Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens dr 1908 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1907.

1909-05-14 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1909:204, Utlåtande, i anledning af Riksdagens dr 1908 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1907.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

i

N:o 204.

Ank. till Kiksd. kansli den 14 maj 1909 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens dr 1908 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning af statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

under år 1907.

(I. A.)

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ofvannämnda revisionsberättelse

jämte de i anledning däraf från vederbörande ämbetsverk

och myndigheter till Kungl. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar

blifvit hänvisad, får, efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhämtande

af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar,

underställa Riksdagens pröfning de af revisorerna gjorda framställningar,

som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande utskottet att

därvid följa den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Tvångsuppfostringsanstalten å Bona.

§ i
(Rev.

ber. pag. 34 och 35; uti. pag. 597—611.)

Med förmälan, att vid 1906 års Riksdag på extra stat för år 1907 An?■ öfv"''

beviljats dels till aflöningar åt tjänstemän och betjänte vid tvångsuppfost-,ialltnaiagvid

ringsansten å Bona ett förslagsanslag högst 24,550 kronor och dels tillt«ån9><‘ppf»‘t
°

° ° ° ringsansialten

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 135 Höft. (N;o 204.) 1 a Bona.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna elever m. m. ett förslagsanslag

å 24,000 kronor, hafva revisorerna meddelat, att enligt hvad Östergötlands

läns ränterispecialräkning utvisade sistnämnda anslag utgått med

64,000 kronor och sålunda öfverskridits med 40,000 kronor, hvilket öfverskridande

vore af den betydenhet, att revisorerna icke velat underlåta att

fästa Riksdagens uppmärksamhet å detsamma.

Bland utgifterna från detta anslag förekomme — anföra revisorerna

vidare — en post å 12,743 kronor 22 öre till eldning och belysning. Af

verifikationerna framginge, att under året för anstalten, vid hvilken elevantalet

under år 1907 ej öfverstigit 90, användts 347,200 kilogram ångkol,

42 hektoliter antracitkol, 56,320 kilogram fyrkol, 2251/2 famnar björkved,

5674 famnar barrved, 50 famnar ytved jämte 1,139 s. k. klippaffallsved,

samt 238 hektoliter torf. Den stora kvantitet eldnings- och

belysningsämnen, som sålunda förbrukats, hade ådragit sig revisorernas

uppmärksamhet; och hade revisorerna till jämförelse meddelat, att vid

åkerbrukskolonien Hall med ett medeltal elever per dag af 170, kostnaden

för eldning och lyse utgjort under förvaltningsåret den 1 juli 1906—den

30 juni 1907 4,805 kronor 72 öre och under förvaltningsåret den 1 juli

1907—den 30 juni 1908 6,285 kronor 65 öre.

Tillika hade revisorerna ifrågasatt, huruvida icke torf såsom bränsleämne

borde i större utsträckning än hittills kunna vid ifrågavarande anstalt

komma till användning.

I häröfver afgifvet utlåtande af den 8 januari 1909 har styrelsen för

tvångsuppfostringsanstalten å Bona, under åberopande af en utlåtandet

bifogad redogörelse för anstaltens ekonomi och därå inverkande förhållanden,

som af anstaltens direktör afgifvits, meddelat, att anledningen till det

betydliga öfverskridande af det för år 1907 till 24,000 kronor beräknade

extra förslagsanslaget till kost och beklädnad åt de vid anstalten intagna

elever m. in., hvarå Riksdagens revisorer ansett sig böra fästa Riksdagens

uppmärksamhet, i främsta rummet vore att söka däri, att ifrågavarande

anslag skulle beräknas och till utverkande hos Riksdagen af Kungl. Maj:t

begäras så tidigt som på hösten år 1905, då elevantalet vid Bona icke uppgick

till mer än 9; och anför styrelsen vidare:

»Först under åren 1906 och 1907 började anstalten att fyllas af elever,

därvid det visade sig för styrelsen nödigt att taga det för anstaltens verksamhet

anvisade förslagsanslaget i anspråk för flera ändamål än som af

delegerade för anstaltens anordnande, hvilka under år 1905 fungerade

såsom styrelse, kunnat vid ofvan angifna tidpunkt förutses.

Dessutom är det ju uppenbart, att styrelsen öfver en anstalt, som har

till uppgift att själf producera en afsevärd del af hvad för dess verksamhet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

3

erfordras och för sådant ändamål förfogar öfver en icke obetydlig jordoch

skogsegendom, måste äga befogenhet att inom vissa gränser använda

det till dess disposition ställda förslagsanslag till rörelsekapital, då särskilt

sådant icke finnes anvisadt. Styrelsen vågar ock hålla före, att inköp

af stenkol m. fl. förnödenheter i förråd, där sådant, efter hvad anstaltens

direktör i sitt bilagda yttrande påvisat, varit nödigt och ekonomiskt

fördelaktigt, bort ske äfven om till följd häraf det nu ifrågavarande

förslagsanslaget blifvit öfverskridet.

Med afseende å det till byggnadsunderhåll utgifna beloppet torde styrelsen

jämväl få fästa uppmärksamheten därå, att flertalet medelsförvaltande

myndigheter oah inrättningar plägat medgifvas rätt att af förslagsanslag

använda erforderliga medel till botande af sådana brister å byggnader,

som, om deras afhjälpande fördröjts, skulle förorsakat ytterligare

förstörelse och därmed ökad kostnad för iståndsättande.

Sedan emellertid styrelsen under år 1907 funnit, att de äldre byggnaderna

härstädes, till hvilkas iståndsättande särskilda anslag icke blifvit

beviljade, började blifva i det skick, att ett fortsatt användande af förslagsanslaget

för deras reparerande skulle föranleda anslagets öfverskridande

med för stora belopp, gjorde styrelsen i underdånig skrifvelse den

19 oktober 1907 framställning om nådig proposition till Riksdagen angående

anslag till ny- och ombyggnad af vissa hus. Riksdagen år 1908

beviljade det begärda anslaget, hvarjämte anstaltens förslagsanslag höjdes

från 29,400 kronor till 45,400 kronor.

Då styrelsen vid beräkningen af detta senare anslag haft större erfarenhet

af hvad anstaltens drift kräfver, lärer något betydligare öfverskridande

hädanefter icke vara att befara, och skall styrelsen, för den

händelse oundgängliga, men oförutsedda utgifter af betydenhet skulle

ifrågakomma, därom hos Eders Kungl. Maj:t göra underdånig anmälan.

Styrelsen skall därjämte tillse, att anstaltens eldningskostnader varda,

i den mån uppvärmningsanordningarna det medgifva, nedbringade, och

låta vidtaga de åtgärder, som erfordras för bränntorfstillverkningens utvidgande,

så långt detta med ekonomisk fördel låter sig göra.»

Direktörens för ifrågavarande anstalt af styrelsen åberopade yttrande

är af följande lydelse:

»Af extra förslagsanslaget till kost och beklädnad åt de vid anstalten

intagna elever m. m., för år 1907 i riksstaten upptaget till 24,000 kronor,

har under nämnda år uttagits 64,000 kronor. Såsom Riksdagens revisorer

anmärkt, har alltså det beräknade anslaget öfverskridits med 40,000 kronor.

Emellertid medgaf 1907 års Riksdag, att af nämnda förslagsanslag finge

användas erforderliga medel till utrustning af de elever, som samma år

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

utskrefvos, äfvensom utbetalas arfvode för orgelspelning vid gudstjänsterna

samt elevernas undervisning i sång med ........................... kronor 400: —

Till afgående elevers utrustning samt resekostnad

för deras inställelse å för dem anskaffade anställningar

har under år 1907 utgifvits...................................................... » 1,761: 95

Säger kronor 2,161: 95

Utan särskildt utverkadt medgifvande har det ifrågavarande

anslaget alltså öfverskridits med ........................... » 37,838: 05.

Af den af revisorerna åberopade tabellen, upptagande

räkenskapssammandrag, framgår emellertid, att

sistnämnda belopp icke i sin helhet användts till afförda

årsutgifter, i det att utgående behållningen (stenkol, beklädnad,

kreatur, inventarier m. m.) öfverstiger den ingående

behållningen med ......................................................... » 19,015:81,

kronor 18,822: 24.

10,206: 02.

hvadan alltså utöfver de för år 1907 beräknade utgifterna

förbrukats ....................................................................

Af sistnämnda belopp har användts till nödigbefunna

husunderhållsarbeten, för hvilka närmare redogörelse

här nedan lämnas,.........................................................

I det därefter återstående beloppet............................. kronor 8,616: 22

ingå bland annat följande utgifter, hvilka, ehuru de betingas

af bestämmelser i nådiga stadgan för anstalten,

icke blifvit vid beräknande af anstaltens förslagsanslag

särskildt upptagna, nämligen för elevernas undervisning

i instrumentalmusik.................................... kronor 398: 80

inköp af musikinstrument....................... » 314: —

samt styrelsens resekostnader.................. » 1,387: — kronor 2,099: 80.

Det återstående belopp..................................................... kronor 6,516: 42,

hvarmed förslagsanslaget öfverskridits, beror till större delen på för lågt

beräknade anslag till oundgängliga utgifter. Härför har styrelsen i underdånig

skrifvelse den 19 oktober 1907 angående anstaltens anslagsbehof för

år 1909 afgifvit utförlig redogörelse, hvilken finnes refererad i 1908 års

statsverksproposition, bilagorna, sid. 82 och följande. Sistlidet års Riksdag

höjde också anstaltens nu ifrågavarande förslagsanslag för det innevarande

året till 45,400 kronor. Gifvet är ju, att äfven med mycket förutseende

det icke varit möjligt att på förhand beräkna alla kostnaderna

för en verksamhet af så ny art som den, för hvilken Bonaanstalten är afsedd.

