Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1909 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1908.

1910-03-11 · 51 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 50 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1910:21, Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1909 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1908.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till Riksdagens kansli den 11 mars 1910, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Riksdagens år 1909 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning af statsverkets

jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

under år 1908.

(2 Afd.)

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling ofvannämnda revisionsberättelse

jämte de i anledning däraf från vederbörande ämbetsverk

och myndigheter till Kungi. Maj:t afgifna utlåtanden och förklaringar blifvit

hänvisad, får, efter tagen kännedom af dessa handlingar och inhämtande

af de för ärendenas utredning i öfrigt erforderliga upplysningar, underställa

Riksdagens pröfning de af revisorerna gjorda framställningar, som

ansetts från utskottets sida påkalla yttrande; kommande utskottet att därvid

följa den ordning, som i revisionsberättelsen blifvit iakttagen.

Arméförvaltningen.

§ 1.

(Rev. ber. pag. 73—76; uti. pag. 613 o, 614.)

Revisorerna hafva meddelat, att enligt arméförvaltningens räkenskaper Ang. underåterstod

för den så kallade Ladugårdsgärdeskommissionen vid 1908 års tmse^tt en

början att redovisa .................................................................. kronor 145: 70 kronans för
-

dran blifvit

Transport kronor 145: 70 inom rimlig

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 19 Haft. (Nr 21.) 1 hd mbetald’

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

Transport kronor 145: 70

Bland 1907 års verifikationer befanns emellertid ett

kvitto å till C. G. Karlson enligt uppgift utbetalade » 34,684: —

hvilket var förfalskat.

År 1908 erhöll kommissionen förskott å tillsammans.

................................................................................ !> 68,000: •

hvarjämte enligt två samma år ingifna redovisningar

influtit räntemedel å tillhopa.......................................... »_219: 51.

Summa kronor 103,049: 21.

År 1908 afgåfvos två redovisningar å resp.......... kronor 7,660: 26

och ...b........................................................................................... * 1,668: 97.

År 1909 hafva kontant inlevererats genom generalmajoren

R. V. T. Berg................................................ » 1,100: 06

och genom öfverståthållarämbetet .................................... » 3,712: —

hvarjämte i rättegången företetts tre räkningar å tillsammans

................................................................................ * 145: .

Det oredovisade beloppet utgör sålunda........................... » 88,762: 92.

Summa kronor 103,049: 21.

Enligt hvad revisorerna erinra hade föregående års revisorer i sin

berättelse bragt till Riksdagens kännedom, hvad i detta ärende dittills

förekommit samt därvid omförmält, bland annat, att arméförvaltningen

låtit till Stockholms rådstufvurätt instämma kommissionens ledamöter,

generalmajoren R. V. T. Berg, ordförande, samt öfversten J. A. Amundson

och kanslirådet J. E. J. Olbers med yrkande, att dem måtte åläggas afgifva

behörig redovisning för de af kommissionen från arméförvaltningen

uppburna förskottsmedlen, dels ock att de måtte förpliktas att en för alla

och alla för en till kronan återbära de belopp jämte ränta, som af berörda

förskottsmedel icke utgifvits för ändamål, som folie inom det åt kommissionen

lämnade uppdraget.

Revisorerna omförmäla nu, att rådstufvurätten genom dom den 14

september 1909 förpliktat Olbers, som medgifvit sig hafva af de utaf honom

för kommissionens räkning omhänderhafda medel förskingrat 88,762

kronor 92 öre, att genast mot kvitto till kronan utgifva nämnda belopp

jämte fem procent årlig ränta därå från stämningsdagen den 27 november

1908 tills betalning skedde.

Beträffande Berg och Amundson har rådstufvurätten på anförda orsaker

funnit dem vara till Kungl. Maj:t och kronan ersättningsskyldiga

för den statsverket genom Olbers brottsliga förfarande åsamkade förlusten,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

3

men enär icke ådagalagts någon omständighet, på grund hvaraf de eller

någon af dem lagligen skulle solidariskt med Olbers ansvara för samma

förlust samt Bergs och Amundsons ersättningsskyldighet icke kunde till

beloppet bestämmas förrän Olbers’ numera inträffade konkurs blifvit fullständigt

afslutad och sig visat, huru stor utdelning statsverket kunde i

konkursen utbekomma å sin ofvanberörda fordran hos Olbers, förklarat

den mot Berg och Amundson förda talan icke kunna för närvarande bifallas.

Såväl Berg och Amundson som arméförvaltningen hafva hos Svea

hofrätt fullföljt talan mot rådstufvurättens dom, hvadan målet för närvarande

är beroende på hofrättens pröfning.

Hvad i ofvannämnda ärende förekommit har gifvit revisorerna anledning

att taga närmare kännedom om ett svikligt förfarande, som Olbers i

ett annat fall låtit komma sig till last; och hafva revisorerna härom meddelat

följande.

Den 11 april 1902 uppdrog arméförvaltningen åt sin dåvarande ombudsman

vice häradshöfdingen J. Olbers att mot hemmansägaren L. Andersson

i Hedsta samt riksdagsmannen P. Olsson i Fläsbro och hemmansägaren

Erik Jonsson i Hedsta, hvilka båda sistnämnda iklädt sig borgen

för fullgörande af en mellan Andersson och kronan aftalad leverans, utföra

och bevaka talan för uttagande af den fordran kronan ägde hos Andersson,

på grund däraf att denne brustit i fullgörande af nämnda leverans. Ehuru

Olbers icke ägt befogenhet att af Andersson eller borgesmännen uppbära

likvid, hade Olbers af Olsson i flere poster emottagit kronans ifrågavarande

fordran, utgörande 3,143 krönor 57 öre. Den sista posten hade inbetalts

den 8 oktober 1903, hvarefter Olbers till Olsson återställt borgensförbindelsen.

Olbers underlät emellertid att till arméförvaltningen redovisa

nämnda belopp, hvilken försummelse upptäcktes först i sammanhang med

den mot Olbers under år 1908 förda ansvarstalan för förskingring in. fl.

brott. Kronan har sedermera i den efter Olbers uppkomna konkursen

bevakat bland annat berörda fordran.

Revisorerna hafva funnit anmärkningsvärdt, att så lång tid som fem

år kunnat förflyta, utan att arméförvaltningen utrönt anledningen till att

kronans ifrågavarande fordran ej blifvit inbetald.

Beträffande Olbers’ sistnämnda svikliga förfarande har arméförvaltningen

å intendentsdepartementet i utlåtande den 17 januari 1910 anfört

följande:

»Arméförvaltningens ofvannämnda, åt Olbers gifna uppdrag meddelades

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

denne den 23 april 1902 genom protokollsutdrag, hvilken handling —

liksom de sedermera till honom utlämnade, i och för uppdragets fullgörande

behöfliga orginalakter — emellertid hvarken då eller vid något

senare tillfälle blifvit af Olbers antecknad i ombudsmannens diarium.

Denna underlåtenhet medförde, att de personer, hvilka sedermera efterträdde

Olbers i ombudsmannabefattningen hos arméförvaltningen, icke fingo

kännedom om, att ett till ombudsmannens expedition inkommet ärende

ännu läge oafgjordt.

Frågan om kronans berörda fordran var dock fortfarande föremål för

departementets uppmärksamhet. Sedan denna fordran blifvit till beloppet

fullt bestämd, gjordes nämligen anteckning därom i behörig ordning i

intendentsdepartementets saköreslängd, hvarjämte sedermera — med anledning

däraf att fordringsbeloppet icke blef af leverantören eller borgesmännen

till arméförvaltningens kassa inlevereradt — till Olbers, som,

enligt praxis vid ombyte af ombudsmän hos arméförvaltningen, bibehöll

handläggning af ärendet i fråga, med hvilket han var väl förtrogen och

för hvars slutförande han redan vidtagit förberedande åtgärder, tid efter

annan förfrågningar under hand framställdes, huru snart dylik inbetalning

vore att emotse. På dessa förfrågningar lämnade Olbers det besked, att

Andersson i Hedsta blifvit försatt i konkurs och att riksdagsmannen

Olsson, hvilken enligt Olbers’ uppgift låtit antyda, att borgensförbindelsens

fullgörande komme att drabba honom ensam, anhållit, att borgensmännen

måtte beviljas anstånd med utgifvande af borgenssumman, till dess att

omförmälda konkurs blefve afslutad, då möjligen någon utdelning därvid

vore att förvänta, samt att Olbers vid sådant förhållande äfvensom med

hänsyn till målets beskaffenhet i öfrigt funne skäligt och billigt att tills

vidare se tiden an, innan han läte kronans krafrätt mot borgesmännen träda

i full tillämpning. Konkursmålet hade, enligt hvad Olbers på därom någon

dag under sommaren 1908 framställd ytterligare förfrågan uppgaf, dittills

ännu icke slutförts.

Då borgesmännen Olsson ju var en mycket vederhäftig och inom sin

ort framstående person, hade ämbetsverket under den gångna tiden ej

ansett sig böra anmoda Olbers att påskynda beloppets indrifvande på exekutiv

väg. Dock må härvid framhållas, att vid årsskiftet 1907—1908

Olbers under hand erinrades om nödvändigheten af, att kronans mellanhafvande

med borgesmännen blefve under alla förhållanden slutligen uppgjordt

under sistnämnda år. Ej heller hade någon misstanke rimligen

kunnat uppstå, att Olbers uppburit kronans ifrågavarande fordringsbelopp,

då ju den för honom i detta ärende utfärdade fullmakt ingalunda berättigade

honom att lyfta några penningar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

5

Till ofvanstående förklaring får intendentsdepartementet slutligen i

underdånighet tillägga, att föreskrifter blifvit af departementet utfärdade,

hvarigenom frågor rörande indrifvande till arméförvaltningens kassa af

ådömda bötes- och skadeståndsrnedel blifva skyndsammast möjligt behandlade

och afgjorda.»

Hvad revisorerna meddelat angående arméförvaltningens dröjsmål med utskottets

att al Olbers utkräfva slutlig redogörelse för ifrågavarande indrifnings- yttran(*e‘

ärende har utskottet funnit synnerligen anmärkningsvärdt; och har denna

utskottets uppfattning icke i någon högre grad kunnat rubbas af hvad

arméförvaltningen i sin ofvan intagna förklaring anfört angående vare sig

den inom ämbetsverket utbildade praxis för behandlingen af de åt hvarje

särskild tillförordnad ombudsman öfverlämnade ärenden eller det förfaringssätt

för inhämtande af upplysning om förevarande ärendes läge vid olika

tidpunkter, som ämbetsverket aktat nödigt att tillämpa. Då emellertid,

enligt hvad i förklaringen meddelas, föreskrifter numera blifvit utfärdade,

afseende att frågor rörande indrifvande till arméförvaltningens kassa af

ådömda bötes- och skadeståndsrnedel skola skyndsammast möjligt blifva

behandlade och afgjorda, har utskottet endast ansett sig böra hvad i

ärendet sålunda förekommit för Riksdagen

omförmäla.

§

o

(Rev.-ber. pag. 78 och 79; uti. pag. 627 och 628.)

Revisorerna, som enligt hvad i revisionsberättelsen vidare meddelas, Ang.

besökt Göta trängkårs kasernetablissement i Sköfde, erforo, att förråds-förrldsiokSer.

lokalerna visa sig otillräckliga, då förråden ordnas i enlighet med det nya

förvaltningsreglementets föreskrifter, och hade revisorerna inhämtat att

samma förhållande ägde rum äfven inom andra nyuppförda trängetablissernent.

Den omständigheten, att nya förrådsbyggnader, uppförda med hänsyn

till respektive trängkårers behof, redan från början visa sig sakna tillräckligt

utrymme, hade ej kunnat undgå att väcka revisorernas uppmärksamhet.

Revisorerna hade sökt utröna anledningen härtill samt därvid inhämtat,

att vid den tidpunkt, då planen för ifrågavarande etablissement uppgjordes,

förrådsuppbörden enligt gällande bestämmelser för trängförrådens

redovisning och förvaltning omhänderhades af en person, förrådsförvaltaren,

samt att all materiel, som erfordrades för utrustning af en viss formation

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

vid mobilisering, förvarades i en förrådslokal. Mobiliseringsberedskapen

syntes sålunda hafva varit grunden för förrådens ordnande, och härefter

beräknades det för förråden erforderliga utrymmet. Förrådslokalerna hade

också, så länge detta system tillämpades, i stort sedt varit tillräckliga med

undantag häraf, att vagnbodarna ej kunnat inrymma samtliga fordon.

I de den 11 oktober 1907 fastställda, från och med år 1908 gällande

förvaltningsreglementena vore däremot den principen konsekvent genomförd,

att hvarje slag af materiel skall redovisas särskildt af en uppbördsman,

som därjämte ansvarar för materiel ens vård. Sålunda föreskrefves

särskild redovisning dels för artillerimaterielen, dels för intendenturmaterielen

och dels för sjukvårdsmaterielen, samt vid trängen dessutom för

fordonen. Den nya indelning af förrådslokalerna, som erfordrades för att

sätta uppbördsmännen i stånd att kunna ansvara för dem anförtrodd materiel,

uppgåfves emellertid kräfva ökadt utrymme.

Ehuru det föreföll revisorerna, som om förråden förut varit ordnade

på ett ur militär synpunkt lämpligare sätt, hade revisorerna härutinnan

ej velat uttala någon bestämd uppfattning. Däremot ville revisorerna

framhålla önskvärdheten af att det nya förvaltningsreglementets genomförande

ej måtte nödvändiggöra ytterligare byggnadsanslag för de nyuppförda

trängkasernernas tillbyggande.

Arméförvaltningens fortifikationsdepartement har öfver denna anmärkning

den 17 januari 1910 afgifvit utlåtande och därvid anfört följande:

'' »Under besök vid Göta trängkårs kasernetablissement hafva revisorerna

vidare fäst sig vid, att förrådslokalerna vid trängkårerna visa sig

otillräckliga, då förråden ordnas i enlighet med det nya förvaltningsreglementets

föreskrifter. Så är beklagligen också förhållandet, men beror detta

emellertid ej på någon uraktlåtenhet eller brist på förutseende hos fortifikationsdepartementet.

När förrådslokalerna anordnades, voro de nämligen

fullt tillräckliga för förrådspersedlarnas förvaring och vård, så som då

härom var förordnadt, och äfven vagnbodarna kunde då inrymma samtliga

befintliga fordon. Sedan dess har emellertid dels fordonens antal ökats,

dels de af revisorerna omnämnda nya förvaltningsreglementena fastställts,

men detta senare skedde år 1907, utan att fortifikationsdepartementet dessförinnan

fick tillfälle att yttra sig öfver, huruvida för genomförandet af

reglementsbestämmelserna befintligt förrådsutrymme vore tillräckligt, eller

om ökadt sådant måste anordnas. Visserligen linnes i intendenturmaterielreglementet

ett öfvergångsstadgande, som bestämmer, att, därest lokala

eller andra förhållanden vid regemente utgöra bestämdt hinder för att på

ett ändamålsenligt sätt ordna materielhushållningen i vissa afseenden, såsom

i detta reglemente föreskrefs, arméfördelningschef må, efter framställ
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

7

ning af regementschefen, medgifva, att förvaltningen i dessa delar tills

vidare ordnas på annat sätt, som befrämjar en god och sparsam hushållning,

och i sj ukvårdsmaterielreglementet säges, att vid de förut indelta

truppförband, som ej erhållit nya kasernetablissement, äger regementschef,

där så är nödigt och ändamålsenligt, göra de afvikelser från bestämmelserna

i detta reglemente, hvilka af omständigheterna påkallades; men då

tillämpningen i sin helhet af de olika materielreglementena så godt som

öfverallt med nödvändighet kräfde ökadt utrymme, och då öfvergångstiden

till de nya anordningarna för förrådsvården ej borde göras längre, än förhållandena

med nödvändighet kräfde, anmodade fortifikationsdepartementet

genom skrifvelse den 11 april 1908 samtliga arméfördelningschefer, militärbefälhafvaren

på Gottland och kommendanten i Boden att låta upprätta

och till departementet insända förslag till de ändringar med afseende på

förrådsutrymmet, som vid dem underlydande truppförband kunde föranledas

af intendenturmaterielreglementet. Då dessa förslag sedermera inkommo

till departementet, befunnos de emellertid vara så olika hvarandra, att

någon enhetlig plan för de åtgärders vidtagande, som vid de skilda truppförbanden

vore oundgängligen erforderliga, ej kunde uppgöras. För att

åstadkomma fullständig enhet i de olika förslagen hafva arméförvaltningens

fortifikations- och intendentsdepartement den 10 sistlidne augusti förordnat

en fältintendent och en fortifikationsofficer att tillsammans besöka de olika

etablissementen och tillse, hvilka utrymmesanordningar som äro af behofvet

påkallade. Denna kommission har emellertid ej ännu hunnit slutföra

sitt uppdrag. Andra än alldeles oundgängliga åtgärder lära dock icke

af densamma komma att föreslås.»

