Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om förslag till ändrad lydelse af 3 § 6 mom. i förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894.

1911-03-17 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:11, Betänkande, i anledning af väckt motion om förslag till ändrad lydelse af 3 § 6 mom. i förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till Riksdagens kansli den 18 mars 1911 kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om förslag till ändrad

lydelse af 3 § 6 mom. i förordningen angående mantalsskrifning

den 6 augusti 1894.

Uti en inom Första kammaren väckt motion, nr 11, kar herr Nyström

föreslagit, att Eiksdagen för sin del måtte besluta, att 3 § 6 mom. af

kungl. förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894 skall

erhålla följande lydelse:

6 mom. Den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet

eller i följd af uppdrag, lämnadt af Eiksdagen, eller såsom af

Kungl. Maj:t utsedd ledamot af kommitté eller kommission eller såsom till

departement inkallad sakkunnig, å annan ort sig uppehåller, må ej af sådan

anledning där mantalsskrifvas; statsråd må vara mantalsskrifven i den ort,

där han var bosatt, då han utnämndes till statsråd.

Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande:

»I Kungl. Maj:ts förordning angående mantalsskrifning 3 § 1 mom. stadgas:

’En hvar skall mantalsskrifvas, där han är bosatt. Uppehåller sig

någon under olika delar af året inom särskilda mantalsskrifningsdistrikt,

betraktas han såsom bosatt i det distrikt, där han vistas under sådana förhållanden,

att han med afseende å tjänst, verksamhet eller andra omständigheter

bör anses därstädes hafva sitt egentliga hemvist.’

Denna bestämmelse kompletteras i 6 mom. samma § sålunda: ''Den,

som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet eller i följd

Bihang till Riksd. Prot. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 11 Höft. (Nr 11). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

af uppdrag, lämnadt af Eiksdagen, å annan ort sig uppehåller, må ej af

sådan anledning där mantalsskrifvas’.

Det torde kunna anses säkert, att nyssnämnda undantag från den allmänna

regeln för mantalsskrifningsort i fråga om den, som i följd af uppdrag,

lemnadt af Eiksdagen, vistas å annan ort än där han är mantalsskrifven,

har sin grund uti omsorgen, att den ledamot af Andra kammaren,

som väljes till ledamot af banko- eller riksgäldsfullmäktige, ej genom

att mottaga ett sådant uppdrag måtte gå miste om sin valbarhet till riksdagsman

i hemorten. Stadgandet medför, som bekant, likväl äfven för justitieombudsmannen

rätt att vara mantalsskrifven annorstädes än i Stockholm.

Nödvändigheten af det nämnda undantaget för personer, som af Eiksdagen

mottagit ett sådant uppdrag som ledamotskap i banko- eller riksgäldsfullmäktige,

torde icke behöfva närmare uppvisas, helst som det stod

klart för dem, som stiftade mantalsskrifningsförordningen.

Emellertid finnes det uppdrag af ett annat slag, hvilka, enligt min

mening, med alldeles samma nödvändighet böra medföra undantag från

regeln att ’en hvar skall vara mantalsskrifven, där han är bosatt’. Jag

menar medlemskap i af Kungl. Maj:t tillsatta kommittéer och kommissioner

eller förordnande såsom sakkunnigt biträde inom ett departement. Att

hittills icke lagstiftningen haft anledning att göra något undantag från

den allmänna regeln för dem, som i följd af dylikt uppdrag, lämnadt af

Kungl. Maj:t, uppehåller sig å annan ort, beror väl därpå, att sådana

uppdrag ansetts vara af ''tillfällig beskaffenhet’ och sålunda falla under

momentets nuvarande lydelse. Enligt min uppfattning måste de äfven

anses såsom tillfälliga, äfven om de äro af den natur, att de tvinga de

personer, som erhållit dem, att under största delen af året uppehålla sig

å annan ort, än där de äro mantalsskrifna. Ty längden af ett sådant

uppdrag eller antalet af gifna uppdrag kan icke inverka på deras natur

af att vara tillfälliga. Om t. ex. ett kommittéuppdrag, som varar några

veckor, allmänt erkännes såsom tillfälligt, måste med samma rätt ett sådant

uppdrag, som varar ett helt år eller mer, vara tillfälligt; och på samma

sätt, om en person successivt erhåller flera sådana uppdrag, måste hvart

och ett anses tillfälligt, äfven om de tillsammans tvinga vederbörande att

vistas på främmande ort en längre tid.

