Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afstående eller upplåtelse i vissa fall af mark från kronoeqendomar samt en i ämnet väckt motion.

1908-03-27 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1908:51, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afstående eller upplåtelse i vissa fall af mark från kronoeqendomar samt en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

1

N:o 51.

Ank. till Riksd. kansli den 27 mars 1908, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

afstående eller upplåtelse i vissa fall af mark från

kronoeqendomar samt en i ämnet väckt motion.

(I. A.)

I eu till Riksdagen den 31 januari 1908 afbiten proposition (n:o 30)

har Kungl. Maj:t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att för tiden intill utgången af år 1912

dels medgifva,

att, då för allmänt ändamål, för hvars tillgodoseende enligt gällande

författning enskild man, menighet eller inrättning kunde förpliktas afstå

eller upplåta jord eller lägenhet, erfordrades, att staten tillhörig mark

afstodes eller upplätes, Kungl. Maj:t måtte äga, utan Riksdagens hörande

i hvarje särskild t, fall, förordna om markens afstående eller upplåtande;

dels ock förklara:

l:o) att för mark, som sålunda afstodes eller upplätes,_ lösen eller

ersättning skulle med nedan angifna undantag utgå och till beloppet

bestämmas efter ty i kungl. förordningen den 14 april 1866 angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof vore föreskrifvet;

2;o) att i fråga om mark, som vore afsedd att användas till framdragande

af elektrisk ledning, utom hvad i nyssnämnda förordning

stadgades, jämväl föreskrifterna i lagen den 27 juni 1902, innefattande

Bih. till Riksd. Prof. 1908. 4 Samt. 1 Afd. 32 Häft. (N:o 51.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skulle lända till efterrättelse

;

3:o) att, där Kung! Maj:t meddelat kommun, enskild person eller

bolag tillstånd att inom riket anlägga järnväg, Kungl. Maj:t ock måtte,

där så pröfvades lämpligt och utan afseende därå, om för järnvägens

anläggning statsbidrag åtnjötes eller icke, ej mindre medgifva, att jord,

som stode under kronans omedelbara disposition, upplätes utan någon

ersättning, att jord från de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång

upplåtna kronoallmänningar upplätes utan annan godtgörelse än ersättning

till vederbörande innehafvare för intrång i nyttjanderätten, och att jord

från de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar,

Indika icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas

fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, upplätes utan annan

ersättning än för minskning i arrendator^ brukningsområde under den

återstående arrendetiden samt för skada och intrång, än äfven tillåta

vederbörande att kostnadsfritt för anläggningen begagna sådana å kronans

ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunde vara

disponibla;

4:o) att jämväl i öfrigt, då fråga allenast vore om upplåtelse af mark

till begagnande för ändamål, som förut nämnts, utan att marken afstodes,

det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att, där omständigheterna därtill

föranledde, medgifva undantag från den under l:o) angifna regel; samt

* 5:o) att hvad sålunda stadgats icke skulle hafva afseende å de i

8 och 12 §§ af lagen den 31 augusti 1907 om stadsplan och tomtindelning

berörda fall.

Efter gemensam beredning med cheferna för landtförsvars-, civiloch

ecklesiastikdepartementen har chefen för jordbruksdepartementet i

detta ärende till förberörda statsrådsprotokoll anfört följande.

»Enligt nådiga förordningen den 14 april 1866 angående jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof samt vissa andra författningar

äger Eders Kungl. Maj:t i de fall, som i respektive författningar

angifvas, beträffande enskild man, menighet eller inrättning tillhörig jord

eller lägenhet förordna, att för det i hvarje fall ifrågavarande ändamålet

mark skall antingen mot lösen helt och hållet afstås eller mot ersättning''

upplåtas till begagnande.

Berörda författningar, med undantag af lagen den 31 augusti 1907

om stadsplan och tomtindelning, nämna däremot icke något om, huru i

dylika fall skall förfaras i fråga om staten tillhörig mark.

Emellertid har det för vissa särskilda fall funnits nödigt, att

Riksdagen medgifvit Kungl. Maj:t en allmännare befogenhet att för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51. 3

ändamål af ifrågavarande art upplåta mark från kronan tillhöriga

fastigheter.

