Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker m. m. äfvensom i ämnet väckta motioner.

1909-05-03 · 45 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 43 av 45 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1909:26, Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker m. m. äfvensom i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 26.

1

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1909, kl. 3 e. in.

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti

1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker

m. m. äfvensom i ämnet väckta motioner.

I proposition, n:o 18, har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen

bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver finansärenden för

den 12 sistlidne januari, föreslagit Riksdagen att dels antaga ett vid

propositionen fogadt förslag till förordning angående ändrad lydelse af

2, 5, 8, 36 och 53 §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående

tillverkning och beskattning af maltdrycker dels ock besluta, att, där

restitution af skatt skall äga rum för malt, som vid skattepliktigt

bryggeri omedelbart användts för tillverkning af svagdricka, restitution

må utgå direkt från maltskattemedlen.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 12 januari 1909

bar chefen för finansdepartementet, enligt berörda protokollsutdrag,

anfört följande:

»Såsom jag senare vid beräkningen af statsverkets tillgångar för

de behof, hvilka vid statsregleringen för år 1910 böra fyllas, närmare

skall visa, torde för tillgodoseende af samma behof nya eller ökade

skatter behöfva tillgripas. I sådant afseende är jag betänkt föreslå en

höjning i maltskatten. Och får jag nu i underdånighet inför Eders

Kungl. Maj:t anmäla ett i anledning häraf inom finansdepartementet

utarbetadt förslag till ändrad lydelse af vissa §§ i gällande förordning

angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft. (N:o 26.)

Departementschefens

anförande.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

Innan jag går att närmare angifva innehållet i samma förslag,

toide det tillatas mig att i korthet redogöra för de senare årens lagstiftningsarbete

a maltbeskattningens område och i sådant afsende till

en början erinra, hurusom den kommitté, hvilken enligt nådigt beslut

den 4 april 1902 tillsattes för att taga frågan om lämpligaste sättet

för anordnande af en maltdrycksbeskattning under förnyadt öfvervägande,

med iakttagande däraf att billiga, alkoholsvaga maltdrycker

fritoges från beskattningen, i sitt med underdånigt betänkande den

11 oktober samma år afgifna förslag till förordning angående tillverkning

och beskattning af maltdrycker föreslagit, att ifrågavarande

skatt skulle — utom vid rena svagdricksbryggerier, som skulle åtnjuta

skattefrihet — utgå med 18 öre för hvarje kilogram malt, som i

bryggeri användes vid tillverkning af maltdrycker, dock att för hvarje

bryggeri skatten för de första under tillvergningsåret afverkade 50,000

kilogrammen malt skulle utgå med 14 öre för kilogram och för de

nästa 50,000 kilogrammen med 16 öre för kilogram. Full skatt skulle

alltså utgå först lör den del af afverkningen vid bryggeri, som öfversteg

100,000 kilogram. Efter sålunda och af kommittén i öfrigt angifna

grunder för maltdrycksbeskattningen beräknade kommittén, att den

redan under första kalenderåret debiterade maltskatten skulle lämna

statsverket en inkomst af åtminstone 5,643,000 kronor.

Vidkommande skattens anordning anförde kommittén, att de för

de första 100,000 kilogrammen föreslagna nedsatta skattesatserna afsåge

att för den mindre industrien bereda en välbeliöflig hjälp i konkurrensen

med de allra största bryggerierna. Såsom skäl att till normal skattesats

välja just 18 öre anfördes, att en viss varsamhet vid påläggandet af

en ny skatt borde iakttagas för att icke öka den ovilja, med hvilken

en sådan sannolikt alltid komme att mötas. Vidare vore det af synnerlig

vikt att tillse, att skattesatsen bestämdes så, att den förhöjning i försäljningspriset

å den färdiga varan, som af beskattningen skäligen

kunde böra följa, vid försäljning af minsta brukliga kvantitet läte så

nära som möjligt uttrycka sig i hela ören. Slutligen borde skatten

sättas så, att den för samma kvantitet icke uppginge till fullt öretal,

enär den skeende prisförhöjningen rättvisligen borde i någon män

komma tillverkaren till godo såsom ersättning för den minskade omsättning,

som genom skattens införande blefve en följd, samt för de

kostnader och olägenheter, den med skatten förenade kontrollen beredde

tillverkaren. Med beräkning att 25 kilogram malt lämnade en hektoliter

lageröl samt att denna kvantitet lämnade 280 s. k. halfbuteljer,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26■ 3

skulle skatten efter 18 öre för kilogram således utgöra för eu hektoliter

Öl 4 kronor 50 öre eller för half butelj 1,61 öre.

När kommitterades förslag föredrogs inför Kungl. Maj:t den 30

januari 1903, instämde dåvarande chefen för finansdepartementet med

kommitterade däri, att skattesatserna borde åt passas så, att de ej med

fullt öretal drabbade en halfbutelj; men fann departementschefen den

föreslagna skattesatsen väl låg och ansåg densamma kunna höjas till

20 öre för kilogram malt, då skatten på en halfbutelj lageröl skulle

blifva 1,7 8 öre. I det förslag till förordning angående tillverkning och

beskattning af maltdrycker, som af Kungl. Maj:t förelädes 1903 års

Riksdag och däri, på sätt kommitterade hemställt, förutsattes, att frihet

från skatt medgåfves rena svagdricksbryggerier, infördes ock den bestämmelsen,

att skatt vid skattepliktigt bryggeri skulle erläggas med 20

öre för hvarje kilogram malt, dock att för hvarje bryggeri skatten för

de första under året afverkade 50,000 kilogrammen malt skulle utgå

med 16 öre och för de nästa 50,000 kilogrammen med 18 öre för

kilogram. En maltskatt, utgående efter nu angifna grunder, beräknades

komma att lämna statsverket en inkomst af 6,300,000 kronor.

Riksdagens bevillningsutskott, dit Kungl. Maj:ts omförmälda proposition

remitterats, tillstyrkte i afgifvet betänkande propositionen oförändrad,

hvad anginge skattesatserna och det föreslagna stadgandet om frihet

från skatt vid rena svagdricksbryggerier. Vid ärendets behandling i

Riksdagen stannade emellertid kamrarne i olika beslut, i det att Andia

Kammaren godkände utskottets hemställan, hvaremot Första Kammaren

med bifall i hufvudsakliga delar till en vid betänkandet fogad reservation,

för sin del antog en förordning, byggd på grundsatsen af en skatt,

som skulle träffa all tillverkning'' af maltdrycker med en skatteskala

stigande från 5 till 12 öre för ett kilogram malt. Enligt beräkning,

gjord i omförmälda reservation, skulle en maltdrycksbeskattning, etter

de af Första Kammaren antagna grunder, inbringa ^ 500,000 kronor

mindre än i propositionen beräknats eller ungefärligen 5,800,000 kronor.

I det förslag till sammanjämkning af kamrarnas skilda beslut,

som bevillningsutskottet därefter framlade, hade utskottet som i

förenämnda betänkande, för att gorå det möjligt äfven för de bryggerier,

som tillverkade både Öl och svagdricka, att under någon öfvergångstid

fortfara med tillverkningen af sistnämnda maltdryck, framställt förslag

i ändamål, att skattepliktigt bryggeri måtte medgifvas rätt att under

viss tid efter tillstånd af Kungl. Maj:t tillverka skattefritt svagdricka —

sökt åstadkomma en sådan anordning af skattesatserna, som, jämte det

att bryggeri, som endast tillverkade svagdricka, bibehölles vid den af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

KungL Maj.t föieslagna skattefrihet, skulle i möjligaste mån bereda

likställighet mellan svagdricksbryggerierna och bryggerier med blandad

tillverkning med afseende å möjligheten att tillverka svagdricka, utan

att därför skulle behöfva tillgripas nyssnämnda, af utskottet i ett öfvergångsstadgande

föreslagna utväg. Ett sådant syfte hade utskottet ansett

kunna vinnas genom en väsentlig nedsättning af skattesatserna i allmänhet

och särskildt för de under tillverkningsåret först afverkade myckenheterna

malt. Utskottet hade därför funnit sig böra föreslå, att för

malt, som vid tillverkning af maltdryck användes i annat bryggeri än

sådant, som uteslutande tillverkade svagdricka, skatt skulle erläggas

med 12 öre för kilogram, dock att för hvarje bryggeri skatten för de

törsta under tillverkningsåret afverkade 30,000 kilogrammen skulle utgå

med 2 öie för kilogram, för de nästa 30,000 kilogrammen med 5

öre för kilogram, för de nästa 40,000 kilogrammen med 7 öre för kilogram,

för de nästa o0,000 kilogrammen med 9 öre för kilogram och

föi de nästa 50,000 kilogrammen med 11 öre för kilogram. För

^3 SSerb där endast svagdricka tillverkades, skulle däremot skattefrihet

åtnjutas.

Detta sammanjämkningsförslag vann Riksdagens bifall. I 2 § af

den sedermera den 17 juni 1903 utfärdade nådiga förordningen angående

tillverkning och beskattning af maltdrycker bestämdes sålunda

skattesatserna vid maltdryckstillverkningen trappvis från 2 öre för kilogram,

som skulle utgå för de första 30,000 kilogrammen malt vid skattepliktigt

bryggeri, till 12 öre för kilogram, som träffade all maltafverkmng

vid bryggeri öfver 200,000 kilogram. År 1907 ridtogs därefter

en ändring i sagda skatteskala i samband med revision af 5 § i nämnda

förordning, enligt hvilket författning’srum skatt skulle erläggas för minst

70 kilogram malt i medeltal för hvarje helgfritt dygn af den tid, under

hvilken maltkrossning på grund af tillståndsbevis finge äga ruin.’

I skrifvelse den 12 maj 1906 hade nämligen Riksdagen anhållit, bland

annat, om utarbetande och framläggande af förslag till de förändrade

bestämmelser i förordningen den 17 juni 1903, som kunde betingas afen

förhöjning af den gällande lägsta maltskattesatsen. I motiveringen till

denna anhållan anförde Riksdagen, att det inflytande skattebeloppet vid

ett stort antal skattepliktiga bryggerier vore så ringa, att statsverkets

kostnad för utöfvande af kontroll vid desamma icke blefve betäckt,

hvilket förhållande innebure en oegentlighet, som borde med det snaraste

rättas, och syntes detta lämpligen kunna ske på det sätt, att den

lagsta, skattesatsen höjdes. Det gåfves emellertid ett annat viktigt skäl

för vidtagande af denna reform, nämligen att ifrågavarande låga skatte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 5

sats visat sig i viss mån medverka till att neutralisera den sjal!bestämmanderätt

i fråga om ordnandet af ölförsäljning, som kommunerna

numera ägde, enär denna skattesats underlättade upprättande åt nya

bryggerier, från livilka försäljning till afhämtning åt skattepliktiga maltdrycker

kunde äga rum. Riksdagen anförde vidare siffror, utvisande

att antalet småbryggerier, som drefve skattepliktig tillverkning åt maltdrycker,

under de sista tillverkningsåren ganska afsevärdt ökats och

att dessa bryggerier nästan undantagslöst tillhörde första skatteklassen.

Uppkomsten af småbryggerier borde därför genom lämpliga åtgärder

inskränkas och äfven för vinnande af detta syfte vore den lägsta skattesatsens

höjande en lämplig åtgärd. Riksdagen framhöll vidare att, då

den höjning af den lägsta skattesatsen, för hvilken Riksdagen sålunda

i princip uttalat sig, i viss mån komme att rubba den i gällande lagstiftning

åsyftade likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria

bryggerier, vid frågans afgörande jämväl borde tagas i öfvervägande,

huruvida icke till motverkande af sådan rubbning någon åtgärd borde

vidtagas. Vidare blefve det nödvändigt öfverväga, huruvida icke hänsyn

till de af skatteförhöjningen möjligen uppstående menliga återverkningarna

på den mindre bryggeriindustrien kräfde, att öfvergången till

den högre skattesatsen för redan bestående småbryggerier förmedlades

genom vissa öfvergångsbestämmelser.

Vid underdånig föredragning den 8 mars 1907 åt Riksdagens omförmälda

skrifvelse framhöll jag, att skatt borde vid hvarje bryggeri

inflyta med minst 3 kronor 50 öre för helgfritt dygn, om skatten skulle

räcka till att betacka kontrollörskostnaden, i följd hvaraf vid bryggeri,

där skatten för allt det afverkade maltet utginge med 2 öre för kilogram,

175 kilogram om dagen borde i medeltal afverkas. Det vore

emellertid ett rätt afsevärdt antal bryggerier, som ej uppnått nämnda

medelafverkning. Antalet sådana bryggerier hade under de tre tillverkningsår,

under hvilka förordningen den 17 juni 1903 da varit gällande,

varit resp. 60, 70 och 88, under det att hela antalet skattepliktiga

bryggerier varit resp. 223, 228 och 239. Ökningen i antalet skattepliktiga

småbryggerier, hvilkas skattebidrag ej räckt till att betala kontrollkostnaden,

hade uppstått dels genom tillkomsten af nya bryggerier,

i de flesta fall svagdricksbryggerier, som öfvergått till skattepliktiga

för att kunna brygga julöl, svensköl och dylikt, dels därigenom att en

del bryggerier nödgats minska sin tillverkning.

