Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af nybyggeslägenheter å vissa delar af Alträsks och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfång stskog samt en i ämnet väckt motion.

1909-04-27 · 40 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 40 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:127, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af nybyggeslägenheter å vissa delar af Alträsks och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfång stskog samt en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

1

N:o 127.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1909, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande

af nybyggeslägenheter å vissa delar af Alträsks

och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfång stskog

samt en i ämnet väckt motion.

(I. A.)

I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande

behandling remitterad proposition (n:o 44) af den 12 februari 1909 har

Kungl. Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen medgifva,

l:o) att det i nämnda protokoll omförmälda område å Alträsks

och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog må, i den

mån det därtill befinnes lämpligt, indelas till nybyggeslägenheter enligt

plan, som af Kungl. Maj:t fastställes, därvid skall lända till efterrättelse:

a) att i regel till hvarje lägenhet läggas minst tio hektar odlingsvärd

jord samt att hvarje lägenhets Sammanlagda areal, impedimenter

oberäknade, ej må öfverstiga tjugo hektar;

b) att den hufvu dsakligaste skogsmarken afsättes till .en för

gemensamt skogsfång och bete afsedd allmänning, hvarjämte i öfrigt

för nybyggarnas gemensamma begagnande undantages mark till nödiga

vägar samt lämpliga torf- och grustäkter, upplagsplatser och dylikt;

c) att likaledes må undantagas det område af omkring 165 hektar,

som för sin fullständiga torrläggning är beroende af vattenståndet i

’ Bih. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 82 Häft. (N:o 127.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

Aleån och i sjön Alträsk och som uppgifvits lämpa sig för anordnande

af äng genom vattenuppdämning under höst och vinter;

d) att, där så finnes önskligt, må tillsvidare afsättas jämväl område,

som lämpar sig för inrättande af ett till nybyggarnas undervisning

och ledning afsedt mönsterjordbruk äfvensom tomter, som anses i

framtiden kunna blifva behöfliga för skola, såg, kvarn, andelsmejeri

eller andra dylika för nybyggarna gagneliga inrättningar;

2:6) att närmaste tillsynen öfver nybyggesväsendet å området

uppdrages åt en särskild nämnd, bestående af tre ledamöter, som utses

af Kungl. -Maj:t och för sitt uppdrag icke skola åtnjuta annan ersättning

än den reseersättning Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma;

3:o) att de utlagda nybyggeslägenheterna må af nämnden upplåtas

till enskilda, därvid skall lända till efterrättelse:

a) att till nybyggare må antagas allenast mindre bemedlad eller

obemedlad, soih äger god frejd och gjort sig känd för arbetsamhet och

hederlig vandel samt äger förutsättning för drifvande af ett mindre

jordbruk;

b) att lägenhet ej må upplåtas till den, som redan äger fast

egendom af den storlek, att därå kan födas en familj, och att ej heller

mer än en lägenhet må upplåtas åt samma person;

c) att lägenheten skall till nybyggaren upplåtas med äganderätt,

dock att nämnden under de första fjorton åren efter upplåtelsen, hvilken

tid är att anse såsom försökstid, skall äga rätt att, därest nybyggaren

bryter mot hvad här nedan under d) föreskrifves eller vägrar att utfärda

köpeskillingsförbindelse enligt hvad nedan sägs, fordra upplåtelsens

häfvande; skolande slutligt köpebref icke till nybyggaren utfärdas

förrän efter försökstidens utgång;

d) att nybyggaren skall vara skyldig att under försökstiden uppodla,

bebygga och, där så erfordras, inhägna lägenheten enligt de föreskrifter

nämnden vid upplåtelsen meddelar samt hålla utförda byggnader,

hägnader och odlingar i fullgodt stånd;

e) att nybyggaren skall vara berättigad att å kronans mark efter

utsyning af vederbörande skogstjänsteman utan ersättning erhålla nödigt

virke till fullgörande af den byggnads- och hägnadsskyldighet, som

under försökstiden honom åligger; dock att sådant virke ej lämnas till

botande af skada, som skett genom eld eller genom nybyggarens

vållande;

f) att nybyggaren under försökstiden skall åtnjuta frihet från utlagor

och onera för lägenheten;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127. 3

g) att nybyggaren skall äga att af allmänna medel erhålla odlingshjälp

till belopp af sjuhundrafemtio kronor, hvaraf utbetalas tredjedelen,

då lägenhetens uthusbyggnad är färdig och godkänd, tredjedelen, då

manbyggnaden är färdig och godkänd, och tredjedelen, då minst en

hektar åker är bruten och försvarligt häfdad såsom åker;

h) att där upplåtelsen af ofvan nämnd anledning häfves och nybygget

återfaller till kronan, nybyggaren skall vara skyldig återbära

värdet af det byggnads- och hägnadsvirke samt den odlingshjälp kronan

lämnat, i den mån detta icke motsvaras af värdet af å lägenheten vid afträdandet

befintliga hus, hälläder och odlingar, skolande för detta

ändamål behöfliga uppskattningar i händelse af tvist verkställas, af

skiljemän i den ordning, som föreskrifves beträffande den uppskattning,

hvilken omförmäles i 2 kap. 8 § i lagen om nyttjanderätt till fast

egendom den 14 juni 1907;

i) att under försökstiden nybygget må öfverlåtas till annan allenast

så framt denne af nämnden pröfvas uppfylla här förut angifna villkor

för att kunna antagas såsom nybyggare i första hand;

j) att nybyggaren skall vara skyldig att för lägenheten erlägga

en köpeskilling motsvarande dels det kapitalvärde, hvartill lägenheten

af nämnden uppskattas, då den till nybyggaren utlämnas, hvilket värde

för ouppodlad och obebyggd lägenhet dock ej må sättas högre än femtio

kronor för hektar af lägenhetens areal, impedimenter oberäknade, dels

den odlingshjälp, som till nybyggaren kommer att utgå; skolande beträffande

köpeskillingens erläggande gälla följande bestämmelser, nämligen:

att nämnda köpeskilling skall uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel

och en stående del;

att å amorteringsdelen erlägges från och med femtonde året efter

upplåtelsen och intill dess densamma blifvit till fullo gulden eu annuitet

af 6 för hundra, hvarvid såsom ränta räknas 3,6 för hundra å det

oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen;

att å stående delen erlägges från och med femtonde året efter

upplåtelsen och intill dess betalning sker ränta efter o,6 för hundra,

att det skall stå nybyggaren fritt att när som helst inbetala köpeskillingen

i sin helhet jämte upplupna räntor samt att göra de afbetalningar,

han önskar, å stående delen;

att med undantag för de fall, om livilka här nedan vidare förmärs,

den stående delen icke kan från statens sida uppsägas, förrän

amorteringsdelen till fullo guldits;

att likväl i hvarje fall den stående delen skall vara gulden mom

fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

Riksdagens

skrifvelse

1901.

att, därest lägenheten till jord eller byggnader vanvårdas eller föreskrifna

rånte- och kapitalafbetalningar icke ordentligt fullgöras, hvad af

köpeskillingen återstår oguldet jämte ränta skall, där sådant från statens

sida påfordras, genast vara till betalning förfallet;

att detsamma skall gälla, där lägenheten öfvergår till annan än

efterlefvande make eller bröstarfvinge eller efterlefvande make och bröstarfvinge,

hvilka behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den nye

innehafvaren pröfvas uppfylla här förut angifna villkor för att kunna

antagas såsom nybyggare i första hand; samt

att, där eljest uppsägning, efter ty förut är sagdt, ifrågakommer

från statens sida, ägaren skall åtnjuta sex månaders uppsägningstid;

k) att nybyggaren, då efter försökstidens utgång köpebref till

honom utfärdas, skall vara skyldig att i utbyte däremot, till nämnden

öfverlämna en med inteckningsmedgifvande försedd köpeskillingsförbindelse

affattad i öfverensstämmelse med hvad här förut föreskrifvits;

l) att nämnden må bestämma de jämkningar i upplåtelsevillkoren,

som må föranledas däraf, att nybyggeslägenhet är vid upplåtelsen i

större eller mindre omfattning uppodlad eller bebyggd;

m) att det må tillkomma Kungl. Maj:t att meddela närmare

föreskrifter rörande dels grunderna för förvaltningen till nybyggarnas

gemensamma nytta af härofvan under l:o b) omförmälda allmänning

och samfälligheter, dels sättet för tillgodogörandet af ofvan under l:o c)

och d) anmärkta undantagna områden äfvensom vid nybyggesindelningen

öfverblifven mark samt lägenheter, hvilka ännu icke blifvit såsom nybyggen

upplåtna, därvid skall iakttagas, att inflytande medel skola

bilda en kassa att användas för bestridande af förvaltningskostnader eller

till ändamål, som äro för nybyggarna gemensamt gagneliga; samt

n) att Kungl. Maj:t likaledes må äga att ifråga om nämndens

verksamhet meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen i ämnet

anfört följande:

»Med anledning af en inom Riksdagen väckt motion anhöll Riksdagen

i skrifvelse den 29 maj 1901, att Kungl. Maj:t täcktes, till

befrämjande af öfre Norrlands kolonisation, låta å kronans där belägna,

ej särskildt disponerade mark verkställa undersökningar, om

och till hvilken omfattning lämpliga områden i närheten af viktigare

kommunikationsleder, industricentra eller platser, där större samhällen

uppstått, måtte kunna upplåtas till enskilda för odling och bebyggande,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

5

samt i den mån undersökningarno fortskrede, till Riksdagen om dylika

områdens disposition afgifva förslag. I sammanhang härmed anförde

Riksdagen i berörda skrifvelse, bland annat, att Riksdagen ansåge

det vara af synnerligen stor vikt, att åtgärder vidtoges till främjande

af öfre Norrlands kolonisation; att i sådant syfte tillfälle syntes böra

beredas enskilda att å statens vidsträckta marker i dessa trakter

förvärfva sig jord för bebyggande och odling; att härvid dock syntes

böra tillses, att sådana till upplåtelse åt enskilda afsedda marker

i sig innebure möjligheten af att kunna med fördel kultiveras; att

i detta afseende syntes böra tagas hänsyn till, att de vore så belägna,

att afsättning af jordbruksprodukter kunde förväntas; att de

sålunda borde uppsökas i närheten af viktigare kommunikationsleder,

industricentra eller trakter, där större samhällen redan uppstått; att ur

denna synpunkt undersökningar syntes i främsta rummet böra anställas,

och att först därefter, och sedan vissa bestämda platser befunnits för

ändamålet tjänliga, förslag om deras upplåtande till enskilda syntes

böra framställas för Riksdagen.

Vid underdånig föredragning den 14 januari 1905 af frågan om Förberedande

reglerandet för år 1906 af utgifterna under riksstatens nionde hufvud- e™r.

titel har af dåvarande departementschefen lämnats en utförlig redogörelse

för de undersökningar, som företagits i anledning af Riksdagens

berörda skrifvelse. Jag torde nu endast behöfva erinra om följande.

Ifrågavarande undersökningar hafva ledt till det resultat att för upplåtande

till odling och bebyggande i första rummet ansetts böra komma

i fråga ett på ej fullt tre mils afstånd från Boden invid Brännbergs järnvägsstation

beläget område, innefattande västra delen af Alträsks kronopark

samt delar af Svanå kronopark och Selets f. d. stockfångstskog.

Öfver ifrågavarande område har karta blifvit upprättad af kommissionslandtmätaren

H. K. Brändström, och innefattar det kartlagda området,

oberäknadt impedimenter, en areal af omkring 1,868 hektar, hvaraf

omkring 1,437 hektar tillhör den egentliga kronoparken Alträsk med

Brännbergs eller Johannisfors områden. Af det kartlagda området

utgjordes vid kartans upprättande omkring 79 hektar af åker, äng och

odlingsmark, 677 hektar af mossar och myrar, 489 hektar af försumpad

skogsmark eller i orten s. k. slyland eller mossland samt 623 hektar

af fast skogsmark.

Sedan extra landtbruksingenjören Ernst Gustaf Berggren efter Det

vederbörligt förordnande upprättat plan för utdikning af de inom om- klion^ringt
omr&deU
afdikning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

Förnyad

undersökning

angående

områdets

lämplighet för

kolonisation.

rådet befintliga myrarna Slyhattmyr, Farbrorsmyr, Gubbmyr, Flarkmyr,

Stormyr och Slumpmyr jämte mellanliggande och i öfrigt närbelägna

slyland, har Kungl. Maj:t i framställning till 1905 års Riksdag begärt

anslag för områdets utdikning i enlighet med nämnda plan.

I anledning häraf beviljade Riksdagen nämnda år till afdikning af

sänka marker, tillhörande västra delen af Alträsks kronopark jämte en

del af Svanå kronopark och af f. d. Selets stockfångstskog i Öfver

Luleå socken af Norrbottens län ett anslag af 77,000 kronor.

Landtbruksstyrelsen har därefter enligt nådigt bemyndigande låtit

efter af extra landtbruksingenjören Ernst Gustaf Berggren upprättad

plan under ledning af landtbruksingenjören i Norrbottens län Johannes

Emil Berggren påbörja ifrågavarande dikningsarbete, hvilket fortgått

åren 1905, 1906, 1907 och 1908.

Då det synts lämpligt, att förberedande åtgärder vidtoges för

det i planen upptagna områdets blifvande användning, har Kungl.