Härtill kommer, att anstalten, då den af delegerade för dess anordnande

öfverlämnades till dess nuvarande förvaltning, i åtskilliga af
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

5

seenden icke befann sig i det färdiga skick, som kräfdes för dess fullständiga

tagande i bruk. Till en del torde detta hafva berott därpå, att

man för behöfliga kompletteringar ville begagna sig af den arbetskraft,

som anstaltens elever och tillsynspersonal kunde lämna samt af de resurser,

anstaltens jord- och skogsegendom erbjuda. Det skulle föra för långt

att här i detalj uppvisa de besparingar för det allmänna, som härigenom

uppkommit. Det torde vara nog erinra därom, att virke och körslor

kunnat erhållas till vida billigare kostnad från anstaltens egendom än om

entreprenör haft att beräkna utgifterna härför.

Redan på hösten år 1905, då antalet elever icke uppgick till mer än

9, ålåg det delegerade för anstaltens anordnande, hvilka för nämnda år

fungerade såsom styrelse för anstalten, att göra den underdåniga framställning

till KungL Maj:t, som erfordrades för utverkande af Riksdagen

af anslag till anstaltens verksamhet under år 1907, och det fanns ju då

med hänsyn till det nyss angifna ringa elevantalet icke skäl att begära

ökning af det för år 1906 till 24,000 kronor upptagna förslagsanslaget.

Dock hade undertecknad, som den 1 september 1904 kallats att bestrida

direktörsbefattningen härstädes, i skrifvelse den 29 november sistnämnda år till

ofvan berörda delegerade hemställt, att vid beräkning af anslaget för år 1906

åtskilliga utgiftstitlar skulle höjas. Efter iakttagande af de mått, efter hvilka

anstalten i allmänhet tilltagits, befarade jag nämligen redan då, att dess drift

skulle draga större kostnader än som af delegerade beräknats. Särskildt fäste

jag delegerades uppmärksamhet åbehofvetaf anslag till de förfallna jordbruksbyggnadernas

iståndsättande och begärde med stöd af besiktningsinstrument,

upptagande de nödigaste underhållsarbetena, beräknade efter ortens pris till

en kostnad af något öfver 10,000 kronor, att med arbetenas fördelning på

fyra år skulle för år 1906 utverkas ett anslag af 2,500 kronor. Herrar

delegerade, hvilka icke ansågo denna angelägenhet tillhöra det åt dem

anförtrodda uppdrag, hänvisade mig beträffande dessa byggnadsunderhållskostnader

till de inkomster, hvilka kunde väntas från anstaltens egendom.

Såsom för styrelsen torde vara bekant hafva dessa inkomster i främsta

rummet måst användas till djurbesättningens ökande genom inköp och

eget pålägg samt till andra åtgärder, ägnade att skapa möjligheter för en

lönande produktion af för anstalten erforderliga förnödenheter, hvarigenom

lägre driftkostnad kunde ernås. I detta afseende torde man dock icke få

ställa för stora förväntningar på en skogsgård af Bonas art med ganska

medelmåttig åkerjord, fördelad på flera gårdar, belägna på sådant afstånd

från hvarandra, att skötseln redan härigenom blir dyr. I samband härmed

torde det tillåtas mig erinra därom, att vid det besök, som under

november månad år 1907 aflades å Bona af en del af Riksdagens då för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

samlade revisorer, en af dessa med omfattande erfarenhet på jordbruksområdet

vid öfverläggning med mig i nu förevarande ämne förklarade,

att ganska måttliga pretentioner finge ställas på jordegendomens afkastningsförmåga

äfven med rationell skötsel.

Hvad afkastningen af anstaltens skogsmark angår, må här meddelas,

att enligt hvad jag erfarit från vederbörande skogstjänsteman, som erhållit

kungl. domänstyrelsens uppdrag att verkställa indelning af skogen

till ordnad hushållning, den årliga utsyningen torde komma att uppgå till

mellan 800 och 900 kubikmeter virke. Hushållningsplanen är ännu icke

fastställd.

Såsom ofvan angifvits har bland 1907 års utgifter för husunderhåll

afförts sammanlagdt 10,206 kronor 2 öre, i hvilken summa dock ingår

värde å virke, taget från anstaltens skogsmark. Detta värde har ock uppdebiterats

såsom inkomst å skogens konto, som jämväl godtskrifvits för

därifrån uttagen ved.

Räkenskaperna angifva tydligt, att inga större byggnadsarbeten utförts,

utan hafva dessa hufvudsakligen afsett underhåll af eldstäder, tak,

vattenledning med s. k. vädur, förut befintlig å gården, invändig målning

o. d. Härjämte har ladugården vid anstaltens egendom Bockfall satts i

sådant skick, att dämmande ungdjursbesättning kunnat skyddas mot tuberkulos,

hvilken åtgärd befunnits oundgängligen nödig på grund af de

resultat, som framgingo af verkställd tuberkulinundersökning. Ladugårdshuset

vid Bona befanns vid af styrelsen under våren 1907 gjord besiktning

också tarfva reparation för att icke blifva oanvändbart.

Beträffande samtliga företagna reparationer har jag i enlighet med

föreskriften i nådiga stadgan för anstalten § 18 mom. c) afgifvit förslag

till styrelsen samt erhållit tillstånd till deras utförande.

Här må ock nämnas, att vid anstalten och dess egendomar finnas

öfver etthundra större och mindre hus, af hvilka en del under åren närmast

innan de kommo i anstaltens ägo icke erhållit ens nödtorftigt underhåll,

och mestadels äro de af ganska hög ålder.

Hvad därefter vidkommer kostnaden under år 1907 för eldning och

belysning, hvilken kostnad Riksdagens revisorer funnit anmärkningsvärdt

hög, särskildt vid jämförelse med motsvarande kostnad vid åkerbrukskolonien

å Hall, torde jag få lämna några upplysningar, hvilka böra vara

ägnade att låta den gjorda jämförelsen framstå något mindre ofördelaktig

för anstalten å Bona.

Enligt anstaltens räkenskaper för år 1907 har visserligen under

nämnda år inköpts 403,520 kilogram stenkol (347,200 kilogram ångkol +

56,320 kilogram fyrkol) motsvarande efter beräkning af 83 kilogram till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

7

1 hektoliter cirka 4,862 hektoliter till ett sammanlagdt inköpspris af 7,748

kronor 62 öre med stenkolen levererade i fartyg vid anstaltens lastbrygga

vid V åttern, belägen omkring 8 kilometer från Bona. Det har nämligen

visat sig fördelaktigare, såväl med afseende å pris som å fraktningskostnad,

att inköpa behofvet af stenkol för ett eldningsår att levereras på sommaren

i fartyg vid ofvannämnda hamn, där kolen kunnat med hjälp af

anstaltens elever lossas och uppläggas för att af dem hemköras, då öfriga

göromål vid jordbruk och skogsskötsel medgifvit dragarnes användande

för detta ändamål, i stället för att såsom förut och jämväl under förra

hälften af år 1907 ägt rum, i mån af behof mottaga kolen vid anstaltens

närmaste järnvägsstation, belägen omkring 7 kilometer från anstalten.

Emellertid har icke hela den under år 1907 inköpta stenkolskvantiteten

under det året förbrukats, såsom i Riksdagens revisorers anmärkning

uppgifves, enär 208,560 kilogram med ett värde af 4,141 kronor 71 öre

funnos i behåll vid 1907 års utgång och därför — hvilket tydligt framgår

af räkenskapens eldnings- och belysningskonto — utbalanserats till år

1908. Af stenkol har alltså under år 1907 användts 194,960 kilogram

(= omkring 2,349 hektoliter), kostande 3,606 kronor 91 öre.

En af mina första förvaltningsåtgärder härstädes var att af konstruktören

af värmeledningen samt af leverantören af densamma införskaffa

upplysningar om beräknade bränsleåtgången. Leverantören, Göteborgs

Mekaniska verkstad, uppgaf bränsleåtgången vid normal drift till cirka

1,1 hektoliter stenkol per timma och ångpanna. Konstruktören, ingenjören

Hugo Theorell i Stockholm, meddelade i bref den 6 oktober 1904, som

i afskrift här bifogas (bil. 1) i anledning af däri lämnade upplysningar

om åtgången af andra brännmateriel vid jämförelse med stenkol, att, innan

den andra elevbyggnaden, som då var under uppförande, toges i bruk

bränslebehofvet för ett år kunde beräknas till omkring 250 ton stenkol,

hvaraf 150 för uppvärmning och 100 för kök, tvätt, vattenvärmning m. m.

Såsom ofvan visats har under år 1907, då den andra elevbyggnaden

varit i bruk, så stor kolkvantitet, som af ingenjören Theorell under förberörda

förutsättning beräknats, icke användts, enär en hel del affallsvirkc

från anstaltens skogsmark kunnat användas såsom hjälpbränsle. Ändock

var den förflutna vintern osedvanligt kall, och måste därunder natteldning

äga rum under en längre tid för att hålla temperaturen i bostadsrummen

vid sådan höjd, att dessa voro beboeliga. Utan natteldning sjönk temperaturen

3 timmar efter eldningens upphörande till + 8 å 10 grader

Celsius.

Dock är det för mig alldeles uppenbart, att äfven om man tager i

beräkning den mängd af lokaler af ganska stort kubikinnehåll, som ge
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

nom härvarande värmeledningsanordningar skola uppvärmas, kostnaderna

härför blifva för höga, om de icke få fördelas på ett större antal elever

än hvad anstalten för närvarande är afsedd att mottaga.

Hvad som emellertid särskildt föranledt, att årskostnaden för eldning

och belysning vid Bona enligt räkenskapen visar en så hög siffra är, att

samtliga kostnader för bränsle och lyse sammanförts å det härför upplagda

kontot, bland annat af det skäl, att vid centraluppvärmning en fördelning

af kostnaderna å andra titlar icke kan göras exakt. Till nu ifrågavarande

konto har ock — i olikhet med hvad som äger rum å fångvårdsanstalterna

— förts all kostnad för ved till samtliga befattningshafvandes bostäder,

för hvilken ved, såsom redan nämnts, skogens konto godtskrifvits och

inkomst alltså finnes uppdebiterad. För att få en rättvis jämförelse till

stånd lämnar jag här nedan en redogörelse för eldnings- och belysningskontot

vid Bona, uppställd i likhet med de uppgifter, som jag erhållit

dels från direktören vid åkerbrukskolonien å Hall (bil. 2) och dels från

direktörerna vid centralfängelserna i Härnösand och å Härianda vid Göteborg

(bil. 3 och 4).