Höjningen af den från de minsta bryggerierna utgående skatten

kunde, framhöll jag vidare, ske på olika sätt, men borde enligt min asikt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

verkställas med en viss försiktighet. Genom enbär höjning af det i

5 § föreskrifna minimum, för hvilket skatt skulle erläggas, komme

skatteförhöjningen att uteslutande drabba de mindre bryggerierna, hvilket

ej vore rättvist. Bibehölles åter detta minimum oförändradt, skulle

man för att ernå önskadt resultat nödgas vidtaga en afsevärd höjning

af den lägsta skattesatsen. Medelst en samtidig höjning af nämnda

minimum och den lägsta skattesatsen kunde man däremot vinna det

dubbla mål, som eftersträfvades, nämligen att försvåra uppkomsten af

nya småbryggerier samt att tillförsäkra statsverket en viss inkomst

utöfver kontrollörskostnaden från hvarje skattepliktigt bryggeri. Jagansåg

mig på dessa grunder böra föreslå, att det minsta belopp malt,

hvarför skatt i medeltal per dygn skulle erläggas, bestämdes till 150

kilogram samt att skatten lör de första 50,000 kilogrammen malt, som

under tillverkningsåret afverkades vid hvarje bryggeri, bestämdes till

4 öre för kilogram. Äfven på detta sätt genomförd komme denna

skatteförhöjning likväl att få karaktär af en skatteförhöjning, hufvudsakligen

för de mindre bryggerierna. Ur synpunkten af en för samtliga

bryggerier rättvis beskattning fordrades därför, att hela den degressi

va skatteskalan omlades, hvilken omläggning'' jag föreslog genomförd

sålunda, att nedsättning i skatten medgålves endast för de vid hvarje

bryggeri. under tillverkningsåret först afverkade 150,000 kilogrammen

malt i stället för 200,000 kilogram enligt 1903 års författning —

samt att skattesatserna bestämdes för de första 50,000 kilogrammen,

såsom jag föreslagit, till 4 öre för kilogram och för de två därpå

följande 50,000-talen kilogram malt till respektive 7 och 10 öre för

kilogram. För allt därutöfver afverkadt malt skulle skatt utgöras efter

den normala skattesatsen, 12 öre för kilogram.

Enligt dessa bestämmelser skulle vid hvarje skattepliktigt bryggeri

erläggas skatt med minst 6 kronor om dagen, hvilket belopp skulle

lämna staten en behållning af 2 kronor 50 öre för hvarje helgfri

dag utöfver det vanliga kontrollörsarfvodet. Denna beskattning syntes

äfven vara tillräckligt afsevärd för att hindra uppkomsten af nya småbryggerier.

Skulle detta visa sig icke vara förhållandet, kunde framdeles

en ny förhöjning vidtagas.

Efter att därefter hafva visat, hurusom med föreslagna förhöjningen

af de lägsta skattesatserna skatten ändock endast skulle komma

att blifva för bryggerier med intill 50,000 kilogram årsafverkning ett

tredjedels öre per half butelj; vid 110,000 kilogram årsafverkning ett

hälft öre, vid 250,000 kilogram årsafverkning tre fjärdedels öre och vid

1,000,000 kilogram årsafverkning 0,9 4 öre samt därefter stiga helt sakta,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 7

men aldrig nå upp till fullt ett öre lör eu lialfbutelj, framhöll jag, att

vid maltskattens införande ölpriserna i allmänhet höjdes med ett ore

för en halfbutelj samt att priset naturligtvis alltjämt skulle komma att

bero på den skatt, som drabbade de största bryggerierna, i följd hvaraf

de mindre bryggerierna, älven efter införande af den af mig föreslagna

skatteskalan, skulle komma i åtnjutande af en synnerligen afsevärd

skattelindring.

Den af mig sålunda gjorda beräkning förutsatte, att äfven de

minsta bryggerierna under den tid, de vore i verksamhet, verkligen

afverkade 150 kilogram malt i medeltal för hvarje helgfritt dygn.

Emellertid visade statistiken för tillverkningsåret 1905—1906, att 89

bryggerier hade en medelafverkning, som vore lägre än 150 kilogram,

samt att 20 af dessa ej nådde till 70 kilogram medelafverkning och

9 ej ens till 50 kilogram medelafverkning. Billigheten fordrade därför,

att, på sätt i Riksdagens skrifvelse den 12 maj 1906 jämväl framhållits,

dessa mindre tillverkare, som redan ordnat sig för skattepliktig

tillverkning, erhölle någon öfvergångstid, under hvilken de kunde hinna

öka sin afsättning och därmed äfven sin tillverkning. Eftergifterna

under öfvergångstiden borde ej sträcka sig längre, än att staten från

hvarje bryggeri erhölle ett skattebelopp, som åtmintone motsvarade

kontrollörskostnaden vid bryggeriet, och då denna näppeligen syntes

kunna nedbringas till lägre belopp än 2 kronor om dagen, borde således

den minsta maltafverkningen i medeltal för dag ej sättas lägre

än 50 kilogram. Öfvergångstiden syntes mig lämpligen kunna begränsas

till fem år.

Med gillande af de utaf mig sålunda gjorda uttalanden föreslog

Kung], Maj:t i en till Riksdagen den 8 mars 1907 aflåten proposition

med förslag till ny förordning angående tillverkning och beskattning af

maltdrycker ej mindre en höjning af den lägsta skattesatsen till 4 öre

för kilogram malt än äfven en omläggning af hela skatteskalan pa det

sätt, att skatten skulle utgå med 4 öre för de första 50,000 kilogrammen

malt, med 7 öre för nästa 50,000 kilogram, med 10 öre för

nästa 50,000 kilogram och med den normala skatten 12 öre för allt

öfrigt malt. Därjämte föreslogs, att det belopp malt, för hvilket skatt

dagligen skulle erläggas, måtte höjas från 70 till 150 kilogram, dock

med rättighet för vissa bryggerier att under en öfvergångstid af fem

år få detta minimum nedsatt till 50 kilogram.

Genom dessa bestämmelser, som godkändes af Riksdagen och

återfinnas i 2, 5 och 53 §§ af nu gällande, den 7 augusti 1907 utfärdade

nådiga förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

blef således skattenedsättnmgen vid hvarje skattepliktigt bryggeri begränsad

från 200,000 kilogram till 150,000 kilogram malt.

När jag nu öfvergår till att närmare redogöra för omförmälda, inom

finansdepartementet utarbetade förslag till ändringar i gällande förordning

angående tillverkning och beskattning af maltdrycker, tillåter jag

mig. på förhand framhålla, att därigenom gifvetvis icke göres någon

ändring med afseende å de rena svagdricksbryggeriernas skattefrihet.

I nykterhetens intresse bör en tillverkningsskatt å malt såvidt sådant

är möjligt så anordnas, att de alkoholsvaga dryckerna icke genom bebeskattningen

fördyras. Ehuru jag i förslaget sökt genomföra denna

princip på ett mera effektivt sätt än hvad nu är fallet, torde dock maltskatten,

med en ringa förhöjning utöfver hvad i Kungl. Maj:ts till 1903

års Riksdag aflåtna proposition i ämnet föreslagits, komma att lämna

ungefärligen samma belopp, som då beräknades, eller 6,400,000 kronor

tor ar.

Ett sådant skatteresultat lärer, hvad statsverket vidkommer, kunna

anses tillfredsställande, och för egen del har jag däremot så mycket mindre

att erinra som jag vid nämnda belopp vet mig i hufvudsak icke hafva öfverskridit

hvad Riksdagens kamrar en gång ansett kunna i form af maltskatt

påföras nu ifrågavarande produktion. Såsom af den utaf mig lämnade

utredningen framgår, stannade nämligen Andra Kammaren vid första

behandlingen af Kungl. Maj:ts omförmälda proposition vid ett beslut,

som i afseende å själfva skatlens anordning och resultat sammanföll

med Kungl. Maj:ts förslag. Äfven Första Kammaren kom genom sitt

beslut till ett skattebelopp, som endast med 500,000 kronor understeg,

hvad maltskatten skulle hafva gifvit med den af medkammaren beslutade

anordning och skatteskala. Då jag sålunda i afseende å maltskattens

totala belopp i hufvudsak föreslår en återgång till 1903 års proposition,

har det, såsom naturligt är, varit mig angeläget tillse, att vid utarbetandet

af föreliggande förslag de anmärkningar mot skattens anordning,

som föranledde antagandet af bevillningsutskottets sammanjämkningsförslag

i ämnet vid 1903 års Riksdag, behörigen beaktades.

Vid förslagets utarbetande har jag därför sökt att för den mindre

industrien bevara den särskilda hjälp i konkurrensen med de allra största

bryggerierna, som med en degressiv skatteskala varit afsedt att lämna,

och att upprätthålla den i gällande lagstiftning åsyftade likställigheten

mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier med afseende å svagdrickstillverkningen,

allt utan att genom åtgärder i nämnda syften

befordra tillkomsten af nya småbryggerier. Om de två förstnämnda

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 9

synpunkterna hafva eu mera privatekonomisk betydelse, är å andra

sidan önskan att hindra tillkomsten af nya sm åbryggeri er förestafvad

af mera allmänna intressen. Såsom förut nämnts, äro med tillverkning

af maltdrycker i mindre skala förenade kontrollkostnader, som

stå i mindre godt förhållande till maltskattens afkastning vid dylik

tillverkning. Men framförallt kan eu lagstiftning angående tillverkning

och beskattning af maltdrycker, som i afseende å skatteskalan

är så anordnad, att därigenom de mindre bryggerierna mer än nödigt

uppmuntras, sägas i viss mån motverka en annan lagstiftning eller

den angående försäljning af vin och Öl, hvilken senare lagstiftning

velat åt de kommunala myndigheterna öfverlåta bestämmanderätten

rörande försäljning af dylika drycker. Denna rätt göres nämligen,

i mån som nya bryggerier anläggas, mindre effektiv, enär enligt sistberörda

lagstiftning försäljning af vin och Öl må af den, som i föreskrifven

ordning förvärfvat behörighet att till afsalu tillverka dylika

drycker, utan särskildt tillstånd utöfvas å tillverkningsstället i fråga

om därstädes tillverkade drycker.

Såsom jag nyss angaf hafva i föreliggande förslag behörigen beaktats

de önskemål med afseende å skattens anordning, som Riksdagen

vid antagandet af 1903 års förordning sökt tillgodose. Dessa önskemål

voro, jag upprepar dem, dels att hjälpa de mindre bryggerierna i

konkurrensen med de större dels ock att i möjligaste mån likställa tillverkningen

af svagdricka vid skattepliktiga och skattefria bryggerier.

Det förra målet både, på sätt af det förut anförda framgår, icke lämnats

obeaktadt vare sig af 1902 års kommitté eller af Kungl. Maj:t. I kommitténs

förslag liksom i Kungl. Maj:ts proposition till 1903 års Riksdag

hade för sådant ändamål anordnats en degressiv skatteskala, enligt

hvilken skillnaden mellan lägsta och högsta skattesats skulle utgöra 4

öre. En sådan degressionsskala kunde skäligen icke hafva annat ändamål

än att förekomma, det genom skattepåläggning bryggeriernas inbördes

konkurrensförhållanden rubbades. Man kunde icke förbise, att,

då de större bryggerierna i allmänhet vore i stånd att bestämma salupriset

på maltdryckerna äfven från de mindre bryggerierna, men för

dessa senare bryggerier otvifvelaktigt på grund af drygare kostnader

för administration m. m. produktionskostnaderna, relativt taget, vore

större än för storindustrien, en likformig skatt kunde vålla afgörande

svårigheter för den mindre industrien att bestå i konkurrensen. Med

en skattelindring af 4 öre, anordnad på sätt Kungl. Maj:t i 1903 års

proposition föreslagit, skulle ett bryggeri med intill 50,000 kilograms

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

aftorkning, hafva beskattats efter 16 öre för kilogram, ett bryggeri

med 100,000 kilograms aftorkning efter 17 öre för kilogram, ett

bryggeri med 200,000 kilograms afverkning efter 18,5 öre för kilogram

och ett större bryggeri, exempelvis med 600,000 kilograms

afverkning, efter 19,5 öre för kilogram. Efter den beräkningsgrund

för utbyte vid maltafverkning, som tidigare följts, skulle skatten vid

bryggerier af nyss angifven storlek uppgå, för iialfbutelj räknadt, till

resp. 1,4 3 öre, 1,5 2 öre, 1,6 5 öre och 1,7 4 öre. Den år 1903 föreslagna

skatteskalan både alltså anordnats på det sätt, att ett större

^rySSeri betalade i skatt öfver 20 procent, för halfbutelj räknadt, mer

än ett bryggeri om 50,000 kilograms afverkning, ungefär 15 procent

mer än ett bryggeri om 100,000 kilograms afverkning och öfver 5

procent mer än ett bryggeri om 200,000 kilograms afverkning. Dessa

skatteskillnader lära säkerligen allt fortfarande uppväga de relativt taget

större olägenheter och kostnader, skatten kan bereda de mindre brjTggerierna

i jämförelse med de större. Utan att kunna sägas vara njugg i

beräkningen torde man därför kunna fastslå, att den degression i skatteskalan,

hvarigenom hjälp bör beredas den mindre industrien i konkurrensen

med den större, icke under några förhållanden behöfver för att

fylla sitt ändamål göras större, än att skillnaden uppgår till ungefär

20 procent, som alltså skulle tillgodokomma de minsta bryggerierna.

Det var ej heller ur synpunkten att den i 1903 års proposition

föreslagna skattedegressionen skulle för nämnda ändamål vara otillräcklig,

som 1903 års Riksdag beslöt omläggning af berörda skatteskala.

Omläggningen hade nämligen till ändamål att i konkurrensen jämställa

skattepliktiga och skattefria bryggerier i afseende å svagdrickstillverkning.

Undersöker man nu, på hvad sätt den af Riksdagen beslutade

skatteskalan, med den däri år 1907 vidtagna ändring, verkar, finner

man, att — med frånseende af den inverkan, bestämmelserna om viss

minimiskatt kan utöfva — ett bryggeri med intill 50,000 kilograms

afverkning beskattas efter 4 öre för kilogram, ett bryggeri med 100,000

kilograms afverkning efter 5,5 öre för kilogram, ett bryggeri med

200,000 kilograms afverkning efter 8,2 5 öre för kilogram samt ett

större bryggeri om 600,000 kilograms afverkning efter 10,7 5 öre för

kilogram. Fördelas skatten på half butelj maltdryck efter förenämnda

beräkningsgrund uppgår densamma vid ett bryggeri om 50,000 kilograms

afverkning till 0,3 6 öre, vid ett bryggeri om 100,000 kilograms

afverkning till 0,4 9 öre, vid ett bryggeri om 200,000 kilograms afverkning

till 0,7 4 öre och vid ett bryggeri om 600,000 kilograms afverkning

till 0,9 6 öre.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 11

Med nu gällande skatteskala öfverstiger alltså den skatt per halfbutelj,

som utgöres af ett större bryggeri om 600,000 kilograms utverkning,

motsvarande skatt vid bryggerier om 50,000, 100,000 och 200,000

kilograms afverkning med ungefärligen resp. 170 procent, 100 procent

och SO procent. Sammanställas de nu anförda siftrorna finner man, att

ett bryggeri med afverkning af

skulle betala

enl. 1903 års proposition

betalar

enl. gällande förordning

för kg. malt

öre

för halfbutelj

öre

för kg. malt

öre

för halfbutelj

öre

50,000

kilogram ...............

