Sök i Ratio Lex

Betänkande angående tullbestämmelserna för kafé och kaffesurrogat.

1910-06-06 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1910:39, Betänkande angående tullbestämmelserna för kafé och kaffesurrogat.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

1

Nr 39.

Ånkom till Riksdagens kansli den 6 juni 1910 kl. 11 f. m.

Betänkande angående tullbestämmelserna för kafé och kaffesurrogat.

Genom proposition, nr 24, af den 14 januari 1910 hade Kungl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att

besluta,

dels att rubrikerna nr 257 och 258 i gällande tulltaxa skulle för

tiden till och med den 30 november 1911 erhålla följande förändrade

lydelse:

Tullsats.

Kvantitet för tull-

beräkningen.

Kronor

öre

257. Kaffe............................................................

1 kilogram

_

18

258. brändt, och kaffesurrogat, alla slag

1 kilogram

—

30

dels att nämnda tullsats å kaffe skulle anses gälla från och med

den 1 januari 1910,

dels med afseende å tullen å kaffe, brändt, och kaffesurrogat,

alla slag, att ofvan angifna tullsats af 30 öre för kilogram skulle anses

gälla från och med den 29 januari 1910 och att en tullsats af 26 öre

för kilogram skulle anses gälla under tiden från och med den 1 till

och med den 28 i samma månad,

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd, 34 Höft. (Nr 39.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

dels ock att för hvarje förtullning af kaffe eller kaffesurrogat,

som ägt rum från 1910 års ingång efter annan än nu angifna grunder,

af vederbörande skulle till tullverket erläggas skillnadsbeloppet mellan

den för förtullningen bestämda tullafgiften och tullafgift, som med

tillämpning af ofvan angifna tullsatser skolat utgå vid tiden för förtullningen.

Härjämte hade i eu inom Andra kammaren väckt motion, nr 179,

herr Karlsson i Fjäl, under instämmande af en annan af kammarens

ledamöter, hemställt, »att, för den händelse Kung! Maj:ts proposition

nr 24 skulle af Riksdagen bifallas, den i propositionen föreslagna tullförhöjningen

af kaffe måtte gälla från den 26 december 1909».

I sitt i anledning af förenämnda proposition och motion afgifna

betänkande nr 3 hade bevillningsutskottet hemställt, att Riksdagen, med

förklarande, att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke kunnat

oförändradt bifallas, samt med afslag å herr Karlssons i Fjäl ofvauberörda

motion måtte besluta,

l:o) att rubrikerna nr 257 och 258 i gällande tulltaxa skola för

tiden till och med den 30 november 1911 erhålla följande förändrade

lydelse:

257. Kaffe ...........................................................

258. brändt, och kaffesurrogat, alla slag

Tullsats.

Kvantitet för tullberäkningen.

I Kronor

1 kilogram

1 kilogram

18

30

2:o) att nämnda tullsats å kaffe skall anses gälla från och

med den 1 januari 1910,

3:o) med afseende å tullen å kaffe, brändt, och kaffesurrogat, alfa

slag, att ofvan angifna tullsats af 30 öre för kilogram skall anses

gälla från och med den 29 januari 1910 och att en tullsats af 26 öre

för kilogram skall anses gälla under tiden från och med den 1 till och

med den 28 i samma månad, samt

4:o) att för hvarje förtullning af kaffe eller kaffesurrogat, som

ägt rum från 1910 års ingång efter annan än nu angifna grunder,

af vederbörande skall till tullverket erläggas skillnadsbeloppet mellan

den för förtullningen bestämda tullafgiften och tullafgift, som med

tillämpning af ofvan angifna tullsatser skolat utgå vid tiden för förtullningen,

dock med rätt för Kungl. Maj:t att i särskilda fall, där till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

förlitligen styrkes, att vederbörande på grund af tidigare ingångna

leveransaftal skulle genom tullförhöjningen tillskyndas förlust, och

förtullning för aftalens fullgörande ägt rum under januari 1910, medgifva

befrielse från utgifvande af skillnadsbeloppet, skolande framställning

om dylik befrielse göras före den 1 mars 1910.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva bägge kamrarna

återremitterat ifrågavarande betänkande till utskottet.

