Betänkande, i anledning af väckt motion om förslag till ändrad lydelse af 3 § 6 mom. i förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894.
1911-03-17 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1911:11, Betänkande, i anledning af väckt motion om förslag till ändrad lydelse af 3 § 6 mom. i förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
1
Nr 11.
Ankom till Riksdagens kansli den 18 mars 1911 kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förslag till ändrad
lydelse af 3 § 6 mom. i förordningen angående mantalsskrifning
den 6 augusti 1894.
Uti en inom Första kammaren väckt motion, nr 11, kar herr Nyström
föreslagit, att Eiksdagen för sin del måtte besluta, att 3 § 6 mom. af
kungl. förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894 skall
erhålla följande lydelse:
6 mom. Den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet
eller i följd af uppdrag, lämnadt af Eiksdagen, eller såsom af
Kungl. Maj:t utsedd ledamot af kommitté eller kommission eller såsom till
departement inkallad sakkunnig, å annan ort sig uppehåller, må ej af sådan
anledning där mantalsskrifvas; statsråd må vara mantalsskrifven i den ort,
där han var bosatt, då han utnämndes till statsråd.
Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:
»I Kungl. Maj:ts förordning angående mantalsskrifning 3 § 1 mom. stadgas:
’En hvar skall mantalsskrifvas, där han är bosatt. Uppehåller sig
någon under olika delar af året inom särskilda mantalsskrifningsdistrikt,
betraktas han såsom bosatt i det distrikt, där han vistas under sådana förhållanden,
att han med afseende å tjänst, verksamhet eller andra omständigheter
bör anses därstädes hafva sitt egentliga hemvist.’
Denna bestämmelse kompletteras i 6 mom. samma § sålunda: ''Den,
som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet eller i följd
Bihang till Riksd. Prot. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 11 Höft. (Nr 11). 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
af uppdrag, lämnadt af Eiksdagen, å annan ort sig uppehåller, må ej af
sådan anledning där mantalsskrifvas’.
Det torde kunna anses säkert, att nyssnämnda undantag från den allmänna
regeln för mantalsskrifningsort i fråga om den, som i följd af uppdrag,
lemnadt af Eiksdagen, vistas å annan ort än där han är mantalsskrifven,
har sin grund uti omsorgen, att den ledamot af Andra kammaren,
som väljes till ledamot af banko- eller riksgäldsfullmäktige, ej genom
att mottaga ett sådant uppdrag måtte gå miste om sin valbarhet till riksdagsman
i hemorten. Stadgandet medför, som bekant, likväl äfven för justitieombudsmannen
rätt att vara mantalsskrifven annorstädes än i Stockholm.
Nödvändigheten af det nämnda undantaget för personer, som af Eiksdagen
mottagit ett sådant uppdrag som ledamotskap i banko- eller riksgäldsfullmäktige,
torde icke behöfva närmare uppvisas, helst som det stod
klart för dem, som stiftade mantalsskrifningsförordningen.
Emellertid finnes det uppdrag af ett annat slag, hvilka, enligt min
mening, med alldeles samma nödvändighet böra medföra undantag från
regeln att ’en hvar skall vara mantalsskrifven, där han är bosatt’. Jag
menar medlemskap i af Kungl. Maj:t tillsatta kommittéer och kommissioner
eller förordnande såsom sakkunnigt biträde inom ett departement. Att
hittills icke lagstiftningen haft anledning att göra något undantag från
den allmänna regeln för dem, som i följd af dylikt uppdrag, lämnadt af
Kungl. Maj:t, uppehåller sig å annan ort, beror väl därpå, att sådana
uppdrag ansetts vara af ''tillfällig beskaffenhet’ och sålunda falla under
momentets nuvarande lydelse. Enligt min uppfattning måste de äfven
anses såsom tillfälliga, äfven om de äro af den natur, att de tvinga de
personer, som erhållit dem, att under största delen af året uppehålla sig
å annan ort, än där de äro mantalsskrifna. Ty längden af ett sådant
uppdrag eller antalet af gifna uppdrag kan icke inverka på deras natur
af att vara tillfälliga. Om t. ex. ett kommittéuppdrag, som varar några
veckor, allmänt erkännes såsom tillfälligt, måste med samma rätt ett sådant
uppdrag, som varar ett helt år eller mer, vara tillfälligt; och på samma
sätt, om en person successivt erhåller flera sådana uppdrag, måste hvart
och ett anses tillfälligt, äfven om de tillsammans tvinga vederbörande att
vistas på främmande ort en längre tid.
