg med hvad därtill hörde.

1 en den 4 april 1907 daterad underdånig skrifvelse inkom bolaget

med förnyad framställning i ärendet, hvilken innefattade två alternativa

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

Departe
mentsche
fens
yttrande.

förslag. Det ena af dessa afsåg en uppgörelse, i vissa afseende!! lika med

det af Kungl. Maj:t då framlagda förslaget till öfverenskommelse med

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag m. fl. och i öfrigt byggd på de i

bolagets skrifvelse den 19 mars 1907 angifna, af mig nyss omförmälda

grunder. Den malmkvantitet, som bolaget skulle äga att under den föreslagna

trettioårsperioden tillgodogöra sig, var af bolaget satt till 36 miljoner

ton. Det andra af bolaget framlagda förslaget till öfverenskommelse

afsåg malmfältens försäljande till staten, och erbjöd bolaget staten att

förvärfva desamma för ett pris af 10 miljoner kronor kontant eller ock

mot erläggande af 900,000 kronor årligen under 25 års tid.

Redan innan bolagets sist omförmälda framställning ingifvits, hade

den åsikt gjort sig gällande, att det vore ur alla synpunkter mest önskvärdt

och ändamålsenligt, att lösningen af denna fråga skedde på det sätt,

att staten förvärfvade de ifrågavarande malmfälten. Genom en lösning i

sådan riktning skulle i främsta rummet det intresse komma att blifva tillgodosedt,

att malmfälten undandroges utländskt inflytande. Såsom jag förut

erinrat, framhöll Riksdagen i sin förberörda skrifvelse den 15 maj 1901

det såsom varande af synnerlig vikt att söka betrygga ifrågavarande företags

bibehållande såsom svenskt. Detta mål vinnes säkrast genom ett

inköp för statens räkning af malmfälten. Med en dylik åtgärd skulle gifvetvis

äfven det syfte vara förenadt att göra den ifrågasatta järnvägskoncessionen

för närmaste tiden obehöflig och spara till framtida behof de

betydliga malmtillgångarna i Svappavaara och Leveäniemi såsom en i statens

ägo befintlig reserv. De stora intressen med hänsyn till de norrbottniska

malmfälten, som staten redan génom den med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag m. fl. förra året träffade öfverenskommelse förvärfvat, synas

mig ock böra utan gensaga anses bäst främjas genom en sådan anordning.

De förvärf af ägande- eller dispositionsrätt till åtskilliga malmfält,

som staten genom nämnda öfverenskommelse gjorde, hade till ändamål,

bland annat, att sätta staten i stånd att genom tillhandahållande af malm

höja och utveckla den svenska järnförädlingsindustrien. Och särskildt genom

förvärfvet af Leveäniemi malmfält skulle staten erhålla en malmtillgång,

som på grund af malmens lämpliga beskaffenhet blir af ovärderlig

nytta för den inhemska förädlingsverksamheten, när inom längre eller

kortare tid dess malmbehof kommer att stiga.

Utom det att nu angifna fördelar skulle vinnas genom den af mig

ifrågasatta anordningen, skulle densamma komma att främja äfven andra

statsintressen. Ett viktigt sådant är reglerandet af exporten af järnmalm.

I sådant hänseende måste det anses nationalekonomiskt riktigt, att, då

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

21

inom Norrbotten finnas redan under bearbetning varande grufvor af sådan

mäktighet, att ensamt från dem kunna utan risk tagas de kvantiteter järnmalm,

hvilka kunna ifrågakomma för utförsel ur riket, brytningen också

tillsvidare koncentreras till dessa grufvor. Det torde äfven få anses såsom

eu riktig princip, att de malmtillgångar, som ligga närmast den befintliga

järnvägen, först tagas i anspråk, vare sig för användning inom landet

eller för export, innan man börjar bryta de mera aflägsna malmfälten,

som först genom nya dyrbara järnvägsanläggningar kunna göras åtkomliga.

Därest de nu ifrågavarande malmfälten fortfarande förblifva i enskild

ägo, kan emellertid staten icke blifva i tillfälle att i behörig omfattning utöfva

det inflytande, som staten i hela landets intresse bör äga med afseende

å de norrländska malmrikedomarna.

I ändamål att komma till en uppgörelse, hvarigenom för statens

räkning kunde på förmånliga villkor förvärfvas äganderätten till de ifrågavarande

malmfälten i Svappavaara och Leveäniemi jämte vissa andra i

samma trakt belägna fyndigheter, hafva därför underhandlingar blifvit

förda, hvilka numera resulterat i ett förslag till sakens ordnande.

Detta förslag innefattar hufvudsakligen följande aftal. Aktiebolaget

Svappavaara malmfält öfverlåter med full äganderätt till svenska staten

samtliga bolaget tillhöriga fastigheter, utmål och inmutningar m. in. för

en köpeskilling af 8,500,000 kronor.

I fråga om sättet för anskaffande af medel till köpeskillingens erläggande

har det befunnits önskvärd!, att denna köpeskilling icke helt och

hållet drabbade staten såsom en direkt utgift. Då nämligen staten numera är

stor delägare i Kiirunavaara och Gellivare malmfält, som redan gifva afkastning,

synes det mig lämpligt, att staten med anlitande af tillgångar från dessa

malmfält skaffar sig medel till det ifrågavarande köpets genomförande.

På denna grund är också denna del af förslaget byggdt, och för att i

möjligaste män kunna begränsa det kapitalutlägg, som skulle behöfvas

från statens sida, har man härvid sökt och vunnit medverkan af Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg-—

Oxelösund.

På sådant sätt har man kommit därhän, att afo statsmedel nu icke

skulle behöfva anvisas mer än 5,000,000 kronor. Återstoden af köpeskillingen

skulle erhållas genom följande anordning. Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag berättigas att, utöfver den kvantitet järnmalm, som bolaget

äger att enligt 1907 års kontrakt med staten under 25-årsperioden

1908—1932 bryta och tillgodogöra sig inom Kiirunavaara malmfält, under

liden 1915—1932 uttaga ytterligare nio miljoner ton malm. För denna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

rättighet erlägger bolaget dels ett kontant belopp af 3,500,000 kronor, att

utgå vid den tidpunkt, då köpeskillingen till aktiebolaget Svappavaara

malmfält skall likvideras, dels ock en royalty till staten. Denna royalty

skall enligt det föreliggande förslaget utgå med tre kronor per ton af

hälften af nämnda malmkvantitet, 9 miljoner ton, eller sålunda å så stor

del däraf, som motsvarar statens delägarskap i Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag.

Genom denna anordning vinnes å ena sidan, såsom jag nyss nämnt,

att statens omedelbara kapitalutlägg för ifrågavarande affär inskränkes till

5 miljoner kronor, medan å andra sidan staten genom de inflytande

royaltyafgifterna beredes tillfälle att återbekomma nämnda kapitalutlägg

jämte ränta. Jag blir strax i tillfälle att visa, att den kapitaliserade

summan af royaltyafgifterna derutöfver komme att lämna staten

vinst. Den kapitalutgift, som för det ifrågavarande köpet skulle kräfvas

från statens sida, har alltså närmast karaktär af ett förskott, för hvilket

statsverket sedermera beredes full ersättning.

