Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af justitieombudsmannens framställning till Riksdagen angående lag om husrannsakan.

1910-02-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:7, Utlåtande i anledning af justitieombudsmannens framställning till Riksdagen angående lag om husrannsakan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 februari 1910, kl. 12 m.

Utlåtande i anledning af justitieombudsmannens framställning till

Riksdagen angående lag om husrannsakan.

Uti sin till innevarande riksdag afgifna och till lagutskottet hänvisade

Embetsberättelse har justitieombudsmannen hemställt, att Riksdagen måtte

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till lag, innefattande bestämmelser

angående när och af hvem husrannsakan må anställas samt om tillvägagångssättet

vid husrannsakan.

Till stöd härför har justitieombudsmannen anfört följande:

»Bland de medborgerliga rättigheterna intager utan tvifvel rätten till

hemmets okränkbarhet ett af de främsta rummen.

Något positivt lagbud, som proklamerar denna rätt, finnes icke; den

förutsättes gifven i sakens natur såsom inbegripen under den frihet, hvilken

sedan urminnes tider tillkommit svenska folket.

Till värnande af ifrågavarande rätt äro emellertid straffbestämmelser

meddelade i elfte kapitlet strafflagen.

Lika obestridligt som det sålunda är, att rätt till hemmets okränkbarhet

förefinnes, och detta jämväl gent emot offentlig myndighet, lika

klart är också, att denna rätt miste vara och äfven är underkastad

inskränkningar.

Ln hvar bör vara skyldig att under vissa förutsättningar medgifva

tillträde till det hus, som han bebor eller öfver hvilket han förfogar, och

tillåta undersökning af detsamma, s. k. husrannsakan.

Ändamålet med en dylik åtgärd är att efterspana eu brottslig eller

för brott misstänkt person eller ock föremål, som kunna tjäna till upplysning

om eller eljest stå i samband med en förbrytelse.

Bih. till Kiksd. Frat. 1910. 1 Sami. 7 Saft. (Nr 7.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande Nr 7.

I fråga om rätten att företaga husrannsakan och om sättet att därvid

gå till väga innehåller vår lag enstaka bestämmelser, för hvilka redogörelse

här skall lämnas.

Till eu början finnes i IG § 7 och 8 mom. af förordningen om strafflagens

införande följande från den äldre lagstiftningen hämtade stadgande:

’Nu häfver man vån å, eller någon kunskap, hvart tjuf eller tjufnad

är kommen; begäre då lof af häradsfogde eller länsman å landet, eller af

borgmästare och råd i staden, att där rannsaka, och säge hvad han häfver

mist, och hurudan!, så ock sina skäl därtill: såsom, att den misstänkte

förr stulit; eller att sådana tjufsaker hos honom sedda äro; eller att han

dem försålt; eller att han håller sig undan och synes taga sak å bak;

eller varit i sällskap med andra, som tjufnaden med skäl tillvitas kan:

i dessa och flera sådana fall må rannsakan honom ej nekas; utan fare

han dit med tvänne nämndemän eller tvänne edsvurna stadstjenare, eller

ock andra gode män, och förkunne där byamän eller husbonden, att de

dit sände äro. Finnes ej det man rannsakar efter; bevisa då den, som

rannsakan begärde, eller gånge ed, att han sitt mist häfver, och ej af

illvilja rannsakning sökt. Ej må man annorlunda rannsaka af själftagen makt.

— År ej husbonden själf hemma, utan hustrun; gånge rannsakan för sig lika

fullt. Är han ogift, och låter någon annan huset förestå; vare lag samma.’

Vidare är i 48 § af förordningen angående tillverkning af brännvin

stadgadt, att lands- och stadsfiskaler, kronobetjänte samt de personer,

hvilka särskildt förordnas att vaka öfver ifrågavarande förordnings efterlefnad,

äga att anställa undersökning om förbrytelse mot förordningen,

hvilken undersökning må anställas i bränneri, så ock i annat rum eller

byggnad, som kan begagnas för brännvinstillverkning eller förvaring af

brännvin. Enligt 38 § af samma förordning Där den, som vägrar tillträde

för undersökning, underkastad bötesansvar. Ä andra sidan skall jämlikt

43 §, om undersökning anställes emellan kl. 9 om aftonen och kl. 5 om

morgonen, men förbrytelse ej upptäckes, förrättningsmannen höta, där

han ej haft giltig anledning till undersökningen.

