Sammansatta Stats■ fock Lag)utskoltets Utlåtande N:o 7
1909-05-06 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SLU 1909:7, Sammansatta Stats■ fock Lag)utskoltets Utlåtande N:o 7
Dokumentets text
Sammansatta Stats■ fock Lag)utskoltets Utlåtande N:o 7.
1
N:o 7.
Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1909 kl. 4 e. m.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande i anledning af
väckt motion om anslag till rättegång sbiträden att tillhandagå
genom olycksfall i arbete skadade arbetare eller
deras efterlefvande för utbekommande af dem enligt lag
tillkommande ersättning.
Till sammansatta stats- och lagutskottet har hänskjutits en inom
Andra Kammaren af herrar Larsson i Göteborg och Lindblad väckt motion,
n:o 51, af följande lydelse:
»Riksdagens Andra Kammare beslöt vid sistlidne års riksdag den 22
februari, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huru genom
olycksfall i arbete skadade arbetare eller deras efterlefvande lämpligast
skulle beredas tillfälle att erhålla rättegångsbiträde. Med stöd af detta
Andra Kammarens beslut och på grund af ytterligare vunnen ^erfarenhet
om de svårigheter, för att icke säga omöjligheter, som resa'' sig för de
genom olycksfall skadade eller deras efterlefvande att utfå den enligt lag
angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete tillerkända
invaliditets-, enke- och barnpensionerna, torde frågan ånyo böra bringas
inför Riksdagen.
I den vid 1908 års riksdag inom Andra Kammaren aflämnade
motionen n:o 61 finnes ett flertal fall anförda, utvisande dessa svårigheter
och den blottställda belägenhet de förolyckade eller änka och barn iråka
genom dels obekantskap med lagen och ännu mera genom obekantskap
med de processuella formerna, och att de sålunda af brist på nödig rättshjälp
ofta måste afvara t. o. in. den lilla ersättning lagen nu afsett att
utgå. Till de i ofvan angifna motion omnämnda fall ha under året
Bill. till Likså, Prof. 1909. i Sami. 3 Afd. 7 Höft. (N:o 7.) 1
2
Sammansatta Stats■ (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.
ytterligare tillkommit flera och kännedom vunnits om nya förhållanden,
som göra det ännu mera trängande att tillförsäkra den af olyckan drabbade
eller de efterlefvande det stöd, som de nu sakna.
Af hvad som sålunda blifvit bekant torde följande böra omnämnas.
På grund af den lockelse, som ligger uti erhållande af billigare försäkringspremier,
föranledes ett högst väsentligt antal yrkesidkare att olycksfallsförsäkra
sina arbetare, icke uti riksförsäkringsanstalten, utan i enskilda
bolag, och en del af dessa försäkringsbolag ha i sina kontrakt inrymt
bestämmelser, hvilka ställa de ersättningsberättigade invaliderna, änkor eller
barn, i än ofördelaktigare ställning. Så har exempelvis ett försäkringsbolag
bland sina villkor stipulerat, att bolaget öfvertager den försäkringstagaren
åliggande ersättningsskyldigheten under villkor, att då kraf om
ersättning enligt ofvannämnda lag skall afgöras af domstol eller skiljemän,
skall bolaget sättas i tillfälle att genom ombud företräda försäkringstagaren.
Ett annat bolag har följande allmänna villkor:
Önskar försäkringstagare träffa sådan öfverenskommelse angående
inhämtande af utlåtande från riksförsäkringsanstalten, hvarom i 15:de §
i lagen förmäles, bör försäkringstagaren till bolaget öfvcrlämna de handlingar,
hvarå riksförsäkringsaustaltens utlåtande är afsedt att grundas, och
ombesörjer bolaget öfverlämnandet af samma handlingar till riksförsäkringsanstalten,
dock med rätt för parterna och bolaget att dessförinnan företaga
den komplettering af handlingarna, som kan finnas erforderlig. Sluter
försäkringstagare utan bolagets medgifvande med skadad arbetare eller
med skadad arbetares efterlefvande aftal om ersättning, vare det aftal mot
bolaget utan verkan.
