Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats■ fock Lag)utskoltets Utlåtande N:o 7

1909-05-06 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1909:7, Sammansatta Stats■ fock Lag)utskoltets Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats■ fock Lag)utskoltets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1909 kl. 4 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande i anledning af

väckt motion om anslag till rättegång sbiträden att tillhandagå

genom olycksfall i arbete skadade arbetare eller

deras efterlefvande för utbekommande af dem enligt lag

tillkommande ersättning.

Till sammansatta stats- och lagutskottet har hänskjutits en inom

Andra Kammaren af herrar Larsson i Göteborg och Lindblad väckt motion,

n:o 51, af följande lydelse:

»Riksdagens Andra Kammare beslöt vid sistlidne års riksdag den 22

februari, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande, huru genom

olycksfall i arbete skadade arbetare eller deras efterlefvande lämpligast

skulle beredas tillfälle att erhålla rättegångsbiträde. Med stöd af detta

Andra Kammarens beslut och på grund af ytterligare vunnen ^erfarenhet

om de svårigheter, för att icke säga omöjligheter, som resa'' sig för de

genom olycksfall skadade eller deras efterlefvande att utfå den enligt lag

angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete tillerkända

invaliditets-, enke- och barnpensionerna, torde frågan ånyo böra bringas

inför Riksdagen.

I den vid 1908 års riksdag inom Andra Kammaren aflämnade

motionen n:o 61 finnes ett flertal fall anförda, utvisande dessa svårigheter

och den blottställda belägenhet de förolyckade eller änka och barn iråka

genom dels obekantskap med lagen och ännu mera genom obekantskap

med de processuella formerna, och att de sålunda af brist på nödig rättshjälp

ofta måste afvara t. o. in. den lilla ersättning lagen nu afsett att

utgå. Till de i ofvan angifna motion omnämnda fall ha under året

Bill. till Likså, Prof. 1909. i Sami. 3 Afd. 7 Höft. (N:o 7.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats■ (och Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

ytterligare tillkommit flera och kännedom vunnits om nya förhållanden,

som göra det ännu mera trängande att tillförsäkra den af olyckan drabbade

eller de efterlefvande det stöd, som de nu sakna.

Af hvad som sålunda blifvit bekant torde följande böra omnämnas.

På grund af den lockelse, som ligger uti erhållande af billigare försäkringspremier,

föranledes ett högst väsentligt antal yrkesidkare att olycksfallsförsäkra

sina arbetare, icke uti riksförsäkringsanstalten, utan i enskilda

bolag, och en del af dessa försäkringsbolag ha i sina kontrakt inrymt

bestämmelser, hvilka ställa de ersättningsberättigade invaliderna, änkor eller

barn, i än ofördelaktigare ställning. Så har exempelvis ett försäkringsbolag

bland sina villkor stipulerat, att bolaget öfvertager den försäkringstagaren

åliggande ersättningsskyldigheten under villkor, att då kraf om

ersättning enligt ofvannämnda lag skall afgöras af domstol eller skiljemän,

skall bolaget sättas i tillfälle att genom ombud företräda försäkringstagaren.

Ett annat bolag har följande allmänna villkor:

Önskar försäkringstagare träffa sådan öfverenskommelse angående

inhämtande af utlåtande från riksförsäkringsanstalten, hvarom i 15:de §

i lagen förmäles, bör försäkringstagaren till bolaget öfvcrlämna de handlingar,

hvarå riksförsäkringsaustaltens utlåtande är afsedt att grundas, och

ombesörjer bolaget öfverlämnandet af samma handlingar till riksförsäkringsanstalten,

dock med rätt för parterna och bolaget att dessförinnan företaga

den komplettering af handlingarna, som kan finnas erforderlig. Sluter

försäkringstagare utan bolagets medgifvande med skadad arbetare eller

med skadad arbetares efterlefvande aftal om ersättning, vare det aftal mot

bolaget utan verkan.

Ett tredje bolag med mycket utsträckt verksamhet stipulerar i sina

stadgar följande: ,

Arbetsgifvaren må endast med försäkringsbolagets medgifvande påkalla

sådant utlåtande af riksförsäkringsanstalten, hvarom i 15:de § af nämnda

lag förmäles, och skall i sådant fall utlåtandet infordras genom försäkringsbolaget

såsom arbetsgifvarens ombud.