Hvad revisorerna påpekat angående otillräckligheten af förrådslokalerna

vid Göta trångkår, då förråden ordnas i enlighet med det nya förvaltningsreglementets

föreskrifter, har icke kunnat undgå att väcka utskottets uppmärksamhet,

och detta så mycket mera som enligt hvad af arméförvaltningens

förklaring i ärendet synes framgå, enahanda olägenhet äfven gjort

sig gällande vid andra trängkårer, för hvilka under de senare åren nya kaserner

uppförts. Utskottet, som i likhet med revisorerna visserligen ej vill

inlåta sig på frågan, huruvida den genom det nya förvaltningsreglementet

anbefallda anordningen af förråden ur militärsynpunkt kan anses mera

tillfredsställande än den förutvarande anordningen, anser sig emellertid böra

särskildt framhålla den enligt utskottets förmenande anmärkningsvärda omständigheten,

att vid utarbetandet af ett nytt reglemente, som uppenbarligen

måste komma att medföra kraf på ökadt förrådsutrymme, man icke, enligt

hvad arméförvaltningens fortifikationsdepartement upplyser, aktat nödigt

Utskottets

yttrande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

låta verkställa utredning angående behofvet af dylikt utrymme och de

därmed förenade kostnaderna. Först efter reglementets fastställande och

ikraftträdande har en kommission tillsatts för verkställande af sådan utredning,

och pågår för närvarande denna kommissions arbete.

Utskottet vill emellertid redan nu, utan afbidan på resultatet af detta

arbete, i full anslutning till hvad revisorerna framhållit, uttala sin förväntan,

att några ytterligare byggnadsanslag för de nyuppförda trängkasernernas

tillbyggande icke må föranledas af de åtgärder, som af berörda

kommission må komma att föreslås. Hvad i ärendet sålunda förekommit

har utskottet ansett sig böra för Riksdagen

omförmäla.

Marinförvaltniiigen.

§ 3.

(Rev. ber. pag. 127; uti. pag. 634, 635, 637—639).

Ang. utbetal- Enligt hvad revisorerna inhämtat, inginge bland kostnaderna för jani“tgåndStme’garen

Magnes expedition den 2 juli—28 september 1908 ett belopp af

strandägare 7 5 q ]cr0r!or, som fartygschefen låtit ur fartygets kassa utbetala såsom erfÖfartyg0tför-S

sättning till brygg- och båtägare i Dalarö för skador, som förorsakats af

orsakad skada svallvågor jagaren åstadkommit vid passerandet af Dalarö den 9 sepå

eu bryssa-tember 1908. Skadornas art och omfattning framginge af ett utaf en

stationsingenjör härom upprättadt besiktningsinstrument, som utvisad^ bland

annat, att en brygga, bestående af »en stenkista med dimensionerna

5,5 X 4,5 X 3 meter, af vattenvågen förflyttas cirka 6 meter från sin plats

invid stenmuren och utkastats på cirka 6 meter djupt vatten».

Af ett utaf t. f. fartygschefen undertecknadt protokoll inhämtades, att

jagaren var beordrad att med inspekterande amiralen efter slutad inspektion

af kusteskadern från Hårsfjärden afgå till Saltsjöbaden, »fart 25 knop».

Då revisorerna af handlingarna i ärendet funnit, dels att jagaren

Magnes ofvannämnda färd företagits efter slutad inspektion och ej torde

kunna räknas till öfning, och dels att rörande färdens förlopp inga andra

utredningar förelåge än ofvannämnda af t. f. fartygschefen upprättade

protokoll samt förenämnde stationsingenjörs besiktningsinstrument, hade

revisorerna ansett sig böra omförmäla förhållandet, på det att saken måtte

blifva underkastad ytterligare utredning och pröfning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

9

Med anledning häraf har marinförvaltningen afgifvit utlåtande den 11

januari 1910 och därvid öfverlämnat yttrande i ärendet från stationsbefälhafvaren

vid flottans station i Stockholm. Detta yttrande är af följande

lydelse:

»Uti en till mig ingifven P. M. anmälde räkenskapskontoret den 23

sistlidna april, att en dylik utbetalning ägt rum, hvarvid kontoret anförde,

att det synts revisionen mindre egentligt, att ej blott bedömandet af krafmålens

befogenhet utan äfven friandet eller fällandet i fråga om enskildt

ansvar förlägges hos den, som eventuellt själf kan varda ersättningsskyldig,

men att föreskrifter saknas angående de grunder, efter hvilka behörigheten

af en dylik utbetalning skall pröfvas.

Genom stationsbefälhafvaren i Karlskrona infordrade jag den 29 april

1909 i anledning af denna anmälan förklaring från fartygschefen å Magne

vid det ifrågavarande tillfället kaptenen G. Celsing, hvilken förklaring emellertid

först inkom den 5 sistlidna november.

Redan därförinnan eller den 3 november hade jag i anledning af en

skrifvelse från ämbetsverket den 29 oktober, grundande sig på en begäran

af Riksdagens revisorer, lämnat uppgift rörande den verkställda utbetalningen.

Med öfverlämnande af den från kapten Celsing inkomna förklaringen

lår jag såsom min åsikt framhålla, att reglemente för marinen, hvarest nu

saknas föreskrifter, huru beträffande dylik skadeersättning må förfaras,

bör i sådant hänseende kompletteras.

Att fråga om skadeersättning, som rör sig om små belopp, såsom förstörda

fiskedon in. in., bör af vederbörande befälhafvare kunna efter hållen

undersökning omedelbart regleras, synes mig önskligt ej blott för undvikande

af onödig vidlyftighet utan äfven för att de, som drabbas af dylik

skada och som i allmänhet äro för sin existens beroende af sina fiskedon,

må kunna utan tidsutdräkt blifva ersatta.

I fråga om skadeersättningar, rörande sig om belopp öfverstigande

förslagsvis 200 kronor, vore däremot enligt min åsikt lämpligt om, med

undantag för flotta eller eskader, där dylika frågor torde böra pröfvas af

högste befälhafvare eller eskaderchef, föreskrift förefunnes, att dylik fråga

skall underställas kungl. marinförvaltningens pröfning.

Hvad nu särskildt det föreliggande fallet beträffar, synes mig undersökning

böra äga rum för utrönande, huruvida jagaren vid tillfället framförts

med starkare fart än omständigheterna behöft föranleda».

I ofvanberörda promemoria från räkenskapskontoret meddelas, att

värdering af skadorna på framställning af inspektören af flottans öfningar

Bill. till Rissel. Prof. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 19 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

till sjöss, hos hvilken vederbörande anmält sina anspråk å ersättning,

verkställts af härvarande statitionsingenjör. Vid ombord verkställd undersökning

hade af den officer och styrman, som vid tillfället i fråga voro

vakthafvande, framhållits, att vid passerandet farten saktats till 13 å 14

knop samt att det syntes dem, som om »från fartygets sida tilliäcklig

försiktighet iakttagits». Med stöd af detta undersökningsdokument hade

af fartygschefen, kaptenen m. m. G. R. Celsing, hvilken vid tillfället, själf

förde befälet å däck, utbetalningsorder å ersättningsbeloppet i enlighet

med gjord värdering utfärdats.

Kaptenen Celsings förklaring är af följande lydelse:

»Huru vid själfva skadegörelsen tillgick framgår af den af mig förordnade

undersökningsförrättningens utlåtande, hvaraf ådagalagts att en

skada med kronans materiel förorsakats enskilde, samt att icke någon vårdslöshet

varit vållande till sagda skada. _ _ .

Rörande det af revisionen påpekade mindre egentliga uti, att friandet

eller fällandet i fråga om enskildt ansvar förlägges hos dem som eventuellt

själf kan vara ersättningsskyldig, torde detta vara en oegentlighet, som återfinnes

under fyrfaldiga tillfällen ombord, där en fartygschef har att på

o-rund af i enlighet med reglemente för marinen föreskrift^ undersökningar,

resolvera beträffande ersättningsskyldighet, äfven om han själf

skulle kunna tänkas vara den, som för ersättningens gäldande kunde

ifrågakomma.

Det torde därför vara svårt att inse, hvarför, i det fall att kronans

materiel skadades, fartygschefen finge fatta beslut rörande ersättningsskyldigheten,

äfven om den kunde drabba honom själf, men däremot icke,

därest^ skadan åsamkats enskilda förmedelst kronans materiel.

Frågan torde därför fastmer gälla, huruvida öfver hufvud taget en

fartygschef äger rättighet att själf taga någon som helst befattning med

ersättningskraf framställda af enskilda för skadegörelse, som nu berörts, men

prejudikat på, att sådana ersättningar efter förutgången undersökning utbetalats

finnes från flera af flottans öfningar.

Jag tillåter mig endast omnämna de årligen förekommande ersättmngskrafven°

på förstörda fisknät, framställda af fiskare i Karlskrona skärgård,

hvilka fått näten förstörda af torpedskolans torpedbåtar under dessas öfningar.

Vid sådana tillfällen har undersökning verkställts, och därest

denna gifvit vid handen att krafven varit berättigade och skäliga, har

ersättning utbetalats till de enskilde. Detta åberopade fall torde icke i

något afseende skilja sig från det hvarom här är fråga, hvarför undertecknad

ansåg sig berättigad att, ehuru reglementet för marinen saknar

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

11

föreskrifter i berörda hänseende, tillgripa samma åtgärder, nämligen förordnande

af undersökning samt att, då denna icke förklarade den, som

förde befälet vid tillfället för skyldig, verkställa den äskade ersättningens

utbetalande ur fartygets kassa».

Marinförvaltningen har för egen del i sitt ofvanberörda utlåtande

den 11 januari 1910 anfört, att vederbörande tjänsteman inom ämbetsverket

icke torde underlåta att vid förestående granskning af redogörelsen

för ifrågavarande fartygsexpedition i behörig ordning framställa den anmärkning

mot berörda utbetalning, hvartill fog må förefinnas.

Utskottet finner den af revisorerna omförmälda utbetalningen af skadestånd

till fullo förtjänt af den uppmärksamhet, som af revisorerna ägnats

densamma. Såsom af stationsbefälhafvarens yttrande i ärendet framgår,

har jämväl stationsbefälhafvaren beaktat frågans principiella betydelse, i

det han — jämte meddelande att i reglementet för marinen föreskrift

saknas om, huru beträffande skadeersättning af ifrågavararde art bör förfaras

— uttalat, att det i fråga om skadestånd utöfver visst minimibelopp

vore lämpligt om föreskrift funnes därom, att anspråk på dylik ersättning,

med undantag för visst angifvet fall, underställdes marinförvaltningens

pröfning; och har stationsbefälhafvaren tillika, vidkommande särskild! det

nu föreliggande fallet, framhållit, att undersökning syntes böra äga rum,

huruvida jagaren vid tillfället framförts med starkare fart än omständigheterna

behöft föranleda. Till dessa stationsbefälhafvarens uttalanden vill

utskottet i alla delar ansluta sig. Då emellertid af det anförda och hvad

handlingarna i öfrig! innehålla framgår, att förevarande fråga ej mindre

är föremål för räkenskapskontorets vid stationen i Stockholm och stationsbefälhafvarens

uppmärksamhet än äfven kan förväntas blifva behandlad af

vederbörande afdelning inom marinförvaltningen, har utskottet ansett sig

endast böra hvad i ärendet förekommit för Riksdagen

omförmäla.

Utskottets

yttrande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

Järnvägsstyrelsen.

§ 4.

(Rev. ber. pag. 184 och 185; uti. pag. 652—654.)

Ang. bottna- Vid granskning- af statens järnvägars räkenskaper för revisionsåret

derna for ö Jo it _

trafik- både det väckt revisorernas uppmärksamhet, att, på sätt nedanintagna tainspektionen.

|)e]| närmare utvisar, de till trafikinspektörerna utgående rese- och traktamentsersättningarna

uppgått till belopp, som å de olika trafiksektionerna

varit i hög grad växlande. Sålunda utgjorde exempelvis dessa kostnader

under år 1908 beträffande femte trafiksektionen 1,790 kronor, under det

att fjortonde trafiksektionens utgifter för enahanda ändamål belöpte sig

till endast 398 kronor.

Bland de många omständigheter, hvilka i större eller mindre mån

inverkade på storleken af dessa belopp, intoge gifvetvis de olika sektionernas

banlängder ett ganska framstående rum. Lade man denna faktor

till grund vid jämförelsen mellan de olika trafikinspektörernas resekostnader,

visade sig dessa kostnader än mera växlande, i det att desamma

högst •—• beträffande nionde trafiksektionen — uppgått till 6 kronor 35

öre per år och bankilometer och lägst — beträffande fjortonde trafiksektionen

— till 95 öre.

Att så väsentliga skiljaktigheter förefunnes beträffande storleken af

dessa resekossnader inom olika distrikt, syntes gifva vid handen, att skilda

principer tillämpades i fråga om trafikinspektörernas inspektionsskyldigheter

och att följaktligen normerande bestämmelser i dessa afseenden vore

af behofvet påkallade.

Den af revisorerna åberopade tabellen är af följande lydelse:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

13

Trafikinspektörernas rese- och traktamementsersättningar år 1908.

Trafik
sektion
Nummer
-

1

2

8

9

10

11

12

13

14

15

Bansträcka

Stockholm—Halsberg

med sidobana till Södertälge

Stockholm—Krylbo

med sidobana till Värtan

Krylbo—Mjölby I

Örebro—Svartå )................

Göteborg—Falköping R

Göteborg—Strömstad

Hallberg—Falköping R|

Falköping R—Nässjö ...

Sköfde—Karlsborg

Laxå—Charlottenberg I

med sidobana till Frykstaj

Malmö—Nässjö

Malmö—Engelholm

Billesholm gr.—Landskrona

Iiälsingborg
-

-Göteborg

}-

Åstorp—Höganäs

Katrineholm—Nässjö

Ange—Storlien |

Bräcke—Sollefteå j "

Ange—Sundsvall

Ange—Ljusdal

Lj usdal—Hudiksvall

Krylbo—Ljusdal I

Kilafors—Söderhamn!........

Gellivare—Boden—Luleå \

Boden—Jörn |

Jörn—Långsele

Vännes—Umeå

Mellansel—Örnsköldsvik j

Gellivare—Kiruna
-

Antalet ban- kilometer

inom sek- tionen

Beloppen

Kronor

Årlig kostnad

per ban- kilometer

Kronor

!............

200

851

4: 25

169

420

2: 49

303

904

2: 98

294

1,484

5: 05

301

1,790

5: 95

206

974

4: 73

377

1,006

2: 67

272

1,080

4:-

216

1,371

6: 35

409

840

2: 05

261

1,550

5: 94

255

608

2:98

347

886

2: 55

416

398

—: 95

en .........

229

1,402

4: 81

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

Järnvägsstyrelsen har i den 14 januari 1910 med anledning af denna

revisorernas" anmärkning afgifvet utlåtande anfört följande:

»Vid bedömandet i hvilken omfattning en trafikinspektör fullgör honom

åliggande inspektionsskyldighet torde synnerlig betydelse icke kunna tillmätas

relationen mellan banlängd och resekostnad. Andra faktorer spela

här in i än högre grad, såsom stationernas antal och storlek, personalnumerären,

trafikens "beskaffenhet och intensitet, de tågslag, som för resorna

begagnas, hvarförutom må erinras, att enligt gällande bestämmelse

resor af kort varaktighet — och detta har betydelse särskildt å sektioner

med snabba och täta tågförbindelser — icke föranleda traktamentsersåttning.

Enligt styrelsens mening kan därför icke af de angifna skiljaktigheterna

i de i tabellen upptagna resekostnadsbeloppen direkt dragas den

slutsats, att skilda principer tillämpas i fråga om fullgörande af ifrågavarande

inspektionsskyldighet. Tabellen upptager i öfrigt beträffande de

högst angifna talen i några fall siffror, som högst väsentligt öfverstiga

hvad, enligt infordrade specifika uppgifter, i traktamentsersättning utgått

för resor under året — skillnaden antagligen beroende därpå att ersättning

vid årsskifte debiterats för resor från föregående år och att i tabellen

upptagits äfven resor af trafikinspektörens närmaste man, byråassistenten.

