Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande Nr 9

1910-02-24 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1910:9, Lagutskottets Utlåtande Nr 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 9.

1

Nr 9.

Ankom till Riksdagens kansli den 24 februari 1910 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t angående rätt för kvinna att innehafva klockarbefattning.

Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra

kammaren af herr Carl Lindhagen väckt motion, nr 155, däruti hemställts,

att Riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta för

Riksdagen framlägga förslag till bestämmelse, att kvinna må lika med

man söka och innehafva klockarbefattning.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Enligt gällande kyrkolag anses kvinna sakna rättighet att söka

och innehafva klockarebefattning. Emellertid har Kungl. Maj:t plägat

pa ansökan meddelat kvinna dispens att söka sådan syssla dock vanligen

endast i viss församling, någon gång för ett helt stift. Ansökning

att få söka klockarebefattning inom hela riket lärer åter städse eller

åtminstone i regel afslagits.

Kvinnor kunna däremot obehindradt söka organist- och kyrkosångarbefattningar

och aflägga de för dylik befordran stadgade examina

antingen vid musikkonservatoriet i Stockholm eller inför domkyrkoorganisterna

i det öfriga riket. Nu är det emellertid så, att de flesta dylika

befattningar äro förenade med klockaretjänst. Enligt en statistik af år

1907 kunde på gruml af detta skäl af 2,191 kyrkomusikerbefattningar

inom riket endast 145 sökas af kvinnor. De öfriga 2;046 voro förenade

Bih. till Likså. Prof. 1910. 7 Sami. 9 Höft. (Nr 9—10.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande Nr 9.

med klockaretjänst. Man kan således säga, att äfven kyrkomusikerbefattningarna

praktiskt taget äro stängda för kvinnor.

Detta är orättvist och äfven främmande för vår tids åskådning.

Redan den omständigheten, att Kungl. Maj:t tilltror sig kunna på

administrativ väg meddela dispens, utgör ett bevis för, att kyrkolagens

föreskrift anses så föråldrad, att den ej behöfver efterlefvas.

Obilligt är också, att kvinnor få utbilda sig till kyrkomusikerbefattningar,

hvaraf de ganska talrikt begagna sig, utan att sedan

kunna erhålla dylik befattning annat än undantagsvis eller efter särskild

dispensansökning i fråga om rätt att söka klockaresyssla. Liksom

genom grundlagsändring år 1909 medgafs kvinna rätt att icke blott

studera utan äfven utnämnas till lärarebefattningar med liera beställningar

bör eu motsvarande rätt äfven i detta fall komma till stånd.

Man kan säga, att den riktigaste lösningen vore att alldeles afskaffa

hela klockareinstitutionen. Fråga därom har också förevarit,

men lärer ännu ligga i vida fältet. Så länge klockarebefattningarna

finnas kvar, föreligger intet skäl att göra dem till ett uteslutande privilegium

för männen.

Fråga om lagstadgad rätt för kvinna att innehafva klockaresyssla

har tidigare förevarit.

I enlighet med rikets ständers beslut vid 1859—1860 års riksdag

lämnades genom kungörelsen den 8 mars 1861 det medgifvande,

att församling ägde att till bestridande af organistbefattning, där denna

ej var med klockaresyssla förenad, antaga kvinna, hvilken fullgjort

hvad författningarna i öfrigt stadgade för kompetens till sådan befattning.

Vid nämnda riksdag förelåg jämväl förslag, att kvinna måtte

kunna antagas till klockare, men denna framställning blef af allmänna

besvärs- och ekonomiutskottet afstyrkt och lyckades ej heller tillvinna

sig ständernas bifall.

Vid 1885 års riksdag väcktes inom Andra kammaren en motion

i enahanda syfte. Denna motion, som af kammaren hänvisades till tillfälligt

utskott, blef af nämnda utskott afstyrkt under erinran att, då

Kungl. Maj:t vid åtskilliga tillfällen i anledning af gjorda ansökningar

medelat resolutioner, af hvilka klart framginge, det egenskapen att vara

kvinna icke utgjorde hinder för sökande af klockarebefattning, den

rättighet, som motionen åsyftade bereda kvinnan, måste anses vara

för handen. Efter ett kortare meningsutbyte blef utskottets hemställan

af kammaren bifallen, hvadan frågan förföll.

År 1892 kom frågan åter före genom en motion inom Andra

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande Nr 9.

kammaren. Motionen, denna gång hänvisad till lagutskottet, tillstyrktes

af utskottet och bifölls i Andra kammaren efter en kort öfverläggnino’

utan votering. Första kammaren åter afslog framställningen0 Det

framhölls uttryckligen, att detta skedde ej på grund af bristande kompetens

hos kvinnan utan af två andra angifna anledningar.

Det första skälet var, att det måste väcka anstöt hos menigheten,

om en kvinna uppträdde offentligt i en del förrättningar, som tillhörde

klockaresysslan. Särskild betänklighet väckte det eventuella uppklifvandet

till psalmtaflan under gudstjänsterna. Detta åskådningssätt jäfvades

dock af det beslut, som samtidigt fattades i Andra kammaren,

hvilken väl mer än den Första representerar menighetens uppfattningar!

