Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älf samt i ämnet väckta motioner.
1910-04-29 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1910:75, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älf samt i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
1
Nr 75.
Ankom till Riksdagens kansli den 12 maj 1910 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen
i Stora Lule älf samt i ämnet väckta motioner.
(4:e Afd.)
I eu till Riksdagen den 4 april innevarande år aflåten, till statsutskottet
för förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 119)
har Kungl. Maj: t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att för
uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule
älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg mellan Gellivare
och Porjus samt lor öfriga erforderliga åtgärder i och för införande af
elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen bevilja ett anslag af
21,500,000 krouor och däraf till utgående från riksgäldskontoret anvisa
för år 19in 4,915,000 kronor samt för år 1911 2,650,000 kronor.
Beträffande hvad till stöd för denna framställning anförts, tillåter
sig utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft dels
en af herr Per Olsson i Fläsbro i Andra kammaren väckt motion (nr 300),
däri hemställts, att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts förenänmda
proposition måtte för uppförande af en elektrisk kraftstation vid Vakkokoski
och i sammanhang därmed anläggning af järnväg mellan Vakkokoski
och Kiruna samt för öfriga erforderliga åtgärder i och för införande
Bill. till Riksd. Prot. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 60 Höft. (Nr 75.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
Utskottets
yttrande.
af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen, bevilja ett anslag
af 13,855,000 kronor och däraf till utgående från riksgäldskontor
anvisa för år 1910 4,404,000 kronor samt för år 1911 4,045,000
kronor, dels en af herr Th. Furst likaledes i Andra kammaren väckt
motion (nr 301), däri motionären dels hemställt, att Riksdagen ej nu
ville bifalla Kungl. Majrts framställning angående uppförande af elektrisk
kraftstation vid Porjusfallen, dels ock för den händelse denna
motionärernas hemställan ej af Riksdagen komme att bifallas, utan ett
utbyggande af vattenfallet vid Porjus beslötes, föreslagit, att Riksdagen
ville besluta, att de medel, som för sådant ändamål anvisades, skulle
af vederbörande styrelse förräntas efter 4 procent, hvarjämte amortering
af samma medel skulle äga rum efter fastställd amorteringsplan.
Beträffande hvad af motionärerna till stöd för de sålunda gjorda
framställningarna anförts, hänvisar utskottet till motionerna.
De stora fördelar i nationalekonomiskt hänseende, som skulle
vinnas, därest ångdriften å statens järnvägar kunde i vidsträckt omfattning
ersättas med drift genom elektrisk kraft från våra vattenfall,
lära vara till fullo erkända. Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, hafva
också dessa fördelar beaktats af Riksdagen, som dels år 1904 anvisat
medel till anställande af försök med elektrisk drift å statsbanorna, dels
år 1906 medgifvit Kung]. Maj:t rätt att besluta om inköp för ett belopp
af intill 5,000,000 kronor af sådana helt eller delvis i enskild ägo befintliga
vattenfall, som i den närmaste framtiden ansåges komma att
erfordras för drift af statens järnvägar och hvilkas inköp ej ansåges
kunna utan men för staten uppskjutas. Under sådana förhållanden vill
det synas utskottet, att fullgiltiga skäl förefinnas för att anse elektrifiering
af statsbanorna vara af Riksdagen i princip beslutad. Då vidare frågan
om elektrisk järnvägsdrift numera lärer kunna betraktas såsom i hufvudsak
tekniskt löst, har utskottet velat ansluta sig till hvad i statsrådsprotokollet
anförts angående angelägenheten af att sådan drift snarast
möjligt anordnas å någon större bansträcka, där man under regelbunden
trafik kunde få erfarenhet rörande systemets detaljer.
I sådant afseende har Kungl. Maj:t ansett lämpligt att i främsta
rummet välja bansträckan Kiruna—Riksgränsen, och har såsom skäl
härför anförts att denna handel till följd af dess ensartade trafik torde
vara särskild ägnad att gifva ett godt ekonomiskt resultat af dylik drift
äfvensom vara mindre beroende af de tågrubbningar m. m., som under
den första tiden ej torde kunna undvikas. Och har vidare såsom ett
skäl för att nu omlägga bansträckan ifråga till elektrisk drift fram
-
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
3
hållits, att man genom den på detta sätt ernådda förhöjningen af banans
trafikförmåga skulle kunna undvika en del kostnader förutom för förbättring
af banans tracé m. m. för anläggning af dubbelspår mellan
Torne träsk och Stordalen, hvilka arbeten eljest måste snarast utföras
för att kunna uppfylla statens åtagna förbindelser i fråga om transport
af malm. Enligt kontrakt med Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag
har nämligen statsverket åtagit sig att årligen framforsla högst 3,750,000
ton järnmalm från Kiruna till Riksgränsen, hvartill kommer enligt särskilt
åtagande 100,000 ton malm för Tuoleovaara aktiebolag. Enligt
verkställda utredningar kunna på det nuvarande enkelspåret med ångdrift
högst 3,000,000 ton malm per år framforslas. Emellertid beräknas
transportmängden komma att år 1913 uppgå till 3,200,000 ton. För att
under sådana omständigheter kunna tillgodose trafikbehofvet skulle man
enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelat nödgas bygga förenämnda dubbelspår,
hvilket beräknats kosta 3,000,000 kronor, och hvars årliga underhållskostnad
torde uppgå till 60,000 kronor.