Maj:t den 19 april 1907 anbefallt ej mindre landtbruksstyrelsen att

låta verkställa förnyade undersökningar angående ifrågavarande områdes

lämplighet för kolonisation, än äfven domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen

att uppgöra förslag till plan för indelande af lämpliga

delar af området till kolonat och jordbrukslägenheter äfvensom förslag

till villkor och öfriga bestämmelser för upplåtelser af mark från

området.

Till följd af nämnda befallning har landtbruksstyrelsen uppdragit

åt landtbruksingenjören Johannes Emil Berggren, föreståndaren för

kemisk-växt-biologiska anstalten i Luleå Paul Hellström och kulturingenjören

hos svenska mosskulturföreningen Bertil Sahlin ej mindre

att med ledning af redan verkställda kemiska och mikroskopiska analyser

af jordprof från myrar inom ofvannämnda område samt de iakttagelser

och undersökningar, som i öfrigt blifvit utförda, meddela

yttrande, huruvida vissa delar af området redan nu kunde anses fullt

lämpliga att upplåta till odling och bebyggande och i sådant fall lämna

uppgift om dessa delars läge och ungefärliga areal, än äfven att, om

andra delar ej utan vidare undersökningar kunde med säkerhet anses för

sagda ändamål lämpliga, afgifva förslag till försöksodlingar eller andra

undersökningar, som kunde befinnas behöfliga för utredning af frågan.

I ett den 31 januari 1908 afgifvet utlåtande hafva bemälde Berggren,

Hellström och Sahlin yttrat följande:

»Samtidigt med den okulära undersökning, som under tvenne dagar

ägt rum å markerna på stället, hafva borrningar företagits och jord
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

7

månens beskaffenhet jämförts såvidt möjligt med de analysattester, som

på sin tid afgifvits öfver upptagna jordprof från skilda myrar. Under

dessa iakttagelser bär den åsikten framgått, att följande myrar, hvilka

ligga invid järnvägslinjen och genom en jämförelsevis kort vägbyggnad

skulle kunna sättas i förbindelse med järnvägsstationen Brännberg, redan

nu kunna anses fullt lämpliga att upplåta till odling och bebyggande,

nämligen:

Farbrorsmyren med en areal af omkring............ 100 hektar,

Slyhattmyren » » » )) )) ........... 60 » ,

Gubbmyren )> )) » » )) ............ 50 »

Dessa myrar äro i allmänhet jämna och släta och bestå i sitt

öfre lager af föga förmultnad starrtorf med inblandning af Sphagnum,

Hypnum, Eqvisetum, Eriophorum, Ericineae m. m. samt ymnigt diatomaceer.

Å Farbrorsmyren förekommer nästan oförmultnad hvitmosstorf

i de myrbänkar, som vinkelrätt emot största lutningen sträcka sig öfver

myren. Dessa nästan ännu lefvande hvitmosslager måste undanskaffas

innan den egentliga odlingen företages och kunna ju lämpligen användas

till torfströ. Torfvens djup i dessa myrar varierar från 1 till

3 meter och torde i medeltal utgöra 1.2 å 1.5 meter. Den kemiska

analysen öfver de tagna jordprofven från dessa myrar utvisa med

undantag för Slyhattmyren stor brist på kalk, och torde detta vara

orsaken till att analysgifvarne ansett myrarna mindre odlingsvärda.

Undertecknade anse dock, att alltför mycket afseende icke bör fästas

vid denna kalkbrist, som i allmänhet är rådande hos de flesta myrar

inom öfre Norrland äfven hos dem, som efter uppodling och behörigskötsel

visat ett gynnsamt resultat.

Enligt den kemiska analysen förekomma icke skadliga ämnen i

sådan mängd, att de utgöra något som helst hinder för odlingen.

I närheten å Johannesbergs hemmans ägor såväl som i byar på

längre afstånd finnas myrmarker af liknande beskaffenhet, hvilka lämna

bevis för att dylika marker med fördel kunna odlas. Detta utesluter

dock icke nödvändigheten, att kalk såväl i förmultningsändamål som

för gödning tillika med öfriga mineralgödselmedel i lämplig form och

i lämpliga mängder tillföras.

Af dessa nu angifna skäl anse vi, att här ofvan nämnda områden,

nämligen Farbrorsmyren, Slyhattmyren och Gubbmyren, redan nu äro

fullt lämpliga att upplåta till odling och bebyggande.

Andra delar inom det afdikade området finnas, hvilka väl, hvad

jordmånen beträffar, kunna anses lämpliga till odling redan nu, men

enär de äro belägna på längre afstånd från väg och längre väganlägg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

ningar erfordras än för de först nämnda myrarna, så torde med upplåtande

af dem tills vidare böra anstå. Detta gäller vissa delar af Stormyren

och Slumpmyren.

Utom rena myrmarker utgöras stora delar af området af med

marskog beväxta s. k. slymarker. Jordmånen i dessa synes visserligen

vara af i allmänhet god beskaffenhet och å flera ställen kanske bättre

*än den rena myrmarken, men då kännedom saknas om åtskilliga faktorer,

hvilka väsentligt kunna inverka på det ekonomiska resultatet af

odlingen och således kunna vara af stor betydelse för kolonisationens

framgång, så böra försöksodlingar å mindre arealer verkställas i syfte

att utröna:

kostnaden för odling genom skilda metoder,

kostnaden för tegdikning,

lämpligaste sättet att efter föregången uppodling taga jorden

i bruk,

hvilka gödselmedel och växter de första åren böra användas och

helt säkert ännu flera frågor.

Jämväl torde försök böra verkställas för att utröna lämpligheten

af att redan vid första uppbrytningen täckdika myrmarkerna eller om

härmed bör anstå, till dess myrarna efter uppodling och vanlig tegdikning

hunnit sätta sig. Dessa sistnämnda täckdikningsförsök böra helst

verkställas å sådana områden, som redan nu anses lämpliga att upplåtas

till odling.

Inom det afdikade området finnas omkring 165 hektar, hvilka

för sin fullständiga torrläggning äro beroende af vattenståndet i Aleån

och i sjön Alträsk. Det är större delen af den s. k. Flarkmyren jämte

stränderna omkring vattendraget. Dessa senare äro, till följd af årliga

öfversvämningar under vårfloden, redan för närvarande rikt gräsbärande,

hvaremot marken något högre upp på sidorna samt den förenämnda

Flarkmyren icke lämna någon som helst afkastning i foder. Markytan

här är tufvig och oländig med en vegetation af hufvudsakligen mossor

och ericineae samt marbuskar af barr- och björkskog. Jordmånen utgöres

af oförmultnad mosstorf till 0.5—1.5 meters djup på sand och

grusbotten. För att dessa marker skola kunna tillgodogöras på vanligt

sätt genom uppodling till åker och lindor fordras, att vattenståndet i

Aleån. och nedanför liggande vattendrag sänkes. Arbetsplan härtill

finnes jämväl uppgjord med ett kostnadsförslag, slutande på en summa

af 80,000 kronor, utom kostnaden för den fördjupning af dikena genom

Flarkmyren, som därefter kunde verkställas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

9

Men det finnes jämväl ett annat sätt, medelst hvilket dessa marker

skulle kunna göras fruktbärande, ett sätt som ingalunda är opröfvadt i

öfre Norrland, det är uppdämning. Lutningen i Aleån å ifrågavarande

sträcka är mycket ringa, kringliggande stränder låga och Flarkmyren

nästan plan. Allt detta gör, att eu vattenuppdämning öfver markerna

är möjlig, därest en dammbyggnad uppföres nedanför i vattendraget

på lämpligt ställe. Ett sådant ställe anse vi finnas, där Aleån utmynnar

i sjön Al träsk. Genom en lämplig dammbyggnad i vattendraget och

en jordvall på sidorna inåt land, till dess tillräckligt hög mark träffas,

skulle vattenuppdämning kunna ske till erforderlig höjd, för att sätta

hela det här ifrågavarande området under vatten. Genom vattenuppdämning

under hösten och vattnets kvarlämnande på fältet öfver vintern,

då is bildas, vinnes den kultivering, att tufvor och ris nedpressas och

jämnas med marken, mossor och risväxter samt marskog dödas, hvarefter

genom höst efter höst fortgående uppdämning gräsvegetation så

småningom och icke alls efter någon lång tid plägar uppstå.

För af vattningen är tillräckligt sörj dt genom de i den under utförande

varande arbetsplanen upptagna dikena. Den naturliga grässkörd,

som härigenom erhölles, skulle helt säkert blifva till stor nytta för de

kolonister, som började sin verksamhet vid Alträsk, och kunde ju utlämnas

antingen på arrende under längre eller kortare tid eller ock

genom årliga auktioner närmast före slåttertiden.

Det torde emellertid böra nämnas, att omedelbart ofvanför Aleåns

utlopp i sjön Alträsk finnes ett kronojägareboställe Fagervik, beläget

på en kulle för att icke säga holme. Vid uppdämning i vattendraget

skulle denna blifva omfluten och några odlade mindre lindor å myren

komma under vatten. Om den i förhållande till den nytta, som vinnes,

jämförelsevis ringa skadan skulle anses utgöra hinder, så finnes möjlighet

att å ett ställe något högre upp i vattendraget åstadkomma en

dammbyggnad, ehuru sidoarmarna i land torde blifva längre och den

areal, som kan påverkas, mindre.

De åtgärder, vi på grund af det ofvan sagda anse oss böra förorda

att vidtagas, innan den större delen af myrarna och slymarkerna

inom det under afdikning varande området vid Alträsk upplåtas till

odling och bebyggande, äro således:

att eu areal af omkring 1 hektar på ett ställe eller fördelad på

2—3 skilda, men lätt tillgängliga ställen skogbunden, tufvig myrmark,

s. k. slymark, uppodlas och tegdikas samt lägges i kultur i syfte att

utröna: 1) odlingskostnaden per hektar (och de framtida verkningarna

däraf) dels vid stubbrytning och fårspadning till 20—30 centimeters

Bih. till Eiksd. Prof. 1909. 4 Samt. 1 Afd. 82 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

Uppgörande

af plan för

områdets indelning

till

nybyggen.

Förslag till

upplåtelsevillkor.

djup, dels vid stubbrytning och flåhackning till 10—15 centimeters

djup, 2) tegdikningskostnaden, 3) lämpligheten att efter uppbrytningen

låta jorden ligga i träde längre eller kortare tid eller 4) om redan

första året efter uppodlingen marken lämpligen bör tagas i bruk och

besås, 5) hvilka gödselmedel härvid äro de lämpligaste samt 6) hvilka

växter under de första åren böra ifrågakomma; samt

att utröna lämpligheten eller olämpligheten att samtidigt med

första uppodlingen af myrmark täckdika fältet.

Hvarjämte bör tagas i ompröfning det af oss här ofvan framställda

förslaget:

att medelst vattenuppdämning söka kultivera den del af området,

som till följd af Aleåns nuvarande vattenstånd ej kan fullständigt

torrläggas.))

Med afseende på ifrågavarande områdes lämplighet för kolonisation

hafva vidare domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen i underdånigt utlåtande

den 1 februari 1908 yttrat, att af de mossar, myrar och slyland,

som kunde fullständigt torrläggas utan att Alträsket och Aleån sänktes

återstode ett område af omkring 800 hektar, hvilket jämte af Berggren,

Hellström och Sahlin omförmälda 210 hektar med sannolikhet kunde

omdanas till åker. Det kartlagda området hade nämligen en areal af

1,868 hektar, däraf 79 hektar åker och odlingsmark, 677 hektar mossar

och myrar, 489 hektar försumpad skogsmark (slyland) samt 623 hektar

fast skogsmark, hvilken, liksom inom den omgifvande -kronoparken i

öfrigt, enligt gjord uppskattning var af den beskaffenhet att i medeltal

omkring 35 hektar behöfdes för att förse ett kolonat eller en familj

med dess behof af vedbrand och husbehofsvirke, hvaremot fastmarken

endast till ringa del vore tjänlig till odling eller mulbete.

I anledning af förut omförmälta nådiga befallning hafva vidare

domänstyrelsen och landtbruksstyrelsen förordnat landtbruksingenjören

Johannes Emil Berggren att afgifva förberedande förslag till plan för

indelande af lämpliga delar af området till kolonat och jordbrukslägenheter

äfvensom förslag till villkor och öfriga bestämmelser för upplåtelse

af mark från området samt- att å plankarta angifva de olika kolonatens

läge och omfattning.

Någon plan för områdets indelning har, enligt hvad ämbetsverken

meddelat, ännu icke inkommit.

Däremot har bemälde Berggren den 31 oktober 1907 afgifvit

förslag till de villkor, hvarunder ifrågavarande nybygges upplåtelser

lämpligen borde äga rum. Detta förslag är af följande lydelse:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

8 1. Att handhafva och afgöra frågor, som'' röra kolonisationen å ») Landt.

t n it/* ^ i* ^ t* bruksingenjo
ifrågavarande

område, bör finnas en bestyrelse åt sex personer, ren Berggren»

hvilka länsstyrelsen, hushållningssällskapet och landstinget, alla i Norr- förslag,

bottens län, utse två hvardera.

Bestyrelsen väljes för ett år i sänder.

§ 2. Till ledning för blifvande bebyggande och uppodling af

ifrågavarande område bör ett mönsterkolonat inrättas, å livilket alla

arbeten verkställas på statens bekostnad.

Sedan mönsterkolonatet i sin helhet eller till större delen blifvit

uppodladt, bör odling å jämväl andra lämpliga kolonat påbörjas, och

kunna dessa kolonat jämväl utlämnas till kolonisten mot erläggande på

en gång eller genom amortering — kontant eller genom arbete af

de kostnader, som i odlings- och byggnadsväg blifvit nedlagda å desamma.