Till den ofvan angifna inköpskostnaden för stenkol förbrukad vid Bona

under år 1907, cirka 2,349 hl.

hafva lagts följande kostnader, nämligen körning af

stenkol och affallsbränsle, utförd dels af lej dt folk

(anstaltens torpare) ............................................................

dels med anstaltens dragare, godtgjord jordbruket med

antracit till kaminer..................................................................

kostnaderna för vedbränsle, beräknad med 16 kronor pr

famn (6X8X3 fot) löfved, 12 kronor pr famn

barrved, 50 öre pr klipp långved samt 6 kronor pr

famn ytved från ångsågen, fördelas på nedanstående

sätt:

till ångpannorna:

50 famner ytved.....

1,139 klipp långved

62/é famn barrved.....

40 famnar björkved..

till expeditionslokaler, verkstäder m. m. utan centralvärmeledning

(i äldre förut befintliga hus) 25 famnar

björkved........................................................................

kronor 3,606: 91

745:

664:

144:

65

75

50

.... kronor

300: —

»

569: 50

75: —

»

640: —

1,584: 50

400: —

säger kronor 7,146: 31

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

9

till bageriet 50 famnar barrved............... kronor 600: —

» anstaltshushållets spislar 10 famnar

sekunda björkved............................. > 160: kronor

» 24 befattningshafvande vid anstalten med 85 eld
städer

i mestadels äldre trähus, omkring l3/4 famn

sekunda björkved pr eldstad, 150l/2 famn.................. »

Härtill komma utgifter för glödlampor (utbyte af under

åren 1905 och 1906 förbrukade), oljor, trassel och

andra maskinförnödenheter samt underhållskostnader

för ång- och ljusledningar............................................. *

diverse öfriga omkostnader...................................................... »

biträde åt maskinisten vid vakthållning i elektriska

kraftstationen........................................................................ *

arfvode till extra förman för tillsyn å elever vid ång
panneldning,

tvättmaskiners skötande m. m............. >

760: —

2,408: —

462: 74

154: 52

176: —

375: 40

På eldnings

dels

säger kronor 11,482

och belysningskontot har vidare öfverförts

från ett i räkenskapen särskildt upplagdt bränn—

torfskonto dels kostnaden för försökstillverkning

af 238 hl. bränntorf ä 60 öre använd till ångpannorna.

...................................................................................... x

kostnad för extra förman, använd vid tillsyn å

elever vid sprängning, afröjning, utdikning m. m.

för bränntorfmossens bearbetande, virke till landgångar,

hässjor m. m....................................................... »

hvar järn te af det i räkenskapen såsom inkomst uppdebiterade

värdet å elevdagsverken, 5,936 kronor 10

öre, å nu ifrågavarande konto afförts för ångpanneeldning,

maskinskötsel, upphuggning af till anstalten

lämnad ved m. m......................................-............... »

97

142: 80

659: 45

458: —

Summa kronor 12,743: 22

Med afseende å ångpanneanläggningen torde jag böra erinra därom,

att ånga måste året om, således äfven sommartiden, finnas dels för upppumpning

af vatten till anstaltsvattenledningens cistern i ekonomibyggnadens

torn samt för,ångkokningsapparaterna i anstaltsköket och tvätterimaskinernas

drifvande.

Jämföras eldningskostnaderna härstädes med dem som enligt ofvan

åberopade uppgift från Hall därstädes uppstår, måste man beakta, att vid

Bih. till Biksd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 135 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

Hall icke finnes centralvärmeledning utan de olika lokalerna där uppvärmas

genom kakel- eller järnugnar, kaminer och dylikt. Det torde kunna

ifrågasättas, huruvida icke ett sådant uppvärmningssätt blir billigare både

genom mindre bränsleåtgång och lägre driftkostnad i öfrigt, åtminstone

där arbetskraften ej behöfver beräknas dyrare än å en uppfostringsanstalt.

Sker jämförelsen åter med eldningskostnader och bränsleåtgång vid

nyare fångvårdsanstalter, i fråga om lokalernas mängd och storlek att likställa

med dem å Bona samt försedda med värmeledningsanordningar af

samma art som härstädes, visar det sig, såsom framgår af uppgifterna

från Härianda och Härnösand, att å ifrågavarande anstalter betydande

mängder brännmaterialier åtgå, nämligen utom ved till befattningshafvandes

bostäder, för hvilken utgiften påföres ett flertal titlar såsom bevakning,

allmänna omkostnader m. fl., vid det förra fängelset 5,085 hl. stenkol,

kostande 7,017 kronor 30 öre, och vid det senare 3,500 hl. stenkol, kostande

5,775 kronor. Dock förekomma å dessa fångvårdsanstalter icke sådana

långa ångledningar som härstädes, hvarest fyra stora byggnader äro förenade

genom en kulvert af 160 meters längd. Ej heller behöfva långa

landsvägstransporter af stenkol förekomma.

Med det hittills anförda har jag emellertid icke afsett att prestera

bevis för omöjligheterna att minska driftkostnaderna i såväl det ena som

det andra afseendet. Detta ernås enligt mitt förmenande i främsta rummet

genom ökad egen produktion af hvad för anstalten erfordras. Härför

återstå väl ännu åtskilliga svårigheter att öfvervinna, uppkomna genom

anordningar, för hvilkas planläggning och utförande jag personligen icke

bär något ansvar. Dock vågar jag hoppas, att sedan medel till aflönande

af tillräcklig personal för tillsyn och ledning af elevernas arbeten med

innevarande års ingång blifvit disponibla, de kontanta utläggen för anstaltens

verksamhet skola så småningom kunna minskas. Bland annat

hafva eleverna i rätt stor utsträckning börjat användas vid skogsarbeten,

hvarigenom ved och virke kan uttagas till billigare kostnad, hvarjämte

lej ning för körning bland annat genom ofvan antydda anordning vid stenkolsköpen

numera undslippes. Den på mitt initiativ påbegynta bränntorfstillverkningen

torde kunna utvidgas, sedan de förberedande arbetena för

mossens exploatering numera fortskridit så långt, att upptagning af torf

möjliggjorts. Till följd af de ogynnsamma väderleksförhållandena under

1907 års sommar blef torftäkten därunder ganska klen. För åstadkommande

af sådana stora kvantiteter bränntorf, som erfordras till centralvärmeledningens

ångpannor, erfordras dock torf maski ner, enär sticktorf

äfven med den billiga arbetskraft, som här kan erhållas, icke lärer förslå

långt och för öfrigt torfven i större delen af mossen måste ältas. Jag har

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

11

emellertid redan under förlidet år konsulterat en af statens torfingenjörer

rörande inköp åt ältverk att drifvas med hästvandring och skall, så snart

ske kan, därom inför styrelsen förebringa utredning äfvensom förslag rörande

uppförande af torflada å mossen, hvilket arbete torde kunna utföras

med egna arbetskrafter. Intilldess vid anstaltens egen torftillverkning kunna

åstadkommas större kvantiteter, torde stonkolsinköpen kunna något minskas

genom anskaffning från torffabrik af sådana mindre partier maskintorf,

för hvilka förvaringsrum under tak här kan beredas. Att helt ersätta

stenkolen genom inköp af bränntorf vågar jag för närvarande icke tillstyrka,

då anstalten saknar tillräckliga förvaringsskjul för bränsle och då

särskildt landsvägstransporten (8 km. från hamn och 7 km. från järnvägsstation)

af bränsle till dubbelt så stor vikt som stenkolens skulle öka kostnaden

för bränsle med minst ettusen kronor. Enligt hvad ingenjören

Theorell i sitt ofvan åberopade bref uppgifver motsvarar 1 ton stenkol 2

ton god maskintorf. Dock synes mig vara skäl, att, då tillgången af virke

och arbetskraft kommer att medgifva uppförandet af ett bränsleskjul intill

anstalten, hvilket är af stort behof påkalladt äfven för att genom vedbränslets

hållande i fullt torrt tillstånd minska åtgången däraf, göra detta

skjul så pass stort, att det äfven medgifver förvaring af bränntorf.

Slutligen torde det tillåtas mig begagna detta tillfälle påpeka, att anstaltens

drift, därest den skall motsvara sitt ändamål att till dugliga medborgare

omskapa så pass vilsekommen ungdom som de underåriga förbrytare,

hvilka dit remitteras, äfven med den mest genomförda ekonomi

kommer att medföra så stor kostnad, att denna rätteligen borde fördelas

på ett större antal elever. Om man frånräknar kostnaden för elevs vård

och tillsyn utanför anstalten efter villkorlig utskrifning — hvilket ingår

såsom ett viktigt led i anstaltens verksamhet — och bortser från de utgifter,

som under organisationsåren kräfvas för anstaltens komplettering i

det ena och det andra afseendet, torde årskostnaden för elev vid Bona

under förutsättning, att medeltalet hålles uppe vid 100, komma att uppgå

till omkring 650 kronor. Enligt den officiella fångvårdsstatistiken kostar

visserligen en tvångsarbetsfånge, exempelvis vid Svartsjö, icke mycket

mindre, men det vill dock förefalla, som skulle uppfostran på statens bekostnad

kunna med lämpliga anordningar åstadkommas för en lägre medelkostnad

per individ. Om en genom ökad egen produktion sankt driftkostnad

fördelas på ytterligare 50 elever, som med jämförelsevis billiga

utvidgningar skulle kunna här mottagas, borde årskostnaden för elev afsevärdt

nedgå. Önskvärdt vore också, äfven ur andra synpunkter än den

rent ekonomiska, att lagen om tvångsuppfostran blefve så omarbetad, att

den kunde tillämpas å ett större antal minderåriga förbrytare än som med

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

Ang. "befästningsanläggningarna

vid Boden.

dess nuvarande lydelse är möjligt. Enligt hvad som uppgafs vid ett under

sistlidne höst i Stockholm afhållet möte för värnlösas och förkomnas

vård skulle sedan år 1905, med hvars ingång tvångsuppfostringslagen trädde

i kraft, 900 minderåriga d. v. s. 15—18 år gamla personer hafva dömts

till straff, medan blott 150 öfverlämnats till allmän uppfostringsanstalt.»