Arbetsgifvare vare skyldig att, där tvist i afseende å ersättning

uppkommer mellan arbetare och arbetsgifvare, ofördröjligen till bolaget

öfverlämna alla tvisten rörande handlingar.

Öfverträdelse af i denna paragraf lämnad föreskrift medför förlust af

all rätt till ersättning enligt försäkringslagen.

Till dessa fall kan läggas ytterligare ett, som äfven det visar hur

lagens effektivitet icke endast försvåras, utan t. o. m. omintetgöres.

Plös eu arbetsgifvare i Göteborg hade eu arbetare förolyckats. Arbets
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansätta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 7.

gifvaren utbetalade under något öfver två år eu ersättning till den

förolyckades änka och hennes barn, dock utan att något skriftligt aftal

förelegat, såsom lagen föreskrifver. Därefter uppstod tvist mellan parterna

och arbetsgivare!! upphörde att utbetala någon vidare ersättning. Au

drogs ärendet inför domstol, Korn emellertid afvisade änkans ersättningsanspråk

på den grund, att det icke blifvit styrkt, att aftal om ersättning

förelegat samt att dessa ersättningsanspråk bort vara framställda inom tvä

år efter det olycksfallet inträffat. Likaså afvisade domstolen målsägarens

yrkande, att arbetsgivare!! skulle gå ed på att intet aftal förelegat.

Målsägande» själf mäktade ej draga ärendet inför högre domstol, och den

genom förlikningsnämnden tillsatta sakföraren lät vid underdomstolens

beslut bero.

Bland de svårigheter, som af andra anledningar kunna uppstå för eu

skadad arbetare eller hans efterlefvande, då det gäller att ''utbekomma

föreskriven lifränta, möter ofta att inför den ersättningsskyldige eller

inför domstol kunna bevisa, att den förolyckades oförsiktighet vid olyckstillfället

icke med fog kan betecknas såsom ''grof vårdslöshet’. Det är

vid ett föregående tillfälle i Biksdagen konstateradt, att till och med i ett

hofrättsutslag dessa båda begrepp synts hafva blifvit förväxlade eller gjorda

likvärdiga. För eu skadad arbetare måste det tydligen vara än svårare

att i hvarje särskilt fall förklara skillnaden på dessa båda begrepp,

och dock hänger hela frågan om lifräntans utbekommande på klargörandet

häraf.

Vidare möter då och då också eu annan svårighet, nämligen att få

afgjordt, hvilken som är den enligt lagens mening ersättningsskyldige yrkesidkaren.

Särskild! vid skogsafverkning eller vid stenhuggeri»'' förekommer

ofta, att eu skogsägare eller en stenbrottsägare öfverenskommer om ett

arbetes utförande förmedelst ackord endast med en af de för arbetets utförande

anställde arbetare. Och under sådana förhållanden liar det visat

sig, att för förolyckade arbetare eller deras efterlefvande synnerligen stora

svårigheter för lifräntans utbekommande uppkommit.

Af det anförda synes sålunda framgå, huru sorgligt illa rustade arbetets

invalider, änkor och barn stå, då det gäller att bevaka dem enligt

lagen tillerkända rätt till invaliditets-, änke- eller barnpensioner. Och

enligt hvad ett annat i Göteborg nyligen tumult fall visar, står eu sådan

invalid, äfven om han hade sina sinnens fulla bruk i behåll efter olyck - fallet, fullkomligt vanmäktig till och med när arbetsgifvaren sagt sig vilja

bevaka denna invalids rätt till ersättning enligt de grunder, som af riks

försäkringsanstalten kunde blifva fastställda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- (och Lag)utslcottets Utlåtande N:o 7.

Och af ett annat fall, hvarom rättegång vid Stockholms rådsturätt pågår,

synes hvilka svårigheter, som kunna möta förolyckads änka och barn

äfven under de förhållanden, då arbetsgifvaren ansett sig vara ersättningsskyldig.