Emellertid har den administrativa rättskipningen i ett kändt fall uttalat
en annan mening, hvilken möjligen för framtiden kan blifva normerande,
om icke lagstiftningen förtydligar, huru nyssnämnda stadgande i
kungl. förordningen om mantalsskrifning bör tolkas. Kammarrätten har
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
3
nämligen i utslag af 21 juli 1910 förklarat om en person, som under
åren 1908 och 1909 af Kungl. Maj:t utsetts till ledamot i flera kommittéer,
att som nämnde person ''under dessa år, utom för riksdagsmannaskap,
för flera olika uppdrag* uppehållit sig i Stockholm, alltså, och då
med afseende på hvad i målet förekommit (personens) vistelse i Stockholm
icke är att hänföra till sådant tillfälligt uppehåll, som afses i 3 § 6 mom.
af förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894, utan han
måste anses därstädes under ifrågavarande år haft sitt egentliga hemvist,
jämlikt 3 § 1 mom. i berörda förordning, bort för år 1909 föras i mantal
i Stockholm, finner kungl. kammarrätten skäligt att, med ändring af
öfverståthållareämbetets i polisärenden öfverklagade utslag, förklara Stockholm
vara (nämnda persons) mantalsskrifningsort för år 1909’. Med åberopande
af nämnde utslag har Stockholms stads mantalsnämnd i besvär
yrkat på hans mantalsskrifvande i Stockholm äfven för år 1910, och det
är väl sannolikt, att kammarrätten skall godkänna detta yrkande. Därmed
skulle denne person vara beröfvad valbarhet till Andra kammaren i
den valkrets, som han hittills tillhört och representerat.
Det är, enligt min mening, alldeles uppenbart, att om den af kammarrätten
företrädda uppfattningen blefve gällande, så skulle det falla sig ytterst
svårt för Kungl. Maj:t att erhålla de medlemmar i kommittéer och kommissioner,
som han i hvarje fall funne lämpligast, ty om den riksdagsman,
som mottager ett sådant uppdrag, riskerar att därigenom förlora sin plats
i kammaren, så lärer det icke vara svårt att inse, att de fleste komme
att afböja anbudet att ingå i en kommitté. Jag ber att i detta sammanhang
få erinra om att för närvarande sitter en kommission, den s. k.
civilkommissionen, som är utsedd för högst 5 år, och hvars fleste medlemmar
största delen af året måste uppehålla sig utom sin mantalsskrifningsort.
Det kan gifvetvis icke vara meningen, att Kungl. Maj:t genom
att utse en andralcammarledamot till medlem i denna eller annan likartad
kommitté skulle kunna aflägsna honom ur kammaren.
Det torde alltså vara nödvändigt att gifva 3 § 6 mom. af förordningen
angående mantalsskrifning en sådan lydelse, att dylika eventualiteter
undvikas.