Emellertid har den administrativa rättskipningen i ett kändt fall uttalat

en annan mening, hvilken möjligen för framtiden kan blifva normerande,

om icke lagstiftningen förtydligar, huru nyssnämnda stadgande i

kungl. förordningen om mantalsskrifning bör tolkas. Kammarrätten har

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

3

nämligen i utslag af 21 juli 1910 förklarat om en person, som under

åren 1908 och 1909 af Kungl. Maj:t utsetts till ledamot i flera kommittéer,

att som nämnde person ''under dessa år, utom för riksdagsmannaskap,

för flera olika uppdrag* uppehållit sig i Stockholm, alltså, och då

med afseende på hvad i målet förekommit (personens) vistelse i Stockholm

icke är att hänföra till sådant tillfälligt uppehåll, som afses i 3 § 6 mom.

af förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894, utan han

måste anses därstädes under ifrågavarande år haft sitt egentliga hemvist,

jämlikt 3 § 1 mom. i berörda förordning, bort för år 1909 föras i mantal

i Stockholm, finner kungl. kammarrätten skäligt att, med ändring af

öfverståthållareämbetets i polisärenden öfverklagade utslag, förklara Stockholm

vara (nämnda persons) mantalsskrifningsort för år 1909’. Med åberopande

af nämnde utslag har Stockholms stads mantalsnämnd i besvär

yrkat på hans mantalsskrifvande i Stockholm äfven för år 1910, och det

är väl sannolikt, att kammarrätten skall godkänna detta yrkande. Därmed

skulle denne person vara beröfvad valbarhet till Andra kammaren i

den valkrets, som han hittills tillhört och representerat.

Det är, enligt min mening, alldeles uppenbart, att om den af kammarrätten

företrädda uppfattningen blefve gällande, så skulle det falla sig ytterst

svårt för Kungl. Maj:t att erhålla de medlemmar i kommittéer och kommissioner,

som han i hvarje fall funne lämpligast, ty om den riksdagsman,

som mottager ett sådant uppdrag, riskerar att därigenom förlora sin plats

i kammaren, så lärer det icke vara svårt att inse, att de fleste komme

att afböja anbudet att ingå i en kommitté. Jag ber att i detta sammanhang

få erinra om att för närvarande sitter en kommission, den s. k.

civilkommissionen, som är utsedd för högst 5 år, och hvars fleste medlemmar

största delen af året måste uppehålla sig utom sin mantalsskrifningsort.

Det kan gifvetvis icke vara meningen, att Kungl. Maj:t genom

att utse en andralcammarledamot till medlem i denna eller annan likartad

kommitté skulle kunna aflägsna honom ur kammaren.

Det torde alltså vara nödvändigt att gifva 3 § 6 mom. af förordningen

angående mantalsskrifning en sådan lydelse, att dylika eventualiteter

undvikas.

Under senare tider har det emellertid visat sig, att ytterligare ett

undantag från den allmänna regeln om mantalsskrifningsort kan vara på
-

Alla, såsom nämndt, liimnade af Kungl. Maj:t.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

