Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 32, i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande förordning angående försäljning af brännvin.

1911-05-24 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:40, Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 32, i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande förordning angående försäljning af brännvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets memorial Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till Biksdagens kansli den 24 maj 1911 kl. 5 e. m.

Memorial, i anledning af kamrarnas skiljaktiga beslut rörande bevillningsutskottets

betänkande nr 32, i anledning af väckta

motioner om ändringar i gällande förordning angående

försäljning af brännvin.

I åtskilliga vid innevarande års Riksdag väckta motioner, däribland

motionerna i Första kammaren nr 28, af herr Lindblad, och nr 52, af herr

Bellinder, samt i Andra kammaren nr 122, af herrar Byström och Broomé

i Högbo, hade framställts yrkanden åsyftande ändringar i brännvinsförsäljningsförordningen

med afseende å det s. k. Göte borgssystemet.

I motionen I: 28, af herr Lindblad, hade föreslagits, att Riksdagen ville

besluta följande ändrade lydelse af förordningen angående försäljning af

brännvin den 9 juni 1905:

§ 17. 2. Bolag må ej till annan öfverlåta utminutering af annat brännvin

än punsch, ej heller all utskänkning af brännvin inom kommunen;

skulle bolag mot bestämd afgift åt annan öfverlåta rättighet till sådan utminutering

eller utskänkning, göre bolaget — — — — — sin rörelse,

samt

öfvergångsstadganden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.

Bolagets nettovinst--— —--— fördelning af dessa medel

äger rum.

I herr Bellinders motion I: 52 hade hemställts, »att Riksdagen måtte besluta

att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes

låta utreda:

Bihang till Riksd. prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 38 lläft. (Nr 40.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets memorial Nr 40.

dels huruvida icke ledningen och tillsynen öfver den detaljhandel med

brännvin, soin nu utöfvas af ett hundratrettiotal hvar för sig själfständiga

bolag, bör öfverföras till en för hela riket gemensam styrelse tillsatt af

Konungen;

dels huruvida icke förbud må utfärdas för detaljhandel med egentligt

brännvin i annat än slutet och försegladt kärl;

dels såsom en följd häraf, huruvida icke all utskärning af egentligt

brännvin i öppet mått eller glas må förbjudas;

dels beträffande ändring i bestämmelserna angående storleken af nu

gällande försäljningsafgifter till en mera enkel och mera effektiv form, och

dels huruvida och på hvilka villkor nuvarande spritförädlingsverk böra

och kunna af staten inlösas, samt slutligen

dels hvilken ökad inkomst staten genom de till utredning föreslagna

förändringarna kan komma att tillföras,

och sedan till Riksdagen framställa det förslag till förändring af nu

gällande kungl. förordning om försäljning af brännvin och annan spirituösa,

hvartill utredningen kan gifva anledning.»

I herrar Byströms och Broomés i Högbo motion nr II: 122 hade föreslagits,

»att Riksdagen måtte besluta, att första stycket i 3 mom. 15 §

af kungl. förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905

måtte få följande lydelse:

Bolags delägare skola vara minst nio, af hvilka åtminstone sex böra

vara boende å den ort, där bolagets styrelse har sitt säte. Bolagets styrelse

skall bestå af fem ledamöter, af hvilka två utses af delägarna i bolaget,

en af landstinget, en af hushållningssällskapets förvaltningsutskott

samt en af den kommun, där bolaget idkar sin rörelse, dock att i stad,

som icke deltager i landsting, stadsfullmäktige utse den ledamot, som eljest

skulle af landstinget väljas. I Stockholm utses tre ledamöter af stadsfullmäktige.

Därest å landet eller i stad, som deltager i landsting, nytt bolag

bildas å tid, då landstinget icke är samladt, må ordföranden i landstinget

äga att utse en person att under tiden, till dess styrelseledamot blifvit af

näst sammanträdande landsting utsedd, vara ledamot i styrelsen».