Ett tredje bolag med mycket utsträckt verksamhet stipulerar i sina
stadgar följande: ,
Arbetsgifvaren må endast med försäkringsbolagets medgifvande påkalla
sådant utlåtande af riksförsäkringsanstalten, hvarom i 15:de § af nämnda
lag förmäles, och skall i sådant fall utlåtandet infordras genom försäkringsbolaget
såsom arbetsgifvarens ombud.
Arbetsgifvare vare skyldig att, där tvist i afseende å ersättning
uppkommer mellan arbetare och arbetsgifvare, ofördröjligen till bolaget
öfverlämna alla tvisten rörande handlingar.
Öfverträdelse af i denna paragraf lämnad föreskrift medför förlust af
all rätt till ersättning enligt försäkringslagen.
Till dessa fall kan läggas ytterligare ett, som äfven det visar hur
lagens effektivitet icke endast försvåras, utan t. o. m. omintetgöres.
Plös eu arbetsgifvare i Göteborg hade eu arbetare förolyckats. Arbets
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammansätta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 7.
gifvaren utbetalade under något öfver två år eu ersättning till den
förolyckades änka och hennes barn, dock utan att något skriftligt aftal
förelegat, såsom lagen föreskrifver. Därefter uppstod tvist mellan parterna
och arbetsgivare!! upphörde att utbetala någon vidare ersättning. Au
drogs ärendet inför domstol, Korn emellertid afvisade änkans ersättningsanspråk
på den grund, att det icke blifvit styrkt, att aftal om ersättning
förelegat samt att dessa ersättningsanspråk bort vara framställda inom tvä
år efter det olycksfallet inträffat. Likaså afvisade domstolen målsägarens
yrkande, att arbetsgivare!! skulle gå ed på att intet aftal förelegat.
Målsägande» själf mäktade ej draga ärendet inför högre domstol, och den
genom förlikningsnämnden tillsatta sakföraren lät vid underdomstolens
beslut bero.
Bland de svårigheter, som af andra anledningar kunna uppstå för eu
skadad arbetare eller hans efterlefvande, då det gäller att ''utbekomma
föreskriven lifränta, möter ofta att inför den ersättningsskyldige eller
inför domstol kunna bevisa, att den förolyckades oförsiktighet vid olyckstillfället
icke med fog kan betecknas såsom ''grof vårdslöshet’. Det är
vid ett föregående tillfälle i Biksdagen konstateradt, att till och med i ett
hofrättsutslag dessa båda begrepp synts hafva blifvit förväxlade eller gjorda
likvärdiga. För eu skadad arbetare måste det tydligen vara än svårare
att i hvarje särskilt fall förklara skillnaden på dessa båda begrepp,
och dock hänger hela frågan om lifräntans utbekommande på klargörandet
häraf.
Vidare möter då och då också eu annan svårighet, nämligen att få
afgjordt, hvilken som är den enligt lagens mening ersättningsskyldige yrkesidkaren.
Särskild! vid skogsafverkning eller vid stenhuggeri»'' förekommer
ofta, att eu skogsägare eller en stenbrottsägare öfverenskommer om ett
arbetes utförande förmedelst ackord endast med en af de för arbetets utförande
anställde arbetare. Och under sådana förhållanden liar det visat
sig, att för förolyckade arbetare eller deras efterlefvande synnerligen stora
svårigheter för lifräntans utbekommande uppkommit.
Af det anförda synes sålunda framgå, huru sorgligt illa rustade arbetets
invalider, änkor och barn stå, då det gäller att bevaka dem enligt
lagen tillerkända rätt till invaliditets-, änke- eller barnpensioner. Och
enligt hvad ett annat i Göteborg nyligen tumult fall visar, står eu sådan
invalid, äfven om han hade sina sinnens fulla bruk i behåll efter olyck - fallet, fullkomligt vanmäktig till och med när arbetsgifvaren sagt sig vilja
bevaka denna invalids rätt till ersättning enligt de grunder, som af riks
försäkringsanstalten kunde blifva fastställda.
4 Sammansatta Stats- (och Lag)utslcottets Utlåtande N:o 7.
Och af ett annat fall, hvarom rättegång vid Stockholms rådsturätt pågår,
synes hvilka svårigheter, som kunna möta förolyckads änka och barn
äfven under de förhållanden, då arbetsgifvaren ansett sig vara ersättningsskyldig.
