Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ls proposition angående utsträckt rätt att utlämna egnahemslån, samt tre i ämnet väckta motioner.
1909-04-30 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1909:147, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ls proposition angående utsträckt rätt att utlämna egnahemslån, samt tre i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
1
N:o 147.
Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1909, kl. 3 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj.ls proposition angående
utsträckt rätt att utlämna egnahemslån, samt tre i ämnet
väckta motioner.
(I. A.)
I en till Riksdagen den 12 februari 1909 aflåten, till statsutskottets
förberedande behandling öfverlämnad proposition (n:o 42) har Kungl.
Maj:t under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för samma dag föreslagit Riksdagen besluta:
l:o) att statslån från de af Riksdagen för den af staten utöfvade
egnahemslånerörelsen anvisade medel må, under de i allmänhet för
utlämnande af dylika lån gällande förutsättningar, af låneförmedlare
kunna erhållas jämväl till utlämnande af egnahemslån åt innehafvare af
tomträtt;
2:o) att den omständigheten, att ifråga om jordbrukslägenhet
kronan för fordran å ogulden köpeskilling för marken innehar första
inteckningen, ej skall utgöra hinder för att egnahemslån till nödiga
byggnaders uppförande utlämnas mot i anseende till förmånsrätten
närmast efterföljande inteckning; samt
3:o) att ifråga om lån, som under l:o) och 2:o) omförmälas, skola,
jämte de för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen i allmänhet
gällande villkor och bestämmelser, i den män de ej strida mot hvad
här nedan stadgas, följande särskilda villkor och bestämmelser lända
till efterrättelse, nämligen:
a) att lån till innehafvare af tomträtt skall utgå med minst hälften
och högst tre fjärdedelar samt lån till uppförande af byggnader, hvarom
under 2:o) förmärs, med minst hälften och högst fem sjättedelar af
värdet utaf de innehafvaren tillhöriga åbyggnader, som finnas eller äro
afsedda att uppföras å lägenheten; och
Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Åfd. 96 Höft. (N:o 147.)
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
b) att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas såsom säkerhet
för egnahemslån i samma utsträckning som inteckningar i fast egendom;
dock under villkor dels att vid tiden för hvarje låns beviljande af upplåtelsetiden
återstår så mycket, att denna återstod med minst tjugu
år öfverskjuter den tid, som åtgår till inbetalning af egnahemslånets
amorteringsdel, dels ock att tomträttsaftalet är så affattadt, att tomträtten
icke under upplåtelsetiden kan förverkas eller eljest upphöra.
Departementschefens yttrande i ämnet till ofvanberörda statsrådsprotokoll
är af följande lydelse:
»Uti närmast föregående ärende har jag föreslagit Eders Kungl.
Maj:t, bland annat, att man vid upplåtelser af bostadslägenheter
från kronans domäner jämväl borde göra försök att använda det nya
tomträttsinstitutet. Hvad jag i nämnda ärende föreslog vann Eders Kungl.
Maj:ts gillande; och beslöt Eders Kungl. Maj:t, att i öfverensstämmelse
därmed förslag skulle i nådig proposition angående vissa åtgärder i
syfte att åt mindre bemedlade och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva
egnahem slägenheter från vissa kronoegendomar föreläggas Riksdagen
till antagande.
Såsom jag redan i angifna sammanhang framhöll, förutsätter emellertid
berörda förslag, att möjlighet beredes dem, som erhållit tomträtter
åt sig upplåtna, att under lämpliga förutsättningar kunna erhålla lån
från egnahemslånefonden.
I sammanhang därmed synes mig äfven böra upptagas frågan
om ej inteckningar i tomträtt i allmänhet böra få godtagas såsom säkerhet
för egnahemslån. För min del ser jag ej något hinder därför och
anser mig böra förorda en sådan anordning. Jag anser mig emellertid
böra framhålla, att densamma uppenbarligen kommer att sakna sin
största betydelse, så länge egnahemslån ej få utlämnas å till stad
hörande område, hvarför stadsplan fastställts. Det blir således tillsvidare
särskilt inom och omkring en del köpingar och municipalsamhällen,
som dylika lån kunna tänkas komma till användning i större
utsträckning.