16

1,43

4

0,36

100,000

11 ...............

17

1,5 2

5,5

0,49

200,000

11 ...............

18,5

1,65

8,25

0,74

600,000

11 ...............

19,5

1,74

10,75

0,96

Skattskyldigheten vid ett bryggeri med en årsafverkning om

600,000 kilogram öfverstiger skattskyldigheten vid

ett bryggeri med afverkning af

enligt 1903 års

proposition med

I

enligt gällande

förordning med

II

Skillnad

III

50,000 kilogram .....................

100,000 „ .....................

200,000 „ .....................

ting. 20 %

„ 15 %

„ 5 %

ung. 170 %

„ 100 %

„ 30 %

+ 150 %

+ 85 %

+ 25 %

Jag har redan angifvit, att 1903 års proposition, genom anordnande

af en skillnad i skatteafseende mellan de mindre bryggerierna

och storindustrien, sökt bereda de förra en hjälp i konkurrensen, och

att denna skillnad icke ens för de minsta bryggerierna ansetts behöfva

stiga till mera än ungefär 20 procent. Om man betraktar den skatt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

skyldighet, som åligger ett bryggeri om 600,000 kilograms afredning,

såsom normal, skulle procenttalen i kolumn I i sist uppställda

tablå utvisa, i hvilken omfattning det ansetts erforderligt att för nyssnämnda

ändamål efterskänka skatt. När sedan i 1903 års liksom i

nu gällande förordning angående tillverkning och beskattning af maltdrycker

degressionsskalan anordnats jämväl i syfte att befordra likställigheten

mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier i fråga om

svagdnckstillverkningen, har, såsom framgår af kolumn II, skillnaden i

skatteafseende mellan större och mindre skattepliktiga bryggerier sprungit

upp ända. till 170 procent. De belopp, hvarmed detta och öfriga

procenttal i sistnämnda kolumn öfverstiga motsvarande procenttal i

kolumn I, innefatta alltså de särskilda medgifvanden, som ansetts

. ra„ göras den skattepliktiga industrien i allmänhet för att sätta denna

i stånd att i afseende å svagdrickstillverkningen konkurrera med de

rena svagdricksbryggerierna. Nyssnämnda belopp återfinnas i kolumn III.

Dessa belopp, som, i hvad de afse jämförelse mellan de minsta

bryggerierna och storindustrien, utvisa en skillnad i skatteafseende af

ända till 150. procent, äro sålunda visserligen icke afsedda att tillgodokomma

de mindre bryggerierna såsom ett understöd i konkurrensen med

de större. Men då degressionsskalan automatiskt kommer all brygd i

skattepliktigt bryggeri mer eller mindre till godo, verkar beskattningen,

såsom den nu är anordnad, i ett större antal fall i en helt annan riktning

än lagstiftarne därmed åsyftat... De 150 procent, hvarom jag

nj ss talade, skulle ju gorå det möjligt för de skattepliktiga bryggerierna

att trots skatten fortfarande tillverka maltdrycker, som en hvar

eljest ägde^ producera utan betungande kontroll och särskilda utgifter.

Och för sådant ändamål är ofta nog äfven sagda skattelindring af

nöden. Men äfven med afseende å de blandade bryggerierna blifva

förhållandena ganska olikartade. Om af två bryggerier med hvardera

50,000 kilograms maltafverkning det ena använder 5,000 kilogram för

tillverkning af svagdricka och det andra 25,000 kilogram för samma

ändamål, är uppenbarligen det senare bryggeriet i långt större behof

af skattelindring än det bryggeri, för hvars svagdrickstillverkning

endast 10 procent af hela maltmängden användes. Det oaktadt kommer

skattelindringen dem bägge till godo i samma omfattning. Ännu påtågångare

blir emellertid riktigheten af min anmärkning i de fall, där

ingen som. helst svagdrickstillverkning äger rum, fall, där rätteligen

skillnaden i skatteafseende mellan de minsta bryggerierna och storindustrien

bör inskränkas till ungefär 20 procent. Och enligt hvad jag

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

af inkomna uppgifter från kontroll- och justeringsstyrelsen inhämtat,

uppgå de rena ölbryggerierna till ett ganska afsevärdt antal. De utgjorde

sålunda under tillverkningsåret 1907—1908 G9 stycken, af hvilka

29 stycken hvart för sig icke atverkade ölver 50,000 kilogram samt 9

stycken hvart för sig afverkade mellan 50,000 och 100,000 kilogram.

Och dessa 38 bryggerier, som med en medeltalsafverkning, understigande

100,000 kilogram, under omförmälda afverkningsår afverkade

sammanlagdt ungefärligen 1,350,000 kilogram malt, åtnjuta, såsom föregående

utredning visar, en så pass stor skattelindring för sin produktion,

att storindustrien betalar per halfbutelj ungefär 170 å 100 procent

mera än samma bryggerier.

Hela denna skattelindring verkar alltså med afseende å nämnda

ölbryggerier såsom understöd i konkurrensen med öltillverkningen inom

storindustrien. Ett rent ölbryggeri kommer därigenom i en premierad

ställning i jämförelse med ett i fråga om total tillverkning därmed jämnställdt

blandadt bryggeri, enär ett sådant bryggeri jämväl måste begagna

skattelindringen för att vid svagdrickstillverkningen konkurrera med

skattefria bryggerier. En för alla skattepliktiga bryggerier gemensam

degressionsskala synes därför icke lämpligen kunna användas i annat

syfte än att utjämna skillnaden i konkurrensen mellan skattepliktiga

bryggerier af olika storlek beträffande öltillverkningen. Och äfven om

man för bibehållande af likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria

bryggerier i fråga om svagdrickstillverkningen kunde anordna en

särskild degressionsskala för de blandade bryggerierna, vore därmed

icke jämnhet i beskattningen vunnen. Genom en sådan degressionsskala

skulle man visserligen förhindra, att de rena ölbryggerierna komme

i åtnjutande af en skattelindring, som icke egentligen vore afsedd för

desamma, men man måste, om icke olikställighet i de blandade bryggeriernas

inbördes konkurrensförhållanden skulle uppstå, ändock, såsom

jag redan visat, nödgas förutsätta, att alla blandade bryggerier tillverkade

svagdricka och andra maltdrycker i samma proportion. Något

sådant kan påtagligen icke i verkligheten ifrågakomma.

För öfrigt tillåter jag mig framhålla, att, därest degressionsskalan

fortfarande skulle ordnas i syfte att bereda likställighet mellan skattepliktiga

och skattefria bryggerier med afseende å tillverkning af svagdricka,

man icke vidare, såsom nu är fallet, skulle kuuna nöja sig med

en skillnad mellan högsta och lägsta skattesats af 8 öre för kilogram.

I det utarbetade förslaget har den normala skattesatsen fastställts till

22 öre, och skulle skattelindring medgifvas vid hvarje bryggeri för de

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

första 200,000 kilogrammen malt på det sätt, att skatt skulle utgå för

de första 100,000 kilogrammen med 17 öre och för nästa 100,000 kilogram

med 20 öre, allt för ett kilogram räknadt. Den lägsta skattesatsen

skulle alltså höjas från 4 öre till 17 öre, men under sådana förhållanden

lärer icke en degressionsskala med en latitud af endast 8 öre

kunna utjämna skillnaden i kostnader för tillverkning af svagdricka vid

skattepliktigt och skattefritt bryggeri. En ökning af marginalen mellan

lägsta och högsta skatt torde emellertid icke kunna ifrågakomma, bland

annat åt den anledning att tillkomsten af nya småbryggerier eljest

skulle befordras.

Full likställighet mellan skattepliktiga och skattefria bryggerier

vid svagdiickstillverkning kan uppenbarligen icke vinnas utan att i

afseende a malt, som användts för tillverkning af svagdricka i skattepliktigt

bryggeri, hela det å samma malt belöpande skattebelopp, såvidt

det öfv erskjuter de kontrollkostnader, som drabba skattefria bryggerier,

efterskänkes. Härigenom skulle man kunna på ett fullt rationellt sätt

jämställa de olika slagen af bryggerier oberoende af, i hvilken proportion

svagdricka inginge i ett skattepliktigt bryggeris hela produktion; och

S!0ra fördelar vore otvifvelaktigt förenade med ett sådant förfarande

såväl för statsverket som för bryggerierna. Staten vunne garanti, att de

åtgärder, som vidtoges för ett visst ändamål, icke befordrade ett därför

främmande syfte. Vid skattepliktigt bryggeri inskränktes faktiskt skattskyldigheten

till de drycker, som maltskatten egentligen afser att träffa.

Kostnaden för svagdrickstillverkning’en blefve så vidt möjligt oberoende

af sagda skattskyldighet.

Återstår att afgöra, i hvilken ordning skattens efterskänkande

skulle kunna ske. I sådant afseende äro två vägar att välja. Antingen

skulle skatt för det malt, hvarom nu är fråga, icke uttagas, eller ock

skulle skatten, uppburen i sammanhang med skatten för allt annat malt,

i sinom sid restitueras. Af dessa två vägar är af flera skäl, som torde

framgå af redogörelsen för restitutionsförfarandet, den senare vägen att

föredraga.

Hvarje efterskänkande af skattebelopp af förevarande slag måste

i visst afseende grundas å deklaration från den skattskyldiges sida.

Till grund för restitution skulle sålunda läggas den af tillverkaren förda

bryggj°urnalen, i hvilken för hvarje brygd antecknas, huru mycket

malt användes till hvarje slag af maltdryck. Mot en dylik åtgärd

hafva^ åtskilliga invändningar framställts, i synnerhet när fråga varit

att på ett sådant förfarande grunda hela maltdrycksbeskattningen. Det

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 15

har sålunda sagts, att kontrollen öfver riktigheten al tillverkarens uppgifter

aldrig kunde göras fullt effektiv. Detta vore dock behölligt.

Vinsten af en oriktig uppgift kunde nämligen inom en sådan industri

som maltdryckstillverkningen blifva synnerligen afsevärd, och i anledning

häraf kunde under tider af häftig och ihärdig konkurrens mer än

en, särskilt bland de mindre näringsidkarne, lockas att stärka eller

rent af rädda sin ekonomiska ställning genom oriktiga uppgifter till

beskattningen. Härtill komme allmänhetens olika uppfattning om det

orätta i att bedraga en enskild man och att undanhålla staten hvad

densamma lagligen tillkomme.

Dessa invändningar och betänkligheter, som alltid låtit sig höras

vid införande eller utsträckning af själfdeklaration i och för beskattning,

kunde ej sägas sakna fog, om det vore tal om införandet af

själfdeklaration såsom grund för hela maltdrycksbeskattningen. Nu

gäller det emellertid endast att begagna sig af tillverkarens uppgifter

vid bestämmandet af restitution af eu ganska obetydlig del af den på

en helt annan grund än skattskyldiges deklarationer debiterade maltskatten.

Redan det straff, som enligt 38 § i förordningen angående

tillverkning och beskattning af maltdrycker hotar den, hvilken i skattepliktigt

bryggeri i syfte att undandraga statsverket skatt förfar svikligen,

torde i och för sig verka afskräckande. Och de ekonomiska fördelar,

som tillverkaren tilläfventyrs skulle kunna tillskansa sig genom

att lämna oriktiga uppgifter, kunna ej gärna tänkas i allmänhet blifva

af en mot risken i förfarandet svarande beiydelse. Härtill kommer,

att i afseende å deklaration af detta slag i sjkifva verket skulle finnas

en långt effektivare kontroll än t. ex. i fråga om inkomsttaxeringen.

Man får nämligen icke förbise, att kontrollör finnes vid hvarje bryggeri.

Vidkommande kontrollörs verksamhet må till en början framhållas, att

han, som enligt 12 § af ordningsstadgan för maltdrycksbryggerierna i

riket skall på förhand underrättas om hvarje brygd, jämlikt bestämmelserna

i 18 § af ordningsstadgan är skyldig att besöka hvarje under

hans tillsyn stående bryggeri minst tre dagar i veckan. På grund

häraf hafva kontrollörerna numera i regel vunnit en sådan erfarenhet

rörande arbetssättet och tillverkningen vid de skilda bryggerierna, att

de böra vara ganska väl skickade att kontrollera riktigheten af uppgifterna

i bryggjournalen, allrahelst som, enligt uppgift från kontrolloch

justeringsstyrelsen, i flertalet af de bryggerier, hvilka, på sätt jag

strax skall angifva, skulle komma i åtnjutande af restitution, brygd

icke företages oftare än tre dagar i veckan — och svagdricksbrygd

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

sålunda än mindre ofta samt hvarje brygd i anledning af nyssnämnda

bestämmelse i 18 § ordningsstadgan därför i regel torde af

vederbörande kontrollör personligen öfvervakas. Skulle uppgift i bryggjournalen

förefalla misstänkt, bör sålunda kontrollören i allmänhet vara

i stånd att genom undersökning konstatera, huruvida försök till bedrägeri

eller annat underslef föreligger.

Såsom jag nyss nämnde skulle ett svikligt förfarande vid bryggjournalens

förande i allmänhet icke kunna bereda bryggaren några

afsevärda ekonomiska fördelar. Jag är härmed inne på de begränsningar,

hvarmed restitutionsförfarandet bör omgärdas.

Det synes mig själffallet, att restitution icke bör medgifvas andra

^ryS^er^er bn sådana, för hvilka en blandad produktion af svagdricka

och alkoholstarkare maltdrycker maste med hänsyn till omsättningens

storlek i orten och andra omständigheter anses ur ekonomisk synpunkt

erforderlig eller icke utan större ekonomiska svårigheter kan utbytas

mot tillverkning af enbart svagdricka eller enbart alkoholstarka maltdrycker.

