Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 24

1909-03-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:24, Lagutskottets Utlåtande N:o 24

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

1

ffho 24m

Ank. till Riksd. kansli den 8 mars kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag om tillägg till

§ 7 i förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar

den 4 maj 1855.

Lagutskottet kar till förberedande behandling förehaft en inom Första

Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion, N:o 39, däri herr

Emil Kinander hemställt, att Riksdagen ville för sin del besluta följande

tillägg till § 7 i kungl. förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker

och handelsräkningar:

»I den inventariebok, som sålunda upprättas vid den tidpunkt,

då köpmannen öppnar sin rörelse, äfvensom i den årliga balansräkningen

skola angifvas samtliga de borgens- och andra ansvarsförbindelser för andra,

i hvilka köpmannen häftar. Därest dessa skäligen kunna antagas ej skola

för hela sitt belopp återfalla å köpmannen, må förbindelsernas sammanlagda

belopp kunna upptagas inom linjen och i räkenskapen utföras endast

beloppet af den förlust, de kunna antagas medföra för köpmannen.»

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Under den senaste ekonomiska krisen här i landet har det visat

sig, att borgens- och andra ansvarsförbindelser förekommit i en utsträckning,

som måste betecknas såsom osund och oroväckande. Vid en öfverläggning

inom nationalekonomiska föreningen i Stockholm under december

1908 angående »revisionen af bolagslagstiftningen» bragtes berörda angelägenhet

ur tvenne synpunkter på tal. Dels framhöll nämligen bankinspektören

åtskilliga fall af missbruk vid ingående af kreditförbindelser

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 23 Höft. (N:o 24.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

å aktiebolags vägnar och uttalade såsom sin åsikt, att aktiebolags förbindelse

för ändamål, som vore för bolaget främmande, och hvilken ingåtts

under sådana förhållanden, att detta bort af kreditgifvaren inses, borde

vara ogiltig, där den ej grundades på af bolaget fattadt beslut; och dels

betonade bankofullmäktigen friherre Langenskiöld olägenheterna af den

svårighet, de kreditgifvande institutionerna hafva att skaffa sig en riktig

uppfattning af affärsmännens borgens- och ansvarsförbindelser.

Den förra frågan torde lämpligast blifva föremål för Riksdagens pröfning

i sammanhang med den reviderade aktiebolagslagstiftning, som i sin

tid lärer föreläggas Riksdagen.

Då den senare kan utan samband därmed närmare undersökas, tilllåter

jag mig påkalla Riksdagens uppmärksamhet för densamma, därvid i

hufvudsak följande de af friherre Langenskiöld vid ofvanberörda tillfälle

lämnade anvisningar.

Enligt kungl. förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker

och handelsräkningar, § 1, åligger det enhvar, som gjort till sitt yrke

att i gross- eller minuthandel såsom näring idka eller att varor till försäljning

tillverka eller bearbeta, att föra ordentliga handelsböcker; och

skall samma lag vara för enkelt bolag, som blifvit infördt i handelsregistret,

så ock för aktiebolag, ändå att det ej idkar sådant yrke, som nu är sagdt.

I förevarande förordning angifves vidare omständligt, huru handelsböckerna

skola vara inrättade. Så bestämmes i § 4, att i en så kallad »dagbok»

skola antecknas dag efter dag, i den ordning de inträffat, alla överens
kommelser,

företag och affärer, utan undantag, som köpmannen för egen

del eller för andras räkning enligt uppdrag afslutat och som med rörelse

äga samband, de fordringar och den gäld, som däraf eller annorledes tillkommit,

borgenärernas och gäldenärernas namn, de växlar eller andra

skuldförbindelser, som blifvit utgifna, till betalning godkända eller endosserade,

de borgensförbindelser, som blifvit ingångna, de kontanta penningebelopp,

som, på hvilken grund det må vara, för dagen influtit eller utgått,

och särskildt de varor till art, belopp och pris, som utborgade blifvit.

Vidare stadgar § 7: ''Inventariebok skall upprättas vid den tidpunkt, köpmannen

sin rörelse öppnar, och upptaga noggrann uppgift på allt hvad

han äger i fastighet, lösören och varulager, med därå påfördt värde, på

fordringar och gäld och på beloppet af hans kontanta penningar. Inom

de sex första månaderna hvarje år skall ock en balansräkning uppgöras,

utvisande de tillgångar, köpmannen vid nästförflutna rörelseårs utgång ägde,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 24. 3

och de gäldbelopp, för hvilka han då på en eller annan grund häftade; börande

denna balansräkning i sin ordning uti inventarieboken införas.’

Uppenbart lärer af här lämnade relation af 1855 års förordning

framgå, att lagstiftaren afsett, att den balansräkning, köpmannen skall

upprätta ej mindre vid den tidpunkt, då han börjar sin rörelse, utan ock

därefter årligen, skall vara sådan, att däraf kan bedömas köpmannens

ekonomiska ställning vid tiden för balansräkningens uppgörande. Med

den utveckling, affärsverksamheten numera tagit, har det blifvit allt vanligare,

att en köpman såsom utställare eller öfverlåtare af växlar eller såsom

löftesman är ansvarig för annans gäld. Vid sådant förhållande, och

då dylik ansvarighet för andras gäld ofta medför afsevärd förlust, lämnar

en balansräkning endast en ofullständig bild af köpmannens ställning, om

däri ej intagas de ansvarsförbindelser, som köpmannen åtagit sig, eller åtminstone

den förlust, som dessa ansvarsförbindelser kunna beräknas skola

medföra. Af föreskrifter i 1855 års förordning, särskilt bestämmelsen

att balansräkningen skall upptaga ''de gäldbelopp, för hvilka köpmannen

på en eller annan grund häftade’, vill det synas, att 1855 års åberopade

förordning afsett, att balansräkningen skulle angifva äfven beloppet af de

ansvarsförbindelser för andra, i hvilka köpmannen vid tiden för räkningens

uppgörande häftade. Otvifvelaktigt är emellertid, att förordningen ej allmänt

tolkas såsom innefattande föreskrift om dessa förbindelsers anmärkande

i balansräkningen. Det vill därför synas lämpligt, att förordningen

förtydligas.

