Betänkande angående tullbestämmelserna för kafé och kaffesurrogat.
1910-06-06 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1910:39, Betänkande angående tullbestämmelserna för kafé och kaffesurrogat.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.
1
Nr 39.
Ånkom till Riksdagens kansli den 6 juni 1910 kl. 11 f. m.
Betänkande angående tullbestämmelserna för kafé och kaffesurrogat.
Genom proposition, nr 24, af den 14 januari 1910 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver finansärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att
besluta,
dels att rubrikerna nr 257 och 258 i gällande tulltaxa skulle för
tiden till och med den 30 november 1911 erhålla följande förändrade
lydelse:
Tullsats.
Kvantitet för tull-
beräkningen.
Kronor
öre
257. Kaffe............................................................
1 kilogram
_
18
258. brändt, och kaffesurrogat, alla slag
1 kilogram
—
30
dels att nämnda tullsats å kaffe skulle anses gälla från och med
den 1 januari 1910,
dels med afseende å tullen å kaffe, brändt, och kaffesurrogat,
alla slag, att ofvan angifna tullsats af 30 öre för kilogram skulle anses
gälla från och med den 29 januari 1910 och att en tullsats af 26 öre
för kilogram skulle anses gälla under tiden från och med den 1 till
och med den 28 i samma månad,
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 5 Sami. 1 Afd, 34 Höft. (Nr 39.)
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.
dels ock att för hvarje förtullning af kaffe eller kaffesurrogat,
som ägt rum från 1910 års ingång efter annan än nu angifna grunder,
af vederbörande skulle till tullverket erläggas skillnadsbeloppet mellan
den för förtullningen bestämda tullafgiften och tullafgift, som med
tillämpning af ofvan angifna tullsatser skolat utgå vid tiden för förtullningen.
Härjämte hade i eu inom Andra kammaren väckt motion, nr 179,
herr Karlsson i Fjäl, under instämmande af en annan af kammarens
ledamöter, hemställt, »att, för den händelse Kung! Maj:ts proposition
nr 24 skulle af Riksdagen bifallas, den i propositionen föreslagna tullförhöjningen
af kaffe måtte gälla från den 26 december 1909».
I sitt i anledning af förenämnda proposition och motion afgifna
betänkande nr 3 hade bevillningsutskottet hemställt, att Riksdagen, med
förklarande, att Kungl. Maj:ts förevarande proposition icke kunnat
oförändradt bifallas, samt med afslag å herr Karlssons i Fjäl ofvauberörda
motion måtte besluta,
l:o) att rubrikerna nr 257 och 258 i gällande tulltaxa skola för
tiden till och med den 30 november 1911 erhålla följande förändrade
lydelse:
257. Kaffe ...........................................................
258. brändt, och kaffesurrogat, alla slag
Tullsats.
Kvantitet för tullberäkningen.
I Kronor
1 kilogram
1 kilogram
18
30
2:o) att nämnda tullsats å kaffe skall anses gälla från och
med den 1 januari 1910,
3:o) med afseende å tullen å kaffe, brändt, och kaffesurrogat, alfa
slag, att ofvan angifna tullsats af 30 öre för kilogram skall anses
gälla från och med den 29 januari 1910 och att en tullsats af 26 öre
för kilogram skall anses gälla under tiden från och med den 1 till och
med den 28 i samma månad, samt
4:o) att för hvarje förtullning af kaffe eller kaffesurrogat, som
ägt rum från 1910 års ingång efter annan än nu angifna grunder,
af vederbörande skall till tullverket erläggas skillnadsbeloppet mellan
den för förtullningen bestämda tullafgiften och tullafgift, som med
tillämpning af ofvan angifna tullsatser skolat utgå vid tiden för förtullningen,
dock med rätt för Kungl. Maj:t att i särskilda fall, där till
-
3
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.
förlitligen styrkes, att vederbörande på grund af tidigare ingångna
leveransaftal skulle genom tullförhöjningen tillskyndas förlust, och
förtullning för aftalens fullgörande ägt rum under januari 1910, medgifva
befrielse från utgifvande af skillnadsbeloppet, skolande framställning
om dylik befrielse göras före den 1 mars 1910.
