Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande förordning angående försäljning af brännvin.

1911-05-16 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:32, Betänkande i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande förordning angående försäljning af brännvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till Eiksdagena kansli den 16 maj 1911 kl. 3 e. m.

Betänkande i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande

förordning angående försäljning af brännvin.

(2:a Afd.)

Till bevillningsutskottet hafva hänvisats fem särskilda motioner, nämligen

från Första kammaren motionerna nr 28, af herr Lindblad, och nr

52, af herr Bellinder, samt från Andra kammaren motionerna nr 89, af

herr Fornander, nr 120, af herr Leander m. fl., och nr 122, af herrar Byström

och Broomé i Högbo, samtliga åsyftande ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen

med afseende å det s. k. Göte borgssystemet.

I motionen I: 28, af herr Lindblad, föreslås, att Riksdagen ville beslutaMotton 1:23.

följande ändrade lydelse af förordningen angående försäljning af brännvin

den 9 juni 1905:

§ 17. 2. Bolag må ej till annan öfverlåta utminutering af annat brännvin

än punsch, ej heller all utskänkning af brännvin inom kommunen;

skulle bolag mot bestämd afgift åt annan öfverlåta rättighet till sådan utminutering

eller utskänkning, göre bolaget — — — — — sin rörelse,

samt

Ofvergångsst adg anden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914:

Bolagets nettovinst — — — — — — — fördelning af dessa medel

äger rum.

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Bihang till Riksd. •prat. 1.911. 5 Sami. 1 Afd. 32 Höft. (Nr 32.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motion

I: 52.

Motion

II: 89.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

I herr Bellinders motion I: 52 hemställes, att Riksdagen måtte besluta

att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes

låta utreda:

dels huruvida icke ledningen och tillsynen öfver den detaljhandel med

brännvin, som nu utöfvas af ett hundratrettiotal hvar för sig själfständiga

bolag, bör öfverföras till en för hela riket gemensam styrelse tillsatt af

Konungen;

dels huruvida icke förbud må utfärdas för detaljhandel med egentligt

brännvin i annat än slutet och försegladt kärl;

dels såsom en följd häraf, huruvida icke all utskänkning af egentligt

brännvin i öppet mått eller glas må förbjudas;

dels beträffande ändring i bestämmelserna angående storleken af nu

gällande försälj ningsafgifter till en mera enkel och mera effektiv form, och

dels huruvida och på hvilka villkor nuvarande spritförädlingsverk böra

och kunna af staten inlösas, samt slutligen

dels hvilken ökad inkomst staten genom de till utredning föreslagna

förändringarna kan komma att tillföras,

och sedan till Riksdagen framställa det förslag till förändring af nu

gällande kungl. förordning om försäljning af brännvin och annan spirituösa,

hvartill utredningen kan gifva anledning.

I fråga om de skäl, som af motionären anförts för dessa förslag, tilllåter

utskottet sig hänvisa till motionen.

I motionen II: 89, af herr Fornander, anföres följande:

»Under 1910 års riksdag frambar jag i motionen nr 12 i denna

kammare önskemålet om skrifvelse till Kungl. Maj:t angående tillägg

till 15 § 1 mom. i förordningen angående försäljning af brännvin den 9

juni 1905, så lydande:

Bolag, som i 12 och 14 §§ omförmäles, skall hafva till ändamål endast

att i sedlighetens intresse ordna och handhafva detaljhandel med

brännvin och må icke afse att bereda vare sig delägarne vinning utöfver

årlig ränta med fem procent å de af delägarne tillskjutna kontanta medel

eller kommun någon ekonomisk fördel utöfver den vinst som enligt denna

förordning kan tillkomma densamma.

Hvad sålunda stadgas utgör dock ej hinder för sådant bolag att

utöfva försäljning af mat, äfven utan samband med brännvinsförsäljning,

under förutsättning endast att handel med brännvin är bolagets hufvudsakligaste

verksamhet.

I sitt betänkande nr 14 framhöll bevillningsutskottet, att de skäl, som

af motionären åberopats till stöd för yrkandet om rätt för utskänkning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 3

att i angifven riktning utvidga sin rörelse, torde vara, om icke tillfyllestgörande,

så dock i och för sig beaktansvärda.

Redan häraf torde framgå att frågan, som förts på tal, äger en viss

grad af befogenhet. Ännu mera framträder detta, om man fäster sin

uppmärksamhet vid den omständigheten, att bevillningsutskottets ordförande

låtit utskottets beslut åtföljas af sin reservation, åsyftande skrifvelse

till Ivungl. Maj:t angående utredning, huruvida icke sådan ändring af gällande

förordning angående försäljning af brännvin lämpligen kunde vidtagas,

att därför afsedt bolag berättigades att i viss utsträckning anordna

matserveringsställen utan samband med försäljning af spirituösa drycker.

I denna reservation hade tre af denna kammares utskottsledamöter instämt.

Och tager man del af debatten i Första kammaren, sådan densamma återgifves

i dess protokoll I: 18,14 får man det intrycket, att sympatierna äfven

inom Första kammaren redan då voro så starka, att man nu, med

tillbörligt fästadt afseende vid kammarens efter sistlidna septembervalen

förändrade sammansättning, kan hafva den förhoppningen, att äfven Första

kammaren skulle finna sig beredd att biträda Andra kammarens beslut

att bifalla hvad reservanterna föreslagit.

Med hänvisning i öfrigt till 1910 års riksdagstryck: Andra kammaren,

motion nr 12 och utskottsbetänkande saml. 5, nr 14, sid. 21, samt

protokollen I: 18,14 och II: 27,21 hemställer jag, att Riksdagen ville i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kung! Maj:t låta utreda,

huruvida icke sådan ändring af gällande förordning angående försäljning

af brännvin lämpligen kunde vidtagas, att bolag, som i 12 och 14 §§ af

sagda förordning omförmäles, berättigades att i viss utsträckning anordna

matserveringsställen utan samband med försäljning af spirituösa drycker,

samt därefter förelägga Riksdagen det förslag i ämnet, hvartill utredningen

kunde föranleda.»

Den af herr Leander m. fl. väckta motionen II: 120 lyder så:

»Enligt § 17 i gällande brännvinsförordning äger bolag, som bildats

för detaljhandel med brännvin, att på vissa villkor öfverlåta rättighet till

utminutering eller utskänkning åt enskild person. I fråga om rättighet

af sistnämnda slag eller utskänkningsrättighet stadgas, att den, som fått

dylik rättighet på sig öfverlåten, skall vara skyldig att hos bolaget inköpa

''allt för rörelsen erforderligt egentligt brännvin och det brännvin i öfrigt,

som bolaget tillhandahåller i sin rörelse. Däremot lägger förordningen ej

hinder i vägen för innehafvare af öfverlåten utminuteringsrättighet att

inköpa sin spirituösa, hvar han behagar.

Då sådant bolag, hvarom här är fråga, icke har till ändamål att be
-

Motion

II: 120

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

reda vare sig delägarna eller andra enskilda personer någon vinning utan

endast att i sedlighetens intresse ordna och handhafva detaljhandel med

brännvin, strider det tydligen mot det s. k. Göteborgssystemets anda, att

öfverlåtelse af rättigheter till enskilda personer får förekomma. Enligt

vårt förmenande hade det för nykterhet och allmän ordning varit lyckligast,

om den nya bränn vinsförordningen af 1905 ålagt vederbörande bolag att

själfva ombesörja all handel med spirituösa. Då så emellertid icke skett,

anse vi det för närvarande lönlöst att påkalla någon ändring i denna punkt.

Däremot finna vi redan nu tiden vara inne för undanröjandet af oegentligheten,

att en innehafvare af öfverlåten utminuteringsrättighet skall kunna

till förfång för det allmänna gå vederbörande bolag förbi och ej vara

skyldig att i likhet med innehafvare af utskänkningsrättighet inköpa sitt

brännvin genom bolaget.

Det särskilda utskott, som vid 1905 års riksdag hade att förbereda

frågan om revision af brännvinsförsäljningsförordningen, ansåg, att lagstadgad

skyldighet för innehafvare af öfverlåtna utskänkningsrättigheter

att från det öfverlåtande bolaget fylla det för rättighetens utöfvande erforderliga

behofvet af spirituösa skulle afsevärdt bidraga till en effektivare

beskattning af brännvinsförsäljningen. Utskottets sålunda uttalade åsikt

har under den nyare brännvinsförordningens tillämpning visat sig fullt

riktig. Genom Riksdagens beslut i öfverensstämmelse med utskottets hemställan

är också principen erkänd, att all handel med spirituösa bör gå

genom de härför särskild! bildade bolagen. Bemälda särskilda utskott erkänner

också att ett utsträckande af skyldigheten att inköpa erforderligt

brännvin hos vederbörande bolag äfven till innehafvare af öfverlåtna utminuteringsrättigheter

skulle medföra dels effektivare beskattning och dels

minskning af antalet rättigheter. Som likväl principens genomförande i

sådan omfattning syntes utskottet för det dåvarande möta vissa svårigheter,

ansåg det sig icke böra för tillfället tillstyrka stadgande i dylikt hänseende.