Vidare framhöll jag vid föredragningen af nämnda ärende, att
vissa ändringar i gällande villkor och bestämmelser för den af staten
utöfvade egnahemslånerörelsen syntes mig önskliga i den riktning, att i
fråga om jordbrukslägenheter den omständigheten, att staten för sin
köpeskillingsfordran innehade första inteckningen, icke komme att utgöra
hinder för, att egnahemslån till nödiga byggnaders uppförande lämnades
köparen.
Jag anhåller att i förevarande sammanhang få upptaga äfven
denna fråga.
Statsutskottets Utlutande Ko 147.
3
Enligt gällande bestämmelser för statens egnaliemslänerörelse far
låneförmedlare med vissa undantag och modifikationer, om Indika nu
icke är fråga, icke för egnahemslån betinga sig annan säkerhet än
första inteckning i lägenheten. Detta innebär, såsom jag redan i berörda
sammanhang antydde, bland annat, att en lägenhetsköpare,
som önskar erhålla egnahemslån, icke kan begagna sig af ett medgifvande
af säljaren, att låta köpeskillingen eller en del däraf innestå
mot inteckning i lägenheten, utan måste genast antingen genom
anlitande af egnahemslånet eller af egna medel betala köpeskillingen
till fullo. Såvidt det gäller lägenheter, som inköpas från enskilda, torde
ock en sådan anordning vara välbetänkt. Därigenom vinnes nämligen
en viss garanti för, att köparen ordnar sina kreditförhållanden på ett
lämpligt sätt, på samma gång som låneförmedlarens kraf på säkerhet i
viss mån tillgodoses. Då det åter gäller inköp från kronan af lägenheter,
som säljas till egnahemssakens främjande och för Indika på grund häraf
kronan medger särskild! gynnsamma betalningsvillkor, ställer sig däremot
saken något annorlunda, i synnerhet om, såsom vid antagande af
förenämnda proposition skulle blifva fallet, de betalningsvillkor, kronan
uppställer, skulle blifva i viss mån ännu fördelaktigare än de för betalning
af egnahemslån gällande. Genom en ändring i gällande villkor
och bestämmelser för statens egnaliemslänerörelse i den riktning jag
förut antydt skulle, under förutsättning tillika att vid inköp af egnahem
slägenlieter från kronan de i förenämnda proposition föreslagna
grunderna vunne tillämpning, bortsedt från den minskning, som därigenom
skulle äga rum i krafven på egnahemslånefonden, för lägenhetsköpare
icke oväsentliga fördelar vinnas. Sålunda skulle, äfven i de
fall, då de af kronan uppställda villkoren för köpeskillings gäldande
ungefär komme att sammanfalla med villkoren för återbetalning af
egnahemslån, köparen befrias från besväret att skaffa penningar till
den inbetalning af köpeskillingen, som måste föregå erhållandet af köpebref.
Äfven sedan genom 1908 års Riksdags beslut möjlighet öppnats
att för dylikt ändamål erhålla förskott hos vederbörande egnahemslåneförmedlare,
torde berörda befrielse blifva till förmån för köparen, ej
minst därigenom att han sluppe att för ändamålet anlita andra personers
hjälpsamhet, något som eljest i de flesta fall icke lärer kunna undvikas.
För de fall, då de af staten uppställda villkoren för köpeskillings erläggande
ställa sig väsentligt gynnsammare än de för betalning af egnahemslån
gällande, blir fördelen för köparen ännu påtagligare, och såsom
jag vid föredragning af frågan om förändring i förstnämnda villkor framhöll,
skulle detta särskild! blifva händelsen vid inköp af ouppodlade lägen
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
heter, då köparen mer än eljest torde vara i behof af allt det understöd,
som kan beredas honom. En underlåtenhet att företaga den ifrågasatta
förändringen i egnahemslånevillkoren skulle i dessa fall tvinga köparen
att afstå från endera af förmånen af dessa gynnsammare betalningsvillkor
eller fördelen af att kunna erhålla egnahemslån till uppförande af nödiga
byggnader. Någon minskning af säkerheten för låneförmedlarna af
beskaffenhet att verka afskräckande för dem synes mig ej heller böra
uppstå af en förändring af egnahemslånevillkoren i angifna riktning.
