Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älf samt i ämnet väckta motioner.

1910-04-29 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1910:75, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule älf samt i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

1

Nr 75.

Ankom till Riksdagens kansli den 12 maj 1910 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen

i Stora Lule älf samt i ämnet väckta motioner.

(4:e Afd.)

I eu till Riksdagen den 4 april innevarande år aflåten, till statsutskottet

för förberedande behandling öfverlämnad proposition (nr 119)

har Kungl. Maj: t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att för

uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen i Stora Lule

älf och i sammanhang därmed anläggning af järnväg mellan Gellivare

och Porjus samt lor öfriga erforderliga åtgärder i och för införande af

elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen bevilja ett anslag af

21,500,000 krouor och däraf till utgående från riksgäldskontoret anvisa

för år 19in 4,915,000 kronor samt för år 1911 2,650,000 kronor.

Beträffande hvad till stöd för denna framställning anförts, tillåter

sig utskottet hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet.

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft dels

en af herr Per Olsson i Fläsbro i Andra kammaren väckt motion (nr 300),

däri hemställts, att Riksdagen i anledning af Kungl. Maj:ts förenänmda

proposition måtte för uppförande af en elektrisk kraftstation vid Vakkokoski

och i sammanhang därmed anläggning af järnväg mellan Vakkokoski

och Kiruna samt för öfriga erforderliga åtgärder i och för införande

Bill. till Riksd. Prot. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 60 Höft. (Nr 75.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

Utskottets

yttrande.

af elektrisk drift å bandelen Kiruna—Riksgränsen, bevilja ett anslag

af 13,855,000 kronor och däraf till utgående från riksgäldskontor

anvisa för år 1910 4,404,000 kronor samt för år 1911 4,045,000

kronor, dels en af herr Th. Furst likaledes i Andra kammaren väckt

motion (nr 301), däri motionären dels hemställt, att Riksdagen ej nu

ville bifalla Kungl. Majrts framställning angående uppförande af elektrisk

kraftstation vid Porjusfallen, dels ock för den händelse denna

motionärernas hemställan ej af Riksdagen komme att bifallas, utan ett

utbyggande af vattenfallet vid Porjus beslötes, föreslagit, att Riksdagen

ville besluta, att de medel, som för sådant ändamål anvisades, skulle

af vederbörande styrelse förräntas efter 4 procent, hvarjämte amortering

af samma medel skulle äga rum efter fastställd amorteringsplan.

Beträffande hvad af motionärerna till stöd för de sålunda gjorda

framställningarna anförts, hänvisar utskottet till motionerna.

De stora fördelar i nationalekonomiskt hänseende, som skulle

vinnas, därest ångdriften å statens järnvägar kunde i vidsträckt omfattning

ersättas med drift genom elektrisk kraft från våra vattenfall,

lära vara till fullo erkända. Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, hafva

också dessa fördelar beaktats af Riksdagen, som dels år 1904 anvisat

medel till anställande af försök med elektrisk drift å statsbanorna, dels

år 1906 medgifvit Kung]. Maj:t rätt att besluta om inköp för ett belopp

af intill 5,000,000 kronor af sådana helt eller delvis i enskild ägo befintliga

vattenfall, som i den närmaste framtiden ansåges komma att

erfordras för drift af statens järnvägar och hvilkas inköp ej ansåges

kunna utan men för staten uppskjutas. Under sådana förhållanden vill

det synas utskottet, att fullgiltiga skäl förefinnas för att anse elektrifiering

af statsbanorna vara af Riksdagen i princip beslutad. Då vidare frågan

om elektrisk järnvägsdrift numera lärer kunna betraktas såsom i hufvudsak

tekniskt löst, har utskottet velat ansluta sig till hvad i statsrådsprotokollet

anförts angående angelägenheten af att sådan drift snarast

möjligt anordnas å någon större bansträcka, där man under regelbunden

trafik kunde få erfarenhet rörande systemets detaljer.

I sådant afseende har Kungl. Maj:t ansett lämpligt att i främsta

rummet välja bansträckan Kiruna—Riksgränsen, och har såsom skäl

härför anförts att denna handel till följd af dess ensartade trafik torde

vara särskild ägnad att gifva ett godt ekonomiskt resultat af dylik drift

äfvensom vara mindre beroende af de tågrubbningar m. m., som under

den första tiden ej torde kunna undvikas. Och har vidare såsom ett

skäl för att nu omlägga bansträckan ifråga till elektrisk drift fram
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

3

hållits, att man genom den på detta sätt ernådda förhöjningen af banans

trafikförmåga skulle kunna undvika en del kostnader förutom för förbättring

af banans tracé m. m. för anläggning af dubbelspår mellan

Torne träsk och Stordalen, hvilka arbeten eljest måste snarast utföras

för att kunna uppfylla statens åtagna förbindelser i fråga om transport

af malm. Enligt kontrakt med Luossavaara—Kirunavaara aktiebolag

har nämligen statsverket åtagit sig att årligen framforsla högst 3,750,000

ton järnmalm från Kiruna till Riksgränsen, hvartill kommer enligt särskilt

åtagande 100,000 ton malm för Tuoleovaara aktiebolag. Enligt

verkställda utredningar kunna på det nuvarande enkelspåret med ångdrift

högst 3,000,000 ton malm per år framforslas. Emellertid beräknas

transportmängden komma att år 1913 uppgå till 3,200,000 ton. För att

under sådana omständigheter kunna tillgodose trafikbehofvet skulle man

enligt hvad järnvägsstyrelsen meddelat nödgas bygga förenämnda dubbelspår,

hvilket beräknats kosta 3,000,000 kronor, och hvars årliga underhållskostnad

torde uppgå till 60,000 kronor.

