Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin. Till bevillningsutskottets förberedande behandling hafva hänvisats fyra motioner, afseende vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande s. k. tillfälliga rättigheter i fråga om utskänkning af brännvin.

1911-02-21 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1911:5, Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin. Till bevillningsutskottets förberedande behandling hafva hänvisats fyra motioner, afseende vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande s. k. tillfälliga rättigheter i fråga om utskänkning af brännvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till Riksdagens kansli den 2i februari 1911 kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändringar i förordningen

den 9 juni 1905 angående försäljning af brännvin.

Till bevillningsutskottets förberedande behandling hafva hänvisats fyra

motioner, afseende vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande s. k.

tillfälliga rättigheter i fråga om utskänkning af brännvin.

I motionerna nr 12 i Första kammaren af herr von Mentzer m. fl.

och nr 13 i Andra kammaren af herr Bäf m. fl. hemställes, »att Riksdagen

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t

låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar

i kungl. förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905,

att rättighet till försäljning af brännvin icke må beviljas utan bifall, i

fråga om stad, af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, af allmän

rådstuga samt, i fråga om landet, af kommunalstämma.»

I motionerna nr 70 i Första kammaren af herrar Ernst Beckman och

Söderbergh samt nr 71 i Andra kammaren af herr von Schéele m. fl. föreslås,

att Riksdagen för sin del ville besluta, att 16, 17, 23 och 40 §§ i

förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905 måtte

erhålla följande lydelse:

§ 16.

1. Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort å landet, där särskild

läkare finnes anställd, må på därom gjord ansökning Kungl. Maj:ts be
Bihang

till Riksd. prat. 1911. 5 Samt. 1 Afd. 5 Häft. (Nr 5). 1

Motionerna

1:12 och

II: 13.

Motionerna

1: 70 och

II: 71.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

fallningshafvande, sedan vederbörande kommunalstämma därtill lämnat sitt

bifall, meddela rättighet till brännvinsutskänkning för kortare tid än år,

dock att vid sådan utskänkning egentligt brännvin må tillhandahållas endast

vid måltider åt spisande gäster.

2. Yid meddelande af utskänkningsrätt enligt denna paragraf må

Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreskrifva de inskränkningar, som i

öfrigt kunna anses nödiga.

§ 17.

1. På auktion — — — (lika med nuvarande lydelse) — — — i

öfrigt behörig.

2. Bolag må — — — (lika med nuvarande lydelse) —--till
handahåller

i sin rörelse.

3. Öfverlåtelse — — — (lika med nuvarande lydelse) — — —

medgifven.

4. Aflider den — — — (lika med nuvarande lydelse) — — —

behörig och lämplig.

5. Aflider den, som på grund af 16 § innehar rättighet till brännvinsutskänkning

— — — (lika med nuvarande lydelse) — — — och

lämplig.

§ 23.

1. Då rättighet —--(lika med nuvarande lydelse) — — —

taxerin gsmy n digheterna.

2. Afgiften för — — — (lika med nuvarande lydelse) — — —

förskottsvis till vederbörande uppbördsman.

§ 40.

Idkar någon — — — (lika med nuvarande lydelse) — —

detaljhandel förlustig.

Utöfvar den, som erhållit rättighet till utskänkning enligt 16

samma annorledes — — — (lika med nuvarande lydelse) — —

nyss är sagdt.

Herr von Mentzer och medmotionärer motivera sitt förslag, motionen

I: 12, sålunda:

— till

§ den
—

som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5. 3

> Ibland allt det sedliga förfall, all den råhet och förvildning, särskildt

bland ungdomen, hvaröfver man i våra dagar icke utan skäl klagar, framträder

såsom en löftesrik ljuspunkt just det starka nykterhetsintresset bland

de breda lagren af vårt folk, den starka viljan till sedlig lyftning, som

därigenom tager sig uttryck. Det är de lagstiftande myndigheternas plikt

att taga fasta på denna löftesrika handpenning på att vårt folk till sin

kärna dock är sundt och sedligt, att det vill söka öfvervinna de nedbrytande

krafternas förstörelseverk och åter resa sig till sedlig kraft och storhet.

Att i en brytningstid, sådan som vår, detta icke kan gå utan en

mäktig kraftansträngning i den religiösa och nationella samlingens tecken,

är gifvet. Vi våga också tro, att, när medvetandet härom blir klarare

och starkare, äfven de, som ännu stå ganska tvekande inför den storartade

sedliga rörelse bland vårt folk, som benämnes nykterhetsrörelsen, skola

räcka handen till kraftigt bistånd.

Rörelsen, som utgick från de bildades led och därefter med stigande

hänförelse omfattats af allt vidare kretsar, har numera nått fram till att

vara äfven en kommunens och statens angelägenhet. Närmast intresserad

utaf dessa båda är kommunen, som i första hand drabbas af alla de

olägenheter, samhället såsom sådant får utstå i följd af rusdrycksbrukets

skadliga verkningar. Vill alltså kommunen genom förbud mot rusdrycksförsäljning

i större eller mindre utsträckning skydda sig mot dessa olägenheter

och i sin mån bidraga till afvärjande af den fara, som hotar att

fördärfva så många hem, så många eljest arbetsdugliga samhällsmedlemmar,

så många af den uppväxande ungdomen -—- så bör icke från statens sida

läggas hinder i vägen därför. Principen om kommunernas själfbestämningsrätt

härutinnan har också i viss mån godkänts i lagstiftningen rörande

dessa ämnen. I kungl. förordningen angående försäljning af brännvin den

9 juni 1905 § 11 stadgas, att om annan detaljhandel med brännvin än

den, som kan äga rum jämlikt 9 § — nämligen på grund af burskap

eller särskildt privilegium — anses böra i stad idkas, må förslag därom

väckas hos stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, hos allmän rådstuga.

Endast ifall stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan medgifva

den ifrågasatta försäljningen, får sådan äga rum. I fråga om rätt till

detaljhandel med brännvin på landsbygden — utöfver den utskänkning,

som äger rum i samband med äldre gästgifveri — innehåller 13 §, att

sådan ej får förekomma, ifall därom gjord framställning blir af kommunalstämman

ogillad.

Emellertid är detta kommunala veto ej fullständigt genomfördt. Om
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

fattande försäljningsrättigheter kunna af Konungens befallningshafvande

medgifvas äfven emot den kommunala representationens afstyrkande, i ett

par fall till och med utan deras hörande.

