Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckta motioner, afseende utredning rörande åtgärder för undanröjande af en på äktenskapsfrékvensen menligt inverkande oegentlighet i skattelagstiftningen.

1911-04-25 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:22, Betänkande i anledning af väckta motioner, afseende utredning rörande åtgärder för undanröjande af en på äktenskapsfrékvensen menligt inverkande oegentlighet i skattelagstiftningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

BevillningsutsTcottets betänkande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till Riksdagens kansli den 25 april 1911 kl. 1 e. in.

Betänkande i anledning af väckta motioner, afseende utredning

rörande åtgärder för undanröjande af en på

äktenskapsfrékvensen menligt inverkande oegentlighet i

skattelagstiftningen. (2:a Afd.)

Till bevillningsutskottet hafva hänvisats två särskilda motioner,

väckta, den ena inom Första kammaren, nr 48, af herr Clason, samt

den andra inom Andra kammaren, nr 86, af friherre Palmstierna.

Herr Clasons motion är af följande lydelse:

»Vid sistlidne års riksdag väckte jag i denna kammare med anledning

af då föreliggande skattelagsfrågor två motioner, nr 84 och 85,

som båda berörde den mindre gynnsamma ställning, i hvilken nuvarande

skattelagstiftning försätter familjeförsörjare gentemot öfriga skattdragare.

I den ena af dessa, nr 84, yrkade jag, under hänvisning till den i

den kungl. propositionen om inkomst- och förmögenhetsskatt häfdade principen

om skattens anpassning efter den verkliga skatteförmågan, en

mera effektiv anordning af familjeförsörjares rätt till skatteafdrag för

minderåriga barn, än som i den kungl. propositionen föreslagits. Uti

motionen erinrades därvid, bland annat, att i sådana skattelagar som

t. ex. den preussiska och den danska, hvilka i flera hänseenden tagits

till förebilder eller jämförelsepunkter för det kungl. förslaget en i olika

afseenden mer effektiv anordning af motsvarande afdrag vore genomförd.

Motionen vann emellertid icke kammarens bifall, ett resultat, som i betraktande

af de då föreliggande skattefrågornas ytterst omfattande, invecklade

och tidskräfvande karaktär näppeligen varit att vänta annorlunda.

Min andra motion, nr 85, var af följande lydelse:

»Det så kallade bevillningsfria afdraget vid bevillningen och likartade

bestämmelser i fråga om inkomstskatten lära i sin nuvarande anordning i

ett hänseeende bidraga till betydande sociala missförhållanden. De verka

nämligen så, att de i vissa fall i skattehänseende ställa dem, som ingå

Bihang till Rilcsd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 22 Häft. (Nr 22.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

äktenskap, vida ogynnsammare än dem, som lefva i lösare förbindelser, och

de innebära därigenom ett slags premiering af de sistnämnda i jämförelse

med äktenskapet. Förbållandet åskådliggöres, om man tänker sig en man

och en kvinna med hvardera 800 kronors inkomst; de få enligt bevillningsförordningen

hvardera ett bevillningsfritt afdrag af 500 kronor, hvilket

under vissa förhållanden kan utsträckas till 700 kronor; det återstående

skattepliktiga beloppet blir för hvardera sålunda blott 100 kronor eller

för båda tillsamman 200 kronor. Träda de åter i äktenskap med hvarandra,

blir deras sammanlagda inkomst 1,600 kronor, från hvilka högst

500 kronor få afdragas, hvadan återstående skattepliktigt belopp blir 1,100

kronor. För samma inkomst alltså i det ena fallet en nära 6-dubbel skatteplikt

mot i det andra. Med det låga bevillningsbelopp, som föreslås i

Kungl. Maj:ts proposition nr 89, skulle visserligen bevillningen till staten

numera icke spela någon synnerlig roll, men då den sedermera lägges till

grund för den kommunala beskattningen, som utgår med ett mångdubbelt

större belopp, kommer oegentligheten att så mycket starkare framträda.