Styrelsen kan ej heller finna, att utfärdande af normerande bestämmelser

i förevarande afseende är behöflig!. Tvärtom skulle det för en

rationell trafikskötsel vara menligt, om dessa inspektionsresor genom fastställande

af vissa normer därför på något sätt inskränktes eder klafbundes.

Behofvet af inspektion är gifvetvis olika stort å olika linjer, i det sådana

med en mera högt uppdrifven trafik, stort antal tåg, stationer och personal

naturligen kräfva en oftare upprepad inspektion än en i dessa afseenden

mindre framträdande linje. Resornas effektivitet skulle i icke ringa man

äfventyras genom uppdragande af mer eller mindre snafva gränser för

deras utförande, vare sig genom fixerande af visst antal eller genom

föreskrift om deras verkställande på gifna regelbundna tider.

Såsom senaste organisationskommitté påpekat, är trafikinspektören

och detta framgår ju ock af benämningen — i främsta rummet pliktig att

fullgöra sin inspektionsskyldighet. Resornas större eller mindre talrikhet

spelar här icke så stor roll, utan hufvudsaken är att effektiv inspektion

ernås. Att exempelvis visserligen utföra täta resor, men därvid använda

fram och åter snabbgående tåg kan ej sägas innebära verklig inspektion.

Med den tjänsteställning trafikinspektören innehar och den ansvarskänsla

denna ställning förutsätter, bör på hans eget personliga omdöme ordnandet

af inspektionsresorna kunna ske.

Af den utredning styrelsen låtit vidtaga med anledning af statsrevi
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

15

sorernas anmärkning har styrelsen bibragts den uppfattning, att öfver

hufvud taget inspektionsskyldigheten fullgjorts, som vederbort. Dock finns

anledning antaga, att i några fall missbruk skett vid anordnandet af dessa

inspektionsresor, och skall styrelsen därför låta sig angeläget vara, att själf

och genom ifrågavarande tjänstemäns närmaste förman, trafikdirektören,

öfvervaka, att inspektionsskyldigheten fullgöres så att full effektivitet ernås.»

Såsom af revisorernas anmärkning framgår, hafva revisorerna fäst sig utskottets

vid att väsentliga skiljaktigheter förefinnas mellan inspektionskostnaderna an e''

beräknade per år och bankilometer å de olika trafiksektionerna samt uttalat,

att, då skilda principer i afseende å trafikinspektörernas inspektionsskyldigheter

sålunda syntes tillämpas, normerande bestämmelser i dessa afseenden

vore af behofvet påkallade. Härå har järnvägsstyrelsen i sitt

ofvanintagna utlåtande — med framhållande af att vid bedömandet i

hvilken omfattning en trafikinspektör fullgjorde honom åliggande inspektionsskyldighet

synnerlig betydelse icke kunde tillmätas relationen mellan

banlängd och resekostnad, utan att en mängd andra faktorer här spelade

in i än högre grad — genmält, att styrelsen icke kunde finna, att utfärdandet

af normerande bestämmelser i förevarande afseende vore behöfligt,

utan skulle det tvärtom för en rationell trafikskötsel vara menligt, om

dessa inspektionsresor genom fastställande af vissa normer därför på något

sätt inskränktes eller klafbundes. Hvad styrelsen sålunda och i öfrigt i

berörda utlåtande anfört — särskildt därom att styrelsen skall låta sig

angeläget vara att öfvervaka, att inspektionsskyldigheten fullgöres så, att

full effektivitet ernås — bär utskottet väl funnit vara en tillfredsställande

förklaring å revisorernas anmärkning, men har utskottet i allt fall med

hänsyn till ärendets allmänna intresse velat hvad sålunda förekommit för

Riksdagen

omförmäla.

Statskontoret.

§ 5.

(Rev. ber. pag. 246 och 247; uti. pag. 655—658.)

Med erinran att 1907 års Riksdag under rubriken »skrifmaterialier läggf„d"pJ''f

och expenser, ved m. in.» å riksstatens sjunde hufvudtitel för år 1908konto i riksbeviliat

ett förslagsanslag å 80,047 kronor hafva revisorerna meddelat att Jyfynaboken

kollegium.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

enligt kapitalkontot till rikshufvudboken för sistnämnda år detta anslag

öfverskridits med 79,054 kronor 63 öre.

Vid granskning af kommerskollegii räkenskaper för samma år hade

revisorerna funnit, att detta ämbetsverk under året uppburit 90,943 kronor

97 öre af berörda anslag, och att då därjämte vid året början i ämbetsverket

fanns en behållning å anslaget af 6,703 kronor 15 öre samt såsom

uppbördsmedel influtit 863 kronor 57 öre, kollegiet haft att för ändamålet

disponera 98,510 kronor 69 öre men utbetalt endast 76,621 kronor 2 öre,

hvadan hos ämbetsverket vid årets slut å anslaget innestode en behållning

å 21,889 kronor 67 öre.

Å kontot i rikshufvudboken för ifrågavarande anslag återfunnes emellertid

icke ofvannämnda utgiftspost, utan inginge, enligt hvad revisorerna

inhämtat, det från statskontoret levererade beloppet 90,943 kronor 97 öre

i det för statskontoret å kontot för anslaget såsom utgift upptagna belopp.

Genom ett sådan förfaringssätt hade anslaget påförts utgifter till ett belopp,

som vore 21,889 kronor 67 öre för högt.

Orsaken till att statskontorets medelslevereringar till kommerskollegium

upptoges såsom utgift i förstnämnda verks räkenskaper vore den, att

kommerskollegium icke erhållit särskild! konto i rikshufvudboken, å hvilket

konto den verkliga utgiftsposten eljest skulle hafva framträdt och därifrån

öfverförts till anslagets konto.

Då sålunda anslaget drabbats af för stor utgift för kommerskollegium,

hade ofvannämnda brist i anslaget följaktligen blifvit i samma mån för

stor. I stället för 79,054 kronor 63 öre skulle bristen hafva utgjort

57,164 kronor 96 öre.

Med afseende härå och då det gifvetvis vore af vikt, att rikshufvudboken

innehölle eu, såvidt möjligt, exakt uppgift å de särskilda statsanslagens

ställning, hade revisorerna velat uttala önskvärdheten af att, på

sätt beträffande länsstyrelserna och åtskilliga centrala ämbetsverk ägde

rum, ett särskildt konto blefve för kommcrskollegium i rikshufvudboken

upplagd!, hvilket syntes äfven vara betingadt dåra?, att kollegiets utgifter

under senare åren så stigit, att de under revisionsåret uppgått till 564,109

kronor 88 öre, däri inginge stats- och fondmedel till ett belopp af 432,282

kronor 15 öre.

I häröfver den 13 januari 1910 afgifvet utlåtande har statskontoret

anfört följande:

»Med vitsordande af riktigheten af revisorernas framställning får

statskontoret meddela, att anledningen till det anmärkta förhållandet är

att söka däri, att kommerskollegium saknar särskildt konto i rikshufvudboken

äfvensom att nämnda ämbetsverk äger att från statskontoret rekvi
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

17

rera anslagsmedel inom ramen för vederbörliga anslag och hvad förslagsanslag

beträffar i mån som ämbetsverket själf anser erforderligt.

Från statskontorets sida kan någon kontroll i fråga om förslagsanslagen

icke öfvas och kommerskollegii räkenskaper undergå granskning

endast i kammarrätten.

Redan ur denna synpunkt vore det därför önskvärdt, att särskildt

konto blefve för kommerskollegium upplagd! i rikshufvudboken.

Därvid framställer sig emellertid den frågan, huruvida kommerskollegii

räkenskaper för närvarande äga den formella uppställning, att deras resultat

kunna utan olägenhet och omgång samt på ett i möjligaste mån själfkontrollerande

sätt intagas i rikshufvudboken.

Vid en undersökning häraf har statskontoret funnit, att kommerskollegium

icke äger någon samlad hufvudbok öfver sin förvaltning, utan särskilda

kassaredogörelser för aflönings- och arfvodesmedel, arfvoden för

arbetsstatistiska samt sjukkasse- och olycksfallsstatistiska undersökningar,

arfvoden åt inspektörer öfver elektriska anläggningar in. in., reseunderstödsmedel,

expensmedel, handelsstipendier och anslaget till befrämjande af

afsättning i främmande länder af svenska industrialster, förskott emot

framdeles ersättning för upptagande af sjöförklaringar, förskott för utgifter

för svenskt sjöfolk m. m., bötesmedel samt ton- och hyresafgifter.

Dessa särskilda redogörelser äro hvar för sig fristående och icke räkenskapsmässigt

sammanfattade i en hufvudbok. De äro icke heller i alla

delar uppställda såsom redovisande de riksstatens anslag, som de i särskilda

fall afse, och häri ligger ett hinder för dessa räkenskapers intagande

i rikshufvudboken utan en specialgranskning, som icke i vanliga fall bör

förekomma vid rikshufvudbokens uppgörande. Visserligen återfinnes främst

i kommerskollegii räkenskapsband ett »sammandrag af kommerskollegii

räkenskaper, utvisande huru nedannämnda medel blifvit använda» och detta

sammandrag, som emellertid i själfva verket mindre är ett sammandrag än

en omarbetning åt de särskilda redovisningarna, skulle, om det vid jämförelse

med dessa och därtill hörande verifikationer befunnes uttömmande,

kunna läggas till grund för det omslut, som i sin ordning skulle komma

att förbereda dessa redovisningars samlade intagande i rikshufvudboken.

Den stora ovisshet, som emellertid alltid måste följa med ett bokslut,

då det är affattadt på sätt kommerskollegii räkenskap nu är, gör det dock

önskligt, att ett formulär till en verklig hufvudbok för kommerskollegium

varder upprättadt, och innan detta skett, synes det icke vara lämpligt att

föreskrift meddelas om dessa redovisningars intagande i rikshufvudboken.

För närvarande äro särskilde, af Eders Kungl. Maj:t utsedda

kommitterade sysselsatta med att framställa förslag om sådana ändringar

Bikt. till Rilcsd. Prof. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 19 Hcift. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

Utskottets

yttrande.

i de särskilda ämbetsverkens och myndigheternas bokföring, som kunna

föranledas af eu ändrad eller utvidgad bokföring i statskontoret. Det

vill synas statskontoret som om frågan om kommerskollegii räkenskapers

intagande i rikshufvudboken bör, för att pröfvas i sitt rätta sammanhang,

upptagas till behandling af denna kommitté, och statskontoret

finner detta vara så mycket lämpligare som det system för statsverkets

kassa- och räkenskapsväsen, som blifvit af nämnda kommitté framlagdt

och åt Eders Kung]. Ma.j:t godkändt hvad statskontoret och länsstyrelserna

beträffar, och om hvars tillämpning på de öfriga ämbetsverk och

myndigheter, för hvilka konti finnas i rikshufvudboken intagna, kommittén

förklarat sig ämna framlägga förslag, skulle, om det blefve tillämpad!

jämväl för kommerskollegium, komma att upphäfva just de olägenheter

i fråga om rekvisition af medel från statens centrala kassor, som i förevarande

fall kommit till synes.

Statskontoret hemställer därför att revisorernas förevarande framställning

måtte hänvisas till bemälda kommitté att tagas i öfvervägande vid

fullgörandet af det åt kommittén lämnade uppdrag.»

Då, enligt hvad i ärendet är upplyst, anledningen till den af revisorerna

anmärkta, i kapitalkontot till 1908 års rikshufvudbok förekommande

vilseledande uppgiften, angående ställningen af sjunde hufvudtitelns anslagtill

skrifmaterialier, och expenser, ved m. in., är att söka i den omständigheten,

att kommerskollegium icke har konto för sig upplagd! i rikshufvudboken

samt då ej mindre till förekommande af att den sålunda påpekade

oriktigheten i anslagets bokföring må upprepas än äfven med hänsyn till

de betydliga belopp, som af kommerskollegium omhänderhafvas, sådant

konto synes böra för ämbetsverket uppläggas, får utskottet, som delar den

af statskontoret uttalade meningen, att den s. k. bokföringskommittén lämpligen

bör beredas tillfälle att, innan beslut härom fattas, afgifva yttrande

i ärendet, hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t öfverlämna revisorernas

förevarande framställning till den genom Kungl. Maj:ts

beslut den 26 september 1902 tillsatta kommitté för

granskning af statens bokföring att tagas i öfvervägande

vid fullgörandet af det åt kommittén lämnade uppdrag.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

19

Öfverintendentsäjnbctet.

§ 6.

(rev ber. pag. 264; uti. pag. 659—662.)

Revisorerna, som, enligt hvad i revisionsberättelsen vidare omförmäla,

besökt de gamla, förut af riksbanken disponerade byggnaderna vid Jära-rikabankshuset

torget här i staden, hafva med anledning däraf meddelat hurusom i den

äldsta bankhusbyggnaden mindre lokaler vore upplåtna till landtbruksstyrelsen,

vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien samt flottans museum.

Huset i öfrigt disponerades af telegrafstyrelsen.

Det gamla norra bankhuset vore, förutom femton rum, som disponerades

af telegrafstyrelsen, samt två lägenheter i källarvåningen, hvilka vore

upplåtna till lanterneundersökningen och Stockholms stads tullnederlag,

i öfrigt upptaget för förvaring af kammararkivets arkivalier. Dessa arkivalier

hade emellertid endast för kort tid, under det att de för dem afsedda

lokaler i kammarrättens hus undergått reparation, varit upplagda

i nämnda bankhus och vore nu, sedan reparationen blifvit fullbordad, under

inflyttning i de gamla lokalerna. Härigenom blefve ett sfsevärdt utrymme

i bankhuset ledigt, som delvis torde kunna användas till förvaring

af sådana mindre värdefulla handlingar, för hvilka plats ej funnes i riksarkivet,

exempelvis länsstyrelsernas och andra myndigheters räkenskaper,

sedan de undergått granskning i kammarrätten.

Öfverintendentsämbetet har i häröfver den 11 januari 1910 afgifvet utlåtande

anfört, att ämbetet, som erfarit, att ifrågavarande till tillfälligt förvarande

af arkivalier från kammararkivet upplåtna lokaler först med innevarande

års utgång lära bli fullständigt utrymda, lika med revisorerna

hölle före, att dessa lokaler i det skick, de sig befunne, icke torde kunna

erhålla annan lämplig användning än såsom förvaringsrum för sådana arkivalier,

som, efter sakkunnig pröfning, befunnes vara af det mindre

värde, att de må kunna uppställas i utrymmen, som hvarken med hänsyn

till eldsäkerheten eller ur andra synpunkter uppfylla nutida fordringar

på arkivrum.

Riksarkivariens i ärendet infordrade yttrande är af följande lydelse;

»Till följd af markens lutning förekommer uti ifrågavarande byggnad

åt skeppsbrosidan en källarvåning med fönster ofvan marken använd delvis

af nautisk-meteorologiska byrån, delvis af Stockholms stads tullnederlag.

Jordvåningen har mer eller mindre fullständigt disponerats af kammararkivet.

Af dess lokaler äro emellertid de mörka med pelare försedda hvalfven

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

på västra sidan, förut använda för växelkassornas räkning, mindre

lämpliga för arkivändamål. Detsamma gäller om en del af de små

rummen åt norr vid Stora Tullgränden. Mellanvåningen utgöres

af eu mängd i allmänhet små rum på alla fyra sidorna om deri

trånga och smala gården. Rummen åt de båda gränderna äro mycket

mörka. Af våningen två trappor upp disponeras större delen af telegrafverket;

endast den mindre, västra delen har begagnats för kammararkivets

räkning. Af lokalerna där lärer det stora rummet åt söder, åt Norra

bankgränden, på grund af en betydande spricka i muren, icke tåla vid

någon större belastning; det lärer följaktligen icke vara för arkivändamål

användbart. Återstå sålunda i hufvudsak ett mellanrum med fönster åt

gården och ett större för närvarande genom cloisonväggar afdeladt rum

åt norr.

För så vidt det norra af de forna bankhusen icke lämpligare kan apteras

för annat statsändamål, är det visserligen möjligt att där i ett antal

rum förvara arkivalier, men skall där blifva en permanent arkivdepå, kräfvas

åtskilliga förutsättningar.

Det vore först och främst önskvärdt att anordna hufvuduppgången

från porten åt Norra bankgränden. Kammararkivet har låtit transportera

en stor del af sina arkivalier öfver den trånga gården upp till mellanvåningen,

en anordning, som gifvetvis är olämplig. För att få hufvuduppgången

från söder lära emellertid åtskilliga skyddsåtgärder kräfvas för

att förekomma ohägn i portgången; denna är för närvarande tillmurad.

Rummen befinna, sig i ett afskräckande skick, smutsiga och sköflade

på alla inventarier; gasarmar och lampor åro bortryckta, elektriska ledningarna

af brutna — trådarna hänga här och hvar i taken — och så vidare.

