Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kunglig Maj:ts proposition angående upplåtande af odling slag enheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen samt två i ämnet väckta motioner.

1909-04-27 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:126, Utlåtande, i anledning af Kunglig Maj:ts proposition angående upplåtande af odling slag enheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen samt två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

1

N:o 126.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1909, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kunglig Maj:ts proposition angående

upplåtande af odling slag enheter å kronoparker och öfverloppsmarker

i de sex nordligaste länen samt två i ämnet

väckta motioner.

(I. A.)

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling

remitterad proposition (n:r 43) af den 12 februari 1909 har

Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,

dels att nya upplåtelser på grund af kungörelsen angående upplåtande

af odlingslägenheter å kronopark er i Västerbottens och Norrbottens

län den 27 maj 1904 icke vidare må äga rum, dels att å kronoparker

och öfverloppsmarker inom Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län må på ansökan till mindre

bemedlade eller obemedlade, som äga god frejd och gjort sig kända för

arbetsamhet och hederlig vandel samt äga förutsättningar för drifvande

af ett mindre jordbruk, af domänstyrelsen på arrende upplåtas sådana

till odling och bebyggande tjänliga lägenheter, som där kunna vara att

tillgå, allt under förutsättning antingen att sådant för skogens vård och

bevakning finnes vara gagneligt eller att den jord, hvars upplåtande begäres,

är belägen i närheten af odlad bygd eller kommunikationsled

och hinder från skogsvårdens synpunkt ej möter;

dels att vid upplåtelserna följande skall lända till efterrättelse,

nämligen:

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 4 Samt. 1 Afd. SI Höft. (N:o 126).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

att till odlingslägenhet ej må läggas odlingsmark till större vidd,

än att lägenheten i uppodladt skick kan brukas utan nämnvärdt anlitande

af legd arbetskraft;

att lägenhet ej må upplåtas till den, som redan äger fast egendom

af den storlek att därå kan födas en familj, och att ej heller till samma

sökande må upplåtas mera än en lägenhet;

att odlingslägenhet, som sålunda upplåtes, skall utan kostnad för

innehafvaren noga beskrifvas, å karta affattas och å marken utstakas;

att odlingslägenhet upplåtes på sjuttiofem år med innehafvaren

förbehållen optionsrätt till för ny ad t arrende vid arrendetidens slut;

att lägenhetsinnehafvaren eller hans dödsbo icke utan domänstyrelsens

medgifvande må åt annan öfverlåta arrenderätten;

att lägenhetsinnehafvaren skall vara skyldig att på sätt och inom

tid, som domänstyrelsen i upplåtelsekontraktet äger föreskrifva, bebygga

och uppodla lägenheten;

att lägenhetsinnehafvaren skall vara skyldig att från och med

sextonde besittningsåret för lägenheten erlägga en årlig afgift, som

bestämmes vid upplåtelsen och sättes till 3,6 för hundrade af dels det

kapitalvärde lägenheten anses äga ouppodlad och obebyggd med den

rätt till byggnadsvirke, hvarom nedan förmäles, dels den odlingshjälp,

som på sätt nedan sägs till lägenhetsinnehafvaren kommer att utgå;

att lägenhetsinnehafvaren skall äga från kronans mark erhålla dels

efter utsyning behöfligt virke till lägenhetens åbyggnader och nödiga

hägnader samt gagnvirke till öfrigt husbehof dels ock efter anvisningerforderligt

skogsfång till vedbrand, det senare dock företrädesvis af

vindfälld eller torr skog eller sådan, som i anseende till sin beskaffenhet

eljest bör för en god skogsvård afverkas;

att därest under arrendetiden uppkommer behof af större eller

flera åbyggnader än vid upplåtelsen föreskrifvits, domänstyrelsen skall

äga medgifva att lägenhetsinnehafvaren jämväl för sådant ändamål erhåller

nödigt virke från kronans mark; skolande i skriftligt tillägg till upplåtelsekontraktet

föreskrifvas, huru den nya åbyggnaden skall vara beskaffad;

att lägenhetsinnehafvaren skall tillförbindas att, företrädesvis i

brandstodsförening för länet eller orten, där sådan finnes, för kronans

räkning ombesörja och utan afdrag å arrendet bekosta åbyggnadernas

brandförsäkring till deras fulla, i behörig ordning uppskattade värde

med rätt för domänstyrelsen att, där anledning därtill förekommer, meddela

föreskrift såväl om det belopp, hvarför försäkring bör sökas, som

om den anstalt, där försäkring må äga rum;

att, om brandskada inträffar, lägenhetsinnehafvaren skall vara

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

3

skyldig att mot erhållande af brandskadeersättningen bota skadan utan

rätt att af kronan erhålla fritt virke; skolande kronan äga uppbära

brandskadeersättningen, hvilken tillhandahålles lägenhetsinnehafvaren i

den mån för byggnaden erfordras;

att om byggnad annorledes skadas och lägenhetsinnehafvaren därtill

är vållande, denne skall vara skyldig att bota skadan utan rätt att

därtill af kronan erhålla nödigt virke;

att lägenhetsinnehafvaren skall äga rätt att under arrendetiden å

område af kronans mark, som för ändamålet anvisas, erhålla nödigt

bete för å lägenheten vinterfödda häst- och nötkreatur, dock att, när

domänstyrelsen så påyrkar, det anvisade området må kunna utbytas

mot annat, samt att i hvarje fall från bete må undantagas mark, hvarå

i skogsvårdssyfte vidtagits anordningar, som af betesrätten skulle lida

märkligt intrång;

att lägenhetsinnehafvaren skall äga rätt att af allmänna medel i

odlingshjälp erhålla sjuhundrafemtio kronor, hvaraf utbetalas tredjedelen,

då lägenhetens uthusbyggnad är färdig och godkänd, tredjedelen, då

manbyggnaden äi’ färdig och godkänd, och tredjedelen, da minst en

hektar åker är bruten och försvarligt häfdad som åker;

att lägenhetsinnehafvaren under femton år från upplåtelsen skall

åtnjuta frihet från utlagor och onera för lägenheten;

att lägenhetsinnehafvaren vid afträdet skall lämna ifrån sig lägenheten

med åbyggnader och odlingar till föreskrifven omfattning i fullgod!

stånd eller ersätta bristen sådan den vid afträdessyn befinnes;

att domänstyrelsen må äga att vid upplåtelsen föreskrifva de

villkor, som utöfver hvad nu sagts samt hvad i allmänhet om arrende

finnes i lag föreskrifvet må kunna finnas erforderliga; samt

att innehafvare af skogstorp skall äga att efter frihetsårens utgång,

därest han är berättigad till förnyad upplåtelse, erhålla torpet på arrende

under sjuttiofem år samt i öfrigt i tillämpliga delar på de villkor, som

föreskrifvits rörande ofvannämnda odlingslägenheter; skolande domänstyrelsen

äga föreskrifva de jämkningar i upplåtelsevillkoren, som må

finnas nödiga. .

Till berörda statsrådsprotokoll har departementschefen i ärendet

anfört följande:

»Den s. k. norrlandskommittén har i sitt den 27 oktober 1904

afgifna undei''dåniga betänkande bland andra atgärdei'' till vidmakthållande

och stärkande af den jordbrukande befolkningen och utvecklande

af jordbruket i Norrland och Dalarne föreslagit jämväl upplåtande

under vissa villkor af odlingslägenheter å kronomark.

Norrlands
kommitténs
förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

I detta afseende har kommittén efter en undersökning- af de

olika sätt, hvarpå enligt gällande författningar upplåtelse af o dlin o-slägenheter

från kronans marker kan äga rum, kommit till den uppfattning,

att det egentligen endast vore två olika slag af kronomark,

å hvilka man skulle kunna ifrågasätta ytterligare nybyggesupplåtelser,

nämligen kronoparker och oafvittrad mark.

Hvad särskildt kronoparkerna i norra delen af riket beträffar,

framhåller kommittén, att det icke utan en omfattande undersökning

å marken kunde med någon större grad af tillförlitlighet utrönas, i

hvad mån inom dessa, särskildt i de två nordligaste distrikten synnerligen

afsevärda vidder funnes lämpliga odlingslägenheter. Myrmarkerna

vore redan med anledning af den s. k. jordbrukslägenhetskommitténs

den 23 november 1892 framlagda förslag föremål för statsmakternas

omsorg och torde ej i detta sammanhang böra tagas med i räkningen.

Beträffande åter odlingslägenheter af annan beskaffenhet borde ihågkommas,

att de grundsatser, efter hvilka afvittringarna bedrifvits, medfört,

att största delen af den tillgängliga odlingsmarken tilldelats de

enskilda hemmanen eller upplåtits till nybyggen. De vid afvittringarna

uppkomna kronoparkerna bildades, kunde man säga, af den mark, som

blifvit öfver, sedan man på allt sätt sökt tillvarataga landets jordbruksmöjligheter

genom att förlägga den odlingsdugliga jorden under enskildas

ägoområden, hvilka helt naturligt utlades i de förmånligaste

odlingslägen. Helt visst funnes emellertid äfven å kronans öfverblifna

mark odlingslägenheter, i synnerhet inom större kronoparker, som

understundom innefattade äfven låglända trakter, såsom sjöbäcken och

ådalar, hvilka kunde erbjuda goda odlingstillfällen. Vare sig emellertid

odlingslägenheterna inom kronoparkerna vore flera eller färre, borde

det tagas under öfvervägande, om och på hvilka villkor dessa kunde

upplåtas åt enskilda odlare.

Såsom en af förutsättningarna för dylika upplåtelser ansåg kommittén,

att man borde uppställa den fordran, att hinder icke mötte från

skogsvårdens synpunkt. Att genom nybyggesupplåtelser af ifrågavarande

art alltför mycket inkräkta på kronoskogarna borde naturligen icke

komma i fråga. Grundsatsen om kronoskogarnas integritet borde förvisso

väsentligen fasthållas. Men äfven med iakttagande af detta torde i ett

flertal fall, t. ex. i kronoparkernas utkanter eller utefter vattendragen,

bosättningar kunna tillåtas, utan att någon nämnvärd skada för skogsskötseln

därigenom förorsakades. Med det ökade behof af arbetskrafter,

som åtföljde framstegen på skogshushållningens område, kunde

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

5

man till och med vänta, att dylika upplåtelser understundom skulle

kunna äga någon framtidsnytta äfven från skogsvårdens synpunkt.

Nämnda förutsättning för upplåtelser af förevarande beskaffenhet

blefve i kommitténs tanke så mycket lättare att fasthålla, som man

från en annan synpunkt måste fordra, att odlingslägenheter i regel

icke uppi ates annat (in i närheten af odlad bygd eller kommunikationsleder.

Det vore nämligen af största vikt för den blifvande åbon att

under de många år, som åtginge, innan lägenheten kunde blifva i

afsedd omfattning uppodlad, hafva arbets- eller andra biförtjänster af

ett eller annat slag att tillgå, och af detta samt flera andra lätt insedda

skäl borde nybygget tydligen icke ligga alltför isoleradt.

Kommittén betonar vidare, hurusom statens verksamhet i förevarande

afseende borde förestafvas mindre af en önskan att få se

odlingar uppstå på kronoparkerna än af en benägenhet att i möjligaste

mån tillmötesgå den icke bosatta befolkningens behof af jord. Staten

syntes därför icke böra taga något initiativ i saken, allrahelst ett

sådant medförde ett visst ansvar för de blifvande nybyggenas framtid,

utan öfverlåta frågans väckande åt den enskilde, eller med andra ord

nybyggen borde icke utstakas så att säga på förlag och därefter utbjudas

till försäljning, utan staten borde afvakta, att efterfrågan ägde

rum. Den enskilde finge själf åt sig utse den plats, där han ville slå

sig ned, och sedan ankomme på staten att pröfva, om upplåtelse af

den afsedda jorden kunde tillåtas eller ej. Det vore tydligt, att nybyggaren

på detta sätt finge mycket större intresse för sin jord och

erhölle ett jordstycke, som mera fullständigt svarade mot hans behof

och önskningar, än om han skulle vara hänvisad att välja bland lägenheter,

som utstakats efter en officiell plan. Man torde därför kunna

vänta att på den sålunda föreslagna vägen erhålla lifskraftiga mindre

jordbruk.

Den pröfning, som i hvarje särskildt fall borde äga rum, huruvida

ett ifrågasatt område skulle till nybygge upplåtas eller ej, syntes kommittén

lämpligen böra öfverlämnas åt domänstyrelsen, under hvilken myndighets

förvaltning kronoparkerna lyda, då denna myndighet naturligtvis

ägde de största förutsättningarna att kunna i förevarande frågor uppdraga

den riktiga gränsen emellan jordbrukets och skogsvårdens intressen.

'' Det vore emellertid icke blott det ifrågasatta områdets lämplighet

för ändamålet, som borde pröfvas af domänstyrelsen, utan det borde

också tillkomma denna myndighet att tillse, att sökanden hade de

personliga egenskaper, som erfordrades för att nybyggets framtid skulle

kunna anses betryggad.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

Hvad därefter vidkomme omfattningen af lägenhetsinnehafvarens

besittningsrätt, hade kommittén tänkt sig, att den definitiva upplåtelsen

af nybygget borde föregås af en försökstid af femton år, under hvilken

lägenhetsinnehafvarens rättigheter skulle vara mera begränsade än

sedermera'' och i hufvudsak sammanfalla med de rättigheter, som tillkomme

en af kronans skogstorpare. Under för sökstiden skulle alltså

innehafvaren s rätt vara inskränkt till den egentligen odlingsbara marken.

Med afseende på denna borde, sedan den behörigen kartlagts, beskrifvits

och utstakats, af domänstyrelsen bestämmas, hvilken odlings-, byggnadsoch

häfdeskyldighet, som skulle åligga innehafvaren. Någon särskild

skogsmark för husbehofvet syntes på detta stadium ännu icke böra

tilläggas innehafvaren. Från kronoparken borde nämligen icke tillsläppas

någon dylik mark, förrän det visade sig, att lägenlietsupplåtelsen

verkligen ledde till upprättandet af ett lifskraftigt jordbruk. Under

tiden finge man hjälpa sig med den provisoriska anordningen, att nybyggaren

efter utsyning å kronoparken erhölle virke till lägenhetens

byggnader och hägnader samt efter anvisning bränsle af torr eller

vindfälld skog eller annan skog, som för en god skogsvård borde afverkas,

äfvensom bete för å lägenheten vinterfödda kreatur.

Att på annat sätt än det nu nämnda direkt understödja ny byggesanläggningen

funne kommittén icke vara tillrådligt. Om det i allmänhet

beträffande områden med enahanda naturförhållanden som norra

Sverige gällde, att man icke med konstlade medel borde söka framdrifva

odlingen utan inskränka sig till att undanrödja alla hinder, som ställde

sig i vägen för den naturliga odlingslusten, borde detta gifvetvis i

särskildt hög grad gälla beträffande kronoparkerua, såvida man icke,

såsom vid skogstorpsanläggningarna, ansåge sig för skogsvården behöfva

en åbo på viss plats, då naturligen något understöd till åbon vore

lämpligt. Kommittén hade därför endast velat föreslå de indirekta fördelarna,

att lägenhetsinnehafvaren skulle under en viss försökstid vara

befriad såväl från all afgift för själfva lägenheten som från alla af

fastighet utgående utskylder och besvär.