Då gifvet är, att ansvar för annans gäld ofta ej medför någon förlust,

bör naturligtvis ej ansvarsförbindelsernas hela belopp afföras i räkenskapen

såsom köpmannens egen gäld, utan bör ansvarsförbindelsernas hela

belopp upptagas inom linjen och i räkenskapen afföras endast den förlust,

ansvarigheten anses komma att medföra.»

En granskning af de af motionären omförmälda stadganden i kungl.

förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar den 4 maj 1855

lärer, såsom motionären framhållit, visa, att en sådan tolkning af dessa

stadganden kunde låta sig försvaras, att den balansräkning, som det enligt

förordningen åligger en köpman att uppgöra, borde innehålla uppgift jämväl

om beloppet af de ansvarsförbindelser för andra, i hvilka köpmannen

häftar. Balansräkningen skall nämligen enligt förordningens 7 § utvisa

bland annat »de gäldebelopp, för hvilka köpmannen vid nästförflutna rörelseårs

utgång på eu eller annan grund häftade», och balansräkningen

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

måste hafva förutsatts skola grundas bland annat på den i 4 § omförmälda

dagboken, i hvilken enligt samma paragraf skall antecknas »de

växlar och andra skuldförbindelser, som blifvit till betalning utgifna eller

endosserade, de borgensförbindelser, som blifvit ingångna» m. m. Nämnda

tolkning är emellertid, enligt hvad utskottet inhämtat, icke den vedertagna.

Då, såsom motionären påpekat, det blifvit allt vanligare, att en köpman

är ansvarig jämväl för annans gäld, och denna ansvarighet uppenbarligen

är af stor betydelse för ett riktigt bedömande af affärsmannens

ekonomiska ställning, är det klart, att den omständigheten, att anteckning

om dylik förbindelse ej sker i inventarieboken eller balansräkningen medför,

att dessa blifva behäftade med en viss ofullständighet och sålunda i

viss mån komma att förfela sitt ändamål. Å andra sidan måste beaktas,

att frågan, huruvida och i hvad mån ansvarsförbindelse för annan kan

komma att i framtiden medföra förlust eller icke, i de flesta fall ej låter

sig tillförlithgen beräknas. Det kan därför enligt utskottets mening icke

vara lämpligt att ålägga köpmannen utföra en sådan beräkning, b vilket

emellertid skulle ske, om, såsom motionären föreslagit, föreskrift meddelades,

att förbindelsen antingen skulle utföras i räkenskapen eller upptagas

inom linjen, beroende på, huruvida det skäligen kunde antagas eller ej,

att förbindelsen skulle helt eller delvis återfalla på köpmannen. Subjektiva

hänsyn skulle bär oftast blifva afgörande, och hvad den ene ansåge

sig böra upptaga såsom förlust skulle kanske af den andre ingalunda

räknas såsom sådan. Den, till förmån för hvilken förbindelsen

ingåtts, skulle ock häraf understundom kunna tillskyndas skada. Endast

i det fall att ansvarsförbindelsen, på grimd af föreliggande faktiska förhållanden,

är att anse såsom verklig gäld, gäller om densammas utförande

i räkenskapen detsamma som om gäld i allmänhet. Utskottet har af nu

anförda skäl endast såtillvida funnit sig kunna gå motionärens yrkande

till mötes, att utskottet ansett, att de af honom afsedda förbindelser böra

upptagas i inventarieboken och balansräkningen, men, i den mån de ej

böra hänföras till gäld, under alla förhållanden endast inom linjen

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Biksdagen måtte för sin del besluta, att 7 §

i kungl. förordningen den 4 maj 1855 angående handelsböcker

och handelsräkningar skall erhålla följande ändrade

lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

7 §•

5

Inventariebok skall upprättas vid den tidpunkt

köpmannen sin rörelse öppnar, och upptaga noggrann

uppgift på allt hvad han äger i fastighet, lösören och

varulager, med därå påfördt värde, på fordringar och

gäld, och på beloppet af hans kontanta penningar.

Inom de sex första månaderna hvarje år skall ock en

balansräkning uppgöras, utvisande de tillgångar, köpmannen

vid nästförflutna rörelseårs utgång ägde, och

de gäldebelopp, för hvilka han då på en eller annan

grund häftade; börande denna balansräkning i sin ordning

uti inventarieboken införas.

I den inventariebok, som sålunda upprättas vid den

tidpunkt, då köpmannen öppnar sin rörelse, äfvensom i

den årliga balansräkningen skola inom linjen angifvas

samtliga de borgens- och öfriga ansvarsförbindelser förandra,

i hvilka köpmannen häftar, i den mån samma

förbindelser ej äro att hänföra till gäld, hvarom ofvan

nämnts.

Stockholm den 8 mars 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Bih. till Likså. Prof. 1909. 7 Sand. 23 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:50 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion med förslag om tillägg till § 7 i förordningen angående handelsböcker och handelsräkningar den 4 maj 1855. s. 18 i texten