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva bägge kamrarna
återremitterat ifrågavarande betänkande till utskottet.
Af de vid frågans behandling inom kamrarna förda debatter framgick,
bland annat, att ändamålet med återremissen vore att sätta utskottet
i tillfälle att företaga detsamma till förnyad behandling i samband
med motioner, som, enligt hvad under debatterna upplystes,
ytterligare lcomme att väckas i ämnet.
Till utskottets behandling hafva ock sedermera hänvisats
dels från ''Första kammaren eu af herr Stendahl väckt motion nr
40, uti hvilken under förutsättning, att Riksdagen beviljade den af
Kung]. Maj:t föreslagna förhöjningen med 6 öre per kilogram för
»kaffe och kaffesurrogat», föreslagits, »att Riksdagen ville, med afslag
å Kung], Maj:ts ifrågavarande proposition i hvad den rörer retroaktiv
verkan af tullförhöjningen, i stället besluta, att allt det förtullade kaffe,
som vid tullens trädande i kraft finnes i lager inom landet, skall beläggas
med en konsumtionsskatt eller efterförtullning af 6 öre per kilogram,
att uttagas efter själfdeklarering, dock så att mindre partier
kaffe, som af person, hvilken ej idkar handel med kaffe, innehafvas för
eget bruk och Indika ej öfverstiga 20 kilogram, lämnas fria; samt att
lämplig straffpåföljd måtte stadgas för den, som aflämnar oriktig deklarationsuppgift
eller underlåter att deklarera»,
dels ock från Andra kammaren motionen nr 210 af herr Thorsson
med yrkande, »att Riksdagen, i händelse den af Kungl. Maj:t föreslagna
förhöjningen af tullen å kaffe och kaffesurrogat vinner bifall, ville
besluta,
dels att tullförhöjningen skall anses gälla från och med den 1
januari 1910,
dels att eu efterförtullning af 6 öre per kilogram skall åsättas
allt det förtullade kaffe, som den 31 december 1909 fanns i lager inom
landet, att uttagas efter själfdeklaration af vederbörande köpmän eller
importörer; dock så att denna efterförtullning ej uttages af innehafvare
af lager under 100 kilogram»;
samt motionen nr 211 af herr Lindhagen, uti hvilken hemställes,
»att då kaffet lärer såsom njutningsmedel i stor utsträckning miss
-
4
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.
brukas så, att det utgör en allvarlig fara för folkhälsan, samt någon
utredning ur denna grundläggande synpunkt icke föregått det framlagda
förslaget om förhöjd tull på kaffe, Riksdagen måtte äfven af
detta skäl afslå den kungl. propositionen i berörda ämne».
Beträffande de till stöd för sistnämnda tre motioner åberopade
motiveringar får utskottet hänvisa till de särskilda motionernas, innehåll.
\ id detta ärendes förnyade behandling inom utskottet har utskottet
ansett nödigt att erhålla utredning, huruvida en lagstiftning rörande
efterbeskattning af kaffe, på sätt af herrar Stendahl och Thorsson ifrågasatt
blifvit, kunde lämpligen och utan svårighet här i landet vinna tilllämpning,
vid hvilken utredning särskild! borde undersökas, hvilka
närmare anordningar, som blefve erforderliga för själfdeklarationernas
upprättande och aflämnande, för skattebeloppens fastställande och debitering,
för uppbörd af skatten och för kontrollen, samt åt hvilka myndigheter
— tullverket eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande och deras
organ eller båda dessa myndigheter — bestyret med beskattningen
lämpligen borde öfverlämnas. Med anledning häraf har utskottet i
behörig ordning utverkat Kungl. Maj:ts befallning till vederbörande att
afgifva och så fort ske kunde till utskottet inkomma med utredning i
ofvanberörda hänseende; och har utskottet fått emottaga ett af statskontoret,
kammarrätten och generaltullstyrelsen gemensamt afgifvet,
den 11 mars 1910 dagtecknadt utlåtande, uti hvilket ämbetsverken,
efter att hafva redogjort för frågans föregående behandling inom Riksdagen,
vidare anfört följande:
»Såsom af det ofvan anförda framgår, hafva de bägge motioner,
som gifvit anledning till bevillningsutskottets hänvändande till Eders
Kungl. Maj:t, ett gemensamt syfte så till vida, som motionärerna sökt,
en hvar på sitt sätt, att åt de tillämnade högre tullsatserna bereda
större effektivitet än den, som genom bifall till Eders Kungl. Maj:ts
proposition skulle ernås. Denna större effektivitet skulle nämligen
vinnas därigenom, att de nya tullsatserna erhölle tillämpning icke blott
å det kaffe och kaffesurrogat, som förtullats efter ingången af år 1910,
utan äfven a sådana varukvantiteter af dessa slag, hvilka kunde antagas
hafva blifvit tidigare införda i spekulation på en blifvande tullförhöjning.