Vidare skulle vid fortsatt ångdrift nödvändiggöras en ventileringsanordning
i Nuoljatunneln, beräknad till en kostnad af 120,000 kronor
jämte 8,000 kronors årlig driftkostnad. Hvad i detta afseende anförts
har synts utskottet vara af vikt för frågans bedömande. I förenämnda
motion har herr Furst, hvad beträffar den föreslagna omläggningen af
driften å banan till elektrisk, förklarat sig anse sådana betänkligheter
möta, att tiden ännu ej syntes vara inne för en sådan omläggning, och
har motionären därvid anfört, att undersökning i stället borde vidtagas
för att utröna om ej den ökade malmtrafiken med bättre ekonomisk
vinst för staten skulle kunna ombesörjas genom anskaffande af ett behöflig!;
antal lokomotiv af Mallet-typ.
Sedan utskottet af Konungen begärt befallning till järnvägsstyrelsen
att afgifva yttrande i anledning af hvad denna motion innehåller,
har här nedan intagna utlåtande i ärendet kommit utskottet
tillhanda:
»Järnvägsstjrrelsen får härmed, jämte remisshandlingarnas återställande,
afgifva underdånigt utlåtande i anledning af nådig remiss
den 28 innevarande månad angående en i Riksdagens Andra kammare
väckt motion af herr Th. Furst i anledning af Eders Kungl. Maj:ts
nådiga proposition om uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen
i Stora Lule älf m. m.
Hvad först beträffar den af motionären omnämnda ånglokomotivtypen—Mallet—,
så är denna icke okänd för järnvägsstyrelsen. Typen
är af gammalt datum (1877 utfördes det första lokomotivet af denna typ
4
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
i Creuzot) och kali anses bestå af två sammanbyggda lokomotivmaskiner
med en gemensam ångpanna. Lokomotivtypen hav sm lämpligaste användning
på bandoler med mycket starka stigningar och samtidigt
lfa™ kurvor. Den har icke vunnit någon vidare spridning i tillropa,
men har däremot under senare tid hl.fvit mycket anvand , Amerika.
Lotta beror därpå, att trafiken på åtskilliga amerikanska jarnvagar
numera fordrar mycket starka och tunga lokomotiv, hvilka, om de skulle
utföras på vanligt sätt, blefvo omöjliga att framföra i de a banlinjerna
förekommande kurvorna, och måste därför lokomotivmaskineriet uppdelas
i tvenne med hvarandra ledbart förenade maskiner. . f.
Då järnvägsstyrelsen år 1907 beslöt anskaffandet af en kraftigare
lokomotivtyp, som skulle framföra malmtågen utan hjelp af påskjutande
lokomotiv å sträckan Abisko—Riksgränsen, togs äfven under omprofni g,
huruvida Mallet-typen skulle behöfva tillgripas eller om lokomotiv med
mindre inveckladt byggnadssätt kunde användas.
Då gränsen för malmtågens tyngd bestämmes af hallfastheten af
malm vagnarnas draginrättningar och denna enligt noggranna försök var
uppnådd vid den redan använda tågstorleken, 28 malmvagnar med 35
tons bärighet, så befanns det, att för denna tagvikt ett lokomotiv med
5 kopplade axlar och en adhesionsvikt af 85 ton skulle blifva tillfylles •
Ett sådant lokomotiv befanns vidare kunna utföras med erjVJjbas af
5 8 meter, som utan vidare är tillåten for a lmjen Kiruna Rik gräns
förekommande kurvor. Någon uppeldning af maskmeriet pa t^ ramverk
var således icke erforderlig, utan kunde den vanliga ko™*™™»
formen användas i stället för Mallet-typen, som genom sm mveddade
beskaffenhet medför flera tillfällen till maskinskador och gifvetvis stolle
underhållskostnad. . , k
Järnvägsstyrelsen beslöt sig således for en lokomotivtyp med 5
kopplade axlar, i hvilken lokomotivets hela vikt användes som adhesionsvikt
Lokomotiv af detta slag hafva nu sedan 1 U ar vant i anvand
ning och visat sig uppfylla alla fordringar pa ett synnerligen tillfredsställande
sätt. Besparingen i bränsle vid Jemförelse me en
nödvändiga anordningen med ett dragande och ett påskjutande lokor o
visade sig uppgå till 30 %, hvartill kommer besparing åt lokomotivpersonal,
underhållkostnader, stallplatser, kapital utlägg m. in.
