Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 39

1909-03-26 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:39, Lagutskottets Utlåtande N:o 39

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

1

N:o 39.

Ank. till Riksd. kansli den 26 Mars 1909 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om gemensamhetsfiske samt lag angående ändrad

lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen om rätt till fiske

den 27 juni 1896.

1 eu den 31 december 1908 dagtecknad proposition, N:o 13, hvilken

af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande

af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen förda

protokoll föreslagit Riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

l:o) lag om gemensamhetsfiske; samt

2:o) lag angående ändrad lydelse af 10, 13 och 14 §§ i lagen om

rätt till fiske den 27 juni 1896.

Utskottets yttrande.

Ifrågavarande lagförslag äro föranledda af Riksdagens skrifvelse den

20 maj 1902, däruti Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes taga i

öfvervägande, huruvida och i hvad mån åtgärder i vissa angifna hänseenden

lämpligen kunde vidtagas för främjande och upphjälpande af Östersjöoch

sötvattensfisket samt därefter till Riksdagen afgifva förslag i detta afseende.

I denna skrifvelse anförde Riksdagen bland annat följande.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sand. 38 Höft. (N:o 39.)

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

Gällande lag om rätt till fiske torde vara en af de bidragande

orsakerna till, att fisket i allmänhet bedrifvits utan hänsyn till dess fortfarande

bestånd. När fiskevattnet nämligen icke skiftats mellan delägarna

i detsamma, hade dessa rätt att bruka fiskevattnet, eftersom de kunde

sämjas, och däraf hade ofta blifvit följden, att mången, som därstädes

ägde fiskerätt, sökte att i största möjliga måtto för egen del tillgodogöra

sig fisket. Sålunda hade fisket på många ställen antagit arten af ett slags

roffiske, som naturligtvis måste i hög grad menligt inverka på''fiskstammens

bestånd. I främmande länder, där fiskerinäringen befunne sig på

en högre ståndpunkt, hade man sökt åstadkomma ett med god hushållning

öfverensstämmande fiske genom att införa bestämmelser om så kallade

fiskeriföreningar, bildade af de fiskeberättigade i större sammanhängande

fiskevatten. Dessa föreningars uppgift vore, att för deras medlemmars

räkning, på ett rationellt sätt och med hänsyn såväl till den bästa möjliga

afkastning af fisket som äfven till fiskstammens bevarande och förökande,

bedrifva fisket antingen genom särskilt antagna fiskare eller genom

fiskets utarrendering. Genom dessa föreningar åstadkommes en bättre

ordning och uppsikt öfver fisket än eljest, äfvensom att detta på ett mera

tillfredsställande sätt sköttes, än om hvarje fiskevattensägare själf skulle

drifva fisket. Dylika fiskeriföreningar torde i vårt land på grund af gällande

lag om rätt till fiske icke kunna åstadkommas annat än genom frivillig

öfverenskommelse mellan samtliga delägare i fiskevattnet, och”de

kunde sålunda omöjliggöras genom blott en enda delägares vägran att inträda

i föreningen.

Beträffande de synpunkter, som varit bestämmande vid ^utarbetande

af de föreliggande förslagen, till grund för hvilka ligger ett af särskilda

kommitterade den 30 april 1907 afgifvet betänkande i ämnet, får utskottet

hänvisa till betänkandet samt de vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokoll

den 11 oktober 1907 och den 31 december 1908.

Utskottet har funnit de grundsatser, som fått sitt uttryck uti ifrågavarande

lagförslag om gemensamhetsfiske i många afseenden väl motsvara

det ändamål, man med denna lagstiftning afsett att vinna. Sålunda

är utskottet villigt godkänna förslagets hufvudprincip — att bereda möjlighet

för fiskets rationellare utnyttjande med afseende å fiskevatten, däri

flera äga del, äfven om en minoritet af mer kortsynta eller oföretagsamma

delägare skulle sätta sig däremot. Då förslaget med afseende å

sättet för realiserandet af denna möjlighet skiljer mellan tre olika fall,

gemensamhetsfiskets nyttjande af delägarna i bolag, fiskets upplåtande på

arrende och fiskets brukande enligt fastställd plan af delägarna hvar för

sig, synes utskottet denna anordning fullt motiverad. Lika med hvad för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30. 3

slaget[härutinnan förutsätter, anser utskottet, att arrende bör blifva den form

för fiskevattnets användande, som man i verkligheten i främsta rummet

med utsikt till framgång bör söka åstadkomma. Härigenom torde i allmänhet

enklast vinnas det bästa resultatet såväl för fiskstammens vidmakthållande

och förbättrande soinför fiskeidkarnas och delägarnas ekonomi.