Härvid är dock att märka, att för sistnämnda varukvantiteter
tull erlagts enligt de vid tiden för förtullningen gällande tullsatser,
utan att vid samma tid förbehåll om eventuell tilläggstull å dessa varor
blifvit på något sätt offentliggjordt. Så skedde nämligen först genom
ett den 31 december 1909 i Post- och inrikes tidningar infördt stats
-
5
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.
rådsprotokoll, hvars offentliggörande hade till syfte att fästa allmänhetens
uppmärksamhet därå, att den samtidigt ifrågasatta förhöjningen
ined 6 öre för kilogram af tullen å kaffe och kaffesurrogat komme att
föreslås skola gälla från och med den 1 januari 1910 och förty, i
händelse Riksdagen godkände förslaget, genom efter delitering ar tillämpas
å de förtullning ar af dylika varor, som ägde rum under år 1910, intill dess
Riksdagens beslut i ämnet blefve till efterrättelse kungjordt. 1 detta
tillkännagifvande har gifvits uttryck åt den enligt ämbetsverkens
mening rätta uppfattningen, att retroaktivitet icke må inrymmas åt
beslutad tu 11 förhöjning under annan förutsättning än den, att varuemottagaren,
åtminstone vid tiden för varans förtullning, kan hafva sig
bekant, att en efterdebitering af tullafgift enligt högre beräkningsgrund
möjligen är att förvänta. Hvarken det ena eller det andra af de i
förevarande motioner framställda förslag torde i afseende å omfattningen
af de tillämnade tullförhöjningarnes tillbakaverkande kraft uppfylla nyss
angå fn a fordran; och ämbetsverken anse sig förty icke kunna förorda
någotdera förslagets antagande. Hvad särskilt angår clet i Första
kammar-motionen framlagda förslaget, lärer detsamma numera, med
hänsyn till att så stor del af detta år redan hunnit förflyta, få
anses hafva förlorat sin väsentligaste betydelse. Mot ifrågavarande
förslag synes äfven den erinran böra göras, att kaffesurrogat icke
omnämnes såsom föremål för efterförtullning, samt att den varukvantitet
— 20 kilogram — som undandraga deklarationsförfarande, torde vara
alltför liten. Nämnda minimikvantitet borde i hvarje fall, såsom i
Andra kammar-motionen föreslagits, höjas till 100 kilogram.
Oaktadt ämbetsverken alltså hålla före, att den af motionärerna
ifrågasatta lagstiftningen rörande efterbeskattning af kaffe icke bör
komma till stånd, hafva ämbetsverken emellertid ansett sig böra lämna
eu utredning i de af bevillningsutskottet angifna hänseenden. Att åt
denna utredning gifva formen åt i detalj utarbetade författningsförslag
bär ärendets brådskande natur icke medgifvit och torde väl icke heller
kunna förväntas.