Jag anser mig alltså böra hemställa om ändring i gällande villkor
och bestämmelser för egnahem slånerörelsen jämväl i nu angifna hänseende.
Hvad därefter angår de villkor, under hvilka egnahemslån böra
få utlämnas åt tomträttsinnehafvare och köpare från kronan af jordbrukslägenheter,
är det klart, att vissa särskilda bestämmelser i detta hänseende
erfordras.
Sålunda torde det först och främst vara gifvet, att lån endast
bör få beviljas till viss del af byggnadernas värde.
Vidare torde det vara själffatlet, att ifråga om lån åt tomträttsinnehafvare
denna del icke bör vara större, än som är i''egel ifråga om
bostadslån i allmänhet, eller 3/4 af värdet.
Lån till köpare af jordbrukslägenheter för byggnaders uppförande
åter torde höra få beviljas till belopp motsvarande intill f’/6 af byggnadernas
värde.
En följd af hvad sålunda föreslagits torde vara, att minima för
lånen jämväl måste rättas efter byggnadernas värde och icke efter lägenheternas
i deras helhet.
De absoluta maximigränserna för lägenheternas värdea, jorden
däri inberäknad, torde emellertid böra vara desamma, som de i allmänhet
gällande, och således i detta hänseende de allmänna bestämmelserna
för egnahemslån blifva gällande äfven beträffande nu ifrågavarande
slags lån.
För att tomträttsinteckningar skola kunna godkännas såsom säkerhet
för egnahemslån i samma utsträckning som andra inteckningar,
synas ett par säkerhetsföreskrifter blifva af nöden. Sålunda torde böra
gälla, att vid tiden för egnahemslånets beviljande skall återstå så mycket
af upplåtelsetiden, att denna återstod med minst 20 år öfverskjuter den
tid, som åtgår för amortering af egnahemslånets amorteringsdel. Detta
för att ej långifvarens säkerhet skall blifva otillräcklig. Det är ju
nämligen gifvet, att tomträtten allt mer förlorar i saluvärde ju närmare
det lider mot upplåtelsetidens slut. Vidare torde böra fordras, att tornträttsaftalet
är så affattadt, att tomträtten icke under upplåtelsetiden kan
Statsutskottets Utlåtande N:o 147. 5
under några förhållanden förverkas eller eljest upphöra. Att därutöfver
uppställa några särskilda fordringar till lånetörmedlarens skyddande
torde däremot ej vara erforderligt. Särskild! har jag icke ansett mig
böra föreslå uppställandet af något kraf på, att jordägaren skall hafva
förbundit sig att vid upplåtelsetidens slut lösa å det upplåtna området
befintliga åbyggnader, dels emedan jag icke ansett mig böra föreslå
såsom regel, att kronan vid sina upplåtelser skulle ikläda sig en dylik
skyldighet, samt dels af det skäl att vid den jämförelsevis långa upplåtelsetid,
som enligt det föregående skulle fordras, någon fara icke
synts mig föreligga för att egnahemslånen icke före dess utgång skulle
vara inbetalda.»
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft tre
särskilda inom Riksdagen väckta motioner, nämligen
n:o 70 i Första Kammaren, däri herr Theodor Odelberg, då i
händelse eu dylik bestämmelse, som innefattades i punkt 2:o) af Kungl.