Af de vid frågans behandling inom kamrarna förda debatter framgick,

bland annat, att ändamålet med återremissen vore att sätta utskottet

i tillfälle att företaga detsamma till förnyad behandling i samband

med motioner, som, enligt hvad under debatterna upplystes,

ytterligare lcomme att väckas i ämnet.

Till utskottets behandling hafva ock sedermera hänvisats

dels från ''Första kammaren eu af herr Stendahl väckt motion nr

40, uti hvilken under förutsättning, att Riksdagen beviljade den af

Kung]. Maj:t föreslagna förhöjningen med 6 öre per kilogram för

»kaffe och kaffesurrogat», föreslagits, »att Riksdagen ville, med afslag

å Kung], Maj:ts ifrågavarande proposition i hvad den rörer retroaktiv

verkan af tullförhöjningen, i stället besluta, att allt det förtullade kaffe,

som vid tullens trädande i kraft finnes i lager inom landet, skall beläggas

med en konsumtionsskatt eller efterförtullning af 6 öre per kilogram,

att uttagas efter själfdeklarering, dock så att mindre partier

kaffe, som af person, hvilken ej idkar handel med kaffe, innehafvas för

eget bruk och Indika ej öfverstiga 20 kilogram, lämnas fria; samt att

lämplig straffpåföljd måtte stadgas för den, som aflämnar oriktig deklarationsuppgift

eller underlåter att deklarera»,

dels ock från Andra kammaren motionen nr 210 af herr Thorsson

med yrkande, »att Riksdagen, i händelse den af Kungl. Maj:t föreslagna

förhöjningen af tullen å kaffe och kaffesurrogat vinner bifall, ville

besluta,

dels att tullförhöjningen skall anses gälla från och med den 1

januari 1910,

dels att eu efterförtullning af 6 öre per kilogram skall åsättas

allt det förtullade kaffe, som den 31 december 1909 fanns i lager inom

landet, att uttagas efter själfdeklaration af vederbörande köpmän eller

importörer; dock så att denna efterförtullning ej uttages af innehafvare

af lager under 100 kilogram»;

samt motionen nr 211 af herr Lindhagen, uti hvilken hemställes,

»att då kaffet lärer såsom njutningsmedel i stor utsträckning miss
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

brukas så, att det utgör en allvarlig fara för folkhälsan, samt någon

utredning ur denna grundläggande synpunkt icke föregått det framlagda

förslaget om förhöjd tull på kaffe, Riksdagen måtte äfven af

detta skäl afslå den kungl. propositionen i berörda ämne».

Beträffande de till stöd för sistnämnda tre motioner åberopade

motiveringar får utskottet hänvisa till de särskilda motionernas, innehåll.

\ id detta ärendes förnyade behandling inom utskottet har utskottet

ansett nödigt att erhålla utredning, huruvida en lagstiftning rörande

efterbeskattning af kaffe, på sätt af herrar Stendahl och Thorsson ifrågasatt

blifvit, kunde lämpligen och utan svårighet här i landet vinna tilllämpning,

vid hvilken utredning särskild! borde undersökas, hvilka

närmare anordningar, som blefve erforderliga för själfdeklarationernas

upprättande och aflämnande, för skattebeloppens fastställande och debitering,

för uppbörd af skatten och för kontrollen, samt åt hvilka myndigheter

— tullverket eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande och deras

organ eller båda dessa myndigheter — bestyret med beskattningen

lämpligen borde öfverlämnas. Med anledning häraf har utskottet i

behörig ordning utverkat Kungl. Maj:ts befallning till vederbörande att

afgifva och så fort ske kunde till utskottet inkomma med utredning i

ofvanberörda hänseende; och har utskottet fått emottaga ett af statskontoret,

kammarrätten och generaltullstyrelsen gemensamt afgifvet,

den 11 mars 1910 dagtecknadt utlåtande, uti hvilket ämbetsverken,

efter att hafva redogjort för frågans föregående behandling inom Riksdagen,

vidare anfört följande:

»Såsom af det ofvan anförda framgår, hafva de bägge motioner,

som gifvit anledning till bevillningsutskottets hänvändande till Eders

Kungl. Maj:t, ett gemensamt syfte så till vida, som motionärerna sökt,

en hvar på sitt sätt, att åt de tillämnade högre tullsatserna bereda

större effektivitet än den, som genom bifall till Eders Kungl. Maj:ts

proposition skulle ernås. Denna större effektivitet skulle nämligen

vinnas därigenom, att de nya tullsatserna erhölle tillämpning icke blott

å det kaffe och kaffesurrogat, som förtullats efter ingången af år 1910,

utan äfven a sådana varukvantiteter af dessa slag, hvilka kunde antagas

hafva blifvit tidigare införda i spekulation på en blifvande tullförhöjning.

Härvid är dock att märka, att för sistnämnda varukvantiteter

tull erlagts enligt de vid tiden för förtullningen gällande tullsatser,

utan att vid samma tid förbehåll om eventuell tilläggstull å dessa varor

blifvit på något sätt offentliggjordt. Så skedde nämligen först genom

ett den 31 december 1909 i Post- och inrikes tidningar infördt stats
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

rådsprotokoll, hvars offentliggörande hade till syfte att fästa allmänhetens

uppmärksamhet därå, att den samtidigt ifrågasatta förhöjningen

ined 6 öre för kilogram af tullen å kaffe och kaffesurrogat komme att

föreslås skola gälla från och med den 1 januari 1910 och förty, i

händelse Riksdagen godkände förslaget, genom efter delitering ar tillämpas

å de förtullning ar af dylika varor, som ägde rum under år 1910, intill dess

Riksdagens beslut i ämnet blefve till efterrättelse kungjordt. 1 detta

tillkännagifvande har gifvits uttryck åt den enligt ämbetsverkens

mening rätta uppfattningen, att retroaktivitet icke må inrymmas åt

beslutad tu 11 förhöjning under annan förutsättning än den, att varuemottagaren,

åtminstone vid tiden för varans förtullning, kan hafva sig

bekant, att en efterdebitering af tullafgift enligt högre beräkningsgrund

möjligen är att förvänta. Hvarken det ena eller det andra af de i

förevarande motioner framställda förslag torde i afseende å omfattningen

af de tillämnade tullförhöjningarnes tillbakaverkande kraft uppfylla nyss

angå fn a fordran; och ämbetsverken anse sig förty icke kunna förorda

någotdera förslagets antagande. Hvad särskilt angår clet i Första

kammar-motionen framlagda förslaget, lärer detsamma numera, med

hänsyn till att så stor del af detta år redan hunnit förflyta, få

anses hafva förlorat sin väsentligaste betydelse. Mot ifrågavarande

förslag synes äfven den erinran böra göras, att kaffesurrogat icke

omnämnes såsom föremål för efterförtullning, samt att den varukvantitet

— 20 kilogram — som undandraga deklarationsförfarande, torde vara

alltför liten. Nämnda minimikvantitet borde i hvarje fall, såsom i

Andra kammar-motionen föreslagits, höjas till 100 kilogram.

Oaktadt ämbetsverken alltså hålla före, att den af motionärerna

ifrågasatta lagstiftningen rörande efterbeskattning af kaffe icke bör

komma till stånd, hafva ämbetsverken emellertid ansett sig böra lämna

eu utredning i de af bevillningsutskottet angifna hänseenden. Att åt

denna utredning gifva formen åt i detalj utarbetade författningsförslag

bär ärendets brådskande natur icke medgifvit och torde väl icke heller

kunna förväntas.

