Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels ock i ämnet väckta motioner.
1910-05-27 · 46 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 44 av 46 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1910:30, Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
1
Nr 30.
Ankom till Riksdagens kansli den 28 maj kl. 12 m.
Betänkande, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst, dels ock i ämnet väckta motioner.
(2:a A.)
Genom proposition nr 89 af den 11 mars 1910, hvilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande af bifogadt
utdrag af stadsrådsprotokollet öfver finansärenden för samma dag, föreslagit
Riksdagen att antaga ett propositionen bilagdt förslag till förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst.
Berörda förslag finnes intaget i den vid detta betänkande fogade bilaga.
Med afseende å innehållet i statsrådsprotokollet anhåller utskottet
att få hänvisa till propositionen.
Jämlikt 40 § riksdagsordningen afgifver bevillningsutskottet härmed
utlåtande öfver ej mindre berörda proposition än äfven nedan omförmälda
inom Riksdagen väckta, till bevillningsutskottet likaledes hänvisade motioner
rörande ifrågavarande ämne.
I motion I: 88 af herr Johan Östberg har yrkats, Motioner.
Ang. ändring
att Riksdagen ville, med afslag å Kungl. Maj:ts 1 * * * * * * ^ 8^ch
förslag att låta inflytande bevillning användas för mot
svarande
anslag till landsting och städer, som icke del
taga
i landsting, vidtaga följande ändringar i Kungl.
Bihang till Tliksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 27 Höft. (Nr 30). 1
2
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Maj:ts förslag till förordning angående bevillning af
fast egendom samt af inkomst, så att nedanstående
lagrum komma att lyda:
2 §•
För all inom riket belägen fast egendom, hvartill
ock räknas frälseränta, skall, med de undantag, som i
5 § upptagas, bevillning utgöras med tre öre för hvarje
fulla etthundra kronor af fastighetens uppskattade värde.
8 §•
1 mom. — — — — •— — — -— — — —.
3 mom. För inkomst af kapital eller arbete skall,
med iakttagande af bestämmelserna i 12 § härnedan,
bevillning erläggas med en half procent af inkomstbeloppet.
4 mom. Inkomst taxeras i jämna hundratal kronor,
så att öfver skjutande belopp, som icke uppgår till fullt
hundratal, bortfaller. Inkomst, som understiger 200
kronor, taxeras icke i något fall.
11 §•
1 mom. Vid beräkning af skattskyldigs inkomst
nästföregående år må afdrag icke ske:
a) för den skattskyldiges och hans familjs lefnadskostnader
samt etc. . . .
2 mom. Däremot må afdrag ske:
l:o) vid beräkning af inkomst utaf kapital:
för utskylder, förvaltningskostnader och ränta å
upplånadt kapital;
ägande etc. . . .
2:o) vid beräkning af inkomst utaf arbete:
a) för det genom fastighetsbevillning beskattade
hyresvärdet motsvarande belopp af tre för hundra af
taxeringsvärdet å fastighet, som af ägaren begagnats
3
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i 9 § 2 mom.
a) l:o) och 3:o) sägs;
b) för utskylder samt för ränta å lånt kapital; och
c) med skäligt belopp för etc. . . .
I motion II: 101 af herr B. Johansson i Jönköping har yrkats, Ang. ändring
i 12 § (mot.
... svar. 11 § i
att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i nu gällande be
-
gällande bevillningsförordning, att första stycket af
§ 11 mom. 1 erhåller följande lydelse:
»Bevillning för inkomst af kapital eller arbete
äger icke rum, när den skattskyldiges eller, i fråga om
äkta makar samt deras gemensamma barn under 15 år,
deras sammanräknade
kronor.»
årsinkomster
understigit
500
I motion II: 121 af herr L. J. Carlsson i Malmberget med instäm-^. ändring
i 13 § (mot
-
mande af fem andra af kammarens ledamöter har yrkats, bland annat, svar_ 12 § i
gällande bevillningsförordning'')
m.
m.
att
§ 12 i gällande bevillningsförordning måtte er
-
hålla följande lydelse:
§ 12-
Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och
arbete:
a) patronus ecclesiae: — •—• — -—• -----
b) den, som drifver bankrörelse: — — — — —
den, som idkar järnvägsdrift: —- — — — -—■
den, som idkar kanaldrift: •— — — — —• -—-
den, som med hjälp af ledning tillhandahåller vatten
eller elektrisk energi: — — —• —- — —
förbrukats;
den, som med en arbetsstyrka af minst 20 man
drifver bergsbruk, kalk- och stenbrott, kvarn, sågverk,
fabrik, mekanisk verkstad eller annan industriell näring
eller handtverk eller sådan binäring till jordbruket, för
hvilken bevillning såsom för inkomst af arbete enligt
denna lag skall utgå: för inkomst däraf: vid hufvud
-
4
Bevillningsutskottets Betänkande Nr SO.
Ang. ett tillläggsyrkande
till nästföreg.
motion.
kontoret, å de orter där arbetsplatserna äro belägna
och där arbetarne under anställningstiden äro bosatta.
c) bolag: — — — — — — — — — — —
d) handlande, fabriksägare samt annan yrkes- och
näringsidkare, hvarom ej i b) stadgas; för inkomst af
— — — — — —• -— äfvensom att § 3 i gällande
instruktion för taxeringsmyndigheterna måtte erhålla
följande lydelse:
Instruktion för taxeringsmyndigheterna.
Uppskattning af inkomst.
§ 3-
Med afseende å — — — -—- — finna skälig.
Inkomst af bergsbruk, kalk- och stenbrott, kvarn-,
sågverksrörelse eller annan industriell näring eller handtverk
eller sådan binäring till jordbruket, för hvilken
enligt denna förordning bevillning såsom för inkomst
af arbete skall utgå, fördelas till beskattning på föl
jande sätt:
Fem procent af inkomsten taxeras i den ort,o där
nästföregående år hufvudkontoret var beläget. Återstoden
fördelas, då flere arbetsföretag tillhöra samme
ägare, mellan dessa i förhållande till hvarje företags
saldo i hufvudräkenskaperna. Om de vid ett arbetsföretag
anställda arbetarne hafva bostad inom olika
kommuner, skall den på företaget belöpande inkomsten
fördelas mellan dessa kommuner i förhållande till antalet
i arbete varande vid mantalsskrifningstiden nästföregående
år inom hvar och en af dem boende arbetarne,
skolande härvid municipalsamhälle i fråga om
beräknande af municipala beskattningsföremål räknas
såsom särskild kommun.
Slutligen har i motion II: 302 af förutnämnde herr L. J. Carlsson
i Malmberget yrkats, bland annat, att de i hans ofvan omförmälda motion
föreslagna tilläggen i nu gällande bevillningsförordning och instruktion för
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30. 5
taxeringsmyndigheterna måtte inredigeras på lämpliga ställen i förevarande
lagförslag.
Det förslag till bevillningsförordning, som nu af Kungl Maj :t förelagts
Eiksdagen, företer vid jämförelse med gällande bevillningsförordning utskottet.
den skillnaden, att alla i den sistnämnda förekommande bestämmelser angående
taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering utgallrats för
att jämte de i inkomstskatteförordningen gifna stadgandena i samma ämne
efter omarbetning i vissa delar sammanföras i en särskild förordning.
I öfriga delar hafva de i bevillningsförordningen nu förekommande
föreskrifterna icke undergått någon mera genomgripande omgestaltning,
utan hafva ändringarna hufvudsakligen haft till syfte att på sådana punkter,
där bristande öfverensstämmelse mellan förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
samt bevillningsförordningen ansetts kunna medföra olägenheter,
i den sistnämnda förordningen vidtaga erforderliga jämkningar.
Utskottet, som nu öfvergår till att i korthet yttra sig angående de
särskilda paragraferna i förslaget, kommer härvid att hufvudsakligen uppehålla
sig vid de delar af förordningen, som beröras af förslagen i ofvannämnda
motioner eller i hvilka utskottet funnit ändringar vara behöfliga.
2 §•
Herr J. Östberg har i förenämnda motion hemställt, att fastighetsbevillningen
måtte bestämmas icke, såsom af Kung]. Maj:t föreslagits, för jordbruksfastighet
till 0,6 öre för hvarje fulla 100 kronor och för annan
fastighet till 0,5 öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, utan
för samtliga fastigheter, för hvilka bevillning utgöres, till tre öre för hvarje
fulla 100 kronor af fastighetens uppskattade värde.
Utskottet, som icke kunnat biträda det i motionen gjorda förslaget,
anser sig till stöd för sin ståndpunkt i detta afseende allenast böra åberopa
hvad af chefen för finansdepartementet yttrats till motivering af det af
Kungl. Maj:t gjorda förslaget om reduktion af bevillningens belopp och
om dess öfverlåtande på landsting och vissa kommuner. 8
8 §•
Yid uppräkningen af de intäkter, hvilka icke skola taxeras såsom
inkomst, har utskottet ansett böra tilläggas ett nytt stycke af hufvudsak
-
6
Bevillningsutskottets Betänkande Nr SO.
ligen samma innehåll som 10 § 2 mom. 2:o) e) i gällande bevillningsförordning.
Med afseende å skälen såväl för det nya styckets införande
som för de vidtagna ändringarna i motsvarande nu gällande föreskrift får
utskottet hänvisa till sitt yttrande i utlåtandet nr 29 angående 8 § i förslaget
till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt.
Herr J. Östberg har i sin omförmälda motion med afseende å inkomstbevillningens
belopp väckt förslag i samma syfte som det här ofvan under
2 § anförda förslaget rörande fastighetsbevillningen. På samma grunder,
som beträffande sistberörda förslag åberopats, har utskottet ansett motionen
i nu förevarande del höra lämnas utan bifall.
Vidare har herr Östberg i samma motion hemställt om införande i
denna paragraf af ett nytt moment af innehåll dels att inkomst skall
taxeras i jämna hundratal kronor, så att Överskjutande belopp, som icke
uppgår till fullt hundratal, bortfaller, och dels att inkomst, som understiger
200 kronor, icke skall i något fall taxeras.
Det förra af dessa förslag har utskottet icke funnit anledning biträda.
Genom det senare förslaget skulle bland annat vinnas ändring i det förhållandet,
att befrielse från inkomstbevillning på grund af inkomstens obetydlighet
aldrig får åtnjutas af enskild skattskyldig för inkomst, som beskattas
inom annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven,
och ej heller af bolag. Genom bifall till motionärens förslag skulle
det äfven förebyggas, att gift kvinna, som deklarerat inkomst understigande
200 kronor, skulle, därest inkomsten rättsligen varit från mannens förvaltning
undantagen, blifva för densamma särskild! taxerad och till följd
häraf äfven erhålla kommunal rösträtt.
Då taxering af belopp under 200 kronor synes vara skäligen betydelselös
samt med hänsyn till de villkor, som i allmänhet gälla för förvärfvande
af kommunal rösträtt, det synes utskottet innebära en betänklig
ojämnhet i lagstiftningen, att sådan rösträtt kan af gift kvinna förvärfvas
utan att hennes inkomst uppgår till visst i lagstiftningen fastslaget skäligt
minimibelopp, har utskottet ansett sig böra förorda, att rättelse härutinnan
vidtages och att herr Östbergs motion i nu ifrågavarande del bifalles. 9
9 §•
I denna paragraf hafva vidtagits vissa redaktionsförändringar i enlighet
med hvad som föreslagits med afseende å 7 § 3:o) i förslaget till förordning
om inkomst- och förmögenhetsskatt samt momentet 2:o) af de till
samma förslag hörande särskilda anvisningarna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutslcottets Betänkande Nr 30.
<
11 §.
Äfven i denna paragraf hafva vissa ändringar föreslagits i herr Östbergs
motion I: 88.
Till en början har motionären påyrkat sådan ändring i 1 mom. a)
samt i 2 mom. l:o) och 2:o) b), att afdrag för utskylder skulle vid taxeringen
medgifvas.
