Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 20

1909-03-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:20, Lagutskottets Utlåtande N:o 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli den 5 Mars 1909 kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om begränsning af

rösträtten å väg stämma.

Lagutskottet tiar till behandling i ett saminmanhang förehaft

eu inom Första Kammaren af herrar P. O. Liedberg och Eric Hallin

afgifven, till utskottet hänvisad motion, n:o 35, samt en inom Andra

Kammaren vackt, likaledes till utskottet öfverlämnad motion, n:o 67,

af herr Herman Andersson i Grimbo, båda afseende begränsning af

rösträtten å vägstämma.

Herrar Liedberg och Hallin hafva i sin motion anfört följande: Eefrar

»Bland bestämmelser i nu gällande väglag af den 23 oktober

1891, Indika tarfva en snar ändring, höra de, som reglera utöfvan- motioner,

det af rösträtt å vägstämma, till de kanske mest trängande. Yi

syfta främst på § 52 i sagde lag, där det föreskrifves, att kommunernas

ombud vid vägstämmor skola rösta för sin kommuns

hela vägfyrktal.

Orimligheten i denna bestämmelse torde lätt inses. Eu enda af

flera till ett väghållningsdistrikt hörande kommuner kan genom en

så vidsträckt rösträtt med diktatorisk myndighet ensamt afgöra alla

vid vägstämman förekommande ärenden, och på flera orter i vårt

land, då på grund af tillvaron af industri höga vägfyrktal uppstått

inom enskilda kommuner, har detta förhållande på senare tider

börjat framträda på ett för vägärendenas rättvisa behandling allt

annat än fördelaktigt sätt.

Blefve rösträtten på ett lämpligt sätt fördelad inom väghållningsdistrikten,

skulle en massa klagomål undvikas, hvilka nu medBih.

till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 19 Höft. (N:o 20). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

föra afsevärda olägenheter, kanske mest den, att frågor, som man

önskade få hastigt afgjorda, ofta blifva uppskjutna på en alltför

lång tid.

En reduktion af det vägfyrktal, för hvilket å vägstämma rösträtt

får utöfvas, måste därföre enligt vår mening obetingadt stipuleras

i väglagen.

På grund af ofvanstående få vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung! Maj:t anhålla, det

Kungl. Maj:t måtte utarbeta samt för Riksdagen framlägga förslag

till sådana ändringar i nu gällande väglag af den 23 oktober 1891,

att ingen enskild eller kommun äger rätt att rösta för mera än högst

en tiondedel af hela väghållningsdistriktets sammanlagda vägfyrktal. *

Herr Anderssons

motion.

Herr Anderssons motion är af följande lydelse:

»Gällande lag angående väghållningsbesvärets utgörande på

landet af den 23 oktober 1891 stadgar i 52 § andra stycket, att

''röstvärdet å vägstämma beräknas efter vägfyrktal; ägande i distrikt,

som omfattar mer än en kommun, de väghållningsskyldiga att å

vägstämman låta sin talan föras genom af dem kommunvis i kommunalstämmor

efter vägfyrktal utsedda ombud, hvilka skola rösta

för sin kommuns hela vägfyrktal, enskilda väghållningsskyldiga

obetaget att vid vägstämman, själfva eller genom ombud, hvarom

flera väghållningsskyldiga kunna sig förena, utöfva rösträtt för eget

vägfyrktal, som i ty fall afräknas från det, för hvilket vederbörande

kommunombud skall äga rösta.’

Anförda stycke innehåller ingen begränsning i röstvärdet å

vägstämma. Förhållandena hafva därför utvecklat sig så, att områden

— kommuner — med små vägunderhåflare mångenstädes

praktiskt taget äro beröfvade nästan hvarje möjlighet att göra sig

gällande. Den nuvarande ordningen har medfört, att å vägstämma

i distrikt, som omfattar mera än en kommun, besluten bestämmas

af ombud för den kommun, som äger största antalet vägfyrkar,

utan att någon hänsyn behöfver tagas till de andra kommunerna

eller de små vägunderhållningsskyldiga. Numera anses det emellertid

icke längre vara till samhällets båtnad, att personer, som måste

deltaga i bärandet af gemensamma bördor, skola göra det utan att

få hafva medbestämmanderätt vid bördornas påläggande. De små

vägunderhållningsskyldiga böra därför tillförsäkras verkligt inflytande

vid fattandet af beslut rörande väghållningsbesvärets utgö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 20. 3

rande, hvilket lämpligen skulle låta sig göra genom att i det anförda

stycket insätta ett stadgande, hvarigenom de stora vägunderhållningsskyldigas

röstvärde begränsas ungefär på samma sätt som i

gällande förordning om kommunalstyrelse på landet af den 21 mars

1862, hvars elfte paragraf föreskrifver, att röstvärde skall beräknas

efter det enhvar röstägande åsätta fyratal; dock må ej någon utöfva

rösträtt för större antal röster, än som svarar emot eu tiondedel

af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre röstetal än

det, som motsvarar fem tusen fyrkar.