Det behöfs en grundlig rengöring och reparation. Vissa väggar torde

därjämte böra borttagas. Golfven borde beläggas med förhydningsmassa.

Hyllinredning bör anordnas, dels vägghyllor, dels dubbla golfhyllor.

Hyllorna höra ej vara högre än att en medelstor person stående på golfvet

kan nå upp till högsta facket.

Rummen åt gränderna äro mycket mörka; elektrisk belysning är därför

nödvändig.

Fn hissinrättning vore önskvärd, då räkenskapsband ofta äro mycket

ohanclterliga och tunga.

Åtminstone ett par ruin höra anordnas till arbetsrum, så att arkivalierna

kunna på stället begagnas och endast undantagsvis behof de transporteras

till andra lokaler. I sådant fall borde man emellertid äfven sörja

för att dessa rum kunde uppvärmas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

21

Spiraltrappor tyckas förekomma mellan våningarna; i annat fall torde

sådana böra anordnas.

Undersökning af taken med hänsyn till möjlig eldfara borde företagas.

Fönstren åt de smala gränderna torde böra förses med så ballad!

trådglas.

Vattenledning finnes förmodligen, men vattenposter böra anordnas i

våningarna och likaså toalettrum.

Det är slutligen vanskligt att lämna eu dylik depå utan all tillsyn.

Ömkligt vore att i byggnaden bostad kunde beredas åt en vaktare eller

vaktmästare, som jämte öfriga göromål äfven kunde utöfva tillsyn öfver de

eventuella arkivlokalerna, vädra under lämplig årstid, damma och så vidare.

Statsrevisorerna ha ansett, att ifrågavarande utrymme delvis torde

kunna användas till förvaring af sådana mindre värdefulla handlingar, för

hvilka plats ej finnes i riksarkivet, exempelvis länsstyrelsers och andra

myndigheters räkenskaper efter genomgången granskning i kammarrätten.

Att räkenskaper isynnerhet af senare datum borde kunna förvaras i eu

reservdepå är nog förhållandet. För närvarande har emellertid kammararkivet

fortfarande stora upplag af arkivalier, hufvudsakligen räkenskaper

af angifvet slag i det norra riksbankshuset. Det är icke tänkbart, att

dessa kunna rymmas i de reparerade kammararkivlokalerna, isynnerhet som

enligt riksarkiv,ariens mening större delen af den nedersta botten ej borde

få för arkivändamål användas. 1 hufvudstaden återgå numera efter någon

tid de reviderade räkenskaperna till respektive ämbetsverk och samlas

hos vissa af dessa i stort omfång. Äfven dessa växande serier vore det

önskvärd! att kunna bereda något särskild! förvaringsrum och måhända är

det dem, som statsrevisorerna med sitt anförda uttalande likaledes afse.

Förrän en beräkning af det hyllutrymme, som står att vinna, blifvit gjord,

kan ingenting med bestämdhet i detta afseende sägas.

För så vidt lokaler i det norra af de förra riksbankshusen skola för

arkivändamål användas, får riksarkivarien därför i underdånighet hemställa,

att öfverintendentsämbetet måtte få i uppdrag att, i samråd, när så erfordras,

med riksarkivarien oeh för öfrigt med ledning af ofvan gjorda uttalanden,

uppgöra dels förslag till inredning af ifrågavarande lokaler, dels

ock kostnadsförslag för en sådan.

Riksarkivarien anser sig slutligen böra i underdånighet tillägga att,

äfven om för vissa räkenskapsserier plats kan beredas uti det ifrågavarande

forna riksbankshuset, frågan om en nybyggnad för arkivändamål icke därigenom

lärer få anses undanskjuten. Riksarkivarien torde få i underdånighet

återkomma till den frågan, sedan öfverintendentsämbetets utredning,

om nämligen en sådan infordras, blifvit fullbordad.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

utskottets Den af revisorerna väckta frågan om användande af åtskilliga lokaler

yttrande. • ^ gam]a norra bankhuset till förvaringsrum för mindre värdefulla handlingar,

för hvilka plats ej finnes i riksarkivet, synes utskottet synnerligen

beaktansvärd. Riksarkivarien har också, såsom framgår af hans i ärendet

afgifna utlåtande, ej ställt sig afvisande mot förslaget, men har emellertid

framhållit, att för att göra ifrågavarande lokaler för ändamålet användbara

en mängd åtgärder måste vidtagas, hvilka synas utskottet komma att draga

en ej obetydlig kostnad. Då det härvidlag enligt utskottets förmenande

icke kan blifva tal om att anordna lokalerna så, att de ens i någon mån

skola kunna göra anspråk på att vara arkivlokaler i modern mening, utan

afsikten endast bör vara, att desamma må kunna fylla de nödtorftigaste

fordringarna för förvarande i dem af sådana handlingar af ringa arkivvärde,

hvilka sällan behöfva för forskningsarbete tagas i anspråk,

lärer emellertid åtskilliga af de af riksarkivarien ifrågasatta åtgärderna

kunna utan olägenhet uteslutas eller förenklas. Då emellertid beslut i

förevarande fråga lärer böra föregås af en fullständigare utredning än den

nu förebragta, synes Riksdagen böra hos Kung! Maj:t anhålla om sådan

utredning.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning

om och i hvilken utsträckning lokaler i det gamla norra

riksbankshuset må kunna med minsta möjliga kostnader

inredas till förvaringsrum för mindre värdefulla arkivhandlingar

samt därefter vidtaga de åtgärder, som af

omständigheterna må anses påkallade.

Riks- och landsarkiven.

§ 7.

(rev. ber. pag. 304 och 305; uti. pag. 664—669.)

Ang. ntgaii- Revisor ernå hafva omförmält hurusom Kungl. Maj:t, med anledning af

””arkiv ir särskilda utaf riksarkivarien hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar den

mindre värde-5 juni innevarande år utfärdat kungörelse angående åtgärder för utgallring

af obehöfliga handlingar hos centrala ämbetsverk och med dem sidoordnade,

i Stockholm befintliga statsmyndigheter, däribland dock ej inbegripna

Kungl. Maj:ts kansli, hofrätterna, generalstaben, marinstaben, flottans arkiv

och riksarkivet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

23

Enligt denna kungörelse skola akter, hvilka bestå endast af följande

handlingar:

a) rekvisitioner samt andra framställningar och uppgifter af tillfällig

natur,

b) redogörelser och uppgifter, hvilka i allt väsentligt hafva ingått i

officiellt tryck, ö

c) periodiska rapporter från lokal till central myndighet, hvilka influtit

i årsräkenskaper eller årsredogörelser,

d) periodiska uppgifter i öfrigt, som införts i liggare, tabeller eller

skrifvelser, samt

e) koncepthufvudböcker och koncepträkenskaper, när hufvudböckerna

och räkenskaperna, sedan de granskats, blifvit återställda,

utgallras, så snart handlingarna icke längre behöfvas för åsyftadt

ändamål och ej heller kunna anses vara till nämnvärdt gagn för det allmänna.

Vidare stadgas i samma kungörelse att ofvannämnda äfvensom följande

handlingar må, jämväl där de ingå i en akt, som i öfrigt anses böra förvaras,

utgallras, så snart det ärende, till hvilket de höra, blifvit genom

laga kraft ägande beslut eller eljest slutligen afgjordt, och handlingarna

icke längre behöfvas för åsyftadt ändamål eller eljest kunna anses vara till

nämnvärdt gagn för det allmänna:

a) missiv, kapprockar och vanliga kommunikationsresolutioner, om de

icke innehålla särskilda, för ärendet i öfrigt betydelsefulla uppgifter eller

å dem tecknats yttranden af myndigheter eller dylikt; samt

b) delgifnings- och mottagningsbevis, därest de icke innehålla något

föreläggande eller någon upplysning af betydenhet.

Härjämte stadgas i nämnda kungörelse, att, om för verk eller myndighet

erfordras bestämmelser om utgallring af handlingar utöfver hvad i

kungörelsen finnes angifvet, bör därom för verket eller myndigheten göras

särskild underdånig framställning.

Efter återgifvande af dessa bestämmelser yttra revisorerna vidare:''

»Utan tvifvel kommer genom den sålunda föreskrifna utgallringen

åtskilliga obehöfliga handlingar att förstöras och lämna utrymme åt de

värdefulla arkivalier, som alltjämt i riklig mängd tillföras ämbetsverken.

Revisorerna föreställa sig emellertid, att utgallringen bör i regeln kunna

ske i vidsträcktare omfattning än den af Kungl. Maj:t påbjudna, i det att

dels flera myndigheter än de i ofvannämnda författning angifna, exempelvis

länsstyrelserna, synas böra erhålla föreskrift om utgallring af värdelösa

handlingar, och dels flera slag af sådana handlingar än de i författningen

uppräknade torde kunna underkastas förstörelse. I sistnämnda afseende

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

torde i främsta rummet förekomma kvittenser och räkningar, Indika efter

10 års förlopp icke längre torde behöfva bevaras; och sådana handlingar

torde i stor mängd förekomma särskildt bland räkenskapsverifikationerna

hos arméförvaltningen, marinförvaltningen, postverket, telegrafverket, järnvägsförvaltningen

och tullverket samt länsstyrelserna. Möjligen bör en del

verifikationshandlingar bevaras, såsom exempelvis: af redogörare afgifna

medelsredovisningar och sammandrag af dem, samt hvad tullverket beträffar,

skeppslistor och konfiskationsjournaler och, beträffande länsstyrelserna,

taxeringslängder och mantalslängder m. m. Lämpligt torde därför

vara, att de vid räkenskaperna fogade verifikationerna fördelades sålunda,

att handlingar, som skola alltjämt förvaras, bindas tillsammans, och att

de, som kunna efter någon tid förstöras, inrymmas i särskilda band.

A. dessa förhållanden hafva revisorerna ansett sig böra fästa Liksdagens

uppmärksamhet.»

I häröfver afgifvet utlåtande af den 20 december 1909 har riksarkivarien

anfört följande:

»Riksarkivarien bär med intresse tagit del af revisorernas framställning,

som berör ett problem, hvars lösning visar sig mer och mer angelägen.

Det närvarande läget är följande. I tvenne underdåniga skrivelser,

den 4 september och den 3 oktober 1903 (tryckta i Meddelanden från

svenska riksarkivet, ny följd, I: 7, 8), upptog riksarkivarien frågan om

utgallring af värdelösa handlingar dels ur öfverståthållarämbetets och länsstyrelsernas,

dels ur de centrala ämbetsverkens och med dem likartade

myndigheters arkiv, samt hemställde, att vederbörande myndigheters yttranden

uti frågan måtte inhämtas. Med hänsyn till dess pa samma gång

omfattande och ganska invecklade natur ansags det från början lämpligt

att behandla hvardera gruppen af myndigheter för sig. De centrala ämbetsverkens

och med dem sidoordnade myndigheters utlåtanden inkommo efterhand

under åren 1903—1907, och den 10 mars 1908 afgaf riksarkivarien

ett utförligt betänkande i frågan (tryckt i Meddelanden från svenska riksarkivet,

ny följd, I: 19—21), till hvilket för detaljerna här endast torde

behöfva hänvisas. Riksarkivarien föreslog dels vissa allmänna förhållningsreoler,

som i sin mån kunde bidraga att förekomma arkivens öfverfyllnad,

dels vissa reglers utfärdande för ett antal särskildt angifna ämbetsverk.

Det var med anledning häraf, som den 5 juni innevarande år en nådig

kungörelse utfärdades med ett antal allmänna bestämmelser rörande utgallring

af värdelösa handlingar ur de centrala ämbetsverkens och myndigheternas

arkiv med några få angifna undantag, hvarjämte föreskrefs att,

om för verk eller myndighet erfordrades bestämmelser om utgallring af

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

25

handlingar utöfver hvad i kungörelsen funnes angifvet, borde därom för

verket eller myndigheten göras särskild underdånig framställning.

Statsrevisorerna referera den nådiga kungörelsens innehåll men uttala

på samma gång den föreställningen, att utgallringen borde i regeln kunna

ske i vidsträcktare omfattning än den af Kungl. Maj:t påbjudna, i det att

dels flera myndigheter än de i ofvannämnda författning angifna syntes

böra erhålla föreskrifter om utgallring af värdelösa handlingar, dels flera

slag af sådana handlingar än de i författningen angifna torde kunna underkastas

förstörelse. Att i en kungörelse med allmänna bestämmelser utöfver

dem, som redan blifvit upptagna, få några flera inryckta, synes mig emellertid

vara vanskligt nog. Hvad åter de speciella bestämmelserna för hvarje

särskildt ämbetsverk angår, har riksarkivarien i den underdåniga skrifvelsen

af den 10 mars 1908 redan erinrat, att åtskilliga ämbetsverk förklarat slinga

sådana behöfva, men att denna förklaring i ett och annat fall väckt

någon undran. Någon möjlighet för riksarkivarien att härvidlag ingripa

synes emellertid icke för närvarande föreligga, utan har han ansett sig

böra låta vid dessa förklaringar bero. Beträffande öfriga ämbetsverk, som

afgifvit förslag till utgallring, synas dessa till omfattningen onekligen vara

rätt ojämna. I ett och annat fall, särskildt då riksarkivets mening inhämtats,

såsom t. ex. skett i fråga om statskontoret och kammarrätten,

tyckas de föreslagna åtgärderna kunna blifva effektiva nog. I vissa andra,

fall förefalla de åter vara rätt knapphändiga. Äfven här har emellertid

riksarkivarien saknat bemyndigande att ingripa. Att återigen få förslagen

om specialbestämmelser vederbörligen stadfästa är i den nådiga kungörelsen

öfverlåtet åt hvarje enskildt verks initiativ; riksarkivarien har icke något

uppdrag att påskynda ett sådant, utan har endast att tillse, att redan gifna

föreskrifter om gallring iakttagas, eller att yttra sig i sådana frågor. Härtill

kommer, att de gifna bestämmelserna närmast afse framtiden. Att

låta dessa eller eventuella specialbestämmelser om utgallring få retroaktiv

verkan torde blifva ganska svårt, så länge icke de större administrativa

arkiven till sina äldre delar äro samlade uti en med riksarkivet förenad

administrativ arkivdepå eller åtminstone direkt ställts under riksarkivets

ledning, och äfven i dessa fall blir uppgiften icke blott ömtålig utan helt

visst äfven mycket tidkräfvande: riksarkivets nuvarande ej alltför talrika

tjänstemannapersonal har ju närmast till uppgift att sörja för arkivaliers

vård och bevarande, icke för deras förstörande. Till sist må erinras, att

man visserligen icke får göra sig alltför öfverdrifna föreställningar om

verkningarna särskildt af de allmänna föreskrifternai om utgallring al

handlingar.

Äfven akterna från Kungl. Maj:ts kansli ha med hänsyn till rnöjlig
Bih.

till lliksd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 19 Häfl. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

heten af vitgallring gjorts till föremål för behandling i riksarkivet, men det

har visat sig svårt att få några allmänna regler uppställda, som utan

olägenhet låta tillämpa sig. åtminstone händer det då och då, att till

departementen rekvireras akter af äldre datum, som man i riksarkivet

ansett utan tvekan bort kunna utgallras. Äfven här torde resultatet, så

länge det är fråga om enstaka handlingar, blifva jämförelsevis ringa, på

samma gång som pröfningen af akternas möjliga värde drar lång tid.

Annorlunda ställer sig visserligen saken, om det blir fråga om hela grupper,

men sådana förekomma ej så särdeles ofta. På framställning af riksarkivarien

har emellertid Eders Kungl. Maja den 20 november 1908 medgifvit,

att de ständigt växande akterna i de fattigvårdsmål, som inför Kung!»

Maja föredragits, få efter tio år utgallras. Äfven ett par andra grupper

af i yttre hänseende likartadt slag förekomma och undersökningar i fråga

om möjligheten af sådan utgallring fortgå i riksarkivet.

Statsrevisorerna ha i fråga om handlingar, som ytterligare efter viss

tid skulle kunna förstöras, särskildt nämnt kvittenser och räkenskaper och

angifvit ett antal förvaltande verk, i fråga om hvilka en sådan åtgärd

borde kunna förekomma. I utlåtandet af 10 mars 1908 har riksarkivarien

beträffande telegraf-, järnvägs- och generalpoststyrelserna fäst uppmärksamheten

på detta förhållande och får hvad de centrala verken angår

hänvisa till en underdånig skrifvelse af denna dag, som samtidigt afgår.