Erfarenheten har visat, att de större bryggerierna beredt

sig tillfälle att pa ett ekonomiskt förmånligt sätt ordna sin tillverkning

af svagdricka, exempelvis genom inrättandet af särskilda skattefria

svagdricksbryggerier. För dessa bryggerier bör därför icke någon

skatterestitution ifrågakomma, helst faktiskt icke ens den genom nu

gällande degressionsskala lämnade skattelindringen kommer dessa bryggerier

nämnvärdt till godo. Att teoretiskt uppställa en gräns för de

|->rySSer^er? som skulle få åtnjuta skatterestitution, låter sig naturligen

icke göra. Rådande förhållanden synas mig därvid böra blifva bestämmande.

Enligt från kontroll- och justeringsstyrelsen lämnade uppgifter

kan maltdryckstillverkningen under året 1907—1908 vid de skattepliktiga

bryggerierna fördelas på följande sätt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

17

Maltdrycksbryyyerierna 1907—1908.

Grupp

Blandade bryggerier, som

till svagdricka inmäska

1

Rena

ölbryggerier |

:

mindre än 50 °/o

af hela maltafverkningen j

mera än 50 °/o

af hela maltafverkningen

1

Antal

|

u , e Till svag-1

Hela af- (Jrieka. in-!

verkningen mäskadt

kg‘ 1 kg.

1

Antal

Hela

afverka

ningen

kg-

Till svag- dricka in- mäskadt

kg-

Antal

Hela af- |

verkningen

kg-

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

1) ej öfver 50 000 kg.

65

1,843,559

265,043

13

204,808

165,238

29

623,405

2) 60,000-100,000 »

46

3,280,345

494,355

1

53,655

33,235

9

721,1251

[3) 100,000-150,000 »

14

1,717,375

90,284

—

—

-

4

459,485

! 4) 150,000—200,000 »

14

2,312,905

144,610

—

—

-

6

1,035,095

i 5) 200,000—300,000 >

3

767,940

49,570

—

-

8

2,072,320

i 6) öfver 300 000 »

1 7

6,699,830

40.840

1 —

—

13

11,834260

Summa

149

16,621,954

1,084,702! 14

| 258,463

| 198,473

| 69

16,745,690

Häraf framgår, att bryggeri med en årlig afverkning, öfverstigande

100,000 kilogram malt, i regel allenast såsom en biprodukt tillverkar

svagdricka. Till svagdricka inmäskas sålunda i grupperna 3),_ 4) och 5)

endast 5 å 7 procent af hela den afverkade maltmängden och i gruppen

6) än mindre. Då jag härvidlag håller mig till medeltalssiffrorna, ingår

visserligen i en del'' fall i bryggeris produktion till svagdricka användt

malt med större procent än nu angifvits. Men produktionens omfattning

och uppdelning i allmänhet gifver dock vid handen, att för bryggerier

af nu angifven storlek den ekonomiska ställningen icke är beroende

af svao-dricksproduktionen utan af produktionen af de alkoholstarkare

dryckerna. Och äfven om i ett eller annat fall i bryggens produktion

skulle ingå svagdricka till någon i jämförelse med produktionen i

öfrigt afsevärd kvantitet, torde dock här liksom vid öfnga större

bryggerier betingelserna för särskildt ordnande af svagdrickstillverk
ningen

förefinnas. ,

Annorlunda ställer sig saken inom öfnga grupper. Inom den

grupp bryggerier, som afverka hvar för sig högst 5O,00U kilogram malt,

Bih. till Kiksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd, 26 Häft. 3 -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

ingår sålunda svagdrickstillverkning med öfver 20 procent i hela produktionen,

och inom den grupp, som afverkar hvar för sig mellan 50,000

och 100,000 kilogram malt, ingar i hvarje bryggeris utverkning i medeltal

svagdricksmalt med nära 16 procent. På grund häraf och då man

vid granskning af siffrorna för de skilda bryggeriernas produktion

finner, att inmäskningen af malt till svagdricka vid ända till 14 bryggerier

uppgår till öfver 50 procent af hela maltafverkningen och äfven

i åtskilliga andra fall till högst afsevärda belopp af sagda afverkning,

synes det mig skäligt, att bägge nu omförmälda grupper bryggerier

komma i åtnjutande af skatterestitution för malt, som omedelbarligen

användts för tillverkning af svagdricka.

Men äfven vid dessa bryggerier torde dock en begränsning i

nämnda afseende böra göras. Med den uppdelning af bryggerierna i

skattepliktiga och skattefria, som i och för maltdrycksbeskattningen

inföits, lärer man kunna förutsätta, att, om ej vissa omständigheter

verka förryckande, bryggeri bör finna för sig förmånligast att mera

öfvervägande ägna sig åt tillverkning af skattepliktig vara eller helt

och hållet tillverka svagdricka. Under nu gällande bestämmelser inträffar

emellertid allt emellanåt det egendomliga förhållandet, att bryggeri,

som kanske använder 80 procent och därutöfver af under året afverkadt

malt för tillverkning af svagdricka, ändock finner det för sig

ändamålsenligt att bedrifva skattepliktig tillverkning. Men äfven om

ett bryggeri,, ehuru öfvervägande svagdrickstillverkande, finner det

ekonomiskt fördelaktigt att för möjligheten till tillverkning och försaljning

af en mindre kvantitet alkoholstarkare maltdrycker betala skatt

jämväl för den större maltmängd, som användts till svagdricksbrygd,

bör sådant uppenbarligen icke vara normerande för lagstiftningen.

Nämnda anmärkningsvärda förhållande må bero vare sig på en allt för

stark degressionsskala eller på vissa gynnsamma villkor för försäljning

i orten af alkoholstarka drycker eller på bägge dessa anledningar, mig

synes likväl skattelindringen, i hvilken form den än anordnas, aldrig

höra sättas så högt, att ett skattepliktigt bryggeri skall kunna sägas

drifva öfvervägande skattefri tillverkning. I föreliggande förslag kar

därför maximum för restitution af skatt bestämts till 50 procent af

bryggeriets hela maltafverkning.

En annan begränsning i restitutionen skulle dessutom ligga i

gällande bestämmelser om minimiskatt. I afseende å dessa bestämmelser,

som återfinnas i 5 och 53 §§ af gällande förordning angående tillverkning

och beskattning af maltdrycker, må erinras, att enligt 5 § skatt

skall erläggas för minst 150 kilogram malt i medeltal för hvarje helgfritt

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 19

dygn af den tid, under hvilken maltkrossning på grund åt tillståndsbevis

må liga ruin, eller med andra ord: tillverkaren är skyldig att

betala i medeltal 6 kronor i skatt för hvarje tillverkningsdygn. Skulle

denna föreskrift bibehållas oförändrad blefve, vid den af mig föreslagna

ändringen af skatteskalan, tillverkaren skyldig att erlägga 25 kronor 50

öre i skatt om dagen. Detta voro emellertid onödigt mycket för att tillförsäkra

statsverket skälig inkomst utöfver kontrollkostnaden och erfordrades,

vid maltskattens förhöjning, ännu mindre för att förhindra

uppkomsten af nya småbryggerier.

Det finnes därför ingen anledning att höja det nuvarande minsta

skattebeloppet 6 kronor, om man ej vill linna en sådan däri, att efter

17 öré skatt för ett kilogram malt det minsta belopp malt, som skulle

afverkas om dagen, bletve eu så ojämn kvantitet som 35,3 kilogram.

För att undvika ett dylikt siffertal synes det vara lämpligare att omredigera

bestämmelsen i 5 § sålunda, att däri angifves det minsta

penningbelopp, som skall i medeltal erläggas.

I anslutning härtill bör jämväl i 53 § af förordningen det minsta

belopp skatt, som enligt detta författningsrum skall af vissa bryggerier

erläggas, bestämmas i penningar. I sagda författningsrum stadgas

nämligen, att för skattepliktigt bryggeri, som varit i gång under kalenderåret

1907 och vid hvilket under tillverkningsåret 1906 —1907 afverkningen

ej uppgått till 150 kilogram i medeltal per dygn, skall för tiden

intill den 1 oktober 1912 det i 5 § föreskrift^ minsta belopp malt nedsättas

till 50 kilogram. Minsta skattebelopp bör alltså i förevarande

fall bestämmas till 2 kronor.

Med de begränsningar för restitution, hvarom jag förut talat,

skulle för hvarje brvggeri restitution icke kunna ifrågakomma för mera

än 50,000 kilogram. Och då restitution icke skulle medgifvas annat

bryggeri än sådant, som under afverkningsåret afverkat högst 100,000

kilogram, skulle det kanske synas, som om restitutionsbeloppet borde

utgå efter 17 öre för kilogram eller den föreslagna lägsta skattesatsen.

Man får dock icke förbise, att vissa kontrollkostnader drabba äfven

rena svagdricksbryggerier. Enligt 32 § i nyssberörda förordning skall

nämligen dylikt bryggeri i sådant afseende för hvarje kvartal utgifva

ett belopp, motsvarande 30 öre för hvarje helgfritt dygn af den tid,

hvarunder tillståndsbevis vid bryggeriet under kvartalet varit gällande,

samt dessutom, om maltafverkningen under omförmälda tid uppgår i

medeltal till mera än 60 kilogram malt för hvarje helgfritt dygn, ett

hälft öre för hvarje kilogram af den maltmängd, hvarmed afverkning

öfverstiger eu efter 60 kilogram om dygnet beräknad afverkning. Till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 26.

dessa med svagdrickstillverkningen i skattefritt bryggeri förenade kostnader

måste vid restitution af maltskatt hänsyn tagas för att icke ställa

ett skattefritt bryggeri i fråga om dylik tillverkning i sämre ställning

än ett skattepliktigt bryggeri; och bör alltså förmånen af restitution

inskränkas till 16 7S öre för kilogram.

Med hänsyn till stadgandena om minimiskatt vid skattepliktigt

bryggeri ~ och har jag till dessa stadganden, såsom beroende allenast

af bryggeris nu nämnda egenskap, icke ansett mig böra fästa afseende

vid fastställandet af restitutionsbeloppet — kan detta senare belopp först

efter ett tillverkningsårs utgång bestämmas för samma år, ett förhållande,

som, bland annat, utesluter möjligheten att på förhand medgifva skattefrihet

för till svagdricksbrygd användt malt.

_ Angående sättet för re.-titutionens erhållande synes böra stadgas,

att tillverkaren efter tillverkningsårets utgång skall göra ansökan därom

hos vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshafvande och vid ansökningen

foga ett af öfverkontrollör bestyrkt utdrag ur den vid bryggeriet

förda tillverkningsjournalen, innehållande de för restitutionens beräknande

behöfliga sifferuppgifterna. Dessa och andra bestämmelser, som

för ändamålet kunna erfordras, torde lämpligen böra införas i ordningsstadgan

för maltdrycksbryggerierna.

Jag öfvergår nu att beräkna det belopp, som enligt den af mig

föreslagna anordningen, om densamma varit gällande för tillverkningsåret

1907—1908, restitution svis skulle hafva för samma år utgått till

de skattepliktiga bryggerierna. Dessförinnan får jag framhålla, att, då

restitution endast skulle ifrågakomma för till svagdricksbrygd omedelbart

använd malt, afseende ej kan eller bör fästas å s. k. pålaknings''svagdricka,

som är en biprodukt vid ölbrygd.

Af den förut lämnade utredningen framgår, att af de bryggerier,

som under omförmälda år hvart för sig afverkat intill högst 100,000

kilogram malt, 111 stycken, vid hvilka inmäskningen till svagdricka

icke i något fall öfverstigit 50 procent af hela maltafverkningen, inmäskat

till svagdricka sammanlagdt 759,398 kilogram malt.

För detta belopp skidle alltså full restitution hafva fått äga rum

och efter beräkning åt 16 V2 öre för kilogram, uppgått till sammanlagdt

125,300 kronor 67 öre. Återstående 14 bryggerier, hvilka skulle hafva

kommit i åtnjutande af restitution, hade emellertid hvart för sig till

svagdricka inmäskat mer än 50 procent af hela maltafverkningen, utgörande

för samtliga 258,463 kilogram. Dessa bryggerier skulle alltså

icke hafva tillerkänts restitution för större belopp än som motsvarade

hälften af sistnämnda summa eller 129,231,5 kilogram. Restitutions
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

125,300: tf 7

146,623: 8 7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 21

beloppet för dessa senare bryggerier skulle därför kunna beräkna»

ir .............................................. kronor 21,323: 20.

Lägges härtill restitutionsbeloppet för förenämnda

111 bryggerier......................................................

kan restitution för helt år beräknas till..................... n

eller afrundadt uppåt till 150,000 kronor.

Genom nu omförmälda restitutionsförfarande har jag sökt upprätthålla

likställigheten mellan skattepliktiga och skattefria biyggerier

med -afseende å svagdrickstillverkningen. Vid reglering åt skatteskalan

har i an- sålunda allenast haft att taga hänsyn till önskemålet att bereda

hjälp åt de mindre bryggerierna i konkurrensen med storindustrien.

Jas;1 bär för sådant ändamål i hufvudsak återgått till det i 1903 ars

proposition upptagna förslag till degressionsskala, såvidt angar den

procentiska skillnaden mellan högsta och lägsta skattesats* Som bekan ,

låo- i denna skala minimiskattesatsen 20 procent under den högsta eller

normala skattesatsen, 20 öre pr kilogram. Då i föreliggande förslag

den normala skattesatsen bestämts till 22. ore for kilogram, koinmei,

med nyssberörda procentiska skillnad, minimisatsen^ att stanna vid ett

belopp af 17,6 öre för kilogram, eller afrundadt nedåt vid 17 öre. Anlednino-en

därtill att normalskattesatsen nu satts 2 öre högre än i nyssnämncfa

proposition är att söka icke blott i skattebehofvet utan äfven i

den vid skatteregler ing å ifrågavarande område, såsom förut angitvits,

ofta uttalade önskan att i största möjliga utsträckning i statens intresse

utnyttja den höjning i maltdryckernas salupris, som blir ioljden åt

skatteförhöjningen. , . . , .. , r

Tillverkarens intressen af prisförhöjning motvagas naturligen, åt

den inskränkning i afsättning, hvartill eu prisförhöjning, otvifvelaktigt

torde i mer eller mindre mån föranleda. A andra, sidan maste en

prisförhöjning å enheten i den producerade varan, i detta fall haltbutelj

maltdryck, vid utminutering kunna bestämmas i helt oreta].