I 16 § stadgas nämligen:

1. Klubb eller annan förening må, efter vederbörande kommunalstyrelses

börande, kunna af Konungens befallningshafvande tilldelas rätt

under högst ett år i sänder att utskänka brännvin åt sina medlemmar och

inbjudna gäster. — 2. Yid hälsobrunn, badort eller annan kurort å landet,

där särskild läkare finnes anställd, må på därom gjord ansökning Konungens

befallningshafvande, sedan vederbörande kommunalstämma lämnats

tillfälle att yttra sig, meddela rättighet till brännvinsutskänkning för kortare

tid än år, dock att vid sådan utskänkning egentligt brännvin må

tillhandahållas endast vid måltider åt spisande gäster. — 3. Rättighet till

utskänkning å passagerarfartyg må på ansökning kunna medgifvas af

Konungens befallningshafvande i det län, hvarest fartygets rederi har sitt

säte. Sådan utskänkning må endast äga rum till förtäring ombord å fartyget

och må, under det fartyget ligger i hamn eller vid land, allenast

ske till besättningen och till dem, som i fartygets restaurationslokal intaga

måltid. — 4. Där i annat fall, än förut i denna § är sagdt, värdshusrörelse

för någon del af året tillfälligtvis kan vara af omständigheterna

påkallad, dock ej vid läger eller där trupp eljest är för flera dagar sammandragen,

må för kortare tid än år rättighet till brännvinsutskänkning

på därom af vederbörande gjord ansökning meddelas af Konungens befallningshafvande.

— 5. Yid meddelande af utskänkningsrätt enligt denna §

må Konungens befallningshafvande föreskrifva de inskränkningar, som i

öfrigt kunna anses nödiga.

Förslag till ändringar i denna paragraf hafva flerfaldiga gånger förekommit.

Uti en af herr Söderbergh m. fl. i Andra kammaren vid 1910

års riksdag väckt motion nr 111 yttras härom bland annat följande:

''Samtliga de s. k. tillfälliga utskänkningsrättigheter, som omförmälas

i förenämnda paragraf i brännvinsförsäljningsförordningen och om hvilka

det ligger i Konungens befallningshafvandes makt att ensam och allena

besluta, ha alltid af nykterhetsvännerna med rätta betraktats med oblida

ögon. Då den nu gällande förordningen af Kungl. Maj:t framlades för

godkännande vid 1905 års riksdag, restes mot 16 § i dess dåvarande lydelse

ett starkt motstånd. Sålunda påyrkades i två inom Andra kammaren

väckta motioner borttagandet af hela denna paragraf, och ett stort antal

ändringsyrkanden framställdes af flera motionärer i båda kamrarna i fråga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

5

om hvarje moment, då särskilda restriktioner utöfver de af Kungl. Maj:t

föreslagna ansågos erforderliga med afseende å förevarande slag af utskänkningsrättigheter.

Men mycket blef den gången ej vunnet. Åt Konungens

befallningshafvande inrymdes den allra vidsträcktaste befogenhet att utdela

till namnet tillfälliga, men därför icke mindre verkningsfulla utskänkningsrättigheter,

äfven mot vederbörande kommunalmyndigheters direkta afstyrkande,

ja, i enlighet med ofvanberörda 4 mom., till och med utan

dessas hörande.’

Beträffande paragrafens mom. 1 yrkades i nämnda motion, att momentet

måtte utgå. Till stöd härför anfördes, att det icke förelåge något som

helst giltigt skäl, hvarför en särskild brännvinsförsäljningsrätt skulle vara

förbehållen klubbar och dylika inrättningar af privat natur. En sådan

rätt måste fastmer anses såsom synnerligen olämplig. Utdelandet däraf

kunde icke annat än bli beroende på fullständig godtycklighet i de fall,

då konkurrens inträder mellan flera föreningar, eller också skulle rättighet

meddelas i hur stor utsträckning som helst till hvarje förening, som därom

gjorde framställning och mot hvilken speciella obehörighetshänsyn icke

kunde påvisas. Och ändå hade törhända föreningen kommit till stånd

med hufvudsakligt syfte att just ernå en utskänkningsrätt. Vidare kunde

anmärkas, hurusom, då en klubb alltid mer eller mindre hade karaktären

af enskildt sällskap, det för polismyndigheten vore hart när omöjligt att

där öfva nödig tillsyn. Lagöfverträdelser kunde alltså utan påföljd utöfvas

och hvarjehanda missbruk bedrifvas utan att behöfva komma i offentlighetens

ljus. Den fara, som läge häri, och de betänkliga följder i flera

hänseenden, som eu dylik utskänkningsrörelse inom slutna väggar kunde

föra med sig, manade på det allvarligaste till ett ingripande. Såsom i

det hela skadligt och för ifrågavarande föreningar ingalunda oundgängligen

nödig, borde följaktligen en utskänkningsrätt af omförmälda slaget

icke vidare få förekomma.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet vid 1909 års riksdag, hvilket

haft att yttra sig öfver en af herr Söderbergh m. fl. då väckt motion

med enahanda yrkande och motivering, uttalade i anledning däraf, att enligt

utskottets mening en utskänkningsrättighet af ifrågavarande slag vore

synnerligen olämplig. Då en klubb eller förening alltid komme att mer

eller mindre behålla karaktären af enskildt sällskap, blefve det hart när

omöjligt för polismyndigheten att utöfva någon tillsyn öfver där bedrifven

utskänkningsrörelse. Denna rörelse torde också ej sällan utsträckas utöfver

de tider, då utskänkning å de offentliga utskänkningsställena icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

finge äga rum, ett förhållande, som, förutom att det frestade till ökad

spritkonsumtion, måste anses särskilt olämpligt i klubbar, där unga män

ofta utgjorde flertalet af medlemmarna. Härtill komme, att vederbörande

kommunalstyrelse icke ägde makt att förhindra tillkomsten af ifrågavarande

rättigheter, i det att Konungens befallningshafvande, oberoende af hvad

kommunalstyrelsen anfört, vore oförhindrad att medgifva en dylik rättighet.

Då ej heller något behof af klubbrättigheter förefunnes — under den

långa tid, då särskilda dylika rättigheter ej funnos, hade, utskottet veterligen,

några giltiga anmärkningar mot saknaden af sådana icke framkommit

—, funne utskottet sig böra hemställa om bifall till motionen i denna

del. Frågan förföll dock. Bevillningsutskottet vid 1910 års riksdag

ställde sig, i motsats mot föregående årets sammansatta bevillnings- och

lagutskott, afvisande mot motionen under hänvisning till den då ifrågasatta,

sedermera af Riksdagen beslutade allsidiga utredningen af de till

nykterhetslagstiftningen hörande spörsmål.