Maj:ts förevarande förslag, skulle af Riksdagen antagas, låneförmedlarens
säkerhet för utlämnadt lån blefve väl ringa, hemställt, att Riksdagen
ville besluta ändring af nyssnämnda punkt, i syfte att kronans och
låneförmedlarens i samma punkt omförmälda inteckningar i anseende
till förmånsrätten blefve likställda;
n:o 42 i Andra Kammaren, däri herr O. N. Olsson i Brobergföreslagit,
det Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t, efter den utredning, som för ändamålet
kunde finnas erforderlig, för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring af kungl. kungörelsen den 17 juni 1904 angående allmänna
villkor och bestämmelser för egnahemslånerörelsen, att, utan hinder
däraf att låntagaren icke hade äganderätt till lägenhetens tomtområde,
egnahemslån måtte beviljas husägare boende a kronan tillhörig mark,
mot säkerhet, som låneförmedlare bestämde; samt
n:o 230 likaledes i Andra Kammaren, däri herr A. Scholte — med
förmälan att, på sätt i samtidigt afgifven motion i anledning af kungl.
propositionen n:o 41 anförts, betänkligheter förefunnes för att nuvarande
egnahemslåneförmedlare skulle befinnas i allmänhet obenägna att lämna
egnahemslån å lägenheter mot säkerhet af inteckning med förmånsrätt
efter statens inteckning för den oguldna köpeskillingen, i följd hvaraf i
den nämnda motionen föreslagits, att statens inteckning för köpeskillingen
skulle bli andra inteckning och egnahemslåneinteckningen första inteckning
— hemställt, att, under förutsättning att Riksdagen bifölle hvad
härutinnan föreslagits i förr berörda motion, Riksdagen ville afstå hvad
Motioner.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
Utskottets
yttrande.
under 2:o) i nu förevarande kungl. proposition föreslagits, samt att häraf
påkallade ändringar af kungl. propositionen i öfrigt måtte vidtagas.
Enligt nu gällande bestämmelser för den af staten utöfvade egnahemslånerörelsen
få egnahemslån utgå endast för bildande af sådant
eget hem, där låntagaren äger såväl jordområdet som därå uppförda
byggnader, dock med det enda undantag, att egnahemslån äfven må
tills vidare utgå till förvärfvande af bostadslägenhet, för hvilken med
ständig och oinskränkt besittningsrätt upplåtits mark, tillhörande Kungl.
och Idvitfeldtska stipendieinrättningen. I afseende å detta undantagyttrade
Riksdagen i skrifvelse till Konungen den 14 maj 1904, n:o 145,
angående lån af statsmedel för beredande af tillfälle för arbetare att
på landsbygden förvärfva egna hem, att med hänsyn till den noga
reglerade och jämförelsevis tryggade besittningsrätten till stipendieinrättningens
skärgårdstomter samt de särskilda förhållanden, som gjorde,
att en stor del af den bohuslänska fiskarbefolkningen vore för sitt yrkes
utöfning nödsakad att bosätta sig å dylika tomter, hade Riksdagen, i
ändamål att åt sagda befolkning bereda någon lättnad i deras bostadsförhållanden,
ansett sig kunna medgifva, att lån för beredande af egna
hem måtte kunna utgå äfven till dylika tomters innehafvare, och att
alltså för detta särskilda, noggrant begränsade fall undantag finge göras
från fordran på äganderätt till jordområdet. Kungl. Maj:ts nu förevarande
förslag afser medgifvande af ett generellt undantag från grundsatsen
om låntagarens äganderätt till den med lånet afsedda lägenheten
därhän, att lägenheten må kunna innehafvas endast med tomträtt. Och
då tomträttsinstitutet, som på den tid Riksdagen fastställde gällande
egnahemslånevillkor ännu icke var införlifvadt med den svenska rätten
och således icke kunde vid villkorens fastställande vinna afseende, torde
vara det institut, som i vårt rättssystem i de afseenden, som hafva
betydelse för förevarande fråga, står äganderätten närmast samt den
omständighet, som möjliggjorde undantaget från krafvet på äganderätt
i afseende å ofvannämnda stipendieinrättnings mark, nämligen den
»noga reglerade och jämförelsevis tryggade besittningsrätten», torde
förefinnas jämväl beträffande tomträtten, finner utskottet sig böra biträda
Kungl. Majds förslag i förevarande afseende; helst utskottet i särskildt
utlåtande af denna dag med anledning af Kungl. Majds proposition
n:o 41 angående grunder för åtgärder i syfte att åt mindre bemedlade
och obemedlade bereda tillfälle att förvärfva egnahemslägenheter från
vissa kronoegendomar ansett sig böra föreslå Riksdagen besluta, att
upplåtelse af dylika lägenheter må kunna ske äfven under tomträtt.