Under förutsättning att deklarationsplikt skulle komma att stadgas,
synes det ämbetsverken lämpligast, att sådan deklarationsplikt komme
att omfatta:
l:o) handlande med kaffe eller kaffesurrogat, och
2:o) en hvar, som vid den ifrågavarande tidpunkten innehar minst
100 kilogram kaffe eller kaffesurrogat. Dessutom skulle en hvar vara
skyldig att, efter anmaning, deklarera; och den, som oaktadt erhållen
6
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.
anmaning lind erläte att deklarera, borde kunna få sig ålagdt att vid
vite aflämna deklaration.
Hvad angår de anordningar, som skulle blifva erforderliga för sjcilfdeklarationernas
upprättande och aflämnande: så synes visserligen vid eu
blifvande kungörelse i ämnet böra fogas ett formulär till deklaration, bland
annat så affattadt, att deklarationen skall afgifvas på heder och samvete;
men med afseende å den enkla affattning, en dylik deklaration
lärer kräfva, föreställa sig ämbetsverken, att särskilda för detta ändamål
afsedda blanketter hvarken behöfva af vederbörande myndighet
anskaffas eller deklarationsplilctige tillhandahållas.
Då ämbetsverken vidare hålla före, att upphörden af de utgifter,
hvarom nu är fråga, icke lämpligen kan omhändertagas af tullverket —
hvilket ju för öfrigt utom i rikets stapelstäder endast på ett jämförelsevis
ringa antal platser, där handel med kaffe idkas, äger egna organ —
torde detta beskattningsbestyr böra öfverlämnas i Stockholm åt öfverståthållareämbetet
och i landsorten åt Eders Kungl. Maj:ts vederbörande
befallningshafvande med biträde af magistrater och kronofogdar. Det
skulle alltså åläggas den deklarationspliktige att inom viss i kungörelsen
angifven tid aflämna sin deklaration — om han är bosatt i Stockholm —
till öfverståthållareämbetet, men eljest till magistraten i den stad eller
kronofogden i det fögderi, där den skattskyldige är bosatt. Skulle
myndighet, till hvilken deklaration bort ingifvas, hafva anledning antaga,
att någon efter dess mening deklarationspliktig underlåtit att afgifva
deklaration, borde det åligga myndigheten att skriftligen anmana sådan
person att inom viss i anmaningen förelagd tid af minst åtta dagar med
deklaration inkomma. Magistrater och kronofogdar skulle det tillkomma
att öfversända till dem inlämnade deklarationer till Eders Kungl. Maj:ts
befallningshafvande; hvarefter hos Eders Kung]. Maj:ts befallningshafvande
borde upprättas och af denna myndighet fastställas på deklarationsuppgifterna
grundad uppbördslängd. Utdrag af denna uppbördslängd,
särskildt för hvarje fögderi och stad, borde sedermera, försedt
med uppbördsorder, öfversändas till kronouppbördsmannen i den ort,
hvarest den betalningsskyldige är bosatt; och skulle det åligga kronouppbördsmannen
att oförtöfvadt vidtaga åtgärder för indrifning af debiterade
belopp och därefter afgifva redovisning för uppbörden till Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande. På sistnämnda myndighet skulle
det sedan ankomma att låta verkställa jämförelse mellan de afgifna
redovisningarne och den hos länsstyrelsen befintliga uppbördslängden
samt därefter vidtaga de åtgärder, hvartill den verkställda granskningen
kunde gifva anledning.
7
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.
Då ämbetsverken jämväl tagit i öfvervägande, livilka bestämmelser
som skulle kunna meddelas i syfte att åstadkomma kontroll däröfver,
att deklarationsuppgifter afgåfves af alla, som vore därtill pliktiga,
äfvensom öfver sanningsenligheten af lämnade uppgifter, halva ämbetsverken
tillsett, huruvida icke det borde åläggas vederbörande tullkammare,
att till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfversända
uppgifter å de förtullningar af kaffe och kaffesurrogat, som skett under
den ifrågavarande tidsperioden. För ändamålet anställd undersökning
har gifvit vid handen, att af tullverket kunna i stort sedt inga andra
uppgifter i berörda afseende meddelas, än att viss person å uppgifven
dag förtullat viss varukvantitet, som till riket inkommit å tid, som jämväl
kan meddelas, äfvensom, i fråga om gods upplagdt å nederlag,
därjämte sådan öfverlåtelse af godset på annan person, som ägt rum
innan dess förtullning.