Utskottet, som vid behandlingen af förslaget till förordning om inkomst-
och förmögenhetsskatt tillstyrkt införande i denna förordning af
stadgande angående rätt till afdrag för utskylder i viss begränsad omfattning,
har likväl med afseende å svårigheten att bedöma de förskjutningar
i den kommunala skattskyldigheten, som skulle uppkomma, därest motsvarande
afdrag medgåfves vid bevillningstaxeringen, icke tilltrott sig att här
förorda någon som helst afdragsrätt för utskylder.
Vidare föreslås i motionen sådan ändring i 11 § 2 mom. l:o), att
vid beräkning af inkomst af kapital afdrag skulle få ske för förvaltningskostnader.
Då emellertid i senare delen af 2 mom. i 11 § i förslaget medgifves,
att afdrag får ske för kontors- och andra förvaltningskostnader, utan att
denna afdragsrätt är bunden vid visst slag af inkomst, torde för vinnande
af det af motionären afsedda syfte någon ändring i förslaget icke erfordras.
Slutligen hemställer herr Östberg i samma motion om ändring i 2
mom. 2:o) a) på det sätt, att rätten till afdrag för hyresvärdet å fastighet,
som begagnats till utöfvande af rörelse, skulle begränsas till tre procent
af fastighetens taxeringsvärde i stället för af Kungl. Maj:t i enlighet med
nu gällande lagstiftning föreslagna fem procent af samma värde.
Vid framställandet af sistnämnda förslag har motionären utgått från
den uppfattningen, att kyresafdraget borde till beloppet nedsättas i förhållande
till nedsättningen af fastighetsbevillningens belopp, under det att
i Ivungl. Maj:ts förslag, oaktadt fastighetsbevillningen i detsamma nedsatts
till Vio af sitt förutvarande belopp, kyresafdraget likväl alltjämt bibehållits
vid fem procent. Då enligt Ivungl. Maj:ts af utskottet förordade förslag
inkomst af annan fastighet än jordbruksfastighet såsom hittills beräknas
utgöra fem procent af taxeringsvärdet, samt den omständigheten, att bevillningen
är afsedd att utgå efter lägre procentsats än förut varit fallet,
icke synes innefatta giltig anledning till nedsättning af kyresafdraget, har
utskottet ansett Ivungl. Maj:ts förslag i förevarande afseende böra bifallas.
8
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
12 8.
I motionen II: 104 har herr Johansson i Jönköping väckt ett förslag,
som afser ändring i första stycket af 11 § mom. 1 i nu gällande bevillningsförordning.
Detta stycke har emellertid oförändradt npptagits i
12 § 1 mom. af Kung]. Maj:ts nu föreliggande förslag, hvarför motionen
ansetts böra här upptagas till behandling af utskottet.
Motionen är af födande lydelse:
»Gällande bevillningsförordning stadgar, som bekant, att bevillning för
inkomst af kapital eller arbete icke äger rum, när den skattskyldiges hela
årsinkomst understiger 500 kronor. Uppgår årsinkomsten till 500 men
icke till 1,200 kronor, äro 450 kronor bevillningsfria, och om inkomsten
uppgår till 1,200 men icke till 1,800 kronor, åtnjutes samma förmån för
300 kronor.
Dessa bestämmelser tillämpas ej mindre i fråga om inkomst, som tillkommer
ensam skattskyldig, än ock i fråga om äkta makars sammanräknade
årsinkomster, jämväl om hustruns inkomst i sin helhet eller till
någon del är af sådan beskaffenhet, att hon enligt lag äger att ensam
råda däröfver.
Däremot finnes ingen föreskrift om att nu nämnda bestämmelser
skola tillämpas på de sammanräknade årsinkomster, som tilläfventyrs kunna
tillkomma äkta makar samt deras gemensamma, i hemmet kvarlefvande
barn. Om dylika barn hafva egna inkomster, skola dessa alltså bevillningstaxeras
för sig, hvilket i realiteten innebär, att sådana inkomster bli
obeskattade antingen i sin helhet, i fall de nämligen för hvarje barn understiga
500 kronor, eller till någon del, i fall de för hvarje barn uppgå
till 500 kronor men icke till 1,800 kronor.
Det har kommit till min kännedom, att rätt afsevärda inkomstbelopp
på detta sätt undgå beskattning. Familjefäder, som förfoga öfver kapital
i reda penningar, placera dessa i bank i sina omyndiga, ofta minderåriga
barns namn och undandraga sig därigenom skattskyldighet för sin förmögenhet
eller en del däraf. Den gåfvoöfverlåtelse, som väl förmenas skola
ha föregått en dylik penningplacering eller innebäras i densamma, är i
många fall endast låtsad. Fadern behåller fortfarande oinskränkt dispositionsrätt
öfver kapitalet och dess afkastning och anser sig oförhindrad att
när som helst återtaga hela gåfvan, om han af någon anledning finner så
dant
lämpligt.
Men äfven om en gåfvoöfverlåtelse under dylika omständigheter är
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30. 9
verkligt menad, synes mig den skattefrihet, som genom densamma förvärfvas,
icke vara fullt rättvis. Faktiskt blir det genom här påpekade bestämmelser
i bevillningsförordningen möjliggjordt för en familj med t. ex.
5 barn att fullständigt undgå skattskyldighet för eu till bortåt 3,000 kronor
stigande inkomst af kapital. Jag anser mig icke behöfva närmare
utveckla, hurusom dylika konsekvenser af gällande bevillningslagstiftning
icke lätteligen kunna förenas med billig hänsyn till mindre lyckligt lottade
skattedragare.
Att skattefrihet åtnjutes för en så stor del af inkomsten, som kan
anses motsvara existensminimum, är naturligtvis rättvist och billigt. Utan
tvifvel är det också fallet, att det belopp, som i hittills gällande bevillningsförordning
betraktas såsom existensminimum, och för hvilket bevillning
af denna grund icke utgöres, är alltför lågt och bör höjas. A andra
sidan synes dock mest rättvist, att det skattefria existensminimum beräknas
för familjen såsom enhet och icke för enskilda medlemmar af familjen, i
hvarje fall icke för barn, kvilkas försörjning åligger och i verkligheten
ombesörjes af föräldrarna. Först när barnet nått den ålder, att det bör
kunna försörja sig genom eget arbete, det vill säga åtminstone 15 år, synas
bestämmelserna rörande bevillningsfrihet för viss del af inkomsten
böra tillämpas på detsamma. Tidigare böra samma bestämmelser kunna
tillämpas endast i fråga om styfbarn och föräldralösa barn, hvilka kunna
antagas helt eller delvis vara för sitt uppehälle hänvisade till egna tillgångar,
i fall de äga sådana.
Den af mig åsyftade ändringen i nu gällande bestämmelser synes
lättast kunna vinnas genom att i § 11 mom. 1 första stycket af bevillningsförordningen
närmast efter uttrycket äkta makar inskjutas orden »samt
deras gemensamma barn under 15 år». Därest förslaget om ett sådant
tillägg vinner beaktande, torde vederbörande utskott taga under ompröfning,
huruvida äfven andra ändringar i gällande förordningar af ifrågavarande
tillägg påkallas, och i sådant fall därom väcka förslag.
På grund af det anförda tillåter jag mig alltså vördsamt föreslå, att
Kiksdagen måtte besluta sådan ändring i nu gällande bevillningsförordning,
att första stycket af § 11 mom. 1 erhåller följande lydelse:
Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke rum, när den
skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar samt deras gemensamma barn
under 15 år, deras sammanräknade årsinkomster understigit 500 kronor.»
Därest, såsom motionären uppgifver, det skulle i talrika fall föreBih.
till Biksd. Prof. 1910. 5 Sam. 1 A/d. 27 Haft. 2
10 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
komma, att kapitalinkomst undandrages beskattning därigenom att föräldrar
i bankinrättningar eller annorledes placera penningmedel i sina omyndiga
barns namn, men själfva behålla dispositionsrätten öfver både kapitalet och
dess afkastning utan att likväl anse sig skyldiga att därför deklarera eller
erlägga skatt, synes detta utgöra ett missförhållande, som bör såvidt möjligt
undanröjas genom ökad kontroll och vaksamhet från taxeringsmyndigheternas
sida och genom tillämpning af gällande bestämmelser om ansvar för
oriktiga deklarationsuppgifter. Att ett förfarande af antydda art måste
anses stå i strid med gällande föreskrifter rörande deklarationsplikten och
hemfalla under nyss nämnda ansvarsbestämmelser, synes nämligen otvifvelaktigt.
Motionärens antydan om lämpligheten af sådan ändring i skattelagstiftningen,
att barn under en viss ålder kom me att i beskattningsafseende betraktas
såsom en enhet med föräldrarna, kan visserligen förtjäna beaktande
och stå i god öfverensstämmelse med föreskriften i 25 § i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, att skattskyldig skall vid taxering till
förmögenhetsskatt taxeras för hemmavarande omyndigt barns förmögenhet,
såframt icke barnet själf skall taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Därest man emellertid skulle äfven beträffande inkomsttaxeringen slå in på
samma väg som med afseende å förmögenhetstaxeringen, måste därvid särskild
hänsyn tagas till sådana fall, då omyndiga barn utan föräldrarnas
åtgöranden kommit i besittning af kapitaltillgång, hvaraf föräldrarna ej
heller hafva någon ekonomisk fördel. Då med afseende å dessa och andra
förhållanden svårighet synes möta att bedöma konsekvenserna af en omläggning
af lagstiftningen i nu antydd riktning, anser sig utskottet böra
hemställa om afslag å motionen. I
I öfverensstämmelse med hvad af utskottet föreslagits under 5 § 2
mom. f) förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt anser utskottet
äfven i denna paragraf 2 mom. b) böra vidtagas sådan ändring, att frihet
från utgörande af inkomstbevillning icke skall tillkomma andra sparbanker
än dem, hvilkas reservfond vid senaste bokslut icke uppgått till fem procent af
insättamas fordran, och ej heller vidare få åtnjutas af de i förevarande
moment af Kung!. Maj:ts förslag upptagna rånte- och kapitalförsäkringsanstalterna.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
13 8.
11
I sina ofvan omförmälda motioner II: 121 och 302 påyrkar herr
L. J. Carlsson i Malmberget sådan ändring i de nu gällande och äfven i
Kung! Maj:ts förslag bibehållna stadgandena rörande beskattningsort,
att särskilda bestämmelser i detta afseende skulle meddelas med afseende
å beskattning af inkomst, som härflutit af »bergsbruk, kalk- och
stenbrott, kvarn, sågverk, fabrik, mekanisk verkstad eller annan industriell
näring eller handtverk eller sådan binäring till jordbruket, för hvilken
bevillning såsom för inkomst af arbete skall utgå», allt under förutsättning
att rörelsen drifves med eu arbetsstyrka af minst tjugo man; och
skulle enligt motionärens förslag inkomst af dessa rörelsegrenar taxeras
vid hufvudkontoret samt å de orter, där arbetsplatserna äro belägna och
där arbetarne under anställningstiden äro bosatta med den fördelning mellan
de särskilda orterna, som i motionen närmare angifves.
Till stöd för sina yrkanden anför motionären i motionen II: 121 följande:
»Nu
gällande bevillningsförordning innehåller beträffande fördelningen
af det beskattningsbara beloppet af inkomst å sådana företag, som drifvas
inom olika kommuner, fasta bestämmelser endast beträffande inkomst af
bankrörelse, järnvägsdrift, kanaldrift och vatten- och kraftledningsföretag.
För öfriga företag däremot, som till största delen ägas af aktiebolag, finnas
inga bestämda regler att gå efter. Inkomsten skall taxeras å den
eller de orter, där rörelsen eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera
själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drifvits; men i fall sådana
bestämda orter icke förefunnits, äfvensom för inkomst af kapital, där bolaget
har sin styrelse. Denna bestämmelse är ju mycket sväfvande, och
det ligger faktiskt i vederbörande bolagsstyrelses händer att efter godtfinnande
reglera fördelningen af inkomsten mellan olika kommuner, å hvilken
den skattskyldige äfven jämlikt 17 § skall afgifva förslag.
