Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 72

1909-05-14 · 34 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1909:72, Lagutskottets Utlåtande N:o 72

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

1

N:o 72.

Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1909, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i

förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast

egendom, till lag om ändrad lydelse af 79 och 104 §§

utsökning slag en, till lag om särskild värdering af afsöndrad

lägenhet samt till lag om ändrad lydelse af

1 § andra stycket och 2 § andra stycket i lagen den 18

oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och bätsmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i

stamhemmanet, dels ock tre i samband därmed stående

motioner.

Genom en den 19 mars 1909 dagtecknad proposition, n:o 106,

hvilken af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande af propositionen bilagda i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 33, 35 och 37 §§ i förordningen den 16

juni 1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande

ändrade lydelse:

Bil. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 70 Höft. (N:o 72).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

33 §.

Finnes ej, när gemensam inteckning i flera egendomar beviljas, visst

värde å hvarje egendom af gäldenären utsatt i inteckningshandlingen; då

skall, för bestämmande af ansvarsbeloppet efter 32 §, hvarje egendoms

värde beräknas efter den uppskattning därå till allmän bevillning, som

var gällande året näst före den tid, då inteckningen söktes, eller, där sådan

uppskattning för det året ej finnes, den som efter nämnda tid först skedde;

finnes, när en eller flera af egendomarne skola utmätningsvis säljas, för

någon af dem ej sådan uppskattning, skall fördelningen af ansvaret be>

stämmas efter de värden, som efter ty i utsökningslagen stadgas af utmätningsmannen

åsättas egendomarne.

»

35 §.

Har den, som fått gemensam inteckning i flera egendomar, låtit inteckningen

i någon af dem helt och hållet eller till viss del dödas eller

ock förfalla eller nedsättas, vare då ej berättigad att för ansvarsbelopp,

som skulle falla å den egendom, efter ty i 32 och 34 §§ sägs, hålla

sig till de andra egendomarne, där ej i beslutet angående dödningen eller

nedsättningen rätt därtill blifvit honom förbehållen. Ej må sådant förbehåll

göras, med mindre samtycke därtill lämnats såväl af ägarne af dessa

egendomar som af dem, hvilka hafva inteckning i egendomarne gällande

med lika eller sämre rätt än den, om hvars dödning eller nedsättning är

fråga, eller ock fordran eller rättighet, hvarför egendomarne jämlikt 11

kap. 2 § jordabalken må häfta.

37 §.

1 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, skall, så vidt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i

fråga om de särskilda delarnes ansvar för intecknade beloppet tillämpas

hvad om flera egendomar ofvan är sagdt.

2 mom. Skedde styckningen genom jordafsöndring, svare stamfastigheten

för hela intecknade beloppet och lägenheten allenast för hvad

däraf icke kan utgå ur köpeskillingen för stamfastigheten; dock att inteckningshafvaren

äger att på en gång söka betalning ur stamfastigheten och

lägenheten. Åro från stamfastigheten flera lägenheter afsöndrade, gånge

lägenhet, hvarå lagfart senare är sökt, i betalning före den, hvarå lagfart

sökts tidigare; har å samma dag lagfart sökts å flera lägenheter, eller är

fråga om lägenheter, hvarå lagfart ej blifvit sökt, gånge den, som senare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72. 3

öfverlåtits, förr i betalning; aro lagenheterna öfverlåtna samma dag, vare

ansvaret dem emellan fördeladt efter de grunder, som i 32—34 §§ aro

stadgade.

Varder någon af egendomarne särskildt utmätt för annans fordran

eller afträdd till konkurs, äge innehafvaren af den gemensamma inteckningen

rätt att, i den ordning som i 36 § sägs, erhålla utmätning jämväl

af lägenhet, som för inteckningen ansvarar först efter den egendom, som

blifvit särskildt utmätt eller afträdd till konkurs.

Har å lägenheten värde blifvit satt medelst värdering i den ordning

särskildt är stadgadt, då må ej, där intecknade beloppet icke kan ur köpeskillingen

för stamfastigheten till fullo utgå, till bristens gäldande ur lägenheten

uttagas mer än som motsvarar det satta värdet; dock att värde,

som sålunda blifvit satt, ej må tillämpas, där utmätning af stamfastigheten

eller lägenheten skett förr än värdet sattes.

Äskas, att lägenheten skall tillika med stamfastigheten utmätningsvis

säljas, då må ej, där ett mot värdet svarande belopp hos vederbörande

exekutor nedsättes, lägenheten utmätas eller förordnande om dess försäljning

meddelas.

3 mom. Vill någon låta inteckning, för hvilken stamfastighet och

lägenhet ansvara på sätt i 2 mom. sägs, dödas, så vidt inteckningen besvärar

lägenheten, må inteckningshandlingen uppvisas vid annan underrätt

ån den, hvarunder lägenheten lyder. Den rätt läte, då sådant sker, i sitt

inteckningsprotokoll gorå anteckning om ansökningen samt korteligen angifva

hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den

utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken §

i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyats, nedsatts eller

annorledes förändrats, om det skett; teckne ock bevis å handlingen om

uppvisandet och ändamålet därmed. Sedan må protokollet i ärendet ingifvas

till rätten i den ort, där lägenheten ligger; och vare det så gillt,

som hade inteckningshandlingen dit ingifvits.

4 mom. Huru i visst fall afsöndradt område, som förut tillhört

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvar för inteckningar

i stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910 och tillämpas jämväl

i fråga om inteckning, som tillkommit före nämnda dag, men icke

beträffande afsöndring, som därförinnan skett.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N.o 72.

Lag

om ändrad lydelse af 79 och 104 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 79 och 104 §§ utsökningslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrifning

däröfver; och galle om egendomens värdering hvad förut om värdering a*f

lös egendom är sagdt. Utmätningsmannen affordre ock gäldenären& de

handlingar, som visa hans äganderätt eller tjäna till upplysning om servitut,

nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som skall

af egendomen utgå. Utmätas derå egendomar på en gång; varda de hvar

för sig beskrifna och värderade.

Har öfverexekutor enligt 28 § förordnat om försäljning af fast egendom,

läte han den af utmätningsmannen beskrifvas och värderas.

År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt

med andra egendomar, och finnes för någon af egendomarne icke

uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egendom,

som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas°på sätt

i 60 § stadgas. 1

104 §.

Skola flera fasta egendomar, som för en fordran äro gemensamt intecknade,

säljas; värde, så framt någon af dem häftar för särskild inteckning

eller kommit i särskild ägares hand, hvarje egendom för sig till försäljning

utropad. Gå ej vid denna försäljning egendomarne så högt, att

fordran, för hvilken de äro gemensamt intecknande, fullt kan gäldas; då

skola, där ej innehafvaren af denna fordran samtycker, att vid de skedda

utropen må förblifva, eller hvad för honom ur köpeskillingarna brister

genast erlägges, alla egendomarne gemensamt utropas till försäljning. Äro

två eller flera bland egendomarne i samme ägares hand, skall ock, där han

det äskar, gemensamt utrop äga rum af de egendomar, som honom tillhöra.

Ej skola dock fastigheter i särskilda län eller städer, eller fastighet

å landet och sådan i stad gå i en försäljning, där ej fastigheterna tillhopa

utgöra en egendom, eller alla rättägande det medgifva.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Gå ej vid det gemensamma utropet egendomarne öfver sammanlagda

beloppet af det, som bjudits vid de särskilda utropen; stånde vid första

utropen fast: gå de högre; galle sista försäljningen, och varde öfverskottet

på de gemensamt utropade egendomarne fördcladt efter de uppskattningsvärden,

hvarefter allmän bevillning utgick för nästföregående år.

Har någon af egendomarne blifvit styckad, och tinnes ej sådant uppskattningsvärde

för hvarje del; då skall den på egendomen belöpande andel i

öfverskottet mellan delarne skiftas efter den för hvarje del bjudna köpeskilling.

Har från egendom, däri inteckning beviljats, lägenhet afsöndrats,

och ansvarar lägenheten för den inteckning allenast på sätt i 2 mom. af

37 § i förordningen angående inteckning i fast egendom sägs, må inteckningen

ej föranleda försäljning af den afsöndrade lägenheten, utan så är

att vid utropet af stamfastigheten den därför bjudna köpeskillingen funnits

icke förslå till fulla gäldandet af inteckningshafvarens fordran och icke

lägenhetens ägare genast erlägger hvad däri brister eller, där lägenhetens

ansvar är begränsadt till visst belopp, som understiger bristen, hvad

sålunda må ur lägenheten uttagas.

Då beräknas skall, huruvida de först bjudna köpeskillingarna förslå

till gäldande af den gemensamma inteckningen, skall, med tillämpning af

de i 127, 128 och 129 §§ stadgade grunder, hvarje fordran, som på frågan

inverkar, upptagas till det belopp, hvartill den beräknas uppgå den

dag, å hvilken enligt 121 § sammanträde för köpeskillingens fördelning

skall äga rum.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910.

Lag

om särskild värdering af afsöndrad lägenhet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är fast egendom, hvarifrån afsöndring sker, besvärad af inteckning

för”fordran eller för rätt till afkomst eller annan förmån, må på begäran

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

af lägenhetens ägare för bestämmande af lägenhetens ansvarighet för inteckningen

ske värdering af lägenheten vid särskild förrättning i den ordning

här nedan stadgas.

2 §•

I fråga om förrättning, som i denna lag afses, skola bestämmelserna

i 2 och 3 kap. skiftesstadgan, i hvad de afse annan landtmäteriförrättning

än laga skifte, i tillämpliga delar lända till efterrättelse; skolande ansökning

om förordnande för landtmätare vara åtföljd af gravationsbevis

rörande lägenheten.

