Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3

1909-03-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1909:3, Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 4 mars 1909, kl. 1 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 3 i anledning

af Kungl. Maj.is i statsverkspropositionen gjorda framställning

i fråga om anslag till eu processkommission

äfvensom en i anledning af de äskade anslagen till nya

lagberedningen och processkommissionen väckt motion.

Uti punkten 10 under andra hufvudtiteln, hvilken punkt öfverlämnats

till behandling af sammansatta stats- och lagutskottet, har Kungl.

Magt föreslagit Riksdagen

att till bestridande af kostnaderna för en processkommission, afsedd

att verkställa omarbetning af rättegångsbalken och därtill hörande författningar,

på extra stat för år 1910 bevilja 50,000 kronor.

Föredragande departementschefen har beträffande förevarande förslag

till statsrådsprotokollet anfört följande:

»Nya lagberedningens år 1884 framlagda betänkande angående

rättegångsväsendets ombildning, det s. 1c. principbetänkandet, innefattade

utkast till en fullständig processlag och åsyftade en ur enhetliga synpunkter

verkställd revision ej blott af det processuella förfarandet i

tvistemål och i brottmål, utan äfven af domstolsorganisationen. Beredningen

uttalade väl, uti inledningen till betänkandet, att den tillämnade

nya lagstiftningen svårligen kunde åvägabringas i ett slag eller genom

samtidiga lagstiftningsåtgärder. Reformen borde genomföras styckevis.

Men vid det partiella lagstiftningsarbetet skulle principbetänkandet,

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Samt. 2 Afd. 3 Höft. (N:o 3). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.

såsom ramen eller stommen därför, hafva till uppgift att förekomma

att, till följd af sönderstyckningen, det organiska sammanhanget ginge

förloradt, och slutmålet vore alla de spridda delarnes sammanförande

till ett organiskt helt uti ett fullständigt kodifieradt lagförslag.

Det blef dock snart tydligt, att det sålunda i stort planlagda

arbetet icke skulle låta sig genomföras. Förstärkta lagberedningens

yttrande angående hufvudgrunderna för en ny rättegångsordning, afgifvet

år 1887, uppbars ej af den enhetliga åskådning och den villighet

att, visserligen utan våldsamt brytande med nedärfda förhållanden,

ombilda vårt processväsen efter moderna grundsatser, som utmärkt principbetänkandet.

De viktigaste uppdrag att utarbeta förslag rörande enstaka

delar af rättegångsordningen, hvilka därefter anförtroddes nya lagberedningen,

blefvo ock lämnade under begränsningar, hvarifrån man i

principbetänkandet trott sig kunna och böra bortse. Så föreskrefs, att

beredningen vid uppgörande af förslag till lag angående bevisning

inför rätta hade att utgå från den förutsättning, att bevispröfning fortfarande

skulle äga rum i alla tre instanserna. Likaså borde det lagförslag

angående villkoren för fullföljd af talan i öfverrätt och hos

Konungen, som beredningen erhöll i uppdrag att utarbeta, grundas på

förutsättningen, att gällande organisation af öfverdomstolarna och förfarandet

därstädes skulle bibehållas hufvudsakligen oförändrad. När

slutligen nya lagberedningen år 1893 anbefalldes att företaga revision

af handelsbalken, var därmed äfven besegladt, att med den fullständiga

ombildningen af vårt rättegångsväsende måste tills vidare anstå.

Lagstiftningsarbetet inom processrättens område har likväl sedermera

ingalunda legat nere. I åtskilliga delar af rättegångsbalken har

ändring vidtagits; andra hafva varit föremål för omarbetning i förslag,

hvilka ej blifvit till lag upphöjda. Men arbetet har rört sig inom gränserna

för partiella reformer, hvilka — i olikhet mot det i principbetänkandet

förordade partiella lagarbetet — icke haft till syfte att så småningom uppbygga

en ny modern processordning. Ehvad reformförslagen genomförts

eller ej, torde de också varit ägnade att befästa och fördjupa insikten

därom, att inom rättegångsväsendet, hvars skilda delar så nära sammanhänga

med och ömsesidigt betinga hvarandra, verksam förbättring icke

står att vinna på den sålunda hos oss under senaste tid inslagna väg.