De flesta större arbetsgifvareföretagen i vårt land hafva formen af
aktiebolag, och mycket vanligt är att dessa hafva sina styrelser och hufvudkontor
belägna i andra kommuner än deras respektive grufvor, fabriker
med flera arbetsplatser äro belägna. Den mer och mer tilltagande trustbildningen
medverkar ytterligare till arbetsgifvarevinstens koncentrering
på ett fåtal platser i landet, förnämligast Stockholm. Då nu den reformerade
kommunala rösträtten på många ställen, särdeles vid större arbetscentra,
torde i väsentlig mån öfverflytta bestämmanderätten i kommunens
12
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
angelägenheter från arbetsgifvarna och deras anhängare på arhetarne, ligger
det nära till hands, att de förra skola söka undandraga arbetarsamhällena
beskattningsrätten på mesta möjliga af arbetsgifvarnes inkomster
och i stället öfverföra dem på sina hufvudkontor, hvilka kanske kunde
komma att sammanföras till något »milj onär samhälle», där den kommunala
beskattningen skulle blifva »blot til Lyst». Detta skulle kolossalt
öka kommunalskatterna i de landskommuner, där större arbetscentra äro
belägna, icke blott för arhetarne utan äfven för alla andra, som ej hafva
sin hufvudsakliga utkomst af aktier i de ifrågavarande företagen. Detta
vore så mycket orättvisare, som de dominerande utgiftsposterna för en kommun,
fattigvården och skolstaten, undergå så stark ökning just på grund
af folkkoncentreringen vid de större arbetsplatserna, hvilka ytterligare
poster ökas genom det starka ombyte af arbetare, som praktiseras af många
större arbetsgivare. Som exempel på den ökning i kommunala utgifter,
som ett större arbetsföretag kan åstadkomma, må anföras några siffror från
Jukkasjärvi socken, som 1903 fick till beskattningsföremål de första större
arbetsföretagen inom kommunen Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag och
Tuolluvaara grufaktiebolag. Nedanstående siffror rörande fattigvården
grunda sig på utdrag ur kommunens kassajournaler och äro icke fullt
exakta, då fattigkassans behållning ingå i summorna för vissa år. Siffrorna
angående utdebitering äro hämtade från respektive års debiterings- och
uppbördslängder.
Fattigvården,
Å r
inom ursprungliga
socknar
inom Kiruna och
järnvägslin.
S u m m
a
1903 ............
1904 ............
5,500
300
4,600
—
10,100
1905 ... .
8,730
9,734
7.000
9.001
_
1 5,700
_
1906 ............
67
86
18,736
53
1907 ............
10,943
30
15,420
46
26,363
76
1908 ............
12,439
34
27,441
34
39,880
34
1909 ............
1910 ............
60,000
60,000
—
lungefärl.
(beräknadt
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
13
Utdebitering af komnumalutskylder.
Fyrktal
Å r
Kommun
Kyrka och skola
Vägskatt
Summa
öre pr
fyrk
64,860
1901
5,721
55
8,293
07
co q- O O
14,014
62
21
85,217
1902
12,552
50
19,061
88
1 i
31,614
38
31
146,950
1903
10,290
22
30,148
96
^
O c3 £
40,439
18
243/i
175,820
1904
47,756
60
41,536
14
^ g s
89,292
74
44
368,138
1905
57,641
70
60,523
48
-S e a
h Hd o
118,165
18
31
443,162
1906
63,505
33
81,332
21
P 2 44
144,837
54
32
846,605
1907
103,286
54
70,079
06
44,134
20
217,499
80
20 *
774,663
1908
102,317
83
101,148
97
54,184
40
257,651
10
26 *
836,989
1909
108,808
63
120,526
49
74,958
—
304,293
12
27,4 *
* oberäknadt vägskatt som uppgått 1907 till 15 öre pr fyrk
> » » t> 1908 » 20 » » »
» ti » Tf 1908 » 25 * » »
En del af ökningen beror på att, sedan fyrktalet inom kommunen
mångdubblats, såväl fattigvård som skolväsen inom den äldre delen af
socknen kunnat bättre tillgodoses, men den ojämförligt största delen
kommer likväl på Kiruna och ökningen särskild! i fattigvård för detta
samhälle är störst under de två sista åren, beroende därpå, att det utslitande
malmlastningsarbetet först då hunnit börja göra sin verkan, men
hittills mest dock därpå, att en hel del arbetare antingen ej fått behålla
sitt arbete hos bolaget eller ock själfmant slutat, rest sin väg och lämnat
sina familjer kvar där.
De båda graf bolagens, och socknens i öfrig!, fyrktal ha under åren
1901—1909 tillväxt sålunda.
14
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
År.
L. K.
A.-B.
Tuoliov.
Grnf-A.-B.
Öfriga be- skattnings- föremål.
Summa.
1901
3,675
fast fyrk
61,185
64,860
1902
7,128
»
11
78,078
85,217
1903
49,370
»
11
97,569
146,950
1904
46,045
y>
109
129,666
175,820
1905
223,346
»
329
144,463
368,138
1906
237,191
»
6,957
244,148
443,162
1907
561,886
»
21,868
262,851
846,605
1908
482,838
»
29,236
262,589
774,663
1909
516,187
»
22,703
298,099
836,989
Sista tabellens siffror visa, hvilken stor betydelse de båda stora
arbetsgifvarnes inkomster ha som skatteobjekt för kommunen. Så länge
de båda bolagen skatta som hittills L—Iv A.-B med 90 och Tuolluvaarabolaget
med 85 °/o af hela den beskattningsbara inkomsten kan man därför
säga, att de någorlunda i riktig proportion bidraga till de genom
arbetsföretagen tillkomna kolossala ökningarne i fattigvård och skolväsen.
Men någon säkerhet för att detta skall fortfara har kommunen icke. Sedan
det af bolagen godkända köpingsförslaget, som omfattade både dessa och
andra närliggande gruffält, af regeringen slopats och ersatts med ett mindre
municipalsamhälle, i hvilket visserligen större delen af arbetarbefolkningen
intogs, men däremot inga gruffält, har L—K A.-B. (oaktadt afgifna försäkringar
att det icke alls var meningen undandraga något af den inkomst,
för hvilken skatt erlägges till Jukkasjärvi socken att betala municipalskatt
till Kiruna grufsamhälle), har bolaget några månader efteråt, så snart det
blef fråga om att uppgöra den första fyrktalslängden, haft mod att bjuda
— 10 °/° af denna inkomst till beskattning inom municipalsamhället, som
innesluter mera än 80 7° af deras arbetare. Och då municipalstämman
icke ville gå in härpå, uttalade bolagets representant, att sannolikt skulle
Stockholm i framtiden komma att få mera och Jukkasjärvi kommun mindre
af inkomsten. Kändt är, att bolaget sträfvar att få municipalsamhället
till köping, och skulle bolaget då kunna draga sig från att betala större
delen af kommunalutskylder till den nya köpingskommunen, hvilken dock
får vidkännas de kommunala utgifter för skolor och fattigvård m. m., som
äro en följd af bolagets verksamhet.
15
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Bristen af eu tydlig föreskrift i bevillningsförordningen om huru
fördelningen mellan olika kommuner af uppskattad inkomst af industrirörelse
skall ske, och de grunder, som därvid skola följas, föranleder
också i många fall inom olika delar af landet till tvister och stridigheter
mellan de olika kommunerna, som äro berättigade till andel af dylik beskattning.
Då den skattskyldige i sin själfdeklaration enligt § 17 afgifver
förslag till sådan fördelning och därvid af en eller annan anledning särskild!
vill gynna någon viss af respektive kommuner med större andel än
densamma rätteligen borde tillkomma, så är det ytterst svårt för den eller
de kommuner, som anser sig däraf förnärmade, att vinna rättelse, enär
då vederbörande taxerings- eller pröfningsnämnd gör ändring i hvad den
skattskyldige i sådant fall föreslagit, så anföres af den sistnämnde oftast
besvär till högsta instanserna, hvilket drager en tid vanligen af flera år
innan ett dylikt beskattningsmål blir i högsta instans slutligen afgjordt.
Då det omtvistade kan uppgå till stora belopp och i afsevärd mån inverka
på vederbörande kommuners ekonomi, så verkar det osäkerhetstillstånd,
som gör sig gällande under tiden ett dylikt tvistemål ligger under pröfning,
särdeles besvärligt och förryckande, ty den kommun, som utdebiterat afgift
för det omtvistade beloppet, löper ju risken att blifva ådömd återbetalning,
och får i så fall det ifrågavarande beloppet, som redan användts för
kommunens allmänna behof, utdebiteras några år efteråt på de, som då
äro skattskyldiga och därvid ofta med sin anpart drabbar sådana personer,
som under senare tid inflyttat i kommunen, hvilket ej kan anses rättvist.
Såsom ett exempel på sådana fall kan anföras, att den kommun, där jag
är bosatt, nämligen Gellivare, för några år sedan till Aktiebolaget Gellivare
Malmfält dömdes att återbära cirka 13,000 kronor, hvilket belopp måste
uttaxeras på de personer, som voro skattskyldiga inom kommunen 3 år
efter, sedan det kommunen fråndömda beloppet utdebiterades första gången.
Af det ofvan anförda torde framgå såväl nyttan som nödvändigheten
af, att förtydligande tilläggsbestämmelser införas i kungl. förordningen
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst §§ 12 och 17 samt
i instruktion för taxeringsmyndigheterna § 3.»
Med afseende å bankrörelse, järnvägs- och kanaldrift samt vattenverk
och elektriska kraftstationer innehåller nuvarande bevillningsförordning
specificerade bestämmelser i fråga om de orter, där rörelsen skall taxeras
till bevillning, och grunderna för den totala inkomstens fördelning mellan
dessa orter. I likhet med motionären anser utskottet önskvärdt, att dylika
16 Bevillningsutskottets Betänkande Nr SO
bestämmelser
måtte kunna lämnas äfven för andra rörelsegrenar, i den män
dessa kvar för sig äro till verksamhetssätt och organisation så likartade,
att orättvisor i enskilda fall icke äro att befara just därigenom att taxeringsmyndigheterna
hindras att taga hänsyn till hvarje skattskyldigs särskilda
förhållanden. Något beslut att i anledning af motionärens förslag redan
nu i bevillningsförordningen införa bestämmelser i det af honom antydda
syftet anser utskottet emellertid icke böra ifrågakomma, utan synes härför
erfordras eu särskild utredning, hvilken lämpligen synes kunna åvägabringas
i sammanhang med öfriga för den kommunala skattskyldighetens ordnande
erforderliga förarbeten. Vid denna utredning synes äfven böra tagas under
öfvervägande det af motionären framhållna önskemålet, att i sådana fall,
där rörelse bedrifves inom en kommun men de i rörelsen sysselsatta arbetarne
till väsentlig del äro boende i en annan kommun, denna senare
må kunna erhålla del i den på rörelsen belöpande kommunalskatten.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört har utskottet ansett sig
böra föreslå Eiksdagen att hos Kung! Maj :t hemställa om sådan utredning,
som af utskottet här ofvan angifvits.
14 §.
Med afseende å första punkten i denna paragraf, hvilken till sitt innehåll
motsvaras af 27 § i förslaget till förordning om inkomst- och förmögenhetsskatt,
har utskottet af skäl, som vid behandlingen af sistnämnda lagrum
åberopats, ansett sig böra hemställa om utslag å Kungl. Maj:ts förslag.