Då emellertid uppgifter af nu antydt innehåll måste anses sakna
värde i kontrollhänseende, kunna ämbetsverken icke förorda, att befallning
meddelas tullkamrarne att afkunna dylika uppgifter. Af större
betydelse för kontrollen — dock endast i den händelse efterbeskattning
komine att hänföra sig till förhållandena sådana de voro den Öl december
1909 — torde det då vara, om det föreskrefves, att det skulle åligga
sådan deklarationspliktig, som är skyldig att föra handelsböcker, att till
styrkande af riktigheten af sin deklaration vid densamma foga utdrag
af räkenskapsbok.
Hvad slutligen angår frågan om straffpåföljd för den, som utebli
fver med deklaration eller afgifver oriktiga deklarationsuppgifter, så
synas lämpliga bötesbelopp böra stadgas för den, som gör sig förvunnen
till dylik förseelse. Sålunda torde för uteblifven deklaration bötesbeloppet
icke böra understiga 25 kronor; och synes bötesbeloppet, om
den uppgiftspliktige, oaktadt därtill anmanad, fortfarande tredskas att
afgifva deklaration, böra kunna höjas ända intill 2,000 kronor. Har
någon i afgifven deklaration mot bättre vetande lämnat oriktigt meddelande
och därigenom förauledt, att tullafgift, hvarom hår är fråga,
icke eller till lägre belopp, än som vederbort, blifvit honom påförd, torde
i öfverensstämmelse med motsvarande stadgande i inkomstskatteförordn
i ngen (33 §) böter böra ådömas till belopp från och med fyra till och
med tio gånger den afgift, som genom det svikliga förfarandet undandragits,
dock minst 25 kronor.
Protokollsutdrag, innefattande eu vid ärendets behandling uttalad,
i två punkter afvikande mening bifogas.»
Det åberopade protokollsutdraget är af följande lydelse:
8
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.
»Utdrag af protokoll, hållet i kungl. statskontoret vid sammanträde
med kungl. kammarrätten och kungl. generaltullstyrelsen
den 11 mars 1910.
Närvarande:
Herrar generaldirektörerna Cedersciiiöld och grefve Wachtmeister,
T. f. presidenten von Unge,
Statskommissarien Syl van,
Kammarrättsråden Erickson och Wåiilin,
Byråcheferna Beyer och Ewerlöp samt
T. f. statskommissarien Beckman.
Herr statskommissarien Sylvan föredrog Kungl. Maj:ts nådiga
remiss uppå en af Riksdagens bevillningsutskott gjord framställning om
utredning i anledning af inom Riksdagen väckta förslag om eventuell
efterbeskattning af kaffe; och resolverades underdånigt utlåtande enligt
registraturet.
Herr kammarrättsrådet Wåhlin yttrade:
1 nedanstående två punkter är jag skiljaktig från ämbetsverkens
utlåtande. Särskild! formulär till deklaration rörande den kvantitet af
kaffe eller kaffesurrogat, som af den deklarerande vid viss tidpunkt
innehafts, synes näppeligen vara behöflig!. Därest emellertid, såsom i
utlåtandet föreslås, sådant formulär fastställes, torde blanketter till
formuläret böra på lämpligt sätt tillhandahållas de deklarationspliktige.
I fråga om ansvarspåföljden för underlåtenhet att aflämna deklaration
synes mig något direkt bötesansvar för underlåtenheten icke höra
stadgas utan i stället den försumlige genom lämpliga viten tillhållas att
fullgöra deklarationsplikten.’
I detta yttrande instämde herrar kammarrättsrådet Erickson och
t. f. presidenten von Unge.
Som ofvan.
In liden!