Till belysande med siffror hur den föreslagna anordningen med köpeskillingens

erläggande skulle komma att ställa sig för staten, har filosofie

doktor Nils Ekholm på begäran verkställt beräkningar, hvilka såsom bilaga

lift. D. torde få fogas vid detta protokoll. Under förutsättning att statens

direkta utlägg, 5,000,000 kronor, utbetalats den l juli 1908, skulle enligt

nämnda beräkningar detsamma med ränta på ränta efter 4 procent den 1

juli 1933 hafva vuxit till 13,329,000 kronor. Summan af de royaltybelopp,

som skulle tillfalla statsverket för den ökade malmbrytningen under

åren 1915—1932, komme däremot att — med ränta på ränta af 4 procent

— den 1 juli 1933 uppgå till 18,161,000 kronor. Sistnämnda siffra visar

sålunda ett öfverskott till statens favör af 4,832,000 kronor.

Med hvad jag nu anfört torde de väsentliga grunddragen af de

preliminärt träffade öfverenskommelserna vara angifna. Två förslag till

kontrakt hafva blifvit upprättade, det ena mellan svenska staten och aktiebolaget

Svappavaara malmfält, innefattande köpeaftalet rörande nämnda

bolags grufvor och fastigheter, och det andra mellan staten samt Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

angående den af mig omförmälda ökade malmbrytningen jämte hvad

därmed står i samband.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst berörda båda

kontraktsförslag jämte därtill hörande handlingar, af den lydelse bilagorna

litt. A. och B. till detta protokoll utvisa, anförde departementschefen

vidare följande:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

23

Innan jag yttrar ung angående de särskilda bestämmelserna i kon
-

traktsförslagen, torde

"luc jag få i korthet omnämna resultaten af de undersökningar,

som hittills blifvit utförda för utredande af beskaffenheten och

omfattningen af de malmtillgångar, hvilkas förvärfvande för statens rakning

nu Av ifragasatt. En sammanfattande redogörelse härom har på uppdrag

utarbetats af professorn vid tekniska högskolan Walfrid Petersson, och jaJ

anhaller att nämnda redogörelse måtte såsom bilaga liti. C få åtfölja

detta protokoll. •''

a.’/ ifrå?8atta. köpet omfattar Svappavaara, Leveäniemi och Tansocken13''^

1 ^UC^asjärv^ soc^en samt Salmivaara malmfält i Gellivare

,H™d först betrRtff'' Svappavaara malmfält anför professor Petersson, Utredning

att åt olika personer vid skilda tillfällen gjorda uppskattningar af malm- Ä malm~

arean vid malmens utgående i dagen hade gifvit nära öfverensstämmande * 9<m9arnaresultat,

hvadan man med stor tillförsikt torde kunna angifva malmarean

vid Svappavaara till omkring 50,000 kvadratmeter. På grund af dessa

betydande dimensioner vid malmens utgående i dagen vore man berättigad

att antaga ett stort djupgående hos fyndigheten. Då emellertid en°på

direkta undersökningar grundad kunskap om fyndighetens utsträckning

mot djupet saknades, hade man vid hittills utförda beräkningar af malmti

ligan gen endast tagit hänsyn till den kvantitet, som beräknats finnas

ofvan den projekterade järnvägens nivå eller 88 meter under toppen af

malmberget. ^ Med ledning af föreliggande kalkyler, af hvilka vissa vore

grundade pa mycket detaljerade mätningar och beräkningar, finner professor

Petersson det vara berättigad! att antaga en malmtillgång i Svappavaara

af cirka 15 miljoner ton ofvan den projekterade järnvägens nivå.

korande Svappavaaramalmens beskaffenhet framginge af hittills verkställda

undersökningar, att man kunde beräkna, att vid brytning i stort af nu

blottade malmpartier erhålla en malm, hållande 61 ä 62 % järn och 0 eo ä

0,70 % fosfor samt med eu

0,70

2 ä

i genomsnitt

fosfor samt med eu katthål t uppgående till

3 rrö

Arean af genom hittills utförda undersökningar till sin beskaffenhet

och utsträckning någorlunda känd malm inom Leveäniemi malmfält har

professor Petersson uppskattat till cirka 32,000 kvadratmeter. Därtill

komrne emellertid eu icke ringa kvantitet malm, hvars befintlighet konstaterats

genom diamantborrningar. Den samlade malmen torde a«a i

stort samma area till åtminstone 100 meters djup. Intill ett antaget

djupgående af 100 meter kunde enligt professor Peterssons åsikt malmtillgangen

utan fara för öfverskattning beräknas till cirka 15 miljoner ton

och redan genom hittills utförda borrningar vore ådagalagdt, att betydande

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

kvantiteter af malm funnes under 100 meters djup. Malmen ägde till

största delen eu synnerligen hög järnhalt, i allmänhet öfverstigande 60

och stundom uppgående till 69 tf. Fosforhalten vore inom större delen

af fältet mycket låg, 0,oo5—0,oöo tf. Undantagsvis uppgick den någon gång

till 1 tf och däröfver. Af hela den ofvan anförda malmarean utgjordes

ungefär två tredjedelar af malm med en fosforhalt understigande 0,os tf.

De&fosforfattiga och de mera fosforhaltiga malmslagen vore i allmänhet väl

skilda från hvarandra, hvarigenom det borde vara möjligt att vid Leveäniemi

anordna brytning af de i ifrågavarande hänseende olika malmkvaliteterna

hvar lör sig.

I fråga om Tansari och Salmivaara malmfält uttalar professor 1 etersson,

att dessa malmförekomster ännu icke blifvit så noggrann! undersökta,

att man med någon säkerhet kan lalla ett omdöme angående malmrikedomen

i dessa malmfält eller malmens beskaffenhet.

Jag anhåller att härefter få något närmare redogöra för vissa bestämmelser

i de upprättade kontraktsförslagen.

Kontraktet Hvad först angår det med Aktiebolaget Svappavaara malmfält upp
mebolaMet''

rättade köpekontraktet är i fråga om § 1 att erinra följande. Af de a

Svappavaara Svappavaara naalmfält befintliga 27 utmålen äro 6 lagda åi 1884, 11 år

malmfält. ocp ^ j\.ke, jir 1905. Inom de år 1902 lagda utmålen har kronan

förbehållit sig jordägarandelen, för så vidt det rörer de å kronojord liggande

utmålen, med undantag af utmålet n:r 1 Nore. De 12 utmål, beträffande

hvilka bolaget till staten försäljer jordägarandelen, äro, såsom

framgår af vid kontraktet fogad bilaga, de 6 utmålen Svappavaara n:is

1_6 från år 1884 samt utmålen Svappavaara n:is 13 och 74, n:r 1 Nore, Erik,

Rolf och Lea. Bergmästaren i mellersta bergmästaredistriktet C. O. Norelius

har i och för det ifrågavarande köpet granskat bolagets grufhandlmgar

och därvid beträffande jordägarandelen inom de utmål, som ligga å

Svappavaara bys mark, ansett grufägarens rätt till jordägarandelen tryggad

på grund af upprättade kontrakt. I det år 1905 lagda utmålet Åke

hafva Svappavaara byamän förbehållit sig jordägarandelen, hvilket föihållande

synts bergmästaren Norelius vara af föga betydelse med hänsyn

till dels nämnda kontrakt och dels den omständigheten, att detta utmål

ligger till största delen på ett af de aktiebolaget Svappavaara malmfält

tillhöriga hemman, hvilka ingå i försäljningen till staten.