P Någon som helst vinst genom att för den nu förekommande tagstorleken
af 28 vagnar använda lokomotiv af Mallet-typ ar således
att förvänta. Då R-lokomotiven, enligt hvad ofvan anlorts aro synn - lio-en bränslebesparande och då lokomotiven i fråga kosta omkring
100 000 kronor per stycket, vore det enligt järnvägsstyrelsens asikt
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
5
tvärtom en stor misshushållning att för ungefär samma arbetseffekt
(Mallet-lokomotiven skulle enligt motionären draga 30 malmvagnar mot
R-lokomotivens 28) begagna lokomotiv, livilka utom större underhållskostnad
skulle betinga ett pris af öfver 150,000 kronor per stjmket.
Förutsättningen för att lokomotiv af Mallet-typ skulle vara lämpliga
å linjen Kiruna—Riksgränsen, vore, att malmtågens storlek väsentligen
kunde ökas. Som ofvan anförts, låter sig detta emellertid icke göra
utan en förändring af malmvagnarnas draginrättningar i syfte att förstärka
desamma. På grund af vagnarnas speciella konstruktion blefve
en sådan förändring både omfattande och dyrbar och skulle därjämte
förutsätta, att norska statsbanorna läte ombygga sina malmvagnar,
hvilket icke får antagas ske utan särskilda godtgörelser. Vidare skulle
vagnutbytet mellan linjen Kiruna—Riksgränsen och linjen Kiruna—
Gellivare—Luleå omöjliggöras, med mindre äfven de å den senare linjen
använda malmvagnarna omändrades. Då för närvarande finnes cirka
1,800 svenska och cirka 325 stycken norska malmvagnar, kommer eu
dylik förändring att medföra en utgift af inemot 2 V2 miljoner kronor.
Härtill kommer en ökad kostnad på grund af det nya slaget draginrättning
å de vagnar, som hädanefter komma att nyanskaffas.
Dessa omständigheter hafva af motionären icke tagits i beaktande.
Vidare anser järnvägsstyrelsen, att, äfven om det genom förändring
af draginrättningarna skulle vara möjligt öka malmtågens storlek,
t. ex. till 40 vagnar, sådana störa tåg, hvilka skulle hafva en
bruttotyngd utom lokomotivet af cirka 1,900 ton, skulle vara synnerligen
besvärliga och många gånger vanskliga att framföra, i det att,
då dragkraften är anbragt endast i framändan af tåget, vid bromsningar
och vid brytningar mellan stigningar och lutningar påfrestande ryckningar
mellan vagnarna icke skulle kunna undvikas. Vid elektrisk drift
är afsedt, att de 40 malmvagnar omfattande tågen skulle framföras af
tvenne lokomotiv, däraf ett dragande och ett skjutande, och skulle
någon öfverbelastning äfven af de nu använda draginrättningarna genom
en sådan anordning icke ifrågakomma, därigenom att föraren å det
dragande lokomotivet kontrollerar det påskjutande lokomotivet, så som
beskrifves å sid. 6 i nådiga propositionen nr 119 till innevarande års
Riksdag.
Motionären anför vidare några siffror för att visa, hvilken kolbesparing
som kan ernås med Mallet-lokomotiven, och anger sålunda, att
å Great Northern-banan i Förenta Staterna kolförbrukningen kunnat
medelst dylika lokomotiv nedbringas till 25.13 Ibs per 100 tonmil och
att i ett annat fall endast 22.04 lbs per 100 tonmil erfordrats. Han
6
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
säger vidare i sin motion, att denna bana, å hvilken dessa siffror erhållits,
har ungefär samma lutningsförhållanden som bandelen Kiruna—
Riksgränsen.
Ehuru det icke är möjligt att ur dessa lösryckta siffror, hvilka
afse amerikanska trafikförhållanden af helt annan natur än å riksgränsbanan,
draga några slutsatser, synes det dock järnvägsstyrelsen egendomligt,
att motionären velat anföra desamma såsom skäl för att påkalla
en jämförande driftkalkyl mellan å ena sidan ångdrift medelst Malletlokomotiv
och å andra sidan elektrisk järnvägsdrift. Järnvägsstyrelsen
har nämligen för ångdriften å riksgränsbanan icke ansett sig böra räkna
med högre kolförbrukning än 14.6 7 lbs per 100 tonmil eller endast
66.6 procent af den ofvan af motionären angifna lägsta siffran för kolförbrukning.
Bränsleförbrukningen å riksgränsbanan utgör för närvarande
något mera, men har styrelsen för att skärpa täflan för den elektriska
driften ansett sig böra antaga för ångdriften, att en minskning i kolförbrukning
kan möjliggöras genom användande å bandelen Kiruna—Riksgränsen
af öfverhettningslokomotiv af förberörda typ R, som redan nu
användas å bandelen Abisko—Riksgränsen.
Vidare torde i detta sammanhang förtjäna omnämnas, att just
ofvannämnda järnväg, nämligen Great Northern-banan, till hvilken
motionären beträffande Mallet-lokomotiven refererar, nu infört elektrisk
drift för trafiken genom Cascade-tunneln (belägen mellan stationerna
Skykomish-Leavenworth) och att järnvägen har för af sikt att utsträcka
denna elektriska drift att omfatta hela den af motionären omnämnda
57 engelska mil långa bansträckan Skykomish-Leavenworth. (Se vidare
härom i »Proceedings of ''The American Institute of Electrical Engineers
Nov. 1909 och Jan. 1910».)