Den skall ock, enligt uppgift på vissa håll i vårt land, vara en medverkande

orsak till att lösa förbindelser föredragas framför lagliga äktenskap,

och den blir under sådana förhållanden en af anledningarna till den låga

äktenskapsfrekvens den svenska statistiken, såsom jag i en annan motion

erinrat, har att uppvisa, likasom ock till dess beklagligt höga siffra för

barn, födda utom äktenskapet.

I den mån vår skattelagstiftning jämväl i fråga om andra skatteformer

än bevillningen bygger på likartad grund med hänsyn till mindre

bemedlades beskattning gäller äfven där det sagda. Det kungliga förslaget

till inkomst- och förmögenhetsskatt går i detta hänseende icke

fritt. En man och en hvina a med hvardera ett taxeradt belopp af inemot

800 kronor äro båda fria från inkomstskatt; gifta de sig åter med

hvarandra, hvarigenom de sålunda uppnå ett taxeradt belopp af sammanlagdt

inemot 1,600 kronor, skola de erlägga inkomstskatt med 1 % af

det taxerade beloppet, det vill säga närmare 16 kronor. Äfven här således

en bestämmelse, som kan vara ägnad att motverka ingående af

äktenskap.

Det lärer icke kunna bestridas, att det är en svaghet i statens skattelagstiftning,

om den innehåller stadganden, som hafva eu sådan innebörd.

Familjens betydelse såsom samhällets grundval är allmänt erkänd; meningarna

kunna icke heller vara delade om det samhällsskadliga i att skaror

af barn uppväxa utom äktenskapet. Huru man skall kunna undanröja

denna skattelagstiftningens oegentlighet, är dock svårare att säga.

En förståndig anordning af familjeförsörjares rätt till afdrag vid beskattningen

torde emellertid kunna bidraga till målets vinnande; i en annan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

3

motion liar jag ock framställt förslag i detta hänseende. Möjligen kan

också något vinnas genom införande i vår skattelagstiftning af ett bevillningsfritt

afdrag, lika för alla inkomster, sådant som tinnes i den

danska skattelagstiftningen. Frågan i dess helhet är emellertid för omfattande

för att kunna lösas utan föregående utredning, och får jag därför

hemställa, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning, hvilka åtgärder lämpligen kunna vidtagas för att i möjligaste

mån undanröja ofvan omförmälda oegentlighet i vår skattelagstiftning.

Bevillningsutskottet (uti. nr 33) fann de af mig framhållna verkningarna

af gällande bestämmelser angående lindring i bevillning och

inkomstskatt förtjänta af beaktande, men hänsköt saken till framtiden.

Vid frågans behandling i kamrarne framlades emellertid från olika

håll exempel på det menliga inflytande på äktenskapsfrekvensen i vårt

land, som den af mig berörda anordningen faktiskt utöfvat, och på huru

den sålunda vore en medverkande anledning till den hos oss beklagligt höga

siffran på barn, födda utom äktenskapet. Huru nedslående tillståndet för

närvarande är i båda dessa hänseenden, kan bland annat utrönas af en

statistisk tabell (utdrag ur Sveriges officiella statistik i sammandrag),

som jag förlidet år bifogade min motion nr 84 och som jag i år ber

att få bilägga denna. Det framgår af densamma, hurusom äktenskapsfrekvensen

för perioden 1901—1905 var för Sverige pr 1,000 invånare

af medelfolkmängden i årligt medeltal endast 5,90, d. v. s. den lägsta

siffran bland samtliga europeiska staters. Antalet lefvande födda barn

var för samma period hos oss blott 26,1 pr 1,000 invånare af medelfolkmängden;

lägre siffra hade bland de europeiska staterna endast

Frankrike. Den svenska siffran har för öfrigt sedermera ytterligare nedgått

och var för år 1909 blott 25,57. Däremot företer Sverige en synnerligen

hög siffra för barn födda utom äktenskapet i procent af samtliga

födda; siffran var för nyssnämnda period 1901—1905 11,9 och

öfverträffades endast i en enda europeisk stat.