Vidare skulle vid fortsatt ångdrift nödvändiggöras en ventileringsanordning

i Nuoljatunneln, beräknad till en kostnad af 120,000 kronor

jämte 8,000 kronors årlig driftkostnad. Hvad i detta afseende anförts

har synts utskottet vara af vikt för frågans bedömande. I förenämnda

motion har herr Furst, hvad beträffar den föreslagna omläggningen af

driften å banan till elektrisk, förklarat sig anse sådana betänkligheter

möta, att tiden ännu ej syntes vara inne för en sådan omläggning, och

har motionären därvid anfört, att undersökning i stället borde vidtagas

för att utröna om ej den ökade malmtrafiken med bättre ekonomisk

vinst för staten skulle kunna ombesörjas genom anskaffande af ett behöflig!;

antal lokomotiv af Mallet-typ.

Sedan utskottet af Konungen begärt befallning till järnvägsstyrelsen

att afgifva yttrande i anledning af hvad denna motion innehåller,

har här nedan intagna utlåtande i ärendet kommit utskottet

tillhanda:

»Järnvägsstjrrelsen får härmed, jämte remisshandlingarnas återställande,

afgifva underdånigt utlåtande i anledning af nådig remiss

den 28 innevarande månad angående en i Riksdagens Andra kammare

väckt motion af herr Th. Furst i anledning af Eders Kungl. Maj:ts

nådiga proposition om uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusfallen

i Stora Lule älf m. m.

Hvad först beträffar den af motionären omnämnda ånglokomotivtypen—Mallet—,

så är denna icke okänd för järnvägsstyrelsen. Typen

är af gammalt datum (1877 utfördes det första lokomotivet af denna typ

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

i Creuzot) och kali anses bestå af två sammanbyggda lokomotivmaskiner

med en gemensam ångpanna. Lokomotivtypen hav sm lämpligaste användning

på bandoler med mycket starka stigningar och samtidigt

lfa™ kurvor. Den har icke vunnit någon vidare spridning i tillropa,

men har däremot under senare tid hl.fvit mycket anvand , Amerika.

Lotta beror därpå, att trafiken på åtskilliga amerikanska jarnvagar

numera fordrar mycket starka och tunga lokomotiv, hvilka, om de skulle

utföras på vanligt sätt, blefvo omöjliga att framföra i de a banlinjerna

förekommande kurvorna, och måste därför lokomotivmaskineriet uppdelas

i tvenne med hvarandra ledbart förenade maskiner. . f.

Då järnvägsstyrelsen år 1907 beslöt anskaffandet af en kraftigare

lokomotivtyp, som skulle framföra malmtågen utan hjelp af påskjutande

lokomotiv å sträckan Abisko—Riksgränsen, togs äfven under omprofni g,

huruvida Mallet-typen skulle behöfva tillgripas eller om lokomotiv med

mindre inveckladt byggnadssätt kunde användas.

Då gränsen för malmtågens tyngd bestämmes af hallfastheten af

malm vagnarnas draginrättningar och denna enligt noggranna försök var

uppnådd vid den redan använda tågstorleken, 28 malmvagnar med 35

tons bärighet, så befanns det, att för denna tagvikt ett lokomotiv med

5 kopplade axlar och en adhesionsvikt af 85 ton skulle blifva tillfylles •

Ett sådant lokomotiv befanns vidare kunna utföras med erjVJjbas af

5 8 meter, som utan vidare är tillåten for a lmjen Kiruna Rik gräns

förekommande kurvor. Någon uppeldning af maskmeriet pa t^ ramverk

var således icke erforderlig, utan kunde den vanliga ko™*™™»

formen användas i stället för Mallet-typen, som genom sm mveddade

beskaffenhet medför flera tillfällen till maskinskador och gifvetvis stolle

underhållskostnad. . , k

Järnvägsstyrelsen beslöt sig således for en lokomotivtyp med 5

kopplade axlar, i hvilken lokomotivets hela vikt användes som adhesionsvikt

Lokomotiv af detta slag hafva nu sedan 1 U ar vant i anvand

ning och visat sig uppfylla alla fordringar pa ett synnerligen tillfredsställande

sätt. Besparingen i bränsle vid Jemförelse me en

nödvändiga anordningen med ett dragande och ett påskjutande lokor o

visade sig uppgå till 30 %, hvartill kommer besparing åt lokomotivpersonal,

underhållkostnader, stallplatser, kapital utlägg m. in.