Helt naturligt söker hvarje försäkringsbolag, som upptager sådana
bestämmelser, som bär anförts för försäkringarnes giltighet, vid bevakandet
af sina ekonomiska intressen att till ombud inför domstol utse därför
särskildt vana och skickliga personer. Men gentemot sådana för dylika
uppdrag särskildt uppöfvade ombud, är det klart, att eu vid sådana domstolsförhandlingar
alldeles ovan fattig invalid, änka eller minderårigt barn,
icke skall kunna reda sig med de processuella formerna och därför också
i de allra flesta fall gå förlustig den ersättning lagen dock utlofvat.
Med visshet torde kunna antagas, alt afgörandet af rättstvister under
dylika förhållanden kunna komma att blifva fördröjda i flera år, därest
de ersättningsberättigade i ett eller annat enstaka fall skulle komma i
åtnjutande af enskild rättshjälp. Ett drastiskt fall, där statens järnvägar
var den ersättningsskyldige, blef ej afgjordt på kortare tid än 6 år. Läggas
så härtill de två år, vissa försäkringsbolag dessutom förbehållit sig, innan
de utbetala en fastställd lifränta, och till äfventyrs ytterligare tidsspillan
för erhållandet af öfverexekutors medverkan därtill, skulle möjlighet icke
saknas för, att i lagen utlofvadt ersättningsbelopp i sådana fall icke komme
att utgå, förrän 8 eller 10 år efter det olycksfallet inträffat.
Till afhjälpande i någon mån af dylika misshälligheter synes sålunda
staten böra träda emellan. Vid 1907 års riksdag var föreslaget, ‘att riksförsäkringsanstalten
direkt eller genom dess tjänstemän skulle öfvervaka
lagens tillämpning, men detta förkastades af båda kamrarna.
I ett särskildt utlåtande till kommerskollegium är föreslaget, att
kommerskollegii byrå för arbetsstatistik skulle öfvervaka lagens tillämpning
på det sätt, att byrån i hvarje fall, då det af eu inkommen anmälan om
olycksfall kunde antagas, att invaliditeten uppgick till omkring 25 % af
full invaliditet, borde vara skyldig hos den ersättningsberättigade pr post
efterhöra, huruvida eller under hvilka former laglig ersättning vore garanterad.
Men vid 1908 års riksdag upptog, som förut åberopats, Andra
Kammaren med stor majoritet tanken på misshälligheternas afhjälpande
genom tillsättandet af rättegångsbiträden. På denna grund skulle ju skäl
föreligga att vidhålla denna tanke. Men realiserandet af densamma kan
ske på olika vägar. Den i förra årets motion påpekade var tillsättandet
af ett antal mera själfständiga ombud inom särskilda distrikt, på samma
sätt som vid anordnandet af fabriksinspektionen eller vid införandet af
Sammansatta Stats- (och Lag)utskottcts Utlåtande N:e 7. 5
förlikningsmannainstitutionen, men också kan den utvägen anlitas, att uppdraget
i fråga öfverlämnas åt ombud i landsorten, som stå i mera direkt
beröring med något centralt ämbetsverk. Kommerskollegii byrå för olycksfallsstatistik
eller riksförsäkringsanstalten torde vara de verk, som i detta
afseende kunna komma i fråga. Till kommerskollegium inkomma efter
band alla anmälningar om olycksfall, men med riksförsäkringsanstaltens
verksamhet i öfrigt torde det ifrågavarande arbetet stå i mera organiskt
samband.
Med stöd af hvad sålunda är aufördt, hemstiilles,
att Riksdagen för sin del behagade besluta, att, till dess tillämpningen
af lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete på
annat sätt kornrne att öfvervakas, exempelvis af kommerskollegium eller
riksförsäkringsanstalten, ett rättegångsbiträde må tillsättas i hvar och eu
af städerna Malmö, Göteborg, Stockholm, Örebro och Ilernösand för att
kostnadsfritt tillhandagå genom olycksfall i arbete skadade arbetare eller
deras efterlefvande i fråga om utbekommandet af lagstadgade invaliditets-,
änkc- eller barnlifräutor, samt att till enhvar af dessa rättegångsombud
beviljas ett anslag af 6,400 kronor pr år.»