Under senare tider har det emellertid visat sig, att ytterligare ett
undantag från den allmänna regeln om mantalsskrifningsort kan vara på
-
Alla, såsom nämndt, liimnade af Kungl. Maj:t.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
kallad. Jag afser härmed frågan om statsråds mantalsskrifning. Sedan
det blifvit regel, att statsråden rekryteras hufvudsakligen med riksdagsmän,
har det framstått såsom en verklig olägenhet, att andrakammarledamöter,
som inkallats i statsrådet, genom att de måste mantalsskrifvas i Stockholm
förlora valbarhet i sin gamla valkrets och sålunda ej längre kunna behålla
sin plats i kammaren. Man kan mycket väl tänka sig, att under vissa
förhållanden detta kan medföra svårigheter för att få den lämpligaste att
åtaga sig ett uppdrag, hvars varaktighet kan blifva ganska kort, men som
dock kan utesluta honom ur den kammare, där han helst vill sitta och
där han arbetat sig till inflytande. Det är endast en mycket ofullständig
ersättning en sådan man erhåller, om han väljes till ledamot af Första
kammaren, där han kommer i en helt annan, delvis främmande miljö och
där det i bästa fall måste åtgå tid för honom att vinna den ställning, som han
hade i Andra kammaren. I det enda land, hvarest liksom hos oss bostadsband
ingår ibland valbarhetsvillkoren, nämligen i Norge, äro visserligen icke
statsråd valbara till stortinget, men f. d. statsråd äro däremot valbara öfver
hela landet utan inskränkning af det bostadsband, som för öfrigt gäller för
valbarhet. Man har på detta sätt velat förvärfva dem till stortinget, när
de upphört att vara statsråd, medan hos oss statsråds valbarhet till Andra
kammaren faktiskt upphör icke blott under den tid de äro statsråd utan
äfven, under ogynnsamma förhållanden, flere år därefter.
Olägenheterna häraf både för statsråden personligen och för Riksdagen
hafva så ofta framhållits och för öfrigt under de senare åren i flere fall
framträdt så iögonenfallande, att det icke torde vara behörigt att här vidare
orda därom. Då å andra sidan inga olägenheter eller konstitutionella betänkligheter
synas vara förbundna med en ändring af det missförhållande,
som i detta fall hittills varit rådande, vågar jag äfven föreslå en sådan
ändring i 3 § 6 mom. af mantalsskrifningsförordningen, att statsråd må
erhålla rätt att vara mantalsskrifna i den ort, där de vid utnämningen till
statsråd voro bosatta.
Då emellertid vissa uppdrag af formellt tillfällig natur gifvas af Kungl.
Maj :t, som icke böra falla under bestämmelserna i. 3 § 6 mom. af nämnda
förordning (t. ex. rektorsförordnande på fem år m. fl.), så torde momentet
böra omarbetas så, att det otvetydigt angifver, hvad jag här ofvan afsett.
Anhållande, att vederbörande utskott måtte taga denna sak i nödigt öfver
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
5
vägande, om det eljes finner detta förslag värdt sitt tillstyrkande, har jag
här nedan endast förslagsvis formulerat momentet i fråga.»
De af motionären föreslagna ändringarna i 3 § 6 mom. af gällande
mantalsskrifningsförordning afse två skilda syften, nämligen dels att vissa
af Kungl. Maj:t eller enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande meddelade uppdrag
af närmare angifven beskaffenhet, äfven om de föranleda längre tids
vistelse å annan ort än bosättningsorten, icke må föranleda mantalsskrifning
å den andra orten, dels ock att statsråd må äga vara mantalsskrifven
i den ort, där han vid utnämning till statsråd varit bosatt.
Vidkommande framställningen i dess förra del vill utskottet till en
början erinra om hvad mantalsskrifningsförordningen för sådana fall föreskrifver.
Hufvudregeln i fråga om mantalsskrifning finnes uttryckt i förordningens
3 § 1 mom., första stycket, som lyder: Enhvar skall mantalsskrifvas
där han är bosatt. Ett närmare utförande för vissa speciella fall
erhåller denna bufvudregel, då i samma paragrafs 6 mom., första stycket,
stadgas, att den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet
eller i följd af uppdrag, lämnadt af Eiksdagen, å annan ort sig uppehåller,
ej må af sådan anledning där mantalsskrifvas. För att någon med
stöd af detta moment skall kunna mantalsskrifvas i den ort, utom hvilken
han för tillfälliga uppdrag eller uppdrag af Eiksdagen uppehåller sig,
kräfves sålunda alltid, att han kan anses vara i berörda ort fortfarande
bosatt.