Därjämte äro uti ifrågavarande afseende i tullstadgan följande bestämmelser

meddelande:

Tid tullplats och riksgräns äfvensom på kustbevakningens patrulleringsområde

tillkomme tullbevakningspersonalen, hvar i sin ort, stadgad

visitations- och anhållningsrätt; hvarförutom undersökning efter olofligen

infördt gods må inom en mil från saltsjön eller riksgräns jämväl anställas:

l:o) på vägar och på gator;

2:o) uti hus och boningsrum på hviloställen å landet, där varutransporter

befinnas eller varor till vidare forsling uppläggas; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande Kr 7.

3:o) i allmänhet uti magasin, upplagsbodar, uthus, vindar och källare,

belägna på landet eller i skärgård.

Denna, undersökningsrätt må, inom enhvars tjänstgöringsdistrikt, utöfvas

af tullkammare-, tullinspektions- eller tullstationsföreståndare, kusteller

gränsbevakningschef, kronofogde, länsman, lands- eller stadsfiskal,

öfveruppsyningsman vid tull- eller gränsbevakning äfvensom jakt- eller

kustuppsyningsman samt gränsridare.’ (140 §).

’Öm någon af de i § 140 uppräknade undersökningsmän upptäcker

och under forsling eftersätter olofligen infördt gods samt följer transporten

tätt i spåren, till dess godset varder inom hus eller gård undandoldt, då

må kronofogde, tullkammare- eller tullinspektionsföreståndare, kust- eller

gränsbevakningschef, antingen han själf följt godset eller han af annan

undersökningsman på antagliga skäl därom anmodas, kunna företaga undersökning

i hvarje inom samma hus och gård befintlig lägenhet, som innehafves

af den,. mot hvilken skälig anledning till misstanke förekommer,

att godset blifvit till honom infördt, utan afseende å det ändamål, hvartill

lägenheten begagnas; börande, om gården är belägen i stad, vederbörande

polismyndighet underrättas om undersökningen före undersökningens början,

så framt det medhinnes, men eljest så fort ske kan.’ (141 §).

Vid undersökning inom hus skall undersökningsmannen vara åtföljd

af minst två vittnen, men vid visitation utom hus äge han rätt att utan

vittnens närvaro anhålla godset, dock ej att vidare undersöka detsamma,

innan vittnen hunnit anskaffas. Den, hos hvilken undersökning sker,

stånde i alla händelser öppet att vittnen tillkalla, likväl utan att°undersökningen

därigenom må uppehållas.

Därest vid undersökningsmans ankomst till hus eller lägenhet, hvari

undersökning får äga rum, ägaren håller sig undan eller eljest är frånvarande

och icke kan anträffas, må huset eller lägenheten, i vittnens närvaro,

öppnas och undersökas, men skall sedermera bevakas, till dess ägaren

återkommer, eller, likaledes i vittnens närvaro, låsas och förseglas.’ (142 §).

Undersökning uti de under 2:o) och 3:o) i § 140 omnämnda lägenheter

eller vid det tillfälle, som i § 141 omförmäles, må ej börjas på annan tid

af dygnet än emellan kl. 9 f. in. och kl. 3 e. in. i januari, februari,

oktober, november och december månader, emellan kl. 8 f. in. och kl. 5

e. in.. i mars, april och september samt emellan kl. 6 f. in. och kl. 8 e. in.

i öfriga månader. Behörig undersökningsman, som häremot bryter, är,

ehvad olofligen infördt gods vid undersökningen upptäckes eller ej, underkastad

bötesansvar. (144 §).

Har behörig man i föreskrifven ordning gjort undersökning enligt

§ 140 eller § 141, men olofligen infördt gods vid sådan undersökning ej

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande Xr 7.

anträffats, och pröfvas icke skälig anledning till den vidtagna åtgärden

hafva förefunnits, då skall undersökningsmannen vara förfallen till böter.

I händelse undersökningsman försummat medtaga vittnen, skall han likaledes

höta. (145 §).

Slutligen må* anmärkas, att enligt tryckfrihetsförordningen husrannsakan

må företagas hos boktryckare samt bokhandlare (och andra försäljare)

för beslagtagande af skrift, som blifvit belagd med kvarstad.

Frånsedt de bestämmelser, för hvilka redogörelse nu lämnats, har vår

lag alls icke reglerat frågan om rätten att anställa husrannsakan och tillvägagångssättet

därvid.