Till sist uttalar sig kommittén rörande frågan, med hvad slags

rätt lägenheten efter försökstidens utgång skulle vid den slutliga upplåtelsen

öfverlämnas till åbon. I sådant afseende föreslår kommittén,

att jorden icke skulle tillfalla innehafvaren med äganderätt, utan

allenast med ett slags stadgad besittningsrätt, hufvudsakligen liknande

den, som gällde beträffande allmänna kronohemman, utan att dock

besittningsrätten skulle kunna förvandlas till äganderätt. En dylik

inskränkning anser nämligen kommittén vara särskildt af omständig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

7

heterna påkallad i fall, då man kunde befara, att den enskilde mindre

jordbrukaren icke gentemot en kapitalistisk jordspekulation skulle kunna

hålla sig kvar på sin jord, eller att lian gentemot eu konkurrerande

näring komme att försumma sitt jordbruk, hvarförutom, då det vore

fråga om att afhända kronan mark i kolonisationsändamål, särskilda

garantier med hänsyn till framtiden borde desto hellre uppställas, som

kronan redan i kolonisationsändamål tillsläppt alltför mycket jord, utan

att jorden sedermera verkligen blifvit föremål för ordentligt jordbruk

eller kommit allmogen till godo.

I enlighet med hvad sålunda yttrats har kommittén beträffande

frågan om ytterligare upplåtelser af odlingslägenheter å kronoparkerna

i de norra länen gjort följande hemställan:

l:o att domänstyrelsen berättigas att, där hinder från skogsvårdens

synpunkt ej möter, å kronoparkerna i de sex norra länen till enskilda

personer, som därom göra framställning samt äga god frejd och gjort

sig kända för arbetsamhet och hederlig vandel, upplåta de till odling

och bebyggande tjänliga lägenheter, som där kunna vara att tillgå i

närheten af odlad bygd eller kommunikationsled;

2:o att odlingslägenhet, som upplåtes, skall affatta^ å karta, noga

beskrifvas och å marken utstakas, hvarjämte domänstyrelsen skall meddela

och i upplåtelsehandlingen införa föreskrifter, huru fastigheten

skall uppodlas, bebyggas och häfdas;

3:o att den, som erhållit dylik odlingslägenhet åt sig upplåten,

må under femton år, mot skyldighet att uppodla, bebygga och häfda

lägenheten enligt nämnda föreskrifter, bruka densamma utan afgäld

till kronan och med åtnjutande af frihet från alla af fastighet utgående

utskylder och besvär;

4:o att med afseende på upplåtelsen under nämnda femton år

vidare skall gälla:

dels att lägenhetsinnehafvaren skall vara berättigad att å kronoparken

erhålla virke till lägenhetens byggnader och hägnader efter

utsyning samt efter anvisning bränsle af torr eller vindfälld skog eller

sådan skog, som eljest bör för eu god skogsvård afverkas, äfvensom

bete för å lägenheten vinterfödda kreatur,

dels att, därest lägenhetsinnehafvare, som finnes hafva väl skött

och bebyggt lägenheten, dör, hans stärbhusdelägare må äga att med

domänstyrelsens begifvande öfverlåta lägenheten åt af domänstyrelsen

godkänd person,

dels att lägenhetsinnehafvare, som blifvit dömd för svårare brott

eller gjort sig skyldig till skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

af eld eller företagit sig- annat, som väsentligen strider mot allmän

ordning, eller underlåter att ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter,

skall, därest domänstyrelsen det fordrar, efter uppsägning afflytta från

lägenheten nästinfallande laga fardag;

5:o att efter utgången af nämnda tid lägenhet, som finnes hafva

blifvit behörigen uppodlad, bebyggd och häfdad, må tillika med ett

område i skogsmark af den omfattning, som stadgas i 3 § af en utaf

kommittén föreslagen lag, innefattande vissa bestämmelser om ägostyckning

inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län, afskiljas från kronoparken och till innehafvaren

upplåtas med sådan besittningsrätt, som tillkommer åbo å allmänt kronohemman

dock med iakttagande:

dels att, om lägenheten icke är belägen inom Lappmarken, densamma

skall åsättas en ränta, motsvarande två för hundrade af den

lägenheten tilldelade skogsmarkens värde, hvilken ränta skall af åbon

årligen utgifvas;

dels att hvart fyrtionde år efter räntans bestämmande densamma

skall vara underkastad ny uppskattning och beräknas till två för hundrade

af det värde den ouppodlade delen af lägenheten efter då gällande pris

kan äga; skolande efter tilländagåendet af de första fyrtio åren äfven

lägenhet inom Lappmarken kunna åsättas dylik ränta;

dels att med afseende å åbons byggnads- och häfdeskyldighet

skola lända till efterrättelse ofvannämnda af domänstyrelsen vid lägenhetens

första upplåtande meddelade föreskrifter;

dels att lägenhetens skog ej får nyttjas annorledes än till husbehof;

dock att därest genom åbons omtanke skogen blifvit så sparad,

att den efter uthållighetsbruk medgifver afverkning till afsalu utan

åsidosättande af lägenhetens eget behof af virke, åbon skall vara berättigad

att efter anmälan hos vederbörande jägmästare erhålla utsyning

för den afverkning till afsalu, som anses kunna äga rum;

dels ock att lägenhet ej skall kunna till skatte köpas.

Det i punkt 5:o här ofvan åsyftade lagförslagets 3 § är i hithörande

del af följande lydelse:

»Såsom husbehofsskog skall afsättas: inom Norrbottens och Västerbottens

lappmarker ofvan odlingsgränsen samt Frostvikens, Hotagens,

Offerdals, Kalls, Are, Undersåkers, Storsjö, Tännäs, Hede, Vemdalens,

Klöfsjö, Linsells och Lillherdals socknar i Jämtlands län minst 50 hektar;

inom öfriga delar af Norrbottens och Västerbottens län, Tåsjö socken

i Västernorrlands länd samt Alanäsets, Ströms, Laxsjö, Gåxsjö, Föllinge,

Alsens, Mörsils, Mattmars, Hallens, Marby, Ovikens, Myssjö, Bergs,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126. 9

Åsarnes, Rätans och Svegs socknar i Jämtlands län minst 40 hektar;

inom ölriga delar af Västernorrlands och Jämtlands län samt Los och

Ramsjö socknar i Gäfleborgs län minst 27 hektar, och inom öfriga

delar af Gäfleborgs län minst 20 hektar medelgod skogsmark, oberäknad!

inom dessa områden fallande för skogsbörd oduglig mark, samt, där

skogsmarken är af sämre beskaffenhet, ett i förhållande därefter ökadt

område.»

Beträffande upplåtande af odlingslägenheter på oafviUrade,

kronan tillhörande marker ofvan den s. k. odlingsgränsen, hvarom i

stadgan om afvittring i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker

den 30 maj 1873 förmäles, säger sig kommittén icke hafva

varit i tillfälle att djupare intränga i denna fråga. Två omständigheter

talade visserligen emot dylika upplåtelser: dels hade nämligen

dessa marker blifvit, efter en af offentlig myndighet företagen

undersökning på platsen, i stort sedt från jordbrukssynpunkt

kasserade, dels syntes de vara erforderliga till utrymme åt lapparne,

därest man öfverhufvud ville, att denna befolkning skulle fortfara att

i nomadlifvet finna sin existens. Men å andra sidan kunde det sägas,

att frågan, hvar odlingsgränsen borde gå, kommit i ett något förändradt

läge, där t. ex. järnvägskommunikation uppstått, eller mera

betydande grufsamhällen eller industriella anläggningar kommit till

stånd. Inom en viss omkrets från de befolkningscentra, som sålunda

bildades, blefve nämligen förutsättningarna särskild! för en lönande

boskapsskötsel i hög grad förbättrade. Äfven syntes det vara ett visst

behof för ortsbefolkningen, att nybyggen komme till stånd längs vissa

mindre trafikleder ofvan odlingsgränsen, där landets ödslighet nu försvårade

framkomsten. Kommittén inskränkte sig emellertid till det

uttalande, att det syntes böra tagas i öfvervägande, om man icke borde

i vissa fall tillåta och befrämja odlingslägenheters upptagande äfven

ofvanför den nuvarande odlingsgränsen.

Genom särskilda nådiga remisser infordrade Kungl. Maj:t underdåniga

utlåtanden öfver norrlandskommitténs betänkande i förevarande

del från Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de sex nordligaste länen

samt från kammarkollegium och domänstyrelsen. Af de med anledning

häraf inkomna yttrandena inhämtas i ämnet hufvudsakligen

följande:

_ Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län, som

funnit, att genom de af kommittén uti ifrågavarande syfte föreslagna

bestämmelserna frågan blifvit inledd på en väg, som syntes kunna föra

till goda resultat, har tillstyrkt bifall till kommitténs förslag, hvarvid

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 81 Raft. 2

Kungl. May.tt

befallning»,

hafvande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

Kammarkollegium

och

domämtyr elsen.

Kung!. Maj:ts befallningshafvande emellertid erinrat, att då de i mom.

o:o föreslagna bestämmelserna i fråga om skogstillägget hänförde sig

till ett författningsförslag, som ej afsåge Dalarne, ett förtydligande

härutinnan i afseende å denna provins vore af nöden.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs län har

lämnat förslaget utan anmärkning.

Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands län har

på det lifligaste förordat bifall till kommitténs förslag i afseende å upplåtelse

från kronopark äfvensom biträdt kommitténs uttalande ifråga om

odlingslägenheters upplåtande å kronans ännu oafvittrade, ofvan den

s. k. odlingsgränsen belägna mark.

Eders Kungl. Mapts befallningshafvande i Jämtlands län har emot

ifrågavarande förslag icke haft annat att erinra, än att föreskriften om

skyldighet för lägenhetsinneliafvare att afflytta därest han underläte att

ställa sig till efterrättelse »gifna föreskrifter» torde böra förtydligas till

förekommande af godtyckligt förfarande mot lägenhetsinnehafvaren.

Jämväl Eders Kungl. Mapts befallningshafvande i Västerbottens

län har funnit sig böra på det lifligaste tillstyrka kommitténs hemställan

om upplåtelse af odlingslägenheter å kronoparker samt föreslår, för att

icke onödigtvis begränsa tillgången å sådana lägenheter, att den i förslagets

mom. l:o intagna förutsättning af lägenheternas belägenhet i

närheten af odlad bygd eller kommunikationsled måtte utgå. Beträffande

åter den oafvittrade marken ofvan odlingsgränsen har Kungl.

Maj:ts bemälde befallningshafvande ansett det, i afvaktan på lösning

af frågan hvad som bör göras för tillgodoseende af lapparnes behof,

icke vara rådligt att för närvarande räkna med de möjligheter, som

kunde förefinnas att där ordna nya odlingslägenheter.

Eders Kungl. Majrts befallningshafvande i Norrbottens län har med

afseende å upplåtelse af odlingslägenheter från kronoparker, i likhet

med hvad som yrkats af två reservanter inom kommittén, hemställt,

att dylik upplåtelse måtte ske med full äganderätt. Å andra sidan har

Kungl. Mapts bemälde befallningshafvande, i likhet med tre andra

reservanter inom kommittén, föreslagit, att uppodlaren icke skulle tilldelas

skogsmark utan allenast erhålla rättighet till husbehofsvirke och

mulbete å kronoparken.

Kammarkollegium och domänstyrelsen hafva uti sitt den 17 april

1905 afgifna gemensamma utlåtande öfver norrlandskommitténs ifrågavarande

framställning till en början, med anledning af kommitténs yttrande,

att grundsatsen om kronoskogarnes integritet borde väsentligen

fasthållas, erinrat om hvad gällande lagstiftning därom i hufvudsak

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126-

11

inneliölle och i sådant afseende anfört, hurusom nådiga förordningen om

kronoparkers bildande den 21 december 1865 stadgade i §§ 3 och 5, att

mark, hvilken vore lämplig till kronopark, skulle såsom sådan inom

tjänliga gränser afskiljas från enskildas ägor, samt att, då skog tilldelades

hemman och nybyggen, samtidigt med det att mark afsattes

till kronopark, hemmanens skogsskiften skulle så förläggas, att kronoparken,

såvida möjligt vore, bildade ett sammanhängande helt inom

naturliga begränsningar af vattendrag eller impediment och utan sammanblandning

med enskildas ägor, dock att, om annorlunda ej kunde

ske, hemmanen finge inom kronoparken bibehålla sina inägor och slåtterlägenlieter

samt nödig skog till husbehof, men den öfriga skogen, såvidt

sådant utan allt för stora olägenheter kunde ske, i särskilda skiften

såsom utskog förläggas utom kronoparkens gränser. Anledningen till

uppställande af denna princip om »oblandad äganderätt» till kronoparkerna

vore, framhålla ämbetsverken, helt naturligt den, att man af

en »sammanblandning med enskildas ägor» befarat olägenhet för statens

skogsvård i följd af försvårad bevakning, skogsåverkan, skogseldar,

tillskapande af olämpliga ägofigurer m. m.

l)et kunde emellertid knappast bestridas, anföra ämbetsverken

vidare, att kommitténs kolonisationsplan ganska skarpt bröte med grundsatsen

om kronoparkernas integritet. Men sedan saluafverkningen i

lappmarkerna blifvit ställd under offentlig kontroll, med tillagdt hot

om beslag å olofligen afverkadt virke, kunde väl den viktigaste betänkligheten

mot en anordning, som afsåge att åt enskilda upplåta mark

å kronoparkerna, anses hafva försvunnit. Härtill komme, att berörda

grundsats redan i ej oväsentlig mån rubbats genom lagstiftningen om

skogstorp.

Bestämmelser om denna form för jordupplåtelser å kronoparkerna

meddelades först i en nådig skrifvelse till domänstyrelsen af den 29

maj 1891. Då medgafs, att å kronoparker i Norrbottens län befintliga,

till skogstorp tjänliga lägenheter finge, där det för kronoparkens vård

och bevakning funnes vara gagneligt, af domänstyrelsen på viss tid,

ej öfverstigande tjugu år, upplåtas till odling och bebyggande åt personer,

som ägde god frejd och vore fullt arbetsföra samt i öfrigt funnes

vara fullt lämpliga, under villkor, bland andra, att torparen under

första upplåtelsetiden skulle inom det område af kronoparken, som

blefve honom anvisadt, utöfva tillsyn och bevakning samt på tillsägelse

af vederbörande'' skogstjänsteman och mot skälig ersättning utgöra å

kronoparken erforderliga arbeten, och skulle efter frihetsårens slut

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande Ko 126.

torpet genom domänstyrelsens försorg, i förhållande till detsammas

storlek och beskaffenhet, åsattas viss årlig afgäld, att utgöras medelst

dagsverken å kronoparken.