Så länge mönsterkolonat finnes, bör därifrån kostnadsfritt lämnas

alla de råd och upplysningar, som kunna erfordras, för att kolonisten

på ekonomiskt fördelaktigaste sätt må kunna utnyttja sin lägenhet.

Mönsterkolonatet vare ock skyldigt, i den mån kolonatet däraf

har behof, att bereda kolonisterna framför andra arbetsförtjänst, och

bör, om kolonisten så önskar, afräkning härigenom kunna ske för skuld,

hvari han eventuellt häftar till kronan.

§ 3. Rätt att besitta kolonat tillkommer hvarje välfrejdad svensk

medborgare i den mån tillgång till af staten anvisade områden finnes,

och med de villkor, som här nedan föreskrifvas.

Personer, som arbetat minst ett år vid mönsterkolonatet och därunder

gjort sig kända såsom energiska, arbetsamma och dugliga hafva

företräde till erhållande af kolonat. Ansökan om erhållande af kolonat

ingifves till bestyrelsen, som äger bevilja eller afslå densamma.

Har sökande, som fått sig kolonat tilldeladt, icke inom ett år

därefter påbörjat odlings- och byggnadsarbeten, som tydligt ådagalägga

hans afsikt att bosätta sig å kolonatet, vare tillståndet förfallet,

och hafve bestyrelsen rätt till annan sökande upplåta kolonatet.

§ 4. Storleken af de kolonat, som utlämnas, skall i regel icke

öfverstiga 15 och ej understiga 10 hektar odlingsbar mark. Såsom

odlingsbar mark anses här all jord, som ej utgöres af liårdt stenbunden

lerjord eller hardt stenbunden grusjord samt holsterland. Däremot må

såsom odlingsbar jord anses mohed eller sandjord, äfven om den kan

vara synnerligen lämplig för skogväxt.

§ 5. Kolonaten upplåtas genast med full nyttjanderätt.

§ 6. Kolonisten åtnjuter frihet från skatt till kronan under de

första tio åren.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

§ 7. Sedan erforderliga byggnader, hvarom särskild! skall bestämmas,

blifvit uppförda och minst hälften af den odlingsbara marken

blifvit uppodlad och kommit i god häfd, erhåller innehafvaren full

äganderätt till lägenheten mot en afgäld till kronan, som bestämmes

af den för arrendeuppskattning och saluvärdering af kronodomäner årligen

utsedda värderingsnämnden inom länet.

Denna afgäld eller löseskilling må icke öfverstiga en tiondedel

af i orten gällande värde af respektive ängs-, odlings- och skogsmark

med tillägg af de kostnader, som af statsmedel för odling och bebyggande

skäligen blifvit nedlagda å kolon atet.

Löseskillingen får, om kolonisten så önskar, amorteras under

loppet af 20 år mot en räntebetalning af fyra procent å det oguldna

kapitalet. Begär köparen sådan amortering, tager kronan första inteckning

i lägenheten för hela den lägenheten åsätta köpeskillingen.

§ 8. Såsom bevis för af kronan lämnad äganderätt skall särskild!

köpe- eller lösebref utfärdas, som af häradsrätten i laga ordning fastställes.

§ 9. Vill kolonist till annan öfverlåta nyttjanderätten till lägenhet,

hvarå mer eller mindre arbete blifvit utfördt, skall anmälan därom

göras hos bestyrelsen, som äger att antingen godkänna öfverlåtelsen

eller ock till kronan återbörda lägenheten.

För att öfverlåtelsen skall kunna godkännas fordras, att den nye

innehafvaren ikläder sig samma villkor och skyldigheter, som vid lägenhetens

första upplåtande blifvit föreskrifna.

§ 10. Erforderligt virke till lägenhetens första bebyggande skall

åt kolonisten anvisas genom utstämpling å lämpligt ställe å närliggande

kronan tillhörig mark.

Däremot äger kolonisten icke rätt att taga ved till bränsle eller

i öfrigt husbehofsvirke å kronans mark utom det till honom upplåtna

området, annat än mot ersättning eller köp i vanlig ordning.

§ 11. Kolonist äger del i torftäkt till bränsle, som afsättes gemensamt

för ett flertal kolonat, och hvarom bestämmelse skall lämnas vid

ett kolonats första öfverlåtande.

§ 12. Finnes invid upplåtet kolonat område, som icke till odling

och bebyggande blifvit upplåtet, må innehafvare eller ägare till kolonatet

till mulbete använda hela eller en del af området allt efter bestyrelse^

bepröfvande, intill dess det till odling och bebyggande upplåtes,

mot årlig afgäld pr hektar eller pr djur, som bestämmes af samma

nämnd, som här ofvan angifvits.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

Denna afgäld för mulbete bör icke öfverstiga en krona pr djur

eller hektar.

§ 13. Finnes inom kolonisationsområdet lägenhet, som icke tullständigt

blifvit torrlagd, men som genom invallning eller på annat sätt

förvandlats till gräsbärande mark, äger kolonist framför andra företräde

att mot särskild afgäld i form af arrende eller köp af foder njuta

fördel häraf.

§ 14. Tnnehafvaren eller ägaren af kolonat vare skyldig att på

egen ''bekostnad underhålla de diken och vägar, som genomlöpa eller

ligga vid gränsen af hans kolonat. Ligga diken och vägar i råskillnaden,

svaro rågrannarne med hälften hvarje för underhållet. För kolonat, som

icke blifvit upplåtet, vare kronan ensam skyldig underhålla diken och

vägar uti erforderligt skick.

Till belysning af förslaget har Berggren vidare anfört bland

annat:

»Bland villkoren har jag ansett såsom ett af de viktigaste, att

lägenheterna upplåtas med full äganderätt efter vissa fullgjorda åtaganden.

För att icke någon afund emellan kolonisterna må kunna uppstå för

erhållna bättre eller sämre kolonat, anser jag dock för erhållande af

äganderätt, att en mindre löseskilling, lämpad etter kolonatens storlek

och beskaffenhet, bör betalas till kronan, hvilken köpeskilling dock må

sättas synnerligen låg och bestämmas af en särskild nämnd, t. ex. samma

nämnd, som för närvarande årligen utses att verkställa arrende- och

saluvärderingar af kronodomäner d. v. s. vederbörande kronofogde som

ordförande samt två ledamöter; den ene utsedd af hushållningssällskapet,

den andre af landstinget. Det bör vara den nye ägaren medgifvet,

om han så önskar, att i stället för att kontant erlägga den sålunda

bestämda löseskillingen få amortera densamma under loppet af ett visst

antal år och har jag såsom lämpligt ansett 20 år, jämte en skälig ränta

t. ex. 4 procent å det oguldna kapitalet. Skall amortering äga rum,

bör inteckning tagas i lägenheten å hela den bestämda löseskillingen.

Å den sålunda från kronan till den enskilde öfverlämnade äganderätten

bör lösebref af kronan utfärdas och af vederbörande häradsrätt fastställas.

Sedan äganderätt beviljats, bör kolonisten fritt kunna bestämma

öfver sin egendom, sälja eller ytterligare uppdela densamma, äfvensom

utvidga densamma genom öfvertagande af ytterligare kolonat, hvarvid

dock förut innehafvande kolonat bör vara fullständigt uppodladt. Äfvenledes

må innehafvaren äga rätt afyttra nyttjanderätten till öfvertagen

lägenhet mot det, att den tillträdande innehafvaren ikläder sig motsvarande

förbindelser, som den förre innehafvaren åtagit sig. Sker ej

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

detta, bör bestyrelse!! för kronans räkning äga återbörda lägenheten.

Att, sedan första uppbyggandet af erforderliga hus ägt rum, medgifva

kolonisten rätt att efter utsyning erhålla ytterligare husbehofsvirke och

bränsle utom området, anser jag icke nödvändigt. Det torde icke heller

vara lämpligt att för framtiden binda staten vid ett onus, som i längden

kan blifva ganska dyrbart. Ännu länge torde kolonisten mot en mycket

ringa afgift å angränsande kronomarker få hopskrapa det bränsle han

nödtorftigt behöfver. Sedan bränntorfsfrågan kan anses löst, torde

jämväl i Norrbotten det erforderliga bränslet kunna hämtas ur torfmossarne,

och nödig gemensam torftäkt kan ock afsättas inom kolonisationsområdet.

I tal om kolonisationsfrågan har stundom framhållits

icke blott önskvärdheten utan äfven nödvändigheten af att kolonisten,

sedan erforderliga byggnader blifvit uppförda, tilldelades ett kontant

bidrag af statsmedel med t. ex. 500 kronor liksom åt skogstorpare nu

sker. Onekligen skulle detta blifva en värdefull hjälp för honom, men

jag anser, att staten genom så godt som fri upplåtelse af mark med

a denna verkställda dikningar och väganläggningar redan offrat så

mycket, att kolonisten, om han äger arbetskraft och god vilja, bör

kunna reda sig själf med de tillfällen till arbetsförtjänst, som finnas i

närheten, och med stöd af de råd och upplysningar, han kan påräkna

vid mönsterkolonatet.

Många äro de här uppe, som med endast två goda armar slagit

sig ned i vilda skogen och brutit bygd, så att de efter 10—20 år ägt

gård och grund fullt jämförlig med en gammal god bondgård. Därtill

duga inga veklingar eller lättingar, men det finnes ännu inne i landet

här uppe segt och kraftigt folk med arbetsförmåga och arbetslust och

med kärlek till en egen torfva. Det är med kännedom härom jag vågar

hysa . förhoppning, att kolonisation i Norrbotten, rätt grundlagd, så

småningom skall kunna blifva en verklighet.»

Med öfversändande af detta» förslag hafva domänstyrelsen och

landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 1 februari 1908 anfört,

att, då det syntes vara af vikt, att villkor och öfriga bestämmelser

för upplåtelse af mark från området så snart ske kunde blefve i

vederbörlig ordning meddelade, ämbetsverken redan nu och utan att

afvakta tidpunkten, då förslag till plan för indelande af lämpliga delar

af området till kolonat och jordbrukslägenheter kunde hinna afgifvas,

ansett sig böra underställa Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning frågan

om ^villkoren och öfriga bestämmelser för upplåtelser af mark från

området; och hafva ämbetsverken vidare i ämnet anfört följande:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

15

T motsats till landtbruksingenjören Berggrens uppfattning ansåge

ämbetsverken, att upprättande af kolonat med en sådan oinskränkt

ägande- och dispositionsrätt, äfven om vissa åtaganden förut skulle åt

kolonisten vara fullgjorda, komme att medföra den faran, att kolonaten

komme att så småningom uppgå i eller förenas till större besittningsområden

och således upphörde att såsom själfständiga lägenheter finnas,

hvarigenom åter hufvudändamålet med deras bildande, eller att de

skulle komma att utgöra egna hem och själfständiga småbruk för mindre

bemedlade, komme att förfelas. Det torde visserligen icke kunna bestridas,

att en sådan full äganderätt innebure något för känslan i hög

grad tilltalande, men då medgifvandet af en sådan skulle äfventyra

lägenheternas bibehållande såsom själfständiga småbruk, torde det icke

vara rådligt att utan inskränkning medgifva en dylik äganderätt. I

Danmark hade också i liknande fall inskränkning i äganderätten vidtagits

genom föreskrift, att lägenheten icke finge säljas eller eljest

öfverlåtas utan vederbörande myndighets godkännande åt personen, till

hvilken öfverlåtelsen skedde, och under vissa förut bestämda villkor.

