Sök i Ratio Lex

Lagutskottets utlåtande Nr 30

1911-04-03 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1911:30, Lagutskottets utlåtande Nr 30

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till Riksdagens kansli den 3 april 1911 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till

Kungl. Maj:t angående lagändring i syfte att samtidiga

tingssammanträden i närbelägna domsagor må undvikas.

_ Uti eu inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 156, har herr Gast. Sandström anfört följande:

»I kungl. förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i vissa

fall af gällande bestämmelser om häradsting är föreskrifvet, att i domsaga,

som innehåller ett eller högst två tingslag, skola årligen hållas två lagtima

ting, vartinget och höstetinget, fördelade i allmänna sammanträden.

Dessa sammanträden skola, om domsagan utgöre3 af ett tingslag, vara 10

om året, 6 under vårtinget och 4 under höstetinget, och äro till tiden

bestämda sålunda, att första sammanträdet under vårtinget hålles å tjugondedag

jul, om han infaller på måndag, men eljest nästa måndag därefter,

och följande sammanträden därefter hvar fjärde måndag. Under höstetinget

infaller första sammanträdet å första måndagen i september månad

och de Ofri ga därefter med fyra veckors mellanrum.

Består domsagan af två tingslag, hållas fem sammanträden om året

i hvartdera tingslaget, tre under vårtinget och två under höstetinget. Första

sammanträdet i ettdera tingslaget hålles under vårtinget å tjugondedag jul,

om denna dag är mandag, eljest närmaste måndag därefter, och under

höstetinget a första mandagen i september månad. De öfriga sammanträdena

följa därefter hvar åttonde måndag. I andra tingslaget inträffar

första sammanträdet a fjärde måndagen efter första sammanträdet i förra

Bihang till Riksd. prot. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 28 Haft. (Nr 30.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets anlitande AV SO.

tingslaget och de öfriga därefter med åtta veckors mellanrum. Sammanträdena

i båda tingslagen tillhopa sammanfalla alltså till tiden med sammanträdena

i de tingslag, som utgöra blott en domsaga.

Hufvudsyftet med denna häradstingens uppdelning i sammanträden

var gifvetvis att åstadkomma tätare domstolssessioner och därmed snabbare

rättsskipning på landsbygden. Men därjämte åsyftades äfven att åvägabringa

större regelbundenhet i häradsrätternas sammanträden, livilka förut

hållits å tider, som inom i lagen angifna gränser bestämts af domhafvanden

efter egen bekvämlighet.

Det lider intet tvifvel, att den nya anordningen i båda° nu nämnda

hänseenden vant till stor nytta och väl motsvarat sitt ändamål. Men med

dessa förtjänster är — lyckligtvis icke oskiljaktigt — förenad en synnerligen

svår olägenhet för den rättssökande allmänheten. Denna beror pa

tingssammauträdenas samtidighet i alla de domsagor, där den nya ordningen

blifvit införd.

Som bekant har allmänheten under de senaste årtiondena^i allt större

omfattning funnit med sin fördel förenligt att för sina rättegångar anlita

rättsbildade ombud, liksom antalet af de rättstvister, som för sin behöriga

utredning nödvändigt kräfva biträde af rättskunnig person,, men den fortgående

utvecklingen och kompliceringen af alla samhällslifvets områden

ha blifvit allt större. Advokaterna hafva härigenom de fakto blifvit ett

medverkande organ vid rättsskipningen, som ej längre kan undvaras.