Denna omständighet, sammanställd därmed att lagen uppenbarligen

förutsätter det husrannsakan må kunna företagas äfven i andra fall än de

ofvan nämnda, utgör gifvetvis en brist, som kan innebära allvarsam fara

för den enskildes säkerhet och rätt.

I verkligheten har ock, enligt hvad jag under min ämbetsutöfning

varit i tillfälle att förvissa mig om, behofvet af en lag, innefattande allmänna

bestämmelser om husrannsakan, visat sig synnerligen kännbart.

Åtskilliga delvis befogade klagomål öfver verkställd husrannsakan har jag

sålunda såsom justitieombudsman haft att handlägga.

Icke allenast i det nu antydda syftet, eller att så mycket som möjligt

trygga den medborgerliga friheten, är en dylik lag önskvärd. Den påkallas

äfven med hänsyn till de myndigheter, hvilka det åligger att anställa husrannsakan.

Tydligen innebär det nämligen en afsevärd oegentlighet att,

såsom nu är förhållandet, den, som på otillräckligt skäl företager husrannsakan

eller vid sådan förfar på obehörigt sätt, drabbas af ansvar, utan att

likväl gränserna för hans befogenhet i lag angifvits.

Jag vågar alltså hålla före, att ingen kan bestrida, att den af mig

här ifrågasatta lagstiftningsåtgärden i och för sig är lämplig. Den utländska

lagstiftningen innehåller i allmänhet angående förevarande ämne

utförliga bestämmelser, hvarigenom möjlighet till polisgodtycke, så vidt

sig göra låter, blifvit aflägsnad. Och den invändningen, som möjligen

kommer att framställas, eller att med lagstiftning på ifrågavarande område

bör anstå i afvaktan på den länge bebådade stora reformen i afseende å

vårt processväsende, synes mig desto mindre förtjäna afseende, som utsikterna

för genomförande i den närmaste framtiden af en sådan reform ånyo

väsentligt mörknat.

I detta sammanhang vill jag särskildt framhålla, att 1904 års Riksdag

uttalade sig för önskvärdheten af lösningen utaf en annan enstaka

fråga på straffprocessens område.

Angående innehållet i en blifvande lag uti ämnet tillåter jag mig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 7. 5

hav allenast såsom min åsikt uttala, dels att husrannsakan med undantag''

för vissa i lagen uttryckligt angifna fall (hvaribland dem då husrannsakan

för närvarande är särskild! medgifven) icke må få anställas, där ej fråga

är om sådant brott, hvarå straffarbete kan följa, dels ock att rätt till företagande

af husrannsakan må tillkomma endast offentlig myndighet.»

I 1734 års lag — med dess ofta kasuistiska stadganden — gafs beträffande

husrannsakan endast en mera utförlig regel för ett enstaka fall,

nämligen i missgärningsbalkens 52 kapitel vid fråga om forskande efter

tjufgods. Emellertid generaliserades i praxis denna regel och tjänade till

ledning vid allt flera fall. Då vid utfärdande af 1864 års strafflag stadgandet

ifråga bibehölls i lagstiftningen och — med den lydelse, som af justitieombudsmannen

ofvan angifvits — upptogs i kung!, förordningen om

strafflagens införande, hade detsamma redan vunnit häfd såsom ägande

en allmännare betydelse än ensamt dess ordalag omedelbart angåfvo.

Med stöd af nämnda stadgande jämte andra i vår rätt gällande bestämmelser

hafva sedermera så småningom, genom teori och praxis, vissa

grundsatser blifvit godkända såsom i stort sedt utgörande den svenska

rättsuppfattningen i det ifrågavarande ämnet. Skulle man söka i korthet

skissera innehållet i dessa grundsatser, torde man kunna fastslå bland

annat följande.

Husrannsakan har till ändamål antingen en persons häktande, föremåls

tagande i beslag eller bevisnings tillvaratagande — genom beslag

eller annorledes. Rätt att besluta om husrannsakan tillkommer i allmänhet

samma myndigheter, som äga besluta om häktning. Vid fråga

om tjufnadsbrott eller annat brott, för hvilket straffarbete ingår i straffsatsen,

torde husrannsakan i allmännhet vara tillåten, förutom för den misstänktes

häktande, för verkställande af beslag af gods, som genom brott åtkommits

eller förbrutits, samt för bevismedels vinnande. I fråga om ringare

brott får husrannsakan ske dels för häktnings verkställande, där sådan

skall äga rum, dels ock hos den för brott eller delaktighet däri misstänkte

och i vissa fall jämväl hps annan för beslag af gods, som genom brott

åtkommits eller förbrutits. Viss grad af sannolikhet, olika i olika fall,

måste förefinnas, att det med husrannsakan åsyftade ändamålet skall nås.