I sitt betänkande nr 32 hade bevillningsutskottet hemställt, bland annat,

att Riksdagen, i anledning af herrar Bellinders och Lindblads förevarande

motioner I: 52 och 28, måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att vid den utredning rörande behöfligheten af ändrade föreskrifter för

brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet, om hvars föranstaltande Riksdagen

i skrifvelse nästlidet år anhållit, jämväl måtte tagas under öfver
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets memorial Nr 40.

vägande, i hvad mån ytterligare revision af gällande brännvinsförsäljningsförordning

i af utskottet förordade hänseenden kunde finnas af behofvet

påkallad, samt att därefter måtte för Riksdagen framläggas det förslag,

som af utredningen kunde föranledas;

att motionerna I: 52 och 28, i den mån de ej kunde anses besvarade

genom utskottets hemställan under l:o), icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda; samt

att motionen II: 122, af herrar Byström och Broomé i Högbo, icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Vid betänkandet fanns fogad en af herr Ericsson i Ofvanmyra in. fl.

afgifven reservation, däri hemställts, bland annat,

att Riksdagen måtte, i anledning af herrar Lindblads, Bellinders samt

Byströms och Broomés förevarande motioner I: 28 och 52 samt II: 122, i skrifvelse

till Ivungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes för revision af

gällande brännvinsförsäljningsförordning i af reservanterna angifna hänseenden

låta snarast möjligt verkställa erforderlig utredning samt därefter

för Riksdagen framlägga det förslag, som af utredningen kunde föranledas.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva, beträffande

utskottets berörda hemställan, Riksdagens kamrar stannat i olika beslut, i

det att Första kammaren bifallit hvad utskottet i betänkandet hemställt, hvaremot

Andra kammaren bifallit den af herr Ericsson i Ofvanmyra in. fl.

afgifna, vid betänkandet fogade reservationen.

Af en jämförelse mellan de af kamrarna godkända, sinsemellan delvis

skiljaktiga motiveringarna, i hvad de röra motionen 1: 28 af herr Lindblad,

framgår, att, medan Andra kammaren i princip godkänt motionärens

förslag och gjort dettas innebörd till föremål för begäran om utredning,

Första kammaren åter ansett de af motionären anmärkta missförhållandena

kunna och böra af hjälpas genom andra åtgärder än den af motionären

föreslagna. Med hänsyn till beskaffenheten af den sålunda förefintliga

meningsskiljaktigheten, har enligt utskottets åsikt, den i berörda motion

väckta frågan för innevarande Riksdag förfallit; hvilket utskottet härmed

får för Riksdagen

1) anmäla.

Hvad angår motionen 1: 52 af herr Bellinder hafva kamrarna, med

lika lydande motivering, i så måtto stannat i olika beslut, att Andra kammaren

affattat sin framställning i anledning af motionen såsom en begäran

om själfständig utredning, under det att. Första kammaren anhållit,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets memorial Nr 40.

att vid den utredning rörande behöfligheten af ändrade föreskrifter för brännvinsförsäljningsbolagens

verksamhet, om hvars föranstaltande Riksdagen i

skrifvelse nästlidet år anhållit, jämväl vissa i motionen omförmälda frågor

måtte tagas under öfvervägande.

Denna skiljaktighet torde icke hafva någon egentligen saklig innebörd;

och utskottet har föreställt sig, att enighet i denna fråga bör kunna vinnas

på sådant sätt, att Andra kammaren i den delen biträder Första kammarens

beslut.

Beträffande slutligen den af herrar Byström och Broomé i Högbo

väckta motionen, II: 122, har Första kammaren beslutat, att densamma

icke skulle till någon Riksdagens åtgärd föranleda, och till motivering af

sitt afslag godkänt följande del af utskottets betänkande i ämnet:

»Hvad slutligen angår den i motioneu II: 122, af herrar Byström

och Broomé i Högbo föreslagna förändringen i de särskilda bolagsstyrelsernas

sammansättning, synes genom anordnandet af en öfverstyrelse för

samtliga bolag, på sätt utskottet ofvan ifrågasatt, det allmännas intresse

blifva tillräckligt tillgodosedt, hvadan den af motionärerna föreslagna

åtgärden ej torde vara för det afsedda ändamålet erforderlig.»