kallad. Jag afser härmed frågan om statsråds mantalsskrifning. Sedan

det blifvit regel, att statsråden rekryteras hufvudsakligen med riksdagsmän,

har det framstått såsom en verklig olägenhet, att andrakammarledamöter,

som inkallats i statsrådet, genom att de måste mantalsskrifvas i Stockholm

förlora valbarhet i sin gamla valkrets och sålunda ej längre kunna behålla

sin plats i kammaren. Man kan mycket väl tänka sig, att under vissa

förhållanden detta kan medföra svårigheter för att få den lämpligaste att

åtaga sig ett uppdrag, hvars varaktighet kan blifva ganska kort, men som

dock kan utesluta honom ur den kammare, där han helst vill sitta och

där han arbetat sig till inflytande. Det är endast en mycket ofullständig

ersättning en sådan man erhåller, om han väljes till ledamot af Första

kammaren, där han kommer i en helt annan, delvis främmande miljö och

där det i bästa fall måste åtgå tid för honom att vinna den ställning, som han

hade i Andra kammaren. I det enda land, hvarest liksom hos oss bostadsband

ingår ibland valbarhetsvillkoren, nämligen i Norge, äro visserligen icke

statsråd valbara till stortinget, men f. d. statsråd äro däremot valbara öfver

hela landet utan inskränkning af det bostadsband, som för öfrigt gäller för

valbarhet. Man har på detta sätt velat förvärfva dem till stortinget, när

de upphört att vara statsråd, medan hos oss statsråds valbarhet till Andra

kammaren faktiskt upphör icke blott under den tid de äro statsråd utan

äfven, under ogynnsamma förhållanden, flere år därefter.

Olägenheterna häraf både för statsråden personligen och för Riksdagen

hafva så ofta framhållits och för öfrigt under de senare åren i flere fall

framträdt så iögonenfallande, att det icke torde vara behörigt att här vidare

orda därom. Då å andra sidan inga olägenheter eller konstitutionella betänkligheter

synas vara förbundna med en ändring af det missförhållande,

som i detta fall hittills varit rådande, vågar jag äfven föreslå en sådan

ändring i 3 § 6 mom. af mantalsskrifningsförordningen, att statsråd må

erhålla rätt att vara mantalsskrifna i den ort, där de vid utnämningen till

statsråd voro bosatta.

Då emellertid vissa uppdrag af formellt tillfällig natur gifvas af Kungl.

Maj :t, som icke böra falla under bestämmelserna i. 3 § 6 mom. af nämnda

förordning (t. ex. rektorsförordnande på fem år m. fl.), så torde momentet

böra omarbetas så, att det otvetydigt angifver, hvad jag här ofvan afsett.

Anhållande, att vederbörande utskott måtte taga denna sak i nödigt öfver
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

5

vägande, om det eljes finner detta förslag värdt sitt tillstyrkande, har jag

här nedan endast förslagsvis formulerat momentet i fråga.»

De af motionären föreslagna ändringarna i 3 § 6 mom. af gällande

mantalsskrifningsförordning afse två skilda syften, nämligen dels att vissa

af Kungl. Maj:t eller enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande meddelade uppdrag

af närmare angifven beskaffenhet, äfven om de föranleda längre tids

vistelse å annan ort än bosättningsorten, icke må föranleda mantalsskrifning

å den andra orten, dels ock att statsråd må äga vara mantalsskrifven

i den ort, där han vid utnämning till statsråd varit bosatt.

Vidkommande framställningen i dess förra del vill utskottet till en

början erinra om hvad mantalsskrifningsförordningen för sådana fall föreskrifver.

Hufvudregeln i fråga om mantalsskrifning finnes uttryckt i förordningens

3 § 1 mom., första stycket, som lyder: Enhvar skall mantalsskrifvas

där han är bosatt. Ett närmare utförande för vissa speciella fall

erhåller denna bufvudregel, då i samma paragrafs 6 mom., första stycket,

stadgas, att den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig beskaffenhet

eller i följd af uppdrag, lämnadt af Eiksdagen, å annan ort sig uppehåller,

ej må af sådan anledning där mantalsskrifvas. För att någon med

stöd af detta moment skall kunna mantalsskrifvas i den ort, utom hvilken

han för tillfälliga uppdrag eller uppdrag af Eiksdagen uppehåller sig,

kräfves sålunda alltid, att han kan anses vara i berörda ort fortfarande

bosatt.