I fråga om Leveäniemi malmfält är att anmärka. Vid det nu ifrågasätta

köpet3 har undantag^ den jordägarandel inom de 17 å Leveäniemi

malmfält lagda utmålen, hvilken belöper å aktiebolaget Båtskärsnäs tillhöriga

10/285 mantal n:r 4 Svappavaara. Enligt den af bergmästare Norelius

företagna undersökningen skulle nämnda jordägarandel utgöia endast

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

25

5/285-delar eller 1,8 % af jordägarandelen i de 17 utmålen, hvadan den

synes vara af föga betydelse.

Utom de 4 inmutningar Leveä n:is 64, 65, 66 och 67, som tillhöra

aktiebolaget Svappavaara malmfält, hafva under innevarande år inom

Leveäniemi malmfält verkställts 23 inmutningar, benämnda Leveä n:is

1 23, hvilka tillhöra A. G. Rådell i Uppsala. Anledningen till att dessa

inmutningar blifvit gjorda har uppgifvits vara, att inmutaren ansett formfel

föreligga beträffande deposition jämlikt 31 § i grufvestadgan hos Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län den 17 och 18 oktober

1899 af den lösesumma, som vid utmålsläggning för de 17 Aktiebolaget

Svappavaara malmfält tillhöriga utmålen å Leveäniemi malmfält bestämts

skola utgå till Svappavaara byamän för afträdd mark. Sådant fel synes

dock icke förefinnas från grufägarens sida, och i hvarje falls torde det

påstådda felet, hvilket inskränker sig till att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

betraktat ifrågavarande medel såsom levererade och icke

såsom deponerade, icke kunna för aktiebolaget Svappavaara malmfält föranleda

inmutningsrättens förlust. Emellertid har hänsyn måst tagas till

berörda inmutningar i så måtto, att i § 5 af köpekontraktet med aktiebolaget

Svappavaara malmfält intagits bestämmelse därom, att köpeskillingen

för fyndigheterna inom Leveäniemi malmfält, 1,500,000 kronor, skall

af staten erläggas först sedan de af Rådell gjorda inmutningarna genom

laga kraft ägande dom förklarats ogiltiga eller annorledes upphört att vara

gällande eller ock all på mutsedlarna grundad rätt blifvit å staten öfverlåten.

Enligt § 2 i kontraktet skall den enligt § 1 försålda egendomen

tillträdas af staten den 1 juli 1908. All denna, egendom skall då vara

fri från inteckningar och gravationer af hvad slag det vara må, med

undantag af vissa förmåner, som blifvit föregående ägare af :Va2 mantal

n:r 17 Svappavaara och n/e4 mantal n:r 27 Svappavaara tillförsäkrade enligt

de kontrakt, af hvilka afskrifter finnas fogade vid det af mig upplästa

köpekontraktet med aktiebolaget Svappavaara malmfält. Såsom framgår af

dessa bilagor utgöras förmånerna af undantag af mindre betydenhet.

Enligt kontrakt den 12 juli 1900 gjordes nämligen vid försäljning till W.

F. Thisell af åbo- och besittningsrätten till 3/s2 mantal krono n:r 17

Svappavaara det förbehåll, att köparen skulle till säljarens fader Pehr

Henriksson Huru under dennes lifstid årligen utbetala ett belopp af 100

kronor. Det undantag, som enligt kontrakt den 13 april 1898 hvilar å

11/®4 mantal n:r 27 Svappavaara, består i Erik Johansson Stålnacke och

hans hustru Vendela Eliasdotter Stålnacke medgifven rättighet att, under

deras lifstid kvarbo å hemmanet i de hus, de vid tiden för kontraktets

afslutande innehade, samt att efter köparens särskilda bestämmelser tills

Bill. till Riksd. Prof. 1908. 4 Sami. 1 Åfd. 119 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

vidare få använda och bruka alla till hemmanet hörande ängar, åkrar och

betesskogar emot årlig afgäld till belopp motsvarande årets utlagor för

hemmanet. Erik Johansson Stålnacke uppgifves vara afliden.

I fråga om köpeskillingen, 8,500,000 kronor, har i § 3 gjorts en

uppdelning sålunda, att först och främst de i köpet ingående fastigheterna

åsatt-s särskilt värde hvar för sig. Sammanlagda köpeskillingen för fastigheterna

är 25,000 kronor. Köpeskillingen för Svappavaara, Tansari och

Salmivaara malmfält har blifvit bestämd till 6,975,000 kronor, hvarvid dock

från statens sida intet värde beräknats för de båda sistnämnda fälten, med

hänsyn till den ringa kännedom man ännu äger om dem. För Leveäniemi

malmfält har särskild köpeskilling af 1,500,000 kronor blifvit utsatt med

hänsyn till den förut anförda omständigheten, att det eventuellt kan blifva

erforderligt att tills vidare innehålla nämnda köpeskilling.

Köpeskillingen för fastigheterna samt för fyndigheterna inom Svappavaara,

Tansari och Salmivaara malmfält, tillhopa 7,000,000 kronor, skall

enligt kontraktets 4 § erläggas å tillträdesdagen den 1 juli 1908. Härvid

har det emellertid ansetts lämpligt att för att icke bereda svårighet

med köpeskillingens utanordnande förbehålla rätt för staten till visst uppskof

med inbetalningen, så att staten må äga att senast den 1 september

1908 erlägga 3,500,000 kronor och återstående 3,500,000 kronor af ifrågavarande

köpeskilling senast den 1 januari 1909, i hvilka senare fall staten

dock får betala 4 procent årlig ränta å belopp, som icke erläggas den 1

juli 1908.

§ 5 i kontraktet innehåller bestämmelse om de af mig förut omförmälda

förutsättningar i fråga om A. G. Rådells inmutningar i Leveäniemi

malmfält, hvilka förutsättningar stipulerats skola vara uppfyllda,

innan köpeskillingen för detta malmfält må utbetalas.

Staten bör gifvetvis fritagas från skyldighet att anställa klandertalan

rörande förenämnda af Rådell verkställda inmutningar, därest frågan om

dessas giltighet icke skulle kunna blifva afgjord annorledes än medelst

rättegång. Förbehåll i sådant hänseende har därför blifvit gjordt i kontraktets

6 §. Däremot torde det vara lämpligt, att staten förbinder sig

att lämna Aktiebolaget Svappavaara malmfält fullmakt att på bolagets egen

kostnad och risk anhängiggöra och utföra klandertalan mot ifrågavarande

inmutningar.