Sålunda har hvarje lagtima Riksdag alltsedan år 1872 medgxfvit,

att Kungl. Maj:t ägde, där så pröfvades lämpligt, berättiga kommuner,

enskilda personer eller bolag, hvilka intill början af nästföljande lagtima

riksdag kunde undfå Kungl. Maj:ts tillstånd att inom riket anlägga

järnväg, att, ehvad de för sådant ändamål undfinge statsbidrag eller icke,

dels erhålla upplåtelse af den för järnvägsanläggningen erforderliga,

kronan tillhöriga jord sålunda: att jord, som stode under kronans

omedelbara disposition, upplätes utan någon ersättning; att jord från

de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar

upplätes utan annan godtgörelse än ersättning till vederbörande

innehafvare för intrång i nyttjanderätt en; att jord från de

genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar, hvilka

icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna

eller Vadstena krigsmanshusfond, upplätes utan annan ersättning än för

minskning i arrendatorns brukningsområde under den återstående arrendetiden

äfvensom för skada och intrång; samt att för jord, som vore till

boställe eller åt enskild person, menighet eller inrättning med åborätt

eller annorledes än hvad ofvan sagts upplåten, ersättning skulle lämnas

såväl för själfva marken som för skada och intrång; och skulle ersättningen

i ofvannämnda fall bestämmas i den ordning, förordningen angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april

1866 stadgade;

dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana å kronans

ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunde vara

disponibla.

Vidare har alltsedan år 1903 hvarje års lagtima Riksdag för

tiden till den 15 maj nästföljande år medgifvit, att där Kungl. Maj:t

pröfvade nödigt att, för någon orts förseende med belysning eller drifkraft

eller för dylikt ändamål eller för beredande af drifkraft åt sådan

industriell anläggning, som tunnes vara af större betydelse för det allmänna,

kronan'' tillhörig jord eller lägenhet användes till framdragande

af elektrisk ledning, Kungl. Maj:t ägde förordna, att hvad för ändamålet

erfordrades skulle upplåtas emot ersättning, som skulle bestämmas

i enlighet med hvad som stadgades i nådiga förordningen den

14 april 1866 angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof

samt lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om

elektriska anläggningar, och på de villkor i öfrigt, som af Kung]. Maj:t

fastställdes.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

I andra än i det föregående nämnda fall får däremot kronojord icke

annorledes än i allmänhet är medgifvet föryttras, utan att Riksdagen

därtill för hvarje fall gifvit sitt samtycke.

Detta har till följd, att i regel Riksdagens medgifvande måste för

hvarje särskildt fall inhämtas, då fråga är om afstående af staten

tillhörig mark för allmänt ändamål.

Syftet med dylika upplåtelser är vanligen anskaffande af mark

för vissa kommunala eller kyrkliga ändamål, såsom till tomter för skolhus,

sjukhus o. d., för begrafningplatser eller kyrkogårdar, skolhusplaner

o. s. v., för framdragande af vattenledningar m. m. Vidare

erfordras stundom kronomark för kanalanläggningar och dylika allmänna

företag. Ändamålet är således af beskaffenhet, att upplåtelse af marken

svårligen kan förvägras. I regel äro ock de erforderliga jordområdena

jämförelsevis små. Riksdagen har ej heller under eu följd af år afslagit

någon af Kung]. Maj:t gjord framställning om dylik markupplåtelse,

och detta ehuru under tioårsperioden 1898—1907 inemot ett

hundratal sådana framställningar förelagts Riksdagen.

Då Eders Kungl. Maj:t äger pröfva, att enskilde tillhörig jord skall

mot ersättning afstås för dylika allmännyttiga ändamål, synes med

ännu större skäl en sådan befogenhet böra tillkomma Eders Kungl.

Maj:t, då det gäller kronans jord.

Vid förarbetena till och antagandet af såväl nådiga förordningen

den 14 april 1866 som den närmast därförut gällande nådiga förordningen

den 20 november 1845 om jords eller lägenhets afstående för

allmänt behof var endast fråga om att meddela bestämmelser för de

fall, då enskild äganderätt borde vika för allmänna ändamål. Att

Kungl. Maj:t skulle erhålla ett generellt bemyndigande att inom vissa

gränser föryttra kronojord, torde måhända då för tiden hafva ansetts

strida mot grunderna för § 77 regeringsformen. Har Riksdagen en

gång intagit en dylik ståndpunkt, har Riksdagen emellertid numera

frångått densamma, då Riksdagen vid flerfaldiga tillfällen ansett sig

oförhindrad att, låt vara i vissa fall med större eller mindre begränsning

till tiden, åt Kungl. Maj:t inrymma betydligt mera vidtgående rätt

att afhända kronan fast egendom än den hvarom nu är fråga.