Om äfven den gällande rätten i det förevarande ämnet låter sig mera

exakt bestämmas än ofvan skett — hvilket torde kunna göras, särskildt

i fråga om husrannsakan i ringare brottmål i bevisningsändamål — linnas

dock i densamma luckor, som i tillämpningen lämna rum för åtskillig

osäkerhet, hvars menliga följder blifva desto mer framträdande, då man

fager i betraktande betydelsen af de intressen, som här stå på spel. Det

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande Nr 7.

gäller nämligen här a ena sidan ett rättsmedel, som staten till sitt värn

mot förbrytare omöjligen kan undvara, och 4 den andra den enskilde

medborgarens berättigade anspråk att icke kränkas i sin rätt till

hemmets helgd. Inom ett område, där kollisionen mellan nämnda båda

intressen, samhällets och den enskildes, så starkt framträder som på det

ifrågavarande, kan behofvet af bestämdt uttryckta och väl afpassade regler

till stöd för myndigheterna och till värn för den enskilde icke anses

vara i vår vällande rätt tillfredsställande fylldt. Härutinnan är utskottet

alltså enigt med justitieombudsmannen.

I straffprocessordningen ingår husrannsakan såsom ett led i den extra

judiciella s. k. förundersökningen eller den förberedande verksamheten för

brotts upptäckande och brottslingars efterspanande. I den moderna lagstiftningen

i främmande länder har man ägnat stor omsorg åt denna del

af det processuella förfarandet, hvars handhafvande i viktigare fall öfverlämnats

åt särskilda domare, s. k. undersökningsdomare. Med detta system

och med ett modernt anordnande i öfrigt af processens utförande och de

processuella myndigheter] i a har man utan fara för rättskränkningar kunnat

åt hithörande bestämmelser bereda en lämplighet efter olika förhållanden

och en effektivitet i tillämpningen, som — hur önsklig den än måtte vara —

vår domstolsorganisation och vårt åklagar- och polisväsen knappast torde

möjliggöra. Till belysning af det ifrågavarande ämnets närmare plats i

det processuella systemet vill utskottet något beröra den gällande lagstiftningen

på detta område i några oss närstående främmande länder.

I Norge lämnas i adertonde kapitlet af »Lov om Rettegangsmaaden i

Straffesager» den 1 juli 1887 regler om husrannsakan. Hos hvar och en,

mot hvilken skäl finnes till misstanke, att han begått brott, hvarå högre

straff än böter kan ådömas, får husrannsakan i allmänhet företagas, om

det kan antagas, att därigenom beredes möjlighet till häktande af den för

brottet sålunda misstänkte, eller till »Opdagelse af Forbrydelsens Spor

eller til Beslaglaeggelse». Hos annan person kan vid fråga om brott, som

ofvan nämnts, husrannsakan äga rum, om viss högre grad af sannolikhet

finnes för att den för häktning eftersökte skall anträffas eller bestämda

föremål kunna beslagtagas eller visst spår efter brottet anträffas. Såsom

regel gäller, att beslut om husrannsakan skall, där ej vederbörande samtycker

därtill, meddelas af rätten. I fall sådant beslut icke kan inväntas,

tillkommer det i allmänhet åklagarmyndighet att förordna om åtgärdens

verkställande. —• Till grund för deri norska lagstiftningen rörande husrannsakan

ligga bland annat de i lagens sjuttonde kapitel meddelade bestämmelserna

angående beslag. För verkställighet af beslag beträffande före
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande Nr 7.

mål, som icke frivilligt utlämnas, fordras förordnande af rätten eller i

trängande fall af åklagarmyndighet. Endast om icke heller ett dylikt förordnande

kan inväntas, verkställes beslaget utan dylika föregående beslut.

I sistnämnda båda fall skall åtgärden underställas rättens profning.