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
7
Beträffande Kung!. Maj:ts förevarande förslag i öfrigt har utskottet
icke funnit anledning till erinran i annat afseende än att, med den
affattning momentet 2:o) i förslaget fått, låneförmedlaren skulle erhålla
alltför dålig säkerhet för egnahemslånet. Då egnahemslånet i det fall,
nämnda moment afser, lämnas för uppförande af byggnader å lägenheten,
och således genom byggnadernas uppförande kronans säkerhet
för ogulden köpeskilling för marken kommer att förbättras i mån, som
lägenhetens värde genom byggnaderna höjes, hvilken höjning väl i
allmänhet torde motsvara egnahemslånet, samt låneförmedlaren ensam
står risken för lånet, kunde ifrågasättas, huruvida icke, på sätt i herr
Schottes förenämnda motion hemställes, låneförmedlarens säkerhet för
egnahemslånet borde erhålla bättre förmånsrätt än kronans för marken.
Som emellertid låneförmedlarens intresse torde blifva behörigen tillgodosedt,
blott dennes säkerhet icke blefve sämre ställd än kronans, har
utskottet ansett ifrågavarande moment i Kungl. Maj:ts förslag böra
undergå den ändring, som för sådant ändamål erfordras.
Vidkommande herr Olssons motion, så är hvad därmed åsyftas i
hufvudsak sammanfallande med hvad Kungl. Maj:t i föreliggande proposition
och den ofvan omförmälda propositionen n:o 41 föreslagit,
hvadan utskottet finner en framställning till Kungl. Maj:t i enlighet
med motionärens förslag icke af omständigheterna påkallad.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt herrar Odelbergs och Schottes
ifrågavarande motioner, må besluta:
l:o) att statslån från de af Riksdagen för den
af staten utöfvade egnahemslånerörelsen anvisade medel
må, under de i allmänhet för utlämnande af dylika lån
gällande förutsättningar, af låneförmedlare kunna erhållas
jämväl till utlämnande af egnahemslån åt innehafvare
af tomträtt;
2:o) att den omständigheten, att ifråga om
jordbrukslägenhet kronan för fordran å ogulden köpeskilling
för marken innehar första inteckningen, ej
skall utgöra hinder för att egnahemslån till nödiga
byggnaders uppförande utlämnas mot närmast efterföljande
inteckning, därest denna bringas att i an
-
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 147.
seende till förmånsrätten icke stå efter kronans inteckning-;
samt
3:o) att i fråga om lån, som under l:o) och 2:6)
omförmälas, skola, jämte de för den af staten utöfvade
egnahemslånerörelsen i allmänhet gällande villkor och
bestämmelser, i den mån de ej strida mot hvad här
nedan stadgas, följande särskilda villkor och bestämmelser
lända till efterrättelse, nämligen:
a) att lån till innehafvare af tomträtt skall utgå
med minst hälften och högst tre fjärdedelar samt lån
till uppförande af byggnader, hvarom under 2:6) förmärs,
med minst hälften och högst fem sjättedelar
af värdet utaf de innehafvaren tillhöriga åbyggnader,
som finnas eller äro afsedda att uppföras å lägenheten;
och
b) att inteckningar i tomträtt må kunna godtagas
såsom säkerhet för egnahemslån i samma utsträckning
som inteckningar i fast egendom; dock under villkor
dels att. vid tiden för hvarje låns beviljande af upplåtelsetiden
återstår så mycket, att denna återstod
med minst tjugu år öfverskjuter den tid, som åtgår
till inbetalning af egnahemslånets amorteringsdel, dels
ock att tomträttsaftalet är så affattadt, att tomträtten
icke under upplåtelsetiden kan förverkas eller eljest
upphöra; samt
B) att herr Olssons ifrågavarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 30 april 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Herr P. Olsson har begärt få antecknadt, att han icke närvarit
vid förestående ärendes behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1909.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1909:172 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående utsträckt rätt att utlämna egnahemslån samt i ämnet väckta motioner. s. 15 i texten