Motionärens sätt att beräkna antalet erforderliga ånglokomotiv
kan styrelsen icke gilla. Då motionären sålunda föreslagit, att 30
vagnars tåg skulle framföras, och ansett, att därför skulle erfordras
endast totalt 8 lokomotiv, har järnvägsstyrelsen beräknat, att vid ångtåg
om 28 malmvagnar skulle vid den största transportmängden erfordras
36 malmtågslokomotiv, och anser järnvägsstyrelsen, att denna siffra på
antalet behöfliga lokomotiv är riktig. I motionen nämnes af motionären
äfven antalet 14, men torde, att döma af kostnadssumman för de behöfliga
lokomotiven, motionären funnit sig böra välja det lägre antalet,
men glömt utstryka det högre antalet, hvilket skulle hafva höjt kostnadssumman
med cirka 950,000 kronor. Motionären beräknar antalet behöfliga
lokomotiv genom att antaga, att malmtransporten är fördelad lika under
300 dagar af året, under hvilka dylika transporter enligt hans åsikt
Statsutskottets Utlåtande Nr 75. 7
kunna utföras. Emellertid är detta antagande icke riktigt, enär det
icke är möjligt eller ens fördelaktigt att ordna malmtrafiken med samma
tågantal både sommar och vinter. Visserligen har enligt gällande aftal
mellan . staten och malmbolagen staten fritagit sig från ansvar för den
minskning i den transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest
icke malmbolagen med största möjliga jämnhet fördela malmafsändningarna
på årets särskilda månader, men de på platsen rådande naturförhållandena
äro dock sådana, att under minst 4 af vintermånaderna
antalet malmtåg icke lämpligen kan göras så stort som under sommarmånaderna.
Häraf följer, att den brist i transportmängden, som under
vintermånaderna uppstår, måste utjämnas genom ökadt antal tåg under
sommarmånaderna. Då, enligt hvad erfarenheten visat, såväl staten
som bolagen hafva fördel af denna anordning med ett större antal tåo*
under sommaren och en däremot svarande minskning af tågantalet
under vintern, finner järnvägsstyrelsen ur ekonomisk och praktisk synpunkt
goda skäl föreligga att vid största transportmängden vid ångdrift
räkna med ett antal malmtåg af upp till 16 per dygn.
För detta tågantal är det af järnvägsstyrelsen uppgifna lokomotivantalet
af 36 malmtågslokomotiv erforderligt.
Motionären vill vidare genom några citat visa, att de försök, som
i andra länder gjorts till elektrifiering af järnvägstrafik, lämnat långt
sämre ekonomiskt resultat, än beräkningarna visat. Emellertid torde
härvid böra beaktas, att på flera järnvägar elektrisk drift icke införts
för att nedbringa driftkostnaderna utan för att öka trafikmöjligheterna,
och att vidare åtskilliga järnvägar, särskildt i staden New-York inlöpande^
blifvit af myndigheterna ålagda att för att borttaga obehaget af röken
från lokomotiven införa elektrisk drift inom staden New-York och dess
förstäder. Då beräkningen på ökad trafik ibland slagit fel, är det ej
underligt, att en och annan järnvägsförvaltning uttalar sitt missnöje
öfver elektriska, driftens införande, men kunna å andra sidan anföras
järnvägsförvaltningar, hvilka genom införandet af elektrisk drift erhållit
synnerligen gynnsamma ekonomiska resultat, såsom London—Brighton
och Southco.ast-banan, Hamburg—Blankenese—Ohlsdorf-banan med flera.
.Vid riksgränsbanan äro förhållandena särskildt gynnsamma för
elektrisk drift. Man har nämligen där en trafik, som enligt fastställda
bestämmelser kommer att stegras på ett redan kändt sätt, och är trafiken
fördelad jämnt öfver den del af dygnet, då trafik pågår. Billig elektrisk
kraft står vidare till förfogande, under det att stenkolen hafva afgjord
tendens att stiga i pris, och de penningar, omkring 660,000 kronor per
8
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
år, som för dem betalas, gå till utlandet. Detta sistnämnda förhållande
ändras icke genom att följa motionärens förslag.
Äfven om strömkostnaden ungefär motsvarar kostnaden för de
stenkol, som vid ångdrift å banan erfordras, vinnas genom den elektriska
driften besparingar genom minskade utgifter för personal, reparationer
m. in.
Vid elektrisk drift ernås vidare en annan högst afsevärd fördel, i
det att hastigheten af tågen kan ökas, på grund af att å elektriska
lokomotiv inga obalanserade delar förekomma, som åstadkomma stötar
mot spåret, något som däremot är förhållandet vid ånglokomotiv. Styrelsen
har därför ansett sig kunna öka maximalhastigheten för malmtågen
från 40 till 50 kilometer i timmen. Men ej nog härmed. På
grund af hastighetskurvans form ökas också medelhastigheten. Det har
för Riksgräns banan visat sig, att under det att medelhastigheten för de
med ånglokomotiv framförda malmtågen nu utgör endast 25 kilometer
per timme eller 62,5 procent af maximihastigheten, så utgör medelhastigheten
vid elektrisk drift 38 kilometer eller 76 procent af maximihastigheten.