Detta innebure emellertid, att lägenheten icke finge tagas i mät eller

intecknas till förmån för enskild långifvare. För norrländska förhållanden

torde bäst lämpa sig, att lägenheterna kostnadsfritt upplätes med

ständig besittningsrätt eller så kallad stadgad åborätt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med därför gällande bestämmelser, hvarigenom förekommes

ofvannämnda olägenhet af småbrukens upphörande såsom själfständiga

egna hem, på samma gång innehafvaren och hans rättsinnehafvare

tillförsäkrades en besittningsrätt, som möjliggjorde hans och

hans familjs bibehållande vid lägenheten, så länge han fullgjorde stadgade

skyldigheter eller icke blefve dömd för nesligt brott. Erfarenheten

hade visat, att å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens

län upplåtna lägenheter, de så kallade skogstorpen, hvilka enligt nådiga

kungörelsen den 27 maj 1904 af domänstyrelsen på viss bestämd tid,

ej öfverstigande tjugu år, finge öfverlåtas till odling och bebyggande

åt personer, hvilka ägde god frejd och vore fullt arbetsföra samt i

ifrigt funnes lämpliga, numera vore mycket eftersökta, ehuru äganderätt

till dem aldrig kunde förvärfvas, och att till och med utan särskildt

medgifvande smärre områden å kronans mark i Norrland ej sällan bebyggts

och odlats utan att minsta säkerhet funnes för att dessa så kallade inkräktningar

finge behållas. Dessa antydda förhållanden visade, att möjlighet

funnes till erhållande af lämpliga personer till innehafvare och

brukare af lägenheter i Norrland, utan att upplåtelsen skedde med full

äganderätt. Äfven för kolonisterna själfva torde stadgad åborätt vara för
-

b) Domiinstyrelsens

och landtbruksstyrelsens

förslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Stata utskottets Utlåtande N:o 127.

delaktigare än full äganderätt, enär staten endast åt sin åbo torde

kunna lämna det ekonomiska stöd i skogstillgång m. m., som åtminstone

tills vidare syntes vara behöflig! Beträffande villkoren för

upplåtelsen af mark i öfrigt borde den myndighet rörande kronohemman,

hvilken i vanliga fall utöfvades af domänstyrelsen eller

Eders Kung! Maj:ts befallningshafvande, vidkommande ifrågavarande

kolonat, på sätt Berggren föreslagit, tills vidare handhafvas af en

lokal bestyrelse, hvilken borde bestå icke, såsom Berggren föreslagit,

utaf sex ledamöter utan af tre ledamöter, nämligen en af Eders

Kung! Maj:t utsedd ordförande samt ytterligare två ledamöter, valda

för en tid af tre år, den ene af länets landsting och den andre af

länets hushållningssällskap. Bestyrelsens inseende öfver kolonaten borde

emellertid upphöra, sedan 15 år förflutit efter upplåtelsen, hvarefter

kolonatet i detta afseende skulle likställas med öfriga kronans lägenheter

af samma natur. Denna bestyrelse borde icke åtnjuta annan

ersättning för sitt sysslande än resekostnads- och traktamentsersättning

enligt tredje klassen i gällande resereglemente. Ansökning om erhållande

af kolonat skulle ingifvas till bestyrelse^ som efter pröfning af

sökandens personliga egenskaper, ekonomiska ställning m. m. ägde

bifalla eller afslå densamma. Därest kolonist, som fått lägenhet åt sig

upplåten, icke skulle inom ett år därefter påbörjat sådana byggnadseller

odlingsarbeten, som tydligt ådagalade hans afsikt att bosätta sig

å kolonatet, borde bestyrelsen äga rätt att till annan person öfverlåta

lägenheten. Vidare borde kolonist vara skyldig att inom tre år, efter

det han fått därför bestämdt byggnadsvirke åt sig utstämpladt, uppföra

behöfliga byggnader å kolonatet enligt särskilda bestämmelser. Om

kolonist eller hans stärbhusdelägare ville till annan öfverlåta nyttjanderätt

till lägenhet, hvarå mer eller mindre arbete blifvit utfördt, syntes

anmälan därom böra göras hos styrelsen, som skulle äga att antingen

godkänna öfverlåtelsen eller ock till kronan indraga lägenheten mot ersättning

åt kolonisten eller hans dödsbo för nedlagda kostnader eller arbete

enligt af mätismän gjord värdering. För att dylik öfverlåtelse skulle

kunna godkännas, borde den nye innehafvaren ikläda sig samma skyldig-,

heter och vara underkastad samma villkor, som vid lägenhetens första

upplåtande blifvit föreskrifna. Skulle invid upplåtet kolonat finnas område,

som icke blifvit till odling och bebyggande ännu upplåtet, syntes

innehafvare af nämnda kolonat böra äga att till mulbete eller slåtter

använda hela eller en del af området efter bestyrelsens bepröfvande

och på af densamma stadgade villkor, intill dess området till odling och

bebyggande blefve upplåtet. Funnes inom kolonisationsområdet jord,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

17

som för närvarande icke kunde fullständigt torrläggas, men som genom

invallning eller på annat sätt kunde förvandlas till eller förbättras såsom

gräsbärande mark, borde kolonisterna äga företräde framför andra att

mot särskild afgäld i form af arrende eller annan afgift njuta fördel

däraf, allt på sätt bestyrelsen funne skäligt och lämpligt bestämma.

Innehafvare af kolonatet borde vara skyldig att på egen bekostnad

eller genom eget arbete underhålla de hägnader, diken och vägar, som

folie inom hans kolonat, där ej för särskilda fall annorlunda bestämdes.

Därest åter hägnader, diken eller vägar funnes i råskillnaden mellan

två kolonat, borde rågrannarna med hälften hvardera ansvara för underhållet.

För mark, som icke blifvit upplåten till odling och bebyggande,

borde kronan ensam vara skyldig underhålla diken och vägar. Därest

område afsattes för torftäkt till bränsle, borde kolonisterna kostnadsfritt

få begagna sig häraf enligt särskilda bestämmelser.

Enligt vederbörligen fastställd plan borde erforderligt virke till

lägenhetens första bebyggande till kolonisten anvisas genom utstämpling

å lämpligt ställe å kronan tillhörig mark för att af kolonisten

utan ersättning afverka^ samt för ändamålet begagnas. Virke till reparationer

och hägnader samt annat husbehofsvirke äfvensom vedbrand

skulle af kolonisten i mån af behof utan afgift erhållas vare sig inom

eller utom kolonatets område intill eu mängd af årligen 20 kubikmeter

virke, hvaraf barrträd på rot till minst den mängd, som erfordrades

för byggnad och stängsel vid kolonatet, samt dessutom mindre värdefullt

afiällsvirke i mån af tillgång och behof. I öfrigt skulle kolonisten

icke äga rätt att å kronans mark taga virke eller bränsle annat än

mot ersättning eller köp i vanlig ordning. Därest kolonist blifvit

dömd för svårare brott eller gjort sig skyldig till skogsåverkan eller

ovarsamt handhafvande af eld eller företagit sig annat, som väsentligen

strede mot allmän ordning, eller underläte att ställa sig till efterrättelse

gifna föreskrifter, eller åsidosatte stadgad byggnads- eller odlingsskyldighet,

kunde lägenheten af bestyrelsen öfverlåtas till annan person,

därvid på bestyrelsens pröfning skulle bero, om eller i hvad mån ersättning

borde den afträdande tillerkännas för å kolonatet nedlagdt arbete,

hvilken ersättning han skulle få uppbära af tillträdaren. Kolonist, som

blifvit af bestyrelsen uppsagd till afflyttning, skulle från lägenheten

afflytta å näst efter uppsägningen infallande laga fardag, dock med rätt

för bestyrelsen att, när särskilda skäl därtill förelåge, medgifva skäligt

anstånd med afflyttningen. Blefve kolonist af skål, som nyss sagts,

uppsagd till afflyttning, borde myndig son eller måg åtnjuta företrädesrätt

att öfvertaga kolonatet efter bestyrelsens närmare bepröfvande.

Bih. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 82 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

Beträffande öfriga bestämmelser rörande ifrågavarande nybyggesupplåtelser

hafva ämbetsverken, jämte det de uttalat sig till förmån för

ett mönsterkolonats anordnande, tillika anfört följande:

Ett hvart af kolonaten borde inrymma lämplig byggnadsplats

samt så stort område, som pröfvades erforderligt för att kolonisten

jämte familj däraf kunde erhålla sin hufvudsakliga utkomst, dock med

iakttagande, att den odlingsvärda marken inom kolonatet ej öfverstege

15 hektar och i regel ej understege 10 hektar, allt efter jordens beskaffenhet

och omständigheterna i öfrigt, så att kolonaten blefve såvidt

möjligt likvärdiga, samt att, där sådant kundo undvikas, den inom hvarje

kolonat fallande utmarken ej komme att öfverstiga 35 hektar. Kolonaten

borde såvidt möjligt beredas naturliga gränser, såsom afloppsdiken,

vägar och dylikt. Till hvarje kolonat borde på kronans bekostnad utläggas

och byggas väg. Tillsvidare borde högst hvartannat kolonat

upplåtas till odling och bebyggande, hvaremot de öfriga borde afsättas

till betesmark för att till kolonisterna utarrenderas, intilldess och i den

mån foderväxtodlingen å de till bebyggande upplåtna kolonaten blifvit

så uppdrifven, att för å kolonaten vinterfödda kreatur bete å ouppodlad

jord icke beliöfde anlitas. Förslag till årligt arrende för dessa betesmarkers

begagnande borde med fästadt afseende å betets värde å olika

områden af sakkunnig person upprättas. På Eders Kung!. Maj:ts framtida

pröfning i hvarje särskildt fall skulle bero, huruvida och på hvilka

villkor fullt bebyggdt och uppodladt kolonat finge omföras till skattejord,

därvid ock skulle bestämmas, om och i hvad mån skogsmark och ståndskog

borde till kolonatet bibehållas. De å kolonatet uppförda byggnader

borde förblifva statens egendom, intill dess att kolonatet omfördes till

skatte, dock med rätt för kolonisten att, sedan han fullgjort sin byggnadsskyldighet

och byggnaderna blifvit af bestyrelsen godkända, af

statsmedel för desamma erhålla godtgörelse med 500 kronor att på bestyrelsens

rekvisition förskjutas af statskontoret. Kolonisten borde vara

skyldig svara för byggnadernas underhåll och att de blefve utan godtgörelse

af staten behörigen brandförsäkrade. Därest byggnad af ålder

eller af annan orsak beliöfde ombyggas, skulle kolonisten vara skyldig

att på egen bekostnad låta verkställa ombyggnaden, dock med rätt för

kolonisten att för ändamålet enligt gällande bestämmelser af kronan

erhålla behöfligt virke å rot. Det borde åligga kolonisten att inom tre

år efter upplåtelsen uppodla minst 1V2 hektar af den odlingsbara marken,

och tilläte sig landtbruksstyrelsen fästa uppmärksamheten därpå,

att möjlighet torde komma att finnas för kolonisten att från den s. k.

norrländska nyodlingsfonden erhålla odlingslån. Kolonist borde till kro
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

19

nan årligen betala eu afgäld eller ränta, motsvarande 2 procent af den

till kolonatet hörande markens värde enligt den värdering, som vid

upplåtelsen och sedan hvart 20 år borde verkställas af den nämnd, som

hade åt sig uppdraget att värdera kronans domäner i allmänhet, vid

hvilken värdering icke finge inräknas den areal, som befunnes odlad och

i god häfd. Om kolonist väl häfdade och brukade jorden, borde bestyrelsen

äga rätt att under en tid af högst 15 år efter upplåtelsen befria

honom från hvarje skatt eller afgäld till kronan för lägenheten. Därest

kolonatets jordbruk blifvit väl skött samt den inom dess område förekommande

ståndskogen väl vårdad och sa sparad, att den efter uthållighetsbruk

medgåfve afverkning till afsalu utan åsidosättande af

lägenhetens eget behof af virke, borde det bero på Eders Kungl. Maj:ts

pröfning, om och i hvad mån kolonisten skulle tillatas att efter anmälan

hos vederbörande jägmästare erhålla utsyning för den afverkning

till afsalu, som ansåges kunna äga rum och hvaraf kolonisten då finge

tillgodonjuta inkomsten.

På'' grund af hvad sålunda anförts hafva ämbetsverken hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition,

att Riksdagen måtte dels medgifva, att af Alträsks och Svanå kronoparker

samt f. d. Selets stockfångstskog, sedan plats blifvit afsatt för

ett mönsterkolonat, de delar, hvilka enligt hvad verkställda undersökningar

gifvit vid handen, lämpa sig att redan nu upplåtas för odling

och bebyggande, må indelas till kolonat enligt plan, som framdeles

blifver af Eders Kungl. Maj:t fastställd, dels ock godkänna de villkor

och öfriga bestämmelser för upplåtelser af mark från området, hvilka

af styrelserna i det föregående förordats.

Af den utredning, som sålunda förebragts, torde framgå, att tiden

nu är inne för fullföljande af den kolonisation, till hvilken den utföida

afdikningen utgjort första steget. _ s

Såsom nybyggesområde har platsen utan tvifvel både väsentliga

fördelar och afsevärda olägenheter.

Till de förra vill jag räkna, att nybyggaren där har stödet dels

af goda kommunikationer, i det området är beläget i omedelbar närhet

till en station vid stambanan, dels af den utmärkta afsättningsort för

jordbruksprodukter Bodens snabbt uppväxande och tämligen närbelägna

samhälle kommer att erbjuda. En annan synnerligen beaktansvärd fördel

är att odlingsarbetet till afsevärd grad är förberedt genom de af staten

företagna afdikningsåtgärderna.

Departements
chefen.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

En påtaglig olägenhet däremot är svårigheten för nybyggaren,

att under de första nybyggesåren kunna erhålla tillgång till den extra

arbetsförtjänst han oundgängligen behöfver för att kunna lifnära sig och

sin familj, i sådan närhet af nybygget, att han icke allt för mycket

behöfver försumma sitt eget odlingsarbete. De första nybyggarna lära

väl kunna erhålla åtskilligt arbete på den angränsande kronoparken,

men i samma mån som nybyggarstammen ökas, måste tillgången till

dylikt arbete tydligen blifva alltmera knapp. En annan olägenhet är

att området på grund af sitt jämförelsevis isolerade läge i förhållande

till andra boplatser och sin natur af torrlagd mosse tydligen icke, åtminstone

i början, ställer sig lika lockande för bosättning som trakter

med tätare befolkning och mera tilltalande terräng.

Att under dessa förhållanden utveckla platsen till ett lifskraftigt

nybyggaresamhälle är utan tvifvel ett långt ifrån lättlöst problem.

A ena sidan kräfves naturligen, att den medellöse nybyggaren,

särskildt under den tid lägenheten skall brytas upp och bebyggas, af

staten verksamt understödes. Eljest torde föga utsikt finnas för att

odlingsföretaget skall kunna bringas till fullbordan. Å andra sidan får

denna statens stödjande verksamhet icke för det allmänna medföra kostnader,

som stå i oskäligt förhållande till nyttan för staten af de nya

småbrukens tillkomst. Ett nybyggesväsende, som endast med konstlade

medel upprätthålles och icke äger någon inre själfständig bärkraft,

saknar tydligen allt berättigande.