Genom fiskets enhetliga bedrifvande förekommes sådan för behållningen

af fisket skadlig täflan mellan de olika delägarna i fråga om fiskets nyttjande,

som eljest ofta icke kan förhindras. Äfven fiskets idkande af delägarna

hvar för sig enligt särskild plan måste i allmänhet anses vara till

sådan fördel för fiskets rationella bedrifvande, att för genomförande häraf

enskildes till äfventyra stridiga intressen i viss mån måste uppoffras.

Planen skall nämligen enligt förslaget innefatta efter förhållandena lämpade

bestämmelser till skydd för fiskyngel och fiskets fredande å lekplatser

in. m. samt i öfrigt gifva regler för fiskets vidmakthållande och nyttiggörande

för delägarna allt efter deras andel i fiskevattnet. Med de i förslaget

uppställda förutsättningarna för tillkomsten af sistnämnda båda

förmer för fiskets nyttjande har vunnits det för fiskenäringen väsentliga

i en sådan lagstiftning som den förevarande. När förslaget i öfriga fall

by«■ o-er på grundvalen af enhällighet intressenterna emellan och därvid

hänvisar till gällande lagstiftning om bolag beträffande delägarnas inbördes

förhållande och ordnandet af deras gemensamma angelägenheter, synes

utskottet äfven detta hafva fog för sig. _ *

Det är uppenbart, att en lagstiftning af det slag, som den nu ifrågavarande,

hvilken i vårt land vill införa nya principer, hur nödvändig och

önsklig den än ur många synpunkter må vara, likväl måste framgå

med synnerlig försiktighet. För den enskilde fiskevattenägaren är det

nämligen ett afsevärdt intrång i hans rätt, särskildt när fiskevattnet är

skiftadt, att nödgas underkasta sig en viss majoritets af vattenägare mening,

då det gäller fiskets utnyttjande, och att endast blifva hänvisad till

att själf och med sitt husfolk idka mete i det honom förut oinskränkt

tillkommande vatten. I många fiskevatten här i landet har äfven fisket

med ägarens begifvande lämnats fritt för jämväl icke fiskevattenägare,

som däraf hämtat fisk för sitt behof. Det synes utskottet därför vara

af synnerlig vikt, att garantier vinnas för att det intrång i den enskildes

rättsliga eller faktiska ställning, som sålunda för fiskets skull

måste åstadkommas, icke af majoriteten utnyttjas till förfång för öfriga

delägare i gemensamhetsfisket. Då fisket skall nyttjas af delägarna hvar

för sig efter fastställd plan, synes någon fara i sådant afseende icke föreligga.

Planen skall, när icke alla delägarna äro ense om densamma, enligt

förslaget uppgöras af sakkunnig fiskeritjänsteman, hvarefter densamma,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 3,9.

sedan delägarna haft tillfälle emot den afgifva påminnelser, skall fastställas af

offentlig myndighet, som — därest påminnelser i sådant hänseende blifvit af

någon delägare gjorda — har att tillse, huruvida planen kränker dennes

enskilda rätt eller icke är för fiskets främjande tjänlig. I plan får in o-en

tilläggas rätt att fiska i annan delägares fiskevatten, med mindre denne

lämnat medgifvande därtill. Skall åter fisket utarrenderas, och skall detta

kunna ske under i förslaget uppställda förutsättningar — minst hälften af

samtliga delägares rösttal, om fiskevattnet är oskiftadt, och minst två tredjedelar

af samma röstetal, om fiskevattnet är skiftadt, samt pröfning af Konungens

befallningshafvande, att beslutet i laga ordning tillkommit —

blir det nödvändigt, att i lagstiftningen med största omsorg träffas åtgärder

för värnande af minoritetens rätt. Enligt förslaget har nu, sedan

med nämnda röstöfvervikt beslut fattats om gemensamhetsfiskes inrättande

och nyttjande genom upplåtande på arrende, ställts öppet för delägare

med mer än hälften af samtliga delägares röstetal att, om de så önska,

öfvertaga arrendet. Först om majoriteten ej begagnar denna rätt, skall

utarrenderingen, där ej delägarna enhälligt öfverenskomma om annat förfaringssätt,

ske a offentlig auktion. Beträffande meningen med nämnda,

majoriteten enligt förslaget sålunda tillerkända rätt att öfvertaga arrendet’

yttrade förenämnda koinmittérade följande:

»På sätt redan anförts, hafva kommitterade icke ansett lämplio-t,

att någon fiskerättsägare skulle kunna mot sin vilja tvingas att ingå i

en sammanslutning för utöfvande af fiske genom anställd fiskare. Den

nu föreslagna bestämmelsen om företrädesrätt för delägare i fiskeriområde

att arrendera fisket däri kommer, enligt kommitterades åsikt, att

medföra enahanda verkan till fiskets befrämjande som ett stadgande angående

tvångssammanslutning af nämnda art utan att föranleda sådana

olägenheter, som af ett dylikt stadgande skulle orsakas. De delägare

i området, hvilka önska verka för ett rationellt utöfvande af fisket,

kunna arrendera fisket inom området och äro sedan oförhindrade att efter

förmåga arbeta för fiskets upphjälpande. De kunna jämväl på det sätt,

de finna mest förmånligt, ordna sina inbördes angelägenheter, vare sig

genom att bilda förening eller på annat sätt. De delägare åter, hvilka

af en eller annan anledning ej deltaga i dylik sammanslutning för fiskets

arrenderande, beröfvas visserligen rätten att fiska, men de bekomma i stället

arrende för sitt fiskevatten.»

Utskottet för sin del har icke kunnat finna denna anordning tillfredsställande.

Den möjlighet för någon eller några få strandägare att för

lång. tid framåt tilltvinga sig arrende, som sålunda föreslås, och hvilken

möjlighet innebär ett slags rätt för dem, som äga större del i fisket, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

från minoriteten expropriera ratten till fiskets nyttjande, måste enligt

utskottets uppfattning medföra eu fara för de mindre fiskevattenägarna

att icke kunna göra sina intressen behörigen gällande. Och den garanti,

som, därest af majoriteten afgifvet anbud å arrendet icke godkännes genom

beslut i vanlig ordning af öfriga delägare, det i lagförslaget för sådant

fall stadgade skiljemannaförfarandet år afsedt att medföra, kan enligt

utskottets uppfattning icke anses betryggande. Utskottet synes det, att,

om majoriteten af delägare skall vinna rätt att arrendera fisket, denna rätt bör,

när enhällighet mellan delägarna ej kan åstadkommas, kunna förvärfvas

endast på grund af anbud i eljest stadgad ordning å offentlig auktion.

Ännu en omständighet i förslaget vill utskottet framhålla såsom mindre

väl ägnad att vid arrende tillgodose de delägares rätt, som ej äro arrendatorer.

Enligt förslagets 16 § får, när man ej är ense om annat, högst

hälften af influten arrendeafgift användas till åtgärder för fiskets främjande,

och inom denna gräns äga delägarna beslutanderätt i sådant afseende,

därvid dock jämlikt 17 § delägare, som ensam eller jämte andra

arrenderar gemensamhetsfiske, icke äger deltaga i beslutet. Dessa bestämmelser,

som erhållit sin affattning med anledning af anmärkningar inom

högsta domstolen, hafva ansetts höra föranleda det i 11 § andra stycket

förekommande stadgandet, att, om gemensamhetsfiske utarrenderats till

delägare, de må vid erläggande af arrendeafgiften för fisket afdraga hvad

å dem belöper efter deras delaktighet i detsamma. Af dessa stadganden

följer, i strid mot hvad utskottet anser riktigt, att arrendator, som är

delägare i fisket, ofta kan undandraga sig att bidraga till sådana åtgärder

för fiskets främjande, som särskilt ur delägarsynpunkt måste anses vara

nödiga och nyttiga.

I fråga om tiden för gemensamhetsfiskets bestånd stadgar förslagets

3 §, att gemensamhetsfiske skall inrättas för minst 10 och högst 25 år.