P Någon som helst vinst genom att för den nu förekommande tagstorleken

af 28 vagnar använda lokomotiv af Mallet-typ ar således

att förvänta. Då R-lokomotiven, enligt hvad ofvan anlorts aro synn - lio-en bränslebesparande och då lokomotiven i fråga kosta omkring

100 000 kronor per stycket, vore det enligt järnvägsstyrelsens asikt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

5

tvärtom en stor misshushållning att för ungefär samma arbetseffekt

(Mallet-lokomotiven skulle enligt motionären draga 30 malmvagnar mot

R-lokomotivens 28) begagna lokomotiv, livilka utom större underhållskostnad

skulle betinga ett pris af öfver 150,000 kronor per stjmket.

Förutsättningen för att lokomotiv af Mallet-typ skulle vara lämpliga

å linjen Kiruna—Riksgränsen, vore, att malmtågens storlek väsentligen

kunde ökas. Som ofvan anförts, låter sig detta emellertid icke göra

utan en förändring af malmvagnarnas draginrättningar i syfte att förstärka

desamma. På grund af vagnarnas speciella konstruktion blefve

en sådan förändring både omfattande och dyrbar och skulle därjämte

förutsätta, att norska statsbanorna läte ombygga sina malmvagnar,

hvilket icke får antagas ske utan särskilda godtgörelser. Vidare skulle

vagnutbytet mellan linjen Kiruna—Riksgränsen och linjen Kiruna—

Gellivare—Luleå omöjliggöras, med mindre äfven de å den senare linjen

använda malmvagnarna omändrades. Då för närvarande finnes cirka

1,800 svenska och cirka 325 stycken norska malmvagnar, kommer eu

dylik förändring att medföra en utgift af inemot 2 V2 miljoner kronor.

Härtill kommer en ökad kostnad på grund af det nya slaget draginrättning

å de vagnar, som hädanefter komma att nyanskaffas.

Dessa omständigheter hafva af motionären icke tagits i beaktande.

Vidare anser järnvägsstyrelsen, att, äfven om det genom förändring

af draginrättningarna skulle vara möjligt öka malmtågens storlek,

t. ex. till 40 vagnar, sådana störa tåg, hvilka skulle hafva en

bruttotyngd utom lokomotivet af cirka 1,900 ton, skulle vara synnerligen

besvärliga och många gånger vanskliga att framföra, i det att,

då dragkraften är anbragt endast i framändan af tåget, vid bromsningar

och vid brytningar mellan stigningar och lutningar påfrestande ryckningar

mellan vagnarna icke skulle kunna undvikas. Vid elektrisk drift

är afsedt, att de 40 malmvagnar omfattande tågen skulle framföras af

tvenne lokomotiv, däraf ett dragande och ett skjutande, och skulle

någon öfverbelastning äfven af de nu använda draginrättningarna genom

en sådan anordning icke ifrågakomma, därigenom att föraren å det

dragande lokomotivet kontrollerar det påskjutande lokomotivet, så som

beskrifves å sid. 6 i nådiga propositionen nr 119 till innevarande års

Riksdag.

Motionären anför vidare några siffror för att visa, hvilken kolbesparing

som kan ernås med Mallet-lokomotiven, och anger sålunda, att

å Great Northern-banan i Förenta Staterna kolförbrukningen kunnat

medelst dylika lokomotiv nedbringas till 25.13 Ibs per 100 tonmil och

att i ett annat fall endast 22.04 lbs per 100 tonmil erfordrats. Han

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

säger vidare i sin motion, att denna bana, å hvilken dessa siffror erhållits,

har ungefär samma lutningsförhållanden som bandelen Kiruna—

Riksgränsen.

Ehuru det icke är möjligt att ur dessa lösryckta siffror, hvilka

afse amerikanska trafikförhållanden af helt annan natur än å riksgränsbanan,

draga några slutsatser, synes det dock järnvägsstyrelsen egendomligt,

att motionären velat anföra desamma såsom skäl för att påkalla

en jämförande driftkalkyl mellan å ena sidan ångdrift medelst Malletlokomotiv

och å andra sidan elektrisk järnvägsdrift. Järnvägsstyrelsen

har nämligen för ångdriften å riksgränsbanan icke ansett sig böra räkna

med högre kolförbrukning än 14.6 7 lbs per 100 tonmil eller endast

66.6 procent af den ofvan af motionären angifna lägsta siffran för kolförbrukning.

Bränsleförbrukningen å riksgränsbanan utgör för närvarande

något mera, men har styrelsen för att skärpa täflan för den elektriska

driften ansett sig böra antaga för ångdriften, att en minskning i kolförbrukning

kan möjliggöras genom användande å bandelen Kiruna—Riksgränsen

af öfverhettningslokomotiv af förberörda typ R, som redan nu

användas å bandelen Abisko—Riksgränsen.

Vidare torde i detta sammanhang förtjäna omnämnas, att just

ofvannämnda järnväg, nämligen Great Northern-banan, till hvilken

motionären beträffande Mallet-lokomotiven refererar, nu infört elektrisk

drift för trafiken genom Cascade-tunneln (belägen mellan stationerna

Skykomish-Leavenworth) och att järnvägen har för af sikt att utsträcka

denna elektriska drift att omfatta hela den af motionären omnämnda

57 engelska mil långa bansträckan Skykomish-Leavenworth. (Se vidare

härom i »Proceedings of ''The American Institute of Electrical Engineers

Nov. 1909 och Jan. 1910».)