Genom § 7 i kontraktet har bolaget tillförbundits att å tillträdesdagen

den 1 juli 1908 till staten öfverlämna åtkomsthandlingar till de

fastigheter, som ingå i köpet, äfvensom alla erforderliga handlingar in. m.

rörande de sålda malmfyndigheterna.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

27

Angående kronans jordägarandelar i vissa fyndigheter inom Svappavaara

malmfält har den 26 januari 1901 upprättats arrendekontrakt mellan

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län å Kungl.

Maj:ts och kronans vägnar samt civilingenjören G. Thisell. Detta kontrakt,

som af Thisell öfverlåtits å Aktiebolaget Svappavaara malmfält,

skall naturligen upphöra att gälla från den dag, då staten tillträder bolagets

ifrågavarande egendom, och har bestämmelse härom införts i § 8 åt

kontraktet.

Det i förevarande kontraktsförslag innefattade aftal har blifvit af

aktiebolaget Svappavaara malmfält genom dess styrelse antaget under förutsättning

dels att Eders Kungl. Maj:t lämnar bolaget tillstånd till den

kontraktet omhandlade försäljningen, dels ock att aftalet blir från statens

sida godkändt och underskrifvet före den 1 nästkommande juli. Den förstnämnda

förutsättningen är af hufvudsakligen formell innebörd, då staten nu

själf är köpare af bolagets ifrågavarande egendom, men såsom jag förut omnämnt

stadgas i § 18 i den för bolaget gällande ordning, att beslut om, bland

annat, försäljning af grufva eller del däraf icke må utan Eders Kungl. Maj:ts

tillstånd vara giltigt med mindre samtliga aktieägare förenat sig om beslutet.

Jag har redan i det föregående redogjort för det samband, som finnes

mellan det med aktiebolaget Svappavaara malmfält preliminärt träffade

köpeaftalet samt den med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och Trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund förslagsvis uppgjorda öfverenskommelsen

angående ökad brytning af malm vid Kiirunavaara. Äfven det

hufvudsakliga innehållet af sistnämnda öfverenskommelse har jag förut

angifvit, hvarför jag nu torde få inskränka mig till att beröra vissa bestämmelser

i samma öfverenskommelse, hvilka synas mig erfordra särskild!

yttrande.

Enligt öfverenskommelse med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

skulle den nu ifrågasatta ökade brytningen, 9 miljoner ton, icke börja

förrän år 1915. Vidare skulle bolaget äga rätt, att, om det så önskade,

icke bryta hela nämnda malmkvantitet vid Kiirunavaara utan i utbyte af

densamma kunna bryta intill 2,500,000 ton vid Gellivare.

Enligt § 2 skulle staten förbinda sig att intill år 1933 eller, om

staten då icke begagnat den lösningsrätt till aktier i Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag, som enligt § 9 mom. 1 i 1907 års kontrakt är staten

tillförsäkrad, intill år 1938 icke inom Svappavaara, Leveäniemi, Tansari

eller Salmivaara malmfält bryta eller låta bryta järnmalm annat än för

järn- eller ståltillverkning inom Sverige. Enahanda inskränkning rörande

statens brytningsrätt är i 1907 års kontrakt stadgad beträffande de malm
-

Öfverenskommelsen,

med Luossa - vaara-Kiirunavaara

aktiebolag

och Trafikaktiebolaget

Grängesberg

—Oxelösund.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

tillgångar, till hvilka staten då erhöll äganderätt eller uteslutande nyttjanderätt.

Genom § 3 i det förevarande kontraktsförslaget tillförsäkras Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag rätt att under perioden 1915—1932 å järnvägen

Svartön—Riksgränsen utfrakta förenämnda 9 miljoner ton malm

från Kiruna eller Gellivare mot den i § 8 mom. l:o och 2:o af 1907 års

kontrakt för hvarje fall bestämda frakt och under öfriga däri stadgade

fraktningsvillkor. Fraktsatserna enligt 1907 års kontrakt äro: Kiruna—

Riksgränsen kronor 2,64, Kiruna—Svartön kronor 3,48 och Gellivare—

Svartön kronor 2,75, allt per ton.

Den till ^fraktning inedgifna ökade malmkvantiteten skall sålunda

fördelas, att bolaget af densamma äger frakta under hvart och ett af

åren 1915—1917 ........... 150,000 ton,

» 1918—1920 ........... 450,000 » och

» 1921—1932 ........... 600,000 ».

Denna ökade utfraktning skall dock afpassas så, att den i 1907 års

kontrakt angifna högsta fraktkvantiteten för år i olika riktningar icke må

stiga till mera än 3,750,000 ton från Kiruna till Riksgränsen, 1,400,000

ton från Kiruna till Svartön eller 1,000,000 ton Gellivaremalm från Gellivare

(Malmberget) till Svartön.

Såsom jag förut anfört skall Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag er-»

lägga till staten en royalty af 3 kronor per ton för hälften af den kvantitet

järnmalm, som bolaget enligt det förevarande kontraktet erhåller rätt att bryta.

I denna royalty är inberäknad den afgift, som staten såsom ägare af bolagets

preferensaktier äger bekomma i årlig utdelning af vinsten å hälften

af all malm, som brytes vid Kiirunavaara och Gellivare. Angående sistnämnda

afgift finnes bestämmelse införd i den för bolaget fastställda bolagsordningen,

enligt hvilkens 4 § sagda afgift utgör för åren 1908—1927

en krona per ton från Kiirunavaara samt 50 öre per ton från Gellivare

samt för åren 1928—1932 resp. en krona 50 öre och 75 öre. Afdrages

hvad enligt bolagsordningen sålunda utgår i form af utdelning å preferensaktierna,

skall bolaget alltså enligt det förevarande kontraktet utöfver

berörda utdelning erlägga för hvad som brytes under åren 1915—1927

en royalty af 2 kronor per ton Kiirunavaaramalm och 2 kronor 50 öre

per ton Gellivaremalm samt för hvad som brytes under åren 1928—1932

en royalty af resp. 1 krona 50 öre och 2 kronor 25 öre per ton. Kvantiteterna,

hvarå royalty skall utgå, uppgå för hvart af åren 1915, 1916 och

1917 till 75,000 ton, för hvart af åren 1918, 1919 och 1920 till 225,000

ton och för hvarje år under perioden 1921—1932 till 300,000 ton. Royalty

skall erläggas för nu nämnda malmkvantiteter hvart af åren 1916—

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

29

1933 omedelbart efter ordinarie bolagsstämma med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag. Enligt bolagsordningen skall sådan stämma hållas årligen

senast under maj månad. Staten kan sålunda påräkna att under

juni månad utfå det på näst föregående år belöpande royaltybeloppet.