Då detta ärende förekom till behandling inom utskottet, uttalades från Utskottets
skilda håll sympatier för motionens syfte, hvarvid dock framhölls, att den vttran(ie-utredning,
motionärerna lämnat, ej syntes ådagalägga nödvändigheten af att
för beredande af den ifrågasatta rättshjälpen vidtaga så omfattande och
kostsamma anordningar som motionärerna ifrågasatt. För att emellertid
erhålla någon ledning vid frågans bedömande beslöt utskottet att sätta sig
i förbindelse med riksförsäkringsanstalten, som med föranledande häraf till
utskottet aflämnat följande
P. M.
angående de i riksförsäkringsanstaltens underdåniga utlåtande den 10 januari
1908 framställda förslag afseende att för arbetare, som skadats genom
olycksfall i arbete, eller deras efterlefvande underlätta utbekommandet af
dem enligt lag tillkommande ersättning.
1 :o Riksförsäkringsanstalten har till en början föreslagit, att parter,
när de därom öfverenskomma, skola vara berättigade att hänskjuta ersättningsfråga
i hela dess vidd till afgörande af riksförsäkringsanstalten i
skiljemäns ställe.
Sådant afgörande skulle alltså kunna omfatta hvarje fråga om ersättning
enligt lagen den 5 juli 1901. Riksförsäkringsanstaltens beslut, som
6
Sammansatta Stats- tock Lag)utskottets Utlåtande N:o 7.
skulle meddelas utan kostnad för parterna, skulle äga samma kraft och
verkan som skiljedom enligt lagen den 28 oktober 1887. Beslutet skulle,
i öfverensstämmelse med hvad om skiljedom är stadgadt, icke kunna upphäfvas
på annat än formella skäl.
Anförda förslag åsyftar att bereda ersättningstagare möjlighet att
snabbt och med minsta kostnad få ersättningsfråga slutligen afgjord.
2:o. Vidare har riksförsäkringsanstalten framställt förslag därom att
i samtliga fall, då fråga är om bestämmande af invaliditetsgrad, utlåtande
skall inhämtas af riksförsäkringsanstalten. Föreskriften härom skulle erhålla
den affattning, att aftal om ersättning i anledning af för framtiden
bestående nedsättning i en skadad arbetares arbetsförmåga icke är bindande,
så framt aftalet ingåtts, utan att utlåtande först inhämtats från
riksförsäkringsanstalten om invaliditetsgraden.
Genom nu nämnda stadgande skulle först och främst vinnas, att invaliditetsgradsbestämningarne
kornme att äga rum efter likformiga grunder.
Dessutom skulle garanti erhållas däremot, att arbetare af oförstånd eller
obenägenhet för rättstvister medgåfve obehöriga inskränkningar i sin rätt.
Då i händelse utlåtande om invaliditetsgrad skulle i alla fall af riksförsäkringsanstalten
afgifvas, borde anmälningarna om olycksfall ingå till
riksförsäkringsanstalten. Anstalten- skulle därigenom kunna sättas i tillfälle
att öfvervaka, att arbetarne finge sin rätt, att preskription icke inträdde,
att ordentliga aftal träffades i fråga om ersättningen o. s. v.
3:o. Riksförsäkringsanstaltens skyldighet att afgifva utlåtanden enligt
15 § af lagen den 5 juli 1901 skulle utsträckas därhän, att utlåtande må
begäras af allenast ena parten. I sådant fall skulle riksförsäkringsanstalten
emellertid förelägga den andra parten att inom viss tid afgifva yttrande,
dock att om sådant yttrande ej blom förelagd tid inkom me, anstalten skulle
vara berättigad att i allt fall meddela det begärda utlåtandet, därest tillräcklig
upplysning i frågan funnes ändock föreligga.
I de fall då materialet för ett af allenast den ena parten begärdt utlåtande
framstår såsom bristfälligt, skulle riksförsäkringsanstalten alltså
iiga befogenhet att tills vidare vägra utlåtande.
Förutom ofvannämnda positiva förslag i ämnet har riksförsäkringsanstalten
till behandling upptagit ytterligare ett par frågor.