1 andra och tredje styckena af 31 § i förslaget samt i 32 § behandlas

åtskilliga fall, där till följd af inträffade förändrade förhållanden fattadt

beslut om gemensamhetsfiske kan förklaras upphäfdt eller ordningen för

fiskets bedrifvande undergå jämkning. Det har synts utskottet, sorn om i

sammanhang därmed möjligen bort beaktas, att fråga kan uppkomma om

vattnets användande för annat ändamål än fiske, och att det af sådan

anledning kan vara önskvärdt. att, om skäl därtill äro, få gemensainhetsfisket

upphäfdt eller förändradt. Såsom en brist i förslaget synes vidare,

att detsamma ej gifver några som helst regler angående strändernas begagnande,

i hvad det kan erfordras för fiskets bedrifvande, eller angående ersättning

för skadegörelse å dem af arrendator utaf fisket, i den mån denne

ej är ägare af stranden. Utskottet har vidare ansett det mindre lämpligt, att,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

då enligt 21 § i förslaget till hållande af förrättning, som där afses, kan förordnas

antingen vederbörande statens fiskeritjänsteman eller, vid förfall för honom,

annan sakkunnig, som af landtbruksstyrelsen godkänts, Konungens befallningshafvande

icke i fall, hvarom förmäles i 29, 30 och 32 §§° medo-ifvits

samma möjlighet att i stället för statens tjänsteman förordna annan''kvalificerad

sakkunnig. Slutligen vill utskottet ifrågasätta, om ej särskilda garantier

bort i lagförslaget träffas för att ett inrättadt gemensamhetsfiske,

synnerligast om det upplåtits på arrende, under tiden för sitt bestånd bedrifves

rationellt och med behörigt aktgifvande under olika förhållanden

å fiskstammens uppehållande.

Om alltså utskottet redan med anledning af nu angifna brister i

förslaget, hvilkas afhjälpande icke utan svårighet skulle låtit sig verkställas

af utskottet, kan hysa tvekan om lämpligheten af dess upphöjande till

lag, har denna tvekan ytterligare stegrats vid förslagets bedömande ur

formell synpunkt. De sakliga och formella anmärkningar, som högsta

domstolen vid sin granskning af det domstolen underställda förslaget

riktade mot detsamma, voro af den omfattande och djupgående art, att de

enligt utskottets uppfattning bort föranleda till en fullständigare revision

af lagförslaget, än som kunnat försiggå ensamt genom ett mer eller

mindre fullständigt inarbetande af samma anmärkningar i förslaget. Redan

de ofvan omnämnda kommitterade frainhöllo i sitt betänkande, att den

ifrågasatta lagen ofta måste komma att tillämpas af mindre lagkunniga

personer, och att det därför borde om möjligt undvikas att i densamma

upptaga derå eller mera invecklade stadganden, än förhållandena nödvändigt

kraf de. I detta afseende lämnar emellertid enligt utskottets uppfattning

förslaget åtskilligt öfrigt att önska. Redan lagförslagets omfattningsynes

utskottet i sin mån ägnad att verka afskräckande på dem, för hvilka

detsamma i främsta rummet är afsedt. Förslagets enligt utskottets meningbristande

öfverskådlighet och i vissa delar alltför ringa anpasslighet efter

naturliga faktiska förhållanden försvårar dess tolkning och skulle, om det

blefve lag, helt visst väsentligt bidraga till att minska dennas praktiska

användning. Sistnämnda anmärkningar vill utskottet särskilt rikta

mot stadgandena angående proceduren vid gemensamhetsfiskes inrättande

och hvad därmed bör stå i sammanhang. Bestämmelser härom hafva meddelats

hufvudsakligen i 1, 2, 4, 5, 12, 14,21—29, 34 och 35 §§. En sammanställning

af hithörande bestämmelser till större enkelhet och klarhet

synes utskottet synnerligen önsklig. Vissa i förslaget upptagna detaljföreskrifter

rörande Konungens befallningshafvandes åligganden i allmänhet

synas också, såsom väl omständliga eller i allt fall liggande i sakens natur,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

lagutskottets Utlåtande, N:o 33.

kunna med fördel borttagas eller göras mera kortfattade. Eu ytterligare

omständighet, som enligt utskottets uppfattning gör förslaget svårlast,

är de många i detsamma förekommande hänvisningarna till särskilda paragrafer.

Exempel på sådan i alltför stor utsträckning använd hänvisning

till föregående och efterföljande'' paragrafer erbjuder bland annat 19 §.

På grund af hvad utskottet nu anfört, anser utskettet eu omarbetning

af förslaget böra ske. Då denna omarbetning enligt utskottets uppfattning’

bör blifva af tämligen ingående art, har utskottet icke ansett

sig kunna företaga densamma.

Utskottet får alltså hemställa,

att K. Maj:ts förevarande proposition icke måtte

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 26 Mars 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:101 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. May.ts proposition med förslag till lag om gemensamhets fiske samt lag angående ändrad lydelse af 10, 13 och 14 § s. 2 i texten