Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ls proposition angående utsträckt rätt att utlämna egnahemslån, samt tre i ämnet väckta motioner.

1909-04-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:147, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ls proposition angående utsträckt rätt att utlämna egnahemslån, samt tre i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

1

N:o 147.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1909, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ls proposition angående

utsträckt rätt att utlämna egnahemslån, samt tre i ämnet

väckta motioner.

(I. A.)

I en till Riksdagen den 12 februari 1909 aflåten, till statsutskottets

förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 42) har Kungl.

Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen besluta:

l:o) att statslån från de af Riksdagen för den af staten utöfvade

egnahemslånerörelsen anvisade medel må, under de i allmänhet för

utlämnande af dylika lån gällande förutsättningar, af låneförmedlare

kunna erhållas jämväl till utlämnande af egnahemslån åt innehafvare af

tomträtt;

2:o) att den omständigheten, att ifråga om jordbrukslägenhet

kronan för fordran å ogulden köpeskilling för marken innehar första

inteckningen, ej skall utgöra hinder för att egnahemslån till nödiga

byggnaders uppförande utlämnas mot i anseende till förmånsrätten

närmast efterföljande inteckning; samt

3:o) att ifråga om lån, som under l:o) och 2:o) omförmälas, skola,

jämte de för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen i allmänhet

gällande villkor och bestämmelser, i den män de ej strida mot hvad

här nedan stadgas, följande särskilda villkor och bestämmelser lända

till efterrättelse, nämligen:

a) att lån till innehafvare af tomträtt skall utgå med minst hälften

och högst tre fjärdedelar samt lån till uppförande af byggnader, hvarom

under 2:o) förmärs, med minst hälften och högst fem sjättedelar af

värdet utaf de innehafvaren tillhöriga åbyggnader, som finnas eller äro

afsedda att uppföras å lägenheten; och

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Åfd. 96 Höft. (N:o 147.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

b) att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas såsom säkerhet

för egnahemslån i samma utsträckning som inteckningar i fast egendom;

dock under villkor dels att vid tiden för hvarje låns beviljande af upplåtelsetiden

återstår så mycket, att denna återstod med minst tjugu

år öfverskjuter den tid, som åtgår till inbetalning af egnahemslånets

amorteringsdel, dels ock att tomträttsaftalet är så affattadt, att tomträtten

icke under upplåtelsetiden kan förverkas eller eljest upphöra.

Departementschefens yttrande i ämnet till ofvanberörda statsrådsprotokoll

är af följande lydelse:

»Uti närmast föregående ärende har jag föreslagit Eders Kungl.

Maj:t, bland annat, att man vid upplåtelser af bostadslägenheter

från kronans domäner jämväl borde göra försök att använda det nya

tomträttsinstitutet. Hvad jag i nämnda ärende föreslog vann Eders Kungl.

Maj:ts gillande; och beslöt Eders Kungl. Maj:t, att i öfverensstämmelse

därmed förslag skulle i nådig proposition angående vissa åtgärder i

syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva

egnahem slägenheter från vissa kronoegendomar föreläggas Riksdagen

till antagande.

Såsom jag redan i angifna sammanhang framhöll, förutsätter emellertid

berörda förslag, att möjlighet beredes dem, som erhållit tomträtter

åt sig upplåtna, att under lämpliga förutsättningar kunna erhålla lån

från egnahemslånefonden.

I sammanhang därmed synes mig äfven böra upptagas frågan

om ej inteckningar i tomträtt i allmänhet böra få godtagas såsom säkerhet

för egnahemslån. För min del ser jag ej något hinder därför och

anser mig böra förorda en sådan anordning. Jag anser mig emellertid

böra framhålla, att densamma uppenbarligen kommer att sakna sin

största betydelse, så länge egnahemslån ej få utlämnas å till stad

hörande område, hvarför stadsplan fastställts. Det blir således tillsvidare

särskilt inom och omkring en del köpingar och municipalsamhällen,

som dylika lån kunna tänkas komma till användning i större

utsträckning.