Andra kammaren åter har i sin begäran om utredning inbegripit

jämväl berörda motion och såsom motivering härför godkänt följande del

af ofvannämnda reservation:

»Hvad slutligen angår den af herrar Byström och Broomé i Högbo

föreslagna förändring i de särskilda bolagsstyrelsernas sammansättning, torde

genom anordnandet af en öfverstyrelse för samtliga bolag, på sätt utskottet

ofvan förordat, det allmännas intresse blifva i väsentlig mån tillgodosedt.

Det vill dock synas utskottet, som om Göteborgssystemets princip

lättare kunde göra sig gällande, efter hvarje orts särskilda förhållanden,

om motionärernas förslag äfven vunne beaktande. Utan att närmare inlåta

sig på styrelsernas sammansättning, hvilket bör bli föremål för utredning,

vill utskottet dock uttala som sin uppfattning, att öfvervägande

skäl synas tala för att styrelsernas flertal böra utses af det allmänna.»

Den meningsskiljaktighet, som i sistberörda fråga kommit till uttryck,

synes utskottet kunna på sådant sätt sammanjämkas, att utredning begäres

i den i motionen afhandlade frågan, med anförande af den motivering,

hvarom utskottet här nedan gör hemställan.

I anslutning till hvad ofvan anförts får utskottet hemställa,

2) att Riksdagen, hvardera kammaren med ändring

af sina förut fattade beslut, måtte

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets memorial Nr 40.

a) i anledning af motionerna I: 52 och II: 122, i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att vid den utredning

rörande behöfligheten af ändrade föreskrifter för

brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet, om hvars föranstaltande

Riksdagen i skrifvelse nästlidet år anhållit,

jämväl måtte tagas under öfvervägande, i hvad mån

ytterligare revision af gällande brännvinsförsäljningsförordning

i de af utskottet förordade hänseenden kan finnas

af behofvet påkallad, samt att därefter måtte för

Riksdagen framläggas det förslag, som af utredningen

kan föranledas;

b) rörande den del af motiveringen till utskottets

betänkande nr 32, som afser motionen II: 122, besluta,

att densamma skall i och för dess intagande i nyssnämnda

skrifvelse hafva följande lydelse:

»I en annan af de väckta motionerna hafva föreslagits

ändrade bestämmelser angående sammansättningen

af bolagens styrelser, i syfte att det allmänna måtte i

dem blifva starkare representeradt.

Genom anordnandet af en öfverstyrelse för samtliga

bolag på sätt Riksdagen ofvan förordat, synes det

allmännas intresse blifva i väsentlig: mån tilUodosedt.

Riksdagen förutsätter emellertid, att frågan om styrelsernas

sammansättning blir föremål för särskild! öfvervägande

vid den utredning, som med denna Riksdagens

skrifvelse åsyftas.»

Under förutsättning af Riksdagens bifall till hvad utskottet sålunda

ofvan under l:o och 2:o föreslagit, hemställer utskottet,

att Riksdagens skrifvelse i ämnet affattas på sätt

härvid fogade bilaga utvisar:

Stockholm den 24 maj 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

ALEXIS HAMMARSTRÖM.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets memorial Nr 40.

Bilaga.

Till Konungen.

Vid innevarande års Riksdag hafva af enskilda motionärer gjorts

framställningar, åsyftande ändringar i gällande brännvinsförsäljningsförordning

med afseende å det så kallade Göteborgssystemet.