Beträffande de af direktören för ifrågavarande anstalt åberopade, vid

hans yttrande såsom bilagor fogade handlingar får utskottet, till undvikande

af för stor vidlyftighet, hänvisa till den tryckta revisionsberättelsen.

I likhet med revisorerna finner utskottet det betydande belopp, hvarmed

det till kost och beklädnad åt de vid tvångsuppfostringsanstalten å

Bona intagna eleverna m. m. beviljade anslaget öfverskridits, ägnadt att

ådraga sig uppmärksamhet; och finner utskottet jämväl hvad revisorerna

i detta sammanhang uttalat angående användande af torf såsom bränsle

vara beaktansvärdt. Då emellertid på grund af hvad styrelsen för anstalten

i ämnet anfört kan antagas, att rättelse i de anmärkta förhållandena

kommer att för framtiden iakttagas, har utskottet endast velat hvad

i detta ärende förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Arméförvaltningen.

§ 2.

(Rev.-ber. pag. 74; uti. pag. 614 och 615).

Under erinran, att Riksdagen till befästningsanläggningar vid Boden

beviljat sammanlagdt 17,081,200 kronor, däraf för befästningskostnader

11,858,200 kronor och för artillerikostnader 5,223,000 kronor, hafva revisorerna

meddelat, att enligt uppgift från fortifikationen af de för befästningskostnader

afsedda medlen från arbetenas början år 1901 till och med

1907 års utgång enligt fastställda arbetsplaner anvisats tillhopa 8,898,700

kronor och under samma tid upparbetats medel till belopp af 6,917,345 kronor

80 öre. Vid slutet af år 1907 hade alltså funnits ej upparbetade medel till

belopp af 1,981,354 kronor 20 öre. Denna siffra vore, enligt revisorernas

mening, anmärkningsvärdt hög; och vid besök, som revisorerna gjort på

platsen, hade revisorerna stärkts i den uppfattningen, att arbetet icke bedrifvits

med tillräcklig skyndsamhet.

Beträffande revisorernes anmärkning, att arbetena å Bodens fästningsbyggnad

ej bedrifvits med tillräcklig skyndsamhet, har arméförvaltningen

å fortifikationsdepartementet i utlåtande den 12 januari 1909 erinrat om

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

13

att, innan de egentliga fästningsbyggnadsarbetena kunnat påbörjas,

erfordrats utförandet af flera mycket omfattande och tidsödande förberedande

arbeten, såsom väganläggningar, uppförandet af arbetsverkstäder,

anläggandet af materialgård med till stambanan ledande spår, byggandet

af arbetarebaracker, med mera dylikt;

att de ritningar, som läge till grund för anslagsäskanden, voro för

litet detaljerade för att utan vidare kunna användas som byggnadsritningar,

hvarför särskilda sådana på grund af å vederbörande platser sedermera

utförda noggranna undersökningar och afvägningar måst uppgöras,

granskas och af Kungl. Maj:t fastställas, innan byggnadsarbetena kunde

taga sin början; detta hade äfven gällt, om än i någon mindre mån, de

till 1905 års Bodenkommittés förslag hörande ritningarna, hvadan dröjsmål

med de i detta förslag upptagna arbetenas påbörjande i följd häraf ej

heller kunnat undvikas;

att de klimatiska förhållandena i Boden i allmänhet lade hinder i vägen

för yttre arbetens och gifvetvis för all yttre betonerings bedrifvande under

tiden oktober—halfva maj, hvarjämte sjöfarten till Luleå vanligen ej komme

i gång tidigare än att sådana varor, som borde transporteras sjöledes, först

fram i juni kunde anlända dit; detta gällde i främsta rummet cement,

som ju ur kostnadssynpunkt ej gärna kunde transporteras den långa landvägen

från Skåne till Boden;

att arbetena ansetts böra bedrifvas ej blott med hänsyn till nödig

skyndsamhet, utan äfven så att de anslagna medlen, såvidt möjligt, ej

behöfde öfverskridas, hvilket gifvetvis skulle blifva fallet, om dessa arbeten

under å byggnadsplatsen rådande förhållanden mer eller mindre

forcerades;

att strejker och andra af arbetarne orsakade hinder i arbetet verkat

fördröjande; och

att behofvet af befäl och underbefäl icke alltid varit möjligt att fullt

tillgodose, samt att flera af befälet måst samtidigt handhafva både nu

ifrågavarande mycket vidlyftiga och vidt skilda befästningsarbeten och

uppförandet af ej mindre än fyra kasernetablissemang jämte en del andra

byggnadsarbeten.

Toges alla nu nämnda omständigheter i betraktande, syntes det arméförvaltningen,

som om befästningsarbetena i Boden utförts ej blott omsorgsfullt

och ekonomiskt, utan äfven med all den skyndsamhet, som rimligtvis

kunnat begäras.

Såsom revisorerna meddelat, funnos vid 1907 års slut för befästningsanläggningar

vid Boden anvisade men icke upparbetade medel till belopp

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

Ang. bevakningen

af

fästningsanlåggningarna

vid

Boden.

af 1,981,354 kronor 20 öre. Och då enligt uppgift från fortifikationen intill

slutet af år 1908 af de för ändamålet anvisade medel, tillsammans

10,498,700 kronor, lärer hafva upparbetats ett sammanlagdt belopp af

8,326,788 kronor 19 öre, torde alltså vid slutet af sistnämnda år hafva

funnits icke upparbetade medel till belopp af 2,171,911 kronor 81 öre.

Att sålunda vid olika tidpunkter så stora belopp af för ifrågavarande

ändamål disponibla medel icke användts, finner utskottet, i betraktande af

den skyndsamhet, hvarmed beslutade försvarsåtgärder gifvetvis böra bringas

till verkställighet, vara ägnadt att ådraga sig särskild uppmärksamhet.

Men ehuru utskottet visserligen funnit beloppet af de vid revisionsårets

slut icke upparbetade medlen anmärkningsvärdt högt och, såsom af ofvan

meddelade uppgifter framgår, icke under därpå följande år nedbringats,

anser sig utskottet emellertid böra hemställa,

att Riksdagen må vid revisorernas ofvannämnda

framställning för närvarande låta bero.

§ 3.

(Rev.-ber. pag. 74; uti. pag. 616 samt 633 och 634.)

Med anledning af det under nästföregående paragraf omförmälda besöket

vid befästningsanläggningarna vid Boden hafva revisorerna vidare

framhållit angelägenheten af att bevakningen af ifrågavarande dyrbara och

viktiga anläggningar — företrädesvis i fästenas omedelbara närhet — göres

så effektiv som möjligt.

Med anledning häraf har arméförvaltningens fortifikationsdepartement

i ofvanberörda utlåtande den 12 januari 1909 meddelat, att så länge fästningspolisen

stod under fortifikationsbefälhafvarens befäl, poliskonstaplarnes

tjänstgöring i allmänhet var förlagd uteslutande till de olika fästena,

samt vidare anfört, att, då numera ordnandet af ifrågavarande bevakning

vore lagdt i kommendantens hand, det syntes tillkomma denne att yttra

sig i frågan.

Kommendanten i Boden har också den 28 januari 1909 afgifvit yttrande

i ärendet och därvid anfört, att mot den af revisorerna uttalade

meningen icke funnes något att invända. Det syntes nämligen vara ett

oundgängligt kraf, att bevakningen af de permanenta verken vid Bodens

fästningsanläggning blefve möjligast effektiv. I det af kommendanten afgifna

utlåtandet den 10 november 1908, n:o 1061, angående säkerhetstjänsten

i fredstid vid Bodens fästningsanläggning, funnes en ganska utförlig

framställning rörande denna betydelsefulla angelägenhet. I detta

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

15

utlåtande redogjordes till en början för huru bevakningen var ordnad

på hösten 1908, och anmälde kommendanten, att för närvarande vore ständig

militårbevakning ordnad vid två fästen, under det att tre fästen bevakades

af fästningspolisen, för hvilket ändamål nio polismän toges i anspråk,

under det att den tionde användes för särskilda bevakningsuppgifter.

Skärpta föreskrifter för bevakningen vore utfärdade, vaktkontrollur

vore under pröfning och kontrollen öfver vakter, poster och polismän

hade ökats genom täta visitationer, som utfördes under olika tider på

dygnet, äfven nattetid.

I samma utlåtande hade kommendanten äfven yttrat sig angående

plan för eventuellt förbättradt anordnande af säkerhetstjänsten vid Bodens

fästningsanläggning. I fråga härom hade han på anförda skäl — i likhet

med underlydande truppförbandschefer — kommit till samma uppfattning,

som den genom kungl. brefvet den 19 maj 1905 förordnade kommittén

för verkställande af utredning angående befästningsanordningarna vid Boden

gjort gällande. i detta ämne, då den framhållit »nödvändigheten af att

Bodens befästningar erhålla en fullt betryggande bevakning äfven i fredstid

och att denna därför bör bestridas af militära vakter.»

Af meranämnda utlåtande fram ginge äfven, att frågan om ordnande

af en fullt effektiv bevakning af de permanenta verken (vaktgöring vid

desamma), icke kunde på ett tillfredsställande sätt lösas med mindre än

att en tillräckligt stor säkerhetsbesättning ständigt funnes förlagd i Boden,

en anordning, som ur andra synnerligen viktiga synpunkter°vore oundgänglig,

och hvarom framställning till Kungl. Maj:t blifvit gjord i särskild

skrifvelse den 17 december 1908.