Såsom ett måhända användbart hjälpmedel att undanröja de antydda

oegentligheterna i skattelagstiftningen påpekades under debatten

i denna kammare utvägen att införa ett särskildt existensminimum för

familjer. I den norska inkom stskatteförordningen finnes en dylik anordning

så till vida genomförd, som de skattepliktiga uppdelas i fyra

olika klasser, allteftersom de hafva a) ingen, b) 1—3, c) 4—6 och d)

7 eller flere personer att försörja, hvarefter det bevillningsfria afdraget

stegras för hvarje klass. Huruvida någon liknande eller andra utvägar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

• Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

här böra väljas för att vinna en bättre anordning än den nuvarande,

må bero på blifvande utredning. Sakens vikt blef emellertid redan i

fjol, trots utskottets afstyrkande, i båda kamrarne understruken och af

denna kammare så kraftigt behjärtad, att den med 61 röster mot 48

biföll motionen. Under sådana förhållanden är det naturligt, att jag

återupptar densamma, och hemställer jag alltså, att Riksdagen ville i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, hvilka åtgärder lämpligen

kunde vidtagas för att i möjligaste mån undanröja nu omförmälda

oegentlighet i vår skattelagstiftning.»

Motionen åtföljes af denna bilaga:

Utdrag ur Sveriges officiella statistik i sammandrag 1910;

tabeller öfver de europeiska staternas areal, folkmängd och

befolkning srörelse in. in.

Land.

Folk- ökning i

proc. un- der sena- ste 10 år.

Antal in- vånare pr

kvkm.

år 1907.

Ingångna

äkten-

skap.

Lefvande

Födda.

Dödfödda.

Döda.

Oäkta lefvande

födda i proc. af

samtliga lef- vande födda

åren 1901—

1905.

årligen 1901—1905 på 1,000 inv.

af medelfolkmängden.

Sverige ..............................

7,3

12

5,90

2G,i

0,7

15,5

11,91

Norge................................

8,0

7

6,13

28,6

0,7

14,8

7,09

Danmark ...........................

12,3

68

7,13

29,o

0,7

14,8

10,13

Finland..............................

14,4

8

6,50

31,3

0,8

18,6

6,50

Byssland, utom Polen .........

19,i

23

8,01

49,2

—

31,9

—

Tyskland ...........................

15,8

116

8,03

34,3

1,1

19,9

8,37

Scliweiz.............................

10,4

86

7,52

28,i

1,0

17,7

4,40

Nederländerna.....................

14,8

174

7,54

31,5

1,3

16,0

2,28

Belgien ..............................

11,1

248

8,12

27,9

1,3

17,1

6,78

Storbritannien och Irland......

10,8

143

7,48

27,9

—

16,5

4,06

Frankrike ...........................

1,5

73

7,04

21,2

1,0

19,6

8,78

Portugal ...........................

7,o

62

6,88

32,2

—

20,1

11,61

Spanien..............................

9,o

39

8,05

35,2

0,9

26,o

4,43

Italien ..............................

7,7

118

7,43

32,9

1,5

22,i

5,63

Österrike ...........................

9,7

93

7,89

35,8

1,0

24,4

12,83

Ungern ..............................

10,1

64

8,70

37,5

0.8

26,5

9,36

Bumänien...........................

15,3

51

8,22

39,6

0,8

25,7

9,79

Bulgarien...........................

19,7

43

9,94

40,7

—

22,5

0,43

Serbien..............................

16,8

58

9,93

38,9

0,8

22.5

1,10

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

5

Friherre Palmstierna anför i sin motion:

»Med anledning af en inom Riksdagens Första kammare år 1910 af

lierr S. Clason väckt motion nr 85 angående det ofördelaktiga läge,

hvari gällande skattelagstiftning försätter familjeförsörjare, hade jag

tillfälle att under debatten i Andra kammaren, då bevillningsutskottets

afslagsyrkande föredrogs, framhålla några exempel, som visade, att påtagliga

missförhållanden rådde, hvilka snarast möjligt borde undanröjas.