Beträffande andra punkten i paragrafen har utskottet inhämtat, att
behof af sådan öfverenskommelse med främmande land, hvarom där förmäles,
yppat sig med afseende å beskattningen af vissa större affärsföretag,
som utöfva sin rörelse dels inom och dels utom Sverige; och då
åstadkommandet af tillfredsställande öfverenskommelser torde underlättas,
därest bemyndigande lämnades Kungl. Maj:t att utan Riksdagens vidare
hörande ingå öfverenskommelser af ifrågavarande slag, samt det här endast
gäller fördelningen af inkomstbeloppet mellan Sverige och annat land, har
utskottet funnit sig böra förorda Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Under åberopande af hvad utskottet här ofvan anfört får utskottet
alltså hemställa,
l:o) att Eiksdagen, med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande förslag till förordning angående
17
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
bevillning af fast egendom samt af inkomst icke kunnat
oförändradt bifallas, må antaga samma förslag med
de ändringar och tillägg utskottets härvid såsom bilaga
fogade författningsförslag utvisar;
2:o) att Riksdagen må, i anledning af herr L. J.
Carlssons i Malmberget ofvan omförmälda motioner
II: 121 och 302, i hvad de afse förslaget till förordning
angående bevillning af fast egendom samt af inkomst,
hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kung!. Maj:t måtte i
sammanhang med öfriga för den kommunala skattskyldighetens
ordnande erforderliga förarbeten låta utreda,
huruvida noggrannare bestämmelser i fråga om ej
mindre de orter, där rörelse skall taxeras till bevillning,
än äfven grunderna för den totala inkomstens fördelning
till beskattning mellan dessa, må kunna meddelas
med afseende å andra rörelsegrenar än bankrörelse,
järnvägs- och kanaldrift, vattenverk och elektricitetsverk,
rörande hvilka dylika föreskrifter redan äro gällande
;
3:o) att de i detta betänkande behandlade motioner
a) I: 88 af herr Johan Östberg,
b) II: 104 af herr Johansson i Jönköping samt
c) II: 121 och 302 af herr Carlsson i Malmberget,
såvidt motionerna afse förslaget till bevillningsförordning,
må få anses besvarade genom hvad utskottet här ofvan
under l:o) och 2:o) hemställt.
Stockholm den 27 maj 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
Bill. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 27 Käft.
3
18
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag
Bilaga.
Pors! ag
till
Förordning angående bevillning af fast egendom samt af
inkomst.
1 Kap.
Till staten erlägges bevillning af fast egendom samt af inkomst enligt
bestämmelserna i denna förordning. Denna skatt utgår på grund af taxering,
som verkställes i den ordning och med ledning af de uppgifter,
hvarom särskilt är stadgadt.
2 Kap.
Bevillning af fast egendom.
2 §.
För all inom riket belägen fast egendom, hvartill ock räknas frälseränta,
skall, med de undantag, som i 5 § upptagas, bevillning utgöras
efter fastighetens uppskattade värde.
Denna bevillning utgår:
a) för jordbruksfastighet med sex tiondedel öre för hvarje fulla etthundra
kronor samt
b) för all annan faslighet och frälseränta med fem tiondedel öre för
hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
19
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
3 §•
Bevillning för fast egendom erlägges af den, som för nästföregående
året författningsenligt mantalsskrifvits eller bort mantalsskrifvas såsom
ägare eller innehafvare af fastigheten. Bevillningen erlägges af ägaren
utom i följande fall, då bevillningen utgöres af innéhafvaren, nämligen:
a) för jordegendom, som besittes med stadgad åborätt eller är af
allmän myndighet eller af stiftelse till begagnande mot iifstidsstädja upplåten,
för i stad befintlig så kallad ofri tomt, hvarifrån innehafvaren ej
må skiljas så länge han er lägger tomtören eller utan att vederbörlig lösen
gifves, för område, som är upplåtet med tomträtt, samt för skogsområde,
som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd, till sågverk eller
kanalbolag eller ock innehafves af stad eller annan menighet;
b) för jordegendom eller annan fastighet, som antingen är till boställe
eller eljes på lön anslagen, såvida ägaren enligt 5 § a) eller b) är från
fastighetsbevillning fri och hela fastigheten är åt endast en person upplåten;
c) för lägenhet, som är till besittning på viss tid eller på lifstid från
annan egendom afsöndra d.
Har efter mantalsskrifningen för nästföregående år skattskyldig ägare
eller innehafvare af fastigheten aflidit, påföres bevillningen hans stärbhus.
4 §•
1 mom. Fast egendom skall uppskattas) till det värde, egendomen haft
nästföregående år. Detta värde bestämmes med ledning af de om hvarje
särskild egendoms storlek, beskaffenhet och afkastning inhämtade upplysningar
samt erhållna uppgifter om areal och olika ägoslag samt arrendeeller
hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar för egendomens belåning
eller försäkrande mot brandskada.
2 mom. Frälseräntas kapitalvärde uppskattas till tjugu gånger det
belopp, hvartill samma ränta efter nästföregående års markegång uppgått,
såframt icke räntan, i enlighet med 14 § kungl. kungörelsen den 11 maj
1855, utgår efter medelmarkegångspris, i hvilket fall detta senare bör
läggas till grund för beräknandet af räntans belopp. Dock iakttages, att
frälseräntas kapitalvärde alltid sättes i fulla hundratal kronor, så att möjligen
Överskjutande belopp icke beräknas.
3 mom. Det värde, hvartill fast egendom blifvit uppskattad, skall
utan förnyad uppskattning bibehållas oförändradt under fem år, därest icke
20
Bevillning sutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar
sådana inträffade förhållanden, som i 2 § af de till ledning vid taxeringen
utfärdade särskilda anvisningarna närmare omförmälas, påkalla förändrad
värdering.
4 mom. Uppskattning af värdet å sådan fast egendom, som omförmäles
i 5 § c), äger icke rum.
5 §•
Fastighetsbevillning erlägges icke af
a) staten;
b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och
barmhärtighetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter och
byggnader;
kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras
eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;
regementen och officerskårer: för deras vid mötesplatser till begagnande
under mötena uppförda byggnader;
nykterhetsföreningar: för dem tillhöriga byggnader, afsedda för deras
verksamhet; samt
enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och bönehus;
allt dock endast såframt nu omförmälda allmänna platser, tomter,
byggnader, kyrkor och bönehus icke nästföregående år lämnat ägaren någon
inkomst; börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del
af fastighetens taxeringsvärde, som enligt den i de särskilda anvisningarna
till ledning vid taxeringen bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet;
c) ägare af kanal, järnväg och annan farväg eller farled samt flottled:
för den mark, som af anläggningen upptages, äfvensom för själfva kanalock
vägbyggnaden, hvarunder jämväl inbegripas de för anläggningens begagnande
erforderliga stationshus, verkstäder och andra byggnader; och
d) ägare eller innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad, då
lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger
500 kronor, därest lägenhetens innehafvare eller, om han är gift, den
andra maken ej eljest erlägger bevillning af fast egendom eller inkomst
eller innehafvarens eller makarnas inkomster, däri inbegripet det hyresvärde,
åbyggnaden kan äga, ej öfverstiga 500 kronor; skolande hvad i
denna punkt stadgas äga tillämpning jämväl i det fall, att någon äger
byggnad å mark, som af annan äges eller innehafves.
21
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
I fall, då, af anledning att ägare eller innehafvare af fastighet aflidit,
stärbhus jämlikt 3 § bör erlägga bevillning för fastigheten, må taxeringsmyndighet
kunna medgifva befrielse från bevillning, därest behållningen i
boet ej öfverstiger 10,000 kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda
barn eller andra stärbhusdelägare, som varit beroende af honom för
sin försörjning. Sådan förmån må dock tillgodokomma allenast stärbhus
efter här i riket mantalsskrifven svensk medborgare.
6 §•
Yid uppskattning af fäst egendom skola särskilda värden, slutande å
fulla hundratal kronor, utsättas:
a) å jordbruksfastighet:
för hvarje hemman och jordlägenhet eller, om hemmanet eller lägenheten
består af två eller flera brukningsdelar eller afsöndring af jord
därifrån ägt rum, för hvarje sådan brukningsdel (arrendegård, torp m. m.)
eller jordafsöndring; samt
för skogsområde, som omförmäles i 3 § a),
b) å annan fastighet:
för tomt i stad, köping och därmed jämförlig ort;
för åbyggnad å sådan tomt;
för lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens hufvudsakliga
värde utgöres af åbyggnaden;
för byggnad, belägen på jordbruksfastighet, men icke afsedd för det
därå drifna jordbruk eller dit hörande näring;
för fiske, som är i jordebok särskildt upptaget; samt
för frälseränta.
7 §.
Fast egendom taxeras inom den ort, där egendomen är belägen.
3 Kap.
Bevillning för inkomst af kapital och arbete.
8
§■
1 mom. Såsom inkomst enligt
denna förordning skola, med undan
-
8 §■
1 mom. Såsom inkomst enligt
denna förordning skola, med undan
-
22
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag.
tag och efter afdrag, som här nedan
i detta kapitel stadgas, taxeras skattskyldigs
årsintäkter i penningar eller
penningars värde af kapital och arbete.
Förmån af bostad äfvensom hvad
skattskyldig för sin och sin familjs
räkning direkt tillgodogjort sig från
egen näring eller eljes af förnödenheter
och varor, som han fört i handel
eller tillverkat, skola följaktligen
äfven räknas såsom inkomst.
Såsom inkomst taxeras icke:
hvad som förvärfvats genom giftorätt,
arf eller testamente eller i hemföljd,
morgongåfva eller fördel af
oskiftadt bo eller genom gåfva eller
ock erhållits i form af sådant periodiskt
understöd, som lämnats såsom
bidrag till undervisning eller uppfostran
eller eljest utgifvits på grund
af lagligen åliggande försörjningsplikt
eller till understöd åt hemmavarande
familjemedlemmar,
vinst å icke yrkesmässig afyttring
af fast eller lös egendom, som
tillfallit säljaren annorledes än genom
köp eller byte eller ock af honom
förvärfvats genom köp eller byte och
varit i hans ägo, om det är fast
egendom, tio år eller därutöfver och
eljes fem år eller därutöfver;
ersättning för skada till följd af
olycksfall i arbete, så ock hvad som
eljes på grund af sjuk- eller olycksfallsförsäkring
tillfallit den försäkrade
eller hans stärbhus;
Utskottets förslag.
tag och efter afdrag, som här nedan
i detta kapitel stadgas, taxeras skattskyldigs
årsintäkter i penningar eller
penningars värde af kapital och arbete.
Förmån af bostad äfvensom hvad
skattskyldig för sin och sin familjs
räkning direkt tillgodogjort sig från
egen näring eller eljes af förnödenheter
och varor, som han fört i handel
eller tillverkat, skola följaktligen
äfven räknas såsom inkomst.
Såsom inkomst taxeras icke:
hvad som förvärfvats genom giftorätt,
arf eller testamente eller i hemföljd,
morgongåfva eller fördel af
oskiftadt bo eller genom gåfva eller
ock erhållits i form af sådant periodiskt
understöd, som lämnats såsom
bidrag till undervisning eller uppfostran
eller eljest utgifvits på grund
af lagligen åliggande försörjningsplikt
eller till understöd åt hemmavarande
familj emedlemmar,
vinst å icke yrkesmässig afyttring
af fast eller lös egendom, som
tillfallit säljaren annorledes än genom
köp eller byte eller ock af honom
förvärfvats genom köp eller byte och
varit i hans ägo, om det är fast
egendom, tio år eller därutöfver och
eljes fem år eller därutöfver;
ersättning för skada till följd af
olycksfall i arbete, så ock hvad som
eljes på grund af sjuk- eller olycksfallsförsäkring
tillfallit den försäkrade
eller hans stärbhus;
23
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag.
kapital, som på grund af lifeller
kapitalförsäkring tillfallit den
försäkrade eller hans stärbhus.