Det åligger landtmätaren att föranstalta därom att kungörelse om

dag och ställe för förrättningen varder minst fjorton dagar förut uppläst

från predikstolen i den socken, där lägenheten är belägen, och införd i

tidning inom orten; skolande kungörelsen tillika innehålla, att de, hvilkas

rätt är af förrättningen beroende, äga att därvid tillstädeskomma och bevaka

sin rätt. Innehafvare af inteckning, som i 1 § afses, skola ock,

där de äro kända och inom riket boende, om förrättningen underrättas

genom särskilda kallelsebref, hvilka landtmätaren skall till dem med posten

afsända så tidigt, att kallelserna må kunna komma dem tillhanda

minst fjorton dagar före förrättningen.

3 §•

Ej må det värde, som åsättes lägenheten, understiga köpeskilling,

som för lägenheten må vara betingad; skall från lägenheten utgå årlig

afgäld till stamfastigheten, skola vid uppskattande af afgäldens kapitalvärde

de i utsökningslagen för dylik uppskattning gifna bestämmelser

lända till efterrättelse.

Stanna landtmätaren och gode männen i olika meningar angående

det värde, som bör åsättas, galle hvad de flesta säga. Har hvar sin särskilda

mening, galle landtmätarens.

4 §•

Sedan förrättningsmännen verkställt uppskattning af lägenhetens

värde, skall förrättningen förklaras afslutad med tillkännagifvande att

rättsägare, som är missnöjd med förrättningen, äger att däremot fullfölja

talan på sätt nedan stadgas. Afskrift af det vid förrättningen förda protokollet

skall inom trettio dagar efter förrättningens afslutande öfverläm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

nas till någon i orten boende person, som af rättsägarne utses att den

mottaga; skolande afskriften vara hos honom tillgänglig för enhvar, som

åstundar att den granska eller afskrifva.

5 §•

Är rättsägare missnöjd med förrättningen, äge däremot fullfölja

talan hos ägodelningsrätten genom besvär, som skola ingifvas till ordföranden

i ägodelningsrätten inom sextio dagar efter förrättningens afsilande;

skolande i fråga om rättegången vid ägodelningsrätten gälla hvad

angående klagan öfver afslutadt laga skifte är stadgadt.

öfver ägodelningsrättens beslut må ej klagan föras.

6 §.

Sedan förrättningen afslutats, åligge landtmätaren att ofördröjligen

till domaren insända protokollet öfver förrättningen, och värde det vid

rätten uppläst och i inteckningsprotokollet infördt å nästa rättegångsdag

under lagtima ting, så ock i inteckningsboken anmärkt. Varder på

grund af besvär förrättningen undanröjd eller det vid förrättningen satta

värdet ändradt af ägodelningsrätten, insände ordföranden i ägodelningsrätten

afskrift af beslutet till domaren, som har att därmed förfara som

nyss sagts. _

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910 men icke tilllämpas

å afsöndring, som därförinnan ägt rum.

Lag

om ändrad lydelse af I § andra stycket och 2 § andra stycket i lagen den

18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa

fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Härigenom förordnas, att 1 § andra stycket och 2 § andra stycket

i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet skola

erhålla följande ändrade lydelse:

1 §■

2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan annorledes

stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats i

stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad gälla i

återstoden af den intecknade fastigheten.

2 §•

2. Har sådan anteckning skett och varder området från hemmanet

afsöndradt, vare, där ej nedan annorledes stadgas, den afsöndrade lägenheten

fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats eller meddelas

i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad

gälla i återstoden af den intecknade fastigheten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910.

I sammanhang med ifrågavarande proposition har utskottet till behandling

förehaft dels två i anledning af densamma inom Andra Kammaren

väckta motioner, den ena, N:o 228, af herr J. G. Forsberg och den

andra, N:o 265, af herr Carl Lindhagen, dels ock en af herr G. Kronlund

väckt motion om ändring i omförmäida lag angående ryttare-, soldat och

båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Herr

Forsbergs

motion.

Uti herr Forsbergs motion anföres följande.

»Genom Kungl. Maj:ts nådiga proposition n:o 106 till innevarande

Riksdag äro föreslagna förändringar uti intecknings- och utsökningslagarna,

samt lag om särskild värdering af afsöndrad lägenhet, som otvifvelaktigt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

skola, när de vinna tillämpning, förbättra de beklagliga förhållanden, som

kunna uppstå för ägare af afsöndringar från hardt intecknade stamhemman.

Af de föreslagna bestämmelserna synes dock icke tydligt framgå

huruvida uti värdering af afsöndrad lägenhet skall upptagas de åbyggnader

och öfriga förbättringar, som möjligen af nye ägaren till afsöndring^

blifvit uppförda och gjorda innan värderingen sker. Ofta kan likväl inträffa

att innan föreskrifven värdering kommer att ske, af den nye ägaren

hus blifvit byggda och förbättringar blifvit gjorda, med värde, som måhända

flera gånger öfverstiger värdet af afsöndringens jord och då det

endast var denna jord, som förefanns när inteckningen i stamhemmanet

fastställdes, är det upprörande orättvist, om dessa hus och detta arbete

på något sätt skulle blifva tagna i anspråk för betäckande af inteckning,

som lämnats för personers intresse, hviska icke borde anses hafva

med dessa, af annan person bekostade värden, att skaffa, i rättsligt hänseende.

Det som härvid har största betydelsen är naturligtvis om lägenheten

blifvit bebyggd af nye ägaren före värderingen, och att det hufvudsakligen

är mindre bemedlade personer, det kommer att gälla, hvilka uti dessa hus

måhända hafva nedlagt alla sina besparade tillgångar och som således

kunna riskera att blifva afhända allt hvad de äga, med anledning af andras

affärstransaktioner.

Då jag haft tillfälle till erfarenhet uti denna riktning, synes mig

högeligen önskvärdt, att något kunde göras för att klart uttrycka det som

härvid borde vara lagens mening, nämligen att vid tillämpning af den nya

lagen om särskild värdering af afsöndrad lägenhet, till värderingsgrund

bör tagas afsöndringens beskaffenhet vid tiden för den gemensamma inteckningens

fastställelse, såvidt denna beakaffenhet kan med tillfredsställande

säkerhet utrönas.

Genom de föreslagna lagändringarna och den nya lagen om värdering,

är utsikt öppnad till skydd för ägare af afsöndring, som skett efter den

1 januari 1910, däremot har intet sådant skydd kunnat lämnas för ägare

till lägenhet, som förut blifvit afsöndrad, eller till lägenhet, som uppkommit

genom ägostyckning. För dessa finnes, såvidt jag kan förstå, icke

annat skydd än det, som kan erhållas på grund af de uti inteckningsförordningens

32 och 33 §§ föreskrift^ värderingarna, nämligen uppskattningen

till allmän bevillning vid i förhållande till tiden för inteckningens

sökande bestämda tider, eller af utmätningsman åsätta värden. Vid dessa

värderingar måste farorna för samma anförda orättvisa föreligga, nämligen

att de hus och de förbättringar, som på lägenheten blifvit gjorda, kunna

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 7 Sami. 10 Häft. • 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

komma att i värderingen ingå, fastän de tillkommit på sådant sätt, att den

gemensamma inteckningen, som ju lämnats i jorden sådan den var då

inteckningen skedde, enligt enkla rättsbegrepp, icke borde medföra nåo-on

rätt till senare tillkomna hus och förbättringar, åstadkomna af person, som

af inteckningen icke haft någon nytta.

Ehuru säkerställningen af ägare till lägenheter af sistnämnda art

ändock måste blifva svag, vore det likväl högeligen önskvärdt, att föreskrifterna

angående värderingarna uti inteckningsförordningens 33 § kunde

ändras och förtydligas i samma riktning, som jag här förut antydt, och

dessa ändringar sålunda kunde komma redan bildade lägenheter till godo.

I känslan häraf vågar jag äfven föreslå en sådan ändring.

Som det fordras juridisk kunskap och skarpsinne för att lösa en

fråga som denna, där det gäller att på rättvist och formenligt sätt tillgodose

både inteckningsägarens och lägenhetsägarens rätt, kan jag icke

vidare inlåta mig på sakens utveckling, men jag hoppas att vederbörande

utskott skall taga dessa förhållanden i benäget öfvervägande och därvid

foga den bästa lösning, som kan åstadkommas.

På grund däraf hemställer jag, att Riksdagen vid behandlingen af

Kung]. Maj:ts proposition n:o 106, om ändrad lydelse i förordningen angående

inteckning i fast egendom och lag om särskild värdering af afsöndra

lägenhet, behagade för sin del besluta sådan ändring, att för de värderingar,

som äro föreskrifna uti lagen om särskild värdering af afsöndrad

lägenhet, samt de värderingar, som äro bestämda uti inteckningsförordningens

33 §, måtte bestämmas, att till värderingsgrund bör tagas lägenhetens

beskaffenhet vid tiden för den sista gemensamma inteckningens

fastställelse, såvidt denna beskaffenhet kan med tillfredsställande säkerhet

utrönas.»

Herr

Lindhagens

motion.

Herr Lindhagens omförmäla motion har följande lydelse.

»Genom propositionen N:r 106 har, i anslutning till vissa delar i

andra afdelningen af lagberedningens förslag till jordabalk, ett försök framkommit

att tillmötesgå den önskan, som af 1900 års Riksdag framställdes om

en lagstiftning, hvarigenom ägaren af frånstyckad hemmansdel eller afsöndrad

lägenhet kunde beredas lättnad att frigöra sin fastighet från inteckningar,

som gemensamt besvärade denna och den fastighet, från hvilken

afstyckningen eller afsöndringen skett. Syftet med denna ifrågasatta lagstiftning

var att undanröja de hinder, som på många håll möta att skaffa

mark för mindre jordbruk eller bostadsändamål i följd däraf att fastighet,

hvarifrån utbrytning af jord bör ske, är besvärad med inteckning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

11

Det må nu villigt inedgifvas, att beredningens förslag undanröjt de

mest skriande bristerna i den nuvarande lagstiftningen och dårined banat

väg för ett bättre sakernas tillstånd. Men förslaget inlåter sig företrädesvis

på en lösning ur strängt formella juridiska synpunkter utan att låta besjäla

sig af någon föresats att låta det sociala ändamålet i möjligaste mån komma

till sin fulla rätt. Förslaget har därför såvidt jag förstår stannat på

halfva vägen, om det ens kan sägas ha kommit så långt.