Denna framställning väckte då icke gehör inom kammaren, men

på grund af uttalanden från skilda håll dristar jag att detta år i

motionsform förelägga ärendet inför Riksdagen.

De exempel jag anförde voro tagna ur det praktiska lifvet och

mig meddelade. De torde här böra återges. Vi antaga »två systrar

uti en och samma fabrik, hvar och en med en inkomst af 800 kronor.

Båda systrarna äro ogifta. Men så vill den ena systern gifta sig.

Om båda förut ha haft bevillningsfritt afdrag, så inräknas, sedan den

ena systern gift sig, hennes inkomst i mannens, och det bevillningsfria

afdrag, hon förut hade, kommer dem icke till godo, sedan de

blifvit gifta och ha gemensam inkomst, ehuru hon med sitt arbete bidrar

till familjens underhåll». Från Stockholm anfördes följande exempel.

»Fn kvinna har gift sig med en man, som förtjänar 710 kronor och

hon själf förtjänar 490 kronor, deras gemensamma inkomst blir sålunda

1,200 kronor. Antag att hon lefvat ihop med mannen, då hade beskattningsförhållandena

varit sådana, att endast mannen åsattes beskattning,

en skatt på 4 kronor. Men sedan de legaliserat sin förbindelse,

så har skatten uppgått till 56 kronor.» Ett annat exempel.

»Mannen har en inkomst af 1,010 kronor, kvinnan af 490 kronor. Då

blir för denna mannens inkomst skatten i Stockholm 28 kronor, men

så snart förbindelsen legaliserats, blir den 80 kronor.» Det meddelades

vidare af mig ett fall, däri vederbörande kontrahenter, boende i Sundbyberg,

när de uppmanades att legalisera sin förbindelse svarat: »Vi

ha nog tänkt därpå, men ett giftermål skulle ådraga oss en årlig utgift

på omkring 100 kronor och den utgiften ha vi svårt att bära.» Det

meddelades äfven, att en arbetare af misstag fick den kvinna, med hvilken

han sammanbodde, uppförd som sin hustru och fördenskull måste betala

ökad skatt, men protesterade häremot och fick henne affärd från

längden såsom sin hustru. Denna man hade tänkt ingå äktenskap,

men afstod därifrån, när han fick erfara skattelagstiftningens verkningar.

Den nya inkomstskatteförordningen har ej tagit hänsyn till dessa

förhållanden. Enligt densamma premieras giftermålsfrekvensen på det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

sätt, att om en man och. en kvinna hvardera ha ett taxeradt belopp af

inemot 800 kronor äro de skattefria, så länge de lefva i konkubinat,

men få betala 16 kronor i skatt, om de ingå äktenskap, enär deras

sammanlagda årsinkomst då är inemot 1,600 kronor.

Det är icke behöfligt att genom någon längre motivering visa

de samhällskadliga verkningar, en på detta sätt anordnad skattelagstiftning

utöfvar. Ett ordnadt familjeförhållande är en betingelse för sundheten

i samhällslifvet och bör främjas genom statens åtgärder i stället

för att dess uppkomst på ofvannämndt sätt i hög grad försvåras för

de mindre bemedlade klasserna.

Gifvetvis kan man icke i en motion framlägga några definitiva

förslag angående på hvad sätt oegentligheten bör afskaffas. Det synes

mig likväl — som jag äfven under fjolårets debatt antydde — att

lämpligaste utvägen vore införandet af ett särskildt existensminimum

för familjer. I den norska inkomstskatteförordningen finnes en dylik

anordning, hvilken genomförts på så sätt, att de skattepliktiga indelas

i fyra olika klasser, allt efter antalet personer, som de försörja, nämligen:

a) ingen b) 1—3, c) 4—6 och d) 7 eller flera personer. Det bevillningsfria

afdraget höjes med hvar klass i nämnd ordning.