2 mom. Skattskyldigheten för
inkomst enligt denna förordning afser
den inkomst, som åtnjutits under det
nästföregående kalenderåret eller, då
räkenskapsår icke sammanfaller med
kalenderår, det räkenskapsår, som
gått till ända närmast före den 1
mars det år, taxeringen sker.
Är skattskyldig gift, skall i hans
taxering enligt denna förordning inbegripas
jämväl hustruns inkomst;
dock att i fall, där hustrun haft in
-
Utskottets förslag.
kapital, som på grund af lifeller
kapitalförsäkring tillfallit den
försäkrade eller hans stärbhus;
hvad som af staten anvisats till
bestridande af de med erhållna tjänster
eller uppdrag förenade särskilda kostnader,
såsom:
resekostnadser sättning,
å stat uppförd häst- och båtlega,
officerares lönetillägg för tjänstehästar
samt furageersättning,
anslag till skrifmaterialier, kontorshyra
och. andra expenser,
traktamente för förrättning å annat
ställe än tjänstemans eller i förrättningen
deltagande persons vanliga
boningsort,
arfvode eller traktamente för kommendering
utom station,
fältaflöning under krigstid,
samt arfvode eller traktamente
för deltagande i riksdag, statsrevision,
kyrkomöte eller kommitté å annan ort
än där arfvodes- eller traktamentstagårrn
varit bosatt.
2 mom. Skattskyldigheten för
inkomst enligt denna förordning afser
den inkomst, som åtnjutits under det
nästföregående kalenderåret eller, då
räkenskapsår icke sammanfaller med
kalenderår, det räkenskapsår, som
gått till ända närmast före den 1
mars det år, taxeringen sker.
År skattskyldig gift, skall i hans
taxering enligt denna förordning inbegripas
jämväl hustruns inkomst;
dock att i fall, där hustrun haft in
-
24
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag.
komst, som rättsligen varit från mannens
förvaltning undantagen, hustrun
skall taxeras därför.
3 mom. För inkomst af kapital
eller arbete skall, med iakttagande
af bestämmelserna i 12 § kärnedan,
bevillning erläggas med en tiondedels
procent af inkomstbeloppet.
Utskottets förslag.
komst, som rättsligen varit från mannens
förvaltning undantagen, hustrun
skall taxeras därför.
3 mom. Inkomst, som understiger
200 kronor, må icke i något fall
särskildt taxeras.
4 mom. För inkomst af kapital
eller arbete skall, med iakttagande
af bestämmelserna i 12 § bärnedan,
bevillning erläggas med en tiondedels
procent af inkomstbeloppet.
1 mom. Till inkomst af kapital räknas:
a) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller
bos penningförvaltande verk eller enskilde insatta penningar;
b) krono- och kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutits af
patronus ecclesiee; samt
c) utdelning af aktier i utländs
2 mom. Till inkomst af arbete
räknas:
a) inkomst af rörelse eller yrke,
såsom:
l:o) af bergsbruk, kalk- och
stenbrott jämte därtill börande verk,
inrättningar och näringar; kvarnar
och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder,
brännvinsbrännerier och andra
för varors tillverkning eller förädling
anlagda inrättningar; mejerihandtering,
; potatismjölfabriker och andra
binäringar till jordbruket, i den män
de icke afse tillgodogörande af eget
jordbruks produkter; penningrörelse,
i aktiebolag.
2 mom. Till inkomst af arbete
räknas:
a) inkomst af rörelse eller yrke,
såsom:
l:o) af bergsbruk, kalk- och
stenbrott jämte därtill börande verk,
inrättningar och näringar; kvarnar
och sågverk; fabriker, mekaniska verkstäder,
brännvinsbrännerier och andra
för varors tillverkning eller förädling
anlagda inrättningar; mejerihandtering,
potatismjölfabriker och andra
binäringar till jordbruket, i den mån
de icke afse tillgodogörande af eget
jordbruks produkter; penningrörelse
Bevillningsutskottets
Kung!,. Maj:ts förslag.
handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart,
handtverk eller annan näring;
2: o) af till allmän trafik upplåten
kanal, järnväg eller annan farled
samt flottled; och
3: o) hvad som förvärfvas genom
utöfning af vetenskap, konst eller
handaslöjd;
b) inkomst af tjänst eller pension,
såsom:
inkomst och bostads- eller annan
förmån af allmän eller enskild tjänst,
därunder inbegripet särskildt tjänsteuppdrag,
såsom aflöning, arfvode,
traktamente, sportler m. m., så ock
den behållna inkomst, som, enligt
gällande föreskrifter, kan vid lediga
ecklesiastika sysslor tillfalla de under
konsistoriernas vård eller annan allmän
förvaltning ställda kassor;
inkomst och förmån af stadigvarande
arbetsanställning eller annat
stadigvarande uppdrag;
pension, lifränta och undantagsförmån;
periodiskt
understöd, så framt
det icke lämnas såsom bidrag till
mottagarens undervisning eller uppfostran
eller eljes utgifves på grund
af lagligen åliggande försörjningsplikt
eller till understöd åt hemmavarande
familj em edlemmar;
c) vinster af tillfällig natur, därunder
inbegripen vinst å icke yrkesmässig
afyttring af fast eller lös
egendom, som förvärfvats genom köp
eller byte och varit i säljarens ägo,
Bill. till Bilcsd. Prot. 1910. 5 Sami.
Betänkande Nr 30. 25
Utskottets förslag.
handelsrörelse, skeppsrederi, sjöfart,
handtverk eller annan näring;
2: o) af till allmän trafik upplåten
kanal, järnväg eller annan farled
samt flottled; och
3: o) hvad som förvärfvas genom
utöfning af vetenskap, konst eller
handaslöjd;
b) inkomst af arbetsanställning,
tjänst eller pension, såsom:
inkomst och bostads- eller annan
förmån af allmän eller enskild tjänst,
därunder inbegripet särskildt tjänsteuppdrag,
såsom aflöning, arfvode,
traktamente, sportler m. m., så ock
den behållna inkomst, som, enligt
gällande föreskrifter, kan vid lediga
ecklesiastika sysslor tillfalla de under
konsistoriernas vård eller annan allmän
förvaltning ställda kassor;
inkomst och förmån af arbetsanställning
eller stadigvarande uppdrag;
pension,
lifränta och undantagsf
örmån;
periodiskt understöd, så framt
det icke lämnas såsom bidrag till
mottagarens undervisning eller uppfostran
eller eljes utgifves på grund
af lagligen åliggande försörjningsplikt
eller till understöd åt hemmavarande
familj emedlemmar;
c) vinster af tillfällig natur, därunder
inbegripen vinst å icke yrkesmässig
afyttring af fast eller lös
egendom, som förvärfvats genom köp
eller byte och varit i säljarens ägo,
1 Afd. 27 Höft. 4
26
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag.
om det är fast egendom, under mindre
än tio år ocli eljest under mindre än
fem år, dock efter afdrag af möjligen
liden förlust å andra likartade
affärer;
d) inkomst af arrende af kronoegendom,
så beräknad som i 6 § af
särskilda anvisningarna sägs;
é) all annan i denna § ej särskilt
omförmäld skattepliktig inkomst,
som icke är genom fastighetsbevinning
beskattad.
Utskottets förslag.
om det är fast egendom, under mindre
än tio år och eljest under mindre än
fem år, dock efter afdrag af möjligen
liden förlust å andra likartade
affärer;
d) inkomst af arrende af kronoegendom,
så beräknad som i 6 § af
särskilda anvisningarna sägs;
é) all annan i denna § ej särskildt
omförmäld skattepliktig inkomst,
som icke är genom fastighetsbevillning
beskattad.
10 §.
Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:
a) svensk medborgare, som är eller bör vara i riket mantalsskrifven:
för den inkomst, han åtnjutit, vare sig här eller från utrikes ort;
b) svensk medborgare, som icke är eller bör vara i riket mantalsskrifven:
för den inkomst, han härifrån åtnjutit;
c) utlänning:
för inkomst af näring, som här bedrifvits, och för härifrån uppburen
lön eller pension;
skolande utlänning, som på grund af vistelse här i riket för annat
ändamål än idkande af studier är eller bör vara härstädes mantalsskrifven,
erlägga bevillning jämväl för annan inkomst, som af honom här förvärfvats
eller härifrån åtnjutits, äfvensom för inkomst, som utifrån införd, af honom
här användts.
Hvad här ofvan säges om enskild person galle ock i tillämpliga delar
om menigheter, samfund, stiftelser, verk och inrättningar, föreningar för
ekonomisk verksamhet samt andra juridiska personer, i den mån de icke
äro i denna förordning från inkomstbevillning frikallade, äfvensom om
oskiftadt stärbhus och bolag, därunder jämväl inbegripna sådana, som enligt
särskild författning äro skyldiga afstå sin vinst. Yanliga handelsbolag,
kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej äro aktiebolag, taxeras
icke, utan hänföres deras inkomst till de särskilda delägarnas inkomst med
belopp, som för en hvar motsvarar hans andel af bolagets inkomst.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
27
Kungl. Maj:ts förslag.
Utskottets förslag.
4 Kap.
Grunder för inkomsternas beräknande.
11 §.
1 mom. Yid beräkning af skattskyldigs inkomst nästföregående år
må afdrag icke ske:
a) för den skattskyldiges och hans familjs utskylder och lefnadskostnader
samt därtill hänförliga utgifter, däri inbegripet hvad den skattskyldige
till annan utbetalat såsom bidrag till dennes undervisning eller
uppfostran eller eljes på grund af lagligen åliggande försörjningsplikt eller
hvad han till understöd åt hemmavarande familjemedlemmar utgifvit;
b) för arrende- eller hyres värde å sådan, kanal, järnväg och annan
farled samt flottled tillhörande mark och byggnad, som enligt 5 § är fri
från bevillning;
c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans rörelse eller yrke nedlagda
kapital;
d) för hvad som användts till fast egendoms förbättring, tillökning af
inventarier eller kapitalafbetalning å skuld.
Har förening, som sträckt sin verksamhet utom medlemmarnes krets,
lämnat sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller icke, pristillägg,
rabatt eller annan sådan utdelning i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar,
må afdrag för dylik utdelning icke äga rum, där ej utdelningen
skett i omedelbart samband med köp eller försäljning, hvarpå utdelningen
grundats, hvaremot förening, som icke sträckt sin verksamhet utom medlemmarnas
krets, må åtnjuta afdrag för all utdelning, hvarom här sägs, för såvidt
den utgått efter grunder, som varit före köpet eller försäljningen bestämda.
2 mom. Däremot må afdrag ske:
l:o) vid beräkning af inkomst utaf kapital:
för ränta å upplånadt kapital;
ägande, därest hustru är enligt 8 § 2 mom. särskild! skattskyldig,
den af makarna, som haft behållen inkomst af kapital, åtnjuta afdrag äfven
för den andre åliggande skuldränta, som icke kunnat täckas af dennes
egen inkomst af kapital; samt
2:o) vid beräkning af inkomst utaf arbete:
a) för det genom fastighetsbevillning beskattade, hyresvärdet mot
-
28
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
svarande belopp af fem för hundra af taxeringsvärdet å fastighet, som
af ägaren begagnats till utöfvande af sådan verksamhet, hvarom i 9 § 2
mom. a) l:o) och 3:o) sägs;
b) för ränta å lånt rörelsekapital; och
c) med skäligt belopp för värdeminskning å grufvor, inventarier och
annan dylik egendom, som användts i skattskyldigs rörelse eller yrke.
Afdrag må jämväl ske:
för öfriga utgifter för inkomstens förvärfvande och bibehållande såsom
arrende- eller hyresafgift;
utgifter för underhåll af fastighet och inventarier;
aflöning, kost och öfriga utgifter för de i skattskyldigs verksamhet
använda biträden och arbetare;
kontors- och andra förvaltningskostnader; äfvensom
kostnad för utöfning af vetenskap, konst eller handaslöjd;
så ock för afgifter till pensions-, änke- och pupill-, understöds- eller
annan sådan kassa, i hvilken det ålegat någon på grund af hans tjänst
att vara delägare.