De i § 6 af kontraktet innefattade bestämmelser utgöra en konsekvent

tillämpning och utsträckning till det förevarande aftalet af vissa i

1907 års kontrakt förekommande bestämmelser. I nämnda § är nämligen

föreslaget, att därest bolaget icke medhunnit att till utgången af år 1932

bryta och utfrakta de malmkvantiteter, dels enligt 1907 års kontrakt

93,750,000 ton, och dels enligt det ifrågavarande kontraktet 9,000,000 ton

eller sammanlagdt 102,750,000 ton, som bolaget skulle äga att tillgodogöra

•sig från Kiirunavaara och Gellivare malmfält, skall den ersättningsskyldighet,

som enligt § 9 mom. 2 af 1907 års kontrakt för visst fall åligger

staten, omfatta hvad som brister i sistnämnda malmkvantitet, dock högst

7 miljoner ton. I 1907 års kontrakt är ifrågavarande eventuella ersättningsskyldighet

begränsad att omfatta högst 5 miljoner ton. Förutsättningen

för att dylik ersättningsskyldighet skulle kunna inträda är, att

staten vid 1932 års utgång begagnar sin rätt att inlösa stamaktierna i

Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Kommer däremot denna lösningsrätt

ej till användning och har bolaget till nämnda tid ej medhunnit att bryta

och utfrakta 102,750,000 ton, skulle bolaget enligt det förevarande kontraktet

berättigas att under åren 1933—1937 utfrakta hvad som brister,

dock ej mera än högst 2 miljoner ton utöfver hvad bolaget äger att enligt

1907 års kontrakt frakta under berörda femårsperiod. Enligt § 10 i sistnämnda

kontrakt äger Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, att, om staten

ej begagnar lösningsrätten den 31 december 1932, under åren 1933—

1937 utöfver förenämnda 93,750,000 ton bryta och utfrakta ytterligare

sammanlagdt 18,750,000 ton från Kiirunavaara och Gellivare.

Enligt § 9 mom. 1 i 1907 års kontrakt skall statens inlösen af

stamaktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag ske efter värdering af aktierna,

därvid till grund för värdering skall läggas den årliga medelvinst,

som bolaget skäligen bör anses ha haft å försäljningen af den malm, bolaget

brutit och tillgodogjort sig under åren 1920—1929. Vid uppskattningen

får dock ej tagas i beräkning vinst för mera än högst 30 miljoner

ton malm från Kiirunavaara malmfält och högst 7,500,000 ton från

Gellivare malmfält. Då en del af de till brytning nu föreslagna ökade

malmkvantiteterna komma att uttagas under nämnda period, har det ansetts

nödigt att genom uttryckliga bestämmelser förekomma, att ej stadgandena

om lösesumman blifva i följd af det nya kontraktet vantolkade.

Genom § 7 mom. 1 i det föreliggande kontraktet bestämmes därför,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

att nämnda uppskattning af medelvinsten skall jämväl omfatta hvad

bolaget på grund af nu förevarande aftal brutit och tillgodogjort sig

under åren 1920—1929, därvid äfven den enligt andra stycket af § 5 i

kontraktet erlagda särskilda royalty skall inräknas i vinsten. Någon

ändring med afseende å de nyss berörda maximikvantiteterna 30,000,000

och 7,500,000 ton malm göres däremot icke.

Till statens säkerhet är vidare i mom. 2 af § 7 föreskrifvet, att

bestämmelserna i det förevarande kontraktet icke heller skola göra ändring

i hvad i § 9 mom. 1 af 1907 års kontrakt är stadgadt därom, att, om

de malmtillgångar, som vid 1932 års utgång finnas kvar inom Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolags utmål, af den för uppskattningen föreskrift^

särskilda nämnden beräknas till mindre belopp än 150 miljoner ton i Kiirunavaara

eller 37,500,000 ton i G eib vare malmfält, från lösesumman för

de aktier, staten äger lösa, skall afdragas hvad som svarar mot bristen i nyssnämnda

kvantiteters sammanlagda belopp.

Enligt § 8 i kontraktet skall hvad i §§ 13, 15, 16, 18, 24 och 29

af 1907 års kontrakt är stadgadt i tillämpliga delar gälla äfven beträffande

den ökade malmkvantitet, som afses i det förevarande kontraktet.

De uppräknade paragraferna afse begränsning af export af A-malm från

vissa utmål i Kiirunavaara, tillhandahållandet af malm till inhemsk förädling,

bolagets förpliktande till rationell malmbrytning m. m., utfästad

godtgörelse till bolaget för eventuell exporttull m. m., statens fritagande

från skyldighet att betala royalty till G. C. Broms’ rättsinnehafvare samt

bestämmelse att de bolaget genom kontraktet tillerkända rättigheter icke

må utan statens samtycke å arman öfverlåtas.

Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund ikläder sig, genom därom

i kontraktets 9 § införd bestämmelse, ansvarighet såsom för egen skuld

för alla de förbindelser, som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag genom

det ifrågavarande kontraktet åtagit sig.

Med hvad jag nu anfört, tror jag mig hafva berört allt väsentligt

i de föreliggande kontraktsförslagen.

Rörande förslaget till aftal med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag

och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund har järnvägsstyrelsen afgifvit

infordradt underdånigt utlåtande, däri styrelsen anfört i hufvudsak

följande.

Enligt förslaget skulle den i 1907 års kontrakt angifna högsta fraktkvantiteten

för år i riktning Kiruna—Riksgränsen i följd af det nya aftalet

icke få ökas till mera än 3,750,000 ton, motsvarande utfraktning af högst

450,000 ton af den nu ifrågasatta nya brytningen. Vidare vore i förslaget

föreskrifvet, att af den ökade brytningen å Kiirunavaara malmfält en ut
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

31

fraktning till Svartön af högst 200,000 ton per år finge af bolaget påfordras.

De nya transporter, som i följd af ifrågavarande aftal skulle kunna

af bolaget högst påfordras, vore sålunda:

a) 450,000 ton från Kiruna till Riksgränsen samtidigt med 150,000

ton från Gellivare till Svartön eller

b) 400,000 ton från Kiruna till Riksgränsen samtidigt med 200,000

ton från Kiruna till Svartön.

Skulle bolaget välja det senare alternativet, påfordrades det största

transportarbetet i betraktande af den väsentligen större väglängden från

Kiruna till Svartön, 310,6 km., mot från Gellivare malmberg till Svartön,

210,5 km., och från Kiruna till Riksgränsen, 129,2 km. Järnvägsstyrelsen

fann sig därför vid beräkning af den rullande materiel, som

erfordrades för transporternas utförande, böra utgå från, att bolaget

kunde komma att påfordra alternativet b), och komme då till ett erforderligt

anslag af 2,400,000 kronor till inköp af lokomotiv och vagnar.

Med transportökningen följde gifvetvis behof af stallbyggnader för lokomotiven,

reparationsplatser för materielen, ökade mötes- och uppställningsspår

samt boningshus för ökad personal, hvilka behof kräfde ett anslag af

1,000,000 kronor.