Det synes mig sannolikt, att detta förfaringssätt är lämpligt, men

först genom en utredning torde detta kunna afgöras. Det är för öfrigt

af vikt, att denna kommer till stånd nu, emedan den kommunala beskattningen

för närvarande är underkastad ett omfattande revisionsarbete.

På grund af det som anförts får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning, hvilka

åtgärder lämpligen kunna vidtagas för att i möjligaste mån undanröja

nu omförmälda oegentlighet i vår skattelagstiftning.»

utskottet. Utskottet har funnit det angeläget att, innan utskottet yttrade sig

i anledning af motionerna, inhämta i hvad mån inom utländsk skattelagstiftning

hänsyn tagits till ifrågavarande spörsmål, och har utskottet

genom utrikesdepartementet erhållit uppgifter_ från ett flertal europeiska

stater nämligen Norge, Danmark, Preussen, Österrike, Ungern, England,

Frankrike, Belgien, Holland och Italien. Eu sammanställning af de inkomna

uppgifterna gifver vid handen följande af intresse för föreliggande

fråga.

utländsk Genomgående äfven i utlandet synes vara den grundsatsen, att, där

lagstiftning, äkta makar hvar för sig hafva inkomst, till grund för skattens beräk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 7

nande lägges den sammanlagda inkomsten, som därefter beskattas hos

mannen.

Vissa afvikelse!'' från denna regel synas dock förekomma inom några

länder.

Sålunda skall i Norge gift kvinna, som är i besittning af »lovlig

stiftet Ssereie» betraktas såsom ur skattesynpunkt sjelfständig person och

för inkomst af sådan egendom taxeras för sig enligt allmänna regler.

I Danmark gäller, att hustru, som under äktenskapet för beständigt

lefver skild från mannen, är att i beskattningshänseende anse såsom sjelfständig

person i fråga om inkomst, som ej består af bidrag från mannen.

Motsvarande undantagsbestämmelse återfinnes äfven i den österrikiska

inkomstskattelagstiftningen.

I Ungern betalar hustru inkomstskatt för sig, om sammanlefnaden

varaktigt upphört, och mannen ej äfven i sådant fall behållit förvaltningen

af hustruns egendom. Därjämte gäller, att hvad hustru genom

eget arbete i form af dag- eller veckolön förvärfva!'' till belopp af högst

500 kronor ungerskt mynt ej lägges till mannens inkomst, då denna ej

öfverstiger 1,000 kronor.

I öfrigt synes i fråga om äkta makars beskattning den utländska

skattelagstiftningen stå på ungefär samma ståndpunkt som den svenska.

Däremot har man genom att i större omfattning medgifva gift

familjeförsörjare skattefria afdrag eller för honom fastställa relativt högre

existensminimum på annan väg kommit att i viss mån befordra samma

syfte, som det af motionärerna afsedda.

I Norge gäller i fråga om inkomstskatt till staten, att skatteplikt

inträder först med 1,000 kronors inkomst, samt att vid taxering de skattepliktiga

indelas i fyra klasser, allt efter som de hafva att utom sig

och hustru, respektive man försörja ingen, 1—3, 4—6 och 7 eller flera

därtill berättigade personer, barn och anförvanter, därvid afdraget stiger

med hvarje senare grupp. Den beskattningsbara delen af inkomsten

bestämmes därefter i enlighet med en tabell, uppställd efter principen,

att inom hvarje klass afdraget proportionsvis minskas i mån af större

inkomst. Absolut maximum för afdrag är i de fyra klasserna respektive

600, 1,000, 1,400 och 1,800 kronor.