I det fall, att ersättning för särskilda
med tjänst eller uppdrag förenade
kostnader, hvarom i 8 § 1 mom.
förmäles, blifvit af staten särskildt anvisad,
får likväl afdrag för kostnaderna
icke äga rum.
12 §.
1 mom. Bevillning för inkomst af kapital eller arbete äger icke rum,
när den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanräknade
årsinkomster understigit 500 kronor.
Hafva dessa inkomster icke uppgått till 1,200 kronor, äro 450 kronor,
hafva de uppgått till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, äro 300
kronor af inkomsten af kapital och arbete fria från bevillning.
Det belopp, för hvilket bevillning sålunda icke äger rum eller som
får från uppskattad inkomst såsom bevillningsfritt afdragas, skall ökas, där
den skattskyldige hufvudsakligen försörjer, jämte sig själf, sammanlagdt
mer än tre personer eller å ort, där lefnadskostnaderna äro synnerligen
höga i jämförelse med förhållandet inom riket i allmänhet, äfvensom där
skattskyldigs skatteförmåga eljes på grund af särskilda förhållanden (lång
-
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
29
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
varig sjuklighet, stark skuldsättning, olyckshändelse och dylikt) är väsentligen
nedsatt; dock att denna ökning icke må för någon skattskyldig eller,
i fråga om äkta makar, för dessa gemensamt öfverstiga 200 kronor.
Befrielse från eller lindring i bevillningen, hvarom här stadgas, får
dock icke åtnjutas af enskild skattskyldig för inkomst, som heskattas inom
annan kommun än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, eller,
om taxeringen afser under nästföregående år afliden persons inkomst, därhän
då varit mantalsskrifven, samt ej heller af bolag.
Hafva enligt 8 § 2 mom. makar blifvit särskildt taxerade, skall bevillning
ändock beräknas efter de för dem båda taxerade belopppen sammanräknade
och påföras makarna efter storleken af hvarderas taxerade belopp.
För inkomst, som afliden här i riket mantalsskrifven svensk medborgare
i lifstiden åtnjutit, må taxeringsmyndighet kunna medgifva befrielse
från bevillning, därest behållningen i boet ej öfverstigit 10,000
kronor samt den aflidne efterlämnat änka, oförsörjda barn eller andra stärbhusdelägare,
som varit beroende af honom för sin försörjning.
För bevillning, som påföres för inkomst, hvilken afliden person i
lifstiden åtnjutit, svare stärbhus icke med mera än tillgångarna i boet.
År boet skiftadt, svare bodelägare icke för mera än hvad af bevillningen
å hans lott belöper och i intet fall med mera, än hans lott i boet utgör.
2 mom.
komstbevillning frikallas:
a) staten;
b) landsting,
skap,
för sådan inkomst, som icke härflutit
af rörelse eller yrke;
kyrkor, akademier och vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter,
sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser:
för all annan inkomst än den
i 9 § 2 mom b) omförmälda inkomst
vid lediga ecklesiastika sysslor;
allmänna hypoteksbanken, konungariket
Sveriges stadshypoteks
-
Från utgörande af in
-
hushållningssällstäder
och andra menigheter:
2 mom.
Från utgörande af in
-
komstbevillning frikallas:
a) staten;
b) landsting, hushållningssällskap,
städer och andra menigheter:
för sådan inkomst, som icke härflutit
af rörelse eller yrke;
kyrkor, akademier och vetenskapliga
samfund, allmänna undervisningsverk,
stipendiefonder, pensionsanstalter,
sjuk- och fattigvårdsinrättningar
jämte andra fromma stiftelser:
för all annan inkomst än den
i 9 § 2 mom. b) omförmälda inkomst
vid lediga ecklesiastika sysslor;
allmänna hypoteksbanken, konungariket
Sveriges stadshypoteks
-
30
Bevillning sidskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Majds förslag.
kassa, allmänna hypotekskassan för
Sveriges städer och hypoteksföreningar;
järnkontoret,
så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt nyttiga
ändamål och kontoret icke lämnar
utdelning åt sina delägare; samt
sparbanker, som afses i lagen
af den 29 juli 1892, äfvensom sådana
rånte- och kapitalförsäkring sanstalter,
som afse att bereda vinst endast åt
insättare;
c) medlem af konungaätten: för
af staten anvisadt anslag samt för
inkomst af kapital;
d) olönad svensk konsul; för
annan inkomst än den, han härifrån
åtnjutit;
e) främmande makts härvarande
beskickning och konsulat tillhörande
person jämte betjäning:
om han icke är svensk medborgare:
för all annan inkomst än den,
som utgjorts af från Sverige uppburen
allmän eller enskild pension
eller erhållits genom här idkad rörelse;
om han är svensk medborgare:
för den inkomst, han åtnjutit af sin
tjänst hos den främmande makten;
/) utlänning eller i utlandet bosatt
svensk undersåte, hvilken gifvit
eller medverkat vid offentlig föreställning,
som afses i förordningen angående
bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter den
23 oktober 1908: för inkomst af
föreställning, för hvilken dylik afgift
Utskottets förslag.
kassa, allmänna hypotekskassan för
Sveriges städer och hypoteksföreningar;
järnkontoret,
så länge kontorets
vinstmedel användas till allmänt nyttiga
ändamål och kontoret icke lämnar
utdelning åt sina delägare; samt
sparbanker, som afses i lagen
af den 29 juli 1892 och hvilkas reservfond
vid senaste bokslut icke uppgått
till fem procent af insättarnas
fordran;
c) medlem af konungaätten: för
af staten anvisadt anslag samt för
inkomst af kapital;
d) olönad svensk konsul: för
annan inkomst än den, han härifrån
åtnjutit;
e) främmande makts härvarande
beskickning och konsulat tillhörande
person jämte betjäning:
om han icke är svensk medborgare:
för ali annan inkomst än den,
som utgjorts af från Sverige uppburen
allmän eller enskild pension
eller erhållits genom här idkad rörelse;
om han är svensk medborgare:
för den inkomst, han åtnjutit af sin
tjänst hos den främmande makten;
f) utlänning eller i utlandet bo
satt
svensk undersåte, hvilken gifvit
eller medverkat vid offentlig föreställning,
som afses i förordningen angående
bevillningsafgifter för särskilda
förmåner och rättigheter den 23 oktober
1908: för inkomst af före
ställning,
för hvilken dylik afgift
31
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag.
utgjorts eller befrielse från afgift
jumlikt förordningens 4 § 10 mom.
åtnjutits; samt
g) lappallmogen: för inkomst af
renskötsel.
Utskottets förslag.
utgjorts eller befrielse från afgift
jämlikt förordningens 4 § 10 mom.
åtnjutits; samt
g) lappallmogen: för inkomst af
renskötsel.
5 Kap.
Beskattningsort m. m.
13 §.
Skattskyldig taxeras för inkomst af kapital och arbete:
a) patronus ecclesise: för inkomst af tionde eller ersättning därför: där
inkomsten utgått;
b) den, som drifver bankrörelse: för inkomst däraf: där rörelsen genom
hufvud-, afdelnings- eller kommissionskontor utöfvats;
den, som idkar järnvägsdrift: för inkomst däraf: där hufvudkontor
och stationer varit belägna;
den, som idkar kanaldrift: för inkomst däraf: vid hufvudkontoret
samt å hvarje ort, som af kanalanläggningen berörts;
den, som med hjälp af ledning tillhandahåller vatten eller elektrisk
energi: för inkomst däraf: där vattenverk eller kraftstation varit förlagda,
där kontor funnits samt där vatten eller elektrisk energi förbrukats;
c) bolag: för inkomst af annan rörelse än sådan, hvarom i b) stadgas:
å den eller de orter, där bolagets rörelse eller någon hufvudsaklig gren
däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drifvits; men
i fall sådana bestämda orter icke förefunnits, äfvensom för inkomst af
kapital: där bolaget har sin styrelse;
d) handlande, fabriksägare samt annan yrkes- och näringsidkare: för
inkomst af rörelsen eller yrket: å den eller de orter, där rörelse eller yrke
eller någon hufvudsaklig gren däraf på mera själfständigt sätt eller i afsevärd
omfattning idkats; dock skola handlande i de städer, hvilka innefatta
flera församlingar, för den handelsrörelse, de därstädes idkat, äfvensom
de skattskyldige, hvilkas rörelse eller yrke utöfvats på flera orter, men
endast kortare tid på hvarje ort, taxeras inom den församling, där de äro
mantalsskrifna;
32 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
e) ägare af fartyg, hvaruti flera hafva del: för inkomst af fartyget:
där hufvud- eller korrespondentredaren är mantalsskrifven; eller om sådan
ej finnes: där fartyget har sin hemort;
/) de under konsistoriernas vård eller annan offentlig förvaltning
ställda kassor: för inkomst vid lediga ecklesiastika sysslor: i den ort, där
densamma eljest bort beskattas;
g) utrikes boende, här i riket icke mantalsskrifven löntagare: för lön
från svenska statsverket: i Stockholms stad och Nikolai församling; samt
h) utrikes boende pensionstagare: för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning: där pensionen utbetalats.
För annan inkomst än den här ofvan i denna § omförmälda taxeras
skattskyldig: där han är eller bör vara mantalsskrifven; eller då sådan
ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats.
Afliden persons inkomst af sådan beskaffenhet, som i nästföregående
stycke afses, taxeras: där den aflidne senast varit eller bort vara mantalsskrifven;
eller då sådan ort ej finnes: där inkomsten hufvudsakligen förvärfvats.
14 §.
Utan hinder af bestämmelserna
i 10 § äger Konungen att, under förutsättning
af ömsesidighet, med annat
lands regering ingå öfverenskommelse,
hvarigenom medborgare i det andra
landet befrias från skattskyldighet här
i riket för annan inkomst än inkomst
af näring, som han här bedrifva.
Likaledes äger Konungen att med
annat lands regering ingå öfverenskommelse
om särskilda grunder för
fördelningen i skatteafseende mellan
Sverige och det andra landet af inkomst
af näring, som idkats under
sådana förhållanden, att näringsidkaren
är för inkomst af näringen skattskyldig
inom bägge länderna; skolande
i fråga om det inkomstbelopp, som
efter sålunda bestämda grunder skall
14 §.
Konungen äger att med annat
lands regering ingå öfverenskommelse
om särskilda grunder för fördelningen
i skatteafseende mellan Sverige
och det andra landet af inkomst af
näring, som idkats under sådana förhållanden,
att näringsidkaren är för
inkomst af näringen skattskyldig inom
bägge länderna; skolande i fråga om
det inkomstbelopp, som efter sålunda
bestämda grunder skall tagas till beskattning
i Sverige, gälla hvad här
ofvan i denna förordning om beskattningsort
är stadgadt.
Öfverenskommelse, som här sägs,
skall upphöra att gälla högst sex månader
efter därförut skedd uppsägning.
33
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
tagas till beskattning i Sverige, gälla
hvad här ofvan i denna förordning
om beskattningsort är stadgadt.
Öfverenskommelse, som här sägs,
skall upphöra att gälla högst sex månader
efter därförut skedd uppsägning.
Denna förordning skall tillämpas från och med den 1 januari 1911
till slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning af fast egendom samt
af inkomst varder af Riksdagen fastställd.
Bill. till Biksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 37 Käft.
5
34 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.
Uppskattning af fast egendoms värde.