Nu äro emellertid advokaterna, hvilka med några fa undantag äro

bosatta i städerna, icke lokaliserade till vissa domstolar, lrvilket ej heller

med nuvarande rättegångsordning är tänkbart. Hvarje advokat har sitt

ordinarie klientel på spridda ställen inom ett större område, omfattande

ett flertal domsagor, vid hvars domstolar lian har att bevaka sina hufvudmäns

rättegångar. Sålunda hafva de i Falun bosatta advokaterna att tämligen

regelbundet bevaka mål utom vid rådhusrätten i Falun, vid häradsrätten

i Kopparbergs läns sex domsagor, af hvilka fyra hafva sina tingssammanträden

å samma tid. I Gäfle, där jag har min verksamhet, hafva

advokaterna att bevaka mål inom Gäfleborgs läns fem domsagor, Uppsala

läns norra domsaga och Västmanlands östra domsaga. I alla dessa domsagor

är den nya tingsordningen införd, hvarför sammanträdena alltid sammanfalla

till tiden, hvarförutom samtidigt alltid är session vid rådhusrätten

i Gäfle. Motsvarande förhållanden äga rum öfverallt i hela landet. Den

nya tingsordningen är numera fullständigt genomförd i icke mindre 8n 96

af landets 120 domsagor och delvis införd i 7 domsagor. Samtidiga tings
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr SO.

3

sammanträden äga sålunda rum i samtliga domsagor inom Gottlands län,

Västmanlands län, Gäfleborgs län, Jönköpings län, Kronobergs län, Kalmar

län, Hallands län, Blekinge län, Kristianstads län och Malmöhus län. Och

i alla öfriga län, med undantag af Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län, hafva de ojämförligty7esta domsagorna inom länet samtidiga sammanträden.

Det torde utan svårighet inses, att denna sammanträdenas samtidighet

måste göra det för advokaten omöjligt att på ett tillfredsställande

sätt bevaka de rättegångsuppdrag, han af allmänheten erhåller. Vid

hvarje tingssammanträde måste han bevaka mål samtidigt vid ända till

fem k sex eller ännu flera ställen. Han kan ej personligen infinna sig

vid mer än ett, eller i bästa fall två eller tre, detta senare därest sammanträdet

varar flera dagar, målen förekomma å olika dagar och kommunikationerna

medgifva förflyttning från ena tingsstället till det andra

medan sammanträdet pågår. Vid de platser, där han ej själf kan infinna

sig, måste han lämna uppdraget till ett tillfälligt ombud, vanligen länsmannen

eller någon polisman på platsen, som i regel icke är kompetent

för uppdragets bevakande och ej kan vara fullt inne i den föreliggande

tvisten. Följden är, att det begagnade substitutet vanligen får i uppdrag

att endast begära uppskof med målet, så att saken kan nästa gång fullföljas

under gynnsammare omständigheter. I bästa fall orsakas sålunda

ett uppskof, som eljest varit obehöflig!, men det kan också hända, att ett

viktigt vittnesförhör af vederparten föranstaltas, vid hvilbet ombudet i

andra hand är oförmögen att behörigen bevaka hufvudmannens intressen

eller ock att andra omständigheter inträffa, som kräfva åtgärd af ett i

saken fullt insatt ombud. En annan vanlig verkan af sammanträdenas

samtidighet är, att man med hänsyn till omöjligheten af personlig inställelse

vid närmaste sammanträde nödsakas utverka ett uppskof till ett

senare sammanträde, än som eljest skulle behöft, ifrågakomma.

Granskar man de anmärkta följderna af tingssammanträdenas samtidighet,

så finner man först, att de hufvudsakligen bestå dels i ett fördröjande

af rättsskipningen och alltså innebära ett högst väsentligt motverkande

af hufvudsyftet med den nya tingsordningen, som var att främja

rättsskipningens snabbhet, och dels däri, att rättegångarna blifva skötta på

ett mindre tillfredsställande sätt, än som eljest behöfde vara förhållandet.

Och man finner vidare, att de anmärkta olägenheterna i första band träffa

advokaterna, som däraf hafva hinder och obehag i sin yrkesutöfning och

ständigt måste dragas med det oangenäma medvetandet att, vara urståndsätta

att med önskvärd snabbhet och personlig omsorg sköta anförtrodda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr SO

uppdrag, men också att samma olägenheter i sista hand och kännbarast

drabbar den rättsökande allmänheten. Det är icke advokaten, som lider

ekonomisk förlust därigenom, att eu rättegång blir längre och dyrare

eller i något afseende mindre tillfredsställande utförd, utan det är hans

hufvudman? Det är belägen, affärsidkarne, bönderna och en hvar annan

part i rättegång, hvilkas skinn det här i sista hand gäller.