Men oberoende däraf synes redan nu — helst som utredningen säkerligen

kommer att taga lång tid i anspråk — åtminstone sådan ändring

i gällande brännvinsförsäljningsförordning böra vidtagas, att försäljningsrättighet,

hvarom nu är fråga, icke må kunna beviljas utan bifall af den

kommunala representationen. Denna känner bäst förhållandena på platsen

och de olägenheter, som följa af försäljningsrättighetens beviljande.

Här om någonsin bör den kommunala själfbestämningsrätten vinna den

vidsträcktaste tillämpning.

Rörande mom. 2 i förevarande § yrkades uti en af herr Söderbergh

m. fl. vid 1910 års riksdag väckt motion nr 112, att orden ''sedan vederbörande

kommunalstämma lämnats tillfälle att yttra sig’ måtte utbytas

mot: ''sedan vederbörande kommunalstämma därtill lämnat sitt bifall’, så

att momentet skulle komma att erhålla följande lydelse: ''Vid hälsobrunn,

badort eller annan kurort å landet, där särskild läkare finnes anställd,

må på därom gjord ansökning Konungens befallningshafvande, sedan vederbörande

kommunalstämma därtill lämnat sitt bifall, meddela rättighet till

brännvinsutskänkning för kortare tid än år, dock att vid sådan utskänkning

egentligt brännvin må tillhandahållas endast vid måltider åt spisande

gäster.’

Till närmare motivering häraf yttrades i motionen:

''Uti 2 mom. i 16 § i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning af brännvin tillerkännes Konungens befallningshafvande

befogenhet att vid hälsobrunn, badort eller annan kurort å landet, där

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

7

särskild läkare finnes anställd, sedan vederbörande kommunalstämma lämnats

tillfälle att yttra sig, meddela rättighet till brännvinsutskänkning.

Mot berörda stadgande ha gång efter annan anmärkningar med fog riktats.

Det har framhållits, att det hvarken kan anses nödigt eller nyttigt,

att brännvinsutskänkning må äga rum vid dylika anstalter. För öfrigt

borde det icke vara Konungens befallningshafvande medgifvet att, när det

lyckats för en kommun att hålla sig fri från all brännvinsutskänkning,

korsa samma kommuns nykterhetssträfvande genom att tillåta utskänkning

vid s. k. kurort, som till äfventyrs ligger inom dess område, ett förhållande,

som flera gånger inträffat. Inrättningar af ifrågavarande slag uppstå

numera till obegränsadt antal, oftast utan någon som helst utsikt att

kunna ekonomiskt bära sig, såvida icke inkomster af en vid inrättningen

lätt nog förvärfvad brännvinsutskänkningsrätt bli att påräkna. Att grunda

tillkomsten af en hälsoanstalt på sådan förutsättning måste väl anses förkastligt.

I hvarje händelse bör icke mot kommunens uttryckligt uttalade

vilja en utskänkningsrätt af omförmäld art få komma till stånd.’

Äfven härutinnan gäller, att den Konungens befallningshafvande här

medgifna befogenhet måste anses utgöra ett obehörigt intrång uti den

kommunala själfbestämningsrätten, och att sålunda det kommunala vetot

jämväl på denna punkt bör göras gällande, oberoende af den pågående

utredningen rörande det berättigade eller icke berättigade uti förekomsten

i allmänhet af dylika särskilda rättigheter.

Mom. 3 i 16 § innehåller, att rättighet till utskänkning å passagerarfartyg

må på ansökning kunna medgifvas af Konungens befallningshafvande

i det län, hvarest fartygets rederi har sitt säte. Här förutsättes

icke ens för rättighetens beviljande, att de kommunala myndigheterna

skola höras. Yisserligen har mot krafvet härpå anmärkts, att det skulle

medföra praktiska svårigheter att inhämta yttranden från samtliga kommuner,

då fråga vore exempelvis om passagerarfartyg i kusttrafik på

längre sträckor. I detta fall skulle dock det kommunala vetot kunna

genomföras så, att kommun, som berördes af trafiken, skulle hafva rätt

att jr inom viss tid före ärendets afgörande hos Konungens befallningshafvande

j inkomma med framställning i ämnet, hvarom kungörelse skulle

utfärdas på enahanda sätt som i fråga om de vanliga länskungörelserna.

Med föranledande af innehållet i de sålunda inkomna framställningarna

skulle Konungens befallningshafvande hafva att antingen afslå ansökningen

om utskänkningsrätt eller ock medgifva den i den inskränktare omfattning,

att kommun, som motsatt sig utskänkningsrättighetens beviljande,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillning sutskottets betänkande Nr 5.

däraf icke berördes, så att t. ex. utskänkning icke finge förekomma förrän

efter afgången från viss hamn under resan eller dylikt.

Ehuru, liksom i fråga om öfriga här ofvan omnämnda tillfälliga utskänkningsrättigheter,

frågan om deras fullständiga upphörande torde utgöra

föremål för den beslutade utredningen, lärer dock krafvet på rätt till kommunalt

veto äfven i detta fall kunna och böra redan nu pröfvas och omedelbart

godkännas.

Hvad slutligen angår de i mom. 4 i 16 § afsedda tillfälliga utskänkningsrättigheter,

yttrades därom i den förut åberopade, af herr Söderbergh

m. fl. väckta motionen nr 111, att dessa rättigheter skulle egentligen

endast ifrågakomma i anledning af offentliga tillställningar af ett eller annat

slag, men att momentets affattning lade i Konungens befallningshafvandes

hand att meddela rätt till brännvinsutskänkning i hvilka fall som helst,

utom vid läger eller där trupp eljest för flera dagar sammandrages, allenast

med den begränsningen, att tiden skall vara kortare än år. Olämpligheten

af en så vidsträckt maktfullkomlighet hos Konungens befallningshafvande

i fråga om beviljandet af brännvinsutskänkningsrätt läge i öppen dag.

Den kunde leda och hade också, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, ledt

till missförhållanden af flerahanda art. Äfven där värdshusrörelse för någon

del af året tillfälligtvis kunde vara af omständigheterna påkallad, borde

rättighet att utskänka spritdrycker icke kunna få meddelas i annan ordning,

än författningen i öfrigt föreskrefve.