Under sådana förhållanden torde mau kunna med skal pasta, att, därest

skatteförhöjningen å afverkadt malt icke blir större än att densamma

och med prisförhöjningen för tillverkaren förenade eventuella andra

kostnader motsvara ett öre för hvarje halfbutelj af skattepliktig vara,

prisförhöjningen också stannar vid nämnda belopp. _

Med den nu föreslagna skatteskalan skulle ett bryggeri med en arsafverkning

af intill 100,000 kilogram malt betala i skatt 17 ore för kiloo-ram,

ett bryggeri med en årsafverkning om 150,000 kilogram 18 ore

tD I ö O

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

för kilogram, ett bryggeri med eu årsafverkning om 200,000 kilogram

18,5 öre för kilogram och ett bryggeri med eu årsafverkning om

00,000 kilogram 20,8 3 öre för kilogram; och skulle skatten vidare

ökas i mån som afverkningen stiger, utan att dock någonsin nå upp till

22 öre per kilogram. Enligt den förut följda utbytesbcräkningen vid maltdryckstillverkningen

skulle vid bryggerier om resp. 100,000, 150,000,

200,000 och 600,000 kilograms årsafverkning belöpa i skatt per halfbutelj

resp. 1,5 2 öre, 1,6 l öre, 1,6 5 öre och 1,8 6 öre. Det största af nu omförmälda

bp\ ggeiier skulle alltså betala i skatt per halfbutelj öfver 20 procent

mera än bryggeriet om 100,000 kilograms afverkning, ungefär 15 procent

mera än bryggeriet om 150,000 kilograms afverkning och omkring 12

Procent mera än bryggeriet om 200,000 kilograms afverkning. Skillnaden

i skattskyldigheten mellan större och mindre bryggerier torde

sålunda under den föreslagna skatteskalan blifva fullt tillräcklio- för att

utjämna de särskilda svårigheter, skattens utgörande kan vålla den

mindre industrien.

Enligt nu gällande skatteskala belöper, efter beräkning af 280

halfbutelj er lageröl på 25 kilogram malt, vid ett bryggeri med en årsafverkning

om 600,000 kilogram på halfbutelj 0,9 6 öre. Enligt föreliggande

förslag skulle skatten uppgå till 1,8 6 öre pr halfbutelj. Skillnaden

mellan sistnämnda tva belopp eller 0,9 o öre skulle utgöra skatteförhöjningen.

Vid ett bryggeri med afverkning om 200,000 kilogram

uppgå motsvarande siffror till: nuvarande skatt 0,7 4 öre, den tilltänkta

skatten 1,6 5 öre och skatteförhöjningen 0,91 öre, allt per halfbuteljoch

for ett bryggeri om 150,000 kilograms afverkning blir nuvarande

skatten 0,6 3 öre, den tilltänkta skatten 1,61 öre och skatteförhöjning-en

0,9 8 öre. ö

Den effektiva skatteökningen per halfbutelj torde emellertid i verkligheten

endast i sällsynta undantagsfall uppgå ens till nu nämnda beopp,

och detta af skilda anledningar. Till en början må sålunda framhållas,

att själfva den grund, jag i enlighet med gängse praxis vid dylika

beräkningar följt vid uppskattningen af skatteökningen per halfbutelj, så

till vida ar felaktig som 25 kilogram malt åtminstone vid de största bryggerierna

lämna mera lageröl än 280 buteljer. Men äfven om den utbytesprocent,

som nu angifvits, vid flertalet bryggerier kan vara riktig vidkommande

produktionen af lageröl, blir dock medeltalsberäkningen naturligen

missvisande, när, såsom oftast är fallet, i utbytet af det malt, hvarom här

ar fråga ingå brycker, till hvilka maltåtgången är mindre än i afseende

a lagerol Som bekant plägar nämligen vid bryggeri tillverkas, utom

agerol, pilsneröl, lagerdricka och äfven andra mindre maltdryga drycker.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. 23

Kunde till grund för medeltalsberäkningen läggas det antal half buteljer

maltdrycker, det afverkade'' maltet verkligen lämnat, skulle därför säkerligen

skatteökningen per halfbutelj icke obetydligt sjunka under den af

mig i sådant afseende nyss gjorda beräkning.

Under nu angifna förhållanden torde den marginal, som skulle

förefinnas mellan den verkliga skatteförhöjningen och en förhöjning af

ett öre i salupriset per halfbutelj maltdryck, vara tillräckligt stor, för

att icke bryggerierna i skatteförhöjningen skulle hafva någon anledning

att höja priset per halfbutelj med mera än sistnämnda belopp.

Af nyss lämnade siffror skulle det synas, som om skatteförhöjningen

drabbade hårdare ju mindre bryggerierna vore och särskild^

skulle detta kunna sägas vara fallet beträffande sådant rent ölbryggeri,

hvars afverkning icke öfverstege 100,000 kilogram. Aid ett dylikt

bryggeri skulle nämligen, med den föreslagna skatteskalan, skatten

belöpa på halfbutelj med 1,5 2 öre, hvithet i sin ordning öfversköte nuvarande

beskattning vid ett bryggeri om 50,000 kilograms afverkning

med 1,16 öre och vid ett bryggeri om 100,000 kilograms afverkning

med 1,0 3 öre. Dessa förhållanden äro emellertid, såsom jag flera gånger

framhållit, en naturlig följd däraf, att skatteskalan i det föreliggande

förslaget ordnats allenast i syftemål att hjälpa de mindre bryggerierna

i konkurrensen med storindustrien. I hvilken omfattning sådan hjälp

i själfva verket kommer att beredas bryggerier af nu nämnda storlekar,

har jag jämväl förut angifvit.

Innan jag härefter öfvergår att beräkna det skattebelopp, som

maltskatten med den föreslagna höjningen skulle kunna anses inbringa,

får jag framhålla, att, därest 5 § omredigeras, på sätt jag redan föreslagit,

viss ändring i 36 § 2 mom. synes erforderlig. I detta författningsrum

stadgas i fråga om viss olaglig tillverkning af maltdrycker,

att, utom straff, äfven skatt skall utgå, i hvilket afseende en minimimängd

malt bestämts. Denna mängd hade uppenbarligen ställts i förhållande

till den i 5 § nu angifna medeltalskvantitet malt, därför

skatt vid bryggeri minst skall erläggas, och utgör trettio gånger samma

kvantitet eller 4,500 kilogram, motsvarande i penningar 180 kronor.

Sagda proportion mellan medeltalskvantiteten skattepliktig malt, hvarom

i 5 § förmäles, och skatt vid oloflig maltafverkning torde fortfarande

böra upprätthållas. Men en rubbning härutinnan skulle äga rum, om,

vid den i sammanhang med skatteförhöjningen föreslagna ändringen i

sistnämnda lagrum, den i 36 § 2 mom. omförmälda minimikvantitet

skattepliktig malt lämnades oförändrad. I anledning häraf och i anslutning

till nyss angifna ändringsförslag torde lägsta skatteplikt vid oloflig

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26-

tillverkning, hvarom nu är fråga, böra omedelbarligen bestämmas till

ofvanberörda belopp 180 kronor.

Vid beräkning af den inkomst, maltskatten efter vidtagen höjning

kan komma att inbringa statsverket, utgår jag från förhållandena under

sistförflutna tillverkningsår eller året 1907—1908. Om de bryggerier,

som voro i verksamhet nämnda år, indelas efter maltafverkningens storlek

i tre grupper, omfattande den första de bryggerier, som hvar för sig

ej afverkade mera än 100,000 kilogram, den andra bryggerierna med

100,000—200,000 kilograms afverkning och den tredje alla öfriga

bryggerier, visar det sig, att vid

lista gruppens 163 bryggerier afverkades 6,726,897 kg.

2:dra „ 38 „ „ 5,524,860 „

3:dje „ 31 „ * „ 21,374,350 „

eller tillsammans 33,626,107 kg.

Hade de höjda skattesatserna tillämpats på denna afverkning, skulle

i skatt hafva influtit från

lista

gruppen

för

6,726,897

kg.

malt

å

17

öre

= kr.

1,143,572

2: dra

11

3,800,000

11

11

17

11

- 11

646,000

7?

11

1,724,860

11

V

11

20

11

— 11

344,972

3:dje

11

11

3,100,000

11

11

11

17

11

— ,,

527,000

11

11

3,100,000

11

11

11

20

11

— 11

620,000

11

11

11

15,174,350

V

11

11

22

11

= ,,

3,338,357

Summa

33,626,107

kg.

malt

kr.

6,619,901:

49

49.

Då det emellertid synes lämpligt, att de restitutioner af maltskatt,

hvilka jag ofvan beräknat till i rundt tal 150,000 kronor, tillsvidare få

utgå direkt ur maltskattemedlen, bör den nyss beräknade inkomstsumman

först och främst minskas med nämnda belopp. Därjämte synes mig

nödig försiktighet bjuda att efter skatteförhöjningen räkna med någon

nedgång i konsumtionen. Under sådana förhållanden har jag icke ansett

mig kunna beräkna maltskattens afkastning till högre belopp än 6,400,000

kronor.»

I sammanhang med den kungl. propositionen har utskottet till

behandling förehaft dels en inom Första Kammaren väckt motion,

nio 46, af herr Louis Ljungberg, dels ock en inom Andra Kammaren

väckt motion, n:o 236, af herr Sam. Söderberg i Hobborn, äfvensom

vissa delar af eu inom samma Kammare väckt motion, n:o 221, af herr

vice talmannen K. A. Staaff m. fl.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26. , 25

1 sin motion anför lierr Ljungberg:

»Med föranledande af Kungl. Maj:ts proposition n:o 18 angående

ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående

tillverkning och beskattning af maltdrycker tillåter jag mig härmed

göra följande framställning och förslag.

Till eu början kan jag icke underlåta göra det uttalandet, att det

måste förefalla ganska anmärkningsvärd^ att, samtidigt med det att

proposition aflåtes angående sänkning af tullen på vissa franska viner,

från regeringen framlägges ett skatteförslag, hvilket innebär såsom påföljd

en förhöjning åt priset på Öl. Genom den ena åtgärden åstadkommes

nedsättning i priset på ett de mera burgnas njutningsmedel,

genom den andra en fördyring af de breda lagrens. I dylik riktning

torde enligt numera ganska allmängiltiga grunder skattelagstiftningen

icke böra utveckla sig, såframt icke nödtvång föreligger. Men detta

kan väl icke sägas hafva varit förhållandet, då andra skattekällor, lika

gifvande och mera lämpade efter skatteförmågan, kunnat stå till buds,

jämväl utan att göra rubbning i gällande skattesystem. Jag tänker

härvid närmast på arfsskatten, i fråga om hvilken skattesatserna måste

anses vara i åtskilliga delar både för låga och för svagt progressiva.

Med den uppfattning i saken, jag sålunda vågar hysa, borde jag

gifvetvis i första hand yrka, att nu ifrågavarande kungl. proposition

måtte af Riksdagen afslås; men då för ett dylikt negativt yrkande lämpligen

icke bör väljas motionens form och detsamma sannolikt skulle

hafva föga utsikt till framgång, afser jag med denna framställning

allenast att, för den händelse propositionen i hufvudsak skulle vinna

Riksdagens bifall, däri måtte vidtagas de ändringar eller rättelser, hvarom

nedan förmäles.

Jag vågar förmena, att propositionen bör undergå jämkning såväl

i fråga om rätten till skatterestitution som ock beträffande degressionsskalan.

1 förra hänseendet ber jag att genast få taga fasta på chefens

för finansdepartementet klart principiella ståndpunkt i frågan om. likställighet

mellan skattefria och skattepliktiga bryggerier vid svagdrickstillverkning,

hvaråt han gifvit uttryck i följande ordalag: ''Genom

'' efterskänkande af skattebeloppet för allt för tillverkning af svagdricka

användt malt, såvidt det öfverskjuter de kontrollkostnader, som drabba

skattefria bryggerier, skulle man kunna på ett fullt rationellt sätt jämnställa

de olika slagen af bryggerier oberoende af, i hvilken proportion

svagdricka inginge i ett skattepliktigt bryggeris hela produktion; och

stora fördelar vore otvifvelaktigt förenade med ett sådant förfarande

såväl för statsverket som för bryggerierna. Staten vunne garanti,

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 _ Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

att de åtgärder, som vidtoges för ett visst ändamål, icke befordrade

ett därföi främmande syfte. Vid skattepliktigt bryggeri inskränktes

faktiskt skattskyldigheten till de drycker, som maltskatten egentligen

afser att träffa. Kostnaden för svagdrickstillverkningen blefve såvidt

möjligt oberoende af sagda skattskyldighet’. Chefen för finansdepartementet

framhåller vidare, att hvarken svårigheter vid kontrollen eller

åkning af kostnaden därför lägga hinder i vägen för skatterestitutionens

fullständiga genomförande. Man borde fördenskull väntat ett förslag,

däld förberörda principiella åskådning vore konsekvent tillämpad. Så

är dock icke förhållandet med det föreliggande; utan af anledning, att

vissa större bryggerier skulle ordnat sin tillverkning af svagdricka

genom inrättande af särskilda skattefria svagdricksbryggerier samt att

eljest vid »blandade bryggerier med årsafverkning öfver 100,000 kilogram

malt produktionen af svagdricka varit procentvis så ringa, att för

dessa den ekonomiska ställningen icke vore beroende af svagdrickstillverkningen,

har chefen för finansdepartementet kommit till det tämligen

godtyckliga resultatet, att skatterestitution vid svagdrickstillverkning

bör tillkomma endast bryggerier med afverkning intill 100,000

kilogram malt.

kan alldeles icke gilla denna begränsning och finner skälen

för densamma ganska svaga. Genom utnyttjande af den rätt till lokalt

v.e^??, som redan gällande författning i ämnet medgifver, har det med

sistlidet år i allmänhet kommit därhän, att vid värdshusrörelse å landsbygden

annan maltdryck än svagdricka är förbjuden. En naturlig följd

häraf blir, att de medelstora bryggerierna för uppehållande af sin omsättning

^ och därigenom bibehållande af sin arbetsstam måste söka i

ökad mån kasta sig på tillverkning af de alkoholsvaga maltdryckerna,

som därvid år efter år komma att i mera afsevärd mån spela in i

ekonomi. En dylik naturlig utveckling’, jämväl i nykterhetens

intresse, skulle emellertid omöjliggöras, om dessa bryggerier i

motsats till de mindre skulle för det vid svagdrickstillverkningen använda

maltet betala de föreslagna höga skattesatserna utan rätt till

restitution. Och att tvinga vissa bryggerier med erforderligt utrymme

för bäggedeia tillverkningarna att för bedrifvande af svagdricksproduktion

anlägga särskild fabrik synes mig vara från statens sida en obillig

och äfven i öfrigt förkastlig åtgärd.