Motionärens sätt att beräkna antalet erforderliga ånglokomotiv

kan styrelsen icke gilla. Då motionären sålunda föreslagit, att 30

vagnars tåg skulle framföras, och ansett, att därför skulle erfordras

endast totalt 8 lokomotiv, har järnvägsstyrelsen beräknat, att vid ångtåg

om 28 malmvagnar skulle vid den största transportmängden erfordras

36 malmtågslokomotiv, och anser järnvägsstyrelsen, att denna siffra på

antalet behöfliga lokomotiv är riktig. I motionen nämnes af motionären

äfven antalet 14, men torde, att döma af kostnadssumman för de behöfliga

lokomotiven, motionären funnit sig böra välja det lägre antalet,

men glömt utstryka det högre antalet, hvilket skulle hafva höjt kostnadssumman

med cirka 950,000 kronor. Motionären beräknar antalet behöfliga

lokomotiv genom att antaga, att malmtransporten är fördelad lika under

300 dagar af året, under hvilka dylika transporter enligt hans åsikt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 75. 7

kunna utföras. Emellertid är detta antagande icke riktigt, enär det

icke är möjligt eller ens fördelaktigt att ordna malmtrafiken med samma

tågantal både sommar och vinter. Visserligen har enligt gällande aftal

mellan . staten och malmbolagen staten fritagit sig från ansvar för den

minskning i den transporterade malmmängden, som kan uppstå, därest

icke malmbolagen med största möjliga jämnhet fördela malmafsändningarna

på årets särskilda månader, men de på platsen rådande naturförhållandena

äro dock sådana, att under minst 4 af vintermånaderna

antalet malmtåg icke lämpligen kan göras så stort som under sommarmånaderna.

Häraf följer, att den brist i transportmängden, som under

vintermånaderna uppstår, måste utjämnas genom ökadt antal tåg under

sommarmånaderna. Då, enligt hvad erfarenheten visat, såväl staten

som bolagen hafva fördel af denna anordning med ett större antal tåo*

under sommaren och en däremot svarande minskning af tågantalet

under vintern, finner järnvägsstyrelsen ur ekonomisk och praktisk synpunkt

goda skäl föreligga att vid största transportmängden vid ångdrift

räkna med ett antal malmtåg af upp till 16 per dygn.

För detta tågantal är det af järnvägsstyrelsen uppgifna lokomotivantalet

af 36 malmtågslokomotiv erforderligt.

Motionären vill vidare genom några citat visa, att de försök, som

i andra länder gjorts till elektrifiering af järnvägstrafik, lämnat långt

sämre ekonomiskt resultat, än beräkningarna visat. Emellertid torde

härvid böra beaktas, att på flera järnvägar elektrisk drift icke införts

för att nedbringa driftkostnaderna utan för att öka trafikmöjligheterna,

och att vidare åtskilliga järnvägar, särskildt i staden New-York inlöpande^

blifvit af myndigheterna ålagda att för att borttaga obehaget af röken

från lokomotiven införa elektrisk drift inom staden New-York och dess

förstäder. Då beräkningen på ökad trafik ibland slagit fel, är det ej

underligt, att en och annan järnvägsförvaltning uttalar sitt missnöje

öfver elektriska, driftens införande, men kunna å andra sidan anföras

järnvägsförvaltningar, hvilka genom införandet af elektrisk drift erhållit

synnerligen gynnsamma ekonomiska resultat, såsom London—Brighton

och Southco.ast-banan, Hamburg—Blankenese—Ohlsdorf-banan med flera.

.Vid riksgränsbanan äro förhållandena särskildt gynnsamma för

elektrisk drift. Man har nämligen där en trafik, som enligt fastställda

bestämmelser kommer att stegras på ett redan kändt sätt, och är trafiken

fördelad jämnt öfver den del af dygnet, då trafik pågår. Billig elektrisk

kraft står vidare till förfogande, under det att stenkolen hafva afgjord

tendens att stiga i pris, och de penningar, omkring 660,000 kronor per

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

år, som för dem betalas, gå till utlandet. Detta sistnämnda förhållande

ändras icke genom att följa motionärens förslag.

Äfven om strömkostnaden ungefär motsvarar kostnaden för de

stenkol, som vid ångdrift å banan erfordras, vinnas genom den elektriska

driften besparingar genom minskade utgifter för personal, reparationer

m. in.

Vid elektrisk drift ernås vidare en annan högst afsevärd fördel, i

det att hastigheten af tågen kan ökas, på grund af att å elektriska

lokomotiv inga obalanserade delar förekomma, som åstadkomma stötar

mot spåret, något som däremot är förhållandet vid ånglokomotiv. Styrelsen

har därför ansett sig kunna öka maximalhastigheten för malmtågen

från 40 till 50 kilometer i timmen. Men ej nog härmed. På

grund af hastighetskurvans form ökas också medelhastigheten. Det har

för Riksgräns banan visat sig, att under det att medelhastigheten för de

med ånglokomotiv framförda malmtågen nu utgör endast 25 kilometer

per timme eller 62,5 procent af maximihastigheten, så utgör medelhastigheten

vid elektrisk drift 38 kilometer eller 76 procent af maximihastigheten.