Helt naturligt söker hvarje försäkringsbolag, som upptager sådana

bestämmelser, som bär anförts för försäkringarnes giltighet, vid bevakandet

af sina ekonomiska intressen att till ombud inför domstol utse därför

särskildt vana och skickliga personer. Men gentemot sådana för dylika

uppdrag särskildt uppöfvade ombud, är det klart, att eu vid sådana domstolsförhandlingar

alldeles ovan fattig invalid, änka eller minderårigt barn,

icke skall kunna reda sig med de processuella formerna och därför också

i de allra flesta fall gå förlustig den ersättning lagen dock utlofvat.

Med visshet torde kunna antagas, alt afgörandet af rättstvister under

dylika förhållanden kunna komma att blifva fördröjda i flera år, därest

de ersättningsberättigade i ett eller annat enstaka fall skulle komma i

åtnjutande af enskild rättshjälp. Ett drastiskt fall, där statens järnvägar

var den ersättningsskyldige, blef ej afgjordt på kortare tid än 6 år. Läggas

så härtill de två år, vissa försäkringsbolag dessutom förbehållit sig, innan

de utbetala en fastställd lifränta, och till äfventyrs ytterligare tidsspillan

för erhållandet af öfverexekutors medverkan därtill, skulle möjlighet icke

saknas för, att i lagen utlofvadt ersättningsbelopp i sådana fall icke komme

att utgå, förrän 8 eller 10 år efter det olycksfallet inträffat.

Till afhjälpande i någon mån af dylika misshälligheter synes sålunda

staten böra träda emellan. Vid 1907 års riksdag var föreslaget, ‘att riksförsäkringsanstalten

direkt eller genom dess tjänstemän skulle öfvervaka

lagens tillämpning, men detta förkastades af båda kamrarna.

I ett särskildt utlåtande till kommerskollegium är föreslaget, att

kommerskollegii byrå för arbetsstatistik skulle öfvervaka lagens tillämpning

på det sätt, att byrån i hvarje fall, då det af eu inkommen anmälan om

olycksfall kunde antagas, att invaliditeten uppgick till omkring 25 % af

full invaliditet, borde vara skyldig hos den ersättningsberättigade pr post

efterhöra, huruvida eller under hvilka former laglig ersättning vore garanterad.

Men vid 1908 års riksdag upptog, som förut åberopats, Andra

Kammaren med stor majoritet tanken på misshälligheternas afhjälpande

genom tillsättandet af rättegångsbiträden. På denna grund skulle ju skäl

föreligga att vidhålla denna tanke. Men realiserandet af densamma kan

ske på olika vägar. Den i förra årets motion påpekade var tillsättandet

af ett antal mera själfständiga ombud inom särskilda distrikt, på samma

sätt som vid anordnandet af fabriksinspektionen eller vid införandet af

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag)utskottcts Utlåtande N:e 7. 5

förlikningsmannainstitutionen, men också kan den utvägen anlitas, att uppdraget

i fråga öfverlämnas åt ombud i landsorten, som stå i mera direkt

beröring med något centralt ämbetsverk. Kommerskollegii byrå för olycksfallsstatistik

eller riksförsäkringsanstalten torde vara de verk, som i detta

afseende kunna komma i fråga. Till kommerskollegium inkomma efter

band alla anmälningar om olycksfall, men med riksförsäkringsanstaltens

verksamhet i öfrigt torde det ifrågavarande arbetet stå i mera organiskt

samband.

Med stöd af hvad sålunda är aufördt, hemstiilles,

att Riksdagen för sin del behagade besluta, att, till dess tillämpningen

af lag angående ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete på

annat sätt kornrne att öfvervakas, exempelvis af kommerskollegium eller

riksförsäkringsanstalten, ett rättegångsbiträde må tillsättas i hvar och eu

af städerna Malmö, Göteborg, Stockholm, Örebro och Ilernösand för att

kostnadsfritt tillhandagå genom olycksfall i arbete skadade arbetare eller

deras efterlefvande i fråga om utbekommandet af lagstadgade invaliditets-,

änkc- eller barnlifräutor, samt att till enhvar af dessa rättegångsombud

beviljas ett anslag af 6,400 kronor pr år.»