Motionärernas yrkande om momentets borttagande ur paragrafen afstyrktes

af 1909 års utskott, men tillstyrktes i viss mån af åtskilliga

reservanter. Såsom skäl härför anförde dessa: De tillfälliga utskänkningsrättigheter,

hvarom här vore fråga, hade, enligt hvad erfarenheten visat,

medfört åtskilliga olägenheter. Under dessa rättigheter hade flerestädes

inrymts teatrar, soramarrestauranger och andra liknande lokaler, där utskänkningsrörelse,

ehuru regelbundet återkommande år efter år, icke pågått året

rundt. Att med tillhjälp af nu förevarande lagrum skapa dylika så att

säga kalfpermanenta rättigheter hade synts så mycket mer olämpligt, som

vederbörande kommunala myndigheter icke tillerkänts något inflytande på

dylika rättigheters tillkomst. Enligt reservanternas mening borde rättigheter

af förevarande slag meddelas endast i samma ordning som de ordinarie

rättigheterna.

Kamrarna fattade i frågan skiljaktiga beslut.

Äfven i fråga om nu omförmälda rättigheter framträder med synnerlig

styrka krafvet på att de icke få beviljas utan den kommunala representa
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

tionens bifall. Många af dessa rättigheter, särskilt de, som gälla sommarrestaurangerna,

äro, under den tid de gälla, af betydande omfattning och

kunna alldeles omintetgöra en nykterhetsvänlig befolknings och dess kommunala

myndigheters sträfvanden att främja ordning och sedlighet inom

kommunen. Äfven här gäller, att den förändring, som nu påyrkas, icke

är af beskaffenhet att böra ingå i den igångsatta utredningen angående

medlen för dryckenskapens bekämpande, utan kan och bör omedelbart

beslutas.

Ett fullständigt genomförande af det kommunala vetot i vår nykterhetslagstiftning

skulle, enligt vår mening, vara i hög grad egnadt att föra

nykterhetssaken framåt och blifva vårt folk till gagn.»

Motionärerna sluta sin framställning med framhållandet af att »principen

om kommunal själfstyrelse såsom sin konsekvens — särskild! beträffande

frågor af föreliggande art — fordrar, att bestämd hänsyn tages

till kommunens genom dess lagliga representation uttalade vilja.»

I motionen II: 13 af herr Bäf m. fl. åberopas en så lydande motivering:

»I kungl. förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni

1905 stadgas såsom allmän regel för rätt till detaljhandel med brännvin,

att bifall därtill erfordras i stad af stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, af allmänna rådstugan, och på landet af kommunalstämma. Lämnas

ej sådant bifall, kommer försäljningen ej till stånd. Den makt, de kommunala

myndigheterna hafva att i förutnämnda fall förhindra utöfningen

af detaljhandel med brännvin inom kommunens område, kan lämpligen

kallas kommunalt veto. Denna vetorätt är en dyrbar frukt af nykterhetsvännernas

hittills nedlagda oförtröttade arbete på nykterhetslagstiftningens

område. Emellertid är principen om denna rätt för kommunerna ännu

icke i lagstiftningen till fullo genomförd. Enligt 16 § i brännvinsförsäljningsförordningen

kunna nämligen åtskilliga försäljningsrättigheter af särskild

natur af Konungens befallningshafvande medgifvas äfven emot vederbörande

kommunalmyndighets afstyrkande och i ett par fall till och med

utan att kommunal myndighet ens höres.

Gällde frågan här endast näringslifvets intressen eller hänsynen till

enskilda personers smak och vanor, skulle kanske krafvel på den kommunala

veto-principens utsträckande jämväl till dessa fall icke hafva framträdt

och vidhållits med sådan styrka bland landets nykterhetsvänner, som nu

faktiskt är förhållandet. Men det är högre intressen, som här stå på

Bihang till Rtksd. prof. 1911. 5 Samt. 1 Afd. 5 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

spel. Ibland, allt det sedliga förfall, all den råhet och forvildning, särskild!

bland ungdomen, hvaröfver man i våra dagar icke utan skäl klagar, framträder

såsom en löftesrik ljuspunkt just det starka nykterhetssträfvandet

bland de breda lagren af vårt folk, den starka viljan till sedlig lyftning,

som därigenom tager sig uttryck. Det är de lagstiftande myndigheternas

plikt att taga fasta på denna löftesrika handpenning på, att vårt folk till

sin kärna dock är sundt och sedligt, att det vill söka öfvervinna de nedbrytande

krafternas förstörelseverk och åter resa sig till sedlig kraft och

storhet. Att i en brytningstid, sådan som vår, detta icke kan gå utan en

mäktig kraftansträngning i den kristliga och nationella samlingens tecken,

är gifvet. Men skall en sådan samling kunna åstadkommas, måste alla,

som vilja göra allvar af sina bemödanden för fosterlandets väl, förena sig

till gemensamt arbete, om det också måste ske med uppoffring af hvad

som under mindre ansvarsfulla och brydsamma tider möjligen kunnat bibehållas

eller tillåtas. Yi våga också tro, att, när medvetandet härom blir

klarare och starkare, äfven de, som ännu stå ganska tvekande inför den

storartade sedliga rörelse bland vårt folk, som kallar sig nykterhetsrörelsen,

skola räcka handen till kraftigt bistånd. Ett af de närmast liggande uttrycken

härför vore, om den själfbestämningsrätt, som i princip och i stora

väsentliga delar redan tillerkänts kommunerna i fråga om rätten till försäljning

af rusdrycker inom kommunens eget område, kunde till fullo

genomföras, så att ett fullständigt kommunalt veto tillerkändes kommunerna.

Hafva dessa genom sin lagliga representation ställt sig afgjordt på den sida,

där man vill söka med all kraft höja vårt folk ur det begynnande förfallet,

synes det icke vara riktigt, att de administrativa myndigheterna

skola hafva makt att i viss mån gäcka dessa ansträngningar, då det icke

lärer kunna visas, att de intressen, som de administrativa myndigheternas

befogenhet härutinnan är afsedd att skydda, äro af den art eller vikt, att

de böra göras gällande gentemot ett så stort allmänt intresse som fosterlandets

väl.

Hvad betyda häremot sådana ömkliga eller rent privat-ekonomiska

intressen, som nöjet för en klubb eller förening att få servera brännvin

eller därmed likställda drycker åt sina medlemmar och gäster eller intresset

för en hälsobrunn eller badort att få anordna brännvisutskänkning vid

måltider åt spisande gäster, eller för restauratrisen på ett passagerarfartyg

att få försälja spritdrycker under sjöresan.

Frågan om statens och kommunernas frigörande från det ekonomiska

beroendet af rusdryokshandteringen torde icke beröras af nu väckta förslag,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutsfcotiets betänkande Nr 5. 11

hvadan ett afvaktande af kommitéutredningen härutinnan icke synes

erforderligt.»