Vidare framhöll jag vid föredragningen af nämnda ärende, att

vissa ändringar i gällande villkor och bestämmelser för den af staten

utöfvade egnahemslånerörelsen syntes mig önskliga i den riktning, att i

fråga om jordbrukslägenheter den omständigheten, att staten för sin

köpeskillingsfordran innehade första inteckningen, icke komme att utgöra

hinder för, att egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande lämnades

köparen.

Jag anhåller att i förevarande sammanhang få upptaga äfven

denna fråga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande Ko 147.

3

Enligt gällande bestämmelser för statens egnaliemslänerörelse far

låneförmedlare med vissa undantag och modifikationer, om Indika nu

icke är fråga, icke för egnahemslån betinga sig annan säkerhet än

första inteckning i lägenheten. Detta innebär, såsom jag redan i berörda

sammanhang antydde, bland annat, att en lägenhetsköpare,

som önskar erhålla egnahemslån, icke kan begagna sig af ett medgifvande

af säljaren, att låta köpeskillingen eller en del däraf innestå

mot inteckning i lägenheten, utan måste genast antingen genom

anlitande af egnahemslånet eller af egna medel betala köpeskillingen

till fullo. Såvidt det gäller lägenheter, som inköpas från enskilda, torde

ock en sådan anordning vara välbetänkt. Därigenom vinnes nämligen

en viss garanti för, att köparen ordnar sina kreditförhållanden på ett

lämpligt sätt, på samma gång som låneförmedlarens kraf på säkerhet i

viss mån tillgodoses. Då det åter gäller inköp från kronan af lägenheter,

som säljas till egnahemssakens främjande och för Indika på grund häraf

kronan medger särskild! gynnsamma betalningsvillkor, ställer sig däremot

saken något annorlunda, i synnerhet om, såsom vid antagande af

förenämnda proposition skulle blifva fallet, de betalningsvillkor, kronan

uppställer, skulle blifva i viss mån ännu fördelaktigare än de för betalning

af egnahemslån gällande. Genom en ändring i gällande villkor

och bestämmelser för statens egnaliemslänerörelse i den riktning jag

förut antydt skulle, under förutsättning tillika att vid inköp af egnahem

slägenlieter från kronan de i förenämnda proposition föreslagna

grunderna vunne tillämpning, bortsedt från den minskning, som därigenom

skulle äga rum i krafven på egnahemslånefonden, för lägenhetsköpare

icke oväsentliga fördelar vinnas. Sålunda skulle, äfven i de

fall, då de af kronan uppställda villkoren för köpeskillings gäldande

ungefär komme att sammanfalla med villkoren för återbetalning af

egnahemslån, köparen befrias från besväret att skaffa penningar till

den inbetalning af köpeskillingen, som måste föregå erhållandet af köpebref.

Äfven sedan genom 1908 års Riksdags beslut möjlighet öppnats

att för dylikt ändamål erhålla förskott hos vederbörande egnahemslåneförmedlare,

torde berörda befrielse blifva till förmån för köparen, ej

minst därigenom att han sluppe att för ändamålet anlita andra personers

hjälpsamhet, något som eljest i de flesta fall icke lärer kunna undvikas.

För de fall, då de af staten uppställda villkoren för köpeskillings erläggande

ställa sig väsentligt gynnsammare än de för betalning af egnahemslån

gällande, blir fördelen för köparen ännu påtagligare, och såsom

jag vid föredragning af frågan om förändring i förstnämnda villkor framhöll,

skulle detta särskild! blifva händelsen vid inköp af ouppodlade lägen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

heter, då köparen mer än eljest torde vara i behof af allt det understöd,

som kan beredas honom. En underlåtenhet att företaga den ifrågasatta

förändringen i egnahemslånevillkoren skulle i dessa fall tvinga köparen

att afstå från endera af förmånen af dessa gynnsammare betalningsvillkor

eller fördelen af att kunna erhålla egnahemslån till uppförande af nödiga

byggnader. Någon minskning af säkerheten för låneförmedlarna af

beskaffenhet att verka afskräckande för dem synes mig ej heller böra

uppstå af en förändring af egnahemslånevillkoren i angifna riktning.