Då detta ärende förekom till behandling inom utskottet, uttalades från Utskottets

skilda håll sympatier för motionens syfte, hvarvid dock framhölls, att den vttran(ie-utredning,

motionärerna lämnat, ej syntes ådagalägga nödvändigheten af att

för beredande af den ifrågasatta rättshjälpen vidtaga så omfattande och

kostsamma anordningar som motionärerna ifrågasatt. För att emellertid

erhålla någon ledning vid frågans bedömande beslöt utskottet att sätta sig

i förbindelse med riksförsäkringsanstalten, som med föranledande häraf till

utskottet aflämnat följande

P. M.

angående de i riksförsäkringsanstaltens underdåniga utlåtande den 10 januari

1908 framställda förslag afseende att för arbetare, som skadats genom

olycksfall i arbete, eller deras efterlefvande underlätta utbekommandet af

dem enligt lag tillkommande ersättning.

1 :o Riksförsäkringsanstalten har till en början föreslagit, att parter,

när de därom öfverenskomma, skola vara berättigade att hänskjuta ersättningsfråga

i hela dess vidd till afgörande af riksförsäkringsanstalten i

skiljemäns ställe.

Sådant afgörande skulle alltså kunna omfatta hvarje fråga om ersättning

enligt lagen den 5 juli 1901. Riksförsäkringsanstaltens beslut, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- tock Lag)utskottets Utlåtande N:o 7.

skulle meddelas utan kostnad för parterna, skulle äga samma kraft och

verkan som skiljedom enligt lagen den 28 oktober 1887. Beslutet skulle,

i öfverensstämmelse med hvad om skiljedom är stadgadt, icke kunna upphäfvas

på annat än formella skäl.

Anförda förslag åsyftar att bereda ersättningstagare möjlighet att

snabbt och med minsta kostnad få ersättningsfråga slutligen afgjord.

2:o. Vidare har riksförsäkringsanstalten framställt förslag därom att

i samtliga fall, då fråga är om bestämmande af invaliditetsgrad, utlåtande

skall inhämtas af riksförsäkringsanstalten. Föreskriften härom skulle erhålla

den affattning, att aftal om ersättning i anledning af för framtiden

bestående nedsättning i en skadad arbetares arbetsförmåga icke är bindande,

så framt aftalet ingåtts, utan att utlåtande först inhämtats från

riksförsäkringsanstalten om invaliditetsgraden.

Genom nu nämnda stadgande skulle först och främst vinnas, att invaliditetsgradsbestämningarne

kornme att äga rum efter likformiga grunder.

Dessutom skulle garanti erhållas däremot, att arbetare af oförstånd eller

obenägenhet för rättstvister medgåfve obehöriga inskränkningar i sin rätt.

Då i händelse utlåtande om invaliditetsgrad skulle i alla fall af riksförsäkringsanstalten

afgifvas, borde anmälningarna om olycksfall ingå till

riksförsäkringsanstalten. Anstalten- skulle därigenom kunna sättas i tillfälle

att öfvervaka, att arbetarne finge sin rätt, att preskription icke inträdde,

att ordentliga aftal träffades i fråga om ersättningen o. s. v.

3:o. Riksförsäkringsanstaltens skyldighet att afgifva utlåtanden enligt

15 § af lagen den 5 juli 1901 skulle utsträckas därhän, att utlåtande må

begäras af allenast ena parten. I sådant fall skulle riksförsäkringsanstalten

emellertid förelägga den andra parten att inom viss tid afgifva yttrande,

dock att om sådant yttrande ej blom förelagd tid inkom me, anstalten skulle

vara berättigad att i allt fall meddela det begärda utlåtandet, därest tillräcklig

upplysning i frågan funnes ändock föreligga.

I de fall då materialet för ett af allenast den ena parten begärdt utlåtande

framstår såsom bristfälligt, skulle riksförsäkringsanstalten alltså

iiga befogenhet att tills vidare vägra utlåtande.

Förutom ofvannämnda positiva förslag i ämnet har riksförsäkringsanstalten

till behandling upptagit ytterligare ett par frågor.