Emellertid tillåta vi oss rikta uppmärksamheten på särskilda utskottets

ofvannämnda uttalande i fråga om beskattningens effektivitet och rättigheternas

minskning. Tvenne fördelar skulle alltså vinnas, därest stadgande

infördes om likställighet i berörda hänseende emellan innehafvarna

af båda slagen af försäljningsrättigheter. Vidtoges tillika den ändring i

förordningen, att innehafvare af öfverlåten rättighet skulle vara förpliktad

att erlägga viss afgift för det verkligt försålda litertalet spirituösa och

icke blott — såsom nu är fallet — för det beräknade, vore jämväl detta

ägnadt att hindra den enskilde att tillskansa sig fördelar på det allmännas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 5

bekostnad och att i någon mån minska försäljningsställenas antal och därmed

äfven förbrukningen.

Det har påståtts, att någon ändring af förordningen i här ofvan antydd

riktning skulle vara öfverflödig, enär det står det öfverlåtande bolaget

fritt att vid upprättande af kontrakt med de s. k. vinhandlarna stipulera

såsom villkor, att all spirituösa skall inköpas hos bolaget och afgiften utgå

för det litertal, som verkligen försäljes. Vi tro dock icke, att blotta möjligheten

af sådan öfverenskommelse emellan det kontrakterande bolaget

och vinhandlarna är till fyllest. Erfarenheten här från Stockholm äfvensom

från andra platser gifver vid handen, att man ej har att vänta, att

saken tillfredsställande ordnas på frivillighetens väg, utan att klara och

tydliga lagbestämmelser äro af nöden.

Andra kammaren har för sin del ansett, att en ändring af förordningen

på sätt ofvan framhållits vore behöflig. Med anledning af en

inom kammaren vid fjolårets riksdag i ämnet väckt motion (nr 11) beslöt

nämligen kammaren med 108 röster mot 87 att aflåta en skrifvelse till

Kungl. Maj:t med anhållan om utredning, huruvida icke sådan ändring

lämpligen borde vidtagas.

Då vi anse frågan vara af den vikt, att den ånyo bör föreläggas

Riksdagen, tillåta vi oss i öfverensstämmelse med Andra kammarens ofvannämnda

beslut vid fjolårets riksdag vördsamt hemställa, att Riksdagen

ville besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl.

Maj:t låta utreda, huruvida icke sådan ändring af gällande förordning angående

försäljning af brännvin lämpligen kunde vidtagas, att bolag, som

i 12 och 14 §§ af nämnda förordning omförmäles, förpliktades att vid

öfverlåtande af utminuteringsrättighet stadga som villkor, att den, som

fått sådan rättighet på sig öfverlåten, skall vara skyldig att hos bolaget

inköpa allt för rörelsen erforderligt egentligt brännvin och det brännvin

i öfrigt, som bolaget tillhandahåller i sin rörelse, äfvensom att afgift för

sålunda öfverlåtna rättighet skall utgå efter det verkligen försålda litertal

spirituösa, samt därefter förelägga Riksdagen det förslag i ämnet, hvartill

utredningen kan föranleda.»

Herrar Byströms och Broomés i Högbo motion II: 122 är af följande

lydelse:

»På grund af sina oftast rätt stora affärer och det sätt, på hvilket de

skötas, blifva brännvinsbolagen stundom ’en stat i staten’. Styrelsen för

ett brännvinsbolag skall som bekant bestå af fem personer, af hvilka tre

väljas af bolagsägarna och två af annat forum. Dessa personer hafva att

bestämma ej blott förvaltningen af det kapital, som bolagets ägare insatt,

utan ock i betydande grad öfver de stora inkomster, som rörelsen vanligen

Motion

II-. 122.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

gifver. Styrelsen bestämmer äfven huru stora hyror, som skola betalas,

huru stora löner, som skola gifvas etc. Detta kan ske på sådant sätt, att

bolagsdirektörer sitta med löner, som närma sig hvad ett statsråd har, och

så att krogföreståndarna kunna erhålla inkomster, som i storlek täfla med

hvad professorer vid våra högskolor få. Ett litet studium i t. ex. Stockholmsförhållandena

och en del andra större städers förhållanden på dithörande

område kan lämna godt belysningsmaterial härutinnan. Och hvad

hyror för brännvinsutskänkningsställen angår, har på senare tiden rätt

märkliga saker offentligen framhållits på möten i Stockholm.

Då de medel, som inkomma genom brännvinsbolagen, äro, sedan 5 %

afdragits för delägares insatta kapital, såsom antydts, kommunens och det

allmännas, så synes oss, att kommunen och det allmänna också höra få

mera inflytande i styrelsen för brännvinsbolaget än hvad nu är fallet.

Särskildt bör den kommun, inom hvars område försäljningen skall ske, få

ett ord med i laget. Detta kan hafva sin betydelse dels i fråga om huru

många af bolagets krogrättigheter skola begagnas och dels hvar krogarna

skola förläggas. En af de tre styrelseledamöterna, som bolagets delägare

hittills utsett, bör därför hädanefter, synes oss, utses af den kommun, där

bolaget drifver sin farliga rörelse.

På grund af hvad som nu anförts, anhålla vi att få vördsamt föreslå,

att Riksdagen måtte besluta, att första stycket i 3 mom. 15 § af kungl.

förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 måtte få

följande lydelse:

Bolags delägare skola vara minst nio, af hvilka åtminstone sex böra

vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. Bolagets styrelse

skall bestå af fem ledamöter, af hvilka två utses af delägarna i bolaget,

en af landstinget, en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott

samt en af den kommun, där bolaget idkar sin rörelse, dock att i stad,

som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige utse den ledamot, som eljest

skulle af landstinget väljas. I Stockholm utses tre ledamöter af stadsfullmäktige.

Därest å landet eller i stad, som deltager i landsting, nytt bolag

bildas å tid, då landstinget icke är samladt, må ordföranden i landstinget

äga att utse en person att under tiden, till dess styrelseledamot blifvit af

näst sammanträdande landsting utsedd, vara ledamot i styrelsen».

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 7

Samtliga ifrågavarande motioner afse att i olika afseenden reformera

det s. k. Göteborgssystemet, på hvars för vårt land säregna principer hela

brännvinsförsäljningslagstiftningen hvilar.

Göteborgssystemet afsåg, som bekant, ursprungligen endast att reformera

försäljningen — närmast utskänkningen — af brännvin till arbetarbefolkningen,

därvid man ville dels inskränka brännvinsförtäringen, dels

göra densamma till sina följder mindre fördärflig. Målet ville man vinna

dels och framför allt genom att aflägsna det enskilda ekonomiska intresset,

d. v. s. ordna försäljningen så, att säljarna ej hade något intresse af ökad

omsättning, dels ock genom att förbättra kroglokalerna och såmedelst utöfva

ett hyfsande inflytande på kunderna samt genom att vid utskänkning

tillhandahålla lagad mat, hvilket skulle minska brännvinets hälsovådliga

inflytande. Därjämte skulle, enligt den ursprungliga idén, systembolagens

inkomster hufvudsakligen användas till arbetarklassens gagn.

Det skulle blifva alltför vidlyftigt att här skildra, huru med tiden de

faktiska förhållandena och lagstiftningen i samverkan utvecklat och i mångas

tycke förvanskat systemet. Kändt är, att anmärkningar riktats mot detsamma

i dess nuvarande gestaltning från flera och helt motsatta håll. I

motionen I: 52 framställas vidtgående reformkraf, åsyftande bland annat

en skärpt kontroll öfver bolagens verksamhet, så att denna måtte handhafvas

på en gång strängare »i sedlighetens intresse» och till större ekonomisk

fördel för det allmänna, under det i motionerna I: 28 samt II: 89,

120 och 122 yrkas mer eller mindre partiella ändringar. Då dessa sistnämnda

yrkanden emellertid stå i visst förhållande till de mera omfattande

reformkrafven, finner utskottet lämpligt att behandla samtliga dessa motioner

i ett sammanhang.

k

fe

I motionen I: 52, af herr Bellinder, riktas synnerligen skarpa anmärkningar

mot det förhållandet, att bolagens förvaltningskostnader på de senare

åren stegrats i en proportion, som ej alls motsvaras af ökad vinst, hvarjämte

det missförhållandet särskildt skulle råda, att omkostnadsstegringen

nära nog helt folie på den ena af bolagens rörelsegrenar, utskänkningen.