Under det att maximihastigheten ökats med 25 procent,
har sålunda medelhastigheten ökats med ej mindre än 52 procent. Un
ökning af tåghastigheten medelst ånglokomotiv skulle i hög grad öka
kolförbrukningen.
Motionären gör slutligen i sin motion följande uttalanden, som
likaledes böra beriktigas. Plan skrifver nämligen å sid. 1:
Ro) »Grundmotivet för den kungl. propositionen synes, enligt
hvad som anförts å sid. 5, vara nödvändigheten att öka trafikförmågan
å bandelen Kiruna—Riksgränsen. En sådan ökning angifves i kungl.
propositionen kunna ske på tvenne sätt, genom driftens elektrifiering
eller genom bibehållande af ångdrift, därvid det angifves vara nödvändigt
bysga ett dubbelspår om 33 kilometers längd, medan sådan spåranläggning
uppgifves blifva tills vidare obehöflig vid elektrifiering, af
driften. Från denna utgångspunkt och med de bjTggnads- och driftkostnader,
som baserade härpå uträknats, göras sedan jämförelsekalkyler
mellan ångdrift och elektrisk drift», och vidare på ett annat ställe i
motionen, sid. 5:
2:o) »Visserligen kan ju framhållas, att många förbättringar sett
dagen, sedan dessa uttalanden gjordes, men äfven om man erkänner
detta, möta i detaljan ordningarna frågor af rent teknisk art, som ej
kunna annat än väcka betänksamhet, och vill jag därvid framhålla anordningarna
för upphängning af kontakttråden, om hvilka olika meningar
lära råda bland sakkunniga.»
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
9
Hvad det första af dessa uttalanden beträffar, framgår af bilaga
nr 9 till järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse (sid. 118-—121 i nådiga
propositionen 119), att inga poster äro upptagna för anläggningskostnad,
ränta, afskrifning och underhåll af ofvannämnda dubbelspår. I sin
underdåniga skrifvelse har järnvägsstyrelsen nämligen sagt (sid. 97 i
nådiga propositionen), att erfarenheten möjligen kommer att visa, att
dubbelspåret ej alls behöfves vid elektrisk drift. Med hänsyn härtill
har järnvägsstyrelsen ej upptagit ofvannämnda dubbelspår i beräkningarna
men väl omnämnt anläggningskostnad och driftkostnader för detsamma.
Vidkommande slutligen yttrandet ofvan 2:o) vill järnvägsstyrelsen
endast hänvisa till de stränga garantier för driftsäkerhet och underhållskostnader,
som de elektriska firmorna enligt kontraktet åtaga sig,
samt att just firman Siemens-Sehuckert Werke är den, som för sina
kontaktledningskonstruktioner vunnit särskildt erkännande. Järnvägsstyrelsen
tiar icke heller för sin del underlåtit att vid de fleråriga försöken
nn elektrisk drift noga studera alla detaljfrågor, äfven de som
röra olika ätt för upphängning af kontakttråden.
Olika meningar lära väl för öfrigt vara rådande bland sakkunniga
på alla områden, icke minst i fråga om Mallet-lokomotiven.
På gr nd af hvad sålunda anförts får järnvägsstyrelsen under
framhållande
dels däraf att den föreslagna jämförelsen mellan Mallet-lokomotiv
och elektrisk drift blir mer till den elektriska driftens fördel än den
jämförelse mellan ångdrift och elektrisk drift, som af styrelsen redan
framlagts i styrelsens underdåniga skrifvelse af den 14 januari 1910,
dels af att den af styrelsen framlagda ekonomiska kalkylen tydligt
visar en vinst för den elektriska driften, och att dessa kalkyler ej grunda
sig på uppskattning utan på fullkomligt säkra underlag och
dels slutligen af att grundmotivet för förslaget är att utnyttja
inhemsk kraftkälla för järnvägsdriften, i underdånighet förklara, att
motionärens hemställan enligt järnvägsstyrelsens åsikt icke förtjänar
afseende.
Stockholm den 29 april 1910.
Underdånigst
F. W. II. Pegelotv.
Viktor Klemming. Ivar Virgin. Ivan ÖfverholniJ)
föredragande.
Bih. till Biksd. Prof. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 60 Häft.
2
10
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
Hvad motionären sökt göra gällande i fråga om lämpligheten att
i stället för driftens omläggning inköpa lokomotiv af den i motionen
omhandlade typ, har synts utskottet vederlagdt af järnvägsstyrelsens anförda
yttrande. De betänkligheter i öfrigt, som af herr Furst i motionen
framhållits, hafva ej heller synts så grundade, att utskottet däraf kunnat
vinna öfvertygelse om olämpligheten att nu företaga ifrågasatt elektrifiering.
En afse värd trygghet för utförbarheten af den ifrågasatta elektrifieringen
har utskottet funnit i den omständigheten, att de på detta
område synnerligen framstående och ansedda firmor, med hvilka man
aftalat om densamma, ansett sig kunna lämna så starka garantier som
de erbjudna.