Häri hade sedermera genom nådiga kungörelsen angående upplåtande

åt odlmgslägenheter å kronoparker i Västerbottens och Norr,

^en ma:j 1904 vidtagits några ändringar. Så skulle

afgalden utgöras i penningar, dock med rätt för torparen att, om han

sa önskade, i afräkning på afgälden utgöra dagsverken å kronoparken.

l^ke heller funnes i sistnämnda kungörelse något stadgande infördt om

skyldighet för torparen att utöfva tillsyn och verkställa arbete inom

kronoparken, utan finge frågan härom ordnas genom fritt aftal. Dessa

förändringar hade till syfte att bereda torparen dels större frihet att

°-u j S^’ ^ Sa.^ ^an ^unne fördelaktigast, dels en friare och mera

tilltalande ställning inför den allmänna uppfattningen.

Systemet skogstorp, sådant det blifvit genom den senast

utfärdade författningen ordnadt, hade uppenbarligen beröfvats sitt mest

säregna kännemärke, nämligen den med torpinnehafvet förbundna

arbetsskyldigheten i förhållande till kronan. En vidare utveckling af

samma system i ännu friare och därigenom helt visst också mera tilltalande

former — särskildt genom upphäfvande af tidsbegränsningen

i afseende å innehafvet — ledde, enligt ämbetsverkens åsikt, omedelbart

öfver till det af kommittén nu framlagda kolonisationsförslag.

Mot hufvudgrunderna för nämnda förslag hade ämbetsverken ej

något att erinra. Så länge hugade odlares önskan att å egen grund

nedlägga sin arbetstid; ännu icke blifvit tillfredsställd och så länge

kronoparkerna erbjöde till odling tjänlig mark, kunde det knappast

försvaras, att sådana hinder af lagstiftningen uppställdes, att dessa områden

fortfarande komme att till stor del hållas stängda för kulturen.

Enär det nya kolonisationssystemet syntes vara byggdt på sådana

grunder, att utsikt funnes för fortbeståndet af de bosättningar, som

enligt detsamma tillätes, torde vinsten af den föreslagna anordningen

vara påtaglig, förnämligast ur synpunkten af den fasta befolkningens

tillväxt och samfärdselns underlättande.

Beträffande förslagets detaljer hafva ämbetsverken påpekat hufvudsakligen

följande.

Enligt punkt 2:o skulle odlingslägenhet, som upplätes, affattas å

karta, noga beskrifvas och å marken utstakas, men lämnade förslaget

obestämdt, hvem som skulle bära de härmed förbundna kostnaderna.

Då det knappast kunde vara lämpligt, att dessa pålades sökanden, som

väl i de flesta fall hade ganska små ekonomiska resurser, men däremot

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

13

de föreslagna åtgärderna syntes kunna utan svårighet vidtagas i samband

med andra göromål å kronoparken med anlitande af de arbetskrafter,

som stode till skogsstatens förfogande, föresloge ämbetsverken,

att i denna punkt skulle införas stadgande därom, att ifrågavarande

åtgärder icke skulle medföra kostnad för sökanden.

I fråga om rätt till öfverlåtelse af upplåten lägenhet under försökstiden,

hvarom bestämmelse införts i punkt 4:o, hade kommittén,

som, hvad beträffade lägenhetshafvares rättigheter under nämnda tid,

uti sitt förslag i hufvudsak anslutit sig till hvad ofvan åberopade 1904

års kungörelse bestämde för skogstorpare i sådant hänseende, utan

uppgifvet skäl förbigått det i nämnda kungörelse jämväl förutsedda fall,

att torpare under angifna tid blefve oförmögen att fullgöra sina förpliktelser.

Denna oförmåga behöfde ingalunda alltid vara föranledd af

bristande nit och ordning från lägenhetshafvares sida, utan kunde vara

oförvållad, såsom t. ex. beroende af sjukdom. Ej heller i ett sådant

fall borde billigtvis frukterna af arbete och kostnader, som nedlagts å

lägenheten, gå förlorade för den förste odlaren och hans närmaste.

Väl kunde det antagas, att den, åt hvilken lägenhetshafvaren under

sådana omständigheter mot någon godtgörelse afstode hvad han redan

mäktat utföra, skulle, om de personliga förutsättningarna eljest uppfylldes,

blifva godkänd såsom åbo. Dock borde rätt att, med domänstyrelsens

begifvande, under försökstiden öfverlåta lägenhet i författningen

uttryckligen tillerkännas sådan innehafvare, som visserligen

blifvit oförmögen att under den stadgade tiden fullgöra sina förpliktelser,

men intill dess förfallet inträffade väl skött och bebyggt sin lägenhet.

Framställningen i punkt 5:o om skogstillägg åt odlingslägenhet

efter försökstidens utgång företedde en lucka så tillvida, att ingen norm

blifvit angifven för utmätande af skogsmarksområden åt odlingslägenheter

# inom Kopparbergs län, som ju dock äfven omfattades af kommitténs

ifrågavarande förslag till upplåtelse af odlingslägenheter å kronoparker.

Föröfrigt ansåge ämbetsverken — på sätt tre kommittéledamöter

i ett gemensamt afgifvet yttrande påpekat — böra anmärkas, att de i

kommitténs ägostyckningslag föreslagna områden i skogsmark, som

skulle afsättas till husbehof, vore så stora, att de, isynnerhet vid god

hushållning, komme att lämna tillgång till skog äfven till afsalu, hvilket

ej kunde vara afsikten med markens afhändande från kronan på nu

föreslaget sätt.

Fn af omförmälda kommittéledamöter hade — med anledning af

hvad kommittén i berörda förslag till ägostyckningslag föreslagit därom,

att för en hvar af de fyra zoner, i hvilka de norrländska länen, allt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

efter skogsmarkens större eller mindre alstringsförmåga, borde indelas,

skogsarealen skulle utgöras af ett visst område medelgod skogsmark

samt, där skogsmarken vore af sämre beskaffenhet, ett i förhållande

därtill ökadt område — dessutom särskildt erinrat, huruledes kommittén

icke förutsatte, att bättre skogsmark än medelgod kunde i vissa fall

förekomma, då ju området följdriktigt borde minskas. För öfrigt syntes,

enligt hvad denne ledamot äfven framhållit, förslaget att utgå från

endast medelgod mark, utan att någon gräns sattes för minsta arealen

af sämre mark, mycket sväfvande och säkerligen föranledande till synnerligen

olika tillämpning, med anledning hvaraf för hvarje zon borde i

lagen finnas bestämmelse om dels minimiareal af god skogsmark, dels

ock minimiareal af dålig skogsmark.

Nyssberörda anmärkningar syntes ämbetsverken vara af beskaffenhet

att böra i det hela beaktas. Om det emellertid vid styckning af

enskilda tillhörig mark helt naturligt icke borde uppställas något hinder

för tilldelande åt hemmanslott — hvilken erhölle inägojord — af ett

skogsanslag, som öfverskrede det fastställda minimimåttet, ställde sig

dock saken uppenbarligen helt annorlunda, då det ifrågasattes, att

kronan skulle upplåta områden af sina skogar nästan utan hvarje ersättning.

Ett visst, noga angifvet mått af skogsmark borde då ovillkorligen

fastställas, och syntes detta mått lämpligen böra sammanfalla

med det minimum, man ansåge böra upplåtas af efter omständigheterna

god eller dålig skogsmark. Däremot borde arealen af sådan skogsmark,

som vore att hänföra till någon kategori mellan god och dålig,

lämpas efter markens olika beskaffenhet, dock alltid inom gränserna

för måttet af god och af dålig mark.

På grund af det anförda och då ämbetsverken funne de af åsyftade

kommittéledamot i 3 § af hans förslag till redaktion af ägostyckningslag

för de norrländska länen beräknade minimividder af go<J eller

dålig skogsmark vara för de fyra olika zonerna väl afvägda, hemställde

ämbetsverken, att det område i skogsmark, som efter försökstidens utgång

finge tilldelas odlingslägenhet, skulle utgöra: inom första zonen

30 hektar god eller 60 hektar dålig skogsmark, inom andra zonen

20 hektar god eller 45 hektar dålig skogsmark, inom tredje zonen 15

hektar god eller 30 hektar dålig skogsmark, och inom fjärde zonen 12

hektar god eller 25 hektar dålig skogsmark, samt att Kopparbergs län

skulle i nu berörda hänseende inordnas under fjärde zonen; och borde

arealen af sådan skogsmark, som i anseende till sin beskaffenhet folie

mellan god och dålig, jämkas efter de angifna måtten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 120.

15

1 fråga om den besittningsrätt, som vid den slutliga upplåtelsen

af eu odlingslägenhet skulle tillkomma innehafvaren af densamma, vore

i kommitténs motiver uttryckligen sagd!., att därutinnan skulle gälla

hvad bestämmelserna om allmänna kronohemman i sådant afseende

innehölle. Hufvudstadgandena i berörda ämne innefattades i nådiga

brefvet den 5 februari 1808 och kammarkollegii därpå grundade kungörelse

den 29 i samma månad. Rörande åborätts öfverlåtande hade

emellertid sedermera genom nådiga kungörelsen den 8 maj 1863 meddelats

bestämmelser om en utvidgad frihet. Med begränsning af förut

gällande bördsrätt berättigades nämligen genom sist omförmälda författning

åbo att i allmänhet öfverlåta sin besittningsrätt till oskyld

person, och skulle för framtiden bördsrätt inskränkas till förre åbons

syskonbarn eller dem, som i lika led med dem äro. Därjämte stadgades

skyldighet att erlägga lösen, då bördeman ville begagna sig af sin

företrädesrätt till besittning af kronohemman, som blifvit till annan

öfverlåtet. Enligt nådiga brefvet den 2 juni 1876, af kammarkollegium

kungjordt den 7 juli samma år, afsåge 1863 års kungörelse icke krononybyggen.

För dessa gällde följaktligen fortfarande fjärde punkten i nådiga

brefvet den 5 februari 1808, på grund hvaraf bördeman ägde att, utan

lösen, öfvertaga åborätt, som öfverlätes till annan. Det syntes ämbetsverken

kunna ifrågasättas, om icke friheten att öfverlåta besittningsrätt

till odlingslägenheter å kronoparker borde något mera begränsas, än

kommittén föreslagit. I de allra flesta fall torde väl kolonistens barn

komma att på ett mer eller mindre verksamt sätt deltaga i lägenhetens

bebyggande, uppodling och skötsel. Billigheten syntes då fordra, att

de vore berättigade utan lösen åt sig återvinna en lägenhet, som fadern

af en eller annan orsak öfverlåtit till oskyld person. Därigenom skulle

ock lägenheten helt visst med något större säkerhet kunna räddas åt

en fortgående odling likasom åt ett själfständigt jordbruk. Stadgades

nämligen icke eu dylik återvinningsrätt, kunde med skäl befaras, att

särskildt de mest välbelägna kolonierna ganska snart skulle underläggas

något industriellt företag i orten, för att förvandlas endast till boplatser

för där anställda arbetare. Ämbetsverken ville därför hemställa, att

den med afseende å krononybyggen nu gällande bördsrätt måtte beträffande

här föreslagna odlingsupplåtelser vinna tillämpning i ofvan

antydda, något begränsade omfattning, sålunda nämligen, att rättighet

tillerkändes bröstarfvinge att, utan lösen, öfvertaga en — med eller

utan godtgörelse — till annan öfverlåten lägenhet; och skulle företrädet

till åborätt naturligtvis fortfarande grundas på förstfödslorätt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande Ko 126.

Departements
chefen.

I det system af åtgärder, som af den så kallade norrlandskommittén

föreslagits för att i våra nordligaste landsdelar vidmakthålla och stärka

det genom bolagens fastighetsförvärf hotade bondeståndet och jordbruket,

spelar den ifrågasatta kolonisationen å kronomark icke någon

vidare framträdande roll. Att kommittén inlåtit sig på denna fråga

med en viss försiktighet, finner, sin naturliga förklaring däri, att, såsom

kommittén i sin allmänna utredning framhållit, den jordbruk skolonisation

kronan i sammanhang med afvittringarna bedrifvit visat sig i många

afseenden vara fullständigt misslyckad och till sina följder ödesdiger.

Genom den frikostighet, med hvilken kronan vid afvittringarna utdelade

skogsmark till hemman och nybyggen i tanke att därigenom understödja

jordbruket, gjorde den fastigheterna alltför begärliga för skogsindustrien

; och då man tillika underlät att tillförsäkra kronan ett sådant

inflytande öfver nybyggena för framtiden, att man kunde bibehålla dem

i den jordbrukande allmogeklassens ägo och sörja för att jordbruket

därå vidmaktkölles, blefvo sågverksbolagen snart nog innehafvare af

en stor del af den mark man ämnat åt ett jordbrukande bondestånd

och den därå upptagna jordbrukskulturen utsatt för faran att allt mera

försummas af markens i regel endast för skogsproduktion intresserade

ägare. Under sådana förhållanden har naturligen kommittén ansett

den angelägnaste omsorgen vara att söka i bondeståndets besittning

kvarhålla den jord det ännu bär i sin ägo samt att i möjligaste mån

söka återföra den af sågverksbolagen förvärfvade jordbruksjorden under

jordbrukskultur, bedrifven af verkliga jordbrukare. Att däremot, sedan

kronans stora uppoffringar af mark och penningar till nybyggens anläggande

och understödjande visat sig så litet välsignelsebringande,

fortsätta med en kolonisation, som måste bringa kronan nya offer, har

tydligen synts kommittén mindre tilltalande och endast under fullt

betryggande garantier mot missbruk tillrådligt. Att kommittén emellertid

föreslagit åtgärder i denna riktning, torde bero därpå, att i vissa

trakter af Norrland, särskild! där kronoparkerna äro omfattande och

mer eller mindre så att säga instänga befolkningen och afskilja densamma

från annan bygd, hos allmogen framträder en synnerligen liflig

önskan att få rätt till odlingars upptagande på kronoparkerna, den

enda odlingsmark i närheten, som kan stå till buds.

För min del hyser jag visserligen icke någon tvekan därom, att

det måste anses såsom en fördel för det allmänna, om den på kronans

skogsmarker befintliga odlingsbara jord kommer under odling och gifver

anledning till uppkomsten af ett antal mindre jordbruksfastigheter; och

jag håller före, att den uppoffring af mark kronan för ändamålet måste

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

17

vidkännas icke kan anses pa något sätt betänklig i betraktande af den

nytta staten skulle äga af ett talrikare bondestånd och ett mera utveckladt

jordbruk i våra nordligaste landsdelar. Men jag anser likväl

en viss försiktighet tillrådlig. En kolonisation i de af naturen jämförelseAris

mindre val lottade trakter, hvarom här är fråga, måste ställa

sig mer än vanligt svår, helst om man tager hänsyn till de stegrade

anspråk på lifvet, som numera allmänt göra sig gällande äfven hos

allmogen. Genom att till nybyggesföretag locka personer, Indika därtill

icke äga de nödiga förutsättningarne, kan man lätt skapa ett folkelement,

som icke blott för egen del kommer att utsättas för de ogynnsammaste

existensvillkor utan äfven blir till eu börda för den öfriga

befolkningen genom ökad fattigvård stunga.