Med anledning af hvad här anförts tillåter jag mig hemställa,

att på lämpligt ställe i gällande lag angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet af den 23 oktober 1891 införes bestämmelse,

att å vägstämma må ej någon utöfva rösträtt för större antal röster,

än som svarar mot en tiondedel af distriktets hela vägfyrktal.»

De ändringar i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande

på landet den 23 oktober 1891, som år 1905 genomfördes, innefattade

bland annat en del nya bestämmelser till närmare reglering

af de väghållnirigsskyldigas själfstyrelse, bland dem ordnandet enligt

den af motionärerna omnämnda 52 § i gällande väglag af beslutanderätten

å vägstämma. I sådant afseende stadgades i sistnämnda §,

att i väghållningsdistrikt, som omfattar mer än en kommun, de

väghållningsskyldiga äga att å vägstämma låta sin talan utföras

genom af dem kommunvis å kommunalstämma efter vägfyrktal utsedda

ombud, hvilka skola rösta för sin kommuns hela vägfyrktal,

enskilda väghållningsskyldiga obetaget att vid vägstämman själfva

eller genom ombud, hvarom flera väghållningsskyldiga kunna sig

förena, utöfva rösträtt för eget vägfyrktal, som i ty fall afräknas

från det, för hvilket vederbörande kommunombud skulle äga rösta.

Vägfyrktalet påföres i enlighet med de i 59 § väglagen angifna

regler. Någon begränsning af fyrktalsägares rösträtt, i öfverensstämmelse

med den inskränkning i rösträtten i fråga om kommunala

ärenden, som år 1900 genomfördes, blef emellertid icke år

1905 ifrågasatt. Fråga härom har, såvidt utskottet är kändt,

ej heller i annat sammanhang varit föremål för statsmakternas

pröfning.

Motionärerna hafva nu påyrkat en dylik begränsning och i

sådant afseende ifrågasatt, att å vägstämma rösträtt icke borde få

utöfvas vare sig för i väghållningsdistriktet ingående kommun eller

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 20.

af någon till kommunen hörande enskild väghållningsskyldig för mer

än en tiondedel af väghållningsdistriktets vägfyrktal.

Såsom motionärerna framhålla, lärer det icke kunna bestridas,

att en viss begränsning till förmån för de mindre starka beskattningsobjekten

och kommunerna i det förevarande hänseendet visat

sig vara af behofvet påkallad. Härför tala liknande skäl, som

föranledt en begränsning af den kommunala rösträtten. Däremot

håller utskottet före, att en dylik begränsning endast bör ske genom

reduktion af de enskilda väghållningsskyldigas fyrktal, hvarigenom

tydligen äfven rösträtten för den kommun, de tillhöra, begränsas.

Att härutöfver reducera kommunens fyrktal, när kommunen såsom

ett slags representant för sina medlemmar jämlikt 52 § genom det

utsedda kommunombudet utöfva!- den dessa tillkommande rösträtt,

synes utskottet icke med skäl böra ifrågasättas. Därtill kommer,

att en dylik bestämmelse ej skulle få annan praktisk betydelse, än

att de enskilda väghållningsskyldiga personligen eller genom enskilda

ombud utöfvade sin rösträtt.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motioner,

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida icke

en begränsning borde ske af väghållningsskyldigs

rösträtt å vägstämma, samt för Riksdagen framlägga

det förslag till lag, hvartill utredningen kan

gifva anledning.

Stockholm den 5 mars 1909.

På lagutskottets vägnar

ERNST TRYGGER.

Herrar Widén, Ersson, Jansson och Lindhagen hafva begärt få

här antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta ärende

inom utskottet.

Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:153 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om begränsning af rösträtten å vägstämma. s. 1 i texten