Det förnämsta resultatet af nyss antydda partiella reformarbete

utgöres af lagen den 14 juni 1901 om ändring i vissa delar af rättegångsbalken.

Härigenom hafva nya bestämmelser gifvits om domstols

behörighet, om vissa invändningar i rättegång, om fullföljd af talan

och om förfarandet i högre rätt. Näppeligen kan dock påstås, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- (och Lar/-) Utskottets Utlåtande N:o 3.

denna vidlyftiga och med synnerlig omsorg utarbetade författning i

någon större grad skänkt ökad säkerhet eller snabbhet åt vår process.

Det tillfälle till kraftigare processlcdning, som lagen velat bereda öfvcrdomstolarna

genom sina föreskrifter om rätt att anställa muntligt förhör,

torde endast undantagsvis blifva begagnadt. Då lagen låtit till

större delen de prestanda bortfalla, Indika varit stadgade såsom villkor

för talans fullföljd, lärer detta ej verkat odeladt gagneligt. T den mån

lagen härigenom varit en bidragande orsak till eu starkare tillströmning

af mål i den högsta instansen, har den minskat utsikterna för rättegångarnas

skyndsamma afgörande.

Att förslaget till lag om bevisning inför rätta alltjämt förblifvit

ett blott förslag, ehuru det upprepade gånger i skilda redaktioner

framlagts för Riksdagen till antagande, är ägnadt att ur annan synpunkt

belysa det vanskliga i partiella reformförsök å processlagstiftningens

område. När, såsom för Eders Kung!. Maj:t är kändt, Riksdagens

Andra kammare gjort till villkor för förslagets antagande att häradsnämndens

befogenhet utsträckes, må det visserligen kunna sägas, att

frågan härom ej äger det nödvändiga samband med den fria bevispröfningens

lagfästande, som kammaren velat gorå gällande. Men till

grund för kammarens ståndpunkt torde dock ligga eu uppfattning om

sammanhanget mellan domstolens organisation och dess verksamhet i

processen, hvars berättigande icke får underkännas.

Svårigheten att med bibehållande af vår nuvarande processordnings

luifvudgrunder afhjälpa rättsskipningens kännbaraste brister, framför

allt dess förlamande långsamhet, lärer emellertid hafva än klarare framstått,

vid de fyrfaldiga försöken att minska högsta domstolens arbetsbörda.

För att nedbringa den växande balansen af oafgjorda mål och

ärenden i högsta domstolen förordnades genom lag den 18 maj 1894,

att fattigvårdsmål ej finge fullföljas från kammarrätten. När denna

föreskrift visade sig otillräcklig för sitt syfte, tillgreps utvägen att höja

antalet ledamöter i domstolen från sexton till aderton. Denna från den

1 maj 1897 bestående anordning befanns likväl ej heller till fyllest.

Balansen fortfor att stiga. Trots de allvarliga betänkligheterna mot eu

ytterligare ökning af ledamotsantalet blef därför genom lag den 20 juni

1905 bestämdt, att domstolen skulle utgöras af tjuguett justitieråd.

Dock skulle detta antal efter 1908 års utgång nedbringas till aderton,

i den mån sådant i följd af inträffade ledigheter kunde ske.

Sistnämnda stadgande hvilade på den förutsättning, att vid nyss

angifna tidpunkt sådana lagändringar vore genomförda, att antalet mål

och ärenden, hvarmed högsta domstolen hade att taga befattning, väsent
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.

ligen nedbringats. I öfverensstämmelse härmed framlade ock Kungl.

Maj:t, på min hemställan, för 1907 års Riksdag ett förslag till lag om

ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken. Förslaget afsåg att

hejda tillströmningen af mål medelst införande af en summa revisibilis

och revisionsskillingens höjande. Det blef emellertid af Riksdagen

förkastad t.

Nu har väl, genom det hvilande grundlagsförslaget om inrättande

af en regeringsrätt och ett lagråd, blifvit ställdt i utsikt att högsta domstolen

skall för framtiden befrias från laggranskningen och från pröfningen

af vissa ansökningsärenden. Men på sätt jag förut i dag haft

tillfälle erinra, kan ej sådan lättnad i domstolens arbetsbörda beräknas

härigenom inträda, att en minskning af dess ledamotsantal är tillrådlig.