4:o. Riksförsäkringsanstalten har sålunda tagit i öfvervägande, om
icke anstaltens befogenhet att enligt 1 5 § afgifva utlåtanden borde utsträckas
äfven därhän, att anstalten som sådan skulle äga besvara af arbetsgifvare
framställda frågor, huruvida de idkade sådan verksamhet, som afses i 2 £
af lagen. Anstaltens utlåtande borde emellertid för sådant fall hafva be
Sammanfatta Stata- fock Laglutalcottets Uttalande N;o 7. 7
lydelse icke allenast såsom sakkunnigt utlåtande utan vara för frågan afgörande,
naturligen under förutsättning att ändring ej sker i de förhållanden,
som legat till grund för utlåtandet. Endast på sådant satt skulle
utlåtandet kunna blifva af verkligt värde för arbetsgifvareu, då denne eljest
aldrig kunde vara fullt säker, att domstol vid en blifvande ersättningstvist
skulle ansluta sig till anstaltens i dess utlåtande uttalande mening. Väsentliga
fördelar skulle äfven ur arbetarnes synpunkt afgjordt vara förenade
med en dylik anordning.
Då emellertid genom den föreslagna anordningen eu ny och i viss
män mot gällande rättsgrundsatser stridande princip skulle införas i vår
rätt, ansåg sig riksförsäkringsanstalten icke böra framställa något förslag
i ämnet. — (Årbetareförsäkringsrådet i Danmark har eu vidsträckt befogenhet
i fråga om tillämpningen af där gällande ersättningslag.)
5:o. Riksförsäkringsanstalten har emellertid satt i fråga, huruvida
icke på annat sätt möjlighet skulle kunna beredas arbetsgivare och arbetare
att erhålla vägledning i ersättningsfrågor, som ej få vara föremål för
anstaltens utlåtande. För ändamålet skulle det enligt anstaltens åsikt vara
lämpligt, att eu särskild tjänsteman hos anstalten erhöll i uppdrag att
besvara förfrågningar rörande tillämpningen af lagens bestämmelser. Nämnde
tjänsteman skulle beredas tillfälle att taga kännedom om den hos riksförsäkringsanstalten
tillämpade praxis samt hafva tillgång till alla handlingar,
som voro ägnade att gifva vägledning däri. Han skulle därför
kunna förutsättas vara i stånd lämna så vidt möjligt sakkunnig upplysning.
I särskilda fall, då ömmande omständigheter förelåge, skulle han ock kunna
biträda skadad arbetare eller annan ersättningsberättigad inför rätta.
Något positivt förslag i sistnämnda fråga bär riksförsäkringsanstalten
emellertid ansett sig ej böra för närvarande framställa.»
Åt denna handling framgår, att riksförsäkringsanstalten i hög grad
beaktat önskvärdheten af att i möjligaste mån underlätta regleringen af
de vid olycksfall i arbete uppkommande ersättningsfrågor. Anstaltens
därvid framträdande syfte att, så långt sig göra låter, få ersättningsfrågorna
lösta på den godvilliga öfverenskommelsens väg och under sakkunnig
bemedling finner utskottet tilltalande. Att emellertid äfven med antagande
åt anstaltens förslag tvister ej kunna i allo förekommas, ligger i
sakens natur, och då i sådana fall behof åt rättshjälp för de skadade eller
deras efterlefvande emellanåt kan uppstå, torde denna fråga möjligen på
det mest praktiska och enkla sätt kunna lösas genom att, på sätt i promemorian
antydts, inom riksförsäkringsanstalten anställes en sakkunnig och
opaginerad Kontrollera mot PDF
H Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 7.
lämplig person, hvars biträde i rättegången de ersättningssökande äga
påkalla.
Då emellertid den möjlighet icke är utesluten, att vid ett närmare
öfvervägande af frågan det skall visa sig, att densamma kan på annat sätt
få en än mera tillfredsställande lösning, hemställer utskottet,
att Riksdagen i anledning af herrar Larssons och
Lindblads ifrågavarande motion måtte i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i
öfvervägande, huruvida och på hvad sätt genom det
allmännas försorg rättshjälp må kunna beredas genom
olycksfall i arbete skadade arbetare eller deras efterlefvande
för utfående af dem enligt lag tillkommande
ersättning.
Stockholm den 6 maj 1909.
På det sammansatta utskottets vägnar:
T. ZETTERSTRAND.
Det skulle antecknas, att herr Fahlén ej deltagit i detta ärendes behandling
inom utskottet.
Stockholm 1909, O. L. granbäcks Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1909:192 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om anslag till rättegångsbiträden att tillhandagå genom olycksfall i arbete skadade arbetare eller deras ef s. 3 i texten