Då _ för statsverket ej någon ökad kontrollkostnad uppstår vid

skatterestitution till bryggeri af ena eller andra storleken samt det blott

ar en gärd af den enklaste rättvisa att gifva den ena fabriken samma

möjligheter för existens och utveckling som den andra, vågar jag

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26- 27

antaga, att giltiga skäl förefinnas att bevilja skatterestitution för allt

malt, som direkt användts för tillverkning af svagdricka; och torde

därvid restitution sbeloppet rättvisligen böra sättas till ett hälft öro

under ett hvart bryggeris medelskattebelopp pr kilogram malt under

tillverkningsåret.

Hvad härefter angår den föreslagna degressionsskalan, väcker det

genast uppmärksamheten, att den så sent som vid 1907 års riksdag

fastslagna skillnaden mellan lägsta och högsta skattesats nu blifvit

minskad från 8 till 5 öre. Af de synpunkter, som härvid må hafva

varit bestämmande, synas mig endast två vara af reell innebörd, nämligen

dels önskemålet att icke befordra tillkomsten af små bryggerier

och dels antagandet, att genom skatterestitutionen flertalet af de förefintliga

mindre bryggerierna bereddes sådan förmån, att de kunde tåla

vid en proportionsvis större höjning af skattesatsen. Om ock dessa

synpunkter i stort sedt måste anses riktiga, torde dock den sistberörda

hafva blifvit i propositionen väl kraftigt beaktad. Detta äfvensom att

däri skillnaden i bärkraft hos de större och de medelstora bryggerierna

lämnats å sido skall jag nu söka ådagalägga.

Chefen för finansdepartementet har till stöd för tillkomsten af de

föreslagna skattesatserna gjort åtskilliga intressanta jämförelseberäkningar,

af hvilka dock de propositionen mest stödjande hänföra sig till

antingen enbart Kungl. Maj:ts proposition i förevarande sak till 1903

års riksdag eller ock en sammanföring af nu gällande och de föreslagna

skattesatserna, i båda fallen sedda i förhållande till en på grund af

maltbeskattningen föranledd höjning af ölpriset med 2 öre. Jag för

min del kan icke finna, att berörda beräkningar böra få tillmätas någon

afgörande betydelse vid bedömande af den rätta afvägningen af nya

skattesatser; dessa böra i stället enligt mitt förmenande afvägas efter

de verkningar, som de medföra i och för sig med afseende å ölpriset.

Och härvid är ju att taga fasta på det syftet, att genom skatteförhöjningen

ölpriset å enheten — halfbuteljen — icke må ökas utöfver ett

öre och att förty den på samma enhet belöpande skatteförhöjningen må

understiga ett öre med så stort belopp, som motsvaras af andra med

prisförhöjningen för tillverkaren förenade kostnader, hvilka, på sätt

också i propositionen påpekats, drabba bryggerierna tyngre i samma

mån som omsättningen är mindre.

Häraf torde det först och främst framgå, att skatteförhöjningen

icke i något fall bör öfverstiga eller utgöra fullt ett öre per halfbutelj

samt att det för de medelstora bryggerierna bör lämnas större marginal

mellan skattebeloppet och ettöresprisförhöjningen än för de större och

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

de största bryggerierna. Det gäller då att, med tillgodoseende af statsbehofvet,

söka utfinna en skatteskala, som i möjligaste män uppfyller

dessa villkor; och om därvid möter svårighet att för de mindre bryggerierna

åstadkomma någon mera afsevärd marginal i angifna hänseendet

bör det ej förbises, att ett dylikt förhållande för dessa brygoerier

väsentligen uppväges dels genom storleken af dem nu tillkommande

skatterabatt och dels genom föreslagna rättigheten till skatterestitution,

hvarjemte önskemålet att icke främja uppkomsten af nya sådana bryggerier

icke bör lämnas ur sikte.

Enligt de i propositionen utförda beräkningar skulle af den föreslagna

skatteförhöjningen belöpa per halfbutelj Öl

vid bryggeri med afverkning intill 50,000 kilogram ............... l,i6 öre

” ” ii ii v 100,000 „ 1,03 „

ii ii 11 ii » 150,000 „ ............... 0,98 „

ii n ii ii ii 200,000 „ ............... 0,9i „

ii ii ii ii ii däröfver „ ............... 0,9 0 „

Detta resultat må väl icke kunna anses tillfredsställande; man

erfar nog tvärtom en naturlig benägenhet att vilja fullständigt kasta

om verkningarna, åtminstone så att skattebördan folie tyngst på de största

och bärkraftigaste bryggerierna, dock att öresgränsen icke finge öfverskridas.

. För att ernå ett dylikt mål, så godt sig göra låter, lär det

emellertid vara nödvändigt att sänka skattesatsen för afverkning under

100,000 kilogram till 15 öre samt fördela de föreslagna lägsta skattesatserna

på nästa 100,000 kilogram; och om därjämte högsta skattesatsen

sättes till 23 öre, torde icke något af de syften, som ligga till

grund för propositionen, göras om intet, ej ens skattebehofvets tillfredsställande.

Till närmare belysning af det ifrågavarande skatteförslagets verkningar

skall jag tillåta mig anföra ett exempel, hämtadt från ett bryggeri

inom det län, jag har äran representera. Bryggeriets afverkning

under sist tilländalupna räkenskapsåret utgjorde 193,300 kilogram och

maltskatten således 15,696 kronor. Med tillämpning af den i propositionen

föreslagna skattehöjningen skulle skatten uppgått till 35,660

kronor, och då antalet försålda halfbuteljer Öl under året, däri dock icke

inberäknadt buteljeradt svagdricka, utgjort allenast 1,846,000 stycken,

skulle en prisförhöjning af ett öre per butelj icke vara tillräcklig att

täcka skatteskillnaden, utan bryggeriet därutöfver fått tillsläppa i rundt

tal 1,500 kronor, d. v. s. skatteförhöjningen skulle komma att verka

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

jämväl retroaktivt. Betänker man vidare, dels att, såsom äfven i propositionen

antagits, genom skatteförhöjningen konsumtionsminskning

gifvetvis kommer att inträda och dels att priset på buteljeradt svagdricka

ej lär kunna höjas, finner man, att i det anförda exemplet bryggeriet

skulle komma att efter införande af en skatteskala, så beskaffad

som den föreslagna, utan vederlag få vidkännas åtskilliga 1,000 kronor

såsom direkt bidrag i anledning af skattehöjningen; dock att, därest

bryggeriet i enlighet med min hemställan här ofvan finge åtnjuta skatterestitution,

dess direkta skattebidrag i samma mån minskades.

Med tillämpning af de synpunkter, för hvilka jag nu gjort mig

till tolk, har jag kommit till det resultat, att en jämkning af föreslagna

skattesatserna skäligen borde äga rum på det sätt, att skattebeloppet

skulle utgöra

för afverkning intill 100,000 kg. malt ........... 15 öre pr kg.

» därpå följande 50,000 » » 17 )) » »

» » ''» 50,000 » » ............ 20 » » »

» afverkning öfver 200,000 » » 23 » )) »

Den förhöjning i beskattningen, dessa skattesatser innebära, skulle

»

»

)>

»

»

v

y>

»

»

»

»

»

»

50,000

kg.

med

0,98

öre

100,000

»

»

0,85

»

150,000

»

0,77

»

200,000

»

»

0,76

»

600,000

0,91

»

1,000,000

»

»

0,94

»

3,000,000

»

0,98

som i propositionen

beräknats tillgodo-

Kolli Illa »l*tLöJvctööctJLL, Ujjjjgax u± UHU ^ * j ~x---

med antagande af det af mig nu framställda förslaget till statsverket

inflyta maltskatt med kr. 6,411,301: 25. Differensen blefve således endast

omkring 200,000 kronor, hvilket belopp statskassan torde kunna utan

större afsaknad undvara.

I anslutning till hvad jag sålunda haft äran anföra får jag-föreslå,

att, därest kungl. propositionen angående höjning af maltskatten

vinner afseende, Riksdagen behagade besluta, att §§ 2 och 8 i förordningen

den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning

af maltdrycker måtte erhålla följande lydelse:

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

Motion

236.

§ 2.

1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,

skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt

med tjugutre öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri

skatten för de första under tillverkningsåret afverkade etthundratusen

kilogrammen malt utgår med femton öre för kilogram, för nästa femtiotusen

kilogram med 17 öre och för därpåföljande femtiotusen kilogram

med 20 öre för kilogram.

2. Frihet — — — — tillverkas.

§ 8.

1; Vid skattepliktigt bryggeri må efter tillverkningsårets utgång

restitution af skatt åtnjutas för det under samma år omedelbart till

svagdricka använda malt med medelskattebeloppet för kilogram malt,

minskadt med ett hälft öre, dock högst för femtio procent — — _

— — medeltal.

2. Om maltdryck — — — — bryggeriet.»

«

Herr Söderlerg i Hobborn hemställer i sin motion, n:o 236, »att

Riksdagen behagade besluta, att 2 och 8 §§ i förordningen den 7 augusti

1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker måtte

erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

1. För malt, som i bryggeri användes vid tillverkning af maltdryck,

. skall med det i nästa mom. medgifna undantag erläggas skatt

med tjugutre öre för hvarje kilogram, dock att för hvarje bryggeri

skatten för de första under tillverkningsåret afverkade etthundratusen

kilogrammen malt utgår med sjutton öre för kilogram och för de

nästa etthundratusen kilogrammen med tjugu öre för kilogram.

2. frihet — — — — — — — —tillverkas.

8 §•

1; Vid skattepliktigt bryggeri må efter tillverkningsårets utgång

restitution af skatt, efter fjorton öre för kilogram räknadt, åtnjutas

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 31

för det under samma år omedelbart till svagdricka använda malt, dock

högst för eu tredjedel af hela den vid bryggeriet under tillverkningsåret

afverkade maltmängden samt i intet fall för en större kvantitet än 40,000

kilogram. Dylik restitution må ej heller stiga till högre belopp, än att

den återstående skatten uppgår till minst det i 5 § stadgade medeltal.

2. Om maltdryck —--—----vid bryggeriet.»

Denna framställning motiveras på följande sätt:

»I proposition n:o 18 till innevarande riksdag har Kungl. Maj:t

föreslagit vissa ändringar i beskattningen af maltdrycker. Emellertid

behöfver detta förslag enligt min åsikt underkastas vissa jämkningar.

Särskildt gäller detta de föreslagna bestämmelserna angående restitution

af skatt för omedelbart till svagdrickstillverkning användt malt. Att,

på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, endast medgifva rätt till skatterestitution

åt de bryggerier, som årligen afverka högst 100,000 kilogram malt,

synes mig i vissa afseenden mindre lyckligt. All billighet krafvel- väl,

att dylik restitutionsrätt skall tillkomma alla bryggerier för det malt,

som på nämnda sätt direkt inm äskas till svagdricka, om än restitutionsbeloppet

lämpligen kan och bör begränsas. Denna begränsning bör

likväl ej ställas i beroende endast af den afverkade maltkvantiteten,

såsom skett i den kungl. propositionen, utan äfven begränsas så, att

restitution får åtnjutas blott för ett visst högsta kilogramantal för

hvarje bryggeri. En lämplig gräns synes härvid vara 40,000 kilogram,

en kvantitet, som med nära 2,000 kilogram öfverstiger den största

myckenhet, som enligt till kontroll- och justeringsstyrelsen ingifna

uppgifter under senaste tillverkningsår vid något bryggeri omedelbart

användts för svagdricksberedning.

I fråga om det belopp, med hvilket skatterestitution skulle utgå,

af Kungl. Maj: t föreslaget till 16 1/2 öre per kilogram, synes mig äfven

vissa betänkligheter möta. Restitution till så högt belopp skulle nämligen

bereda flertalet af de s. k. blandade bryggerierna ett öfvertag i

konkurrensen med de skattefria svagdricksbryggerierna. För vinnande

af jämlikhet i detta afseende anser jag, dels att restitutionsrätten bör

bestämmas till en tredjedel af hela den vid bryggeriet under ett tillverkningsår

afverkade maltmängden, dels ock att restitutionsbeloppet

bör nedsättas till 14 öre per kilogram.

Med hänsyn dels till berörda af mig föreslagna utsträckning af

restitutionsförmånen dels ock den omständigheten, att enligt Kungl.

Maj:ts förslag skatteförhöjningen skulle drabba de större bryggerierna

med i medeltal endast omkring 10 öre per kilogram, anser jag det

lämpligt, att den högsta skattesatsen sättes till 23 öre.»

s. 32 Kontrollera mot PDF

Motion II:

221.

Utskottets

yttrande.

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

Herr Staaff och hans inedmotionärer yrka i hithörande del af

motionen n:o 221, »att Riksdagen måtte afslå Kungl. Maj:ts proposition

n:o 18 angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti

1907 angående tillverkning och beskattning af maltdrycker m. m.»