Genom lag den 8 maj 1908 är, med ändring i lagen den 20 juni 1905,

redan stadgadt, att högsta domstolen skall utgöras af tjuguett justitieråd,

intill dess ny lag om domstolens tjänstgöring på afdelningar

träder i kraft. Jag har sett mig nödsakad hos Eders Kungl. Maj:t

hemställa, att enligt det förslag till sådan ny lag, som kommer att för

innevarande års Riksdag framläggas, domstolen skall utgöras af tjugufyra

justitieråd, hvaraf tre afses för tjänstgöring i lagrådet. Någon

tidpunkt, då antalet dömande justitieråd skulle kunna nedsättas under

tjuguett, har ansetts ej kunna på förhand bestämmas.

Att en högsta domstol med tjugufyra ledamöter är för våra förhållanden

onaturligt stor, lärer icke kunna förnekas. Å andra sidan

kan med fog anmärkas, att ej ens nämnda antal är tillräckligt för att

högsta domstolen skall kunna på ett fullt tillfredsställande sätt upprätthålla

den tjänstgöring på afdelningar, som af domstolen fordras.

Med kännedom om det för hvarje år växande antalet invecklade och

svårlösta rättegångar måste man ock tvifvelsutan göra sig beredd på

att, om ej ytterligare åtgärder vidtagas, balansen icke skall låta sig

nedbringas för någon afsevärdare tid.

Då jag underställde Kungl. Maj:t det förslag till grundlagsändringar,

hvarom jag nyss talat, framhöll jag äfven, att verklig och

varaktig bot för den öfverklagade långsamheten i rättskipningen uti

högsta instansen ej lämpligen kan vinnas annorledes än genom de af

Riksdagen förkastade inskränkningarna i fullfölj dsrätten eller anordningar,

som medföra liknande verkan — därvid jag åsyftade, exempelvis, beläggande

af fullföljden i besvärsmål med eu afgift, motsvarande revisionsskillingen,

eller införande af ett modernt revisionsförfarande i stället

för vårt nuvarande, hvilket med det förra blott äger namnet gemensamt.

Jag uttalade vid samma tillfälle, att denna väg måste anses för när
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

j Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.

varande stängd. Och jag är fortfarande af den mening, att dylika åtgärder

icke stå att genomföra, om de nämligen föreslås isolerade, utan

samband med vederbörliga ändringar i de lägre domstolarnas organisation

och processverksamhet.

Att nya lagberedningen icke vid planläggningen för den tillämnade

processreformen undgått missgrepp, hvilka i sin mån verkat hiuderligt

för reformens framgång, lärer vara oemotsägligt. Men förvisso måste

hufvudsakliga orsaken till arbetets afstannande sökas däri, att det

beståendes brister då ännu icke nog allmänt och lifligt uppfattats och

att man i allt fall torde föreställt sig, att de kunde genom mindre

radikala åtgärder undanröjas. I båda dessa hänseenden torde de gångna

årens erfarenheter hafva åstadkommit en väsentlig förändring.

Uet är sålunda ej blott långsamheten i den högsta instansens rättsskipning,

hvaröfver allmänneligen och med rätta klagas. Äfven i andra

afseenden har vår processordning blifvit i senare tid inom Riksdagen

eller eljest i den offentliga diskussionen ställd under debatt. Så hafva

allvarliga anmärkningar riktats mot vikariatssystemet vid häradsrätterna;

mot dessa domstolars bristande permanens; mot bristen på offentlighet

i våra öfverrätter; mot den fara för stadsdomstolarnas sjanständighet,

som kan ligga däri, ''att de till sin sammansättning, äfven hvad det

juridiskt skolade elementet angår, väsentligen bero af medborgarnes

val; o. s. v. — allt brister, som nära sammanhänga med vårt rättegångsväsens

grunder och först vid en genomgripande ombildning däraf

torde kunna afhjälpas.

Erinras må ock att, efter det jag vid sist förflutna Riksdag besvarat

ett till mig riktadt spörsmål i ämnet, den förhoppning blef i

Andra kammaren uttalad, att frågan om en processreform måtte ånyo

upptagas inom den allra närmaste tiden.