Hvad revisorerna i fråga om bevakningen af fästningsanläggningarna

vid Boden uttalat, finner utskottet visserligen befogadt. Men då, såsom

af kommendantens pa platsens yttrande framgår, åtgärder redan vidtagits

för denna angelägenhets ordnande, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må vid hvad i detta ärende förekommit

låta bero.

§ 4.

(Rev. her. par. 77; uti. pag. 618 och 619.)

Revisorerna hafva vidare anfört att, sedan 1905 års Riksdag bifallit gtd.girdé.- Kungl. Maj:ts proposition angående nytt öfningsfält för arméns i Stock-i‘mm,''"i‘”‘en,

holm eller i dess närhet förlagda trupper samt försäljning af två områden

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

å norra Djurgården, hade Kungl. Maj:t enligt beslut den 30 juni samma

år uppdragit åt arméförvaltningens fortifikationsdepartement att med biträde

af öfversten J. A. Amundson och kanslirådet J. E. J. Olbers vidtaga

åtgärder till verkställande af Riksdagens beslut.

Kungl. Maj:t hade sedermera på därom gjord framställning den 25

augusti 1905 för ifrågavarande ändamål tillsatt en kommission, bestående

af ^generalmajoren R. V. T. Berg såsom ordförande, samt öfverste Amundson

och kanslirådet Olbers såsom ledamöter; och hade Kungl. Maj:t därvid

föreskrifvit bland annat, att fortifikationsdepartementet af omhänderhafvande

medel skulle tillhandahålla kommissionen nödiga förskott för

bestridande af expenser och öfriga utgifter, hvilka enligt kommissionens

bepröfvande kunde blifva erforderliga för uppdragets fullgörande.

Af medel, som därefter på rekvisition af kommissionen mot redovisningsskyldighet

utanordnats till densamma, hade endast en del blifvit af

kommissionen till arméförvaltningen redovisad; de oredovisade beloppen

utgjorde dels 34,684 kronor, som utan behörig verifikation upptagits i en

till arméförvaltningen inkommen redovisningsräkning öfver till kommissionen

utanordnade medel för tiden den 1 oktober 31 december 1907,

dels ock under år 1908 till kommissionen utanordnade 68,000 kronor, för

hvilka ej någon redovisning af kommissionen afgifvits.

På grund af hvad sålunda förekommit, hade arméförvaltningen låtit

till Stockholms rådstufvurätt instämma kommissionens förbemälde ordförande

och ledamöter, med yrkande, att den måtte åläggas afgifva behörig

redovisning för de af kommissionen från arméförvaltningen uppburna förskottsmedlen

äfvensom, att de måtte förpliktas en för alla och alla för en

att till kronan återbära de belopp jämte ränta, som af berörda förskottsmedel

icke utgifvits för ändamål, som folie inom det åt kommissionen

lämnade uppdraget.

Hvad i detta ärende förekommit, hade revisorerna ansett sig böra

bringa till Riksdagens kännedom.

I denna fråga har arméförvaltningen å fortifikations- och civila departementet

den 15 januari 1909 afgifvit yttrande och därvid sig utlåtit, att,

såsom revisorerna anfört, de oredovisade beloppen utgjorde dels 34,684

kronor, som upptagits i kommissionens redovisningsräkning för tiden den

1 oktober—den 31 december 1907, dels ock under år 1908 till kommissionen

utanordnade 68,000 kronor, för hvilka ej någon redovisning af

kommissionen lämnats.

Förstnämnda belopp hade, på grund af Kungl. Maj:ts anförda föreskrift

till kommissionen utanordnats af fortifikationsdepartementet, och i

omförmälda redovisningsräkning verificerats med sedermera falska befunna

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

17

handlingar, och hade civila departementet, till hvilket den förut fortilikationsdepartementet

åliggande skyldighet i afseende å förskottsmedels tillhandahållande

blifvit genom den nya instruktionen för arméförvaltningen

Överflyttad, utanordnat det för år 1908 angifna belopp, för hvilket redovisning

af kommissionen ej afgifvits.

Utöfver hvad nu anförts och af revisorerna i öfrigt omförmälts, hade

fortifikations- och civila departementen ej annat att tillägga, än att den

vid Stockholms rådstufvurätt genom arméförvaltningens ombudsman mot

kommissionens ledamöter anhängigg]orda talan om redovisnings- och ersättningsskyldighet

ännu vore på rådstufvurättens pröfning beroende.

Hvad revisorerna i förevarande afseende meddelat finner utskottet

vara i synnerligt hög grad ägnadt att ådraga sig uppmärksamhet. Då

saken emellertid för närvarande är föremål för domstols pröfning, lärer

någon åtgärd från Riksdagens sida icke däri påkallas, utan har utskottet

endast velat hvad i ärendet förekommit för Riksdagen

omförmäla.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 78; uti. pag. 618 samt 631 och 632.)

Enligt hvad revisorerna inhämtat hade fortifikationsbefälhafvaren &Ang. bristande

Gottland, å statens vägnar, jämlikt kontrakt den 31 maj 1907 för

köpeskilling af 515 kronor till handlanden K. F. Smitterberg försålt afverk- myndigheter

ningsrätten till tre skogslotter vid Fårösund. Samme fortifikationsbefäl-''’^/®"^''"^

häfvare hade vidare enligt kontrakt den 8 juni 1907 till majoren A. L. »ed.

Törner försålt bland annat omkring 3,000 vanliga famnar barrved (4 alnar

långa och 13 kvarter höga) väl kvistad och sorterad samt upplagd vid

kronans bryggor vid Fårösund till ett pris af 8 kronor för hvarje famn.

Sistberörda kontrakt hade därefter med fortifikationsbefälhafvarens tillstånd

den 1 juli 1907 öfverlåtits å grosshandlaren J. Andersson i Stockholm.

Vid granskning af Vaxholms kustartilleriregementes räkenskaper hade

revisorerna funnit, att i kostnaden för eldning och belysning inginge ett

belopp af 770 kronor, utgörande likvid för ett parti ved om 70 famnar,

som regementets detachement vid Fårösund för ett pris af 11 kronor per

famn inköpt af handlanden K. F. Smitterberg. Äfven under år 1908

hade, enligt hvad för revisorerna uppgifvits, för nämnda detachements

räkning inköpts ved, som levererats af grosshandlaren J. Andersson till ett

Bill. till Biksd. Prof. 1909. 4 Sand. 1 Afd. 135 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

pris af 14 kronor famnen. Vidare hade enligt hvad räkenskaperna utvisade

för regementets behof i Vaxholm enligt kontrakt den 27 juli 1907

med handlanden C. Andersson i Stockholm inköpts ett parti ved, som

betalts med 23 kronor 25 öre per famn.

Revisorerna hade funnit anmärkningsvärd^ att aftal icke träffats de

militära myndigheterna emellan rörande inköp af ved för kustartilleriets

räkning och i all synnerhet, att de priser kustartilleriet nödgats betala

betydligt öfverstigit hvad, på sätt ofvan nämnts, fortifikationen vid försäljning

till enskild person erhållit.

Denna anmärkning har besvarats af marinförvaltningen i yttrande

den lo januari 1909, däruti nämnda ämbetsverk anfört följande:

»Då marken närmast omkring batterierna vid Fårösund för några år

sedan förvärfvades för sjöförsvarets räkning i syfte att fria skjutfält skulle

åstadkommas genom undanröjande af den inpå batterierna växande skogen

erhöll fortifikationsbefälhafvaren å Gottland uppdrag att låta utföra detta

röjningsarbete på för kronan förmånligaste sätt. Då eget folk för arbetets

utförande ej stod denne till buds och det skulle blifvit alltför dyrt att

lega sådant, synnerligast för röjning vid det öfver en mil från Fårösund

liggande 2:a batteriet, ansåg fortifikationsbefälhafvaren det vara förmånligast

att söka sälja afverkningsrätten till skogen. Vid utbjudandet häraf

inkommo emellertid ej några anbud eller i allt fall ej några antagliga sådana;

och torde anledningen härtill hafva varit, att allt virke, såväl dugligt

som odugligt, måste borttagas, för att fria skjutfält skulle erhållas.

Då sedermera försök gjordes att lega folk för ifrågavarande röjning, kröntes

ej heller dessa med någon större framgång.

För försäljning af upphuggen ved hade fortifikationsbefälhafvaren

äfven vändt sig till detachementsbefälhafvaren i Fårösund, som, enligt hvad

denne upplyst i en till marinförvaltningen den 9 innevarande januari

ställd skrifvelse, visserligen år 1905 af fortifikationsbefälhafvaren upphandlat

ved för detachementets behof, men ansett det år 1907 begärda

priset vara väl högt i betraktande af, att den då utbjudna veden skulle

levereras vid den på långt afstånd från kustartillerietablissementet i Fårösund

liggande bryggan vid 2:a batteriet.

Fortifikationsbefälhafvaren sökte äfven genom personligt hän vändande

till dem, som kunde antagas vilja köpa afverkningsrätt till områdena införskaffa

antagliga anbud. Detta hänvändande medförde likväl ej heller

önskadt resultat, ehuruväl handlanden K. F. Smitterberg köpte afverkningsrätten

till ett par mindre skogslotter.

Emellertid hade röjningsarbetet så småningom kunnat börjas och

slutligen utförts, därvid den upphuggna veden, som icke var af prima

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

19

beskaffenhet, upplagts ofvanför bryggan vid 2:a batteriet. Vid ett besök,

som majoren A. L. Törner sedermera gjorde å platsen, lyckades fortifikationsbelälhafvaren

att med denne uppgöra om köp af hela vedpartiet till

ett pris af 8 kronor per famn, hvilket pris, med hänsyn till såväl vedens

beskaffenhet som kostnaderna för dess transport först till båt vid den

mycket långa bryggan och sedan därifrån, måste anses fullt nöjaktigt.