Till stöd för detta yttrande anföres:

»I proposition n:o 18 till innevarande Riksdag föreslår Kungl.

Maj:t en höjning af maltskatten. Denna höjning beräknas skola tillföra

statsverket en ökning i inkomst af 3,400,000 kronor.

Det torde emellertid ur fler än en synpunkt kunna sättas i fråga,

huruvida en sådan skattehöjning skulle vara välbetänkt.

För det första lär det vara obestridligt, att maltskatten icke till

någon väsentligare del utgöres af samhällets i ekonomiskt afseende

mera bärkraftiga element. Och det behöfver knappast sägas, att vårt

skattesystem ingalunda är sådant, att det kan vara tillrådligt att

ytterligare öka en skatt af denna beskaffenhet.

Härtill kommer en annan omständighet. Andra Kammaren har

redan två gånger för sin del godkänt ett förslag, att Riksdagen i

skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta

verkställa en allsidig utredning rörande statens, kommunernas, landstingens

och hushållningssällskapens frigörande från deras ekonomiska

beroende af från rusdryckshandtering härflytande medel samt för Riksdagen

framlägga resultatet af denna utredning med de förslag, hvartill

samma utredning kan föranleda. För alla dem, som äro intresserade

för, att en sådan utredning kommer till stånd, måste det vara en

angelägenhet af stor vikt, att icke statens beroende af inkomsterna

från rusdrycksbandteringen ytterligare ökas. Och detta skulle ju blifva

fallet, i händelse man höjde maltskatten.

Slutligen kan det ju icke annat än stegra det motbjudande i en

höjning af maltskatten, att Riksdagen till följd af kända förhållanden

sett sig nödsakad att innevarande år afsevärdt sänka tullen å viner.

Alla dessa skäl gorå, att vi för vår del måste bestämdt motsätta

oss den föreslagna höjningen af maltskatten — — — — — — —.»

Vid granskning af Kungl. Maj:ts förevarande proposition har

bevillningsutskottet funnit densamma lämplig och ägnad att tillgodose

statens intressen utan att blifva till skada för bryggerinäringen, detta

såvidt det gäller propositionens hufvudgrunder, men utskottet har dock

icke ansett sig kunna förorda bifall till propositionen oförändrad, utan

har i nedanDämnda afseenden funnit skäl till erinringar.

Hvad först de af Kungl. Maj:t föreslagna skattesatserna angår,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillning ant skottets Betänkande N:o 26.

befinnes det, att enligt den kungl. propositionen skatteförhöjningen,

beräknad per kilogram malt, skulle vid medelstora och större bryggerier

icke öfverstiga 11 öre eller närmare bestämdt utgöra i medeltal vid

bryggeri om 150,000 kilograms utverkning 11 öre för kilogram och

vid bryggeri om 200,000 kilograms afverkning 10,2 5 öre för kilogram

för att''vid bryggeri om 600,000 kilograms afverkning nedgå till 10,0 8 öre

för kilogram. Efter den förut följda beräkningsgrunden för ölutbyte

vid maltafverkningen skulle alltså uppstå eu icke ringa marginal mellan

den effektiva skatteförhöjningen, för halfbutelj Öl räknadt, och den höjning

om ett öre i salupriset för halfbutelj, som är att förvänta i anledning

af skatteregleringen. Redan deDna omständighet har tör utskottet

varit tillräcklig anledning att taga under öfvervägande, huruvida icke

skattesatsen för de största bryggerierna borde höjas något utöfver hvad

Kungl. Maj:t föreslagit. Men härtill kommer dessutom, att utskottet,

på sätt här nedan omförmäles, afser att, i öfverensstämmelse med hvad

herr Söderberg föreslagit, bereda hvarje bryggeri, som tillverkar svagdricka,

restitution för viss myckenhet af det för dylik tillverkning omedelbart

använda malt. På grund häraf har utskottet ansett, att högsta

skattesatsen bör höjas, en höjning, som utskottet i likhet med motionärerna

herrar Ljungberg och Söderberg trott böra sättas till ett öre,

d. v. s. från af Kungl. Maj:t föreslagna 22 till 23 öre.

Herr Ljungberg har i sin motion anmärkt, att den åt Kungl.

Maj:t föreslagna skatteförhöjningen skulle drabba de mindre bryggerierna

något hårdare än de större, om förhöjningen räknas på hvarje tillverkad

halfbutelj Öl. Vid bedömande af huru skatten enligt det kungl.

förslaget i nyssberörda afseende kommer att verka, är det emellertid

tydligen riktigare att beräkna det belopp, hvarmed hela skatten enligt

Kungl. Maj:ts proposition skulle drabba bryggerier af olika storlek. Den

af Kungl. Maj:t föreslagna skatten utgör på en halfbutelj Öl vid bryggeri

med afverkning intill

100.000 kilogram ....................................... 1,52 öre

150.000 » 1,61 »

200.000 » ....................................... 1,6 5 »

600.000 » ..................................... 1,8 6 »

och drabbar således de större bryggerierna hårdare än de mindre. Vid

sådant förhållande synes den af motionären i förevarande afseende framställda

anmärkningen sakna fog.

Till närmare utveckling af skatteförslagets verkningar har herr

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 5 Sami 1 Afd. 26 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 26.

Ljungberg anfört ett exempel, hämtadt från ett bryggeri, för hvilket

skatten enligt det kungl. förslaget skulle hafva höjts från 15,696 kronor

till 35,660 kronor. För belysande af frag''an rörande detta bryggeris

beskattning far utskottet åberopa härvid fogade utredning rörande bryggeriet.

(Bil. A.). Motionären uppger, att antalet försålda lialfbuteljer öl under

sist tilländalupna räkenskapsåret utgjort allenast 1,846,000 stycken och

att en prisförhöjning af ett öre således ej skulle hafva räckt att betacka

skatteförhöjningen. Oafsedt att utbytet vid ifrågakomna bryggeri

synes vara synnerligen lågt, lär dock en af skatten orsakad prisföl

höjning af tva öre — nämligen ett öre vid skattens införande och ett

öre vid den nu ifrågasatta skatteförhöjningens ikraftträdande — vara

tillräcklig för att fullt täcka den på bryggeriet fallande skatten och

äfven lämna ett om än litet öfverskott. Af det anförda exemplet lär

alltså stöd ej kunna vinnas för motionärens anmärkningar mot den af

Kungl. Maj:t föreslagna skatteskalan.

Utskottet delar däremot herrar Ljungbergs och Söderbergs betänkligheter

emot Kungl. Maj:ts förslag, att endast de bryggerier, som

årligen afverka högst 100,000 kilogram malt, skola komma i åtnjutande

af restitution af skatt för det till svagdricka omedelbart använda maltet.

Att dylik rätt till restitution af skatten medgifves alla bryggerier för

det malt, som på nämnda sätt direkt användes till svagdrickstillverkniug,

torde väl vara billigt, om än gifvetvis en begränsning af restitutionsbeloppet

lämpligen bör äga rum. I sådant afseende vill utskottet

anbefalla, att restitution af skatt må åtnjutas för högst en tredjedel af

hela den vid bryggeri under tillverkningsåret afverkade maltmängden.

Att därjämte bestämma ett visst högsta kilogramantal, för hvilket skatterestitution

skulle få äga rum för hvarje bryggeri, synes utskottet däremot

icke vara lyckligt. Eu följd af de i vår lagstiftning införda

restriktionerna för ölhandeln har varit, att de medelstora bryggerierna

för uppehållande af sin omsättning alltmera måst slå sig på tillverkning

af alkoholsvaga maltdrycker, som därigenom tydligen komma att i ökad

mån blifva af betydelse för dessa bryggeriers ekonomi. Enligt hvad

utskottet i detta afseende erfarit, lär det redan nu finnas bryggeri, som

under sista tillverkningsåret till svagdricka användt ända till nära

85,000 kilogram malt, hvaraf dock ej ens hälften direkt inmäskats.

Det. är emellertid tydligt, att, därest enligt gällande författning skatterestitution

varit medgifven, direkt inmäskning ägt rum af hela den

för svagdricksberedningen erforderliga maltkvantiteten. Att under sådana

omständigheter fastslå en maximigräns för skatterestitutionen af 40,000

å 50,000 kilogram kan utskottet icke förorda.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets Betänkande N:c. 26.

Det belopp, med hvilket skatterestitutionen skulle utgå, har åt

Kungl. Maj:t föreslagits till 16 Va öre för kilogram, af herr Söderberg

åter till 14 öre för kilogram, medan herr Ljungberg bestämt detsamma

till »medelskattebeloppet för kilogram malt, minskadt med ett hälft öre.»

Med tillämpning af de af herr Ljungberg föreslagna skattesatserna

skulle restitutionsbeloppet alltså utgå lägst med 14 Va öre för kilogram,

vid bryggeri med en afverkning af 300,000 kilogram skulle sagda belopp

utgå med 18 6/6 öre, vid 600,000 kilograms afverkning med 20 */«

öre, vid 2,000,000 kilograms afverkning stiga till 21 Vs öre o. s. v. Utskottet

har låtit verkställa beräkningar öfver, huru såväl de af Kungl.

Maj:t som de af herr Söderberg föreslagna skattesatserna skulle verka, och

tillåter utskottet sig hänvisa till en vid detta betänkande fogad tabell (Bil. B.J,

omfattande uppgifter i berörda afseende från 13 bryggerier af olika storlek,

hvilka tillverka såväl Öl som svagdricka. Af sagda beräkningar har

utskottet funnit, att den af Kungl. Maj:t. föreslagna restitutionen af

16 Va öre otvifvelaktigt skulle vara för hög och, såsom herr Söderberg

riktigt anmärkt, skulle bereda flertalet af dessa s. k. blandade bryggerier

ett öfvertag i konkurrensen med de skattefria svagdricksbryggerierna.

Denna anmärkning lär då jämväl drabba herr Ljungbergs förslag. För

utjämnande af berörda olägenhet torde beloppet ej böra sättas högre

än till det af herr Söderberg föreslagna beloppet eller 14 öre per

kilogram.

I samband med de sålunda föreslagna ändringarna i maltdrycksförordningen

vill utskottet jämväl hemställa om en mindre ändring i

bestämmelserna rörande beskaffenheten af de kärl, på hvilka svagdricka

utlämnas. Dessa bestämmelser återfinnas i förordningens 23 och 31 §§.

Utskottet har nämligen erfarit, att vid försäljning af butelj erad t svagdricka

stundom å butelj anbragts etikett, hvars text väl innehållit ordet

»svagdricka», men därvid stafvelsen »svag» utsatts pa sådant sätt, att

densamma endast med svårighet kunnat läsas.

Bevillningsutskottet, som enligt hvad af det ofvan sagda framgår,

icke kan biträda den af herr Staaff m. fl. väckta motionen, n:o 221,

emot maltskatten, får därför hemställa,

l:o) att Riksdagen dels med förklarande att Kungl.

Maj:ts proposition om ändrad lydelse af vissa §§ i

förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning

och beskattning af maltdrycker icke kunnat oförändrad

bifallas, måtte i hufvudsaklig anslutning till före
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottet» Betänkande N:o 26.

varande motion n:o 236, af herr Söderberg i Hobborn,

besluta, att 2, 5, 8, 36 och 53 §§ af samma förordning

skola från och med den 1 oktober 1909 erhålla

den lydelse, härvid fogade förslag utvisar, dels ock

ville föreskrifva, att där restitution af skatt skall äga

rum för malt, som vid skattepliktigt bryggeri omedelbart

användts för tillverkning af svagdricka, restitution

må utgå direkt från maltskattemedlen;

2:o) att Riksdagen måtte besluta, att 23 och 31

§§ af förevarande förordning måtte erhålla den förändrade

lydelse, härvid fogade förslag utvisar;

3:o) att förevarande motion, n:o 46, af herr Ljungberg,

måtte anses besvarad genom hvad utskottet

under l:o) hemställt; samt

4:o) att förevarande motion n:o 221, af herr

Staaff m. fl., i den del nämnda motion afser Kungl.

Maj:ts proposition n:o 18, icke måtte af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 3 maj 1909.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:ö 26.

37

Reservationer:

dels af herrar K. G. Karlsson i Göteborg, G. Jansson i Krakerud,

F. O. Berg i Göteborg, Kvarnzelius, Schotte, Roing, X. J. Carlsson i

Malmberget och J. Olofsson, hviska ansett, att utskottets yttrande bort

erhålla följande lydelse:

»Den ytterligare beskattning af de starkare maltdryckerna, som

Kungl. Maj:ts förevarande proposition afser, är enligt utskottets mening

mindre välbetänkt. Hela vårt skattesystem hvilar i hög grad på indirekt

beskattning och, äfven där direkta skatter upptagas, äro dessa

icke lagda med tillbörlig hänsyn till skatteförmåga. Att öka en skatt,

som kommer att till öfvervägande del utgöras af de i ekonomiskt hänseende

minst bärkraftiga befolkningsklasserna, kan därför näppeligen

vara tillrådligt. Dessutom tillkommer nu ett särskilt förhållande, som

påpekats såväl i herr Ljungbergs som i herrar Staaffs m. fl. ofvan intagna

motioner; och tillåter utskottet sig åberopa, hvad den förstnämnde i

sådant hänseende anfört, när han yttrar: »Till en början kan jag icke

underlåta göra det uttalandet, att det måste förefalla ganska anmärkningsvärdt,

att samtidigt med det att proposition aflåtes angående

sänkning af tullen på vissa franska viner, från regeringen framlägges

ett skatteförslag, hvilket innebär såsom påföljd eu förhöjning af priset

på Öl. Genom den ena åtgärden åstadkommes nedsättning i priset på

ett de mera burgnas njutningsmedel, genom den andra en fördyring

af de breda lagrens. I dylik riktning torde enligt numera ganska

allmängiltiga grunder skattelagstiftningen icke böra utveckla sig, såframt

icke nödtvång föreligger. Men detta kan väl icke sägas hafva

varit förhållandet, då andra skattekällor, lika gifvande och mera lämpade

efter skatteförmågan, kunnat stå till buds, jämväl utan att göra

rubbning i gällande skattesystem.» Det torde i detta sammanhang

allenast böra erinras, att omförmälda förslag till sänkning af vintullen

numera antagits af Riksdagen.