Motionerna I: 70 af herrar Ernst Beckman och Söderbergh samt II: 71

af herr von Schéele m. fl. hafva samma motivering, så lydande:

»I § 16 af gällande förordning angående försäljning af brännvin är

stadgadt rörande de s. k. tillfälliga utskänkningsrättigheterna.

Om lämpligheten af de föreskrifter, som i denna paragraf innehållas,

hafva synnerligen skiljaktiga meningar gjort sig gällande. Redan vid 1905

års riksdag, då ifrågavarande förordning antogs, inlades kraftiga gensagor

mot paragrafens innehåll, hvilket också i följd häraf redan då i någon

mån modifierades och alltså erhöll en annan affattning än i det ursprungliga

förslaget. De ändringar, som då genomfördes, voro emellertid ingalunda

till fyllest. I paragrafen bibehöllos, utan afseende å däremot anförda

betänkligheter, såväl bestämmelser, som gjorde det möjligt att erhålla utskänkningsrättigheter

bland annat för klubbar och föreningar och för

passagerarfartyg, som ock stadganden af den innebörd, att afgörandet rörande

de tillfälliga utskänkningsrättigheterna i hvarje fall skulle tillkomma

Kungl. Maj:ts befallningshafvande, utan rätt för vederbörande kommun

att hindra tillkomsten af dylika utskänkningsrättigheter inom sitt område.

Under tiden efter 1905 hafva därför ock talrika yrkanden om ändringar

i § 16 af brännvinsförsäljningsförordningen framkommit. Vid sistlidna års

riksdag väcktes i sådant syfte inom Andra kammaren 4 olika motioner.

Herr F. Söderbergh m. fl. hemställde i motion nr 111, att mom. 1 och 4

i den omförmälda paragrafen måtte utgå liksom ock i förordningen förekommande

hänvisningar till dessa lagrum, samt i motion nr 112, att orden:

»sedan vederbörande kommunalstämma lämnats tillfälle att yttra sig»

i mom. 2 af samma paragraf måtte utbytas mot orden: »sedan veder
börande

kommunalstämma därtill lämnat sitt bifall». Herr Hagberg m. fl.

yrkade borttagande af mom. 3 i paragrafen, och herr Bä} yrkade slutligen

aflåtande af en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till

sådana ändringar i gällande författningar, att rättighet till försäljning af

brännvin, vin och Öl icke i något fall måtte tilldelas någon utan att, i

fråga om stad dess stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, allmän

rådstuga och, i fråga om landet, kommunalstämma därtill gifvit tillstyrkande

utlåtande.

Yi vilja ej här upprepa de efter vår mening välgrundade skäl, som

af ifrågavarande motionärer för deras yrkanden anfördes, utan anhålla vi

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

att i fråga om dem få hänvisa till motionerna. Dessa blefvo af bevillningsutskottet

afstyrkta och af Första kammaren afslagna. Andra kammaren

åter fattade sitt beslut i enlighet med en af herr Kvarnzélius med

instämmande af herr O. A. Ericsson och delvis äfven af herrar K. G.

Karlsson och Röing mot bevillningsutskottets betänkande afgifven reservation,

däri motionärernas yrkanden vunnit afseende. Då vi fullständigt

ansluta oss till den mening, som fått uttryck i nämnda resevation och

Andra kammarens på grund däraf fattade beslut, och då vi tillika hålla

före, att hvarje tidsutdräkt i fråga om den reform, hvartill sagda beslut

syftar, länder vårt folk till skada, kunna vi ej underlåta att ånyo framlägga

detta ärende till Riksdagens pröfning.

Omförmälda af herr Kvarnzélius afgifna reservation hade följande

motivering:

I olikhet mot utskottet har jag funnit de af motionärerna anförda

och åberopade skälen för omedelbara åtgärders vidtagande till inskränkning

i de tillfälliga utskänkningsrättigheterna fullt öfvertygande. De s. k.

klubbrättigheterna, som tillkommo i 1905 års förordning, hafva under sin

korta tillvaro redan hunnit ådraga sig eu icke odeladt angenäm uppmärksamhet.

Erfarenheterna under tiden hafva bestyrkt, att de mot desamma

uttalade betänkligheterna varit och äro väl grundade. Kägla egentliga

skäl för att fortfarande bibehålla detta slag af utskänkningsrättigheter har

däremot icke kunnat anföras.

Samma är förhållandet med de tillfälliga utskänkningsrättigheter, som

afses i gällande förordning § 16 mom. 4. Jag har därför ansett, att utskottet

bort tillstyrka bifall till herr Söderberghs m. fl. motion nr 111.

Af motståndare till lokalt veto har ofta anförts, att kommunerna redan

nu äga befogenhet att förhindra inrättandet af brännvinsförsäljning

inom sina områden. Så länge § 16 mom. 2 i gällande bränn vinsförsäljningsförordning

kvarstår i oförändradt skick, är emellertid detta påstående

icke med verkliga förhållandet öfverensstämmande.

Kågra berättigade skäl, hvarför rättighet till brännvinsutskänkning

vid hälsobrunn, badort eller annan kurort å landet, där särskild läkare

finnes anställd, skall kunna meddelas under andra förhållanden än hvad i

allmänhet är stadgadt för rätt till brännvinsutskänkning, torde icke kunna

förebringas. Den omständigheten, att särskild läkare finnes anställd vid

en kurort, torde icke kunna anses utgöra någon garanti mot de skadliga

verkningar, som en krogs förläggande inom en kommun kan medföra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

13

Ett bifall till herr Söderberghs m. fl. motion nr 112, hvari yrkas,

att i cfvanberörda moment orden ''lämnats tillfälle att yttra sig’ utbytas

mot orden ''därtill lämnat sitt bifall’, är endast ett konsekvent fullföljande

af den princip, som vunnit erkännande i vår nu gällande rusdryckslagstiftning

rörande kommunernas bestämmanderätt inom sina områden i fråga

om försäljning af rusdrycker.

Frågan om iskänkning af rusdrycker å passagerarfartyg har vid

upprepade tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning, utan att någon

förändring i gällande bestämmelser kunnat åstadkommas. Onekligen äro

de olägenheter, som följa med denna utskänkning, många och betydande.

Detta har också af utskottet medgifvits.