Statsrevisorerna ha äfven fäst uppmärksamheten vid de länsräkenskaper,

som insändas till kammarrätten och kvarstanna i hufvudstaden. De nyare

årsserierna deponeras för närvarande i riksarkivet, de äldre serierna förvaras

i kammararkivet. En utredning i detta afseende kan visserligen

göras, om uppdrag därtill lämnas åt riksarkivet.

Skall emellertid i hufvudstaden utgallringen utsträckas äfven till äldre

serier af administrativa handlingar och skall en sådan blifva verkligt effektiv,

kan det svårligen ske utan en åtminstone temporär förstärkning af

riksarkivets arbetskrafter; riksarkivarien har i det föregående redan antydt

detta.

Bland de myndigheter, hvilkas arkiv torde kunna göras till föremål

för utgallring och som icke omnämnts i nådiga kungörelsen af den 5 juni,

ha statsrevisorerna särskildt framhållit länsstyrelserna. Såsom redan är

nämndt, har frågan beträffande dem af riksarkivarien upptagits i den

underdåniga skrifvelsen den 4 september 1903. Yttranden ha sedermera

inkommit dels från öfverståthållarämbetet, dels från länsstyrelserna, men

de ha till innehållet varit af den mest brokiga beskaffenhet, och svårigheten

följaktligen icke ringa att med ledning af dem få fram något enhetligt

förslag. Riksarkivarien har också under sina inspektioner i lands
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

27

orten ägnat särskild uppmärksamhet åt denna fråga och hoppas kunna

under år 1910 inkomma med yttrande i densamma. Äfven till domkapitlens

arkiv, som ju också äro rätt omfattande, om än icke i samma grad

som länsstyrelsernas, ha dylika undersökningar utsträckts.

Detta är hvad riksarkivarien för närvarande haft att anföra med anledning

af statsrevisorernas mycket beaktansvärda framställning i denna

arkivfråga. Den har, såsom synes, varit föremål för rätt stor uppmärksamhet

i riksarkivet och kommer gifvetvis att hädanefter så förblifva, så

långt riksarkivets arbetskrafter det medgifva.»

Riksarkivariens ofvanberörda skrifvelse af likaledes den 20 december

1909 angående utgallring ur vissa centrala ämbetsverks arkiv af värdelösa

arkivalier är af följande lydelse*:

»1909 års statsrevisorer ha i sin berättelse under åttonde hufvudtiteln,

riks- och landsarkiven, bland annat anfört, att enligt deras föreställningflera

slag af handlingar än de i nådiga kungörelsen den 5 juni 1909 uppräknade

torde kunna underkastas förstörelse, i hvilket afseende, enligt deras

mening, torde i främsta rummet förekomma kvittenser och räkningar,

hvilka efter tio års förlopp icke längre torde behöfva bevaras. Sådana

handlingar, fortsätta statsrevisorerna, synas i stor mängd förekomma »särskild!

bland räkenskapsverifikationerna hos arméförvaltningen, marinförvaltningen,

postverket, telegrafverket, järnvägsförvaltningen och tullverket»,

»möjligen», heter det vidare, »bör en del verifikationshandlingar bevaras,

såsom exempelvis af redogörare afgifna medelsredovisningar och sammandrag

af dem samt, hvad tullverket beträffar, skeppslista- och konfiskationsjournaler».

I sammanhang därmed anse statsrevisorerna lämpligt, »att de

vid räkenskaperna fogade verifikationerna fördelas sålunda, att handlingar,

som skola alltjämt förvaras, bindas tillsamman och att de, som kunna efter

någon tid förstöras, inrymmas i särskilda band».

Kvittenser och verifikationer höra för äldre tider till de viktigaste källorna

för den ekonomiska historien och kulturhistorien; i våra dagar kan

detta ej längre sägas vara fallet, då så. många andra källor för nämnda

kunskapsgrenar flöda, och då statistiskt material af alla slag; insamlas och

bearbetas. Frågan är i riksarkivariens underdåniga skrifvelse den 10 mars

1908 berörd i sammanhang med telegrafstyrelsens förslag till utgallring.

Enligt detsamma behöfde bland annat endast medelsredovisningarna och

de å hufvudkassan gjorda sammandragen af dessa bevaras, men kvittenser

och räkningar kunde efter tio år förstöras. Då styrelsen emellertid forutsatte,

att enahanda bestämmelser blefvc gällande »för med telegrafstyrelsen

likställda ämbetsverk», vände sig riksarkivarien den 26 juni i907 till generalpoststyrelsen

och järnvägsstyrelsen, under förutsättning att det var

dessa verk, som med nämnda uttryck närmast åsyftades. Deras svar in
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

kommo, generalpoststyrelsens den 7 april och järnvägsstyrelsens den 4

december 1908, båda alltså efter det att skrifvelsen af den 10 mars expedierats;

det förstnämnda har sedermera öfverlämnats till kungl. ecklesiastikdepartementet,

af båda biläggas emellertid här afskrifter. Generalpoststyrelsen

förklarade, att »någon mera beaktansvärd erinran icke synes kunna

framställas mot en dylik utgallring», men att, då hittills verifikationerna

i allmänhet bundits tillsammans med vederbörande redovisningshandlingar

eller hulvudräkningar med utlandet, synes någon utgallring af ifrågavarande

slag icke för närvarande lämpligen böra äga rum, men hade styrelsen

nu föreskrifvit, att hädanefter omförmälda redovisningshandlingar

och hufvudräkningar skulle bindas särskild! för sig samt tillhörande verifikationer

för sig. Järnvägsstyrelsen å sin sida fann visserligen hinder ej

möta för en dylik utgallring, men ansåg att, då densamma af utrymmeshänsyn

icke för närvarande vore erforderlig, utgallringen, som i hvarje

fall borde verkställas endast i den omfattning behofvet af ökadt utrymme

inom arkivlokalerna påkallade, företoges, först när det visat sig, att den

på grund af utrymmesskäl vore nödvändig, samt endast i ofvan angifna

utsträckning. Riksarkivarien är hvad dessa järnvägsstyrelsens reservationer

angår af annan mening. Det är icke, när arkivet är öfverfylldt, som gallring

bör vidtagas; tvärtom bör man i tid genom lämpliga åtgärder söka

förekomma att arkiven alltför hastigt fyllas. Det kan icke heller anses

tillbörligt att skjuta hela ansvaret för och bördan af en utgallring på

kommande generationer. Så har visserligen hittills skett, och det är visserligen

mycket bekvämt, men förhållandena ha också blifvit därefter.

De tre nämnda ämbetsverken ha emellertid i princip ingenting emot

att kvittenser och räkenskaper efter en tid af tio år utgallras. Det

synes sålunda endast återstå att få fastslaget, att hädanefter medelsredovisningar,

hufvudräkningar m. m. dylikt skola särskild!, bindas samt att

kvittenser och verifikationer efter en tid af tio år få förstöras. Hvad som

återstår vore att tillse, i hvad mån genom ombindning en dylik utgallring

kan utsträckas äfven till den förflutna tiden.

Till de öfriga af statsrevisorerna anförda ämbetsverken, arméförvaltningen,

marinförvaltningen och tullverket, torde måhända kunna läggas

fångvårdsstyrelsen och lotsstyrelsen. I afseende på dessa vore det visserligen

önskvärd! att få en utredning till stånd, i hvilken mån genom särskild!

inbindnings- och förvaringssätt de egentliga redovisningshandlingarna och

hufvudräkningarna kunde skiljas från kvittenser och verifikationer i vanlig

mening, samt huruvida icke dessa senare efter en tid af tio år kunde förstöras,

äfvensom huruvida hvad äldre serier angår genom ombindningsåtgärder

någonting i det afseendet kunde vinnas.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

29

Riksarkivarien får sålunda i underdånighet hemställa om åtgärders

vidtagande i angifvet syfte dels i afseende på de tre första ämbetsverken,

dels i afseende på de fem sista och är villig, om så skulle befinnas önskvärd!,

att adjungera en tjänsteman i riksarkivet vid de sistnämnda utredningarna

för att tillse, att de arkivtekniska synpunkterna göras gällande».

Genom revisorernas nu föreliggande uttalande har inför Riksdagen

bragts den alltmera trängande frågan om möjligheten att genom utgallring

ur de centrala ämbetsverkens och länsstyrelsernas arkiv af handlingar af

mindre betydelse bereda ökadt utrymme för de sig alltmera hopande

arkivalier af sådan beskaffenhet, att de måste anses nödvändigtvis höra

för framtiden bevaras. Såsom af revisorernas uttalande och riksarkivariens

i ärendet afgifna yttranden framgår, har också ej mindre Kungl. Maj:t genom

kungörelse den 5 juni 1909 förordnat om dylik utgallring i viss angifven

omfattning hos vissa i Stockholm befintliga ämbetsverk och myndigheter

än äfven riksarkivarien gjort framställning till Kungl. .Maj:t om utgallring

efter en vidsträcktare måttstock än den i berörda kungörelse angifna ur

åtta särskilda centrala ämbetsverks arkiv. Utskottet, som till fullo delar

revisorernas, af riksarkivarien i hufvudsak biträdda uppfattning om önskvärdheten,

för att icke säga nödvändigheten, af åtgärders vidtagande till

förekommande af arkivens öfverfyllning med delvis mindre värdefulla

handlingar, håller jämväl före, att utgallring skulle kunna äga rum såväl

hos flera ämbetsverk och myndigheter som ock i större omfattning beträffande

materialet än i Kungl. Maj:ts kungörelse finnes stadgadt. Huruvida

det önskade målet kan vinnas genom att ytterligare generalisera de

i kungörelsen angifna utgallringsprinciperna — något som af riksarkivarien

betviflas — eller särskilda föreskrifter för hvarje ämbetsverk och mydighet

må visa sig erforderliga, tilltror sig utskottet icke att afgöra, utan lärer

frågan härom böra blifva föremål för Kungl. Maj:ts utredning och pröfning,

hvarom utskottet alltså anser sig böra tillstyrka Riksdagen att i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning

om och i hvad mån utgallring ur de centrala ämbetsverkens

och myndigheternas samt länsstyrelsernas arkiv

af mindre värdefulla handlingar må kunna verkställas i

vidsträcktare mån än den i kungl. förordningen den 5

juni 1909 angifna samt därefter vidtaga de åtgärder,

hvartill omständigheterna må anses föranleda.

Utskottets

yttrande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

Allmänna läroverken.

§ 8

(rev. ber. pag. 354 och 355; uti. pag. 696—706.)

Ång. ljus- och Vid granskningen af räkenskaperna rörande de allmänna läroverkens

^utgifter”83 lius~ och vedkassor hade revisorerna, enligt hvad vidare i revisionsberättelsen

meddelas, fäst sin uppmärksamhet vid, att de utgifter, som bestridas

ur dessa kassor, utgå med mycket olika belopp äfven vid läroverk af

samma slag och med ungefär lika storlek och lärjungeantal. Sålunda hade

under år 1908 utgifterna från ljus- och vedkassan vid Jakobs realskola i

Stockholm med 264 lärjungar blott uppgått till 5,732 kronor 98 öre men

vid Katarina realskola därsammanstädes med 292—308 lärjungar till 12,099

kronor 71 öre. Ännu större blefve skillnaden, om man jämförde samma

utgifter vid det sistnämnda läroverket, som vore nybyggdt, med det nyaste

af samma slag i Göteborg, nämligen östra realskolan med 299—328

lärjungar, hvarest dessa utgifter blott uppgingo till 5,486 kronor 19 öre,

och den blefve allra mest i ögonen fallande, om denna jämförelse utsträcktes

till Göteborgs västra realskola, som har omkring 400 lärjungar

och vore för närvarande den mest besökta realskola i hela landet. Här

stannade nämligen utgifterna för året från ljus- och vedkassan vid 4,653

kronor 4 öre.

Vid Göteborgs högre latinläroverk med omkring 500 lärjungar uppginge

utgifterna från ljus- och vedkassan år 1908 till 7,659 kronor 53 öre

och vid Stockholms norra latinläroverk med omkring 700 lärjungar till

17,222 kronor 95 öre samt vid Göteborgs högre realläroverk med något

öfver 600 lärjungar till 12,940 kronor 29 öre och vid högre realläroverket

på Norrmalm med likaledes något öfver 600 lärjungar, till 16,888 kronor

9 öre.

Då inkomsterna i ljus- och vedkassan hufvudsakligen bestå af terminsafgifter,

som pålades alla skolans lärjungar till lika belopp, vore det särskildt

för de obemedlades skull af stor vikt, att kassans utgifter ej finge

svälla ut alltför mycket. I detta afseende förekomme emellertid, att lärjungarna

vid ett läroverk betungades med ända till 37 kronor för läsår i

afgift till ljus- och vedkassan, under det att de vid ett annat ej betalade

mer än 10 kronor.

Visserligen kunde bränslematerialiernas olika pris på skilda orter, skollokalernas

olika beskaffenhet och olika uppvärmningsmetoder in. m. förorsaka,

att utgifterna ur ljus- och vedkassan äfven vid läroverk af samma

storlek och beskaffenhet blefve något olika, men revisorerna hade dock

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

31

funnit den anmärkta skillnaden så stor, att de ansett sig böra påpeka densamma

under uttalande af önskvärdheten af att kostnaderna i förenämnda

afseende måtte så vidt möjligt vid ett eller annat läroverk nedbringas.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk har i häröfver den 13

januari 1910 afgifvet utlåtande anfört följande:

»Beträffande det af Riksdagens revisorer i deras den 30 november

1909 afgifna berättelse om verkställd granskning af statsverkets jämte därtill

hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1908 särskild!

anmärkta förhållandet, att de från de allmänna läroverkens ljus- och

vedkassor under år 1908 utgående utgifter uppgått till mycket olika belopp

äfven vid läroverk med ungefär lika storlek och lärjungeantal, och att

särskild! vid ett angifvet läroverk, Katarina realskola, hvilket synes böra

vara Kungsholmens . realskola i Stockholm, ifrågavarande utgifter skulle

uppgått till ett i jämförelse med motsvarande utgiftssumma vid andra

läroverk anmärkningsvärdt stort belopp, får öfverstyrelsen hänvisa till bifogade''

yttrande af rektor vid förenämnda realskola.''

Till belysning af öfriga af revisorerna anförda förhållanden beträffande

ljus- och vedkassan vid olika läroverk har öfverstyrelsen låtit uppgöra bilagda

tabeller öfver de till nämnda kassa ingående terminsafgifter under

vårterminen 1908 samt läsåret 1908—1909 äfvensom öfver kassans utgifter

under år 1908 vid samtliga allmänna läroverk utom statens profskola nya

elementarskolan, vid hvilken särskild ljus- och vedkassa icke tinnes. Det

torde höra påpekas, att i dessa tabeller icke återfinnes den af revisorerna

uppgiga summan 37 kronor, hvartill terminsafgifterna till ljus- och vedkassan

för läsår uppgifvas skola hafva uppgått vid ett läroverk. Därjämte

bifogas infordradt yttrande af rektor vid högre realläroverket å Norrmalm

i Stockholm beträffande utgifterna från läroverkets ljus- och vedkassa under

år 1908, Indika i revisorernas berättelse anföras såsom varande relativt

höga, äfvensom yttrande af rektor vid högre allmänna läroverket å Södermalm

i Stockholm, vid hvilket läroverk utgiftssumman för år 1908 från

nämnda kassa uppgick till det högsta beloppet bland samtliga läroverk.

d'' id granskning af ofvannämnda tabeller framgår, att de läroverk, vid

Indika terminsafgiften till ljus- och vedkassan utgår med relativt höga belopp,

i de flesta fall åro sådana, hvilkas läroverkshus äro helt eller delvis nybyggda

eller jämförelsevis nyligen uppförda, under det vid läroverk med

äldre byggnader ifrågavarande afgifter erläggas med sina lägsta belopp.

Till den förstnämnda gruppen höra bland andra de högre allmänna läroverken

i Falun, Luleå, å Södermalm i Stockholm och i Örebro, realskolorna

i Malmö och på Kungsholmen i Stockholm samt samskolorna i Askersund,

Norrtälje och Vimmerby.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

Orsaken till ofvannämnda olikhet i afgifter till ljus- och vedkassan

samt i utgiftssumman från nämnda kassa vid förenämnda båda grupper af

läroverk torde vara att söka bland annat däri, att de nyare läroverksbyggnaderna

äro i det hela rymligare tilltagna än äldre byggnader och att de

särskildt äro bättre än de senare försedda med lokaler för speciella undervisningsgrenar,

såsom för undervisningen i naturvetenskapliga ämnen, i

teckning, gymnastik, musik och slöjd. Det är uppenbart, att uppvärmning,

belysning och renhållning af en dylik större läroverksbyggnad måste

medföra väsentligen ökade utgifter, äfven om lärjungeantalet vid läroverket

icke i och för sig skulle betingat en så hög utgiftssumma.