Efter denna erinran har utskottet att öfvergå till en närmare pröfning
af motionärens förslag i ifrågavarande del. På sätt framgår af motionen
har detsamma föranledts af ett speciellt, af motionären angifvet fall, då
en ledamot af Eiksdagens Andra kammare, hvilken innehade statstjänst
å ort utom Stockholm men i följd af åtskilliga af Kungl. Maj:t meddelade
uppdrag vistats i hufvudstaden, genom utslag af kammarrätten
förklarats böra å sistnämnda ort mantalsskrifvas. För att förebygga
ett återupprepande af en sådan utgång i liknande fall har motionären,
som ansett berörda utslag vittna om att kammarrätten funnit ifrågavarande
af Kungl. Maj:t gifna uppdrag i det fall, målet gäller, icke kunna hänföras
till sådana uppdrag af tillfällig natur, hvarom stadgas i mantalsskrifningsförordningens
. 3 § 6 mom., föreslagit, att i berörda moment
måtte införas en bestämmelse, som tydligt angifver, att hvad som enligt
momentet gäller beträffande tillfälliga uppdrag alltid skall gälla i fråga
om sådana uppdrag som medlemskap i af Kungl. Maj :t tillsatta kommittéer
Utskottet.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
och kommissioner äfvensom förordnande såsom sakkunnigt biträde inom
ett departement.
Beträffande dylika uppdrag uttalar motionären själf den meningen, att
desamma böra anses såsom tillfälliga uppdrag, äfven om de äro af den
natur, att de tvinga de personer, som erhållit dem, att under största delen
af året uppehålla sig å annan ort än den, där de äro mantalsskrifna. I
anslutning härtill vill utskottet såsom sin uppfattning uttala, att uppdrag
af ifrågavarande natur alltid äro att anse såsom tillfälliga, oberoende af
den tid, under hvilken desamma föranleda uppdragsinnehafvaren att vistas
utom hemorten. Yid den granskning, utskottet underkastat det af motionären
åberopade fallet, har utskottet icke heller funnit, att kammarrätten
i sitt af motionären anförda utslag uttalat någon härifrån afvikande mening.
Fastmer torde kammarrättens utslag grunda sig på den uppfattningen,
att den ifrågavarande personen icke kunde anses fortfarande
vara bosatt å sin förra mantalsskrifningsort, hvarföre någon tillämpning af
3 § 6 mom. öfverhufvud icke kunde komma ifråga. Yid sådant förhållande
skulle man tydligen genom ändringar af 6 mom. i af motionären afsedd
riktning icke vinna ett annat bedömande af ett liknande fall som det
anförda. Icke heller torde berörda utslag böra föranleda de konsekvenser,
som af motionären befaras.
Utskottet hyser sålunda den uppfattningen, att momentet i dess
nuvarande lydelse redan omfattar de fall, motionären föreslagit att där
särskildt upptaga, samt att följaktligen enhvar, som till följd af sådana
uppdrag, som af motionären afses, vistas utom hemorten, genom samma
moments bestämmelse tillförsäkras rätt att där alltfort vara mantalsskrifven,
gifvetvis under den förutsättning att med nämnda ort bevaras
sådan förbindelse, att uppdragsinnehafvaren kan anses vara därstädes fortfarande
bosatt.
Med afseende å hvad sålunda anförts, finner sig utskottet sakna tillräckliga
skäl att tillstyrka motionärens framställning i förevarande del.
Hvad vidare angår motionärens förslag, i hvad det afser att åt ledamöter
af Andra kammaren från valkrets utom Stockholm, hvilka utnämnts
till statsråd, bereda fortfarande valbarhet i den valkrets, som de tillhört
vid tiden för utnämningen, förtjänar först erinras om en vid 1910 års
riksdag väckt motion, hvilken afsåg sådan ändring i riksdagsordningens
§ 19, att åt statsråd äfvensom förutvarande statsråd skulle beredas valbarhet
till Andra kammaren inom alla landets valkretsar. Konstitutionsutskottet
uttalade i sitt i anledning af denna motion afgifna utlåtande starka
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
7
betänkligheter mot en sådan rubbning af den i afseende å valbarhet till
Andra kammaren grundläggande bestämmelsen om bostadsbandet, som motionären
ifrågasatt, och utskottet ställde sig därför bestämdt afvisande mot
motionärens förslag. Utskottet ville däremot icke bestrida, att den omständigheten,
att utnämning till statsråd för en i valkrets utom Stockholm
vald ledamot af Andra kammaren kunde medföra förlust af valbarhet i
samma valkrets, kunde innebära en olägenhet. Om en förändring i syfte
att afhjälpa denna olägenhet skulle befinnas önskvärd, ansåg utskottet
emellertid, att densamma lämpligast skulle genomföras genom en ändring
af mantalsskrifningsförordningen, i hvilket sammanhang utskottet erinrade
därom, att liknande undantagsbestämmelser förekomme i 3 § 6 mom. af
berörda förordning. Vid behandling af konstitutionsutskottets ifrågavarande
utlåtande bifölls utskottets hemställan af bägge kamrarna.