Under förutsättning att deklarationsplikt skulle komma att stadgas,

synes det ämbetsverken lämpligast, att sådan deklarationsplikt komme

att omfatta:

l:o) handlande med kaffe eller kaffesurrogat, och

2:o) en hvar, som vid den ifrågavarande tidpunkten innehar minst

100 kilogram kaffe eller kaffesurrogat. Dessutom skulle en hvar vara

skyldig att, efter anmaning, deklarera; och den, som oaktadt erhållen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

anmaning lind erläte att deklarera, borde kunna få sig ålagdt att vid

vite aflämna deklaration.

Hvad angår de anordningar, som skulle blifva erforderliga för sjcilfdeklarationernas

upprättande och aflämnande: så synes visserligen vid eu

blifvande kungörelse i ämnet böra fogas ett formulär till deklaration, bland

annat så affattadt, att deklarationen skall afgifvas på heder och samvete;

men med afseende å den enkla affattning, en dylik deklaration

lärer kräfva, föreställa sig ämbetsverken, att särskilda för detta ändamål

afsedda blanketter hvarken behöfva af vederbörande myndighet

anskaffas eller deklarationsplilctige tillhandahållas.

Då ämbetsverken vidare hålla före, att upphörden af de utgifter,

hvarom nu är fråga, icke lämpligen kan omhändertagas af tullverket —

hvilket ju för öfrigt utom i rikets stapelstäder endast på ett jämförelsevis

ringa antal platser, där handel med kaffe idkas, äger egna organ —

torde detta beskattningsbestyr böra öfverlämnas i Stockholm åt öfverståthållareämbetet

och i landsorten åt Eders Kungl. Maj:ts vederbörande

befallningshafvande med biträde af magistrater och kronofogdar. Det

skulle alltså åläggas den deklarationspliktige att inom viss i kungörelsen

angifven tid aflämna sin deklaration — om han är bosatt i Stockholm —

till öfverståthållareämbetet, men eljest till magistraten i den stad eller

kronofogden i det fögderi, där den skattskyldige är bosatt. Skulle

myndighet, till hvilken deklaration bort ingifvas, hafva anledning antaga,

att någon efter dess mening deklarationspliktig underlåtit att afgifva

deklaration, borde det åligga myndigheten att skriftligen anmana sådan

person att inom viss i anmaningen förelagd tid af minst åtta dagar med

deklaration inkomma. Magistrater och kronofogdar skulle det tillkomma

att öfversända till dem inlämnade deklarationer till Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande; hvarefter hos Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande

borde upprättas och af denna myndighet fastställas på deklarationsuppgifterna

grundad uppbördslängd. Utdrag af denna uppbördslängd,

särskildt för hvarje fögderi och stad, borde sedermera, försedt

med uppbördsorder, öfversändas till kronouppbördsmannen i den ort,

hvarest den betalningsskyldige är bosatt; och skulle det åligga kronouppbördsmannen

att oförtöfvadt vidtaga åtgärder för indrifning af debiterade

belopp och därefter afgifva redovisning för uppbörden till Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande. På sistnämnda myndighet skulle

det sedan ankomma att låta verkställa jämförelse mellan de afgifna

redovisningarne och den hos länsstyrelsen befintliga uppbördslängden

samt därefter vidtaga de åtgärder, hvartill den verkställda granskningen

kunde gifva anledning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

Då ämbetsverken jämväl tagit i öfvervägande, livilka bestämmelser

som skulle kunna meddelas i syfte att åstadkomma kontroll däröfver,

att deklarationsuppgifter afgåfves af alla, som vore därtill pliktiga,

äfvensom öfver sanningsenligheten af lämnade uppgifter, halva ämbetsverken

tillsett, huruvida icke det borde åläggas vederbörande tullkammare,

att till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfversända

uppgifter å de förtullningar af kaffe och kaffesurrogat, som skett under

den ifrågavarande tidsperioden. För ändamålet anställd undersökning

har gifvit vid handen, att af tullverket kunna i stort sedt inga andra

uppgifter i berörda afseende meddelas, än att viss person å uppgifven

dag förtullat viss varukvantitet, som till riket inkommit å tid, som jämväl

kan meddelas, äfvensom, i fråga om gods upplagdt å nederlag,

därjämte sådan öfverlåtelse af godset på annan person, som ägt rum

innan dess förtullning.