Under det att maximihastigheten ökats med 25 procent,

har sålunda medelhastigheten ökats med ej mindre än 52 procent. Un

ökning af tåghastigheten medelst ånglokomotiv skulle i hög grad öka

kolförbrukningen.

Motionären gör slutligen i sin motion följande uttalanden, som

likaledes böra beriktigas. Plan skrifver nämligen å sid. 1:

Ro) »Grundmotivet för den kungl. propositionen synes, enligt

hvad som anförts å sid. 5, vara nödvändigheten att öka trafikförmågan

å bandelen Kiruna—Riksgränsen. En sådan ökning angifves i kungl.

propositionen kunna ske på tvenne sätt, genom driftens elektrifiering

eller genom bibehållande af ångdrift, därvid det angifves vara nödvändigt

bysga ett dubbelspår om 33 kilometers längd, medan sådan spåranläggning

uppgifves blifva tills vidare obehöflig vid elektrifiering, af

driften. Från denna utgångspunkt och med de bjTggnads- och driftkostnader,

som baserade härpå uträknats, göras sedan jämförelsekalkyler

mellan ångdrift och elektrisk drift», och vidare på ett annat ställe i

motionen, sid. 5:

2:o) »Visserligen kan ju framhållas, att många förbättringar sett

dagen, sedan dessa uttalanden gjordes, men äfven om man erkänner

detta, möta i detaljan ordningarna frågor af rent teknisk art, som ej

kunna annat än väcka betänksamhet, och vill jag därvid framhålla anordningarna

för upphängning af kontakttråden, om hvilka olika meningar

lära råda bland sakkunniga.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

9

Hvad det första af dessa uttalanden beträffar, framgår af bilaga

nr 9 till järnvägsstyrelsens underdåniga skrifvelse (sid. 118-—121 i nådiga

propositionen 119), att inga poster äro upptagna för anläggningskostnad,

ränta, afskrifning och underhåll af ofvannämnda dubbelspår. I sin

underdåniga skrifvelse har järnvägsstyrelsen nämligen sagt (sid. 97 i

nådiga propositionen), att erfarenheten möjligen kommer att visa, att

dubbelspåret ej alls behöfves vid elektrisk drift. Med hänsyn härtill

har järnvägsstyrelsen ej upptagit ofvannämnda dubbelspår i beräkningarna

men väl omnämnt anläggningskostnad och driftkostnader för detsamma.

Vidkommande slutligen yttrandet ofvan 2:o) vill järnvägsstyrelsen

endast hänvisa till de stränga garantier för driftsäkerhet och underhållskostnader,

som de elektriska firmorna enligt kontraktet åtaga sig,

samt att just firman Siemens-Sehuckert Werke är den, som för sina

kontaktledningskonstruktioner vunnit särskildt erkännande. Järnvägsstyrelsen

tiar icke heller för sin del underlåtit att vid de fleråriga försöken

nn elektrisk drift noga studera alla detaljfrågor, äfven de som

röra olika ätt för upphängning af kontakttråden.

Olika meningar lära väl för öfrigt vara rådande bland sakkunniga

på alla områden, icke minst i fråga om Mallet-lokomotiven.

På gr nd af hvad sålunda anförts får järnvägsstyrelsen under

framhållande

dels däraf att den föreslagna jämförelsen mellan Mallet-lokomotiv

och elektrisk drift blir mer till den elektriska driftens fördel än den

jämförelse mellan ångdrift och elektrisk drift, som af styrelsen redan

framlagts i styrelsens underdåniga skrifvelse af den 14 januari 1910,

dels af att den af styrelsen framlagda ekonomiska kalkylen tydligt

visar en vinst för den elektriska driften, och att dessa kalkyler ej grunda

sig på uppskattning utan på fullkomligt säkra underlag och

dels slutligen af att grundmotivet för förslaget är att utnyttja

inhemsk kraftkälla för järnvägsdriften, i underdånighet förklara, att

motionärens hemställan enligt järnvägsstyrelsens åsikt icke förtjänar

afseende.

Stockholm den 29 april 1910.

Underdånigst

F. W. II. Pegelotv.

Viktor Klemming. Ivar Virgin. Ivan ÖfverholniJ)

föredragande.

Bih. till Biksd. Prof. 1910. 4 Samt. 1 Afd. 60 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

Hvad motionären sökt göra gällande i fråga om lämpligheten att

i stället för driftens omläggning inköpa lokomotiv af den i motionen

omhandlade typ, har synts utskottet vederlagdt af järnvägsstyrelsens anförda

yttrande. De betänkligheter i öfrigt, som af herr Furst i motionen

framhållits, hafva ej heller synts så grundade, att utskottet däraf kunnat

vinna öfvertygelse om olämpligheten att nu företaga ifrågasatt elektrifiering.

En afse värd trygghet för utförbarheten af den ifrågasatta elektrifieringen

har utskottet funnit i den omständigheten, att de på detta

område synnerligen framstående och ansedda firmor, med hvilka man

aftalat om densamma, ansett sig kunna lämna så starka garantier som

de erbjudna.