O. Hillphers.))
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39. 9
I detta sammanhang går utskottet jämväl att — såsom i utskottets
betänkande, nr 23, i anledning af dels Kung!. Maj:ts proposition nr 69
med förslag till förordning med tulltaxa för inkommande varor dels ock
i ämnet väckta motioner för Riksdagen anmälts — afgifva utlåtande
öfver ej mindre de i Kung]. Maj:ts sistnämnda proposition intagna tullbestämmelserna
för kaffe och kaffesurrogat, än äfven en af herr Knaust
inom Första kammaren i anledning af nyssberörda proposition väckt
motion nr 67 angående tullen å rostadt kaffe m. m.
Enligt nu omförmälda, i propositionen nr 69 framlagda författningsförslag,
att tillämpas från och med den 1 december 1911, förekommer,
dels att i § 14 mom. 1 af tulltaxeförordningen skulle finnas bestämmelse
därom, att vid utförsel sjöledes från stapelstad af kaffe, brändt
eller rostadt, icke malet, skulle under vissa villkor restitutionsvis af
tullmedlen beviljas 14.4 öre för 1 kilogram af varan,
dels ock att rubrikerna nr 156 och 157 i tulltaxan skulle erhålla
följande lydelse:
Kaffe:
156. o bränd t ................................................................................ 1 kg. 18 öre.
157. brändt eller rostadt, äfven malet, samt kaffesurrogat,
alla slag ....................................................................... 1 kg. 30 öre.
Af herr Knaust har i ofvannämnda motion I : 67 hemställts, »att
Riksdagen, vid bifall till den kungl. propositionen om förhöjning af
tullen å råkaffe från 12 till 18 öre, måtte besluta sådana ändringar i
den kungl. propositionen rörande ny tulltaxa, att tullen å rostadt kaffe
m. in. sättes till 37 Va öre per kilogram, samt att denna tull träder i
kraft samtidigt som den föreslagna förhöjningen af tullen å rått kaffe».
1 fråga om hvad motionären anfört till stöd för detta sitt yrkande
får utskottet hänvisa till innehållet i motionen.
Syftet med den af Kungl. Maj:t föreslagna höjningen af tullen å
obrändt kaffe har, såsom kändt är, varit att anskaffa ökade inkomster
för täckande af statsverkets behof. Då emellertid, enligt hvad numera
visat sig, det vid uppgörande af nästa års statsreglering icke lärer
vara erforderligt att anlita berörda utväg, har utskottet, som under
sådana omständigheter saknar anledning att vidhålla förordandet af höjd
tull å rått kaffe, ansett sig nu böra afstyrka Kungl. Maj:ts förslag i
detta hänseende. Vid sådant förhållande har utskottet gifvetvis icke
Bih. till IUksd. Prof. 1910. 5 Sami. 1 Afd. 34 Höft. 2
Utskottets
yttrande,
10
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.
funnit anledning att ingå på en närmare behandling af de väckta förslagen
om retroaktiv verkan af tullförhöjningen eller om efterbeskattning
af kaffe, hvilka förslag nu äfven hira böra förfalla.
Hvad härefter beträffar tullen å brändt eller rostadt, äfven malet
kaffe, samt kaffesurrogat, alla slag, vill utskottet till en början erinra
om det yttrande, som i denna fråga afgifvits af tulltaxekommittén.
Detta yttrande är af följande lydelse:
»Det tullskydd, som kafiferostningsindustrien åtnjuter här i landet,
uppgår till 8 öre per kilogram, om man frånser viktförlusten vid röstningen.
