Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 27 § lagen för Sveriges riksbank.
1911-02-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1911:3, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 27 § lagen för Sveriges riksbank.
Dokumentets text
Bankoulakottets utlåtande AV 3.
1
Nr 3.
Ankom till Riksdagens kansli den 10 februari 1911 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af
27 § lagen för Sveriges riksbank.
I två. vid innevarande riksdag väckta, till bankoutskottet hänvisade
motioner I: 29 af herr friherre von Schwerin och II: 47 af herr
Svensson i Skyllberg anföres följande:
•i u »Enligt 27 . § af lagen för Sveriges riksbank är ordföranden i
riksbanken icke i åtnjutande af högre aflöning än som motsvarar hvad
enhvar af öfriga fullmäktige äger uppbära enligt aflöningsstaten.
Fullmäktige sammanträda dels för behandlingen af allmänna ärenden
och dels alla söckendagar för pröfning af utlåningsärenden. Det synes
l*Sga 1 sakens natur, att ordföranden, såsom regeringsmaktens enda
representant i riksbanksstyrelsen, i regeln bör vara närvarande vid alla
dessa sammanträden. Detta bestyrkes äfven däraf, att reglementet för
riksbanken föreskrifver, att den för ordföranden särskilt utsedda suppleanten
skall inkallas, när förfall för ordföranden anmälts, oberoende
dåra! om sådant inkallande är nödvändigt för att fullmäktige må blifva
till antalet beslutmässiga. Ordföranden bör således i regeln vara upptagen
åt sammanträde i banken hvarje söckendag. För de af Riksdagen
välde fullmäktige, med undantag af deputeradena, förutsättes
däremot icke någon lika trägen tjänstgöring. Indirekt bestyrkes detta
darat, att reglementet föreskrifver inkallande af suppleant för sådan
fullmäktig endast om styrelsen ej är så fulltalig, som för besluts fattande
erfordras.
Den mera omfattande tjänstgöring, som således åligger ordföranden,
synes rättvisligen höra hafva till följd ett högre arfvode för honom än
för de andra fullmäktige, och detta desto hellre, som ordföranden enligt
Bihang till Biksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 A/d. 3 Iläft. (Nr 3.)
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 3.
lag är hindrad att utöfva annan befattning inom riksbankens styrelse.
Om än det för närvarande lyckats att för platsen finna lämplig person
för det nuvarande arfvodet, är det dock sannolikt, att vid ett eventuellt
ombyte af person den otillräckliga aflöningen kan medföra svårighet
med afseende å platsens återbesättande. För riksbanken måste det
vara af synnerlig vikt, att ordförandeplatsen beklädes af sakkunnig
person, som kan ägna bankens angelägenheter erforderlig tid och uppmärksamhet,
och det synes därföre önskvärdt, att arfvodet för ordföranden
böjes till ett belopp, som kan anses utgöra skälig ersättning
för det med uppdraget förenade arbetet och ansvaret.
Tillfället att nu ordna saken torde vara så mycket lämpligare, som
det för närvarande icke förestår någon personalförändring. Att åter
upptaga denna fråga i samband med ett eventuellt ombyte åt ordförande
skulle säkert ytterligare försvåra platsens lämpliga besättande, enär det
kan förutsättas, att ingen ville göra ett antagande af uppdraget beroende
af ett samtidigt böjande af arfvodet.»
På grund häraf och då i en fråga, af den natur, som förevarande
Motionärer-Riksdagen syntes böra taga initiativet till en lagändring, hafva motioZäiian1:
närerna hemställt, att Riksdagen måtte för sin del antaga följande ändrade
lydelse af 27 § banklagen: .
»Riksbanken förvaltas---------sju fullmäktige.
Ordföranden, som ej må utöfva annan befattning inom riksbankens
styrelse, åtnjuter af riksbankens medel årligt arfvode till belopp, motsvarande
hvad enhvar af de öfriga fullmäktige i denna sin egenskap
äger uppbära enligt aflöningsstat, fastställd af Riksdagen, samt därutöfver
fyratusen kronor för år räknadt.»
Utskottet. Enligt regeringsformens och riksdagsordningens bestämmelser för
valtas
riksbanken af sju fullmäktige. Af dessa förordnar Konungen för
tre år i sänder en jämte en suppleant. Den af Konungen .förordnade
ledamoten skall tillika vara fullmäktiges ordförande, men får icke utöfva
annan befattning inom riksbankens styrelse. Jämlikt lagen för Sveriges
riksbank åtnjuter ordföranden af riksbankens medel ett årligt arfvode
till belopp lika med det, enhvar af öfriga fullmäktige i denna sin
egenskap äger uppbära enligt af Riksdagen fastställd aflöningsstat eller
således 4,000 kronor.