Lika med norrlandskommittén finner jag därför önskligt, att staten

icke frånsäger sig all rätt att öfvervaka nybyggenas framtid, hvilket

skulle blifva förhållandet, om man uppläte dem med full äganderätt.

Särskildt är det af vikt, att staten förbehåller sig en viss pröfningsrätt

ifråga om de framtida nybyggarnas personliga egenskaper, dels för att

kunna tillse, att nybyggena bibehållas hos den samhällsklass, för hvilken

de äro ämnade, dels för att nybyggena alltid måtte blifva besatta med

åbor af en viss duglighet.

Det medel norrlandskommittén i sådant hänseende föreslagit eller

nybyggenas upplåtande med ständig besittningsrätt finner jag dock

mindre tilltalande. Jag har förut i dag vid underdånig föredragning

af upprätt ad t förslag till grunder för åtgärder i syfte att åt mindre *

bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter

från vissa kronoegendomar framhållit de skäl, som syntes mig

tala emot att upplåta dessa egnahemslägenheter med ständig besittningsrätt.

Vissa af dessa skäl äga sin tillämplighet äfven med afseende på

nu ifrågasatta upplåtelser. Sedan den nya lagen om nyttjanderätt till

fast egendom beredt möjlighet för kronan att på arrende upplåta egendom

utan att vara underkastad någon viss maximitid i afseende på

arrendets giltighet, synas mig upplåtelser på långvarigt arrende, exempelvis

på sjuttiofem år, kunna vara en utväg att vinna hvad norrlandskommittén

hufvudsakligen åsyftat eller att på en gång skänka nybyggaren

ett afsevärdt framtidsintresse och bereda kronan en möjlighet

att hålla handen öfver ny byggesväsendet och sörja för dess utveckling

i önskad riktning. Att, därest nybygget efter de sjuttiofem årens

utgång ånyo utarrenderas, åbon bör äga optionsrätt till förnyadt anande,

synes mig tydligt. Något bestämdt löfte, att förnyadt arrende skall äga

rum, torde däremot icke böra gifvas nu.

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 81 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

Mot det föreslagna systemet skulle man tilläfventyrs vilja invända,

att med afseende på den norrländska allmogens kända själfkänsla och

det företräde den i allmänhet tillerkänner äganderätten framför andra besitta

ingsformer några upplåtelser af odlingslägenheter troligen icke skulle

komma till stånd i brist på spekulanter. Gent häremot skulle jag vilja

åberopa den erfarenhet man vunnit vid skogstorpsupplåtelserna. Ehuru

dessa ske för en mycket kortare tid — högst tjugu år — har det visat

sig, att skogstorpen varit ganska begärliga. Det synes mig otvifvelaktigt,

att man med afseende på nu ifrågavarande sjuttiofemåriga upplåtelser

icke behöfver befara, att efterfrågan skall understiga hvad man

med tillbörlig hänsyn till skogsvårdens intresse finner sig lämpligen

böra upplåta till odling.

De grundsatser, jag sålunda anser böra läggas till grund för upplåtande

af odlingslägenheter från kronoparkerna i våra nordligaste landsdelar,

afvika på ett sätt, som kunde synas väl bjärt, från det system jag

i förenämnda, förut denna dag föredragna ärende föreslagit beträffande

upplåtande af jord till egna hem från kronans domäner i södra delarne

af riket. Jag tror mig emellertid för att visa det befogade i dessa grundsatser

allenast behöfva erinra, att förhållandena dock äro i förevarande

hänseenden högst olika i norra och i södra delarne af riket, på kronoparkerna

och på kronodomänerna. Hvad som särskildt beträffande nu

förevarande odlingslägenheter kräfver beaktande är, att dessa bilda ett

slags intagor på mark, som man eu gång afsatt för skogsbörd och för

bildande af ett i statens hand befintligt reservkapital af skogsmark.

Man får därigenom kanske på skogsmarken besvärande enklaver, som i

framtiden möjligen komma att visa sig mera hinderliga än man vid

lägenheternas upplåtande antagit. Staten synes dessutom ej böra uppoffra

sin skogsmark utan att full säkerhet vinnes för att det högre målet,

markens uppodlande och bebyggande, verkligen på ett för framtiden betryggande

sätt kommer att uppnås. Tillsvidare och så länge förhållandena

i Norrland fortfara att vara sådana de nu äro, kräfves utan tvifvel,

att i dessa delar af riket all kolonisation sker med synnerlig varsamhet.

Ett utbyte af det af norrlandskommittén föreslagna systemet

med ständig besittningsrätt mot ett nybyggesväsende, grundadt på

sjuttiofemåriga arrendeupplåtelser med optionsrätt till förnyadt arrende,

kräfver emellertid en fullständig omläggning af norrlandskommitténs

förslag. Att härutinnan afgifva en förberedande utredning har jag

uppdragit åt till biträde inom jordbruksdepartementet för ärendets beredning

förordnade häradshöfdingen Louis Améen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets Utlutande N:o 126.

I afgifvet utlåtande liar denne anfört, hurusom den omläggning

af förslaget, som afsetts, tydligen icke föranledde något behof åt tindrade ps ,juttiobestämmelser

med afseende på frågorna, när upplåtelser af odlings- /£*£

lägenheter å kronoparkerna borde tillåtas och hvilka personliga egen- uppiiteUer.

skaper, som borde utmärka dem, till hvilka sådana lägenheter iinge

upplåtas. Emellertid föresloges, att i sistnämnda afseende något tydligare

anvisningar lämnades, än hvad som skett i norrlandskommittens förslag,

så att något tvifvel ej kunde råda därom, att dessa lägenheter vore

afsedda för en klass af verkliga, personligen arbetande småbrukare.

För att tillgängliga odlingslägenlieter måtte kunna gifva bärgning

åt största möjliga folkstock syntes i sammanhang därmed höra foreskrifvas

dels att till samma sökande ej finge upplåtas mer än en lägenhet,

dels att till eu lägenhet ej finge läggas odlingsmark till större

vidd än som erfordrades för att eu familj å lägenheten kunde finna go

utkomst. Att för hvarje lägenhet ställa någon bestämd arealgräns torde

icke vara lämpligt. Ofta torde nämligen en odlingslägenhets natuiliga

omfattning vara sådan, att den, vare sig den vore något större eller

mindre, helst borde utgöra ett jordbruk.

Med afseende å den af kommittén föreslagna bestämmelsen att

odlingslägenhet, som upplätes, skulle afmattas å karta, noga beskiifyas

och å marken utstakas, borde ej heller erfordras någon annan ändring

än att på sätt af kammarkollegium och domänstyrelsen hemställts, föreskrift

lämnades därom, att nämnda åtgärder icke skulle föranleda kostnad

för sökanden. _ .

I allt öfrigt komme norrlandskommitténs förslag att töriada genom

den ifrågasatta omläggningen. Då denna skulle företagas, både man

att i första hand taga hänsyn därtill, att i samma stund man för npplåtelsen

använde arrendeformen, lagen om nyttjanderätt till fast egendom

den 14 juni 1907 komme att därå blifva tillämplig. Den närmaste

uppgiften torde därför blifva att tillse, om denna lags bestämmelser, i

den mån de icke vore tvingande, kunde anses lämpliga för ifrågavarande

slag af upplåtelser eller om föreskrift skulle lämnas därom,

att vid upplåtelserna skulle göras förbehåll, som i ett eller annat afseende

ordnade rättsförhållandet på ett annat sätt än lagen angifMt.

Härvid kunde det vara lämpligt att till jämförelsematerial använda

dels de grunder, som enligt kungörelsen den 4 juni 1908 gällde för

förvaltningen af kronans jordbruksdomäner, hvilka ju utarrenderades på

villkor, som i åtskilliga afseenden skilde sig från bestämmelserna i

lao-en om nyttjanderätt till fast egendom, dels föreskrifterna angående

upplåtande af s. k. skogstorp å kronoparker i Västerbottens och biorr
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

bottens län enligt kungörelsen den 27 maj 1904. Särskilt med sWstorpsupplåtelserna

komme förevarande upplåtelser alt hafva många

beröringspunkter. 6

o de första trågor, som uppställde sig, därest man ville på

ifrågavarande odlingslägenheter använda systemet med sjuttiofemåriga

arrenden, vore den, om någon afvikelse behöfdes från nämnda lags stadgande

ifråga om rätten att öfverlåta arrendet till annan. Detta vore

en fråga af ganska stor vikt särskildt i betraktande af den långa arrendetid,

som afsetts. Från arrendatorns sida vore en så obegränsad rätt till

öfverlåtelse som möjligt uppenbarligen det fördelaktigaste. Från kronans

ståndpunkt åter vore det af intresse att kunna förekomma, att lägenheten

öfverginge till någon, som icke kunde behörigen fullgöra de med

arrenderätten förenade skyldigheter, eller som tillhörde en annan folkklass

än den, för hvilken man afsett dessa odlingslägenheter. Bestämmelserna

i 2 kap. 8 och 9 §§ i lagen om nyttjanderätt till fast egendom

skulle, om de tillämpades på förevarande upplåtelser, leda därtill,

att om kronan icke, när så begärdes, ville återtaga lägenheten mot

skälig lösen, lägenhetsinnehafvaren eller om han vore död hans dödsbo

ägde öfverlåta lägenheten till annan, blott denne vore sådan, att jordägaren

med honom skäligen kunde nöjas. Äfven om den, till hvilken

ägenheten öfverlätes, icke alls tillhörde den klass af småbrukare, för

hvilka ifrågavarande lägenheter varit ämnade, skulle kronan vara nödsakad

godtaga honom, allenast mot hans solvens och medborgerliga

anseende skäliga anmärkningar icke skulle kunna göras, en fråga, som

ytterst tillkomme domstols pröfning.

Då kronan emellertid icke syntes böra frånsåga sig rätten att

kontrollera, att förevarande lägenheter fortfarande finge fylla sin uppgift

att vara småbrukarehem, torde kronan böra förbehålla sig, att

lägenhetsinnehafvaren eller hans dödsbo icke utan domänstyrelsens medgifvande

finge åt annan öfverlåta arrenderätten. Ehuru förbehållet på

grund af innehållet i 2 kap. 8 och 9 §§ af lagen om nyttjanderätt till

fast egendom måste gifvas denna negativa formulering, vore det naturhgen

icke meningen, att domänstyrelsen i regel borde motsätta sig

otverlatelser åt ifrågavarande slag. Så långt som det vore förenligt

med namnda sociala synpunkt, och kronans intresse af att erhålla

en arrendator, som kunde fullgöra arrendevillkoren, blefve behörigen

til godosedt, syntes öfverlåtelser i största möjliga utsträckning böra

tiiiatas.

^ed afseende på rättsförhållandet under arrendetiden torde vara

nådigt att i flera afseenden stadga bestämmelser, som afveke från de

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

21

allmänna föreskrifterna i lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Detta berodde därpå, att förevarande lägenheter mottoges af arrendator!

fullständigt obebyggda och ouppodlade.

Såsom en första plikt måste därför åläggas lägenhetsinnehafvaren

att bebygga lägenheten med nödiga hus. I upplåtelsehandlingen syntes

i anledning häraf böra föreskrifvas, livilka hus, som skulle uppföras, samt

när dessa skulle vara färdiga, därvid naturligen, där så befunnes lämpligt,

byggnadstiden kunde sättas olika för olika hus. Att arrendatorn

borde vara berättigad att från kronoparken erhålla nödigt virke till lägenhetens

åbyggnader, torde ligga i öppen dag. Sålunda uppförda byggnader

borde sedermera af arrendatorn underhållas och, där så erfordrades,

ersättas med nya, så att vid arrendetidens slut aflämnades byggnader

motsvarande de ursprungliga, i fullgodt skick. Det virke, som erfordrades

för dylika reparationer och nybyggnader, borde arrendatorn äga rätt

att erhålla åt sig utsynadt å kronoparken.

Skulle lägenheten så uppodlas, att under arrendetiden uppkomme

behof af större eller flera åbyggnader än vid upplåtelsen föreskrifvits,

borde domänstyrelsen äga medgifva, att lägenhetsinnehafvaren erhölle

virke från kronoparken jämväl för tillfredsställande af det ökade byggnadsbehofvet.

För sådan händelse borde emellertid i skriftligt tillägg

till upplåtelsekontraktet föreskrifvas, hur den nya åbyggnaden skulle

vara beskaffad, så att man vid afträdet kunde kontrollera, att lägenhetsinnehafvaren,

såsom naturligen borde vara hans skjddighet, vid afträdet

lämnade ifrån sig jämväl den nytillkomna byggnaden eller däremot

svarande i fullgodt skick.

Med afseende å möjligheten af brandskada syntes man böra ålägga

lägenhetsinnehafvare att hålla byggnaderna för kronans räkning brandförsäkrade

med skyldighet för lägenhetsinnehafvaren att mot erhållande

af brandskadeersättningen bota skadan utan rätt att af kronan erhålla

fritt virke. De närmare detaljbestämmelser därom, som erfordrades för

att domänstyrelsen skulle kunna kontrollera, att lägenhetsinnehafvaren

behörigen fullgjorde sina skyldigheter i förevarande afseenden, syntes

kunna affattas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de motsvarande

bestämmelser, som gällde vid utarrendering af kronans domäner, dock

med de förenklingar, som betingades dels däraf, att byggnaderna å en

lägenhet af ifrågavarande beskaffenhet måste såsom noga beskrifna i

upplåtelsekontraktet eller skriftligt tillägg därtill, förutsättas vara till

sitt ungefärliga värde för domänstyrelsen kända, dels däraf att det utan

vidare torde vara klart, att de nya åbyggnader, som borde uppföras,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 126-

skulle byggas enligt de föreskrifter, som meddelats för de ursprungliga

byggnaderna.

Uppställde man såsom regel, att lägenhetsinnehafvaren skulle äga

rätt att erhålla fritt virke till behöfliga reparationer och nybyggnader,

torde undantag böra göras för det fall, att lägenhetsinnehafvaren själf

vållat skadan. I detta fall borde han tydligen vara skyldig att bota

skadan med virke, som han själf bekostade.

Lägenhetsinnehafvarens andra hufvudskyldighet vore, såsom nämndt

att uppodla lägenheten. 1 detta afseende borde upplåtelsekontraktet

innehålla den odlingsplan han vore skyldig att ställa sig till efterrättelse,

och lägenhetsinnehafvaren borde vara skyldig att vid afträdet lämna

från sig odlingar till den föreskrifna omfattningen i fullgodt skick.

Såsom hjälp vid odlingen syntes något kontant bidrag böra ifrågasättas.

Norrlandskommittén hade visserligen ansett ett sådant bidrag

obehöfligt, men sedan man beslutat sig för att upplåta lägenheterna

icke med ständig besittningsrätt utan allenast med viss tids arrenderätt,

torde utan tvifvel vara på sin plats att något kraftigare stödja odlaren.

Då den vid skogstorpsupplåtelser medgifna odlingshjälpen af femhundra

kronor visat sig väl knapp, torde man vid ifrågavarande lägenheter

böra medgifva en dylik hjälp af sexhundra kronor. Till kronans säkerhet

syntes böra föreskrifvas, att denna odlingshjälp icke utbetalades

annat än i den män arbete till motsvarande värde blifvit nedlagdt i

byggnad, som uppförts enligt föreskrift och gjorts fullt färdig, en

formulering, hvilken syntes tillgodose jämväl odlarens intresse att få

odlingshjälpen utbetalad i någon män successivt.