De beräkningar, på hvilka motionären stödt sig, torde dock vara i

viss mån missvisande. Sålunda synes motionären hafva förbisett den omständigheten,

att bolagens antal på senare åren väsentligt ökats, exempelvis

från 95 stycken 1898—99 till 132 år 1909. En jämförande granskning

af förhållandena vid början och vid slutet af nämnda tioårspeidod

bör enligt sakens natur för att lämna ett exakt resultat inskränkas till de

vid periodens början existerande bolagen i den mån de ej under den
-

Utskottets

yttrande.

Motion

I: 52.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

samma upphört. Jämväl åtskilliga andra på kostnadssiffrorna inverkande

faktorer, öfver hvilka bolagen ej kunnat råda, har motionären underlåtit

att taga i betraktande. I dessa afseenden har från sakkunnigt håll tillställts

utskottet följande kritik af motionärens uppgifter:

»Af de 95 bolag, som funnos år 1898—99, äro fortfarande 94 i verksamhet.

Vid dessa bolag uppgingo omkostnaderna år

98/99 till kr. 3,765,006:41

1909 » » 7,006,133: 66

ökning kr. 3,241,127: 25 eller 86,4 %

i stället för 106,8 % såsom af motionens siffror framgår.

I omkostnaderna äro inräknade krono- och kommunalutskylder, hvilka

uppgingo

98/99 till kr. 635,161:83

1909 » » 1,920,511: 73

ökning kr. 1,285,349: 90 eller 202,4 %.

Om dessa utskylder, hvilkas storlek ej torde bero på bolagens skön,

fråndragas, voro återstående omkostnader för

98/99 ...... kr. 3,129,844: 58

1909 ..... » 5,085,621: 93

ökning kr. 1,955,777: 35 eller 62,5 %.

Dessa omkostnader utgöras af löner och arfvoden

98/99 ...... kr. 1,249,155: 07

1909 ...... » 2,134,629: 01

ökning kr. 885,473: 94 eller 70,9 %.

Lokalhyror

98/99 ...... kr. 764,940: 53

1909 ...... * 1,216,508: 65

ökning kr. 451,568: 12 eller 59,0 %.

öfriga omkostnader

98/99 ...... kr. 1,115,748: 98

1909 ...... » 1,734,484: 27

ökning kr. 618,735: 29 eller 55,4 %.*

Ytterligare är härvid att märka, att de statistiska siffrorna för år 1909

i hög grad påverkats af detta års af de exceptionella förhållandena å arbets
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

marknaden föranledda temporära spritförbud, hvarigenom konsumtionen

minskades utan motsvarande inskränkning i bolagens omkostnader.

Såsom oriktigt torde man äfven få anse motionärens omdöme om resultatet

af Göteborgssystemets verksamhet i Stockholm, då han yttrar, att

man icke kunde finna, att systemets verksamhet »trots de ofantliga kostnader,

som därpå nedlagts, medfört någon som helst minskning i brännvinsförbrukningen

under sistförflutna tjugo år». Enligt hvad från bolaget upplysts,

visar nämligen dess statistik följande:

Bolagets brännvinsförsäljning

. Vid utskänkn. Vid utminut. Tillsammans

Utgjorde liter pr invån. liter pr invån. liter pr invån.

1889—90...................................... 5,49 7,35 12,84

1909................................................ 1,47 7,55 9,20

Utskänkningen synes alltså hafva minskats med 73 % utminuteringen

ökats med 2 %, men brännvinsförsäljningen i sin helhet nedgått med 30 %.

Jämväl här får dock beaktas, att de relativt låga siffrorna för 1909

delvis bero af nyssnämnda spritförbud.

Men om sålunda motionärens framställning är öfverdrifven, i det att

bland annat omkostnadsstegringen till afsevärd del berott af omständigheter,

öfver hvilka bolagen ej kunnat råda, såsom växande utskylder till stat och

kommun, berättigade löneförhöjningar åt tjänstemän hos bolagen och ökade

hyror, äfvensom beträffande Stockholm och någon annan stad af den i

nykterhetens intresse vidtagna åtgärden att förbjuda den s. k. disksupningen,

hvilken åtgärd tydligen bidragit att öka kostnaden för hvarje utskänkt liter

brännvin, torde likväl kvarstå som ett obestridligt faktum, att omkostnaderna

för bolagens utöfvande af brännvinsförsäljningen i allmänhet äro högre

än som förhållandena synas betinga, och med hänsyn till den uppkommande

vinsten kan anses skäligt.

Redan sistlidet års Riksdag har emellertid uppmärksammat, att omkostnaderna

inom vissa bolag stigit till en betydande höjd och anmärkt,

att, äfven om olika förhållanden på olika orter kunde i viss mån förklara

en dylik företeelse, sådan skiljaktighet i omkostnader olika bolag emellan,

som den officiella statistiken hade att uppvisa, vore ägnad att tilldraga sig

uppmärksamhet. Riksdagen fann med afseende härå önskvärdt, att en

opartisk och grundlig utredning anställdes beträffande omfattningen af

förefintliga missbruk samt möjligheten af deras afhjälpande medelst skärpt

kontroll eller genom andra lämpliga åtgärder, och blef jämväl en skrifvelse

aflåten till Kungl. Maj:t med begäran om en sådan utredning.

Då emellertid det utredningsarbete, som med anledning af berörda

Bihang till Riksd prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 32 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

skrifvelse lärer vara påbörjadt, ännu icke blifvit slutfördt, synes det utskottet

kunna, med anledning af förevarande motion och de omständigheter, som

i samband därmed påvisats, ifrågasättas såsom en lämplig åtgärd, att Riksdagen

påkallar Kungl. Majrts uppmärksamhet för några punkter, som, utöfver

hvad sistlidet år framhölls, särskildt borde vid utredningen beaktas.

I sådant afseende synes till en början kunna framhållas, att bolagens

bokföring borde så ordnas, att den tydligt utvisade inkomster och utgifter

för de olika grenarna af ett bolags rörelse och sålunda särskildt för utminuteringen

och särskildt för utskänkningen.

Vidare har utskottet fäst sig vid frågan om bolagens mathållning.

t n O o o

Motionären låter sin framställning anknyta sig förnämligast till förhållandena

i Stockholm. Systembolaget i Stockholm utöfvar själf 30 utskänkningsrättigheter

i s. k. värdshus, afsedda närmast för arbetarklassen.

I dessa förekomma äfven s. k. källarafdelningar med finare

lokaler och bättre mat. Det har mot bolagets värdshusrörelse anmärkts,

att matprisen äro så låga, att bolaget ut-öfvar illojal konkurrens med

nykterhetsvärdshusen, och att mathållningen, antingen den utöfvas af

bolaget själf eller, såsom lärer vara regeln, af utskänkningsföreståndaren,

ådrager bolaget utgifter, som måste täckas af vinsten å utskänkningen. I

huru hög grad denna anmärkning kan vara befogad, har utskottet icke

varit i tillfälle att utröna. Men obestridligt torde vara, att den äger en

viss befogenhet, då bolaget, äfven där föreståndaren på egen risk ombesörjer

mathållningen, kostnadsfritt tillhandahåller lokal, värme, belysning

m. m., hvarigenom det blir denne möjligt att hålla lägre priser än

andra jämförliga matserveringsställen. Det åligger visserligen bolagen

att vid utskänkning af brännvin tillhandahålla lagad mat, men bör, efter

utskottets förmenande, i möjligaste mån undvikas, att utgifterna därför

komma att drabba bolagens öfriga rörelse, och håller utskottet före, att

genom en mera ekonomisk anordning af mathållningen bolagens kostnadssiffra

skulle kunna ej obetydligt nedbringas. Huru detta i öfrigt skall

kunna ernås, tarfvar en noggrann undersökning. Att i åtskilliga afseenden

inskränkningar och besparande omläggningar af administrationen skola

kunna äga rum, torde emellertid kunna antagas.