När utskottet sålunda kommit till den meningen, att en omläggning
till elektrisk drift af ifrågavarande handel bör ske, har det
gällt för utskottet att bilda sig en uppfattning angående hvilket af de
angifna förslagen härtill må vara med statens intresse mest förenligt.
I sådant afseende vill utskottet till en början erinra hurusom
det af järnvägsstyrelsen framlagda, af herr Olsson i förenämnda
motion upptagna förslaget, afseende eu kraftstation förlagd vid Amkkokoski
är uppgjordt och beräknadt att i främsta hand kunna tillhandahålla
för järnvägens drift erforderlig kraft. Vid uppgörandet däremot
af det andra föreliggande förslaget, med en kraftstationsanläggning i
Porjus, har man åsyftat ej endast att kunna leverera kraft för järnvägens
drift utan jämväl att kunna i afsevärd utsträckning tillgodose industriella
kraftbehof.
Kostnaden skulle enligt Porjusförslaget uppgå till 21,500,000 kronor
och enligt Vakkokoskiförs laget till 13,855,000 kronor, hvilket således
utvisar eu afsevärd skillnad till förmån för det senare förslaget. Härfö
rutom skulle jämväl såsom skäl för detta förslag kunna åberopas, att
det medför större vinst å järnvägsdriften, detta beroende därpå, att,
ehuru jämväl genom den föreslagna kraftstationsanordningen vid Porjusfallen
vinst skulle uppstå å järnvägsdriften, denna vinst dock i viss mån
komrae att reduceras genom den förlust som man beträffande den för
uthyrning af kraft afsedda trefas anläggningen måste beräkna under den
första tiden, innan ännu full afsättning af kraft vunnits. Emellertid
kommer jämväl Porjusförslaget att allt ifrån början lämna vinst. Till
förmån för Vakkokoskiförslaget skulle äfven kunna anföras det förhållandet,
att detta klöfver kortare anläggningstid än Porjusförslaget,
enligt hvilket kraftanläggningen beräknas vara färdig tidigast hösten
1914, under det Vakkokoskiverket anses kunna sättas i drift i början af
Statsutskottets Utlåtande Nr 15.
11
år 1913. Detta förhållande har utskottet dock icke ansett böra tillmätas
alltför stor betydelse, då Luossavaara-Kirunavaarabolaget på af järnvägsstyrelsen
framställd förfrågan förklarat sig icke hafva någon erinran
att göra däremot, att, därest den ifrågaställa elektrofieringen beslutades
innevarande år, den malmkvantitet, som öfverskjuter 3,000,000
ton, eller bandelens Kiruna—Riksgränsen transportförmåga vid ångdrift,
under högst två år fraktas öfver Luleå i stället för öfver Narvik. Visserligen
skulle denna omlastning af malmtrafiken betinga en del anläggningar
å linjen Kiruna—Svartön, men härvidlag bör man enligt utskottets
mening bemärka den afsevärda fördel, som ligger däri, att möjlighet
därigenom beredes för malmens befraktning i svensk hamn. Mot förslaget
om kraftstationens förläggande till Porjusfallen skulle vidare
kunna åberopas den omständigheten, att afståndet från Kiruna, därifrån
järnvägens motorledningar skulle utgå, till Porjus är väsentligt större
än från förstnämnda ort till Vakkokoski. Till följd af detta längre
afstånd måste nämligen ledningarna gifvas en högre spänning, hvilket
å sin sida också onekligen medför större risk. I detta afseende har
emellertid i statsrådsprotokollet framhållits att Porjusfallen ligga närmare
Gellivara, där sannolikt stor efterfrågan på kraft kommer att uppstå
och närmare järnvägslinjen Gellivara—Luleå, hvilken väl också torde
komma att i framtiden elektrifieras, samt närmare den svenska kusten
med dess industrier.
Äfven om sålunda, såsom af det nu anförda framgår, vissa skäl
tala för kraftstationens förläggande till Vakkokoski, af hvilka skäl det
mest tungt vägande torde vara fotadt på skillnaden i kostnaden till
Vakkokoski för slagets förmån, har dock utskottet vid denna frågas pröfning
vunnit öfvertygelse därom, att beslut i enlighet med Porjusförslaget skulle
vara att förorda. Därvid har utskottet till en början fäst sin uppmärksamhet
vid det förhållande, att en reglering af vatteneffuseringen.
från Torne träsk skulle gifva anledning till erinringar från strandägarna,
vid Torneälf, hvilka i hvarje fall skulle kunna afsevärdt fördröja anläggningens
utförande. Men i främsta rummet har för utskottet i detta
afseende varit afgörande de utomordentligt störa utvecklingsmöjligheter,
som Porjusförslaget innebär i jämförelse med det andra förslaget.