Det äfventyr lägenhetsinnehafvaren utsattes för, om han icke utförde

honom åliggande byggnads- eller odlingsarbete eller under arrendetiden

vanvårdade byggnader eller odlingar, borde vara att han kunde

uppsägas från arrendet. För sådant ändamål behöfdes icke något särskildt

stadgande, då sådant åtminstone i alla fall af någon vikt blefve

en följd redan af stadgandet i 2 kap. 36 § i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom.

Att arrendatorn vid afträdet vore skyldig att lämna ifrån sig

byggnader och odlingar i fullgodt skick eller ersätta bristen, måste

däremot sägas ifrån, enär lagen om nyttjanderätt till fast egendom

icke kände någon vidsträcktare skyldighet för arrendatorn härutinnan

än att lämna fastigheten ifrån sig lika god som han mottagit densamma.

Utom det virke, som lägenhetsinnehafvaren borde åtnjuta för att

kunna behörigen fullgöra sin byggnadsskyldighet, borde han i likhet

med hvad förhållandet vore vid skogstorpen hafva rätt till virke för nödiga

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

23

hägnader samt (ifrigt husbehof så oek erforderligt skogsfång till vedbrand.

Vid skogstorpen iigde innehafvaren till vedbrand erhålla endast

vindfälld eller torr skog eller sådan skog, som i anseende till sin

beskaffenhet eljest borde för en god skogsvård afverkas. Motsvarande

bestämmelse torde vara på sin plats äfven vid ifrågavarande upplåtelser.

Dock torde en liten jämkning i ordalagen böra göras, så

att tydligt framginge, att lägenhetsinnehafvaren under alla förhållanden

vore berättigad till bränsle, ehuru han så länge tillgång på skog af

ofvannänmda beskaffenhet funnes, icke vore berättigad att för ändamålet

erhålla skog af värdefullare slag.

En annan för arrendatorn synnerligen viktig sak vore tillgången

till nödigt bete. På den upplåtna lägenheten torde åtminstone för en

afsevärd tid framåt kreaturen icke kunna förses med sommarbete. Utan

någon större olägenhet för kronan torde lägenhetsinnehafvaren kunna

beredas förmånen af att äga rätt att på lämpligt område af kronoparken

beta sina å lägenheten vinterfödda häst- och nötkreatur. Dock torde

för att lämna möjlighet för skogsodling det förbehåll böra göras, att

det till bete anvisade området kunde, när domänstyrelsen så påyrkade,

utbytas mot annat.

På samma sätt som vid skogstorpsupplåtelserna torde lägenhetsinnehafvaren

böra tillerkännas viss tids frihet från utlagor och onera

för lägenheten. Tiden torde lämpligen kunna sättas till femton år.

För lägenheten borde lägenhetsinnehafvaren utan tvifvel erlägga

en årlig afgift till kronan. Af skäl, som nyss antvdts, torde emellertid

under de första femton åren någon dylik afgift icke böra utkräfvas

utan skyldigheten att betala arrende räknas först från och med sextonde

besittningsåret. Afgiften borde emellertid redan vid upplåtelsen af

domänstyrelsen bestämmas och omnämnas i upplåtelsehandlingen. Då

af lätt insedda skäl denna afgift icke torde böra sättas högre än som

vore oundgängligen nödigt för att kronan icke på upplåtelsen skulle

göra förlust, torde den kunna bestämmas till 3,6 procent af dels det

kapitalvärde lägenheten enligt domänstyrelsens bepröfvande vid upplåtelsen

ansåges äga uppodlad och obebyggd med den rätt till skogsfång

och bete lägenhetsinnehafvaren tillerkänts, dels den odlingshjälp,

som till innehafvaren skulle utgå.

De nu genomgångna frågorna torde vara de enda, däri för ifrågavarande

lägenheter tarfvades andra bestämmelser än dem lagen om

nyttjanderätt till fast egendom innehölle beträffande arrende. I allt

öfrigt torde nämnda lag kunna utan olägenhet tillämpas på ifråga
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

varande arrendeförhållanden. Såsom en särskildt viktig punkt, hvari

allmänna lagen sålunda torde böra tillämpas oförändrad, kunde framhållas

bestämmelserna om jordägarens rätt att i vissa fall uppsäga

arrendet.

Emellertid torde det kunna inträffa, att i ett eller annat fall någon

bestämmelse kunde finnas erforderlig vid sidan om de för ifrågavarande

arrenden fastställda särskilda grunder, kompletterade med hvad i allmänhet

funnes stadgadt om arrende, i den mån det icke mot nämnda

grunder funnes stridande. Dylika extra bestämmelser torde det böra

medgifvas domänstyrelsen att vid behof föreskrifva.

På grund af hvad sålunda anförts hemställdes, att i nådig proposition

måtte föreslås Riksdagen

dels medgifva:

att å kronoparkerna inom Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och .Norrbottens län må, därest hinder

från skogsvårdens synpunkt ej möter, på ansökan till mindre bemedlade

eller obemedlade, som äga god frejd och gjort sig kända för arbetsamhet

och hederlig vandel samt äga förutsättningar för drifvande af ett

mindre jordbruk, af domänstyrelsen på arrende upplåtas sådana till

odling och bebyggande tjänliga lägenheter, som där kunna vara att

tillgå i närheten af odlad bygd eller kommunikationsled,

dels ock besluta att vid upplåtelserna följande skall lända till

efterrättelse:

att till odlingslägenhet ej må läggas odlingsmark till större vidd

än som. erfordras för att en familj å lägenheten må kunna finna god

utkomst;

att till samma sökande ej må upplåtas mera än en lägenhet;

att odlingslägenhet, som sålunda upplåtes, skall utan kostnad för

innehafvaren noga beskrifvas, å karta affattas och å marken utstakas;

att odlingslägenhet upplåtes på sjuttiofem år med innehafvaren

förbehållen optionsrätt till förnyadt arrende vid arrendetidens slut;

att lägenhetsinnehafvaren eller hans dödsbo icke utan domänstyrelsens

medgifvande må åt annan öfverlåta arrenderätten;

att lägenhetsinnehafvaren skall vara skyldig att på sätt och inom

tid, som domänstyrelsen i upplåtelsekontraktet äger föreskrifva, bebygga

och uppodla lägenheten;

att lägenhetsinnehafvaren skall vara skyldig att från och med

sextonde besittningsåret för lägenheten erlägga en årlig afgift, som

bestämmes vid upplåtelsen och sättes till 3,G för hundrade af dels det

kapitalvärde lägenheten anses äga ouppodlad och obebyggd med den

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

25

rätt till skogsfång och bete, hvarom nedan förmäles, dels den odlingshjälp,

som på sätt nedan sägs till lägenhetsinnehafvaren kommer att utgå;

att lägenhetsinnehafvaren skall äga från kronoparken erhålla dels

efter utsyning behöfligt virke till lägenhetens åbyggnader och nödiga

hägnader samt öfrigt husbehof, dels ock efter anvisning erforderligt skogsfång

till vedbrand, det senare dock företrädesvis af vindfälld eller tonskog

eller sådan, som i anseende till sin beskaffenhet eljest bör-för eu

god skogsvård afverkas;

att därest under arrendetiden uppkommer behof af större eller

flera åbyggnader än vid upplåtelsen föreskritvits, domänstyrelsen skall

äga medgifva, att lägenhetsinnehafvaren jämväl för sadant ändamål erhåller

nödigt virke från kronoparken; skolande i skriftligt tillägg till

upplåtelsekontraktet föreskrifvas, huru den nya åbyggnaden skall vara

beskaffad;

att lägenhetsinnehafvaren skall tillförbindas att, företrädesvis i

brandstodsförening för länet eller orten, där sådan finnes, för kronans

räkning ombesörja och utan afdrag å arrendet bekosta åbyggnadernas

brandförsäkring till deras fulla, i behörig ordning uppskattade värde

med rätt för domänstyrelsen att, där anledning därtill förekommer, meddela

föreskrift såväl om det belopp, hvarför försäkring bör sökas, som

om den anstalt, där försäkring må äga rum;

att, om brandskada inträffar, lägenhetsinnehafvaren skall vara

skyldig att mot erhållande af brandskadeersättningen bota skadan utan

rätt att af kronan erhålla fritt virke; skolande kronan äga uppbära

brandskadeersättningen, hvilken tillhandahålles lägenhetsinnehafvaren i

den mån för byggnaden erfordras;

att om byggnad annorledes skadas och lägenhetsinnehafvaren därtill

är vållande, denne skall vara skyldig att bota skadan utan rätt att

därtill af kronan erhålla nödigt virke;

att lägenhetsinnehafvaren skall äga rätt att å område af kronoparken,

som för ändamålet anvisas, erhålla bete för å lägenheten vinterfödda

häst- och nötkreatur; skolande, när domänstyrelsen så påyrkar,

det anvisade området kunna utbytas mot annat;

att lägenhetsinnehafvaren skall äga rätt att af allmänna medel i

odlingshjälp erhålla sexhundra kronor, som utbetalas i den mån arbete

till motsvarande värde blifvit nedlagdt i byggnad, som uppförts enligt

föreskrift och gjorts fullt färdig;

att lägenhetsinnehafvaren under femton år från upplåtelsen skall

åtnjuta frihet från utlagor och onera från lägenheten;

Bih. till Riksd. Prot. 1909. é Sami. 1 Afd. 81 Häft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande K:o 126.

Domänstyrelsen

om det

alternativa

förslaget.

att lägenhets innehafvare]! vid afträdet skall lämna ifrån sig lägenheten

med åbyggnader och odlingar till föreskrifven omfattning i fullgodt

stånd eller ersätta bristen sådan den vid afträdessyn befinnes; samt

att domänstyrelsen må äga att vid npplåtelsen föreskrifva de

villkor, som utöfver hvad nu sagts samt hvad i allmänhet om arrende

finnes i lag föreskrifvet må kunna finnas erforderliga.

I" anledning af det sålunda afgifna förslaget har domänstyrelsen

i afgifvet yttrande anfört, att styrelsen allenast i följande afseenden

haft något att erinra rörande förslaget.

Då i förslaget ifrågasattes, att upplåtelserna skulle ifrågakomma

endast å kronoparker i de sex nordliga länen, hade domänstyrelsen ansett

sig böra hemställa, huruvida ej sådana upplåtelser skulle kunna ifrågakomma

jämväl å kronans öfverloppsmarker. Det skulle ock kunna

ifrågasättas, huruvida ej äfven å kronans oafvittrade marker i Norrbottens

och Västerbottens län samt å lappskattefjällen i Jämtlands län

upplåtelse af odlingslägenheter kunde ifrågakomma.

På kronoöfverloppsmarkerna funnes ett ej ringa antal bebyggda

lägenheter, hvilka i regeln tillkommit utan lagliga rättigheter före eller

samtidigt med afvittringen. De hade därvid ej kunnat skattläggas för

erhållande af egna områden, äfven om de varit nöjaktigt bebyggda och

uppodlade samt på grund af läget och markens odlingsvärde kunnat

anses vara lifskraftiga. Några af dessa lägenheters innehafvare hade

sedermera sökt erhålla laglig rätt att besitta dem såsom skogstorp. Då

emellertid nådiga kungörelsen den 27 maj 1904 medgåfve skogstorps

anläggande allenast å kronoparker, hade sådana ansökningar icke kunnat

bifallas. Likaledes hade ansökningar från icke bofasta personer angående

rätt att till skogstorp erhålla vissa därför lämpliga obebyggda odlingslägenheter

å kronans öfverloppsmarker af samma skäl icke kunnat

bifallas. Häraf hade sålunda blifvit en följd, att innehafvare af äldre

bebyggda lägenheter å dessa marker därstädes kvarbodde utan lagligrätt

och att öfverloppsmarkernas öfriga odlingslägenheter hittills hade

förblifvit obegagnade. Styrelsen,, som från och med nästkommande år

hade att öfvertaga förvaltningen af kronans öfverloppsmarker, ansåge

synnerligen önskvärdt, att ändring kunde inträda beträffande nu angifna

förhållanden. Hittills hade möjligen hinder ansetts möta för lagstiftning

angående upplåtande af odlingslägenheter å dessa marker i följd af att

deras disposition vore obestämd. Men då det visat sig, att upplåtelse

af smärre lägenheter mötts med sympati af den icke bofasta befolkningen

i de nordliga orterna, torde kronan icke böra genom försäljning

eller på annat sätt afhända sig öfverloppsmarkerna, därest ej i vissa

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

undantagsfall förhållandena sådant föranledde. Domänstyrelsen ansåge

fördenskull, att hinder numera icke mötte för lagstiftning om upplåtande

af odlingslägenheter å kronoöfverloppsmarkerna.

Beträffande kronans oafvittrade marker — sådana funnes numera

endast ofvanför den så kallade odlingsgränsen i Lapplands inre delar —

vore förhållandena visserligen väsentligen olika, Det torde nämligen

kunna ifrågasättas, huruvida icke den del af dem, som icke genom

fortsatt afvittring kunde komma att disponeras till å dem förefintliga

hemman, nybyggen och lägenheter, borde reserveras för den nomadiserande

befolkningens behof, hvilket skulle utgöra hinder för vidare upplåtelse

af odlingslägenheter å dem, enär sådant skulle försvåra deras

utnyttjande såsom renbetesland. Det torde emellertid å de oafvittrade

kronomarkerna finnas till odling tjänliga områden, som på grund af

sitt läge skulle kunna upplåtas för odling utan att afsevärdt hindra

renbetets tillgodogörande. Då den nomadiserande befolkningens, väl

äfven härvid torde böra ställas i förgrunden, skulle sådana odlingslägenheter,

som ansåges lämpligen böra upplåtas för odling, kunna förbehållas

lappmän, som önskade blifva bofasta. Hittills hade äfven dylika

personer varit hänvisade till att söka odlingslägenheter å kronoparkerna,

hvarigenom de kommit att blifva bofasta på längre afstånd från sin

hembygds fjäll, hvilket syntes vara en af orsakerna till att endast ett

mindre antal lappmän blifvit skogstorpare.

Angående lappskattefjällen i Jämtlands län kunde i hufvudsak

anföras detsamma som om de oafvittrade markerna i Norrbottens och

Västerbottens län, dock med tillägg att de redan nu vore reserverade

för den nomadiserande befolkningen, och att de efter hand ökades genom

inköp af skattemarker, som i följd af sitt läge utgjort hinder för utöfvande

af lappbefolkningens näringsfång. Därest odlingslägenheter

ansåges kunna upplåtas å lappskattefjällen i Jämtlands län, torde fördenskull

dessa böra reserveras åt lappmän.

Såväl de oafvittrade markerna som lappskattefjällen intoge alltså

obestridligen en undantagsställning. Frågan om deras disposition torde

böra anses så nära sammanhänga med lappfrågan i allmänhet, att de

icke borde ingå i det nu föreliggande förslaget om upplåtande af odlingslägenheter.