Det har redan antydts, huru olika resultat de särskilda bolagens verksamhet

gifvit beträffande vinsten å egen rörelse. Bland de faktorer, som

reglera vinsten, stå gifvetvis i främsta rummet det pris, hvartill bolaget

kan inköpa varan samt det salupris bolaget håller. I det förra hänseendet

kan man icke bortse från, hurusom de senare årens företeelser

på spritmarknaden hafva hotat att ställa bolagen i beroende af den

uppkomna sammanslutningen mellan olika spritfabriker i landet, den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 11

s. k. sprittrusten. Efter dennas tillkomst har därjämte såsom gifven

konsekvens följt bränneriägarnas ringbildning. Det synes under dessa

förhållanden måhända erforderligt, att åtgärder vidtagas till bolagens

skyddande emot producenternas starka sammanslutningar. I sådant afseende

har motionären föreslagit, att staten skulle inlösa förädlingsverken

och därefter bedrifva förädlingen. Det afsedda ändamålet torde dock kunna

nås på andra vägar. Bland annat står det ju alltid statsmakterna tillbuds

att genom förändring i tullsatserna reglera allvarligare faror af trustbildning

på förevarande område. Äfven andra medel kunna förvisso utfinnas

vid en utredning af frågan.

I afseende å salupriset åter äro bolagen oförhindrade att taga hänsyn

till alla inverkande omständigheter och beroende allenast af eventuell

konkurrens sinsemellan. Denna konkurrens har emellertid ledt därtill, att

olika bolag fixera olika pris på samma vara. Försäljningspriset för en liter

varmrenadt brännvin vid utminutering var 1909 lägst 1 krona 34,l öre

och högst 2 kronor. För flertalet bolag — 70 — låg priset mellan 1

krona 50 öre och 1 krona 75 öre, hos 36 bolag var det lägre än 1 krona

50 öre och hos 6 af dessa lägre än 1 krona 40 öre. Hos 25 bolag var

priset däremot högre än 1 krona 75 öre. Jämväl alkoholhalten hos det

sålda brännvinet växlade och ingalunda alltid i proportion till priset.

Utskottet finner denna konkurrens oegentlig och vill ifrågasätta, huruvida

icke bestämmelser kunde och borde införas därom, att alla systembolag

skulle vara skyldiga att för samma pris och med samma alkoholhalt tillsaluhålla

egentligt brännvin äfvensom billig konjak och liknande drycker.

Såsom ett kraftigt medel, ej allenast till reformerande af systembolagens

sätt att fylla sin uppgift i och för sig utan ock till deras skydd

utåt, har af motionären föreslagits inrättandet af en särskild kommission

eller ett slags öfverstyrelse med såväl kontrollerande som förvaltande

befogenhet. På denna öfverstyrelse skulle, enligt motionären, öfverflyttas

»ledningen och tillsynen öfver den detaljhandel med brännvin, som nu

utöfvas af ett hundratrettiotal hvar för sig själfständiga bolag», och skulle

öfverstyrelsen äga att för försäljning af brännvin »efter statsmakternas

anvisning meddela likformiga bestämmelser för hela landet, såsom att varan

gjordes enhetlig, finge fastställd styrka och såldes till fastställdt pris»,

äfvensom verkställa inköp.

I princip synes förslaget om ett gemensamt organ för samtliga systembolag

värdt det största beaktande, äfven om man måste anse, att

motionären tillämnat den ifrågasatta öfverstyrelsen en väl vidsträckt befogenhet,

då han synes hafva afsett, att den skulle rent af ersätta de lokala

styrelserna äfven beträffande vissa angelägenheter, som enligt sakens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

natur lika väl eller bättre kunna besörjas af dem. Lämpliga uppgifter

för en öfverstyrelse, antingen denna, såsom motionären tänkt sig, blefve

fristående eller, såsom enligt utskottets åsikt därjämte ock främst bör

förutsättas, ordnades såsom en afdelning af kontrollstyrelsen, torde

emellertid vara att åstadkomma och vidmakthålla större likformighet de

olika bolagen emellan i fråga om en del med försäljningsröreisen sammanhängande

" spörsmål och tillse, att, såvidt möjligt, enhetliga principer

komme att tillämpas i bolagens verksamhet, såsom exempelvis beträffande

öfverlåtelsekontrakt, försäljningspris, varans styrka, förvaltningskostnader

o. s. v. En blifvande utredning torde emellertid gifva ytterligare uppslag

i afseende å den tilltänkta öfverstyrelsens verksamhetsområde och

befogenhet.

Hvad angår motionärens hemställan rörande förbud mot utminutering

och utskänkning af brännvin annorlunda än i slutna kärl, synas

giltiga skäl saknas för en dylik anordning, som dessutom skulle vara förenad

med betydande besvär och kostnad.

För sin hemställan om ändrade bestämmelser »angående storleken af

nu gällande försäljningsafgifter» har motionären ej anfört något i sin

motivéring, hvadan utskottet sväfvar i okunnighet om, hvad motionären i

detta stycke åsyftar, och följaktligen saknar möjlighet att vidare yttra sig

därom.

Hvad motionären slutligen yrkat beträffande utredning, angående

hvilken ökad inkomst staten genom de af motionären föreslagna förändringarna

kunde komma att tillföras, har utskottet saknat anledning tillstyrka

redan på den grund, att utskottet icke kunnat förorda samma förslag

i deras helhet. För öfrigt anser utskottet, att den här omhandlade

reformeringen af systembolagens verksamhet bör komma till stånd, oafsedt

om däraf skulle följa ökad eller minskad vinst för stat och kommun.

Motion

I: 28.

Den till sin innebörd mest betydelsefulla af öfriga föreliggande motioner

är gifvetvis den af herr Lindblad väckta motionen I: 28. I denna

föreslås förbud för bolag att öfverlåta rätt till utminutering af annat

brännvin än punsch. En dylik mera utsträckt monopolisering i bolagens

hand af brännvinsförsäljningen är emellertid faktiskt redan genomförd be•

träffande flertalet bolag. Öfverlåtelser af minuthandelsrättigheter förekomma

för närvarande blott hos 14 bolag och detta företrädesvis i de

större städerna, där för den s. k. finare spirituosan man har att räkna med

en större kundkrets.

Enligt gällande lagstiftning kunna bolagen vid öfverlåtelser af rätt

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande AV 32.

till minuthandel med brännvin gorå särskilda föreskrifter beträffande tiden

för kontraktet, sättet för försäljningsafgiftens utgående, pris, tid för försäljningsställes

öppethållande och dylikt. Sålunda begränsa vissa bolag

tiden för den öfverlåtna rättigheten till ett år, medan andra låta den omfatta

respektive bolags egen koncessionstid, i allmänhet tre år. Vidare

bestämmes af somliga bolag försäljningsafgiften till en rund summa för

år, under det andra bolag låta afgiften utgå med visst belopp för hvarje

liter försåld vara, hvilket belopp i sin ordning af olika bolag fixeras olika

och, enligt hvad som upplysts, för närvarande växlar mellan 17 och 6 öre.

En del bolag meddela förbud för innehafvare af öfverlåtna rättigheter att

försälja egentligt brännvin och fastställa vissa minimipris å annan till försäljning

tillåten spirituösa, medan andra bolag icke göra sådana inskränkningar.

Slutligen föreskrifva vissa bolag, att rättigbetsinnehafvarnas försäljningsställen

få hållas öppna endast å samma tider på dagen som bolagens

egna, hvaremot andra bolag medgifva längre och till äfventyra endast

af författningens föreskrifter begränsad försäljningstid.

Omfattningen af dessa restriktioner liksom kontraktsvillkoren i allmänhet

torde i många fall påverkas af förhållandena vid relativt närbelägna

försäljningsställen utom respektive kommuns område.

Helt visst medför nu antydda olikformighet afsevärda olägenheter,

som påkalla rättelse och som förklara tillkomsten af nu föreliggande förslag.

Dock synes det böra undersökas, om ej den erforderliga rättelsen

kan ernås utan anlitande af ett så radikalt medel som det af motionären

föreslagna. Utskottet håller härvid före, att ett fullständigt borttagande

af bolagens rätt att, där förhållandena sådant föranleda, delvis öfverlåta

utminuteringen af brännvin å enskilda, icke är för ändamålet nödigt eller

ens lämpligt, och utskottet kan för öfrigt ej heller finna, att någon fördel

i nykterhetshänseende skulle kunna vinnas därigenom, att äfven den s. k.

finare spirituosan såldes i bolagens egna lokaler i stället för att såsom

nu tillhandahållas af vinhandlarna på grund af från bolagen öfverlåtna

rättigheter.

Utskottets uppfattning om obehöfligheten af att gå den af motionären

anvisade vägen grundar sig på det förhållandet, att hinder ej lära möta

för att genom lämpliga, klokt afvägda bestämmelser i öfverlåtelsekontrakten

sörja för, att utminuteringen af brännvin, äfven till den del den bedrifves

af andra än bolagen själfva, kommer att utöfvas med behörig hänsyn till

det allmännas intresse och särskildt så, att genom den öfverlåtna handeln

de restriktioner i nykterhetens och sedlighetens intresse, bolagen pålagt

sin egen rörelse, icke blifva mer eller mindre overksamma.