Järnvägsstyrelsen hade i underdånigt utlåtande den 21 mars 1907

anfört, att vid den väsentligt ökade malmtransport å linjen Kiruna—Riksgränsen

i maximum 3,300,000 ton, som då var ifrågasatt, det skulle

komma att visa sig behöfligt att förbättra banans tracé. Detta gällde naturligtvis

än mer, om malmtransporterna ytterligare ökades. Det syntes

emellertid styrelsen icke nu kunna ifrågakomma att bestämma hvad i detta

hänseende borde göras, då ännu ingen erfarenhet förelåge, huru dessa

stora transporter skulle på det mest praktiska och ekonomiska sätt ordnas.

Gifvetvis borde ytterligare kapitalutlägg å banan icke göras, förrän med

bestämda siffror kunde påvisas, att det ekonomiska resultatet därigenom

förbättrades.

I anledning af järnvägsstyrelsens nu afgifna underdåniga yttrande

torde alltså icke för närvarande någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd erfordras.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i ämnet väckta

motionerna, tillåter sig utskottet att hänvisa till dessa motioner.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

Utskottets

yttrande.

Alternativ I

Af skäl, som i statsrådsprotokollet närmare utvecklats, måste det

. anses vara synnerligen önskvärd!, att staten förvärfva!’ äganderätten till

de malmfält i Norrbotten, hvarom i denna proposition är fråga. Någon

fullständig utredning rörande malmtillgångarna i dessa fält föreligger

visserligen icke; men det är dock genom de undersökningar, som i detta

hänseende verkställts å Svappavaara och Leveäeniemi malmfält, påvisadt, att

mycket betydliga tillgångar af rikhaltig malm därstädes förefinnas, och

man kan på grund häraf med stor tillförsikt antaga, att värdet af dessa

två malmfält fullt motsvarar den köpeskilling af 8,500,000 kronor, som

enligt det med aktiebolaget Svappavaara malmfält förslagsvis träffade avtalet

skulle erläggas för samtliga i köpet ingående malmfält och fastigheter.

Om staten nu förvärfva!’ ifrågavarande malmfält, synes det emellertid

tills vidare böra anstå med exploaterandet af desamma. På sätt i

statsrådsprotokollet framhållits, måste det nämligen anses fördelaktigast,

att de malmtillgångar, som ligga invid den befintliga järnvägen, först

tagas i anspråk, vare sig för användning inom landet eller för export,

innan man börjar bryta mera aflägsna malmfält, som endast genom nya

dyrbara järnvägsanläggningar kunna göras åtkomliga. I likhet med departementschefen

anser utskottet det ock vara ur nationalekonomisk synpunkt

riktigt, att, då inom Norrbotten finnas redan under bearbetning varande

grufvor af sådan mäktighet, att ensamt från dem kan under en lång framtid

tagas den kvantitet järnmalm, som kan ifrågakomma för utförsel ur

riket, brytningen också tills vidare koncentreras till dessa grufvor. Med

hänsyn härtill har nu, under förutsättning att köpeaftalet med Svappavaarabolaget

kommer till stånd, öfverenskommelse träffats med Luossavaara-Kiirunavaara

aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund

angående brytning och ^fraktning från Kiirunavaara och eventuellt

delvis från Gellivare af 9 miljoner ton järnmalm utöfver den malmkvantitet,

som Luossavarabolaget enligt 1907 års kontrakt äger bryta. Utskottet

vill påpeka, att enligt verkställd beräkning uttagandet från Kiirunavaara

malmfält af ifrågavarande 9 miljoner ton järnmalm skulle, om brytningen

jämnt fördelades öfver malmfältets hela yta, föranleda en sänkning

af denna yta med omkring 7 V2 meter. Då malmfältet med all säkerhet

har ett djup af 350 meter, utgör sålunda den ifrågasatta ökade brytningen

endast en ringa del af den befintliga malmtillgången.

Genom den föreslagna öfverenskommelsen med Luossavaara- och

Grängesbergsbolagen skulle staten dels befrias från erläggande af en del,

3,500,000 kronor, af köpeskillingen för Svappavaaraköpet, dels ock genom

den royalty, bolagen hade att erlägga för den ökade malmbrytningen, få

återstoden af köpeskillingen inom jämförelsevis kort tid amorterad. Mot

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

33

denna öfverenskommelse hafva emellertid från olika håll anmärkningar

framställts. Man har nämligen ansett, att bolagen genom densamma skulle

kunna tillgodogöra sig alltför stor vinst och att i följd häraf äfven den

lösesumma, som staten på grund af 1907 års kontrakt har att erlägga för

förvärfvandet af stamaktierna i L u os sa va ar abo läge t, komme att ökas. Beräkningarna

härom måste dock helt och hållet grunda sig på antaganden

om framtida förhållanden, såsom blifvande malmpriser och arbetskostnader,

förhållanden, hvilka man för närvarande icke kan med någon säkerhet

bedöma. Det får ej heller förbises att bolagen, om de ock kunna

hafva förhoppning om vinst på uppgörelsen, å andra sidan måste stå risken

för de ogynnsamma konjunkturer, som framdeles kunna inträffa. [ betraktande

häraf och med hänsyn till de fördelar, som öfverenskornmelsen

gifvet skulle i särskilda hänseenden medföra för staten, anser sig utskottet

böra, under förutsättning att köpet af malmfälten kommer till stånd, förorda

godkännandet af samma öfverenskommelse.

I fråga om de i köpeaftalet omhandlade malmfälten anser utskottet

visserligen, såsom ock ofvan uttalats, att deras sammanlagda värde motsvarar

den till 8,500,000 kronor bestämda köpeskillingen. Emellertid har

i aftalet denna köpeskilling uppdelats så, att af densamma 1,500,000 kronor

skulle utgå för Leveäniemi malmfält, 6,975,000 kronor för Svappavaara

malmfält, jämte Tansari och Salinivaara malmfält, hvilka sistnämnda

ännu icke blifvit närmare undersökta beträffande malmförekomsten, samt

återstående 25,000 kronor för i köpet ingående hemmansdelar. Leveäniemi

malmfält, som enligt de verkställda undersökningarna har ungefärligen

lika stor malmtillgång som Svappavaara, är emellertid för staten af särskildt

värde, emedan den här förekommande fosforfattiga järnmalmen företrädesvis

lämpar sig för den inhemska förädlingsindustrien. Med afseende

härå anser utskottet det vara riktigare att sätta priset för Leveäniemi till

5,000,000 kronor och för Svappavaara och öfriga malmfält till sammanlagdt

3,475,000 kronor. För en sådan förändrad fördelning af köpeskillingen

finnes ock särskild anledning. Svappavaarabolagets rätt till fyndigheterna

inom Leveäniemi malmfält är nämligen bestridd af en person, A.

G. Rådell, som under innevarande år verkställt vissa inmutningar därstädes.

Med hänsyn härtill har i det med bolaget uppgjorda köpeaftalet intagits

bestämmelse därom, att köpeskillingen för fyndigheterna inom Leveäniemi

malmfält jämte därå från den 1 juli 1908 löpande ränta efter 4 %

skall erläggas först sedan de af Rådell gjorda inmutningarna genom laga

kraft ägande dom förklarats ogiltiga eller annorledes upphört att vara gällande

eller ock all på mutsedlarna grundad rätt blifvit å staten öfverlåten.