En brist är sålunda, att förslaget omfattar endast afsöndrade lägenheter.

Äfven ägostyckning användes emellertid i stor utsträckning för att

afsöndra mark för enahanda ändamål. Såvidt jag kunnat finna nämnes ej,

hvarför små jordbruk och tomtmark, som bildas genom ägostyckning, uteslutas

från delaktighet i förslagets förmåner. Men förmodligen delar beredningen

det på ett ställe i dess motivering åberopade yttrandet i detta

ämne af en justitieminister, hvilken till stöd för en sådan särskillnad anfört,

att de lotter i en fastighet, som uppkommit genom ägostyckning, äro inbördes

alldeles likställda, under det afsöndrade lägenheter intaga en underordnad

ställning i förhållande till stamfastigheterna. Detta är dock endast en

formell indelningsgrund. I en saklig fråga i all synnerhet af förevarande

beskaffenhet bör, såvidt jag förstår, de sakliga indelningsgrunderna vara

normerande. Det är ändamålet det kommer an på och sedan detta är

konstateradt, synes det, på sätt Riksdagen begärt, böra lika tillgodoses, oafsedt

om fastigheten bildats genom ägostyckning eller jordafsöndring.

Vidare bereder förslaget ej något tillfälle att utan tillstånd af inteckningshafvaren

få den afstyckade marken frigjord från inteckningen

utan denna senare skall fortfarande komma att hvila såsom ett hot öfver

jorden och ytterst försätta dess innehafvare i nödvändigheten att betala

jorden för andra gången vid en exekutiv försäljning. Det är dock klart

att hvad man måste eftersträfva är att från början tillhandahålla jord

gravationsfri eller belastad allenast med gäld, som kan definitivt gå i afräkning

å köpeskillingen.

Lagförslaget om särskild värdering af afsöndrad lägenhet motiveras

bland annat därmed, att förhållandet i allmänhet vore att dylika lägenheters

värde, när de afsöndras, vore ringa jämfördt med det som uppnås

när det egna hemmet blifvit bygdt och lägenheten därefter ordnad. Till

denna värdeförhöjning skulle inteckningshafvaren enligt förslaget ej få

någon rätt. Ett sakförhållande är emellertid också, att mest eftersökta äro

äldre redan bebyggda och delvis redan uppbrukade lägenheter. Det är

de befintliga små hemmansbruken på skogsfastigheter i bolags och andra

enskildes ägo samt torp af alla slag, hvilkas öfvergång till besittningshafvarne

med en själfständigare rätt måste i främsta rummet underlättas. Här kommer

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

enligt förslaget dock inteckningsansvarigheten fortfarande att omfatta äfven

byggnader och odlingar. Men man vet å andra sidan att till jordtorpens

värden i byggnader och odlingar oftast tages ingen eller föga hänsyn vid

inteckningshafvares bedömande af hufvudfastighetens belåningsvärde. Den

aktuellaste realiteten i förevarande afseende skulle således äfven här offras

för formen.

Det har enligt förslaget ansetts, att ett undantag från förmånen af

den föreslagna värderingen borde äga rum, då värderingen verkställts efter

det utmätning skett af stamfastigheten eller lägenheten. I detta fall syntes

en värdering, säger beredningen, icke böra medföra rubbning i inteckningshafvarens

rätt att hålla sig till lägenheten sådan den är. Det kan

häremot anmärkas, att sakligt sedt förslaget tvärtom skulle mest motsvara

det verkliga behofvet, om apparaten af en värdering med däraf föranledda

kostnader ej behöfde för vinnande af den därmed afsedda tryggheten sättas

i gång i alla de fall, då afstyckning af ett jordområde äger rum, utan

endast i de fåtal fall, då faran verkligen föreligger genom ett inledt exekutivt

förfarande.

Man må slutligen erinra sig, att ifrågavarande ändamål på bästa och

mest omfattande sätt befrämjas genom att lämpliga jordområden på förhand

afsättas och eventuellt delvis iordningställas, innan de särskilda lotterna

öfvertagas af de definitiva innehafvarne. Det är icke blott förvärfvaren af

ett område, som är intresserad af att ett område kan ordnas. Utvägar

därtill böra beredas äfven jordägare, äfvensom stat och kommun, de senare

såsom mellankommande parter.

Saken synes ej kunna tillfredsställande ordnas annat än på det sättet

att vid sidan af beredningens förslag kommer till stånd en lagstiftning, som

bereder tillfälle att i erforderliga fall tillgodose behofvet äfven genom ett

expropriationsförfarande. Det behöfves sålunda en utvidgning af expropriationsrätten

i syfte att bland de allmänna behof, för Indika expropriation

får äga rum, äfven lägges det stora sociala behofvet att skaffa jord åt

mindre bemedlade. Denna expropriation förutsätter åter en pröfning och

kontroll från det allmännas sida, därvid äfven får tillses, att inteckningshafvares

rätt ej blifver på något afsevärdt sätt åsidosatt. Lösesumman skulle

då liksom nu är vid expropriation stadgadt i första hand deponeras för

inteckningshafvares räkning vare sig den skall erläggas af det allmänna

eller af ägaren till det jordkomplex, hvarifrån afstyckning sker eller af

förvärfvaren af afstyckadt område eller af viss lott däri. Formerna för en

dylik expropriation böra förenklas i möjligaste mån.

Helst borde förevarande angelägenhet ordnas på en gång i hela dess

vidd med de utgångspunkter, som ofvan framhållits. Då emellertid det

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72. 13

nu framlagda förslaget i viss mån tillgodoser ett behof, och detta senare

är trängande, är det kanske ej skäl att uppskjuta dess pröfning i afvaktan

på vinnandet af ytterligare önskemål.

På grund häraf hemställes, att Riksdagen, i samband med antagandet

i hufvudsak af förevarande proposition n:o 106, ville tillika anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga lagförslag i syfte:

l:o)'' att äfven lägenheter, uppkomna genom ägostyckning, måtte i

erforderliga fall och såvidt ske kan komma i åtnjutande af enahanda förmåner,

som enligt förslaget skulle beredas jordafsöndringar, och

2:o) att vid sidan af Kungl. Maj:ts nu framlagda förslag anordnas

ett expropriationsförfarande, hvarigenom i erforderliga fall och såvidt ske

kan ändamålet i sin helhet fullständigare vinnes.»

Herr Kronlund har i sin motion anfört följande.

»Genom lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och

båtsmansstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet

möjliggjordes för köparne af de gamla soldattorpen att kunna,

oafsedt de allmänneligen gällande bestämmelserna, vinna befrielse från

stamhemmanens inteckningar utan den stora svårighet och kostnad, som

nu är förenad med inteckningars relaxering i afsöndrad lägenhet.

Enligt § 1 i nämnda lag skulle för att nämnda befrielse finge äga

rum lägenhetens ägare inför domstol styrka, att lägenheten utgjorde område,

som varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp anslaget,

samt före den 1 juli 1908 göra ansökning om detta förhållandes antecknande

i lagfartsprotokollet, ''därest lägenheten från stamhemmanet upplåtits

innan lagen trädde i kraft.

Denna förenämnda tidsbegränsning vållar emellertid, att ändamålet

med lagen i betydlig grad förfelas. Ifrågavarande lag af de 18 oktober

1907 hade ej hunnit komma till så vidsträckt kännedom, som

önskligt varit, innan tidsbegränsningen tilländalupit. Denna snäfhet

har medfört att mången gått miste om den fördel, som lagen särskildt

med tanke på de gamle innehafvare af soldattorpen afsett. Mången köpare

af dylika torp i mina hemtrakter hafva under föregående år fastän

för sent hänvändt sig till mig och min vikarie i Skånings m. fl. härads

domsaga med förfrågan om möjligheten att erhålla den i § 1 af ifrågavarande

lag stadgade anteckning. Det synes mig olämpligt att genom

denna snafva tidsbegränsning från en önskvärd och väl behöflig lättnad

utestänga personer, som i allmänhet äro så väl i behof af lagstiftningens

stöd och hjälp.

Herr

Kronlunds

motion.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Jag vågar därför vördsamt hemställa, att Riksdagen för sin del

ville besluta att den i förenämnda lag den 18 oktober 1907 stadgade tid

intill den 1 juli 1908, inom hvilken de i § 1 i denna lag föreskrifna åtgärder

^ skulle vara fullgjorda, måtte utsträckas till den 1 juli 1911, och

att 1 § i samma lag i öfverensstämmelse därmed ändras.»

Utskottets yttrande.

De nu föreliggande lagförslagen, som närmast äro hämtade ur lagberedningens

förslag till jordabalk, afse två hufvudfrågor, som båda beröra

inteckningsförhållanden, men eljest icke stå i närmare samband med

hvarandra. Den ena rör det i 35 § af gällande inteckningsförordning

omhandlade ämnet om verkan af relaxation af inteckningar, som besvära

flere egendomar. Den andra afser att ordna afsöndrad lägenhets ansvarighet

för inteckning, som meddelats i stamhemmanet, innan afsöndringen

skedde.

35 § inteck- Lagförslaget i den förra delen är föranledt af Riksdagens skrifvelse

mnningm^d ^en aPrJ 1901, däruti Riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes

taga under öfvervägande, huruledes de med nuvarande lydelsen af 35 §

inteckningsförordningen förenade olägenheter lämpligast kunde undanröjas.