I detta sammanhang vill utskottet äfven erinra därom, att bolagens

s. 14 Kontrollera mot PDF

Motion

11: 120.

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

styrelser i allmänhet icke torde vara så sammansatta, att de kunna anses

lämpade att handhafva bolagens rörelse i den vidgade och förändrade

gestaltning, som ett bifall till motionärens förslag skulle medföra. Skulle

bolagen i de större städerna tillmötesgå konsumenternas växlande önskningar

i fråga om s. k. bättre spirituösa, komme deras rörelse att antaga

en högst betydande omfattning. Blefve däremot konsumenternas önskningar

åsidosatta, komme detta efter all sannolikhet att föranleda, att utländska

spirituosaaffärer droge till sig en afsevärd del af omsättningen.

Härjämte är att märka, att en dylik utvidgning af bolagens verksamhet

gifvetvis skulle medföra behof åt en mera ingående kontroll öfver

bolagen i det allmännas intresse, men torde lämpliga bestämmelser härför

blifva lika svåra att utfinna som att därefter på ett effektivt sätt tillämpa.

I nära samband med den senast behandlade motionen står den af herr

Leander m. fl. väckta motionen II: 120, hvari — under framhållande af

den uppfattning, att då gällande författning ej ålagt bolagen att ombesörja

all handel med spirituösa, det icke lönade sig att redan nu påkalla ändring

i denna punkt — uttalats, bland annat, att vid öfverlåtelse af minuthandelsrättighet

lika väl som vid öfverlåtelse af rätt till utskänkning borde

vara fästadt villkor därom, att rättighetsinnehafvaren skulle hos bolaget inköpa

det för rörelsen erforderliga egentliga brännvinet och det brännvin i

öfrigt, som bolaget i sin rörelse till handahölle.

Enahanda yrkande, som bemälda motionärer i anslutning till denna

uppfattning nu, enligt hvad ofvan anförts, framställt, förelåg äfven vid

sistlidet års Riksdag till yttrande af bevillningsutskottet, och anförde utskottet

då i sådant afseende följande:

»Utskottet vill erinra därom, att förslag i samma riktning som motionärerna

nu framställt i fråga om 17 § 2 mom. i brännvinsförsäljningsförordningen,

jämväl förelåg i en vid denna förordnings senaste revision

vid 1905 års Riksdag väckt motion, däri hemställdes om en sådan redaktion

af ifrågavarande moment, att ''Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle

bestämma, från hvilket eller hvilka brännvinsbolag i berörda paragrafer

omnämnda brännvin skulle inköpas.’ Det Riksdagens särskilda utskott, som

då behandlade frågan om ny brännvinsförsäljningsförordning, yttrade beträffande

berörda förslag, att utskottet funnit sig höra förorda bifall därtill,

dock endast i fråga om öfverlåtelse af utskänkningsrättighet, och tillkom

sålunda på utskottets förslag det stadgande i berörda syfte, som nu återfinnes

i sista stycket af 17 § 2 mom.

Det särskilda utskottet anförde i denna fråga vidare:

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 15

Enligt uppgifter, som stått till utskottets förfogande, hade samtliga

försäljningsbolagen i riket för försäljningsåret 1902-03 åt andra öfverlåta

sammanlagdt 298 utskänkningsrättigheter. Af dessa rättigheter hade öfverlåtits

109 utan skyldighet att inköpa varor af bolaget, 49 med skyldighet

att inköpa egentligt brännvin af bolaget och 140 med skyldighet att inköpa

all spirituösa af bolaget. I det öfvervägande antalet fall eller 189 fanns

sålunda skyldighet i berörda hänseende, om ock i olika omfattning stadgad.

Detta förhållande, hvilket torde ådagalägga, att praktiska svårigheter

icke förefinnas i detta afseende, har synts utskottet utgöra ett skäl för

införande af lagstadgad skyldighet för innehafvare af öfverlåtna utskänknino-srättigheter

att från det öfverlåtande bolaget fylla det för rättighetens Utöfvande

erforderliga behofvet af spirituösa.

Genom möjligheten för bolagen att jämväl vid dylik försäljning hörn

prisen lärer en sådan bestämmelse kunna afsevärdt bidraga till en effektivare

beskattning, af brännvinsförsäljningen. Ett utsträckande af berörda

skyldighet äfven till innehafvare af öfverlåtna utminuteringsrätti°dieter skulle

visserligen verka vidare i nämnda riktning samt till minskning af antalet

dylika rättigheter. Principens genomförande i sådan omfattning torde dock

för närvarande möta svårigheter i tillämpningen, hvarför utskottet icke ansett

sig böra nu tillstyrka stadgande i detta afseende.’

Motionärerna hafva icke antydt, att de förhållanden, som år 1905

bestämde Riksdagens uppfattning af denna fråga, sedermera ändrats, och

enligt hvad inom utskottet upplysts, torde så icke heller kunna antagas

vara förhållandet. Under sådana omständigheter lärer motionärernas förslag

i denna del icke böra bifallas.

Lika litet lärer framställningen i öfriga delar påkalla någon ändring

i gällande bestämmelser, då dessa synas bereda erforderlig möjlio-het för

bevakande af det allmännas rätt gentemot enskilda intressen. Af hvad

motionärerna anfört synes ju ock framgå, att åtminstone på vissa ställen

bolagen själfva tillgodogöra sig denna möjlighet, och skulle så icke allestädes

vara förhållandet, torde väl vederbörande magistrat eller kommunalnämnd

icke underlåta att därå fästa uppmärksamheten i det utlåtande, som

skall afgifvas till Kung!. Maj:ts befallningshafvande före pröfningen af den

ifrågavarande rättighetsupplåtelsen.»

Utskottet anser nu återgifva yttrande fortfarande äga giltighet.

I afseende å motionen II: 89, af herr Fornander, vill utskottet erinra

därom, att motion i enahanda syfte afslogs af Riksdagen sistlidet år. Då

därtill kommer, att, därest den utredning, som utskottet ifrågasatt i an
-

Mntion

II: 89.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Motion

II: 122.

15 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

ledning af motionen I: 52, skulle komma att omfatta äfven frågan om

bolagens mathållning, lärer så mycket mindre anledning finnas, att tillstyrka

någon särskild åtgärd i anledning af herr Fornanders nu framställda

yrkande.

Hvad slutligen angår den i motionen II: 122, af herrar Byström och

Broomc i Högbo, föreslagna förändringen i de särskilda bolagsstyrelsernas

sammansättning, synes genom anordnandet af en öfverstyrelse för samtliga

bolag, på sätt utskottet ofvan ifrågasatt, det allmännas intresse blifva tillräckligt

tillgodosedt, hvadan den af motionärerna föreslagna åtgärden ej

torde vara för det afsedda ändamålet erforderlig.

Till sist vill utskottet med afseende å den här ofvan förordade utredningen

framhålla, att Riksdagen icke torde böra på förhand uppdraga

allt för snafva gränser för densamma. En ganska grundlig revision af

hithörande bestämmelser är nämligen förvisso behöflig för ett rätt tillgodoseende

af de intressen, systembolagen äro afsedda att tillvarataga, och en

närmare undersökning kan möjligen komma att ådagalägga, att äfven andra

åtgärder än de af utskottet antydda visa sig erforderliga för ändamålets

vinnande.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen, i anledning af herrar Bellinders

och Lindblads förevarande motioner I: 52 och 28, måtte

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att vid den utredning

rörande behöfligheten af ändrade föreskrifter för

brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet, om hvars föranstaltande

Riksdagen i skrifvelse nästlidet år anhållit,

jämväl måtte tagas under öfvervägande, i hvad mån ytterligare

revision af gällande brännvinsförsäljningsförordning

i här ofvan förordade hänseenden kan finnas af behofvet

påkallad, samt att därefter måtte för Riksdagen framläggas

det förslag, som af utredningen kan föranledas ;

2:o) att motionerna I: 52 och 28, i den mån de ej

kunna anses besvarade genom utskottets hemställan under

l:o), icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

samt

3:o) att motionerna

II: 120, af herr Leander m. fl.,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

II: 89, af herr Fornander, och

II: 122, af herrar Byström och Broomé i Högbo,

icke heller måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 16 maj 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

Reservationer:

1) af herr K. G. Karlsson från Göteborg, som yrkat, att utskottets

yttrande och förslag skulle hafva följande lydelse:

»Samtliga ifrågavarande motioner afse--— (= utskottet, sid. 7

rad. 1—27) — — — motioner i ett sammanhang.

I herr Lindblads motion föreslås förbud för bolag att öfverlåta ut -Motion L 28.

minutering af annat brännvin än punsch.

