Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Iiungl. Maj:t med begäran om utredning angående lämpliga kontrollbestämmelser rörande skogsafverkningsafhandlingars beläggande med stämpel.

1911-02-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:3, Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Iiungl. Maj:t med begäran om utredning angående lämpliga kontrollbestämmelser rörande skogsafverkningsafhandlingars beläggande med stämpel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr .9.

1

Nr 3.

Ankom till Riksdagens kansli den 10 februari 1911 kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till

Iiungl. Maj:t med begäran om utredning angående lämpliga

kontrollbestämmelser rörande skogsafverkningsafhandlingars beläggande

med stämpel. (l:a Afd.)

I två likalydande motioner, den ena nr 51 i Första kammaren af

friherre Silfverschiöld och den andra nr 88 i Andra kammaren af herr

Ekman i Mogård har yrkats, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådan ändring i förordningen angående stämpelafgiften

af den 18 september 1908, att nödig kontroll öfver att afhandling

angående skogsafverkning förses med stämpel måtte vinnas.

Till stöd för detta förslag har af motionärerna anförts följande:

»Särskilda bestämmelser rörande stämpelbeläggning af skogsafverkningskontrakt

förekom först i kungl. kungörelsen angående stämplade

pappersafgifter den 21 november 1854.

Kontrakten skulle stämpelbeläggas »för att vara gällande» och således

oberoende af, huruvida de företeddes inför offentlig myndighet

eller ej.

Vid 1859—1860 års riksdag borttogs stadgandet om att dessa kontrakt

skulle stämpelbeläggas »för att vara gällande».

I ett inom kungl. finansdepartementet utarbetadt förslag till kungörelse

angående stämpelafgiften, hvilket lades till grund för nådig proposition

i ämnet till 1883 års riksdag föreslogs, att stämpelafgift för vdylik

afhandling skulle utgå endast då den för vinnande af inteckning företeddes,

eller då betalning på grund af handlingen söktes hos offentlig

myndighet. Såsom skäl för den föreslagna ändringen framhölls bland

annat, att hvarje föreskrift om kontroll å stämpelbeläggningen eller påBihang

till Riksd. prof. 1911. 5 Band. I Afd. il Höft. (Nr 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 BevillningsutsJcottets betänkande Nr

följd för underlåten sådan saknades för de fall, då företeende inför

offentlig myndighet icke ägde ruin.

I den nådiga propositionen föreslogs emellertid, att de äldre bestämmelserna

om stämpel för dessa afhandlingar skulle med några jämkningar

bibehållas oförändrade.

Inom Första kammaren anmärktes dock, att afhandlingar om skogsafverkning

ofta upprättades vid tillfällen, då synnerlig svårighet måste

möta att anskaffa stämplar, och beslöt kammaren, att dylika afhandlingar

skulle vara underkastade stämpelafgift, endast då de företeddes för intagande

i myndighets protokoll. Detta blef äfven Riksdagens beslut.

Vissa förändringar i dessa föreskrifter blefvo väl beslutade af 1884

och 1894 års riksdagar, men förelåg fortfarande skyldigheten att stämpelbelägga

afhandlingarna, allenast då de företeddes inför offentlig myndighet.

Uti skrifvelse till Kungl. Maj:t den 14 maj 1904 anhöll Riksdagen,

att Kungl. Maj:t ville taga under ompröfning, huruvida ej vissa anmärkta

missförhållanden i afseende å stämpelbeläggning af fastighetsköp

kunde afhjälpas, bland hvilka missförhållanden särskild! påpekades, att

rätt betydande förmögenhetsdelar undandroges stämpelskatt.

I anledning af denna skrifvelse infordrades yttranden i ärendet från

vederbörande myndigheter, därvid framställdes förslag bland andra om

ovillkorlig skyldighet att vid upprättande af afhandling om skogsafverkning,

eller, om sådant då skulle vara omöjligt, sist inom två månader

därefter förse afhandlingen med stämpel till belopp motsvarande det för

köp af fast egendom stadgade. Det ifrågasattes äfven dels ett återupplifvande

af den en gång borttagna bestämmelsen, att afhandlingens

beläggande med stämpel skulle utgöra ett villkor för dess giltighet, dels

ock utfärdandet af eu särskild förordning med föreskrifter om skogsafverkningskontrakts

inregistrering i rättens protokoll m. m., hvilket

sistnämnda förslag nog kunde antagas göra stadgandet om stämpelbeläggning

fullt effektivt, men skulle påkalla en hel följd af lagstiftningsåtgärder.