Kung!. Maj:t har länge också haft en annan mening, ty eljest skulle

dispens ej meddelas. Var tid. har dessutom blifvit alltmer förtrogen och

van vid att äfven kvinnor kunna framträda offentligt. Slutligen kvarstår

ju i hvarje fall församlingsbornas valrätt till klockarebefattningar.

Det andra skälet för Första kammarens afslag var, att en klockare

i sin tjänster!tofning mången gång måste vistas i enrum med prästmannen

eller färdas ensam med honom i förrättningar. Vore nu klockaren

en kvinna, kunde detta gifva onda tungor anledning till att sprida

åtskilligt förtal. Första kammaren var då liksom så mången gång

annars vida sedligare än den Andra. Emellertid har Kungl. Maj:t

genom sina dispensresolutioner anslutit sig till'' Andra kammarens uppfattning,

att det går an. I ämbetsverken är det allt vanligare, att en

manlig tjänsteman har gemensamt tjänsterum med en kvinnlig amanuens

eller ett kvinnligt skrifbiträde utan att detta gifvit onda tungor något

att säga. Man måste då antaga, att samarbetet mellan en kvinna och

en prästman ännu mindre bör föranleda till några misstankar.»

Slutligen erinrar motionären, att en lagändring i det ifrågavarande

syftet torde^ föranleda ett par smärre förändringar i folkskolestadgan

och i 1861 års kungörelse.

De kompetensfordringar, som kyrkolagen uppställer för erhållande

af klockartjänst, återfinnas i dess 24 kapitel 31 §, dåir det föreskrifves:

»Han skall vara ärlig, trogen och flitig, boklärd och kunna sjunga och

skrifva, så att han däruti kan undervisa församlingens ungdom.»

Genom utslag den 3 oktober 1884 har Kungl. Maj:t förklarat, att

»boklärd» endast innefattar att hafva det mått af kunskaper, som kan

inhämtas i folkskola, och egenskapen »kunna sjunga» behöfver enligt

samma utslag ej förefinnas. Vidare bör klockare i landsförsamlino
-

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande Nr 9.

»förstå att med åderlåtning allmogen betjäna» samt äga »kunskap och

färdighet i vaccinationens verkställande och vederbörliga skötsel.»

Enligt kungl. brefvet till konsistorium i Lund den 27 juli 1839

bör klockare hafva uppnått 21 års ålder.

Klockarens åligganden äro enligt kyrkolagen och senare gifna

prejudikat hufvudsakligen följande:

1) »att sörja för ringningen och klämtningen» (enligt en mängd

Kungl. Maj ds utslag innebär detta »sörja» icke vidsträcktare åliggande

för klockaren än att tillse, det ringning i behörig ordning och på bestämda

tider anställes);

2) att »på behöriga tider ställa timklockorna»;

3) att »taga allt det i noga akt och förvar, som honom i händer

antvardas och förtros»;

4) att »vara prästerna vid gudstjänsten, skriftermålen och, när det

befalles, uti sockenbud samt annan kyrkotjänst vid handen»;

5) att »hålla kyrkan och kalken ren samt tillse, att kyrkodörrar,

portar och luckor stängas på torn och kyrkogård»;

6) att »biträda prästerskapet med antecknande af de personer, som

angifva sig till skriftermål och nattvardsgång i kyrka».

På sätt motionären anmärkt, måste enligt gällande kyrkolag kvinna

för närvarande anses sakna rättighet att söka och innehafva klockarebefattning.

Då emellertid Kungl. Maj:t i särskilda fall, där kvinnas

ansökning att erhålla dylik befattning afsett viss församling, någon gång

ett helt stift, redan frånträdt kyrkolagens grundsats i ämnet, samt det

icke lärer kunna med fog påstås, att kvinna i allmänhet mindre väl

än man skulle lämpa sig för de sysslor, som tillhöra klockartj änst,

har den utvidgning af kvinnans verksamhetsfält jämväl till klockarbefatt,

ning, som motionen ställer i utsikt, synts utskottet befogad. Därigenom

undanröjes ock, på sätt motionären erinrat, det hinder, som i

de flesta fall nu'' möter för kvinna att söka organist- och kyrkosångarbefattning.

Såsom motionären antydt, lär ett bifall till hans framställning böra

föranleda bland annat till sådan förändring i gällande folkskolestadga,

att, om det medgifves kvinna att söka klockarbefattning, äfven folkskollärarinna

tillerkännes samma rätt som folkskollärare att med sin tjänst

förena klockarbefattning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Nr 9. 5

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att Riksdagen med bifall till ifrågavarande motion,

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kung!

Maj:t ville låta för Riksdagen framlägga förslag till

bestämmelse, att kvinna äger rätt att lika med man

söka och innehafva klockarbefattnino-,

O

Stockholm den 24 februari 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER,

Herr Ersson har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:29 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående rätt för kvinna att innehafva klockarbefattning. s. 8 i texten