Göteborgssystemet afsåg, som bekant, ursprungligen endast att reformera

försäljningen — närmast utskänkningen — af brännvin till arbetarbefolkningen,

därvid man ville dels inskränka brännvinsförtäringen, dels

göra densamma till sina följder mindre fördärflig. Målet ville man vinna

dels och framför allt genom att aflägsna det enskilda ekonomiska intresset,

d. v. s. ordna försäljningen så, att säljarna ej hade något intresse af ökad

omsättning, dels ock genom att förbättra kroglokalerna och såmedelst utöfva

ett hyfsande inflytande på kunderna samt genom att vid utskänkning

tillhandahålla lagad mat, hvilket skulle minska brännvinets hälsovådliga

inflytande. Därjämte skulle, enligt den ursprungliga idén, systembolagens

inkomster hufvudsakligen användas till arbetarklassens gagn.

I en af de väckta motionerna hafva synnerligen skarpa anmärkningar

riktats mot det förhållandet, att bolagens förvaltningskostnader på de senare

åren stegrats i en proportion, som ej alls motsvaras af ökad vinst, hvarjämte

det missförhållandet särskildt skulle råda, att omkostnadsstegringen

nära nog helt folie på den ena af bolagens rörelsegrenar, utskänkningen.

Om också motionärens framställning är öfverdrifven, i det att bland

annat omkostnadsstegringen till afsevärd del berott af omständigheter,

öfver hvilka bolagen ej kunnat råda, såsom växande utskylder till stat och

kommun, berättigade löneförhöjningar åt tjänstemän hos bolagen och ökade

hyror äfvensom beträffande Stockholm och någon annan stad af den i

nykterhetens intresse vidtagna åtgärden att förbjuda den s. k. disksupningen,

hvilken åtgärd tydligen bidragit att öka kostnaden för hvarje utskänkt liter

brännvin, torde likväl kvarstå som ett obestridligt faktum, att omkostnaderna

för bolagens utöfvande af brännvinsförsäljningen i allmänhet äro högre

än förhållandena synas betinga och med hänsyn till den uppkommande

vinsten kan anses skäligt.

I

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets memorial Nr 40.

Redan sistlidet års Riksdag har emellertid uppmärksammat, att omkostnaderna

inom vissa bolag stigit till en betydande höjd, och anmärkt,

att, äfven om olika förhållanden på olika orter kunde i viss mån förklara

en dylik företeelse, sådan skiljaktighet i omkostnader olika bolag emellan,

som den officiella statistiken hade att uppvisa, vore ägnad att tilldraga sig

uppmärksamhet. Riksdagen fann med afseende härå önskvärdt, att en

opartisk och grundlig utredning anställdes beträffande omfattningen af

förefintliga missbruk samt möjligheten af deras afhjälpande medelst skärpt

kontroll ^ eller genom andra lämpliga åtgärder, och blef jämväl en skrifvelse

aflåten till Eders Kungl. Maj:t med begäran om en sådan utredning.

Då emellertid det utredningsarbete, som med anledning af berörda

skrifvelse lärer vara påbörjadt, ännu icke blifvit slutfördt, har det synts Riksdagen

lämpligt att påkalla Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för några

punkter, som, utöfver hvad sistlidet år framhölls, särskildt böra vid utredningen

beaktas.

I sådant afseende har Riksdagen till en början velat framhålla, att

bolagens bokföring synes böra så ordnas, att den tydligt utvisar inkomster

och utgifter för de olika grenarna af ett bolags rörelse och sålunda särskild!

för utminuteringen och särskildt för utskänkningen.

. Vidare har Riksdagen fäst sig vid frågan om bolagens mathållning.

Motionären har låtit sin framställning anknyta sig förnämligast till förhållandena

i Stockholm. Systembolaget i Stockholm utöfvar själf 30 utskänkningsrättigheter

i s. k. värdshus, afsedda närmast för arbetarklassen.