När utskottet sålunda kommit till den meningen, att en omläggning

till elektrisk drift af ifrågavarande handel bör ske, har det

gällt för utskottet att bilda sig en uppfattning angående hvilket af de

angifna förslagen härtill må vara med statens intresse mest förenligt.

I sådant afseende vill utskottet till en början erinra hurusom

det af järnvägsstyrelsen framlagda, af herr Olsson i förenämnda

motion upptagna förslaget, afseende eu kraftstation förlagd vid Amkkokoski

är uppgjordt och beräknadt att i främsta hand kunna tillhandahålla

för järnvägens drift erforderlig kraft. Vid uppgörandet däremot

af det andra föreliggande förslaget, med en kraftstationsanläggning i

Porjus, har man åsyftat ej endast att kunna leverera kraft för järnvägens

drift utan jämväl att kunna i afsevärd utsträckning tillgodose industriella

kraftbehof.

Kostnaden skulle enligt Porjusförslaget uppgå till 21,500,000 kronor

och enligt Vakkokoskiförs laget till 13,855,000 kronor, hvilket således

utvisar eu afsevärd skillnad till förmån för det senare förslaget. Härfö

rutom skulle jämväl såsom skäl för detta förslag kunna åberopas, att

det medför större vinst å järnvägsdriften, detta beroende därpå, att,

ehuru jämväl genom den föreslagna kraftstationsanordningen vid Porjusfallen

vinst skulle uppstå å järnvägsdriften, denna vinst dock i viss mån

komrae att reduceras genom den förlust som man beträffande den för

uthyrning af kraft afsedda trefas anläggningen måste beräkna under den

första tiden, innan ännu full afsättning af kraft vunnits. Emellertid

kommer jämväl Porjusförslaget att allt ifrån början lämna vinst. Till

förmån för Vakkokoskiförslaget skulle äfven kunna anföras det förhållandet,

att detta klöfver kortare anläggningstid än Porjusförslaget,

enligt hvilket kraftanläggningen beräknas vara färdig tidigast hösten

1914, under det Vakkokoskiverket anses kunna sättas i drift i början af

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 15.

11

år 1913. Detta förhållande har utskottet dock icke ansett böra tillmätas

alltför stor betydelse, då Luossavaara-Kirunavaarabolaget på af järnvägsstyrelsen

framställd förfrågan förklarat sig icke hafva någon erinran

att göra däremot, att, därest den ifrågaställa elektrofieringen beslutades

innevarande år, den malmkvantitet, som öfverskjuter 3,000,000

ton, eller bandelens Kiruna—Riksgränsen transportförmåga vid ångdrift,

under högst två år fraktas öfver Luleå i stället för öfver Narvik. Visserligen

skulle denna omlastning af malmtrafiken betinga en del anläggningar

å linjen Kiruna—Svartön, men härvidlag bör man enligt utskottets

mening bemärka den afsevärda fördel, som ligger däri, att möjlighet

därigenom beredes för malmens befraktning i svensk hamn. Mot förslaget

om kraftstationens förläggande till Porjusfallen skulle vidare

kunna åberopas den omständigheten, att afståndet från Kiruna, därifrån

järnvägens motorledningar skulle utgå, till Porjus är väsentligt större

än från förstnämnda ort till Vakkokoski. Till följd af detta längre

afstånd måste nämligen ledningarna gifvas en högre spänning, hvilket

å sin sida också onekligen medför större risk. I detta afseende har

emellertid i statsrådsprotokollet framhållits att Porjusfallen ligga närmare

Gellivara, där sannolikt stor efterfrågan på kraft kommer att uppstå

och närmare järnvägslinjen Gellivara—Luleå, hvilken väl också torde

komma att i framtiden elektrifieras, samt närmare den svenska kusten

med dess industrier.

Äfven om sålunda, såsom af det nu anförda framgår, vissa skäl

tala för kraftstationens förläggande till Vakkokoski, af hvilka skäl det

mest tungt vägande torde vara fotadt på skillnaden i kostnaden till

Vakkokoski för slagets förmån, har dock utskottet vid denna frågas pröfning

vunnit öfvertygelse därom, att beslut i enlighet med Porjusförslaget skulle

vara att förorda. Därvid har utskottet till en början fäst sin uppmärksamhet

vid det förhållande, att en reglering af vatteneffuseringen.

från Torne träsk skulle gifva anledning till erinringar från strandägarna,

vid Torneälf, hvilka i hvarje fall skulle kunna afsevärdt fördröja anläggningens

utförande. Men i främsta rummet har för utskottet i detta

afseende varit afgörande de utomordentligt störa utvecklingsmöjligheter,

som Porjusförslaget innebär i jämförelse med det andra förslaget.