I förevarande del af sitt förslag har motionären följt den anvisning, som
sålunda förra riksdagens konstitutionsutskott gifvit och Riksdagen godkänt.
Ifrågavarande förhållande, att en till statsråd utsedd ledamot af Andra
kammaren kan gå miste om valbarhet i den valkrets, för hvilken han
blifvit vald, torde vara eu inom vårt politiska lif tämligen allmänt erkänd
olägenhet, som med tiden kan blifva alltmera omfattande. Ett afhjälpande
af denna olägenhet torde sålunda kunna betecknas såsom önskvärdt.
Hvad angår de principiella betänkligheter af konstitutionell natur, som
kunna tänkas resa sig mot motionärens i sådant syfte framställda förslag
såsom innebärande en afvikelse från de grundlagsstadgade grunderna för
valbarhet till Andra kammaren, anser sig bevillningsutskottet endast böra
hänvisa till 1910 års konstitutionsutskotts ofvan omförmälda, af Riksdagens
bägge kamrar godkända utlåtande. Såsom ofvan angifvits innehöll detsamma
det uttalandet, att därest en förändring af ifrågavarande beskaffenhet
skulle befinnas önskvärd, densamma lämpligast borde genomföras
genom en ändring af mantalsskrifningsförordningen.
Bevillningsutskottet anser sig därför böra tillstyrka bifall i hufvudsak
till motionärens förslag i dess senare del. Af formella skäl har
emellertid samma förslag inom utskottet erhållit en något ändrad affattning.
Mantalsskrifningsförordningens 3 § 6 mom. innehåller i sin nuvarande
affattning ett andra stycke af följande lydelse:
Enahanda stadgande gäller i afseende å den, som intagits å sjukvårdsinrättning
eller förbättrings- eller uppfostringsanstalt utom hemorten.
I)å utskottet nu föreslår, att i momentet må införas en bestämmelse
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
rörande mantalsskrifningsort för statsråd, hvilken bestämmelse lämpligen
torde böra utgöra momentets andra stycke, följer häraf, att nuvarande
andra stycket måste omarbetas, så att det erhåller själfständig affattning.
Vid sådant förhållande torde skäl saknas att låta den däri innehållna bestämmelsen
kvarstå i sjätte momentet, och utskottet tillåter sig därför
föreslå, att densamma införes såsom själfständigt sjunde moment med
häraf påkallad ändrad lydelse, hvarvid nuvarande sjunde skulle blifva ett
åttonde moment.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,
1) att det i herr Ny stö ms förevarande motion,
I: 11, framställda förslag i dess förra del icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda;
2) att Riksdagen i anledning af samma förslag i
dess senare del må för sin del besluta, att i 3 § af
förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti
1894 i stället för nuvarande 6 och 7 moment införa 6,
7 och 8 moment af följande lydelse:
Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:
6 mom. 6 mom.
Den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig
beskaffenhet eller i följd af uppdrag, lämnadt af
Riksdagen, å annan ort sig uppehåller, må ej af sådan
anledning där mantalsskrifvas.
Enahanda stadgande
gäller i afseende å den,
som intagits å sjukvårdsinrättning
eller förbättrings-
eller uppfostringsanstalt
utom hemorten.
Ledamot af statsrådet,
som afflyttar från den ort,
hvarest han vid utnämningen
var bosatt, äger
utan hinder häraf fortfaraöde
vara där mantalsskrifven.