I dessa förekomma äfven s. k. källarafdelningar med finare

lokaler och bättre mat. Det har mot bolagets värdshusrörelse anmärkts,

att matprisen äro så låga, att bolaget utöfvar illojal konkurrens med

nykterhets värdshusen, och att mathållningen, antingen den utöfvas af

bolaget själf eller, såsom lärer vara regeln, af utskänkningsföreståndaren,

ådrager bolaget utgifter, som måste täckas af vinsten å utskänkningen. I

huru hög grad denna anmärkning kan vara befogad, har Riksdagen icke

\arit

viss befogenhet, då bolaget, äfven där föreståndaren på egen risk ombesörjer

mathållningen, kostnadsfritt tillhandahåller lokal, värme, belysning

in. m., . hvarigenom det blir denne möjligt att hålla lägre priser än

andra jämförliga matscrveringsställen. Det åligger visserligen bolagen

att vid utskånkning af brännvin tillhandahålla lagad mat, men bör, efter

Riksdagens förmenande, i möjligaste mån undvikas, att utgifterna därför

komma att drabba bolagens öfriga rörelse, och håller Riksdagen före, att

genom eu mera ekonomisk anordning af mathållningen bolagens kostnads
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets memorial Nr 40.

siffra skulle kunna ej obetydligt nedbringas. Huru detta i öfrigt skall

kunna ernås, tarfvar en noggrann undersökning. Att i åtskilliga afseenden

inskränkningar och besparande omläggningar af administrationen skola

kunna äga rum, torde emellertid kunna antagas.

Af den officiella statistiken framgår, att de särskilda bolagens verksamhet

gifvit mycket olika resultat beträffande vinsten å egen rörelse. Bland de faktorer,

som reglera vinsten, stå gifvetvis i främsta rummet det pris, hvartill bolaget

kan inköpa varan, samt det salupris bolaget håller. I det förra hänseendet

kan man icke bortse från, hurusom de senare årens företeelser

på spritmarknaden hafva hotat att ställa bolagen i beroende af den

uppkomna sammanslutningen mellan olika spritfabriker i landet, den

s. k. sprittrusten. Efter dennas tillkomst har därjämte såsom gifven

konsekvens följt bränneriägarnas ringbildning. Det synes under dessa

förhållanden måhända erforderligt, att åtgärder vidtagas till bolagens

skyddande emot producenternas starka sammanslutningar. I sådant afseende

har motionären föreslagit, att staten skulle inlösa förädlingsverken

och därefter bedrifva förädlingen. Det afsedda ändamålet torde dock kunna

nås på andra vägar. Bland annat står ju alltid den utvägen öppen att

genom förändring i tullsatserna reglera allvarligare faror af trustbildning

på förevarande område. Äfven andra medel kunna förvisso utfinnas vid

en utredning af frågan.

I afseende å salupriset åter äro bolagen oförhindrade att taga hänsyn

till alla inverkande omständigheter och beroende allenast af eventuell

konkurrens sinsemellan. Denna konkurrens har emellertid ledt därtill, att

olika bolag fixera olika pris på samma vara. Försäljningspriset för en liter

varmrenadt brännvin vid utminutering var 1909 lägst 1 krona 34,1 öre

och högst 2 kronor. För flertalet bolag — 70 — låg priset mellan 1

krona 50 öre och 1 krona 75 öre, hos 36 bolag var det lägre än 1 krona

50 öre och hos 6 af dessa lägre än 1 krona 40 öre. Hos 25 bolag var

priset däremot högre än 1 krona 75 öre. Jämväl alkoholhalten hos det

sålda brännvinet växlade och ingalunda alltid i proportion till priset.

Riksdagen, som funnit denna konkurrens oegentlig, har velat ifrågasätta,

huruvida icke bestämmelser kunde och borde införas därom, att alla

systembolag skulle vara skyldiga att för samma pris och med samma

alkoholhalt tillsaluhålla egentligt brännvin äfvensom billig konjak och

liknande drycker.