Det sammansatta bevillnings- och lagutskott, som vid sistlidne riksdag

hade att yttra sig öfver en motion i förevarande ämne, gaf också uttryck

åt samma uppfattning, anförande, att ''det torde vara obestridligt, att den

utskäukningsrätt å passagerarfartyg, hvarom här är fråga, föranledt missbruk

och olägenheter på en mängd orter i landet’. Och anförde utskottet

vidare: ''det vore därför utan tvifvel önskvärd!, om sådana bestämmelser

i ämnet kunde träffas, att förevarande utskänkningsrätt såväl i möjligaste

mån inskränktes som ock omgärdades med ytterligare garantier mot missbruk’.

Genom ett bifall till herr Hagbergs förevarande motion nr 23 skulle

förhållandet i fråga om rusdrycksutskänkningen på kommunikationsmedlen

till sjöss blifva lika med hvad som nu är fallet vid våra kommunikationsleder

till lands.

Utskottet har som ett hufvudskål för att ingenting nu borde göras

med anledning af förevarande motioner anfört, att man borde afvakta den

omfattande utredning, som inom eu nära framtid torde få antagas komma

till stånd. Härutinnan kan jag ej dela utskottets mening. Det nu föreslagna

upphäfvande! af de tillfälliga utskänkningsrättigheterna innebär ju

endast en ändring i gällande brännvinsförsäljningsförordning och är afsedt

att af hjälpa en af de brister i gällande lagstiftning, som äfven utskottet

anser föreligga. Att med hänvisning till en blifvande omfattande utredning,

hvars resultat säkerligen först efter lång tid kan föreligga, uppskjuta

en fråga, som utan hinder nu kan företagas till afgörande, måste anses

vara mindre lämpligt. Det synes mig för öfrigt, som om utskottet hade

en oriktig uppfattning om det reformarbete, som kommer att föreligga för

en blifvande alkoholutredningskoinmitté.

År väl någon sak klar, torde det vara den, att en blifvande omfattande

utredning måsto omlägga grunderna för hela den svenska alkohollagstift
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillning sutskottets betänkande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

ningen, och det skulle vara synnerligen olyckligt, om den föreställningen

blefve allmän, att den blifvande utredningen hade till hufvudsaklig uppgift

att genomföra modifikationer inom nuvarande lagstiftnings ram. Jag

vågar också hoppas, att Riksdagen ej skall göra utskottets motivering till

sin ooh därigenom från början ge utredningen en helt annan innebörd

än den, som Andra kammaren genom sitt beslut med anledning af herr

Jonssons i Hökhult motion velat gifva en sådan utredning.

Genom sitt bifall till herr Söderberghs m. fl. motion nr 111 och herr

Hagbergs m. fl. motion nr 23 påkallas förändring i §§ 17, 23 och 40 i

brännvinsförsälj ningsförordningen.

Det yrkande, som herr Kvarnzelius på dessa grunder framställde, och

som af Andra kammaren bifölls, upptaga vi alltså på nytt.»

16 § i gällande förordning angående försäljning af brännvin, i hvilken

paragraf förevarande motioner åsyfta ändring, är af följande lydelse:

»1. Klubb eller annan förening må, efter vederbörande kommunalstyrelses

hörande, kunna af Kungl. Maj :ts befallningshafvande tilldelas rätt

under högst ett år i sänder att utskänka brännvin åt sina medlemmar och

inbjudna gäster.

2. Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort å landet, där särskild

läkare finnes anställd, må på därom gjord ansökning Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

sedan vederbörande kommunalstämma lämnats tillfälle

att yttra sig, meddela rättighet till brännvinsutskänkning för kortare tid

än år, dock att vid sådan utskänkning egentligt brännvin må tillhandahållas

endast vid måltider åt spisande gäster.

3. Rättighet till utskänkning å passagerarfartyg må på ansökning

kunna medgifvas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, hvarest

fartygets rederi har sitt säte. Sådan utskänkning må endast äga rum till

förtäring ombord å fartyget och må, under det fartyget ligger i hamn

eller vid land, allenast ske till besättningen och till dem, som i fartygets

restaurationslokal intaga måltid.

4. Där i annat fall än förut i denna § är sagdt värdshusrörelse

för någon del af året tillfälligtvis kan vara af omständigheterna påkallad,

dock ej vid läger eller där trupp eljest är för flera dagar sammandragen,

må för kortare tid än år rättighet till brännvinsutskänkning på

därom af vederbörande gjord ansökning meddelas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

15

5. Vid meddelande af utskänkniDgsrätt enligt denna § må Kungl.

Maj:ts befallningshafvande föreskrifva de inskränkningar, som i öfrigt

kunna anses nödiga.»

Den historik öfver 16 §, som förekommer i bevillningsutskottets betänkande

nr 14, förra året, anser sig utskottet här böra återgifva:

»I den förordning, som gällde före ikraftträdandet af nyssnämnda författning,

återfunnos —■ i 13 § — bestämmelser af i hufvudsak samma

innebörd som de nu återgifna, med undantag dock af stadgandet i mom.

1, hvilket tillkom år 1905 i sammanhang med och såsom en följd af ändrade

föreskrifter till förekommande af en särskild form af s. k. salning.

Redan före den revision af lagstiftningen rörande försäljning af brännvin,

som verkställdes år 1905 och som fick sitt uttryck i gällande brännvinsförsäljningsförordning,

hade inom Riksdagen i motionsväg yrkats ändring

i bestämmelserna om de tillfälliga utskänkningsrättigheterna. I afseende

härå vill utskottet endast erinra, hurusom i en vid 1902 års riksdag väckt

motion framställdes förslag i syfte, att, innan tillåtelse till utskänkning å

passagerarfartyg finge lämnas, tillfälle måtte beredas vederbörande kyrkliga

och kommunala myndigheter att yttra sig i frågan.

Motionen, hvilken blef af Riksdagen afslagen, hade afstyi’kts af bevillningsutskottet,

som ställde sig afvisande mot införandet i rusdryckslagstiftningen

af nyheten, att de kyrkliga myndigheterna skulle höras, och

som framhöll det mindre ändamålsenliga i en anordning, enligt hvilken

yttranden skulle behöfva infordras från alla de kommuner — ofta belägna

i många olika län — hvarigenom ett passagerarfartyg hade tilläggsplatser.

I det 1905 års Riksdag förelagda förslaget till brännvinsförsäljningsförordning

hade bestämmelserna om de tillfälliga utskänkningsrättigheterna

väsentligen samma innehåll som den nuvarande 16 §. De hufvudsakliga

afvikelserna skola här nedan vidare beröras.