Med anledning af denna skrifvelse utarbetades inom justitiedepartementet

förslag till tillägg till nämnda §, hvilket förslag hade följande lydelse:
»Varder

aftal, hvarom nu är sagdt, vid rätten styrkt, skall det i

protokollet intagas samt i fastighetsboken anmärkas, och teckne inskrifningsdomaren

bevis därom å de inteckningshandlingar, hvilka för aftalets

styrkande blifvit vid rätten företedda. Har aftalet blifvit i fastighetsboken

anmärkt, vare det jämväl mot ny rättsägare gällande.»

Sedan förslaget underkastats granskning af högsta domstolen, därvid

det lämnades utan anmärkning, öfverlämnades det jämte frågan om den

öfriga förevarande lagstiftningen till lagberedningen, som oförändradt upptog

detsamma i dess förslag till jordabalk. Vid den därefter följande

granskningen af förslaget inom högsta domstolen hemställde domstolens

fleste ledamöter om sådan ändring däruti, att vid den gemensamma inteckningens

relaxation i en egendom inteckningshafvaren icke skulle kunna

allenast genom aftal med öfriga rättsägare förbehålla sig rätt att för det

belopp, som skulle falla å den egendomen, hålla sig till de andra egen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

15

domarna, utan att härför borde fordras, att sådan rått fastställdes genom

uttryckligt beslut af domstolen vid relaxationens meddelande, samt att

dylik fastställelse måtte ske endast under förutsättning att samtycke lämnats

af såväl fastighetsägarne som dem, hvilka hade inteckningar med lika

eller sämre rätt än den, som vore föremål för relaxationen. I enlighet

härmed omarbetades förslaget, därvid bland de rättsägare, hvilkas samtycke

erfordras, jämväl upptogos de, som hade fordran eller rättighet, hvarför

egendomarne eller någon af dem häftade jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.

Med den lydelse detta lagförslag enligt den kungl. propositionen utskottet.

erhållit skulle däri kunna inläggas den meningen, att samtycke, som i

förslaget afses, skall erfordras af alla dem, hvilka vid beslutet om dödningen

eller nedsättningen äro ägare af vederbörande fastigheter, samt af

alla, som vid samma tidpunkt kunna äga fordran eller rättighet för hvilken

egendomarna häfta bland annat enligt 11 kap. 2 § jordabalken. Med

en sådan tolkning af stadgandet blefve det emellertid för domstolarna

förenadt med snart sagdt oöfvervinneliga svårigheter att afgöra, om förutsättningarna

för det beslut, som skall meddelas, äro för handen. År åter

meningen, att bestämmelsen bör tolkas så, att såsom ägare skola anses de,

som senast erhållit lagfart å fastigheterna, och att med fordran eller rättighet,

för hvilken egendomarna jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken må häfta,

endast skall förstås fordran eller rättighet, hvarför egendom kan häfta i

dens hand, som senast å densamma erhållit lagfart, lär detta icke fullt tydligt

framgå af stadgandets affattning. Då i hvarje fall omfattningen af den

rättsverkan, som bör tillerkännas ett af domstol meddeladt beslut af

innehåll, som här afses, icke synes utskottet så viss som önskligt vore,

och då enligt utskottets mening olägenheter, som vidlåda den gällande

lagstiftningen i det förevarande ämnet, undanröjas genom det ofvanberörda

först utarbetade och en gång af högsta domstolen godkända förslaget,

har utskottet ansett detta förslag vara att föredraga framför det

nu närmast föreliggande. Hvad inom högsta domstolen emot förslaget

anförts synes utskottet icke ägnadt att rubba denna uppfattning.

Skulle denna utskottets mening vinna beaktande, följer häraf, att

den genom propositionen föreslagna ändringen i 1 och 2 §§ af lagen angående

ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar

från inteckningar i stamhemmanet icke blir erforderlig.

öfriga delar af de i den förevarande propositionen innefattade lag- Lagförslaförslagen,

afse att ordna frågan om afsöndrad lägenhets ansvarighet^” 1 öfri9t■

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

för inteckning, som meddelats, innan afsöndringen skedde. Dessa förslag

innebära, dels att för dylik inteckning lägenheten skall ansvara endast

subsidiärt, så att i första hand det intecknade beloppet uttages ur stamhemmanet

och allenast bristen ur lägenheten, dels att lägenhetens ansvarighet

skall kunna ytterligare begränsas genom en i viss ordning verkställd värdering

af lägenheten, dels slutligen att för dödning af sådan inteckning,

såvidt den besvärar lägenheten, beredes den lättnad, att inteckningshandlingen

kan för ändamålet uppvisas vid annan rätt än den, hvarunder fastigheten

lyder.

Riksdagens Initiativet till dessa förslag har äfven tagits af Riksdagen, som i

den $ nietj skrifvelse den 8 maj 1900 anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes taga under

1900. öfvervägande, i hvad mån, utan skada för fastighetskrediten, ägare af frånstyckad

heinmansdel eller afsöndrad lägenhet kunde beredas lättnad att frigöra

sin fastighet från inteckningar, som gemensamt besvärade denna och

den fastighet, från hvilken afstyckningen eller afsöndringen skett. Till

stöd för denna framställning erinrades i skrifvelsen, att''ägare af frånstyckad

eller afsöndrad jordlott kunde, i följd af det sammanhang i fråga

om inteckningar, hvilket enligt gällande lag förefunnes emellan jordlotten

och den fastighet, från hvilken styckningen eller afsöndringen skeft, komma

att utan ersättning förlora sin välfångna egendom, och att den enda utväg,

som för närvarande kunde stå jordlottens ägare till buds att trygga sig

mot sådan förlust, oftast vore med afsevärda eller till och med oöfverstigliga

svårigheter förenad, då för jordlottens frigörande från inteckningar

förutsattes samtycke af alla inteckningshafvare. Vid sådant förhållande

måste det enligt Riksdagens mening anses själffallet, att bibehållandet

af gällande lagstiftning vore skadligt ur tvenne skilda synpunkter. Antingen

måste det nämligen inträffa, att i den mån uppfattningen skärptes

■ af risken att köpa en jordlott utan att den frigjordes från stamfastighetens

inteckningar denna lagstiftning befunnes afskräcka från aftal om

dylika förvärf och därigenom lägga hinder i vägen för sträfvandet att bilda

egna hem, eller ock komme, om inköp af intecknade jordlotter allt fortfarande

i stor utsträckning ägde rum, de förut antydda olägenheterna för

de smärre jordlotternas ägare att allt oftare framträda. Ganska mycket

skulle vara vunnet därigenom, att formerna för dödning af inteckningar

i lägenheter förenklades. Ifrågasättas kunde äfven, om man ej

borde bereda lägenhetsägare möjlighet att få inteckning dödad, fastän

inteckningshafvare motsatte sig dylik åtgärd. Dessas rätt syntes kunna

anses tillbörligen tillgodosedd därigenom, att dem bereddes ersättning

för den minskning i- inteckningssäkerheten, som blefve en följd af lägen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Paqutukottets Utlåtande N:o 72.

hetens frånskiljande. Uppställdes alltså såsom villkor för rätten att

utan inteckningshafvares medgifvande få inteckning i lägenhet dödad den

fordran, att lägenhetsägaren till inteckningshafvaren erlade eller för hans

räkning deponerade den summa, som motsvarade hvad af inteckningen belöpte

på lägenheten, borde från inteckningshafvarens sida ej kunna mot

dödningen göras några befogade erinringar. För fastställande af det belopp,

som sålunda skulle af lägenhetsägaren gäldas, kunde tänkas olika

former. Sålunda skulle fastställandet kunna ske med användande af det

förfarande, som föreskrefves i kung!, förordningen den 14 april 1866 angående

jords eller lågenhets afstående för allmänt behof, eller ock, därest

berörda'' förfarande ansåges alltför tungt och dyrbart, åstadkommas på det

sätt, att gode män anställde värdering å marken samt ärendet därefter

öfverlämnades till pröfning af vederbörande domstol.

Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse utarbetades inom Departejustitiedepartementet

ett förslag till ändring af 37 § inteckningsförord- yUrandT

ningen, hvilket förslag jämte bland annat högsta domstolens yttrande dill-öfver Riksöfver

sedermera öfverlämnades till lagberedningen för beaktande vid dess skrivelse.

utarbetande af ny jordabalk. Vid remitterande af det inom justitiedepartementet

upprättade förslaget till högsta domstolen gjorde departementschefen

åtskilliga för den förevarande lagstiftningen grundläggande erinringar.

Departementschefen anförde bland annat:

»I hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af Riksdagen uttalade

uppfattning finner jag det vara ur olika synpunkter angeläget, att åt innehafvare

af jordlott beredes större trygghet emot de vådor, som tillvaron

af inteckningar, gemensamma för jordlotten och den fastighet, hvartill den

hört, ovedersägligen kan medföra. Det torde emellertid ligga i öppen dag,

att icke några särskilda bestämmelser i sådant syfte kunna meddelas i

fråga om hemmansdelar, som uppkommit genom ägostyckning. De lotter,

i hvilka en fastighet genom sådan förrättning delas, äro nämligen inbördes

alldeles likställda, "hvadan om sådana lotter måste gälla detsamma som

om gemensamt intecknade fastigheter i allmänhet. Annnorlunda är däremot

förhållandet med afsöndrade lägenheter, hvilka i förhållande till stamfastigheterna

intaga en underordnad ställning. . >

Till af hjälpande af dessa »(bestående lagstiftning vidlådande)» missförhållanden

ifrågasätter Riksdagen införandet af rätt för lägenhetsägare att

utan inteckningshafvarens medgifvande få inteckningen dödad mot erläggande

eller deponerande af den på lägenheten belöpande andel däraf, hvilken

andels storlek borde utrönas genom värdering enligt vissa föreskrifter.