På grund af de upplysningar, som i statsrådsprotokollet meddelats beBih.

till Riksd. Prot. 1908. 4 Sami. 1 Afd. 119 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

träffande omförinälda inmutningar, torde man visserligen icke hafva stor

anledning befara, att i följd af desamma Svappavaarabolagets inmutningsrätt

skulle gå förlorad, men försiktigheten bjuder dock, att man räknar

äfven med denna eventualitet. Om densamma skulle inträffa och staten

sålunda efter köpets afslutande i enlighet med det af Kungl. Maj:t nu

föreslagna aftalet finge behålla endast Svappavaara och de två andra mindre

betydande malmfälten samt fastigheterna, skulle detta förvärf komma

att stå staten till en summa af 7 millioner kronor. Detta pris måste

otvifvelaktigt anses vara alltför högt, men med all säkerhet kan man anse

nämnda egendom vara val värd den af utskottet ofvan föreslagna summan

3,500,000 kronor, hvilket belopp enligt den ifrågasatta överenskommelsen

med Luossavaarabolaget skall erläggas af detta bolag. Återstoden af köpeskillingen,

5,000,000 kronor, som enligt utskottets förslag skulle bestämmas

utgöra priset på fyndigheterna inom Leveäniemi, skulle först efter

det dessa fyndigheter blifvit, på sätt ofvan nämnts, fria från anspråk

på grund af de af Rådell gjorda inmutningarna, betalas af staten, och

skulle staten härvid tillika, i öfverensstämmelse med grunderna för aftalet,

å sistnämnda köpeskillingsbelopp erlägga ränta efter 4 %, räknadt från

den 1 juli 1908.

Det synes emellertid äfven böra bestämmas en tidsgräns, inom hvilken

ovissheten beträffande rätten till fyndigheterna inom Leveäniemi malmfält

bör vara afgjord, för att staten skall vara bunden att fullfölja köpet

af nämnda fyndigheter. Denna tidpunkt synes utskottet lämpligen böra

sättas till den 1 januari 1913, och torde i berörda hänseende böra stadgas,

att, om icke före nämnda dag de i fråga om Rådells inmutningar angifna

villkoren för gäldande af köpeskillingen för fyndigheterna inom Leveänimi

malmfält blifvit uppfyllda, Kungl. Maj:t och Riksdagen skola

äga bestämma, att köpet i hvad det afser samma fyndigheter skall

återgå.

Med iakttagande af ofvan angifna förändringar vill utskottet tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning, och får utskottet

alltså hemställa,

att Riksdagen, med afslag å ofvan omförmälda, af

herr Boman, herr Nordström samt herrar Carlsson och

Branting väckta motioner, må på det sätt bifalla Kungl.

Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen

a) bemyndigar Kungl. Maj:t att angående de fastigheter

samt grufvor, grufveandelar m. m., som omhandlas

i det vid statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 9

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

35

april 1908 fogack* förslaget till aftal mellan svenska

staten, å ena, samt aktiebolaget Svappavaara malmfält, å

andra sidan, med nämnda bolag för statens räkning afsitta

köp på de i berörda förslag till aftal innefattade

villkor, dock med följande ändringar:

att köpeskillingen för fyndigheterna inom Svappavaara,

Tansari och Salmivaara malmfält bestämmes till

sammanlagdt 3,475,000 kronor och för fyndigheterna

inom Leveäniemi malmfält till 5,000,000 kronor;

att sistnämnda köpeskillingsbelopp 5,000,000 kronor

jämte ränta därå från den 1 juli 1908 skall erläggas

först sedan de af A. G. Rådell gjorda inmutningarna

inom Leveäniemi malmfält genom laga kraft

ägande dom förklarats ogiltiga eller annorledes upphört

aft vara gällande, eller ock all på mutsedlarna grundad

rätt blifvit å staten öfverlåten;

samt att, om ofvannämnda i fråga om Rådells inmutningar

uppställda villkor icke blifvit uppfyllda före

den 1 januari 1913, Kungl. Maj:t och Riksdagen skola

äga bestämma, att köpet i hvad det afser fyndigheterna

inom Leveäniemi malmfält skall återgå;

b) för nämnda ändamål beviljar ett anslag af fem

miljoner kronor samt bemyndigar Riksgäldskontoret att,

i mån af behof och efter Kungl. Maj:ts beslut, från och

med den 1 juli 1908 tillhandahålla Kungl. Maj:t nämnda

belopp; och

c) under förutsättning, att det i mom. a) omförmälda

köpet blifver afslutadt, bemyndigar Kungl. Maj:t

att å statens vägnar med Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

träffa öfverenskommelse angående ökad brytning och

utfraktning af malm in. in. i enlighet med statsrådsprotokollet

bilagdt förslag till sådan öfverenskommelse.

Stockholm den 26 maj 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. B1LL1NG.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

Reservationer:

af herrar P. Pehrson, C. Persson, J. A. Sjö och G. Odqvist, hvilka

ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hafva följande lydelse:

»Vid behandlingen af Kungl. Maj:ts förevarande proposition har utskottet

i första rummet sökt pröfva, huruvida de malmfält, som nu föreslås

till inköp för statens räkning, kunna anses hafva ett värde, motsvarande

den för dem begärda köpeskillingen. Härvid har utskottet emellertid

funnit, att utredningen rörande malmtillgångarna i de ifrågavarande malmfälten

är synnerligen ofullständig. Beträffande Tansari och Salmivaara

malmfält föreligger icke alls någon utredning i detta hänseende. A Svappavaara

och Leveäniemi malmfält hafva visserligen åtskilliga undersökningar

verkställts, men ingalunda i sådan omfattning, att man på grund

af dem kunnat med säkerhet bestämma malmfyndigheternas utsträckning

och malmernas beskaffenhet i de särskilda delarna af fyndigheterna. Vidare

saknas all utredning rörande brytningskostnaderna, hvilka dock äro

af stor betydelse för bedömande af malmens värde. — Under dessa förhållanden

låter det sig icke göra att ens tillnärmelsevis med någon säkerhet

beräkna värdet af ifrågavarande malmfyndigheter, och såvidt af statsrådsprotokollet

kan inhämtas, har man icke ens gjort något försök härtill.

Enligt utskottets mening kan det emellertid icke anses tillrådligt att med

så bristfällig kännedom om egendomens värde afsluta ett köp, som går

på mycket betydande belopp.