Då emellertid uppgifter af nu antydt innehåll måste anses sakna

värde i kontrollhänseende, kunna ämbetsverken icke förorda, att befallning

meddelas tullkamrarne att afkunna dylika uppgifter. Af större

betydelse för kontrollen — dock endast i den händelse efterbeskattning

komine att hänföra sig till förhållandena sådana de voro den Öl december

1909 — torde det då vara, om det föreskrefves, att det skulle åligga

sådan deklarationspliktig, som är skyldig att föra handelsböcker, att till

styrkande af riktigheten af sin deklaration vid densamma foga utdrag

af räkenskapsbok.

Hvad slutligen angår frågan om straffpåföljd för den, som utebli

fver med deklaration eller afgifver oriktiga deklarationsuppgifter, så

synas lämpliga bötesbelopp böra stadgas för den, som gör sig förvunnen

till dylik förseelse. Sålunda torde för uteblifven deklaration bötesbeloppet

icke böra understiga 25 kronor; och synes bötesbeloppet, om

den uppgiftspliktige, oaktadt därtill anmanad, fortfarande tredskas att

afgifva deklaration, böra kunna höjas ända intill 2,000 kronor. Har

någon i afgifven deklaration mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande

och därigenom förauledt, att tullafgift, hvarom hår är fråga,

icke eller till lägre belopp, än som vederbort, blifvit honom påförd, torde

i öfverensstämmelse med motsvarande stadgande i inkomstskatteförordn

i ngen (33 §) böter böra ådömas till belopp från och med fyra till och

med tio gånger den afgift, som genom det svikliga förfarandet undandragits,

dock minst 25 kronor.

Protokollsutdrag, innefattande eu vid ärendets behandling uttalad,

i två punkter afvikande mening bifogas.»

Det åberopade protokollsutdraget är af följande lydelse:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

»Utdrag af protokoll, hållet i kungl. statskontoret vid sammanträde

med kungl. kammarrätten och kungl. generaltullstyrelsen

den 11 mars 1910.

Närvarande:

Herrar generaldirektörerna Cedersciiiöld och grefve Wachtmeister,

T. f. presidenten von Unge,

Statskommissarien Syl van,

Kammarrättsråden Erickson och Wåiilin,

Byråcheferna Beyer och Ewerlöp samt

T. f. statskommissarien Beckman.

Herr statskommissarien Sylvan föredrog Kungl. Maj:ts nådiga

remiss uppå en af Riksdagens bevillningsutskott gjord framställning om

utredning i anledning af inom Riksdagen väckta förslag om eventuell

efterbeskattning af kaffe; och resolverades underdånigt utlåtande enligt

registraturet.

Herr kammarrättsrådet Wåhlin yttrade:

1 nedanstående två punkter är jag skiljaktig från ämbetsverkens

utlåtande. Särskild! formulär till deklaration rörande den kvantitet af

kaffe eller kaffesurrogat, som af den deklarerande vid viss tidpunkt

innehafts, synes näppeligen vara behöflig!. Därest emellertid, såsom i

utlåtandet föreslås, sådant formulär fastställes, torde blanketter till

formuläret böra på lämpligt sätt tillhandahållas de deklarationspliktige.

I fråga om ansvarspåföljden för underlåtenhet att aflämna deklaration

synes mig något direkt bötesansvar för underlåtenheten icke höra

stadgas utan i stället den försumlige genom lämpliga viten tillhållas att

fullgöra deklarationsplikten.’

I detta yttrande instämde herrar kammarrättsrådet Erickson och

t. f. presidenten von Unge.

Som ofvan.

In liden!

