Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 27 § lagen för Sveriges riksbank.

1911-02-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1911:3, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 27 § lagen för Sveriges riksbank.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoulakottets utlåtande AV 3.

1

Nr 3.

Ankom till Riksdagens kansli den 10 februari 1911 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af

27 § lagen för Sveriges riksbank.

I två. vid innevarande riksdag väckta, till bankoutskottet hänvisade

motioner I: 29 af herr friherre von Schwerin och II: 47 af herr

Svensson i Skyllberg anföres följande:

•i u »Enligt 27 . § af lagen för Sveriges riksbank är ordföranden i

riksbanken icke i åtnjutande af högre aflöning än som motsvarar hvad

enhvar af öfriga fullmäktige äger uppbära enligt aflöningsstaten.

Fullmäktige sammanträda dels för behandlingen af allmänna ärenden

och dels alla söckendagar för pröfning af utlåningsärenden. Det synes

l*Sga 1 sakens natur, att ordföranden, såsom regeringsmaktens enda

representant i riksbanksstyrelsen, i regeln bör vara närvarande vid alla

dessa sammanträden. Detta bestyrkes äfven däraf, att reglementet för

riksbanken föreskrifver, att den för ordföranden särskilt utsedda suppleanten

skall inkallas, när förfall för ordföranden anmälts, oberoende

dåra! om sådant inkallande är nödvändigt för att fullmäktige må blifva

till antalet beslutmässiga. Ordföranden bör således i regeln vara upptagen

åt sammanträde i banken hvarje söckendag. För de af Riksdagen

välde fullmäktige, med undantag af deputeradena, förutsättes

däremot icke någon lika trägen tjänstgöring. Indirekt bestyrkes detta

darat, att reglementet föreskrifver inkallande af suppleant för sådan

fullmäktig endast om styrelsen ej är så fulltalig, som för besluts fattande

erfordras.

Den mera omfattande tjänstgöring, som således åligger ordföranden,

synes rättvisligen höra hafva till följd ett högre arfvode för honom än

för de andra fullmäktige, och detta desto hellre, som ordföranden enligt

Bihang till Biksd. prof. 1911. 6 Sami. 1 A/d. 3 Iläft. (Nr 3.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 3.

lag är hindrad att utöfva annan befattning inom riksbankens styrelse.

Om än det för närvarande lyckats att för platsen finna lämplig person

för det nuvarande arfvodet, är det dock sannolikt, att vid ett eventuellt

ombyte af person den otillräckliga aflöningen kan medföra svårighet

med afseende å platsens återbesättande. För riksbanken måste det

vara af synnerlig vikt, att ordförandeplatsen beklädes af sakkunnig

person, som kan ägna bankens angelägenheter erforderlig tid och uppmärksamhet,

och det synes därföre önskvärdt, att arfvodet för ordföranden

böjes till ett belopp, som kan anses utgöra skälig ersättning

för det med uppdraget förenade arbetet och ansvaret.

Tillfället att nu ordna saken torde vara så mycket lämpligare, som

det för närvarande icke förestår någon personalförändring. Att åter

upptaga denna fråga i samband med ett eventuellt ombyte åt ordförande

skulle säkert ytterligare försvåra platsens lämpliga besättande, enär det

kan förutsättas, att ingen ville göra ett antagande af uppdraget beroende

af ett samtidigt böjande af arfvodet.»

På grund häraf och då i en fråga, af den natur, som förevarande

Motionärer-Riksdagen syntes böra taga initiativet till en lagändring, hafva motioZäiian1:

närerna hemställt, att Riksdagen måtte för sin del antaga följande ändrade

lydelse af 27 § banklagen: .

»Riksbanken förvaltas---------sju fullmäktige.

Ordföranden, som ej må utöfva annan befattning inom riksbankens

styrelse, åtnjuter af riksbankens medel årligt arfvode till belopp, motsvarande

hvad enhvar af de öfriga fullmäktige i denna sin egenskap

äger uppbära enligt aflöningsstat, fastställd af Riksdagen, samt därutöfver

fyratusen kronor för år räknadt.»

Utskottet. Enligt regeringsformens och riksdagsordningens bestämmelser för
valtas

riksbanken af sju fullmäktige. Af dessa förordnar Konungen för

tre år i sänder en jämte en suppleant. Den af Konungen .förordnade

ledamoten skall tillika vara fullmäktiges ordförande, men får icke utöfva

annan befattning inom riksbankens styrelse. Jämlikt lagen för Sveriges

riksbank åtnjuter ordföranden af riksbankens medel ett årligt arfvode

till belopp lika med det, enhvar af öfriga fullmäktige i denna sin

egenskap äger uppbära enligt af Riksdagen fastställd aflöningsstat eller

således 4,000 kronor.