Det ifrågavarande missförhållandet var vid 1906 års sammanträde

med Sveriges advokatsamfund föremål för öfverläggning. Från alla hall

anfördes klagomål däröfver, och det beslöts enhälligt att åt samfundets

styrelse uppdraga att till Kungl, Maj:t inga med anhållan om åtgärders

vidtagande för olägenheternas undanröjande. Så skedde också, men af

Kungi. Maj:t har, enligt hvad jag inhämtat, ännu ingen åtgärd blifvit

vidtagen ens för frågans förberedande behandling.

Däremot har Kungl. Maj:t i åtminstone ett speciellt fall visat sig

behjärta de olägenheter, som äro förenade med tingssammanträdenas samtidighet.

Sålunda har vid införandet af nya tingsordningen i Mora tingslag,

som tillhör Ofvan-Siljans domsaga, Kungl. Maj:t fastställt sammanträdestiderna

till andra än de vanliga. Detta skedde just med anledning

af vederbörande domhafvandes erinran om angelägenheten, att sammanträdena

bestämdes till andra tider än i närbelägna domsagor inom länet.

Vid nästföregående års riksdag väckte herr Th. af Ekenstam motion

om utvidgning af Kungl. Maj:ts rätt att i förekommande fall bestämma

tiderna för tingssammanträdena annorlunda än 1872 års författning stadgar.

Till stöd för motionen anfördes dels de allmänna olägenheter för

parter, ombud och vittnen, som äro förenade med tingssammanträdenas

samtidighet, dels det för Gottland säregna förhållandet, att tanke uppstått,

att båda domsagorna därstädes skulle förena sig om gemensamt tingshus,

för hvilken händelse det vore af synnerlig vikt att tingssammanträdena

icke sammanfölle till tiden. Lagutskottet, som tillstyrkte rätt för Kungl.

Maj:t att ändra sammanträdestiderna allenast för det fall, att tingslag,

som tillhöra olika domsagor, hafva gemensamt tingshus, erkände befintligheten

af de utaf motionären anmärkta olägenheterna för parter, ombud

och vittnen, men förmenade, att dessa olägenheter i det störa hela

uppvägdes af allmänhetens intresse af regelbundenhet och stabilitet i fråga

om sammanträdestiderna. Utskottets hemställan bifölls i Första kammaren,

men blef i Andra kammaren, som ansåg den ifrågasatta reformen hafva

blifvit af utskottet så snäft begränsad, att den skulle komma att sakna

praktisk betydelse, afslagcn.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 30.

5

Lagutskottets ofvannämnda uttalande, att de med sammanträdenas

samtidighet förenade olägenheter skulle uppvägas af den regelbundenhet

och stabilitet i tingssammanträdena, som ligger i denna samtidighet, innebär

efter min mening icke blott ett underskattande af de ifrågavarande

olägenheterna, utan därjämte en oriktig uppfattning om innebörden af

den i egelbundenhet, som är af värde för allmänheten. Den regelbundenhet,

som bestar däri, att sammanträdena inom domsagan äro regelbundet

återkommande och pa förhand fixerade till tiden, är af mycket stort värde

för allmänheten. Men den regelbundenhet, som skulle bestå däri, att

alla häradsrätter från Ystad till Haparanda samtidigt sätta sig vid dombordet

i sina respektive tingslag, är för allmänheten af ringa “eller ingen

nytta och kan saklöst undvaras.

Det bär framhållits, att äfven sistnämnda regelbundenhet har sitt

värde ^såsom medförande den fördelen, att man endast med ledning af

1872 års förordning och en almanacka kan säga när tingssammanträdena

komma. att infalla i de domsagor, som bestå af blott ett tingslag och

jämväl i de öfriga domsagor, å hvilka förordningen är tillämplig, om man

blott vet, inom hvilket af de två tingslagen det första sammanträdet hålles.