O. Hillphers.))

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39. 9

I detta sammanhang går utskottet jämväl att — såsom i utskottets

betänkande, nr 23, i anledning af dels Kung!. Maj:ts proposition nr 69

med förslag till förordning med tulltaxa för inkommande varor dels ock

i ämnet väckta motioner för Riksdagen anmälts — afgifva utlåtande

öfver ej mindre de i Kung]. Maj:ts sistnämnda proposition intagna tullbestämmelserna

för kaffe och kaffesurrogat, än äfven en af herr Knaust

inom Första kammaren i anledning af nyssberörda proposition väckt

motion nr 67 angående tullen å rostadt kaffe m. m.

Enligt nu omförmälda, i propositionen nr 69 framlagda författningsförslag,

att tillämpas från och med den 1 december 1911, förekommer,

dels att i § 14 mom. 1 af tulltaxeförordningen skulle finnas bestämmelse

därom, att vid utförsel sjöledes från stapelstad af kaffe, brändt

eller rostadt, icke malet, skulle under vissa villkor restitutionsvis af

tullmedlen beviljas 14.4 öre för 1 kilogram af varan,

dels ock att rubrikerna nr 156 och 157 i tulltaxan skulle erhålla

följande lydelse:

Kaffe:

156. o bränd t ................................................................................ 1 kg. 18 öre.

157. brändt eller rostadt, äfven malet, samt kaffesurrogat,

alla slag ....................................................................... 1 kg. 30 öre.

Af herr Knaust har i ofvannämnda motion I : 67 hemställts, »att

Riksdagen, vid bifall till den kungl. propositionen om förhöjning af

tullen å råkaffe från 12 till 18 öre, måtte besluta sådana ändringar i

den kungl. propositionen rörande ny tulltaxa, att tullen å rostadt kaffe

m. in. sättes till 37 Va öre per kilogram, samt att denna tull träder i

kraft samtidigt som den föreslagna förhöjningen af tullen å rått kaffe».

1 fråga om hvad motionären anfört till stöd för detta sitt yrkande

får utskottet hänvisa till innehållet i motionen.

Syftet med den af Kungl. Maj:t föreslagna höjningen af tullen å

obrändt kaffe har, såsom kändt är, varit att anskaffa ökade inkomster

för täckande af statsverkets behof. Då emellertid, enligt hvad numera

visat sig, det vid uppgörande af nästa års statsreglering icke lärer

vara erforderligt att anlita berörda utväg, har utskottet, som under

sådana omständigheter saknar anledning att vidhålla förordandet af höjd

tull å rått kaffe, ansett sig nu böra afstyrka Kungl. Maj:ts förslag i

detta hänseende. Vid sådant förhållande har utskottet gifvetvis icke

Bih. till IUksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 2

Utskottets

yttrande,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

funnit anledning att ingå på en närmare behandling af de väckta förslagen

om retroaktiv verkan af tullförhöjningen eller om efterbeskattning

af kaffe, hvilka förslag nu äfven hira böra förfalla.

Hvad härefter beträffar tullen å brändt eller rostadt, äfven malet

kaffe, samt kaffesurrogat, alla slag, vill utskottet till en början erinra

om det yttrande, som i denna fråga afgifvits af tulltaxekommittén.

Detta yttrande är af följande lydelse:

»Det tullskydd, som kafiferostningsindustrien åtnjuter här i landet,

uppgår till 8 öre per kilogram, om man frånser viktförlusten vid röstningen.

Detta skydd är anmärkningsvärdt lågt, och i flera främmande

länder är skillnaden mellan tullarna å obrändt och brändt kaffe betydligt

större. I Norge utgör densamma 20 öre, i Tyskland 20 pf. och i

Osterrike-Ungern minst 25 h., allt per kilogram räknadt. Den inhemska

kafiferostningsindustrien har ock rönt olägenhet af det anmärkta förhållandet,

och representanter för denna industri hafva i en till kommittén

inlämnad framställning begärt, att tullen å rostadt kaffe måtte höjas

från 20 till 30 öre per kilogram, då sålunda tullsatsen för brändt eller

rostadt kaffe skulle komma att öfverstiga tullen å det obrända med 18

öre per kilogram. Till stöd för denna framställning har hufvudsakligen

åberopats, att industrien i fråga vore jämförelsevis ny och arbetade

under ogynnsamma förhållanden, samt att, sedan den tyska kafferostningsindustrien