Jag anser mig alltså böra hemställa om ändring i gällande villkor

och bestämmelser för egnahem slånerörelsen jämväl i nu angifna hänseende.

Hvad därefter angår de villkor, under hvilka egnahemslån böra

få utlämnas åt tomträttsinnehafvare och köpare från kronan af jordbrukslägenheter,

är det klart, att vissa särskilda bestämmelser i detta hänseende

erfordras.

Sålunda torde det först och främst vara gifvet, att lån endast

bör få beviljas till viss del af byggnadernas värde.

Vidare torde det vara själffatlet, att ifråga om lån åt tomträttsinnehafvare

denna del icke bör vara större, än som är i''egel ifråga om

bostadslån i allmänhet, eller 3/4 af värdet.

Lån till köpare af jordbrukslägenheter för byggnaders uppförande

åter torde höra få beviljas till belopp motsvarande intill f’/6 af byggnadernas

värde.

En följd af hvad sålunda föreslagits torde vara, att minima för

lånen jämväl måste rättas efter byggnadernas värde och icke efter lägenheternas

i deras helhet.

De absoluta maximigränserna för lägenheternas värdea, jorden

däri inberäknad, torde emellertid böra vara desamma, som de i allmänhet

gällande, och således i detta hänseende de allmänna bestämmelserna

för egnahemslån blifva gällande äfven beträffande nu ifrågavarande

slags lån.

För att tomträttsinteckningar skola kunna godkännas såsom säkerhet

för egnahemslån i samma utsträckning som andra inteckningar,

synas ett par säkerhetsföreskrifter blifva af nöden. Sålunda torde böra

gälla, att vid tiden för egnahemslånets beviljande skall återstå så mycket

af upplåtelsetiden, att denna återstod med minst 20 år öfverskjuter den

tid, som åtgår för amortering af egnahemslånets amorteringsdel. Detta

för att ej långifvarens säkerhet skall blifva otillräcklig. Det är ju

nämligen gifvet, att tomträtten allt mer förlorar i saluvärde ju närmare

det lider mot upplåtelsetidens slut. Vidare torde böra fordras, att tornträttsaftalet

är så affattadt, att tomträtten icke under upplåtelsetiden kan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147. 5

under några förhållanden förverkas eller eljest upphöra. Att därutöfver

uppställa några särskilda fordringar till lånetörmedlarens skyddande

torde däremot ej vara erforderligt. Särskild! har jag icke ansett mig

böra föreslå uppställandet af något kraf på, att jordägaren skall hafva

förbundit sig att vid upplåtelsetidens slut lösa å det upplåtna området

befintliga åbyggnader, dels emedan jag icke ansett mig böra föreslå

såsom regel, att kronan vid sina upplåtelser skulle ikläda sig en dylik

skyldighet, samt dels af det skäl att vid den jämförelsevis långa upplåtelsetid,

som enligt det föregående skulle fordras, någon fara icke

synts mig föreligga för att egnahemslånen icke före dess utgång skulle

vara inbetalda.»

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft tre

särskilda inom Riksdagen väckta motioner, nämligen

n:o 70 i Första Kammaren, däri herr Theodor Odelberg, då i

händelse eu dylik bestämmelse, som innefattades i punkt 2:o) af Kungl.