Värdet af fast egendom bestämmes med ledning af:
l:o) jordbruksegendom tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark
jämte särskilda förmåner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats,
fiske, som ej är i jordebok särskildt upptaget, m. in. äfvensom utsäde och
kreatursbesättning vid egendomen; börande härvid jämväl behörigt afseende
fästas vid egendomens läge, de särskilda ägoslagens och skogens beskaffenhet
samt beloppet af de grundskatter och öfriga allmänna utskylder, med undantag
af bevillningen, hvarmed egendomen är belastad; skolande, då frälseränta
förenats med äganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills
utgått, vid bestämmandet af fastighetens värde detsamma ökas med ett
belopp, motsvarande räntans kapitalvärde beräknadt efter 5 procent;
2: o) egendomens vid verkställd värdering för erhållande af lån från
hypoteksinrättning antagna värde, såvida sådan värdering skett under näst
föregångna fem år och det egendomen därvid åsätta värdet sedermera icke
blifvit i väsentlig mån förändradt;
3:o) den för sådan, under loppet af nästföregångna fem år försåld
egendom senast betingade köpeskilling, såvida icke därunder inbegripits
godtgörelse för inventarier eller växande gröda, eller köpet afslutats mellan
nära anhöriga, eller vid försäljningen förbehåll gjorts om undantagsförmåner,
eller därvid förekommit andra särskilda omständigheter, som skäligen
anses hafva inverkat på köpeskillingens bestämmande utöfver eller under
egendomens verkliga värde; börande And bestämmande af detta värde af
-
35
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
seende icke fästas å beskaffenheten af sådana byggnader, som på egendomens
afkastning icke hafva något egentligt inflytande, likasom värdet
af kreatur, redskap och andra inventarier eller förlag vid jordbruksfastighet
icke heller må vid fastighetsvärdets bestämmande tagas i beräkning;
4:o) årliga hyres- eller arrendesumman för uthyrd eller bortarrenderad
egendom, såvida icke särskilda förmåner eller åligganden blifvit därunder
inbegripna, såsom rättighet till inventariers begagnande, arbetsbiträde från
annan egendom och skogsfång utöfver husbehof m. m., eller skyldighet att
uppodla, reparera och uppföra byggnader eller utföra andra arbeten å den
arrenderade egendomen samt inom kort tid densamma afträda, eller såvida
icke, efter hvad vid jämförelse mellan denna och närbelägna egendomar af
lika storlek och beskaffenhet sig visar, hvres- eller arrendebeloppet blifvit
bestämdt med afseende å släkt- eller andra kända förhållanden mellan
ägaren och hyresmannen eller arrendatorn;
5: o) brandförsäkringsvärdet å de i stad och på dess område eller i
köping och därmed jämförlig ort befintliga egendomars åbyggnad samt å
bruks-, kvarn- och fabriksbyggnader på landet äfvensom å andra där uppförda
hus och byggnader, hvilka icke begagnas för jordbruket och dess
binäringar tillhörande rörelse, samt å sådan åbyggnad på särskilda lustställen
och därmed jämförliga mindre lägenheter, som utgör dessas egentliga
värde, såvida icke brandförsäkringsvärdet skulle understiga det belopp,
som på grund af andra omständigheter kan anses motsvara de brandförsäkra^
husens och byggnadernas verkliga värde;
6: o) läget och arealen af hvar och en i stad, köping eller därmed
jämförlig ort belägen egendom med därtill hörande särskilda förmåner.
Då taxering af fast egendom ej kan verkställas enligt här ofvan upptagna
grunder, bör egendomens värde upptagas till det belopp, som motsvarar
uppskattningsvärdet å andra i närheten belägna jämförliga egendomar,
på hvilka dessa grunder kunnat tillämpas; åliggande det vederbörande
taxeringsman att vid taxeringen tillämpa den eller dem af här ofvan
angifna taxeringsgrunder, som anses bäst leda till egendomens uppskattning
till dess verkliga värde.
Då fast egendom, som under sistförflutna fem år blifvit såld eller
undergått ofvan omförmälda värdering, uppskattas högre eller lägre än den
senast betingade köpeskillingen eller den godkända värderingssumman, så
ock då förändring göres i det senast fastställda taxeringsvärdet, böra de
särskilda skäl, hvilka därtill föranledt, i taxeringshandlingarna eller nämn
-
36
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Mag ds förslag. Utskottets förslag.
dens protokoll antecknas. Abyggnader å stadsegendom samt öfriga i femte
punkten här ofvan uppräknade hus och byggnader få ej, utan på enahanda
sätt tillkännagifven särskild anledning, upptagas till lägre värde
än det, för hvilket samma byggnader äro hos allmän brandförsäkringsinrättning
emot brandskada försäkrade, ej heller till lägre värde än det, som
motsvarar den behållna hyresafkastningen, kapitaliserad efter fem procent.
I de fall, då uti fäst egendoms uppskattningsvärde ingå både jordbruksfastighet
och sådana byggnader eller inrättningar, hvilka icke begagnas
för jordbruket och dess binäringar tillhörande rörelse, skall hela
det uppskattade fastighetsvärdet fördelas så, att särskildt utsättes värdet af
själfva jordbruksfastigheten med de egendomen tillhörande, för jordbruket
och dess ändamål afsedda bostads- och andra byggnader, samt särskildt
värdet af alla öfriga byggnader och inrättningar, för hvilka bevillning
anses böra utgöras.
2 §•
i)e år 1910 fastställda taxeringsvärdena å fast egendom skola gälla
under åren 1911 och 1912, hvarefter allmän uppskattning af fast egendom
enligt de i bevillningsförordningen och dessa anvisningar föreskrifna
grunder skall verkställas år 1913 och sedermera hvart femte år, från
nämnda år räknadt.
Har under tiden till år 1913 eller sedermera under tiden mellan två
på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar brandförsäkringsvärdet
å byggnader i stad och på dess område eller å öfriga i 1 § 5 mom. af
dessa anvisningar uppräknade hus och byggnader blifvit ökadt eller minskadt,
eller fast egendoms värde antingen genom ny- eller tillbyggnader,
nya fabriksanläggningar eller andra inrättningar blifvit i betydligare mån
förhöj dt eller genom skogsafverkning, nedrifning af byggnader, inträffad
eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik anledning märkligen förminskats i
förhållande till dess uppskattade värde, då bör detta värde jämkas efter
de förändringar, egendomen undergått.
Det taxeringsvärde, som blifvit fast egendom åsatt under åren 1911 och
1912 eller under tiden mellan två på hvarandra följande allmänna fastighetstaxeringar,
bör vid först därefter inträffande sådan taxering å nyo pröfvas.
Uppgår fast egendoms värde icke till 100 kronor, skall detsamma
införas endast i den för anteckningar afsedda kolumn i taxeringslängden.
37
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller
byggnad, för hvilka, jämlikt 5 % d) bevillningsförordningen, fastighetsbevillning
icke erlägges.
Uppskattning af inkomst af rörelse m. m.
3 §•
Med afseende å hvad i 13 § b) af förordningen angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst stadgas angående ort, där inkomst af
bankrörelse skall beskattas, iakttages, att, då rörelsen drifvits vid flera
kontor, alla omkostnader och förluster under räkenskapsåret af sådan beskaffenhet,
att vid beskattning afdrag därför äger rum, påföras rörelsen i
dess helhet, hvarefter beräkningen af den del af beskattningsbara inkomsten,
som belöper å hvarje särskildt kontor, sker på följande sätt. De
belopp, som enligt kontorets månadsrapporter vid hvarje månads slut balanserats
å kontorets in- och utlåningsräkningar, sammanläggas och summan
delas med månadernas antal, hvarefter den sålunda erhållna kvoten anses
utvisa medelbeloppet af kontorets in- och utlåning för året. Efter det
förhållande, hvari denna in- och utlåning står till den på enahanda sätt
bestämda, sammanlagda in- och utlåningssumman för alla kontoren, uträknas
den del af beskattningsbara inkomsten, som bör taxeras i den ort,
där kontoret är beläget. Utelöpande postremissväxlar inräknas icke i inoch
utlåningsröreisen.
Yidkommande inkomst af järnvägsdrift iakttages först, att därunder
ej inräknas skattskyldigs inkomst af sådan rörelse, som icke direkt sammanhör
med själfva järnvägsdriften, t. ex. rederirörelse, ej heller sådan
inkomst, hvilken är genom fastighetsbevillning beskattad, såsom arrenden,
hyror och dylikt.
Inkomsten af järnvägsdriften fördelas till beskattning på följande sätt.
Fem procent af inkomsten taxeras i den ort, där nästföregående år
hufvudkontoret var beläget. Återstoden fördelas mellan järnvägens stationer
efter deras trafikvärde. En stations trafikvärde skall beräknas lika
med halfva summan af järnvägens bruttoinkomst af stationens afsända och
anlända godstrafik (ilgods, styckegods och vagnslastgods), ökad med järnvägens
bruttoinkomst af vid stationen försålda personbiljetter. Gods, som
38
Bevillningsutskottets Betänkande Nr SO.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
i samtrafik eller i transitotrafik inkommit från främmande bana, räknas
såsom afsändt från öfvergångsstationen; likaså räknas till annan bana utgående
gods såsom anländt till öfvergångsstationen. Såsom järnvägens station
räknas härvid äfven af densamma använd, annan järnväg tillhörig
station. Den del af järnvägens beskattningsbara inkomst af järnvägsdriften,
som enligt denna beräkning belöper på en station, taxeras i den kommun,
där stationen är belägen. Tillhör stationsområdet flere kommuner, taxeras
den beskattningsbara inkomsten af stationen till lika delar i dessa kommuner.
Har skattskyldig, som idkat järnvägsdrift, för egen räkning trafikerat
främmande bana, skall för taxeringen resultatet af rörelsen å hvardera
banan för sig fastställas. För detta ändamål beräknas först den behållna
inkomsten af rörelsen i dess helhet, med tillägg af skatter och öfriga utgiftsposter,
för hvilka afdrag författningsenligt icke äger rum, men dock
utan afdrag vare sig för ränta å gäld eller för ersättning, som i någon
form skolat utbetalas för nyttjande af den främmande järnvägen. Det på
detta sätt bestämda totala driftöfverskottet fördelas därefter mellan de trafikerade
banorna efter det sammanlagda trafikvärdet af hvardera banans
stationer; stationernas trafikvärden beräknas därvid, såsom om banorna utgjorde
eu enda järnväg, dock att för station, som tillhört båda banorna,
stationens uträknade trafikvärde uppdelas i två trafikvärden, allt efter som
stationens trafik hänfört sig till den ena eller den andra banan. Från den
del af driftöfverskottet, som enligt denna beräkningsgrund kommer på den
främmande järnvägen, afdrages den ersättning, som skolat utbetalas för
nyttjandet af den främmande järnvägen, jämta ränta, som kan anses belasta
driften å densamma; återstoden, som utgör den skattskyldiges beskattningsbara
inkomst af den främmande banan, skall, sedan fem procent tillgodoräknats
den ort, där hufvudkontoret varit beläget, fördelas till beskattning
mellan den främmande banans stationer i förhållande till deras förut bestämda
trafik värde. Från den del af driftöfverskottet, som faller på den
skattskyldiges egen järnväg, göres afdrag för ränta å gäld, som belastar
denna järnväg, hvarefter återstoden, sedan jämväl däraf fem procent tillgodoförts
den ort, där hufvudkontoret varit beläget, fördelas till beskattning
mellan samma järvägs stationer efter deras trafikvärde. Den beskattningsbara
inkomst, ägaren af den främmande järnvägen har af densamma,
skall likaledes, sedan fem procent af inkomsten tillgodoräknats den ort,
där ägaren haft kontor för järnvägen, fördelas mellan stationerna å denna
järnväg efter deras trafikvärden.
39
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
På liknande sätt förfares, om den skattskyldige trafikerat flera främmande
banor.