Gifvetvis innebär den nuvarande ordningen i förevarande hänseende

åtskilliga olägenheter genom det dröjsmål med ifrågavarande ärendens

afgörande, som därigenom vållas och som mången gång för dem det

gäller kan vara ganska menligt och besvärligt.

Riksdagen är för öfrigt numera så öfverhopad af stora och viktiga

frågor, att hvarje tillökning i dess arbete, som ej är oundgängligen

nödig, synes böra undvikas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51. 5

Jag anser mig således böra inför Eders Kungl. Maj:t förorda en

framställning till Riksdagen om vidsträcktare befogenhet för Eders

Kungl. Magt uti ifrågavarande hänseende. I fråga om själfva affattningen

af det förslag jag sålunda ämnar framlägga har jag ansett densamma

böra så nära som möjligt ansluta sig till den i förenämnda författningar

använda formulering och hvad som i öfrigt för närvarande

tillämpas.

Någon fara för, att genom ett medgifvande i sådan riktning

statens intressen skulle komma att på något sätt äfventyras, föreligger

uppenbarligen icke; och detta så mycket mindre som äfven enligt det

förslag, jag nu ämnar för Eders Kungl. Maj:t framlägga, något afhändande

åf statsegendom utan lösen icke skulle få förekomma i större

utsträckning än hittills.

En begränsning till viss tid af giltigheten af det medgifvande

från Riksdagens sida, som jag ifrågasatt, torde böra göras. Riksdagens

medgifvande synes mig sålunda lämpligen kunna begäras för

perioder om fem kalenderår i sänder, och således första gången för

tiden intill utgången af år 1912.

Nyttjanderättshafvares rätt kommer uppenbarligen icke att omedelbart

omfattas af de upplåtelser, om livilka nu är fråga, utan måste,

därest uppgörelse med dylik sakägare icke i godo kan träffas eller

han på grund af bestämmelse i arrendekontrakt kan förpliktas afstå

marken, expropriationsförfarande mot honom inledas, något som också

bör kunna ske jämlikt grunderna för förenämnda förordning den 14

april 1866.

Hvad jag nu ämnar föreslå är icke afsedt att föranleda rubbning

i den af 1907 års Riksdag antagna lagen om stadsplan och tomtindelning,

något som emellertid till undvikande af missförstånd torde

böra tydligt uttalas.»

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft eu

af herr E. A. Lindblad inom Andra Kammaren väckt, till utskottet

remitterad motion, n:o 233, hvari hemställts, att till de af Kungl. Maj:t

i förevarande proposition föreslagna bestämmelser måtte läggas ett mom.

af följande lydelse:

»Där området, som skall lösas, är obebyggdt och understiger 5

hektar, må Kungl. Maj:t kunna föreskrifva, att värderingen i stället för

medels expropriation skall göras af personer utsedda i enlighet med

lagen om skiljemän den 28 oktober 1887, hvarvid den sökande äger

att utse en värderingsman, Konungens befallningshafvande en annan

och domänintendenten i länet, eller den, som innehar motsvarande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

uppdrag, skall vara den tredje, hvarefter värderingssumman underställes

Kungl. Majrts godkännande.»

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt förslag,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

Mot Kungl. Maj:ts förslag, att staten tillhörig mark må i de af

Kungl. Maj:t uppgifna fall, utan Riksdagens hörande i hvarje särskildt

fall, afstås eller upplåtas, har utskottet icke haft något att erinra; men

Riksdagens medgifvande härtill synes utskottet, i öfverensstämmelse med

hvad Riksdagen förut i liknande fall beslutat, icke böra utsträckas att

gälla längre tid än omkring ett år och nu lämpligen höra bestämmas

till den 15 maj 1909.