Förslaget i denna del blef emellertid föremål för ändringsyrkanden

i ett flertal motioner. Den mest vidtgående af dessa yrkanden gick ut på

att alldeles utesluta paragrafen i fråga. Af de öfriga må här erinras om

dem, som afsågo, att samtycke af kommunalstyrelsen skulle erfordras för

beviljande af utskänkningsrätt enligt 1 och 2 mom., att yttrande af kommunal

myndighet skulle inhämtas, innan rätt till utskänkning enligt 1

mom. och delvis enligt 4 mom. beviljades, samt slutligen beträffande 3

mom. dels att utskänkning endast skulle få äga rum, till förtäring ombord

å fartyget, åt sådana passagerare, som innehade biljett för minst 75 öre

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

i och för resa med fartyget, dels ock att rätt till utskänkning å fartyg

skulle meddelas endast, för så vidt fartyget anlöpte utländsk hamn.

Det särskilda utskott, till hvilket Kungl. Maj:ts berörda proposition

jämte de i anledning af samma proposition väckta motioner hänvisats,

fann sig icke böra tillstyrka vare sig paragrafens borttagande eller nyss

omförmälda ändringsförslag, men utskottet fann dock ytterligare restriktioner,

utöfver de af Kungl. Maj:t föreslagna, erforderliga. Utskottet anförde

härom i hufvudsak följande. Såsom af det utaf utskottet framlagda

författningsförslaget framginge, hade utskottet tillstyrkt, att vid fråga om

beviljande af utskänkningsrättighet åt klubb eller annan förening vederbörande

kommunalstyrelse skulle i ärendet höras. Analogien med upplåtandet

af allmänna utskänkningsrättigheter i stad eller på landet syntes

utskottet tala för att jämväl beträffande upplåtande af ifrågavarande slags

rättigheter vederbörande kommunalstyrelses yttrande borde inhämtas. Skäl

kunde däremot icke anses förefinnas att åt kommunerna inrymma veto i

fråga om dessa rättigheter. Den af utskottet föreslagna anordningen syntes

skänka all önskvärd garanti emot beviljande af dylika rättigheter i en

af vederbörande kommun icke önskad utsträckning, då Kungl. Maj:ts befallningshafvande

icke torde utan giltiga skäl i ett dylikt ärende handla

i strid mot ett af en kommun gjordt uttalande. Vidare hade utskottet

funnit lämpligt föreslå den inskränkning med afseende å utöfningen af

de utskänkningsrättigheter, som i 2 mom. afsåges, att utskänkning af

egentligt brännvin därvid finge äga rum endast vid måltider åt spisande

gäster.

Med de af utskottet föreslagna ändringarna och med tillägg af 5

mom. blef 16 § af Riksdagen godkänd.»

Såsom äfven angifvits i nu föreliggande framställningar, väcktes vid

såväl 1909 som 1910 års riksdagar motioner angående ändringar uti ifrågavarande

bestämmelser. Andra kammaren har ställt sig välvillig till dessa

ändringsförslag, hvaremot Första kammaren hittills gentemot desamma intagit

en mera reserverad hållning och icke ansett tiden vara inne att tillmötesgå

de framställda önskningarna. Sålunda afslog Första kammaren

äfven förra året de då uti ifrågavarande syfte väckta motionerna, under

det att Andra kammaren med 127 röster mot 61 antog en af herr Kvarnzelius

vid bevillningsutskottets afstyrkande betänkande fogad reservation,

hvari yrkades, att 16, 17, 23 och 40 §§ i brännvinsförsäljningsförordningen

skulle erhålla följande lydelse:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

17

16 §.

1. Vid hälsobrunn, badort eller annan kurort å landet, där särskild

läkare finnes anställd, må på därom gjord ansökning Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

sedan vederbörande kommunalstämma därtill lämnat sitt

bifall, meddela rättighet till bränvinsutskänkning för kortare tid än år,

dock att vid sådan utskänkning egentligt brännvin må tillhandahållas endast

vid måltider åt spisande gäster.

2. Vid meddelande af utskänkningsrätt enligt denna paragraf må

Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreskrifva de inskränkningar, som i

öfrigt kunna anses nödiga.

17 §.

1. På auktion — — — — (lika med nuvarande lydelse) — —

— — i öfrigt behörig.

2. . Bolag må — — — — (lika med nuvarande lydelse) — —

— ■— tillhandahåller i sin rörelse.

B. Öfverlåtelse — — — — (lika med nuvarande lydelse) — —

— — medgifven.

4. Aflider den — — — — (lika med nuvarande lydelse) — —-

— — behörig och lämplig.

5. Aflider den, som på grund af 16 § innebar rättighet till bränn
vinsutskänkning

— — — — (lika med nuvarande lydelse) — ----

och lämplig.

23 §.

1. Då rättighet — — — — (lika med nuvarande lydelse) — -—

— — taxeringsmyndigheterna.

2. Afgiften för -—- — — — (lika med nuvarande lydelse) — —- —■ — förskottsvis till vederbörande uppbördsman.

40 §.

Idkar någon —---(lika med nuvarande lydelse)----

till detaljhandel förlustig.

Utöfvar den, som erhållit rättighet till utskänkning enligt 16 § densamma

annorledes — — — — (lika med nuvarande tydelse) — — — —

som nyss är sagdt.

Bihang till Riksd, prof. 1911. 5 Sami. 1 Afd. 5 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

I år liksom nästlidet år kafva de motionärer, som påyrka ändringar

beträffande beviljandet af s. k. tillfälliga brännvinsutskänkningsrättigheter

och som vilja häfda den kommunala själfstyrélsen på detta område, framställt

olika yrkanden.

Motionerna I: 12 af herr von Menteer n. fl. och II: 13 af herr Iläf

m. fl., innehålla, såsom ofvan nämnts, en hemställan »att Riksdagen ville

i skrifvelse till Ivuiigl. Maj:t anhålla, det täcktes Kung!. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i kungl.

förordningen angående försäljning af brännvin den 9 juni 1905, att rättighet

till försäljning af brännvin icke må beviljas utan bifall, i fråga om

stad, af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, af allmän rådstuga

samt, i fråga om landet, af kommunalstämma».

Däremot föreslås uti motionerna I: 70 af herrar Beckman och Söderbergh

samt II: 71 af herr von Schéele m. fl., att Riksdagen måtte fatta

samma beslut som Andra kammaren för sin del fattade förra året och

hvithet beslut ofvan återgifvits. Sistnämnda förslag innebär alltså, att

Riksdagen direkt och utan föregående utredning skulle besluta, att de så

kallade »klubbrättigheterna» äfvensom utskänkning å passagerarfartyg och

öfriga tillfälliga rättigheter, med undantag af sådan vid hälsobrunn, badort

eller annan kurort på landet, skulle helt försvinna, och beträffande de

sistnämnda vara beroende på kommunalstämmans bifall och icke, såsom

nu, blott hänskjutas till kommunalstämmans hörande.