En dylik mera utsträckt monopolisering är faktiskt redan genomförd

på en mängd platser, där bolagen alltså själfva drifva all minuthandel med

spirituösa. Dock förekomma öfverlåtelse!’ af minuthandelsrättigheter fortfarande

i 14 företrädesvis större städer, och ensamt i Stockholm finnas icke

mindre än 51 stycken sådana öfverlåtna rättigheter. Genom dessa öfverlåtelser

har afsetts att så fördela utminuteringen, att åt bolagens försäljningsställen

förbehölles handeln med egentligt brännvin, medan den öfriga

handeln lämnades åt vinhandlarna. Till utmärkande af gränsen gäller för

spirituösa hos de sistnämnda ett visst minimipris, under hvilket de icke

få sälja.

Genom dessa öfverlåtelse!’ har affärsdriften betydligt förenklats för

systembolagen. Dessutom får man vid bedömandet af hithörande företeelser

erinra sig, att det s. k. Göteborgssystemet, såsom redan antydts, ursprungligen

inriktade den hufvudsakliga delen af sin verksamhet på ordnandet

af handeln med egentligt brännvin, emedan missbruket af detta

ansågs vara en af de förnämsta anledningarna till fattigdom oeh elände af

olika slag. Däremot tänkte man på den tiden mindre på det missbruk,

som kan förekomma äfven af s. k. finare spirituösa. På senare tider har

man emellertid icke kunnat undgå att märka, att handeln med billig af

Bihang till Rikscl. prot. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 32 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

vinhandlarna saluförd konjak tagit en synnerligen stor omfattning, som

gjort de restriktioner i nykterhetens och sedlighetens intresse, bolagen pålagt

sin egen rörelse, skäligen illusoriska samt i öfrigt verkat till förfång

för bolagens omsättning och det allmännas intresse af denna.

Motionärens förslag att nu taga ett ytterligare steg till förverkligandet

af Göteborgssystemets bärande idé, sprithandelns frigörande från det enskilda

vinstbegäret, synes vara förtjänt af noggrant öfvervägande. Dock

synes det utskottet, som om fullgiltiga skäl knappast förefinnas att i fråga

om minuthandel göra skillnad mellan punsch och annan s. k. finare

spirituösa.

Mot ett fullständigt borttagande af öfverlåtna rättigheter har, särskildt

hvad angår större städer, invändts, att bolagen icke skulle äga tillräcklig sakkunskap

och varukännedpm för att kunna på ett rationellt sätt drifva handeln

med finare spirituösa. Äfvenså framhålles med en skärpa, som röjer oppositionens

starkaste motiv, det berättigade intresset för vinhandlarna att få

ostördt fortsätta en loflig handtering, som af äldre firmor bland dem utöfvats

långt innan Göteborgssystemet kom till. Hvad den första anmärkningen

beträffar, lärer det emellertid ej möta svårigheter för bolagen att i sin tjänst

anställa personer med tillräcklig sakkunskap på området och att jämväl i

öfrigt inrätta sig för den vidgade verksamheten, om blott rådrum gifves

dem genom stadgandet af lämplig öfvergångstid. Därest en tillräckligt

lång sådan medgifves, synas några betänkligheter ej heller böra möta af hänsyn

till vinhandlarnas privatekonomiska intressen, ty, äfven om beroendet

af upprepadt beviljande af rätt till fortsatt sprithandel af dem mera betraktats

såsom en ren formalitet, är det dock så, juridiskt sedt, att den enskilde

vinhandlaren icke har och icke kan få större rätt än bolaget själf

äger. Liksom detta får sina försälj ningsrättigheter för högst tre år, existerar

ej heller för vinhandlaren annat än temporär sådan och ej ens något i sig

befogadt kraf att under för bolaget förnyade rättigheter jämväl få kontraktet

mellan honom och bolaget förnyadt. Hvad billigheten dock kan fordra

är, att i hvarje fall en tämligen utsträckt öfvergångstid bestämmes, under

hvilken innehafvarna af öfverlåtna rättigheter hinna inrätta sig för den nya

ordningen. Den af motionären föreslagna öfvergångstiden till den 1 januari

1914 synes för ändamålet otillräcklig. Till dess skulle näppeligen hvarken

rättighetsinnehafvarna hinna ordna sin ekonomi, eller deras talrika efter

förändringen öfverflödiga biträden kunna skaffa sig andra utkomstmöjligheter.

Härtill kommer, att systembolagens intresse på denna punkt i viss

mån sammanfaller med vinhandlarnas, i det bolagen äfven behöfva tid för

att ordna sig för den betydande utvidgning af rörelsen, som ett fullständigt

öfvertagande af minuthandeln med all spirituösa kommer att med
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

fora. Utskottet kar med häns_yn till dessa olika förhållanden tänkt sig

en öfvergångstid af exempelvis tio år, under hvilken tid dock enligt sakens

natur rättigheter ej skulle få öfverlåtas å nya sökande. Utskottet anser

emellertid, att, då det här gäller icke obetydliga ekonomiska intressen, ett

eventuellt förbud mot öfverlåtelse af minuthandelsrättighet bör föregås af

en genom Kungl. Maj:ts försorg anordnad utredning af hithörande förhållanden.

Vid denna utredning bör äfven undersökas, huruvida icke redan

under öfvergångstiden ett visst för hela landet gemensamt minimipris för

af vinhandlare saluförd spirituösa kunde fastställas, så att icke, såsom nu

ej sällan är fallet, vinhandlarna på en ort komma i en mera gynnsam

ställning än de på en annan.

I herr Bellinders motion riktas synnerligen skarpa anmärkningar mot Motion 1:52.

det förhållandet, att bolagens förvaltningskostnader på de senare åren stegrats

i en proportion, som ej alls motsvaras af ökad vinst, hvarjämte det

missförhållandet särskildt skulle råda, att omkostnadsstegringen nära nog

helt folie på den ena af bolagens rörelsegrenar, utskänkningen.

De beräkningar, på hvilka motionären stödt sig, torde dock vara i

viss mån missvisande. —--(= utskottet, sid. 7 sista stycket till och

med sid. 9 nedom midten)---kan anses skäligt. Enligt den officiella

statistiken äro kostnaderna mycket olika för olika bolag. För år 1909

uppgingo kostnaderna för samtliga bolag till 30,2 öre pr liter. Omkostnaderna

voro lägst 9,4 öre samt högst 86,5 öre. För 89 (af 132 existerande)

bolag uppgingo de till mellan 15 och 30 öre, för 16 bolag öfverstego

de 40 öre. Enligt hvad kontrollsty^relsen i anslutning härtill uppgifver,

äro orsakerna till dessa växlingar flera. Sålunda blifva kostnaderna

gifvetvis lägre i de bolag, som endast bedrifva minuthandel, och kan ett

bolag, som endast säljer vanligt brännvin, ordna försäljningen billigare än

ett bolag, som utminuterar äfven finare spirituösa. Vinsten på egen rörelse

belöpte sig nämnda år för samtliga bolag till 46,1 öre för hvarje

liter försåld spirituösa. Lägst var den 9 öre och högst 82,5 öre. För 81

bolag växlade den mellan 35 och 55 öre, högre var den för 10 bolag och

lägre för 40. Ett bolags rörelse gick med förlust. Denna statistik angifver

dock icke och lärer på grund af sättet för bolagens bokföring ej

heller kunna angifva, i hvad mån vinsten härleder sig från utminuteringen

eller utskänkningen. Utskottet vill därför i detta sammanhang framhålla

önskvärdheten af, att bokföringen så ordnas, att den tydligt utvisar inkomster

och utgifter särskildt för hvardera rörelsen.

Herr Bellinder låter, förklarligt nog, sin framställning anknyta sig

förnämligast till förhållandena i Stockholm. Systembolaget i Stockholm

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

utöfvar själf 30 utskänkningsrättigher i s. k. värdshus, afsedda närmast

för arbetsklassen. I dessa förekomma äfven s. k. källarafdelningar med

finare lokaler och bättre mat. Det har mot bolagets värdshusrörelse anmärkts,

att matprisen äro så låga, att bolaget utöfvar illojal konkurrens

med nykterhetsvärdshusen, och att mathållningen, antingen den utöfvas af

bolaget själf eller, såsom lärer vara regeln, af utskänkningsföreståndaren,

ådrager bolaget utgifter, som måste täckas af vinsten å utskänkningen. I

huru hög grad denna anmärkning kan vara befogad har utskottet icke

varit i tillfälle att utröna. Men obestridligt torde vara, att den äger en

viss befogenhet, då bolaget, äfven där föreståndaren på egen risk ombesörjer

mathållningen, kostnadsfritt tillhandahåller lokal, värme, belysning

m. m., hvarigenom det onekligen blir denne möjligt att hålla lägre priser

än andra jämförliga matserveringsställen. Det åligger visserligen bolagen

att vid utskänkning af brännvin tillhandahålla lagad mat, men bör, efter

utskottets förmenande, i möjligaste mån undvikas, att utgifterna därför

komma att drabba bolagens öfriga rörelse, och håller utskottet före, att

genom en mera ekonomisk anordning af mathållningen bolagens kostnadssiffra

skulle kunna ej obetydligt nedbringas. Huru detta i öfrigt skall

kunna ernås, tarfvar en noggrann undersökning. Att i åtskilliga afseenden

inskränkningar och besparande omläggningar af administrationen skola

kunna äga rum, torde emellertid kunna antagas.