Syftet med förändrade bestämmelser härutinnan borde i stället

kunna vinnas genom införande dels af bestämmelse om ovillkorlig skyldighet

att stämpelbelägga hvarje skogsafverkningskontrakt dels ock af ett

stadgande om ansvars- och ersättningsskyldighet för underlåtenhet att

ställa sig den sålunda gifna bestämmelsen till efterrättelse.

I öfverensstämmelse med sistberörda af kungl. statskontoret uttalade

grundsats affattades hithörande bestämmelser i Kungl. Maj:ts proposition

nr 160 till 1908 års riksdag med förslag till förordning angående

stämpelafgiften. Dessa bestämmelser blefvo äfven af Riksdagen utan

ändring antagna och upptogos i förordningens § 52 mom. 5.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

3

Dessa ansvarsbestämmelser torde emellertid icke käft åsyftad verkan,

ty fortfarande lärer i icke så få fall förekomma afhandlingar angående

skogsafverkning, livilka icke blifvit behörigen stämpelbelagda. Den

myndighet, som äger tillsyn öfver att ifrågavarande stämpelbeläggning

äger rum, är allmän åklagare vid allmän domstol, sålunda på landet

kronofogden och länsmannen hvar inom sitt distrikt. 3len några stadganden

afsedda att bidraga till att allmän åklagare får kännedom om

dessa mellan enskilda personer upprättade afhandlingar finnas icke, och

torde åklagaren sakna befogenhet att begära, att de framläggas för honom.

Afverkningen kan ock ske på grund af muntligt aftal.

För att råda bot för det missförhållandet, att en mängd afhandlingar

ej stämpelbeläggas, har jag tänkt mig, att utgifvare af sådan afhandling

borde hafva skyldighet att inom viss tid efter utgifvandet för allmän

åklagare i orten uppvisa afhandlingen till bestyrkande af att denna vore

i laga ordning stämpelbelagd.»

Enligt gällande stämpelförordning skall afhandling om skogsafverkning

vid upprättandet eller, om sådant vid detta tillfälle icke låter sig

göra, sist inom två månader därefter förses med stämpel. Utgifvare af

sådan afhandling skall för underlåtenhet att inom sålunda föreskrifven tid

förse handlingen med stadgad stämpel bota två gånger den felande

stämpelns belopp, dock minst tjugufem kronor.

Före den 1 januari 1909, då nu gällande stämpelförordning trädde

i kraft, gällde, enligt beslut af 1894 års Riksdag, att skogsafverkningsafhandling

skulle förses med stämpel, då den företeddes för vinnande

af inteckning. För fel eller försummelse härutinnan fanns då endast ett

generellt stadgande med hänvisning till allmän lag angående ansvar i

sådant fall för vederbörande ämbets- eller tjänsteman.