Eu kraftanläggning vid Vakkokoski skulle väl vara tillräcklig för

nu ifrågavarande handels kraftbehof och torde väl också — om ock ej

med säkerhet — kunna beräknas i allmänhet få något kraftöfverskott att

leverera för industriella behof. Men nå^ra ytterligare möjligheter äro

ej där till finnandes. Vid Porjusfallen åter äro förhållandena väsentligt

olika. Såsom i statsrådsprotokollet erinrats, skulle den därstädes före
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

slagna kraftstationen icke endast kunna leverera erforderlig kraft för

järnvägens trafikbehof utan äfven tillgodose malmbolagens behof af

sådan kraft. Tager man därtill i betraktande de oerhörda utvecklingsmöjligheter,

som Porjusförslaget dessutom erbjuder, i det att statsverket

disponerar så godt som hela vattenkraften i Lule älf, synes det utskottet,

att man vid ett bedömande af frågan ur nationalekonomisk synpunkt ej

kan underlåta att gifva detta förslag företrädet. Enligt hvad af framstående

fackmän inom järnvägsindustriens område uttalats, kan frågan

om elektrisk malmsmältning numera anses vara nära sin lösning ej

blott i tekniskt utan äfven i ekonomiskt hänseende. De afsättningsmöjligheter,

som under förutsättning af frågans lyckliga lösning skulle

uppstå och den mäktiga häfstång för uppkomsten och tillväxten af

industri i dessa trakter, som skulle innebäras af en kraftstationsanläggning

i enlighet med Kungl. Maj/ts förslag, synas utskottet ej få lämnas obeaktade,

utan finner sig utskottet med stöd af hvad sålunda anförts höra

tillstyrka hvad Kungl. Maj:t i detta afseende föreslagit.

Hvad af Kungl. Maj:t i öfrigt föreslagits har ej heller gifvit

utskottet anledning till någon erinran.

I sammanhang härmed har utskottet velat erinra om, att i den

emellan svenska staten samt Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag, aktiebolaget

Glellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund

träffade överenskommelser angående viss grufdrift in. m. är föreskrifvet,

att därest det fraktbelopp, Luossavaara-Kirunavaara aktiebolag

har att erlägga för transport å järnvägen Gellivare—Riksgränsen, något

år ej skulle uppgå till sammanlagda beloppet af kostnaden för nämnda

järnvägs drift och underhåll jämte fem procent å dåvarande eller blifvande

anläggningskostnad för samma järnväg, bolaget skall i allt fall för

sådant år betala eu summa, som motsvarar detta sammanlagda belopp;

och är gifvetvis denna bestämmelse gällande äfven vid det förhållande

att järnvägen omlägges för elektrisk drift.

Beträffande slutligen den af herr Furst i hans föreniimnda motion

gjorda framställning därom, att de medel, som anvisades för ifrågavarande

ändamål, skulle af vederbörande styrelse förräntas efter 4 procent

samt att amortering af samma medel skulle äga rum efter fastställd

amorteringsplan, har utskottet ej ansett att en sådan bestämmelse nu

lämpligen bör träffas, men vill utskottet uttala såsom sin uppfattning,

att det för bedömande af företagets bärighet vore lämpligt, att de belopp,

som å detsamma blifva nedlagda, betraktas såsom lån till företaget att

af detsamma så snart förhållandena sådant tillåta förräntas och amorteras

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

samt att det enligt utskottets mening vore önskvärdt, att en plan härför

redan nu blefve uppgjord.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts

förevarande framställning och med afslag å herrar

Olssons och Fursts motioner, den sistnämnda i hvad

den innebär förslag om afslag å Kungl. Maj:ts proposition,

. må för uppförande af en elektrisk kraftstation

vid Porjusfallen i Stora Lule älf och i sammanhang

därmed anläggning af järnväg mellan Gellivare

och Porjus samt för öfriga erforderliga åtgärder i och

för införande af elektrisk drift å bandelen Kiruna—

Riksgränsen bevilja ett anslag af 21,500,000 kronor

och däraf till utgående från riksgäld skontoret anvisa

för år 1910 4,915,000 kronor samt för år 1911 2,650,000

kronor; samt

b) att herr Fiirsts förevarande motion, i hvad

den afser bestämmelse angående förräntande af till

ifrågavarande anläggning anvisade medel samt angående^

amortering af samma medel, för närvarande

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Angående sättet för anskaffande af förenämnda belopp 21.500,000

kronor kommer utskottet att framdeles afgifva yttrande.

Stockholm den 12 maj 1910.

På statsutskottets vägnar:

G. BILLING.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

Reservation:

af herrar P. Olsson och J. A. Sjö, hvilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Då utskottet sålunda bildat sig den uppfattningen, att en omläggning

af ifrågavarande bansträcka till elektrisk drift skulle vara med statens

intresse förenlig, har det för utskottet gällt att pröfva hvilket af de

föreliggande förslagen, med kraftstation förlagd i enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag till Porjus eller enligt det af järnvägsstyrelsen framlagda,

af herr Olsson upptagna förslaget till Vakkokoski, må vara att föredraga.