Hvad herr Lindblads ifrågavarande motion beträffar, har utskottet

funnit goda skäl tala för motionärens förslag om att, vid fråga om

afstående eller upplåtelse af områden af ringa storlek och värde, lösen

eller ersättning därför må bestämmas i en ordning, som medför mindre

besvär och omkostnader än tillsättandet af en expropriationsnämnd, och

att denna värdering må öfverlämnas åt tre gode män, utsedda i enlighet

med lagen om skiljemän den 28 oktober 1887. Likaledes finner utskottet

lämpligt att, på sätt motionären föreslagit, af de tre gode männen

sökanden och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet, lavar för sig,

utse en. Motionärens förslag att den tredje gode mannen skulle under

alla förhållanden utgöras af domänintendenten i länet kan utskottet

däremot icke biträda, då antagas måste, att denne redan å tjänstens

vägnar har anledning taga befattning med sådana afsöndringar som de

ifrågavarande; och då det ej torde vara erforderligt, att den tredje gode

mannen är en statens tjänsteman men väl kan väljas af eu sådan, föreställer

sig utskottet, att denne gode man lämpligen bör utses af domaren

i orten. Att, såsom motionärens förslag innebär, den af gode männen

bestämda värderingssumman skulle underställas Kungl. Maj:ts godkännande,

anser utskottet med hänsyn till summans ringhet icke vara

nödvändigt.

Med de sålunda angifna ändringar anser utskottet sig böra förorda

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag och får alltså hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition och herr Lindblads omförmälda

motion, må för tiden intill den 15 maj 1909

dels medgifva, att, då för allmänt ändamål, för

hvars tillgodoseende enligt gällande författning enskild

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:a 51.

7

man, menighet eller inrättning kan förpliktas afstå

eller upplåta jord eller lägenhet, erfordras, att staten

tillhörig mark afstås eller upplåtes, Kungl. Maj:t må

äga, utan Riksdagens hörande i hvarje särskilt fall,

förordna om markens afstående eller upplåtande; samt

dels och förordna:

JL:o) att för mark, som sålunda afstås eller upplåtes,

lösen eller ersättning skall med nedan angifna

undantag utgå efter ty i kungl. förordningen den 14

april 1866 angående jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof är föreskrifvet och till beloppet bestämmas,

då jordområde, som skall lösas, är obebyggdt

och understiger fem hektar, samt Kungl. Maj:t finner

skäligt sådant medgifva, af tre gode män, af hvilka

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet och sökanden,

hvar för sig, utse eu och domaren i orten den tredje,

samt i annat fall af sådan nämnd, som omförmäles i

förenämnda kung], förordning;

2:o) att i fråga om mark, som är afsedd att

användas för framdragande af elektrisk ledning, utom

hvad i nyssnämnda förordning stadgas, jämväl föreskrifterna

i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar, skola lända

till efterrättelse;

3:o) att, där Kungl. Maj:t lämnat kommun, enskild

person eller bolag''tillstånd att inom riket anlägga

järnväg, Kungl. Maj:t ock må, där så pröfvas

lämpligt och utan afseende därå om för järnvägens

anläggning statsbidrag åtnjutes eller icke, ej mindre

medgifva, att jord, som står under kronans omedelbara

disposition, upplåtes utan någon ersättning, att jord

från de under bruk och bergverk för nödigt skogsfång

upplåtna kronoallmänningar upplåtes utan annan godtgörelse

än ersättning till vederbörande innehafvare

för intrång i nyttjanderätten, och att jord från de

genom domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomar,

hvilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas

fond, stuterierna eller Vadstena

krigsmanshusfond, upplåtes utan annan ersättning än

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

för minskning i arrendatorns brukningsområde under

den återstående arrendetiden äfvensom för skada och

intrång, än äfven tillåta vederbörande att kostnadsfritt

för anläggningen begagna sådana å kronans ägor

belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som

kunna vara disponibla;

4:o) att jämväl i öfrigt, då fråga allenast är om

upplåtelse af mark till begagnande för ändamål, som

förut nämnts, utan att marken afstås, det må ankomma

på Kungl. Maj:t att, där omständigheterna därtill föranleda,

medgifva undantag från den under l:o) angifna

regel; samt

5:o) att hvad sålunda stadgats icke har afseende

å de i 8 och 12 §§ af lagen den 31 augusti 1907

om stadsplan och tomtindelning berörda fall.

Stockholm den 27 mars 1908.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1908:50 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående afstående eller upplåtelse i vissa fall af mark från kronoegendomar. s. 1 i texten