7 mom.
Den, som intagits å
sjukvårdsinrättning eller
förbättrings- eller uppfostringsanstalt
å annan ort,
må ej af sådan anledning
där mantalsskrifvas.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
9
7 mom. 8 mom.
Den, som undergår frihetsstraff eller tvångsarbete,
mantalsskrifves inom det distrikt, i hvars mantalslängd
han senast varit uppförd, såvida icke under straffeller
tvångsarbetstiden sådana förhållanden inträffat,
att han på grund däraf bort, därest han vistats på fri
fot, annorstädes mantalsskrifvas. Är fånge i enlighet
med särskild lag villkorligt frigifven, skall under tiden
i fråga om mantalsskrifning så anses, som vore han
fortfarande intagen i straffanstalten.
Stockholm den 17 mars 1911.
På utskottets vägnar:
K. G. KARLSSON.
Reservation
af herr Branting, som anfört:
För min del har jag ansett, att utskottet bort, med anledning af
motionens förra del, taga initiativ för att söka få afhjälpt den osäkerhet,
som innehafvare af tillfälligt uppdrag är utsatt för beträffande hvad som
kan godkännas som så tillräckligt bevaradt samband med hemorten, att han
skall fortfarande mantalsskrifvas där och icke på den ort, där han för sitt
tillfälliga uppdrag vistas. Jag har därför inom utskottet yrkat, att de uttalanden
af utskottets mening om tillfälliga uppdrag, som göras på sid. 6,
skulle kompletteras som följer:
Med den uppfattning i fråga om grunderna för det af motionären
om förmälda utslaget, som utskottet sålunda hyser, anser sig utskottet visserligen
icke behöfva befara, att, såsom motionären anser sannolikt, ledamöter
af Andra kammaren, som mottaga kommitté- eller liknande uppdrag
af längre varaktighet, skulle riskera att förlora sin plats i kammaren på
grund af att dessa uppdrag icke skulle betraktas såsom tillfälliga. Men
Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Band. 1 Afd. It Raft. 2
10 Bevillningstttskottets betänkande Nr 11.
genom utslaget fästes uppmärksamheten på en annan sida af saken, nämligen
frågan hvad som bör i dylika fall förstås med mantalsskrifningsförordningens
uttryck »egentligt hemvist». Enligt utskottets mening bör en
person, som i viss ort innehar statstjänst eller annan fast anställning eller
idkar näring, få anses därstädes fortfarande hafva sitt egentliga hemvist,
äfven om han för tillfälliga uppdrag för någon tid bosätter sig å annan ort.
Emellertid har utskottet icke varit i tillfälle att verkställa den utredning,
som erfordras för att afgöra, hvilka ändringar i mantalsskrifningsförordningen
må vara påkallade för att gifva uttryck åt sålunda uttalade
grundsatser, utan anser utskottet, att frågan härom bör hänskjuta* till
pröfning af Kungl. Maj:t, som vid affattandet af förslag till ändringar i
sådant syfte lär taga hänsyn till äfven andra närliggande fall än de af
utskottet nu antydda.
I öfverensstämmelse härmed har jag yrkat, att utskottet, i fråga om
motionärens framställning i dess förra del, måtte hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande,
hvilka ändringar i gällande mantalsskrifningsförordning
må vara påkallade för att förebygga, att
den, som i viss ort innehar statstjänst eller annan fast
anställning eller idkar näring men till följd af tillfälliga
uppdrag vistas å annan ort, förklaras böra å
den senare orten mantalsskrifvas, och härvid taga hänsyn
äfven till de andra fall, som i samband därmed
må böra beaktas, samt till Riksdagen inkomma med
det förslag, hvartill en sådan utredning kan föranleda.
Herrar Hedenlund, E. Bohnstedt och Ericsson i Ofvanmyra hafva anhållit
få antecknadt, att de icke deltagit i slutbehandlingen af detta ärende
inom utskottet.
Stockholm, Victor Pettersons Bokindustri-A.-B. 1911.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1911:52 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om förslag till ändrad lydelse af 3 § 6 mom. i förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894. s. 4 i texten