I hög grad kommer det vid ett läroverk använda uppvärmningssystemet

att inverka på beloppet af ljus- och vedkassans utgifter. Då de nyare

värmeledningssystemen i allmänhet afse icke blott att uppvärma skollokalerna

utan äfven att där åstadkomma tillräckligt luftombyte, måste för detta

ändamål en större bränsleförbrukning än vid äldre uppvärmningsmetoder

erfordras.

Äfven olika typer af anordningar för centraluppvärmning visa sig betydligt

olika i fråga om bränsleåtgång och kostnaden för värmeapparatens

skötsel, och lärer detta vara en af orsakerna till att särskildt utgifterna ur

ljus- och vedkassan vid högre latinläroverket i Göteborg, som i revisorernas

berättelse särskildt anföras, ställt sig jämförelsevis låga.

I nu gällande läroverksstadga fästes särskildt vikt därvid, att de hygieniska

förhållandena inom ett läroverk äro tillfredsställande, och enligt § 60

af nämnda stadga föreskrifves uttryckligen, att i fråga om uppvärmning,

ventilation, belysning och renhållning af läroverkets lokaler skall rektor i

samråd med skolläkaren till noggrann efterlefnad uppgöra lämplig plan.

Det är tydligt, att i den mån nämnda föreskrifter vid läroverken genomföras,

komma äfven ljus- och vedkassans utgifter att stiga. Särskildt

gäller detta om den för sundheten inom ett läroverk så viktiga renhållningen

inom läroverkets lokaler, och det torde knappast vara önskvärd!,

att man i sistnämnda afseende af sparsamhetsskäl söker begränsa utgifterna,

om de af nämnda anledning skulle ställa sig något högre vid vissa läroverk.

Slutligen tillåter sig öfverstyrelsen framhålla, att vid några läroverk,

å Indika förteckning här bifogas, en del af ljus- och vedkassans medel har,

enligt Kungl. Maj:ts nådiga medgifvande i hvarje särskildt fall, under

år 1907 och 1908 fått användas för anskaffande af undervisningsmateriel

m. in. i sådana fall, då biblioteks- oeh materielkassans egna medel icke

varit för sitt ändamål tillräckliga. Vid de läroverk, där detta varit förhållandet,

kan på grund af nämnda omkostnader ljus- och vedkassans utgiftssumma

under år 1908 hafva kommit att i någon mån ökas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

33

Angående det af revisorerna till sist uttalade önskemålet, att utgifterna

ur ljus- och vedkassan måtte så vidt möjligt vid ett och annat läroverk

nedbringas, finner äfven öfverstyrelsen för sin del, särskildt med hänsyn

till läroverkens många obemedlade lärjungar, detta önskemål behjärtansvärdt

och håller jämväl för sannolikt, att afgifterna till ifrågavarande kassa,

äfven om de af skäl, som ofvan anförts, i åtskilliga fall icke torde kunna

i nämnvärd grad minskas, särskildt vid vissa läroverk med nya byggnader,

i den mån lärjungeantalet vid dem ökas och eventuella förenklingar ifråga

om uppvärmnings- och belysningsanordningar möjligen kunna vid dem

genomföras, i någon mån torde kunna komma att nedbringas.»

Rektors vid Kungsholmens realskola, af öfverstyrelsen åberopade yttrande

är af följande lydelse:

»Vid början af höstterminen 1907 tog skolan, som sedan sitt upprättande

år 1902 varit inhyst i tillfälliga lokaler, sitt af Stockholms stad

uppförda läroverkshus i besittning. Det måste nu särskildt pointeras, att

detta hus blifvit för möjliggörande af utvidgning på ett för undervisningen

minst störande sätt försedt med lokaler af sådan storlek, att gemensamma

rum, såsom samlingssal, för rektor och lärare afsedda rum samt olika slags

lokaler för öfningsundervisning, motsvara hvad som kräfves för ett efter

modernaste fordringar inredt högre läroverk med ett beräknadt lärjungeantal1

om 600'' lärjungar.

Af‘ arkitektonisk hänsyn till framtida tillbyggnad erhöllo också hallar,

trapputryminen och korridorer ett omfång, som ingenstädes påträffas inom ''

ett läroverkshus af samma storlek, ja knappast i ett högre läroverk.

I stället för att‘ingå på vidare detaljer rörande husets storlek vill jag

endast påpeka uppgifterna i resp. årsredogörelser, af hvilka framgår, att

detta läroverkshus hår eu rymd af cirka 25,000 kubikmeter, den af Riksdagens

herrar revisorer till jämförelse omnämnda östra realskolan i Göteborg

åter endast cirka 15,000 kubikmeter.

Själfva den utgångspunkt, herrar revisorer valt, nämligen resp. läroverks

organisation och det tillfälliga lärjungeantalet, torde under sådana

förhållanden blifva missledande. Hade i stället de ofvan påpekade förhållandena

fått tjäna som utgångspunkt, synes mycket antagligt, att hithörande

förhållande icke kommit att beröras i herrar revisorers berättelse.

Läroverken i hufvudstaden sakna egen byggnadsfond. Samtliga inkommande

afgifter till denna öfverlämnas till drätselnämnden, som verkställér

såväl reparationer som nybyggnader. Om sålunda å ena sidan

byggnadsfonden skulle betraktas som "husägare, å andra sidan ljus- och

vedkassan samt biblioteks- och materielkassan som hyresgäst, finner man

förutom nybyggnader och reparationer åtskilliga utgifter, som i vanliga

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 19 Hatt. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

fall, å vissa orter i mycket stor utsträckning, åligga fastighetsägaren, såsom

t. ex. renhållning af klosetter, vattenförbrukningsafgifter, tillfälliga

småreparationer m. m., eller med andra ord »andra läroverkets fastigheter

åliggande utgifter» (läroverkstadgans § 219).

Dylika utgifter påföras, enligt hvad jag har mig kändt, på många håll

i mycket stor utsträckning just byggnadsfonden. Här måste de föras till

ljus- och vedkassan, som också, enligt vid detta läroverk alltifrån dess

upprättande och vid andra läroverk sedan långa tider tillämpad praxis, fått

vidkännas sådana på gränsområdet mellan denna kassa och biblioteks- och

materielkassan liggande utgifter, rörande hvilkas bokföring tvekan kunnat

uppstå hos rektor och kollegium. Emellertid har man ansett sig skyldig

följa gammal stockholmspraxis, då mot densamma ingen anmärkning försports

från vederbörande reviderande ämbetsverks och myndigheters sida,

Kassaräkningen för år 1908 har att uppvisa utgifter af nämnda två

kategorier till ett belopp af minst 790 kronor, hvilka för ett rättvist bedömande

synas böra fråndragas utgiftssumman på ljus- och vedkassans

räkenskap.

Svårigheterna för kassan uppstodo till följd af inflyttningen i nya

lokaler under senare hälften af år 1907. Dessa på nya förhållanden beroende

svårigheter — man kan bland annat hänvisa på en antagligen af

fukt i nyuppförda murar behöflig starkare eldning — göra 1908 mindre

lämpligt till jämförelseår i afseende å Göteborgs östra realskola, som vid

nämnda räkenskapsårs början redan i två år varit installerad i sin nya

lokal. Härpå tyder bland annat det faktum, att härvarande skolas utgifter

för uppvärmning, som 1908 uppgingo till 4,224,50 kronor, för 1900 uppgå

till ett så mycket mindre belopp som 3,454 kronor.

Kassans särskilda inkomster, uthyrning af lokaler och stojdafgifter,

synas vara fullkomligt förbisedda, då utgiftssumman kronor 12,099,71 angifves

såsom jämförelsetal. Från denna summa böra för ett rättvist bedömande

dragas l:o utgifter, som af rektorer vid åtskilliga läroverk särskildt

i landsorten med samma fog föras till biblioteks- och materielkassan eller

byggnadsfonden, utgörande minst 790,61 kronor, 2:o inkomster, hvilka icke

behöft täckas genom den för alla lärjungar obligatoriska afgiften till ljusoch

vedkassan, kronor 1,438,79; återstod kronor 9,870,31. Det är denna

summa, som, efter granskning af hvad som på ett eller annat håll förts

till andra kassor än ljus- och vedkassan, bör tjäna som utgångspunkt vid

jämförelsen, alltjämt utgående från de resp. läroverkens kubikinnehåll och

med byggnadens storlek i öfrigt sammanhängande förhållanden, t. ex. högre

utgifter för städning, skurning och dylikt, maskinist- och vaktmästararfvoden

in. in.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

35

Då rektor och kollegium, efter att vid början af vårterminen 1908

hafva höjt afgiften till ljus- och vedkassan med en krona till 10,50, på

grund af ofvan angifna förhållanden måste besluta en ytterligare höjning

för höstterminen, hvarigenom den kom att utgå med 15 kronor — detta

belopp har under sist förflutna räkenskapsår varit konstant — ansåg man

icke denna afgift öfverdrifvet hög. Kollegiet fäste särskildt sin uppmärksamhet

vid att samma belopp kräfdes vid högre realläroverket å Norrmalm,

h vil ket dock icke har att bjuda lärjungarna inom motsvarande klasser på

några fördelar utöfver hvad här erbjudes dem, under det att härvarande

lärjungar åtnjuta stora förmåner, bland annat fria bad inom läroverkets

lokaler. Till och med för fullt betalande lärjungar skulle samtliga afgifterna,

de till statsverket ingående medräknade, icke uppgå till mera än

44,50 kronor i terminen, en afgift för hvilken undervisning i motsvarande

klasser icke kan erhållas ens i den anspråkslösaste privatskola.

Den belysningsarmatur, med hvilken läroverket försetts, har nog visat

sig erfordra ganska stor strömförbrukning. Utan vidare ändringar torde

dock förbrukningen kunna i mån af teknikens framskridande nedbringas,

och detta följes noga vid härvarande skola. Så göras nu försök med först

på senaste tiden i handeln förekommande hållbara metalltrådslampor, och

hopp förefinnes om att, i händelse dessa försök utfalla tillfredsställande,

kostnaderna för belysningen skola för framtiden blifva åtskilligt lägre.

I den mån lärjungeantalet tillväxer — sistförflutna hösttermin 333

lärjungar mot 308 lärjungar under höstterminen och 292 under vårterminen

1908 — blir det gifvetvis lättare för ljus- och vedkassan att bestrida

densamma åliggande utgifter, hvilka i hufvudsak förblifva oberoende af

ett större eller mindre antal lärjungar.

Såväl från undertecknads sida som af alla dem, hvilka äro vid läroverket

anställda, halva inga ansträngningar sparats att hålla kostnaderna

nere så lågt som möjligt med iakttagande af hygienens kraf, och kunna

därför dessa samtliga i hvad angår Kungsholmens realskola instämma i

herrar revisorers uttalande om önskvärdheten af att kostnaderna i

nämnda hänseende må såvidt möjligt vid ett eller annat läroverk nedbringas.

Den af öfverstyrelsen åberopade tabellen angående terminsafgifterna

till ljus- och vedkassorna in. m. är så lydande:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

Uppgifter rörande terminsafgifterna till de allmänna läroverkens ljusoch

vedkassor samt utgifter ur'' nämnda kassor under år 1908 in. m.

Terminsafgifter till ljus- och

vedkassan:

Utgifterna ur

ljus- och ved- kassan under

år 1908

Antal

lär ungar

H.-t.

1908

V.-t. It!08

H.-t. 1908

Y.-t. 1909

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Kronor

1 ö-

Kronor

Ö.

Borås .........................................

5

50

6

—

6

—

2,670

14

252

Falun..........................................

12

—

12

—

12

—

9,636

91

437

Gäfle ........................................

12

—

12

—

12

—

10,106

69

396

Göteborg: latinläroverket......

7

—

7

—

7

50

7,601

62

489

» realläroverket......

10

50

11

—

11

—

12,811

70

607

Halmstad....................................

7

50

7

50

7

50

8,089

95

412

Hudiksvall................................

8

—

9

—

9

—

2,837

30

191

Hälsingborg..............................

7

50

7

50

7

50

12,389

19

611

Härnösand.................................

8

—

8

—

9

—

6,339

86

260

Jönköping .................................

8

—

9

—

9

—

9,548

83

441

Kalmar.......................................

7

—

8

—

8

_

6,765

65

401

Karlskrona.................................

9

—

10

—

12

—

6,557

35

274

Karlstad ....................................

6

—

6

50

6

50

7,420

54

473

Kristianstad ..............................

8

—

8

—

8

4,894

41

357

Linköping .................................

7

50

7

50

7

50

11,217

40

618

Luleå.........................................

9

—

12

—

15

—

9,470

57

263

Lund ..........................................

7

—

7

—

7

—

8,113

99

495

Malmö..........................................

6

50

7

50

9

—

11,944

27

610

Norrköping ..............................

9

—

9

—

9

—

12,516

94

581

Nyköping....................................

8

—

8

—

9

—

4,370

—

242

Skara ..........................................

8

—

8

—

9

—

9,193

24

454

Stockholm: h. latinl. Norrm.

10

50

10

50

10

50

17,222

95

690

» h. a. 1., Söderm.

11

—

14

—

14

—

17,705

73

694

» h. reall., Norrm.

15

—

15

—

15

—

16,888

09

607

» h. » Osterm.

9

—

10

—

10

—

11,517

37

564

» N.elementarsk.*)

422

Strängnäs .................................

7

—

10

-L

10

2,569

12

103

Sundsvall....................................

9

50

9

50

9

50

6,680

30

375

Umeå..........................................

9

50

9

50

9

50

5,972

18

246

*) Vid Nya elementarskolan finnes icke någon särskild ljus- och vedkassa och sålunda

icke någon mot den ifrågavarande fullt svarande afgift.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

37

Terminsafgifter till ljus- ocli

vedkassan:

Utgifterna ur

ljus- och ved- kassan under

år 1908

Antal

lärjungar

II. t.

1908

V.-t. 1908

H.-t. 1908

V.-t. 1909

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

1 ».

Kronor

1 ö.

Uppsala......................................

7

50

7

50

8

50

10,431

21

575

Visby.........................................

8

8

9

4,207

46

171

Vänersborg'' .............................

10

50

12

50

12

50

6,210

14

199

Västervik....................................

8

8

8

—

4,067

67

183

Västerås ...................................

Växjö...................

10

6

50

10

7

50

8

7

50

6,533

6,749

69

96

403

429

Ystad.........................................

Örebro ...................................

7

50

7

50

7

50

3,861

16

268

8

—

9

—

12

50

15,475

34

634

Östersund .................................

10

—

10

—

11

8,682

22

363

2. Realskolor:

Arvika .......................................

6

50

7

50

8

50

1,865

45

91

Eksjö ..........................................

4

50

5

—

5

—

1,624

62

128

Enköping....................................

6

—

6

—

6

—

2,589

56

no

Eskilstuna ..........

Göteborg: västra.................

5

5

_

5

6

_

6

6

50

2,390

4,653

82

04

160

400

» östra.......................

8

—

8

—

8

—

5,486

19

328

Karlshamn.................................

8

50

9

50

9

50

2,484

68

129

Kristinehamn ........

8

—

8

—

8

50

2.896

76

156

Landskrona .........

7

—

7

—

7

—

2,861

62

144

Lidköping .................................

5

—

5

—

5

—

1,315

52

112

Malmö .......................................

10

—

15

—

15

—

4,707

24

287

Mariestad....................................

5

50

5

50

5

50

1,561

38

94

Oskarshamn.............................

5

—

5

—

5

1,564

87

120

Sköfde .......................................

Stockholm: Jakobs.

7

10

50

7

10

50

7

10

50

3,667

5,732

15

98

180

264

» Katarina...............

10

—

11

50

11

50

7,627

75

269

» Kungsh................

10

50

15

15

—

12,099

71

308

Söderhamn............

6

7

50

7

50

1,560

72

132

Uddevalla ...............................

8

8

50

8

50

3,444

65

169

Varberg............

3. Samskolor:

8

8

8

50

i

2,503

05

101

Alingsås ....................................

6

6

6

2,028

99

176

Arboga......................................{

6

50

6

50

7

50

2,501

30

135

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

Terminsafgifter till 1

vedkassan:

us- och

Utgifterna ur

ljus- och ved- kassan under

år 1908

Antal

lärjungar

H.-t.

1908

Y.-t. 1908

H.-t. 1908

V.-t. 1909

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Askersund.................................

10

11

11

2,035

90

89

Falköping....................................

5

—

5

50

5

50

1,411

52

131

Filipstad ....................................