Utskottet har vidare velat påpeka, att det på grund af hvad i statsrådsprotokollet

blifvit upplyst får anses vara i viss mån osäkert, om staten

genom det föreslagna köpet verkligen skulle komma att förvärfva det

af de ifrågavarande malmfälten, nämligen Leveäniemi, som på grund af

malmens lämpliga beskaffenhet för användning till förädling inom landet

måste anses vara af största värde för staten. Svappavaarabolagets rätt till

fyndigheterna inom detta malmfält är nämligen bestridd af en person,

Å. G. Rådell, hvilken under innevarande år verkställt ett antal inmutningar

därstädes; och i anledning häraf har i det föreslagna köpeaftalet

intagits bestämmelse därom, att den till 1,500,000 kronor bestämda köpeskillingen

för fyndigheterna inom Leveäniemi malmfält skall af staten erläggas

först sedan de af Rådell gjorda inmutningarna genom laga kraft

ägande dom förklarats ogiltiga eller annorledes upphört att vara gällande,

eller ock all på mutsedlarna grundad rätt blifvit å staten öfverlåten. Den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

möjligheten är emellertid icke utesluten, att på grund af berörda anspråk

Svappavaarabolagets inmutningsrätt blifver underkänd och staten sålunda

går förlustig fyndigheterna i Leveäniemi. Svappavaara och de öfriga

malmfält samt fastigheterna, som staten härefter skulle hafva- kvar, hade då

blifvit betalda med "7,000,000 kronor, ett utan all fråga orimligt högt pris.

Hvad angår den i sammanhang med köpeaftalet förslagsvis träffade

öfverenskommelsen med Luossavaara-Kiirunavaara ''aktiebolag och trafikaktiebolaget

Grängesberg—Oxelösund, så hafva mot denna öfverenskommelse

i flera hänseenden framställts anmärkningar, som synas utskottet

vara befogade. Genom öfverenskommelsen skulle Luossavaarabolaget berättigas

att, utöfver den genom 1907 års kontrakt medgifna malmkvantiteten,

i Kiirunavaara eller eventuellt delvis i Gellivare bryta och tillgodogöra

sig 9 millioner ton järnmalm, hvaremot bolaget å andra sidan

skulle dels betala 3,500,000 kronor af den för Svappavaaraköpet bestämda

köpeskillingen, dels ock för hälften af sistnämnda malmkvantitet till staten

erlägga en royalty af 3 kronor per ton. Med afseende å berörda och

vissa andra bestämmelser i denna öfverenskommelse har i herr Bomans

ifrågavarande motion anförts följande:

»Ett godkännande af det föreslagna aftalet med Luossavaara—Kiirunavaara

aktiebolag skulle utöfva inverkan, till statens nackdel, å det lösenbelopp,

staten enligt 1907 års kontrakt har att erlägga för stamaktierna i

bolaget, för den händelse staten skulle önska begagna sig af sin lösningsrätt.

§ 9 i 1907 års kontrakt bestämmer, att till grund för lösesumman

skall läggas den uppskattade medelnettovinsten å 30 millioner ton Kiirunavaaramalm

och 7,5 millioner ton Gellivare malm, brutna under åren 1920

—1929. Det nu föreliggande kontraktsförslaget föreslår visserligen ej

någon ändring i denna bestämmelse, men enligt § 3 i årets kontraktsförslag

berättigas bolaget att för 1920 öka sin brytning med 450,000 ton och för

hvartdera af åren 1921 — 1929 med 600,000 ton malm, allt utöfver hvad

1907 års kontrakt medgifver. Nu torde det vara allmänt kändt och obestridligt,

att i hvarje affär finnes en del utgiftsposter och omkostnader,

som icke alls ökas därför, att omsättningen ökas, andra, som vid en ökad

omsättning väl ökas, men ingalunda i samma progression som rörelsen förstoras.

I ett aktiebolag som det nu ifrågavarande företaget höra till dylika

utgifter kostnaderna för administration och teknisk ledning in. in.

Genom att, såsom nu ifrågasättes, öka den medgifna utskeppningen

med nära 20 % under de 10 år, då medelnettovinsten för hvarje bruten

ton öfvar inflytande å lösesumman, höjes därför utan minsta tvifvel denna.

Att angifva, huru stor vinstökningen blir, är tydligen omöjligt; men an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

taget, att fördelningen af bolagets allmänna, konstanta kostnader å ett

nära 20 % större tontal malm skulle minska kostnaden per ton och alltså

öka vinsten med endast 5 öre, skulle den ökning i lösesumman, som

däraf framkallades, blifva 2,343,750 kronor.»

Hvad i nämnda motion sålunda påpekats, är utan tvifvel fullt riktigt.

Härjämte må framhållas, att äfven en annan bestämmelse i den föreslagna

öfverenskommelsen torde komma att medföra ökad vinst för Luossavaarabolaget

och i följd däraf höjning i den lösesumma, staten har att

erlägga för förvärfvande af stamaktierna i bolaget. Staten skulle nämligen

i öfverenskommelsen förbinda sig att intill år 1933 eller eventuellt år

1938 icke inom Svappavaara, Leveäniemi, Tansari eller Salmivaara malmfält

bryta järnmalm annat än för järn- eller ståltillverkning inom Sverige.

Malmexporten komme sålunda att faktiskt monopoliseras för nämnda bolag,

som i följd häraf med all säkerhet skulle kunna betinga sig högre

pris å malmen än eljest. Äfven ur principiell synpunkt är det, enligt utskottets

mening synnerligen olämpligt, att staten, såsom här ifrågasatts,

skulle för en lång framtid binda sina händer med afseende å rätten att

förfoga öfver de inköpta malmtillgångarna.

Då utskottet redan på grund af den bristande utredningen rörande

värdet af de till inköp föreslagna malmfälten samt osäkerheten i fråga om

Svappavaarabolagets rättigheter till fyndigheterna inom Leveäniemi malmfält

finner sig förhindra^ att tillstyrka omföririäldå köp, saknar utskottet

anledning att närmare inlåta sig på granskning af den ifrågasatta öfverenskommelsen

med Luossavaara- och Grängesbergsbolagen. Att denna

öfverenskommelse skulle för staten medföra olägenheter af långt större

betydelse än de fördelar, staten därigenom kunde vinna, torde dock framgå

redan af hvad här ofvan blifvit, därom anfördt.

Hvad angår den i herr Nordströms motion föreslagna skrifvelsen till

Kung!. Magt med anhållan om framläggande för nästkommande års Riksdag

af nytt förslag till förvärfvande åt staten af ifrågavarande malmfält,

har utskottet icke funnit tillräckliga skäl för aflåtande af en sådan skrifvelse.

Kungl. Maj:t lärer i allt fall icke underlåta att åt frågan ägna

behörig uppmärksamhet och vidtaga de åtgärder, som för dess ordnande

på ett för det allmänna tillfredsställande sätt kunna finnas påkallade.

På grund af det anförda får utskottet hemställa,

a) att Riksdagen icke må bifalla Kungl. Maj:ts

förevarande framställning och ej heller de af herr Boman

samt af herrar Carlsson och B rån t ilig i ämnet

väckta motionerna; och

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 187.

39

b) att hvad i herr Nordströms ifrågavarande motion

föreslagits må dels anses besvaradt genom Riksdagens

bifall till utskottets under a) gjorda hemställan, dels ock

i (ifrigt icke föranleda till någon Riksdagens åtgärd.»

af herrar J. T. Larsson och F. W. Thorsson, hvilka instämt i förestående

reservation hvad själfva hemställan beträffar;

samt af herr G. Boman.

Herr E. Hammarlund har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i detta ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:221 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för statens räkning af aktiebolaget Svappavaara malmfält tillhöriga grufvor m. s. 1 i texten