Efter denna erinran har utskottet att öfvergå till en närmare pröfning

af motionärens förslag i ifrågavarande del. På sätt framgår af motionen

har detsamma föranledts af ett speciellt, af motionären angifvet fall, då

en ledamot af Eiksdagens Andra kammare, hvilken innehade statstjänst

å ort utom Stockholm men i följd af åtskilliga af Kungl. Maj:t meddelade

uppdrag vistats i hufvudstaden, genom utslag af kammarrätten

förklarats böra å sistnämnda ort mantalsskrifvas. För att förebygga

ett återupprepande af en sådan utgång i liknande fall har motionären,

som ansett berörda utslag vittna om att kammarrätten funnit ifrågavarande

af Kungl. Maj:t gifna uppdrag i det fall, målet gäller, icke kunna hänföras

till sådana uppdrag af tillfällig natur, hvarom stadgas i mantalsskrifningsförordningens

. 3 § 6 mom., föreslagit, att i berörda moment

måtte införas en bestämmelse, som tydligt angifver, att hvad som enligt

momentet gäller beträffande tillfälliga uppdrag alltid skall gälla i fråga

om sådana uppdrag som medlemskap i af Kungl. Maj :t tillsatta kommittéer

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

och kommissioner äfvensom förordnande såsom sakkunnigt biträde inom

ett departement.

Beträffande dylika uppdrag uttalar motionären själf den meningen, att

desamma böra anses såsom tillfälliga uppdrag, äfven om de äro af den

natur, att de tvinga de personer, som erhållit dem, att under största delen

af året uppehålla sig å annan ort än den, där de äro mantalsskrifna. I

anslutning härtill vill utskottet såsom sin uppfattning uttala, att uppdrag

af ifrågavarande natur alltid äro att anse såsom tillfälliga, oberoende af

den tid, under hvilken desamma föranleda uppdragsinnehafvaren att vistas

utom hemorten. Yid den granskning, utskottet underkastat det af motionären

åberopade fallet, har utskottet icke heller funnit, att kammarrätten

i sitt af motionären anförda utslag uttalat någon härifrån afvikande mening.

Fastmer torde kammarrättens utslag grunda sig på den uppfattningen,

att den ifrågavarande personen icke kunde anses fortfarande

vara bosatt å sin förra mantalsskrifningsort, hvarföre någon tillämpning af

3 § 6 mom. öfverhufvud icke kunde komma ifråga. Yid sådant förhållande

skulle man tydligen genom ändringar af 6 mom. i af motionären afsedd

riktning icke vinna ett annat bedömande af ett liknande fall som det

anförda. Icke heller torde berörda utslag böra föranleda de konsekvenser,

som af motionären befaras.

Utskottet hyser sålunda den uppfattningen, att momentet i dess

nuvarande lydelse redan omfattar de fall, motionären föreslagit att där

särskildt upptaga, samt att följaktligen enhvar, som till följd af sådana

uppdrag, som af motionären afses, vistas utom hemorten, genom samma

moments bestämmelse tillförsäkras rätt att där alltfort vara mantalsskrifven,

gifvetvis under den förutsättning att med nämnda ort bevaras

sådan förbindelse, att uppdragsinnehafvaren kan anses vara därstädes fortfarande

bosatt.

Med afseende å hvad sålunda anförts, finner sig utskottet sakna tillräckliga

skäl att tillstyrka motionärens framställning i förevarande del.

Hvad vidare angår motionärens förslag, i hvad det afser att åt ledamöter

af Andra kammaren från valkrets utom Stockholm, hvilka utnämnts

till statsråd, bereda fortfarande valbarhet i den valkrets, som de tillhört

vid tiden för utnämningen, förtjänar först erinras om en vid 1910 års

riksdag väckt motion, hvilken afsåg sådan ändring i riksdagsordningens

§ 19, att åt statsråd äfvensom förutvarande statsråd skulle beredas valbarhet

till Andra kammaren inom alla landets valkretsar. Konstitutionsutskottet

uttalade i sitt i anledning af denna motion afgifna utlåtande starka

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

7

betänkligheter mot en sådan rubbning af den i afseende å valbarhet till

Andra kammaren grundläggande bestämmelsen om bostadsbandet, som motionären

ifrågasatt, och utskottet ställde sig därför bestämdt afvisande mot

motionärens förslag. Utskottet ville däremot icke bestrida, att den omständigheten,