Då jag nu går att framlägga de grundsatser jag föreställer mig i

nämnda afseenden böra vinna tillämpning, vill jag förutskicka den anmärkningen,

att det synes mig, som om de myndigheter, hvilka få ledningen

af nybyggesväsendet härstädes om hand, böra lämnas tämligen

fria händer. Företaget bör tillsvidare hufvudsakligen uppfattas som ett

experiment. Det gäller att genom försök afgöra, huruvida lämpliga

nybygges o mrå den öfverhufvud kunna vinnas genom utdikningar å de

stora norrländska mossarne. För detta ändamål synes nybyggesväsendet

på ifrågavarande område böra ställas under en mera intim, fortgående

och patriarkaliskt handlande ledning än hvad hittills ifråga om nybyggen

varit fallet och denna ledning i så stor omfattning som möjligt tillerkännas

rätt att handla efter omständigheterna.

Den första åtgärden man har att vidtaga med ifrågavarande område

är dess ändamålsenliga planläggning och indelning. Denna lärer

utan tvifvel böra fastställas af Kungl. Magt. Några hufvudgrunder

torde emellertid därvid på förhand kunna fastslås. I afseende till en

början å frågan, huru stor jordvidd lämpligast bör tilldelas de särskilda

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

21

nybyggena,, instämmer jag med ämbetsverken däruti, att i regel minst

tio hektar odlingsvärd jord torde erfordras för att ett lifskraftigt nybygge

skall kunna bringas till stånd. Att, såsom myndigheterna föreslagit,

bestämma någon viss gräns uppåt för den odlingsvärda mark, som bör

åt hvarje lägenhet anslås, linner jag mindre nödigt. Dock synes mig

totalarealen för hvarje lägenhet, frånräknadt skogsmarken, i regel icke

böra sättas högre än 20 hektar. Med dessa måttbestämmelser synes den

odlingsvärda icke skogbevuxna delen af området kunna räcka till omkring

50 nybyggen.

Af egentlig skogsmark synes inom området finnas allenast 623

hektar. Enligt ämbetsverkens uppskattning skulle hvarje nybygge till

husbehofsskog behöfva omkring 35 hektar. Skogen inom området skulle

alltså förslå till allenast omkring 18 nybyggen. Emellertid synas mig

skogsanslag af den storlek ämbetsverken föreslagit knappast vara behöfliga.

Om, såsom jag i det följande skall föreslå, nybyggaren från

den angränsande kronoparken kostnadsfritt erhåller virke till det första

uppförandet af lägenhetens åbyggnader och hägnader, är hans största

virkesbehof för en afsevärd tid framåt tillgodosedt. Hvad det årliga

behofvet af bränsle angår, lärer å kronoparken finnas mycket affallsvirke,

som nybyggaren kan få köpa synnerligen billigt och dessutom

synes området erbjuda god tillgång på bränntorf. Utan väsentlig olägenhet

synes mig alltså nybyggaren kunna nöjas med betydligt mindre

skogsanslag än det af ämbetsverken ifrågasatta. Så mycket mera torde

detta blifva förhållandet, om, såsom af flera skäl synes mig synnerligen

lämpligt, den hufvudsakliga skogsmarken afsättes till en för skogsfång och

bete afsedd allmänning. Att från hushållnings- och skogsvårdssynpunkt

en skogsmarks bibehållande såsom allmänning äger vissa företräden

framför dess utskiftande till delägarna har på den senare tiden blifvit

alltmera erkändt. Nämnda förhållande äger emellertid tydligen rum

endast under förutsättning, att allmänningen ställes under sakkunnig

vård. För att en sådan må komma till stånd lärer det böra uppdragas

åt Kungl. Maj:t att bestämma grunderna för allmänningens förvaltning.

I regel kommer det väl därvid att visa sig lämpligt, att gifva delägarna

lika rätt oberoende däraf, att nybyggena möjligen något variera i omfång.

Utom skogen synas äfven vissa andra områden böra afsättas till

gemensamt begagnande. Hit hör mark till nödiga vägar samt lämpliga

torf- och grustäkter, upplagsplatser och dylikt. I den mån särskilda

bestämmelser kunna visa sig erforderliga för att fastställa den ordning,

i hvilka delägarna skola få begagna sig af nämnda förmåner, böra

dylika bestämmelser få af Kungl. Maj:t meddelas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

Vid områdets planläggning lärer emellertid äfven vissa andra

undantag böra göras, visserligen icke direkt för nybyggarnas gemensamma

begagnande men ändå till nybyggarsamhällets framtida nytta.

Hit hör till en början det omkring 165 hektar omfattande område, som

för sin fullständiga torrläggning är beroende af vattenståndet i Aleån

och i sjön Alträsk och som uppgifvits lämpa sig för anordnande af äng

genom vattenuppdämning under vår och höst. Detta område, som i sitt

närvarande skick väl icke lämnar nämnvärd afkastning, är för stort för

att odeladt läggas till ett nybygge, och uppdelas det mellan flera, förringas

sannolikt möjligheten att få det på nämnda sätt förbättradt.

Likaledes kan det vara lämpligt att på förhand undantaga nödiga tomter

till exempelvis skola, såg, kvarn, andelsmejeri och dylikt. Särskild!

torde man härvid böra hafva sin uppmärksamhet fästad på önskvärdheten

af att på lämpligt sätt kunna tillgodose kooperativa företag.

Hvilka möjligheter platsen i detta afseende erbjuder, kan icke utrönas

förr än vid en slutlig undersökning och planläggning af området.

Troligt är att å området befintlig vattenkraft kan med fördel i vissa

fall komma till användning. Huru de för dylika ändamål undantagna

områden sedan böra tillgodogöras, om de böra upplåtas mot eller utan

ersättning åt enskilda eller nybyggarna gemensamt lärer böra tillhöra

Kungl. Maj:ts afgörande. Att på förhand härvid fastslå vissa regler,

torde i anseende till den skiftande naturen af de användningssätt, som

kunna komma ifråga, hvarken vara möjligt eller lämpligt. Huruvida

staten bör i vidare mån än genom upplåtelse af mark och vattenkraft

understödja dylika gemensamma företag är eu fråga, som icke nu

behöfver besvaras, utan kan öfverlämnas åt framtiden.

Upplåtes i något fall de undantagna områdena mot ersättning,

torde de influtna medlen böra bilda en kassa, som ställes till nybyggesledningens

förfogande att användas för bestridande af förvaltningskostnader

eller till ändamål, som äro för nybyggarna gemensamt gagneliga.

Äfven frågan om inrättande af ett mönsterjordbruk anser jag icke

böra förbigås. Ett mönsternybygge, som kan gifva ett lämpligt föredöme,

huru jordens uppodling och skötsel bör praktiskt utföras och

ordnas, där nya metoder kunna försökas och pröfvas och de enskilda

nybyggarna erhålla råd och väckelse, måste tydligen utgöra ett kraftigt

medel till nybyggesväsendets befrämjande. Att direkt anordna ett sådant

nybygge, torde väl emellertid icke böra företagas förr än man vunnit

någon erfarenhet angående den omfattning nybyggesverksamheten på

ifrågavarande område kan väntas taga. För närvarande synes endast

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet» Utlåtande N:o 127.

23

böra tillses, att vid områdets planläggning för ändamålet lämplig och

centralt belägen mark undantages från upplåtelse till enskilda.

För att ifrågavarande företag skall kunna utveckla sig i gynnsam

riktning och ett lifskraftigt nybyggarsamhälle småningom uppstå fordras

utan tvifvel, att, såsom ämbetsverken föreslagit och jag i det föregående

berört, detsamma sättes under ledning af en lokal bestyrelse och göres

till föremål för eu mera patriarkalisk omvårdnad, en mera omedelbar

tillsyn än våra förvaltande myndigheter för närvarande skulle vara i

stånd att ägna detsamma. Så är det t. ex. af sjmnerlig vikt att, innan

nybygge upplåtes till någon sökande, en noggrann pröfning af sökandens

personliga egenskaper äger rum. Saknar nybyggaren drift, arbetsamhet

och sparsamhet är odlingsföretaget från början så godt som hopplöst.

Vidare kräfves en organisationsvan ledning för att med begagnande af

platsens naturliga förutsättningar kunna taga initiativet till och sätta i

gång sådana företag till nybyggarnas gemensamma nytta, som jag i det

föregående omförmält. Det fordras ytterligare att med afseende på hvarje

särskildt nybygge uppgöres en efter de naturliga förhållandena i hvarje

särskildt fall afpassad odlings- och byggnadsplan, som nybyggaren sedermera

har att ställa sig till efterrättelse. I allmänna föreskrifter uppställda

schablonmässiga bestämmelser komme nämligen i många fäll att verka

orättvist och göra den ene nybyggaren jämförelsevis mera betungad af

skyldigheter än den andre. Om, såsom jag i det följande kommer att

föreslå, något odlingsunderstöd lämnas nybyggaren, fordras det kontroll

öfver, att detta understöd verkligen kommer odlingsarbetet till godo och

icke, såsom i så många andra liknande fall ägt rum, bortslösas för improduktiva

ändamål. 1 alla dessa fall skulle en intresserad lokalstyrelse vara

af ovärderlig nytta likasom den, ifall den fattar sin uppgift rätt, skulle

kunna göra mycket för att uppmuntra och stödja nybyggaren i de tviflets

och håglöshetens stunder, som icke lära utebli, för att lifva och egga

honom i den hårda kamp, som han särskildt under den första tiden väl

i regel har att utkämpa.

Angående frågan, huru ifrågavarande styrelse eller nämnd bör

vara sammansatt, bär jag mot ämbetsverkens förslag härutinnan intet

annat att erinra, än att det knappast kan anses befogadt, att staten

afsäger sig rätt att besluta öfver nämndens sammansättning. Skall området,

såsom ofvan antydts, blifva ett slags kolonisatoriskt experimentalfält

i statens hand, bör ortsledningen tydligen stå i intimt förhållande

till statsförvaltningen i öfrigt. Att nämndens ledamöter i alla händelser

komma att väljas bland de därtill mest skickade inom orten lärer vara

uppenbart. I likhet med ämbetsverken föreställer jag mig, att det icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

skall möta någon svårighet att finna lämpliga och intresserade personer,

villiga att åtaga sig ifrågavarande uppdrag, äfven om icke annan ersättning

beredes dem än rese- och traktamentsersättning.

I afseende å de personliga egenskaper hos nybyggaren, som måste

uppställas såsom villkor för rätt att öfvertaga nybygge, torde det vara

lämpligt, att ett tydligt uttryck gifves åt den afsigt, som ligger till

grund för hela kolonisationsföretaget, nämligen att bereda utkomst för

mindre bemedlade jordbruksarbetare, att tillskapa ett antal mindre lägenheter,

användbara och använda till småbruk. Till ledning för nämnden,

som har att pröfva ansökningar i förevarande afseende, anser jag därför,

att man bör uppställa den grundsatsen, att nybygge endast får upplåtas

åt mindre bemedlad eller obemedlad, som äger god frejd och gjort

sig känd för arbetsamhet och hederlig vandel, samt äger förutsättningar

för drifvande af ett mindre jordbruk. Af enahanda skäl torde det böra

utsägas, att lägenhet ej må upplåtas till den, som redan äger fast egendom

af den storlek att därå kan födas en familj och att ej heller mer

än en lägenhet må upplåtas åt samma person. Genom bestämmelser i

dessa riktningar har man, så vidt sig göra låter, sörjt för att nybyggena

åtminstone vid deras första upplåtande komma i de händer, för h vilka

de varit afsedda. Att på ett tillräckligt verksamt sätt hålla hand öfver,

att nybyggena äfven för framtiden bibehållas i småbrukarebesittning är

eu vida svårare fråga, I hvad mån åtgärder i sådan riktning böra vidtagas,

skall jag i det följande tillåta mig att undersöka.

Jag öfvergår nu till den svåra och omstridda frågan, med hvad

slags rätt ifrågavarande lägenheter böra upplåtas. Så långt torde meningarna

vara eniga, att den slutliga upplåtelsen bör föregås af en

försökstid, under hvilken odlarens rätt till lägenheten är beroende däraf,

att han fullgör den odlings- och byggnadsskyldighet, staten med afseende

på lägenheten föreskrifver. Men huruvida nybyggaren därefter

bör tillerkännas full äganderätt eller endast ärftlig besittningsrätt, s. k.

stadgad åborätt, eller möjligen endast långvarig arrenderätt, därom äro

åsikterna skiljaktiga.

Jag har förut i dag vid föredragning af upprättadt förslag till grunder

lör åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda

tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar

redogjort för de skäl, hvarför jag anser, att åborättsinstitutet icke bör

komma till användning vid de jordupplåtelser, hvarom i nämnda förslag

var fråga, och hvarför jag föreställt mig, att upplåtelse med full äganderätt

med afseende på dessa egnahemslägenheter vore att förorda.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

25

Å andra sidan har jag likaledes förut denna dag, då jag föreläde

Eders Kungl. Maj:t upprättadt förslag i fråga om upplåtande af odlingslägcnheter

å kronoparker och öfverloppsmarker i de sex nordligaste

länen, utvecklat, hurusom jag beträffande dessa lägenheter kommit

till det resultat att upplåtelserna borde ske endast på arrende under

sjuttiofem år.