5

—

5

—

5

—

1,475

99

137

Haparanda.................................

7

—

8

—

8

—

1,972

81

89

Köping .......................................

6

—

7

50

8

50

1,927

04

132

Norrtälje...................................

10

—

*) 14

—

*)14

—

4,902

28

126

Piteå ..........................................

6

50

6

50

6

50

2,475

96

134

Sala.............................................

5

—

6

50

6

50

1,149

57

130

Skellefteå....................................

5

50

7

50

7

50

1,884

15

140

Strömstad .................................

6

—

6

—

6

—

709

31

70

Södertälje .................................

6

50

8

—

8

50

2,816

29

137

Trelleborg.................................

3

—

3

—

3

—

1,243

22

117

V adstena....................................

7

50

8

50

8

50

1,990

37

87

Vimmerby.................................

12

—

12

—

12

—

2,958

91

126

Åmål ..........................................

7

—

7

—

7

—

2,295

21

123

Ängelholm.................................

4

—

5

—

5

—

1,268

16

132

Örnsköldsvik..............................

10

—

10

—

10

2,936

68

179

*) Häraf 2 kronor till utgifter för elektrisk belysning (kungl. bref 22 juni 1906).

Rektor vid högre realläroverket å Norrmalm i Stockholm har i ärendet

anfört följande:

»Utgifterna från ljus- och vedkassan vid högre realläroverket på Norrmalm

uppgingo år 1907 till 17,402: 05 kronor, hvaraf dock 3,000 kronor

enligt nådiga brefvet den 27 mars 1907 öfverflyttades från biblioteks- och

materielkassan till ljus- ock vedkassan. Utgifterna från samma kassa uppgingo

år 1908 till 16,888: 09 kronor, år 1909 till 17,709: 36 kronor.

Sedan år 1906 ha utgifterna från denna kassa ökats i afsevärd grad. Detta

beror hufvudsakligen därpå, att priset icke blott på en hel del förbrukningsartiklar,

såsom kol, ved, lyse betydligt stegrats, utan äfven på arbetskraft

(vaktmästare, skurhjälp m. m.). Då kassans behållning för några år

sedan visade tendens till betydlig minskning, beslöt kollegiet höstterminen

1907 att höja afgiften till ljus- och vedkassan från det belopp 10 kronor

50 öre, hvarmed den en del terminer utgått, till 15 kronor, så mycket

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

39

mer som ifrågasatta förslag att tillbygga läroverket, om de realiserades,

skulle ställa i utsikt betydligt ökade kraf på nämnda kassa. Tillbyggnadsförslaget

möjliggjorde nämligen icke ökning af lärjungeantalet, så att ljusoch

vedkassan efter eventuell tillbyggnad af sådan anledning skulle erhålla

ökade inkomster.

Om afgiften till ljus- och vedkassan vid högre realläroverket på Norrmalm

är större än vid exempelvis andra stockholmsläroverk, såsom latinläroverket

å Norrmalm eller högre allmänna läroverket på Södermalm, kan

detta i någon mån bero därpå, att lärjungeantalet vid hvart och ett af de

sistnämnda båda läroverken är afsevärdt större än vid högre realläroverket

på Norrmalm. Utgifterna från ljus- och vedkassan torde dock ej på grund

af det större antalet lärjungar vara nämnvärdt större vid latinläroverket å

Norrmalm eller högre allmänna läroverket å Södermalm än hvad de äro

vid högre realläroverket på Norrmalm.»

Det af rektor vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm

i ärendet afgifna yttrande är af följande lydelse:

»Den omständighet, som mest bidrager till nämnda kassas stora utgiftssumma,

är naturligtvis detta läroverks stora lokala omfattning. Förutom

särskild gymnastikbyggnad har man nämligen för några år sedan måst

uppföra en större annexbyggnad (i 2 våningar förutom källare- och vindsvåning),

hvarjämte i det stora läroverkshusets vindsvåning under år 1906

måst inredas 11 nya rum (i båda flyglarna) för den biologiska och fysikaliska

undervisningen, förnämligast för att bereda utrymme åt de i läroverksstadgan

omtalade och vid ett profårsläroverk nödvändiga laborationsöfningarna.

Genom denna läroverkets successivt skeende lokalutvidgninsr

har naturligen i främsta rummet utgiftskontot för uppvärmningen (alla de

tre byggnaderna ha sin särskilda uppvärmning) stigit allt högre och högre;

detsamma gäller ock utgifterna för belysning och rengöring. Härtill kommer,

att arbetslönerna (för skurning, fönsterrengöring o. s. v.) under de

senare åren som bekant afsevärdt ökats, äfvensom att prisen på ved och

koks mer och mer stegrats. Slutligen ha — i och med det betydligt ökade

arbetet samt till följd af den allbekanta fördyrningen af lefnadskostnaderna i

Stockholm — vaktmästarnas och eldarnas årsaflöningar måst regleras, d. v. s.

höjas. — Tyvärr finnes ingen utsikt till att utgifterna för detta läroverks

ljus- och vedkassa under den närmaste framtiden skola kunna minskas,

hvarför man antagligen äfven framdeles måste låta terminsafgifterna till

denna kassa utgå med relativt högt belopp (f. n. 14 kronor 50 öre pr lärjunge).

»

Den af öfverstyrelsen omförmälda tabellen angående medel som öfverförts

från ifrågavarande kassor till biblioteks- och materielkassorna är af

följande lydelse:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

Utskottets

yttrande.

Uppgift rörande medel, som öfverförts från ljus- och vedkassorna till

biblioteks- och materielkassorna eller andra kassor vid de allmänna läroverken

under åren 1907 och 1908.

År.

Läroverk.

Summa.

A n v än d n in g.

1907

Högre allmänna läroverket i

Falun ....................................

intill 3,000 kr.

inköp af materiel.

Högre realläroverket å Norr- malm ii Stockholm ............

Högre allmänna läroverket i

Kalmar....................................

Kungsholms realskola i Stock- holm .......................................

Samskolan i Skellefteå .........

Högre allmänna läroverket i

Hälsingborg ........................

3.000 »

2.000 »■

2,500 »

500 »

högst 1,030 »

biblioteks- och mate- rielkassan.

d:o.

d:o.

inköp af undervis- ningsmateriel.

kostnad för elektriskt

1908

Högre allmänna läroverket i

Luleå.......................................

Högre allmänna läroverket i

Härnösand ...........................

2,000 »

intill l,300:i »

signalsystem.

inköp af undervis- ningsmateriel.

ändringar af lärover-

Realskolan i Varberg............

Högre allmänna läroverket i

Örebro ....................................

2,000 »

högst 3,550 »

kets lokaler,

biblioteks- och mate*

rielkassan.

inköp af pianoflygel.

I likhet: med revisorerna har utskottet funnit'' anmärkningsvärd . den

vid jämförelse de olika läroverken emellan > framträdande stora olikhet i

beloppet af de utgifter; som från ljus^ och vedkassorna bestridas, med

däraf följande synnerligen växlande belopp af t terminsafgifterna till > berörda

kassor; och har utskottet jämväl velat framhålla önskvärdheten af

att nämnda utgifter och terminsafgifter må • i möjligaste mån varda till

beloppet i nedbringade. Vidare har utskottet icke kunnat undgå att fästa

sin uppmärksamhet vid det af öfverstyrelsen omförmälda förhållande, att

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

41

vid åtskilliga läroverk utgifter, som rätteligen skolat bestridas af biblioteks-

och materielkassorna, i stället utgått från ljus- och vedkassorna.

Då afgifterna till förstnämnda kassor äro fixa och endast uttagas af lärjungar,

som icke äro medellösa, men till ljus- och vedkassorna däremot

utgå af samtlige lärjungar med det belopp, som må visa sig erforderligt

till bestridande af nödvändiga utgifter, har följden af det anmärkta förfaringssättet

naturligen blifvit, att dels lärjungarnas terminsafgifter kommit

att utgå med högre belopp än hvad som skulle behöft vara fallet, om ljusoch

vedkassorna ej betungats med ifrågavarande utgifter, dels ock att

medellösa lärjungar nödgats bidraga till bestridande af utgifter, som, därest

de påförts biblioteks- och materialkassan, ej skulle hafva drabbat dem.

Då emellertid, sedan uppmärksamheten nu blifvit fästad å förhållandet,

rättelse torde kunna förväntas komma att för framtiden vinnas, har

utskottet endast ansett sig böra hvad i ärendet sålunda förekommit för

Riksdagen

omförmäla.

Domänstyrelsen.

§ 9-

(rev. ber. pag. 491 och 492; uti. pag. 709—711.)

Af domänstyrelsens arrendeliggare för Stockholms län hade revisorerna Ang. arrendeinhämtat,

att 1 mantal Bergshainra nr 1 med torpet och kvarnen Alkistan egendomen

i Solna socken och Danderyds skeppslag genom kungl. brefvet den 1 okto- Bergshamra.

ber 1707 öfverläts på arrende under 12 år till sekreteraren Sam Barck

mot erläggande af 300 daler kopparmynt i årligt arrende, hvilket arrende

genom kungl. brefven den 4 augusti 1711 och 8 september 1719 prolongerades

för statssekreteraren friherre Sam Barck, hvarefter dels genom

kungl. brefvet den 18 augusti 1775 arrendet konfirmerades för hofkansleren

m. m. grefve Nils Barck och hans barn samt, när de genom döden afgått,

för bergsrådet m. m. Rudbeck och hans son Olof Rudbeck, dels ock genom

kungl. brefven den 13 januari 1783 och den 10 januari 1797 blifvit

medgifvet att, sedan både grefve Nils Barck och bergsrådet Rudbeck och

dennes son Olof Rudbeck aflidit, merbemälte grefve Barcks äldste son samt

hans efterkommande son efter son och dotter efter dotter skulle äga besittningsrätten

till Bergshamra emot arrendets utgörande.

Af Rikets Ständers skrifvelse till Konungen den 15 april 1818 inhämtades

vidare, att ständerna, beträffande arrendet af Bergshamra, förklarat

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 19 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

att bemälda beständiga arrende såsom en utan ständernas tillstyrkan eller

åtgärd tillkommen nådebevisning väl af grefliga Bärerska familjen fortfarande

Unge begagnas, men att arrendeafgiften till statsverket borde i

stället för 33 riksdaler 16 skilling uträknas och bestämmas så, att den år

1707 fastställda arrendesumman, 300 daler kopparmynt, reducerades till

tunnor spannmål efter samma års markegång, och att denna spannmål

erlades efter årligt markegångspris i länet.

På grund af denna bestämmelse och enligt kungl. brefvet den 13 juni

1820 och kammarkollegii skrifvelse den 20 februari 1821 vore årliga

arrendet bestämdt att utgå med 23 tunnor 2 6/13 kappar spannmål, att

lösas efter markegångspris, och hade denna lösen utgjort år 1905 299 kronor

62 öre, år 1906 327 kronor 23 öre, år 1907 301 kronor 84 öre och

år 1908 317 kronor 69 öre.

Vidare vore att märka, att, sedan Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag

exproprierat mark från ifrågavarande egendom samt ersättning därför

inbetalts till länets ränteri, Kungl. Maj:t den 8 juli 1887 förordnat,

att räntan å ifrågavarande medel, hvilka statskontoret hade att förvalta,

skulle till vederbörande innehafvare af Bergshamra arrendefideikommiss

årligen redovisas. Expropriationsmedlen uppgingo vid 1908 års slut till

7,440 kronor 3 öre.

Enligt från länsstyrelsen lämnad uppgift innehölle egendomen en areal af:

20 hektar 9 ar ............... tomter och åker,

10 » 33 » 10 kvm. ängs- och odlingsmark,

77 » 7 » 90 » skogs- och hagmark,

3 » 30 » ............... impedimenter.

Summa 110 hektar 80 ar.

Därtill komma 15 hektar 94 ar och 60 kvadratmeter belägna inom Stockholms

stad, hvadan egendomens areal tillsammans utgjorde 126 hektar 74

ar och 60 kvadratmeter.

Egendomen, som på sätt ofvan nämnts till en del läge inom Stockholms

stad, gränsade i öfrigt till Ulriksdals kungsgård, Brunnsviken, Lilla

Värtan, lägenheterna Stocksundet och Björkhagen, det till Edsviken ledande

Stocksundet samt lägenheten Sveden och vore åsatt ett taxeringsvärde af

150,000 kronor.

Då det arrende statsverket åtnjöte från ifrågavarande synnerligen välbelägna

egendom numera ej stode i rimligt förhållande till egendomens

värde, och då arrendets tillvaro torde utgöra hinder för ett fördelaktigt

utnyttjande af fastigheten, hade revisorerna velat ifrågasätta, huruvida ej,

för så vidt arrendatorns besittningsrätt befunnes lagligen grundad, skäl

skulle föreligga att söka få till stånd en öfverenskommelse, hvarigenom

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

43

ett i ekonomiskt hänseende fördelaktigare utnyttjande af fastigheten skulle

kunna åvägabringas.

Domänstyrelsen har i förevarande ärende afgifvit utlåtande den 13

januari 1910 och därvid anfört följande:

»Domänstyrelsen har sedan länge haft sin uppmärksamhet riktad på

ifrågavarande arrende. Att grefliga Barckska familjens besittningsrätt är

lagligen grundad, har styrelsen icke funnit sig kunna betvifla, helst

Rikets Ständer år 1818 konfirmerat densamma.

Af kungliga brefvet den 1 oktober 1707, däri villkoren för arrendeupplåtelsen

äro angifna, framgår, att innehafvaren af besittningsrätten äger

att få »skog till vedbrand, hägnad och stängsel eller annan nödvändighet

till gårdens underhållande».

Genom resolution den 16 mars 1899 har styrelsen fastställt skogshushållningsplan

för hemmanet för en tid af 20 år, räknade från den 14

mars 1899, med föreskrift tillika, att all utverkning finge ske endast efter

utsyning af vederbörande jägmästare och med iakttagande af de närmare

bestämmelser, som af honom meddelades.

Nuvarande innehafvaren af besittningsrätten, grefve Nils J. Barck,

hemställde i underdånig skrifvelse den 25 mars 1902, huruvida från Kungl.

Maj:ts sida hinder mötte för honom eller dem, till hvilka viss del af egendomen

upplåtits på arrende, att fritt disponera egendomen eller upplåten

del däraf jämväl för uppförande af byggnader och anläggande af trädgårdar,

äfven i skogsmarken.

Domänstyrelsen, hvars yttrande i ärendet inhämtades, ansåg att § 5

af 8 kapitlet byggningabalken vore tillämplig på upplåtelsen af Bergshamra

samt att följaktligen innehafvaren ej ägde att utan Kungl. Maj:ts tillstånd

låta annan nyttja och bruka någon af hemmanets ägor. detta yttrande

instämde kammarkollegium.

Kungl. Maj:t fann ock i nådigt bref den 13 maj 1904 framställningen

icke till något Kungl. Maj ds yttrande föranleda.

Af förekommen anledning uppdrog styrelsen den 6 november 1908 åt

domänintendenten i länet att med biträde af jägmästaren i Stockholms

revir verkställa besiktning å hemmanet. Sådan besiktning hölls den 24

och 30 november 1908, därvid befanns, att upplåtelser af lägenheter å

skogsmarken skett och att utverkning utöfver den fastställda planen ägt rum.

Då det icke torde kunna bestridas att genom anmärkta förhållandena

grefve Barck öfverskridit den rätt till hemmanet, som tillkommer honom

på grund af donationsbrefvens innehåll, har styrelsen uppdragit åt sin

ombudsman och fiskal att vid vederbörlig domstol föra talan mot grefve

Barck angående ansvar för det han öfverskridit sin nyttjanderätt med mera.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

I afvaktan på utgången häraf anser styrelsen åtgärder för närvarande

icke böra vidtagas i det af revisorerna angifna syfte».

Med omförmälan af hvad i detta ärende förekommit, får utskottet,

då af domänstyrelsen är upplyst, att förevarande nyttj anderättsfråga är

föremål för styrelsens uppmärksamhet, hemställa,

att Riksdagen må för närvarande låta vid hvad i

ärendet förekommit bero.

§ 10.

(rev. ber. pag. 572 och 578; uti. 734—736).

Iianået^och" Beträffande bestridandet af och redovisningen öfver kostnaderna för

redovisningen de af Kungl. Maj:t tillsätta kommittéer och liknande beredningar förfares,

afk08°Serté’ enligt hvad revisorerna vidare meddela, för närvarande på olika sätt. Sålunda

aflämnas i regel till kammarrätten redovisning för kommittéers och

tillkallade sakkunniges expensutgifter, till hvilkas bestridande ordföranden

plägar efter Kungl. Maj:ts medgifvande i statskontoret uppbära nödiga

medel, hvaremot ordförandes, ledamöters och sekreterares räkningar öfver

arfvoden och resekostnader i allmänhet granskas och utbetalas i statskontoret.