De omständigheter, hvilka jag nu i korthet skildrat, hafva hos

mig stadgat den öfvertygelse, att arbetet på vårt rättegångsväsendes

nydaning nu lämpligen bör åter företagas och i formellt hänseende

erhålla samma omfattning, som med nya lagberedningens principbetänkande

afsågs.

Gifvet är, att de af nya lagberedningen afgifna betänkanden och

förslag skola vid detta arbetes utförande blifva goda hjälpmedel. Mycket

och värdefullt arbete är verkställdt, som bör i ej ringa mån underlätta

frågans lösning för dem, hvilka få sig detta värf i första hand anförtrodt.

Frågans stora vidd och synnerligen grannlaga beskaffenhet göra

det likväl för mig tydligt, att uppdraget icke heller nu kan lämnas åt

en institution af mindre styrka än den nya lagberedningen ägde.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o Sr

Den nuvarande lagberedningen torde före årets utgång hafva fullbordat

revisionen af jordabalken. Det kunde alltså synas, som beredningen

därefter lämpligen borde företaga det nu ifrågasatta lagarbetet.

Härvid är dock att märka, att beredningen tillkommit för utarbetande

af sådana lagförslag, som omfatta större afdelningar af eivillagstiftningen.

På sätt beredningen anfört i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 5 januari

1903, lärer alltså varit afsedt, att ämnena för beredningens arbeten

skulle hämtas från de rättsområden, Indika falla inom ramen för giftermåls-,

ärfda-, jorda-, byggninga- och handelsbalkarna i 1734 års lag.

Då nu flera viktiga och omfattande delar af familjerätten vänta på snar

bearbetning, exempelvis frågorna om hustrus rättsliga ställning, om

äktenskapsskillnad, om förhållandet mellan föräldrar och barn, lärer det

ej vara tillrådligt att rycka lagberedningen från dess föresätta egentliga

uppgift.

Jag anser alltså, att en särskild kommission bör tillsättas, hvilken

— under namn af processkommissionen — skall hafva i uppdrag att

verkställa omarbetning af rättegångsbalken jämte därtill hörande författningar.

Att närmare begränsa uppdraget genom att på förhand

binda kommissionen vid vissa bestämda förutsättningar för omarbetningen

lärer icke vara klokt. Ej heller torde ordningen för arbetets utförande

lämpligen kunna fastställas, förrän kommissionen därom afgifvit förslag.

Det synes böra beräknas, att kommissionen skall träda i verksamhet

vid 1910 års början. Jag hyser den förhoppning, att erforderliga arbetskrafter

då skola stå till buds.

Kommissionens sammansättning torde böra öfverensstämma med

den nuvarande lagberedningens och kostnaderna för kommissionen alltså

äfven anslås till det belopp, som Riksdagen sedan år 1903 beviljat för

upprätthållande af lagberedningens verksamhet, eller 50,000 kronor årligen.

Ehuruväl uppenbart är, att kommissionen för fullgörande af sitt

värf måste använda flere år, lärer, på sätt i motsvarande fall varit

vanligt, anslagsbeloppet böra uppföras å extra stat.»

Tillika har uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 120),

hvilken jämväl hänskjutits till sammansatta stats- och lagutskottet, herr

Lindhagen hemställt,

att Riksdagen ville, med beaktande af i motionen åberopade synpunkter,

bevilja det under andra hufvudtiteln i statsverkspropositionen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande No 3.

begärda anslag till nya lagberedningen men afslå anslaget till en särskild

processkommission.

1 iH stöd för sin omförmälda hemställan bär herr Lindhagen anfört:

»Uti statsverkspropositionen har under andra hufvudtiteln föreslagits

anslag dels till fortsättande af nya lagberedningens verksamhet

och dels till inrättandet af en processkommission. Enligt propositionen

skulle nya lagberedningen, då den under loppet af innevarande år afslutar

sitt arbete på jordabalken, omedelbart fortsätta med civilrätten

och närmast giftermålsbalken. Kommissionen åter skulle ägna ett, såsom

det säges, flerårigt arbete på eu nydaning af våld rättegångsväsende.

Samtidigt föreligga yrkanden från många håll på en mer eller

mindre omfattande revision af allmänna strafflagen.

Att alla dessa frågor stå för dörren, är obestridligt. Men fråga

är till en början, om man kan rå på dem och smälta alla på en gång.