Såsom ett kraftigt medel, ej allenast till reformerande af systembolagens

sätt att fylla sin uppgift i och för sig utan ock till deras skydd

utåt, har af motionären föreslagits inrättandet af en särskild kom mis
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets memorial Nr 40.

sion eller ett slags öfverstyrelse med såväl kontrollerande som förvaltande

befogenhet. På denna öfverstyrelse skulle, enligt motionären, öfverflyttas

»ledningen och tillsynen öfver den detaljhandel med brännvin, som nu

utöfvas af ett hundratrettiotal hvar för sig själfständiga bolag», och skulle

öfverstyrelsen äga att för försäljning af brännvin »efter statsmakternas

anvisning meddela likformiga bestämmelser för hela landet, såsom att varan

gjordes enhetlig, finge fastställd styrka och såldes till fastställdt pris»,

äfvensom verkställa inköp.

I princip har förslaget om ett gemensamt organ för samtliga systembolag

synts Riksdagen vara värdt det största beaktande, äfven om

man måste anse, att motionären tillämnat den ifrågasatta öfverstyrelsen

en väl vidsträckt befogenhet, då han synes hafva afsett, att den skulle

rent af ersätta de lokala styrelserna äfven beträffande vissa angelägenheter,

som enligt sakens natur lika väl eller bättre kunna besörjas af dem.

Lämpliga uppgifter för en öfverstyrelse, antingen denna, såsom motionären

tänkt sig, blefve fristående eller, såsom enligt Riksdagens åsikt därjämte

och främst bör förutsättas, ordnades såsom en afdelning af kontrollstyrelsen,

torde emellertid vara att åstadkomma och vidmakthålla större

likformighet de olika bolagen emellan i fråga om en del med försäljningsrörelsen

sammanhängande spörsmål äfvensom tillse, att, såvidt möjligt, enhetliga

principer komme att tillämpas i bolagens verksamhet, såsom exempelvis

beträffande öfverlåtelsekontrakt, försäljningspris, varans styrka, förvaltningskostnader

o. s. v. En blifvande utredning torde emellertid gifva ytterligare

uppslag i afseende å den tilltänkta öfverstyrelsens verksamhetsområde

och befogenhet.

I en annan af de väckta motionerna hafva föreslagits ändrade bestämmelser

angående sammansättningen af bolagens styrelser, i syfte att

det allmänna måtte i dem blifva starkare representeradt.

Genom anordnandet af en öfverstyrelse för samtliga bolag, på sätt

Riksdagen ofvan förordat, synes det allmännas intresse blifva i väsentlig

mån tillgodosedt. Riksdagen förutsätter emellertid, att frågan om styrelsernas

sammansättning blir föremål för särskild! öfvervägande vid den

utredning, som med denna Riksdagens skrifvelse åsyftas.

Slutligen vill Riksdagen framhålla, att för denna utredning icke torde

böra på förhand uppdragas alltför snafva gränser. En ganska grundlig

revision af hithörande bestämmelser är för visso behöflig för ett rätt tillgodoseende

af de intressen, systembolagen äro afsedda att tillvarataga, och

en närmare undersökning kan möjligen komma att gifva vid handen, att

Bihang till Jlikscl. prot. 1911. 0 Sami. 1 Afd. 38 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets memorial Nr 40.

äfven andra åtgärder än de af Riksdagen förordade kunna visa sig erforderliga

för ändamålets vinnande.

På grund af hvad sålunda anförts, får Riksdagen anhålla, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t låta föranstalta, att vid den utredning rörande behöfligheten

af ändrade föreskrifter för bränn vinsförsäljningsbolagens verksamhet,

om hvars anordnande Riksdagen i skrifvelse nästlidet år anhållit,

jämväl måtte tagas under öfvervägande, i hvad mån ytterligare revision

af gällande brännvinsförsäljningsförordning i här ofvan förordade hänseenden

kan finnas af behofvet påkallad, samt att därefter matte för Riksdagen

framläggas det förslag, som af utredningen kan föranledas.

Med undersåtlig vördnad.

i

Stockholm, Ivar Haaggströms Boktryckeri A. B., 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:226 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande förordning angående försäljning af brännvin. s. 1 i texten