Eu kraftanläggning vid Vakkokoski skulle väl vara tillräcklig för
nu ifrågavarande handels kraftbehof och torde väl också — om ock ej
med säkerhet — kunna beräknas i allmänhet få något kraftöfverskott att
leverera för industriella behof. Men nå^ra ytterligare möjligheter äro
ej där till finnandes. Vid Porjusfallen åter äro förhållandena väsentligt
olika. Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, skulle den därstädes före
-
12
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
slagna kraftstationen icke endast kunna leverera erforderlig kraft för
järnvägens trafikbehof utan äfven tillgodose malmbolagens behof af
sådan kraft. Tager man därtill i betraktande de oerhörda utvecklingsmöjligheter,
som Porjusförslaget dessutom erbjuder, i det att statsverket
disponerar så godt som hela vattenkraften i Lule älf, synes det utskottet,
att man vid ett bedömande af frågan ur nationalekonomisk synpunkt ej
kan underlåta att gifva detta förslag företrädet. Enligt hvad af framstående
fackmän inom järnvägsindustriens område uttalats, kan frågan
om elektrisk malmsmältning numera anses vara nära sin lösning ej
blott i tekniskt utan äfven i ekonomiskt hänseende. De afsättningsmöjligheter,
som under förutsättning af frågans lyckliga lösning skulle
uppstå och den mäktiga häfstång för uppkomsten och tillväxten af
industri i dessa trakter, som skulle innebäras af en kraftstationsanläggning
i enlighet med Kungl. Maj/ts förslag, synas utskottet ej få lämnas obeaktade,
utan finner sig utskottet med stöd af hvad sålunda anförts höra
tillstyrka hvad Kungl. Maj:t i detta afseende föreslagit.
Hvad af Kungl. Maj:t i öfrigt föreslagits har ej heller gifvit
utskottet anledning till någon erinran.
I sammanhang härmed har utskottet velat erinra om, att i den
emellan svenska staten samt Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag, aktiebolaget
Glellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
träffade överenskommelser angående viss grufdrift in. m. är föreskrifvet,
att därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag
har att erlägga för transport å järnvägen Gellivare—Riksgränsen, något
år ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för nämnda
järnvägs drift och underhåll jämte fem procent å dåvarande eller blifvande
anläggningskostnad för samma järnväg, bolaget skall i allt fall för
sådant år betala eu summa, som motsvarar detta sammanlagda belopp;
och är gifvetvis denna bestämmelse gällande äfven vid det förhållande
att järnvägen omlägges för elektrisk drift.
Beträffande slutligen den af herr Furst i hans föreniimnda motion
gjorda framställning därom, att de medel, som anvisades för ifrågavarande
ändamål, skulle af vederbörande styrelse förräntas efter 4 procent
samt att amortering af samma medel skulle äga rum efter fastställd
amorteringsplan, har utskottet ej ansett att en sådan bestämmelse nu
lämpligen bör träffas, men vill utskottet uttala såsom sin uppfattning,
att det för bedömande af företagets bärighet vore lämpligt, att de belopp,
som å detsamma blifva nedlagda, betraktas såsom lån till företaget att
af detsamma så snart förhållandena sådant tillåta förräntas och amorteras
13
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
samt att det enligt utskottets mening vore önskvärdt, att en plan härför
redan nu blefve uppgjord.
Utskottet hemställer alltså,
a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande framställning och med afslag å herrar
Olssons och Fursts motioner, den sistnämnda i hvad
den innebär förslag om afslag å Kungl. Maj:ts proposition,
. må för uppförande af en elektrisk kraftstation
vid Porjusfallen i Stora Lule älf och i sammanhang
därmed anläggning af järnväg mellan Gellivare
och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och
för införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—
Riksgränsen bevilja ett anslag af 21,500,000 kronor
och däraf till utgående från riksgäld skontoret anvisa
för år 1910 4,915,000 kronor samt för år 1911 2,650,000
kronor; samt
b) att herr Fiirsts förevarande motion, i hvad
den afser bestämmelse angående förräntande af till
ifrågavarande anläggning anvisade medel samt angående^
amortering af samma medel, för närvarande
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Angående sättet för anskaffande af förenämnda belopp 21.500,000
kronor kommer utskottet att framdeles afgifva yttrande.
Stockholm den 12 maj 1910.
På statsutskottets vägnar:
G. BILLING.
14
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
Reservation:
af herrar P. Olsson och J. A. Sjö, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»Då utskottet sålunda bildat sig den uppfattningen, att en omläggning
af ifrågavarande bansträcka till elektrisk drift skulle vara med statens
intresse förenlig, har det för utskottet gällt att pröfva hvilket af de
föreliggande förslagen, med kraftstation förlagd i enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag till Porjus eller enligt det af järnvägsstyrelsen framlagda,
af herr Olsson upptagna förslaget till Vakkokoski, må vara att föredraga.