Kostnaderna för tillfälliga biträden likvideras än af ordföranden

med från statskontoret rekvirerade medel, än direkt i statskontoret. Tryckningen

af kommittébetänkandena betalas dels af statskontoret dels ock, beträffande

de för Riksdagen afsedda exemplar, af riksgäldskontoret. De

räkningar, hvilka sålunda likvideras i statskontoret, ingå emellertid icke

bland verifikationerna till den statskontorets räkenskap, som öfverlämnas

till kammarrätten, utan återfinnas på spridda ställen bland statskontorets

s. k. anordningshandlingar, hvilka förvaras hos ämbetsverket. Det har

äfven någon gång förekommit, att redovisning beträffande expensmedlen

ingifvits direkt till Kungl. Maj:t, som i sådant fall vanligen öfverlämnat

redovisningen till kammarrätten.

Då någon viss tid för afgifvande af redovisning till kammarrätten

öfver kommittéers expensutgifter icke är föreskrifven, kunna flere år förgå,

innan en sådan redovisning aflämnas, enär detta ofta sker först efter kommittéers

afslutande. Sålunda återstå oredovisade förskott;

för år 1904 ............................................. kronor 3,000: —

» » 1905 ............................................. » 13,800: —

» * 1906 ............................................. » 34,513: 19

» » 1907 ............................................. » 137,406:81

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21. 45

På grund^ af det olikartade sätt, hvarpå kommittékostnaderna sålunda

redovisas, erhålles icke någon öfverskådlighet öfver desamma, hvar]ämte

granskningen i hög grad försvåras. Revisorerna hade därför velat ifrågasätta,

^ huruvida icke föreskrifter till afknipande af dessa olägenheter och

för vinnande af likformighet i afseende på redovisningen borde meddelas.

Åtgärder för ernående af mera likformighet i redovisningssättet och

för underlättandet af granskningen åt ifrågavarande redovisning syntes

med, så mycket större skäl kunna ifrågasättas, som kostnaderna för kommittéer

och liknande beredningar vore högst betydliga. Sålunda uto-åfvos

för detta ändamål: 0

år 1904.................................................... kronor 387,925:61

8 1905..................................................... » 290,590:09

» 1906...................................................... » 407,898:66

8 1907............................................... » 677,568:04

* 1908..................................................... » 931,485:60

öfver denna anmärkning hafva statskontoret och kammarrätten gemensamt

afgifvit utlåtande den 15 januari 1910 och därvid anfört följande:

»Ämbetsverken anse, i likhet med revisorerna, att ett enhetligt behandlingssätt

i förevarande hänseende vore eftersträfvansvärdt. En fullständig

likformighet torde emellertid icke alltid kunna ernås, emedan

ifrågavarande kommittéer, kommissioner och beredningar till sin tillkomst

och sammansättning samt de förhållanden, under Indika de arbeta, ofta

äro sinsemellan mycket olika.

Häraf och i följd af de ofta vidt skiljaktiga bestämmelserna om kostnadernas

beräknings- och redovisningssätt försvåras också icke blott bokföringen

utan jämväl granskningen såväl i statskontoret vid medlens utbetalande

som i kammarrätten, sedan redovisningarna dit inkommit. Och

den allmänna öfversikt af kostnaderna, som af revisorerna framhållits såsom

önskvärd, saknas i vissa fall alldeles, enär de olika utgifterna för

ledainotsarfvoden, sekreterararfvoden, tryckningskostnader och expenser

förekomma i olika räkenskaper och under olika utgiftstitlar.

Dock kommer statskontoret att i sammanhang med den förändrade

bokföring därstädes, som bliivit af Eders Kungl. Maj:t föreskrifven genom

nådig kungörelse den 10 nästlidne december, företaga vissa förändringar

ifråga om förskottens annoterande i de å statskontorets utgiftsbyrå förda

anteckningsböcker, hvilka förändringar torde komma att i viss mån bidraga

tiil vinnande af den hittills saknade öfversikten. Det skulle också

för erhållande af en statistisk öfversikt öfver samtliga kostnader för de

särskilda kommittéerna kunna å nämnda byrå uppläggas en liggare, i

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

hvilken de från statskontoret anordnade utgifterna för kommittéer, kommissioner

och liknande beredningar, efter hand som de förekomme, blefve

annoterade. Om det tillika föreskrefves, att vederbörande redogörare för

de till kommitténs förfogande ställda exspensmedel skulle efter hvarje års

utgång till statskontoret anmäla, huru mycket af berörda expensmedel

under° året åtgått, och anteckning härom gjordes i nämnda liggare, torde

ur denna alltid kunna hämtas nöjaktig kännedom om kommitténs utgifter.

I denna liggare komme emellertid att saknas kommitteutgifter, som bestridas

från medel, hvilka för sådana ändamål sta till arme- och marinförvaltningarnas

förfogande.

Därest emellertid revisorerna afsett likformighet ifråga om själfva redovisningen

af förevarande statsutgifter, synes böra komma under ompröfning,

huruvida det icke skulle kunna åt vederbörande kommittéordförande öfverläinnas,

att med biträde af den hos kommittén anställda sekreteraren eller

annan tjänsteman enligt de af Eders Kungl. Maj:t i hvarje särskildt fall

o-ifna bestämmelser, utbetala såväl arfvodena som resekostnadsersättningarna

samt att redovisa de för ändamålet från statskontoret mottagna förskottsmedlen

inför kammarrätten i eu från kommittéarbetets början löpande

räkenskap, hvartill ett enhetligt formulär torde böra utarbetas och till

efterrättelse fastställas. Härvid möter emellertid en svårighet härutinnan,

att det icke alltid kan förutsättas, att en kommittéordförande kan med tillräcklig

författningskunskap granska af kommitteledamöterna aflämnade reseräkningar.

Det har ifrågasatts, att denna olägenhet skulle kunna undanröjas

genom meddelande af föreskrift för vederbörande revisor i statskontoret

(respektive armé- och marinförvaltningarna), att i sådant fall på ordförandens

begäran lämna honom nödigt biträde. Betänkligheter mot en

sådan anordning torde dock kunna möta, vare sig man i sammanhang

därmed ville lägga redovisningsansvaret för eventuellt oriktig utbetalning

på den biträdande revisorn eller på kommittéordföranden. I förra fallet

skulle revisorn kunna få sig ålagd återbetalningsskyldighet för medel, med

hvilkas utbetalning det ämbetsverk han tillhör icke haft något att skaffa,

och i det senare fallet skulle man göra kommittéordföranden ansvarig för

tillämpning af författningar, om hvilka han ofta nog torde sakna närmare

kännedom och för hvilkas tolkning han vore hänvisad till en statens tjänsteman,

hvilken senare haft att yttra sig i frågan utan redogörareansvar.

Hvad särskildt tryckningskostnader beträffar, torde, om det anses

önskligt att dessa sammanföras, hinder ej möta för att statskontoret utanordna!’

dessa kostnader i deras helhet, mot ersättning från riksgäldskontor!

för den del däraf, som belöper sig å för Riksdagen afsedt tryck.

I hvarje händelse lärer föreskrift böra meddelas därom, att kommitté

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

47

är skyldig att årligen inom viss bestämd tid, räknadt från föregående

kalenderårs utgång, eller, ifall kommittén under årets lopp afslutat sitt

arbete, inom viss tid därefter till kammarrätten ingifva redovisning för

mottagna medel.»

I likhet med revisorerna anser utskottet det högeligen önskvärd!, att utskottets

bestridandet af kommittékostnaderna sker på sådant sätt att ej mindre yttrande‘

öfverskådlighet öfver en viss kommittés totala kostnadsbelopp må utan

svårighet kunna erhållas än äfven granskningen af redovisningsräkningarna

i största möjliga grad underlättas; och synes Riksdagen böra hos Kungl.

Maj:t anhålla om åtgärders vidtagande i sådant syfte. På grund häraf

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t utfärda föreskrifter angående

utbetalningen och redovisningen af kommittékostnader

i syfte att den största möjliga öfverskådlighet

öfver de med hvarje särskild kommitté eller liknande

beredning förenade kostnader må kunna vinnas och

granskningen af redovisningsräkningarna för samma kostnader

underlättas.

§ n.

(rev.-ber. pag. 596—599, uti. pag. 737—803.)

Revisorerna meddela vidare, hurusom i anledning af Riksdagens i .Ans- viss»

skrifvelse den 11 maj 1884 gjorda framställning Kungl. Maj:t enligt kun- o^myndiggörelse

den 23 maj 1884 förordnat, att ej allenast statskontoret och alla hetey m- flöfriga

centrala förvaltande verk utan äfven de allmänna inrättningar,1“afgifVa^be-*4

hvilka åtnjuta statsanslag och hvilkas räkenskaper öfverlämnas till gransk- rättelser

ning af Riksdagens revisorer, skola årligen senast före juli månads utgång„k0acphS8''mmantill

finansdepartementet insända till Konungen ställda berättelser om den dras fSr »tt

dem tillhörande förvaltning eller om utöfvad verksamhet den tid, för^oKrun-"

hvilken afslutade räkenskaper böra vid den närmast förestående revisionen ställas,

företes, samt vid dessa berättelser foga räkenskapssammandrag, affattade

i samma form, som i berättelsen angående näst föregående statsrevision

begagnats.

Denna föreskrift hade, hvad revisionsåret beträffade, icke iakttagits af

åtskilliga verk och inrättningar, hvilka antingen underlåtit att insända

räkenskapssammandrag eller insändt räkenskapssammandrag, som icke varit

affattade i föreskrifven form.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

De förra vore:

Ståthållarämbetena vid de kung!, slotten.

Högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

Justitiekanslersämbetet.

Svea hofrätt.

Göta hofrätt.

Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.

Krigshofrätten.

Krigshögskolan.

Artilleri- och ingenjörshögskolan.

Sjökrigshögskolan.

Sj ökvarteverket.

Nautisk-meteorologiska byrån.

Ofverståthållarämbetet.

Riksförsäkringsanstalten.

Karantänsinrättningen på Känsö.

Drottninghuset.

Kammarkollegium.

Kammarrätten.

Bankinspektionen.

Öfverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

Rikets allmänna kartverk.

Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen.

De senare vore:

Sjökrigsskolan.

Medicinalstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

öfverintendentsämbetet.

Kungl. biblioteket.

Nationalmuseum.

Lifrustkammaren.

Kungl. och Hvitfeldtska stipendieinrättningen.

Uppsala universitet.

Lunds universitet.

Högre lärarinneseminariet.

Tekniska skolorna.

Gymnastiska centralinstitutet.

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

49

Institutet för blinda.

Farmaceutiska institutet.

Aug. Abrahamsons stiftelse.

Veterinärinstitutet.

Veterinärinrättningen i Skara.

Arméns pensionskassa.

Flottans pensionskassa.

Telegrafverkets pensionsinrättningar.

Elementarlärarnes änke- och pupillkassa.

Folkskollärarnes pensionsinrättning.

Prästerskapets änke- och pupillkassa.

Lasarettsläkarnes pensionskassa.

Döfstumlärarnes pensionsanstalt.

I sammanhang härmed hafva revisorerna erinrat om, att tiden för

ifrågavarande berättelsers och räkenskapssammandrags ingifvande till finansdepartementet,

hvilken genom förenämnda kungörelse af den 23 maj 1884

bestämdes till senast före juli månads utgång, med hänsyn därtill, att

Riksdagens revisorer då jämlikt 72 § riksdagsordningen skulle sammanträda

den 15 augusti, syntes, sedan tiden för revisorernas sammanträden

enligt den år 1885 beslutade ändringen i nämnda § af riksdagsordningen

samt enligt instruktion för revisorerna blifvit bestämdt till den 1 oktober,

böra därefter lämpas.

Beträffande innehållet af de af vederbörande verk och inrättningar

med anledning af denna revisorernas anmälan och framställning afgifva

förklaringar, tillåter sig utskottet hänvisa till desamma, hvilka finnas bilagda

den tryckta revisionsberättelsen.

Riksdagens af revisorerna åberopade skrifvelse den 11 maj 1884, på

grund af hvilken kungl. kungörelsen den 23 i samma månad utfärdades,

afläts i anledning af 1883 års revisorers berättelse, i hvilken framhållits,

hurusom åtskilliga verk och myndigheter underlåtit att till revisionen insända

föreskrift^ berättelser och räkenskapssammandrag; och anhöll Riksdagen

i denna skrifvelse — efter meddelande att åtskilliga verk i sina

öfver revisorernas anmärkning afgifna förklaringar framhållit att de icke

vore att hänföra till sådana penningförvaltande verk, som i då gällande

förordningar angående förevarande angelägenhet omförmäldes — att, då

skyldigheten att, på sätt i cirkuläret den 16 juni 1875 föreskrefves, af
Bih.

till Rilesd. Prot. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 19 Häft. 7

Utskottets

yttrande.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

gifva räkenskapssammandrag för att statsrevisionen tillställas, utan tvifvel

torde åligga alla de verk och inrättningar, hvilka åtnjöte statsanslag och

för hvilkas medelsförvaltning alltså i revisorernas berättelse redogjordes,

samt då, äfven om från åtskilliga institutioner berättelsen angående förvaltningen

icke kunde omfatta annan verksamhet än den som af räkenskaperna

kunde inhämtas och bedömas, likväl i de flesta fall särskilda

meddelanden, utöfver hvad räkenskaperna innehölle, vore för statsrevisionen

af vikt och intresse, Kungl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter, hvarigenom

alla verk och inrättningar, hvilka åtnjöte statsanslag och hvilkas räkenskaper

öfverlämnades till granskning af Riksdagens revisorer, ålades att,

på sätt och i den ordning kungl. cirkulärbrefven den 14 augusti 1841,

den 13 maj 1859 och den 16 juni 1875 bestämde, insända för statsrevisionen

afsedda berättelser och räkenskapssammandrag.

Såsom af kungl. kungörelsen den 23 maj 1884 framgår, har emellertid

åt densamma gifvits en lydelse, som för ifrågavarande skyldighet uppdrager

snäfvare gränser än i Riksdagens skrifvelse torde hafva afsetts.

Enligt hvad som inhämtas af de öfver nu föreliggande anmärkning afgifna

förklaringar hafva också åtskilliga verk och myndigheter ansett, att berörda

kungörelse icke är på dem tillämplig. Utan att vilja inlåta sig på denna

fråga, vill emellertid utskottet, som vidhåller den af 1884 års Riksdag

uttalade uppfattningen om utsträckningen af ifrågavarande skyldighet,

framhålla att, därest vid pröfning skulle befinnas, att med tillämpning af

nu gällande bestämmelser icke samtliga verk och inrättningar, som åtnjuta

statsanslag, skulle vara underkastade nämnda kungörelses bestämmelser,

ändrade föreskrifter härutinnan synas böra meddelas.

Mot förslaget att framflytta den i den kungl. kungörelsen bestämda

tidpunkten för berättelsernas och räkenskapssammandragens afgifvande har

utskottet intet att erinra, och synes den nya tidpunkten lämpligen kunna

bestämmas till före den 15 september.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande,

hvilka åtgärder må vara erforderliga för att samtliga

verk och inrättningar, som åtnjuta statsanslag och hvilkas

räkenskaper öfverlämnas till granskning af Riksdagens

revisorer, må före den 15 september hvarje år afgifva

sådana berättelser och räkenskapssammandrag, som omförmälas

i kungl. kungörelsen den 23 maj 1884, samt

därefter meddela de föreskrifter, som af omständigheterna

påkallas.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 21.

51

§ 12.

Hvad i öfrigt blifvit af revisorerna anmäldt och erinradt har utskottet

funnit dels vara af beskaffenhet att lämpligen böra tagas i öfvervägande

vid behandlingen af de utgiftsanslag, revisorernas framställning berört,

dels hafva medfört åsyftad rättelse, dels vara af vederbörandes utlåtande

nöjaktigt förklaradt, dels ej vara af den vikt, att, oaktadt förklaringen ej

varit fullt tillfredsställande, någon Riksdagens åtgärd bort af förhållandena

föranledas, dels slutligen icke hafva varit af beskaffenhet att från utskottets

sida påkalla något yttrande; hvilket utskottet skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 11 mars 1910.

På statsutskottets vägnar:

O

G. BILLING.

Herrar F. Berg och K. Starbäck hafva begärt få antecknadt, att de

icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:66 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Riksdagens år 1909 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning af statsverkets jämte därtill hörand s. 1 i texten