I Tyskland finnas bestämmelser om husrannsakan i åttonde kapitlet af

tyska straffprocessordningen af den 1 februari 1877, hvithet har öfverskriften:

»Beschlagnahme und Durchsuchung». Enligt dessa stadganden kan

husrannsakan företagas, utom för en persons häktande, hos en hvar för

livilket brott som helst eller delaktighet däri misstänkt, om det kan antagas,

att åtgärden skall leda till anträffande af genom brott åtkommet

ellei föi brutet gods eller af bevismedel. Hos personer, som icke misstänkas

för brott eller delaktighet däri, kan husrannsakan, jämväl utan inskränkning

med hänsyn till brottets beskaffenhet, företagas för viss persons häktande,

för anskaffande af visst bestämdt bevismedel eller för verkställande af beslag

af visst föremål, därest fakta stödja det antagande, att personen eller

det eftersökta kan anträffas, där husrannsakan tillämnas. Befogenheten

att förordna om husrannsakan tillkommer domaren eller vid fara af dröjsmål

allmänna åklagarmyndigheten. — Enligt lagens bestämmelser skola föremal,

som genom brott åtkommits eller förbrutits eller kunna tjäna såsom

bevismedel tagas i allmänt förvar eller på annat sätt bringas i säkerhet.

Befinna sig dylika föremål i enskild persons besittning och vägrar denne

att frivilligt utlämna dem, skola de tagas i beslag. Beträffande förutsättningarna

för och verkställighet af beslag gälla i lagen närmare angifna

regler, som inrymma vidsträckt befogenhet för vederbörande myndighet,

dock skall, därest beslag verkställes efter åklagarmyndighetens beslut, beslutet

inom tre dagar underställas domarens pröfning. — De bestämmelser

i förevarande hänseende, som finnas intagna i det nya tyska förslaget till

straffprocessordning, äro byggda på samma principer, som den omförm Sida

gällande lagstiftningen.

Da, såsom af hvad utskottet ofvan anfört lärer framgå och justitieombudsmannen

äfven antydt, den nu af justitieombudsmannen Riksdagen

underställda, frågan intimt sammanhänger med frågan om en eventuelfnv

processordning, hvilken fråga som bekant står på dagordningen i vårt

land,. synes icke utan fog kunna ifrågasättas, huruvida ej med en lagstiftning

i det förevarande ämnet borde anstå, till dess sagda fråma blir

i hela dess vidd upptagen till behandling, i hvilket fall tillsvidare&skulle

åt domstolarnas och öfriga myndigheters praxis öfverlämnas det närmare

leglei andet af här afsedda förhållanden. Med hänsyn till det, af utskottet

ofvan framhållna behofvet af uttryckliga regler i förevarande ämne, hvilket

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande Nr 7.

behof icke lärer kunna underkännas, har emellertid utskottet icke ansett

sig böra förorda ett dylikt uppskof. Utsikten inom en mer eller mindre

obestämd framtid till" en reform af omförmälda omfattning synes nämligen

icke böra afhålla från partiella förbättringar af den gällande

rätten i de delar sådana, af verkligt behof påkallade, lämpligen kunna

o-enomföras. Det synes utskottet icke skola möta afsevärd svårighet att

sålunda till särskild behandling upptaga ifrågavarande ämne. Uppenbart

torde vara att i samband därmed äfven böra gifvas regler om kroppsrannsakan

och kroppsbesiktning. Därjämte lär, hvilket äfven torde framgå af

hvad utskottet ofvan yttrat, det icke kunna undgås, att frågorna om vissa

öfriga tvångsmedel för brottslingars gripande (häktning) och genom brott

åtkomna eller förbrutna eller till bevismedel i brottmål tjänande föremåls

tillrättaskaffande (beslag) i sammanhang med det af justitieombudsmannen

berörda ämnet göras till föremål för den granskning eller bearbetning,

hvartill deras samband med samma ämne kan föranleda. Utan att nu

kunna närmare angifva riktlinjerna för den lagstiftning, utskottet sålunda

anser sig böra förorda, vill utskottet dock framhålla, att till vägledning

för densamma synas kunna tjäna åtskilliga redan gjorda förarbeten i ämnet.

Vidare anser sig utskottet, med anledning af hvad justitieombudsmannen

uttalat, böra anmärka, att tillfredställande skäl icke synas utskottet vara

anförda för begränsning af rätten att företaga husrannsakan till de fall,

där straffarbete ingår i straffsatsen för det brott, hvarom kan vara fråga.

På grund af hvad utskottet ofvan anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af justitieombudsmannens

ifrågavarande framställning, måtte i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till lag om husrannsakan.

Stockholm den 17 februari 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herr Olsson i Broberg har begärt få här antecknadt, att han icke

deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B., 1910.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:25 Skrifvelse till Konungen, i anledning af justitieombudsmannens framställning till Riksdagen angående lag om husrannsakan. s. 1 i texten