Då förslag i samma riktning förelågo vid förra årets riksdag, yttrade

bevillningsutskottet bland annat, att hvad motionärerna i ämnet anfört icke

öfvertygat utskottet om nödvändigheten eller lämpligheten af omedelbara åtgärders

vidtagande till minskning i de tillfälliga utskänkningsrättigheterna

samt att det syntes antagligt, att frågan, huruvida ytterligare restriktiva

bestämmelser rörande sagda rättigheter till äfventyra vore af behofvet påkallade,

i annat sammanhang komme under ett mera allsidigt öfvervägande.

Det torde nämligen —- fortsätter utskottet — vara att förvänta, att eu

omfattande utredning beträffande såväl brännvinslagstiftningen som lagstiftningen

angående vin och maltdrycker skulle inom en nära framtid komma

till stånd, hvarvid jämväl nu berörda fråga torde tillvinna sig uppmärksamhet.

»Med särskild hänsyn härtill» — slutade utskottet sitt utlåtande

— »torde full giltiga skäl finnas för Riksdagen att ej heller i år vare sig

besluta någon ändring i gällande stadganden eller begära särskild utredning

rörande behofvet af dylik ändring.»

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

19

Den omfattande utredning af alkoholspörsmålet, som utskottet i sitt

förenämnda yttrande förutsatte skulle komma till stånd ock på hvars väntade

igångsättande utskottet i viss mån stödde sitt afslagsyrkande, klaf

emellertid icke af Riksdagen beslutad. Under sådana omständigheter och

då under den offentliga diskussionen såväl inom som utom Riksdagen onekligen

framburits starkt talande skäl för en förändring af hithörande lagstiftning

i fråga om åtminstone en del af de önskemål, som påyrkats i förevarande

motioner, anser sig utskottet nu böra tillstyrka ett tillmötesgående af

de gjorda framställningarna. Ått, såsom i motionerna I: 70 och II: 71 yrkas,

omedelbart vidtaga ändringar i vissa paragrafer af bränn vinsförsäljningsförordningen,

finner utskottet dock icke tillrådligt. Erkännas måste visserligen,

att det måhända skulle erbjuda föga risk att omedelbart vidtaga eu eller annan

bland de föreslagna förändringarna. Men å andra sidan utgör dock förordningen

ett sammanhängande helt, som har tillkommit så pass sent som

år 1905 efter vidlyftiga förberedande utredningar och öfverläggningar.

Utskottet anser det då icke vara lämpligt att utan mera ingående utredning

besluta så betydelsefulla ändringar däri, som af motionärerna föreslagits.

Ett eller annat önskemål, som vid hastigt påseende kan synas nog så välgrundadt,

kan vid närmare pröfning visa sig stöta på oförutsedda svårigheter.

I sådant afseende vill utskottet exempelvis framhålla, att frågan om

borttagandet af utskänkningsrättigheterna å passagerarfartyg helt visst tarfvar

en närmare utredning. Utskottet instämmer till fullo med sammansatta bevillnings-

och lagutskottet vid 1909 års riksdag, som då hade frågan under förberedande

behandling och i sitt — likväl afstyrkande — utlåtande yttrade,

att »det torde vara obestridligt, att den utskänkning å passagerarfartyg,

hvarom här är fråga, föranledt missbruk och olägenheter på en mängd

orter i landet». Men samtidigt som utskottet biträder detta och därför

äfven tillstyrker åtgärder för det ondas afhjälpande, anser utskottet det vara

skal framhålla, att vid frågans lösning viss hänsyn måste tagas till de ganska

olika förhållanden, som kunna föreligga. Så synes t. ex. påtagligt,

att på de förbindelseleder, där trafiken uppehälles af dels svenska och

dels utländska fartyg, de svenska fartygen skulle i konkurrensafseende råka

i ett ofördelaktigt läge, om spirituosautskänkning å dessa förbjödes, under

det den fortfarande ägde rum å de utländska fartygen. Utskottet vill

i detta afseende särskild! erinra om linjerna Trelleborg—Sassnitz och

Malmö—Köpenhamn, där trafiken, som bekant, upprätthålles medelst svenska,

resp. tyska och danska fartyg. Likaså vill det synas, att frågan om

vissa mera tillfälliga rättigheter och s. k. klubbrättigheter kanske bäst

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

löses genera en noggrannare klassificering af hvad som helt bör indragas

och hvad som bör göras beroende af den kommunala bestämmanderätten.

Alla dessa frågor kräfva ganska visst för en tillfredsställande lösning en

sådan utredning, som blott Ivungl. Maj:t har utvägar att åstadkomma.

Då utskottet alltså anser, att åtskilliga af de önskemål, som framburits

i förevarande motioner, hafva fog för sig, men tillika finner, att

vidtagandet af så pass omfattande förändringar i gällande bränn vinsförsäljningsförordning,

som af motionärerna föreslagits, bör föregås af en allsidig

och grundlig utredning af Ivungl. Maj:t, hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af motionerna I: 12

af herr von Mentzer m. fl., II: 13 af herr Bäf m. fl.,

I: 70 af herrar Ernst Beckman och Söderbergh samt

II: 71 af herr von Schéele m. fl., ville i skrifvelse till

Ivungl. Maj:t anhålla, det täcktes Ivungl. Maj:t låta

snarast möjligt utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring af förordningen den 9 juni

1905 angående försäljning af brännvin, att dels, i den

mån hänsynen till andra berättigade intressen medgifver,

den Konungens befallningshafvande enligt förordningens

16 § nu tillkommande befogenhet att meddela tillstånd

till brännvinsutskänkning göres mindre omfattande, och

dels, hvad angår de i sagda paragrafs 1, 2 och 4 mom.

afsedda utskänkningsrättigheter, i den mån de anses

fortfarande böra ifrågakomma, vederbörande kommunala

myndigheter tillförsäkras bestämmanderätten.

Stockholm den 21 februari 1911.

På bevillningsutskottets vägnar:

Iv. G. KARLSSON.

Reservation

af herrar Ericsson i Ofvanmyra och Kvarnzelius mot vissa delar af

motiveringen.

Stockholm, Victor Pettersons Bokindustri-A.-B. 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:46 Skrifvelse till Konungen med begäran om utredning och förslag angående ändrade bestämmelser för beviljandet af de i 16 § af gällande brännvinsförsäljningsförord s. 1 i texten