1904 års Riksdag framhöll i skrifvelse (nr 146) till Kung]. Maj:t,

att till följd af bristande effektivitet i gällande bestämmelser angående

utgörandet af stämpelafgift vid fastighetsköp förluster för statskassan icke

endast på stämpelbeskattningens område, utan äfven på andra beskattningsområden

kunde uppstå, därigenom att stämpelafgiften icke komme att

utgöras efter fastighetens hela försäljningsvärde, ity att detta värde

genom en eller annan åtgärd från de kontraherande parternas sida icke

blefve för den stämpelbeläggando myndigheten kändt eller för stämpelbeläggning

åtkomligt. Bland de åtgärder, som härvid af Riksdagen

Utskottet■

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

åsyftades, nämndes i skrifvelsen särskilt den, hvarigenom vid försäljning

af fastigheter, å hvilka afverkningsbar skog till större värde funnes,

den i verkligheten för fastigheten betingade köpeskillingen uppdelades

sålunda, att endast en mindre del däraf upptoges i köpeafhandlingen såsom

likvid för själfva fastigheten och blefve föremål för stämpelbeskattning,

under det att den större delen af köpeskillingen betraktades utgöra

ersättning för afverkningsrätten till skogen och därigenom undandroges

från stämpelbeskattning. Såväl ur synpunkten af statens skatteintresse

som med hänsyn till de moraliska vådor, hvilka en ytterligare

utbredning af antydda förfaringssätt skulle medföra, fann Riksdagen förändring

af lagstiftningen å ifrågavarande område vara af behofvet väl

påkallad. Då Riksdagen emellertid ansåg en mera omfattande utredning

än den, Riksdagen varit i tillfälle att verkställa, vara erforderlig för att

afgöra, hvilka åtgärder härutinnan borde vidtagas, hemställde Riksdagen,

att Kungl. Maj:t måtte taga under ompröfning, genom hvilka åtgärder

de anmärkta missförhållandena kunde afhjälpas, samt till Riksdagen inkomma

med det förslag, hvartill denna pröfning kunde föranleda.

I det förslag till ny förordning angående stämpelafgiften, som innefattas

i propositionen n:r 160 till 1908 års Riksdag, vann Riksdagens

ofvan omförmälda framställning beaktande.

Af det statsrådsprotokoll öfver finansärenden, som finnes fogadt vid

berörda proposition, framgår, att öfver Riksdagens omförmälda framställning

hörts dels öfverståthållarämbetet och samtliga Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länen dels ock statskontoret. Statskontoret framhöll

i sitt utlåtande, bland annat, att i frågan inkomna yttranden finge

anses hafva lämnat full visshet därom, att de öfverklagade missförhållandena

förekomme i den utsträckning, att, på sätt 1904 års Riksdag antagit,

särskilda åtgärder till deras stäfj ande vore af verkligt behof påkallade,

hvaremot det förefölle som om meningarna varit något delade,

när det gällt att föreslå, hvilka åtgärder lämpligast borde vidtagas.

Efter att hafva omförmält och granskat de i sådant hänseende framkomna

förslag, vid hvilka enligt statskontorets mening uppmärksamhet

särskildt borde fästas, uttalade statskontoret, att det hufvudsakliga

syftet efter statskontorets antagande borde stå att vinna genom

införande dels af bestämmelse om ovillkorlig skyldighet att stämpelbelägga

hvarje skogsafverkningskontrakt, dels ock af ett stadgande om

ansvars- och ersättningsskyldighet för underlåtenhet att ställa sig den

sålunda gifna bestämmelsen till efterrättelse. Äfven departementschefen

uttalade till berörda statsrådsprotokoll, att det efter den vunna allsidiga

utredningen af frågan finge anses till visshet ådagalagdt, att de i Riks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

5

dagens skrifvelse åsyftade missförhållandena förekomme i den omfattning,

att man genom införande af skärpta bestämmelser måste söka i

möjligaste män afhjälpa desamma. Kungl. Maj:ts förslag till stämpelförordning

upptog de af statskontoret föreslagna bestämmelserna i förevarande

ämne.

Bevillningsutskottet vid 1908 års Riksdag tillstyrkte bifall till propositionen

i denna del utan att i sitt betänkande beröra frågan och

Riksdagens bägge kamrar lämnade utan diskussion sitt bifall till de

förändrade bestämmelserna, hvilka sålunda infördes i 1908 års stämpelförordning

och från och med den 1 januari 1909 varit i gällande

kraft.

I föreliggande bägge motioner göres nu gällande, att dessa bestämmelser

icke haft åsyftad verkan, enär fortfarande i icke få fall förekomme

afhandlingar angående skogsafverkning, hvilka icke blifvit behörigen

stämpelbelagda.

Genom upplysningar, som lämnats inom utskottet, har denna uppfattning

bekräftats. Från skilda trakter i landet har vitsordats, att

skogsafverkningskontrakt ofta upprättas utan att i laga ordning stämpelbeläggas.

Om än detta missförhållande i åtskilliga fall kan finna sin förklaring

i bristande kännedom om den år 1908 införda utsträckningen af

ifrågavarande stämpelskyldighet, lära dock gällande ansvarsbestämmelser

icke vara tillräckliga att trygga behörig stämpelbeläggning af skogsafverkniugsafhandlingar.

Förklaringen härtill torde man kunna söka dels

i lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten och den obetydliga

risk, som är därmed förenad, dels ock däri att åklagaren har föga intresse

af att åtala. Till närmare utveckling häraf må följande anföras.