Bill. till Rihd. Prof. 1909. 7 Sami. 70 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

Lagbered
ningen.

En förpliktelse för inteckningshafvaren att före förfallotiden mottaga

betalning för en del af fordringen och att för återstoden nöjas med

en del af panten skulle emellertid — jämväl under förutsättning att värderingen

ordnades på det mest betryggande sätt — innebära en afsevärd

minskning i hans rätt och i följd däraf lätteligen medföra betänkliga rubbningar

i fastighetskrediten. Äfven bortsedt härifrån kan den ifrågasatta

utvägen näppeligen förordas. Om lägenhetsägaren redan erlagt köpeskillingen,

skulle han nämligen, för lågenhetens frigörande från inteckningar,

nödgas ännu en gång utgifva dennas värde, och just i de fall, då sådant

frigörande är för honom viktigast, skulle den rätt, han kunde äga att af

stamfastighetens ägare kräfva ersättning, ofta icke vara mycket värd. I

alla händelser kunna de fördelar, som skulle beredas lägenhetsägaren, icke

anses uppbära de nyss antydda olägenheterna för inteckningshafvaren och

för det allmänna. För öfrigt skulle det ifrågasatta förfarandet uppenbarligen

vara förenadt med omgång och kostnader, som väsentligen förrino-ade

dess användbarhet.

Inskränker man sig, såsom ofvan framhållits vara nödvändigt, med

afseende å. den önskade lagstiftningsåtgärden till afsöndrade lägenheter,

synes en tillfredsställande lösning af frågan ligga nära till hands. Med

hänsyn till afsöndrad lägenhets osjälfständiga ställning, äfvensomjtill det

förut berörda förhållandet, att åtminstone vid det stora flertaletÄfsöndringar

endast sällan göres afdrag för någon del åt de å stamfastigheten

hvilande inteckningarna, lärer det nämligen kunna anses som en sakenliooch

riktig anordning, att lägenheten förklaras allenast subsidiärt häfta för

någon del af inteckningarna, hvilka alltså skola till fulla beloppet i första

hand utgå ur stamfastigheten.»

Lagberedningen har icke funnit skäl till någon afvikelse från de af

departementschefen sålunda framhållna hufvudgrundsatser. »Såsom ett

komplement till stadgandet om afsöndrad lägenhets subsidiära ansvarighet

för den odelade fastighetens inteckningar» har emellertid berednin o-en — i

enlighet med inom högsta domstolen väckt förslag — upptagit bestämmelse

om rätt för lägenhetsägare att genom uppskattning af en lägenhets

värde inskränka äfven den subsidiära ansvarigheten till ett mot detta värde

svarande maximibelopp. Angående verkställandet af sådan uppskattning

har af beredningen uppgjorts ett särskildt lagförslag, i fråga hvarom beredningen

anför, att den ansett det för ordnandet af en afsöndrad lägenhets

ansvarighet för inteckningar i den ostyckade fastigheten kunna utan

rubbande af fastighetskrediten stadgas, att lägenhetens ansvar skulle

vara endast subsidiärt, men att tillika en begränsning äfven af denna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72. 19

subsidiära ansvarighet ansetts kunna och böra stadgas. Att lägenheten

för eu dylik inteckning skall, framhåller beredningen, ansvara med hela

sitt värde vid den tid, då afsöndringen sker, är eu grundsats, som

icke utan obehörigt ingrepp i inteckningshafvarens rätt kan uppgifvas.

Men att den skall ansvara också med den förhöjning i värdet, lägenhetsägarens

åtgöranden gifvit den, är en rättskonsekvens, hvilken är endast formell

och hvars uteslutande därför också måste anses fullt berättigadt.

Förhållandet är ju i allmänhet att dylika lägenheters värde när de afsöndras

är ringa jämförd med det, som uppnås när det egna hemmet blifvit

byggdt och lägenheten därefter ordnad. Att skydda denna värdeförhöjning

genom att begränsa ansvarigheten till det ursprungliga värdet är

därför eu anordning, som för lägenhetsägarens trygghet är af stor betydelse,

på samma gång den icke innebär någon obillighet mot inteckningshafvaren.

Förutsättning för en dylik anordning är emellertid att fastställandet

, af det värde, hvartill ansvarigheten skall inskränkas, sker på ett

fullt tillförlitligt sätt. Att bereda erforderlig garanti härför är syltet med

lagförslaget om värdering.

Med afseende å den förevarande delen af den ifrågasatta lagstiftningens

tillämplighet å äldre rättsförhållanden anför lagberedningen följande:

»Förslagets» (till lag om inskrifning af rätt till fast egendom, 3 kap.

43 §) bestämmelser »angående ansvarighetens fördelning mellan stamfastighet

och eu därifrån afsöndrad lägenhet för en i den ostyckade fastigheten

meddelad inteckning innebära en så väsentlig afvikelse från nu gällande

rätt, att en allmän tillämpning af desamma å äldre rättsförhållanden icke

kunnat ifrågasättas. Att emellertid helt och hållet ställa dessa utanför

den afsedda regleringen skulle undanskjuta dennas verkan till en aflägsen

framtid och påkallas icke af något verkligt skäl. Har afsöndringen skett

före lagens trädande i kraft, bör visserligen ansvarigheten bedömas efter

äldre rätt af hänsyn ej mindre till ägaren af stamfastigheten än till innehafvare

af senare inteckningar i denna. Men där afsöndringen sker efter

det nya lagen trädt i kraft, bör denna komma till användning äfven om de

i stamfastigheten meddelade inteckningarna härleda sig från tiden före ikraftträdandet.

Något verkligt ingrepp i dessa inteckningshafvares rätt sker därigenom

icke. Då af stadgandets affattning framgår, att det allenast hänför

sig till afsöndringar, som tillkomma efter det nya lagen trädt i kraft, har

något förbehåll i sådant hänseende här icke erfordrats.»

Vidkommande den nu omförmälda delen af den ifrågavarande lagstiftningen,

är det uppenbart, att vid fråga om en lagstiftning med dennas

syfte olika metoder kunna väljas. Utgår man från att utan rubbning af

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

de principer, hvarå den i vårt land gällande lagstiftningen angående flera

fastigheters ansvarighet för gemensam inteckning hvilar, söka skapa enklare

regler i omnämnda afseende, synes utskottet den lösning frågan härom

erhållit i det föreliggande förslaget vara i det hela tillfredsställande.

Genom den subsidiära ansvarighet för den i stamfastigheten meddelade

inteckningen, hvari afsöndringen enligt förslaget inträder, befrias dennas

ägare från den skyldighet gällande lagstiftning ålägger honom att — oaktadt

vid köpesummans bestämmande för afsöndringen hänsyn kanske icke

tagits till inteckningen — i första hand svara för den å afsöndringen belöpande

del af gälden. Samtidigt härmed öppnas en under andra förhållanden

icke förefintlig utsikt för afsöndringens ägare att utverka inteckninghafvarens

medgifvande till inteckningens dödande i lägenheten, då ju

detta icke utöfvar något inflytande på inteckningshafvarens rätt att uttaga

hela fordringen ur stamfastigheten och alltså ej heller den ofvan omtalade

procedur, som eljest erfordras för rätt därtill, här behöfver ifrågakomma.

Enär å andra sidan inteckningshafvaren, i den mån stamfastigheten icke

lämnar tillgång till fordringens gäldande, äger hålla sig äfven till det

frånskilda området, förminskas icke genom den föreslagna anordningen den

säkerhet denne förut ägt och hvilken han kanske icke kan undvara.

Då utskottet alltså anser, att det föreliggande förslaget i ifrågavarande

del ur den synpunkt, som kommit till uttryck i 1900 års omförmälda

riksdagsskrifvelse, erbjuder beaktansvärda fördelar framför nu gällande

hithörande rättsregler, har utskottet ansett sig böra principiellt förorda

detsamma. Visserligen skulle det kunna anses hafva varit till fördel,

om i öfverensstämmelse med den uppfattning, som legat till grund för

nyssnämnda skrifvelse, utväg kunnat beredas att i än större utsträckning,

och oberoende af hur styckning af en fastighet formellt utföres

erhålla möjlighet för undanröjande af de hinder gällande inteckningslagstiftning

erbjuder för bildande af småbruk och egna hem. Utan

en fullständig omläggning af denna lagstiftnings allmänna principer, hvilket

af lagberedningen icke ansetts böra ifrågasättas, synes emellertid utskottet

detta icke möjligt eller lämpligt. Hvarje lagstiftning på detta område

måste i allt fall taga behörig hänsyn till såväl inteckningshafvares

rätt som till de faror ur fastighetskreditens synpunkt, hvilka en rubbning

häraf kan medföra. På denna grund har äfven utskottet ansett det riktigt,

att den ifrågavarande lagstiftningen ej gifvits tillämpning å redan

skedda afsöndringar.

Af hvad utskottet nu anfört lärer följa, att utskottet icke kan

tillstyrka det i herr Lindhagens omförmälda motion under 1) framställda

yrkande, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

framläggande af förslag, att äfven lägenheter, uppkomna genom ägostyckning,

måtte i erforderliga fall och såvidt ske kan komma i åtnjutande åt

enahanda förmåner, som enligt förslaget skulle beredas jordafsöndringar.

I)a utskottet icke heller kan föreställa sig, att ändamålet med eu sådan

lagstiftning som den, hvarom här är fråga, fullständigare skulle nås genom

ett sådant expropriationsförfarande, som under 2) i sistnämnda motion

påyrkas, utan fastmer synes kunna befaras, att eu expropriationsrätt i ano-ifvet

syfte skulle — något som ofvan äfven anmärkts — medföra skadliga

verkningar å inteckningshafvares rätt och ett obehörigt försvagande

af enskildes'' bestående rättigheter, har utskottet icke heller kunnat förorda

denna del af motionärens förslag.