Angeläget var ju äfven att få bort de skymmande vedtrafvarna från batteriets

skjutfält.

Den ved, som detachementsbefälhafvaren under år 1907 inköpt af

Smitterberg för ett pris af 11 kronor per famn, var, enligt hvad nämnda

befälhafvare i sin förberörda skrifvelse till marinförvaltningen upplyst,

huggen på Smitterberg tillhörig mark; och torde vedens pris hafva betingats

dels af dess beskaffenhet och dels däraf, att densamma levererats

vid själfva kasernetablissementet. Att kronan vid inköp under år 1908

af ved fått liksom enskilda vidkännas afsevärdt högre pris än under föregående

år, lärer vara helt naturligt med hänsyn till denna artikels nuvarande

prisläge, särskildt efter Riksdagens den 9 maj 1908 fattade beslut

angående skogsvårdslag för Gottland».

Utskottet har funnit anmärkningsvärd^ att, såsom i förevarande fall

ägt rum, en militär myndighet till enskilda personer, däraf en officer

i tjänst, försålt en vara, hvilken en annan militär myndighet, tillhörande

samma truppförband som omförmälda officer, under samma år från enskild

person för det allmännas räkning upphandlat till högre pris, än

den förstnämnda myndigheten erhållit; hvarvid upphandlingen försiggått

dels å samma plats, där försäljningen ägt rum, och dels å annan förläggningsort,

i sistnämnda fall med högst betydlig prisskillnad. Med

anledning af hvad sålunda förekommit får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande

på hvad sätt en bättre samverkan mellan olika förvaltande

statsmyndigheter må kunna åvägabringas i syfte

att vid köp och försäljning undvika mellanhänder.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

§ 6.

(Rev. ber. pag. 78 och 79; uti. pag. 621—624).

Ang. bristande Vidare hafva revisorerna meddelat, att jägmästaren i Tivedens revir

JuaTmåuäÅ en till arbetsofliceren vid ammunitionsfabrikens afdelning å Karlsborg

och civil den 20 november 1906 aflåten skrifvelse erbjudit sig att från kronoparken

''försäljning "cftGranvik till ammunitionsfabriken leverera omkring 80 storstigar träkol till

inköp af kol.qtt pris af 26 kronor per stig, motsvarande alltså 65 öre för hektoliter.

Bemälde arbetsofficer förklarade emellertid i svarsskrifvelse den 28

december samma år, att anbudet ej antagits, »emedan det varit för ammunitionsfabriken

mindre fördelaktigt än ett annat inkommet anbud».

Omförmälda kol försåldes sedermera i början af år 1907 af bemälda

jägmästare till A. Kindbom i Karlsborg till följande priser, nämligen dels

vid Hanken, beläget på omkring en half mils afstånd från fästningen, 35,5

storstigar å 20,80 kronor, motsvarande 52 öre per hektoliter, hvilket pris

vid kolens framforslande till fästningen skulle ökas med 2 å 3 öre per

hektoliter, samt dels vid ammunitionsfabriken 46,92 storstigar å 23,20

kronor, motsvarande 58 öre per hektoliter.

Vid granskning af ammunitionsfabrikens räkenskaper hade revisorerna

funnit, att under tiden januari—maj 1907 för fabrikens räkning

från bemälde Kindbom inköpts 6,445 hektoliter träkol för ett pris af 65

öre per hektoliter eller således samma pris, hvartill jägmästaren erbjudit

sig att till fabriken leverera kolen; och hade revisorerna vidare funnit,

att under tiden juni—december 1907 träkol levererats af Kindbom till

fabriken för ett pris af 75 öre per hektoliter, hvilket sistnämnda pris, enligt

hvad revisorerna inhämtat, erlagts af fabriken äfven under slutet af

år 1906.

Det hade synts revisorerna anmärkningsvärdt, att, sedan jägmästarens

ofvannämnda anbud från ammunitionsfabrikens sida förkastats, vid de

kolinköp för fabrikens räkning, som därefter ägt rum, betalats priser,

hvilka i ena fallet varit desamma, som jägmästaren begärt, och i andra

fallet till och med öfverstigit dessa sistnämnda.

I utlåtande den 14 januari 1909 öfver denna framställning har arméförvaltningen

å artilleridepartementet meddelat, att departementet däröfver

inhämtat förklaring från styresmannen för ammunitionsfabriken, hvilken i

anledning häraf insändt en skrifvelse i ämnet af arbetsofficeren vid fabrikens

afdelning å Karlsborg, uti hvilken skrifvelse anförts följande:

»I juli månad 1906 infordrades genom annons i »Tidning för leveranser

till staten in. m.» samt i ortstidningar anbud å träkol. Af tvenne

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

21

då inkomna anbud antogs det af handlanden A. Kindbom afgifna å 75

öre per hektoliter, då detta nämligen var 10 öre per hektoliter billigare

än det andra. Leveransen skulle ske på rekvisition och månadsvis, emedan

härvarande upplagsplats för träkol ej rymde mera än hvad som åtgick

under cirka 1 månad. Då de tillverkningar, vid hvilka träkol användas,

just vid denna tid befunno sig i ständig stegring, och då träkolsförbrukningen

äfven är beroende af olika materials beskaffenhet, förbrukades

den kontrakterade kvantiteten träkol (9,000 hektoliter) hastigare än ursprungligen

var beräknadt, hvarför förnyad upphandling ägde rum.

Jägmästaren i Tivedens revir hade per telefon gjort förfrågan, huruvida

ammunitionsfabriken hade behof af träkol samt angående det pris,

efter hvilket de härstädes varit betalda, hvarvid jag anmodat honom inkomma

med skriftligt anbud. Likaledes infordrades från handlanden A.

Kindbom nytt anbud på vinterbehofvet af träkol.

Priserna ställde sig nu lika, men under det att anbudet från Tivedens

revir endast gällde ett obetydligt parti, kunde jag genom handlanden A.

Kindbom erhålla hela behofvet för månaderna januari—maj. Under sådana

omständigheter ansåg jag det vara förmånligare för ammunitionsfabriken

att taga det senare anbudet samt meddelade omförmälde jägmästare, att

hans anbud ej antagits, »emedan det varit för ammunitionsfabriken mindre

fördelaktigt än ett annat inkommet anbud‘.

Skulle jag handlat annorlunda och just under den tid, då träkol kunna

lättast anskaffas och hittransporteras samt ställa sig billigast, antagit

en ny leverantör, som ej kunde lämna billigare vara och därtill endast en

bråkdel af behofvet, torde det ej vara tvifvel underkastadt, att jag därigenom

tillskyndat ammunitionsfabriken en förlust. Sedan de af omförmälda

jägmästare erbjudna cirka 3,200 hektoliter blifvit förbrukade, skulle

jag med allra största sannolikhet blifvit nödsakad betala träkol efter det

högre priset, nämligen 75 öre per hektoliter, hvarigenom förlusten skulle

uppgått till ej mindre än cirka 320 kronor.

Under sommaren 1907 infordrades anbud under hand, emedan en

öfvergång till andra ugnar, däri eldning med träkol ej skulle förekomma,

var tilltänkt, och då tidpunkten för dessa ugnars uppmurning ej kunde

exakt bestämmas. Ett afbrott i tillverkningen i och för denna ommurning

måste nämligen ske, och det gällde, att göra detta afbrott så kort

som möjligt.

Priset å träkol hade vid denna årstid stigit, och det ställde sig ånyo

på 75 öre per hektoliter tills längre fram på vintern, då det nedgick till

70 öre.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

Priserna å träkol kunna förefalla höga, men för att söka nedbringa

dem har jag vid flera föregående tillfällen per telefon meddelat just jägmästaren

i Tivedens revir (förut Vadsbo revir), då annons angående upphandling

af träkol samt äfven af ved, hvarå ständig prisstegring äger

rum, varit i tidningar införd. Häri synes jag dock hafva gjort en stor

missräkning, då nämligen, oaktadt kronoegendomen Granviks närbelägenhet,

anbud från detta håll ännu ej vid sådana tillfällen inkommit, hvarjämte

det framgått af den upphandling, som gifvit anledning till Riksdagens

revisorers anmärkning, att nämnda kronoegendom ej velat bidraga till

prisets sänkning. Den nedgång i pris, som vid detta tillfälle ägde rum,

torde nämligen helt och hållet tillskrifvas årstiden.

Att i öfrigt bemälde jägmästare ansett sig kunna försälja träkol billigare

till en enskild person än till härvarande ammunitionsfabrik, är ett

förhållande, i hvilket jag ej torde hafva någon del».

För egen del har arméförvaltningens artilleridepartementet anfört, att

ehuru departementet ej kunde annat finna, än att arbetsofficeren vid upphandlingen

författningsenligt förfarit, ansåge departementet likväl en

oegentlighet föreligga i det förhållande, att han icke genom statens representant

i en annan förvaltningsgren kunnat för billigaste pris tillgodose

föreliggande behof af träkol i den mån, tillgång därtill funnits. Till

förekommande af dylikt missförhållande, såvidt gällande entreprenadförfattning

ej utgjorde hinder, hade artilleridepartementet nu för sina underlydande

föreskrifvit, att då upphandling skulle ske af varor å ort, där

dylika varor kunde af staten själf föryttras, och upphandlingen beräknades

ej öfverstiga det värde, som för centralmyndighets befogenhet att antaga

anbud under hand vore föreskrifvet, sådana anbud skulle af vederbörande

tjänsteman eller förvaltningsmyndighet infordras och tillika med uppgift

om de i orten gängse pris å enahanda varor insändas till artilleridepartementet,

som därefter ville om upphandlingen efter omständigheterna fatta

beslut.

Hvad i detta ärende förekommit har utskottet, under hänvisning till

hvad utskottet under näst föregående paragraf föreslagit, härmed velat för

Riksdagen

omförmäla.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

23

Marinförvaltningen.

§ 7.

(Rev. ber. pag. 122 och 123; uti. pag. 630).