Då jämväl nu ifrågavarande nybyggesområde är beläget i nordligaste

delarne af riket, kunde det ifrågasättas, om icke sistnämnda upplåtelseform

jämväl för dessa nybyggen skulle vara att anbefalla. Så

finner jag emellertid icke vara "förhållandet. De lägenheter, som upplåtas

från kronoparker och öfverloppsmarker, inkräkta direkt på statens

skogsmark och en viss försiktighet synes nödig för att undvika de

ändamålslösa uppoffringar af kronans egendom, som skulle blifva följden,

därest kolonisationsverksamheten af en eller annan anledning sloge fel.

Det föreslagna kolonisationsområdet vid Alträsk åter är till sin

hufvudsakliga del i statens hand ett värdelöst område, som man kan

upplåta åt odlingen utan att skogsvårdsintresset därigenom lider något

egentligt intrång. Dessutom har på området genom den verkställda

afdikningen redan nedlagts afsevärda kostnader, hvilka skulle vara till

stor del bortkastade, om icke området kunde göras fruktbärande genom

nybyggens anläggande. Här, där det sålunda gäller att särskildt locka

till snar och kraftig odlingsverksamhet, synes det mig vara på sin plats

att nybyggeslägenheterna upplåtas med full äganderätt.

Jag har därvid tänkt mig saken böra ordnas så, att nybyggaren

genast vid upplåtelsen får köpekontrakt å lägenheten, men att i enlighet

med förbehåll, som däri införes, köpebref till nybyggaren icke utfärdas

förr än efter en försökstid af fjorton år, under hvilken tid aftalet kan

häfvas, därest nybyggaren icke fullgör den odlings- och byggnadsskyldighet,

som åligger honom. Nybyggaren kan då icke förr än efter

försökstidens utgång erhålla lagfart å sin lägenhet.

Med den sålunda föreslagna anordningen skulle nybyggaren, om

icke annat föreskrefves, äga rätt att under försökstiden öfverlåta lägenheten

till annan. Detta torde emellertid icke obegränsadt böra tillåtas.

Staten synes böra förbehålla sig rätt att lägenheten under försökstiden

icke må öfverlåtas till annan än den, som af nämnden pröfvas uppfylla

villkoren för att kunna antagas såsom nybyggare i första hand. Dör

nybyggaren under försökstiden, kommer naturligen lägenheten att öfvergå

till stärbhuset. Att efter försökstiden fortfarande söka å statens vägnar

hålla hand öfver det sätt, hvarpå lägenheten öfverlåtes, synes mig

mindre nödigt. Godkännes det förslag till ny byggesindelning och

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami 1 Afd. 82 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

upplåtelsevillkor, för livilket jag nu redogör, komma nämligen ifrågavarande

lägenheter efter sitt bebyggande svårligen att blifva begärliga

för andra än personliga småbrukare.

Vidkommande i öfrigt förhållandena under försökstiden bör, såsom

förut antydts, nybyggaren äga skyldighet att bebygga och uppodla

lägenheten, så att den därefter kan erbjuda honom en någorlunda tillfredsställande''

bärgning. Huru stora förpliktelser i detta afseende skäligen

böra åläggas nybyggaren, lärer icke kunna med fördel afgöras genom

allmänna föreskrifter, utan torde man kunna uppdraga åt nämnden att,

med ledning af de bestämmelser Kungl. Maj:t kan finna lämpligt utfärda,

i det särskilda fallet bestämma, huru lägenheten skall uppodlas, inhägnas

och bebyggas för att nybyggaren därtill må förvärfva definitiv rätt.

Föreskrifter i sådant syfte torde böra införas i det köpekontrakt, som

nämnden utfärdar till den antagne nybyggaren, så att denne icke kan

råka i tvifvelsmål angående omfattningen af sina skyldigheter.

I denna byggnads- och odlingsskyldighet bör naturligen ingå

jämväl skyldighet att under försökstiden hålla föreskrifna och utförda

byggnader, hägnader och odlingar vid makt. Finner nämnden det vara

lämpligt att uppdela de afsedda skyldigheterna så, att föreskrift lämnas

om hvad som skall vara utfördt under särskilda perioder af försökstiden,

bör det stå nämnden öppet att härom i köpekontraktet införa nödiga

bestämmelser.

Till fullgörande af byggnads- och hägnadsskyldigheten måste

nybyggaren hafva tillgång till nödigt virke. Hetta husbehofsvirke bör

enligt min mening utsynas å den närliggande kronoparken, så att den

lilla skogstillgång, som finnes på den gemensamma skogmarken, tillsvidare

sparas. Skulle reparation eller ombyggnad behöfvas under försökstiden,

hvilket väl lärer vara ett undantagsfall, bör nybyggaren vara berättigad

att äfven därtill erhålla virke från kronoparken, dock endast under

förutsättning, att nybyggaren ej själf vållat skadan eller denna förorsakats

af eldsvåda. Mot skada af sistnämnda beskaffenhet bör nämligen

nybyggaren vara skyldig trygga sig genom att hålla byggnaderna brandförsäkrade.

Det kunde härvid ifrågasättas, om icke stateu borde skaffa

sig någon garanti för att byggnaderna verkligen hållas brandförsäkrade,

så att staten icke, i händelse nybyggaren försummat att brandförsäkra

och saknar tillgångar att uppföra nya byggnader, utan ersättning går

miste om det värde, som ligger i det virke staten för de uppbrunna

byggnaderna tillsläppt. Detta synes emellertid vara mindre nödigt, om

man låter lägenheten förverkas, därest byggnaderna ej hållas vid makt.

I så fall får staten väl i de flesta fall i det på lägenheten nedlagda

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127. 27

odlingsarbetet eu ersättning icke understigande värdet af det tillsläppta

virket.

Det sagda gäller endast byggnads- och hägnadsvirke. Hvad angår

bränsle, torde man kunna hänvisa nybyggarna till den gemensamma

skogsmarken samt till det torf bränsle, hvarå området synes erbjuda god

tillgång. På kronans mark tinnes naturligen också i regel godt om

atfallsvirke, som säljes synnerligen billigt.

Lika med ämbetsverken anser jag, att äfven något kontant understöd

bör lämnas nybyggaren. Under den tid, han är sysselsatt med

lägenhetens upparbetande, torde det nämligen för nybyggaren vara

synnerligen svårt att anskaffa kontanta medel. Detta understöd torde

i likhet med hvad som föreslagits beträffande de i det föregående omförmälta

odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker böra

sättas till sjuhundrafemtio kronor och utdelas successivt i tre poster.

Likaledes synes man böra medgifva nybyggaren det understöd,

att han under försökstiden för lägenheten får åtnjuta frihet från utlagor

och onera för lägenheten. Att göra denna skattefrihet, såsom ämbetsverken

föreslagit, beroende på pröfning i hvarje särskildt fall samt

sätta den i förbindelse med det sätt, hvarpå nybyggaren häfdar och

brukar jorden, synes mig mindre lämpligt, då ett sådant system i

tillämpningen lätt kan komma att uppfattas som godtycke, samt tämligen

öfverflödigt, då ju brister vid odlingsskyldighetens fullgörande föranleda

förverkande af själfva lägenheten.

Såsom förut nämnts bör underlåtenhet från nybyggarens sida i

afseende å de skyldigheter, som åligga honom under försökstiden, medföra

rätt för staten att håfva upplåtelseaftalet. När nybygget af sådan

anledning återfaller till kronan, kan det hända, att sammanlagda värdet

af det byggnads- och hägnadsvirke samt den odlingshjälp, nybyggaren

från kronan bekommit, öfverstiger värdet af de hus och hägnader och

de odlingar, som vid afträdet funnos å lägenheten. Skillnaden bör

nybyggaren tydligen vara skyldig till kronan återbära. För de uppskattningar,

som därvid blifva nödiga, synes man kunna anlita den

metod, 2 kap. 8 § i lagen om nyttjanderätt till fast egendom den 14

juni 1907 föreskrifver med afseende å den i nämnda lagrum omförmälda

värdering.

Vid utgången af fjortonde året från upplåtelsen bör, under

förutsättning att aftalet ej af någon anledning häfves, nybyggaren

vara berättigad att erhålla slutligt köpebref å lägenheten. Härmed

kommer man in på frågan, hvilken köpeskilling skall för lägenheten af

staten begäras. De ekonomiska uppoffringar, kronan får vidkännas för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

en nybyggesupplåtelse, bestå af tillsläppandet af marken, hvilken dock

i sitt ursprungliga skick har ringa eller intet värde, dikningskostnaden,

virket, odlingslijälpen och administrationskostnaden. Att af

köparen kräfva full betalning för dessa kostnader synes icke vara möjligt.

Lägenheterna blefve i så fall så dyrbara, att några spekulanter

svårligen skulle uppträda. Högre pris än det, som är i orten gällande

med afseende på lägenheter af lika godhet, kan naturligen under inga

förhållanden ifrågakomma. Man synes sålunda böra lämna nämnden i

uppdrag att uppskatta lägenhetens kapitalvärde. Till mera än femtio

kronor pr hektar, impedimenter oberäknade, synes i hvarje fall detta

icke böra beräknas för lägenhet, som är ouppodiad och obebyggd.

Till lägenhetens kapitalvärde bör läggas den odlingshjälp, som kommer

att till nybyggaren utgå. Det sålunda sammanlagda beloppet synes

böra af kronan tagas igen i form af köpeskilling. För en lägenhet af

största tillåtna omfattning (20 hektar) skulle priset efter dessa grunder

blifva högst 1,750 kronor.

Uppskattningen af köpeskillingen bör naturligen ske redan vid

upplåtelseaftalet, så att köpeskillingen kan införas i köpekontraktet.

Däremot synes staten böra afstå från att fordra någon inbetalning å

köpeskillingen under försökstiden. Ej ens köpeskillingens förräntande

synes man under denna tid böra ålägga nybyggaren. Först med det

femtonde årets ingång skulle alltså några förpliktelser i afseende å köpeskillingens

gäldande åligga nybyggaren.

Med afseende å betalningsvillkoren anser jag af skäl, som jag anfört

vid redogörelsen för liknande anordningar i det af mig denna dag för

Eders Kungl. Maj:ts föredragna förslaget till grunder för åtgärder i syfte

att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva

egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar, att beträffande köpeskillingens

gäldande följande grunder böra tillämpas. Köpeskillingen

uppdelas i två lika delar, en amorteringsdel och en stående del. Å

amorteringsdelen erlägges från och med femtonde året efter upplåtelsen

en annuitet af 6 procent. Däraf räknas 3.6 procent å oguldna kapitalbeloppet

såsom ränta. Å stående delen erlägges från och med femtonde

året efter upplåtelsen ränta efter 3.6 procent. Denna del af köpeskillingen

skall vara i sin helhet gulden inom fem år från det sista inbetalningen

å amorteringsdelen bort fullgöras, men bör nybyggaren vara

berättigad att dessförinnan därå göra de afbetalningar han önskar.

Likaledes bör det stå nybyggaren fritt att, om han så vill, på en gång

gälda hela köpeskillingen såväl amorteringsdelen som den stående delen.

Från kronans sida bör uppsägning af innestående köpeskilling till

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

betalning tidigare än nu sagts kunna ske endast i ett par undantagsfall.

Af dessa afser det ena den stående delen. Sedan amorteriugsdelen till

fullo guldits, synes staten böra vara berättigad att uppsäga den stående

delen till betalning, då vid denna tidpunkt någon svårighet icke torde

finnas för köparen att med begagnande af fastigheten såsom säkerhet

på enskild väg upplåna det kapital, som erfordras för den återstående

köpeskillingens betalande.

Och vidare bör af lätt insedda skäl hela köpeskillingen kunna

uppsägas till betalning, om lägenheten till jord eller byggnader vanvårdas

eller föreskrifna rånte- eller kapitalafbetalningar icke ordentligt

fullgöras eller lägenheten öfvergår till annan än efterlefvande make

eller bröstarfvinge eller efterlefvande make och bröstarfvinge, livilka

behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den nye innehafvaren pröfvas

uppfylla villkoren för att kunna antagas såsom nybyggare i första hand.

Såsom villkor för erhållande af köpebref bör uppställas, att

köparen utfärdar eu i enlighet med ofvanstående betalningsvillkor affattad

köpeskillings förbindelse så affattad, att densamma utan vidare omgång

kan i fastigheten inteckna^. Undandrager sig köparen att utfärda

dylik förbindelse, bör staten vara berättigad håfva aftalet.

De nu föreslagna upplåtelsevillkoren äro afpassade för det tall,

att den lägenhet, som upplåtes, är fullständigt ouppodlad och obebyggd.

Särskilt med hänsyn därtill, att lägenhet genom aftulets häfvande

kan komma att återfalla till kronan, sedan odlings- och byggnadsarbete

därå i någon mån fullgjorts, kan det inträffa, att upplåtelse kån

komma att äga rum jämväl af lägenhet, som är mer eller mindre fullständigt

odlad och bebyggd. För detta undantagsfall synes man emellertid

icke behöfva uppställa några allmänna regler utan lärer det kunna

uppdragas åt nämnden att bestämma de jämkningar i upplåtelsevillkoren,

som kunna finnas skäliga.

Jag har nu redogjort för de hufvudsakliga grundsatser, hvarpå jag

ansett, att ifrågavarande kolonisation bör byggas. . Vid sidan om dessa

kräfvas dock en del detaljbestämmelser, särskildt ifraga om nämndens

verksamhet. Dessa bestämmelser torde lämpligen böra utfärdas af Kungl.