Lättheten att undandraga sig stämpelskyldigheten vid ifrågavarande

afhandlingar framgår vid en jämförelse med förhållandet vid en annan

form af stämpelskyldighet, som i likhet med den förra icke är satt i

samband med någon åtgärd af offentlig myndighet, nämligen stämpelskyldigheten

vid öfverlåtelse af fondpapper. Vid öfverlåtelse af fondpapper

kräfves städse en öfverenskommelse mellan två eller flere personer

för att undvika stämpelbeläggning. Dels förmedlas nämligen i

öfvervägande flertalet fall dylika öfverlåtelser af mäklare, dels åligger,

där så icke är fallet, stämpelskyldigheten i regel säljaren, hvarigenom

vinnes, att det icke kan undgå den andra parten, om stämpel icke åsättes.

Utgifvare af skogsafverkningsafhandling torde däremot ofta, utan att

någon annan person får kännedom därom, kunna underlåta att åsätta

sitt exemplar af kontraktet behörig stämpel. I fråga om den härmed

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr

förenade risken är att märka, att, äfven om en sådan underlåtenhet

kommer till vederbörande åklagares kännedom och åtal följer, utgifvaren

ofta kan vara i tillfälle att stämpelbelägga handlingen, innan han inställer

sig för rätten, och sålunda undgå ansvar. Därmed är också

gifvet, att det ekonomiska intresse af att åtala, som bestämmelsen i

stämpelförordningens 58 §, att hälften af böterna skola tillfalla åklagaren,

afser att bereda denne, väsentligen försvagas.

Hvad utskottet sålunda anfört torde innefatta tillräckliga skäl att

antaga, att ifrågavarande missförhållande fortfarande förekommer i icke

ringa omfattning, och den af Riksdagen år 1904 framhållna och af

Kungl. Maj:t år 1908 bekräftade nödvändigheten att råda bot för detsamma

synes sålunda fortfarande göra sig gällande. Angelägenheten

att vinna rättelse härutinnan är enligt utskottets mening så mycket

mera beaktansvärd, som det icke kan befordra aktning för gällande lag,

att vissa dess bestämmelser strafflöst kunna kringgås trots statsmakternas

försök att genom särskilda straffbestämmelser förebygga en sådan

möjlighet.

1908 års bestämmelser tillkommo under den af föredragande departementschefen

till ofvanberörda statsrådsprotokoll uttalade synpunkten,

att man borde låta sig angeläget vara att icke ålägga vederbörande

förpliktelser utöfver hvad som kunde anses nödvändigt för det hufvudsakliga

målets vinnande. Med fullt erkännande af denna uppfattnings

riktighet måste man dock, enligt utskottets mening, numera, sedan det

visat sig, att de bestämmelser, som i ifrågavarande hänseende infördes

år 1908, icke varit tillräckliga att betrygga det med dem afsedda syftet,

söka finna starkare garantier för stämpelskyldighetens fullgörande i förevarande

fall.

Motionärerna hafva tänkt sig, att i sådant syfte utgifvare af skogsafverkningsafhandling

borde åläggas att inom viss tid efter utgifvandet

för allmän åklagare i orten uppvisa afhandlingen till bestyrkande

af att denna vore i laga ordning stämpelbelagd. Utan att yttra

sig om lämpligheten af den af motionärerna sålunda anvisade utvägen,

får utskottet, på grund af hvad utskottet sålunda anfört och under uttalande

af sin anslutning till de båda förevarande motionernas syfte,

hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.

nästkommande års riksdag framlägga förslag till sådan

ändring i gällande förordning angående stämpelafgiften,

att nödig kontroll må vinnas däröfver, att afhandling

angåendeskogsafverkning förses med stämpel.

Stockholm den 16 februari 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservationer:

af herrar Ericsson i Ofvanmyra, Olofsson, Eriksson i Grängesberg och

Jonsson i Hökhult.

Friherre Trolle har anhållit få antecknadt, att han icke deltagit i

den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:27 Skrifvelse till Konungen med begäran om utredning angående lämpliga kontrollbestämmelser rörande skogsafverkning saf handling ars beläggande med stämpel. s. 2 i texten