Maj:ts förevarande förslag, skulle af Riksdagen antagas, låneförmedlarens

säkerhet för utlämnadt lån blefve väl ringa, hemställt, att Riksdagen

ville besluta ändring af nyssnämnda punkt, i syfte att kronans och

låneförmedlarens i samma punkt omförmälda inteckningar i anseende

till förmånsrätten blefve likställda;

n:o 42 i Andra Kammaren, däri herr O. N. Olsson i Brobergföreslagit,

det Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t, efter den utredning, som för ändamålet

kunde finnas erforderlig, för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring af kungl. kungörelsen den 17 juni 1904 angående allmänna

villkor och bestämmelser för egnahemslånerörelsen, att, utan hinder

däraf att låntagaren icke hade äganderätt till lägenhetens tomtområde,

egnahemslån måtte beviljas husägare boende a kronan tillhörig mark,

mot säkerhet, som låneförmedlare bestämde; samt

n:o 230 likaledes i Andra Kammaren, däri herr A. Scholte — med

förmälan att, på sätt i samtidigt afgifven motion i anledning af kungl.

propositionen n:o 41 anförts, betänkligheter förefunnes för att nuvarande

egnahemslåneförmedlare skulle befinnas i allmänhet obenägna att lämna

egnahemslån å lägenheter mot säkerhet af inteckning med förmånsrätt

efter statens inteckning för den oguldna köpeskillingen, i följd hvaraf i

den nämnda motionen föreslagits, att statens inteckning för köpeskillingen

skulle bli andra inteckning och egnahemslåneinteckningen första inteckning

— hemställt, att, under förutsättning att Riksdagen bifölle hvad

härutinnan föreslagits i förr berörda motion, Riksdagen ville afstå hvad

Motioner.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

Utskottets

yttrande.

under 2:o) i nu förevarande kungl. proposition föreslagits, samt att häraf

påkallade ändringar af kungl. propositionen i öfrigt måtte vidtagas.

Enligt nu gällande bestämmelser för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen

få egnahemslån utgå endast för bildande af sådant

eget hem, där låntagaren äger såväl jordområdet som därå uppförda

byggnader, dock med det enda undantag, att egnahemslån äfven må

tills vidare utgå till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med

ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl.

och Idvitfeldtska stipendieinrättningen. I afseende å detta undantagyttrade

Riksdagen i skrifvelse till Konungen den 14 maj 1904, n:o 145,

angående lån af statsmedel för beredande af tillfälle för arbetare att

på landsbygden förvärfva egna hem, att med hänsyn till den noga

reglerade och jämförelsevis tryggade besittningsrätten till stipendieinrättningens

skärgårdstomter samt de särskilda förhållanden, som gjorde,

att en stor del af den bohuslänska fiskarbefolkningen vore för sitt yrkes

utöfning nödsakad att bosätta sig å dylika tomter, hade Riksdagen, i

ändamål att åt sagda befolkning bereda någon lättnad i deras bostadsförhållanden,

ansett sig kunna medgifva, att lån för beredande af egna

hem måtte kunna utgå äfven till dylika tomters innehafvare, och att

alltså för detta särskilda, noggrant begränsade fall undantag finge göras

från fordran på äganderätt till jordområdet. Kungl. Maj:ts nu förevarande

förslag afser medgifvande af ett generellt undantag från grundsatsen

om låntagarens äganderätt till den med lånet afsedda lägenheten

därhän, att lägenheten må kunna innehafvas endast med tomträtt. Och

då tomträttsinstitutet, som på den tid Riksdagen fastställde gällande

egnahemslånevillkor ännu icke var införlifvadt med den svenska rätten

och således icke kunde vid villkorens fastställande vinna afseende, torde

vara det institut, som i vårt rättssystem i de afseenden, som hafva

betydelse för förevarande fråga, står äganderätten närmast samt den

omständighet, som möjliggjorde undantaget från krafvet på äganderätt

i afseende å ofvannämnda stipendieinrättnings mark, nämligen den

»noga reglerade och jämförelsevis tryggade besittningsrätten», torde

förefinnas jämväl beträffande tomträtten, finner utskottet sig böra biträda

Kungl. Majds förslag i förevarande afseende; helst utskottet i särskildt

utlåtande af denna dag med anledning af Kungl. Majds proposition

n:o 41 angående grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade

och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från

vissa kronoegendomar ansett sig böra föreslå Riksdagen besluta, att

upplåtelse af dylika lägenheter må kunna ske äfven under tomträtt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