4:o. Riksförsäkringsanstalten har sålunda tagit i öfvervägande, om

icke anstaltens befogenhet att enligt 1 5 § afgifva utlåtanden borde utsträckas

äfven därhän, att anstalten som sådan skulle äga besvara af arbetsgifvare

framställda frågor, huruvida de idkade sådan verksamhet, som afses i 2 £

af lagen. Anstaltens utlåtande borde emellertid för sådant fall hafva be

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammanfatta Stata- fock Laglutalcottets Uttalande N;o 7. 7

lydelse icke allenast såsom sakkunnigt utlåtande utan vara för frågan afgörande,

naturligen under förutsättning att ändring ej sker i de förhållanden,

som legat till grund för utlåtandet. Endast på sådant satt skulle

utlåtandet kunna blifva af verkligt värde för arbetsgifvareu, då denne eljest

aldrig kunde vara fullt säker, att domstol vid en blifvande ersättningstvist

skulle ansluta sig till anstaltens i dess utlåtande uttalande mening. Väsentliga

fördelar skulle äfven ur arbetarnes synpunkt afgjordt vara förenade

med en dylik anordning.

Då emellertid genom den föreslagna anordningen eu ny och i viss

män mot gällande rättsgrundsatser stridande princip skulle införas i vår

rätt, ansåg sig riksförsäkringsanstalten icke böra framställa något förslag

i ämnet. — (Årbetareförsäkringsrådet i Danmark har eu vidsträckt befogenhet

i fråga om tillämpningen af där gällande ersättningslag.)

5:o. Riksförsäkringsanstalten har emellertid satt i fråga, huruvida

icke på annat sätt möjlighet skulle kunna beredas arbetsgivare och arbetare

att erhålla vägledning i ersättningsfrågor, som ej få vara föremål för

anstaltens utlåtande. För ändamålet skulle det enligt anstaltens åsikt vara

lämpligt, att eu särskild tjänsteman hos anstalten erhöll i uppdrag att

besvara förfrågningar rörande tillämpningen af lagens bestämmelser. Nämnde

tjänsteman skulle beredas tillfälle att taga kännedom om den hos riksförsäkringsanstalten

tillämpade praxis samt hafva tillgång till alla handlingar,

som voro ägnade att gifva vägledning däri. Han skulle därför

kunna förutsättas vara i stånd lämna så vidt möjligt sakkunnig upplysning.

I särskilda fall, då ömmande omständigheter förelåge, skulle han ock kunna

biträda skadad arbetare eller annan ersättningsberättigad inför rätta.

Något positivt förslag i sistnämnda fråga bär riksförsäkringsanstalten

emellertid ansett sig ej böra för närvarande framställa.»

Åt denna handling framgår, att riksförsäkringsanstalten i hög grad

beaktat önskvärdheten af att i möjligaste mån underlätta regleringen af

de vid olycksfall i arbete uppkommande ersättningsfrågor. Anstaltens

därvid framträdande syfte att, så långt sig göra låter, få ersättningsfrågorna

lösta på den godvilliga öfverenskommelsens väg och under sakkunnig

bemedling finner utskottet tilltalande. Att emellertid äfven med antagande

åt anstaltens förslag tvister ej kunna i allo förekommas, ligger i

sakens natur, och då i sådana fall behof åt rättshjälp för de skadade eller

deras efterlefvande emellanåt kan uppstå, torde denna fråga möjligen på

det mest praktiska och enkla sätt kunna lösas genom att, på sätt i promemorian

antydts, inom riksförsäkringsanstalten anställes en sakkunnig och

opaginerad Kontrollera mot PDF

H Sammansatta Stats- (och Lag)utskottets Utlåtande N:o 7.

lämplig person, hvars biträde i rättegången de ersättningssökande äga

påkalla.

Då emellertid den möjlighet icke är utesluten, att vid ett närmare

öfvervägande af frågan det skall visa sig, att densamma kan på annat sätt

få en än mera tillfredsställande lösning, hemställer utskottet,

att Riksdagen i anledning af herrar Larssons och

Lindblads ifrågavarande motion måtte i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i

öfvervägande, huruvida och på hvad sätt genom det

allmännas försorg rättshjälp må kunna beredas genom

olycksfall i arbete skadade arbetare eller deras efterlefvande

för utfående af dem enligt lag tillkommande

ersättning.

Stockholm den 6 maj 1909.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Det skulle antecknas, att herr Fahlén ej deltagit i detta ärendes behandling

inom utskottet.

Stockholm 1909, O. L. granbäcks Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:192 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om anslag till rättegångsbiträden att tillhandagå genom olycksfall i arbete skadade arbetare eller deras ef s. 3 i texten