Utlåtande, i anledning af väckt motion om utsträckning till 1912 års utgång af den genom förordningen den 11 september 1885 bestämda inlösen af skattefrälseräntor.
1909-03-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1909:67, Utlåtande, i anledning af väckt motion om utsträckning till 1912 års utgång af den genom förordningen den 11 september 1885 bestämda inlösen af skattefrälseräntor.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
1
N:o 67.
Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1909, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om utsträckning till 1912 års
utgång af den genom förordningen den 11 september 1885
bestämda inlösen af skattefrälseräntor.
(I- A.)
I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets förberedande
behandling öfverlämnad motion (n:o 43) har herr Anders Olsson i Tyllered
hemställt, att Riksdagen måtte besluta, att den genom kungl. förordningen
den 11 september 1885 bestämda inlösen af skattefrälseräntor
måtte äfven efter innevarande års utgång äga rum, därest vederbörande
ränteägare, som ville begagna sig af denna inlösen, därom i
den ordning samma författning stadgade, gjorde anmälan inom utgången
af år 1912.
Till stöd för denna framställning har motionären — efter erinran,
hurusom 1906 års Riksdag i anledning af ett af motionären i ämnet
framställdt förslag beslutit att utsträcka tiden för skattefrälseräntornas
inlösen med tre år eller t. o. m. utgången af innevarande år — vidare
anfört, att då emellertid åtskilliga dylika skattefrälseräntor, särskildt sådana
inom Halland, ännu kvarstode oinlösta och där utredning och undersökning
rörande de s. k. Trippiska frälseräntorna, hvarom i motion,
n:o 13, vid 1906 års riksdag ordades, ännu ej hunnit afslutas, det syntes
vara synnerligen önskvärdt, att möjligheten för dessa räntors återvinnande
nu ej afskures, utan att ytterligare minst 3 års anstånd lämnaBih.
till liilcsd. Prot. 1909. 4 Sami. 1 Afd. 38 Höft. (N:o 67.)
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 67.
Utskottets
yttrande.
des. På grund häraf och då det otvifvelaktigt vore för staten en fördel,
om frivilliga aftal med ränteägarne kunde träffas rörande dessa utskylders
förvärfvande till statsverket, hade motionären gjort sin nu förevarande
framställning.
Genom kungl. förordningen den 11 september 1885 föreskrefs,
bland annat, att de räntor å skattefrälsehemman, hvilka genom köp, byte
eller gåfva kommit från kronan i enskild persons eller verks, menighets
eller inrättnings ägo och icke blifvit med jordäganderätten förenade,
skulle, i mån som vederbörande ägare därom tramställde anbud, för
statsverkets räkning inlösas, därest ägare, som ville begagna sig af den
sålunda bestämda inlösen, inom ett år från nämnda dag därom gjorde
anmälan bos kammarkollegium eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Tiden, inom hvilken vederbörande ränteägare borde göra anmälan
för att få begagna sig af ifrågavarande inlösen, bar sedermera genom
upprepade beslut af statsmakterna utsträckts, sista gången jämlikt kungl.
kungörelsen den 20 april 1906 till innevarande års utgång.
Då ej allenast de af motionären uppgifna frälseräntorna utan äfven
andra frälseräntor torde finnas, hvilkas ägare kunna vara villiga att, om
förlängdt tillfälle därtill lämnades, erbjuda dessa räntor till inlösen, och
då det är önskligt, att staten må kunna, såvidt möjligt är, medelst frivilliga
aftal med ränteägarne återvinna dessa utskylder, anser utskottet
ytterligare tillfälle böra beredas till förvärfvande åt staten af desamma
och hemställer alltså,
att Riksdagen, med bifall till herr Olssons ifrågavarande
motion, må besluta, att den genom kungl.
förordningen den 11 september 1885 bestämda inlösen
af skattefrälseräntor må äfven efter innevarande års
utgång äga rum, därest vederbörande ränteägare, som
vill begagna sig af denna inlösen, därom i den ordning,
samma författning stadgar, gör anmälan inom
utgången af år 1912.
Stockholm den 19 mars 1909.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1909.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1909:91 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om utsträckning till 1912 års utgång af den genom förordningen den 11 september 1885 bestämda inlösen af s s. 9 i texten