Det har redan antydts, huru olika resultat de särskilda bolagens verksamhet

gifvit beträffande vinsten å egen rörelse. Bland de faktorer, som

reglera vinsten, stå gifvetvis i främsta rummet det pris, hvartill bolaget

kan inköpa varan, samt det salupris bolaget finner sig kunna hålla. I senare

afseendet är bolaget oförhindradt att taga hänsyn till alla inverkande

omständigheter och beroende allenast af eventuell konkurrens med andra

systembolag. Detta har också ledt därtill, att olika bolag fixera olika

pris på samma vara. Försäljningspriset för en liter varmrenadt brännvin

vid utminutering var 1909 lägst 1 krona 34,1 öre och högst 2 kronor.

För flertalet bolag — 70 — låg priset mellan 1 krona 50 öre och 1 krona

75 öre, hos 36 bolag var det lägre än 1 krona 50 öre och hos 6 af dessa

lägre än 1 krona 40 öre. Hos 25 bolag var priset däremot högre än 1

krona 75 öre. Jämväl alkoholhalten hos det sålda brännvinet växlade och

ingalunda alltid i proportion till priset. Utskottet finner detta oegentligt

och anser bestämmelser böra införas därom, att alla systembolag äro skyldiga

att för samma pris och med samma alkoholhalt tillsaluhålla egentligt

brännvin äfvensom billig konjak och liknande drycker.

Åtnjuta bolagen en relativ frihet vid bestämmandet af sina försäljningspris,

äro de å andra sidan i regel så mycket mera bundna i fråga

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

jBevillningsutskottets betänkande AV 32.

om det pris de själfva hafva att erlägga till spritfabrikanterna. Särskildt

de senare årens företeelser på spritmarknaden hafva hotat att ställa bolagen

i beroende af den uppkomna sammanslutningen mellan olika spritfabriker

i landet, den s. k. sprittrusten. Efter dennas tillkomst har därjämte såsom

gifven konsekvens följt bränneriägarnas ringbildning.

Det synes under dessa förhållanden måhända erforderligt, att åtgärder

vidtagas till bolagens skyddande emot producenternas starka sammanslutningar.

I sådant afseende har herr Bellinder föreslagit, att staten skulle

inlösa förädlingsverken och därefter bedrifva förädlingen. Det torde

emellertid böra tagas i öfvervägande, om ändamålet ej kan nås på andra

vägar. Bland annat står det ju alltid statsmakterna tillbuds att genom

förändring i tullsatserna reglera allvarligare faror af trustbildningarna på

förevarande område. Äfven andra medel kunna förvisso utfinnas vid en

utredning af frågan.

Såsom ett kraftigt medel, ej allenast till reformerande af systembolagens

sätt att fylla sin uppgift i och för sig utan ock till deras skydd

utåt, har af herr Bellinder föreslagits inrättandet af en särskild kommission

eller ett slags öfverstyrelse med såväl kontrollerande som förvaltande befogenhet.

På denna öfverstyrelse skulle, enligt motionären, öfverflyttas

»ledningen och tillsynen öfver den detaljhandel med brännvin, som nu

utöfvas af ett hundratrettiotal hvar för sig själfständiga bolag», och skulle

öfverstyrelsen äga att för försäljning af brännvin »efter statsmakternas

anvisning meddela likformiga bestämmelser för hela landet, såsom att varan

gjordes enhetlig, finge fastställd styrka och såldes till fastställdt pris»,

äfvensom verkställa inköp. Äfven antyder motionären, att densamma skulle

kunna öfvertaga ledningen af de för landets spritkonsumtion behöfliga

reningsverken, sedan de enskilda sådana blifvit inlösta af staten.

Utskottet gillar visserligen i princip förslaget om ett gemensamt organ

för samtliga systembolag, men då motionären synes afse, att öfverstyrelsen

i viss mån skulle ersätta de lokala styrelserna, finner utskottet, att motionären

tillämnat densamma en väl vidsträckt befogenhet. Lämpliga uppgifter

för en öfverstyrelse, antingen denna, såsom motionären tänkt sig,

blir fristående eller, såsom utskottet anser i första hand böra tagas i öfvervägande,

ordnad såsom en afdelning af kontrollstyrelsen, torde emellertid

vara att åstadkomma och vidmakthålla större likformighet de olika bolagen

emellan i fråga om en del med försäljningsrörelsen sammanhängande

spörsmål och tillse, att, såvidt möjligt, enhetliga principer komme att

tillämpas i bolagens verksamhet, såsom exempelvis beträffande öfverlåtelsekontrakt,

försäljningspris, varans styrka, förvaltningskostnader o. s. v. En

s. 22 Kontrollera mot PDF

Motion

11: 120.

Motion

11: 80.

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

blifvande utredning torde emellertid gifva ytterligare uppslag i afseende

å den tilltänkta öfverstyrelsens verksamhetsområde och befogenhet.

Hvad angår herr Bellinders hemställan rörande förbud mot utminutering

och utskänkning af brännvin annorlunda än i slutna kärl, synas

giltiga skäl saknas för en dylik anordning, som dessutom skulle vara förenad

med betydande besvär och kostnad.

För sin hemställan om ändrade bestämmelser »angående storleken af

nu gällande försälj ningsafgifter» har herr Bellinder ej anfört något i sin

motivering, hvadan utskottet sväfvar i okunnighet om hvad motionären i

detta stycke åsyftar, och följaktligen saknar möjlighet att vidare yttra sig

därom.

Hvad herr Bellinder slutligen yrkat beträffande utredning, angående

hvilken ökad inkomst staten genom de af motionären föreslagna förändringarna

kunde komma att tillföras, har utskottet saknat anledning

tillstyrka redan på den grund, att utskottet icke kunnat förorda samma

förslag i deras helhet. För öfrigt anser utskottet, att den här omhandlade

reformeringen af systembolagens verksamhet bör komma till stånd, oafsedt

om däraf skulle följa ökad eller minskad vinst för stat och kommun.

Till sist vill utskottet uttala den åsikten, att Riksdagen icke torde

böra på förhand uppdraga alltför snafva gränser för den utredning, som

här ofvan förordats. En ganska grundlig revision af hithörande bestämmelser

är för visso behöflig för ett rätt tillgodoseende af de intressen

systembolagen äro afsedda att tillvarataga, och en närmare utredning kan

möjligen komma att gifva vid handen, att äfven andra åtgärder än de af

utskottet förordade kunna visa sig erforderliga för ändamålets vinnande.

Den ställning, utskottet funnit sig böra intaga till de härofvan behandlade

mera omfattande reformförslagen i herrar Lindblads och Bellinders

motioner, har gifvetvis blifvit bestämmande för utskottets ståndpunkt

beträffande i öfriga tre motioner föreslagna detaljreformer.

Därest Riksdagen bifaller, hvad utskottet föreslår i anledning af herr

Lindblads motion, torde sålunda en utredning i det syfte, som innefattas

i herr Leanders och hans medmotionärers motion, icke vara behöflig.

Herr Fornander har i sin motion föreslagit medgifvande för systembolagen

att anordna mathållning äfven utan samband med brännvinsutskänkning.

Motion i enahanda syfte framställdes af motionären äfven

i fjol men afslogs. I anslutning till hvad utskottet vid behandlingen af

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 23

herr Bellinders motion yttrat om bolagens mathållning, finner utskottet sig

ej böra förorda den sålunda ifrågasatta utvidgningen däraf.