Fördenskull hemställdes, att förutom kronoparkerna allenast

kronans öfverloppsmarker måtte däri intagas.

Angående de personers kvalifikation, åt hvilka odlingslägenheter

på nu ifrågasatt sätt skulle kunna upplåtas, ansåge sig domänstyrelsen

böra föreslå, utöfver hvad förslaget därom innehölle, att rätt till erhållande

af sådan upplåtelse ej måtte tillkomma ägare af jordbruk, som lämnade

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

utkomst åt eu familj. Att dylik ägare af jordbruk skulle kunna komma

att uppträda såsom sökande i fråga om odlingslägenhet å kronans mark,

hade man anledning antaga. Det hade nämligen upprepade gånger

inträffat, att ägare af hemman eller annan jordbrukslägenhet sökt rättighet

å kronopark anlägga skogstorp enligt nådiga kungörelsen den 27

maj 1904. Då det nu föreliggande förslaget innehölle, bland annat,

att till samma sökande ej skulle få upplåtas mera än en odlingslägenhet,

mot hvilken bestämmelse domänstyrelsen ej hade något att erinra,

torde det ock vara öfverensstämmande med förslagets andemening, att

åt sökande, som ägde jordbrukslägenhet, hvarå en familj kunde finna

sin utkomst, ej borde upplåtas sådan lägenhet, som i förslaget afsåges.

Förslagets främsta syfte torde nämligen vara att bereda möjlighet

för den icke bofasta befolkningen i vårt land att blifva bofast å till

besittningsrätten tryggade lägenheter. Däremot torde förslaget ej afse

att främja den jordägande befolkningens öfvergång till arrendatorer

och än mindre att bereda tillfälle att göra affärer med kronans odlingslägenheter.

Med full rätt förutsattes i förslaget, att till odlingslägenhet ej

skulle läggas större vidd odlingsmark än som erfordrades för att en

familj skulle å lägenheten kunna finna god utkomst. Ehuru den areal,

som härför erfordrades, högst afsevärdt växlade efter markens naturliga

odlingsvärde och det sätt, hvarpå odlingen luifdades, torde dock i

motiven till den författning, som kunde komma att utarbetas på grund

af det föreliggande förslaget, böra angifvas en maximiareal, som endast

i undantagsfall borde få öfverskridas. Vid upplåtelse af skogstorp enligt

nådiga kungörelsen den 27 maj 1904 tillämpades såsom regel, att den

areal, som tillädes sådant torp, ej finge öfverstiga 5 hektar. Vid den

upplåtelse, hvarom förslag till bestämmelser nu förelåge, borde maximiarealen

odlingsmark ej öfverstiga 6 hektar. Om å en sådan ägovidd,

väl odlad och häfdad — tillika med någon areal slåtteräng — en familj

ej kunde finna god utkomst, torde jordens odlingsvärde vara så ringa,

att marken borde bibehållas för skogsproduktion. I öfrigt torde såsom

motiv för den sålunda föreslagna maximiarealen kunna anföras, att en

mindre jordbrukslägenhet sannolikt blefve bättre häfdad än en större,

att, förutom myrmarkerna, de å kronoparkerna och kronoöfverloppsmarkerna

förekommande odlingslägénheterna i allmänhet vore af ringa

omfattning på hvarje ställe, och att den odlade jorden på ordinära

hemman i Norrland och Dalarna i regeln ej torde för hvardera omfatta

mera än 6 hektar. Den fortgående hemmansklyfningen syntes

ock gifva vid handen, att småbruken tillhörde framtiden. 1 män som

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126. 29

jorden genom högre kultur och användandet för odling af utvalda stammar

både af sädesslag och rotfrukter gåfve rikare skördar, måste ock

den för en familjs utkomst nödiga vidden odlingsmark blifva allt mindre.

Ju mera odlingsiägenheternas vidd kunde inskränkas, desto flera sådana

lägenheter kunde upplåtas. Af hittills vunnen erfarenhet torde man

vara berättigad anse, att behofvet af odlingslägenheter växte i direkt

proportion med befolkningen. Man torde likväl ingalunda kunna förutsäga,

livilka förändringar en tidrymd af 75 år kunde i berörda afseenden

medföra.

Med hänsyn till den långa tid, hvarunder lägenheter skulle enligt

det föreliggande förslaget upplåtas, ansåge domänstyrelsen nödigt, att

särskildt de bestämmelser, som afsåge rätt för lägenhetsinnehafvare till

vissa naturaförmåner, affattades med sådan försiktighet, att ej förmånerna

redan före upplåtelsetidens utgång befunnes hafva varit allt

för stora. Från gångna tider ägde vi erfarenhet om upplåtna rättigheter,

hvilka under senare tider befunnits böra aflösas och därvid förorsakat

staten afsevärda utgifter. Sådant borde ej upprepas. Rätten

för innehafvare af odlingslägenhet att från kronans område erhålla vedbrand

och bete, på sätt i förslaget förutsattes, kunde innebära en fara

för framtiden.

För närvarande skulle visserligen rätt till skogsfång till vedbrand

företrädesvis af vindfälld eller torr skog eller sådan, som i anseende till

sin beskaffenhet eljest borde för en god skogsvård afverkas, kunna tillförsäkras

de personer, åt hvilka odlingslägenheter å kronans mark upplätes.

Sådana skogsprodukter vore nämligen å de afsedda skogstrakterna

af ringa eller intet värde, om de skulle därifrån afyttras. Men i

detta afseende kunde en tidrymd af allenast ett par decennier framkalla

stora förändringar i samband med kommunikationernas förbättrande,

virkets allmänna värdestegring in. m. Styrelsen, som ansett förslagets

mening i detta afseende vara att tillförsäkra innehafvare af odlingslägenhet

bränsle från kronans mark mot billigaste afgäld, hemställde

därför, att sådan innehafvare erhölle till bränsle dels kostnadsfritt

virke, som på trakten saknade saluvärde, men för en god skogsvård

borde tillgodogöras, dels efter i orten lägst gällande pris annat vedvirke

efter skogspersonalens anvisning. Det värdelösa virket växlade för

skilda tider och ställen. Invid en kommunikationsled, t. ex. en järnväg,

torde framdeles äfven i Norrland allenast kvistar och grenar m. m. anses

vara hänförligt till värdelöst virke. Ett par mil från kommunikationsleden

vore uppfattningen därom redan en annan, och lägenhetsinnehafvaren

kunde därstädes gratis erhålla något bättre virke, hvilket där
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

emot invid järnvägen torde böra säljas äfven till den lägenhetsinnehafvare,

som kunde göra anspråk på att erhålla sådant virke. Sattes

priset å det sämre saludugliga virket mycket lågt, kunde sådant finna

användning till bränsle framför bättre virke, hvarpå lägenhetsinnehafvaren

däremot utan tvifvel komme att göra anspråk, om lian enligt de föreslagna

bestämmelserna vore tillförsäkrad bränsle. Något oegentligt

syntes ej kunna ligga däri, att lägenhetsinnehafvares rätt till bränsle

kunde med afseende på beskaffenheten af det virke, han därtill erhölle

kostnadsfritt, komma att efter hand ändras under upplåtelsetiden. Det

vore till och med möjligt, att denna ändring i vissa fall skulle kunna

under någon kortare tid blifva ganska stor. Om nämligen en odlingslägenhet

upplåtits å en trakt, hvarest vid tiden för upplåtelsen järnväg

ej funnes, men genom hvilken något decennium därefter eu bana,

exempelvis »inlandsbanan», öppnades, komme därefter det virke, som

kostnadsfritt utlämnades till vedbrand åt lägenhetsinnehafvaren, att blifva

af helt annat slag än tillförene. Hans sämre rätt i detta afseende motvägdes

dock mångdubbelt af hans genom kommunikationsledens öppnande

bättre ställning, hvilken icke förorsakade höjning af hans arrendeafgift

för lägenheten. Bestämmelserna borde enligt styrelsens meningvara

sådana, att de bland annat främjade sparsamhet med virke för

husbehof, något som ännu vore sällsynt bland skogsägare, innehafvare

af boställen med skog, arrendatorer af skogshemman in. fl. Fall torde

kunna påvisas, då värdet af det virke, som ''kostnadsfritt tillförsäkrats

en arrendator, utgjorde ett större belopp än arrendeafgiften. Man måste

tillse, att detta icke i en framtid blefve förhållandet beträffande vissa

af nu ifrågavarande upplåtelser.

Föreslagna bestämmelser angående skogsbete! kunde äfven innebära

en framtida fara. Dels blefve nämligen skogsbete! mera sparsamt,

ju högre skogshushållningen utvecklades, dels ökades skadorna på skogsåterväxten

af betet, ju mera skogsodling kunde komma att användas

för att främja återväxten.

Det skulle sålunda kunna inträffa, att betesrätt tillförsäkrades så

många lägenhetsinnehafvare för de nötkreatur och hästar, som af dem

å lägenheterna vinterföddes, att för dessa djur framdeles ej funnes bete

å skogen, sedan kreatursstammen tillika möjligen ökats utöfver hvad

man nu kunde anse vara möjligt. I kulturskogen förekomme skogsbete

företrädesvis å hyggen och kulturfält. Vore bete tillförsäkradt lägenhetsinnehafvare

för deras nötkreatur och hästar, kunde man knappt

anses vara berättigad att genom stängsel skydda kulturfälten, om betet,

som därigenom väsentligt inskränktes, blefve otillräckligt. Betesrätten

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126. 31

syntes fördenskull böra begränsas till hvad som kunde tillgodogöras i

öfverensstämmelse med god skogsvård enligt bestämmelser, som för tio

år i sänder skulle fastställas af domänstyrelsen.

De odlingslägenlieter, som kunde komma att upplåtas, torde böra

bebyggas och odlas enligt plan, som af domänstyrelsen blefve bestämd.

Normalplan skulle sålunda upprättas angående byggnaderna, från hvilken

plan afvikelse!'' likväl skulle i särskilda fall kunna få äga rum. Inom

viss tid borde byggnaderna vara färdiga och viss areal åker bruten.

Vid de nuvarande skogstorpen tillginge bebyggandet och odlandet oftast

på det sätt, att först en enkel provisorisk byggnad — eu vanlig skogskoja

eller ett blockhus — uppfördes såsom bostad under ett par år, då

första delen af arbetet bedrefves. Därpå byggdes uthuset, ocli samtidigt

därmed brötes åker till i första rummet potatisland, om sådant ej brutits,

redan innan den provisoriska bostaden uppfördes. Sedan första kon

kunnat insättas i ladugården, påginge byggnads- och odlingsarbetet

jämnare. Omsider vore uthusbyggnaden färdig, och något, tunnland

jord häfdades som åker. Sist komme turen till byggandet af boningshuset,

och under arbetet härmed ökades tegarnas omfång, ^ till dess

torpet vore färdigt att afsynas. Men dessförinnan hade gått år af släp

och försakelse, ofta äfven förenade med skuldsättning, om arbetarens

personliga vederhäftighet kunnat förläna honom kredit. Hufvudsumman

af arbetet hade han i regeln utfört själf. Hvarje kontant utgift medförde

nämligen för den obemedlade bekymmer. Sålunda hörde man beräkningar

om hvad det för byggnaderna nödiga »glaset» — fönsterrutorna —

skulle komma att kosta och oro öfver att härtill kunna anskaffa medel.

Det vore fördenskull välbetänkt att, såsom i det föreliggande förslaget

ifrågasattes, kunna lämna odlingshjälpen efter hand som arbetet fortskrede,

ehuru detta nödvändiggjorde ökadt besvär för lägenhetens

afsyning. Emellertid ansåg styrelsen nödigt, att utbetalningarna finge

till vissa belopp ske vid fullbordandet dels af uthuset, dels af manbyggnaden

samt dels då viss areal åker vore i försvarlig häfd. Om tvåhundra

kronor finge utbetalas vid hvart och ett af dessa tillfällen,

erhölle lägenhetsinnehafvaren en god kontant hjälp under arbetets gång

utan att kronan förlorade nödig säkerhet för att lägenheten verkligen

blefve färdig. Domänstyrelsen finge fördenskull hemställa, att det ifrågasatta

odlingsbidraget finge, om lägenhetsinnehafvaren sådant önskade,

utbetalas i tre delar, nämligen 200 kronor då lägenhetens uthusbyggnad

vore färdig och afsynad, 200 kronor då manbyggnaden vore färdig och

afsynad samt 200 kronor, då minst 1 hektar åker vore bruten och för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 126-

Departements
chefen.

sv ärligt liäfdad såsom åker. Medlen torde, på sätt som skett i fråga

om skogstorpen, böra utbetalas af statskontoret, sedan domänstyrelsen

anmält, att viss byggnads- eller odlingsskyldighet fullbordats.

Förslagets sista bestämmelse angående rätt för domänstyrelsen att

föreskrifva de villkor, som kunde erfordras utöfver hvad i förslaget

förut sagts samt i allmänhet om arrende funnes föreskrifvet, vore synnerligen

välbetänkt. Härigenom kunde domänstyrelsen blifva i tillfälle

bestämma angående målning (rödfärgning) af byggnaderna, angående

förbud för lägenhetsinnehafvare att inom lägenhetens område hysa vanfrejdad

person, som ansåges farlig i fråga om kronoparkens eller kronoöfverloppsmarkens

skyddande för eld och åverkan, angående skyldighet

för innehafvaren att till skogspersonalen göra anmälan om åverkan och

skogseld å kronans område, om sådant därstädes förmärktes, deltaga i

eldsläckning därstädes m. m.

Af hvad sålunda förekommit finner jag mig öfvertygad, att ifrågavarande

lägenheter tillsvidare helst böra upplåtas allenast på arrende

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det i sådant hänseende upprättade

förslaget.

Hvad angår den af domänstyrelsen väckta frågan om kolonisationens

utsträckning jämväl till öfverloppsmarkerna, bör väl anmärkas,

att i åtskilliga, tid efter annan meddelade författningar lämnats föreskrifter,

som medgifva, att n}d)yggen upptagas å öfverloppsmarkerna.

Men då formerna därför synas tämligen tunga, och upplåtelserna såsom

medförande äganderätt innebära större uppoffring af kronans rätt än

som för närvarande synes önskligt, torde det vara lämpligt att öppna

möjlighet till upplåtande å öfverloppsmarkerna jämväl af odlingslägenheter

af nu ifrågavarande beskaffenhet. I detta hänseende likasom i

afseende å hvad domänstyrelsen i öfrigt yttrat rörande den tilltänkta

kolonisationens omfattning kan jag instämma med domänstyrelsen.

Att på sätt domänstyrelsen föreslagit bestämma någon viss maximiareal

för den odlingsmark, som tilldelas en lägenhet, finner jag vara

mindre nödigt, då det ju är domänstyrelsen, som i hvarje särskild! fall

skall afgöra, hvad som skall upplåtas. Någon anledning att befara, att

domänstyrelsen i detta hänseende icke behörigen skall tillvarataga kronans

rätt, synes mig icke förefinnas. Däremot kunde en fastslagen maximigräns

möjligen ställa sig hindrande i vägen för t. ex. användandet af

de lämpligaste naturliga gränserna. En mindre redaktionsförändring

synes emellertid böra vidtagas i förslaget för att tydligare utmärka att

det just är småbruk, man önskar få till stånd.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

33

Att odlingslägenhet icke bör upplåtas åt någon, som redan äger

jordbruk af den omfattning, att lian med sin familj däraf kan vinna sin

utkomst, torde ligga i öppen dag. På sätt domänstyrelsen framhållit

lärer emellertid ett tydligt uttalande i sådan riktning kunna anses önskligt.