Detta beror åter åt i hvad män de verkliga fruktbara principerna för

allt detta arbete stå så klara för samtiden, att arbetet nu verkligen

leder till något gagneligt resultat och ej rinner ut i sanden, såsom skett

med sa mycket dylikt lagarbete under det gångna århundradet.

\ idare är ordningen för frågorna också en maktpåliggande angelägenhet.

Arbetet med strafflagstiftningen, hvarom propositionen ej

nämner något, synes tills vidare skola undanskjutas, ehuru det enligt

en ganska utbredd uppfattning är till sin natur ännu mer brådskande

äu rättegångsreformen. Hit hör äfven den oafvisliga angelägenheten att

ej äfventyra den framtida fortsättningen af det påbörjade skandinaviska

samarbetet på civillagstiftningen.

Vanskligt synes också vara att på en gång skaffa verkligt kompetenta

personer till den nya regeringsrätten, förstärkningen af högsta

domstolen samt två stora permanenta lagkommissioner.

Allt detta sammanlagdt manar till eftertanke, om icke dessa saker

höra mogna något och om det är skäl att i en sådan oklar situation

genast sätta i gång en ny dyrbar lagkommission med ovissa arbetsresultat

vid sidan af den redan inrättade. Den frågan höres litet hvarstädes

äfven bland juridiska kretsar.

%a lagberedningen kunde ju i stället få påbörja det särdeles

omfattande arbetet med rättegångsreformen. Samtidigt kunde ett par

mindre beredningar på en eller tre personer hvardera ta upp ett arbete

på de mest brådskande frågorna, den ena inom strafflagstiftningen och

den andra inom giftermålsbalken (mannens målsmanskap, utom äktenskapet

födda barns och deras mödrars rättsliga ställning och möjligen

äktenskapsskillnad). Äfven andra anordningar äro tänkbara.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Utskottet)

utlåtande.

Sammansätta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3-

I detta ämne åberopas, utöfver hvad nu sagts, innehållet i min

motion (n:o 3) om vidmakthållande af utsikterna för åstadkommande af

nya, såvidt ske kan öfverensstämmande civillagar för de nordiska länderna,

äfvensom mitt yttrande om saken i remissdebatten.''»

Utskottet kan ej annat än instämma uti den i statsrådsprotokollet

uttalade uppfattning, att för vinnande af ökad säkerhet och snabbhet i

rättsskipningen en genomgripande reform af vårt rättegångsväsen är af

behofvet högeligen påkallad. Likaledes delar utskottet föredragande

departementschefens uppfattning, att, med föranledande af frågans vidd

och grannlaga beskaffenhet samt den mångfald spörsmål som den innefattar,

uppdraget att förbereda detta lagstiftningsarbete icke torde kunna

lämnas åt en institution af mindre styrka än den redan inrättade nya

lagberedningen.

Den omständigheten, att revision af jordabalken pågår och revision

af allmänna strafflagen lärer vara omedelbart förestående, samt att

dels eu mångfald kommittéer för närvarande syssla med omfattande

lagstiftningsarbeten på skilda områden, dels ock vidlyftiga förslag,

hvilka ännu ej blifvit till lag upphöjda, föreligga utarbetade, kan visserligen

föranleda tvekan, huruvida tidpunkten redan nu är inne att jämväl

gripa sig an med den ifrågasatta processreformen. Men med hänsyn

till sagda reforms stora vikt torde dock denna betänklighet böra vika.

En annan fråga är däremot, huruvida, på sätt i propositionen föreslagits,

en särskild ny stor lagkommission (processkommissionen) bör i

och för omarbetning af rättegångsbalken med tillhörande författningar

tillsättas utöfver den redan befintliga. Häremot kunna enligt utskottets

förmenande åtskilliga vägande skäl anföras.

Det torde sålunda kunna ifrågasättas, huruvida samtidigt därmed

att en mängd fackmän äro sysselsatta med de ofvan antydda omfattande

kommittéarbetena samt flera nya justitierådsämbeten skola tillsättas och

eu regeringsrätt inrättas, man jämväl skall kunna sides om lagberedningen

anordna en ny lagkommission af enahanda omfattning och till

densamma förvärfva personer med den framstående juridiska utbildning

och öfriga personliga förutsättningar, som knifvas för framgångsrikt

bedrifvande af ifrågavarande maktpåliggande lagstiftningsarbete.