Hvad slutligen angår den af herrar Byström och Broomé i Högbo

föreslagna förändringen i de särskilda bolagsstyrelsernas sammansättning,

synes genom anordnandet af en öfverstyrelse för samtliga bolag, på sätt

utskottet ofvan förordat, det allmännas intresse blifva tillräckligt tillgodosedt,

hvadan den af motionärerna föreslagna åtgärden ej torde vara för

det afsedda ändamålet erforderlig.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen måtte, i anledning af herrar

Lindblads och Bellinders förevarande motioner I: 28 och

52, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes för revision af gällande brännvinsförsäljningsförordning

i af utskottet här ofvan angifna hänseenden

låta snarast möjligt verkställa erforderlig utredning samt

därefter för Riksdagen framlägga det förslag, som af

utredningen kan föranledas; samt

2:o) att motionerna

II: 89, af herr Fornander,

II: 120, af herr Leander m. fl., och

II: 122, af herrar Byström och Broomé i Högbo,

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

2:o) af herrar Ericsson i Ofvanmvra, Kvarnzelius, Forss, Olofsson,

Janson i Bråten och Eriksson i Grängesberg, som ansett, att utskottets

yttrande bort hafva följande lydelse:

»Samtliga ifrågavarande motioner (= utskottet)---följa ökad

eller minskad vinst för stat och kommuner.

Den till sin innebörd mest betydelsefulla af öfriga föreliggande mo-Motion i-, 28.

tioner är gifvetvis den af herr Lindblad väckta motionen 1:28. I denna

föreslås förbud för bolag att öfverlåta rätt till utminutering af annat

brännvin än punsch.

En dylik mera utsträckt monopolisering är faktiskt redan genomförd

på en mängd platser, där bolagen alltså själfva drifva all minuthandel

med spirituösa. Dock förekomma öfverlåtelser af minuthandelsrättigheter

fortfarande i 14 företrädesvis större städer, och ensamt i Stockholm finnas

icke mindre än 51 stycken sådana öfverlåtna rättigheter. Genom dessa

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

öfverlåtelse!’ har afsetts att så fördela utminuteringen, att åt bolagens försäljningsställen

förbehölles handeln med egentligt brännvin, medan den

öfriga handeln lämnades åt vinhandlarna. Till utmärkande åt gränsen gäller

för spirituösa hos de sistnämnda ett visst minimipris, under hvilket de

icke få sälja.

Genom dessa öfverlåtelse!’ har affärsdriften betydligt förenklats för

systembolagen. Dessutom får man vid bedömandet af hithörande företeelser

erinra sig, att det s. k. Göteborgssystemet, såsom redan antydts, ursprungligen

inriktade den hufvudsakliga delen af sin verksamhet på ordnandet

af handeln med egentligt brännvin, emedan missbruket af detta

ansågs vara en af de förnämsta anledningarna till fattigdom och elände af

olika slag. Däremot tänkte man på den tiden mindre på det missbruk,

som kan förekomma äfven af s. k. finare spirituösa. På senare tider har

man emellertid icke kunnat undgå att märka, att handeln med billig af

vinhandlarna saluförd konjak tagit en synnerligen stor omfattning, som

gjort de restriktioner i nykterhetens och sedlighetens intresse, bolagen pålagt

sin egen rörelse, skäligen illusoriska, samt i öfrigt verkat till förfång

för bolagens omsättning och det allmännas intresse af denna.

Motionärens förslag att nu taga ett ytterligare steg till förverkligandet

af Göteborgssystemets bärande idé, sprithandelns frigörande från det

enskilda vinstbegäret, synes hafva goda skäl för sig. Dock synes det utskottet,

som om fullgiltiga skäl knappast förefinnas att i fråga om minuthandel

göra skillnad mellan punsch och annan s. k. finare spirituösa.

Mot ett fullständigt borttagande af öfverlåtna rättigheter har, särskildt

hvad angår större städer, invändts, att bolagen icke skulle äga tillräcklig

sakkunskap och varukännedom för att kunna på ett rationellt sätt

drifva handeln med finare spirituösa. Äfvenså framhålles med en skärpa,

som röjer oppositionens starkaste motiv, det berättigade intresset för vinhandlarna

att få ostördt fortsätta en loflig handtering, som af äldre firmor

bland dem utöfvats långt innan Göteborgssystemet kom till. Hvad

den första anmärkningen beträffar, lärer det emellertid ej möta svårigheter

för bolagen att i sin tjänst anställa personer med tillräcklig sakkunskap

på området och att jämväl i öfrigt inrätta sig för den vidgade

verksamheten, om blott rådrum gifves dem genom stadgandet af lämplig

öfvergångstid.

Några betänkligheter synas ej heller böra möta af hänsyn till vinhandlarnas

privatekonomiska intressen, ty äfven om beroendet af upprepadt

beviljande af rätt till fortsatt sprithandel af dem mera betraktats

såsom en ren formalitet, är det dock så, juridiskt sedt, att den enskilde

vinhandlaren icke har och icke kan få större rätt än bolaget själf äger.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32. 25

Liksom detta får sina försälj ningsrättigh eter för högst tre år, existerar ej

heller för vinhandlaren annat än temporär sådan och ej ens något i sig

befogadt kraf att under för bolaget förnyade rättigheter jämväl få kontraktet

mellan honom och bolaget förnyadt. Hvad billigheten kan fordra

är, att i hvarje fall så lång öfvergångstid bestämmes, att innehafvarna af

öfverlåtna rättigheter hinna inrätta sig för den nya ordningen. En öfvergångstid

af tre år synes för sådant ändamål fullt tillräcklig.

Utskottet anser emellertid, att ett eventuellt förbud mot öfverlåtelse

af minuthandelsrättighet bör föregås af en genom Kungl. Maj:ts försorg

anordnad utredning af hithörande förhållanden. Vid denna utredning bör

äfven undersökas, huruvida icke redan under öfvergångstiden ett visst för

hela landet gemensamt minimipris för af vinhandlare saluförd spirituösa

kunde fastställas, så att icke, såsom nu ej sällan är fallet, vinhandlarna

på en ort komma i en mera gynnsam ställning än de på en annan.

Hvad slutligen angår den af herrar Byström och Broomé i Högbo

föreslagna förändring i de särskilda bolagsstyrelsernas sammansättning, torde

genom anordnandet af en öfverstyrelse för samtliga bolag, på sätt utskottet

ofvan förordat, det allmännas intresse blifva i väsentlig mån tillgodosedt.

Det vill dock synas utskottet, som om Göteborgssystemets princip

lättare kunde göra sig gällande, efter hvarje orts särskilda förhållanden,

om motionärernas förslag äfven vunne beaktande. Utan att närmare inlåta

sig på styrelsernas sammansättning, hvilket bör bli föremål för utredning,

vill utskottet dock uttala som sin uppfattning, att öfvervägande

skäl synes tala för att styrelsernas flertal böra utses af det allmänna.

Till sist vill utskottet uttala den åsikten, att Riksdagen icke torde

höra på förhand uppdraga alltför snafva gränser för den utredning, som

här ofvan förordats. En ganska grundlig revision af hithörande bestämmelser

är för visso behöflig för ett rätt tillgodoseende af de intressen

systembolagen äro afsedda att tillvarataga, och en närmare utredning kan

möjligen komma att gifva vid handen, att äfven andra åtgärder än de af

utskottet förordade kunna visa sig erforderliga för ändamålets vinnande.

Därest Riksdagen bifaller, hvad utskottet föreslår i anledning af herr

Lindblads motion, torde en utredning i det syfte, som innefattas i herr

Leanders och hans medmotionärers motion, icke vara behöflig.

Herr Fornander har i sin motion föreslagit medgifvande för systembolagen

att anordna mathållning äfven utan samband med brännvinsutskänk
Bihang

till Rilesd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 32 Häft.

Motion

11: 122.

Motion

II: 120.

Motion

11: 89.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande Nr 32.

ning. Motion i enahanda syfte framställdes af motionären äfven i fjol,

men afslogs. I anslutning till hvad utskottet vid behandlingen af herr

Bellinders motion yttrat om bolagens mathållning, finner utskottet sig ej

böra förorda den sålunda ifrågasatta utvidningen däraf.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att Riksdagen måtte, i anledning af herrar

Lindblads, Bellinders samt Byströms och Broomés förevarande

motioner I: 28 och 52 samt II: 122, i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Majrt täcktes för

revision af gällande brännvinsförsäljningsförordning i af

utskottet här ofvan angifna hänseenden låta snarast möjligt

verkställa erforderlig utredning samt därefter för

Riksdagen framlägga det förslag, som af utredningen

kan föranledas; samt

2:o) att motionerna

II: 89, af herr Fornander, samt

II: 120, af herr Leander m. fl., icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.»

3) af herr Hammarström mot viss del af utskottets motivering.

Det skulle här antecknas, att herrar Lamm, Branting, Nilsson i Bonarp

och Röing icke deltagit i behandlingen och herrar friherre C. J.

Beck-Friis, E. Bohnstedt och Ljungberg ej tagit del i den slutliga behandlingen

af detta ärende inom utskottet.

Stockholm, Ivar Efeggströms Boktryckeri A. B. 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:226 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande förordning angående försäljning af brännvin. s. 1 i texten