I detta afseende har utskottet till en början fäst sig vid den afsevärda

skillnaden i kostnad mellan 21,500,000 och 13,855,000 kronor,

som förefinnas beträffande dessa förslag. Det vill då synas utskottet

förenligt med klok förtänksamhet, att vid denna anläggning, hvilken,

äfven om såsom förut anförts frågan om elektrisk järnvägsdrift lärer få

anses vara i hufvudsak tekniskt löst, likväl i visst afseende måste betraktas

såsom ett försök, offra det mindre beloppet. Dessutom synes

förslaget med kraftstation vid Vakkokoski utskottet jämväl ur åtskilliga

andra synpunkter vara att föredraga framför förslaget om anläggningens

förläggande till Porjus. Vakkokoskiförslaget, enkom afsedt lör järnvägsdrift,

lämnar af samma järnvägsdrift eu större vinst för statsverket

än en anläggning vid Porjus, hvilken äfven om jämväl där järnvägsdriften

medför vinst, likväl får denna väsentligt minskad därigenom

att den för kraftuthyrning afsedda trefasanläggningen till en början

gifvetvis måste medföra förlust. PTtskottet anser ej denna omständighet

vara af beskaffenhet att höra förbises.

Jämväl har utskottet uppmärksammat det förhållande, att spänningen

å ledningen från Porjus till Kiruna, till följd af det 100 kilometer längre

afståndet mellan dessa orter, måst sättas högre än i ledningen mellan

Vakkokoski och Kiruna. Den ökade risk, som en sådan längre lednings

höga spänning, i detta fall uppgående till 80,000 volt, innebär, har synts

utskottet i och för sig tala emot anläggningens utförande i enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag.

Beträffande härefter det hufvudskäl, som anförts för Porjusförslaget,

nämligen att detta förslag innebure så stora möjligheter till kraftleverans

ej endast för järnvägsdrift, utan jämväl för industriella behof redan i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

15

anläggningens första skede, och Indika möjligheter skulle genom reglering

af Lule älf kunna nå en storartad utveckling, har utskottet visserligen

icke något att erinra mot hvad i sådant afseende anförts, men vill utskottet

uttala att ingen säkerhet finnes för att den summa, 5,000,000

kronor, som af vattenfallsstyrelsen uppgifvits erforderlig för framtida

reglering af Porjusfallen, ej kan komma att blifva väsentligt högre. Det

har synts, utskottet lämpligare att nu för omläggning af riksgränsbanan

till elektrisk drift i första hand använda sig af Vakkokoskifallet, hvilket

onekligen är för detta ändamål mera välbeläget än Porjusfallen. Dessa

senare äro däremot med sitt sydligare läge närmare industricentra bättre

lämpade för leverans af kraft till industriella behof. Vid sådant förhållande,

och då därjämte Vakkokoski, därest det ej toges i bruk för

ifrågavarande ändamål, med hänsyn till dess läge ej lärer komma till

någon användning, vill det synas utskottet, som skulle frågan på det

bästa sätt lösas, därest beslut nu fattades om kraftstationens anläggning

i enlighet med herr Olssons förslag. Skulle det sedermera visa sig, att

de afsättningsmöjligheter till industrien af elektrisk kraft, hvarom i statsrådsprotokollet

anförts, verkligen föreligga, äfvensom att elektrifiering af

annan statsbanesträckning bör åvägabringas, lärer Kungl. Maj:t enligt

utskottets förmenande icke underlåta att för Riksdagen framlägga förslag

om anläggande därstädes af en efter behofvet lämpad kraftstation,

afsedd att leverera kraft för sådant ändamål.

Då utskottet på grund af hvad sålunda anförts ansett sig böra

förorda bifall till herr Olssons förslag, har utskottet emellertid velat

ifrågasätta huruvida icke redan från början tryggande aftal böra träffas

till undvikande af framtida ersättningsanspråk från strandägare vid

Torne älf.

_ I sammanhang härmed-----se alt. 1--redan nu blefve

uppgjord.

Utskottet hemställer,

a) att Riksdagen, med afslag å Kungl. Maj:ts

ifrågavarande proposition och med bifall till såväl herr

Olssons i ämnet väckta motion, som herr Fursts förenämnda

motion i hvad den innebär förslag om afslag

å Kungl. Maj:ts proposition, må för uppförande sedan

af en elektrisk kraftstation vid Vakkokoski och för

anläggande i sammanhang därmed af järnväg mellan

Vakkokoski och Kiruna samt för öfriga erforderliga

åtgärder i och för införandet af elektrisk drift å ban
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande Nr 75.

delen Kiruna—Riksgränsen, bevilja ett anslag af

13,855,000 kronor och häraf till utgående från riksgäldskontor

anvisa för år 1910 4,404,000 kronor

samt för år 1911 4,045,000 kronor.

b) att herr Fursts förevarande motion, i hvad

den afser bestämmelse angående förräntande af till

ifrågavarande anläggning anvisade medel samt angående

amortering af samma medel, för närvarande

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Angående sättet för anskaffande af förenämnda belopp 13,855,000

kronor kommer utskottet framdeles att afgifva yttrande.»

Det skulle här antecknas, att herrar A. Wiklund och K. V. Rydén

icke deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

% statsutskottets utlåtande nr 75.

Å sid. 15 rad. 28 står: — — se alt. 1 — —

läs: — — ( = utskottets förslag)

)> ))•»''» 5 och 4 nedifr. står: för uppförande

läs: för uppförande

sedan af

af

Bik. till Jiiksd. Prof. 1910. 4 Sami. 1 Afd. 60 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1910:151 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande af en elektrisk kraftstation vid Porjusf''allen i Stora Lule älf. s. 1 i texten