Såsom ofvan blifvit framhållet, har genom det i den kungl. propositionen

innefattade förslaget till lag om särskild värdering af afsöndrad

lägenhet och den möjlighet till begränsning i lägenhetsägares ansvar för

sådan inteckning, hvarom här är fråga, som därmed beredts, afsetts att

ytterligare understödja de sträfvanden, den ifrågavarande lagstiftningen

skulle tillgodose. Utskottet finner den tanke, som häruti kommit till uttryck,

synnerligen beaktansvärd, likasom utskottet äfven ansett sig kunna i

det hela godkänna de principer, som i detta lagförslag vunnit uttryck.

Redan lagberedningen framhåller emellertid, att det för vinnande af det

med denna lagstiftning afsedda syfte vore af synnerlig vikt, att kostnaden

för värderingsförrättningen icke stege till belopp, som kunde afhålla från

det föreslagna värderingsinstitutets anlitande. I öfverensstämmelse med

hvad sålunda anmärkts finner utskottet, att förslagets bestämmelser i nämnda

afseende icke äro tillfredsställande. Det synes utskottet tydligt, att ändamålet

med den föreslagna lagen väsentligen skulle förfelas utan en ändring

af värderingsfarandet till större billighet för den, som vill däraf begagna

sig. Den förändring i landtmätares arfvodesförmåner, som blir en

följd af den af innevarande Riksdag beslutade lönereglering för landtmäteristaten,

föranleder ej ett uppgifvande af denna utskottets uppfattning.

Utan att med de medel, som stå utskottet till buds, nu kunna i detalj

angifva, hur för vinnande af antydda ändamål den ifrågavarande v åi (teringen

lämpligast bör anordnas, vill det dock synas utskottet, som om vid

valet mellan den anordning, förslaget innehåller, och t. ex. den inom högsta

domstolen ifrågaställda, hvarigenom denna förrättning skulle uppdragas åt

utmätningsmannen jämte två ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män

vid skiftesförrättningar, den senare anordningen skulle ur kostnadssynpunkt

vara att föredraga. Ytterligare utredning lärer emellertid böra ske

för vinnande af ett förfaringssätt härutinnan, hvilket, samtidigt som det

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

betryggande garanterar inteckningshafvares rätt, behörigen tilldodoser

de anspråk, som därå måste ställas på billighet och enkelhet.

På grund af hvad utskottet nu anfört och då ett uppskof med antagande

åt nu afsedda lagförslag icke behöfver hindra, att lagförslagen i

öfrigt bringas till giltighet, har utskottet ansett sig höra afstyrka Intagande

af förslaget till lag om särskild värdering af afsöndrad lägenhet i

dess föreliggande skick, och har utskottet vidtagit däraf påkallade ändringar

i förslagen till ändrad lydelse af 37 § inteckningsförordnincjen och 104

§ utsökningslagen.

Vid anförda förhållande finner sig utskottet icke höra ingå på en

närmare granskning af den i herr Forsbergs omförmälda motion gjorda

framställning, för så vidt den rör förslaget till lag om särskild värdering

af afsöndrad lägenhet. Beträffande framställningen, i hvad den afser, att

i fråga om de värderingar, som omförmälas i 33 § inteckningsförordningen,

måtte bestämmas, att till värderingsgrund bör tagas lägenhetens beskaffenhet

vid tiden för den sista gemensamma inteckningens fastställande,

såvidt denna beskaffenhet kan med tillfredsställande säkerhet utrönas,

skulle en ändring härutinnan innebära en ändring af fastigheters i allmänhet

inbördes ansvar för gemensamma inteckningar. Den kan därför

icke af utskottet förordas.

Utskottet har slutligen att yttra sig angående herr Kronlunds ofvan

omförmälda motion.

Enligt hvad utskottet inhämtat har statsrådet och chefen- för justitiedepartementet

i skrivelser den 15 december 1908 anmodat Konungens

befallningshafvande i samtliga län att, efter vederbörande domhafvandes

hörande, inkomma med yttranden dels rörande den utsträckning, hvari

lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båstmanstorps

befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet vunnit

tillämpning inom länet, och dels om och i hvad mån inom länet behof

yppats att stadga ny tid för ansökning, jämlikt 1 § i nämnda lag, af

ägare till lägenhet, som upplåtits före lagens ikraftträdande.

Beträffande frågan i hvilken omfattning förevarande lag tillämpats

inom de olika länen framgår af de till justitiedepartementet inkomna svaren

å berörda skrivelser, att något ärende af denna beskaffenhet icke förekommit

i Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Västernorrlands och Jämtlands

län, men att inom de öfriga länen lagen kommit till användning

i sammanlagdt omkring 1,500 olika fall.

Med afseende å det ifrågasatta behofvet, att ny tid stadgades för

ansökning jämlikt 1 § i lagen, hafva Konungens befallningshafvande i samt
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

liga sist afsedda lfin, med undantag af Blekinge, Gäfieborgs och Göteborgs

och Bohus lan, samt därjämte Konungens befallningshafvande i Kristianstads

och Västernorrlands län förklarat, att behof af ny tid för sådan ansökning

förelåge. 1 samma riktning hafva omkring sextio domhafvande direkt

uttalat sig. öfriga domhafvande hafva antingen icke yttrat sig om behofvet

af ny tid eller ock ansett, att dylikt behof ej förefunnes.

Af Konungens befallningshafvande i tio särskilda län har äfven berörts

frågan, i hvad mån tiden för ingifvande af ansökning utaf förevarande

beskaffenhet borde utsträckas, därest medgifvande därtill gåfves,

och har i allmänhet i sådant afseende föreslagits, att dylik möjlighet borde

stå öppen under ytterligare minst ett år.

Af hvad sålunda förekommit synes ådagalagdt, att den af motionären

föreslagna lagändringen bör vidtagas.

På grund af hvad härofvan anförts, får utskottet hemställa,

1) att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande proposition,

måtte för sin del antaga följande

(Kungl. Maj-.ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag

om ändrad lydelse af 33, 35 och 37 §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 33, 35 och 37 §§ i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande ändrade

lydelse:

33 §.

Finnes ej, när gemensam inteckning i flera egendomar beviljas, visst

värde å hvarje egendom af gäldenären utsatt i inteckninghandlingen; då

skall, för bestämmande af ansvarsbeloppet efter 32 §, hvarje egendoms

värde beräknas efter den uppskattning därå till allmän bevillning, som

var gällande året näst före den tid, då inteckningen söktes, eller, där sådan

uppskattning för det året ej finnes, den som efter nämnda tid först skedde;

finnes, när en eller flera af egendomarna skola utmätningsvis säljas, för

någon af dem ej sådan uppskattning, skall fördelningen af ansvaret be
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

(Kungl. Maj:ts förslag.) {Utskottets förslag.)

stämmas efter de värden, som efter ty i utsökningslagen stadgas af utmätningsmannen

åsättas egendomarna.

35 §.

Har den, som fått gemensam

inteckning i flera egendomar, låtit

inteckningen i någon af dem helt

och hållet eller till viss del dödas

eller ock förfalla eller nedsättas,

vare då ej berättigad att för ansvarsbelopp,

som skulle falla å den egendom,

efter ty i 82 och 34 §§ sägs,

hålla sig till de andra egendomarna,

där ej i beslutet angående dödningen

eller nedsättningen rätt därtill blifvit

honom förbehållen. Ej må sådant

förbehåll göras, med mindre samtycke

därtill lämnats såväl af ägarne

af dessa egendomar som af dem,

hvilka hafva inteckning i egendomarne

gällande med lika eller

sämre rätt än den, om hvars dödning

eller nedsättning är fråga, eller

ock fordran eller rättighet, hvarför

egendomarne jämlikt 11 kap. 2 §

jordabalken må häfta.

35 §.

Har den, som fått gemensam

inteckning i flera egendomar, låtit

inteckningen i någon af dem helt och

hållet eller till viss del dödas eller

ock förfalla eller nedsättas, vare då

ej berättigad att för ansvarsbelopp,

som skulle falla å den egendom, efter

ty i 32 och 34 §§ sägs, hålla sig

till de andra egendomarne, där ej

mellan honom och öfrma rätt ägande

är annorlunda aftaladt.

Varder aftal, hvarom nu är sagdt,

vid rätten styrkt, skall det i inteckning

sprotokollet anmärkas, och teckne

rätten bevis därom å de inteckningshandlingar,

hvilka för aftalets styrkande

blifvit vid rätten företedda.

Har aftalet blifvit i inteckning sprotokollet

anmärkt, vare det jämväl mot

ny rättägande gällande.

37 §. 37 §.

1 mom. Har egendom, sedan inteckning däri beviljades, blifvit

styckad, skall, så vidt ej nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, i

fråga om de särskilda delarnes ansvar för intecknade beloppet tillämpas

hvad om flera egendomar ofvan är sagdt.

2 mom. Skedde styckningen ge- 2 mom. Skedde styckningen

nom jordafsöndring, svare stamfastig- genom jordafsöndring, svare stamheten

för hela intecknade beloppet fastigheten för hela intecknade be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

och lägenheten allenast för hvad

däraf icke kan utgå ur köpeskillingen

för stamfastigheten; dock att inteckningshafvaren

äger att på en gång

söka betalning ur stamfastigheten och

lägenheten. Äro från stamfastigheten

derå lägenheter afsöndrade,

gånge lägenhet, hvarå lagfart senare

är sökt, i betalning före den, hvarå

lagfart sökts tidigare; har å samma

dag lagfart sökts å flera lägenheter,

eller är fråga om lägenheter, hvarå

lagfart ej blifvit sökt, gånge den,

som senare öfverlåtits, förr i betalning;

äro lägenheterna öfverlåtna

samma dag, vare ansvaret dem emellan

fördeladt efter de grunder, som

i 32—34 §§ äro stadgade.