helt nyligen erhållit betydande lättnader i afseende å

villkoren för tullrestitution vid export af rostadt kaffe, det vore att

befara, att en för den svenska industrien ödesdiger konkurrens från

Tyskland skulle uppstå, om ej nu gällande skydd höjdes. Kommittén,

som i detta sammanhang erinrar om hvad i motiveringen till § 14

tulltaxeförordningen anförts angående viktförlusten vid kaffets rostning,

har, då den gjorda framställningen synts befogad, funnit sig böra för

brändt eller rostadt kaffe i förslaget upptaga en tull af 30 öre per

kilogram. Någon anledning att icke låta kaffesurrogat fortfarande

draga samma tull som den vara, hvilken den afser att ersätta, har

kommittén icke funnit föreligga.»

Vid behandlingen inom utskottet af denna fråga hafva olika

meningar yppats. A ena sidan har fog ansetts förefinnas för höjning af

tullen å brändt kaffe i enlighet med tulltaxekommitténs förslag. Från

den andra sidan åter har den mening förfäktats, att tullen å ifrågavarande

slag af kaffe icke borde sättas högre än den nu gällande. Då

det med afseende härå förefallit antagligt, att förslag om ändring i det

nuvarande förhållandet icke kunnat genomföras utan gemensam om
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

röstning i kamrarna, och då frågan icke lärer kunna anses vara af den

vikt, att en sådan utgång bort äfventyras så omedelbart före riksdagens

afslutande, bär det synts utskottet lämpligast att — med hänvisning

till möjligheten af frågans återupptagande vid annan riksdag —

nu förorda, att tillsvidare jämväl tullsatsen för kaffe, brändt eller rostadt,

äfven malet, samt kaffesurrogat, alla slag, må bibehållas vid nuvarande

belopp, 20 öre per kilogram.

Mot den i Kungl. Maj:ts proposition nr 69 intagna ofvan omförmälda

restitutionsbestämmelse för kaffe, brändt eller rostadt, icke malet,

har utskottet icke funnit något att erinra.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att Kungl. Maj:ts ofvannämnda proposition

nr 24 angående ändring af tullsatserna för kaffe och

kaffesurrogat icke må af Riksdagen bifallas;

2:o) att, vid bifall till hvad utskottet under

punkten l:o) hemställt, motionerna 1:46 samt 11:179

och II: 210 icke må till någon Riksdagens åtgärd

föranleda;

3:o) att motionen 11:211 må anses besvarad

genom hvad utskottet under punkten l:o) här ofvan

hemställt;

4:o) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Majds

proposition nr 69 med förslag till förordning med

tulltaxa för inkommande varor, ville

dels godkänna den i § 14 mom. 1 af det i berörda

proposition intagna förslaget till tulltaxeförordning

inrymda, för tillämpning från och med den 1

december 1911 afsedda bestämmelsen om tullrestitution

vid utförsel af brändt eller rostadt, icke malet kaffe,

dels ock besluta, att i den af Riksdagen för tilllämpning

från och med den 1 december 1911 antagna

tulltaxa skola å vederbörligt ställe intagas två så

lydande rubriker:

Kaffe:

obrändt.......................................... 1 kg. 12 öre

brändt eller rostadt, äfven malet,

samt kaffesurrogat, alla slag 1 kg. 20 öre;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.

5:o) att motionen I: 67 må anses besvarad genom

hvad utskottet under punkterna l:o) och 4:o) här

ofvan hemställt.

Stockholm den 6 juni 1910.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1910,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1910:190 Skrifvelse till Konungen, angående tullsatserna för kaffe och kaffesurrogat. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1910:191 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med tulltaxa för inkommande varor, dels ock i ämnet väckta m s. 1 i texten