7

Beträffande Kung!. Maj:ts förevarande förslag i öfrigt har utskottet

icke funnit anledning till erinran i annat afseende än att, med den

affattning momentet 2:o) i förslaget fått, låneförmedlaren skulle erhålla

alltför dålig säkerhet för egnahemslånet. Då egnahemslånet i det fall,

nämnda moment afser, lämnas för uppförande af byggnader å lägenheten,

och således genom byggnadernas uppförande kronans säkerhet

för ogulden köpeskilling för marken kommer att förbättras i mån, som

lägenhetens värde genom byggnaderna höjes, hvilken höjning väl i

allmänhet torde motsvara egnahemslånet, samt låneförmedlaren ensam

står risken för lånet, kunde ifrågasättas, huruvida icke, på sätt i herr

Schottes förenämnda motion hemställes, låneförmedlarens säkerhet för

egnahemslånet borde erhålla bättre förmånsrätt än kronans för marken.

Som emellertid låneförmedlarens intresse torde blifva behörigen tillgodosedt,

blott dennes säkerhet icke blefve sämre ställd än kronans, har

utskottet ansett ifrågavarande moment i Kungl. Maj:ts förslag böra

undergå den ändring, som för sådant ändamål erfordras.

Vidkommande herr Olssons motion, så är hvad därmed åsyftas i

hufvudsak sammanfallande med hvad Kungl. Maj:t i föreliggande proposition

och den ofvan omförmälda propositionen n:o 41 föreslagit,

hvadan utskottet finner en framställning till Kungl. Maj:t i enlighet

med motionärens förslag icke af omständigheterna påkallad.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt herrar Odelbergs och Schottes

ifrågavarande motioner, må besluta:

l:o) att statslån från de af Riksdagen för den

af staten utöfvade egnahemslånerörelsen anvisade medel

må, under de i allmänhet för utlämnande af dylika lån

gällande förutsättningar, af låneförmedlare kunna erhållas

jämväl till utlämnande af egnahemslån åt innehafvare

af tomträtt;

2:o) att den omständigheten, att ifråga om

jordbrukslägenhet kronan för fordran å ogulden köpeskilling

för marken innehar första inteckningen, ej

skall utgöra hinder för att egnahemslån till nödiga

byggnaders uppförande utlämnas mot närmast efterföljande

inteckning, därest denna bringas att i an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 147.

seende till förmånsrätten icke stå efter kronans inteckning-;

samt

3:o) att i fråga om lån, som under l:o) och 2:6)

omförmälas, skola, jämte de för den af staten utöfvade

egnahemslånerörelsen i allmänhet gällande villkor och

bestämmelser, i den mån de ej strida mot hvad här

nedan stadgas, följande särskilda villkor och bestämmelser

lända till efterrättelse, nämligen:

a) att lån till innehafvare af tomträtt skall utgå

med minst hälften och högst tre fjärdedelar samt lån

till uppförande af byggnader, hvarom under 2:6) förmärs,

med minst hälften och högst fem sjättedelar

af värdet utaf de innehafvaren tillhöriga åbyggnader,

som finnas eller äro afsedda att uppföras å lägenheten;

och

b) att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas

såsom säkerhet för egnahemslån i samma utsträckning

som inteckningar i fast egendom; dock under villkor

dels att. vid tiden för hvarje låns beviljande af upplåtelsetiden

återstår så mycket, att denna återstod

med minst tjugu år öfverskjuter den tid, som åtgår

till inbetalning af egnahemslånets amorteringsdel, dels

ock att tomträttsaftalet är så affattadt, att tomträtten

icke under upplåtelsetiden kan förverkas eller eljest

upphöra; samt

B) att herr Olssons ifrågavarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Herr P. Olsson har begärt få antecknadt, att han icke närvarit

vid förestående ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:172 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående utsträckt rätt att utlämna egnahemslån samt i ämnet väckta motioner. s. 15 i texten