Maj:t. Till dessa bestämmelser vill jag jämväl hänföra föreskrifter om,

huru nybyggen, som ännu icke blifvit upplåtna, äfvensom vid nybyggesindelningen

möjligen öfverblifven mark skall förvaltas. Att låta dessa

marker kostnadsfritt begagnas t. ex. till slåtter, af de nybyggare, som

först slagit sig ned på området, är knappast tillrådligt. Dessa skulle

då lida ekonomiskt intrång af därefter tillkommande nybyggen och därför

möjligen motarbeta hela ny byggesrörelsen. Fn ledande grundsats

s. 30 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

30 Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

synes mig därför böra vara, att för åsyftade ägors brukande erlägges

en skålig afgift. På sätt, som föreslagits ifråga om de för allmännyttiga

ändamål undantagna tomter, torde de på nämnda sätt influtna

afgifter höra ingå till en kassa, som af nämnden får användas för bestridande

af förvaltningskostnader eller till ändamål, hvilka äro för

nybyggarna gemensamt gagneliga.

Bland de grunder för ordnandet af ifrågavarande nybyggesväsende,

som af ämbetsverken föreslagits, finnas åtskilliga, som afse bestämmelser

i fråga om vägar och hägnader. Såsom af det föregående framgår, finner

äfven jag det vara lämpligt, att nödig mark till vägar undantages och

ställes till nybyggarnas förfogande. Några bestämmelser i öfrigt om

vägar eller något ordnande af hägnadsskyldigheten anser jag däremot

icke böra ifrågakomma, då dessa förhållanden väl icke böra ordnas

afvikande från de allmänna bestämmelserna om väghållnings- och

hägnadsskyldighet.

Af ifrågavarande nybyggesområde utgör viss del i mantal satt

jord,^ som kronan inköpt till kronopark, under det att det öfriga

består, af mark, som aldrig varit försedd med mantalsbeteckning. I

anledning häraf torde vissa frågor komma att uppstå, huru ifrågavarande

lägenheter skola i kameralt afseende redovisas. Att härom meddela

nödiga bestämmelser torde tillkomma Kungl. Maj:t i sammanhang med

fastställandet af nybyggesindelningen och nämndens instruktion.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en af

herr C. Lindhagen m. fl. inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 215),

däri hemställts, att Riksdagen måtte besluta, att de nybyggeslägenheter,

hvarom förmäldes i propositionen n:o 44, skulle upplåtas med

arrenderätt i hufvudsaklig anslutning till hvad som föreslagits i propositionen

n:o 43 för upplåtelse af odlingslägenheter i allmänhet från kronoparker

och öfverloppsmarker inom de sex nordliga länen eller, om ett

beslut^ i denna riktning ansåges ej hinna nu formuleras, att Riksdagen

ville återremittera hela ärendet till Kungl. Maj:t med begäran om nytt

förslag till nästa riksdag i förenämnda syfte.

I afseende å hvad motionären anfört till stöd för framställningen

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Med anledning af en inom Riksdagen väckt motion anhöll Riksdagen

i skrifvelse den 29 maj 1901, att Kungl. Maj:t täcktes, till befrämjande

af öfre Norrlands kolonisation, låta å kronans där belägna,

ej . särskildt disponerade mark verkställa undersökningar, om och till

hvilken omfattning lämpliga områden i närheten af viktigare kommunika
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

31

tionsleder, industricentra eller platser, där större samhällen uppstått,

måtte kunna upplåtas till enskilda för odling och bebyggande, samt, i

den mån undersökningarne fortskrede, till Riksdagen om dylika områdens

disposition afgifva förslag.

På grund af denna Riksdagens skrifvelse företogs omfattande

undersökningar, hvilka gåfvo vid handen, att för kolonisation i första

rummet borde komma i fråga det i Kungl. Maj:ts förevarande framställning

åsyftade området, enligt ofvanberörda statsrådsprotokoll omfattande

västra delen af Alträsks kronopark samt delar af Svanå kronopark

och Selets f. d. stockfångstskog i Öfver Luleå socken af Norrbottens

län med en areal, impedimenter oberäknade, af omkring 1,868

hektar. På framställning af Kungl. Maj:t beviljade 1905 års Riksdag

för afdikning af området, som till stor del utgjordes af myrmark, ett

anslag af 77,000 kronor, hvilken afdikning nu slutförts. I sin till innevarande

Riksdag afgifna berättelse hafva Riksdagens revisorer meddelat,

att de vid besök å stället funnit det verkställda utdikningsarbetet vara

utfördt med omsorg och noggrannhet.

Det hade emellertid — anföres vidare i berättelsen — förefallit

revisorerne tvifvelaktigt, huruvida myrar af ifrågavarande slag verkligen

lämpade sig för anordnande å desamma af egnahemskolonier i

större omfattning, särskilt med hänsyn till mossarnas mestadels omogna

beskaffenhet samt frånvaron af fast mark i myrarnas omedelbara närhet.

I förbigående anfördes äfven, att, enligt uppgift från den invid

mossarna liggande järnvägsstationen Brännberg, det vid brunnsgräfning

erhållna vattnet på grund af stor järnhalt befunnits obrukbart till dricksvatten,

hvarför sådant vatten måste hämtas från andra håll.

Under sådana förhållanden ville det synas revisorerne, som om

man, till förekommande af alltför stora kostnader för det allmänna samt

möjligen uppkommande missräkningar för de enskilde, hvilka omständigheter

kunde skadligt återverka på egnahemsfrågan i dess helhet, borde

med afseende å ifrågavarande kolonisering framgå med synnerlig försiktighet.

Med anledning af hvad revisorerna sålunda uttalat har landtbrulcsstyrelsen

i infordradt utlåtande anfört följande.

Vidkommande kolonisationen i fråga, så hade sakkunniga män på

vederbörligt uppdrag verkställt omfattande och fullständiga undersökningar

af såväl praktisk som vetenskaplig art samt landtbruksstyrelsen

särskilt i fråga om myrarnas odlingsvärde och områdets lämplighet för

odling och bebyggande af kolonister inhämtat utlåtanden af de i sådant

afseende mest kompetenta män, som inom landet funnits att tillgå.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlutande N:o 127.

Landtbruksstyrelsen hade också alltmer stadgats i den öfvertygelsen,

att lämpligare plats för den af Riksdagen år 1901 ifrågasatta kolonisationen

af öfre Norrland svårligen knnde anträffas än å Alträsks kronopark,

samt ansåge, att den verkställda afdikningen icke allenast skulle

minska frostländigheten och hindra mossans vidare tillväxt och utbredning,

utan framför allt påskynda myrjordens förmultning och sålunda

småningom af hjälpa det fel, revisorerne anmärkt beträffande dess omogna

beskaffenhet. Enligt ett af utsedda kommitterade, landtbruksingenjören

i Norrbottens län Emil Berggren, föreståndaren för kemisk-växtbiologiska

anstalten i Luleå, filosofie doktorn Paul Hellström och kulturingenjören

hos Svenska Mosskulturföreningen B. Salm den 31 januari 1908 afgifvet

utlåtande kunde omkring 210 hektar lämpligt belägna myrar å Alträsk

redan nu anses äga den förmultningsgrad och öfriga egenskaper, att de

utan vidare undersökningar än redan verkställda analyser m. m. kunde

med säkerhet och fördel upplåtas till kolonister för odling och bebygggande,

hvaremot å andra utdikade myrar borde under några år verkställas

odlingsförsök för att praktiskt utreda deras odlingsvärde, innan

de upplätes till afsedt ändamål. Väl vore det sant, att största delen

af den myrarna angränsande fastmarken vore järnhaltig och så stenbunden,

att den föga ägnade sig för odling, men enahanda vore förhållandet

med nästan alla de kronan tillhöriga myrtrakter, som blifvit

undersökta i närheten af norra stambanan och Gellivarebanan emellan

Långträsks och Murjeks järnvägsstationer, utan att de i öfrigt kunde

mäta sig med myrarna å Alträsk beträffande läge, beskaffenhet m. in.;

och endast vid Koskivara, där kolonisationsplan äfven blifvit för längesedan

uppgjord, kunde myrar och fastmark anses ligga i lyckligare blandning

med hvarandra än å Alträsk.

Landtbruksstyrelsen tilläte sig alltså uttala den åsikten, att å Alträsks

kronopark den kolonisation af öfre Norrland, som Riksdagen afsett,

nu kunde taga sin början, om också densamma af flera ^skäl icke kunde

eller borde företagas på eu gång eller i för stor omfattning.

Med Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag afses att åstadkomma

ett första led af den uti Riksdagens förenämnda skrifvelse åsyftade

kolonisationen af öfre Norrland. Vid granskning af förslaget har utskottet,

som emellertid icke kunnat undgå att dela revisorernas uppfattning,

att ifrågavarande koloniseringsföretag torde böra framföras med

synnerlig försiktighet, funnit detsamma vara grundadt på noggrann utredning,

omsorgsfullt utarbetadt samt lämpadt efter förhållandena å orten,

hvarför utskottet ansett sig böra biträda detsamma, dock med vissa här

nedan angifna jämkningar.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

33

Innan utskottet vidare ingår på ett bedömande af Kungl. Maj:ts

förslag, torde utskottet emellertid hafva att yttra sig om herr Lindhagens

förenämnda motion. Syftet med denna motion är att lägenheterna

å ifrågavarande område icke skola, såsom Kungl. Maj:t föreslagit,

upplåtas med full äganderätt, utan endast med en, låt vara långvarig

och väl tryggad, nyttjanderätt. Allt hittills har vid åtgärder från

statens sida i syfte att understödja bildandet af småbruk eller i allmänhet

att stödja egnahemsrörelsen såsom grundsats gällt, att det å egna

hemmets bildande nedlagda arbetet förr eller senare må leda till

hemmets förvärfvande med äganderätt. Denna grundsats har framträdt

såsom en gifven följd af svenska folkets sedan urminnes tider nedärfda,

starka känsla för äganderätten såsom den yttersta grunden för personlig

sjelfständighet och den nämnda åskådning bekräftande erfarenheten, att

i längden intet arbete är så träget, som det som ägnas den egna

torfvan. För att frångå nämnda grundsats torde enligt utskottets åsikt

fordras synnerligen starka skäl. Vid de af motionären åberopade upplåtelserna

af odlingslägenheter å kronoparker och öfverloppsmarker i de

sex nordligaste länen, hvilka upplåtelser enligt Kungl. Maj:ts af utskottet

i särskildt utlåtande af denna dag biträdda förslag skulle ske

med arrenderätt, torde visserligen för en sådan arrenderätt förefinnas afgörande

skäl i kronans intresse ur skogsvårdens synpunkt att åt sig

bevara äganderätten till lägenheterna. Men vid nu ifrågavarande upplåtelser

torde däremot ingen anledning finnas för kronan att förbehålla

sig äganderätten till kolonisationsområdets mark. En sådan anordning

skulle för öfrigt möjligen omintetgöra kolonisationsföretaget, vid hvilket

förhållande statens å områdets afdikning nedlagda stora kostnader skulle

blifva utan afsedd nytta. Det mål motionären genom motionen synes

åsyfta, nämligen att förhindra att lägenheterna öfvergå till obehörig person

samt att jord och byggnader vanvårdas, synes kunna nöjaktigt vinnas

genom bestämmelsen, att äganderätten ej omedelbart öfvergår till nybyggaren,

utan först efter en ganska afsevärd försökstid, hvarunder han

har att å lägenheten fullgöra ett odlings- och byggnadsarbete, som väl

kan ådagalägga hans allvarliga uppsåt att för sig och efterkommande

behålla lägenheten. Dessutom torde ifrågavarande lägenheter icke vara

så begärliga för »obehöriga» personer — d. v. s. sådana som i ekonomiskt

afseende äro så situerade, att de ej kunna anses obemedlade eller

mindre bemedlade — att lägenheterna kunna befaras blifva föremål för

en kapitalistisk spekulation. Utskottet har alltså icke ansett sig kunna

biträda motionen.

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 82 Käft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

Utskottet tiar fäst sin uppmärksamhet därå, att Kungl. Maj:ts förslag

icke innehåller någon bestämmelse om skyldighet för nybyggare

att låta brandförsäkra sina åbyggnader. I detta ämne innehåller statsrådsprotokollet,

närmast i fråga om att nybyggare icke skulle erhålla

fritt byggnadsvirke för botande af skada, som skett genom eldsvåda,

följande yttrande af departementschefen: »Mot skada af sistnämnda beskaffenhet

bör nämligen nybyggaren vara skyldig trygga sig genom

att hålla byggnaderna brandförsäkrade. Det kunde härvid ifrågasättas,

om icke staten borde skaffa sig någon garanti för att byggnaderna

verkligen hållas brandförsäkrade, så att staten icke, i händelse nybyggaren

försummat att brandförsäkra och saknar tillgångar att

ryppföra nya byggnader, utan ersättning går miste om det värde, som

ligger i det virke staten för de uppbrunna byggnaderna tillsläppt.

Detta synes emellertid vara mindre nödigt, om man låter lägenheten

förverkas, därest byggnaderna ej hållas vid makt. I så fall får staten

väl i de flesta fall i det på lägenheten nedlagda odlingsarbetet en ersättning

icke understigande värdet af det tillsläppta virket.» Denna uppfattning

kan utskottet emellertid icke dela. Det kunde nämligen i synnerhet

i det fall, att åbyggnaderna på en lägenhet nedbrunne kort tid efter

deras uppförande, lätt iniräffa, att nybyggaren icke ännu uppodlat lägenheten

i sådan grad, att odlingens värde ens tillnärmelsevis motsvarade

värdet af det till byggnaderna använda timret. Hade nybyggaren

i ett sådant fall icke byggnaderna brandförsäkrade och eljest

saknade medel för deras återuppförande, skulle förlusten helt och hållet

drabba kronan. Utskottet är därför af den mening att, i öfverensstämmelse

med hvad som för liknande fall föreslagits i Kungl. Maj:ts

proposition n:o 43 angående upplåtande af odlingslägenheter å kronoparker

och öfverloppsmarker i de sex nordligaste länen, nybyggaren bör

åläggas skyldighet att på egen bekostnad försäkra lägenhetens åbyggnader

mot brandskada åtminstone under försökstiden; och torde brandförsäkringen

då, enär nybyggaren ännu ej förvärfvat äganderätt till lägenheten,

böra tagas för kronans räkning.