Denna fördel skulle väl hufvudsakligen gälla de personer utom domsagan,

som hafva ärenden att bevaka vid häradsrätten. Ty för domsagans

invånare möter ingen svårighet att hålla reda på sammanträdestiderna,

blott dessa äro regelbundna och pa förhand bestämda. Men jag tillåter mig

att ifrågasätta, huruvida någon, som har mål och ärenden vid en häradsrätt

att bevaka, använder en så opraktisk metod som den ofvan antydda

att taga reda på tiden för häradsrättens sammanträde. Han skulle då

först skaffa sig upplysning om, huruvida domsagan i fråga består af ett

eller två tingslag. De lättast tillgängliga upplysningarna härom finnas i

de i lageditionerna och i Post- och Inrikes Tidningars kungörelser intagna

uppgifter å tiderna för häradsrätternas sammanträden. Men där tar han

naturligtvis samrnanträdestiden direkt och utan hjälp af almanackan. Och

vet man, att domsagan innehaller två tingslag, så är det för dem utom

domsagan boende ganska besvärligt att få säker kunskap om, i hvilket

tingslag första sammanträdet hålles, utan att gå till samma förteckningar.

Men äfven antaget, att man pa förhand vet, när första sammanträdet hållits,

så är det icke utan risk att pa grund däraf med ledning af almanackan

räkna ut dagen för det sammanträde, vid hvilket man önskar få ett ärende

handlagdt. dy regelbuudenheteu i sammanträdestiderna bar redan nu sina

undantag. T Uppsala läns mellersta domsaga, som består af två tingslag,

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i Lagutskottets utlåtande Nr 30.

och där 1872 års författning sålunda är tillämplig, förekommer i ena

tingslaget blott ett sammanträde under vårtinget och i andra tingslaget

fyra sammanträden å delvis andra tider än de vanliga. I Mora tingslag

af Ofvansiljans domsaga, i hvilket tingslag nya tingsordningen är införd,

äro sammanträdestiderria, såsom ofvan framhållits, också andra än de vanliga.

I Västerbottens norra domsaga, som består af två tingslag, rader

samma förhållande som i Uppsala läns mellersta domsaga. Äfven i andra

domsagor kunna dylika »oregelbundenheter» påvisas. Detta gör, att den,

som vill vara säker på tiden för ett tingssammanträde, redan nu alltid

måste ur kungörelserna eller på annat sätt direkt skaffa sig upplysning

därom, enär han eljest riskerar att begå ett ödesdigert misstag.

Man har vidare påpekat analogien med våra rådhusrätter, som efter

lag hafva sina sammanträden hvarje måndag. Äfven denna regelbundenhet

är dock numera bruten i ett flertal af våra större städer, där rådhusrätten

arbetar på afdelningar. Samtidigheten af radhusrätternas sammanträden

har för öfrig! icke medfört någon afsevärd olägenhet, då advokaterna

i viss mening kunna sägas vara lokaliserade till rådhusrätten i den

stad, där de äro bosatta.

Hufvudsaken är, att sammanträdena inom domsagan äro regelbundna

och till tiden en gång för alla bestämda, så att domsagans invånare och

öfriga rättssökande på förhand kunna äga eller utan svårighet förskaffa

sig kännedom om sammanträdestiderna. Och härutinnan hvarken behöfver

eller bör göras någon ändring.

Då jag härefter öfvergå]- till frågan, huru de olägenheter, som äro

förenade med tingssammanträdenas nuvarande samtidighet, lämpligen kunna

undanröjas eller väsentligen minskas, vill jag först anmärka, att härför

ingalunda fordras, att alla sammanträden inom t. ex. samma län måste

hållas på olika tider. En dylik anordning skulle svårligen låta sig förenas

vare sig med de i 1872 års förordning angifna tidsgränser för våroch

höstetinget eller med nödig hänsyn till domhafvandens bekvämlighet

och arbetsordningen inom domsagan. Redan anordnandet af två Olika

ordinarie sammanträdestider inom länets domsagor skulle reducera olägenheterna

till hälften, och om tre olika tider kunde åstadkommas, skulle

olägenheterna vara så godt som i sin helhet undanröjda. Om t. ex. i ett

län med 5 å 6 domsagor, där nya tingsordningen är genomförd, ^tiderna

för första sammanträdena å vårtinget bestämdes till den första mandagen

på eller närmast efter tjugondedag jul i två af domsagorna, till den första

torsdagen på eller närmast efter tjugondedag jul i två domsagor och till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 30. 7

den undra måndagen efter tjugondedag jul i den eller de återstående domsagorna,

så skulle de nuvarande olägenheterna utan tvifvel vara häfda.