Mot den föreslagna rätten för lägenhetsinnehafvaren till nödigt

skogsfång har domänstyrelsen gjort åtskilliga erinringar, afseende, att

densamma till undvikande af allt för stor uppoffring för kronan, måtte

i någon mån inskränkas. De af domänstyrelsen i sådant syfte föreslagna

bestämmelser skulle emellertid leda därhän, att nybyggaren ofta

skulle nödgas till en kontant utgift för att kunna skaffa sig erforderligt

bränsle. Detta vore utan tvifvel för nybyggaren en stor olägenhet. Så

långt möjligt är, synes nybyggaren böra besparas direkta utgifter.

De synpunkter domänstyrelsen framhållit synas mig böra leda därhän,

att odlingslägenheter icke upplåtas till större antal än som kan anses

förenligt med en god skogshushållning, och därvid har ju domänstyrelsen

fullständigt situationen i sin hand. Att åter upplåta så många lägenheter,

att man sedan måste taga skadan igen genom att knappa in på

virkestilldelningen åt de särskilda nybyggarna, synes mig innebära ett

mindre lämpligt afvägande af de särskilda intressen, som härvid böra

vägas mot hvarandra. Jag föreställer mig därför, att man i detta hänseende

icke bör afvika från den ståndpunkt, som intogs redan af norr-- 1 andskommittén eller att nybyggaren bör äga rätt att kostnadsfritt erhålla

alla de skogsprodukter han till lägenheten behöfver.

Huruvida detta skall ske genom att ett visst skogsområde tilldelas

lägenheten till husbehofsanvändning eller därigenom att utsyning verkställes

å kronans mark af vederbörande myndighet, är en fråga, som

särskildt bör upptagas till pröfning.

Det förra systemet erbjuder den fördelen, att eventuella slitningar

mellan lägenhetsinnehafvaren och den utsynande myndigheten undvikas,

att den sistnämnde besparas åtskilligt besvär och att nybyggaren får

ett något större utrymme, inom hvilket han kan röra sig med en viss

frihet. Det medför emellertid flera väsentliga olägenheter. Till en början

torde det vara svårt att så afpassa områdenas storlek, att icke dessa i

vissa fall komma att lämna mera, i andra fall mindre än husbehofvet

kräfver. I förra fallet uppoffras onödigtvis kronans tillgångar, i senare

fallet tillfredsställas icke åbons behof. Men äfven om området är väl

afpassadt efter förhållandena, kan icke undvikas, att emellanåt skogtinnes,

* som efter grundsatserna för en riktig skogsvård bör afverkas,

men som för tillfället icke erfordras till husbehofvet, under det å andra

sidan åbon genom att vid en viss tidpunkt för husbehofvet använda

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 81 Käft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N.o 126.

mera virke eller virke af ett bättre slag, än som strängt taget varit

nödvändigt, kan komma att i framtiden sakna det virke, som då oundgängligen

erfordras. Tilldelandet af en viss skogsareal lämnar alltså

icke erforderlig säkerhet för att lägenhetsinneliafvaren tryggas vid en

jämn och säker tillgång till husbehofsvirke, hvilket dock är det, som i

första hand bör afses.

Detta är däremot naturligen förhållandet, därest lägenhetsinnehafvaren

i stället för visst skogsområde tillerkännes rätt till utsyning

af behöfligt virke. Härvid kan vidare kontrolleras, att just så mycket

virke och just det slags virke lämnas, som det föreliggande behofvet

erfordrar; och hvad mera är, man kan genom att till bränsle anvisa

kullblåsta träd och afverkningsaffall, hvilket i oerhörda mängder kvarligger

å de norrländska kronoparkerna, låta detta eljest till förruttnelse

dömda virke komma till nyttig användning på samma gång man genom

dess borttagande rensar skogsmarken och därigenom höjer dess produktivitet.

Mot att tillgodose ett virkesbehof genom en dylik servitutseller

skogsfångsrätt talar visserligen i allmänhet, att jordägaren genom

öfverdrifven afverkning kan göra skogsfångsrätten mer eller mindre illusorisk.

Denna risk torde emellertid icke föreligga i nu ifrågavarande

fall, där skogsmarken tillhör kronan.

. På grund af hvad jag sålunda anfört synes det mig lämpligast

att bibehålla det upprättade förslagets bestämmelser i fråga om tilldelningen

af husbehofsvirke.

Med afseende på nybyggarens rätt till bete synes mig hvad domänstyrelsen

anfört böra föranleda därtill, att domänstyrelsen berättigas att

i hvarje fall — sålunda äfven om betet därigenom blir otillräckligt —

från bete undantaga mark, hvarå i skogsvårdssyfte företagits anordningar,

som af betesrätten skulle lida märkligt intrång.

Den odlingshjälp af 600 kronor, som ifrågasatts, synes väl knapp,

och jag skulle vilja föreslå en förhöjning till 750 kronor. Äfven detta

belopp motsvarar naturligen icke på långt när de kontanta utgifter nybyggaren

måste vidkännas för att få lägenheten behörigen uppodlad och

bebyggd. Låter man i likhet med det föreliggande förslaget odlingshjälpen

förräntas genom den årliga legan och kronan vara berättigad

att vid arrendets slut öfvertaga lägenhet utan ersättning till nybyggaren

för odlingsarbetet, kan den ifrågasatta förhöjningen icke anses medföra

någon obillig uppoffring från kronans sida. I fråga om sättet för

odlingshjälpens utbetalande finner jag hvad domänstyrelsen i sådant

hänseende föreslagit vara förtjänt af beaktande.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

35

De grunder det föreliggande förelaget uppställer för arrendeafgittens

bestämmande synas mig i vissa fall kunna leda till en oskäligt diyg

arrendeafgift. Jag anser därför, att man till grund vid arrendeafgiftens

bestämmande bör lägga allenast lägenhetens kapitalvärde, såsom obebyggd

och ouppodlad med den rätt till byggnadsvirke, som tillkommer lägenheten,

samt den lämnade odlingshjälpen.

Medger man upplåtande af odlingslägenheter på nu ifrågasatta

villkor, uppstår frågan, om skogstorpsupplåtelser enligt kungörelsen den

27 maj 1904 fortfarande böra äga rum eller ej. En jämförelse, mellan

dessa upplåtelser och de nu ifrågasatta visar, att de allmänna villkoien

för upplåtelser af det ena eller andra slaget äro något olika. Enligt

nu föreliggande förslag skulle lägenheter fa upplatas i de sex nordligaste

länen, därest hinder från skogsvårdens .synpunkt ej möter, men endast

i närheten af odlad bygd eller kommunikationsled. Skogstorp däremot

få upplåtas endast i de två nordligaste länen, där det för kronoparkens

vård eller förvaltning finnes vara gagneligt, men kunna, om detta

villkor uppfylles, förläggas äfven på isolerade platser.

Med afseende på upplåtelsevillkoren skilja, sig åter de båda slagen

af upplåtelser från hvarandra egentligen däruti, att arrendatorn af en

odlingslägenhet enligt det nu föreliggande förslaget tillerkänts en i

åtskilliga afseenden tryggare ställning och gynnsammare behandling än

skogstorparen.

Särskildt med hänsyn till sistnämnda förhållande är det troligt, att,

om det föreliggande förslaget antages, den odlingshågade i regel kommer

att föredraga den nya upplåtelseformen. På grund häraf synes det mig

lämpligast att, om förslaget godkännes, skogstorpsupplåtelserna för framtiden

inställas, men att i stället medgifves, att odlingslägenheter af nu

ifrågasatt beskaffenhet må upplåtas äfven oberoende af närheten tdl

odlad bygd eller kommunikationsled, där sådant för skogens vård och

bevakning finnes vara gagneligt.

Med afseende på skogstorpen äger det förhållande rum, att sedan

den första upplåtelsetiden eller de s. k. frihetsåi’en gått till ända, torpare,

som väl uppodlat och bebyggt torpet, är berättigad att mot af domänstyrelsen

fastställd afgäld erhålla förnyad upplåtelse af torpet. Det synes

mig kunna ifrågasättas, om icke en skogstorpare vid frihetsårens utgång

bör, därest han så önskar, kunna fa skogstorpet förvandladt till en

odlingslägenhet af den nu föreslagna typen och sålunda vara berättigad

öfvertaga jorden på sjuttiofemårigt arrende. De för odlingslägenhet i

det föregående ifrågasatta upplåtelsevillkoren kunna väl icke i allt blifva

tillämpliga på ett skogstorp under den andra besittningsperioden ty

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

lägenheten är då redan från början uppodlad och bebyggd och arrendeafgift

bör naturligen utgå redan från och med första året. Men det

synes utan olägenhet kunna uppdragas åt domänstyrelsen att härvid

göra de nödiga jämkningarna.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två

inom kamrarna väckta, till utskottets förberedande handläggning öfverlämnade

motioner, däri hemställts

af herr H. Juhlin-Dannfelt i motionen n:o 60 inom Första

Kammaren

att Riksdagen ville besluta följande ändringar i de i Kungl.

Maj:ts nådiga proposition n:o 43 föreslagna bestämmelser angående

upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker i

de sex nordligaste länen:

1- att odlingslägenheter må upplåtas endast i närheten af bygden

eller på större, till ett flertal lägenheter tillräckliga odlingsvärda

marker, hvilka, om större torrläggningsåtgärder äro erforderliga, böra

i förväg på statens bekostnad förses med erforderliga hufvud- och

afloppsdike^

2. att såväl vid bestämmande af plats för lägenheten som vid

uppgörande af ritningar till för densamma erforderliga byggnader af

vederbörande länsstyrelse eller hushållningssällskaps förvaltningsutskott

utsedd sakkunnig och med ortens förhållanden förtrogen person bör

biträda;

3. att det kontanta understöd, som arrendatorn äger uppbära,

må uppgå till det belopp, hvarmed de färdiga husens vid syn uppskattade

värde öfverstiger värdet af det honom lämnade timret;

4. att rätt fastställes för domänstyrelsen att efter uppsägning

återtaga upplåten lägenhet;

5. att lägenhetsinnehafvaren vid afträde af lägenheten må åtnjuta

full ersättning för värdet af honom på densamma gjorda odlings

och förbättringsarbetet;

6„- att ärende rörande sådan upplåtelse, hvarom här är fråga,

må kunna afgöras af vederbörande revirförvaltare eller öfverjägmästare''

utan att domänstyrelsen må behöfva besluta annat än i afseende på

sådana bestämmelser, som böra hafva allmän giltighet i afseende på

upplåtelserna inom visst revir;

och af herr J. Ström i Transtrand m. fl. i motionen n:o 201 inom

Andra Kammaren om följande ändringar i eller tillägg till Kungl. Maj:ts

proposition n:o 43, angående upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker

och öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen:

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

37

1) att upplåtelser af sådana odlingslägenheter föregås af undersökning

utaf landtbruksingenjör eller jordbrukskonsulent;

2) att det kapitalvärde, efter hvilket arrendatorn skall erlägga

årlig afgäld för upplåten mark och rätt till nödigt byggnadsvirke, måtte

få bestämmas till högst trehundrafemtio kronor samt årliga räntan å

hela kapitalskulden till staten sättas lägre än 3,6 procent;

3) att, om arrendator till följd af sjukdom eller andra oförvållade

omständigheter nödgas lämna lägenheten, han då måtte tillerkännas

någon godtgörelse för sitt arbete, i den mån han till sådan ersättning

kan anses berättigad.

I afseende å de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionerna.

Den hufvudsakligaste innebörden af Kungl. Maj:ts förevarande

framställning har utskottet funnit vara en vidare utveckling af skogstorpareinstitutionen

i den genom kungl. kungörelsen angående upplåtande

af odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens

län den 27 maj 1904 inslagna riktningen. Nämnda institution

tillkom genom en kungl. skrifvelse till domänstyrelsen af den 29 maj

1891, hvarigenom förordnades, att å kronoparker i Norrbottens län

befintliga, till skogstorp tjänliga lägenheter finge, där det för kronoparkens

vård och bevakning funnes vara gagneligt, af domänstyrelsen

på viss tid, ej öfverstigande tjugu år, upplåtas till odling och bebyggande

åt personer, som ägde god frejd och vore fullt arbetsföra

samt i öfrigt funnes vara fullt lämpliga, under villkor, bland andra,

att torparen under första upplåtelsetiden skulle inom det område af

kronoparken, som blefve honom anvisadt, utöfva tillsyn och bevakning

samt på tillsägelse af vederbörande skogstjänsteman och mot skälig

ersättning utgöra å kronoparken erforderliga arbeten, och skulle efter

frihetsårens slut torpet genom domänstyrelsens försorg, i förhållande

till detsammas storlek och beskaffenhet, åsättas viss årlig afgäld, att

utgöras medelst dagsverken å kronoparken.

Häri vidtogs genom ofvannämnda kungörelse den 27 maj 1904

några ändringar. Så skulle afgälden utgöras i penningar, dock med

rätt för torparen att, om han så önskade, i afräkning på afgälden utgöra

dagsverken å kronoparken. Icke heller fanns i sistnåhnnda kungörelse

något stadgande infördt om skyldighet för torparen att utöfva tillsyn

och verkställa arbete inom kronoparken, utan fick frågan härom ordnas

genom fritt aftal. Genom dessa förändringar förlorade systemet med

skogstorp således sin ursprungliga karaktär, nämligen den med torp
-

Utskottets

yttrande.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 126,

innehafvet förbundna arbetsskyldigheten i förhållande till kronan, och

bereddes torparen dels större frihet att ordna för sig, på sätt han funne

fördelaktigast, och dels en friare och mera tilltalande ställning inför

den allmänna uppfattningen. I den sålunda inslagna riktningen är,

som ofvan antydts, genom föreliggande proposition ännu ett steg taget;

och är detta steg af sådan räckvidd, att de nu ifrågasatta jordupplåtelserna

å kronans mark nästan uteslutande kunna betraktas såsom

ett léd af den för närvarande lifligt pågående egnahemsrörelsen. Emot

en sådan sakernas utveckling har utskottet, i betraktande af nämnda

rörelses stora sociala betydelse, intet att erinra.