att utnämning till statsråd för en i valkrets utom Stockholm

vald ledamot af Andra kammaren kunde medföra förlust af valbarhet i

samma valkrets, kunde innebära en olägenhet. Om en förändring i syfte

att afhjälpa denna olägenhet skulle befinnas önskvärd, ansåg utskottet

emellertid, att densamma lämpligast skulle genomföras genom en ändring

af mantalsskrifningsförordningen, i hvilket sammanhang utskottet erinrade

därom, att liknande undantagsbestämmelser förekomme i 3 § 6 mom. af

berörda förordning. Vid behandling af konstitutionsutskottets ifrågavarande

utlåtande bifölls utskottets hemställan af bägge kamrarna.

I förevarande del af sitt förslag har motionären följt den anvisning, som

sålunda förra riksdagens konstitutionsutskott gifvit och Riksdagen godkänt.

Ifrågavarande förhållande, att en till statsråd utsedd ledamot af Andra

kammaren kan gå miste om valbarhet i den valkrets, för hvilken han

blifvit vald, torde vara eu inom vårt politiska lif tämligen allmänt erkänd

olägenhet, som med tiden kan blifva alltmera omfattande. Ett afhjälpande

af denna olägenhet torde sålunda kunna betecknas såsom önskvärdt.

Hvad angår de principiella betänkligheter af konstitutionell natur, som

kunna tänkas resa sig mot motionärens i sådant syfte framställda förslag

såsom innebärande en afvikelse från de grundlagsstadgade grunderna för

valbarhet till Andra kammaren, anser sig bevillningsutskottet endast böra

hänvisa till 1910 års konstitutionsutskotts ofvan omförmälda, af Riksdagens

bägge kamrar godkända utlåtande. Såsom ofvan angifvits innehöll detsamma

det uttalandet, att därest en förändring af ifrågavarande beskaffenhet

skulle befinnas önskvärd, densamma lämpligast borde genomföras

genom en ändring af mantalsskrifningsförordningen.

Bevillningsutskottet anser sig därför böra tillstyrka bifall i hufvudsak

till motionärens förslag i dess senare del. Af formella skäl har

emellertid samma förslag inom utskottet erhållit en något ändrad affattning.

Mantalsskrifningsförordningens 3 § 6 mom. innehåller i sin nuvarande

affattning ett andra stycke af följande lydelse:

Enahanda stadgande gäller i afseende å den, som intagits å sjukvårdsinrättning

eller förbättrings- eller uppfostringsanstalt utom hemorten.

I)å utskottet nu föreslår, att i momentet må införas en bestämmelse

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

rörande mantalsskrifningsort för statsråd, hvilken bestämmelse lämpligen

torde böra utgöra momentets andra stycke, följer häraf, att nuvarande

andra stycket måste omarbetas, så att det erhåller själfständig affattning.

Vid sådant förhållande torde skäl saknas att låta den däri innehållna bestämmelsen

kvarstå i sjätte momentet, och utskottet tillåter sig därför

föreslå, att densamma införes såsom själfständigt sjunde moment med

häraf påkallad ändrad lydelse, hvarvid nuvarande sjunde skulle blifva ett

åttonde moment.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

1) att det i herr Ny stö ms förevarande motion,

I: 11, framställda förslag i dess förra del icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda;

2) att Riksdagen i anledning af samma förslag i

dess senare del må för sin del besluta, att i 3 § af

förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti

1894 i stället för nuvarande 6 och 7 moment införa 6,

7 och 8 moment af följande lydelse:

Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:

6 mom. 6 mom.

Den, som i och för arbete eller uppdrag af tillfällig

beskaffenhet eller i följd af uppdrag, lämnadt af

Riksdagen, å annan ort sig uppehåller, må ej af sådan

anledning där mantalsskrifvas.

Enahanda stadgande

gäller i afseende å den,

som intagits å sjukvårdsinrättning

eller förbättrings-

eller uppfostringsanstalt

utom hemorten.

Ledamot af statsrådet,

som afflyttar från den ort,

hvarest han vid utnämningen

var bosatt, äger

utan hinder häraf fortfaraöde

vara där mantalsskrifven.