I fråga om skattskyldigs inkomst af kanaldrift iakttages, att därunder
ej inräknas inkomst af fastighet, för hvilken skattskyldig erlagt fastighetsbevillning,
ej heller inkomst af rörelse, som ieke direkt sammanhör med
kanalrörelsen, såsom t. ex. rederirörelse. Den beskattningsbara inkomsten
fördelas till beskattning mellan den kommun, där nästföregående år hufvudkontoret
var beläget och som tillgodoräknas fem procent af inkomsten,
samt de kommuner, som af kanalanläggningen berörts, i förhållande till
vissa för dessa kommuner bestämda fördelning stal. Dessa fördelningstal, som
efter den skattskyldiges hörande fastställas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att lända till efterrättelse, till dess annorlunda förordnas, erhållas
genom att till Idiom etertalet af kanalens längd inom hvarje kommun lägga
antalet slussar inom kommunen. Kanallängden, hvartill endast hänföras
sträckor, som först genom kanalföretaget gjorts segelbara, räknas i kilometer
och tiondedelar däraf, hvarvid bråkdel, som ej uppgår till full tiondedel
bortfaller. Utgör kanalanläggning på någon sträcka gräns mellan två
kommuner, uppdelas fördelningstalet för denna sträcka lika på hvardera
kommunen.
Yid taxering af företag, som afser att med hjälp af ledning tillhandahålla
vatten eller elektrisk energi, skall hälften af den beskattningsbara inkomsten
upptagas i den kommun, där vattnet eller den elektriska energien
förbrukats, eller, då förbrukningen ägt rum inom olika kommuner, fördelas
dem emellan i förhållande till bruttoinkomsten däraf inom hvarje
särskild kommun. Den andra hälften taxeras i den kommun, där vattenverk
eller kraftstation samt kontor varit förlagda, och fördelas, om vattenverk
eller kraftstation samt kontor legat å olika orter, till beskattning
emellan dessa orter efter den grund, som taxeringsmännen finna skälig.
4 §•
Utlänning, som efter därtill enligt särskild författning förvärfvad rätt
reser omkring i landet och för egen eller annans räkning bjuder ut till
försäljning eller försäljer af honom medförda eller eljest i riket befintliga
varor, skall erlägga bevillning i enlighet med de i 8—13 §§ af bevillningsförordmingen
bestämda grunder; skolande hvad sålunda är vordet
stadgadt äga tillämpning äfven i det fall, att utlänning medför utländska
varor, som förut blifvit under en eller annan form rekvirerade,
40
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj;ts förslag. Utskottets förslag.
5 §•
Hvar och en skattskyldig bör för sin inkomst genom handel, handtverk
eller annan näring taxeras till bevillning efter inkomstens verkliga
belopp, antingen den näring, hvarigenom inkomsten erhålles, idkas för den
skattskyldiges egen räkning eller af honom bedrifves såsom kommissionär
eller innehafvare af annan persons yrkesrätt; och då den vid bevillningstaxeringen
för ett eller annat yrke påförda beskattning icke medför eljest
saknad rättighet för den skattskyldige till utöfvandet af detta yrke, så
äro taxeringsmännen icke pliktiga att undersöka och pröfva behörigheten
till detsammas idkande.
6 §•
Såsom inkomst af arrende af kronoegendom taxeras ett belopp, motsvarande
sex procent af det egendomens taxeringsvärde, som fastställes
under det löpande året.
Uppskattning af inkomst utaf
tjänst eller pension.
7 §•
Lön och annan inkomst, som
utgår i spannmål eller persedlar, upptages
med det kontanta belopp, den
efter ortens medelpris utgör.
Yärdet af bostadsförmån beräknas
med ledning af i orten gällande
hyrespris eller i saknad af tillfälle
till sådan jämförelse efter annan grund,
som taxeringsmännen finna tillämplig.
I de fall, då ämbets- och tjänsteman,
såsom boställshafvare, erlagt
fastighetsbevillning för boställe, skall
han icke taxeras för inkomstbevillning
för sin förmån af fri bostad på
samma ställe.
Uppskattning af inkomst utaf
arbetsanstäl/ning, tjänst eller pension.
7 §•
Lön och annan inkomst, som
utgår i spannmål eller persedlar, upptages
med det kontanta belopp, den
efter ortens medelpris utgör.
Yärdet af bostadsförmån beräknas
med ledning af i orten gällande
hyrespris eller i saknad af tillfälle
till sådan jämförelse efter annan grund,
som taxeringsmännen finna tillämplig.
I de fall, då ämbets- och tjänsteman,
såsom boställshafvare, erlagt
fastighetsbevillning för boställe, skall
han icke taxeras till inkomstbevillning
för sin förmån af fri bostad på
samma ställe.
41
Bevillning s-utskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag.
I afseende å afdragen vid inkomstberäkningen
är särskilt att
iakttaga, att, medan å ena sidan allt
som i tjänst eller uppdrag uppburits,
därunder inbegripet äfven hvad som
anvisats till bestridande af med tjänsten
eller uppdraget förenade särskilda
kostnader, upptages till taxering,
afdrag å andra sidan får göras
för samtliga utgifter, Indika äro att
anse såsom kostnader för fullgörande
af tjänsten eller uppdraget. Sålunda
komma, bland annat, i betraktande
afdrag för resekostnader och ökning
i lefnadskostnader, då skattskyldig
för ändamålet måste vistas utom den
vanliga boningsorten. Afdrag g öres
för kostnadens fulla belopp allenast
med den inskränkning att afdraget
för sådan kostnad, för hvilken ersättning
blifvit särskildt anvisad, icke
må öfverstiga det anvisade beloppet.
Utskottets förslag.
I afseende å inkomstberäkningen
är särskildt att iakttaga, att, medan
å ena sidan allt som i tjänst eller
uppdrag uppburits, därunder inbegripet
äfven hvad som anvisats till
bestridande af med tjänsten eller uppdraget
förenade särskilda kostnader,
upptages till taxering, afdrag å andra
sidan får göras för samtliga utgifter,
hvilka äro att anse såsom kostnader
för fullgörande af tjänsten eller uppdraget.
Sålunda komma, bland annat,
i betraktande afdrag för resekostnader
och ökning i lefnadskostnader,
då skattskyldig för ändamålet
måste vistas utom den vanliga boningsorten.
Afdrag får göras för
kostnadens fulla belopp allenast med
den inskränkning att afdraget för sådan
kostnad, för hvilken ersättning
blifvit särskildt anvisad, icke må öfverstiga
det anvisade beloppet.
Då för bestridande af med tjänst
eller uppdrag förenade kostnader, hvarom
i 8 § 1 mom. förmäles, ersättning
anvisats af staten, får afdrag
för kostnaderna ej äga rum.
Allmänna föreskrifter.
8 §•
Huruvida skattskyldigs tillfälliga årsförlust (t. ex. genom kreaturssjukdom,
skeppsbrott, varulagers förstöring och dylikt) bör betraktas såsom
minskning i årets inkomst eller såsom kapitalförlust, pröfve taxeringsmyndigheterna
efter rörelsens och förlustens storlek och beskaffenhet.
Bih. till Bi/csd. Prof. 1910. 5 Samt. 1 Afd. 27 Höft.
6
42 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj.is förslag. Utskottets förslag.
9 §•
Enär aktiebolag eller solidariskt bankbolag skall erlägga bevillning
både för ränteinkomsten af hela det i bolaget nedlagda kapitalet och för
den vinst, som rörelsen därutöfver lämnat, så böra de enskilda delägarne
icke taxeras för inkomst från samma bolag. Ej heller taxeras medlem i
förening för ekonomisk verksamhet för hvad han erhållit såsom vinstutdelning
å insats i föreningen.
10 §.
Yid tillämpning af 12 § 1 mom. i bevillningsförordningen, angående
befrielse från eller lindring i bevillning för inkomst af kapital eller arbete,
skall den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras behållna afkomst
nästföregående år såväl af vederbörande då tillhörig fast egendom
som ock af sådan särskildt beskattad rörelse, som drifvits i bolag eller
idkats å annan ort än den, där den skattskyldige är mantalsskrifven, tagas
i beräkning vid bestämmandet af de sammanräknade årsinkomsterna,
hvarvid i fråga om fast egendom iakttages, att inkomst af jordbruksfastighet
beräknas till 6 procent och inkomst af annan fastighet till 5 procent
af taxeringsvärdet. Om sålunda skattskyldig finnes i sin mantalsskrifningsort
hafva haft t. ex. 450 kronors inkomst af kapital eller arbete
samt tillika ägt stadsfastighet taxerad till 2,000 kronor och hvilken alltså
bör upptagas till 100 kronors afkomst, så att hans sammanräknade årsinkomst
uppgått till 550 kronor, får enligt föreskriften i andra stycket
af det ifrågavarande momentet, jämfördt med hvad ofvan sagts, sådan
skattskyldig tillgodonjuta bevillningsfrihet för ett belopp af 450 kronor
och kommer således i det förutsatta fallet icke att erlägga någon bevillning
för inkomst, hvaremot den skattskyldige, som jämte 450 kronors inkomst
af kapital tillika åtnjutit exempelvis 2,000 kronors inkomst af aktier,
skall erlägga full bevillning för de 450 kronorna. Har gift man haft
1,100 kronors inkomst af kapital eller arbete och därjämte ägt jordbruksfastighet
till ett taxeringsvärde af 5,000 kronor med 300 kronors däraf
beräknad afkomst, samt har hans hustru tillika haft 400 kronors inkomst
af aktier, hvilken inkomst varit från mannens förvaltning rättsligen undan
tagen, i följd hvaraf makarna i sammanräknade årsinkomster åtnjutit till
-
43
Bevillning sutskottets Betänkande Nr 30.
Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.
hopa 1,800 kronor, kommer bevillning att, utan medgifvande af något afdrag,
mannen påföras för hans först berörda inkomst af 1,100 kronor. Har
mannen haft 1,500 kronors inkomst af kapital eller arbete och hustrun
400 kronors inkomst af tjänst, så att deras sammanlagda inkomst utgjort
1,900 kronor, skall hvardera taxeras för hela sin inkomst och därför
erlägga bevillning utan afdrag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
BevillningsutsJcottets Betänkande Nr 30.
**
RESERVATIONER.
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
47
Reservationer
mot förslaget till förordning angående bevillning af fast egendom
samt af inkomst.
Yid 8 §:
af herrar K. G. Karlsson, Granting, fritt. Bonde, Kvarnzelius, J.
Olofsson och Kobb, hvilka anfört:
»I ett nytt mom. 3 har utskottet, med bifall till en framställning i
motionen I: 88 af herr Johan Östberg, infört följande bestämmelse:
»Inkomst, som understiger 200 kronor, må icke i något fall särskild!
taxeras.»
Detta nya mom. 3 hafva vi yrkat böra utgå, enär det skulle hafva
till följd en inskränkning i den gift kvinna nu tillkommande kommunala
rösträtt. Utskottet åberopar också uttryckligen, att stadgandet skulle
»förebygga», att gift kvinna i en del fall skulle erhålla kommunal rösträtt.
För vår del måste vi på det kraftigaste afstyrka ett dylikt steg
tillbaka i kvinnornas rösträttsfråga.»
Yid 12 § 2 mom.
af herrar Nilsson i Bonarp och Kvarnzelius, hvilka ansett, att sparbanker,
hvilka hittills varit fria från beskattning, bort, i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag, bibehållas vid samma skattefrihet, och därför yrkat,
att 12 § 2 mom. b) skulle erhålla följande lydelse:
b) landsting — •—• — — — sina delägare; samt
sparbanker, som afses i lagen af den 29 juli 1892 ;
samt af herr 0. A. Ericsson, som yrkat, att från uppräkningen af
juridiska personer, som vore frikallade från utgörande af inkomstskatt,
48 Bevillningsutskottets Betänkande Nr 30.
skulle uteslutas järnkontoret och sparbanker, som afses i lagen af den
29 juli 1892.
Härjämte hafva nedannämnda herrar ledamöter i utskottet begärt få
antecknadt, att de icke deltagit
herrar A. E. Håkanson, J. Bromée, A. F. Vennersten i utskottets
beslut i de i detta betänkande omförmälda frågor; samt
herrar West er, Jesper son och Böing i den slutliga behandlingen af
samma frågor.
Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1910.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1910:198 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af inkomst, dels oc s. 55 i texten