Rörande tillkomsten af sistnämnda bestämmelse må bär erinras
om följande. Vid 1897 års riksdag, då beslut fattades, att ordföranden
skulle utses af Kungl. Maj:t, både Kungl. Maj:t i det förslag till banklag,
som förelädes samma års Riksdag, föreslagit, att ordföranden skulle
A
Bankoulskottets utlåtande Nr 3.
3
åtnjuta ett årligt arfvode till belopp, som med hälften öfverstege det
enhvar åt öfriga fullmäktige i denna deras egenskap tillkommande
arfvode eller således 6,000 kronor. Till stöd härför anfördes i vederbörande
statsrådsprotokoll, att det syntes vara af vikt, att den af Kung!.
Maj:t tillsatte ordföranden tillförsäkrades ett arfvode, så pass rundligt,
att en hufvudsaklig del af hans verksamhet ägnades åt riksbankens
administrerande.
Det särskilda utskott, till hvars förberedande behandling det kungl.
förslaget hänsköts, fann för sin del bestämmelsen angående beloppet af
ordförandens arfvode icke böra hafva plats i lagen, utan i reglementet
för riksbanken och uteslöt alltså den föreslagna arfvodesbestämmelsen.
Utskottets förslag godkändes af Andra kammaren, hvaremot Första
kammaren till paragrafen i fråga gjorde ett tillägg, som efter sammanjämkning
mellan kamrarna blef Riksdagens beslut och innefattas i paragrafens
nuvarande lydelse.
Såsom.af motionärerna framhålles, synes det ligga i sakens natur,
att fullmäktiges ordförande med den ställning, han intager som representant
för regeringsmakten, åtminstone i regel bör deltaga i fullmäktiges
dagliga sammanträden, öfriga fullmäktige åter — frånsedt naturligen
de tre deputerade — torde icke anses hafva skyldighet att tillstädeskomma
oftare än vid det sammanträde, som för behandling af allmänna
ärenden hålles en gång i hvarje vecka. Hvad sålunda anförts i fråga
om ordförandens särställning i förhållande till öfriga fullmäktige vinner
jämväl stöd däraf, att en särskild suppleant finnes förordnad för ordföranden
och att denne suppleant skall inkallas, när förfall för ordföranden
anmälts.
Med den trägnare tjänstgöring, som sålunda påhvilar ordföranden,
och då denne tillika är förhindrad att utöfva annan befattning inom
bankens styrelse, vill det synas rättvist att bereda honom något högre
arfvode än det, öfriga fullmäktige i denna sin egenskap åtnjuta. Motionärernas
framställning om förhöjning af det nuvarande arfvodet lärer
alltså få anses vara i och för sig befogad. Då emellertid ordföranden
förordnas af Kungl. Magt och, enligt hvad af den här ofvan lämnade
redogörelsen framgår, vid ett föregående tillfälle från Kungl. Maj:ts
sida förelegat förslag, att arfvodet måtte bestämmas till 6,000 kronor,
har utskottet för sin del i anledning af motionerna icke ansett sig höra
gå utöfver Kungl. Maj:ts berörda förslag.
Då det torde vara lämpligt, att den nya bestämmelsen snarast
möjligt vinner tillämpning, har utskottet funnit sig böra föreslå, att
ändringsstadgandet träder i kraft genast efter utfärdandet.
4
Bankoutskcttets utlåtande Kr 3.
Därest utskottets nu ifrågavarande förslag vinner Riksdagens bifall,
erfordras motsvarande ändring i reglementet för riksbankens styrelse
och förvaltning, hvarom utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt
yttrande.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer
bankoutskottet,
att Riksdagen, i anledning af förevarande motioner,
måtte för sin del antaga följande
Lag
om ändrad lydelse af 27 § i lagen den 12 maj 1897
för Sveriges riksbank.
Riksbanken förvaltas, enligt § 72 regeringsformen
och § 71 riksdagsordningen, af sju fullmäktige.
Ordföranden, som ej må utöfva annan befattning
inom riksbankens styrelse, åtnjuter af riksbankens
medel årligt arfvode till belopp, motsvarande hvad enhvar
af de öfriga fullmäktige i denna sin egenskap
äger uppbära enligt aflöningsstat, fastställd af Riksdagen,
samt därutöfver tvåtusen kronor för år räknadt.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Stockholm den 10 februari 1911.
På bankoutskottets vägnar:
WERNER G. von SCHWERIN.
Herr Vahlquist har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i
den slutliga behandlingen af detta ärende.
P. A. NYMANS EFTERTR. TRYCKER?, 1911.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1911:17 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 27 § lagen för Sveriges Rikslank. s. 1 i texten