Då det mången gång kan vara tvifvelaktigt, hur ett odlingsföretag

af den art som nu ifrågavarande kommer att utfalla, torde det ligga

vikt uppå, att från statens sida åtgärd icke vidtages, som kan locka

nybyggare in på sådant företag, utan torde hvarje särskild lägenhetsupplåtelse

böra tillkomma på vederbörande nybyggares initiativ. Af

samma skäl torde också före en lägenhets upplåtande böra genom

undersökning å stället af landtbrukskunnig person visshet inhämtas,

att lägenhetens jord är duglig för odling; och synes denna förberedande

undersökning vara af så stor vikt, att stadgande därom bör införas

bland de bestämmelser om ifrågavarande upplåtelser, som må af Riksdagen

fastställas. Vidare torde af nämnda orsak följa, att, om ett flertal

lägenheter upplåtas å större n^rmarker, som tarfva utdikning, sådan af

kronan verkställes i behöflig utsträckning i samband med lägenheternas

upplåtande. Det kunde än ytterligare ifrågasättas, huruvida upplåtelser

böra ske annat än i närheten af odlad bygd eller kommunikationsled,

då en nybyggare å eu lägenhet med isoleradt läge skulle genom den

försvårade förbindelsen med den öfriga befolkningen få än svårare att

draga sig fram utan anlitande af kommunens hjälp. Ehuruväl utskottet

funnit denna synpunkt synnerligen beaktansvärd och manande till särskild

försiktighet vid så belägna lägenheters upplåtande, har utskottet,

då vid ifrågavarande upplåtelser i allmänhet synpunkten af skogens

vård alltjämt torde böra fasthållas samt vederbörande nybyggare, enligt

hvad utskottet förut framhållit, bör af egen böjelse och af eget initiativ

för sig utvälja det stycke jord, hvaraf han vill finna sin framtida

bärgning, likväl ansett, att, om eu sådan lägenhet, som nyss sagts,

åstundas af en nybyggare, hvilken innehar de för dess uppodlande

nödiga betingelserna och hvars därvaro kan vara för skogens vård och

bevakning gagnelig, denne ej bör förvägras lägenheten endast på grund

af dess mindre gynnsamma läge.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

39

Beträffande tiden för xipplåtelserna anser utskottet, hvad de sydligare

af ifrågavarande sex län vidkommer, den af Kungl. Magt föreslagna

tiden, 75 år, med hänsyn till de stora förändringar i afseende

å skogens vård och värde och den upplåtna markens eventuella behöflighet

för kronans ändamål, som inom en jämförelsevis föga aflägsen

framtid skulle kunna inträda, alltför lång och att densamma lämpligen

kan begränsas till 50 år. Inom de nordligaste trakterna af riket skulle

däremot upplåtelsetiden, såvidt nu kan afgöras, utan nämnvärd olägenhet

för kronan kunna sättas till 75 år; men då det otvifvelaktigt leder till

enkelhet och reda, att samma arrendetid bestämmes för samtliga upplåtelser

af förevarande slag samt den s. k. Norrlandskommitten för

liknande upplåtelser tänkt sig en tid af endast 40 år, torde jämväl

beträffande rikets nordligaste delar en upplåtelsetid af 50 år vara tillräcklig.

I afseende å sättet för odlingslägenhets bebyggande torde, såsom

Kungl. Maj:t föreslagit, domänstyrelsen böra äga att därom bestämma,

men vill utskottet härvid uttala “önskvärdheten däraf, att byggnaderna

ej må uppföras allt för schablonmässigt, utan bör därvid såvidt möjligt

vederbörlig hänsyn tagas till skick och bruk å orten.

Då det vidare är af utomordentligt stor betydelse, att begärda

lägenhetsupplåtelser må kunna ske utan för stor tidsutdräkt och omgång,

har utskottet velat uttala den förvissning, att Kungl. Maj:t kommer

att tillse, det hvad i sådant syfte kan åtgöras från statsförvaltningens

sida blifver iakttaget.

Herr Ström m. fl. har i sin motion föreslagit, att det kapitalvärde,

efter hvilket arrendatorn skulle erlägga årlig afgäld för upplåten mark

och rätt till nödigt byggnadsvirke, måtte sättas till högst 350 kronor

samt att afgälden skulle beräknas lägre än 3,6 procent af hela kapitalskulden.

Då det område, inom hvilket ifrågavarande odlingslägenheter

äro afsedda att upplåtas, är synnerligen stort och således å de olika

orterna därinom lägenheternas värde gifvetvis måste växla betydligt,

skulle det enligt utskottets förmenande vara mindre lämpligt att fastställa

en generell bestämmelse i det af motionären angifna afseende.

I de trakter, där blifvande arendatorer kunna antagas få särskilt

svårt att utgöra afgälderna, torde för öfrigt mark och byggnadstimmer

vara förhållandevis litet värda och således komma att värdesättas därefter,

hvarför motionärens syfte synes kunna ernås äfven utan den

föreslagna bestämmelsen. Beträffande storleken af afgälden i förhållande

till de beräknade kapitalvärden, hvarå densamma skall utgå, synes den

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

utskottet icke böra sättas lägre än 3,6 procent af dessa värden, då

kronan själf ej lärer kunna bereda sig lägre ränta å upplånta medel.

Vidkommande herr Ströms m. fl. förslag om godtgörelse till

arrendator, som till följd af sjukdom eller andra oförvållade omständigheter

nödgas lämna lägenheten, finner utskottet visserligen billighetsskäl

tala för sådan godtgörelse i vissa fall; men då det icke torde vara

görligt att åstadkomma några allmänna, för hvarje särskildt, möjligen

inträffande sådant fall lämpade bestämmelser i ämnet, finner utskottet sig

icke kunna förorda förslaget. Beträffande motionärernas förslag i öfrigt

om ersättning till arrendatorerna vid afträde af lägenheterna för därå nedlagdt

arbete, torde det kunna leda till mycken omgång och kostnad

för kronan, om sådan ersättningsskyldighet skulle densamma åläggas.

För den händelse att ett arrende frånträdes under upplåtelsetiden, torde

vederbörande arrendator, då han icke är betagen möjligheten att å

annan öfverlåta arrendet, genom öfverlåtelse däraf kunna af tillträdare

betinga sig skälig godtgörelse, hvadan tillräckligt skäl att ålägga kronan

någon ersättningsskyldighet gentemot arrendatorn i detta fall icke

torde förefinnas. Beträffande åter frågan om rätt för arrendator till

ersättning vid arrendetidens slut, torde, då upplåtelsevillkoren lära bestämmas

med hänsyn till, att sådan ersättning ej skall åtnjutas, arrendator,

äfven vid den af utskottet förordade kortare arrendetiden, skäligen

kunna, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, åläggas att afträda lägenheten

utan ersättning för åbyggnader och odlingar.

I afseende slutligen å den af herr Juhlin-Dannfelt föreslagna

beräkningsgrunden för den kontanta odlingskjälpen förefaller en sådan

beräkningsgrund utskottet opraktisk, då den förutsätter en särskild

måhända kostsam uppskattningsförrättning, som dessutom lätt kunde

leda till förvecklingar, enär det ej lärer stå att undvika, att de särskilda

förrättningarna, ehuru afseende i regel i det närmaste likvärdiga

byggnader, ofta nog skulle lända till mycket skiljaktiga resultat. Utskottet

anser sig alltså böra afstyrka detta motionärens förslag.

Likaså finner Titskottet sig icke kunna biträda samme motionärs

förslag om rätt för domänstyrelsen att efter uppsägning återtaga upplåten

lägenhet, då en sådan bestämmelse strider mot gällande lag

om nyttjanderätt till fast egendom.

I öfrigt torde motionerna kunna anses besvarade genom hvad

utskottet ofvan anfört i anledning af propositionen.

Under åberopande af hvad sålunda sagts och i anslutning till

Kungl. Maj:ts förslag i öfrigt får utskottet hemställa,

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 126.

41

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts

förevarande proposition samt herrar Juhlin-Dannfelts

och Ströms m. fl. ifrågavarande motioner, må besluta:

dels att nya upplåtelser på grund af kungörelsen

angående upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker

i Västerbottens och Norrbottens län den 27

maj 1904 icke vidare må äga rum;

dels att å kronoparker och öfverloppsmarker inom

Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,

Västerbottens och Norrbottens län må på ansökan till

mindre bemedlade eller obemedlade, som äga god frejd

och gjort sig kända för arbetsamhet och hederlig vandel

samt äga förutsättningar för drifvande af ett

mindre jordbruk, af domänstyrelsen på arrende upplåtas

sådana till odling och bebyggande tjänliga lägenheter,

som där kunna vara att tillgå, allt under förutsättning

antingen att sådant för skogens vård och

bevakning finnes vara gagneligt eller att den jord,

hvars upplåtande begäres, är belägen i närheten af

odlad bygd eller kommunikationsled och hinder från

skogsvårdens synpunkt ej möter;

dels att vid upplåtelserna följande skall lända

till efterrättelse nämligen:

att, innan jordområde upplåtestill odlingslägenhet,

genom undersökning af i landtbruk kunnig person

visshet skall inhämtas, att å området finnes tillräcklig

för odling lämplig mark;

att till odlingslägenhet ej må läggas odlingsmark

till större vidd, än att lägenheten i uppodladt skick kan

brukas utan nämnvärdt anlitande af legd arbetskraft;

att lägenhet ej må upplåtas till den, som redan

äger fast egendom af den storlek att därå kan födas

en familj, och att ej heller till samma sökande må

upplåtas mera än eu lägenhet;

att odlingslägenhet, som sålunda upplåtes, skall,

utan kostnad för innebafvaren, noga beskrifvas, å

karta affattas och å marken utstakas;

att odlingslägenhet upplåtes på femtio år med

innehafvaren förbehållen optionsrätt till förnyadt arrende

vid arrendetidens slut;

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Åfd. 81 Häft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

att lägenhetsinnehafvaren eller hans dödsbo icke

utan domänstyrelsens medgifvande må åt annan öfverlåta

arrenderätten;

att lägenhetsinnehafvaren skall vara skyldig att

på sätt och inom tid, som domänstyrelsen i upplåtelsekontraktet

äger föreskrifva, bebygga och uppodla

lägenheten;

att lägenhetsinnehafvaren skall vara skyldig att

från och med sextonde besittningsåret för lägenheten

erlägga en årlig afgift, som bestämmes vid upplåtelsen

och sättes till 3,6 för hundrade af dels det

kapitalvärde lägenheten anses äga ouppodlad och obebyggd

med den rätt till byggnadsvirke, hvarom nedan

förmäles, dels den odlingshjälp, som på sätt nedan

sägs till lägenhetsinnehafvaren kommer att utgå;

att lägenhetsinnehafvaren skall äga från kronans

mark erhålla dels efter utsyning behöfligt virke till

lägenhetens åbyggnader och nödiga hägnader samt

gagnvirke till öfrigt husbehof dels ock efter anvisning

erforderligt skogsfång till vedbrand, det senare dock

företrädesvis af vindfälld eller torr skog eller sådan,

som i anseende till sin beskaffenhet eljest bör för en

god skogsvård afverkas;

att därest under arrendetiden uppkommer behof

af större eller flera åbyggnader än vid upplåtelsen

föreskrifvits, domänstyrelsen skall äga medgifva att

lägenhetsinnehafvaren jämväl för sådant ändamål erhåller

nödigt virke från kronans mark; skolande i skriftligt

tillägg till upplåtelsekontraktet föreskrifvas, huru den

nya åbyggnaden skall vara beskaffad;

att lägenhetsinnehafvaren skall tillförbindas att,

företrädesvis i brandstodsförening för länet eller orten,

där sådan finnes, för kronans räkning ombesörja och

utan afdrag å arrendet bekosta åbyggnadernas brandförsäkring

till deras fulla, i behörig ordning uppskattade

värde med rätt för domänstyrelsen att, där

anledning därtill förekommer, meddela föreskrift såväl

om det belopp, hvarför försäkring bör sökas, som om

den anstalt, där försäkring må äga rum;

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

43

att, om brandskada inträffar, lägeuhetsinuehafvaren

skall vara skyldig att mot erhållande af brandskadeersättningen

bota skadan utan rätt att af kronan

erhålla fritt virke; skolande kronan äga uppbära brandskadeersättningen,

hvilken tillhandahålles lägenhetsinnehafvaren

i den mån för byggnaden erfordras;

att om byggnad annorledes skadas och lägenhetsinnehafvaren

därtill är vållande, denne skall vara skyldig

att bota skadan Titan rätt att därtill af kronan erhålla

nödigt virke;

att lägenhetsinnehafvaren skall äga rätt att under

arrendetiden å område af kronans mark, som för

ändamålet anvisas, erhålla nödigt bete för å lägenheten

vinterfödda häst- och nötkreatur; dock att, när domänstyrelsen

så påyrkar, det anvisade området må kunna

utbytas mot annat, samt att i hvarje fall från bete må

undantagas mark, hvarå i skogsvårdssyfte vidtagits

anordningar, som af betesrätten skulle lida märkligt

intrång;

att lägenhetsinnehafvaren skall äga rätt att af

allmänna medel i odlingshjälp erhålla sjuhundrafemtio

kronor, hvaraf utbetalas tredjedelen, då lägenhetens

uthusbyggnad är färdig och godkänd, tredjedelen, då

manbyggnaden är färdig och godkänd, och tredjedelen,

då minst en hektar åker är bruten och försvarligt

häfdad som åker;

att lägenhetsinnehafvaren under femton år från

upplåtelsen skall åtnjuta frihet från utlagor och onera

för lägenheten;

att lägenhetsinnehafvaren vid afträdet skall lämna

ifrån sig lägenheten med åbyggnader och odlingar till

föreskrifven omfattning i fullgodt stånd eller ersätta

bristen sådan den vid afträdessyn befinnes;

att domänstyrelsen må äga att vid upplåtelsen

föreskrifva de villkor, som utöfver hvad nu sagts

samt hvad i allmänhet om arrende finnes i lag föreskrifvet

må kunna finnas erforderliga; samt

att innehafvare af skogstorp skall äga att efter

frihetsårens utgång, därest han är berättigad till för
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 126.

nyad upplåtelse, erhålla torpet på arrende under femtio

år samt i öfrigt i tillämpliga delar på de villkor,

som föreskrifvits rörande ofvannämnda odlingslägenheter;

skolande domänstyrelsen äga föreskrifva de

jämkningar i upplåtelsevillkoren, som må finnas nödiga.

Stockholm den 27 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Reservation:

af herr J. Ström, som beträffande de för ifrågavarande upplåtelser

föreslagna bestämmelser ansett,

att tredje stycket å sidan 42 skulle hafva följande lydelse:

att lägenhetsinnehafvaren —---utgå; dock får det kapital
värde,

efter hvilket arrendatorn skall erlägga årlig afgäld för upplåten

mark och rätt till nödigt byggnadsvirke beräknas till högst trehundrafemtio

kronor;

äfvensom att å sidan 43 efter sjätte stycket skulle införas en bestämmelse

af följande lydelse:

att om arrendator till följd af sjukdom eller andra af honom själf

ej förvållade omständigheter nödgas till staten återlämna lägenheten,

han då måtte tillerkännas rätt till godtgörelse för sitt arbete, i den mån

han till sådan ersättning kan anses berättigad.

Det skulle här antecknas, att herrar C. Persson, D. Persson, K.

Starbäck och F. Berg icke deltagit i förestående ärendes behandlinginom

utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1909:162 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af odling slag enheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordli s. 1 i texten
  2. Rskr. 1909:116 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj.ts proposition till Riksdagen angående anordnande af sanatorievård åt vissa statstjänare. s. 1 i texten