Tnder erinran, att 1909 års Riksdag på Kungl. Maj:ts framställning

till ändring af 2:a kl. pansarbåtarna Thordön och Tirfing, beviljat ett anslag

af 660,000 kronor, däraf 400,000 kronor till själfva förändringen och

återstoden för artillerikostnad jämte kostnad för ammunitionsutredningar,

samt att af omförmälda anslag anvisats för år 1901 resp. 100,000 kronor

och för hvardera åren 1902 och 1903 280,000 kronor, hafva revisorerna

meddelat, att de ifrågavarande arbetena utförts beträffande Thordön å

flottans varf i Karlskrona och i fråga om Tirfing vid Bergsunds mekaniska

verkstad invid Stockholm.

Arbetet med nämnda två fartygs förändring hade — fortsätta revisorerna

— dragit kostnader, som öfverstigit det beviljade anslaget för

Tirfing med 129,141 kronor 54 öre och för Thordön med 190,488 kronor,

eller således för den senare med i rundt tal 60,000 kronor mera än för

den förra.

Hvad anginge den tid, som tagits i anspråk för arbetet, utgjorde

denna för Tirfing omkring tretton månader, under det att förändringen

af Thordön pågått — visserligen med betydande afbrott — från sommaren

år 1902 till hösten år 1905.

Vid besök, som revisorerna aflagt a varfvet, voro å därvarande verkstad

4 st. l:a kl. torpedbåtar under arbete, nämligen Castor och Pollux,

till hvilkas byggande 1906 års Riksdag beviljat medel, samt Vesta och

Vega, hvartill 1907 års Riksdag lämnat anslag. Enligt uppgift beräknades

de båda förstnämnda blifva färdiga under 1909 års sommar och de

bada sistnämnda möjligen inom 1909 års utgång.

Af de torpedbåtar, därtill medel anvisats samtidigt med de här ofvan

nämnda, men hvilkas byggande öfverlämnats åt enskild verkstad, väntades

två färdiga under år 1908, och ytterligare två blifva fullbordade under

loppet af nästkommande sommar.

Af det anförda syntes framgå, att nybyggnader, som utfördes vid

flottans varf i Karlskrona, kräfde såväl större kostnader som ock afsevärdt

längre tid än motsvarande arbete vid enskild verkstad.

Revisorerna hade ock vid sitt besök på platsen fått den uppfattningen,

Ang. flottans

varf i

Karlskrona.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

att särskilt maskinverkstaden vore trång och otidsenlig samt i saknad af

moderna maskinella hjälpmedel. , c..

Då emellertid, enligt hvad revisorerna hade sig bekant, hithörande tor

hållanden redan voro föremål för särskild utredning och pröfning, hade

revisorerna endast velat fästa uppmärksamheten å hvad de i förenämnda

afseenden iakttagit. _ , . . c.. ,,

Med anledning af hvad revisorerna sålunda anfört, har marmlorvalt
nino-en

i utlåtande den 15 januari 1909 framhållit, att åtskilliga vid flottans

varf utförda fartygsbyggnader dragit mindre kostnader än liknande

arbeten, som anförtrotts åt enskilda verkstäder, äfvensom att marmtorvaltnhmen,

i den mån af Riksdagen anvisade medel stått till förfogande, städse

sökt tillse, att maskinverkstaden med hänsyn till såväl utrymme som tillgång

på arbetsmaskiner m. m. skulle fylla de anspråk, som skäligen kunde

ställas på densamma.

Af hvad revisorerna i förevarande afseende meddelat, finner utskottet,

i likhet med dessa, det framgå, att flottans varf i Karlskrona för nybyggnader

kräfver såväl större kostnader som ock längre tid än en enskild

verkstad. Med anledning häraf och då varfvet gifvetvis, allt efter som

flottan tillväxer, måste mer och mer tagas i anspråk för reparationer och

dylika arbeten, som tarfva omedelbart utförande, har utskottet velat ifrågasätta,

huruvida det icke vore lämpligt, att varfvet mindre än för närvarande

är fallet sysselsättes med nybyggnader. Då emellertid hithörande

förhållanden äro föremål för utredning, har utskottet endast velat hvad i

detta ärende förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Ang. ifrågasatt

ändring i rikshufvudboken
-

Statskontoret.

§ 8.

(Rev. ber. pag 242 och 243; uti. pag. 679—681.)

Beträffande rikshufvudboken hafva revisorerna anfört följande:

»Med hänsyn till det betydande anlitande af utländsk kredit för statens

räkning, som under senaste åren ägt rum och framdeles än vidare

kan ifrågakomma, hafva revisorerna funnit önskvärdt, att kännedom om

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 204.

25

svenska statens tillgångar må blifva lättare tillgänglig och mera allmänt

spridd än hvad för närvarande torde vara fallet.

Visserligen angifver statskontoret hvart nionde år räknadt från år

18G7 — senast år 1903 — en mycket detaljerad redogörelse för det mesta

af statens egendom; men denna redogörelse offentliggöres endast uti ett

af statsutskottet afgifvet memorial och lärer vara för de flesta och framför

allt för utlandet obekant. Alltsedan år 1888 har i statsrevisorernas berättelse

angående statsverket såsom inledning intagits en öfversikt af statsverkets

finansiella ställning vid slutet af revisionsåret. Denna redogörelse

torde dock vara föga uppmärksammad. Likaså förekommer sedan 1901 i

»Sammandrag af Sveriges officiella statistik» en kortfattad tabell öfver

statens tillgångar och skulder, men äfven denna är säkerligen icke så känd,

som önskligt vore. Fastmer är att befara, att utlandets bankirer och börsmän

företrädesvis i »Kapitalkonto till Rikshufvudboken» söka upplysning

i detta ämne, därtill föranledda icke minst af själfva titeln på detta sammandrag

af statsverkets räkenskaper.

Som bekant upptager emellertid kapitalkontot till rikshufvudboken

blott vissa slag af statens egendom. Andra knappt mindre betj^dande poster

saknas fullständigt, så t. ex. det bokförda värdet af telegrafverkets egendom

samt taxeringsvärdet å de under domänstyrelsens förvaltning stående kronoegendomar

och kronoparker m. m. Däremot upptagas bland tillgångarna

flera fonder, som icke tillhöra staten och som därför synas böra redovisas

utan sammanblandning med statens egendom.

Ett önskemål vore, enligt revisorernas mening, att ändring i nu berörda

afseende kunde ske i rikshufvudboken samt därigenom i »Kapitalkontot

till rikshufvudboken», så att denna publikation mera än hvad nu

är fallet komme att motsvara sin titel.

På grund af kungl. brefvet den 30 december 1874 fanns vid kapitalkonto

till rikshufvudboken för åren 1873, 1874 och 1875 fogad en öfversikt

af svenska statens finansiella ställning, hvilken sammanfattning af

statens tillgångar och skulder dock var mycket summarisk och ofullständig.

Efter nämnda tid och enligt föreskrift i kungl. brefvet den 12 april 1878

har någon sådan öfversikt icke vidare bilagts det tryckta kapitalkontot.

Denna öfversikt upphörde nämligen i sammanhang därmed att på grund af

sistnämnda kungl. bref från och med år 1876 den ändring vidtogs i rikshufvudboken,

att statens tillgångar i j ärnvägsanläggningar med därtill hörande

byggnader, rörlig materiel samt förråd af materialier och inventarier m. m.

i densamma redovisades och upptogs under rubrik »Statens järnvägar med

därtill hörande materiel och förlag». En sådan fristående öfversikt torde

också vara öfverflödig, därest åt rikshufvudboken beredes erforderlig full
Bih.

till Riksd. Prof. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 135 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

ständighet; och lämpligast torde vara, att just från denna räkenskap må

kunna inhämtas alla erforderliga upplysningar om statens finansiella ställning.

Ett sådant syfte synes kunna vinnas, om i rikshufvudboken införes

ej mindre en räkning eller s. k. fond för statens telegraf och telefoner

med därtill hörande materiel och förlag på sätt beträffande järnvägarne

redan äger rum, än äfven, på enahanda sätt, de under domänstyrelsens

förvaltning ställda jordbruksdomäner och skogsfastigheter samt vattenfall

jämte annan egendom äfvensom riksbankens fonder i likhet med hvad nu

sker i fråga om riksgäldsverkets fonder.

Med afseende å vikten däraf, att den kreditgifvande allmänheten, särskilt

utlandets, må äga tillgång till en för landets kredit betydelsefull

öfversikt af dess tillgångar, hafva revisorerna velat uttala önskvärdheten

af att rikshufvudboken må varda i angifna hänseenden fullständigad och

rättad samt att följaktligen dess kapitalkonto, som årligen till trycket befordras,

må erhålla de uttömmande och tillförlitliga uppgifter, som af en

sådan publikation måste förväntas.»

Statskontoret, som den 14 januari 1909 afgifvit utlåtande i anledning

af revisorernas ofvanintagna framställning, har Häröfver yttrat sig sålunda:

»I likhet med revisorerna anser statskontoret det vara önskvärdt, att

kännedom om svenska statens tillgångar må blifva lättare tillgänglig och

mera allmänt spridd än hvad för närvarande torde vara fallet. Hvarken

den i ett statsutskottets memorial hvart nionde år förefintliga, af statskontoret

upprättade redogörelse för det mesta af statens egendom eller

den i statsrevisorernas berättelse sedan 1888 årligen intagna öfversikt af

statsverkets finansiella ställning vid slutet af revisionsåret synes vara af

beskaffenhet att fylla behofvet af en lätt tillgänglig framställning i berörda

hänseende. Och den kortfattade tabell, som sedan år 1901 förekommit

i »Sammandrag af Sveriges officiella statistik», lärer hafva tillkommit

på enskildt initiativ och kan när som helst upphöra.