Jämväl i fråga om kommunalskatten gäller, att af hvarje inkomst

ett visst belopp skall vara skattefritt, och är beloppets storlek beroende

af, huru stor familj den skattskjddige har att utom sig och hustru,

respektive man försörja, i hvilket afseende vederbörande indelas i åtta

klasser, af hvilka den första omfattar dem som ej hafva några att försörja,

andra t. o. m. sjunde klasserna dem som hafva respektive 1, 2, 3,

4, 5, 6 personer samt åttonde klassen dem som hafva 7 eller flera per
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutsicottets betänkande Nr 22.

soner att försörja. Inom hvarje klass finnes ett visst minimi- och maximibelopp

för det skattefria afdraget, och följes i öfrigt vid uträkning af

den skattefria delen af inkomsten en fastställd tabell med proportionsvis

fallande skala, allt efter som inkomsten stiger. I hufvudsak gälla enahanda

bestämmelser för stad och land, dock att i städerna afdragen i

allmänhet äro något större, hvarjämte vid beräkning af dessa, efter vederbörande

kommunala myndigheters bestämmande, hustru kan komma att

medräknas bland de försörjningsberättigade. Den kommunala bestämmanderätten

på förevarande område är ganska omfattande, något som

man i ett för närvarande under behandling liggande förslag till ny kommunalskattelagstiftning

sökt inskränka i syfte att vinna likformighet de

olika kommunerna emellan.

I Danmark åtnjuter enligt regeln inkomsttagare beträffande skatt

till staten skattefritt afdrag till belopp af i Köpenhamn och en af dess

förorter 800 kronor, i öfriga städer och två andra kommuner 700

kronor samt å landet 600 kronor. Därjämte medgifves för hvarje barn

under 15 år ett ytterligare afdrag af respektive 100, 85 och 70 kronor.

Beträffande kommunalskatten är i Köpenhamn existensminimum satt

till 800 kronor. I öfrigt åtnjutes afdrag för hvarje barn under 15 år

med 100 kronor, dock att genom sådant afdrag ingen skattepliktig

inkomst får nedbringas under 400 kronor.

I öfriga kommuner beräknas kommunalskatten efter vissa regler å

den till grund för skatt till staten lagda inkomsten, dock att för hvarje

särskild skattskyldig grundbeloppet kan komma att ytterligare nedsättas

med hänsyn till bland annat antalet barn.

Den preussiska inkomstskattelagen har en progressiv skatteskala

med en minsta beskattningsbar inkomst af 900 M. och i lägsta graden

upptagande inkomst från 900—1,050 M. till 6 M. skatt. Skattskyldig

med högst 6,500 M. inkomst erhåller, i mån af laglig försörjningsplikt,

nedsättning med en grad i skalan för två barn eller andra understödsberättigade

under 14 år och utan egna inkomster, med två grader för

3 eller 4, med tre grader för 5 eller 6, och för hvarje vidare ökning

af 2 personer med ytterligare en grad. Öfverstiger inkomsten 6,500

M. men ej 9,500 M., minskas skattebeloppet, om vederbörande har tre

personer att underhålla, med en grad, om han har 4 eller 5 med två

grader samt för hvar ytterligare ökning af de försörjningsberättigades

antal med 2 personer med ytterligare en grad.

Dessutom kan i särskilda fall, där inkomsten ej öfverstiger 12,500

M., nedsättning med högst tre grader beviljas på grund af vissa skatteförmågan

minskande förhållanden, bland hvilka upptagas särskildt be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

bevillning sutskottets betänkande Nr 22.

9

tungande omkostnader för underhåll och uppfostran af barn samt annan

laga försörjningsplikt.

Äfven beträffande den i Preussen utgående s. k. Ergänzungssteuer

åtnjutas skattefria afdrag.

Bestämmelserna i inkomstskattelagen om skatteafdrag för familjeförsörjare

få ökad betydelse därigenom, att inkomstskatten lägges till

grund för de direkta kommunalskatterna.

Äfven i Österrike utgår inkomstskatten efter en progressiv skala

med lägsta graden upptagande inkomst af 600—625 floriner till skatt

af 3,60 fl. Familjeförsörjare med inkomst ej öfverstigande 2,000 fl. och

som, äkta make oberäknad, har att försörja mera än två familjerned-•

lemmar utan egen inkomst, åtnjuter ett afdrag af V20 af inkomsten för

hvarje understödsberättigad därutöfver, dock att i hvarje fall inkomstbeloppet

sänkes minst en grad i skalan. Är i inkomsten inberäknadt

förvärf af familjemedlem, hustru eller annan, åtnjutes ett afdrag för

hvarje sådan af 250 fl. eller det mindre belopp, hvartill inkomsten

uppgått.