Åfven under förutsättning att personfrågan skulle kunna lösas, lärer

det dock kunna medföra betydande olägenheter att samtidigt undan
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansätta Stals- (och Lo</-) Utskottets Utlåtande N:o 3.

draga lagskipningen och statsförvaltningen ett alltför stort antal af de

bästa arbetskrafterna.

Ett alltför forceradt lagstiftningsarbete i stort på eu gång inom

den allmänna rättens område kan järn vill ur andra synpunkter vara

äfventyrlig^ Det är fara värdt, att vederbörande myndigheter och den

intresserade allmänna meningen icke skola kunna smälta det stora

materialet och åt de mångskiftande frågorna ägna den uppmärksamhet,

som utgör en förutsättning för fruktbara resultat.

I dessa tider, då statsinkomsterna äro liårdt anlitade, torde icke

heller böra alldeles förbises de ganska afsevärdt ökade kostnader för

lagarbetet, som skulle föranledas af processkommissionens inrättande.

Har man emellertid den uppfattning, att en processreform inom

den närmaste tiden bör komma till stånd, men hyser å andra sidan

betänkligheter mot den ifrågasatta processkommissionens inrättande, så

torde frågan enligt utskottets förmenande lämpligen böra lösas så, att

det föreslagna lagstiftningsarbetet uppdrages åt lagberedningen, en anordning,

som, enligt hvad af statsverkspropositionen framgår, äfven

varit föremål för regeringens öfvervägande och jämväl tidigare ifrågasatts

såsom en tänkbar eventualitet.

Det må väl vara sant, att lagberedningen vid sitt instiftande till

en början erhöll i uppdrag att utarbeta sådana lagförslag, som omfatta

större afdelningar af civillagstiftningen, samt att Kungl. Maj:t, enligt

hvad under remissdebatten upplystes, redan den 14 nästlidne januari

ansett sig böra uppdraga åt lagberedningen att, sedan den enligt beräkning

inom detta års utgång afslutat behandlingen af jordabalken,

företaga omarbetning af giftermålsbalken med tillhörande författningar

jämte de delar af ärfdabalken, som kunna böra i samband därmed

behandlas, likasom ock att Riksdagen under senare åren påkallat revision

af lagstiftningen inom vissa delar af sistnämnda områden af civiilagstiftningen.

Härvid må dock erinras, att den fråga icke lärer varit för lagberedningen

främmande, att refoiunen åt familjerätten, sa trängande den

än vore, till äfventyrs borde, låt vara sedan vissa partiella förbättringar

i angifna hänseenden på detta lagstiftningsområde först vidtagits, få

träda tillbaka för processreformen såsom varande den mest trängande,

samt att rättegångsordningens reformerande kunde uppdragas åt lagberedningen.

Kungl. Maj:ts här ofvan angifna, åt lagberedningen nyligen lämnade

uppdrag, hvars påbörjande i allt fall ej kan ifrågakomma förrän

Bill. till Riksd... Prof. 1909. 4 Sami. 2 Afd. 3 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 3.

tidigast fram emot slutet af innevarande år, oeh som meddelats innan

ännu strafflagsreformen varit planlagd samt gifvetvis under förutsättning

af bifall till nu föreliggande proposition, lärer väl vid inträffade förändrade

förhållanden kunna lindras samt sålunda ej lägga hinder i väo-en

för den nu föreliggande frågans lösning i ofvan angifna riktning.

Af dessa skäl finner utskottet sig böra hemställa:

l:o) att Kungl. Maj:ts under 10:de punkten i

andra hufvudtiteln äskade anslag till en processkommission

ej må af Riksdagen beviljas, samt

2:o) att herr Lindhagens motion n:o 120 må

anses besvarad dels genom den under punkt 1 gjorda

hemställan oeh dels genom motiveringen i detta utlåtande.

Stockholm den 4 mars 1909.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Det skulle antecknas, att herr Fahlén ej deltagit uti detta ärendes

behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISÄAC MAKCUS'' BOK TBYC K K BI - VKTJfKKOJ, AG, 190».

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:46 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställning i fråga om anslag till en processkommission äfvensom en i s. 5 i texten