Därvid kunde och borde iakttagas, att tiderna för de domsagor, som stötte

intill angränsande län, såvidt möjligt icke sammanfölle med tiderna i den

eller de domsagor, som där mötte.

I fråga om höstetinget skulle motsvarande tider blifva första måndagen,

första torsdagen och andra måndagen i september.

Genom en dylik anordning skulle i vissa domsagor åstadkommas en

framflyttning af sista sammanträdet på vår- och höstetinget med högst en

vecka, hvilket icke lär kunna medföra hinder för tingets utarbetande och

afslutande inom de i 1872 ars författning föreskrifna tider, respektive

midsommar och Tomedag.

Beträffande sättet för sammanträdestidernas bestämmande synas mig

två möjligheter tänkbara, Antingen kunna sammanträdestiderna direkt

intagas i 1872 års förordning med angifvande af de särskilda tiderna inom

hvarje domsaga och tingslag. Eller också kan man inskränka sig till att

i förordningen angifva de alternativa tiderna och öfverlämna åt Kungl.

Maj:t att bestämma tiden för sammanträdena i hvarje särskild domsaga.

Af flera skäl och särskild! för undvikande af nödvändigheten att göra

ändring eller tillägg till 1872 års förordning, för hvarje gång den nya

tingsordningen införes i en ny domsaga, synes mig den senare utvägen vara

att föredraga. Men ^härvid bör gifvetvis iakttagas, att det icke är blott

i enstaka fall och på ansökan af vederbörande domhafvande eller tingslag,

som Kungl. Maj:t skall äga att ändra nu gällande sammanträdestider.

Hvad som kräfves är en af Kungl. Maj:t ex officio företagen allmän reglering

af sammanträdestiderna i samtliga domsagor med hänsyn till deras

inbördes läge och andra å frågan inverkande omständigheter.

Det torde knappast behöfva papekas, hurusom den nu föreslagna

ändringen af 1872 års förordning, huru viktig den än är för vår rättsskipning,

icke har något samband med den störa frågan om rättegångsväsendets

° reformering. Den rör en detalj, icke eu princip, och kan utan

minsta svårighet genomföras utan att förutsätta andra ändringar i rättegångsordningen.

& b h

På grund af det^ anförda tillåter jag mig vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utarbetande och framläggande snarast möjligt af förslag till sådan

ändring af 1872 ars förordning, angående förändring i vissa fall af gällande

bestämmelser om häradsting, att samtidiga tingssammanträden inom dom
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

8 Lagutskottets utlåtande Nr SO.

sagor i samma län eller eljest närbelägna domsagor i möjligaste män

undvikes.»

Kungl. förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall

af gällande bestämmelser om häradsting var föranledd af Riksdagens

skrifvelse den 28 maj 1866 och hade till syfte hufvudsakligen att utan

brytande med de principer, som lågo till grund för organisationen af

domstolsväsendet på landsbygden i vårt land, åstadkomma större snabbhet

i rättsskipningen därstädes.

I enlighet härmed meddelades, efter mönstret af äldre lagberedningens

förslag till rättegångsbalk, de af motionären omnämnda allmänna föreskrifter

angående tiden för tings hållande, som innefattas i 1, 2 och 3

§§ af berörda förordning. I hvad sålunda stadgats kan jämlikt. 10^§ af

förordningen undantag göras efter Konungens förordnande. Likaså ankommer

det enligt förordningens 11 § pa Konungen att bestämma, i hvad

mån sådan anordning af tingen, som med författningen öfverensstämmer,

skall äga tillämpning jämväl i domsagor, beträffande hvilka denna eljest

icke skall gälla. Angående kungörande af tiden för tingssammanträdens

början och afslutande af ting i domsagor, som i berörda förordning afses,

gäller kungl. förordningen den 21 mars 1884.