Varder någon af egendomarne

särskild t utmätt för annans fordran

eller afträdd till konkurs, äge jnnehafvaren

af den gemensamma inteckningen

rätt att, i den ordning som

i 36 § sägs, erhålla utmätning jämväl

af lägenhet, som för inteckningen

ansvarar först efter den egendom,

som blifvit särskildt utmätt eller

afträdd till konkurs.

Hav å lägenheten värde blifvit

satt medelst värdering i den ordning

särskildt är stadgadt, då må ej, där

intecknade beloppet icke kan ur köpeskillingen

för stamfastigheten till

fullo utgå, till bristens gäldande ur

lägenheten uttagas mer än som motsvarar

det satta värdet; dock att

värde, som sålunda blifvit satt, ej

må tillämpas, där utmätning af

loppet och lägenheten allenast för

hvad däraf icke kan utgå ur köpeskillingen

för stamfastigheten; dock

att inteckningshafvaren äger att på

en gång söka betalning ur stamfastigheten

och lägenheten. Aro

från stamfastigheten flera lägenheter

afsöndrade, gånge lägenhet, hvarå

lagfart senare är sökt, i betalning

före den, hvarå lagfart sökts tidigare;

har å samma dag lagfart sökts å flera

lägenheter, eller är fråga om lägenheter,

hvarå lagfart ej blifvit sökt,

gånge den, som senare öfverlåtits,

förr i betalning; äro lägenheterna

öfverlåtna samma dag, vare ansvaret

dem emellan fördeladt efter de grunder,

som i 32—34 §§ äro stadgade.

Varder någon af egendomarne

särskildt utmätt för annans fordran

eller afträdd till konkurs, äge innehafvaren

af den gemensamma inteckningen

rätt att, i den ordning

som i 36 § sägs, erhålla utmätning

jämväl af lägenhet, som för inteckningen

ansvarar först efter den egendom,

som blifvit särskildt utmätt

eller afträdd till konkurs.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 7 Sami. 70 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

stamfastigheten eller lägenheten skett

förr än värdet sattes.

Askas, att lägenheten skall tilllika

med stamfastigheten utmätningsvis

säljas, då må ej, där ett mot

värdet svarande belopp hos vederbörande

exekutor nedsättes, lägenheten

utmätas eller förordnande om

dess försäljning meddelas.

3 mom. Vill någon låta inteckning, för hvilken stamfastighet och

lägenhet ansvara på sätt i 2 mom. sägs, dödas, så vidt inteckningen besvärar

lägenheten, må inteckningshandlingen uppvisas vid annan underrätt

än den, hvarunder lägenheten lyder. Den rätt läte, då sådant sker, i sitt

inteckningsprotokoll göra anteckning om ansökningen samt korteligen angifva

hvad inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den

utgafs, af hvilken rätt inteckningen är beviljad, när och under hvilken

§ i protokollet det skedde, och när inteckningen förnyats, nedsatts eller

annorledes förändrats, om det skett; teckne ock bevis å handlingen

om uppvisandet och ändamålet därmed. Sedan må protokollet i ärendet

ingifvas till rätten i den ort, där lägenheten ligger; och vare det så gildt,

som hade inteckningshandlingen dit ingifvits.

4 mom. Huru i visst fall afsöndradt område, som förut tillhört

ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp, må befrias från ansvar för inteckningar

i stamhemmanet, därom är särskildt stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910 och tillämpas

jämväl i fråga om inteckning, som tillkommit före nämnda dag, men icke

beträffande afsöndring, som därförinnan skett.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Lag utskottets Utlåtande N:o 72.

(Klingl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om ändrad lydelse af 79 och 104 §§ utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 79 och 104 §§ utsökningslagen skola erhålla

följande ändrade lydelse:

79 §.

Utmätes fast egendom, skall utmätningsmannen upprätta beskrifning

däröfver; och gälle om egendomens värdering hvad förut om värdering af

lös egendom är sagd!. Utmätningsmannen affordre ock gäldenären de

handlingar, som visa hans äganderätt eller tjäna till upplysning om servitut,

nyttjanderätt eller rätt till afkomst eller annan förmån, som skall

af egendomen utgå. Utmätas flera egendomar på en gång; varda de hvar

för sig beskrifna och värderade.

Har öfverexekutor enligt 28 § förordnat om försäljning af fast egendom,

läte han den af utmätningsmannen beskrifvas och värderas.

År fast egendom, som skall utmätningsvis säljas, intecknad gemensamt

med andra egendomar, och finnes för någon af egendomarne icke

uppskattning till allmän bevillning, skall värdering ske jämväl af egendom,

som ej skall säljas; skolande om förrättningen ägaren underrättas på sätt

i 60 § stadgas.

104 §.

Skola flera fasta egendomar,

som för en fordran äro gemensamt

intecknade, säljas; varde, så framt

någon af dem häftar för särskild inteckning

eller kommit i särskild ägares

hand, hvarje egendom för sig

till försäljning utropad. Gå ej vid

denna försäljning egendomarne så

högt, att fordran, för hvilken de äro

gemensamt intecknade, fullt kan

gäldas; då skola, där ej innehafva
-

104 §.

Skola flera fasta egendomar,

som för en fordran äro gemensamt

intecknade, säljas; varde, så framt

någon af dem häftar för särskild inteckning

eller kommit i särskild ägares

hand, hvarje egendom för sig

till försäljning utropad. Gå ej vid

denna försäljning egendomarne så

högt, att fordran, för hvilken de äro

gemensamt intecknade, fullt kan

gäldas; då skola, där ej innehafva
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

28

(Kungl. Maj:ts förslag.)

ren af denna fordran samtycker, att

vid de skedda utropen må förblifva,

eller hvad för honom ur köpeskillingarna

brister genast erlägges, alla

egendomarne gemensamt utropas till

försäljning. Äro två eller flera bland

egendomarne i samma ägares hand,

skall ock, där han det äskar, gemensamt

utrop äga rum af de egendomar,

som honom tillhöra. Ej skola

dock fastigheter, i särskilda län eller

städer, eller fastighet å landet och

sådan i stad gå i en försäljning, där

ej fastigheterna tillhopa utgöra en

egendom, eller alla rättägande det

medgifva.

Gå ej vid det gemensamma utropet

egendomarne öfver sammanlagda

beloppet af det, som bjudits

vid de särskilda utropen; stånde vid

första utropen fast: gå de högre;

galle sista försäljningen, och varde

öfverskottet på de gemensamt utropade

egendomarne fördeladt efter

de uppskattningsvärden, hvarefter

allmän bevillning utgick för nästföregående

år. Har någon af egendomarne

blifvit styckad, och finnes

ej sådant uppskattningsvärde för

hvarje del; då skall den på egendomen

belöpande andel i öfverskottet

mellan delarne skiftas efter den för

hvarje del påbjudna köpeskilling.

Har från egendom, däri inteckning

beviljats, lägenhet afsöndrats,

och ansvarar lägenheten för den inteckning

allenast på sätt i 2 mom.

af 37 § i förordningen angående in
-

(Utskottets förslag.)

ren af denna fordran samtycker, att

vid de skedda utropen må förblifva,

eller hvad för honom ur köpeskillingarna

brister genast erlägges, alla

egendomarne gemensamt utropas till

försäljning. Äro två eller flera bland

egendomarne i samme ägares hand,

skall ock, där han det äskar, gemensamt

utrop äga rum af de egendomar,

som honom tillhöra. Ej skola

dock fastigheter i särskilda län eller

städer, eller fastighet å landet och

sådan i stad gå i en försäljning, där

ej fastigheterna tillhopa utgöra en

egendom, eller alla rättägande det

medgifva.

Gå ej vid det gemensamma utropet

egendomarne öfver sammanlagda

beloppet af det, som bjudits

vid de särskilda utropen; stånde vid

första utropen fast: gå de högre;

galle sista försäljningen, och värde

öfverskottet på de gemensamt utropade

egendomarne fördeladt efter

de uppskattningsvärden, hvarefter

allmän bevillning utgick för nästföregående

år. Har någon af egendomarne

blifvit styckad, och finnes

ej sådant uppskattningsvärde för

hvarje del; då skall den på egendomen

belöpande andel i öfverskottet

mellan delarne skiftas efter den för

hvarje del bjudna köpeskilling.

Har från egendom, däri inteckning

beviljats, lägenhet afsöndrats,

och ansvarar lägenheten för den inteckning

allenast på sätt i 2 mom. af

37 § i förordningen angående in
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Lagutskottets Utlåtande N:o U2.

(Kungl. Majrts förslag.) (Utskottets förslag.)

teckning i fast egendom sägs, må

inteckningen ej föranleda försäljning

af den afsöndrade lägenheten, utan

så är att vid utropet af stamfastigheten

den därför bjudna köpeskillningen

funnits icke förslå till

fulla gäldandet af inteckningshafvarens

fordran och icke lägenhetens

ägare genast erlägger hvad däri

brister eller, där lägenhetens ansvar

är begränsadt till visst belopp, som

understiger bristen, hvad sålunda må

ur lägenheten uttagas.

Då beräknas skall, huruvida de

först bjudna köpeskillingarna förslå

till gäldande af den gemensamma

inteckningen, skall, med tillämpning

af de i 127, 128 och 129 §§ stadgade

grunder, hvarje fordran, som på frågan

inverkar, upptagas till det belopp,

hvartill den beräknas uppgå

den dag, å hvilken enligt 121 § sammanträde

för köpeskillingens fördelning

skall äga rum.

teckning i fast egendom sågs, må

inteckningen ej föranleda försäljning

af den afsöndrade lägenheten, utan

så är att vid utropet af stamfastigheten

den därför bjudna köpeskillingen

funnits icke förslå till

fulla gäldandet af inteckningshafvarens

fordran och icke lägenhetens

ägare genast erlägger hvad däri

Ö Ö Oo

brister.