7 mom.

Den, som intagits å

sjukvårdsinrättning eller

förbättrings- eller uppfostringsanstalt

å annan ort,

må ej af sådan anledning

där mantalsskrifvas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

9

7 mom. 8 mom.

Den, som undergår frihetsstraff eller tvångsarbete,

mantalsskrifves inom det distrikt, i hvars mantalslängd

han senast varit uppförd, såvida icke under straffeller

tvångsarbetstiden sådana förhållanden inträffat,

att han på grund däraf bort, därest han vistats på fri

fot, annorstädes mantalsskrifvas. Är fånge i enlighet

med särskild lag villkorligt frigifven, skall under tiden

i fråga om mantalsskrifning så anses, som vore han

fortfarande intagen i straffanstalten.

Stockholm den 17 mars 1911.

På utskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservation

af herr Branting, som anfört:

För min del har jag ansett, att utskottet bort, med anledning af

motionens förra del, taga initiativ för att söka få afhjälpt den osäkerhet,

som innehafvare af tillfälligt uppdrag är utsatt för beträffande hvad som

kan godkännas som så tillräckligt bevaradt samband med hemorten, att han

skall fortfarande mantalsskrifvas där och icke på den ort, där han för sitt

tillfälliga uppdrag vistas. Jag har därför inom utskottet yrkat, att de uttalanden

af utskottets mening om tillfälliga uppdrag, som göras på sid. 6,

skulle kompletteras som följer:

Med den uppfattning i fråga om grunderna för det af motionären

om förmälda utslaget, som utskottet sålunda hyser, anser sig utskottet visserligen

icke behöfva befara, att, såsom motionären anser sannolikt, ledamöter

af Andra kammaren, som mottaga kommitté- eller liknande uppdrag

af längre varaktighet, skulle riskera att förlora sin plats i kammaren på

grund af att dessa uppdrag icke skulle betraktas såsom tillfälliga. Men

Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Band. 1 Afd. It Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningstttskottets betänkande Nr 11.

genom utslaget fästes uppmärksamheten på en annan sida af saken, nämligen

frågan hvad som bör i dylika fall förstås med mantalsskrifningsförordningens

uttryck »egentligt hemvist». Enligt utskottets mening bör en

person, som i viss ort innehar statstjänst eller annan fast anställning eller

idkar näring, få anses därstädes fortfarande hafva sitt egentliga hemvist,

äfven om han för tillfälliga uppdrag för någon tid bosätter sig å annan ort.

Emellertid har utskottet icke varit i tillfälle att verkställa den utredning,

som erfordras för att afgöra, hvilka ändringar i mantalsskrifningsförordningen

må vara påkallade för att gifva uttryck åt sålunda uttalade

grundsatser, utan anser utskottet, att frågan härom bör hänskjuta* till

pröfning af Kungl. Maj:t, som vid affattandet af förslag till ändringar i

sådant syfte lär taga hänsyn till äfven andra närliggande fall än de af

utskottet nu antydda.

I öfverensstämmelse härmed har jag yrkat, att utskottet, i fråga om

motionärens framställning i dess förra del, måtte hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under öfvervägande,

hvilka ändringar i gällande mantalsskrifningsförordning

må vara påkallade för att förebygga, att

den, som i viss ort innehar statstjänst eller annan fast

anställning eller idkar näring men till följd af tillfälliga

uppdrag vistas å annan ort, förklaras böra å

den senare orten mantalsskrifvas, och härvid taga hänsyn

äfven till de andra fall, som i samband därmed

må böra beaktas, samt till Riksdagen inkomma med

det förslag, hvartill en sådan utredning kan föranleda.

Herrar Hedenlund, E. Bohnstedt och Ericsson i Ofvanmyra hafva anhållit

få antecknadt, att de icke deltagit i slutbehandlingen af detta ärende

inom utskottet.

Stockholm, Victor Pettersons Bokindustri-A.-B. 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:52 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om förslag till ändrad lydelse af 3 § 6 mom. i förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti 1894. s. 4 i texten