Genom nämnda 1872 års förordning ville man så långt möjligt

medelst generellt gällande bestämmelser af allmän lags natur påsett stadigvarande

sätt reglera de förhållanden, som där omförrnälas. Så ansågs

böra ske äfven i fråga om tiderna för tings och tingssammanträdens

hållande, hvilka man ej ansåg böra i regel bero af för det särskilda fallet

i administrativ väg eller annorledes meddelade föreskrifter. Vid träffandet

af bestämmelser härutinnan lär man hafva haft för ögonen saväl domarens

och nämndens som den inom domsagan eller tingslaget varande allmänhetens

intressen, sådana de vid tiden för tillkomsten af berörda förordning

framträdde. Däremot lära den tidens lagstiftare hafva saknat anledning

att taga särskild hänsyn till förhållanden utom den domsaga, hvarom i

hvarje fall var fråga.

Emellertid har det efter tillkomsten af berörda förordning blifvit allt

vanligare, äfven vid underrätterna på landsbygden, att vid utförandet af

rättegångar parterna begagna sig af rättsbildade advokater, som oftast ej

hafva eller kunna hafva sin verksamhet begränsad till endast en häradsrätt.

På sätt motionären utvecklat, kan under sådana förhållanden den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr SO. 9

enligt nämnda förordning rådande samtidigheten i de olika häradsrätternas

sammanträden ofta blifva till olägenhet såväl för advokater som för

parter.

Det kan därför numera betraktas såsom ett allmänt intresse, att, i

den man det utan kollision med andra mera eller lika berättigade intressen

kan ske, åtgärder vidtagas för undanröjande af sagda olägenheter. Det

synes utskottet, som om i sådant hänseende motionen innefattade förslag, som

utan. större svårighet borde kunna genomföras utan brytande med de

principer angående ordningen för häradsrätternas arbetssätt, som vunnit

uttryck i den gällande lagstiftningen.

Utskottet har funnit en särskild anledning att förorda motionärens förslag

i den omständigheten, att — på sätt framhölls af lagutskottet nästlidet år i

anledning af en da väckt, motion med syfte bland annat att bereda möjlighet

för närliggande domsagor samt tingslag tillhörande olika domsagor

att hafva gemensam tingshusbyggnad — förverkligande af detta från de tingshusbyggnadsskyldiges

synpunkt understundom helt visst ganska viktiga

önskemål merendels omöjliggöres af de för tingssammanträdenas hållande

för närvarande bestämda tider. Grenom en lagändring i den riktning, som

nu påyrkats, skulle jämväl hindret härför kunna undanröjas.

Huru och i hvilken omfattning motionärens förslag närmare bör utföras,

anser sig utskottet icke böra angifva, utan lär det bero på den

undersökning, hvartill Kungl. Maj:t, i händelse Riksdagen biträder

nämnda förslag, kan finna anledning. Dock vill utskottet erinra, att vid

den ändring i de för närvarande gällande tiderna för tingssammanträdenas

hållande, som kan vara erforderlig, möjlighet torde med hänsyn till förhållandena

i vissa domsagor böra beredas för jämkning af de i 7 § af

1872 ars berörda förordning bestämda tider, inom hvilka särskilda sammanträden

för afslutande af ting, som där afses, skola hållas.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af ifrågavarande motion,

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och på hvad

sätt ändring ma kunna ske i kungl. förordningen den

17 maj 1872 angående ändring i vissa fall af gällande

bestämmelser om häradsting, i syfte att samtidiga tingssammanträden

inom domsagor i samma län eller eljest

närbelägna domsagor i möjligaste mån undvikes, äfvenBih.

till Riksd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 28 Haft. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 30.

som för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen

kan gifva anledning.

Stockholm den 3 april 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Herrar Lindhagen och Pettersson i Södertälje hafva begärt få här antecknadt,

att de ej deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

CEHTRAI.TBYCKL3BIKT/ STOCKHOLM 1011.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1911:70 Skrifvelse till Konungen i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj.t angående lagändring i syfte att samtidiga tingssammanträden i närbelägna do s. 7 i texten