Förutom hvad utskottet sålunda anfört, har utskottet ett annat

viktigt skäl af principiell innebörd mot den ifrågasatta skatteförhöjningen.

Andra Kammaren har redan två gånger för sin del godkänt

ett förslag, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

det Kungl. Maj:t ville verkställa, en allsidig utredning rörande statens,

kommunernas, landstingens och hushållningssällskapens frigörande från

deras ekonomiska beroende af från rusdryckshandteringen härflytande

medel samt för Riksdagen framlägga resultatet af denna utredning med

de förslag, hvartill samma utredning kunde föranleda. För alla dem,

som anse, att en dylik utredning är af största betydelse för vår nykterhetspolitik,

måste det vara en angelägenhet af stor vikt att icke statens

beroende af inkomsterna från rusdryckshandteringen ytterligare ökas.

Hvarje steg af någon betydelse, som tages för att binda statsinkomster

vid rusdryckshandtering, måste därför framkalla stora betänkligheter.

Ur budgetssynpunkt kan ej heller den föreslagna skatteförhöjningen

anses oundgängligen nödig. Därest icke genom besparingar i

statsverkets utgifter för år 1910 den genom förhöjning af maltskatten

beräknade inkomsten kan undvaras, finnes alltid den utväg att anlita,

som i herrar Staaffs m. fl. motion anvisats, eller ett vidare fortgående på

den väg, Kungl. Maj:t föreslagit i propositionen n:o 71, d. v. s. en extra

inkomstskatt till högre belopp, än Kungl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet hemställer alltså,

l:o) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition

icke mätte af Riksdagen antagas; samt

2:o) att förevarande motioner, n:o 46, af herr

Ljungberg, och n:o 236, af herr Söderberg i Hobborn,

äfvensom n:o 221, af herr Staaff m. fl., i den de!

sistnämnda motion afser Kungl. Maj:ts ofvanberörda

proposition n:o 18, måtte anses besvarade genom hvad

utskottet under l:o) hemställt».

dels ock af herr Sandwall emot vissa delar af utskottets motivering.

Herrar Hammarström, O. A. Ericsson i Ofvanmyra, J. Bromée i

Billsta och Branting hafva anhållit få antecknadt, att de icke deltagit,

herr Hammarström i behandlingen och de öfrige i den slutliga behandlingen

af detta ärende inom utskottet.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

39

Förslag
till
Förordning
angående

ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907

angående tillverkning och beskattning af maltdrycker.

(Kungl. Maj;ts förslag.)

2 §•

1. För malt, som i bryggeri

användes vid tillverkning af maltdryck,

skall med det i nästa mom.

medgifna undantag erläggas skatt

med tjugutvå öre för hvarje kilogram,

dock att för hvarje bryggeri

skatten för de första under tillverkningsåret

afverkade etthundratusen

kilogrammen malt utgår med

sjutton öre för kilogram och för de

nästa etthundratusen kilogrammen

med tjugu öre för kilogram.

2. Frihet från skatt åtnjutes

ståndsbevis, endast svagdricka tillv<

(Utskottets förslag.)

2 §•

1. För malt, som i bryggeri

användes vid tillverkning af maltdryck,

skall med det i nästa mom.

medgifna undantag erläggas skatt

med tjugutre öre för hvarje kilogram,

dock att för hvarje bryggeri

skatten för de första under tillverkningsåret

afverkade etthundratusen

kilogrammen malt utgår med

sjutton öre för kilogram och för de

nästa etthundratusen kilogrammen

med tjugu öre för kilogram,

vid bryggeri, där, på grund af till
-

5 §•

Skatt skall erläggas med minst sex kronor i medeltal för hvarje

helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning på grund af

tillståndsbevis må äga rum.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

ma

8 §•

1. Vid skattepliktigt bryggeri,

där under tillverkningsåret ej

afverkats mera än etthundratusen

kilogram malt, må efter tillverkningsårets

utgång restitution af

skatt, efter sexton och ett hälft öre

för kilogram räknadt, åtnjutas för

det under samma år omedelbart till

svagdricka använda malt, dock högst

för femtio procent af hela den vid

bryggeriet under tillverkningsåret

afverkade maltmängden samt icke

till högre belopp, än att den återstående

skatten uppgår till minst

det i 5 § stadgade medeltal.

2. Om maltdryck från skattepliktigt bryggeri utföres ur riket,

åtnjutes under de villkor, hvilka af Kungl. Maj: t särskildt stadgas, för

den vikt malt, som tillverkaren kan styrka hafva åtgått för den utförda

maltdryckens tillverkning, restitution af skatt, beräknad efter den skattesats,

som vid tiden för utförseln tillämpas vid bryggeriet.

8. §.

1. Vid skattepliktigt bryggeri

efter tillverkningsårets utgång

restitution af skatt, efter fjorton öre

för kilogram räknadt, åtnjutas för

det under samma år omedelbart till

svagdricka använda malt, dock högst

för en tredjedel af hela den vid

bryggeriet under tillverkningsåret afverkade

maltmängden samt icke till

högre belopp, än att den återstående

skatten uppgår till minst det i 5 §

stadgade medeltal.

23 §.

Från skattepliktigt bryggeri må

svagdricka, därest det ej af köpare

afhämtas i öppna kärl, endast utlämnas

på kärl, som äro stämplade

med såväl bryggeriets namn som

ordet »svagdricka». I stället för

bryggeriets namn må dock användas

eu af vederbörande öfverkontrollör

godkänd, såsom ursprungsbeteckning

lämplig förkortning däraf

eller ock bryggeriets inregistrerade

varumärke.

Beträffande buteljer må denna

stämpling ske å korken eller proppen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

När kärl, som innehåller svagdricka,

är försedt med etikett, skalI

på etiketten ordet »svagdricka» vara

det hufvudsakligast framträdande.

På sålunda stämplade kärl må

inga andra maltdrycker utlämnas.

31 §.

Från skattefritt bryggeri må

svagdricka, därest det ej af köpare

afkämtas i öppna kärl, endast utlämnas

på kärl, som äro stämplade

med såväl bryggeriets namn som

ordet »svagdricka». I stället för

bryggeriets namn må dock användas

en af vederbörande öfverkontrollör

godkänd, såsom ursprungsbeteckning

lämplig förkortning dåra!''

eller ock bryggeriets inregistrerade

varumärke.

Beträffande buteljer må denna

stämpling ske å korken eller proppen.

När kärl, som innehåller svagdricka,

är försedt med etikett, skall

på etiketten ordet »svagdricka» vara

det hufvudsakligast framträdande.

36 §•

1. Den, som utan vare sig behörighet efter 1 § 2 eller 3 mom.

eller erhållet tillstånd tillverkar maltdryck, skall, där tillverkningen skett

i allenast ringa omfattning, straffas med böter från och med tio till

och med tvåhundra kronor.

2. Den, som bedrifver i 1 mom. omnämnd olaglig tillverkning

yrkesmässigt eller eljest i större omfattning än i nämnda mom. afses,

straffas med böter från och med etthundra till och med tvåtusen kronor

eller med fängelse från och med en till och med sex månader samt

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 5 Sami. 1 Afd. 26 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

gälde skatt för det afverkade maltet, dock med minst etthundraåttio

kronor. Därest omständigheterna gifva vid handen, att malt afverkats

till sådan mängd, att jämlikt bestämmelserna i 2 § den på maltet belöpande

skatt skulle öfverstiga nyssnämnda skattebelopp, skall i saknad

af erforderlig utredning om antalet brygder och inmäskningens storlek

antagas, att för hvarje dygn af den tid, hvarunder den olagliga afverkningen

pågått, verkställts en brygd och att det därunder inmäskade

maltets mängd i okrossadt tillstånd uppgått till hälften af mäskkars - rymden samt att en hektoliter okrossadt malt väger femtiotvå kilogram.

53 §.

1. För skattepliktigt bryggeri, som varit i gång under kalenderåret

1906 och vid hvilket under tillverkningsåret 1906—1907 maltafverkningen

ej uppgick till etthundrafemtio kilogram i medeltal för

hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken tillståndsbevis vid

bryggeriet varit gällande, må för tiden intill den 1 oktober 1912 det i

5 § föreskrifna minsta skattebeloppet nedsättas till två kronor. Skulle

skattepliktig tillverkning i bryggeriet ligga nere under helt tillverkningsår

eller den erlagda skatten under något tillverkningsår i medeltal uppgå

till sex kronor för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning

där varit tillåten, vare hvad sålunda stadgats ej vidare å

bryggeriet tillämpligt.

2. När enligt 1 mom. skatt må erläggas med mindre belopp än

det i 5 § bestämda, skall ock den i 13 § 2 och 5 mom. föreskrifna

säkerhet därefter jämkas.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1909.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 26.

43

Bil. A.

Enligt den vid bryggeriet förda bryggjournalen hafva under tillverkningsåret

1907 — 1908 följande kvantiteter malt afverkats, och dåra!

erhållits

till lageröl 116,200 kg.

„ pilsneröl 57,100 „

„ lagerdricka 8,600 „ •

„ svensköl 4,000 „ 185,900 kg.

,, svagdricka _7,400 „

Summa 193,300 kg.

7,296

3,886

744

126

hl. vört

n ii

ii ii

ii ii

12,052 hl.

2,677 „

Under det vanliga antagandet, att af vörten 25 % gå förlorade

vid kylning, jäsning och lagring samt att af hvarje hektoliter Öl erhållas

280 st. Yalmteljer, skulle af ofvanangifna vörtvolym, 12,052 hektoliter,

hafva erhållits 2,530,920 st. 72tmteljer.

enligt nuvarande förordning

15,696:

Skatten å det afverkade maltet uppgår till

enligt Kungl. Maj:ts förslag

kr. 35,660: — kr.

1 öres förhöjning per 2 öres förhöjning per

^butelj ............ 25,309: 20 „ V2butelj ............ 50,618:40 „

Skillnad, bryggeriet J .

till godo ........... 9,613: 20 kr. 14,958: 40 kr.

enligt utskottets förslag

skatt som ofvan .......................................... 35,660: kr.

14 öres restitution för 7,400 kg. ......... 1,036: — „

34,624: — kr.

2 öres förhöjning ...................................... 50,618: 40 „

Skillnad, bryggeriet till godo.................. 15,994: 4 0 kr.

Antager man vörtförlusten till en tredjedel och att af en hektoliter

Öl endast erhållas 250 st. 7abuteljer, skulle ändock enbart af lager
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

och pilsnervörten hafva erhållits 1,863,750 st. V,buteljer, alltså något

mera än herr Ljungberg nppgifvit i sin motion såsom under året

försåldt.

Utgår man från herr Ljungbergs uppgift 1,846,000 st. 7abuteljer,

ställer räkningen sig sålunda:

Skatten uppgår till

enligt nuvarande förordning enligt Kungl. Majits förslag

15,696: — kr.

1 öres höjning per

Vabutelj ......... 18,460:— „

Skillnad 2,764: — kr.

enligt utskottets förslag

35,660: — kr.

2 öres höjning per

Vjbutelj ........... 36,920: — „

Skillnad 1,260:— kr.

34,624: — kr.

2 öres höjning per V2butelj ................. 3ö''920: —

skillnad 2,296: — kr.

I alla tre fallen är skillnaden till bryggeriets fördel. Bryg’geriet

gör således i intetdera fallet någon förlust på beskattningen, fastän den

af beskattningen orsakade vinsten blir något mindre efter skatteförhöjningen

än förut.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 26.

45

Bil. B.

Malt- | afvalk- ning

kg.

1

Till svagdricka an-

vändt malt i procent

af hela den afverkade

maltmängden.

Utbyte pr kilogram

! malt: antal 7» hut. Öl

och lagerdricka.

a. j

b. |

e. |

d. 1

f.

g-

Skatt

I

Skatteförhöjning

Okad

inkomst för !

bryggeriet !

genom en

förhöjning af

nuvarande

ölpris med

1 öre pr

‘/a but.

enligt

1907 års

förordning.

enligt

Kung!.

Maj.ts för- slag.

enligt

herr Söder- bergs

motion.

enligt

Kungl.

Maj:ts för- slag,

b—a

enligt

herr Söder- bergs

motion,

c—a

1

1

13,272

5

12

530.88

2,141.56

2,158.94

1,610.08

1,628.00

1,517.60 ;

g!

9,880

39

12.5

395.20

1,036.10

1,218.58

640.90

823.38

750.40 |

3:

14,670

65

15

586.80

1,283.02

1,809.30

696.8 2

1,222.50

765.52

4:

29,725:

24

12.3

1,189.-

3,915.97

4,054.3 5

2,726.97

2,865.35

2,775.08 i

5!

33,780!

31

11.3

1,351.20

4,026.00

4,286.60

2,675.40

2,935.40

2,653.28 |

6

22,160

56

16.6

886.40

1,939.-

2,633.16

1,052.60

1,746.76

1,630.7 2 ;

7i

50,015;

16

11.6

2,001.05

7,690.7 5

7,813.75

5,689.70

5,812.70

5,244.40 ]

8 i

59,125

18

11.9

2,638.7 5

8,329.47

8,590.35

5,690.7 2

5,951.60

5,805.80

9

53,900;

19

12

2,273.-

7,430.50

7,693.-

5,157.50

5,420.-

5,222.- |

ioi

65,190

19

12

3,063.30

9,178.20

9.466.70

6,114.90

6,403.40

6,476.- !

11!

69,815

38

12.1

3,387.05

7,435.82

8,610.5 7

4,048.7 7

5,223.52

5,205.20 j

12!

59,910''

46

12

2,693.7 0

5,673.60

7,388.90

2,979.90

4,695.20

3,922.80

■

13!

104,000''

10

13

5,900.-

1 17,800.-

17,660.-

11,900.-

11,760.-

11,866.12

Bill. till Biksd. Prot. 1909. 5 Sami.

1 Afd. 26 Häft.

7

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:228 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Ma]ds proposition angående ändrad lydelse af vissa §§ i förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning oc s. 1 i texten