Vidare kan oberoende af familjens storlek skattemyndigheten med

hänsyn till vissa på skatteförmågan inverkande omständigheter, såsom

ovanligt betungande utgifter för uppfostran af barn eller annan försörjningsskyldighet,

medgifva skattelindring intill tre grader för inkomst af

högst 5,000 fl.

I Ungern börjar den skala, efter hvilken inkomstskatten progressivt

utgår, med en lägsta grad af 800—900 Krönen och 5 K. skatt. Skattskyldig,

hvars inkomst ej öfverstiger 8,000 K. och som underhåller

minderåriga (under 14 år) barn eller andra anhöriga, på grund af laglig

förpliktelse, beviljas nedsättning i skatteskalan med en grad, om 2 eller

3, och två grader, om 4 eller flera personer underhållas.

I England utgår inkomstskatt endast, om inkomsten uppgår till

160 pund, hvilket belopp bestämts såsom existensminimum. I öfrig!

äger hvarje skattskyldig med inkomst af 160—500 pund rätt till visst

afdrag från inkomstskattebeloppet för hvarje barn under 16 år med

belopp motsvarande inkomstskatt å 10 pund.

Gällande skattelagar i Frankrike och Belgien, där skatterna i det hela

utgå efter andra grunder än en direkt uppskattning af inkomsten, hafva

icke upptagit några skattelindringar för familjeförsörjare i form af afdrag

o. d., såvida därtill ej bör räknas privilegiet i Frankrike för fader eller

moder till 7 lefvande minderåriga äkta barn att befrias från den s. k.

»Contribution personelle-mobiliére», om denna skatt ej öfverstiger 10 fr.

I Holland är lagstiftningen beträffande skatt till staten visserligen

Bihang till Riksd. prot. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Utskottets

förslag.

byggd på liknande principer som i sistnämnda båda länder, men har

likväl inrymt vissa afsevärda lättnader i skattehänseende för familjeförsörjare.

Skatten till staten utgår efter sju titlar, bland andra bostadens

hyresvärde, antalet eldstäder i densamma, värdet af möbler m. m. och

antalet tjänare. För beräkning af de tre förstnämnda äro kommunerna

delade i nio klasser med växlande minimum, som berättigar till befrielse

från skatt enligt ifrågavarande titel. Beträffande hyresvärdet ligger detta

minimum mellan 125 Fl. för första klassen och 25 Fl. för den nionde.

I fråga om samma tre titlar åtnjutes, då hyresvärdet ej uppgår till sju

gånger minimum, afdrag med vissa procent för hvarje hemmavarande

eller endast tidtals för studier bortavarande barn, styfbarn, barnbarn

eller fosterbarn, som är ogift och under 20 år. Afdraget utgår för

hvarje barn med högst tolf och lägst två procent och minskas efter

vissa grunder, i den mån inom hvarje klass hyresvärdet stiger.

Jämväl beträffande skattetiteln tjänare åtnjutes befrielse, nämligen för

en kvinnlig sådan af den, som icke har annan tjänare och har hos sig

boende minst tre barn, styfbarn, barnbarn eller fosterbarn, som äro ogifta

och ej fyllt 20 år.

I fråga om den i Holland förekommande kommunala inkomstskatten

utgöres den beskattningsbara inkomsten af det uppskattade eller eljest

antagna inkomstbeloppet, minskadt med det för nödtorftigt lifsuppehälle

nödiga belopp, hvilket skall vara lika för alla eller med hänsyn till

familjernas sammansättning beräknas efter lika grunder för alla.

I den italienska skattelagstiftningen har principen om skatteafdrag

för familjeförsörjare ännu ej gjort sig gällande, beroende, enligt lämnad

upplysning, på att förhållandena, åtminstone hvad äktenskapsfrekvensen

angår, icke påkallat dylika åtgärder.