Detta skydd är anmärkningsvärdt lågt, och i flera främmande
länder är skillnaden mellan tullarna å obrändt och brändt kaffe betydligt
större. I Norge utgör densamma 20 öre, i Tyskland 20 pf. och i
Osterrike-Ungern minst 25 h., allt per kilogram räknadt. Den inhemska
kafiferostningsindustrien har ock rönt olägenhet af det anmärkta förhållandet,
och representanter för denna industri hafva i en till kommittén
inlämnad framställning begärt, att tullen å rostadt kaffe måtte höjas
från 20 till 30 öre per kilogram, då sålunda tullsatsen för brändt eller
rostadt kaffe skulle komma att öfverstiga tullen å det obrända med 18
öre per kilogram. Till stöd för denna framställning har hufvudsakligen
åberopats, att industrien i fråga vore jämförelsevis ny och arbetade
under ogynnsamma förhållanden, samt att, sedan den tyska kafferostningsindustrien
helt nyligen erhållit betydande lättnader i afseende å
villkoren för tullrestitution vid export af rostadt kaffe, det vore att
befara, att en för den svenska industrien ödesdiger konkurrens från
Tyskland skulle uppstå, om ej nu gällande skydd höjdes. Kommittén,
som i detta sammanhang erinrar om hvad i motiveringen till § 14
tulltaxeförordningen anförts angående viktförlusten vid kaffets rostning,
har, då den gjorda framställningen synts befogad, funnit sig böra för
brändt eller rostadt kaffe i förslaget upptaga en tull af 30 öre per
kilogram. Någon anledning att icke låta kaffesurrogat fortfarande
draga samma tull som den vara, hvilken den afser att ersätta, har
kommittén icke funnit föreligga.»
Vid behandlingen inom utskottet af denna fråga hafva olika
meningar yppats. A ena sidan har fog ansetts förefinnas för höjning af
tullen å brändt kaffe i enlighet med tulltaxekommitténs förslag. Från
den andra sidan åter har den mening förfäktats, att tullen å ifrågavarande
slag af kaffe icke borde sättas högre än den nu gällande. Då
det med afseende härå förefallit antagligt, att förslag om ändring i det
nuvarande förhållandet icke kunnat genomföras utan gemensam om
-
11
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.
röstning i kamrarna, och då frågan icke lärer kunna anses vara af den
vikt, att en sådan utgång bort äfventyras så omedelbart före riksdagens
afslutande, bär det synts utskottet lämpligast att — med hänvisning
till möjligheten af frågans återupptagande vid annan riksdag —
nu förorda, att tillsvidare jämväl tullsatsen för kaffe, brändt eller rostadt,
äfven malet, samt kaffesurrogat, alla slag, må bibehållas vid nuvarande
belopp, 20 öre per kilogram.
Mot den i Kungl. Maj:ts proposition nr 69 intagna ofvan omförmälda
restitutionsbestämmelse för kaffe, brändt eller rostadt, icke malet,
har utskottet icke funnit något att erinra.
På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,
l:o) att Kungl. Maj:ts ofvannämnda proposition
nr 24 angående ändring af tullsatserna för kaffe och
kaffesurrogat icke må af Riksdagen bifallas;
2:o) att, vid bifall till hvad utskottet under
punkten l:o) hemställt, motionerna 1:46 samt 11:179
och II: 210 icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda;
3:o) att motionen 11:211 må anses besvarad
genom hvad utskottet under punkten l:o) här ofvan
hemställt;
4:o) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Majds
proposition nr 69 med förslag till förordning med
tulltaxa för inkommande varor, ville
dels godkänna den i § 14 mom. 1 af det i berörda
proposition intagna förslaget till tulltaxeförordning
inrymda, för tillämpning från och med den 1
december 1911 afsedda bestämmelsen om tullrestitution
vid utförsel af brändt eller rostadt, icke malet kaffe,
dels ock besluta, att i den af Riksdagen för tilllämpning
från och med den 1 december 1911 antagna
tulltaxa skola å vederbörligt ställe intagas två så
lydande rubriker:
Kaffe:
obrändt.......................................... 1 kg. 12 öre
brändt eller rostadt, äfven malet,
samt kaffesurrogat, alla slag 1 kg. 20 öre;
12
Bevillningsutskottets Betänkande Nr 39.
5:o) att motionen I: 67 må anses besvarad genom
hvad utskottet under punkterna l:o) och 4:o) här
ofvan hemställt.
Stockholm den 6 juni 1910.
På bevillningsutskottets vägnar:
ALEXIS HAMMARSTRÖM.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1910,
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1910:190 Skrifvelse till Konungen, angående tullsatserna för kaffe och kaffesurrogat. s. 1 i texten
- Rskr. 1910:191 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med tulltaxa för inkommande varor, dels ock i ämnet väckta m s. 1 i texten