I afseende å rätten att under försökstiden öfverlåta nybygget har

Kungl. Maj:t föreslagit, att öfverlåtelse må ske allenast till person,

som af tillsyningsnämnden pröfvas uppfylla villkoren för att kunna

antagas såsom nybyggare i första hand. Ett af de förnämsta af berörda

villkor är emellertid, att vederbörande skall vara mindre bemedlad

eller obemedlad. Skulle detta villkor strängt fasthållas, hade afträdaren

så godt som inga utsikter att kunna afyttra lägenheten — det enda

sätt, hvarpå han skulle kunna bereda sig kontant godtgörelse för å

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

35

lägenheten nedlagda kostnader och arbete. Då, å ena sidan, billigheten

synes kräfva, att en nybyggares efterlefvande eller han själf, då

han på grund af sjukdom eller andra ömmande omständigheter nödgas

lämna sin lägenhet, icke må försättas i ofvan antydda ofördelaktiga

belägenhet, men å andra sidan, okynnesöfverlåtelser synas böra så

vidt möjligt förekommas, har utskottet ansett en omredigering af nu

ifrågavarande bestämmelse erforderlig, i syfte att det imf tillkomma

nämnden att pröfva såväl motivet för öfverlåtelsen som tillträdarens

personliga lämplighet, därvid naturligtvis de för lägenhets nyupplåtelse

uppställda villkor böra i möjligaste mån tjäna till efterrättelse. Beträffande

öfverlåtelse af ett nybygge efter försökstidens utgång, då gifvetvis

någon pröfning af motivet för öfverlåtelsen ej kan ifrågakomma, torde

af samma skäl, som ofvan anförts beträffande öfverlåtelse under försökstiden,

åt nämnden böra inrymmas jämväl befogenhet att, där ej tillträdaren

är efterlefvande make eller bröstarfvinge, efter fri pröfning af

tillträdarens personliga kvalifikationer afgöra, huruvida ogulden del af

köpeskillingen må inbetalas genast eller i den ordning, som gällde för

förre innehafvaren.

Försökstiden är af Kungl. Maj:t föreslagen till fjorton år. I ofvan

nämnda proposition n:o 43 är för däri omförmälda upplåtelser föreslagen

en med försökstiden jämförlig frihetstid på femton år. Da utskottet

anser, att dessa stadier af de olika slagen upplåtelser lämpligen böra

omfatta samma tidrymd och tidrymden af femton år är i sådant afseende

mera tilltalande, har utskottet ansett Kungl. Maj:ts förevarande förslag

böra jämkas i enlighet därmed.

På grund af hvad ofvan anförts och i anslutning till Kungl.

Maj:ts förslag i öfrigt hemställer utskottet,

att med afslag å herr Lindhagens ofvannämnda

motion Kiksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, må besluta:

l:o) att det i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 12 februari 1909 omförmälda område å

Alträsks och Svanå kronoparker samt f. d. Selets

stockfångstskog må, i den mån det därtill befinnes

lämpligt, indelas till nybyggeslägenheter enligt plan,

som af Kungl. Maj:t fastställes, därvid skall lända till

efterrättelse:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

a) att i regel till hvarje lägenhet läggas minst

tio hektar odlingsvärd jord samt att hvarje lägenhets

sammanlagda areal, impedimenter oberäknade, ej må

öfverstiga tjugo hektar;

b) att den hufvudsakligaste skogsmarken afsättes

till en för gemensamt skogsfång och bete

afsedd allmänning, hvarjämte i öfrigt för nybyggarnas

gemensamma begagnande undantages mark till nödiga

vägar samt lämpliga torf- och grustäkter, upplagsplatser

och dylikt;

c) att likaledes må undantagas det område af

omkring 165 hektar, som för sin fullständiga torrläggning

är beroende af vattenståndet i Aleån och i sjön

Alträsk och som uppgifvits lämpa sig för anordnande

af äng genom vattenuppdämning under höst och

vinter;

d) att, där så finnes önskligt, må tills vidare afsättas

jämväl område, som lämpar sig för inrättande

af ett till nybyggarnas undervisning och ledning afsedt

mönsterjordbruk äfvensom tömter, som anses i framtiden

kunna blifva behöfliga för skola, såg, kvarn,

andelsmejeri eller andra dylika för nybyggarna gagneliga

inrättningar;

2:o) att närmaste tillsynen öfver nybyggesväsendet

å området uppdrages åt en särskild nämnd,

bestående af tre ledamöter, som utses af Kungl. Maj:t

och för sitt uppdrag icke skola åtnjuta annan ersättning

än den reseersättning Kungl. Maj:t kan finna

skäligt bestämma;

3:o) att de utlagda nybyggeslägenheterna må af

nämnden upplåtas till enskilda, därvid skall lända till

efterrättelse:

a) att till nybyggare må antagas allenast mindre

bemedlad eller obemedlad, som äger god frejd och

gjort sig känd för arbetsamhet och hederlig vandel

samt äger förutsättning för drifvande af ett mindre

jordbruk;

b) att lägenhet ej må upplåtas till den, som

redan äger fast egendom af den storlek, att därå kan

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

37

födas en familj, och att ej heller mer än en lägenhet

må upplåtas åt samma person;

c) att lägenheten skall till nybyggaren upplåtas

med äganderätt, dock att nämnden under de första

femton åren efter upplåtelsen, hvilken tid är att anse

såsom försökstid, skall äga rätt att, därest nybyggaren

bryter mot hvad här nedan under d) föreskrifves

eller vägrar att utfärda köpeskilliugsförbindelse enligt

hvad nedan sägs, fordra upplåtelsens häfvande; skolande

slutligt köpebref icke till nybyggaren utfärdas förrän

efter försökstidens utgång;

d) att nybyggaren skall vara skyldig att under

försökstiden uppodla, bebygga och, där så erfordras,

inhägna lägenheten enligt de föreskrifter nämnden vid

upplåtelsen meddelar samt hålla utförda byggnader,

hägnader och odlingar i fullgodt stånd;

e) att nybyggaren skall vara berättigad att å

kronans mark efter utsyning af vederbörande skogstjänsteman

utan ersättning erhålla nödigt virke till fullgörande

af den byggnads- och hägnadsskyldighet,

som under försökstiden honom åligger;

f) att nybyggaren skall tillförbindas att under

försökstiden, företrädesvis i brandstodsförening för länet

eller orten, där sådan finnes, för kronans räkning ombesörja

och utan ersättning af kronan bekosta åbyggnadernas

brandförsäkring till deras fulla, i behörigordning

uppskattade värde med rätt för nämnden att,

där anledningen därtill förekommer, meddela föreskrift

såväl om det belopp, hvarför försäkring bör sökas,

som om den anstalt, där försäkring må äga rum;

g) att, om brandskada inträffar, nybyggaren skall

vara skyldig att mot erhållande af brandskadeersättningen

bota skadan utan rätt att af kronan erhålla fritt

virke; skolande kronan äga uppbära brandskadeersättningen,

hvilken tillliandahålles nybyggaren i den mån

för byggnaden erfordras;

li) att om byggnad annorledes skadas och nybyggaren

därtill är vållande, denne skall vara skyldig

att bota skadan utan rätt att därtill af kronan erhålla

nödigt virke;

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

i) att nybyggaren under försökstiden skall åtnjuta

frihet från utlagor och onera för lägenheten;

j) att nybyggaren skall äga att af allmänna medel

erhålla odlingshjälp till belopp af sjuhundrafem tio kronor,

hvaraf utbetalas tredjedelen, då lägenhetens uthusbyggnad

är färdig och godkänd, tredjedelen, då manbyggnaden

är färdig och godkänd, och tredjedelen, då

minst en hektar åker är bruten och försvarligt häfdad

såsom åker;

k) att där upplåtelsen af ofvan nämnd anledning

häfves och nybygget återfaller till kronan, nybyggaren

skall vara skyldig återbära värdet af det byggnadsoch

hägnadsvirke samt den odlingshjälp kronan lämnat,

i den mån detta icke motsvaras af värdet af å''lägenheten

vid afträdandet befintliga hus, hägnader och

odlingar, skolande för detta ändamål behöfliga uppskattningar

i händelse af tvist verkställas af skiljemän

i den ordning, som föreskrifves beträffande den uppskattning,

hvilken omförmäles i 2 kap. 8 § i lagen om

nyttjanderätt till fast egendom den 14 juni 1907;

l) att under försökstiden nybygget må allenast

efter nämndens pröfning öfverlåtas till annan;

in) att nybyggaren skall vara skyldig att för

lägenheten erlägga en köpeskilling motsvarande dels

det kapitalvärde, hvartill lägenheten af nämnden uppskattas,

då den till nybyggaren utlämnas, hvilket värde

för ouppodlad och obebyggd lägenhet dock ej må sättas

högre än femtio kronor för hektar af lägenhetens areal,

impedimenter oberäknade, dels den odlingshjälp, som

till nybyggaren kommer att utgå; skolande beträffande

köpeskillingens erläggande gälla följande bestämmelser,

nämligen:

att nämnda köpeskilling skall uppdelas i två lika

delar, en amorteringsdel och en stående del;

att å amorteringsdelen erlägges från och med

sextonde året efter upplåtelsen och intill dess densamma

blifvit till fullo gulden en annuitet af 6 för hundra,

hvarvid såsom ränta räknas 3,6 för hundra å det

oguldna kapitalbeloppet af amorteringsdelen;

att å stående delen erlägges från och med sex
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

39

i sin helhet jämte uppde

afbetalning^, han

de fall, om hvilka här

stående delen icke kan

förrän amorteringsdelen

tonde året efter upplåtelsen och intill dess betalning

sker ränta efter 3,6 för hundra;

att det skall stå nybyggaren fritt att när som

helst inbetala köpeskillingen

lupna räntor samt att göra

önskar, å stående delen;

att med undantag för

nedan vidare förmäles, den

från statens sida uppsägas,

till fullo guldits;

att likväl i hvarje fall den stående delen skall

vara gulden inom fem år från det sista inbetalningen

å amorteringsdelen bort fullgöras;

att, därest lägenheten till jord eller byggnader

vanvårdas eller föreskrifna rånte- och kapitalafbetalningar

icke ordentligt fullgöras, hvad af köpeskillingen

återstår oguldet jämte ränta skall, där sådant från

statens sida påfordras, genast vara till betalning förfallet;
-

att detsamma skall gälla, där lägenheten öfvergår

till annan än efterlefvande make eller bröstarfvinge,

eller efterlefvande make och bröstarfvinge,

hvilka behålla lägenheten oskiftad, så framt icke den

nye innehafvaren af nämnden pröfvas, med vederbörlig

hänsyn till de kvalifikationer nybyggare i första hand

bör innehafva, lämplig att öfvertaga lägenheten; samt

att, där eljest uppsägning, efter ty förut är

sagdt, ifrågakommer från statens sida, ägaren skall

åtnjuta sex månaders uppsägningstid;

n) att nybyggaren, då efter försökstidens utgång

köpebref till honom utfärdas, skall vara skyldig att i

utbyte däremot, till nämnden öfverlämna en med inteckningsmedgifvande

försedd köpeskillingsförbindelse

affattad i öfverensstämmelse med hvad här förut föreskrifvits;
o)

att nämnden må bestämma de jämkningar i

upplåtelsevillkoren, som må föranledas däraf, att nybyggeslägenhet

är vid upplåtelsen i större eller mindre

omfattning uppodlad eller bebyggd;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 127.

p) att det må tillkomma Kungl. Maj:t att meddela

närmare föreskrifter rörande dels grunderna för förvaltningen

till nybyggarnas gemensamma nytta af här

ofvan under l:o b) omförmälda allmänning och samfälligheter,

dels sättet för tillgodogörandet af ofvan

under l:o c) och d) anmärkta undantagna områden

äfvensom vid nybyggesindelningen öfverblifven mark

samt lägenheter, hvilka ännu icke blifvit såsom nybyggen

upplåtna, därvid skall iakttagas, att inflytande

medel skola bilda en kassa att användas för bestridande

af förvaltningskostnader eller till ändamål, som

äro för nybyggarna gemensamt gagneliga; samt

q) att Kungl. Maj:t likaledes må äga att i fråga

om nämndens verksamhet meddela de ytterligare föreskrifter,

som kunna finnas erforderliga.

Stockholm den 27 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BIKUNG.

Reservationer:

af herrar P. Olsson, A. Wiklund, A. Ekman, J. Ström, A. C. J.

Christiernson och K. V. Rydén mot vissa delar af motiveringen.

Det skulle här antecknas, att herrar C. Persson, D. Persson, F. W.

Thorsson, K. Starläck och F. Berg icke deltagit i förestående ärendes

behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG, 1009.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:163 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtande af nylyggeslägenheter å vissa delar af Alträsks och Svanå kronoparker sam s. 9 i texten