Den jämförande befolkningsstatistiken utvisar, på sätt af ofvan

anförda statistiska bilaga framgår, för Sveriges del i fråga om de ingångna

äktenskapens antal, antalet lefvande födda barn äfvensom de

utom äktenskapet föddas antal afvikelser från medelsiffrorna, tydligt

pekande på tillvaron af missförhållanden, som påkalla den allvarligaste

uppmärksamhet. Likasom orsakerna till dessa missförhållanden äro många

och vidt skilda, har man helt visst också att på mera än en väg söka

motarbeta desamma.

Då nu motionärerna i fråga om ett visst område, nämligen skattelagstiftningens,

framhållit, att vissa där gällande bestämmelser kunna

vara ägnade att i sin mån menligt inverka på äktenskapsfrekvensen,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

11

och framställt förslag i afsikt att vinna rättelse härutinnan, synes syftet

med deras framställning vara synnerligen beaktansvärdt. Det torde

också vara obestridligt, att de exempel på konsekvenser af våra gällande

bestämmelser om skattefria afdrag, som motionärerna till stöd för sin

framställning anfört, ådagalägga, att i tillämpningen vissa oegentligheter

kunna uppstå. Att genom ändrade föreskrifter söka förekomma dylika,

likasom att öfverhufvud taget på skattelagstiftningens väg befordra det

förevarande syftet möter emellertid, såsom ock motionärerna hafva insett,

enligt sakens natur stora svårigheter. En radikal utväg vore gifvetvis

att som regel göra äkta makar till själfständiga skatteobjekt. Därigenom

skulle undanröjas åtminstone den i motionerna särskildt betonade oegentligheten

beträffande afdragen. En sådan åtgärd skulle emellertid innebära

ett brytande med en af grundprinciperna i vårt skattesystem,

äkta makars samfällda beskattning, en princip, som, på sätt ofvan framhållits,

är allmänt erkänd äfven i utlandet. Utskottet har fördenskull

gått att öfverväga, huruvida icke på annat sätt åtgärder kunde vidtagas

för erhållande af en för ifrågavarande ändamål gynnsammare skattelagstiftning.

Såsom möjliga utvägar hafva därvid framställt sig de i

motionerna antydda, nämligen dels att sänka existensminimum för ogift

person och höja detsamma för samlefvande äkta makar, dels ock att på

lägre inkomststadium vid bedömande af äkta makars skatteförmåga måhända

större hänsyn än i gällande skattelagstiftning kunde tagas till

det antal barn, de hafva att försörja.

Det har själffallet ej varit utskottet möjligt att i frågans förevarande

outredda skick lämna närmare anvisningar, men har utskottet, utan att

öfverskatta betydelsen af de ifrågasatta åtgärderna, ansett dem likväl

såsom lämpliga utgångspunkter för en blifvande utredning kunna läggas

till grund för en framställning i saken. Ett effektivt tillgodoseende af

motionärernas önskemål förutsätter emellertid, att bestämmelserna om

existensminimum och skattefria afdrag komma att afse äfven kommunalskatten,

men härvidlag lära beträffande åtskilliga kommuner vissa svårigheter

möta i fråga om särskildt de skattefria afdragen.

Frågan om ändrade grunder för den kommunala beskattningen är

emellertid redan föremål för utredning, och synes det utskottet, att en

undersökning af förevarande mera speciella fråga lämpligen bör kunna

äga rum i samband med samma utredning.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af herrar Clasons och

friherre Palmstiernas förevarande motioner, måtte i skrif
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

velse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t

låta verkställa utredning angående de åtgärder, hvilka i

beskattningshänseende må kunna vidtagas för främjande

af det i motionerna angifna syftet, samt därefter för

Riksdagen framlägga det förslag, som af utredningen

kan föranledas.

Stockholm den 25 april 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:108 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner, afseende utredning rörande åtgärder för undanröjande af en på äktenskaps frekvensen menligt inverkande s. 1 i texten