Då beräknas skall, huruvida de

först bjudna köpeskillingarna förslå

till gäldande af den gemensamma

inteckningen, skall, med tillämpning

af de i 127, 128 och 129 §§ stadgade

grunder, hvarje fordran, som på frågan

inverkar, upptagas till det belopp,

hvartill den beräknas uppgå

den dag, å hvilken enligt 121 § sammanträde

för köpeskillingens fördelning

skall äga rum.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1910.

2) att propositionen, i hvad den rör lag om ändrad

lydelse af lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-,

soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar

för inteckningar i stamhemmanet, icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

3) att Riksdagen, med afslag å ifrågavarande proposition,

i hvad den rör lag om särskild värdering af afsöndrad

lägenhet, måtte i skrifvelse till Kung!. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t snarast möjligt täcktes låta

utreda, huruvida, hufvudsakligen i det syfte, som med

lagförslaget afses, en värdering kan anordnas, som

utan att inteckningshafvares säkerhet därigenom äfventyras,

bättre än i förslaget sker, tillgodoser de anspråk,

hvilka måste uppställas i afseende å värderingsförfarandets

billighet och enkelhet, samt för Riksdagen framlägga

det förslag som däraf kan föranledas;

4) att herr Forsbergs omförmälda motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

5) att det i herr Lindhagens förutnämnda motion

under punkt 1 framställda yrkande icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda;

6) att det i herr Lindhagens motion under punkt

2 framställda yrkande icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda; samt

7) att Riksdagen, i anledning af herr K ronlunds

ofvan omförmälda motion, måtte för sin del antaga

följ ande

Lag

om ändring af 1 § i lagen den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och

båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar

i stamhemmanet.

Härigenom förordnas, att den i 1 § af lagen den 18 oktober 1907

angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar

för inteckningar i stamhemmanet stadgade tid, den 1 juli 1908,

inom hvilken ägare af i lagen afsedda lägenheter i vissa fall skola hafva

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o U2. 31

gjort ansökning, hvarom i samma § förmärs, utsträckes till deri 1

juli 1911.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Stockholm den 14 maj 1909.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservationer:

Beträffande utskottets hemställan under 4):

Herr Wulén, med hvilken herrar Zetterstrand, Pettersson från Södertälje,

grefve Hamilton och Ersson instämt, har anfört följande;

»Uti sitt af utskottet citerade yttrande i förevarande ämne har lagberedningen

framhållit, att en afsöndrad lägenhet visserligen måste ansvara

för inteckningar i stamhemmanet med hela sitt värde vid den tid, då afsöndringen

sker, men att det däremot måste anses fullt berättigadt, att den

är fri från dylik ansvarighet med den förhöjning i värdet, lägenhetsägarens

åtgöranden gifvit den. »Att skydda denna värdeförhöjning genom

att begränsa ansvarigheten till det ursprungliga värdet är därför», säger

beredningen, »en anordning, som för lägen hetsägarens trygghet är af stor

betydelse, på samma gång den icke innebär någon obillighet mot inteckningshafvaren».

I enlighet med denna grundsats synes den i herr Forsbergs motion

väckta frågan att vid den särskilda värderingen, som må påkallas i ändamål

att få beloppet af lägenhetens ansvarighet för en gemensam inteckning

fixeradt, lägenhetens beskaffenhet på ett något tidigare stadium än

själfva värderingstillfället bör läggas till grund för värderingen förtjänt

af beaktande. Den tidpunkt, som härvid rättvisligen bör komma i fråga,

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets Utlåtande N:o 72.

är tiden för lägenhetens afsöndring, hvilken ju fullt konstateras genom

lagfarten å densamma. Visserligen torde svårigheter möta att bestämma

själfva markens beskaffenhet vid sagda tidpunkt; men däremot synes det

vara lätt att konstatera, hvilka byggnader sedan dess å lägenheten blifvit

nyuppförda. Det bör därför vara görligt att från värderingen undantaga

sådana byggnader, som bevisligen tillkommet efter afsöndringen. Därest

ej värderingen verkställes omedelbart efter sagda tidpunkt, lärer genom

dylikt undantag lägenhetsägarens ställning blifva väsentligt förmånligare.

Särskilt för de ofta förekommande fall att lägenhetens största värde ligger

i de af dess ägare uppförda åbyggnaderna kan detta få stor betydelse.0

På grund häraf har jag yrkat, att utskottet måtte hemställa i punkt

4:o af sitt betänkande:

att vid den i punkten 3 omförmälta utredning

äfven måtte undersökas, huruvida och i hvad mån byggnader

å afsöndrad lägenhet, hvilka tillkommit efter afsöndringen,

må från lägenhetens värde undantagas.»

_ Herr Lindhagen, med hvilken herrar Jansson i Edsbäcken och Forsberg

instämt, har anfört:

»I herr Forsbergs motion har yrkats, att vid den särskilda värdering,

hvarom förslag till lag framlagts, borde till värderingsgrund tagas

lägenhetens beskaffenhet vid tiden för den sista gemensamma inteckningens

fastställelse, såvidt denna beskaffenhet kan med tillfredsställande säkerhet

utrönas. Principiellt kan ej något invändas mot en sådan anordning,

hvarigenom ytterligare åtskilligt skulle vinnas för ifrågavarande lagstiftnings

behjärtansvärda ändamål. Tankens förverkligande för många fall

torde med god vilja också ej behöfva stöta på oöfverstigliga hinder.

Jag hemställer alltså:

att Riksdagen med anledning af herr Forsbergs

motion ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte i samband

med den i utskottets hemställan under punkt 3 begärda

utredningen rörande lagförslaget om särskild värdering

tillika låta undersöka, huruvida och under hvilka

förutsättningar vid värderingen kan, därest lägenhetsinnehafvaren

så önskar, till värderingsgrund tagas lägenhetens

beskaffenhet till jord och byggnader vid en tidi
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 72. 33

(rare tidpunkt, än värderingen äger ruin, och hälst redan

vid tiden för den sista gemensamma inteckningens fastställelse.

»

Beträffande, utskottets hemställan under 5):

Herrar Zetterstrand, Widén, Lindhagen, grefve Hamilton, Jansson i

Edsbäcken, Pettersson från Södertälje, Ersson och Forsberg hafva ansett, att

utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med anledning af förevarande del

af herr Lindhagens motion, ville anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte snarast möjligt taga i öfvervägande, huruvida

och under hvilka förutsättningar äfven lägenheter

uppkomna genom ägostyckning må komma i åtnjutande

af enahanda förmåner, som enligt lagförslaget skulle beredas

jordafsöndringar.

Till stöd härför har herr Lindhagen ytterligare anfört följande:

»I 1900 års riksdagsskrivelse begärdes att ifrågavarande lagstiftnings

förmåner skulle komma eu jordlägenhet till godo ^ vare sig den

utbrutits genom ägostyckning eller jordafsöndring. Behofvet är sakligt

sedt lika i båda fallen. Såsom i motionen erinrats, gifves det fall, då

utbrytningarna ensamt eller lämpligast kunna ske genom ägostyckning.

Det har ock inom uttkottet vitsordats, att på vissa orter i landet är behofvet

af lagstiftningen i fråga vida större för ågostyckade områden än

för jordafsöndringar.

Något allvarligt försök af lagberedningen att finna eu lösning äfven

för lagstiftningens tillämpning på ägostyckningar synes knappast vara

gjordt. Det enda som kan anföras för att lagstiftningen utan äfventyrfighet

kan tillämpas just på jordafsöndring är, att enligt lag ej får afsöndras

mer än en femtedel af fastighetens ägoområde med rätt dock för befallningshafvande

att lämna tillstånd till större afsöndring. Man vinner

samma säkerhet i fråga om ägostyckning genom en föreskrift, att den del

af en ägostyckad fastighet, soin afsetts till bildande af egna hem, skall

liksom jordafsöndringar få inbegripas under lagstiftningen, därest denna

del och tillika verkställda jordafsöndringar sammanlagdt ej öfverstiga en

femtedel af den ursprungliga fastighetens areal. Befallningshafvande kan

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 70 Häft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Lagutskottets Utlåtande N:r 72.

ju förbehållas pröfningsrätt i detta afseende och äfven här få medgifva

om och i hvad mån förenämnda femtedel får öfverskridas. Detta framkastas

endast såsom ett förslag.»

Ö

Beträffande utskottets hemställan under G):

Herrar Lindhagen, grefve Hamilton, Jansson i Edsbäcken, Pettersson

från Södertälje, Ersson och Forsberg hafva ansett, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen, med anledning af denna del af

herr Lindhagens motion, ville anhålla, att Kungl. Magt

måtte snarast möjligt taga i öfvervägande, huruvida ej

anordningar på lagstiftningens väg kunde vidtagas i

syfte att en lägenhet under vissa förutsättningar kunde

helt frigöras från hufvudfastighetens inteckningar.

Till stöd härför har herr Lindhagen ytterligare anfört följande:

»Det har inom utskottet från flere håll framhållits, att genom det

framlagda förslaget icke åå synnerligen mycket synes vara att vinna i det

af Riksdagen äskade afseendet. Framför allt är detta förhållandet därför

att förslaget ej tillgodoser, hvad man egentligen vill uppnå, nämligen möjhet

att kunna frigöra eu lägenhet från inteckningsansvar. En dylik aflösning

skulle dock kunna ske antingen på sätt redan genom 1907 års

lag blifvit stadgadt rörande knektetorpen eller ock genom ett expropriationsförfarande

på sätt i motionen antydes. En närmare undersökning härom

synes ej på allvar ägt rum, men enligt vår öfvertygelse kan en dylik verklig

lösning af saken i många fall utan men för fastighetskrediten åvägabringas.»

Herr Zetterstrand har reserverat sig mot vissa delar af utskottets

motivering.

Stockholm 1909. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:217 Riksdagens Skrifvelse N:o 217 s. 1 i texten