Rörande tillkomsten af sistnämnda bestämmelse må bär erinras

om följande. Vid 1897 års riksdag, då beslut fattades, att ordföranden

skulle utses af Kungl. Maj:t, både Kungl. Maj:t i det förslag till banklag,

som förelädes samma års Riksdag, föreslagit, att ordföranden skulle

A

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoulskottets utlåtande Nr 3.

3

åtnjuta ett årligt arfvode till belopp, som med hälften öfverstege det

enhvar åt öfriga fullmäktige i denna deras egenskap tillkommande

arfvode eller således 6,000 kronor. Till stöd härför anfördes i vederbörande

statsrådsprotokoll, att det syntes vara af vikt, att den af Kung!.

Maj:t tillsatte ordföranden tillförsäkrades ett arfvode, så pass rundligt,

att en hufvudsaklig del af hans verksamhet ägnades åt riksbankens

administrerande.

Det särskilda utskott, till hvars förberedande behandling det kungl.

förslaget hänsköts, fann för sin del bestämmelsen angående beloppet af

ordförandens arfvode icke böra hafva plats i lagen, utan i reglementet

för riksbanken och uteslöt alltså den föreslagna arfvodesbestämmelsen.

Utskottets förslag godkändes af Andra kammaren, hvaremot Första

kammaren till paragrafen i fråga gjorde ett tillägg, som efter sammanjämkning

mellan kamrarna blef Riksdagens beslut och innefattas i paragrafens

nuvarande lydelse.

Såsom.af motionärerna framhålles, synes det ligga i sakens natur,

att fullmäktiges ordförande med den ställning, han intager som representant

för regeringsmakten, åtminstone i regel bör deltaga i fullmäktiges

dagliga sammanträden, öfriga fullmäktige åter — frånsedt naturligen

de tre deputerade — torde icke anses hafva skyldighet att tillstädeskomma

oftare än vid det sammanträde, som för behandling af allmänna

ärenden hålles en gång i hvarje vecka. Hvad sålunda anförts i fråga

om ordförandens särställning i förhållande till öfriga fullmäktige vinner

jämväl stöd däraf, att en särskild suppleant finnes förordnad för ordföranden

och att denne suppleant skall inkallas, när förfall för ordföranden

anmälts.

Med den trägnare tjänstgöring, som sålunda påhvilar ordföranden,

och då denne tillika är förhindrad att utöfva annan befattning inom

bankens styrelse, vill det synas rättvist att bereda honom något högre

arfvode än det, öfriga fullmäktige i denna sin egenskap åtnjuta. Motionärernas

framställning om förhöjning af det nuvarande arfvodet lärer

alltså få anses vara i och för sig befogad. Då emellertid ordföranden

förordnas af Kungl. Magt och, enligt hvad af den här ofvan lämnade

redogörelsen framgår, vid ett föregående tillfälle från Kungl. Maj:ts

sida förelegat förslag, att arfvodet måtte bestämmas till 6,000 kronor,

har utskottet för sin del i anledning af motionerna icke ansett sig höra

gå utöfver Kungl. Maj:ts berörda förslag.

Då det torde vara lämpligt, att den nya bestämmelsen snarast

möjligt vinner tillämpning, har utskottet funnit sig böra föreslå, att

ändringsstadgandet träder i kraft genast efter utfärdandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskcttets utlåtande Kr 3.

Därest utskottets nu ifrågavarande förslag vinner Riksdagens bifall,

erfordras motsvarande ändring i reglementet för riksbankens styrelse

och förvaltning, hvarom utskottet framdeles kommer att afgifva särskildt

yttrande.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer

bankoutskottet,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motioner,

måtte för sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 27 § i lagen den 12 maj 1897

för Sveriges riksbank.

Riksbanken förvaltas, enligt § 72 regeringsformen

och § 71 riksdagsordningen, af sju fullmäktige.

Ordföranden, som ej må utöfva annan befattning

inom riksbankens styrelse, åtnjuter af riksbankens

medel årligt arfvode till belopp, motsvarande hvad enhvar

af de öfriga fullmäktige i denna sin egenskap

äger uppbära enligt aflöningsstat, fastställd af Riksdagen,

samt därutöfver tvåtusen kronor för år räknadt.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Stockholm den 10 februari 1911.

På bankoutskottets vägnar:

WERNER G. von SCHWERIN.

Herr Vahlquist har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

den slutliga behandlingen af detta ärende.

P. A. NYMANS EFTERTR. TRYCKER?, 1911.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:17 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 27 § lagen för Sveriges Rikslank. s. 1 i texten