I detta afseende har utskottet till en början fäst sig vid den afsevärda
skillnaden i kostnad mellan 21,500,000 och 13,855,000 kronor,
som förefinnas beträffande dessa förslag. Det vill då synas utskottet
förenligt med klok förtänksamhet, att vid denna anläggning, hvilken,
äfven om såsom förut anförts frågan om elektrisk järnvägsdrift lärer få
anses vara i hufvudsak tekniskt löst, likväl i visst afseende måste betraktas
såsom ett försök, offra det mindre beloppet. Dessutom synes
förslaget med kraftstation vid Vakkokoski utskottet jämväl ur åtskilliga
andra synpunkter vara att föredraga framför förslaget om anläggningens
förläggande till Porjus. Vakkokoskiförslaget, enkom afsedt lör järnvägsdrift,
lämnar af samma järnvägsdrift eu större vinst för statsverket
än en anläggning vid Porjus, hvilken äfven om jämväl där järnvägsdriften
medför vinst, likväl får denna väsentligt minskad därigenom
att den för kraftuthyrning afsedda trefasanläggningen till en början
gifvetvis måste medföra förlust. PTtskottet anser ej denna omständighet
vara af beskaffenhet att höra förbises.
Jämväl har utskottet uppmärksammat det förhållande, att spänningen
å ledningen från Porjus till Kiruna, till följd af det 100 kilometer längre
afståndet mellan dessa orter, måst sättas högre än i ledningen mellan
Vakkokoski och Kiruna. Den ökade risk, som en sådan längre lednings
höga spänning, i detta fall uppgående till 80,000 volt, innebär, har synts
utskottet i och för sig tala emot anläggningens utförande i enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag.
Beträffande härefter det hufvudskäl, som anförts för Porjusförslaget,
nämligen att detta förslag innebure så stora möjligheter till kraftleverans
ej endast för järnvägsdrift, utan jämväl för industriella behof redan i
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
15
anläggningens första skede, och Indika möjligheter skulle genom reglering
af Lule älf kunna nå en storartad utveckling, har utskottet visserligen
icke något att erinra mot hvad i sådant afseende anförts, men vill utskottet
uttala att ingen säkerhet finnes för att den summa, 5,000,000
kronor, som af vattenfallsstyrelsen uppgifvits erforderlig för framtida
reglering af Porjusfallen, ej kan komma att blifva väsentligt högre. Det
har synts, utskottet lämpligare att nu för omläggning af riksgränsbanan
till elektrisk drift i första hand använda sig af Vakkokoskifallet, hvilket
onekligen är för detta ändamål mera välbeläget än Porjusfallen. Dessa
senare äro däremot med sitt sydligare läge närmare industricentra bättre
lämpade för leverans af kraft till industriella behof. Vid sådant förhållande,
och då därjämte Vakkokoski, därest det ej toges i bruk för
ifrågavarande ändamål, med hänsyn till dess läge ej lärer komma till
någon användning, vill det synas utskottet, som skulle frågan på det
bästa sätt lösas, därest beslut nu fattades om kraftstationens anläggning
i enlighet med herr Olssons förslag. Skulle det sedermera visa sig, att
de afsättningsmöjligheter till industrien af elektrisk kraft, hvarom i statsrådsprotokollet
anförts, verkligen föreligga, äfvensom att elektrifiering af
annan statsbanesträckning bör åvägabringas, lärer Kungl. Maj:t enligt
utskottets förmenande icke underlåta att för Riksdagen framlägga förslag
om anläggande därstädes af en efter behofvet lämpad kraftstation,
afsedd att leverera kraft för sådant ändamål.
Då utskottet på grund af hvad sålunda anförts ansett sig böra
förorda bifall till herr Olssons förslag, har utskottet emellertid velat
ifrågasätta huruvida icke redan från början tryggande aftal böra träffas
till undvikande af framtida ersättningsanspråk från strandägare vid
Torne älf.
_ I sammanhang härmed-----se alt. 1--redan nu blefve
uppgjord.
Utskottet hemställer,
a) att Riksdagen, med afslag å Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition och med bifall till såväl herr
Olssons i ämnet väckta motion, som herr Fursts förenämnda
motion i hvad den innebär förslag om afslag
å Kungl. Maj:ts proposition, må för uppförande sedan
af en elektrisk kraftstation vid Vakkokoski och för
anläggande i sammanhang därmed af järnväg mellan
Vakkokoski och Kiruna samt för öfriga erforderliga
åtgärder i och för införandet af elektrisk drift å ban
-
16
Statsutskottets Utlåtande Nr 75.
delen Kiruna—Riksgränsen, bevilja ett anslag af
13,855,000 kronor och häraf till utgående från riksgäldskontor
anvisa för år 1910 4,404,000 kronor
samt för år 1911 4,045,000 kronor.
b) att herr Fursts förevarande motion, i hvad
den afser bestämmelse angående förräntande af till
ifrågavarande anläggning anvisade medel samt angående
amortering af samma medel, för närvarande
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Angående sättet för anskaffande af förenämnda belopp 13,855,000
kronor kommer utskottet framdeles att afgifva yttrande.»
Det skulle här antecknas, att herrar A. Wiklund och K. V. Rydén
icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Rättelse
% statsutskottets utlåtande nr 75.
Å sid. 15 rad. 28 står: — — se alt. 1 — —
läs: — — ( = utskottets förslag)
)> ))•»''» 5 och 4 nedifr. står: för uppförande
läs: för uppförande
sedan af
af
Bik. till Jiiksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 60 Häft.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1910:151 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusf''allen i Stora Lule älf. s. 1 i texten