Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af vackt motion om tillägg till 37 § lagen angående stadsplan och tomtindelning.

1911-03-10 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:18, Utlåtande, i anledning af vackt motion om tillägg till 37 § lagen angående stadsplan och tomtindelning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till Riksdagens kansli den 10 mars 1911 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om tillägg till 37 § lagen

angående stadsplan och tomtindelning.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 252, har herr Carl Lindhagen anfört följande:

»I stadsplanelagens § 3 stadgas, att sättet för byggnadstomternas

användning och fastställande af tomtindelning kan med bindande verkan

ingå i stadsplans fastställelse. Den förra föreskriften åtminstone hav

förut ansetts tillämplig äfven för stadsplan å sådant område på landet,

som omförmäles i § 37 af nämnda lag. På sista tiden har emellertid

en annan tolkning af sistnämnda lagrum gjort sig gällande på högsta

orter, hvilket ju för själfva saken är mycket betänkligt såsom ock

erfarenheten visat.

Till § 37 bör således omedelbarligen ske ett rättande tillägg,

hvilket lämpligen äfven bör omfatta medgifvandet i § 2 att i stadsplan

jämkning af ringa betydelse får i vissa afseenden fastställas af befallningshafvande.

Det yrkas^ alltså, att Riksdagen måtte för sin del besluta sådant

tillägg till 37 § i stadsplanelagen, att hvad i 2 § andra stycket stadgas

om jämkning af stadsplan och i 3 § andra stycket om fastställande af

sättet för byggnadstomternas användning och om tomtindelning skall

gälla äfven sådan stadsplan, som i 37 § omförmäles.»

Bihang till Likså. prot. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 17 Höft. (Nr 18.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 18.

Då man genom stadgandena i 37 § stadsplanelagen ville bereda

möjlighet för reglerande på sätt där angifves af hvarje område å landet,

hvarest större byggnadsverksamhet kunde förväntas, utan att den dock

behöfde vara igångsatt, framhölls, att man vid ett sådant reglerande

ej borde gå alltför mycket i detalj. I enlighet därmed ansågs fastställandet

af stadsplan för ett dylikt område endast böra medföra den

verkan, att nybyggnad ej finge ske å mark, som enligt planen skulle

ino-å i gata, torg eller annan allmän plats. Först då sedermera större

sammanträngd befolkning uppkommit å området, kan förordnande att

stadsplanelagen därå skall äga tillämpning meddelas i vanlig ordning

och med vanlig rättsverkan.

Ändring af stadsplan, som nyss nämnts, måste — då annan föreskrift

därom icke meddelats — antagas skola ske i samma ordning

som planen fastställes, d. v. s. af Konungen efter framställning af

Konungens befallningshafvande eller af områdets ägare. Det af motionären

afsedda stadgandet i lagens 2 §, att beslut om jämkning af ringa

betydenhet i byggnadskvarters gränser, gatuprofiler eller dylikt skall,

där ej kronans rätt beröres, vara gällande, om det af Konungens

befallningshafvande fastställes, lär alltså ej äga motsvarande tillämpning

i fråga om stadsplan, som ofvan nämnts.

Ej heller synas i fråga om sådan stadsplan kunna tillämpas öinga

af motionären afsedda, i lagens 3 § meddelade bestämmelser, att om

fastställande af visst sätt för byggnadstomternas användande samt åt

tomtindelning skall gälla hvad i 2 § stadgas om fastställande ai stadsplan

Beträffande fastställande af tomtindelning för område, som afses

i 37 §, är i 38 § stadgadt, att detta skall ske af Konungens befallningshafvande

på framställning af områdets ägare. I fråga åter om fastställande

af visst sätt för användande af byggnadstomterna å sådant

område är föreskrift icke meddelad.

Såväl omförmälda andra stycke i 3 § som äfven 38 § halva tillkommit

på hemställan af det särskilda utskott vid 1907 års riksdag,

som behandlade det då föreliggande förslaget till ifrågavarande lag.

Det förra stadgandet tillsattes i syfte hufvudsakligen, att stadsplans

helgd skulle kunna beredas åt sådana sträfvanden angående förgårdar,

fristående byggnader in. in., som prägla modern anläggning af stader

eller stadsliknande samhällen. Då tomtindelning oftast ansågs stå i

så nära sammanhang med bestämmelserna härom, att bägge frågorna

borde i ett sammanhang afgöras, ansågs jämväl höra medgifvas, att

frågan om tomtindelning finge behandlas på samma sätt som frågan

om fastställande af stadsplan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 18. B

De skäl, som sålunda i nämnda hänseenden gjort sig gällande i

fråga om städer och stadsliknande samhällen, synas äga giltighet äfven

beträffande de af motionären afsedda områden. Detta så mycket mer

som det just är vid ett områdes första reglerande för bebyggande som

det är af vikt, att de nämnda anordningarna blifva tillämpade.

Hvad angår motionärens yrkande, att jämkning af stadsplan, som

fastställts för af honom afsedt område, i förekommande fall må kunna

ske genom beslut af Konungens befallningshafvande, synas praktiska

skäl tala för motionärens förslag äfven i denna del.

Då, på sätt framgår af 2 § andra stycket i ifrågavarande lag,

hinder icke ansetts förefinnas att i fråga om sådana till stad hörande

områden, som ligga utom dess egentliga stadsplan, men inom dess

jurisdiktion tillämpa liknande föreskrifter som de nu af motionären

afsedda, d. v. s. de allmänna reglerna i lagens 2 och 3 §§, synes någon

afsevärdare svårighet icke böra möta för tillämpning af motsvarande

bestämmelser äfven beträffande förevarande områden på landsbygden.

Utskottet har för nående af nämnda ändamål ansett en närmare

undersökning böra komma till stånd, än som kunnat inom utskottet

verkställas.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande

motion, måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke

hvad i 2 § andra stycket i lagen angående stadsplan

och tomtindelning finnes stadgadt om jämkning af

stadsplan samt i 3 § andra stycket om fastställande

af sättet för byggnadstomternas användning och af

tomtindelning, må gifvas motsvarande tillämpning i

fråga om sådana områden, som afses i 37 § nämnda

lag, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag,

hvartill utredningen kan gifva anledning.

Stockholm den 10 mars 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:47 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om tillägg till 37 § i lagen angående stadsplan och tomtindelning. s. 6 i texten