Rikshufvudboken har i första rummet till syfte att utgöra en budgetredovisning,

alltså en redovisning af de enligt riksstaten påräknade inkomsterna

och de enligt samma stat medgifna utgifterna. I rikshufvudboken

har dessutom inrymts redogörelse för vissa af statsverket förvaltade

fonder. Att dessa olika i rikshufvudboken ingående medelsredovisningar

sammanfattats uti vissa kapitalkonton har endast bokföringstekniska skäl,

och dessa sammanfattande konton göra icke anspråk på att äga värde

såsom uttömmande statistiskt material till bedömande af statens finansiella

ställning på det hela.

Om Härför enskilda personer — inom eller utom landet — af det från

trycket utgifna utdrag ur rikshufvudboken, som benämnes »kapitalkonto

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

27

till rikshufvudboken med tablåer och bilagor», låta förleda sig till felaktiga

slutsatser om svenska statens finansiella ställning, är detta visserligen

ganska beklagligt, men torde knappast kunna undgås ens genom en

fullständig omläggning af hela räkenskapsmetoden, enär en räkenskap

öfver en så mångskiftande och vidtomfattande förvaltning som statsverkets,

riksgäldsverkets och bankoverkets icke kan undgå att för den utanför

stående te sig ganska invecklad och svårfattlig.

Om man anser, att rikshufvudboken, hvilken, såsom statskontoret redan

framhållit, i hufvudsak afser att att göra en budgetredovisning, för närvarande

är tillfredsställande ur bokföringsteknisk synpunkt, lärer det af

revisorerna uppställda önskemålet nödtorftligen kunna vinnas genom offentliggörande

i sammanhang med kapitalkontot till rikshufvudboken af

tablåer öfver statens finansiella ställning på det hela, däri kunde inrymmas

— förutom uppgifter om värdet å staten tillhöriga fastigheter, skogar,

vattenfall och dylikt — jämväl riksbankens fonder m. m. Denna öfversikt

borde då för att vinna erforderligt beaktande erhålla plats främst i publikationen,

före själfva budgetredovisningen och dess kapitalkonto. Det

af revisorerna afsedda syftet skulle ytterligare befrämjas, om denna

öfversikt meddelades jämväl i fransk öfversättning.

Något hinder för en sådan anordning synes icke föreligga och om

densamma vidtages, lärer det icke vara erforderligt att, som revisorerna

synas afse, inrymma statens fastigheter och samtliga kapitaltillgångar,

enkannerligen riksbankens fonder, i rikshufvudboken, hvilket utan tvifvel

skulle möta flere formella svårigheter och dessutom skymma dess hufvudändamål,

som är att utgöra en budgetredovisning. De missuppfattningar

om statens finansiella ställning, till hvilka kapitalkontot, enligt revisorernas

förmenande, gifvit anledning, torde just hafva uppkommit däraf, att i

rikshufvudboken inrymts statsjärnvägarnes kapitaltillgångar, under det att

andra likställda kapitaltillgångar där saknas. Riktigare synes vara att

utlämna nämnda tillgångar vid rikshufvudbokens upprättande, så att densamma

komme att framstå såsom en ren budgetredovisning. I sammanhang

härmed kunde man ock förändra titeln å den publikation, som nu

innefattar »kapitalkonto till rikshufvudboken», så att densamma komme

att benämnas: »öfversikt af svenska statens finansiella ställning samt

budgetredovisning».

Därest Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen finna revisorernas framställning

böra föranleda till vidare åtgärd, lärer statskontoret undfå nådig

föreskrift att i ämnet framlägga förslag».

Öu Ö

Då det måste betraktas såsom en afsevärd brist hos rikshufvudboken

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

i dess nuvarande skick, att af densamma icke kan erhållas fullständig

kännedom om statsverkets finansiella ställning, har utskottet med anledning

af revisorernas förevarande framställning ansett sig böra hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke i afseende å rikshufvudbokens innehåll

och uppställning må vidtagas sådan förändring, att i

densamma kommer att intagas en fullständig sammanfattning

af statsverkets samtliga tillgångar och skulder.

Stämpeluppbörden.

§ 9.

(Rev. ber. pag. 246; uti. pag. 681 och 682).

Ang. slcårpt

kontroll öfver

vissa stämpelafgift

er 8

erläggande.

Vidare hafva revisorerna anfört följande:

»I förordningen angående stämpelafgiften den 18 september 1908 är, i

likhet med hvad som finnes intaget i föregående förordning angående samma

ämne, stadgadt, bland annat, att »fullmakt å ämbete och tjänst» skall, med

vissa uppgifna undantag, »förses för den, som första gången undfått befordran

till ämbete eller tjänst med ordinarie lön, med stämpel till belopp

af 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af lönen, men för den, som erhållit

befordran, som medför högre lön, till belopp af 3 kronor för hvarje

fulla 100 kronor af skillnaden mellan den stämpelafgift underkastade lön,

löntagaren näst förut innehaft, och den, som erhålles; dock att stämpel

för fullmakt å ämbete eller tjänst, som icke medför rätt till tjänstgöringspenningar,

beräknas för endast två tredjedelar af lönen.

Vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, därmed jämförlig uppflyttning

från lägre till högre lönegrad eller lönereglering utgöres stämpel

med 3 kronor för hvarje fulla 100 kronor af skillnaden mellan den stämpelafgift

underkastade lön, löntagaren näst förut innehaft och den, som erhålles».

Härjämte stadgas i samma förordning, att protokoll, hvarigenom

ämbete eller tjänst tillsättes, är beträffande stämpelbeläggning lika med

fullmakt.

Det sätt, på hvilket stämpelbeläggningen enligt anförda bestämmelser

skall utföras, eller den ursprungliga utnämningshandlingens förseende med

stämpel ej blott vid första befordran till ämbete och tjänst utan äfven

sedermera vid löneförhöjning i följd af ålderstillägg, uppflyttning från

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

29

lägre till högre lönegrad eller lönereglering, synes icke innebära tillfyllestgörande

kontroll öfver, att stämpelbeläggningen i föreskrifven ordning

äger rum, då det i dessa fall lärer ankomma på den, som är skyldig utgöra

stämpelafgift, att själf ombestyra vederbörande handlings förseende

med stämpel. På grund häraf och med hänsyn till de omfattande löneregleringar,

som under revisionsåret trädt i kraft och alltjämt torde komma

att åvägabringas, hafva revisorerna velat framhålla vikten däraf, att bestämmelser

utfärdas till vinnande af skärpt kontroll öfver, att föreskrifven

afgift för stämpel i angifna fall kommer statsverket till godo.»

Med anledning af hvad revisorerna sålunda anfört har statskontoret i

utlåtande den 24 december 1908 till en början erinrat därom, att såväl i

då gällande kungl. förordning af den 2 juni 1899 angående stampelafgiften

(4 § 4 mom.) som i den kungl. förordningen af den 18 september 1908

angående stämpelafgiften (5 §), hvilken med 1909 års ingång trädt i kraft,

funnes stadgadt, att ämbets- eller tjänsteman ej finge tillgodonjuta honom

tillagd lön eller förhöjning däri, innan han hos den myndighet, där han

ägde uppbära lönen, uppvisat fullmakten, behörigen försedd med stämpel.

Uti nu anförda bestämmelse läge otvifvelaktigt — anför ämbetsverket

vidare — den kraftigast verkande påföljd, som kunde stadgas till förekommande

af underlåtenhet i fråga om stämpelbeläggning af fullmakt å

ämbete eller tjänst och därmed jämförlig handling.

Det gällde alltså endast att söka komplettera nu åberopade stadgande

i stämpelförordningen med en bestämmelse om skyldighet för viss myndighet

att öfvervaka, det samma stadgande jämväl efterlefdes i hvarje särskildt

fall.

Statskontoret föreställde sig, att ett sådant öfvervakande lämpligast

borde öfverlämnas åt den granskande myndighet, till hvilken redogörelse

för utbetalta aflöningsmedel författningsenligt skulle ingå; och att därför

en allmän föreskrift borde utfärdas därom, att vid hvarje årsredogörelse

för utbetalta aflöningsmedel redogöraren skulle foga särskild förklaring af

innehåll, att enhvar af de i redogörelsen upptagna löntagare, som under

året tillträdt tjänst eller kommit i åtnjutande af högre aflöning än han

förut ägt uppbära, för redogöraren uppvisat fullmakt, konstitutorial eller

annan handling, på grund af hvilken lön blifvit till honom utbetald, samt

att den företedda handlingen därvid befunnits vara belagd med stämpel

till behörigt belopp.

Då utskottet har anledning antaga, att ifrågavarade stämpelafgift i

många fall icke, såsom vederbort, erlagts, samt kontrollen öfver stämpeluppbörden

i detta afseende alltså icke kan anses nöjaktigt ordnad, får utskottet,

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 4 Sand. 1 Afd. 135 Haft. 5

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 204.

på grund af revisorernas förevarande framställning och med afseende å

hvad statskontoret i ämnet anfört, hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,

huruvida icke — i syfte att åstadkomma skärpt kontroll

öfver efterlefnaden af stadgandet angående stämpel å

fullmakt å ämbete eller tjänst i gällande stämpelförordning

— nämnda stadgande lämpligen kunde fullständigas

med en bestämmelse om skyldighet för vederbörande

myndighet att öfvervaka, att stadgandet jämväl

i hvarje särskild! fall efterlefves, samt därefter för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill utredningen må

föranleda.

§ 10.

Hvad i öfrigt blifvit af revisorerna anmäldt och erinradt har utskottet

funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande

vid behandlingen af de utgiftsanslag, revisorernas framställning berört,

dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara af vederbörandes utlåtande

nöjaktigt förklarad!, dels ej vara af den vikt, att, oaktadt förklaringen ej

varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd bort af förhållandena

föranledas, dels slutligen icke hafva varit af beskaffenhet att från utskottets

sida påkalla något yttrande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 14 maj 1909.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

Det skulle här antecknas att herr F. Berg icke deltagit i förestående

ärendens behandling inom utskottet.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A B., 1909.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1909:207 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens dr 1908 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörand s. 1 i texten